1 / 2018

Ut från isolering!Den sjuke Lena levde isolerat

både fysiskt och psykisktEn dag knackade vår ledare

för barnhemmet på dörren… Läs mer på sid. 4-5

Livsförändr ing för gatubarn, gatans ungdomar och deras fami l jer

Det konstaterar Andrei Ivanov som tillsammans med sin fru Natasha le-der arbetet i barnhemmet i Jekate-rinburg.

Vad är det allra största behovet?Andrei fortsätter: ”För fjorton år se-

dan startade vi arbetet med att hjäl-pa gatubarnen. Vi delade ut mat och kläder, de fick tvätta sig, vi vårdade och behandlade dem och vi letade efter deras anhöriga. Väldigt snart upptäckte vi att alla hade samma bakgrund: en trasig och dysfunktio-nell familj – eller ingen familj alls.”

”Människans största behov, oavsett ålder, kön eller bak-grund, är att få känna sig behövd och älskad, känna samhörighet och trygghet, att känna en me-ningsfullhet med sitt liv.”

Vad är största behoven i Östeuropa?

Många saker är bättre i dagens Östeuropa, än när vi började arbetet med att hjälpa gatu-barn i Ryssland för 25 år sedan. En del hävdar att det finns fler Mercedes-bilar i Moskva än i Tyskland. ”Varför hjälper inte de rika ryssarna sina egna?” frågar många.

Hjälpbehovet mäts dock inte i hur många mil-jonärer det finns i Östeuropa.

Hjälpbehovet mäts, genom att se på vilka

möjligheter barn och familjer i nöd har

att få riktig hjälp och stöd när de behöver

det, och att få lära känna Gud.

Det arbete som Mission Possible gör i Östeu-ropa överstiger de lokala församlingarnas och biståndsorganisationernas möjlighet att hjäl-pa. Det kommer även fortsättningsvis behö-vas hjälp från väst.

I det här numret berättar vi om barnhemmet i Jekaterinburg som vi öppnade för åtta år se-dan. Varje gång jag varit där, har det lämnats nya hungriga och förskräckta barn i trasiga klä-der dit. Barn som kommer från slagsmål i alko-holisthem, och som har sett blodiga uppgörel-ser och annat hemskt.

När jag kommer tillbaka nästa gång, är dessa barn glada, välmående och fulla med hopp. Det finns ingen större glädje än detta!

Allt det här är möjligt därför att vi tillsam-mans med er, uthålligt satsar i de här barnens liv. Tack för att du bryr dig om dem!

Hur kan detta grundläggande mänskliga behov mötas?

”Den naturliga omgivningen för att möta det här behovet är fa-miljen.””Den stora nöden i familjerna var

anledningen till att vi ville att barn-hemmet skulle vara som en stor fa-milj för barnen. Det har hittills bott över 460 barn i olika åldrar och även mödrar här. Vi har fått se hur omsorg och relationer dygnet runt förändrar barnen.”

”Vår ambition är att hjälpa hela fa-miljen och få till en förändring i deras liv genom stöd och konkret praktisk hjälp och evangelium. Målsättningen är att barnet, om det är möjligt, åter-vänder till sin egen familj.”

”Fokus i vårt arbete är människans allra största behov”

Natasha Ivanov är som en mamma för många av barnhemmets flickor.

IGNAT IVANOVVerksamhetsledare

EN FAMILJ ÄR ATT• vi alla är tillsammans• vi gör saker tillsammans• vi känner oss trygga• vi är alltid nära med

hjälp och stöd • vi förstår varandra• vi älskar varandra

Andrei Ivanov, hemmets pålitliga och

trygga fadersgestalt.

Barnhemmet i Jekaterinburg. Köket är hemmets hjärta!

Lenas och Lisas berättelse:

Ut från isolering till ett nytt liv i en stor familj!

Lisa och Lena – syskon som bara har ett års åldersskillnad – har levt isolerade från andra människor. De-ras mamma var allvarligt sjuk un-der hela deras barndom och även den yngre av syskonen, Lena, föd-des sjuk. Efter moderns död lämna-de pappan flickorna hos mormor.

