Vägen till övertygelse - En retorisk studie av partiledare i partiledardebatter

The way to persuasion - A rhetoric study of party leaders in party leader

debates 

Cecilia Ek Madelene Johansson Alexandra Rönnqvist

HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH KOMMUNIKATION (HLK) Högskolan i Jönköping

Examensarbete 15 hp inom Medie- och kommunikationsvetenskap

Höstterminen 2008

SAMMANFATTNING

Cecilia Ek, Madelene Johansson och Alexandra Rönnqvist

Vägen till övertygelse En retorisk studie av partiledare i partiledardebatter The way to persuasion A rhetoric study of party leaders in party leader debates

Antal sidor: 45

Vårt syfte med denna studie var att förstå fenomenet retorik som partiledare använder sig av i partiledardebatter i Sveriges riksdag. För att klarlägga fenomenet har vi utgått från teorierna övertygningsmedel och partesläran. Vi har sedan jämfört vårt empiriska resultat med våra teoretiska utgångspunkter. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning och genomfört en fallstudie genom att utföra retorikanalyser med två svenska partiledare som undersökningsobjekt, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Valet föll på dessa då de är partiledare för de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna. Våra analysresultat visar att de båda följer den retoriska arbetsprocessen men de nyttjar den inte till fullo. Analysresultaten visar även på att det finns tydliga skillnader mellan partiledarna och få likheter. Våra slutsatser visar att Reinfeldts retorik karaktäriseras av sakligt resonemang i argumentationen, en stark, klar och flexibel röst med ett varierat kroppsspråk samt att han har ett neutralt ansiktsuttryck utan känsloyttringar. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon fokuserar på att skapa känslor hos åhörarna genom att använda pathos-argument och stilfigurer. Hon har även en stark, tydlig och flexibel röst med varierat ansiktsuttryck men hon är sparsam med gester för att stärka det hon säger. Det som skiljer partiledarna åt är hur de använder sig av den retoriska arbetsprocessen, partesläran, då Reinfeldt fokuserar på saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio. Båda är medvetna om hur de ska arbeta fram ett tal utifrån partesläran, dock nyttjar de den inte fullt ut.

Nyckelord: retorik, politik, partiledardebatt, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt

Postadress Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) Box 1026 551 11 JÖNKÖPING

Gatuadress Gjuterigatan 5

Telefon 036–101000

Fax 036162585

Innehåll 1  Inledning ........................................................................................................................... 1 2  Bakgrund ........................................................................................................................... 2 

2.1  Fredrik Reinfeldt .......................................................................................................... 2 2.2  Mona Sahlin ................................................................................................................. 2 2.3  Partiledardebatt ............................................................................................................ 3 

3  Teoretiska utgångspunkter .............................................................................................. 4 3.1  Retorikens historia ....................................................................................................... 4 3.2  Vad är retorik? ............................................................................................................. 5 3.3  Talarkonstens uppgifter ............................................................................................... 5 3.4  Det effektiva talet ........................................................................................................ 6 3.5  Tre sätt att vinna tillit ................................................................................................... 6 

3.5.1  Ethos ..................................................................................................................... 6 3.5.2  Logos .................................................................................................................... 6 3.5.3  Pathos ................................................................................................................... 7 3.5.4  De tre plikterna .................................................................................................... 7 

3.6  Partesläran: den retoriska arbetsprocessen .................................................................. 7 3.6.1  Inventio ................................................................................................................. 8 3.6.2  Dispositio ............................................................................................................. 8 3.6.3  Elocutio ................................................................................................................ 9 3.6.4  Actio ................................................................................................................... 11 3.6.5  Memoria ............................................................................................................. 11 

4  Tidigare forskning .......................................................................................................... 12 4.1  Self-sufficient arguments in political rhetoric: construction reconciliation and apologizing to the Stolen Generations ................................................................................. 12 4.2  Att övertyga mellan raderna ...................................................................................... 12 

4.2.1  Aggressivt beteende i debattsituationer ............................................................. 13 4.3  What makes a politician persuasive? ......................................................................... 13 4.4  Sverigedemokraternas retorik .................................................................................... 14 4.5  Den borgerliga webbretoriken ................................................................................... 14 

5  Problemformulering ....................................................................................................... 16 5.1  Syfte och frågeställningar .......................................................................................... 16 

5.1.1  Syfte .................................................................................................................... 16 5.1.2  Frågeställningar ................................................................................................. 16 

6  Metod ............................................................................................................................... 17 6.1  Metodteori ................................................................................................................. 17 

2

6.1.1  Kvalitativ metod ................................................................................................. 17 6.2  Tillvägagångssätt ....................................................................................................... 17 

6.2.1  Retorikanalys ...................................................................................................... 18 6.2.2  Komparativ analys ............................................................................................. 18 6.2.3  Problem .............................................................................................................. 18 

6.3  Material ...................................................................................................................... 19 6.3.1  Urval ................................................................................................................... 19 

6.4  Avgränsningar ........................................................................................................... 19 6.5  Metoddiskussion ........................................................................................................ 20 

6.5.1  Studiens tillförlitlighet och trovärdighet ............................................................ 21 6.5.2  Kritik ................................................................................................................... 21 

7  Analys .............................................................................................................................. 22 7.1  Fredrik Reinfeldt ........................................................................................................ 22 

7.1.1  Dispositio ........................................................................................................... 22 7.1.2  Elocutio .............................................................................................................. 26 7.1.3  Actio ................................................................................................................... 26 

7.2  Mona Sahlin ............................................................................................................... 27 7.2.1  Dispositio ........................................................................................................... 27 7.2.2  Elocutio .............................................................................................................. 32 7.2.3  Actio ................................................................................................................... 33 

7.3  Komparativ analys ..................................................................................................... 34 7.3.1  Dispositio ........................................................................................................... 34 7.3.2  Elocutio .............................................................................................................. 35 7.3.3  Actio ................................................................................................................... 35 

7.4  Sammanfattning analys .............................................................................................. 36 7.4.1  Fredrik Reinfeldt ................................................................................................ 36 7.4.2  Mona Sahlin ....................................................................................................... 36 7.4.3  Komparativ analys ............................................................................................. 37 

8  Diskussion ....................................................................................................................... 38 8.1  Fredrik Reinfeldt ........................................................................................................ 38 8.2  Mona Sahlin ............................................................................................................... 39 8.3  Komparativ analys ..................................................................................................... 41 8.4  Sammanfattande slutsatser ........................................................................................ 41 8.5  Egna reflektioner ....................................................................................................... 42 8.6  Förslag till vidare forskning ...................................................................................... 42 

Referenser ............................................................................................................................... 44 

Litteratur ............................................................................................................................... 44 Elektroniska källor……………………………………………………………………………45

Bilagor 1

3

1

1 Inledning Politisk retorik har under åren blivit allt mer uppmärksammat, i synnerhet i USA då de har personval istället för partival. Många amerikanska ledare och framförallt Barack Obama hyllas världen över för sin retoriska fallenhet och talekonst. Retoriken i den svenska politiken anses ofta vara en aning föråldrad i jämförelse med den amerikanska men begreppet har blivit allt mer centralt även hos våra svenska partiledare. Avsikten med den här studien är att undersöka fenomenet retorik inom den politiska sfären i Sverige. Politikernas viktigaste uppgift är att övertyga sina åhörare och därför är det intressant att undersöka deras retoriska verktyg och tekniker. Vårt engagemang inom politik är begränsat, vilket är en anledning till att vi har valt att undersöka retorik inom politik. Vi har valt att begränsa oss till två personer inom politik, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Varför vi har valt Reinfeldt och Sahlin beror på att de är partiledare och representerar de två största partierna i Sverige, moderaterna och socialdemokraterna. Med tanke på att vi har valt att analysera två partiledare inom samma kontext föll det sig naturligt att genomföra en fallstudie. Under vår utbildning har vi studerat många olika former och aspekter av kommunikation, däribland presentationsteknik, som går hand i hand med retoriken. Vi ansåg att det därför var relevant att fördjupa oss i fenomenet retorik. Det finns mycket forskning om retorik inom politik, till exempel har det genomförts en studie av Göran Perssons retorik i offentliga framträdanden, då ur ett tidsperspektiv. Reinfeldt och Sahlin, som vi har valt att studera, har dock ingen tidigare forskning med retorisk infallsvinkel genomförts. Vi kommer att fokusera vår studie på att analysera den retoriska strukturen, argumentationen och stilen i deras offentliga framträdanden. Detta då vi i nästa steg vill jämföra partiledarna för att eventuellt se likheter och skillnader i deras retorik. Vi har disponerat uppsatsen på följande vis; i kapitel ett ger vi läsaren en kort inledning av ämnet och vad vi ämnar studera. Kapitel två innehåller bakgrund till undersökningsobjekten och undersökningsmaterialet för att sedan i kapitel tre konkretisera studiens teoretiska utgångspunkter. I kapitel fyra beskrivs den tidigare forskningen för att läsaren ska få en bild av hur idéer till studien har utvecklats. Vidare i kapitel fem redovisas problemformuleringen, syfte och frågställningar som ligger till grund för nästkommande kapitel, kapitel sex, då vår metod redogörs. I kapitel sju klargör vi resultaten av analyserna och i sista kapitlet, kapitel åtta för vi vår diskussion och ger förslag till vidare forskning.

2

2 Bakgrund Vi har under vår utbildning läst ett antal olika kurser om kommunikation och även en inom den politiska arenan. Vi har under dessa kurser kommit fram till att kommunikation handlar om att få ut sitt budskap på ett effektivt sätt, hur det sker har mindre betydelse. Vi har inriktat oss på hur två svenska partiledare använder sig av retorik för att nå ut med sina budskap. Syftet med vår studie är att få en förståelse för den retoriska strukturen, argumentationen och stilen hos respektive partiledare samt vilka likheter och skillnader som finns. Detta kapitel kommer att ge en kort överblick över de två valda partiledarnas politiska karriär samt en beskrivning av det forum som vi valt att analysera dessa i.

2.1 Fredrik Reinfeldt Den 4:e augusti 1965 föddes John Fredrik Reinfeldt. Han är uppväxt i bland annat Haninge, Spånga och Täby. På gymnasiet läste Reinfeldt den naturvetenskapliga linjen och efter det utbildade han sig till civilekonom vid Stockholms universitet.1 Reinfeldts politiska karriär började redan 1991 då han blev invald i riksdagen. Året därefter blev han ordförande för Moderata Ungdomsförbundet, där han blev kvar till 1995. År 2003 valdes Reinfeldt till partiordförande för Moderata samlingspartiet. Innan dess var han bland annat ordförande i riksdagens justitieutskott, ekonomiskpolitisk talesman och gruppledare för moderaterna i riksdagen.2

Efter valförlusten 2002 påbörjade Reinfeldt arbetet med den nya politiska linjen. Moderaterna gick från ambitionen att kraftigt sänka skatterna till att tona ned sänkta skatter för att istället fokusera på att bevara den så kallade arbetslinjen samt prioritera en politisk riktning för att skapa nya arbetstillfällen. Moderaternas politik omarbetades även på ett flertal andra centrala välfärdspolitiska punkter. Deras politiska förändringar innebar att partiet valde att byta namn till ”De nya moderaterna”. I valet 2006 hade Reinfeldt tillsammans med de övriga borgerliga partierna format ”Allians för Sverige”.3 Den 6:e oktober 2006 blev Reinfeldt statsminister och leder nu den första majoritetsregeringen i Sverige sedan 1981.4

2.2 Mona Sahlin Mona Sahlin föddes den 9:e mars 1957 i Sollefteå. Samtidigt som Sahlin gick gymnasiet på Södra latin var hon aktiv i Sveriges Socialdemokratiska ungdomsförbund och var det fram till 1983.5 När Sahlin var 25 år gammal valdes hon in i riksdagen. Hon har varit riksdagsledamot från 1982 till 1996 samt sedan år 2002 där hon bland annat har lett arbetstidskommittén och varit arbetsmarknadsminister. Sahlin har även varit statsråd mellan åren 1990–1991, 1994–1995 och 1998–2006.6

1 http://www.moderat.se/web/Fredriks_CV.aspx 2 http://www.nationalencyklopedin.se/artikel/630869 3 Ibid. 4 http://www.moderat.se/web/Fredriks_CV.aspx 5 http://www.socialdemokraterna.se/Mona/CV-/ 6 http://www.nationalencyklopedin.se/artikel/298679/298679

3

Sahlin blev utsedd till socialdemokraternas första kvinnliga partisekreterare 1992, mycket tack vare hennes slagkraftiga debattstil. I den nya regeringen som tillträdde 1994 fick hon rollen som jämställdhetsminister och biträdande statsminister. När Ingvar Carlsson beslöt sig för att avgå 1995 utsågs hon som kandidat till ordförandeposten. Sahlin blev kort därefter anklagad för att ha använt sitt tjänstekreditkort för privat bruk och därmed förlorades förtroendet för henne både inom och utom partiet. Trots en friande dom valde hon att lämna sin post både i riksdagen och i regeringen för att istället börja arbeta som konsult mellan åren 1996-98. Hon återvände dock efter valet 1998 och blev då biträdande statsråd där hon ansvarade för arbetslivs- och arbetsrättsfrågor, småföretagande och regional näringspolitik.7 Efter valet 2002 utnämndes Sahlin till statsråd i justitiedepartementet där hon ansvarade för integrations- och demokratifrågor. Hon fick dock efter regeringsombildningen 2004 istället rollen som samhällsbyggnadsminister och som chef för miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet. År 2007 skrev Sahlin historia då hon av en enig partikongress utsågs till den första kvinnliga socialdemokratiska partiledaren i Sverige.8

2.3 Partiledardebatt Ordet debatt betyder ”ordnat offentligt meningsbyte (i viss fråga) under fastställda former”.9 En partiledardebatt är en debatt i riksdagen. Partiledardebatten har inte någon direkt koppling till ett ärende som ska beslutas utan kan behandla alla typer av frågor.10 I oktober äger riksdagsårets första partiledardebatt rum. Då får partiledarna möjligheten att argumentera för den politik de står för. Under riksdagsårets lopp hålls två partiledardebatter till, en i januari efter juluppehållet och en i juni innan riksdagen tar sommaruppehåll.11 Annalena Hanell12 berättar att partiledardebatterna sänds i radio och TV och når därmed intresserade medborgare och väljare. De uppmärksammas även i medierapporteringen då medierna kan välja ut delar av debatten för att till exempel visa i ett nyhetsinslag. Debatterna går också att följa via riksdagens webbsändning.

7 Ibid. 8 Ibid. 9 http://www.nationalencyklopedin.se/artikel/O133031/O133031/partiledardebatt 10 http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____3168.aspx 11 Ibid. 12 Annalena Hanell, Centralkansliet, Riksdagsförvaltningen, telefonsamtal den 8 december 2008

4

3 Teoretiska utgångspunkter Vårt angreppssätt Vi har för avsikt att skapa förståelse för fenomenet retorik som våra undersökningsobjekt använder sig av i offentliga sammanhang för att se om det råder några skillnader mellan teorin; om hur talare bör följa den klassiska retorikens delar och tekniker för att övertyga sina åhörare samt att nå ut med budskap på ett effektivt sätt. De resultat vi får fram från vår empiriska studie kommer sedan att jämföras med de teorier vi valt. I detta kapitel kommer vi att redovisa de teorier som vi anser är relevanta för vår studie och som kommer att stå för grunden till vår analys.

3.1 Retorikens historia Retoriken som begrepp stöter vi på redan under antiken i de homeriska berättelserna Iliaden och Odyssén. Under antiken ansågs människan vara en handlande individ som genom talet såg till att uppmuntra till handling. De första läroböckerna i retorik sägs ha tillverkats av Korax och hans elev Tisias. Dessa böcker skapades vid en tidpunkt då samhället gick från envåldsmakt till att bli mer demokratiskt. Retorikens betydelse stärktes då i och med att demokratiseringen innebar att fler människor fick möjlighet att delta i politiken. Aristoteles var en grekisk filosof och den förste som grundade retoriken filosofiskt.13 Marcus Tulius Cicero och Marcus Fabius Quintilianus var romartidens dominerande retoriska gestalter. Cicero var utan några tvivel romartidens största teoretiker inom retorikämnet. Han var framförallt känd för sina politiska och juridiska tal. Det som vi idag kallar den klassiska retoriken uppstod under Ciceros levnadstid. Quintilianus är känd för att ha gett retoriken en litterär grund. Han ansåg att retorik och litteratur inte ska vara skilda från varandra. För att retorikern ska kunna förbättra sin retorik bör han eller hon läsa samt försöka efterlikna det bästa i litteraturen. Den grekiska och romerska retoriken i antiken blev en lära om att kunna tala väl inom politiken. När kejsardömet avlöste den romerska republiken minskade den politiska talekonsten och ersattes istället av en epideiktisk, litterär retorik. Samtidigt blev retoriken ett ämne inom skolväsendet.14 Under medeltiden fortsatte den politiska offentligheten att lysa med sin frånvaro i och med att talen inte längre var offentliga. Därför blev skrivkonsten politikens viktigaste kommunikationsmedel och därmed utvidgades retoriken till att även vara läran om det skrivna ordet. Konsekvenserna blev att retoriken inte längre handlade om kommunikationen mellan talare och åhörare.15

13 Elmelund Kjeldsen, J 2008:27-32 14 AA:35-40 15 AA:41-44

5

Renässansen kallas för retorikens återfödelse då återupptäckten av antiken också innebar att retoriken återupptäcktes. Detta berodde på att retoriska texter från antiken kunde spridas tack vare boktryckarkonsten. Renässansen hade en annan syn på människan på så sätt att de satte människan och de mänskliga värdena i centrum. Denna människosyn ledde till att retoriken bildade en grund för renässansens utbildningssystem. Under renässansen befästes retorik som en lära som sedan under barocken begränsades till att vara en lära om emotionellt och värdeladdat tal.16 Under upplysningstiden och parlamentarismen avgränsades retoriken till en lära om det offentliga framförandet. Retoriken utvidgades under 1700-talet då det handlade om både tal och skrift samt smak, stil och estetik som nu var viktiga faktorer i den mänskliga kommunikationen. Retoriken stagnerades som lära under 1800-talets romantik. Under 1800-talet var retoriken viktig att tillämpa praktiskt, särskilt inom politiken, men som teoretiskt ämne var den på tillbakagång. I mitten på 1900-talet etablerades en ny akademisk retorik som var inriktad på att det skulle forskas om hur människor kommunicerar med varandra.17

3.2 Vad är retorik? Den grekiska filosofen Aristoteles anses vara den viktigaste tänkaren inom den retoriska traditionen.18 Han levde mellan 384-322 f.Kr och var en filosof mer än en talare.19 Aristoteles retorikbok, Retoriken, anses vara den mest ansedda och den äldst bevarade. Han skrev även fler retoriska verk och idag finns tre retoriska böcker, samlade i en, bevarade, The Art of Rhetoric. 20 Den här uppsatsen kommer att lägga mest fokus på den andra boken då det är här Aristoteles beskriver de tre övertygningsmedlen ethos, pathos och logos, som kommer att beskrivas mer utförligt längre fram i kapitlet. Aristoteles definition av retorik är följande ”Konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga”. Lindqvist Grinde har tagit fram fyra väsentliga delar i den aristoteliska retorikdefinitionen:

1. att retoriken är en konst, som innebär att retoriken ses som ett hantverk vars grunder kan läras ut och studeras

2. som består i att finna, det vill säga att upptäcka möjligheter, se vilka strategier du bör använda samt att hitta det som talar emot din åsikt

3. det som är övertygande, 4. i varje given situation.21

3.3 Talarkonstens uppgifter Talarkonstens huvuduppgift inom retoriken är att övertyga, persuasio på latin. Det handlar om att avsiktligt påverka lyssnarna i riktning mot talets syfte. För att övertyga lyssnarna måste talaren få dem på sin sida för att i nästa steg leda till handling. Talaren måste övervinna sina lyssnares tvivel och tvekan genom att övertyga och överbevisa. Om ett tal ska övertyga krävs förtroende, i fortsättningen kallat pistis. Pistis har en central roll i den klassiska retoriken och innebär att det måste finnas pistis från bägge sidor. Åhörarna måste tro på att talaren inte

16 AA:44-48 17 AA:49-55 18 Lindqvist Grinde, J 2008:30 19 Hägg, G 2002:209 20 Frogel, S 2005:23 21 Lindqvist Grinde, J 2008:30-33

6

använder sina ord för att vilseleda. Samtidigt måste talaren kunna lita på att åhörarna försöker lyssna och förstå.22

3.4 Det effektiva talet Ett bra tal utmärker sig genom att det för det första är vänt till sina åhörare genom att det utgår från vilka kunskaper, intressen och behov som de har. För det andra ska talet vara riktat mot talaren, hur han eller hon beter sig inför åhörarna. För det tredje ska ett tal vara vänt mot sitt ämne vilket innebär att tala med hjälp av språkliga medel för att ge talet en bild av en faktisk eller möjlig verklighet.23

3.5 Tre sätt att vinna tillit Vi har ovan nämnt det grekiska ordet pistis (pisteis i plural), som betyder förtroende.24 Pistis kan även betyda bevismedel och det finns tre olika typer som en talare kan använda sig av för att påverka sina åhörare.25 Det första bevismedlet är ethos som handlar om att övertyga sina åhörare med sin personlighet och trovärdighet. Det andra bevismedlet kallas logos vilket innebär att talaren försöker övertyga med fakta och förnuft. Det tredje och sista bevismedlet är pathos som innebär att talaren med hjälp av känslor försöker övertyga.26

3.5.1 Ethos

En talares ethos är mycket viktig. För även om budskapet är sant hjälper det inte om talaren inte verkar pålitlig. När en talare försöker övertyga genom ethos finns det tre olika kategorier att studera. Den första handlar om hur talaren framställer sin identitet i sitt framförande, avslöjar han eller hon sin personlighet och sin bakgrund. Den andra handlar om hur talaren stödjer sig på auktoriteter. Genom att använda sig av ett citat av en känd person kan talaren stödja ett argument i talet. Den tredje kategorin handlar om hur talaren skapar samhörighet med åhörarna. Genom att verbalt hänvisa till intressen, värderingar, moralprinciper och annat som talaren delar med publiken kan en samhörighetskänsla åstadkommas.27

3.5.2 Logos

Logos handlar om själva orden, de som är sagda för att bevisa talarens tanke eller åsikt med talet. Genom att talaren visar att han eller hon vet vad personen ifråga talar om vinner talaren auktoritet hos åhörarna.28 Talaren använder logos för att väjda till åhörarnas förnuft och kritiska omdöme. När logos studeras är huvudfrågan i vilken mån talaren använder sig av fakta såsom statistik, siffror, facktermer och sakupplysningar i framförandet. Statistik, siffror och facktermer som argument förekommer ofta i tal och debattartiklar. Ett annat exempel på logos-argument är när talaren försöker få åhörarna att dra egna slutsatser och få insikter.29 Det

22 Hellspong, L 2004:43-46 23 AA:48 24 AA:45 25 Lindqvist Grinde, J 2008:55 26 Karlberg, M & Mral, B 1998:31 27 AA:31ss 28 Hellspong, L 2004:50 29 Karlberg, M & Mral, B 1998:34-43

7

är dock inte tillräckligt att bara använda en logisk argumentation utan ett tal måste också innehålla de två andra övertygningsmedlen, ethos och pathos.30

3.5.3 Pathos

Kort sagt handlar pathos om processen att skapa positiva känslor och betydelsefulla konnotationer hos åhörarna.31 Pathos handlar även om att talaren visar upp egna känslor.32 Genom att talaren själv visar känslor för sin ståndpunkt blir åhörarna mer mottaglig för talarens skäl.33 Beroende på vad talaren har för syfte med sitt tal kan han eller hon välja att väcka olika känslor såsom upprördhet, engagemang, medlidande, fruktan och hopp, förtvivlan, längtan och så vidare. Hur talaren väcker dessa känslor kan se ut på olika sätt. Här följer några exempel: talaren kan måla upp möjligheter, till exempel ett positivt framtidsprojekt som väcker känslor om hopp hos åhörarna. När talaren vill visa på negativa konsekvensen av ett beslut kan känslorna som uppstår vara eventuella hot.34

3.5.4 De tre plikterna

Cicero kräver att varje tal har tre plikter som måste uppfyllas för att nå syftet med talet. Dessa tre plikter är: docére, movére och delectáre vilket på svenska betyder lära, röra och behaga. Docére riktar sig till åhörarnas förstånd och skapar övertygelse genom fakta och sakskäl.35 Movére innebär att talaren ska lyckas väcka, röra och styra åhörarnas känslor för att påverka dem i rätt riktning.36 Delectáre riktar sig till att behaga åhörarna genom att skapa en stämning som gör åhörarna mottagliga för övertalning.37 De tre plikterna svarar till viss del mot varsin av de tre pisteis. Ethos handlar om att behaga åhörarna vilket även delectáre gör, logos handlar om att lära om något nytt vilket passar in på docére och pathos är viktigt för att röra åhörarna vilket är movéres uppgift.38

3.6 Partesläran: den retoriska arbetsprocessen När en talare skriver ett tal genomgår han eller hon en arbetsprocess som kallas parteslära. Det första talaren försöker göra är att hitta sina argument, på så sätt att han eller hon bestämmer vilket ämne som ska beröras (inventio). Därefter bestämmer han eller hon talets ordning (dispositio). Med detta gjort är det dags för talaren att välja sina ord och uttryck (elocutio). Talaren planerar därefter hur talet ska framföras det vill säga hur talaren ska använda sig av kroppsspråk och sin röst (actio). Till sist när talet är färdigskrivet lär sig talaren det utantill (memoria).39

30 Frogel, S 2005:43 31 Halmari, H 2004:116 32 Lindqvist Grinde, J 2008:55 33 Hellspong, L 2004:51 34 Karlberg, M & Mral, B 1998:34-43 35 Hellspong, L 2004:49 36 Lindqvist Grinde, J 2008:58 37 Hellspong, L 2004:49 38 Lindqvist Grinde, J 2008:58 39 AA:36

8

3.6.1 Inventio

Ordet är besläktat med svenskans ”inventering” och med inventering menas att upprätta en förteckning över något. Det är även besläktat med ”inventarium” vilket betyder en förteckning över all lösegendom. Inventio kan ses som en teknik för att hitta och skriva ner allt som hör till ämnet. Första steget i inventio är att formulera sin tes, med andra ord formulera vad talet eller texten ska bevisa. Efter att talaren har bestämt sin tes går han eller hon vidare genom att hitta argument som styrker tesen. Här är det viktigt att tänka på hur talaren ska aktivera åhörarnas känslor genom att formulera sig på ett specifikt sätt. I en debatt är det även viktigt att talaren har funderat ut vilka motargument han eller hon kan möta från motståndaren.40

3.6.2 Dispositio

När talaren är klar med vad han eller hon ska säga i sitt tal blir nästa steg att bestämma ordningen på innehållet. Syftet är att talet ska framstå som en helhet som hänger ihop där en del på ett naturligt sätt leder över till nästa del. Detta kallas inom retoriken för dispositio.41 Dispositio innebär inte bara att organisera ett material utan den fungerar även som ett medel för att steg för steg leda åhörarna mot en bestämd övertygelse. Dispositio innehåller enligt den klassiska retoriken fem delar: exordium, narratio, probatio eller argumentatio, recapitulatio eller peroratio.42

3.6.2.1 Exordium Exordiet som är talets inledning har till uppgift att locka åhörarna att stanna kvar eller att lyssna till slutet. För att lyckas med detta måste talaren nå tre mål i början av sin framställning: att väcka åhörarnas intresse, att vinna deras välvilja samt att skapa ett förtroende för sig själv som person.43 För att talaren ska väcka åhörarnas intresse kan han eller hon inleda med något drastiskt, personligt eller något aktuellt. Genom att beskriva ett hot eller en förhoppning inleder talaren med något drastiskt. När talaren berättar om personliga erfarenheter är detta ett exempel på hur talaren kan inleda med något personligt. Talet kan även inledas med något aktuellt genom att talaren uppmärksammar en nyhet som präglat den senaste tidens debatt.44 När talaren har väckt åhörarnas intresse måste han eller hon även vinna deras välvilja. För att lyckas med detta finns det tre grundläggande verktyg: att uttrycka sin glädje över situationen, att visa upp en grundläggande anspråkslöshet eller att smickra åhörarna. Ett exempel på att uttrycka sin glädje över situationen är att talaren berättar hur glad han eller hon är över att få tala just här. Genom att börja med den klassiska formeln ”jag är ingen talare” uttrycker talaren anspråkslöshet. Talaren kan också vinna åhörarnas välvilja genom att uttrycka kärlek mot något de tycker om, till exempel att berömma lokalen eller arrangemanget.45 För att vinna åhörarnas välvilja måste han eller hon slutligen skapa ett förtroende genom att visa att han eller hon har något nytt och intressant att komma med. Talaren måste på något

40 AA:65ss 41 Hellspong, L 2004:107 42 Karlberg, M & Mral, B 1998:28 43 Lindqvist Grinde, L 2008:202 44 AA:203-204 45 AA:205-206

9

sätt kunna demonstrera sina kunskaper. Detta kan ske genom att talaren anspelar på sin utbildning eller att han eller hon bevisar sin kunskap istället för att berätta om den.46

3.6.2.2 Narratio Ordet narratio betyder bakgrund eller berättelse. Syftet med denna del är att talaren ska sätta in åhörarna i ämnet. En bra narratio ska uppfylla tre krav: den ska vara klar, kortfattad och trovärdig.47 Kravet på klarhet innebär att åhörarna måste begripa vad talaren säger. Om talaren använder sig av svåra termer är det viktigt att han eller hon definierar dem tydligt här. Ämnets narratio bör vara kort då talaren inte ska slösa åhörarnas tid genom att nämna irrelevanta fakta. För att uppfylla kravet om trovärdighet har Quintilianus tagit fram fyra kriterier som avgör vad som är trovärdigt:

1. ”att talaren själv frågar ”sitt hjärta” om händelseförloppet är naturligt” 2. ”att motiv och orsaker beskrivs innan händelserna” 3. ”att de personer vi beskriver stämmer överrens med sina handlingar samt” 4. ”att tid, plats och så vidare är specificerade i beskrivningen”48

3.6.2.3 Probatio eller argumentatio Här ska talaren styrka sitt påstående genom att använda argument. Ett argument har både en stark och en svag sida och det gäller för talaren att avgöra vilken sida som överväger. För att få bäst genomslagskraft ska de starkaste placeras sist, det näst starkaste först och slutligen det svagaste i mitten.49 Talaren kan vara extra tydlig genom att dela in argumentationen i huvudargument och stödargument. Detta för att ett huvudargument kan vara för abstrakt för att vara tillräckligt slagkraftig och därmed behöver det stödjas av ett argument, ett så kallat stödargument.50

3.6.2.4 Recapitulatio och peroratio Denna del handlar om hur talaren avslutar sitt tal. En avslutning har ofta två huvuduppgifter: att försöka få åhörarna att minnas det som talaren har sagt och att försöka få dem att känna för det som har sagts. Recapitulation är besläktat med ordet rekapitulation och betyder sammanfattning. I avslutningen kan talaren passa på att sammanfatta det han eller hon har sagt för att vara extra tydlig. Efter det följer det viktigaste, nämligen själva avslutningen, peroratio. Här måste talaren engagera åhörarnas känslor för hans eller hennes tes. Antingen kan talaren avsluta med att bli personlig genom att berätta en upplevelse som på något sätt förstärker det han eller hon hittills har sagt eller med en slagkraftig formulering i form av en slogan.51

3.6.3 Elocutio

Elocutio är den tredje delen i partesläran och innebär att talaren ska välja rätt ord samt finna effektiva och passande formuleringar. Retoriklärarna från antiken ansåg att språkstilen skulle uppfylla fyra dygder: korrekt, klar, konstfull samt decorum. Den första dygden, korrekt, handlar om att uttrycka sig korrekt i språkliga och formella avseenden. Den andra dygden, klar, handlar om att uttrycka sig tydligt och pedagogiskt det vill säga att det är viktigt för

46 AA:207 47 Karlberg, M & Mral, B 1998:29 48 Lindqvist Grinde, L 2008:211-212 49 AA:215 50 Karlberg, M & Mral, B 1998:37 51 Lindqvist Grinde, J 2008:218-219

10

talaren att använda uttryck och termer som åhörarna förstår. Den tredje dygden, konstfull, innebär att talaren ska smycka sin text med hjälp av språkliga ornament och utsmyckningar. Den fjärde och sista dygden, decorum, innebär att talaren ska anpassa och välja en stilnivå för tillfället, ämnet och publiken.52

3.6.3.1 Stilfigurer – att uttrycka sig konstfullt En talare använder sig av stilfigurer i sitt tal för att ge variation men även för att väcka känslor hos åhörarna. Det finns två olika typer av stilfigurer, troper och ornament. En trop används för att säga något annat än vad de faktiska orden anger. För att åhörarna ska förstå troper måste de göra de associationer som talaren vill att de ska göra. Om talaren använder ett ornament behåller orden sin bokstavliga mening. De används för att ge texten variation och rytm.53 Nedan följer exempel på troper och ornament som har förekommit i våra analyser Troper:

• Allusion – här anspelar talaren på litteratur, händelser, personer eller företeelser. • Apostrofering – talaren vänder sig från publiken och talar till någon annan. Det kan

vara en motståndare, en åhörare, en gud, en kraft med mera. • Besjälning – ett dött ting ges levande mänskliga egenskaper. Till exempel FN-

organisationen är sjuk. • Metafor – baseras på likheter. Talaren använder ett ord som liknar det han eller hon

vill säga, till exempel ditt häftplåster. • Ironi – när en talare använder sig av ett ord eller uttryck som betecknar motsatsen. Till

exempel uttrycker sig talaren efter ett fundamentalt misslyckande såhär: Jaha, det där gick ju bra.

• Exklamation – Utrop! Till exempel: Nu får det väl ändå vara nog! • Erotema – är en retorisk fråga som är en fråga som inte är avsedd att uppfattas som en

fråga. Till exempel, ska vi verkligen behöva lyssna på det där? • Liknelse – en metafor som innehåller ett jämförelseord såsom lik, liksom eller som.

Till exempel: Min älskling du är som en ros.54

Ornament: • Alliteration – är en upprepning av ett ljud. Från början av ett ord till början av ett

annat ord. Till exempel: Om du var ett hav skulle jag vara en våg. • Anafor – är en ordfigur som består i upprepning av minst ett ord i början av flera

följande satser eller rader. Till exempel: Du gamla du fria, du fjällhöga nord. • Epifor – är en upprepning av minst ett ord i slutet av flera följande satser eller rader.

Till exempel: Fä dör fränder dör. • Anadiplosis – är en upprepning av ett ord från slutet av en mening till början av nästa

mening. Till exempel: Sommar blev höst, höst blev vinter. • Antites – är när motsatta begrepp eller termer nämns i anslutning till varandra. Till

exempel: Jag har rest över hav och öken.55

52 AA:235-238 53 Karlberg, M & Mral, B 1998:46-47 54 Lindqvist Grinde, J 2008:257-275

11

3.6.4 Actio

Actio handlar om hur talaren framför sitt tal och vanligtvis har framförandet två aspekter: röstbehandling och kroppsspråk. En talares röst bör vara stark, uthållig och flexibel. En talares kroppsspråk anses som viktigt då det är en väsentlig del för talarens förmåga att påverka sina åhörare.56

3.6.4.1 Rösten Framförandet bör även det präglas av de fyra dygder för språk och uttryck nämligen korrekt, klart, konstfullt och decorum. För att inte verka okunnig är det viktigt att talaren kan uttala alla svåra ord och begrepp på ett korrekt sätt. Om talaren har en klar röst innebär det framförallt att uttalet är tydligt det vill säga att talaren är noga med att artikulera konsonanter. En talares röst är konstfull om den besitter egenskaperna flytande, stark, fyllig, flexibel, stadig, ljuv, uthållig, klar och ren. Ordet konstfull innebär inte i detta sammanhang vacker utan snarare att en talare har kontroll över sin rösts uttryck. Decorum innebär att rösten måste anpassas efter vad talaren vill uppnå och efter vilka känslor han eller hon vill uttrycka. Genom att talaren själv låter sig ryckas med i de känslor som beskrivs kan han eller hon även väcka dessa känslor hos åhörarna. För att åhörarna ska få tid att reagera på det talaren säger är konstpauser viktiga i ett tal.57

3.6.4.2 Kroppsspråk Det verbala språket kompletteras med kroppsspråket. Genom att talaren använder sig av olika gester, ansiktsuttryck, hållning och liknande kan han eller hon skapa uppmärksamhet hos åhörarna. Med hjälp av gester försöker talaren beskriva, poängtera samt visa eller uttrycka känslor.58 Talaren bör stå stadigt och vara naturlig vid framförandet. Till exempel kan talaren ge ett nervöst intryck om han eller hon står och väger på det ena eller andra benet. Ett varierat kroppsspråk är också att föredra hos en talare. Det är då viktigt att anpassa kroppsspråket efter situationen. Till exempel om talaren vill skapa trygghet och lugn bör han eller hon använda små lugna rörelser, däremot kan det vara lämpligare med snabba rörelser när talaren befinner sig i en hetsig debatt. Slutligen är det viktigt att talaren har ögonkontakt med publiken eftersom det visar att talaren vill åhörarna väl.59

3.6.5 Memoria

Memoria handlar om att talaren ska lära sig talet utantill och anledningen till det är att det blir mycket mer effektivt och övertygande. 60

55 AA:281-288 56 AA:315-323 57 Ibid 58 Karlberg, M & Mral, B 1998:53 59 Lindqvist Grinde, J 2008:323-329 60 AA:341

12

4 Tidigare forskning Begreppet retorik har funnits sedan antiken och vi är inte ensamma om att ha studerat ämnet. Vi har valt att göra en avgränsning där vi enbart fokuserar på retoriken inom politiken och därför hade vi svårt att hitta relevant tidigare forskning för vår studie. I detta kapitel presenteras tre studier som gav oss tankar och idéer om vad vi ville undersöka i vår studie.

4.1 Self-sufficient arguments in political rhetoric: construction reconciliation and apologizing to the Stolen Generations

En artikel skriven av Martha Augoustinos, Amanda Lecouteur och John Soyland år 2002 vid Adelaide universitet i Australien, inriktade de sig på retoriska och diskussionslystna organisationer som hade fokuserat sig på ett större politiskt tal som framfördes av statsministern för Australien 1997. Det aktuella ämnet behandlade försoning och att beklaga sig till den stulna generationen av inhemska människor i Australien.61 Skribenterna har använt sig av diskurs- och argumentationsanalys då de har koncentrerat sig på utveckling av retorik och diskurs i socialpsykologi. De har analyserat tal och text som har uttalats av statsministern, med syfte att belysa hur talarens språk med hjälp av retoriska medel framställer konstruktionen av verkligheten.62 Författarna har kommit fram till att statsministern är kapabel till att positionera sig själv, inte bara som en ledare som kan motstå kritik över hans hantering av känslig ”folkstam”, men också som en ledare som är riktad med valmöjligheter. De har även kommit fram till att det viktigaste för att en talare ska vara övertygande är att han eller hon identifierar sig som en av publiken samt att talaren talar till samtliga åhörare som ett och samma folk. Författarna menar även att en talares standard argument ska stämma överens med åhörarnas värderingar. 63

4.2 Att övertyga mellan raderna Anders Sigrell disputerade 1999 vid Umeå universitet med avhandlingen ”Att övertyga mellan raderna – En retorisk studie om underförståddheter i modern politisk argumentation”. År 2001 gav Sigrell ut en reviderad utgåva av avhandlingen i bokformat där han har gjort förtydliganden, referenser och förklaringar.64

61 Augostinos, M, Lecounteur, A, Soyland, J 2002:105 Self-sufficient arguments in political rhetoric: construction reconciliation and apologizing to the Stolen Generations 62 AA:106 63 AA:133-137 64 Sigrell, A 2001:385 reviderad avhandling, Att övertyga mellan raderna

13

Författarens syfte med avhandlingen är tredelat. Först vill han ta reda på vad det innebär att något är underförstått. Därefter vill han kartlägga vilka underförståddheter som förekommer i diskursen, modern politisk argumentation. Slutligen vill han se vad det blir för retorisk effekt av den underförstådda budskapsförmedlingen. För att kunna nå syftet med avhandlingen har författaren valt att begreppsutreda underförstått och vad är retorisk effekt? För att sedan i empirin använda begreppsutredningarna för att analysera modern politisk argumentation. Från empirin har Sigrell valt att analysera Carl Bildts tal till nationen när ”lasermannen spred rädsla i Stockholm, 1992”65 Författaren kommer fram till att något som är underförstått kan förstås på ett tekniskt plan, att det finns ett budskap som det i texten saknas tydliga uttryck för. Det kan också förstås på ett kommunikativt plan då sändaren visar upp obearbetat material till en möjlig världsbild och sedan får mottagaren själv dra slutsatser samt ta ansvar för dem. Vidare har han kommit fram till att den retoriska effekten av underförstådd budskapsförmedling fortfarande efter studiens avslut är i flera delar obesvarad. De slutsatser som kan dras är att det handlar om mer specifika företeelser än underförståddheter i allmänhet, som till exempel ironi.66

4.2.1 Aggressivt beteende i debattsituationer

En vanlig föreställning inom retorik är att ett aggressivt debattbeteende skulle vara framgångsrikt. Grunden till detta ligger förmodligen i att detta beteende är vanligt förekommande i flertalet debattsituationer, även i det annars så sakliga och rationella tonläge som är utmärkande för politiska debatter i Sverige. Det är dock ett felbeslut att tro att något är en effektiv form av kommunikation bara för att det är vanligt förekommande. Ett aggressivt och ovänligt beteende i en debatt är ofta bara till skada för sändarens ethos. Däremot är det inte nödvändigtvis så att den aggressive debattören förlorar.67

4.3 What makes a politician persuasive? Annelén Takita A. Stenbakken har genomfört en doktorsavhandling om vad som gör en politiker övertygande. Hon har valt att fokusera på ideologi, retorik och modalitet i tal från Tony Blair och George W Bush. Syftet med Stenbakkens studie är att studera en samling tal framförda av framgångsrika politiker, Blair och Bush, för att belysa några av de tekniker som gör dessa två politiker till övertygande talare.68 Stenbakkens har använt sig av både en kvantitativ och en kvalitativ metod men fokuserar till största del på den kvalitativa ansatsen då studien är fokuserad på effekterna av de retoriska teknikerna. Talen handlar om terroristattacken den 11 september 2001 och analyserade med hjälp av ett verktyg kallat Word Smith.

65 AA:12-19 66 AA:385-403 67 AA:381 68 Takita A. Stenbakken, A 2007:1-2 doktorsavhandling, What makes a politician persuasive?

14

Författaren har kommit fram till att övertygelse kan endast nås genom mellanmänsklig interaktion mellan åhörare och talare. Studien visar att de två politikernas tro och värderingar inte är helt identiska. Blairs ordval visar att han har en intention att agera i enlighet med förenta nationernas vilja medan Bush är mer intresserad av att föra fram moralaspekter såsom frihet och rättvisa. Vilket förtydligas med att Blair är mer intresserad av att arbeta i enlighet med de förenta nationerna medan Bush agerar efter vad han tycker är rätt.69 Studien visar att Blair föredrar att använda etablerade experter för att styrka sina argument medan Bush favoriserar människor som representerar hans åhörare. Att Blair använder experter stärker hans logos medan Bushs användande av vanliga människor för att styrka sina argument stärker hans pathos.70

4.4 Sverigedemokraternas retorik Vårterminen 2007 gjorde en student vid Lunds universitet en studie av hur Sverigedemokraterna använder retorik för att förmedla sitt budskap.

Författaren har använt sig av en fallstudie av Sverigedemokraternas användning av retorik. Han har i huvudsak använt sig av material som partiet har producerat själva, det vill säga bloggar på hemsidan och inskickade motioner till kommunfullmäktige. Utifrån författarens syfte och frågeställningar ämnar han att bidra till: ”kunskapen om hur ett tvetydligt parti av detta slag ska kunna bemötas i t.ex. en debattsituation, där kännedom om argumentens struktur och disponering av texter kan vara av värde”.71

Författaren kommer fram till att Sverigedemokraterna använder sig av retorik men de utnyttjar den inte till fullo. Författaren anser att de kunde ha utnyttjat dispositionens konst mer. Mellan de ledande personerna på kommunalnivå inom partiet råder det en skiftande retorisk kvalité. Han har även kommit fram till att deras argument var tunna och ogrundade.72

Denna uppsats gav oss idén om att studera fenomenet retorik inom politik eftersom politiker är centrala figurer i dagens retorik.

4.5 Den borgerliga webbretoriken I en annan studie om retorik studeras de borgerliga partiledarnas nyhetsbrev på webben. Syftet med denna studie är att ”analysera den retoriska strukturen, argumentationen och stilen i de borgerliga partiledarnas, Maud Olofssons, Lars Leijonborgs, Alf Svenssons och Bo Lundgrens nyhetsbrev på webben”.73 Författaren har valt en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning genom att använda en tolkande analys för att ta reda på hur retoriken bland partiledarna ser ut samt om det finns skillnader och likheter. I den retoriska analysen har författaren utgått från partesläran, övertalningsmedel, stilen och figurerna.74

69 AA:132 70 Ibid. 71 Larsson, D 2007:2 D-uppsats, Sverigedemokraterna en retoriskstudie 72 AA:25 73 Burke. R, G 2002:1 C-uppsats, Den borgerliga webbretoriken 74 AA:1-3

15

För att kunna genomföra en retorisk analys och en komparativ analys har författaren hämtat material i form av nyhetsbrev via webben.75

Resultaten från denna studie visar att partiledarna anpassar sig till decorums krav och att de använder sig av en informell språkstil. De skiljer sig åt i användandet av stilfigurer där Alf Svensson är mest utmärkande. Studien visar att de identiska upprepningarna är enkla och effektiva och används av samtliga partiledare.76 Författaren kommer även fram till att Maud Olofsson använder sig av pathos i större utsträckning än de övriga manliga partiledarna.77

Utifrån denna studie fick vi tankarna om att använda oss av partesläran det vill säga den retoriska arbetsprocessen, övertalningsmedel och stilfigurer. Studien gav oss även en tanke om att istället för att använda nyhetsbrev som material vore det mer intressant att analysera politiker i partiledardebatter i Sveriges riksdag.

75 AA:5 76 AA:43 77 AA:44

16

5 Problemformulering Vi lever idag i ett informationssamhälle där vi möts av ett stort informationsflöde, det kan vara allt från politisk debatt i TV till en flyer i brevlådan. Det innebär att vi människor på något sätt måste sålla bland all information och detta leder till en ökad press på dagens politiker då de på ett effektivt sätt måste nå ut med sina budskap. Politikers främsta uppgift är idag att övertala och nå fram med sina budskap till allmänheten, därför är det viktigt att politiker kan presentera sina åsikter samt att argumentera för dem på ett övertygande sätt. Lyckas de med detta kan de få åhörarna att inta en viss uppfattning som sedan kan leda till handling, vilket i det här fallet kan motsvara en röst i nästa val, 2010. Därför avser denna uppsats att kasta ljus på hur politiker i partiledardebatter i Sveriges riksdag använder sig av retoriska medel för att få ut sina budskap samt övertyga allmänheten och få dem att lägga sin röst på just dem.

Aristoteles definition av retorik är: ”Konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga”.78 Eftersom politiker är offentliga personer i samhället som har till uppgift att övertyga, tränar de sin retoriska förmåga för att på ett bättre sätt nå ut med sina budskap till åhörarna. Det går inte att träna någon till att bli en mästare i retorik utan det måste också komma naturligt från personen själv. För att få ett bra flyt i ett tal finns det olika metoder att använda för att lyckas med att övertyga. Den stora delen är den retoriska arbetsprocessen, partesläran, som vi ämnar studera närmare.

5.1 Syfte och frågeställningar

5.1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att analysera den retoriska strukturen, argumentationen och stilen i politikers offentliga framträdanden. Vi har valt att lägga fokus på de två partiledarna från de två största partierna, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Uppsatsen avser även att utreda likheter och skillnader mellan partiledarna i deras sätt att använda sig av retoriska verktyg i sina framföranden.

5.1.2 Frågeställningar

Vilken typ av retorik använder sig Fredrik Reinfeldts respektive Mona Sahlins av när de uppträder i riksdagens partiledardebatter?

Genom att studera dessa två personer utifrån de retoriska aspekterna; dispositio, elocutio och actio med kopplingen till övertygningsmedlen ethos, pathos och logos kommer ovanstående fråga att studeras.

Vilka likheter och/eller skillnader finns det mellan respektive partiledares retorik?

Genom att analysera de resultat vi får fram i frågeställning ett avser vi att besvara frågeställning två.

78 Lindqvist Grinde, J 2008:30

17

6 Metod I detta kapitel redogör vi för den metod vi har använt oss av när vi genomfört vår studie. Vi kommer även att redovisa hur vi gått tillväga, urval av material, problem under studiens gång samt avgränsningar. Slutligen redovisas studiens tillförlitlighet och trovärdighet samt vår kritik till uppsatsen.

6.1 Metodteori Avsikten med vår studie är att skapa förståelse för fenomenet retorik och vi har då valt att avgränsa oss till hur politiker använder sig av retoriska verktyg för att övertyga sina åhörare i offentliga sammanhang. Då syftet är att få en större förståelse för vårt valda fenomen anser vi att den kvalitativa metoden är mest lämpad. Den kvalitativa metoden har sina metodteoretiska grunder inom den hermeneutiska vetenskapsteorin. Hermeneutiken är läran om hur vi genom tolkning kan förstå hur människor föreställer sig världen.79 Vi kommer att använda oss av analytisk induktion när vi samlar in våra data samt när vi analyserar. Det innebär att vi kommer att samla in all data som är relevant för vår problemformulering. Efter att datainsamlingen är avslutad kommer vi att analysera det insamlade materialet.

6.1.1 Kvalitativ metod

Kvalitativa undersökningar beskrivs som ett medel för att nå förståelse för människors livsvärld, deras självuppfattning samt deras relation till omgivningen.80 Då vårt syfte är att få en förståelse för hur partiledare använder retorik för att nå fram med sina budskap anser vi att den kvalitativa metoden är att föredra.

6.2 Tillvägagångssätt För att undersöka två partiledares retoriska förmåga och på vilket sätt de skiljer sig eller liknar varandra är en fallstudie ett relevant tillvägagångssätt. Skälet till detta är att vi utgår från två analysobjekt, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, som befinner sig inom samma kontext, politik.81

Genom att vi utgår från en fallstudie av partiledarnas retorik var det lämpligt att genomföra studien med hjälp av en retorikanalys och en komparativ analys för att få fram vad som karaktäriseras hos respektive partiledare samt vilka likheter och skillnader som finns.

79 Hartman, J 2004:274 80 AA:272 81 Esaiasson, P, Gilljam, M, Oscarsson, H, Wängnerud, L 2007:121

18

6.2.1 Retorikanalys

Vi använder oss av en induktiv retorikanalys då den utgår från ett eller flera konkreta exempel för att besvara mera allmänna frågor. Den är ett hjälpmedel som kan användas som en checklista för att få grepp om det som ska undersökas. Retorikanalysen studerar människors sätt att kommunicera och har ett helhetsperspektiv vilket innebär att hela kommunikationsprocessen analyseras.82 Det föll sig naturligt att använda retorikanalysen för att se hur partiledarna kommunicerar med allmänheten. Vi har fokuserat på hur de har disponerat sina anföranden och repliker, i vilken mån de använt sig av utsmyckningar, övertygningsmedel och hur de stärker sin presentation genom röst och kroppsspråk. Detta för att få en bra överblick över hur de använder sig av retorik i sina offentliga framföranden.

För att kunna genomföra analyserna arbetade vi fram en analysguide (se bilaga 1). Analysguiden bestod av frågor som vi ställde till protokollen från partiledardebatterna och materialet från riksdagens webb-tv. Arbetet med analyserna pågick under två veckor. Tillsammans genomförde vi totalt tolv analyser utifrån de tre partiledardebatterna. I varje debatt analyserades partiledarnas anförande för sig eftersom ett anförande är mer förberett än replikerna och därmed underlättade analyserna av exordium och narratio.

För att inte påverka resultatet av analyserna satt vi på var sitt håll och hade ingen kontakt sinsemellan under dessa veckor. Vi träffades sedan för att sammanställa resultaten från våra analyser och genomföra den komparativa analysen. Även här utgick vi från analysguiden. Vi tog beslutet att när majoriteten hade gemensamma resultat ansåg vi att det var karaktäristiskt för undersökningsobjekten. När vi var klara med att kartlägga vad som utmärkte respektive partiledare fortsatte vi med den komparativa analysen för att hitta likheter och skillnader.

6.2.2 Komparativ analys

Vår studie ämnar, förutom att kartlägga respektive partiledares retorik, även att jämföra vilka likheter och skillnader som finns mellan deras retoriska förmåga. För att kunna genomföra detta anser vi att det var lämpligast att använda oss av en komparativ analys.

6.2.3 Problem

Under arbetets gång har vi stött på en del problem, några mindre och några större. Det första som inträffade var att vi hade svårt att bestämma oss för vilka våra undersökningsobjekt skulle vara. Vi satte oss i situationen att vi var tvungna att göra ett val att antingen undersöka retorik ur ett tidsperspektiv eller i nutid. Valet föll till slut på det sistnämnda och vi valde att använda Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin som undersökningsobjekt.

Nästa problem vi stötte på var när vi skulle få tag på material från Statens bild- och ljudarkiv. Det visade sig att vi skulle få vänta i någon vecka och det hade inneburit en försening av analyserna. Därför tog vi kontakt med riksdagen och de informerade oss om att de hade en egen webb-tv och hjälpte oss att hitta materialet på deras hemsida.

82 Karlberg, M & Mral, B 1998:11-18

19

Innan analyserna gick vi igenom vår metod och vi kom fram till att vi inte hade diskuterat igenom vilken metod vi skulle använda för att besvara våra frågeställningar. Det vi visste var att vi skulle göra en kvalitativ studie med en hermeneutisk ansats, men inte vilken metod som gynnade undersökningen. Det innebar att vi fick läsa in oss ytterligare på vilka metoder som fanns och kom då fram till att en fallstudie var bäst lämpad för vår undersökning.

Vi hade även problem med att hitta tidigare forskning inom ämnet som vi kunde återkoppla till vår studie. Vår ambition var att hitta forskningsrapporter, avhandlingar och D-uppsatser för att koppla empirin till teorin. Till slut lyckades vi dock hitta en bok baserad på en avhandling, en doktorsavhandling, en internationell artikel samt två uppsatser, varav en var en D-uppsats, som behandlade vårt ämne retorik inom politiken. Vår tidigare forskning gav även oss nya idéer för hur vi skulle genomföra vår egen studie.

6.3 Material Det material som ligger till grund för vår studie är de resultat vi har fått fram genom de 12 retorikanalyserna av Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i partiledardebatter under riksdagsåret 2007/2008. De resultat vi har fått fram har sedan jämförts med vår teoretiska ram. Slutligen har materialet från retorikanalyserna använts till en komparativ analys mellan undersökningsobjekten.

6.3.1 Urval

Vi har valt våra undersökningsobjekt genom ett ändamålsurval då vi är ute efter en bestämd kunskap om retorik.83 Vi anser att politiker är skickliga retoriker och därför tror vi att de är bäst lämpade att ge oss den kunskapen. Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin är idag partiledare för de två största partierna i Sverige och därför föll det sig naturligt för oss att använda dem som undersökningsobjekt. Det sammanhang vi har valt att undersöka Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, vi kommer i fortsättning av uppsatsen nämna dem vid efternamn, i är riksdagens partiledardebatter. I partiledardebatterna är båda partiledarna representerade och de har ungefär lika stort utrymme att föra fram sina åsikter. Dessutom är de frekvent förekommande i debatterna. Partiledardebatter äger rum tre gånger per riksdagsår och därför tyckte vi att det var lämpligt att använda oss av dessa.

6.4 Avgränsningar Vi har valt att begränsa oss till två partiledare inom svensk politik då vi gör en kvalitativ studie och vill få en djupare förståelse för ämnet retorik, därför anser vi att två undersökningsobjekt är tillräckligt. Varför vi valde två svenska partiledare har att göra med att vi ville att det skulle vara nära kulturellt då vi kommer från Sverige.

83 Hartman, J 2004:284

20

Det forum vi har riktat in oss på är partiledardebatter i Sveriges riksdag och anledningen till det är att den ordnas under kontrollerande former. Båda partiledarna har lika mycket tid att framföra sina anföranden och repliker. Vi har valt att analysera tre olika partiledardebatter, under riksdagsåret 2007/2008, då en debatt ofta pågår under en hel dag och därmed ansåg vi att vi hade nog med material för att genomföra analyserna. Ett riksdagsår är mellan oktober och september däremellan är partiledardebatterna utspridda. Den första äger rum i oktober, den andra i januari och den sista i juni. Vi valde riksdagsåret 2007/2008 eftersom det inte inträffade några större händelser, som till exempel Tsunamin, finanskrisen, riksdagsval eller kraftig nedgång för något av partierna, som kan ha påverkat debatten.

Den retoriska arbetsprocessen är uppdelad i fem olika delar: inventio, dispositio, elecutio, actio och memoria. Vi har valt att utgå från dispositio, elecutio och actio för att vi kan analysera dessa genom protokoll och webb-tv. Om vi hade valt att även analysera inventio och memoria hade intervjuer varit ett bättre alternativ då inventio avser tankarna innan talet skrivs ihop och memoria innebär att talaren lär sig talet utantill.

Dispositio är uppdelad i fem olika delar: exordium, narratio, probatio eller argumentatio, recapitulatio och peroratio. När det gäller analyserna av partiledarnas anföranden har vi valt att endast analysera exordium och narratio. Detta på grund av att replikerna i debatterna främst fokuserar på att möta motståndarens påstående eller argument. Om vi även hade analyserat replikerna på det sättet anser vi att utfallet hade blivit missvisande. Exordium och narratio lämpar sig bättre att analysera i partiledarnas anföranden då de är uppbyggda som ett tal och innehåller dessa delar naturligt.

Det hade varit intressant att se resultatet av partiledarnas retorik genom att antingen göra enkäter eller intervjuer med undersökningsobjekt från allmänheten. Det hade dock blivit allt för tids- och resurskrävande. Det kan även vara svårt att dra några generella slutsatser för effekterna då retorikens mål är att påverka och övertyga. Med andra ord är det svårt att skilja den retoriska förmågan från resultatet.

Vi kommer inte heller att ta hänsyn till talskrivarnas roll eller vilken medieträning våra undersökningsobjekt har fått under sin politiska karriär. Detta är inte intressant för vår studie då replikerna i debatten inte är förberedda i samma utsträckning som ett anförande samt att talskrivaren samarbetar med talaren när talen skrivs.

6.5 Metoddiskussion Vi har studerat två partiledare, Reinfeldt och Sahlin, för att få en bild av hur politiker använder sig av retorik. Vår uppsats baseras på en fallstudie av ett fenomen, nämligen retorik. Retorik som fenomen är tillräckligt belyst, men vi anser att Reinfeldts och Sahlins retorik inte är klarlagd i samma utsträckning. Vi har inte ambitionen att generalisera våra resultat då vår uppsats rör sig om en kvalitativ metod. Istället har vi försökt att koncentrera oss till att belysa Reinfeldts och Sahlins retorik för att kunna få en bild av detta fenomen inom politiken. Vår studie baseras på en kvalitativ metod då vi har gjort en fallstudie på två partiledares retorik. Om vi istället hade valt en kvantitativ metod hade vi inte kunnat gå lika djupt på vårt insamlade material. Då hade vi fått statistik på hur ofta de använder sig av retoriska verktyg istället för att se på vilket sätt de använder sig av dessa. Eftersom vår frågeställning syftar till att få reda på hur de använder sig av retoriska verktyg är den kvalitativa metoden att föredra.

21

6.5.1 Studiens tillförlitlighet och trovärdighet

Litteraturen vi har använt oss av består av ett stort antal handböcker i retorik. Efter insamlandet av all litteratur jämförde vi dessa med varandra för att skapa oss en bild om källan var tillförlitlig eller ej. Datainsamlingsmetoden vi har använt oss av i vår studie är en fallstudie av partiledares retorik. Fallstudien genomfördes med hjälp av retorikanalyser och en komparativ analys. Vid analysarbetet hade vi ingen kontakt med varandra för att stärka tillförlitligheten i vårt resultat. När vi sammanställde våra resultat upptäckte vi att vi hade fått ett mättat resultat då samtliga analyser var likvärdiga. Om vi hade valt att analysera fler partiledardebatter anser vi att resultatet inte hade blivit annorlunda. Till vår hjälp i analysarbetet har vi haft en analysguide som har bidragit till att vi genomfört noggranna och likvärdiga analyser. Studiens tillförlitlighet blir därmed hög då vi har mätt det vi ämnat undersöka. När vi har sammanställt vårt resultat har det varit en fördel att ha varit tre personer i studien eftersom vi då har fått tre olika perspektiv på det insamlade materialet och därmed minskat risken för att missa intressanta resultat.

6.5.2 Kritik

En aspekt som vi har funderat på är om det har en negativ klang att vi i våra analyser har lagt fokus på en resultatinriktad analys omedvetet. När vi har analyserat partiledardebatterna och framförandena i webb-tv så har vi utgått från en analysguide och följt de olika frågorna. Detta kan i sin tur ha skapat att vi har letat efter resultat i de olika frågeställningarna. Trots att vi har försökt att analysera objektivt kan vi inte garantera en hundraprocentig objektivitet då vi har valt ett tolkande angreppssätt. Det innebär att vi omedvetet kan ha påverkat studien i en viss riktning i och med att vi har med oss personliga erfarenheter från vår uppväxt. Detta gör det svårt att skilja våra egna åsikter när vi har tolkat det empiriska materialet. Vi har försökt att undvika detta genom att kritiskt granska studien med hjälp av tidigare forskning inom området samt tagit hjälp av utomstående för att få feedback. En annan självkritisk insikt är att trots vårt bristande intresse av politik har vi i det senaste valet röstat för eller emot något av partierna. Detta innebär att vi är medvetna om att undersökningen omedvetet kan ha färgat oss.

22

7 Analys I detta kapitel redogör vi för de resultat som vi fått fram genom vår analys. För att göra det överskådligt redovisar vi varje partiledare var för sig efter de tre begreppen i partesprocessen; dispositio, elocutio och actio. Till sist redovisar vi resultatet av den komparativa analysen samt en sammanfattning av samtliga analyser. Förkortningarna efter citaten i analysen är en hänvisning till bilagorna. RA står för Reinfeldt anförande och SA står för Sahlin anförande, siffran bakom RA/SA står för vilken av de tre partiledardebatterna som det rör sig om och den sista siffran bakom kolon anger ur vilket stycke citatet är hämtat, till exempel RA2:1 återfinns i bilaga två under partiledardebatten 16 januari 2008 i stycke ett. RR står för Reinfeldt replik och SR står för Sahlin replik, siffran bakom anger vilken partiledardebatt det gäller och siffran efter kolon står för vilken replik det är, till exempel SR1:58 återfinns i bilaga fem under partiledardebatten 17 oktober 2007 i replik 58.

7.1 Fredrik Reinfeldt

7.1.1 Dispositio

7.1.1.1 Exordium Reinfeldt inleder ofta sina anföranden med något aktuellt, exempelvis när han säger:

”Det är 2008 och många diskuterar ekonomi, vilket inte är märkligt i en värld där vi ser stigande råvarupriser. Också spannmålen stiger, vilket skapar ett internationellt pristryck uppåt världen över, så också i Sverige” RA2:1.

”Ska människor in på eller ut från arbetsmarknaden? Det är förmodligen denna hösts och kommande mandatperiods viktigaste fråga i svensk politik” RA1:1. De två citaten ovan är exempel på aktuella ämnen inom politiken, nämligen ekonomi och arbetslöshetsfrågan. Genom att börja med något aktuellt väcker han åhörarnas intresse.

7.1.1.2 Narratio Reinfeldt ger alltid en utförlig beskrivning av ämnets bakgrund i sina anföranden för att åhörarna ska vara insatta i ämnet. Här uttrycker Reinfeldt hur ekonomin ser ut i Sverige idag på ett pedagogiskt sätt:

”En stark krona och en stark euro samt en svagare dollar och ett svagare pund ger helt andra ingångar till ekonomiska förutsättningar som vi sedan länge egentligen inte känner igen i Sverige” RA2:2.

23

”I övrigt pratas det sämre tider i Sverige. Vi påverkas också av oro och internationella prisstegringar. Oljan är jättedyr. Det påverkar svenska bensinpriser. Matpriserna stiger i hela världen. Det slår också in i den svenska ekonomin. Biter sig inflationsförväntningarna fast är det osäkert vad som händer med räntan. Risken finns att vi får inflation och avmattning sida vid sida” RA3:2. I ovanstående två citat ger Reinfeldt en bakgrund till Sveriges ekonomi och de faktorer som påverkar Sverige på ett sätt som alla förstår.

7.1.1.3 Probatio eller argumentatio I sina anföranden använder sig Reinfeldt av teser, argument som styrker tesen, huvudargument och stödargument. Argumenten är ofta tydliga och han är duktig på att använda sig av stödargument för att styrka sina huvudargument. Hans argument innehar en bra struktur och följer texten på ett korrekt sätt. Det är också vanligt att det förekommer en antites i anförandena där han argumenterar för sin egen sak och emot motståndarnas. ”Ut, säger Socialdemokraterna som tar bort allting som nu ger jobb i sitt ekonomiska alternativ, som ger mer bidrag till den som inte jobbar. In, säger regeringen som försöker att analysera hur den svenska arbetsmarknaden ser ut och lära sig vilka grupper som riskerar även i en god konjunktur att stå vid sidan av” RA1:2. Citatet ovan visar tydligt på hur Reinfeldt argumenterar för vad han anser att socialdemokraterna vill och vad regeringen vill. ”Att fler får jobb är den bästa grunden för att skapa en ökad sammanhållning och minska inkomstskillnaderna i samhället” RA2:17. Ovan argumenterar Reinfeldt för hur det på bästa sätt blir ett fungerande samhälle. I sina repliker använder sig Reinfeldt av argument mot vad motparten har uttalat sig om tidigare. Exempelvis är Reinfeldts tes i ett av anförandena att stimulera till arbete och innan har han fått motargumentet att flaskhalsarna gått i taket och att regeringen inte kommer med några åtgärder. Då använder han sig av argumentet:

”Det är också det bästa sättet att möta tendenser till flaskhalsar, som trots allt finns kvar i den svenska ekonomin, då det finns fler som vill jobba” RA2:4.

7.1.1.4 Recapitulatio och peroratio Reinfeldt är skicklig på att avsluta sina anföranden genom att han bjuder in till tankeverksamhet hos sina åhörare. Han får dem att redan efter avslutat tal ta ställning till vilket block de vill stödja.

24

”Genom att fortsätta att avreglera viktiga marknader och sälja statliga företag säkerställer vi att konkurrens ger ökad produktivitet. Med det förenar vi en politik som för in folk på den svenska arbetsmarknaden. Det är den fulla sysselsättningen som alliansen och det nya arbetarpartiet har gjort till sitt signum. Mot det står bara bidragstänkande och oförstående för vad den utanförskapspolitik man står för kommer att leda till. Så ser alternativen i svensk politik ut” RA1:24. ”Det är de besked som alliansregeringen ger. Det är den politik vi för. Vi kommer att ställa frågan till den dagen vi får svar på vad det är som är alternativet till vår politik. Är det den politik som utvecklades i det amerikanska 1990-talet och som har utvecklats i Skandinavien i 2000-talet? Eller är det en längtan tillbaka till en gammal dålig politik som handlar om att det göra mindre lönsamt att arbeta, att betala ut mer i bidrag och att ifrågasätta människors rätt att själva få välja?” RA2:19,20 I båda citaten visar Reinfeldt på vad det finns för alternativ inom svensk politik genom att göra åhörarna medvetna om hur utvecklingen ska ske för Sverige. Här har beslutet lämnats hos publiken. Replikerna avslutar han på likartat sätt genom att nämna motståndarens namn samt avsluta med en motfråga. Till exempel när han säger: ”Hur tror du, Lars Ohly, att det ska motivera dem att jobba, och hur menar du att er politik leder till ett ansvarstagande för Sverige?” RR1:24

”Det är bra att vi börjar prata ekonomisk politik, Mona Sahlin. Var kommer inflationen ifrån? Det är lätt att raljera över citroner” RR3:5. Ur ovanstående två citat framgår det både en motfråga till motståndare samt dennes namn.

7.1.1.5 Ethos För att stärka sitt ethos är Reinfeldt alltid påläst och visar på så sätt att han är kunnig och att han har lagt ner tid på att göra research och efterforskningar: ”Jag ska erkänna att jag läser en hel del underlag och granskningar som görs utifrån” RA3:6. I ovanstående citat nämner Reinfeldt att han gjort underlag och granskningar vilket visar på att han är påläst. Detta stärker hans ethos. ”Väldigt ofta säger företagare: Det spelar nästan ingen roll vilken utbildning de har. Vi måste i alla fall utbilda dem extra för att de ska fungera i just det här företaget. Det viktigaste är att man har erfarenhet, att man får vara i arbetslivet” RR1:22. Ur citatet ovan stödjer sig Reinfeldt på vad företagare säger om jobbsituationen. Vidare använder han sig av citat från kända personer för att stärka sitt ethos och ett exempel på detta är:

25

”Clinton sade: låt oss göra det efter årskurs 3, 6 och 8. Detta är förvillande likt det som alliansregeringen nu gör i Sverige” RA2:11. I ovannämnda citat drar Reinfeldt paralleller till Bill Clintons, f.d. president i USA, politik för att visa på att hans egen politik följer en lyckad föregångare. Reinfeldt uttrycker: ”Pär Nuder: Det duger att skriva sådana här pamfletter när man är i oppositionen, men de duger inte att regera Sverige på. Det är det som är problemet” RR1:4. I citatet ovan stärker Reinfeldt sitt ethos genom att använda sig av ett citat från en föregångare i socialdemokraterna.

7.1.1.6 Logos Analysen har inte visat något som kan styrka att Reinfeldt använder sig av logos för att övertala åhörarna i sina anföranden. Han är ytterst sparsam med logos-argument men i replikerna kan det ibland förekomma siffror för att styrka tesen. Reinfeldt meddelar: ”Ungdomar får jobb. 40 000 unga kom in på arbetsmarknaden förra året. Utrikes födda får jobb. Det ökade med 34 000. Äldre får jobb. Det ökade med 18 000” RA3:10. ”Våra senaste rapporter visar att den svenska ekonomin har vuxit med 44 procent sedan 1990” RR2:11. ”Man talar om en varaktig sysselsättningsökning på förmodligen 90 000 fler i arbete” RR3:9. Från citaten ovan stärker han logos genom att stödja sig på en procentsatssiffra och flera enhetssiffror.

