Drottning Marie av Rumänien

Marie of Edinburgh, Drottning Marie av

Rumänien. Hannah Pakula,

1871, presenterades Alfred, hertig av Edinburgh, för Storhertiginnan Maria Alexandrovna av Ryssland, den enda överlevande dotter till tsar Alexander II av Ryssland och Tsarina Maria Alexandrovnas av Ryssland (som gift Prinsessan Marie av Hessen och Rhen). Skämdes tidigt bort av Elisabet Wied,[1] drottning Victorias andre son friade till Storhertiginnan, mot både moderns och andras önskemål. De gifte sig den 23 januari 1874. Maria Alexandrovnas var en olycklig i England där hon stod bakom prinsessan av Wales i

rang, trots att Maria Alexandrovna var dotter till en härskare (betitlad för Hennes Kejserliga Höghet) medan Alexandra bara var dotter till Kungen av Danmark (betitlad Hennes Kungliga Höghet). Hertiginnan av Edinburgh var också missnöjda i sitt äktenskap, en gång hänvisar till sig själv som ”Alfred's officiella älskarinna”. Hennes ena tröst i liv et var hennes barn.Marie Alexandra Victoria, med smeknamnet ”lilla fröken” inom familjen, föddes den 29 oktober 1875, Alfred och Maries andra barn och första dotter. Hon föregicks av hennes föräldrar enda son, Alfred (”unge Affie”), och tre yngre systrar, Victoria Melita (”Ducky), Alexandra (”Sandra”) och Beatrice (”Baby Bea”). Växte upp först i England, Marie förlorade aldrig sin kärlek till landet. På grund av sin faders marina karriär, tillbringade Marie ofta tid utomlands, särskilt på Malta, där hennes kusin, George, hertig av York, var placerad. George blev kär i den vackraste av Edinburghs flickor och sökte hennes hand i äktenskap. Alfred och hans äldre bror, Edward, samtyckte men inte deras hustrur. Innan Marie han fatta ett eget beslut, planerade Maria Alexandrovna för Marie att möta Kronprinsen Ferdinand av Roumania.

1 Hon kröntes drottningen av Rumänien 1881 efter Rumänien proklamerades vara ett rike.Page 1 of 13

Drottning Marie av RumänienFerdinand Victor Albert Meinrad, eller ”Nando” som han kallades i familjen föddes den 24 augusti 1865, andre son till Leopold av Hohenzollern-Sigmaringen och Infanta Antonia av Portugal. Hans farbror, Kung Carol i av Roumania, hade varit gift med Elisabet Wied (samma kvinna Alfred hade avisat för många år sedan), under ett antal år men de enda frukten av deras äktenskap, Prins-essan Marie av Rumänien, hade dött 1874, så han behövde en arvinge. Efter att ha bekantat sig med situationen i Rumänien, hade Ferdinands äldre bror, William, avsagt sig sina rättigheter till den rumänska tronen till förmån för sin yngre bror. Ovan med livet i Rumänien och ensam, växte Ferdinand upp nära sin mosters sällskapsdam, Elena Vacarescu. När Elisabeth, trodde Elena var en reinkarnation av hennes avlidna dotter, uppmuntrade hon en romans, i full vetskap om att en sådan matchning skulle aldrig kungen tillåta. När Carol upptäckte vad som var på gång mellan Kronprinsen och Hov damen, förvisade han drottning till Neuwied och Elena till Paris. Ferdinand blev vederbörligen skickad till Europa för att hitta en brud. Den 27 år gamla Kronprinsen gifte sig med den 17 år gamla engelska prins-essan den 10 januari, 1893.Om Marie och Nando hade föga gemensamt före äktenskapet, det blev ännu sämre när de gifte sig. Nando var en blyg människa som aldrig stod upp för sin hustru mot sin faster. Marie födde sitt första barn, en pojke vid namn Carol efter hans mors farbror, den 15 oktober, 1893. En flicka, som fick namnet Elisabeth kom nästa år. Både barn blev haffade av drottning Elisabeth, ofta känd under hennes pseudonym Carmen Sylva. 1897, medan Ferdinand åter-hämtade sig från en sjukdom, fick Marie en ny adjutant med nam-net Zizi Cantacuzene. De två inledde senare en affär likt Elena Vacarescu affären, Konung Carol avslutade den snabbt. Den gravida, Marie krävde att föda i Coburg - där hennes mor nu var Hertiginna. Marie födde Marie (”Mignon”) den 6 januari, 1900.Den unge Alfred dog 1899 i Meran efter ett förlorat liv. Nästa år, gick Maries fader bort, drabbad av lungcancer efter år av utsvävande liv. Följande år, gick Drottning Victoria bort för att återförenas med sin älskade Albert. Victoria Melita, Ducky hade varit gift med Storhertigen Ernest af Hessen sedan 1894, en plan som hade infriats enligt hertigen av Edinburghs önskemål, men de två passade dåligt ihop och hade länge hoppats på en skilsmässa. Nu när huvud opponenten mot skilsmässan var borta, kunde paret vederbörligen separera och Victoria Melita gick omfamnade med öppna armar storfursten Kirill Aleksander Wladimirowitsch i Ryssland. Olyckligtvis för Hertiginnan och hennes huvudsakliga man, var Ernest syster Tsarina Alexandra

