5.8Ith etoron iau sk a språkets d ialekter.

A ndra Dolen

som med vidtberömda Filos. Fakultetens tillstånd

under inseende

af

mag. C A R L W I L H E L M B O T T I G E RE. O. Professor i Moderna Litteraturen,

En af de Aderton i Svenska Akademien m. ni.

kommer att offentligen försvaras

CAUL AUGUST TITZHolm.

på Gustavianska Lärosalen d. 25 Maj 1853p. v . *. o. m.

U P S A L AW a h l s t r ö m & C. 1 8 8 3 .

2 Å

• I • WM - ...........

THES ER.

I.A tt i l ik h e t m ed ä ldre franska f i lo lo g er ( p e r i o n , e s t i -

e n n e m. fl.) här leda det franska språket ur d e t g rek isk a , röjer stor o b e k a n tsk a p m ed det rom anska sp rå k sy s tem et i allm änhet och sä r sk i l t m ed lagarna för d e ss ljudforaudringar.

II.N eka s kan e j , a tt i franska språket grek iska ord fö re ­

finnas ti ll ej ringa a u ta l ; man bör b lo t t skilja m ellan d e m , som ursprung l igen in g å t t i språkets d a n in g , o ch d e m , som under dess u tv eck l in g inkalla ts såsom lån.

III.Endast de sedn are äro häm tade o m ed e lb a rt ur g r e k i ­

skan: de förras v ä g ti ll Frankrike från G rekland har städse gått Öfver Italien.

IV.D å vi ej äga hela den rom erska l it tera tu ren i b e h å l l ,

kan ej he l ler vår kännedom om lat inets al la t i l lg å n g a r vara fu llständig . E t t m ede l a t t v idga denna kännedom l ig g e r i de romanska sp råk en s kom parativa studium. F ö r s t i dessa sprak har ock rom arspråkets rika b ildsam het fu l l t trädt i dagen .

17

A • G r ö d n e r d i a l e k t e n (la ru\neda de Gardälna) .

Grödens befolkning, i allmänhet skrifkunnig, har i skrift fixerat sitt språk något mer efter italien­ska orthografien än fallet är med romanarne i Grau- bunden. Ulöfver italienska alfabetet begagnar Gröd- nerspråket vokalerna y (bär uttalad som i spanskan), « och ii, samt konsonanterna k och x. I I finnes, men hörs icke. I i utsäges såsom v , v deremot så­som ett lent b t. ex. fever (läs feber) smed (lat. faber). C och g , c/t och gh uttalas som i italien­skan. Ett egendomligt uttal, närmast liknande c/t i norditalienska folkdialekterna (t. ex. i den omkring Trient och Nonsberg) har det ofta förekommande ljud­tecknet ig t. ex. vatgia ko (lat. vacca), tiang hund (lat. vanis) , tgiavall häst (lat. cavallus). F ö r beteckning af ljudet sch skall i det följande typen j~ användas.

Språket har blott tvenne genera. Den bestäm­da maskulina artikeln är i sing. ’/ , till sina böjnin­gar lika med den italienska i l , utom att i nom. och acc. i är ersatt med apostrof och att gen. vanligen har d l i stället för del. Sin plurala form har den lika med t i italienskan. Den bestämda feminina ar­tikeln la sammanfaller äfvenså i sing, med den mot­svarande italienska, endast att gen. sammandrages från della till dUa. Deremot är dess plurala form icke le , som i italienskan? utan aldeles lika med for­men för singularis. Fram for vokal apostroferas den

2

......... 1 1 1 1 1 1 1 1 1

18

alltid i begge numeri t. ex. Vantgia anka (lat. anas) pl. Vantgiesj deremot la nidla r igcl, pl. la nidles.

Den obestämda artikeln är i masc. ung*, fem. una, ocli böjes med casustecknen di ocli a efter italiensk typ. Förenad med ett substantivum, har den i masc. nom. och acc. den förkortade formen N% (t. ex. N 'm u tt , en gosse), gen. d’ung, dat. a’ung (hvarvid u knapt höres) 5 fem. nom. och acc. na (t. ex. na m utta , en flicka) gen. d’na , dat. a'na. — Börjas substantivum med vokal, blifver formen så­

lunda :

I substantivernas pluralformer företer Grödnerdialek- ten en inom romanska språkområdet högst ovanlig mångfald. Lämpligast torde denna kunna samman­fattas under följande hufvudbestämmelser, från hvii- ka undantagen straxt efteråt skola angitvas.