7.1.1.7 Pathos Reinfeldt utnyttjar väldigt lite pathos i sina anföranden och repliker. Dessutom använder han sig inte överdrivet av övertygningsmedlen. Ibland kan han redogöra för ett problem som skapar en hotbild och sedan inger han hopp genom att presentera en lösning. Nedan presenteras ett exempel som kan inge förhoppning för hur barn ska lära sig mer i skolan: ” Vi genomför en särskild läsa-skriva-satsning på 900 miljoner fram till 2010. Vi satsar på speciallärare. Vi möjliggör en fortbildning för lärare genom ett särskilt lärarlyft, det vi tidigare kallat en lärarmiljard” RR2:77. Ur citatet framgår det en förhoppning genom att Reinfeldt visar de möjligheter som finns med regeringens åtgärder och förslag för skolpolitiken. Reinfeldt uttrycker bland annat att han inte vet om socialdemokraterna hör det själva, men när de diskuterar politik så diskuterar de ersättningar och åtgärder för människor som inte jobbar. Han menar alltså att de inte pratar jobb, utan att de pratar om grupper som står vid sidan av. Han meddelar:

26

”Vi håller på att göra om den misslyckade skolpolitik som ni har stått för, där barn och ungdomar inte lär sig tillräckligt mycket, där det inte blir rätt från början” RR1:20. Ovan målar Reinfeldt upp en bild på socialdemokraternas problem med deras tänkande och redogör sedan för hur regeringen löser problemet. Därmed stärker han pathos genom att väcka en förhoppning hos åhörarna.

7.1.2 Elocutio

7.1.2.1 Stilfigurer Reinfeldt använder sig av få troper i sina anföranden och repliker, men det kan ibland förekomma ironi i hans anförande. Här följer ett exempel: ”Är du produktiv, lille vän? Ska du få vara med?” RA1:13 Reinfeldt försöker på ett ironiskt sätt beskriva hur socialdemokraternas jobbpolitik ser ut. I replikerna är det fortsatt sparsamt med troper och ornament men han använder sig av metaforer och anaforer. ”Det är också den bärande bjälken i allianspolitiken i Sverige” RA2:9. Citatet ovan visar på en metafor som menar att ”den bärande bjälken” är grundpelarna i regeringens politik. ” Det kan man göra genom att ta bort arbetsgivaravgiften för den som anställer någon som länge har stått utanför. Det kallar vi för nystartsjobb. Det fungerar. Över 12 000 har på det sättet kommit in. Det fungerar för funktionshindrande. Det fungerar för grupper som har kommit från andra länder” RA1:6.

”Vi gör mycket. Vi är beredda att göra mer. Vi är beredda att använda styrmedlen för att ta vår del av ansvaret” RR2:13. I de två anaforerna ovan sker det upprepning av minst ett ord i början av flera följande satser eller rader, ”det fungerar” och ”vi” i början av varje mening.

7.1.3 Actio

7.1.3.1 Röst Reinfeldt har i både anförande och repliker en klar, tydlig samt flexibel röst utan störande ord som ”uhm” och ”eh”. Hans tonläge gör att rösten låter trovärdig och övertygande. Han följer inte de olika stilnivåerna som är det optimala för att nå ut till sin publik och till sin motpart. Exempelvis så blir inte rösten starkare eller mer intensiv mot slutet av talet eller repliken utan den håller en jämn rytm rakt igenom. Han varierar sitt tonläge där det behövs. Reinfeldt använder sig av konstpauser för att låta sina åhörare ta in det han säger.

27

7.1.3.2 Kroppsspråk Reinfeldts kroppsspråk karaktäriseras av en mångfaldighet då han använder sig av mycket gester för att stärka det han vill säga i sina anföranden och repliker. Han har dock inget varierande ansiktsuttryck utan ser ofta neutral ut och hans blick är allvarlig. När Reinfeldt vill framhäva något så gör han en rörelse som passar till situationen, exempelvis när han talar om hur de unga ska få arbeten och när han ställer frågan till Sahlin så knyter han näven. Ett annat exempel är att när han talar om att regeringspolitiken kan vändas upp innan år 2010 då höjer han sina händer med öppna handflator. Detta förekommer främst i replikerna, och är mindre brukat i anförandena. I Reinfeldts anföranden tittar han på publiken både till höger och vänster när han talar till dem. I replikerna är han vänd mot sin motpart när han talar direkt med denne men när han inte gör det är han vänd mot publiken.

7.2 Mona Sahlin

7.2.1 Dispositio

7.2.1.1 Exordium I inledningen av sina anföranden använder sig Sahlin av något drastiskt för att väcka åhörarnas intresse. Hon säger exempelvis: ”En försvarsminister har avgått för att han inte hade stöd i regeringen. En finansmarknadsminister borde ha avgått för att han bara har stöd i regeringen. Jobben har blivit fler, men det har de långtidsarbetslösa också blivit. Vi som har höga inkomster har blivit rikare. De deltidsarbetande kvinnorna har blivit fattigare. Och pensionärerna har slutligen fått ett besked: Regeringen har inte råd med dem” SA1:1. Citatet innebär att hon yttrar sig om något drastiskt såsom ministrars avgång, fler långtidsarbetslösa, rika har blivit rikare och regeringen har inte råd med pensionärerna. Genom att börja drastiskt får hon åhörarnas intresse och uppmärksamhet som troligtvis blir nyfikna på resten av anförandet. Sahlin använder sig också flitigt av moralprinciper när hon ska uttrycka sig, exempelvis genom att hon vill att allmänheten ska vara trygga och att det ska vara rättvisa i samhället. Hon kommer gärna med förslag om nytänkande och vad socialdemokraterna vill göra för Sverige. Sahlin uttrycker: ”Ett nytt år har börjat. Det är ett år som vi socialdemokrater hade velat använda för att bygga Sverige starkare, för jobb, miljö, välfärd och rättvisa. Det är ett år som skulle kunna innebära stora möjligheter att ta nya steg för det moderna, kunskapsdrivna och jämställda välfärdslandet Sverige” SA2:1. Hon visar i ovanstående citat vad socialdemokraterna vill göra för Sverige. Hon gör det med hjälp av moralprinciper som välfärd och rättvisa som får åhörarna att känna för det hon säger. Genom att hon säger att hon vill skapa välfärd och rättvisa gör hon åhörarna välvilligt inställda och samtidigt läraktiga när hon visar på att socialdemokraterna har något nytt att komma med, i detta fall att bygga ett starkare Sverige för fler jobb och bättre miljö.

28

7.2.1.2 Narratio Sahlin sätter i anförandena in sina åhörare i ämnet med en kort, klar och enkel beskrivning. Ofta handlar det om att visa på den nuvarande regeringens brister i sakfrågan för att sedan visa på vad socialdemokraterna vill. Exempelvis börjar hon så här: ”Det är för långa väntetider till vårdcentralen. Det är svårt att träffa en läkare. Multisjuka äldre måste få plats någon annanstans än på akuten. Vård och rehabilitering av psykiskt sjuka måste bli mycket bättre” SA2:16. Hon kontrar sedan med ett annat citat: ”Vi vill att Sverige ska konkurrera med kunskap och inte med låga löner. Vi har förnyat vår jobbpolitik. I höst fyller vi på med ett brett kompetensprogram, för vi vet att Sverige kan så oändligt mycket bättre” SA3:30. De båda citaten visar på hur hon anser att det ser ut i den aktuella sakfrågan med den nuvarande regeringen vid makten och hur socialdemokraterna vill att det ska vara.

7.2.1.3 Probatio eller argumentatio Sahlin använder sig av argument i sina anföranden, dock är de ostrukturerade och utnyttjas sällan för att få bästa effekt. Dessutom är det svårt att urskilja om argumenten är stöd- eller huvudargument. Hon använder sig inte av motargument. I hennes anföranden talar hon vid flera tillfällen om en principsak som hon argumenterar för. I nedanstående exempel diskuterar Sahlin A-kassan: ”Den är ett stöd, en uppbackning och en omställning för att kunna komma tillbaka snabbare i arbetslivet” SR2:24. Ur citatet ovan framgår det tydligt att Sahlin argumenterar för A-kassan. ”När vi pratar om skatterna taggar statsministern i desperation upp så mycket att han får det att låta som om det vore en chock att få tillbaka rättvisa mellan dem som har de allra högsta inkomsterna och vanliga löntagare” SR3:18. Ur ovanstående citat argumenterar Sahlin för rättvisa och hon gör det genom att argumentera för vanliga löntagare. I hennes repliker förekommer det fler argument som hon kan stödja. I replikerna svarar hon också på motståndarens motargument. Sahlin argumenterar: ”Socialdemokratin förstår och har i alla tider förstått att ju mer man försöker hålla ihop ett samhälle och visa trygghet, desto mer blir det en språngbräda för förändring där människor vågar gå från de gamla jobben till de nya. Det är inget vi chansar med. Det är socialdemokratins politik” SR3:16.

Citatet ovan visar att Sahlin argumenterar för den socialdemokratiska traditionen. Sahlin säger:

29

”Maud Olofsson börjar med den häpnadsväckande anklagelsen att vi är emot förmögenhetsskattesänkningen. Det är helt rätt. Vi säger nej till att sänka förmögenhetsskatten” SR1:7. Citatet visar att Sahlin svarar på ett motargument från sin motståndare, nämligen att de säger nej till förmögenhetsskatten.

7.2.1.4 Recapitulatio och peroratio Sahlin är skicklig på att få sina åhörare att minnas vad hon har presenterat i sitt anförande genom att hon i slutet av sina anföranden summerar vad hon har sagt, då hon exempelvis talar om orättvisor, rättvisor och välfärd. Hon använder sig av moraliska slagord för att väcka känslor hos publiken efter talets slut. ”Vi kommer ofta att påminna dig, Fredrik Reinfeldt, om att politik är att välja. Ni valde bort rättvisa och trygghet. Om tre år är det upp till väljarna att välja igen. Kanske de inte sväljer mer orättvisa och fler blå dunster den gången. Rättvisa, trygghet och utbildning – det är modernt” SA1:17. ”Vi vet att Sverige tjänar på rättvisa och att framgång kräver rättvisa. Då krävs det nog en ny regering” SA3:32. Dessa två exempel får åhörarna att känna för vad hon har sagt och sammanfattar även vad hela anförandet handlar om, alltså Sahlins tes. I replikerna avslutar Sahlin på olika sätt men det mest förekommande är att hon passar över till motståndaren genom att avsluta med en motfråga. Sahlin avslutar: ”Du lovade i valrörelsen att avskaffa fastighetsskatten. Tycker du att du har levt upp till det löftet?” SR1:58 ”Därför är min fråga: Hur ställer sig Maud Olofsson till vårt förslag om att göra ett undantag i lagen om offentlig upphandling när det gäller just vård för att möjliggöra för de små personalkooperativen att faktiskt leva vidare? Ställer centerpartiet upp på det eller inte?” SR2:36 Båda citaten visar tydligt på en motfråga till Sahlins motståndare i debatten och den aktuella sakfrågan.

7.2.1.5 Ethos För att stärka sitt ethos utnyttjar Sahlin ofta moralprinciper i sina anföranden genom att använda sig av ord som rättvisa, solidaritet och trygghet. Hon skapar också en ”vi-känsla” genom att uttrycka att alla kan hamna i samma situation; exempelvis att låginkomsttagarna skulle ha fått en tusenlapp extra, men de höjde avgifterna så mycket att ingenting blev kvar för dessa SA1:6. Detta visar på att regeringen inte behandlar alla rättvist.

30

”Det går att fördela rättvist på riktigt, solidariskt med jämlikhet som mål, så att den som behöver mest också får mest” SA2:5. Citatet visar tydligt på hur Sahlin alltid använder sig av moralprinciper för att stärka sitt ethos. Även i replikerna förekommer moralprinciper för att stärka sin tillit, då hon exempelvis lägger fokus på rättvisa. Hon yttrar: ”Vårt handlar om jobben men också om rättvisa, för vi är övertygade om att rättvisa inte är ett hot mot att jobben ska växa utan precis tvärtom” SR2:18. Hon lägger också fram förslag på förbättringar på de problem som existerar med den nuvarande regeringen. ”Det behövs en politik för bättre välfärd, för rättvisa och för solidaritet” SR3:14. Sahlin menar med ovanstående citat att den nuvarande regeringen har misslyckas med dessa sakfrågor och använder sig även här av moralprinciper. Sahlin tar även upp vad andra har yttrat: ”Reinfeldt säger: Det är regeringens politik som är orsaken. Men när regeringens skattesänkningar och oansvariga hantering av ekonomin orsakar en ökning också av inflationen är det bara omvärlden och citroner, Det är inte citroner, Fredrik Reinfeldt, det är löneminskningar, yttrar Sahlin” SR3:4. ”Ett år före förra valet stod du här i talarstolen, Fredrik Reinfeldt, och argumenterade mot Göran Persson. Du sade bland annat till honom:”90 000 människor står utanför A-kassan. De är tydligen inte med i din solidaritetstanke.”Vad har hänt sedan dess? 350 000 har tvingats ur A-kassan därför att de inte har råd” SR1:3. Båda citaten visar att hon stärker sitt ethos genom att använda sig av citat från en auktoritet, i detta fall vad statsministern själv har sagt.

7.2.1.6 Logos För att styrka sina argument mot den nuvarande regeringen använder sig Sahlin av siffror och sakupplysning i både sina anföranden och repliker. Sahlin säger: ”Ge 2 miljarder kronor mer till forskning. Bygg ut högskolan med 4500 platser och höj kvaliteten. Satsa 200 miljoner om året på företagsnära forskning i de små företagen” SA1:8. ”17 miljarder sade du i en artikel att utanförskapsminskningen har gett statskassan. 17 miljarder kronor är exakt samma summa som ni har tagit från de sjuka och arbetslösa” SR3:2. Att nämna sifferansatsen i båda citaten ovanför skapar mer trovärdighet. Hon refererar även till tidningar för att styrka fakta:

31

”Ni sade att fastighetsskatten skulle avskaffas. Sedan gjorde ni bara om skatten, med effekten att de med stora villor tjänar tiotusentals kronor men över 220 000 småhusägare får höjd skatt. Vi vill sänka skatten för dem med vanliga hus och höja den för dem med de största och dyraste villorna” SA21:13. Ur citatet ovan använder sig Sahlin av ett logiskt resonemang då hon först påstår att regeringens politik inte är rättvis. Därefter berättar hon vad Socialdemokraterna hade gjort istället dvs. låta det rika betala mer istället för mindre vilket indikerar ett logiskt resonemang

7.2.1.7 Pathos För att stärka pathos i sina anföranden och repliker använder sig Sahlin av metoden att väcka fruktan och vrede genom att måla upp ett problem för att sedan presentera en lösning på det som kan inge hopp. ”Det pågår redan ett kvalitetsras i välfärden. Pengar går inte till välfärden, utan de strömmar ut ur välfärden. Bokslutet över regeringens politik hittills kostar miljarder i just välfärdsresurser. Halverad tillväxt är 30 miljarder mindre till välfärd” SA3:15. Ovan visar Sahlin ett exempel på fruktan om den nuvarande regeringens politik i välfärdsfrågan. Hon kontrar sedan med att visa hur socialdemokraterna vill lösa problemet: ”Vi socialdemokrater vill ha ett kvalitetsskifte i välfärden, inte ett systemskifte. Det behövs en politik för bättre välfärd, för rättvisa och för solidaritet. Vi har vässat och förnyat vår politik, inte minst inom välfärdsområdet” SA3:22. Här väcker hon en förhoppning hos åhörarna genom att visa på en lösning från socialdemokraternas sida. ”Allt fler familjer känner oro, statsministern, för räntorna och inflationen” SR2:2. Citatet ovan visar att det är detta som händer om regeringen får fortsätta. Mona Sahlin är duktig på att väcka känslor genom att använda humoristiska inslag: ”Socialdemokraterna kommer att skapa en ny följetong, sagt och gjort med Reinfeldt” SAI:12 ”Fredrik Reinfeldt säger här att jag är så förblindad att jag inte ser fiendebilden. Han står framför mig, och jag ser honom klart och tydligt” SR2:16. Eller när statsministern glömde att Sahlin hade en replik kvar och lämnade sin talarstol för att sätta sig på sin plats: ”Det var ju trevligt att statsministern ville lyssna på min sista replik. Du är redan på väg tillbaka till din sittplats. Du kanske ville lämna regeringsställningen redan nu?”SR1:5

32

Samtliga tre ovanstående citat är ett bevis på att Sahlin använder sig av humor för att väcka känslor hos åhörarna.

7.2.2 Elocutio

7.2.2.1 Stilfigurer I sina anföranden använder sig Sahlin flitigt av olika stilfigurer. Hon gillar att använda sig av troper och då i form av metaforer och liknelser. ”Det finns risk om trygghetssystemen är för starka att de blir som hängmattor” SR3:58. Citatet ovan är en metafor då Sahlin använder sig av ordet ”hängmattor”, då det säger något mer än det hon egentligen menar. ”Nu när professionen uppmanar till att lägga betygsliknande omdömen åt sidan åker hörlurarna på, och du hör ingenting” SR2:51. Det ovannämnda citatet visar på en metafor då ordet ”hörlurarna” är en liknelse på att motståndaren inte lyssnar. ”Men i höst öppnar det första privata barnsjukhuset i Stockholm med en gräddfil för den som har köpt en privat försäkring eller har råd att betala 1 000 konor per läkarbesök” SA2:9. Även detta citat ovanför visar på en metafor då ordet ”gräddfil” är en likhet på vad hon egentligen menar. Detta resulterar i att Sahlin använder sig av liknelser och metaforer för att förstärka det hon vill säga. Hon använder sig dock inte bara av troper utan även av ornament i sina anföranden. Det som är mest förekommande är anafor: ”För de unga, för de arbetslösa och för dem som finns i arbetslivet” SA1:10. ”I år kommer ytterligare försämringar för redan hårt prövade sjuka och arbetslösa, och i år kommer ytterligare förbättringar för oss som har det bäst ställt” SA2:26. Ur de två citaten ovan kan vi tyda anafor då minst ett ord upprepas i början av flera följande satser eller rader. I det här fallet handlar det om ordet ”för” i det första citatet och orden ”i år” i det andra citatet. Sahlin använder sig också av antiteser i sina anföranden. Till exempel när hon yttrar: ”År 2008 kan bli året då fabriksarbetarens dotter och direktörens son slutar att dela väntrum på sjukhuset” SA2:14. I ovannämnda citat uppträder en antites då orden ”fabriksarbetarens dotter” och ”direktörens son” är två motsatta begrepp i samma mening.

33

I Sahlins repliker förekommer troper såsom ironi, exklamation, liknelse, besjälning och allusioner. Ornament används mer sällan i replikerna men när hon väl använder det är det epifor, anafor och anadiplosis som dominerar. ”En socialdemokratisk politik i full sysselsättning innehåller inte bara själva sysselsättningspolitiken utan också vuxenutbildning för att ge en chans till. Den innehåller fler platser på högskolan för att få en chans och en chans till” SR2:26. Citatet ovan är ett exempel på en epifor som innebär upprepning av minst ett ord i slutet av flera följande satser, i detta fall ”en chans till”. ”Därom råder inte den politiska striden. Den politiska striden råder om att man omvandlar innerstaden” SR1:45. Ur citatet ovan kan man tyda en anadiplosis där upprepning av ett ord eller fras, i detta fall ”den politiska striden”, från slutet av en mening till början av nästa mening. ”Välkommen till verkligheten, Fredrik Reinfeldt!” SR3:4 Här menar Sahlin i ovanstående citat att Reinfeldt inte har någon verklighetsuppfattning om vad han håller på med och vill därmed försöka ropa ut det till åhörarna genom att använda en exklamation. En ytterligare exklamation: ”Det är valfrihet, Jan Björklund!” SR1:45 ”Som en dålig kopia av Bruce Lee vandrar han igenom vänsterpolitikens skolpolitik, döper om den, avrättar den och förolämpar den” SR2:51. Citatet ovan är ett exempel på en besjälning då hon ger ett dött ting, i detta fall vänsterpolitikens skolpolitik, mänskliga egenskaper genom att använda ord som avrättar och förolämpar. Här förekommer även en liknelse då hon liknar sin motståndare vid en dålig kopia av Bruce Lee.

7.2.3 Actio

7.2.3.1 Röst Sahlin har en klar, tydlig och flexibel röst i sina anföranden och använder inga störande ljud såsom ”uhm” och ”eh”. Hon varierar tonläget där det behövs och oftast gör hon det i samband med när hon vill trycka på politiskt viktiga ord, som till exempel A-kassa eller höjd skatt. Mot slutet av anförandena ökar hon tempot i rösten och gör den starkare och intensivare. Detta innebär att hon nyttjar den högre stilnivån. I sina repliker har hon större pondus i rösten och därtill en aggressivare ton när hon debatterar med motståndaren. Hon höjer tonläget och ökar tempot på rösten när hon vill sätta motståndaren på plats. När hon vill göra åhörarna uppmärksamma på det hon säger använder hon en hårdare betoning på vissa ord. Hon använder sig också flitigt av konstpauser för att ge åhörarna en chans att ta till sig det hon säger.

34

7.2.3.2 Kroppsspråk I sitt anförande böjer Sahlin ofta ned huvudet i sina papper. Hon stödjer sig med ena handen i talarstolen och har svårt att bestämma sig vilket ben hon ska stå på. Trots att hon tittar ned i pappret vänder hon sig både åt höger och vänster i sina anföranden för att tala till hela publiken. Hon använder sig knappt av några gester för att förstärka det hon säger. Även i replikerna står hon och velar med vilket ben hon ska stå på och hänger ofta med ena armen på talarstolen. Här tittar hon aldrig mot publiken utan fokuserar stadigt blicken på sin motståndare i debatten. När hon vill poängtera något viktigt använder sig Sahlin av sitt pekfinger genom att slå det i talarstolen. Hennes kroppsspråk är även här sparsamt då hon sällan använder sig av gester för att styrka det hon säger.

7.3 Komparativ analys

7.3.1 Dispositio

7.3.1.1 Exordium Det förekommer en viss skillnad på Reinfeldts och Sahlins inledning i deras anföranden. För att väcka åhörarnas intresse har de olika fokus, Reinfeldt talar om det aktuella, vad som händer i Sverige idag medan Sahlin vill väcka känslor hos sina åhörare genom att använda sig av moralprinciper och mer drastiska inledningar.

7.3.1.2 Narratio De likheter som förekommer i deras anföranden är att båda parter försöker sätta in publiken i ämnet, dock utmärker sig Reinfeldt i större utsträckning genom att han ger en mer utförlig beskrivning av ämnet.

7.3.1.3 Probatio eller argumentatio Här kan vi se tydliga skillnader då Sahlin inte använder sig av argument i lika stor utsträckning som Reinfeldt i sina anföranden. Reinfeldt är även bättre på att använda sig av stödargument för styrka det han säger. Sahlin lägger ofta fokus på en sakfråga, då hon exempelvis talar om A-kassan. Likheten i deras repliker är att båda parter möter motståndarens argument. I Sahlins repliker är hon bättre på att använda sig av argument och stödargument, men Reinfeldt är snäppet vassare och dessutom har han en bättre struktur.

7.3.1.4 Recapitulatio och peroratio Reinfeldt och Sahlin avslutar sina anföranden på olika sätt. Reinfeldt avslutar ofta med att ge åhörarna ett val medan Sahlin sammanfattar vad hon har sagt för att hon vill att de ska minnas vad hon har sagt. Den likhet som förekommer i replikerna är att båda parter nämner motståndarens namn och ställer en motfråga.

35

7.3.1.5 Ethos I anförandena använder sig Sahlin av moralprinciper och skapar en vi-känsla genom att uttrycka att alla kan hamna i samma situation (exempel på vi-känsla finns under Mona Sahlin, ethos). Reinfeldt styrker sitt ethos genom att vara påläst och genom att använda citat från kända auktoriteter som Bill Clinton, f.d. president i USA (exempel på citat finns under Fredrik Reinfeldt, ethos). I replikerna så stärker Sahlin ethos genom att fokusera på moralprinciper, medan Reinfeldt är mer påläst inom ämnet han diskuterar.

7.3.1.6 Logos Reinfeldt utnyttjar inte logos i lika stor utsträckning som Sahlin i sina anföranden. Båda använder sig av logos som styrker fakta i replikerna men även här använder Sahlin det i större utsträckning.

7.3.1.7 Pathos I anförandena använder sig Sahlin av pathos i större utsträckning än Reinfeldt. Hon försöker mer spela på åhörarnas känslor medan Reinfeldt vill undervisa och lära dem något. I replikerna uttrycker Sahlin mer känslor genom att frekvent måla upp hotbilder för att sedan väcka hopp och förväntan genom att visa på en lösning. Reinfeldt är mycket sparsam när det kommer till att använda pathos. Han försöker mer undervisa åhörarna genom att visa att han är påläst och sparsam med känslouttryck.

7.3.2 Elocutio

7.3.2.1 Stilfigurer När det kommer till utsmyckningar i texten är Sahlin den som använder sig av stilfigurer i större utsträckning. Hon använder sig mycket av pathos och för att väcka åhörarnas känslor och behöver då använda stilfigurer mer frekvent. Reinfeldt är mycket sparsam med att utsmycka texten med stilfigurer men då och då förekommer det i hans anföranden och repliker. Han försöker istället lägga fokus på att undervisa och lära ut och därmed är inte stilfigurer av samma vikt.

7.3.3 Actio

7.3.3.1 Röst Likheterna i anförandena och replikerna är att båda parter har en klar, tydlig och flexibel röst utan störande ljud som ”uhm” och ”eh”. Båda kan variera sitt tonläge, men Sahlin gör det mer frekvent. I vissa fall kan Sahlins röst låta aggressiv, framförallt i hennes argument, då hon vill poängtera det hon talar om medan Reinfeldt oftast är lugn och saklig i sin framtoning.

36

7.3.3.2 Kroppsspråk Reinfeldt använder sig av betydligt mer gester än Sahlin. Han försöker med precisa gester styrka det han säger medan Sahlin är mycket sparsam med gester. Sahlins ansiktsuttryck är dock mer levande och varierande både i anföranden och i repliker. Reinfeldt ser ofta uttryckslös ut när han talar och ändrar egentligen aldrig sitt ansiktsuttryck någon gång under debatten. Reinfeldt står stadigt medan Sahlin har svårt att bestämma sig vilket ben hon ska stå på.

7.4 Sammanfattning analys

7.4.1 Fredrik Reinfeldt

För att väcka åhörarnas intresse inleder Reinfeldt ofta sina tal med något aktuellt för att sedan på ett pedagogiskt sätt ge en bra bakgrundsinformation till ämnet ifråga. Beroende på hans syfte med talet använder han sig av ett flertal varianter av argument som struktureras på ett bra och övertygande sätt. När Reinfeldt ska avsluta sina framföranden ger han åhörarna alternativ för att de ska ta ställning eller så ställer han en motfråga till sin motståndare. För att övertyga sina åhörare använder han sig av citat från kända personer samt argument som inger förhoppning hos åhörarna. När det gäller stilfigurer är Reinfeldt mycket sparsam med dessa men den stilfiguren som återkommer mest frekvent är anafor. Det som karaktäriserar Reinfeldts actio är att hans röst låter trovärdig och övertygande samt att hans kroppsspråk känns avslappnat och han gestikulerar i stor utsträckning. Han har dock ett stelt ansiktsuttryck som inte förändras någon gång under debatten.

7.4.2 Mona Sahlin

I inledningen fokuserar Sahlin på att tala om något drastiskt och använder sig då av moralprinciper. Efter inledningen ger Sahlin en kort, klar och enkel beskrivning av ämnet. Hon använder sig i liten utsträckning av argument för att styrka hennes påståenden. Däremot använder hon sig i stor mängd av övertygningsmedel och stilfigurer. När det gäller övertygningsmedel använder hon sig främst av ethos och pathos och när det gäller stilfigurer är metafor, liknelser, anafor, epifor och anadiplosis mest frekvent. Till avslut använder sig Sahlin i första hand av summering där hon återkopplar till hennes inledning. Sahlin har en klar och tydlig röst, men kan i vissa fall kännas monotom. Hon nyttjar den högre stilnivån i slutet av talet då hennes kroppsspråk inte förstärker det hon säger.

37

7.4.3 Komparativ analys

De största likheterna mellan Reinfeldt och Sahlins framföranden är att båda tar hänsyn till narratio och båda har en klar och tydlig röst med ett varierande tonläge. En skillnad är att de väcker intresse hos åhörarna på olika sätt, Reinfeldt fokuserar på det aktuella och Sahlin fokuserar på något drastiskt och använder sig då av moralprinciper. Även när de argumenterar skiljer de sig åt då Reinfeldt är strukturerad och Sahlin är ostrukturerad samt att Reinfeldt använder sig av fler argument än Sahlin. De största skillnaderna mellan Sahlin och Reinfeldt berör de tre övertygningsmedlen, stilfigurer och kroppsspråket. Sahlin använder sig i hög grad av ethos, pathos, logos, troper och ornament i sina framföranden där Reinfeldt är mer sparsam. Däremot när det gäller kroppsspråk använder sig Reinfeldt mer av gester medan Sahlins gester är nästintill obefintliga. Sahlins ansiktsuttryck utmärker sig i högre grad än Reinfeldt som kan upplevas som uttryckslöst.

38

8 Diskussion I detta kapitel kommer vi att diskutera resultatet av analyserna och jämföra dessa med våra teoretiska utgångspunkter samt tidigare forskning för att sedan dra slutsatser som besvarar studiens frågeställningar. För att göra det överskådligt har vi valt att disponera kapitlet på samma sätt som föregående.

8.1 Fredrik Reinfeldt Det som är mest karaktäristiskt för Reinfeldts retorik är hans förmåga att föra en logisk argumentation där han ger sina åhörare känslan av att han är påläst och kunnig. Hans argument följer en tydlig struktur och han har en förmåga att stödja sina huvudargument med stödargument. Detta kan bero på att ett huvudargument kan vara för abstrakt för att vara tillräckligt slagkraftigt och därmed behöver det stödjas av ett stödargument.84 Av de tre övertygningsmedlen använder sig Reinfeldt mest av ethos. Enligt Karlberg och Mral är ethos mycket viktigt, för även om budskapet är sant hjälper det inte om talaren inte verkar pålitlig.85 Därför tror vi att Reinfeldt väljer att lägga störst fokus på detta. Detta är han inte ensam om utan Stenbakkens studie visar att även Tony Blair använder sig av ethos i stor utsträckning när han talar.86 Pathos innebär att talaren visar egna känslor samt väcker känslor hos publiken. 87 Om talaren visar egna känslor blir åhörarna mer mottagliga för budskapet.88 Efter våra analyser har vi kommit fram till att Reinfeldt använder sig väldigt lite av pathos. Detta kan då leda till att åhörarna inte blir lika mottagliga för hans budskap. Karlberg och Mral menar även att stilfigurer används för att väcka känslor89 och det är därmed ingen överraskning att han är sparsam med användandet av stilfigurer i hans framföranden då han inte fokuserar på att väcka känslor hos åhörarna. Reinfeldt avslutar sina framföranden gärna med en kort sammanfattning vilket kan kopplas till Lindqvist Grindes teori om att avslutningen har till uppgift att få åhörarna att minnas det som talaren har sagt.90

84 Karlberg, M & Mral, B 1998:37 85 AA:31 86 Takita A. Stenbakken, A 2007:132 doktorsavhandling, What makes a politician persuasive? 87 Lindqvist Grinde, J 2008:55 88 Hellspong, L 2004:51 89 Karlberg, M & Mral, B 1998:46-47 90 Lindqvist Grinde, J 2008:218-219

39

När en talares actio studeras analyseras dess röst och kroppsspråk. Lindqvist Grinde menar att en talares framförande bör präglas av fyra dygder, korrekt, klar, konstfull och decorum. Reinfeldts röst stämmer in på tre av dessa fyra dygder. Den är korrekt då han kan uttala alla svåra ord och begrepp. Den är klar i och med att han är noga med att uttala alla konsonanter. Genom att hans röst besitter egenskaperna flytande, stark, flexibel, stadig, uthållig, klar och ren är den konstfull, vilket innebär att han har kontroll över sin rösts uttryck. Dessutom använder han sig av konstpauser vilket indikerar på att han låter åhörarna reagera på det han säger. 91 Kroppsspråk är en väsentlig del för att påverka sina åhörare92 och det tror vi är en av anledningarna till att Reinfeldt använder sig mycket av gester för att stärka det han säger. Hans ansikte är uttryckslöst då han sällan ler eller höjer på ögonbrynen för att ge ett mer levande intryck. En annan viktigt aspekt som Lindqvist Grinde tar upp är att en talare ska anpassa kroppsspråket efter situationen93och detta är karaktäristiskt för Reinfeldt. Det är även viktigt att talaren har ögonkontakt med publiken eftersom det visar att talaren vill åhörarna väl.94 Detta är något som Reinfeldt är duktig på då han både i anförandena och i replikerna vänder sig mot publiken och talar till dem. I replikerna vänder han sig även direkt till sin motståndare vilket inte anses egendomligt eftersom det är en debattsituation.

8.2 Mona Sahlin Det som karaktäriserar Sahlins retorik är hennes förmåga att använda sig av pathos, vilket innebär att talaren med hjälp av känslor försöker övertyga åhörarna.95 Sahlin talar ofta om den ”vanliga människan” vilket tyder på att hon lägger fokus på pathos. Stenbakkens studie visar att även George W Bush använder sig av uttrycket ”vanliga människan” i sina tal och det stärker enligt Stenbakkens hans pathos.96 Hon målar upp hotbilder genom att visa på negativa konsekvenser av regeringens beslut för att väcka fruktan hos åhörarna. Hon visar sedan på möjligheter genom att visa att det hade blivit bättre om det hade varit en socialdemokratisk regering och hon inger därmed hopp hos åhörarna. Karlberg och Mral menar att sådana situationer när en talare målar upp hot för att sedan visa på möjligheter stärker pathos.97 Sahlin använder sig i stor utsträckning av stilfigurer, med andra ord att uttrycka sig konstfullt. Karlberg och Mral menar att en talare använder sig av stilfigurer för att ge variation till talet men även för att väcka känslor.98 Detta kan vara en anledning till att Sahlin använder sig av stilfigurer då hon fokuserar på att beröra åhörarna.

91 AA:318-322 92 AA:315-323 93 AA:323-329 94 Lindqvist Grinde, J 2008:323-329 95 Karlberg, M & Mral, B 1998:31 96 Takita A. Stenbakken, A 2007:132 doktorsavhandling, What makes a politician persuasive? 97 AA:34-43 98 AA:46-47

40

Enligt Karlberg och Mral handlar ethos om att övertyga sina åhörare med sin personlighet och trovärdighet. Sahlin stärker sitt ethos genom att frekvent använda sig av moralprinciper såsom rättvisa, solidaritet och trygghet. Hon använder ofta ordet ”vi” för att skapa en samhörighetskänsla med åhörarna, vilket är en av de tre kategorierna för att stärka ethos.99 Augoustionos, Lecouteur och Soyland menar att det viktigaste för att nå övertygelse är att talaren identifierar sig som en av åhörarna och detta kan vara en anledning till att Sahlin väljer att använda ordet vi.100 Sahlin tenderar att bli något aggressiv i debattsituationer och enligt Sigrell kan ett aggressivt och ovänligt beteende i en debatt vara till skada för en talares ethos.101 Vi har kommit fram till att Sahlin använder sig i liten utsträckning av argument i sina framföranden. Detta kan bero på att de inte är explicita, utan underförstådda. Sigrell menar att en talare kan på ett kommunikativt plan visa upp obearbetat material som blir till en helhetsbild för åhörarna som sedan själv får dra egna slutsatser.102 Enligt Lindqvist Grinde har avslutningen på ett tal två huvuduppgifter, att försöka få åhörarna att minnas det som talaren har sagt och försöka få dem att känna för det som har sagts.103 Sahlin nyttjar båda delarna genom att hon först får åhörarna att minnas vad hon sagt genom att hon ger en kort sammanfattning av talet samt att hon väcker känslor då hon allt som oftast använder sig av slagkraftig formulering104 i form av moralprinciper. Sahlin uppfyller de fyra dygder som finns för språk och uttryck; korrekt, klar, konstfull och decorum. Hennes röst är korrekt genom att hon kan uttala alla svåra ord och begrepp samt att hon har en klar röst då uttalet är tydligt, vilket innebär att hon är noga med att artikulera konsonanter. Rösten är konstfull genom att den har egenskaperna flytande, stark, flexibel, klar och ren. Sahlin kan anpassa sin röst till de känslor som hon vill förmedla och därmed uppfyller hon dygden decorum.105 Om talaren använder sig av olika gester, ansiktsuttryck och hållning kan han eller hon skapa uppmärksamhet hos åhörarna.106 Det vi har kommit fram till är att Sahlin inte använder sig av gester för att stärka det hon säger men däremot har hon ett varierande ansiktsuttryck. Hennes hållning är ledig och avslappnad vilket innebär att hon kan uppfattas som naturlig, och inte tillgjord, i sitt framförande. Det är även viktigt att talaren har ögonkontakt med publiken 107 vilket Sahlin inte lyckas fullt ut med. I hennes anföranden har hon en vacklande blick då hon frekvent tittar ner i papprena som ligger på podiet. I replikerna fokuserar hon blicken på sin motståndare och har ingen ögonkontakt med åhörarna.

99 AA:31-40 100 Augostinos, M, Lecounteur, A, Soyland, J 2002:133-137 Self-sufficient arguments in political rhetoric: construction reconciliation and apologizing to the Stolen Generations 101 Sigrell, A 2001:385 reviderad avhandling, Att övertyga mellan raderna 102 AA: 385ss 103 Lindqvist Grinde, J 2008:218-219 104 Ibid. 105 AA:318-322 106 Karlberg, M & Mral, B 1998:53 107 Lindqvist Grinde, J 2008:323-329

41

8.3 Komparativ analys Utifrån vår analys har vi fått fram både skillnader och likheter mellan Reinfeldts och Sahlins retoriska verktyg och tekniker. Resultatet visar att det är fler skillnader än likheter. Den tydligaste skillnaden är att Reinfeldt försöker övertyga sina åhörare med argument utifrån saklig framställning medan Sahlin anspelar på åhörarnas känslor med hjälp av stilfigurer och pathos-argument för att övertyga. I C-uppsatsen ” Den borgerliga webbretoriken” kommer författaren fram till att Maud Olofsson i stor utsträckning använder sig av pathos.108 Om det beror att både Olofsson och Sahlin är kvinnor låter vi stå osagt. Både Reinfeldt och Sahlin använder sig av utsmyckningar där metafor är den vanligaste tropen och anafor är det vanligaste ornament. Detta visar även Burke, R:s studie där hon har studerat fyra borgerliga partiledare.109 Det som skiljer Reinfeldt och Sahlin åt är variationsrikedomen då Sahlin använder sig av betydligt fler troper och ornament. Slutligen skiljer sig partiledarna åt när det gäller kroppsspråket. Reinfeldt försöker med hjälp av gester beskriva och poängtera det han vill säga.110 Detta kan bero på att han är väldigt sparsam med ansiktsuttryck och därför blir kroppsspråket allt viktigare. Sahlin använder däremot inte gester utan uttrycker det hon vill säga med hjälp av ansiktsuttryck. En talare ska vara naturlig i sina framföranden111 och detta kan vara anledningen till att Sahlin avstår från att använda gester då det inte faller sig naturligt för henne. Reinfeldt och Sahlin följer den retoriska arbetsprocessen och arbetar utefter den när de bygger upp ett framförande. Detta är ingen överraskning då partesläran är en process som ingår i den klassiska retoriken som blev allt viktigare att tillämpa praktiskt inom politiken under 1800-talet.112 Det är därför inte egendomligt att partiledarna använder sig av en process som är en grundpelaren när det kommer till att bygga upp ett tal.

8.4 Sammanfattande slutsatser Reinfeldts retorik karaktäriseras av att han använder ethos och sakliga resonemang i sin argumentation för att övertyga sina åhörare. Han har en stark, klar och flexibel röst som han kombinerar tillsammans med olika gester beroende på vad han talar om och detta skapar uppmärksamhet hos åhörarna. Han har även ett neutralt ansiktsuttryck då han sällan ler eller höjer på ögonbrynen för att skapa känslor hos åhörarna. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon använder känslor för att övertyga, då främst genom pathos-argument och utsmyckningar i framförandet. När det kommer till actio har hon en stark, tydlig och flexibel röst som kompletteras med ett varierande ansiktsuttryck. Däremot är hon sparsam med gester. De två partiledarna skiljer sig åt i användandet av retoriska verktyg då Reinfeldt använder sig av saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio och de tre övertygningsmedlen ethos, pathos och logos.

108 Burke. R, G 2002:44 C-uppsats, Den borgerliga webbretoriken 109 AA:46 110 Karlberg, M & Mral, B 1998:53 111 Lindqvist Grinde, J 2008:323-329 112 Elmelund Kjeldsen, J 2008:49-55

42

Den likhet som finns mellan partiledarna är att båda är medvetna och använder sig av den retoriska arbetsprocessen, däremot använder de sig inte av den till fullo. Detta har även Larsson kommit fram till i sin D-uppsats.113 Sahlin kunde ha använt sig mer av dispositio, då främst argumentatio och Reinfeldt kunde ha använt sig mer av elocutio i form av stilfigurer.

8.5 Egna reflektioner Våra egna reflektioner har vi kommit fram till genom att tolka våra analyser och vår diskussion. Som vi tidigare har nämnt är förtroende viktigt för att en talare ska kunna övertyga sina åhörare. Vi får känslan av att Reinfeldt inger ett större förtroende då han dels är statsminister och hans parti har blivit valt av folket men även att han är informativ och påläst. När vi talar om Sahlin kan vi tänka oss att hennes förtroende hos det svenska folket inte är lika högt. Vi tror att det kan bero på hennes bakgrund med tvivelaktiga affärer och detta kommer alltid att följa med henne vad hon än gör. Reinfeldts retorik anser vi handlar om att lära ut och undervisa istället för att som Sahlin beröra sina åhörare. Detta kan bero på att hon är i ett underläge gentemot honom och därför måste hon hävda sig genom att spela på känslor medan Reinfeldt redan är där han vill vara och då räcker det med att lägga fram logiska argument. Moralprinciper är ett känt fenomen inom den socialdemokratiska retoriken men nu på senare tid har även Moderaterna börjat använda sig av moralprinciper i sina framföranden. Detta kan få konsekvenser då det innebär att de får olika innebörd beroende på vem som säger det. Hur ska då svenska folket tolka moralprinciper, såsom rättvisa, solidaritet med mera? Reinfeldt är duktig på att prata fritt från pappret och möta publikens blickar i anföranden. I replikerna ser det annorlunda ut då han talar till sin motståndare, men om han ger en bakgrund till eller vill förklara något vänder han sig till publiken. Det gör att åhörarna har lättare att ta till sig det han säger eftersom han inger trygghet där han står. Sahlin däremot tittar mycket ner i sina papper i anförandena vilket kan indikera på att hon inte har lärt sig talet utantill. Detta kan innebära att hon har missat ett steg i den retoriska arbetsprocessen, memoria, vilket vi har valt att inte titta närmare på. I replikerna fokuserar hon blicken stadigt på sin motståndare vilket kan tolkas som att hon inte bjuder in publiken. Detta kan även betyda att hon respekterar sin motståndare samt att hon befinner sig i en debattsituation .

8.6 Förslag till vidare forskning Det insamlade materialet väcker en hel del tankar om olika förslag till fortsatt forskning. Genom att vidareutveckla det bearbetade materialet skulle det vara intressant att rikta in sig på genusperspektiv. Med tanke på att Mona Sahlin är kvinna och Fredrik Reinfeldt är man skulle det vara intressant att undersöka om det skiljer sig hur de använder sig av de retoriska verktygen på grund av deras kön och i sådana fall vad detta beror på.

113 Larsson, D 2007:25 D-uppsats, Sverigedemokraterna en retoriskstudie

43

Något som också vore intressant att undersöka är att granska om det finns någon övertygelse mellan raderna. Genom att fokusera på textanalyser och titta på partiledarnas argument samt att analysera vad som gömmer sig mellan raderna som därmed inte framgår tydligt. Ett ytterligare förslag till vidare forskning skulle kunna vara att jämföra två partiledare från olika eller samma politiska parti i ett tidsperspektiv för att se om retoriken har förändrats i takt med att politiken har förnyats. Det vore även intressant att titta på om det finns en ideologisk skillnad mellan olika partiers retorik. Istället för att analysera partiledardebatter och webb-tv skulle det vara intressant att analysera en av partiledarna i olika medier och via andra forum på Internet för att se hur denne framställs i media genom profil och image.

44

Referenser

Litteratur Augoustionos, Martha. Lecouteur, Amanda. Soyland, John. Self-sufficient arguments in political rhetoric: construction reconciliation and apologizing to the Stolen Generations,(2002) Article from University of Adelaide. Sage publications, London Burke, Gunilla. R Den borgerliga webbretoriken: en retorikanalys av de borgerliga partiledarnas nyhetsbrev på webben, (2002) C-uppsats. Lunds universitet, sociologiska institutionen Elmelund Kjeldsen, Jens. Retorik idag – introduktion till modern retorikteori, (2008) Jens Elmelund Kjeldsen och Studentlitteratur, Lund Esaiasson, Peter. Gilljam, Mikael. Oscarsson, Henrik. Wängnerud, Lena. Metodpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad, (2007) Tredje upplagan, Norstedts juridik AB, Stockholm Frogel, Shai. Rhetoric of Philosophy, (2005) John Benjamins Publishing Company. Philadelphia, PA,USA Halmari, Helena (Editor). Persuasion Across Genres. A linguistic approach, (2004) John Benjamins Publishing Company. Philadelphia, PA, USA Hartman, Jan. Vetenskapligt tänkande – Från kunskapsteori till metodteori, (2004) Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund Hellspong, Lennart. Konsten att tala – Handbok i praktisk retorik, (2004) Andra upplagan, Lennart Hellspong och Studentlitteratur, Lund Hägg, Göran. Praktisk retorik – med klassiska och moderna exempel, (1998) Fjärde upplagan, Wahlström & Widstrand, Stockholm Johannesson, Kurt. Retorik eller konsten att övertyga, (1998) Andra upplagan, Norstedts Förlag, Stockholm Karlberg, Maria & Mral, Brigitte. Heder och påverkan – Att analysera modern retorik, (1998) Natur och Kultur, Stockholm Larsson, Daniel. Sverigedemokraterna – en retorisk studie, (2007) D-uppsats. Lunds universitet, statsvetenskapliga institutionen Lindqvist Grinde, Janne. Klassisk retorik för vår tid, (2008) Janne Lindqvist Grinde och Studentlitteratur, Lund

45

Magne Holme, Idar & Krohn Solvang, Bernt. Forskningsmetodik – Om kvalitativa och kvantitativa metoder, (2006) Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund Sigrell, Anders. Att övertyga mellan raderna – En retorisk studie om underförståddheter i modern politisk argumentation, (2001) Diss. Umeå Universitet 1999. Rhetorförlag, Åstorp Stenbakken A.Takita Annelén. What makes a politician persuasive? A study of ideology, rhetoric and modality in speeches by Tony Blair and George W. Bush, (2007) Diss. University of Oslo Östbye, Helge, Knapskog, Karl, Helland & Knut. Larsen, Leif-Ove. Metodbok för medievetenskap, (2004) Liber Ekonomi, Malmö

Elektroniska källor Nationalencyklopedin (senast uppdaterad 2008) Fredrik Reinfeldt. Tillgänglig: <http://www.nationalencyklopedin.se/artikel/630869> (2008-11-25)

Nationalencyklopedin (senast uppdaterad 2008) Mona Sahlin. Tillgänglig: <http://www.nationalencyklopedin.se/artikel/298679/298679> (2008-11-25)

Sveriges riksdag (senast uppdaterad 2008) Webb-tv-arkivet. Tillgänglig: <http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx> /utökad sökning/Riksmöte 2007-08/Partiledardebatt/Talare: Sahlin/Datum: 2007-10-01 – 2008-06-30 (2008-11-10)

Sveriges riksdag (senast uppdaterad 2008) Partiledardebatt. Tillgänglig:<http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____3168.aspx> (2008-11-25)

Bilagor Analysguide Bilaga 1

1. Läs igenom texten helt oberoende 2. Läs igenom igen och svara på frågan vad syftet är med debatten är samt vilken effekt som eftersträvas. Syftet kan vara outsagt eller utsagt. 3. Läs igenom texten igen. Fortsättningsvis kommer analysen att utgå från tesen. 4. Hur försöker talaren i inledningen, exordium, göra publiken uppmärksam? Vilka metoder och knep används? 5. Hur gör talaren för att sätta in publiken i ämnets bakgrund, narratio? 6. Vad är tesen, det bakomliggande? Den kan vara outsagd eller utsagd. 7. Vilka argument finns för att styrka tesen? Vilka motargument finns? Finns det en antites i texten där talaren argumenterar för sin sak och emot motståndarsidans. 8. Vilka är huvudargumenten samt stödargumenten? 9. Hur avslutar talaren sitt tal? Har han/hon någon slutkläm? 10. Avslöjar talaren något om sin personlighet, bakgrund eller sitt förhållande till ämnet för att stärka ethos? Vilka grepp använder talaren för att skapa förtroende för sin person? 11. I vilken mån använder sig talaren av fakta och andra former av saklig argumentering för att övertyga? Är de fakta som finns relevanta eller ovidkommande? 12. Vilka känslor vill talaren väcka med sitt tal: hur gör han/hon? 13. Vilka stilgrepp är karaktäristiska för talet? Finns det exempel på troper och ornament? 14. Hur använder talaren sin röst, är den övertygande? 15. Vilket kroppsspråk använder talaren, passar det in på ämnet han/hon talar om?

Protokoll Reinfeldts anföranden (RA) Bilaga 2 Partiledardebatt (1) 17 oktober 2007

Anf. 18 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m): 1. Herr talman! Ska människor in på eller ut från arbetsmarknaden? Det är förmodligen denna hösts och kommande mandatperiods viktigaste fråga i svensk politik. 2. Ut, säger de som helt vill avskaffa lagen om anställningsskydd, naturligtvis i syfte att det därmed ska bli lättare att säga upp folk, eller vill platta till skatten för dem som tjänar mest och därmed indirekt rulla över beskattningen mer på dem som tjänar lite och som då kommer att få svårare att hävda sig i arbetslivet. Ut, säger Socialdemokraterna som tar bort allting som nu ger jobb i sitt ekonomiska alternativ, som ger mer i bidrag till den som inte jobbar. In, säger regeringen som försöker att analysera hur den svenska arbetsmarknaden ser ut och lära sig vilka grupper som riskerar även i en god konjunktur att stå vid sidan av. 3. Jag har nu under åtta resor besökt arbetsförmedlingar över hela Sverige. Man kan skämta om att det är jag som borde söka nytt jobb. Jag bjuder på det. När man väl har tagit sig förbi de socialdemokrater som står och demonstrerar utanför och talar om depressionen och arbetslösheten som nu har drabbat allt och alla och kommer in till verkligheten förmedlas en annan bild av ett Sverige i arbete, av folk som får jobb, av ett läge som inte någon kan påminna sig tidigare. Det spelar ingen roll om det är i Norrbotten, Blekinge, Västerbotten eller var det än må vara. Alla ser det, alla utom Socialdemokraterna. 4. Men vi går åter till att vissa grupper även i en god konjunktur riskerar att bli stående vid sidan av. Yngre har svårare att komma in på arbetsmarknaden. Äldre har svårare att bli kvar. Människor som har kommit från andra länder har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Kvinnor jobbar i mindre utsträckning än män. Funktionshindrade och människor som lever med psykisk ohälsa har svårt även i goda konjunkturer att hävda sig i det svenska arbetslivet. Det är uppgiften. 5. För detta har vi utformat verkningsfulla instrument för att rikta skattelättnader och särskilda åtgärder som ska nå fram till de grupper som även ser den goda konjunkturen passera den egna dörren, och det fungerar. Det fungerar. 6. Vi har sagt oss: Låt oss inte gå fram med lägre löner, men låt oss samtidigt inse att om man sänker totalkostnaden för en arbetsgivare blir det fler som får jobb. Det kan man göra genom att ta bort arbetsgivaravgiften för den som anställer någon som länge har stått utanför. Det kallar vi för nystartsjobb. Det fungerar. Över 12 000 har på det sättet kommit in. Det fungerar för funktionshindrade. Det fungerar för grupper som har kommit från andra länder. 7. Vid sidan av det säger vi om instegsjobb: Låt oss bryta med en princip som har satt sig alldeles för mycket, nämligen att kommer man till Sverige ska man först sättas på skolbänken och länge, länge försöka lära sig svenska. Först därefter ska man försöka använda sina kunskaper från sitt gamla hemland, som vid det tillfället oftast har blivit lite omoderna. Signalen är: Du ska inte stå på egna ben. 8. Nu bryter vi med den politiken. Nykomna ska in i jobb. Vi ska ge ett stöd så att man samtidigt kan studera. Det har börjat fungera. Det kom vid halvårsskiftet. 9. Vi inför riktade lättnader till den som anställer någon som är ung. Vi inför särskilda morötter för äldre som fortsätter att arbeta. Detta är en politik som ser vilka människor som står utanför, en politik som nu faktiskt för fram instrument som gör något åt det. 10. Det ska löna sig att arbeta. Det är viktigt att de som jobbar känner att det ger något tillbaka i plånboken. Lyssna på dem som jobbar i Sverige så ska ni höra hur det känns att slita och att tycka att man får för lite för det! 11. Allt vill Socialdemokraterna stoppa. Alltihop är de emot, därför att detta är fel inriktning på politiken. 12. Låt mig säga en sak, efter att häromdagen ha träffat personer som jobbar med psykiskt funktionshindrade, till Mona Sahlin, som nu två gånger har lyckats med bedriften att säga: Vi ska inte ägna oss åt lövkrattning.

13. Vad tror ni att människor som inte har levt ett perfekt liv, som kanske inte har den utbildning som andra har kunnat tillgodogöra sig och som kanske inte har samma förmåga som vi andra, ska jobba med? Eller ska de inte jobba – är det det som är beskedet? Är det en utslussningspolitik vi alltså ser framför oss, som sorterar dem som ska få jobba bort från dem som inte ska få jobba? Är det dagens vänsterretorik, som tittar ned på den lilla människan och frågar: Är du produktiv, lille vän? Ska du få vara med? 14. Det är den fråga som nu möter en när man kommer ut på arbetsförmedlingar. Så ser gränssnittet ut mellan jobb och inte jobb i dagens Sverige. 15. Det är vår, alliansens, förnyelse av politiken som anstränger sig utifrån en arbetslinje som säger att varje arbetad timme är viktig, för den enskilde och för samhällsekonomin. Det gör Sverige starkare. Vi utmanar uppfattningen att det finns jobb som är oönskade och felaktiga, jobb som man kan se över axeln på, därför att vi inser att vi behöver jobb till alla och att människor är olika. Det är en värderingsskillnad mellan oss och dagens socialdemokrati. (Applåder) 16. Det var detta som valet 2006 handlade om. Det är fortsatt detta som är verkligheten i Sverige. Ska vi ha sorteringsmaskiner, eller ska folk få jobb? Och tro inte annat än att om man bara inriktar sig på att höja ersättningar till människor som står utanför och erbjuder det som enda alternativ, då växer utanförskapet. Då klyver vi den svenska arbetsmarknaden i tre lika delar. Två tredjedelar får vara med; en tredjedel göre sig icke besvär. Så växte det svenska utanförskapet fram. För detta finns uppenbarligen vare sig insikt eller svar när vi letar i det som socialdemokratin nu för fram. 17. Men produktiviteten då? Det är ju känt att på toppen av en högkonjunktur tenderar produktiviteten att falla. Det är också väl känt att när grupper som länge har stått utanför arbetsmarknaden kommer in så innebär det väldigt ofta att produktiviteten sjunker. Eller låt oss prata som det låter i företagen. 18. Jag har nu anställt en kille med nystartsjobb, berättar en företagare som jag träffar för mig. Han kan inte jobbet fullt ut, men jag ser det som ett socialt samhällskontrakt. Jag tar in en person som jag lär upp under en tid i företaget. Tack för att ni gjorde det möjligt genom att sänka mina kostnader. 19. Så kommer en person in som länge har stått utanför. Vi tar ett socialt ansvar genom socialt engagerade företagare – det finns väldigt många sådana – och på det sättet tappar vi möjligen initialt i produktivitet, men vi får med en till. 20. Den svenska produktiviteten handlar mycket om automation, att ersätta människan med en maskin. Det har vi inte sett slutet på, även om vi som hörde dödsdomarna att svensk industri aldrig ska anställa igen kan notera att något anställer de nog. Men tro inte att det är där som morgondagens jobb finns. Gå på industrigolven så ska ni se hur man fortsätter att anstränga sig för ytterligare automation. 21. Konkurrens ger ökad produktivitet, och hur är det med synen på konkurrens? Ja, alliansen tycker att konkurrensen ska breddas till fler områden. Via ökad konkurrens får vi förstärkt produktivitet. Där möter vi motstånd från samma socialdemokrati och vänsterkrafter som nu talade om att produktivitet var så viktigt. 22. Men det verkliga sättet att sänka produktiviteten är att skilja bort de människor som inte är lika produktiva på arbetsplatsen som dem som jobbar mest effektivt. Och det går att få företagare att gilla den typen av samhälle. Alla vill alltid anställa dem som är lika bra som de som presterar topp 10 procent i det egna företaget. Det är ett val man måste göra. 23. Vilket samhälle vill ni se? Ska vi ha ett samhälle där vår utgångspunkt är att alla ska kunna jobba utifrån egen förmåga, eller ska vi ha ett hyperproduktivt samhälle där endast en liten del göre sig besvär? 24. Genom att fortsätta att avreglera viktiga marknader och sälja statliga företag säkerställer vi att konkurrens ger ökad produktivitet. Med det förenar vi en politik som för in folk på den svenska arbetsmarknaden. Det är den fulla sysselsättningen som alliansen och det nya arbetarpartiet har gjort till sitt signum. Mot det står bara bidragstänkande och oförstående för vad den utanförskapspolitik man står för kommer att leda till. Så ser alternativen i svensk politik ut. (Applåder)

Partiledardebatt (2) 16 januari 2008 Anf. 1 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m): 1. Herr talman! Ärade ledamöter! Det är 2008 och många diskuterar ekonomi, vilket inte är märkligt i en värld där vi ser stigande råvarupriser. Det har vi gjort länge när det gäller oljan, men det sprider sig. Också spannmålspriserna stiger, vilket skapar ett internationellt pristryck uppåt världen över, så också i Sverige. 2. En stark krona och en stark euro samt en svagare dollar och ett svagare pund ger helt andra ingångar till ekonomiska förutsättningar som vi sedan länge egentligen inte känner igen i Sverige. Köpkraften bevaras, men det är svårt för den svenska exportindustrin. Finansiell turbulens i spåren av krisen på den amerikanska bolånemarknaden påverkar USA och spiller över till andra delar av världens ekonomier. Det är befogat att ställa många frågor om hur ekonomin utvecklar sig. 3. Det nya är hur väl Sverige stått emot åtminstone fram till nu. Det är kvittot på en bra makroekonomisk grundstabil modell, något som Sverige valde i mitten av 90-talet. Det handlar om att inte göra av med mer pengar än vad som finns. Det handlar om en oberoende riksbank och om en bättre budgetordning i riksdagen, vilket lägger en solid grund för att det inte är här som spekulanterna och oron först knackar på dörren, givet att vi gör och fortsätter att göra vår hemläxa. 4. En ansvarsfull budget har lagts på riksdagens bord av regeringen, och den har också fått riksdagens stöd. Den förstärker inriktningen på den politiken. Vi tar fram åtgärder för att göra det än mer stimulerande att arbeta. Det är också det bästa sättet att möta tendenser till flaskhalsar, som trots allt finns kvar i den svenska ekonomin, då det finns fler som vill jobba. Den är ansvarsfullt finansierad på ett sätt som i det korta perspektivet möter kritik från en hel del men som gör att vi inte bidrar till att späda på de finanspolitiska stimulanserna – allt för att jobben ska kunna växa till i en bra ekonomisk miljö. 5. Samtidigt får vi plats med en ansvarsfull klimatpolitik där vi i Sverige använder de styrmedel som man i andra länder diskuterat att man kanske ska börja titta på. Sverige går före. 6. Under året kommer diskussioner om investeringar i utbildning, forskning och infrastruktur, vilket är viktigt för att lägga en grund för fler år av tillväxt och för att kunna möta produktivitetsutmaningar, att lägga en grund för det som ska komma. 7. År 2008 är ett mellanvalsår i Sverige, men så icke i USA. Det finns de i USA som brukar beskriva det som att det är det land där vem som helst kan komma från var som helst och bli vad som helst. Och sedan tillägger de: Detta är möjligt bara i USA. Det finns emellertid också en annan bild som man skulle kunna ge. Det blir i höst 28 år utan avbrott som två familjer varit representerade, antingen som president eller vicepresident, vilket möjligen ger öppningar för en del andra kommentarer. Även i år står en medlem av en av dessa familjer på presidentvalslistan, nämligen Hillary Clinton. Det kommer att innebära ett vägval vad gäller i vilken riktning den amerikanska ekonomin ska utvecklas, vilken väg den amerikanska politiken kommer att välja. Notera också hur den frågan nu blir alltmer betydelsefull i den amerikanska presidentvalsdebatten. 8. Därför är det viktigt att veta vad Bill Clinton gjorde under åren som president och dessförinnan under tolv år som guvernör i Arkansas. Han lade grunden för den nya politik som formade mycket av 90-talet i USA och som sedan kom att påverka Tony Blair och utvecklingen av New Labour i Storbritannien och som i Norden fått sin egen uttolkning, naturligtvis utifrån egna förutsättningar, först av Anders Fogh Rasmussen och det som utvecklats i Danmark och därefter av Nya moderaterna och Allians för Sverige i vårt land. Clinton baserar sin politik på fem punkter. För det första en ansvarsfull ekonomisk politik. Man ska inte spendera mer än man har. Man ska se till att hålla tillbaka budgetpopulismen, antingen den kommer från höger eller vänster. 9. För det andra ska man ha en politik som tydligt markerar vägar från bidragsförsörjning till arbete samt utforma den politiken huvudsakligen genom att rikta inkomstskattesänkningar till dem som tjänar minst. Det var den enskilt absolut viktigaste detaljen i Clintonpolitiken under 90-talet, och det är också den bärande bjälken i allianspolitiken i Sverige. 10. För det tredje ska man satsa på en utbildning med kvalitet och se till att följa upp detta så att barnen lär sig tillräckligt. Framför allt ska man se till att börja med kvalitetsinsatserna när barnen är som yngst. Man ska också se till att förstärka innan barnen börjar i skolan. Vi behöver både se till att ha resurserna och utvärdera och följa upp dem i tidiga år.

11. Clinton sade: Låt oss göra det efter årskurs 3, 6 och 8. Detta är förvillande likt det som alliansregeringen nu gör i Sverige. 12. För det fjärde behövs välfärdsförbättringar för att nå fram till grupper, för att också nå fram till det som var hans idé, nämligen att markera sammanhållning och välja bort partipolitiskt käbbel och det som separerar grupper och människor från varandra. För det femte sade Bill Clinton: Låt oss se till att få 100 000 fler poliser. Jag får medge att alliansen inte lovar det, men vi ska nå upp till 20 000 poliser. Vi vet det som Clinton visste, nämligen att ett fungerande rättsväsende är ett utmärkt sätt att skapa ett bra samhälle på för människor som kommer från miljöer med små marginaler och som ofta upplever att brott är deras vardag och att den starkes rätt gäller. 13. Det var Bill Clintons svar på 90-talet. Det är vårt svar på 2000-talet. Vilket vägval det amerikanska folket gör får vi veta i november. Vilket vägval svensk socialdemokrati med sina partner i Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör får vi förmodligen inte veta i år. Det är en intressant fråga. Mitt partis besked är att fortsätta att utveckla Nya moderaterna i enlighet med den agenda som jag nu angivit. 14. Alliansen fortsätter sin fördjupning senare i år. Men vad är socialdemokratins besked? Antingen vet vi inte alls eller också kommer förslag som går i helt annan riktning jämfört med det som jag nu har redovisat. Att drömma sig tillbaka, att göra det mer lönsamt att inte arbeta, lägger inte grunden för den typ av politik där fler får jobb och där grunden för sammanhållning kan förstärkas i samhället. 15. Vi kommer att fortsätta att ställa den fråga som jag ställt många gånger till Mona Sahlin, nämligen: Vad vill du göra för Sverige, hur ska du åstadkomma det du vill göra, och med vem ska du genomföra politiken? 16. Ni ska veta, kära väljare, ni som blir uppringda av Sifo och Temo och allt vad de heter och som ställer frågan vilket parti ni skulle rösta på i dag, att den som svarar Socialdemokraterna inte har en aning om vilken politik han eller hon sagt ja till. 17. Jag har stor respekt för att ett politiskt parti behöver tid för reflexion och utveckling. Jag ledde Moderaterna genom en sådan process. Jag vet att det tar sin tid. Jag vet att om det ska göras riktigt är det inte ett enkelt jobb att utföra. Men man måste ha en riktning på politiken när man utvecklar den. Den måste syfta till någonting. Jag menar att grunderna finns i de svar vi har sett i de länder jag nu nämnt och som jag anser är den grund man måste bygga politiken på. Det måste löna sig att arbeta. Det måste bli så att fler får jobb. Att fler får jobb är den bästa grunden för att skapa ökad sammanhållning och minska inkomstskillnaderna i samhället. 18. När fler får jobb får vi förstärkta resurser till välfärd. Då kan vi få bättre råd med sjukvård och bättre insatser i skola. Då kan vi bygga ut välfärdsförbättringar för många människor. När fler får jobb har vi resurserna för att orka klimatomställningen. Det kommer att kräva resurser. Det kommer att kräva att rika länder går före. Har vi inga resurser att ta till kommer vi inte heller att ha råd. 19. Det är de besked som alliansregeringen ger. Det är den politik vi för. Vi kommer att ställa frågan till den dagen vi får svar på vad som är alternativet till vår politik. 20. Är det den politik som utvecklades i det amerikanska 1990-talet och som har utvecklats i Skandinavien i 2000-talet? Eller är det en längtan tillbaka till en gammal dålig politik som handlar om att det göra mindre lönsamt att arbeta, att betala ut mer i bidrag och att ifrågasätta människors rätt att själva få välja? Får vi några besked av Mona Sahlin här i dag? (Applåder) Partiledardebatt (3) 11 juni 2008 Anf. 1 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m): 1. Herr talman! Ärade riksdagsledamöter! Jag ska snart ge plats för en och annan dysterkvist som tänker sätta tänderna i regeringen, men först: 2–0! Vi har Zlatan. Nu känner vi att vi är bäst i världen igen. Sedan får vi se vad som händer på lördag. Härligt! 2. I övrigt pratas det sämre tider i Sverige. Vi påverkas också av oro och internationella prisstegringar. Oljan är jättedyr. Det påverkar svenska bensinpriser. Matpriserna stiger i hela världen. Det slår också in i den svenska

ekonomin. Biter sig inflationsförväntningarna fast är det osäkert vad som händer med räntan. Risken finns att vi får inflation och avmattning sida vid sida. 3. Det är i stunder som denna som det prövas vilka som är bäst på att föra ansvarsfull ekonomisk politik. Är det jag eller Mona Sahlin? Är det Anders Borg eller Thomas Östros? Vem är bäst på att försvara överskottsmålen? Vi har ett överskottsmål på 1 procent av bnp – ungefär 30 miljarder – för att långsiktigt möta det faktum att vi har ett åldrande Sverige att ta hänsyn till. 4. Vem är bäst på att säkerställa att utgiftstaken hålls nu när vi har lämnat Ringholmeran med budgettricksandet – det årligen återkommande sättet att ta sig runt utgiftstaken – och den tidigare majoritetens idé om en utgiftsandel av bnp och i stället fastställer nominella fasta tak för åren som ska komma för att hålla kontroll över utgiftsutvecklingen? Vem är bäst på att föra en politik så att statsskulden sjunker? Det är den statsskuld som precis passerat tusenmiljarderstrecket på väg ned och som om alliansregeringen får fortsätta kommer att halveras ytterligare en gång för att 2011 vara nere i 15 procent av bnp. Det är i så fall den lägsta siffran för den svenska statsskulden sedan vi började mäta nivåerna strax efter andra världskriget. 5. Vem är bäst på att ta hänsyn till resursutnyttjandet i svensk ekonomi? Vem förstår att om vi trycker på för mycket med åtgärder som inte leder till ökad produktivitet och förbättrad konkurrens riskerar vi att skjuta på inflationstendenserna? Vem är bäst på att se till att folk får jobb och att det förs en politik så att arbetsutbudet växer? Det är särskilt viktigt i lägen där det finns tendens till inflation i ekonomin. Vem är bäst på att säkerställa att vi får fram de investeringar i forskning, infrastruktur, bättre kunskaper i den svenska skolan som bygger Sverige starkt långsiktigt? Vem är bäst på att se till att jobben växer fram i Sverige? Den som är bäst på jobben är också bäst på att finansiera den välfärd vi alla håller kär. Det är så politiken hänger ihop. Fler jobb säkerställer att man kan finansiera välfärden. Frågan är: Vem är bäst på att föra en ansvarsfull ekonomisk politik när det nu blåser lite runt om Sverige? 6. Ni kommer att höra många påståenden i dag om vad den borgerliga regeringens politik ska ha lett till. Jag ska erkänna att jag läser en hel del underlag och granskningar som görs utifrån. Många påpekar att det egentligen är för tidigt att säga vad som är effekten av den förda politiken. Det måste man vara ödmjuk att säga. Vi kan möjligen se tendenser, men man måste komma ihåg att det oftast är långsiktiga skeenden i ekonomisk politik. Konjunkturen spelar stor roll. 7. Men det är viktigt att kunna konstatera trendbrott. Några trendbrott ser vi. Det första är inte oviktigt. Det är ett trendbrott att vi har en regering som gör det vi sade till väljarna att vi skulle göra. Att vi dessutom berättade det före valet är ett historiskt trendbrott. (Applåder) 8. Det är ett trendbrott att vi ser förbättringar för vanliga löntagare. Trendbrottet är att förbättringarna inte i första hand kommer av att man har fått högre nominella löner eller av att bidragen har vuxit. Trendbrottet ligger i hårt eget arbete och standardförbättring till följd av sänkta inkomstskatter för landets löntagare. 9. Det är ett trendbrott att utanförskapet minskar, att ohälsotalen sjunker och att 35 år av trendmässig ökning av antalet förtidspensionärer såg ett tydligt brott 2007 i andra riktningen. Det är ett trendbrott att vår lilla svenska ekonomi som är öppen mot vår omvärld står så väl emot som den gör när vi under ett kvartssekel har lärt oss att varhelst snuvan i världen uppstår blir vi snabbt förkylda i Sverige. Vi är inte opåverkade – det tror jag att alla inser – men det är ett trendbrott att vi står så väl emot. Sverige fortsätter att amortera när andra lånar i en allt mer turbulent finansiell situation. 10. Det är ett trendbrott att grupper som har haft svårt att hävda sig på arbetsmarknaden får jobb. Ungdomar får jobb. 40 000 unga kom in på arbetsmarknaden förra året. Utrikes födda får jobb. Det ökade med 34 000. Äldre får jobb. Det ökade med 18 000. Visst spelar konjunkturen roll, men attityder spelar också väldigt stor roll. Vi signalerar: Se till det som är friskt! Se till arbetsförmåga! Sänk trösklarna! Gör ansträngningar för att få in folk på den reguljära arbetsmarknaden! Det bryter med synsättet att den som har svårt att hävda sig ska döljas i sin arbetslöshet genom att det kallas något annat. Det var trendbrottet. Det gick vi till val på 2006. Nu ser vi viktiga trendbrott på den svenska arbetsmarknaden. Det är viktigt att den politiken får fortsätta. 11. Det kommer som sagt att heta att man kan utläsa alla effekter. Ödmjuk bör man vara och komma ihåg att vi naturligtvis inte fullt ut ser effekterna av den förda politiken. Men vi ser möjligen trendbrott till följd av mycket högt reformtempo. Sverige är i dag ett av Europas ledande reformländer (reform - förbättring). Det har vi varit från tid till annan i vår historia. Vi hade en viktig reformperiod i svensk ekonomi och svensk politisk historia i

början och mitten av 90-talet. Sedan hände det inte mycket under många år. Nu har vi haft högt reformtempo igen. 12. Det som brukar känneteckna en period av högt reformtempo är stark kritik initialt. Vad är enklare än att önska bort det obekväma, att ifrågasätta förändring och att i det korta perspektivet ifrågasätta det som möjligen är långsiktigt klokt? Den som håller högt reformtempo blir först impopulär och inte alltid sedan populär. Det beror naturligtvis mycket på hur snabbt och brett genomslaget är för den förda politiken. Men det är alltid rätt att välja den vägen, att göra det långsiktigt riktiga, framför allt i ett land där vi vet att vi har fler som blir allt äldre, att många står utanför arbetsmarknaden, att vi har behov av en bättre fungerande arbetsmarknad, att vi har en befolkning som inte vill se mindre utan mer av investeringar i välfärd och i kunskaper i den svenska skolan. Det måste mötas med en politik som ger fler jobb. 13. Jag har ställt tre frågor till Mona Sahlin för att tydliggöra vad som är alternativet till den förda politiken. Vad vill hon göra för Sverige? Hur ska hon genomföra den politiken? Med vem ska det åstadkommas? 14. De senaste dagarna har det varit fest i den svenska vänstern. Kongresserna har avlöst varandra. Utgiftsraseriet har rått i flera veckor. Inriktningen är tydlig. Det ska löna sig mindre att arbeta. Det ska bli dyrare att anställa, och det ska bli svårare att vara företagare. En sak vet vi. De är inte överens om hur mycket, men de ska höja skatterna: Socialdemokraterna med 40 miljarder, Miljöpartiet med 50–60 miljarder och Vänsterpartiet med 70–80 miljarder. Exakt var tyngdpunkten ligger vet vi inte. Vi vet att den ligger strax till vänster om vänsterkanten i svensk socialdemokrati eller för att uttrycka det på ett annat sätt, en politik förankrad strax till vänster om Morgan Johansson. Det är alternativet till den förda politiken. 15. I dag är det dags att svara på frågor, Mona Sahlin, om vad det är för inriktning på denna skattepolitik som vi ser framför oss. (Applåder)