Page 2 of 13

Drottning Marie av RumänienFeodorovna av Ryssland som hade låtit hennes make, beröva storhertigen hans titel. Marie kallade sitt nästa barn, en pojke, Nicholas efter Tsaren för att försöka blidka honom. Det gick ryk-ten om att Nicholas var son till Maries nära vän, Waldorf Astor, Pakula dementerar detta.Marie inledde en affär med Barbo Stirbey vid seklets början, en kärleksaffär som skulle för båda vara deras livskärlek. Maries favorit barn, Ileana föddes 1909 och det gick många rykten om att hennes biologiska far var Stirbey men Pakula hävdar något annat. Läget är helt annorlunda när det gäller Prins Anders som föddes 1913 - som i allmänt antas av historiker ha Stirbey som fader. Anders föddes strax före första världskrigets utbrott.Rumänien hade fått ett visst erkännande under första och andra balkankriget, men det var inte i närheten av att vara färdigt för ett fullskaligt krig. Som med många kungliga familjer, det stora kriget splittrade den rumänska kungafamiljen i två. Både Carol och Elisabeth både föredrog Tyskland medan Marie förblev vid sina rötter. Rumänien, förblev emellertid neutralt under de första åren av kriget. Carols plötslig död 1914 medförde att Ferdinand blev kung men det var tydligt för alla att Rumäniens faktiskt härskare var drottning Marie. Trots att gå emot sitt blodsarv och kulturarv, gick Ferdinand med i kriget på Ententens[2] sida. Kriget var en stor påfrestning för det rumänska folket, Marie påverkades också. Mircea dog 1916 och hans död ödelade helt hans moder. Marie fokuserade all sin uppmärksamhet på sitt land och var en symbol för styrka och uthållighet för det rumänska folket. Hon valde rätt, Ententen triumferade och kriget avslutades den 11 november 1918.Nu när kriget var över, kom besvären i Marie liv från Carol, hennes äldsta son. Liksom sin far före honom, blev Carol kär i en rumänsk flicka, Jeanna ”Zizi Lambrino”. Väl medveten om att om han gifte sig med henne skulle han förlora tronen, han gifte sig med henne i augusti 1918. Marie och Nando blev rasande och förklarade äktenskapet olagligt. Trots att hans eviga kärlek till zizi, tröttnade så småningom Carol på henne och fick tillsammans med sina föräldrar äktenskapet ogiltigförklarat. År 1921, i ett dubbelt äktenskap mellan två uppsättningar av bröder och systrar, gifte sig Carol med Helen av Grekland och Elisabeth gifte sig Kronprins George av Grekland. Zizi födde Carols son, Anders, 1920. Helen födde Carols son, Michael, 1921. 1922, i Mignon gifte sig kung Alexander i Jugoslavien, som fullbordar de tre

2 Ententen, ursprungligen ”trippelententen”, uttalas ”antanten” eller ”angtangten”, ”samförstånd”, ”överenskom-melse”, kallas på svenska den allians av länder som, under ledning av Förenade kungariket Storbritannien och Irland|Storbritannien, Tredje franska republiken och ryska imperiet utgjorde den ena av de stridande parterna under det första världskriget.

Page 3 of 13

Drottning Marie av Rumänienäktenskapen som skulle förtjäna Marie smeknamnet ”Balkans mormor”.Helen, eller som hon kallades av nära vänner ”Sitta” och Carol äktenskap bröt snart samman efter Carols förhållande med Elena Lupescu som kom i dagen 1925. De skilde sig 1928. Marie kändes sig ganska välvilligt inställd till sin sonhustrus belägenhet, men ogillade det sätt hon hållit Michael isolerad från sin familj. I stället för att ge upp Lupescu, avsade sig Carol sig sina rättigheter till den rumänska tron. 1927 dog Nando och Maries fem år gamla sonson tillträder tronen. Hans regeringstid blev kort eftersom Carol återvänder 1930 och förklarade sig vara kung medan fraktioner inom kungafamiljen kämpade om regeringsmakten. Han satte sin hustru i husarrest och sin mor under allt större kontroll. När han önskar göra sig av med alla uppfattade hot använde han sina syskon äktenskap för att jaga bort dem.Marie avled den 18 juli 1938, i en ålder av 62 år - innan Hohenzollern-Sigmaringen dynastins fall, vars väg till ödeläggelse sprungit fram från hennes egen sons styre, och ökningen av kom-munistpartiet i hennes älskade Rumänien.

Page 4 of 13

Drottning Marie av Rumänien

Drottning Marie av Rumänien.

Drottning Marie av Rumänien, född 6 januari 1900 i Gotha, död 22 juni 1961 i London, var drottning av Jugoslavien 1922–1934. Gift 8 juni 1922 med kung Alexander I av Jugoslavien. Hon var dotter till Ferdinand I av Rumänien och Marie av Edinburgh.

Marie mötte Alexander av Jugoslavien på slottet Peleş, där den rumänska kungafamiljen brukade tillbringa sin fritid, på en julmiddag 1922. Paret blev förälskade i varandra, och deras bröllop ansågs ha en viktig politisk betydelse genom Maries familjeband med det brittiska kungahuset. Vigseln ägde rum i Belgrad. Vid denna tid var det kungliga residens som Alexander hade börjat uppföra för dem i huvudstaden inte beboeligt, så paret bodde tillsvidare på en gård utanför staden. Marie gjorde sig där populär genom att sitt naturliga sätt att umgås med gårdens bönder, klädd i folkdräkt.

Marie blev populär under sin tid som drottning i Jugoslavien. Medan Alexan-der ägnade sig åt politik, blev hennes uppgift och roll att ägna sig åt väl-görenhetsarbete. Hon samarbetade med religiösa väl-görenhetsorganisationer och stiftelser för ekonomisk hjälp åt fattiga familjer, grundade skolor för att göra det möjligt för böndernas barn att utbilda sig och stiftade stipendier för fattiga studenter. Marie spelade en viktig repre-sentativ roll, åtföljde Alexander på de offentliga representationsresorna i landet, uppvisade en nära kontakt med allmänheten och lät även sina barn leka med böndernas barn.

År 1934 mördades Alexander vid ett attentat i Marseille under ett statsbesök i Frankrike. Marie stannade i Jugoslavien för att uppfostra sina barn och bevaka sin son Peter II:s rätt till tronen gentemot hennes svåger, prins Paul av Jugoslavien, som blev landets regent fram till Peters myndighetsdag. Prins Paul gav henne och barnen ett mycket stort underhåll, men Marie använde bara en fjärdedel av det och donerade i stället resten till välgörenhet, främst organisationer till vård av sjuka barn.

År 1939 flyttade Marie till en egendom i Gransden i Bedfordshire norr om London i Storbritannien. Hon tog med sig sina två yngre barn, men lämnade kvar sin äldste son Peter II i Jugoslavien. Enligt ryktet berodde hennes flytt på meningsskiljaktigheter med prins Paul och dennes hustru Olga, men det officiella skälet var hennes tilltagande ledsjukdomar. Vid den tyska ockupationen av Jugoslavien 1941 kom även hennes äldste son Peter II till

Page 5 of 13

Drottning Marie av Rumänienhenne i Storbritannien. Marie ville återvända till Jugoslavien, men detta var vid den tidpunkten inte möjligt. Hon engagerade sig då i Röda Korset och lät skicka matpaket till jugoslaviska krigsfångar.

Marie levde resten av sitt liv i Storbritannien. Hon köpte senare en gård i Kent och ägnade sig företrädesvis åt jordbruk. På 1950-talet studerade hon också konst och deltog i en del utställningar med sina egna verk.

Barn.• Carol II av Rumänien, (1893-1953).• Elisabeth av Rumänien, (1894-1956), gift 1921-1935 med Georg II av

Grekland.• Marie av Rumänien, (1900-1961), gift med Alexander I av Jugoslavien.• Nicolas av Rumänien, (1903-1978), prinsregent 1927-1930.• Prinsessan Ileana av Rumänien, (1909-1991).• Mircea av Rumänien, (1913-1916).

Prinsessan Ileana av RumänienPrinsessan Ileana av Rumänien, född 5 januari 1909, död 21 januari 1991, var en rumänsk prinsessa, den yngsta dottern till Ferdinand I av Rumänien och Marie av Edinburgh|drottning Marie av Rumänien.

Hon studerade vid College of Heathfield i Ascot, Storbritannien, och var elev till skulptören Ion Jalea och målaren Jean Al. Steriadi. Hon följde med på statsbesök i Spanien och USA 1926. Illeana beskrivs som en stor patriot. Hon tyckte om sport och segling, deltog i expeditioner i Karpaterna och var den enda kvinna i Rumänien som fick licens som båtkapten. Hon grundade även de kvinnliga scouterna i Rumänien.

Ilieana var mycket populär bland allmänheten, något som kom hennes bror Carol II av Rumänien att känna sig hotad, särskilt som hon hade ett nära förhållande till sin mor, som också tillhörde oppositionen mot Carol. Hon be-fann sig i Egypten då brodern tog makten 1930 och bad honom tro på att hon endast ville hans bästa, men han beslöt att hon skulle tvingas bosätta sig utomlands genom att gifta sig: det kunde hon enligt konstitutionen bara göra med en utlänning. Den 26 juli 1931 gifte hon sig med ärkehertig Anton av Österrike, som var bosatt i Spanien. Äktenskapet var inte arrangerat utan ett verkligt kärleksförhållande och beskrivs som lyckligt. Då monarkin avskaffades i Spanien 1931 flyttade paret till Österrike.

Under andra världskriget tjänstgjorde hennes slott som sjukhusk åt rumänska soldater. Familjen flyttade 1944 till Rumänien undan nazisterna, där de bosatte sig i slottet Bran, som även det fick tjänstgöra som krigssjukhus. Då monarkin avskaffades i Rumänien 1947 lämnade familjen landet och bosatte sig först i Argentina och därpå i USA.

Hon skilde sig 1954 och gifte samma år om sig med Dr. Stefan Issarescu i Newton, Massachusetts. Hennes dotter Maria Ileana omkom med sin man

Page 6 of 13

Drottning Marie av RumänienFranz Kottulinsky den 11 januari 1959 i en flygolycka i Brasilien. Maria var vid tidpunkten havande med parets andra barn men alla tre omkom. Dock fanns parets förstfödda barn, dottern Maria Ileana Kottulinsky, född 25 au-gusti 1958, på annan ort och blev adopterad. Olyckan förorsakade en kris, och 1965 tog Ileana ut skilsmässa och blev senare grekisk-ortodox nunna. Hon grundade ett kloster i Pennsylvania, där hon blev abbedissa.

Page 7 of 13

Drottning Marie av Rumänien

Drottning Marie av Rumänieni Gud passes by #25:24-47.

25.24 Hennes åtta framgångsrika audienser med drottning Marie av Rumänien, varav den första ägde rum i januari 1926 i Controceni Palace i Bukarest, den andra 1927 i Pelisor Palace i Sinaia, följt av ett besök i januari följande år hos hennes majestät och hennes dotter prinsessan Ileana, vid det kungliga palatset i Belgrad, där de bodde som gäster på kungen och drottningen Jugoslavien, och senare, i oktober 1929, på drottningens sommarpalats ”Tehna Yuva” i Balcic, vid Svarta havet, och åter i augusti 1932 och februari 1933, hemma hos prinsessan Ileana (nu Ärke-härtiginnan Anton av Österrike) i Mödling, nära Wien, följt ett år senare, i februari av en annan audiens på Controceni Palace, och slutligen, i februari 1936, på samma palats – dessa audienser framstår på grund av besökarens djupa inflytande på hennes kungliga värdinna, vilket framgår av de efterföljande lovorden från drottningens egen penna, som de mest framträdande av dessa minnesvärda resor. De tre inbjudningar som att outtröttliga förkämpen för tron emot att uppmana prins Paul och prinsessan Olga av Jugoslavien vid det Kungliga slottet i Belgrad; föreläsningar som hon gav vid över fyra hundra universitet och högskolor i både öst och väst; hennes två gånger upprepade besök på alla tyska universitet med undantag för två, liksom till nästan hundra universitet, högskolor och skolor i Kina; de otaliga artiklar som hon publicerade i tidningar och tidskrifter i praktiskt taget alla länder hon besökte; de otaliga radio sändningar som hon framförde och onumrerade böcker hon placeras i privata och statliga bibliotek; hennes personliga möten med statsmän i mer än femtio länder, under hennes tre månaders vistelse i Genève, 1932, vid tidpunkten för nedrustningskonfer-ensen; de mödosamma ansträngningar hon utövade, under hennes mödosamma resor, uppsikten över översättning och produktion av ett stort antal versioner av Dr Esslemonds ”Bahá'u'lláh och New Era”; skriftväxlingen med och presentationen av bahá’í-böcker för, betydande och lärda män, hennes pilgrimsfärd till Persien, och den rörande aktning hon betygade minnet av trons hjältar när hon besökte de bahá’í-historiska platserna i lan-det; hennes besök i Adrianopel, där hon i sin överflödande kärlek för Bahá'u'lláh, besökte husen där han hade bott och de människor som han hade träffat under sin exil i den staden, och där hon var guvernörens och borgmästarens gäst; det beredvilliga och osvikliga stöd hon erbjöd trons förvaltare i alla länder där dess institutioner hade uppförts eller höll på att etableras, detta kan betraktas som höjdpunkterna av ett tjänande som i många av dess as-pekter, är utan motstycke under hela det första bahá’í-århundradets historia.

25.25 Inte mindre imponerande är listan över namnen på dem som hon intervjuades i samband med att hon fullföljde sitt uppdrag, bland annat, förutom de redan nämnda, sådana kungliga och framstående personligheter som kung Haakon av Norge; Kung Feisal av Irak, Kung Zog Albanien och medlemmar av hans familj; Princess Marina Grekland (numera hertiginnan av Kent); Princess Elizabeth av Grekland; President Thomas G. Masaryk och president Eduard Benes i Tjeckoslovakien; presidenten i Österrike; Dr. Sun Yat Sen; Dr Nicholas Murray Butler, VD för Columbia University, Prof. Bogdan Popovitch vid Bel-grads universitet; Turkiets utrikesminister, Tawfíq Rushdí Bey; Kinas utrikesminister och minister för utbildning; Litauens utrikesminister; Prince Muḥammad-Alí i Egypten; Stephen Raditch; Maharajas av Patiala av Benares, och Travancore; guvernören och stormuftin av Jerusalem; Dr Erling Eidem, ärkebiskopen i Sverige; Sarojini Naidu; Sir Rabindranath Tagore; Madame Huda Sha‘ráví den egyptiska feministiska ledaren; Dr. K. Ichiki, minister av den japanska kejserliga hushållet; Prof. Tetrujiro Inouye, professor emeritus vid kungliga universitetet i Tokyo, Baron Yoshiro Sakatani, medlem av House of Peers i Japan och Mehmed Fuad, Doyen vid fakulteten för bokstäver och ordförande för Institutet för Turkiets historia.

Page 8 of 13

Drottning Marie av Rumänien25.26 Varken ålder, ohälsa, eller bristen på litteratur som försvårade hennes tidiga insatser,

inte heller de magra resurser som bidrog till en extra börda på hennes arbete, varken det extrema klimatet som hon var utsatt för och inte heller de politiska oroligheter som hon mötte under sina resor, kunde dämpa iver eller avleda syftet för denna andligt dynamiska och helgonlika kvinna. På egen hand och vid mer än ett tillfälle, under extremt farliga förhållanden, fortsatte hon att kalla, med trumpetstötar, människor av olika trosläror, hud-färger och klasser till Bahá'u'lláhs budskap, tills hon trots en dödliga och smärtsam sjukdom, de angrepp som hon utstod med ett heroiskt mod, skyndade hon hemåt för att hjälpa till i den nyligen lanserade sjuors planen, slogs hon till marken på sin väg, i fjärran Honolulu. Där på denna symboliska plats mellan östra och västra halvklotet, i båda hade hon utfört ett så mäktigt arbetat, hon gick bort, den 28 september, 1939 och avslutade ett liv som mycket väl kan betraktas som den mest lovande frukten som hittills sprungit fram ur den formativa tidsåldern i Bahá'u'lláhs religionsordning.

25.27 Föreläggandet i ‘Abdu'l-Bahás efterlämnade testamente att följa i fotspåren av Jesu Kristi lärjungar, ”att inte för att vila en stund” att ”resa till alla regioner” och för att höja och ”utan vila och ståndaktigt intill slutet” ”i varje land, höja ropet Yá Bahá’u’l-Abhá”, efterkom denna odödliga hjältinna en lydnad som den nuvarande och framtida generationer mycket väl kan vara stolta över och som de kan tävla med.

25.28 ”Ohämmad som vinden”, satte hon ”hela sin tillit” till Gud, som ”den bästa bestämmelsen” för hennes resa, hon uppfyllde nästan till sista bokstaven den önskan så slående uttryckt av ‘Abdu’l-Bahá i skrifterna, vars kallelse hon omedelbart stod upp för att utföra: ”O, om jag kunde resa, även om bara till fots och i yttersta fattigdom, till dessa regioner och upphöja ropet ’Yá Bahá’u’l-Abhá’ i städer, byar, berg, öknar och hav, främja de gudomliga läran! Detta kan jag tyvärr inte göra. Hur intensivt beklagar jag det! Behaga Gud, ni som kan uppnå det.”

25.29 ”Jag är djupt bedrövad av att höra om den goda fröken Martha Roots bortgång” är den kungliga hyllning skänktes till hennes minne av prinsessan Olga av Jugoslavien, efter att ha informerats om hennes död, ”Jag hade ingen aning om den. Vi har alltid uppskattat hennes tidigare besök. Hon var så snäll och mild och en verklig arbetare för fred. Jag är säker på att hennes arbet kommer saknas.”

25.30 ”Du är sannerligen, en härold av konungariket och en budbärare om förbundet” är vittnesmål från den ofelbara pennan av Centrumet för Bahá'u'lláhs förbund, ”Du är verkligen självuppoffrande. Du framvisar vänlig mot alla nationer. Du sår frön som skall i sinom tid skall ge upphov till tusentals skördar. Du planterar träd som förevigt skall skjuta blad och blommor och ge frukt och vars skugga varje dag skall växa i storlek.”

25.31 Av alla tjänster utförda för Bahá'u'lláhs Sak av denna främsta tjänaren av Hans tro är den mest fantastiska och överlägset mest betydelsefulla det nästan omedelbara gensvar som framkallades i drottning Marie av Rumänien av budskapet som ivriga och djärva pio-njärer hade framfört till henne under en av de mörkaste ögonblicken i hennes liv, en timme av bittra behov, villrådighet och sorg. Hon har själv i ett brev vittnat, ”Det kom som alla stora budskap kommer vid en timme av svår sorg och inre konflikter och ångest, så fröet sjönk djupt.”

25.32 Den äldsta dottern till hertigen av Edinburgh, som var den andra sonen till drottning till vem Bahá'u'lláh har, i en betydande skrift, riktat berömmande lovord; barnbarnet till tsar Alexander II, till vem en epistel har uppenbarats av samma penna; besläktad genom både födelse och äktenskap med Europas mest framstående familjer; född i den anglikanska tron; nära förknippad genom sitt äktenskap med den grekisk-ortodoxa kyrkan, statsreligion i hennes antagna land; själv en skicklig författarinna; besatt av en charmig och strålande personlighet; mycket begåvad, klart sinnelag, vågad och ivrig till sin natur; ägnar sig intensivt åt alla företag av humanitär karaktär, hon ensam bland sina syster drottningar, ensam bland alla de kungliga födslarna eller ställningar, var rörd till att spontant hylla storheten i Bahá'u'lláhs budskap, att förkunna hans faderskap, liksom Muhammeds

Page 9 of 13

Drottning Marie av Rumänienprofetskap, att lovorda bahá’í-läran för alla män och kvinnor och prisade dess kraft, up-phöjdhet och skönhet.

25.33 Genom hennes orädda erkännande av sin tro för sin egen släkt och vänner och i synnerhet hennes yngsta dotter; genom tre på varandra följande vackra lovord som utgör hennes största och bestående arv till eftervärlden; genom ytterligare tre uppskattningar författad av henne som hennes bidrag till bahá’í-publikationer; genom flera brev skrivna till vänner och bekanta, liksom de som riktar sig till hennes vägledare och andliga moder; genom olika tecken som uttrycker tro och tacksamhet för det glada budskap som hade förts till henne genom besluten om bahá’í-böcker skrivna av henne och hennes yngsta dotter; och slutligen genom sin frustrerade pilgrimsfärd till det heliga landet för det uttryckliga syftet att visa vördnad för trons grundare vid gravarna – genom handlingar som dessa denna lysande drottning kan väl förtjäna att rankas som den första av dessa kungliga anhängare av Guds Sak som ska stå upp i framtiden och var och en av dem, för att citera Bahá'u'lláhs ord, ska hyllas som ”själva ögat för mänskligheten, en lysande prydnad på skapelsens panna, urkällan till välsignelser för hela världen.”[3]

25.34 Hon har i ett personligt brev uttrycksfullt vittnat: ”Några i mitt stånd, förundras över och underkänner mitt mod att kliva fram uttala ord inte vanliga för krönta huvuden att uttala, men jag kan inte motstå min inre längtan. Med böjt huvud inser jag att även jag inte är annat än ett redskap för en större hand och jag gläds av kunskapen.”

25.35 En anteckning som Martha Root gör, vid hennes ankomst i Bukarest, som skickas till hennes majestät och en kopia av ”Bahá'u'lláh och den nya tidsåldern”, som åtföljde anteckning och som så uppfyllde drottningens uppmärksamhet som hon fortsatte att läsa den in på småtimmarna på morgonen, ledde två dagar senare, till drottningens beviljade Martha Root en audiens, den 30 januari, 1926 i Controceni Palace i Bukarest, under vilken hennes majestät uttalade sin tro att ”dessa läror är lösning på världens problem”; och efter det följde henne publikation, samma år på eget initiativ, av de tre epokgörande vittnesmålen som dök upp i nästan två hundra tidningar i USA och Kanada, och som därefter översatts och publicerats i Europa, Kina, Japan, Australien, Mellanöstern och stillahavsöarna.

25.36 I det första av dessa vittnesmål bekräftade hon att Bahá'u'lláhs och ‘Abdu'l-Bahás skrifter är ”ett stort rop efter fred, som når bortom alla gränser och begränsningar, över alla meningsskiljaktigheter om riter och dogmer … Det är ett underbart budskap som Bahá'u'lláh och hans son ‘Abdu'l-Bahá har givit oss! De framställts inte aggressivt, i vetskap om att den evig sannings frö som ligger i dess centrum då inte men kan slå rot och spridas ... Det är Kristus budskap som på nytt tas upp med nästan samma ord, men anpassat till skillnaden mellan de dryga tusen åren mellan år ett och idag.” Hon lade till en anmärkningsvärd förmaning, som påminner om Dr. Benjamin Jowetts talade ord, de som hade hyllat tron, i hans samtal med sin elev, professor Lewis Campbell, ”det största ljus som har kommit till världen, efter Jesus Kristus tid”, och varnade honom att ”beskåda det”, och släpp det aldrig ur sikte. ”Om någonsin”, skrev drottningen, ”namnet Bahá'u'lláh eller ‘Abdul-Baha får din uppmärksamhet, låt inte deras skrifter komma bort från dig. Sök igenom deras böcker och låta deras härliga, fredsväckande, kärleksskapande ord och lärdomar sjunka in era hjärtan som de har i mitt … Sök dem och var lyckligare.”

25.37 I en annat av dessa vittnesmål, där hon gör en betydande kommentar om den arabiske profetens ställning, hon förklarar: ”Gud är allt. Allting. Han är kraften bakom alla varelser ... Han är rösten inom oss som visar oss gott och ont. Men för det mesta ignorera vi eller missförstår denna röst. Därför utsåg han sin utvalda till att komma ned bland oss här på jorden för att klargöra Hans ord, dess verkliga innebörd. Därför profeterna; där-för Kristus, Muhammed, Bahá'u'lláh, för man behöver från tid till annan en röst på jorden

3 Axblock #105.7 ”En sådan konung är såsom själva ögat för mänskligheten, den lysande prydnaden på skapelsens panna, urkällan till välsignelser för hela världen. O Bahás folk! Offra era ägodelar, ja själva livet, för att bistå honom.”

Page 10 of 13

Drottning Marie av Rumänienför att föra Gud till Honom att skärpa insikten om den sanne Gudens existens. Dessa röster som skickas till oss är tvungna att bli kött, så att vi med våra jordiska öron ska kunna höra och förstå.”

25.38 Som uppskattning för dessa vittnesbörd adresserades ett meddelande till henne, i namnet av Bahá'u'lláhs anhängarna i öst och väst och i samband med skickade hon ett djupt rörande brev som svar, hon skrev: ”Sannerligen ett stort ljus kom till mig med budskapet om Bahá'u'lláh och ‘Abdu'l-Bahá ... Min yngsta dotter finner också stor styrka och välbehag i den älskade mästarens läror. Vi för budskapet från mun till mun och alla de som vi ger det till ser plötsligt ett ljus lysa upp framför dem och mycket som var oklart och förbryllande blir enkelt, lysande och fullt av hopp som aldrig förr. Att mitt öppna brev var ett balsam för dem som lider för Saken, är verkligen en stor glädje för mig och jag tar det som ett tecken på att Gud accepterat min ödmjuka hyllning. Tillfället som gavs mig att kunna uttrycka mig offentligt var också Hans verk, för det var verkligen en kedja av omständigheter som varje länk ledde mig omedvetet ett steg närmare, tills plötsligt allt stod klart inför mina ögon och jag förstod det som hade varit. Sålunda gör Han leder oss slutligen till vårt slutliga öde ... Litet åt gången lyftes slöjan, sorgen slet den itu. Och sorg var också det steg som ledde mig allt närmare sanningen. Därför tror jag inte på gråt av sorg!”

25.39 I ett viktigt och rörande brev till en av sina nära amerikanska vänner, bosatt i Paris, skrev hon: ”På senare tid ett stort hopp har kommit till mig genom ‘Abdu’l-Baha. Jag har funnit i hans och hans faders, Bahá'u'lláhs budskap, all min längtan efter sann religion tillfredsställd ... Jag menar: Dessa böcker har stärkt mig bortom all tro och jag är nu redo att dö någon dag full av hopp. Men jag ber Gud att inte låta mig gå ännu, för jag har fortfarande en hel del arbete att göra.”