1 . Feminina substantiva, som i singularis än­das på rt, bilda pluralis på cs, t. ex. I^a cudria plo­gen , la cudries plogarnaj Vaffa apan, la /fes apor­na. Några a f de till denna klass hörande substan- tiverna må här anföras, för att på samma gang lem- na prof af språkets ur tyskan uppblandade ordlor-

* E fter n Lores g L lott som ett n a sa l l ju d , l ik nan de

s lu t l jud et i de fransyska orden m a in , fa im o. s. v.

Masc.

Nom . och acc. n antik cn vän. gen. d ’n a m ik dat. an'am ik

Fem. n a n a en själ.

d 'n a n a an an a

10

råd*: äura timme, u r , anda äldre qvinna, a\tla vedträd , ava farm or, m orm or, bala ku la , bara b å r , bauda bleck, bleita glädje, brama grädde, broda smuts, biösa f å r , bagana öfverrock, ban\ia lögn, botgia m un , bozza flaska, brotgia nagel, britula fick- km f, blava säd , canzla predikstol, caretta vagn, coda svans, colla lim , cunna vagga, erosa I. stlosa skal på f ruk t, corda streck, coppa kopp, fat, caz- zina liufva, cäutra täcke, cäuta afgift, cassa kust, castagna kastanj, cazzuela m urarstöt, cuega kokerska, cana kapp , cuessa lå r , dasa s t r å , dota hemgift, eguia o rn , edla synål, ela vinge, eva päron, esia vin- b ä r , fana stekpanna, funiölla flicka, funtana källa, frieda je rnga lle r , farina mjöl, furketta gaffel, fä u ­ra b lom m a, forba färg , fava böna, fösta högtids- d a g , fa lda veck, skrynkla, fossa g ra f , fu ja flicka, fäurtgia galge, fuera larm , giatta katta , giallina höna, giama fot, ben, gobba puckel, gabbia fogel- b u r , gain ka ja , golla d roppe, gola lusta , jcrba g räs, ket ta papper, lä\a fnöske, lana u ll, luna måne, lampa lampa, lätt ra b rcf , lintierna lykta, löttiäria sang, luäsa släde, lägna ved, lägua tunga, liagna kort, lösur a lemm, losa sken, maisa bord , matta toka, mansa kalf, monåida m ynt, mo\a fluga, nibla m oln , nutgia nö t, ondla nagel, pastura vindspel, pista bikt, pizza topp , roda h ju l, rola kikare, raida

* Oa här frågan närmast är att gifva ett begrepp om språkets m ater ia l , lemnas t i l l s vidare ordstammen a sido.

20

krökning, m eta r is , ristla trädspån , ruvisa ro t. ras-

sa so t, rozza skinkmärr, rufneda språk , roa stenrös, sabia raba tt , sada lö rdag , sabla sabel, säida giäns- s ten , solba salva, sil b a stafvelse, siella r å g , surica rå t ta , subla sömm, säi\la löfskära, sia smedsåg, scor- za ba rk , siena buske, spiglietta l ist, k an t, sbira al- ton , sosta fjäder i lås, seva pelare, \uffd m os , \lap- pa nationaldrägt, \kirlatta ekorre, fipa skifva, fön­sterglas, fela s tig, foppa soppa, fossa nattkappa, (intla takås, flitta släde, fcatula ask , fabla axel, f tier a spänne, ftria hexa, \talla stall, \töilla stjerna, ffiirt stuga, kammare, ftänta nöd, \tangia stång, ftreda väg, täurta to r ta , tinta bläck, truga låda, t r å g , Hum ja tång, telpa m al, tupa du tva, töilla tyg , lä r f t , tierra jo rd , tja\a jag t , ta\a tod ra l , tizza eld­gnista , tuaja bordsduk, tgäriösa körsbär, tieca stång­p iska, tgantia sång, tgiana liynda, tgiäura get, tgc- sa bus , tjavalla s to , tgiampana klocka, tgiampanalla liten klocka, tgiauza s trum pa, tgimäisa sk jo r ta , tgia- döina rå t ta , vita lif , vela val, vaina åder , vierra k r ig , vändetta bäm nd, vatgia ko , versura f ruk t, välta band , uräclla ö ra , ua drufva, zuma t rädgårds­