Protokoll Sahlins anföranden (SA) Bilaga 3 Partiledardebatt (1) 17 oktober 2007 Anf. 1 MONA SAHLIN (s): 1. Herr talman! Det har hänt mycket i svensk politik sedan den förra partiledardebatten. En försvarsminister har avgått för att han inte hade stöd i regeringen. En finansmarknadsminister borde ha avgått för att han bara har stöd i regeringen. Jobben har blivit fler, men det har de långtidsarbetslösa också blivit. Vi som har höga inkomster har blivit rikare. De deltidsarbetande kvinnorna har blivit fattigare. Och pensionärerna har slutligen fått ett besked: Regeringen har inte råd med dem. 2. Det är tre år kvar med den borgerliga regeringen. Djävulen syns i detaljerna, brukar man säga. Det är också i prioriteringarna som skiljelinjerna blir tydliga. Vi har just lagt fram vårt budgetalternativ och vårt jobbprogram. Våra prioriteringar är tydliga. Det är rättvisa och trygghet, därför att Sverige vinner på det. Och så är det tre saker till: utbildning, utbildning och utbildning. Varför då? 3. Sverige är ett spännande, modernt och exportberoende land. Här slåss våra stora industrier om marknadsandelar. Här växer exportmöjligheterna för våra små företag. Här kämpar våra forskare om att bli först med genombrotten. Här sliter anställda inom vård och omsorg för att hålla jämna steg med ny forskning och ny kunskap. Här investeras ständigt i ny teknik. Här söker också små och stora företag efter ny personal. Här söker människor inte bara ny försörjning utan också nya utmaningar, nya arbetsuppgifter och ny kunskap. 4. Drivkrafterna för allt detta som sker, är det bara pengar? Är det en peng för att lära sig svenska, en peng för de rika i sänkt skatt, en sänkt peng för sjuka och föräldrar, stora pengar på en bostadsmarknad som snart bara är till för den som kan köpa och den som vill äga. 5. Eller finns det andra drivkrafter också? Är det viljan att lära sig mer tillsammans med fler, modet att lämna ett gammalt jobb för ett nytt och spännande, önskan att faktiskt bry sig också om andra? Det är drivkrafter som jag tror sitter djupt i hjärtat på många svenskar. 6. Vad säger företagen och industrin i dag? Ja, de pekar ut bristen på kompetent personal som ett av de största hindren för att kunna utveckla sina företag. När vi pratar med basindustrin säger de samma sak. De säger: Sluta prioritera bidrag till lövkrattning och sänkta kunskapskrav! Ge oss som sysselsätter hundratusentals svenskar vettiga konkurrensvillkor! 7. Ska vi bygga ett Sverige som står starkt inför framtiden, ett Sverige där jobben fortsätter att komma och där välfärd och trygghet faktiskt är till för alla, måste satsningarna fortsätta – på utbildning, på utbildning och på utbildning. 8. Därför har vi socialdemokrater lagt fram bland annat följande förslag de senaste veckorna: Ge 2 miljarder kronor mer till forskning. Bygg ut högskolan med 4 500 platser och höj kvaliteten. Satsa 200 miljoner om året på företagsnära forskning i de små företagen. Starta en ny riskkapitalfond inom sjätte AP-fonden så att företag som vill satsa på att utveckla produkter inom miljötekniken också får kapital till det. Bygg ut den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen med 20 000 platser. Reparera a-kassan så att människor vågar byta jobb och söka sig vidare. Skapa en trygghetsförsäkring för våra entreprenörer så att de vågar satsa på det nya. Lyssna på Ingvar Kamprad, som har mycket bra förslag på det här området! Bygg ut komvux så att alla kan rusta sig. Kompetensutveckla personalen i äldreomsorgen. 9. Herr talman! När högkonjunkturen slutar göra jobbet åt regeringen och konkurrensen om jobben hårdnar kommer det att märkas på många sätt. 10. Det kommer att märkas i Reinfeldteffekten: 350 000 människor utanför a-kassan när konjunkturen vänder. Riksbanken varnade häromdagen för att produktiviteten tvärstannat i Sverige. Moderaternas partisekreterare har förnyat det politiska språket med uttrycket om att flaskhalsarna går i taket. Men var är åtgärderna? I stället minskar regeringen utbildningsmöjligheterna både för de unga, för de arbetslösa och för dem som finns i arbetslivet. Regeringen passar i stället på att styra över mot fler okvalificerade och lågavlönade jobb. Bidrag för hushållsnära tjänster kostar lika mycket som 26 000 högskoleplatser eller nästan hela indragningen från förtidspensionärernas ålderspension.

Man prioriterar städning och lövkrattning, men det är inte med skinande hem och släta gräsmattor som Sverige konkurrerar på en global marknad. 11. Sveriges styrka är att hela vår befolkning har en hög utbildningsnivå, att välfärden utjämnar sociala skillnader så att alla har en chans. Nu kanske vi missar möjligheter att bygga framtida rättvisa, tillväxt och välfärd på just arbete. Det är regeringens allra största svek. 12. Herr talman! Vi tänker granska den moderatledda regeringen för vad den gör och inte vad den säger. Sagt och gjort med Reinfeldt – det kommer att vara vår nya följetong. Regeringen säger en sak och gör en annan. Lagrådet gjorde häromdagen analysen att regeringen lägger ut dimridåer. 13. Ni sade att låginkomsttagarna skulle få en tusenlapp extra i plånboken. Sedan höjde ni så många avgifter att ingenting blev kvar för just låginkomsttagaren. 70 procent av budgeten satsas på de 30 procent som har de högsta inkomsterna. Vi vill ha sänkt skatt även för pensionärer, rättvisa skatter där den som tjänar mest också betalar mest, håller ihop Sverige. Ni sade att fastighetsskatten skulle avskaffas. Sedan gjorde ni bara om skatten, med effekten att de med stora villor tjänar tiotusentals kronor men över 220 000 småhusägare får höjd skatt. Vi vill sänka skatten för dem med vanliga hus och höja den för dem med de största och dyraste villorna. Ni sade att det inte skulle bli vård efter plånbok. Sedan tog ni bort den lag som förhindrar precis det. Ni sade att bensinskatten skulle sänkas, och så höjde ni den. Ni sade att ni skulle underlätta för företagen. Sedan införde ni regler som gör att bensinmacken får redovisa en arbetsgivaravgift för den tid det tar att servera en korv och en annan för den tid det tar att sälja bensin. 14. I Stockholm lovade ni en storsatsning på skolan. Jo, det blev ett sparbeting på 200 miljoner. Och kanske det allra värsta: Först 350 000 ut från a-kassan, och sedan drar man in SL-kortet från socialbidragsnormen för dem som behöver socialbidrag. Så snålt, så orättvist och så mycket klasspolitik! Hur hjälper det någon att söka jobb? 15. Många är regeringens svek. Fredrik Reinfeldt har sagt att förändringar gör ont. Men inte heller det är sant. Förändringar är ofta nödvändiga och bra. Det som gör ont är orättvis fördelningspolitik. Det som gör ont är besparingar som regeringen faktiskt inte behöver göra. Sanningen är att ni valde att göra ont för några för att ni prioriterade annat, som att ta bort förmögenhetsskatten. 16. Nu säger ni att välfärden står på tur. I valrörelsen var det utanförskapet. Nyss var det låginkomsttagarna som stod på tur. Att stå på tur innebär uppenbarligen ingen garanti. Det har vi lärt oss av detta första år med regeringen. Att stå på tur är bara att ställa in sig i kön, och den är redan lång. 17. Vi kommer att fortsätta att granska er för vad ni gör och inte vad ni säger, också på välfärdens område. Vi socialdemokrater kommer också att fortsätta att lägga fram konkreta alternativ här i Sveriges riksdag. Vi kommer ofta att påminna dig, Fredrik Reinfeldt, om att politik är att välja. Ni valde bort rättvisa och trygghet. Om tre år är det upp till väljarna att välja igen. Kanske de inte sväljer mer orättvisa och fler blå dunster den gången. Rättvisa, trygghet och utbildning – det är modernt. (Applåder) I detta anförande instämde Aleksander Gabelic, Michael Hagberg, Kurt Kvarnström, Jan-Olof Larsson och Marina Pettersson (alla s).

Partiledardebatt (2) 16 januari 2008 Anf. 14 MONA SAHLIN (s): 1. Herr talman! Ett nytt år har börjat. Det är ett år som vi socialdemokrater hade velat använda för att bygga Sverige starkare, för jobb, miljö, välfärd och rättvisa. Det är ett år som skulle kunna innebära stora möjligheter att ta nya steg för det moderna, kunskapsdrivna och jämställda välfärdslandet Sverige. 2. Bakom oss ligger vad som i nyårskrönikorna har kallats annus horribilis eller Reinfeldts förfärliga år. I 15 månader, bara, har vi haft en borgerlig regering. Ingen regering har väl så snabbt förbrukat både folkets förtroende och mycket av landets goda ekonomiska förutsättningar. 3. Arbetslösheten minskar långsammare i dag än när regeringen tillträdde. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar stiger. Inflationen har inte varit högre på 14 år. Tillväxten som helhet dyker. Räntorna är högre för att regeringen sänker skatterna för mycket. De med förmögenhet och egendom upplever goda och gyllene tider. Klyftorna växer.

4. Det här är berättelsen om en regering som medvetet har försuttit chans efter chans efter chans att ta de goda tiderna till vara och därmed berättelsen om en regering som brister i ansvar. Men det var inte den berättelsen som Fredrik Reinfeldt valde här i kammaren när han nu tog sats inför det nya året 2008, utan då handlade det om Clinton på 90-talet. 5. Herr talman! I det Sverige vi socialdemokrater tror på går det att ta in skatt efter bärkraft och använda resurserna till det som vi alla någon gång behöver: sjukvård, omsorg, dagis, skolor och absolut en och annan järnväg. Det går att fördela rättvist på riktigt, solidariskt med jämlikhet som mål, så att den som behöver mest också är den som får mest. Det är någonting annat än den moderata ”Hej matematik”, samma peng för alla. Det går att se till att alla får bidra med det de kan och att alla alltid får en chans till. Det tjänar Sverige på. 6. Men dagens Sverige styrs annorlunda av en regering som inte bara spiller våra möjligheter utan också medvetet drar isär vårt land. 7. Jag har här en av Stockholms gratistidningar. Det är ett nummer som kom ut strax före nyår. Rubriken är ”Rika barn slipper vårdköer nästa år”. 8. Jag har lust att säga det som statsministern upprepade många gånger här i talarstolen förra hösten: Fakta bryter förtroende. 9. Vilket parti i denna kammare gick till val på att låta de rikaste köpa vård till sina barn på bekostnad av andras? Vilket parti gick till val på ett Sverige med dubbla väntrum? Inget. Men i höst öppnar det första privata barnsjukhuset i Stockholm med en gräddfil för den som har köpt en privat försäkring eller har råd att betala 1 000 kronor per läkarbesök. 10. Genom att ändra lagstiftningen har regeringen öppnat samma möjligheter på offentligt finansierade sjukhus. Sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm, Filippa Reinfeldt, har inte varit sen med att ta itu med de avtalen. Hon har också ordnat med efterfrågan på privat vård i huvudstaden genom att lägga ned de närakuter som Moderaterna lovade en ljus framtid i valrörelsen. 160 000 patienter om året, de flesta barnfamiljer, måste nu söka sig till annan akutvård. Då finns det nu en marknad för privata vårdförsäkringar. 11. Då talar jag inte om de 300 000 sjukvårdsförsäkringar som arbetsgivare har tecknat för sina anställda som en del i företagshälsovården. Jag talar inte heller om de avtalade försäkringar för en bra ersättning vid sjukdom som regeringen vill förbjuda trots samfällda protester från fack och näringsliv. Nej, jag talar om rent privata sjukvårdsförsäkringar, tänkta att ge en förtur till högspecialiserad sjukvård, förutsatt att man får teckna dem. För barn som har funktionshinder, har en kronisk sjukdom eller är födda för tidigt gör man sig icke besvär. 12. Den 1 januari trädde också Vårdval Stockholm i kraft. Många av vårdcentralerna i socialt utsatta områden med hög arbetslöshet och mer ohälsa har stängt eller sagt upp personal. Resurser flyttas till rikare delar av staden, för nu gäller moderat ”Hej matematik”, samma peng för alla oavsett behov. 13. Hur, Fredrik Reinfeldt, rimmar detta med utfästelsen i din regeringsförklaring, ”plånboken får aldrig styra rätten till vård”? Glappet kan inte vara större mellan ord och handling. 14. År 2008 kan bli året då fabriksarbetarens dotter och direktörens son slutar att dela väntrum på sjukhuset. Det här är ett systemskifte. Det här är en återställare till skilda villkor i klassamhället Sverige. 15. Vi socialdemokrater ser andra möjligheter. Det går att byta ut tävlingen om Europas lägsta skattetryck mot en kamp för Europas bästa sjukvård. Den tävlingen är vi gärna med i. 16. Självklart kräver också en bra sjukvård utveckling och förnyelse, Fredrik Reinfeldt, av politiken. Det är för långa väntetider till vårdcentralen. Det är svårt att träffa en läkare. Det går att anpassa tillgängligheten till behoven. Multisjuka äldre måste få plats någon annanstans än på akuten. Vård och rehabilitering av psykiskt sjuka måste bli mycket bättre. 17. Det finns mycket att göra, men det finns också många förhastade slutsatser som vi inte ska dra. 18. Det fanns en tid – och det var förr – då vi socialdemokrater många gånger såg rött inför det mesta som drevs privat. Så är det inte längre. Vi ser fördelar i mångfalden, inte minst för valfriheten. I dag ser vi hur moderater i stället sitter fast i sin gammaldags syn. De ser blått inför allt som drivs gemensamt.

19. Patienten går före driftsformen, men driftsformen får aldrig gå ut över patienten. Därför tar vi socialdemokrater nu fram ett nytt sjukvårdspolitiskt program med några mycket viktiga principer. 20. Man ska kvalitetssäkra alla vårdgivare. Vi föreslår ett nationellt certifieringssystem för vårdgivare. Certifikat ska kunna dras in om man inte håller tillräcklig kvalitet, och samma höga krav ska ställas på både offentliga och privata vårdgivare. 21. Man ska säkerställa att alla vårdanställda, privata som offentliga, kan påtala missförhållanden utan att riskera sin anställning. Bara då låter vi patientsäkerheten gå före vinstintresset. 22. Man ska värna mångfalden och göra undantag i lagen om offentlig upphandling när det gäller vård. För i dag riskerar personalkooperativ och ideella organisationer som har mycket att tillföra att konkurreras ut av stora internationella företag. 23. Man ska satsa på universitetssjukhusen. Sälj dem inte! Gör man vårdgallerior av dem riskerar man att förstöra de mest avancerade av våra forsknings- och utbildningsmiljöer. 24. Vi vill korta köerna för alla. Vi vill inte ha system med korta köer för försäkringspatienter och långa köer för dem som inte har någon försäkring. 25. Det är principer för vård som är till för alla i ett modernt och solidariskt Sverige. Det är några av socialdemokratins tydliga besked om alternativen. 26. Herr talman! Det händer fler saker i Sverige. I år kommer ytterligare försämringar för redan hårt prövade sjuka och arbetslösa, och i år kommer ytterligare förbättringar för oss som har det bäst ställt. Den som tjänar mest får mest, som familjeekonomen sade. 27. För en del räcker tillskotten kanske till att köpa ett sjukhus eller en skola, vad vet jag. De säljs numera för fullt, och det är ofta ganska billigt. Attraktiva allmännyttiga hyresfastigheter slumpas bort för halva priset, och på Odells outlet ska stora statliga företag säljas för struntpriser. 28. Så låt mig ställa en retorisk fråga igen: Gick Moderaterna eller något annat parti i den här kammaren till val på detta systemskifte? Svaret är givetvis nej. 29. Politik är att alltid göra val, inte bara för väljarna i ett allmänt val utan varje dag när politiska beslut ska växa fram. Den borgerliga regeringen har majoritet här i kammaren. De gör precis vad de vill, och det är precis det som både väljare och opposition reagerar på så starkt i dag. Sverige kan bättre. 30. Att längta efter rättvisa och solidaritet, Fredrik Reinfeldt, är inte att längta tillbaka till något gammalt och unket. Det är att önska något fräscht och modernt. Kunskap, rättvisa och solidaritet går aldrig ur tiden. (Applåder)

Partiledardebatt (3) 11 juni 2008 Anf. 14 MONA SAHLIN (s): 1. Herr talman! Mot statsministerns märkliga beskrivning av Sverige just nu tänkte jag opponera, inte för att jag är någon dysterkvist utan för att jag tror mer om Sverige. 2. Regeringen sade en sak men gör en annan. De sade: Vi står för arbetslinjen, jobb, inte bidrag. Men det är socialbidragen, inte jobben, som ökar i kommunerna. 3. I går skrev Svenska Dagbladet: Socialbidragen skenar i Stockholm. Jobbtorgen har inte nått full effekt, och arbetsmarknaden försvagas. 4. Med de nya reglerna i sjukförsäkringen riskerar 10 000 personer till att behöva söka socialbidrag. Nu kommer också vårdnadsbidraget, vars syfte är att dra människor bort från arbetsmarknaden. 5. Det blev bidrag, inte jobb, med den moderatledda regeringen.

6. I valrörelsen sade de: Sossarna har misslyckats. Vi lovar fler jobb. 7. Under vårt sista regeringsår kom det 153 000 nya jobb. Nu, enligt dysterkvistarna på regeringens kanslier, kommer bara 10 000 nya jobb per år de kommande tre åren. Om 153 000 nya jobb var ett misslyckande, vad ska vi kalla det här? 8. De sade att vi dolde en och en halv miljon människor i statistiken och lovade att bryta utanförskapet. De beskrev mycket noga sin definition, för de hade hittat ett sätt att räkna som bäst fångade sanningen, sade de. Med samma definition har utanförskapet ökat med 5 000 personer sedan valet. Så nu räknar de om – listigt – och ber Arbetsförmedlingen ta upp ett klassiskt anställningsstöd, nämligen nystartsjobben, som reguljära jobb. Till och med regeringens eget finanspolitiska råd har reagerat på de här metoderna och säger att det ger en överdrivet positiv bild av sysselsättningsutvecklingen. 9. Regeringen har inte lyckats med jobben. De sade: Vi tar ansvar för ekonomin. Men gör de det? 10. Vi kan titta på bokslutet efter två år med en moderatledd regering. Vi vet att finansminister Anders Borg sade när han tillträdde att det tar ungefär två år innan politiken märks. Ja, nu är vi där. Trots varningar har miljarder vräkts ut över de allra rikaste. I går kom inflationssiffrorna, som vi har diskuterat, så nu är vi över 4 procent – den högsta sedan vi senast hade en borgerlig regering. 11. Det är det pensionärerna märker när de går och handlar. Priserna sticker i väg, inte bara på citroner. Det är detta barnfamiljerna märker varje månadsskifte. På grund av inflationen stiger räntan. Ett villalån på 1 miljon har sedan valet blivit 1 200 kronor dyrare i månaden. Det är detta som löntagarna ser på bankomatkvittot. 12. Dagen efter förra valet skrev Dagens Industri att ”det är ett gyllene läge som väntar Sveriges nästa regering”. Ja, det tog två år att växla ett gyllene läge till djup oro. 13. Regeringen har, påstår jag, försuttit chansen, den oerhört starka chans som Sverige hade att ta den här utvecklingen till vara. Borgerlig politik fungerar inte. Den är inte ens bäst, och den är framför allt orättvis. Ändå lägger en nöjd regering fram en tom vårbudget. Ändå hävdar en nöjd statsminister att ”Sverige är på rätt väg”. 14. Herr talman! Nu är det välfärdens tur att på allvar få smaka på högerpolitiken, om jag tolkar statsministern rätt. Jag och många med mig bävar. 15. Det pågår redan ett kvalitetsras i välfärden. Pengar går inte till välfärden, utan de strömmar ut ur välfärden. Bokslutet över regeringens politik hittills kostar miljarder i just välfärdsresurser. Halverad tillväxt är 30 miljarder mindre till välfärd. 16. Kommunsektorn går från överskott till underskott. På två år har över 14 välfärdsmiljarder försvunnit. Avknoppningar av skolor och vårdcentraler har skickat miljoner av skattebetalarnas välfärdstillgångar rakt ut i privata plånböcker. 17. I de landsting som är bäst på att korta köerna hotas man nu av skenande kostnader på grund av förslaget om fri etableringsrätt. Nu drabbas annan verksamhet för att betala socialbidrag, sade Carin Jämtin i går efter rapporten om de skenande socialbidragen i Stockholm. 18. Och vårdnadsbidraget, denna eländeshistoria som har förföljt svensk jämställdhet i så många år, kommer enligt SKL, kommunerna och landstingen, att dra bort 3 miljarder från förskolan. 19. Fredrik Reinfeldt sade en gång i tiden att varje krona som går till sänkt skatt är en krona som kunde ha använts till välfärd. Ja, exakt! Nu rinner stora summor ut ur välfärden, och ett kvalitetsras pågår. 20. Men statsministern tackar nej till skattepengar från de mest förmögna och från dem som tjänar mest. Varför denna skattechock riktad till landets rikaste? Var det de allra rikastes bidrag till välfärden som skulle minskas? 21. Herr talman! På vilket sätt är det nu välfärdens tur? Ja, det återstår verkligen att se. 22. Vi socialdemokrater vill ha ett kvalitetsskifte i välfärden, inte ett systemskifte. Under två år har den borgerliga regeringen gjort det här allt tydligare för allt fler. Det behövs en politik för bättre välfärd, för rättvisa och för solidaritet. Vi har vässat och förnyat vår politik, inte minst inom välfärdsområdet.

23. I den förra partiledardebatten debatterade vi sjukvården, hur vi vill kvalitetssäkra alla vårdgivare, sätta patienterna före vinstintresset, investera i sjukvården, inte sälja ut den, hur vi vill ha mindre barngrupper i förskolan, mer kunskap, fler välutbildade lärare och mindre klasser i skolan. 24. Och nu ska jag säga något lite kontroversiellt, som Jan Björklund brukar säga: Vi vill ha en uppgörelse över blockgränsen som ger arbetsro inte bara i skolan utan också för skolan. Men det har inte funnits intresse. 25. Vi vill höja kvaliteten i äldreomsorgen och kompetensen hos personalen. De äldre ska förstås få bestämma mer över sin vardag, sitt boende och vilken hjälp de vill ha. 26. Häromdagen startade alla Sveriges pensionärsorganisationer tillsammans en ganska unik kampanj. De kräver Rättvis skatt för pensionärer. Pension är uppskjuten lön. Pensionärer ska inte ha högre skatt än löntagare. De säger att det är orättvist och omoraliskt, och det håller jag med om. Vi vill sänka skatten för landets pensionärer. 27. Vi vill inte ha ett samhälle där grupp ställs mot grupp, men det är exakt vad Fredrik Reinfeldt gör. I måndags lovade han att satsa på äldreomsorgen – oklart hur mycket, oklart när, oklart på vad. Det enda som var riktigt tydligt var kravet på att kommunerna måste göra som Reinfeldt säger – annars blir det inga pengar. Till TT sade han: ”Vi ska göra de satsningarna i stället för att satsa på dem som inte jobbar.” Ve den kommun som får för sig att bygga ut komvux eller långtidsarbetslösa ungdomars praktik! ”Det är ett vägval”, sade Reinfeldt. Ja, vad han väljer bort är arbetslinjen, och vad som kvarstår är att hoppa ombord på den blå linjen, bort från att satsa också på dem som inte jobbar. 28. Att medvetet välja att inte satsa på dem betyder att man väljer bort de insatser som kan få fler människor i jobb. Var det inte just det som man lovade, att fler skulle lämna utanförskapet och komma in i jobb? 29. Hur tror Reinfeldt att det går till när människor kommer in i jobb? Väldigt ofta är det genom utbildning, komvux, en bristyrkesutbildning och praktik. På vår moderna arbetsmarknad finns det några mycket tydliga samband. Ju högre utbildning, desto lättare att både få och behålla ett jobb. Ju högre utbildningsnivå i landet, desto högre tillväxt och konkurrenskraft. Det är anmärkningsvärt att vi står här år 2008 och har en regering som inte förmår förstå detta. 30. Vi vill att Sverige ska konkurrera med kunskap och inte med låga löner. Vi har förnyat vår jobbpolitik. I höst fyller vi på med ett brett kompetensprogram, för vi vet att Sverige kan så oändligt mycket bättre. 31. Jag säger som så många gånger förr: Orättvisor är inte lösningen på Sveriges problem. Det går inte att bryta ett utanförskap med att bygga upp ett nytt ovanförskap. Det är uppenbart att regeringens politik inte fungerar. Det är uppenbart – inte om det behövs en ny skeppare eller inte, men det behövs ett nytt innehåll i politiken för jobb och rättvisa. Därför vill vi investera i utbildning och den nya tidens jobb, i småföretag, i växande branscher, och gå före i klimatomställningen, våga sjunga solo i utrikespolitiken, ha rättvisa skatter och inte tacka nej till några bidrag till välfärden. 32. Vi vet att Sverige tjänar på rättvisa och att framgång kräver rättvisa. Då krävs det nog en ny regering. (Applåder) I detta anförande instämde Michael Hagberg (s).

Protokoll Reinfeldts repliker (RR) Bilaga 4 Partiledardebatt (1) 17 oktober 2007 Anf. 2 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Jag har ställt tre frågor till Mona Sahlin: Vad vill du göra med Sverige? Hur ska du göra det? Med vem ska du göra det? Det nya i dag är att vi har ett embryo till någon sorts besked. Det har talats mycket om socialdemokratins förestående förnyelse. Jag tror att vi kan respektera att den inte är färdig. Det är möjligen ett problem att den inte ens verkar vara påbörjad. Nu har vi trots allt ett underlag för analys. Jag tror att finansutskottets genomgång av det socialdemokratiska ekonomiska alternativet kommer att visa att det finns många underfinansierade reformer, särskilt tydligt när det gäller löften om infrastruktur. Det finns ogenomförbara besparingar, allra värst när det gäller försvaret. Låt mig säga till Mona Sahlin: Det går inte att låta som en JKL-konsult som jobbar för försvarsindustrin och sedan lägga dubbla utgiftsminskningar på kortare tid än alliansregeringen. Det imponerar inte. Ni tar bort mycket av det arbetsutbudsstimulerande och väljer kortsiktig stimulans av ekonomin. Vi vet vad det leder till. Det skyndar på överhettning och ger inflationsimpulser. Till det kommer kraftiga skattehöjningar för dem som jobbar – de som du kallar höginkomsttagarna – lokalvårdarna, förskollärarna, metallarbetarna, poliserna och sjuksköterskorna som ska betala 300–400 kronor i månaden i höjd skatt med Mona Sahlins alternativ. Men värst av allt är ändå jobbsveket. Med klinisk precision tar ni bort allt som utomstående betraktare menar ger jobb, och ni ersätter det med ingenting. Var är jobbpolitiken, Mona Sahlin? Vad är det ni gör som ska ge jobb till de många människor som står utanför? (Applåder) Anf. 4 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Jag ska återkomma till jobben i mitt huvudanförande. Jag vill bara påpeka för Sveriges riksdag vad Mona Sahlin säger: Vi tar inte vårt eget budgetalternativ på allvar. Jag hoppas att ni har hört det. Det är inte meningen att det budgetalternativet ska gå att regera på. Det går inte att räkna hem och det går inte att regera Sverige på det. Vi är helt överens, Mona Sahlin. Men det är oseriöst. Låt mig bara påpeka, med många års erfarenhet av riksdagen, att det inte är en moderat åkomma att man ställer den typen av frågor. Det har gjorts av företrädare till Mona Sahlin. Det har gjorts av Pär Nuder. Jag kan till och med använda den formulering som Pär Nuder många gånger använde: Det duger att skriva sådana här pamfletter när man är i opposition, men de duger inte att regera Sverige på. Det är det som är problemet. (Applåder) Anf. 20 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Jag vet inte om Socialdemokraterna hör det själva, men när ni tror att ni diskuterar politik diskuterar ni ersättningar och åtgärder för människor som inte jobbar. Jag vet inte om ni på era inre möten säger detta någon gång. Ni pratar alltså inte jobb. Ni pratar inte om hur människor kommer in på arbetsmarknaden. Ni pratar om grupper som står vid sidan av. Vi håller på att göra om den misslyckade skolpolitik som ni har stått för, där barn och ungdomar inte lär sig tillräckligt mycket, där det inte blir rätt från början. Vi håller på att förändra, eftersom vi ser ungdomar som möts av er stelbenta attityd att alla ska klämmas in i samma form, och säger i stället att teoretiskt och praktiskt kunnande är viktigt, både–och. Vi ska göra om den svenska gymnasieskolan för att stödja detta. Vi vet att utbildning lägger en viktig grund. Det jag möter på arbetsförmedlingar och i samtal runt om i landet är att det trots allt finns människor som är sköra, som inte har samma möjligheter som andra att hävda sig. Mona Sahlin står här och pratar om lövkrattning som något oönskat, någonting som inte ska vara en del av Sverige. Jag vill säga att med den attityden skickar du väldigt stora grupper ut ur den svenska arbetsmarknaden, in i ersättningar och utanförskap. Jag tror helt enkelt att det är så skiljelinjen ser ut.

Då får Mona Sahlin ursäkta att jag tycker att jag är mer konsekvent i min arbetslinje. Mona Sahlin representerar mer ett bidragstänkande. Hon ser inte risken med att man därmed inte möter människans inneboende vilja att jobba, att få göra rätt för sig, att få möta en attityd där man på arbetsplatser försöker anpassa, riktar skattelättnader och kostnadsreduktioner till arbetsgivare som därmed säger: Vi har en social tanke, möter ni den med att dessutom sänka våra kostnader är vi beredda att ta in personer. Detta händer nu i Sverige. Visst, vi lutar oss mot en god konjunktur. Jag erkänner gärna det. Vi är alltid oroliga för att det när konjunkturer vänder inte ska låta likadant, men vi anstränger oss allt vi kan för att nu få in människor i arbete. Och jag upplever att Mona Sahlin inte ens är intresserad. (Applåder) Anf. 22 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Det blev kanske inte så lyckat, eftersom socialdemokratin just har tackat nej till den generella lättnad av tjänstebeskattningen som vi precis har föreslagit just för att skapa ytterligare en breddning av jobb som kan sänka trösklar för grupper som kanske har svårt att hävda sig. Jag hävdar att när konjunkturen är god, när det finns möjligheter att få jobb, ska ansträngningarna inriktas på att folk kommer in på arbetsmarknaden. Väldigt ofta säger företagare: Det spelar nästan ingen roll vilken utbildning de har. Vi måste i alla fall utbilda dem extra för att de ska fungera just i det här företaget. Det viktigaste är att man har erfarenhet, att man får vara i arbetslivet. Du kan vid sidan av arbetsmarknaden utbilda en person år ut och år in. Ändå kommer du att tvingas erkänna att den som saknar just arbetslivspraktiken får svårt att hävda sig i det moderna arbetslivet. Nu gäller ansträngningen att folk ska få jobb. Det Mona Sahlin beskriver är mer det vi gör i sämre konjunkturer för att förbereda oss för nästa konjunkturtopp. Mona Sahlin hör inte hur det ser ut i Sverige. (Applåder) Anf. 24 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Bokslut Sahlin kan sägas också vara bokslut Ohly, med det inflytande som Vänsterpartiet har haft på senare år. Andelen rika som blev rikare växte med 25 procent, och de fattiga blev fler. Det var bokslutet. Det berodde väldigt mycket på att ungefär det Lars Ohly beskrev gällde under era år med inflytande. Samtidigt växte utanförskapet. En politik som inte ser till att människor får jobb kommer att se ett samhälle med växande klyftor. Det var huvudproblemet med vänstermajoritetens tidigare politik. Det har vi försökt ha som utgångspunkt. Då är det också viktigt att agera ansvarsfullt. En ansvarsfull alliansregering möter nu krav på ansvarslöshet: Använd stora resurser, sätt fart på ekonomin! Känner Lars Ohly till att vi har ett rätt ansträngt kapacitetsläge i den svenska ekonomin, att mycket av det Lars Ohly förespråkar snabbt skulle leda till överhettning, till inflationsimpulser och stigande räntor? Eller spelar det ingen roll i Lars Ohlys värld? Vi måste ta ansvar på ett helt annat sätt. Vi har försökt utmejsla det som ger jobb, tagit ansvar genom att finansiera det. Man blir inte alltid populär när man gör det. Men det är ett sätt att försöka förlänga den konjunktur och de förutsättningar för jobb som vi nu ser. Den ansvarsfulla linjen är den vi avser att fullfölja. Det är jättebra att offentliganställda kvinnor får högre lön. Det är också jättebra att de får både jobbskatteavdrag 1 och 2. De får vid heltidsarbete en tusenlapp mer kvar varje månad. Problemet är att Lars Ohly vill ta bort allt det där. Du vill knacka på dörren hos de offentliganställda och ta tusenlappen ifrån dem, minska deras drivkraft för eget arbete. Hur tror du, Lars Ohly, att det ska motivera dem att jobba, och hur menar du att er politik leder till ett ansvarstagande för Sverige? (Applåder) Anf. 26 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Låt mig justera historien. Lars Ohly skattebefriade de riktigt rika. Vi minns alla förmögenhetsskattekonstruktionen … (LARS OHLY (v): Centern och Socialdemokraterna.) Centern och Socialdemokraterna. Men ni förde i era förhandlingar inte fram krav på att återta detta. Ni levde med budgetar där detta fanns kvar. Ni ringade in en krets av landets mest framstående miljardärer och skattebefriade dem. Det är skattepolitik på vänstervis.

(LARS OHLY (v): Det gjorde Centern och Socialdemokraterna.) Vi tycker att om denna ofta kritiserade skatt ska tas bort kan det motiveras bara om det leder till investeringar och mer av jobb i Sverige. Annars är det en absolut felaktig åtgärd i fördelningshänseende. Vi har aldrig påstått något annat. Det är bara Lars Ohly som tror att väljarna går på det hyckleri som tidigare bedrevs, där det hette att det var en skatt som prickade de rika men som hade lyckats med bedriften att skattebefria de allra rikaste. (Applåder) Anf. 28 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Jag hör mycket om dåliga arbetsförhållanden, om verksamheter som inte fungerar, där makten sitter någon annanstans än i de fikarum där vi har suttit och pratat. Jag hör om känslan av att det lönar sig för dåligt att arbeta. Flera av dem har framfört att de inte vill ha tuffare krav när det gäller ersättningar av olika slag. Jag motiverar det utifrån att jag tror att det ger jobb. Min övertygelse är att om kvinnor förvärvsarbetade i samma utsträckning som män i Sverige skulle det bland annat skapa en häpnadsväckande förbättring för jämställdheten, möjlighet för kvinnor att stå på egna ben i en egen försörjning och göra egna livsval. En av de viktigaste grunderna för att kvinnor i Sverige inte upplever sig kunna göra sina egna val i livet är att de tjänar för lite för att kunna fatta egna ekonomiska beslut. Om vi kunde uppmuntra kvinnor att jobba mer skulle det dessutom på ett mycket kraftfullt sätt bidra till att den svenska ekonomin växer till stöd för högre pensioner, till stöd för mer av välfärdsinsatser i hundratalsmiljardersklassen. Men då säger någon att de inte får jobba heltid. Nej. Visst har det blivit bekvämt för alla arbetsgivare att veta att det finns ett stödsystem för någon sorts självvald, eller ibland av arbetsgivare påtvingad, egen arbetstidsförkortning, när det som beskrivs som en omställningsförsäkring snarare är ett sätt att år ut och år in fortsätta att jobba deltid och stämpla resten av tiden. Det jag nu hör är inte som påstås här, att de allra flesta går från deltidsarbetslöshet till heltidsarbetslöshet. Tvärtom. De flesta är överens om att det som nu sker är tvärtom. De flesta går upp i arbetstid. De får på det sättet mer egen lön och större möjlighet att stå på egna ben. Jag tycker att det var motiverat. Jag vet att ni kämpade ned idén när Socialdemokraterna föreslog den. Men deras utgångspunkt var egentligen densamma. Sverige blir starkt av att fler jobbar. Den som har arbetsförmåga ska jobba, och det ska löna sig att arbeta. Det har varit utgångspunkterna. (Applåder) Anf. 30 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Vad är det för samhällssyn som egentligen förmedlas här? Är det ett bra samhälle där vi passivt noterar att människor lämnar arbetsmarknaden, inte får jobba så mycket som de vill, och där vi inte gör något åt det? Är det inte ett problem i er värld med ersättningssystemen utan kontroll som bredde ut sig och över miljonen svenskar lämnade arbetsmarknaden för att gå ut i utanförskap? Är det något positivt, något som vi ska understödja? Jag kan inte se det på det sättet. Låt oss också konstatera att förändringen av deltidsarbetslösheten sker i ett annat klimat. Det är ett mer företagarvänligt klimat. Det är ett klimat där jobben växer till, där konjunkturen är god. Det finns anledning att tro att det inte kommer att se ut som det gjorde när Socialdemokraterna försökte driva igenom detta i förhandlingar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Ett viktigt besked har vi kanske fått här. En vänstermajoritet tänker efter nästa val helt och fullt återinföra deltids-a-kassan. Är det verkligen det löfte den svenska Vänstern har givit? Anf. 71 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Den första frågan man egentligen skulle vilja ställa är ju: Vad har ni för er nu för tiden i Vänsterpartiet? Jag läste att ni är Sveriges sämsta parti, och det är inte partivänner till mig som säger det, utan det är era egna partivänner. Men jag förstod av Lars Ohlys anförande att det är en intensiv kamp mot alla andra arbetsgivare än de offentliga som nu gäller. Då blir onekligen frågan: Är alltså kommuner och landsting Sveriges bästa arbetsgivare? Det har jag hört väldigt lite av under mina besök i offentliga verksamheter.

Jag tror du ska finna att det många gånger finns en rätt stor kritik mot offentliga arbetsgivare och att det många gånger också kan vara bra för kvinnor i offentlig verksamhet att kunna byta arbetsgivare.

Jag kan berätta att när vi har suttit och budgetförhandlat så har det hänt att man ibland vrider och vänder på hundra miljoner, och ansvarstagandet för Sverige gör att väldigt mycket inte får plats. Sedan kommer man till Vänsterpartiets ekonomiska motion. Då finns det utrymme för ökade offentliga satsningar på 143 miljarder de kommande tre åren. 143 000 miljoner! På något sätt tappar politiken mening. Här sitter vi och förhandlar om hundra miljoner, och så har vi ett politiskt parti som har råd med 143 000 miljoner! Till det ska de dessutom avskaffa Riksbankens oberoende, minska det privata ägandet och skippa utgiftstaken. Den som röstar på Vänsterpartiet måste tänka så här: Jag vet att de aldrig får något inflytande, så jag låter liksom rösten gå. På något annat sätt kan man bara inte resonera. Det är helt oseriöst. Trots detta – trots 143 000 miljoner i ökade utgifter föreslår ni ändå en minskning av anslagen till rättsväsendet. Det är fascinerande! Ni har råd med allt, men lite ska dras från rättsväsendet. I denna tid med ungdomsvåld och diskussioner om rättsväsendets insatser och vid sidan av de vuxna och det ökade ideella engagemanget undrar jag: Varför ska ännu fler poliser bort och många därmed ställas inför situationen att landets lagar inte gäller lika för alla? Förklara det för mig, Lars Ohly! Anf. 73 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! I den budget som ligger på riksdagens bord finns alltså reformer som ger jobb på under 20 miljarder, finansierade med skattehöjningar på 8 miljarder och utgiftsminskningar på 7 miljarder. Ni hör att vi rör oss med tal kring 7, 8 och uppemot 20. Så kommer ett politiskt parti och säger att de har 143 miljarder! Hur kan man säga det och tro att man ska bli seriöst bemött? Men trots att man har råd med allt som ingen annan har råd med ska man ändå dra ned på polis- och rättsväsende, för där behövs minsann inte resurserna. Hur går det till när ni i Vänsterpartiet möts och för den här typen av diskussioner? Hur kan man landa i så märkliga slutsatser just i den tid när många efterfrågar inte bara fler vuxna och fler reaktioner utan också ett rättsväsende på plats som utreder de brott som begås och en polis som ser till att landets lagar gäller lika för alla? Hur kommer man fram till slutsatsen att vi inte har råd med det i partiet som annars har råd med allt? Anf. 88 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Jag var själv närvarande vid det europeiska råd som fattade de mest långtgående progressiva beslut som mänskligheten har sett när det gäller klimatpåverkan och växthusgasreduktion. Jag förstår faktiskt inte den typen av anklagelse. Nya moderaterna utvecklades i full insikt om att ett parti som lever med sin tid måste förmå att lära om och lära nytt, att påverkas av hur människor ser på sin samtid. På tre punkter ska jag i dag ge Peter Eriksson ett erkännande av förändringar vi noterar hos Miljöpartiet i och med årets motion. Det första finns mycket frankt formulerat på s. 56 i er motion, angående skatter. Miljöpartiet föreslår bland annat höjda skatter på arbete och på energi och klimat. Det har förts en diskussion om huruvida Moderaterna och alliansregeringen är på väg att ansluta sig till grön skatteväxling. Miljöpartiet är på väg att överge den. I stället för bred skatteväxling gäller nu bred skattehöjning på såväl arbete som klimat. Det andra erkännandet gäller att Peter Eriksson nu efter många års diskussion om att stå fri och vara annorlunda har placerat Miljöpartiet strikt till vänster i politiken. Eriksson hjärtar Sahlin. Sahlin verkar hjärta Eriksson. Ingen hjärtar Ohly. Det är dagsläget i relationsdramat på vänsterkanten. Det är ett viktigt besked att den som röstar på Peter Eriksson ger inflytande till Mona Sahlin och att den som röstar på Mona Sahlin ger inflytande till Peter Eriksson. Det tredje gäller er budget. Ni har inte råd med riktigt lika mycket som Vänsterpartiet, men ni är en god bit på väg. Vi föreslog 20 miljarder, varav 15 miljarder var ansvarsfullt finansierade, för att få fram jobben. Här finns 10 miljarder till småföretagare, 25 miljarder till klimatet, 2 miljarder till biståndet, mer till kulturen, mer till studenter – mer till snart sagt varje grupp. Var ska detta tas? Var ska det tas, Peter Eriksson? Är det bara de som jobbar som ska få betala mer i Miljöpartiets Sverige? Anf. 90 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik:

Herr talman! Det är svårt att träffa väljare som tror att man blir av med en regering utan att få en annan i stället. Det kanske är en eller annan som tycker att det regeringslösa tillståndet skulle vara skönt, men till slut måste man svara på frågan vilken regering som ska komma i stället. Vi ska naturligtvis följa relationsdramat. Jag inser också att det är långt till nästa val. Låt oss återkomma till det. Jag tycker att det är allvarligt, och Peter Eriksson bekräftar det, att ni överger den gröna skatteväxlingen för en bredbasig skattehöjning, där ni inte tror att kraftigt höjda skatter på arbete leder till att vi får mindre arbete. Nu kan man i och för sig ibland när man lyssnar på Peter Eriksson få intrycket att det är det som är syftet. Jag har lärt mig en sak i mina samtal om klimat och miljö över världen, och det är att den som är utan resurser klarar inte klimatutmaningen. Det är därför fattiga delar av världen säger: Kom och hjälp oss! De behöver hjälp med finansiering, med resurser och biståndsmedel, för annars kommer de inte att kunna möta de klimatförändringar som redan är på plats och de förändringar som behöver göras i framtiden. Att göra sig själv fattigare löser inte klimatproblemen, Peter Eriksson. Partiledardebatt (2) 16 januari 2008 Anf. 3 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Jag frågar: Vad vill du göra för Sverige? Hur ska du genomföra er politik för att åstadkomma det, och med vem ska du göra det? Då beskriver Mona Sahlin det som sanning eller konka nere i källaren och som någonting som det är fel att ställa frågor om i demokratin. Vad tror Mona Sahlin att politik handlar om? Det handlar precis om detta. Det är två alternativ som ställs till väljarna. Det är ett alternativ som har regeringsmakten och ett annat som har anspråk på den. Mona Sahlin menar att jag inte ska ställa frågor om vad alternativet är. Det är en mycket märklig syn på demokrati som Mona Sahlin här gör sig till tolk för. Jag kommer att fortsätta att ställa mina frågor eftersom de är berättigade och det inte finns några svar. Svenska folket kommer att börja undra när vi närmar oss nästa val: Vad är Mona Sahlin för typ av politiker? Vad är det för förnyelse hon har genomfört i socialdemokratin? Hur ska hon skapa ett regeringsalternativ tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Alliansregeringen har gjort det vi sade till väljarna att vi skulle göra. Vi har gjort det mer lönsamt att arbeta. Skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta har vuxit. Det är det bästa sättet att minska inkomstskillnaderna. På ett år har 164 000 lämnat utanförskapet. Vi har en växande sysselsättning i Sverige. Jag uttrycker visst oro för att Sverige så långt vi nu ser har stått emot. Men det kan komma en annan utveckling. Det är sällan man vet. Det bästa sättet att rusta sig för detta är inte att ge upp för budgetpopulism. Det gäller att fortsätta att rikta åtgärder som sänker trösklar för dem som står utanför arbetsmarknaden så att fler kan komma in i arbete. Det verkar vara Socialdemokraternas stora bekymmer. Det är dels avsaknaden av en egen jobbpolitik, dels detta misstänkliggörande av att grupper som tidigare inte har funnits på arbetsmarknaden verkligen får jobb. Det beskrivs till och med som det stora problemet. Är det inte bra när människor får arbete, Mona Sahlin? Är inte det ett bra sätt att skapa ökad sammanhållning i Sverige? (Applåder) Anf. 5 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Den minnesgode vet att Mona Sahlin och jag hade en ordväxling här i kammaren i höstas. När jag började ställa frågor om det ekonomiska alternativet sade Mona Sahlin: Den där budgeten ska du inte bry dig så mycket om. Vi håller på med vårt utvecklingsarbete. Vi kan inte förväntas ge svar nu. Det finns inte alls något alternativ. Så fort man trycker lite på det rör sig Socialdemokraterna någon annanstans. Det finns inga besked att lämna. Är Mona Sahlin redo att berätta hur ni tänker göra med jobbskatteavdraget? Det är 50 miljarder i sänkta inkomstskatter för vanliga människor.

Vi kan titta på dem som har mötts av de skattesänkningarna. Det är de som har deltidsarbete. En större mängd av skattesänkningarna ligger på dem som har månadslöner på 16 000 kronor, 17 000 kronor, 18 000 kronor, 19 000 kronor, 20 000 kronor, 21 000 kronor och 22 000 kronor i månaden. Det är 75 procent av skattesänkningen som träffar dessa grupper. De får en tusenlapp mer i månaden. Tänker Socialdemokraterna behålla eller ta bort den? Vi vet ingenting om var Socialdemokraterna är i dag. Jag kan känna en viss respekt för det. Men stå inte och låtsas, Mona Sahlin, att du har ett alternativ vare sig i ditt eget parti eller tillsammans med andra. Det är så Sverige ser ut i dag. Det är ett alternativ som regerar. Det är ett annat som inte ger några svar. (Applåder) Anf. 7 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Det värmer mig verkligen i hjärtat att jag kan göra en gammal kommunist på gott humör. Det är på något sätt en samhällsgärning värd att beundra. Jag ska gärna erkänna att Lars Ohly inte ska misstänkliggöras för någon som helst form av förnyelse. Det kommer inte att ske. Idén att röra sig ute bland folk och försöka ta intryck av det är på något sätt inte hans partis idé. Jag förstår att han har roligt åt detta, men jag tror att det är svårt att hitta vägar till förnyelse i politiken i dag med mindre än att man kommer ihåg att det här är en förtroendebransch. Man söker, vinner och förhoppningsvis behåller människors förtroende. Man mår bra av att röra sig ute bland vanligt folk och lyssna av det enkla skälet att vi inte har alla livets erfarenheter själva, men har vi tillräckligt stora öron och förmåga att lyssna kan vi ta in hur andra har det. Jag försöker göra det. Lars Ohly får beskriva vart han ska föra Vänsterpartiet. Låt mig sedan säga att det är en felaktig beskrivning som ofta återkommer. Vi var väldigt tydliga med att vi tänkte göra det mer lönsamt att arbeta. Om man ser till arbetsinkomster riktar sig 75 procent av de skattesänkningar vi har gjort genom inkomstskattesänkningar till grupper med normala inkomster, som jag nämnde i mitt förra replikskifte. De har fått se ökad köpkraft och känner i dag att det är en bättre drivkraft för eget arbete. Det är också det mest verkningsfulla sättet att skapa signaler för fler att söka sig till arbete. Vägen från bidragsförsörjning till eget arbete är någonting som upplevs som positivt. Vad är Vänsterpartiets alternativ? Hejdundrande skattehöjningar på allt och alla. Ni säger nej till alla de skattesänkningar vi har föreslagit. Ni är det ärligaste partiet på det sättet. Ni säger att allt ska tillbaka. Det blir en massiv skattehöjningspolitik, men det kommer inte att leda till jobb. Det kommer inte att leda till den sammanhållning och de minskade inkomstskillnader som kommer att bli resultatet av allianspolitiken. (Applåder) Anf. 11 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Det var ett arv som väntade på oss när vi kom till Regeringskansliet när det gäller infrastrukturen i Sverige. I valrörelsen 2006 hade det gått ut ett besked om att greppa varje spade man hittade i landet, gå ut och sätta den i marken och lova infrastrukturprojekt till allt och alla. Det finns inte en socialdemokrat som inte lovade en vägsnutt i denna valrörelse. Problemet var att de glömde att finansiera det. Det saknas 30 miljarder för att åstadkomma de väginvesteringar som har utlovats, och det saknas 50–60 miljarder för att klara de järnvägslöften som har ställts ut. Det är det arv vi nu sitter med. Nu säger Maria Wetterstrand som Miljöpartiet många gånger har gjort: Det är bilen som är problemet. Väck med bilen! Och för att få väck bilen ska vägarna väck. Jag säger: Väck med avgaserna! Använd styrmedlen för att åstadkomma det. Jag har lyssnat, bland annat på Miljöpartiet vars engagemang jag känner stor respekt för, och det har jag uttryckt många gånger. Jag tror att de har rätt som säger att utan att använda styrmedel får vi inte en riktig klimatpolitik som fungerar. Att få ökad tillväxt och samtidigt sjunkande utsläpp av växthusgaser tror jag är ett sätt att förena. Sverige är det föregångsland man nu tittar på. Våra senaste rapporter visar att den svenska ekonomin har vuxit med 44 procent sedan 1990. Under den tiden har vi samtidigt sjunkande utsläpp på nära 9 procent. Det går att förena ekonomisk tillväxt med sjunkande utsläpp, Maria Wetterstrand. Jag skulle till och med vilja säga att det är förutsättningen för att ha råd med väldigt mycket av klimatpolitiken. Låt oss fortsätta på den inslagna vägen!

Jag är beredd att använda styrmedel till och med när jag blir kritiserad för det. Jag tror att det är det mest verkningsfulla sättet. Den här regeringen har just höjt CO2-skatten. Forskningssamhället säger att det är det mest verkningsfulla sättet att få en klimatomställning. Jag hoppas att Maria Wetterstrand tycker att det var värt något. (Applåder) Anf. 13 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Jag inser att det inte är Miljöpartiets affärsidé att erkänna att något annat politiskt parti har någon miljöpolitik värd någonting. Det är på något sätt att sälja ut sin egen existens. Därför kommer vi, vad vi än gör, att få höra Maria Wetterstrand säga att hon ingenting har sett, ingenting har hört och ingenting har accepterat. Problemet blir bara att man då glömmer bort lite grann vad som sker där ute. Sverige kan uppvisa den mest intressanta utvecklingen av miljöbilsförsäljning som nu syns i världen. Ni gör ingenting, säger man. Ja, vi införde väl en bonus just för att få fram miljöbilar. Vi har väl fattat beslut om att behålla vägtullar som är drivande för att åstadkomma det här i Stockholm. Man blir bättre i politiken om man erkänner att motståndarna faktiskt gör en hel del som är bra. Då blir man mer trovärdig den dagen man väljer kritik. Men det här sättet, att ingenting se, är inte trovärdigt, Maria Wetterstrand. Vi gör mycket. Vi är beredda att göra mer. Vi är beredda att använda styrmedlen för att ta vår del av ansvaret. (Applåder)

Anf. 15 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Om valet 2010 inte går som Mona Sahlin har tänkt sig är reträttplanen färdig. Då tänker Mona Sahlin tydligen kandidera till Stockholms läns landsting. Hon har förberett sig väl här i dagens debatt. Jag har varit med länge i politiken. Jag känner igen det socialdemokratiska arbetssättet. De målar upp en påstådd fiendebild: Så här ser fienden ut. Sedan hamrar de på fiendebilden och säger: Så här är konflikten. Jag känner inte igen mig. Jag tycker att det väsentliga att säga om svensk sjukvård är att det arv vi fick från er var en sjukvård som brister i tillgänglighet. När man i sjukvårdens korridorer pratar med personal och patienter handlar det om brister i värdighet, brister i inflytande för personalen, för dålig lön, för små möjligheter att påverka. Decennium in och decennium ut har ni haft makt och inflytande i Sverige, och ändå låter det på det sättet. Det beror på att ni är helt fast i ett tänkande att styra sjukvården uppifrån med politiskt beslutsfattande. Allt handlar om att hålla borta makten från de kvinnor och män som finns i vårdens vardag. Jag tror att det är fel vägval. Jag tror att vården måste utvecklas när det gäller att få tala om kvalitet och att få öka sin effektivitet. Det handlar om att man använder de instrument man har, att man får ta fram den diskussion som nu förs och som är mycket spännande. Vilka mediciner kan vi använda? Vilka sjukdomar kan vi bota? Hur möter vi de utmaningar som svensk sjukvård har? Den sjukvård vi har och det stora kunnande vi har är något som andra länder tittar på och är intresserade av att köpa in sig i och att kunna komma till Sverige och få vård. Det är den utveckling, Mona Sahlin, som ni inte vill se, förblindade av viljan att ha en fiendebild och en fiende som inte finns och att föra en annan diskussion. Jag tror att vi i grunden är mycket mer överens än vad Mona Sahlin vill göra gällande. Det kommer att fortsätta att vara min utgångspunkt. (Applåder) Anf. 17 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Jag nämnde att Bill Clinton hade som idé att komma bort från det partipolitiska käbblet och snarare försöka adressera verkliga samhällsproblem. Jag tror att det är en väldigt viktig utgångspunkt. Jag tror att Mona Sahlin här representerar något gammalt som säger att jag är fienden. Jag vill gärna säga till Mona Sahlin: Du är inte min fiende. Politik handlar om att adressera samhällsproblem som är verkliga för människor i deras vardag. Det är vår fiende, problemen som människor upplever. Vi är bara politiska alternativ som vi ger som vägval till väljarna när det gäller att besluta om vem det är de vill ska leda till rätt typ av svar på de samhällsutmaningar vi ser.

Med Mona Sahlins synsätt blir det viktigaste att angripa person, att raljera och att ge sig på enskilda individer. Jag vill säga att det vill vi inte se mer av i svensk politik. Det vill vi inte importera från andra länder. Låt mig också säga att den som inte ser till att jobben växer till har inte råd med de insatser vi båda vill se i sjukvården. Ert budgetalternativ innebär 60 000 färre sysselsatta. Du kommer inte att ha resurserna, Mona Sahlin, att orka med de löften du ställer ut. (Applåder)

Anf. 75 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Denna längtan att komma in i Stockholms läns landsting sprider sig i vänsterkartellen. Låt mig bara konstatera att det har genomförts stora satsningar i primärvården. Det görs i särskilt utsatta områden i Stockholms närförorter och i länets ytterområden. Vi får återkomma till diskussionen om hur det kommer att upplevas av medborgarna. Jag kan berätta för kammarens ledamöter att ni i dag har upplevt den nya Lars Ohly. Det är den glada Lars Ohly i stället för den arga. Det är så förnyelsen nu ska se ut i Vänsterpartiet. Hur det har gått kan man kanske diskutera.

Den som läser det nya partiprogrammet kan dock notera en sak. Den eller de som har skrivit det tror på kommunismen. Hur glad Lars Ohly än blir är det nu en glad kommunist och inte en arg som ska leda Vänsterpartiet framgent.

Idén är att riva ned samhället såsom vi känner det. Det är så vi ska bygga det nya. Det kapitalistiska, allt det vi känner i form av hur vi har byggt makroekonomisk stabilitet, allt det skyr Vänsterpartiet. Internationell samverkan, medlemskap i Europeiska unionen och allt annat ska väck. Här ska allt såsom vi känner det i dag rivas ned.

Frågan är vad som ska komma i stället. Det är väldigt svårt att med alla dessa floskler i det nya partiprogrammet nå fram till vad det egentligen är. Jag tycker att det är viktigt att ställa en fråga till Lars Ohly som har sagt att han ska lägga in ett veto mot varje förändring i skolpolitiken. Det är nämligen där jag tror att vi bygger ett bra samhälle via jobb och bra kvalitet i utbildningssystemet. Tänker Lars Ohly ställa sig i vägen för varje möjlighet till samtal och breda uppgörelser när utbildningsminister Jan Björklund öppnar för det? Anf. 77 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Vi är överens om att vi ska ha en generell utbildning. Vi har allmän skolplikt i Sverige. Barn kan gå i den svenska skolan utan att betala. Som vanligt beskrivs konflikten kring det vi egentligen är eniga om. Låt mig nämna några av de saker vi gör i svensk skola bara för att få lite perspektiv på detta prat om att sortera. Vi genomför en särskild läsa-skriva-satsning på 900 miljoner fram till 2010. Vi satsar på speciallärare. Vi möjliggör en fortbildning för lärare genom ett särskilt lärarlyft, det vi tidigare kallat en lärarmiljard. Vi tror att detta är en väldigt grundläggande del för att se till att lärare kan lära sig mer för att kunna utföra ett bra arbete med sina elever. Vi öppnar för att man ska kunna forska inom tjänsten. Vi ser till att vi får fram fler speciallärare. Vi lägger in tidigare uppföljning, från årskurs 3, av att barn lär sig. Vi har skriftliga kunskapsomdömen till stöd för att kunna föra samtal med föräldrar och elever för att man ska veta att eleverna verkligen lär sig. Det är konkreta saker vi gör i det uttalade syftet att vi verkligen ska se till att barn lär sig. Är det detta som är den sorteringsskola som Lars Ohly ska lägga in sitt veto emot?

Partiledardebatt (3) 11 juni 2008 Anf. 3 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Menar Mona Sahlin att inflationen (pänningvärdeförsämring) är av regeringen skapad? Är det så att det fördubblade priset på citroner – det vill säga den enskilt högsta ökning vi har sett – har vi på något sätt skapat genom en särskild åtgärd i Sverige? Ni är rätt ensamma om den bedömningen av ekonomisk politik, kan jag säga. Alla andra säger att det är prisökningar i vår omvärld. Jag såg att LO:s chefsekonom konstaterade att denna typ av inflation utifrån hotar reallöneutvecklingen. Men vad är Mona Sahlins svar? Vilken ekonomisk politik ska ni föra? Mer i bidrag för att göra det mindre lönsamt att arbeta, färre som kommer att jobba, är det svaret? Är det så man möter inflationsimpulser utifrån? Vi säger: Investera i den framtid som leder till forskning och bättre utbildning för att säkerställa att vi kan möta konkurrensen och få en ökad produktivitet! Vi säger: För en politik som ökar arbetsutbudet! Det mest effektiva regeringen gör för att folk ska vilja arbeta är att sänka inkomstskatterna. Vad är Mona Sahlins svar till väljarna på frågan vad ni ska göra med inkomstskatterna?

Vi säger: Sänk trösklarna för de grupper som står utanför! Nu när det finns avmattningstendenser behövs politiken som gör att de kan hävda sig.

Förklara då för mig, Mona Sahlin, hur fler unga kan få jobb när socialdemokratin vill höja beskattningen med 10 miljarder genom att höja arbetsgivaravgifter för dem som är under 26 år. Hur ger det fler jobb, Mona Sahlin? Hur ska ni möta inflationsimpulserna?

Det är därför jag pratar om att vara bäst på att föra en ansvarfull ekonomisk politik. Vi är i en förtroendebransch, Mona Sahlin. Svenska folket ska nu ställa sig frågan: Vem är bäst på att vara skeppare på skutan när det blåser, Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt? Jag förstår att den frågan stör Mona Sahlin. Men jag är full av tillförsikt om att vi för en politik för att möta denna utveckling. (Applåder) Anf. 5 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Det är bra att vi börjar prata ekonomisk politik, Mona Sahlin. Var kommer inflationen ifrån? Det är lätt att raljera över citroner. Anf. 7 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Lars Ohly säger att jag är ute och lyssnar på vanligt folk. Det har tydligen gjort djupt intryck. Jag har noterat att det nu ska bli Vänsterpartiets idé. Det är en senkommen idé efter några decennier i svensk politik att börja lyssna på människor. Det kan ge märkliga effekter, Lars Ohly. Vi får se hur det påverkar Vänsterpartiet. För oss handlar det om att vara närvarande i en vardag som är viktig för många människor. Man lär sig då, Lars Ohly, att det inte är så svart som du beskriver i svensk äldreomsorg. Det är mer blandat. Det finns personal som berättar om hur stolta och duktiga de är på att se många äldre. När vi tittar på alternativen i vår värld kan vi konstatera att Sverige har kommit långt. Men visst finns det Lars Ohly nämner med stress och dåliga löner. Vem är då bäst på att föra en politik så att fler får jobb, så att vi klarar finansieringen av kärnan i den svenska välfärden? Det är så vi har lagt upp vår politik, det vill säga fler jobb och säkerställande av att vi har kontroll på våra offentliga finanser för att möjliggöra investeringar i välfärden. Vi har redan skjutit till resurser till äldreomsorgen och andra delar av den svenska välfärden. Det är fråga om många miljarder under de två första alliansregeringsåren. Mer ska följa. Men det bygger i grunden på att man för en politik där fler får jobb. Vad är Lars Ohlys svar på detta? Vad är politiken för jobb på den svenska vänsterkanten, som mest verkar ägna sig åt att ställa frågan hur mer bidrag ska ges till dem som inte jobbar, hur den förda politiken som ger ökad sysselsättning ska plockas ned för att ersättas av oklart vad? Den som inte har en jobbpolitik, Lars Ohly, har ingen finansiering färdig för vare sig äldreomsorg eller andra delar av den viktiga svenska välfärden.

(Applåder) Anf. 9 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Det var inget svar på vilken jobbpolitik som ska föras för att säkerställa finansieringen av den svenska välfärden. Möjligen återkommer Lars Ohly till det i sitt huvudanförande. Vi har tillfört resurser till den svenska äldreomsorgen. Vi har tillfört resurser till den svenska skolan. Vi har tillfört resurser till den svenska sjukvården. Vi har två år kvar innan vi ska möta väljarna. Vi hoppas naturligtvis kunna tillföra än mer till den svenska välfärden. De ska också njuta frukterna av att de har en regering som för en jobbskapande politik. Man talar om en varaktig sysselsättningsökning på förmodligen 90 000 fler i arbete. Det är det vägval man måste göra. För man en politik för jobb är finansieringen viktig i den svenska välfärden. Har man ingen jobbpolitik kan Lars Ohly stå här och vittna om allt han skulle vilja ordna, men i realiteten blir han fast i att alla de resurser han använder måste styras till människor som inte arbetar. Utan jobbpolitik ingen trovärdig välfärdspolitik. (Applåder) Anf. 11 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Det var en kanske lite underlig fråga att ställa om jag håller med om att vi behöver ett ökat grundlagsskydd för att skydda oss mot mig själv. Det var en fantastisk ordvändning. Jag hoppas naturligtvis att denna grundlagsutredning ska kunna förstärka de individuella fri- och rättigheterna i Sverige. Jag är glad över att vi har kunnat nå en enighet mellan allianspartierna och Miljöpartiet. Jag är mån om att grundlagsförändringar i Sverige görs i bred enighet. Det är klokt, oavsett vem som har majoritet, att ha det som utgångspunkt. Det är en tid kvar innan det beslutet ska fattas.

Sedan var det frågan om signalspaning. Man kan få intrycket av att det är det främsta verktyget vi ska använda inhemskt i Sverige mot våra egna medborgare. Det är en felaktig beskrivning. Signalspaningen är en del av vår säkerhetspolitik. Den riktar sig utåt mot yttre hot, sådant som kan hota Sveriges säkerhet och Sveriges medborgares trygghet. Om vi ska ha en signalspaning ska den kunna ge resultat. Det gör inte dagens signalspaning. Om vi ska ha signalspaning ska den vara lagreglerad och försedd med integritetsskydd. Så har det inte varit historiskt. Det ser vi nu till att få på plats. Det är intressant att notera att voteringen ännu inte är genomförd. Den ska ske nästa vecka. Det låter som att det skulle vara en tydlig delning mellan svensk vänster och alliansregeringens syn på detta. Låt mig få fråga Peter Eriksson: Om detta vinner riksdagens bifall nästa vecka, går den svenska Vänstern då till val på att helt riva upp denna lagstiftning – Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans? Anf. 13 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Jag menar att det är en felaktig beskrivning, men det var inte svar på frågan. Vad är svaret från den svenska vänstern? Jag inser att det är långt till nästa val. Det må vara så att opinionssiffror inte säger allt om vad som kommer att bli valresultatet – vi får väl se. Det vore ändå intressant att veta, eftersom tonläget är mycket högt i den svenska samhällsdebatten. Vad är svaret från den svenska vänstern? Vad går ni till val på att göra till det som jag hävdar är en välkommen utbyggnad för att vi ska kunna säkerställa att vi har en säkerhetspolitik som fungerar som den var tänkt att fungera, nämligen som ett skydd, ett värn, mot yttre hot och som del i detta en fungerande signalspaning? (Applåder)

Anf. 15 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Nu chansar Mona Sahlin. Hon chansar på att ingen upplever att någon har fått jobb i Sverige. Hon chansar, som i och för sig många i opposition har gjort förut, på att den konjunkturavmattning som vi nu ser och den tendens till utförsåkning som vi påverkas av utrikes ifrån helt och hållet skylls på den förda regeringspolitiken. Mona Sahlin, tänk om det vänder upp igen före 2010? Vad ska du säga då? Jag noterar att Mona Sahlin hade råd med allting. Jag tror inte att någonting missades. Då kan det vara viktigt att berätta för väljarna att allting faktiskt inte får plats. Man har inte råd med att höja ersättningar till alla dem som inte jobbar, förstärka äldreomsorg och all välfärdsverksamhet, satsa på skola och utbildning och göra allt detta på en gång om man inte någonstans tar det. Därför har jag några enkla frågor, Mona Sahlin.

Finansiärerna i LO har beställt höjningar av ersättningarna i a-kassan, inte till 80 procent utan till 90 procent, och borttagande av karensdagen. Mona Sahlin har råd med allting. Har du råd också med detta, Mona Sahlin? Vad är beskedet? Sjuksköterskorna har strejkat för högre löner. Mitt intryck är att de tycker att de ska få mer för det jobb de utför och att det ska löna sig bättre. Alliansregeringen har sänkt deras inkomstskatter, vilket har gett dem netto 1 200 kronor mer i plånboken per månad. Förklara för dessa sjuksköterskor, Mona Sahlin, varför Socialdemokraterna föreslår att inkomstskatterna för dem ska höjas med 400 kronor i månaden? Varför, Mona Sahlin, är det ett tecken på rättvisa? Svara på hur fler unga får jobb när Socialdemokraterna höjer arbetsgivaravgiften med 10 miljarder för dem som anställer någon under 26! Mona Sahlin hävdar att ni nu har en jobbpolitik. Är det de höjda 10 miljarderna för dem som anställer unga under 26 år, eller är det något vi har missat? (Applåder) Anf. 17 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! När Mona Sahlin talar om höginkomsttagare får man passa sig. Det handlar nämligen om de sjuksköterskor som jag nämnde. Det var därför jag frågade om 400 kronor i höjd skatt, men vi fick inget svar på det. Däremot fick vi ett svar om ungdomarna, vilket var intressant. 10 miljarder i lättnad för att anställa någon som är ung ersätts i socialdemokratins Sverige av en satsning på 200 miljoner. 10 miljarder blir 200 miljoner. Tror någon i denna kammare att det har effekter på sysselsättningen för unga? Socialdemokratin tänker alltså gå till val på en politik som riktar udden mot dem som är under 26 år. Tror ni att ungdomar kommer att må bra av det beskedet när de försöker hävda sig i en tuff situation på den svenska arbetsmarknaden? Beskedet till LO var klart. Det är möjligen så att jag inte får träffa LO:s ordförande – jag blir ju inte likt Vänsterpartiet och Miljöpartiet inbjuden till den socialdemokratiska partistyrelsen. Därför är det lite si och så med umgänget. Men ditt besked var åtminstone välkommet: Ni kan glömma de 90-procentiga ersättningsnivåerna! Däremot var det lite mer otydligt när det gäller karensdagen. Det blir inte lika fluffigt och vackert när Mona Sahlin äntligen ger någon typ av besked. Synd att det sker så sällan! (Applåder) Anf. 80 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Peter Eriksson har just förespråkat gigantiska investeringar i klimatpolitik och järnväg. Han har hävdat att allt vi har gjort är orättvist. Jag antar att poängen måste vara att allt det ska tas tillbaka. Vad han glömde berätta är att Miljöpartiet dessutom tycker att det är oerhört angeläget att vi jobbar mindre. Finns det någon som tror på denna politik och att det är seriöst att företräda det som Peter Eriksson just har berättat om? Efter att ha lyssnat på inläggen från de tre på vänsterkanten kan någon kanske få känslan att all denna kritik landar i att ni vet vad ni vill göra i stället. Sanningen är att ni inte har någon aning. Ni har ingen som helst aning. Ni vet inte vad ni ska göra med skatterna, a-kassan, socialförsäkringarna, försörjningsstödet eller stödet till kommunerna. Ni vet ingenting om vad ni ska göra! Och Peter Eriksson vet att det är så. Ni vet att ni inte har några besked att ge. Jag har en erfarenhet som Peter Eriksson och den svenska vänstern saknar. Jag vet hur det är att regera tillsammans med andra partier. Det är inte vänsterns metod som bygger på förnedring där ensam är stark och där småpartier ska veta sin plats, utan det är tillsammans med andra. Jag vet hur man bygger ett sådant samarbete, en allians, för att regera tillsammans. Jag vet att det tar tid. Vi är två år från nästa val. Ni har ingen aning om vad ni ska göra tillsammans. Ska ni börja fördjupa ert samarbete? Ska ni börja arbetet för att grundlägga ett valmanifest där gnäll ska övergå i konstruktiva förslag som går att räkna på, som går att ta på ett seriöst sätt och som svenska folket kan ta som en utgångspunkt? Kan Peter Eriksson berätta om planerna för fördjupningen så att vi kan få besked från den svenska vänstern om vad ni ska sätta upp för alternativ regeringspolitik 2010? Börjar ni inte nu kommer ni inte att ha svaren i nästa val.

Anf. 82 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) replik: Herr talman! Tro mig, Peter Eriksson, det är svårare än man tror! Det tar tid att fördjupa samarbete. Skratta du, men jag har en del erfarenhet av detta. Om ni inte börjar nu och om ni inte går igenom hur ni ska göra med skattesystemet, socialförsäkringarna och klimatpolitiken kommer ni att stå med en överbudspolitik som inte går ihop. Det är svaret. Därför är frågan: Har ni börjat fördjupa er nu? Låt oss ta det trendbrott som var det enda Mona Sahlin hade sett, nämligen att reallönerna inte ökade. Det beror i grunden på att vi har prisstegringar som är högre än löneökningstakten. De två enskilt viktigaste faktorerna är bensinpriserna och spannmåls- och matpriserna. Vad driver detta? Jo, det är naturligtvis efterfrågan på dessa varor. Vad påverkar särskilt? Vad man gör med bensinskatt och biobränslen därför att det tar grödor i anspråk. Klimatpolitiken påverkar. Är löftet att förstärka reallönerna? Ska det få påverkan på utformningen av klimatpolitiken? Har man inte gemensamma svar ersätts konstruktiva gemensamma förslag bara av det gnäll vi har hört här i dag. Börjar ni inte nu kommer ni inte att ha svaren 2010.

Protokoll Sahlins repliker (SR) Bilaga 5 Partiledardebatt (1) 17 oktober 2007 Anf. 3 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Fredrik Reinfeldt uttrycker undran över hur jag låter och tycker att jag låter som en konsult. Det är ingen tvekan om vad Fredrik Reinfeldt låter som – en klassisk högerpolitisk moderat ledare som står här i riksdagens talarstol ett år efter att han har vunnit valet och låtsas att det är socialdemokratins alternativa budget och det vi eventuellt kan göra om tre år om vi vinner valet som är väljarnas stora problem. Det handlar om vad ni gör, Fredrik Reinfeldt, inte om vad ni säger utan om vad ni faktiskt har gjort. Det stora sveket har att göra med hur man uttrycker en sak före valet och vad man sedan gör när man har vunnit valet. Ett år före förra valet stod du här i talarstolen, Fredrik Reinfeldt, och argumenterade mot Göran Persson. Du sade bland annat till honom: ”90 000 människor står utanför a-kassan. De är tydligen inte med i din solidaritetstanke.” Vad har hänt sedan dess? 350 000 har tvingats ut ur a-kassan därför att de inte har råd. Fredrik Reinfeldt borde kanske inte bara lyssna när han träffar kommunalarbetartjejerna ute utan också höra på vad de faktiskt säger. De vill jobba. De vill jobba mer, och de vill ha rätt till trygghet, utbildning och kompetensutveckling för att kunna komma tillbaka om de förlorar jobbet. Vad är beskedet till dem? Jag träffar dem också. En av dem heter Yvonne. Hon bad mig ställa en fråga till dig. Den höjda finansieringsavgiften har gjort att flera av vård- och omsorgspersonalen har lämnat a-kassan, då dessa pengar är mat för en hel vecka. Hur kan ni försvara det? Vad säger ni till dessa arbetstagare som inte anser sig ha något val? Ni säger att det ska löna sig att arbeta. Bra, det anser vi också. Men se då till att det finns heltider och att lönen är därefter. Lägg inte ut fler dimridåer, Fredrik Reinfeldt! Berätta för Yvonne och de andra kommunalarbetartjejerna hur de ska försörja sig med sämre a-kassa när det är jobb och heltid de vill ha? (Applåder) Anf. 5 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det var ju trevligt att statsministern ville lyssna på min sista replik. Du är redan på väg tillbaka till din sittplats. Du kanske vill lämna regeringsställningen redan nu? (Applåder)

Jag bara noterar att statsministern låtsas att det inte är vad regeringen faktiskt gör som är den stora frågeställningen i debatten i kammaren här i dag, utan det är vad vi skulle vilja göra om vi vinner valet om tre år.

Hela tiden utgår statsministern från hur socialdemokrater uttrycker sig och de ord vi använder när vi pratar om jobb och arbetslinjen. Jag tycker att du ska sluta spegla dig i socialdemokratin i allt du gör. Du vet att om man speglar sig kanske man inte upptäcker att allt blir bakochfram i en spegel. Du ser en sak och gör precis tvärtom. (Applåder) Anf. 7 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Maud Olofsson börjar med den häpnadsväckande anklagelsen att vi är emot förmögenhetsskattesänkningen. Det är helt rätt. Vi säger nej till att sänka förmögenhetsskatten. Det gör vi därför att vi säger nej till att lägga bördor på dem som nu har störst behov av att få stöd och uppbackning av samhället, dem som Centerpartiet också borde stå upp för, dem som förlorar jobbet ute i glesbygd, de kvinnor som behöver få hjälp att få ett heltidsjobb i stället för att straffas och få hela bördan lagd på sina egna axlar. Det är helt rätt uppfattat, Maud Olofsson. Vi säger nej till att sänkta skatter ska gå före att satsa på att bygga Sverige starkt.

Maud Olofsson stod också här i talarstolen i partiledardebatten före förra valet och sade något väldigt intressant. Hon sade så här till Göran Persson: ”Vilka vet bäst hur småföretagarklimatet är i Sverige? Jo, det är naturligtvis småföretagarna själva. Det är de som vet bäst, och de är missnöjda.”

Är det sant att de fortfarande vet sitt eget bästa? För småföretagarna säger nu så här till regeringen: stor besvikelse och icke godkänt i den viktigaste frågan. Vet de fortfarande sitt eget bästa? Eller vet Maud Olofsson nu plötsligt bättre?

När det gäller trygghetsförsäkringar för småföretagen så att fler kvinnor vågar starta eget avskaffade ni den utredningen. Det har gått ett år sedan valet, och ni har inte ens tillsatt någon ny.

Det är mycket stora ord, Maud Olofsson. Och den handling som sker handlar om att hjälpa fram de lågavlönade jobben, de hushållsnära tjänsterna i stället för att satsa på att bygga Sverige starkt.

Det är möjligt att det finns en grupp som inte är missnöjd med Centerns utveckling. Det är möjligen Stureplanscentern. Men för övrigt undrar jag om det är någon som tycker att Centerpartiet står upp för småföretagare och småfolk. (Applåder) Anf. 9 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det är fascinerande att lägga pussel när det gäller både vad statsministern uttryckte och vad Maud Olofsson nu säger. Det är inte ett ljud om vad regeringen faktiskt gör i dag, utan det är som om allt fokus ska handla om vad väljarna om tre år ska få ta ställning till i alternativ. Då kommer vi att finnas där i debatten, precis som vi gör nu.

Mitt tal i somras i Botkyrka handlade om att vi nu under tre år tillsammans med kommuner, invandrarorganisationer och förorterna runt om i landet ska bygga upp ett alternativ som handlar om att satsa miljardprogram på miljonprogramsområdet. Det kommer att vara urtydligt när vi går till val 2010, Maud Olofsson.

Vi tar det här lite mer seriöst än att låtsas att det här är en kamp om siffror i ett budgetalternativ i dag. Förortsfolket behöver en satsning på bättre energi, på större social sammanhållning och mot rasism och diskriminering. Det ska vi jobba fram nu.

När det gäller bensinskatten sade vi inte nej till höjd bensinskatt före valet. Det gjorde dina kompisar här. Vi svek inte före. Ni sviker nu och kommer att göra det i nästa val med. Det är inte trovärdigt, Maud Olofsson. (Applåder) Anf. 11 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Först vill jag som någorlunda erfaren partiledare hälsa Jan Björklund välkommen till den första partiledardebatten här. Det ska bli roligt. Lycka till i det viktiga jobbet! Jag ska träffa Ingvar Kamprad och vet att han dessbättre är oändligt mycket klokare än vad Jan Björklund nu gav uttryck för. Han har nämligen jobbat fram en mycket klok tanke och idé. Han har som erfaren gammal företagsledare sett att de unga nya behöver stöd och hjälp för att våga starta eget och också känna att de kan bli sjuka ibland utan att företaget går i konkurs. Man kan som kvinna bli mamma utan att företaget går i konkurs. Så seriöst vill Ingvar Kamprad diskutera företagande med oss politiker, och det tänker jag ge honom chansen att göra. Sedan står Jan Björklund här och låtsas som om politik handlar om att vi nu ska sluta sura, att nu ska alla vara glada och att vi ska upp med mungiporna. Jag har hört er säga många gånger i regeringen att ni har så kul ihop och att ni trivs. Hur tror Jan Björklund att det känns för den arbetslöse att höra att de skar ned på a-kassan, men de hade roligt medan de gjorde det? (Applåder) Det handlar liksom inte om mungiporna. Jag gläds – och jag sade det många gånger i mitt tal – åt att jobben blir fler och växer. 93 000 nya jobb kom förra året utan att a-kassan var sänkt. Det går att både ha roligt och vara rättvis i politiken. Det du, Jan Björklund! (Applåder)

Anf. 13 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det är fascinerande med de här 60 000 fiktiva leksiffrorna, som inte ens riksdagens utredningstjänst vågar ta på allvar. De säger: Det går inte att räkna så. Det där är bara trams och larv. Fiktiva människor som håller varandra i händerna räcker inte ens till Jan Björklunds hus i Stockholm från mitt hus i Nacka. De finns ju inte. De som finns däremot är 350 000 som lämnat a-kassan för att de inte har råd att vara kvar. De kommer att stå där och kanske inte hålla varandra i händerna men hötta med händerna när konjunkturen vänder nedåt och de i Stockholm inte ens får rätt till att ha ett SL-kort om de tvingas gå på socialbidrag. Det är det som den politiska debatten handlar om. Jag tjatar om det igen: Det kom 93 000 nya jobb år 2006 utan att a-kassan var sänkt. Det går att skapa jobb. Det går att bekämpa utanförskapet utan att ge sig på trygghetssystemen. Det är modernt, och det förstod den gamla tidens folkpartister. Jag hoppas du kommer dit också. (Applåder) Anf. 15 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Ursäkta min tystnad, men jag blev lite förstummad av slutet. Tiger som Berlinmuren, vad är det för något? Problemet för Sverige kanske snarare är att Göran Hägglunds parti sitter med i regeringen. Göran Hägglunds parti lovade före valet att nu skulle man ta bort fastighetsskatten. Det var till och med så att ingen villaägare skulle få höjd skatt. I går fick vi svart på vitt. Drygt 220 000 villaägare får höjd skatt. Varför tiger Göran Hägglund om det? Det andra är att Göran Hägglund är socialminister. Han borde kunna se att det fanns ett val att göra för regeringen. Varför valde inte regeringen att satsa mer på psykvården? Varför valde inte regeringen att satsa mer på de äldre? Varför valde inte Göran Hägglund att förbättra villkoren för förtidspensionärerna? Det finns ett val att göra. Men fastighetsskattesänkningen som blev en höjning för vanligt folk, vårdnadsbidrag som innebär en återgång till hemmen och en omodern familjepolitik för kvinnorna och motstånd mot äktenskap för homosexuella prioriterade Göran Hägglund. Så jag undrar bara: Var är socialminister Göran Hägglund? Honom har inte jag hört på ett helt år. Var är han? (Applåder) Anf. 17 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Föräldrar blir sjuka ibland. De får en lägre ersättning, och det skapar större oro i föräldraskapet. Föräldrar blir arbetslösa ibland. Det skapar en större oro också i föräldraskapet. Föräldrar behöver ibland en ny utbildning för att kunna skaffa sig ett nytt jobb för att kunna vara starkare och bättre föräldrar. Då skär ni ned på vuxenutbildningen och utbildningsmöjligheterna. Det är bara omodernt, och det är orättvist. Detta görs för att ni prioriterar annat. Människor som jag och Göran Hägglund får sänkt skatt. Är det vi som behöver mer resurser? De som är arbetslösa och står utanför eller de som är pensionärer får inte sänkt skatt. Är det de som har behov av att få större krav på sig? Vi ser så oerhört olika på vad politiken egentligen är till för och vad som är viktigt också för föräldraskapet. Trygga föräldrar som får hjälp när problemen är stora eller arbetslösheten kommer är bra också för barnen. Så ser vår familjepolitik ut, Göran Hägglund. (Applåder) Anf. 19 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! I somras, när Fredrik Reinfeldt och jag båda höll sommartal, Fredrik Reinfeldt i Vaxholm och jag i Botkyrka, fick Fredrik Reinfeldt en fråga om vad som var den stora skillnaden i vad vi hade talat om. Då sade du, Fredrik Reinfeldt, ordagrant: Jag talar till dem som arbetar. Mona Sahlin verkar föredra att tala till dem som inte jobbar.

Och så har Fredrik Reinfeldt mage att stå här och låta som om Moderaterna är det nya arbetarpartiet som står upp för att det inte bara är lönsamhet som ska var det produktiva och som om lövkrattning ska vara till för dem som inte har samma förmågor som du och jag. Det var vad du sade. Då blir jag väldigt illa berörd. Jag trodde att politik gick ut på att inte bara tala till dem som inte jobbar utan också ha en politik som inte förutsätter att sådana som du och jag, Fredrik Reinfeldt, ska få bonusen genom att få lägre skatt. De som du talar dig varm om nu får sämre förutsättningar till vuxenutbildning, får sämre förutsättningar till att få kunskap i skolan och får sämre förutsättningar att kunna söka ett jobb om de lever på socialbidrag, för då får man inte ens ett SL-kort om man bor i Stockholm. Du säger att det är ett arbetarparti, Fredrik Reinfeldt, som fortsätter att låtsas som om a-kassan är ett bidrag i stället för den starka och trygga omställningsförsäkring den måste vara så att just alla, inte bara de som ändå får jobben, ska ha en möjlighet att komma tillbaka. Det är vad jag menar att ett arbetarparti måste se och förstå. Om man inte ens tycker att det är viktigt att tala till dem som inte jobbar och inte ens har en politik som med utbildning, kunskap och kompetens hjälper folk tillbaka, då är man ett moderat samlingsparti, och det är precis det du företräder. Låtsas inget annat! (Applåder) Anf. 21 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Var går vägarna så att verkligen alla ska få en möjlighet att komma i arbete? Förklara för mig vilken hjälp sämre förutsättningar att kunna skaffa sig en vuxenutbildning är den dag det gamla jobbet försvinner och man behöver få ett nytt. Hur blir färre platser i vuxenutbildningen en hjälp för just de grupper som du, Fredrik Reinfeldt, nu talar dig varm för? Det förstår jag inte. Hur blir företagens konkurrensförmåga bättre av att det just nu, när ”flaskhalsarna går i taket”, inte finns bristyrkesutbildning så att företagen kan få precis den kompetens de behöver för att kunna bygga upp produktiviteten? Förklara det för mig, för det förstår jag inte. Hur blir omställningen för den arbetslöse enklare av att a-kassan inte blir ett starkt och tryggt stöd att stå på för att kunna söka sig till de nya jobben? Det förstår jag inte heller. Dessutom handlar det om lövkrattning som är skattesubventionerad för oss som är rika, för att vi ska få vår gräsmatta krattad till lägre kostnad. Vårt alternativ är att göra villkoren i tjänstesektorn sådana att man kan anställa människor i stället för att de rika ska ha skatteavdrag. Det är där skiljelinjen går. Det handlar inte om vem som krattar vems gräsmatta. (Applåder) Anf. 32 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Långtidsarbetslösheten ökar, Maud Olofsson. Tydligare än så kan det inte sägas. Ersättningen och hjälpen till dem som behöver kunna komma tillbaka minskar. Tydligare än så kan det inte sägas. Jag har två konkreta frågor till Maud Olofsson. Den ena har jag ställt förut, och jag kommer att upprepa den. Höjd arbetsgivaravgift för det lilla miljöteknikföretaget men inte för hundpsykologen, hur hjälper det Sveriges konkurrens? Höjd arbetsgivaravgift för dataspelsutvecklaren men inte för hudterapeuten, hur förbättrar det Sveriges konkurrenskraft i den globala ekonomin där Sverige måste konkurrera med kunskap och inte med låga löner? Har Maud Olofssons företagarpolitik över huvud taget någon annan ambition än att möjligen passa in på Stureplan men inte där de nya jobben måste växa fram? Min andra fråga handlar om deltidsarbetslösa. Jag hade stora problem med att förstå logiken med att Årepolitikerna jublade och tackade. Lika svårt hade jag att acceptera det som statsministern uttryckte. Han kallade nämligen deltidsarbetslösheten för självvald arbetstidsförkortning. Det var ord och inga visor! Håller Maud Olofsson, som stod här och talade sig varm för kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden, med om den beskrivningen? Hur tvingas handelns arbetsgivare att erbjuda heltider åt kvinnorna genom att de efter 75 dagar, pang, förlorar den ersättning som de har i dag? Hur hjälper det fram fler heltidsjobb? (Applåder) Anf. 34 MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Det är intressant att Maud Olofsson läser på våra rådslag. Hon är välkommen att delta i den debatten. Det är där framtidsdebatten förs om hur man ska förena rätt och plikt i arbetslinjen. Det är något som regeringen inte ens är i närheten av att vilja försöka förstå. Om det är så att arbetslinjen ska betyda att man har rättigheter att alltid få stöd och hjälp för att kunna göra sin plikt så är det i den ordningen och inte i någon annan ordning som diskussionerna om hur vägarna tillbaka till jobb för alla ska se ut. Dessutom står Maud Olofsson och frågar varför vi bara talar om bidragen. Jag har inte nämnt ett enda bidrag i ett enda inlägg i denna debatt. Jag har talat om trygghetsförsäkringar, vuxenutbildning och rätten till att ha en ekonomisk försörjning också när man står utanför. Det är Maud Olofsson som inför ett nytt bidrag som heter vårdnadsbidraget för att folk ska jobba mer. Det är lika logiskt som allt annat i regeringens politik. Kvar står min fråga: När det gäller rätten till heltid varför inte lägga fram ett lagförslag här i riksdagen? Rösta på Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag om rätt till heltid och möjlighet till deltid! Det hjälps inte av sänkta ersättningar. (Applåder) Anf. 45 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det är otroligt vad fixerade ni är vid socialdemokrater och vad vi socialdemokrater har sagt och gjort och tycker och tänker utan att ägna någon reflexion över den faktiska innebörden i vad vi säger. Jag tycker att det är fascinerande att det en gång i tiden fanns ett folkparti som förstod vikten av 80 procent i våra trygghetsförsäkringar, en bra och säker inkomsttrygghet så att människor vågade, ville och kunde ställa om. En gång i tiden fanns det ett sådant folkparti. Och här står Jan Björklund i dag och låtsas som om en försämrad a-kassa och en försämrad sjukförsäkring är det som är drivkrafter för jobb. Det är så ohistoriskt, och jag beklagar oerhört mycket att den, som jag tycker, passionerade allians för försvaret av trygghetssystemen som socialdemokratin och Folkpartiet en gång hade är borta. Sedan trodde jag knappt mina öron. Vad sade Jan Björklund här alldeles nyss? Han sade: Varför ska vi hindra invandrarna från att äga bostäder? Jan Björklund som är Stockholmspolitiker vet mycket väl vilka hyreslägenheter som nu går ut till försäljning. Det är hyreslägenheterna i innerstan där det snart är ett reservat bara för dem som har resurser och möjligheter att köpa och äga sin bostadsrätt. Jag vill stå upp för valfrihet, Jan Björklund! Det ska finnas hyreslägenheter, bostadsrätter och egnahem, precis det som socialdemokratin i alla tider har velat stå för. Jag har läst att du tycker att jag är en hycklare som står för dubbelmoral eftersom jag själv inte bor i hyreslägenhet och vi ändå står här och försvarar att hyreslägenheterna måste kunna finnas kvar. Jag ska berätta en sak för Jan Björklund: Också jag var ung en gång i tiden, men det är länge sedan. Då flyttade jag hemifrån till en hyreslägenhet. Jag ska också avslöja en annan sak: Jag har barn som är unga och som flyttar till en hyreslägenhet. Den rätten vill jag att också fler ska ha. Det är valfrihet, Jan Björklund! (Applåder) Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen, som jag för drygt ett år satt med i, accepterade ett antal fall där det handlade om att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter i miljonprogramsområdena för att det skulle bli valfrihet och flera olika upplåtelseformer. Därom råder inte den politiska striden. Den politiska striden råder om att man omvandlar innerstaden i våra storstäder, framför allt i Stockholm, till reservat för dem som har råd att hosta upp miljonbelopp och gör det omöjligt att bygga upp något slags integration också i innerstaden. Ska vi ta i hand på att vi försöker få till stånd flera olika upplåtelseformer i Rinkeby och Östberga och också på Östermalm? Vågar Jan Björklund det? Då står vi nämligen upp för en bostadspolitik värd namnet. Eller handlar det bara om att ge möjligheter för dem som har råd att köpa i innerstaden? Anf. 58 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jag skulle vilja göra ett instämmande, ett konstaterande och ställa en fråga.

Instämmandet är förstås på inledningen i Göran Hägglunds tal om ett sjystare Sverige, ett behov av fler närvarande vuxna och fler som vågar ta ansvar också för andra och inte bara sina egna barn. Jag vill ge all eloge till det. Där tror jag att vi alla både partier och folkrörelser har mycket att göra som vi måste bidra med. Konstaterandet handlar om det som Göran Hägglund sade om att löntagarna blir fler och att de som lever på bidrag blir färre. Stämmer det när långtidsarbetslösheten faktiskt ökar? Är det inte så att de som står utanför får en tydlig skillnad? De får en tuffare ekonomi. Enligt era egna beräkningar kommer de som lever i utanförskap att vara lika många vid slutet av mandatperioden som de var när den började. Skillnaden är att de blir fattigare. Min fråga handlar förstås om favoritämnet för Göran Hägglund, eller det som var det före valet, nämligen fastighetsskatten. Nu får alla en sänkning av fastighetsskatten, sade finansministern när förslaget presenterades. Sedan blev det många turer. Nästa uttryck från Anders Borg var att han hade mycket svårt att se att det med det nya förslaget skulle kunna finnas någon fastighetsägare som möjligen fick betala mer i skatt. Tycker Göran Hägglund att det blev så? Enligt en undersökning som kom i går, och som jag har talat om här förut, visade SCB att över 220 000 småhusägare får höjd skatt nästa år. Du lovade i valrörelsen att avskaffa fastighetsskatten. Tycker du att du har levt upp till det löftet? Anf. 60 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jag har ett konkret förslag när det gäller den första diskussionen om våldet och vuxna. Jag tror att alla partier behöver fundera över hur vi kan utnyttja de möjligheter vi har både som föräldrar och vuxna men också som partipolitiker här. Vi har ett förslag som vi har kallat en andra chans. Det gäller dem som inte har tagit ut föräldraledigheten när barnen var små. Vi fryser inne den. Det kan ju vara en möjlighet, inte minst för många pappor, att tillbringa mer tid med sina tonårsbarn. Det är inte alltid tonårsungarna vill umgås med oss vuxna. Men ibland måste vi nog tränga oss på och vara där trots att, eller beroende på, att tonåringarna inte vill ha oss där. Det är en tanke, och det finns säkert många fler. Regeringen återkommer ofta till att jobben ökar och att det är alliansregeringens förtjänst. Jobben ökar ju i alla länder i Europa. Jag tror nog inte att alliansregeringens politik har nått ut så brett att den har bidragit till att det i Spanien, Tyskland, Danmark och Finland också växer. Men att klyftorna växer i Sverige – det påstår jag är alliansregeringens förtjänst. Det ska ni ha kritik för. Du lovade att fastighetsskatten skulle sänkas, Göran Hägglund. 220 000 människor får den höjd. Anser du att du har hållit ditt löfte? Partiledardebatt (2) 16 januari 2008 Anf. 2 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det var ett mycket märkligt anförande. Det var en statsminister som var totalt ur takt med tiden. Det finns ingen anledning till oro, säger statsministern. Inte så här långt, lägger han till. Inte så länge vi gör hemläxan, utvecklar han. Vad är det ni har gjort under de 15 månader som regeringen så här långt har suttit? Enligt familjeekonomerna är det den som tjänar mest som har fått mest. Allt fler familjer känner oro, statsministern, för räntorna och inflationen. De arbetslösa har fått allt sämre villkor. De sjuka får allt tuffare villkor. De deltidsarbetslösa väntar in sina alltmer orimliga villkor. Vuxenutbildningen dras ned. Statsministern säger här: Det finns ingen anledning till oro, för vi gör hemläxan. Alliansen fortsätter. Det är precis det som ger anledning till oro. Sedan säger statsministern igen: Vem ska Mona göra det med, och hur, vad och när? Jag tycker att det är lite som när man var tolv år och lekte sanning eller konka. Jag vet inte om statsministern har gjort det. Man satt i en mörk källare, och sedan frågade någon: Vem vill du göra det med, och hur?

Jag tycker att politiken nu och debatten om vart Sverige är på väg är betydligt mer allvarlig än en lite barnslig lek. Medborgarnas anledning till oro är inte var jag skulle ha velat göra utan vad statsministern faktiskt har gjort med att skära ned på möjligheterna att modernisera och utveckla Sverige. Jag såg att din partisekreterare tyckte att man hade hittat lösningen i att man nu ska jaga mig lite mer. Jag tror inte att det är problemet. Jag lovar att inte springa. Jag lovar att stå still. Problemet är inte att ni har jagat mig för lite utan att ni jagar de arbetslösa och sjuka för mycket. Det är vad som ger anledning till oro, statsministern, stor oro. (Applåder) Anf. 4 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det är fullständigt fritt för statsministern att ställa vilka frågor han vill. Men det är också fullständigt fritt för mig att ge de svar som socialdemokratin vill stå för. Statsministern försöker låtsas som att det bara finns ett enda svar på hur Sverige ska utvecklas och ett parti ska förnyas. Det är att öka klyftorna mellan dem som har och dem som inte har. Det finns bara en drivkraft för människor, och det är att få en peng. Det gäller oavsett om det handlar om att lära sig lite mer svenska eller om att gå från sjukskrivning till arbete. Statsministern vet att det finns ett tydligt alternativ. Statsministern vet att Socialdemokraterna aldrig kommer att förnya sig på det sätt som Moderaterna har gjort, nämligen bara till ord och inte till handling. Vi socialdemokrater har redovisat tydliga alternativ. Det vet väljarna när Sifo, Temo och allt vad det nu var statsministern sade ringer upp. De vet att det finns ett alternativ till att sänka skatten för dem som har mycket. Det är att satsa på att ge större ekonomiska förutsättningar åt dem som har det sämst. Väljarna vet att om man vill satsa på utbildning så kan man inte riva ned vuxenutbildningen. Vi har ett alternativ. Det tror jag att både statsministern och väljarna är väl medvetna om. Det ska vi pröva år 2010. (Applåder) Anf. 16 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Fredrik Reinfeldt säger här att jag är så förblindad att jag inte ser fiendebilden. Han står här framför mig, och jag ser honom klart och tydligt. Det uttrycktes också här att jag behövde ha någon slags reträttplan, att det var det som det handlade om. Det skulle vara Stockholms läns landsting. Min plan är inte att ta över efter Filippa Reinfeldt utan att ta över efter Fredrik Reinfeldt. Det är det som är min plan. (Applåder) Fredrik Reinfeldt återkommer hela tiden till att han är ute och reser i landet och träffar så att säga vanligt folk för att se hur Sverige mår. När jag beskriver hur verkligheten faktiskt är på väg att se ut i Stockholm eller varje gång när jag kommer med kritik säger Reinfeldt: Det känner jag inte igen. Så ser det inte ut. Kan det vara så att vi ser två helt olika saker för att vi faktiskt vill två helt olika saker när vi tittar på sjukvården? Ser Fredrik Reinfeldt inte att privata försäkringslösningar för barn riskerar att förstöra något väldigt viktigt i svenskt samhälle, nämligen att allas behov och ingenting annat är det som ska styra? Det är kanske mer viktigt inom vården än någon annanstans. Ser inte Fredrik Reinfeldt den risk som finns om sjukhusen byggs upp med fler än ett väntrum där den som har haft råd att köpa sitter på ett ställe, och de andra sitter på ett annat ställe? Om inte Fredrik Reinfeldt ser det problemet rekommenderar jag fler resor ut till förortsvårdcentralerna i Stockholms läns landsting där oron nu är stor. Det är ett exempel, Fredrik Reinfeldt, på att det finns två tydliga alternativ. Jag och socialdemokratin står för ett. Du och alliansen för något annat. Det kommer valet att handla om. (Applåder)

Anf. 18 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Fredrik Reinfeldt låter så vänlig och timid och pratar om att nu ska vi inte ha konflikter och vi ska inte prata om fiender. Sedan dämmer han plötsligt till med en fullständigt osannolik och osann siffra bara tagen ur luften, att 60 000 jobb skulle försvinna om vårt budgetalternativ blev vid handen. Det är inte sant. Det vet du också, Fredrik Reinfeldt. Det finns två tydliga alternativ. Vårt handlar om jobben men också om rättvisan, för vi är övertygade om att rättvisa inte är ett hot mot att jobben ska växa utan precis tvärtom. Det är inte genom sämre villkor för de arbetslösa som jobben blir fler. Det är inte genom lägre ersättningar för de deltidsarbetslösa som jobben som kvinnorna söker blir fler. Det är något djupt tragiskt med Fredrik Reinfeldts sätt att uttrycka sig. Om jag säger att du är fienden tror jag att alla andra här förstår att det är du och ditt politiska alternativ, du och dina politiska lösningar. Debatten och konflikterna är inte något man ska vara rädd för utan söka. Det är typiskt, tycker jag, för en regering som känner sig så trängd och så instängd i ett hörn att man till och med tycker att livslusten i demokratin och debatten blir ett problem. Moderaterna är socialdemokratins fiende, nu och för alltid. (Applåder) Anf. 20 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Om det är så viktigt att kvinnor ska kunna leva på sin lön, varför gäller inte det de deltidsarbetslösa kvinnorna inom vård, omsorg och handel? Varför är beskedet till dem att just de ska få sin inkomst så oerhört nedvärderad? Vad är jämställdheten i det? Vad är jämställdheten med vårdnadsbidrag när diskussionen hela tiden handlar om hur kvinnor ska kunna förena arbete med att ta hand om familj och barn? Är lösningen verkligen att sluta arbeta och vara hemma? Är det Centerns tanke om jämställdhet och jämlikhet? Det är också intressant att höra missnöjet med politiken som Maud Olofsson försöker försvara. Nu har jag hört två personer som är jättenöjda med regeringens politik så här långt: Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson. Jag kan gissa att det snart kommer två personer till som är jättenöjda med allt regeringen gör. Men har det någonting med hur väljarna – de arbetslösa, de sjukskrivna och kvinnorna som vill ha rimliga villkor – faktiskt ser på sin verklighet? Det är det politiken och debatten handlar om i dag, Maud Olofsson – inte att stå och desperat försöka försvara att klyftorna faktiskt växer och inte av en händelse utan beroende på regeringens politik. En del av de kvinnor som Maud Olofsson nu talar om jobbar just inom vård och omsorg. Många av dem jobbar i Stockholms läns landsting. I och med förändringarna i avtalen när det gäller sekretess och tystnadsplikt får de anställda hos de privata vårdgivare som nu tar över inte del av offentlighetsprincipen och rätten att fritt påtala kritik, eftersom man har gjort dessa förändringar i avtalen. Vad säger Centern om det? Varför har inte Centerpartiet motsatt sig denna inskränkning av rätten till offentlighetsprincipen? Det måste väl vara viktigt att den gäller i alla delar av offentlig verksamhet, också i Stockholms läns landsting? Anf. 22 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jag ska inte återgälda den komplimangen, huruvida det är förfärligt eller inte att lyssna till Maud Olofsson. Den får stå för sig själv. Frågan Maud Olofsson ställde har faktiskt fått ett svar, både nu och flera gånger om, men ibland vill man inte lyssna. Vad är felet med att man ska få 1 000 kronor mer i månaden, säger Maud Olofsson. Svaret är också: Vad är felet med att det är de arbetslösa som får lägre ersättning? Det som är fel är att de deltidsarbetslösa kvinnorna inte ska kunna stämpla längre utan ofta hänvisas till socialbidrag. Det är inte jag som pratar om bidrag här, Maud Olofsson. Det är du. Det är du som pratar om vårdnadsbidraget. Det ska ge människor en peng för att de inte arbetar, eftersom ni inte kan komma åt problemen med jämställdheten. Vi ser så olika på vad som är förfärligt och inte för landets kvinnor. Jag avstår från att återgälda komplimangen, men vårdnadsbidrag, sänkta ersättningsnivåer och sämre jämställdhet tycker jag, Maud Olofsson, är förfärligt. Den politiken får du försvara. (Applåder) Anf. 24 MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Just det där sista har vi hört jag vet inte hur många gånger från Jan Björklunds mun här i kammaren. Jag tror att vi börjar lära oss det uttrycket. Som vanligt var det inte helt sanningsenligt, det Jan Björklund sade, för jag nämnde visst ordet ”jobb” i mitt anförande. Jag tror att alla som lyssnade också förstod att det som politiken handlar om, hur man får tillbaka människor till arbete, också handlar om lika villkor för sjukvård och omsorg och hur snabbt man får hjälp och stöd när man råkar illa ut, oavsett om man är barn eller om man råkar illa ut i jobbet. Den som inte begriper att en bra sjukvård, en bra socialförsäkring och trygga socialsystem är en väg för arbetslinjen, den har inte förstått mycket. Det här förstod folkpartister mycket väl förr, Jan Björklund. Det som är fascinerande är att Jan Björklund fortfarande inte ser hela arbetslinjen: både att man ska göra det man kan och att man också alltid ska få stöd och hjälp för att kunna komma tillbaka. Om man fortsätter att vägra se att a-kassa inte är ett bidrag för att inte jobba utan en omställningsförsäkring för att snabbast möjligt kunna komma tillbaka till arbetet, då kommer man aldrig att ens i teorin kunna förändra villkoren för de löntagare som i dag har förlorat jobbet eller riskerar att förlora jobbet. Socialdemokratins alternativ är tydligt. A-kassan är inget bidrag. Den är ett stöd, en uppbackning och en omställning för att kunna komma tillbaka snabbare till arbetslivet. Det tänker vi ta strid för också i valet 2010. (Applåder) Anf. 26 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Om det skulle vara så att vi socialdemokrater inte har någon politik, undrar jag vad det är ni har stått och skällt på i inlägg efter inlägg. Det lär vara att ni har reagerat på den politik vi står för. (Applåder) Det är tragiskt att se ett historiskt så viktigt parti för kampen för de sociala trygghetsförsäkringarna låta som om det finns en motsats mellan kampen för full sysselsättning och kampen för ett tryggt och värdigt liv för att kunna komma tillbaka. Det är tragiskt att se, Jan Björklund. En socialdemokratisk politik för full sysselsättning innehåller inte bara själva sysselsättningspolitiken utan också vuxenutbildning för att ge en chans och en chans till. Den innehåller fler platser på högskolan för att få en chans och en chans till. Den innehåller en värdig omställningsförsäkring så att man inte ska behöva landa på socialkontoret utan på Arbetsförmedlingen eller i vuxenutbildningsklassrummen. Det är det som är arbetslinjen för en socialdemokrat. Det gör mig ont, även om jag inte är förvånad, att Jan Björklund inte begriper ett smack av detta. (Applåder) Anf. 28 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Om 2008 blir året då i Stockholms läns landsting fabriksarbetarens dotter och direktörens son inte längre delar väntrum, säger socialministern: ”Ja, må det bli på det sättet.” Men min ambition är att de inte ska sitta i väntrum över huvud taget. Var finns verklighetsförankringen? Var finns den moraliska hållningen i ett enda ord av de meningar Göran Hägglund nu sade? Menar man allvar med att förstå den moraliska digniteten i att det är behovet och inte försäkring hit eller försäkring dit som ska vara vägledande för den gemensamt finansierade vården? Vi ser inte två olika verkligheter för att vi är två olika partier som tittar på Stockholms läns landsting. Vi vill två helt olika saker med vad vården och omsorgen faktiskt ska stå för. Jag kommer att fortsätta som socialdemokratisk partiledare att förstå att det inte bara är fråga om att det må vara så om man inte har samma utgångspunkt, nämligen att det är fråga om behov och inget annat. Det är det som för mig är hela tanken med den offentliga vården och omsorgen, det vill säga den måste vara lika för alla. Fabriksarbetarens dotter och direktörens son ska dela vårdmöjligheter – inte utgå från vem som har försäkring eller inte. Här är ännu ett område där det finns två tydliga alternativ och två tydliga besked om vad valrörelsen 2010 också kommer att handla om. (Applåder) Anf. 30 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jag ska avstå från att försöka ge mig in i kampen om att vara mer moraliskt högtstående än vad Kristdemokraterna brukar vara och som Göran Hägglund också försöker bidra med i kammaren nu. De som lyssnade på mitt anförande hörde att jag uttryckte självkritik. Det vet jag att Göran Hägglund också hörde. Allt är inte perfekt inom vården. Stora förbättringar måste göras bland de psykiskt sjuka eller de multisjuka äldre – för att ta två exempel.