25.40 Och igen i en av hennes senare uppskattningar av tron: ”Bahá’í-läran ger frid och förståelse. Den är som en stort omfamning av alla dem som har länge har sökt efter ord av hopp … Bedrövad av de ständiga stridigheterna bland de troende och de många trosbekännelserna och deras intolerans mot varandra, upptäckte jag i bahá’í-tron den verkliga Kristus andan så ofta förnekad och missförstådd” och återigen, detta underbara vittnesmål: ”Bahá’í-läran ger själen frid och hjärtat hopp. För dem som söker är Faderns tröstande ord är den som en fontän i öknen efter lång vandring.”

25.41 ”Bahá'u'lláhs sköna sanning”, skrev hon till Martha Root ”är alltid med mig, en hjälp och en inspiration. Det jag skrev var för att mitt hjärta spillde över av tacksamhet för den eftertanke du förde till mig. Jag är glad om du tror att det hjälpte. Jag tror det skulle föra sanningen närmare eftersom mina ord läses av många.”

25.42 Under ett besök i Främre Orienten uttryckte hon sin avsikt att besöka den bahá’í-helge-domarna och tillsammans med sin yngsta dotter, hon passerade faktiskt Haifa och hennes mål var inom synhåll, då hon nekades rätten för vallfärden hon hade planerat – till det största heliga lövets stora besvikelse som förväntansfullt hade väntat på hennes ankomst. Några månader senare, i juni 1931, skrev hon i ett brev till Martha Root: ”Både Ileana och jag blev grymt besvikna över att ha hindrats att besöka de heliga platserna ... men vid den tiden gick vi igenom en stor kris och varje rörelse jag gjorde vändes mot mig och jag blev politiskt utnyttjad på ett ovänligt sätt. Det orsakade mig en hel del lidande och begränsade min frihet på det mest ovänliga sättet ... Men skönheten i sanning återstår och jag håller fast vid den trots alla livets växlingar gör livet ganska tråkigt ... Jag är glad att höra att din resa har varit så givande och jag önskar dig ständig framgång när jag vet vilket vackert budskap du bär från land till land.”

25.43 Efter denna sorgliga besvikelse skrev hon till sin barndomsvän som bodde nära ‘Akká, i ett hus som tidigare ockuperats av Bahá'u'lláh: ”Det var verkligen trevligt att höra från dig och att du av allt levande bor nära Haifa och är, som jag, en anhängare av bahá’í-läran. Det intresserar mig att du bor i det speciella huset … Jag var så intensivt intresserad och studerade varje foto noggrant. Det måste vara en härlig plats … och huset

Page 11 of 13

Drottning Marie av Rumäniendu bor i, så otroligt attraktivt och blivit så värdefullt av dess anknytning till mannen vi alla vördar … ”

25.44 Hennes sista offentliga hyllning av tron som hon innerligt älskade gjordes två år före hennes bortgång. Hon skrev: ”Mer än någonsin i dag när världen står inför en sådan kris av förvirring och oro, måste vi hålla fast vid tron söka efter det som binder samman istäl-let för det som river sönder. För dem som söker efter ljus, är bahá’í-läran en stjärna som kommer att leda dem till djupare förståelse, till förvissning, fred och välvilja för alla människor.”

25.45 Martha Root egen lysande berättelse återges i en av hennes artiklar på följande sätt: ”Under tio år har Hennes Majestät och hennes dotter, H.K.H. Prinsessan Ileana (nu Ärke-härtiginnan Anton) med intresse läst varje ny bok om bahá’í rörelsen, så snart som de kom från pressen ... fick under audiens med hennes Majestät i Pelisor Palace, Sinaia, 1927, efter Hans Majestät konung Ferdinands bortgång, hennes make, hon gav nådigt mig en intervju, talade om bahá’í-lärdomar om odödlighet. Hon hade på sitt bord och på divanen ett antal bahá’í-böcker, för hon hade just läst i var och en av dem lärdomar om livet efter döden. Hon bad författaren att framföra hennes hälsning till ... vännerna i Iran och att de många amerikanska bahá’íerna, som hon sade hade varit så anmärkningsvärt snälla mot henne under hennes resa genom USA i fjol ... Mötte drottningen igen den 19:e januari, 1928, i det kungliga palatset i Belgrad, där hon och H.K.H. prinsessan Ileana, drottningen av Jugoslaviens, gäster och vi hade tagit med oss några av våra bahá’í-böcker, de ord som jag minnas bäst av alla de hennes kära majestätet sade är följande: ’den ultimata drömmen som vi ska förstå är att bahá’í-inriktningen har en sådan styrka, att den kommer att litet i taget tjäna som ett ljus för alla dem som söker efter det verkliga uttrycket av san-ning’ ... Då i publiken i Controceni Palace, den 16:e februari, 1934 när hennes majestät fick veta att den rumänska översättningen av ”Bahá'u'lláh och den nya tidsåldern” just hade publicerats i Bukarest, sade hon att hon var så glad att hennes folk skulle ha väl-signelsen att läsa denna dyrbara undervisning ... Och nu idag den 4 februari 1936 har jag bara haft en audiensen med hennes Majestät i Controceni Palace i Bukarest ... åter tog drottning Marie av Rumänien emot mig hjärtligt i sitt mjukt upplysta bibliotek, klockan var sex ... Vilket minnesvärt besök det var!  ... Hon berättade också att när hon var i London hade hon träffat en bahá’í, Lady Blomfield, som hade visat henne original skriften som Bahá'u'lláh hade skickat till hennes mormor, drottning Victoria, i London. Hon frågade författaren om utvecklingen av bahá’í-rörelsen, särskilt i länderna på Balkan ... Hon talade också om flera bahá’í-böcker, djupet av ’Iqan’ och särskilt ’Axplock från Bahá'u'lláhs Skrifter’, som hon sade var en underbar bok! För att citera hennes egna ord: ’Även tvivlare skulle hitta en kraftfull styrka i dem, om de skulle läsa dem ensamma och skulle ge sin själ tid att utvidgas.’  ... Jag frågade henne om jag kanske kunde tala om brosch som historiskt sett är dyrbar för bahá’íer, och hon svarade: ’Ja, det kan du.’ En gång, och det var i 1928, hade hennes kära majestätet gett författaren en gåva, en vacker och sällsynt brosch som hade varit en gåva till drottningen från hennes kungliga släktin-gar i Ryssland för några år sedan. Det var två små vingar smidda i guld och silver, med små diamant biter, sammanfogade med en stor pärla.’Du ger alltid gåvor till andra, och jag kommer att ge dig en gåva från mig’, sade drottningen leende, och hon knäppta själv fast broschen på min klänning. Vingarna och pärlan fick mig se ut som en ’Ljus bärande’ bahá’í! Den sändes samma vecka till Chicago som en gåva till bahá’í-templet ... och vid Nationella bahá’í-konventet som hölls under våren gjordes en invändning – bör en gåva från en drottningen säljas? Bör den inte behållas som ett minne av den första drottningen som stod upp för att främja Bahá'u'lláhs tro? Men den såldes omedelbart och pengarna gick till templet, för alla bahá’íer gav till det yttersta för att befordra denna mäktiga struktur, den första i sitt slag i USA. Willard Hatch, en bahá’í i Los Angeles, Calif., som köpte den utsökta broschen, tog den till Haifa, Palestina, 1931 och placerade den i arkivet på Karmel berget, där den under alla tider kommer finnas bevarad bland bahá’í-skat-terna... ”