Flickornas liv hos den gamla och fattiga mormodern begränsades till ett liv i ett instängt rum på 14 kvadratmeter. Där fanns en soffa, i vilken alla tre sov. Det fanns högar med gamla saker, porslin och böck-er överallt. Mormodern hade plock-at hem saker från soprummen.

Flickorna hade slitna och smutsi-ga kläder. På grund av den fortskri-dande demensen kunde mormor inte säkerställa att flickorna gick i skolan och de tillbringade ofta si-na dagar hemma.

Till slut tog grannarna kontakt med barnavårdsnämnden, som bestämde sig för att mormodern inte längre kunde vara vårdnads-havare på grund av hög ålder och sjukdom. Myndigheten bad oss att ta emot flickorna till barnhemmet.

Och barnhemmets ledare, Andrei, åkte iväg för att hämta dem.

Vi var bekymrade för hur flick-ornas flytt till barnhemmet skul-le lyckas. Vi hade fått veta att Lena hade psykiska problem och en flytt kanske skulle skrämma henne.

När Andrei knackade på dörren till den lilla lägenheten, kom en arg mormor och öppnade dörren. An-drei stod vid dörren och log och hann inte ens säga något när Lena oväntat klev fram bakom mormo-dern. Hon tittade på Andrei, börja-de le och hoppade i hans famn. Det var som om hon väntat på honom!

På barnhemmet bekantade sig flickorna med sin nya familj. Vi no-terade snart Lenas problem, och vi började alla, såväl vuxna som barn, att vänja henne vid de nya om-ständigheterna.

Vi hade många diskussioner med läkare och experter om Lenas vård – men under tiden började familje-livet och de andra barnens sällskap påverka henne! Specialskolans lä-rare förundrades över hur Lenas tal och ordförråd snabbt förbättrades.

Lisa

Även storasyster Lisa blomma-de ut. Hon blev framgångsrik i sko-lan och började träna skidåkning. Vi kunde notera att flickorna trivdes när de första gången följde med oss till kyrkan.

Lisa och Lena tillsammans med sina nya systrar och bröder på gården i Jekaterinburgs barnhem.

Syskonen får bo hos oss tills de är myndiga. Mormodern kommer ofta på besök, hon trivs och stannar gärna många timmar. Även hon har redan blivit som en familjemedlem! Vi är övertygade om att dessa syst-

rar inte har kommit till vårt barn-hem av en slump. Utöver all an-nan hjälp har vi förmånen att hjäl-pa dem med att erbjuda något av det allra viktigaste: en tro och tillit på vår himmelske Fader.

En snöig vinterdag besökte vårt team Vakarel, en bergsby nära Bulgariens hu-vudstad Sofia. Vid byns utkant ligger ett slumområde med romska familjers myck-et blygsamma bostäder.

På grund av snöfallet gick det inte att ta sig till byn med bil. Tillsammans med några män från församlingen bar vi ett tju-gotal moderskapspaket och barnkläder från huvudvägen till den lilla församling-ens kapell. Där delade vi ut dem till famil-jer som lever i stor fattigdom. Vi besökte även flera hem.

Lille Erik var ett av barnen som fick ett paket. Han är Anas och Georgs femte barn. Hela familjen på sju personer bor i en 12-kvadratmeters stuga utan vatten och avlopp.

Rummet har plats endast för sängar och för ett gammalt skåp - men i ett av hörnen fanns det ändå plats för en liten julgran! Barnens skor var uppradade på fönster-blecket. Hemmet var rent och det var i så bra ordning som det bara kan vara i ett mi-nimalt utrymme där det lever, sover och äter sju personer, varav en är en baby ...

Föräldrarna har varit arbetslösa i många år. Georgi går varje dag för att söka efter jobb inom bygg eller annat, där det kan

Erik och hans mor Ana i kapellet. Ana var en av de 12 mammorna som fick ett moderskapspaket.