redskap.Undantag äro: a) oma moder, pl. o m a n g sm u tta flicka, pl. muttangs; fänna qvinna, pl. /armangsj fia dot­

t e r , pl. fiangs.b) Fem inina, som löre ändeisen a liafva

e , « , eller ö , ändra i pl. a t i l l j e s , t. ex. frea sniul-

21

Iron pi. frejes', ea loge, brca byxa, manea hacka, for- tnda lä s t , garnda qvast, hröa bräde m. 11.

c) Maskulina, som i sing, ändas på accentueradt a , bilda sin pluralis på di, t. ex. fu ja lefver, fu id i; tubVa hy lsa , mertgfa kontrakt, pitgia synd, pra äng.

d) Feminina, som ändas på accentueradt a , bilda sin plur. på ees, t. ex. L?aurita sanning, pl. Vauritees,• fausita falskhet, au lorita myndighet, ra- rita sällsynthet.

2 . Alla substantiva, som i sing, ändas på p , m , r , f, eller d , bilda sin pluralis med tillägg af es , t. ex. tlrap k läde, pl. drapes', corp kropp, bolp rä f , grep förmyndare, erp arfvinge, tgiamp åker, grop knut, stlop bössa, crdp bergklippa, uem man, inuem nam n, tram b jelke, fum rök , stram s trå , ram g ren , cujam sulläder, löclam orenlighet, tajär tallrik, mur m ur, ficr j e rn , pöir päron, cuer hjerta, pitgia- däur syndare, rnuraddur murare, zumpradäur timmer­m an, sartdur skräddare, forestiär främling, läur ar­bete, jud id r ju d e , doldur p lats, cräu\ kors, bra] a ln , a rm , bu\ hål, fau\ lia, nj* d ö rr , mdf gård, pd\ t å g , pai\ land, fnä trefot, pl. fandes ,• molind mjölnare, calighä skomakare, bdkd slagtare, formid myrstack.

Undantag: a) la sor syster, pl. la sorangs.b) Substantiva, som i sing, näst före ändel-

sen r hafva e , bilda pluralis på i , t- ex. liber bok, pl. lib ri; liöver bare , fever smed, keder tafvelram, pin-

ter målare, samt slosser smed, tisler snickare, snei- der skräddare, m fl. från tyskan lånade ord.

5. Substantiva, som i sing, slutas på nasallju- den ang , äng , eng , in g , ong, eller ung , bilda sin pluralis genom tillägg a f ett s , som blott svagt höres t. ex. ’/> pang b rödet, pl. ?' pangsj bu\äng m. nöd, catreng m. penning, \adong f. sked, f/mfwM// m. faste­dag , tnang f. hand, Z«w</ m. t rä d , malang m. djef- v u l , tgiang m. hund , muling m. q va rn , manuring m. b ila , ftouting m. ta rm , [Arm// m. skrin , vin g m. vin, u\ing m. granne, ling m. lin, \tuping m. veke, tgia- ming m. rökfång, fiimling m. tvilling, magong m. magen, formentong m. korn, lus on g m. skymf, ma- \ong f. kammare, re\ong f. rä t t , verzong m. trädgård , tgiä\tong m. korg, \turzong m. halmkärfve, bordong m. trasa , divoziong f. andakt, uraziong f. bön , bu- tong m. knapp, lung f. ljus, dang m. skada, fäng m. hö , sablong m. sand , bocong m. b i t , tgiantong m. hö rn , dösdeng m. groll, castrong m. gumse, se- ling m. hvete, pantang m. gatsmuts, bastong m. aln­m ått, son\ing m. plommon m. fl.

4. De flesta substantiva, som i sing, ändas på e , bilda sin pluralis genom tillägg af ett; skarpt f. D e , som redan i sing, ändas pa s , oeli de som i sing, ändas på z, utbyta i pl. dessa bokslälver mot | oeli c , hvilket höres såsom tscli, t. ex. 'L pere lä ­d ren , pl. * peref, 7 mus ansigte, die, iddie Gud, piöne kamin, orde korn, pröve prest, lere t ju f , manc stjelk,

25

tume fuktighet, nöine farfar , tö\ere väfvare, cule källare , sas s ten , nes näsa, os ben, mäns månad, bos kyss, poz fat (pl. p o c ), fonz m ark , botten, cuz smygvinkel, daz tu ll , noz gagn , skörd , piz vinkel, puz s tank , viz vana, bigez afträde.

5. Nästan alla substantiva, som i sing, ändas på t , bilda sin pluralis genom tillsats a f g , ocli de som i sing, ändas på k , utbyta i pl. k mot ig , t. ex. rnu\at åsna, pl. mu\atg • f it ränta, pl. fitg ,• häk bock , pl. bätg j vänt vind, bagott vädur, giat katt, sigat såg- knif, skritt skrift, tgiant värme, matt n a rr , baratt irr ing , debit skuld , patat potates, agut spik, liät bädd , baräut b lodkorf, fust käpp, gott dricksglas, kr i st krucifix, döit finger, fazzolätt näsduk, put barr­t rä d , minut ögonblick, crott groda, (ru tt frukt, spa- vänt förskräckelse fän t dräng, gosse, lat mjölk, lott lod , rebök spetsfundigt svar, fl o k snöflock, sak säck, tok b it, s tycke, drok vattentråg, bo , bank bänk.

Undantag äro: mutt gosse, pl. muttongs5 amik vän, pl. ami\-, luck ort, pi. lue\- bosk skog, pl. bof.

fi. Nästan alla substantiva, som i sing, ändas på cl eller i l , bilda pluralis genom utbyte a f l mot i', de på al hafva pluralis på ä i5 de på 61 liafva pluralis på öi eller io i, t. ex. dödel fingerborg, pl. dodei’, badil skofvel, tgiaval liäst, mantöl mantel, accl stål, spödel hospital, bukel k ruka, pokal, stivel stöfvel, aglicl valtenränna, mel sm ärta , spinel rygg , tgiazel sko, cotel skurk, tgiampanil to rn , fil t råd ,

cu

yial tupp , bal dans, cul bakdel, nml la s td ju r , ucöl fogel, vadöl kalf, fum öl kakelugn, curtöl knil, flöl vagnstistel, tyiapöl ha tt , ciöl himmel, vasöl fal,( vasöl da m ort l ikbår, vasöl d'eves b ikupa), cadröl tegel, purcöl svin, tyiaväl Ilår, m artöl hammare, cervöl h jerna , pänöl pensel. Likaså col h a ls , pl. coi.

De substantiva åter, som i sing, hafva en kon­sonant framför slutbokstafven l , bilda sin pluralis genom tillägg af i , t. ex. zöil t rädspån , stall vinmålt, tortl skruf, kiödl kägla, badi vada, kokl spöke, snodl knä, spiöill spegel, kitl kjol, uedl öga. Lika­så bilda anyiul engcl och pericul fara sin pluralis blott genom tillägg af *.

7 . De flesta substantiva, som i sing, ändas på j*, (hvilket, som förut är sagdt, höres såsom det tyska sch) äro i pluralis oförändrade t. ex. pe\ fisk, annef and, kälef kalk, polc\ tumme.

Anomal pluralbildning förekommer hos följande ord: bo oxe, pl. bues$ f i son, pl. f io n y s c ö ir vax­ljus, pl. cöiref; candeliär ljusstake, pl. candeliäref$ berba f a rb ro r , pl. berbefj corn ho rn , pl. coryn5 an å r , pi. ayn i} coller sängtäcke, pl. c o l l e r e non fad­der, pl. nonynj di dag, pl. disj fra b roder , pl. fre- def; möil äp le , pl. möi fes $ pöll h u d 9 pl. pöves; co­culi speck, pl. cocitij ilö nyckel, pl. tlövesj tyio huf- vud, pl. tyiövcs; pö fo t, pl. p i e u e f ägg , pl. ne­ves j r u f bäck, pl. ruvesj r e f rofva, pl. reves$ nöif snö, pl. növesj n icrf nerv, pl. nicrvcs,• la u f va rg ,

Vo

pi. liiuves; c'of ldomsterqvast, pi. codes', mont berg, pi. monies. Såsom bevis på bur mycket allmännare masculinum är i språket än femininum, må nämnas, att bland alla de nyss uppräknade anomala orden blott fyra (p ö ll7 t io , u ö if ocli mont) äro feminina. När bemärkelsen ej hindrar det, nyttjar Grödnarn gerna alla ord som maskulina, blott de ej ändas på a eller iong.

A dj ek t i vu m. Som dettas böjningar till en del bero på den plats det intager i en sats, bör först erinras, att Grödnarn vanligtvis sätter adjektivum e f ­t e r substantivum, t. ex. L a vödla mälcontenta, den missnöjda gum man, la lägna m ola , den våta veden, 5/ ciöl \niblu den mulna himmelen, o. s. v. Blott följande adjektiver stå f ö r e sina subslantiver: bong god , fem. bona; rie elak, f. ria; böl skön, f. bolla', burt fu l, f. burla; grand stor, f. granda; p itl liten, f. p itla ; vödl gammal, f. vödla; puere fattig, f. pue­ra; bra duktig , b ra , f. b r avi a ; sklöt dålig, f. sklöta. Sålunda siiger man: ISa bona märenda ett godt mid­dagsmål , na bölla fläura en vacker blomma, n sklöt mutt en stygg pojke, o. s. v. Begynner substan­tivum med en vokal, så får det föregående adjekti­vum apostrof, t. ex. I \a böli’ öilla ett vackert frun­timmer, (eg. en vacker bon), n’ puer’ nem en fattig m an, na boti anda en god fru.

Om nu adjektivum står f ö r e sitt substantivum, så ultryckes dess feminina böjning, både i sing, och p lu r . , genom ändeisen a ; står det åter e f t e r sitt

26

substantivum, så bildas dess pluralis efter samma lagar , som gälla för substantiverna. Det beror så­ledes då på adjektivets ändelse i sing, bur dess plu­ralis skall bildas. Således: f .contenta nö jd , pl. con- tentes; truep mycken, pl. truepes; scur m örk , pl. scu- resj pläng full, pl. plängs; puere a rm , pl. pueref; rot sönderbruten, pl. rotg', döibl svager, pl. döibli', häl skön, pl. böim, m urtäl dödlig, pl. m urtui o. s. v. Exempel: la bona cöina den goda qvällsvarden, pl. la bona cöines; la vödla fänna den gamla pvin- n an , pl. la vödla fännangs; 7 pra sut den torraängen, pl. i prä i sutg ; 7 möil m adur det mogna äpple t, pl. i möiles madures; la vatijia grassa den feta kon, pl. la vatgics grasses.; la biösa rnegra det magra fåret, pl. la biöses megres, o. s. v.

Såsom prof på språkets adjektiver må följande bä r anföras, med bifogad feminalböjning: B la n k ,blantgia , bvit; fös k , fö \a , svart; brum , brum a, b lå; v ä rd , värda , g rön; ghiel, ghiela , gul; cue ung, cu- e c n a , röd; ross, rossa, b run; </ris, </risa, g rå ; scur, scur a , mörk; tier , f /e ra , klar; linous, lino us a , ljus; grand, granda, s tor; p itl , p itla , liten; citrf, curfa, k o r t , /örA, lärgia, bred; ftre/it, \trenta , trång; sott, so ita , djup; fludiä, [tudieda, lä rd ; ignorant, igno­ranta , okunnig; contänt, contäinla, nöjd; liögher, liögra, glad; tg iär, tgiära, k ä r , dyrbar; s a n n , sau- r id a , nedlåten; m urtäl, m urtä lla , dödlig; giust, giu- sta , rättvis; ingiust, ingiusta, orättvis; sönziär, sön-

27

ziära , uppriktig-; fa u s , fa u sa , fa lsk 5 fre d , freda lat; san, san«, frisk; arnalä, am aleda , sjuk; sfärA stärja , s ta rk ; m elsan , rnelsana, s juk; riA, rt*Art, rik fo rtunä , fo rtuneda , lycklig; jä u n , jä u n a , ung; uod/ vödla , gammal; m ttridä, m arideda, gift; damaridi (mask. ocli fem. lika) ogift; m ort, m orta, död; d«wc däuca , sö t; efe, ejtVi, su r; braus, hr ansa, bitter

saleda, salt; insaus, insäusa, osaltad; madur m adura, mogen; m elm adur, m elmadura, omogen v a li f , v a liva , lik; lösier, lösiera, lätt; pösok, pö sottjia, tung ; dur, dura , hå rd ; monäföl, monåföla

mjuk; p len g , p leina, full; uet, ueta, tom; pre\t pre\ta , (äfven snäll, snälla) , skyndsam; intier, in tiera, hel; ro tt, ro tta , b ru ten ; zarä , zarcd , söndrig su l, suta, to rr ; m ol, mola, våt; nuef, nucva, ny serä, seretla, tillyckt; daviert, davierta, öppen; pos sibl, possible, möjlig; erfam ä, erfam eda, hungrig m att, m atta , tokig; acort, acorta, blygsam; aut aula , hög; bas, bassa, låg; turond, turonda, rund kedcr, kedra , fyrkantig; gross, grossa, tjock; sotill sotilla, tunn; stort, storta, krokig; indret, indreta rak; grass, grassa, fet; mcgher, mcgra, mager; sek setgia, to rr ; puck, puetgia, knapp, föga; tänder tändra, vek; tgiaut, tjauda, varm; frölid, frä ida kall; ttäbe, tiöbia, ljum; ghert, gherda, s tark; tu m e, turnia, fuktig; nett, netta, snygg, ren; paz pazia , oren; fre sk , fre \a , frisk; superbä, superbia stolt; um l, um la, ödmjuk; devot, devota, andäktig

aricou l, aricoula , gräslig. (Såsom adverbium nytt- jad t, betyder detta ord g a n s k a , m y c k e t , t. ex. aricoul burt mycket fu l, aricoul fred ganska lat).

Adjektivernas komparation sker endast g»enom att framför positivus sätta p /u , för att bilda kom- parativus, ocli 7 p lu , för att bilda superlativms. I sednare fallet deklineras artikeln som vanligt, it. ex. Ghert stark, plu glicri starkare, 7 plu ghert starkast,

Grove r å , plu grove, ’l p lu grove,B ö lla den sköna, plu bölla, la plu bölla.

Anomal komparation förekommer vid: G rand

s to r , m a\er, rna\era s törre, 7 m a\er, la vua\era s tö rs t5 P itl liten, m ändcr, mändra m indre, 7 män­d er, la mändra minst; Bong god , m iour, mioura bä ttre , 7 m iour, la mioura bäst; Truep myteken, plu m er, 7 plu mest; Puek knapp, mancul mitndre, 7 mancul minst; B ie ond, piåc säm re, 7 piäc siämst.

R ä k n e o r d e n . Cardinalia:

U ng, doi, fem. does, trä i, hater, c ink, sies, sö tt, o tt , nuef, dio], undä\, dodä\, tredä | , hator- d ä \, kindäf, söidä], dö\ösött, dö \dott, dö\nuef, v in t, vintung , vintedoi, o s. v. tränta, kar anta, c inhan ta , sossanta, söttanta, ottanta, novanta, c ä n t, milLe.

Ordinalia:’L prim , la prim a, 7 second, la seconda, 7 terz ,

la tcrza, 7 guart, la guarta, 7 quint, la quiinta, 7 sest, la sesta. Längre går Grödnarn sällan i ordi-

‘20

nalia, utan nyttjar sedan omskrifning: Jö sony sui sö tt, jag är den sjunde, 7 je sui undäf han är den elfte. — Vid multiplication nyttjar han ordet jede (i engadinskan yada) pl. jedes. — Likaså: uny jede en gång, doi jed e s , kater jedes , vint jed es , kar anta jed e s , cant jedes o. s. v.

P r o n o m i n a Personalia:

F ö r s t a p e r s o n .Sing. P lur .

nom. ,lö j a g , N ou s v i ,

M ie N o i tA mö A nousM ö N ous

A n d r a p e r s o n , n. Tu du Vo »Ig. T ie V oftd. A T ö A voa. T ö V o 1. vö

g e n .

dat.ace.

T r e <1 j e p e r s o n .'/-. l ian, L a 1. öilla ho n , IT iil d ' öillaA u l a öilla'L la

Ö illes d e , D 'öilles A öilles Ö illes

K ec iprocu tn : S ö sig.

PossessivaMuslud. Fem.

M ie min '1 m ie m ia la m ia

T ie din *I tie tia la tia

S ie siu '1 sie sia la siaN os t vår '1 n oft n osta la n o i ta

V o s t eder 7 vo ft vo sla la vo f ta

S ie deras 7 sie sia la sia

■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■

30

FemR iifta R ä lliad e R ä f ta d e Iu ä lla a R ä f ta a Iu ä lla R ä fta Rälloa

Demonstrativa:Mascul.

R ä ft denn e , R ä ll den d er ,D e R ä ft d e Iu illA R ä ft a R a ilK ä f t R ä ll

A n m . I t e g g e dessa dem onstra t iver försvinner voka len i van­l igen både i u l la l och sk r i f t , t. ex . IC ft m a lla d ä t! R 'll ca ro g n a ! R 'f ta m a r occa! R 'fta d ia o la ! R 'la fTausa!

Relativa och Interrogativa m. 11.R i hvem , tg iö h v a d , R ’ll un g h v i lken , hvad fö»r e n ,

fem. R ’ll t in a , pl. masc. R ä i u g n h v i lk a , fem. R ’ll unes.U n q m a n , n å g o n , ognu ng hvar och e n , a l l , fem.

o g n u n a ; d eg u n q in g e n , fem. d e g u n a , plur. d e g u tii , fe im . d e J

g u n e .

Verba auxiliaria. I . V ä\ter vara.

Praesens:Indica t . Conjunct.

J o song R ’iu sibeT u je s l u i tu sibes’L 1. öilla je R ’ul s ib e , k'oilla sibe

N ou s song R ä tious songseV o seis R ä vo sibesO i , ö illcs j e R 'ö i s ib e , k'öilles sibe

Imp erf.J ö fo e R ’jo fossT u foes R ii tu fosses

’L f o a , öilla fo a R 'iil f o s s , k’o illa foss

N ou s fa n g R ä notis fu e s s a tig , fo s sa a n gV o foes R ä vo fossa isÖ i foa , öilles fo a R ö i fo s s , k'öilles fo ss

BMMi— ——MH— B

31

Perfect.Jö son g f la t K j ö sibe f la t

0. s. v. 0 . S . V .

Plusquamperf.J ö fo e f ta t K j ö foss f ta t

0 . S . V . 0 . S . V .

Futurum (i begge modi).J ö sa re

. T u savesL s a r a , öilla sa ra

N ou s sa ro n gV o sa re isO i s a r a , öilles sa ra

Im pera t . ln fin i t .sibes praes. v ö fte r

fo sses praet. v ö fte r f ta tsib e ’I fut. sa rafosse ’I •

'i. A v ä i liafva.Praisens.

Indica t . Conjunct.J ö e K j ö ebbeT u es Liä tu ebbes’L a K ö l ebbe

N o u s ong Liä nous o tigseV io eis Liä vo eiseÖ i a Li’o i ebbe

Imperf.J ö ove T u oves :L ova

N o u s ang V o oves Ö i ova

K j ö es l i ä tu esses K ö l es

Liä nous assang Liä vo assa is K ö i es

52

Perfect.Indic ut.

Ju e nbnConjunct

K 'jb ebbe abu

Plusquamperf.Ju ove abu f f j u es abu

o. s. v. o. i. v.

Futurum (i begge modi).J ö a v re T u a vres ’L a v rä

N ous avroncf V o a vre is

Ö i a v rä

Imperat.E bbesL 'cbbe

pr.Infinit .A v ä i

prsRt. A v ä i abu

V e r b e r n a s böjningar.Man kan i Grödnerspråket urskilja minst trenne

olika konjugationer. Till den f ö r s t a , som ä r på en gång den allmännaste ocb den mest regelmässiga, liänföra vi alla de verber , som ändas i praes. infin. på e ocb i praes. parlic. på ii t. ex. am c (lat. am are), amä (lat. amatus). Till denna typ bör imperf. ind. på ova , lut. på r ä , praes. part. på ang: således ttmo- va (amabam), amerä (am abo), amang (amans). Ano- mala verber i denna konjugation äro endast fé g ö r a ,

dé gifva, sté stå , tré draga.

* Son» Grödnerfolkct i allroänbet talar mycket fort , upp.slukas mången bokstaf, ocb inan bör t. cx. i detta futurum oftast aré„ a r é s , arä i st. f. a v r é , a v r e s , avrä.

I»e Huldaste Föräldrar

• f

S o n l ig tacksam het och kärlek.