Page 12 of 13

Drottning Marie av Rumänien25.46 I juli 1938, avled drottning Marie av Rumänien. En kondoleanser kommunicerades, i

alla bahá’í-samfunds namn i öst och väst, till hennes dotter, drottning av Jugoslavien, som hon besvarade genom att uttrycka ”uppriktiga tack till alla Bahá'u'lláhs anhängare”. De nationella andliga rådet för Persiens bahá’íser, på uppdrag av trons anhängare i Bahá'u'lláhs hemland, adresserade ett brev som uttryckte sorg och sympati till hennes son, kungen av Rumänien och den rumänska kungafamiljen, vars text var både persiska och engelska. Ett uttryck för djup och kärleksfull sympati sändes av Martha Root till prinsessan Ileana och besvarades tacksamt av henne. Minnes sammankomster hölls till drottningens minne, där hedersbetygelser visades henne för hennes djärva och epokgörande bekännelse av Bahá'u'lláhs faderskap till sitt erkännande av islams profets ställningen och flera andra lovord från hennes penna. På den första årsdagen av hennes död visade national andliga rådet för USAs och Kanadas bahá’íer sin tacksamhet, beundran och tillgivenhet för den avlidna drottningen genom att delta i en imponerande minnesstund, en blomstersermoni, som hölls till hennes ära och arrangeras av den rumänska ministern i Bethlehem kapellet, i Domkyrkan i Washington, DC, där den amerikanska delegationen, under ledning av Secretary of State och med regeringstjänstemän och företrädare för armén och marinen, den brittiska, franska och italienska ambassadörer, och företrädare för andra europeiska ambassader och legationer förenade sig i en gemensam hyllning av en som, som förutom den oförgängliga ryktbarhet hon uppnådde i Bahá'u'lláhs konungarike hade förtjänat i detta jordiska liv, erkänsla och kärlek från många själar som levde bortom hennes eget lands begränsningar.

25.47 Drottning Maries erkännande av det gudomliga budskapet utgör de första frukterna av den vision som Bahá'u'lláh hade sett långt före i sin fångenskap, och har tillkännagivit i sin bok, Kitáb-i-Aqdas, Han skrev: ”Hur stor är den välsignelse som väntar konungen som kommer att stå upp för att stödja min sak i Mitt rike, som kommer att frigöra sig från allt annat förutan Mig … Alla måste förhärliga Hans namn, måste vörda Hans ställning och hjälpa Honom att låsa upp städer med mitt namns nycklar, den Allsmäktige beskyddaren av allt som bebor de synliga och osynliga riken. En sådan konung är ett stort öga för mänskligheten, ljuskällan som pryder skapelsens panna, en urkälla av välsignelser för hela världen. O Bahás folk, uppoffra era tillgångar, nej er egna liv för att tjäna honom.”[4]

4 Axplock #105.7 ”Hur stor är inte den välsignelse som väntar den konung som står upp för att bistå Min sak i Mitt rike, som frigör sig från allt utom Mig! En sådan konung räknas till den blodröda arkens följeslagare den ark som Gud har Nn för Bahás folk. Alla måste förhärliga hans namn, måste vörda hans ställning och V honom att öppna städerna med Mitt namns nycklar, den allsmäktige Beskyddaren av alla som befolkar de synliga och osynliga rikena. En sådan konung är såsom själva ögat för mänskligheten, den lysande prydnaden på skapelsens panna, urkällan till välsignelser för hela världen. O Bahás folk! Offra era ägodelar, ja själva livet, för att bistå honom.”

Page 13 of 13