Men vilket parti, Göran Hägglund, lovade i valet att vi nu ska få ett sjukvårdssystem där det är försäkringen som avgör vem som får vård först? Vilket parti lovade det i valet? Vilket parti vann valet på den typen av löften? Det gjorde förstås ingen. Ni sade en sak, och det blir något helt annat i verkligheten. Om det kommer också valet 2010 att handla om. Det är ännu ett exempel på två alternativ, två tydliga besked och en politisk ideologisk kamp som kommer att räcka många år till. (Applåder) Anf. 32 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det råder givetvis ingen som helst tveksamhet om att kampen för kollektivavtalen, kampen för rätten att konflikta om innehållet i dessa kollektivavtal, är mer än en grundsten för svensk arbetarrörelse och svensk fackföreningsrörelse. Det är viktigt inte bara för löntagarnas möjlighet att slåss för sina villkor, utan också för företagen, som vill ha sjysta och rimliga konkurrensvillkor, är det lika viktigt att kollektivavtalens ställning skyddas och värnas och att man slåss för dem. Däremot tycker jag att Lars Ohlys analys sedan blir lite haltande. Det är som om Lars Ohly redan har gett upp och hoppar över det som jag delar, nämligen svensk samlad fackföreningsrörelses analys att det med regeringens benägna hjälp – om de nu står upp för att de också vill stå för kollektivavtalen, vilket återstår att se – går att i den svenska lagstiftningen skydda precis de värden som är så väsentliga när det gäller svenska kollektivavtal och fackföreningsrörelsens ställning. Vi socialdemokrater lägger nu tillsammans med våra fackliga kamrater all kraft på att göra det möjligt att i vår lagstiftning fortsätta att skydda och värna det som är fundamentet för vårt välfärdssamhälle, nämligen kollektivavtalen. Jag är övertygad om att det går. (Applåder) Anf. 34 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det råder, återigen, inga som helst skillnader i fråga om hur vi analyserar vikten av kollektivavtalens ställning. Däremot tycker jag att Lars Ohly hoppar över de inrikespolitiska möjligheterna och skuttar direkt på kritiken av den europeiska unionen. Jag är inte säker på att det är rätt analys, utan jag håller mig till det arbete som vi nu utför tillsammans med de fackliga kamraterna för att se vad vi kan göra i Sverige för att tillförsäkra oss den fortsatta rätten till både kollektivavtal och konflikter. Det är min utgångspunkt och ingen annan. (Applåder) Anf. 36 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Maud Olofsson talade om hur hemskt det var under Socialdemokraternas regeringstid, för då var det bara en enda lång räcka grådaskiga januaridagar som vältrade sig över medborgarna. Det ser ju inte så jättesoligt ut ute nu heller, måste jag säga. Jag har en enda konkret fråga, och den handlar om sjukvården och om det systemskifte som nu pågår. En frågeställning som jag vet att jag och Maud Olofsson i alla fall i ord delar i mycket gäller hur vi ska kunna hjälpa fram fler små och medelstora företag och att detta också är viktigt när det gäller personalkooperativ och liknande inom vård och omsorg. Därför är min fråga: Hur ställer sig Maud Olofsson till vårt förslag om att göra ett undantag i lagen om offentlig upphandling när det gäller just vård, för att möjliggöra för de små personalkooperativen att faktiskt leva vidare? Ställer Centerpartiet upp på det eller inte? Anf. 38 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Den som har följt vårdutvecklingen de senaste åren runt om i landstingen i Sverige kan se att vi socialdemokrater inte säger nej till alternativ. Så är det absolut inte. Så har det inte varit, och så kommer det inte heller att bli. Men nu handlar det om att de små konkurreras ut av de få gigantiska internationella vårdbolagen om man inte förändrar i lagen om offentlig upphandling. Det var min konkreta fråga. Det finns ett exempel här i Stockholms län. Det handlar om Södertälje sjukhus. I kö för att få driva det står nu Capio AB, Carema AB, Bruka Sjukvård AB, Praktikertjänst. Storägare i Carema är – vilket kanske inte alla vet – Singapores regering.

Är det så mycket bättre för personalen att ha Singapores regering som arbetsgivare än Stockholms läns landsting om man vill bevaka de små företagens möjligheter? Jag tänker framför allt på personalkooperativen. Jag tror att man behöver förändra i upphandlingsförordningen. Annars går vi från det som var tanken, nämligen valfrihet med många utövare, till några få internationellt mycket vinstdrivande sjukvårdsföretag till förfång för de små kooperativen. Ställer ni upp på att förändra i lagen om offentlig upphandling? Ja eller nej? Anf. 49 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jan Björklund pratade om jobben, om ett antal jobb per minut, kvart eller tio minuter, eller vad det nu var. Det är sant att det kom till fler riktiga jobb under vårt sista regeringsår än det gjort under den borgerliga regeringens första regeringsår. Det är också fakta, Jan Björklund! Så vad gnäller vi på? Förra gången var det jag som borde dra upp mungiporna och se lite gladare ut. Nu heter det att vi gnäller så fort vi står här och uttrycker kritik och faktiskt gör det som nu är vårt uppdrag, nämligen att opponera mot den politik som vi tycker är djupt orättfärdig. Vad opponerar vi då mot? Jo, mot att klyftorna har ökat mellan dem som har och dem som inte har. De har inte ökat av en händelse, utan de har ökat medvetet därför att förutsättningarna för till exempel a-kassan – detta icke-bidrag, denna försäkring – så grovt har raserats. Över 300 000 människor har lämnat a-kassan, Jan Björklund, därför att de inte tycker att de har råd med den. Jag skulle vilja ställa ett par frågor. I går stod det i Svenska Dagbladet att nästan 1 300 jobb riskerar att försvinna i pappersindustrin. Det är många varsel som nu kommer: i Kvarnåsen 13 jobb, i Husum 130 jobb, i Utansjö 140 jobb, i Norrsundet 325 jobb, i Vimmerby 15 jobb och så vidare. Hur, Jan Björklund, ska det bli för de här människorna? Om vi hade regerat hade vi haft kvar en stark kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Vi hade inte dragit ned inom komvux, och vi hade haft en a-kassa – omställningsförsäkring, Jan Björklund! – så att man inte måste sälja huset och flytta dag ett. Vad är ert svar till dessa människor, och vad ska de göra? Min andra fråga handlar om avtalsförsäkringarna. Om det nu är okej att ha privata försäkringslösningar för sjukvård undrar jag varför ni förbjuder de försäkringar för ersättning vid sjukdom som fack och arbetsgivare har förhandlat fram. Vad, Jan Björklund, är logiken i detta? Anf. 51 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Ibland avslöjar man sig, Jan Björklund, i de små kommentarerna. Plusjobb är också riktiga jobb. De jobb som plusjobbarna utför var och är riktiga och viktiga jobb – punkt. Det andra, den gröna skatteväxlingen, vars effekter regeringen nu får så mycket beröm för och väldigt gärna tar emot beröm för står Jan Björklund nu här och bara – pang! – avrättar som vore detta det värsta som tillförts svensk miljöpolitik. Intressant! En tredje sak: När jag var energiminister tog jag tillsammans med industrin och fackföreningsrörelsen fram ett förslag som handlade om att få ned elpriserna och om att öka konkurrensen på elmarknaden. Alla de förslagen har ni stoppat i papperskorgen. Ta fram dem! När det handlar om skolan är Jan Björklund ibland enbart fascinerande. Som en dålig kopia av Bruce Lee vandrar han igenom vänsterpolitikens skolpolitik, döper om den, avrättar den och förolämpar den. Sedan säger han: Jag hoppas att ni ställer upp på att samarbeta. För ungarnas skull ska jag inte avfärda det. Men det hela är intressant. Förr sade du alltid: Lyssna på professionen! Nu när professionen uppmanar till att lägga betygsliknande omdömen åt sidan åker hörlurarna på, och du hör ingenting. Vi ska försöka medverka ändå, Jan Björklund. Men var är din vilja? (Applåder) Anf. 62 MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Är det verkligen att svartmåla när vi för en politisk debatt om vilka alternativ man tror på och varför, Göran Hägglund? Vänj er vid kritik och opposition, för vi tänker fortsätta fram till valet 2010 med just det. Jag har tre frågor. Varför ska staten VDN-märka människors kärlek? Är Göran Hägglund delaktig i Reinfeldts besked att regeringen ska lämna en proposition om en könsneutral äktenskapslagstiftning? Vad säger socialminister Göran Hägglund till de äldre som inte får teckna privata sjukvårdsförsäkringar och hamnar i det där ena väntrummet? Vad är beskedet till dem? Det må ske, eller? Anf. 64 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Är det inte ett problem att man lägger ned så många av de små närakuterna i Stockholm, som så många barnfamiljer går till, och därigenom skapar en marknad för just de försäkringar som det privata barnsjukhuset är till för att utnyttja? Är det inte problematiskt med en regering som inte tycker att det är något problem att förbjuda avtalsförsäkringar där man har avstått lön för att kunna få högre sjukersättning men som bara passivt tittar på när det uppstår fler än ett väntrum i vården? Det är min frågeställning till socialministern. På frågan om det handlar om att brännmärka människors kärlek kom socialministern undan lite för lätt. Han svarade: Nej, absolut inte. Alla människors kärlek är lika mycket värd. Varför får man då i så fall inte kalla sig äkta makar, äkta fruar och gifta sig som homosexuellt par? Är det detta den förväntade propositionen kommer att handla om kommer jag att applådera det. Partiledardebatt (3) 11 juni 2008 Anf. 2 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! I går var det det blågula laget som var bäst, precis som statsministern sade. Vi får se hur det går i fotbollsmatchen i kväll, mellan regeringen och oppositionen. Sedan lägger statsministern upp hela sitt tal utifrån vem som är bäst. Politik är inte riktigt en match. Det handlar inte om vem som är bäst. Det handlar om allvar. Det handlar om människors otrygghet, om människors framtidsmöjligheter. Det är lite mer än svar på frågan vem som är bäst. Det andra är alla trendbrott statsministern redogjorde för. Det finns ett verkligt trendbrott för löntagarna. I år blir det troligen första gången på tolv år som reallönerna inte ökar. Det är ett trendbrott. Sedan pratar statsministern om att nu ska dysterkvistarna komma. 17 miljarder sade du i en artikel att utanförskapsminskningen har gett statskassan. 17 miljarder kronor är exakt samma summa som ni har tagit från de sjuka och arbetslösa. 17 miljarder kronor är exakt samma summa som ni har gett till de allra, allra rikaste. Det är effekterna av regeringens politik. Vad är det som kostar välfärden, Fredrik Reinfeldt? Är det inte snarare så att det är den politik som du står här och skryter om som om det handlar om att den vore bäst som faktiskt kostar välfärden. Nu kommer dysterkvistarna i OECD och varnar Sverige för att inflationen hotar den ekonomiska utvecklingen. Nu kommer dysterkvistarna i Arbetsförmedlingen och rapporterar att sysselsättningstillväxten viker och arbetslösheten kommer att öka. Nu kommer dysterkvistarna i kommun och landsting och berättar att det är socialbidragen som växer ute i kommunerna. Nu kommer dysterkvistarna i ditt eget finansdepartement och berättar att tillväxten halveras. Vad är det som kostar välfärden, Fredrik Reinfeldt? Det är din och din regerings politik. Det är inte dysterkvistar. Det är att lyssna på vad som faktiskt sker ute i samhället. Om det kommer debatten att handla i dag. (Applåder) Anf. 4 MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Det var ett ganska desperat och märkligt intryck som statsministern gav nu. Du har varit statsminister i två år. Det är två år kvar till nästa val och du står här och låtsas att det är jag som ska svara på frågor om vad som ska ske om två år i stället för att i dag svara på frågor vad effekterna är av den politik som du faktiskt har bedrivit. Det är inte fråga om vem som ska vara skeppare på ett fartyg och huruvida det blåser eller inte. Det är fråga om hur Sverige ska få en sammanhållen politik, inte bara för dem som klarat sig bra när konjunkturen har varit stark, utan också en politik som inte är bäst utan är rättvisast och håller ihop samhället. Det är också ett märkligt intryck att när konjunkturen har varit så stark och det ligger bakom så mycket av sysselsättningsökningen säger Reinfeldt: Det är regeringens politik som är orsaken. Men när regeringens skattesänkningar och oansvariga hantering av ekonomin orsakar en ökning också av inflationen är det bara omvärlden och citroner. Det är inte citroner, Fredrik Reinfeldt, det är löneminskningar. Det handlar om ränteökningar. Det handlar om oro ute i radhus och lägenheter runt om i Sverige. Välkommen till verkligheten, Fredrik Reinfeldt! (Applåder) Anf. 16 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Fredrik Reinfeldt, det handlar inte om att jag står här och chansar! Det handlar inte om att jag på ett enda sätt tycker att det är annat än bra att så många människor har fått jobb. Men det hindrar inte att man samtidigt kritiserar att statsministern medvetet har valt bort att göra mer aktiva insatser för dem som, som han själv uttryckte det, inte jobbar. Socialdemokratin förstår och har i alla tider förstått att ju mer man försöker hålla ihop ett samhälle och visa trygghet, desto mer blir det en språngbräda för förändring där människor vågar gå från de gamla jobben till de nya. Det är inget vi chansar med. Det är socialdemokratins politik. Därför sprätter vi inte ut arbetsgivaravgiftssänkningar för alla ungdomar utan till dem som står utanför och har den svåraste vägen tillbaka till jobb. Det är skillnaden mellan Fredrik Reinfeldts och min politik. Statsministern står och pratar om Sveriges största löntagarorganisation LO som ”finansiärerna i LO”. Jag vet att statsministern under de gångna två åren inte ens har träffat LO:s ordförande. Gör det, och lyssna på den oro, förtvivlan och ilska som finns över de klyftor som ni nu medvetet låter växa. Man är djupt oroad. Vi lovar – jag lovar – att reparera a-kassan till 80 procent åt de allra flesta löntagare. Jag vet att det är vägen tillbaka, inte bara till rättvisa utan också till möjligheten att få nya jobb. Problemet, Fredrik Reinfeldt, är fortfarande: Välkommen till verkligheten! Lyssna inte bara på dem som högkonjunkturen alltid blåser ut i jobb utan på dem som fortfarande står utanför därför att du valde att med skatt stötta dem som redan har och medvetet valde bort insatser för dem som inte har. Det är skillnaden mellan dig och mig. (Applåder) Anf. 18 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jag vet inte om det var en seriöst menad önskan att bli inbjuden till vår partistyrelse. Jag kan överväga det. Men sedan undrar jag vad statsministern egentligen hör. Är det något besked som socialdemokratin har gett hela tiden sedan valförlusten är det just att vi tänker reparera a-kassan. Det är bra om statsministern nu äntligen hörde det, för det är ett viktigt steg. När vi pratar om skatterna taggar statsministern i desperation upp så mycket att han får det att låta som om det vore en chock att få tillbaka rättvisa mellan dem som har de allra högsta inkomsterna och vanliga löntagare. Som om det vore en chock att få tillbaka rättvisan mellan pensionärer som har jobbat och oss löntagare som jobbar just nu! Som om det vore en chock att också den som är sjuksköterska har en värdig sjukförsäkring, att också den som är polis har en värdig trygghetsförsäkring och att också den som är lärare har en värdig a-kassa! Jag tror inte att statsministern förstår att välkommen till verkligheten betyder just att se att det är detta rättvisa handlar om. Det är vårt besked. (Applåder) Anf. 20 MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tragiskt att lyssna på Maud Olofsson. För Centerpartiets ledare är det tydligen avdraget för hushållsnära tjänster som är den stora reformen, den stora drömmen, den stora visionen. Jag tycker verkligen att det är tragiskt. Det är fortfarande så att politik är ett val, Maud Olofsson, mellan åtminstone två saker. Man kan ha hushållsnära tjänster som kostar 1,3 miljarder. Det räcker till 26 000 högskoleplatser, inklusive studiestöd. Det valet, tror jag, är oändligt mycket viktigare, inte bara för Sveriges framtid utan också för sjuksköterskorna. De sjuksköterskor som Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt talade om som har jobb och jobbar och sliter och gör ett otroligt värdefullt arbete blir också sjuka ibland. Ibland låter det på Maud Olofsson som att det finns de som jobbar och de som är sjuka. Det är ju samma människor. Vad är ditt besked till de 80 000 långtidssjukskrivna som om två veckor får sin ersättning sänkt? På vilket vis blir det lättare för dem att komma tillbaka till jobbet? På vilket vis blir de friskare? Sedan står Maud Olofsson av alla och pratar om det här med att ändra åsikter. Jag hörde dig på radion härommorgonen. I stort sett det första ni gjorde när ni kom till makten var att höja arbetsgivaravgiften för alla småföretag, och så tog ni bort den satsning vi hade på enmansföretagare som anställer första gången. Nu satt du i radion och sade att du ville införa precis det som ni tog bort det första ni gjorde. Här står du och klagar på att jag gör återställare. Jag skulle aldrig ens komma på tanken att göra som Maud Olofsson gör, att lova en återställare på sina egna beslut. Vad är nästa återställare som ni kommer att göra? Hoppas det är sjukförsäkringen, för det skulle sjuksyrrorna behöva. (Applåder) Anf. 22 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jag vet inte om det har att göra med att det är två kvinnor som står här att Maud Olofsson säger till mig, av alla, att jag inte förstår ekonomi. Det gör jag, Maud Olofsson. Jag förstår också att ekonomi när det handlar om politik även handlar om ord som rättvisa, om att fördela, om att faktiskt göra de största insatserna där behoven är som störst. Jag förstår att ekonomi också handlar om sjukförsäkringen och om hur man väljer att använda statens resurser. Trots att jag är kvinna eller tack vare att jag är kvinna förstår jag ekonomi. Jag kommer att fortsätta att hävda att det handlar om att också de människor som jobbar och sliter som sjuksköterskor, som poliser, som lärare och som kvinnliga företagare behöver starka trygghetssystem, så att de, när de hamnar i problem och när de blir sjuka, kan lita på att samhället finns där. Då litar inte jag på Maud Olofsson. (Applåder) Anf. 24 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jag är ledsen över att göra Jan Björklund besviken. Jag är verkligen inte rädd för att gå till val. Jag är uppriktigt rädd och orolig för det som nu sker i politiken. Jag längtar till nästa val. Jag beklagar bara att det är så länge som två år kvar. Jan Björklund behöver liksom inte skrämmas med hur det ser ut i Norge. Det är en fantastiskt stark och bra regering, en alldeles utmärkt socialdemokratisk statsminister. Det räcker att skrämmas med att det är Jan Björklund som ska vara skolminister i två år till. (Applåder) Det jag tyvärr tror att Jan Björklund verkligen är rädd för själv är att han inte får ha till exempel betygen att stångas med i nästa valrörelse. Därför valde du bort, till min oerhörda sorg, ett handslag över blockgränserna om skolpolitiken. Det tror jag, precis som lärarfacken också tycker, hade varit en riktig insats för att ge lugn och ro både i skolan och i skolpolitiken. Jag undrar om det någonstans under den kaxiga och hårda yta som Jan Björklund älskar att omge sig med finns någon liten socialliberal kvar. För jag har en fråga som Rädda Barnen har ställt till alla oss partiledare inför den här debatten: Är det inte rimligt att också flyktingbarn har rätt till sina föräldrar? Varför tillåter inte regeringen att de flyktingar som får uppehållstillstånd här får återförenas med sina barn det första de gör? Finns det någonstans något kvar av socialliberalismen? Jag skulle önska att Jan Björklund svarade ja på den frågan. Gör du det? (Applåder)

Anf. 26 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jan Björklund behöver inte säga grattis Mona Sahlin. Ni är så oerhört inriktade på personer. Det märks både på ditt inlägg och på statsministerns inlägg tidigare. Det är de arbetslösa som är att gratulera när jobben blir fler. Och det är de arbetslösa som borde vara att gratulera om det också fanns 80 procent i a-kassan, om det också fanns en skolminister som slogs för vuxenutbildning åt de grupperna. Men jag upprepar gärna: Göteborg är ett skyltfönster för socialdemokratin att ställa mot skyltfönstret för borgerligheten i Stockholm. Det är stora skillnader. I Göteborg kämpade den kommunala ledningen för att bibehålla stödet till sommarjobben, trots att din regering tog bort det. Det är viktigt för ungdomarna. I Göteborg har vi inte en kommunledning som försöker sälja ut allmännyttan, till skillnad från i Stockholm, utan där förstår man att politik också handlar om att erbjuda alla, inte bara några, framtidsmöjligheter. Så Göteborg är ett skyltfönster för socialdemokratin. Jag hoppas att regeringen blir det också efter nästa val. (Applåder) Anf. 28 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Alla har kunnat notera att för varje dag som går blir den samlade oppositionen här, vilken jag är ledare för, alltmer samlad i sin kritik, i sin analys och också i sina samlade förslag. I god tid före valet kommer inte bara herr Hägglund utan alla väljare att kunna se att det finns två tydliga starka alternativ i svensk politik. Det är det vi debatterar nu. Vi socialdemokrater och Miljöpartiet ville verkligen göra upp om betygen med regeringen. Menar Göran Hägglund att ni ger Lars Ohly, som är den röda fanan för er, vetorätten? Jag vill bara säga att en bred uppgörelse över blockgränsen mellan oss, Miljöpartiet och alla de fyra borgerliga partierna är en hyfsad majoritet här i kammaren. Räcker inte det? Göran Hägglund säger att ni har lämnat så tydliga besked och att ni gör precis det ni lovade. Jag minns verkligen fastighetsskatten. Kommer Göran Hägglund ihåg den och hur de beskeden var? Jag såg en så fantastisk löpsedel som jag bara måste visa dig och de övriga: Oj, oj, oj, 84 procent av länets småhusägare får höjd skatt. Oj, oj, oj, säger Chatrine Pålsson, kristdemokratisk riksdagsledamot. Det känns ju jobbigt med tanke på vad vi drev i valet. (Applåder) Det finns ganska många besked, Göran Hägglund. Bankeryd 1 var eländigt nog. Nu ska tydligen Bankeryd 2 komma. Uppföljare brukar sällan bli bättre. Men finns det något mer besked att ge än oj, oj, oj till alla dem som faktiskt fick sin fastighetsskatt höjd trots det löfte som du och alliansen gav före valet? Det skulle jag vilja veta. (Applåder) Anf. 30 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Som så många gånger förr tycker jag att det låter som om det är jag som är statsminister och du som är del i oppositionen. För så kommer frågeställningarna hela tiden. Nu är det inte så. Det är Göran Hägglunds regering som mot vad man sade har höjt fastighetsskatten för många vanliga husägare runt om i Sverige och sänkt den ordentligt för de få riktigt rika med de riktigt stora husen. Det tycker inte jag är att följa sitt vallöfte. Det är Göran Hägglunds regering som har sänkt skatten för löntagare och höjt den för pensionärer. Det är Göran Hägglunds regering som har gjort det. Jag hoppas att vi kan mötas här i många debatter under tiden som går fram till valet för att visa att det går att göra politik på ett annat sätt. Det går att ha rättvis fastighetsbeskattning. Det går att göra pensionärerna till en grupp som man betraktar som människor som faktiskt har en lön av arbete de har gjort och som har rätt att kräva större rättvisa från regeringen, inte minst från en socialminister. (Applåder) Anf. 32 MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Det var roligt det där att du ger mig energi. Det får jag bjuda på, Maud Olofsson. Men jag kan bedyra att jag inte är fullt så trött att jag tycker att du har speciellt mycket friska idéer att komma med. Dit har jag inte kommit än. Däremot vet vi socialdemokrater precis det som Maud Olofsson efterlyste. Hon sade att pengarna inte kommer från himlen. Nej, det vet vi verkligen. Det är det som ligger bakom den urstarka ekonomi – jag kan en hel del om ekonomi – som staten har. Det är det som låg bakom den starka saneringen av budgeten, som Centerpartiet var med om tillsammans med Socialdemokraterna under 90-talet. Vi vet verkligen att pengarna inte kommer från himlen, utan de kommer från arbete. Vi vet också att vägen till arbete går via utbildning, via kompetens, via att vi ger vuxenutbildning till dem som inte klarade sig genom gymnasieskolan eller den som i vuxen ålder kommer på vad man verkligen drömmer om att utbilda sig till. Vi vet att vägen till arbete går via att ha trygghet när man råkar illa ut och genom att alltid få en chans till. Därför har vi också varit ute och lyssnat på småföretagen. Jag vet att det inte är bara i industrin utan också i de små företagen som arbeten växer fram. Vi har inte bara lyssnat och hört, vi har också förändrat mycket av vår politik för de små företagen efter våra kontakter och diskussioner med småföretagen. Det här ser väldigt många av småföretagen. Jag såg att Gnosjöupproret var i gång igen. De säger: Vad alliansregeringen har uträttat hittills för småföretagen är en mycket stor besvikelse. Jag undrar om Maud Olofsson kunde kommentera det. Vad är det som är en besvikelse? Vad är det som gör att Gnosjöupproret nu riktar sig mot alliansregeringen? Ni har kanske lyssnat, men har ni hört vad småföretagen faktiskt tycker? Anf. 34 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det finns säkert många mätningar man kan titta på. Det är uppenbart att Maud Olofsson har hittat några som hon tycker är positiva, och det är bra. Men det intressanta är att titta på vad vi socialdemokrater faktiskt har gjort de senaste två åren i opposition. Vi har konstaterat att vi verkligen förlorade valet, att vi fick en hemläxa av väljarna och att det inte minst berörde vår syn på de små företagen. Vi har traditionellt haft en oerhört stark ställning och förståelse för den stora industrin, och vi har behövt utveckla vår syn och se att jobben växer fram också i de små företagen. Vi tog den hemläxan på allvar, Maud Olofsson. Vi har förändrat oss. Det var vi som sänkte skatten och sänkte arbetsgivaravgifterna för de riktigt små företagen. Det var du, Maud Olofsson, som höjde dem för de små företagen. Det är du som nu säger att det återstår mycket. Ja, bland annat att rätta till era egna beslut vad gäller de små företagen. Det tycker inte jag tyder på så mycket insikt eller självkritik eller sökande efter nya vägar för att stimulera småföretagande. Jag är övertygad som att inte minst de kvinnor som Maud Olofsson så förtjänstfullt jobbar för behöver trygghet som företagare. (Applåder) Anf. 45 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det var en mycket fin och viktig berättelse om Samuel som vi fick av Jan Björklund. Jag läste också om honom i Aftonbladet. Det säger mycket. Jag tror, precis som Jan Björklund beskrev psykiatrin, att det finns områden där många av oss här i kammaren har anledning att rannsaka och ompröva politiken. Det gör vi, och jag hoppas att också andra partier gör det. Kvar finns två frågor. Den ena är: Varför ska, om två veckor, de riktigt långtidssjuka få sin ersättning sänkt? På vilket sätt hjälper det dem att göra den resa som Samuel har fått göra? Varför görs det inga insatser för att förändra på arbetsplatserna så att det finns fler ställen som det lager som Samuel kunde gå till, arbetsplatser där man orkar och kan jobba under en längre tid? De insatserna har ju i princip försvunnit. Den andra frågan handlar om skolan. 60 procent av alla gymnasieelever vill läsa på högskolan inom tre år efter det att de har slutat gymnasiet. Det är mycket bra. Det är inte bara de som läser teoretiska program. Det är 40 procent av dem på elprogrammet, det är hälften av dem på barn och fritid och det är en fjärdedel av dem på hotell och restaurang. Det är viktigt. Om man har utbildning är det enklare att få behålla ett jobb. Du tog ju bort behörigheten till högskolan just för dem som läser på yrkesförberedande program, och du skar ned komvux med en tredjedel där de hade kunnat läsa in sin behörighet. Ni dimensionerar nu högskolan så att färre får möjlighet att läsa där. Är inte det att stänga dörren för just de ungdomar som behöver få inte bara en chans utan en chans till?

Anf. 47 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Det verkar som om Jan Björklund har en verklig hang up till Göran Persson. Jag vet inte hur många gånger Göran Persson ska användas som exempel för både det ena och det andra. Kom loss från 90-talet. Det är ni som regerar nu. Jag tror uppriktigt sagt att det som väljarna ser är att vi socialdemokrater drog lärdom av att vi förlorade valet. Vi hörde faktiskt att väljarna var ganska missnöjda med oss, bland annat på skolområdet. Det var därför det första område där vi förändrade oss, och gjorde det ganska ordentligt. Att förändra betyder ju inte att acceptera allt som man tycker är dålig politik i det borgerliga tänkandet. Det finns ett område där vi inte tänker förnya och förändra. Om alla ska ha inte bara en chans till, utan många, är det sämsta man kan göra i en tid som denna att dra ned på möjligheten till vuxenutbildning och dra ned på möjligheten att skaffa sig den kompetensen. Jag vet, det tror jag att Jan Björklund också vet, att varje år försvinner i princip 10 procent av de existerande jobben eftersom innehållet i de jobb som finns förändras så mycket att det krävs en annan kompetens och utbildning för att klara dem. Därför måste möjligheten vara större. Varför skära ned där? Anf. 58 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! Jag tror att det finns ganska många löntagare som i stället känner att det Göran Hägglund har sagt de här två åren snarare har varit: Varsågod och svälj! Och det har inte varit ett helt trevligt besked.

Om man lyssnade noga – jag försökte göra det – hörde man att Göran Hägglund sade ungefär så här: Det finns risk om trygghetssystemen är för starka att de blir som hängmattor. Det tycker jag är ett väldigt cyniskt uttalande när vi nu diskuterar att ni är oerhört upprörda över att vårt besked är att vi ska försöka reparera systemen till 80 procent av inkomsten för de allra flesta. Är det en hängmatta? Jag tolkar en hängmatta så att det finns en massa människor som Göran Hägglund tror hellre lägger sig i mattan och tar det lugnt i stället för att försöka utbilda sig, försöka få en praktikplats, försöka få ett jobb. Så länge det inte går har man också rätten till trygghet som gör att man vågar ta de stegen. 80 procent till de allra flesta betyder att vi också tittar på taken i till exempel a-kassan, och då handlar det även om tjänstemännen, Göran Hägglund. Det handlar om sjuksköterskorna, lärarna, poliserna. Är det de som är höginkomsttagarna när Göran Hägglund ondgör sig över att vi socialdemokrater tycker att i ett generellt välfärdssystem måste breda grupper i samhället inte bara betala till välfärden utan också kunna få del av den när man behöver? Det är min fråga. Anf. 60 MONA SAHLIN (s) replik: Herr talman! I min värld ingår arbetslinjen som en viktig del i politiken. Arbetslinjen betyder för mig att individen ska ha rättigheter och att individen ska göra sin plikt. Men där ingår också att samhället har rättigheter och måste göra sin plikt. Om Göran Hägglund menar allvar med det han säger är det tydligen för mycket att även TCO-medlemmar och Sacomedlemmar, som också förlorar jobbet, som också ibland blir sjuka, som också ibland behöver ompröva sin utbildning för att kunna få en chans till, får 80 procent. Då är 80 procent för mycket. Där går tydligen gränsen för när människor hellre stannar hemma med bidrag än försöker göra sin plikt. Jag tror inte att det är så. Jag tror att samhället tjänar på att inte bara de med de låga inkomsterna utan de många breda grupperna känner att de både betalar skatt och får någonting tillbaka när även samhället gör sin plikt. Dessutom är det, som Göran Hägglund sade, alltid fråga om ett val i politiken beträffande vilka man ska satsa på. Det är uppenbarligen de med de höga inkomsterna som behöver mer pengar i form av skattesänkningar för att göra sin plikt och jobba mer, medan de med de riktigt låga inkomsterna ska ha sänkta nivåer och mindre på bankomatkvittot för att de ska göra sin plikt. Jag har inte den människosynen, och jag tror inte att det gör att Sverige växer sig starkare. Hur kan det med det resonemanget bli naturligt, Göran Hägglund, att sänka skatten för dem som jobbar men inte för dem som har jobbat, nämligen pensionärerna? Hur kan man, med Göran Hägglunds sätt att resonera, försvara att pensionen inte ska ses som uppskjuten lön och betraktas på samma sätt? Det är ett svek, tycker jag, mot landets pensionärer.