Vårt moderskapspaket är mer än bara ett hjälppaket. Det innefattar ett utbildnings- och stödprogram som är utformat för att förändra fa-miljernas liv. Programmet genomförs tillsammans med lokala försam-lingarna, och alla mödrar i de aktuella byarna bjuds in att delta. Tack för de babykläder vi har fått i mycket stor mängd! För tillfället har vi nu en paus i klädinsamlingen. Nu behöver vi ekonomiskt stöd till kostnaderna för moderskapspake-ten och utbildnings- och stödprogramet. Din hjälp är väldigt viktig.Använd vårt 90-konto eller Swish med märkning ”7773” eller ”moder-skapspaket”. Tack för din gåva.

hittas med stor tur. Det finns inget hopp om arbete med längre varak-tighet.

Det är ett mirakel att familjen överlever med den lilla socialbidrag de får för barnen. De får motsvaran-de 80 euro per månad för fem barn.

Trots den svåra situationen är för-äldrarna nöjda och hoppfulla. Geor-gi säger:

”Vi är tacksamma! Herren har inte glömt oss, och han har inte låtit oss svälta. Han har gett oss vishet, och vi har klarat oss. Varje månad har vi till och med kunnat spara lite, så vi kan köpa tegelstenar för att kunna

bygga ut vårt hem. ”Familjens lilla stuga ligger precis

vid kapellet. Byn har haft en försam-ling i tre år. Den första gången byn firade gudstjänst var för fem år se-dan, och de nya kristna byggde ett litet kapell. Byggnaden är blygsam och är inte komplett, men de krist-na familjerna och deras barn samlas där varje dag.

”Herren har inte glömt oss.” Annas och Georgs ord fastnar i minnet när vi lämnar denna låga byggnad. In-te heller vi vill glömma den här fa-miljen och den här byn!

Rumen Ivanov (Mission Possible Bulgariens verksamhetsledare) talar till mödrar i Vakarels församling innan utdelning av moder-skapspaket. Eriks mor till vänster. I nedre bilden familjens hem.

Föräldrar till fem barn i ett hem på 12 kvadrat:

"Herren har inte glömt vår familj och har hjälpt

oss från hunger."

Vad behövs just nu?

Irina är den yngsta medarbetaren i vårt bulgariska team. Hon har blivit vän med många familjer och barn i de romska byarna. Mångkonstnären Iri-na har en psykologexamen i grunden.

”För tre år sedan deltog jag i en kvinnokonferens med Mission Pos-sible. Den fick en stor betydelse för mitt liv. Jag började därefter med vo-lontärarbete i Mission Possible efter-som jag ville göra skillnad och något riktigt meningsfullt. Jag är så tacksam till Gud att jag nu har varit heltidsan-ställd i ett halvt år! ”

EN LÄNK I KEDJANDen här gången presenterar vi Irina Nikolaev, som är en av

medarbetarna i teamet i Mission Possible Bulgarien.

”Jag älskar barn och att arbeta med dem. Jag deltar aktivt i moderskaps-paket-programmet, att paketera gå-vorna och dela ut dem. Under vinter-perioden besöker jag de romska by-arna och barnens soppkök. ”

”På sommaren är jag bland annat ledare på lägren för barn och ung-domar. Förra sommaren ordnade jag Mästarkocks-program för barnen på lägret. Jag älskar att laga mat, och det var mycket roligt med barnens enga-gemang och glädje över att lära sig laga mat och nya recept!”

Irina delar ut julklappar i romerbyn Karnare, där vi startade en församling i december.

”Jag är lycklig när barnen är lyckliga!”

Avsändare: Mission Possible Sweden,Gamla Kyrkvägen 26, S-18253 Danderyd

Mission Possible SwedenGamla Kyrkvägen 26S-182 53 DanderydTel. +46-(0)8-755 08 79info@mp.orgwww.mp.org

Mission Possible ryPL 120, 01450 Vantaa, FinlandTel. +358-(0)45-899 08 90

Sverige:Plusgiro: 90 11 54 - 5Swish 90 11 54 5

Finland:Nordea FI85 2309 1800 0153 17Insamlingstillstånd RA/2016/378, 1.8.2016 för perioden 1.1.2017-31.12.2018

DIN MÖJLIGHET ATT DELTA I ARBETET: