SÖDERTÖRNS HÖGSKOLA

141 89 Huddinge

Turkisk diaspora i arbetslivet

En interaktionistisk analys av upplevelser och erfarenheter av att vara turk på

arbetsplatsen.

Kandidatuppsats

Etnologi

Hösttermin 2018

Asude Ayata

Handledare: Florence Fröhlig

Copyright

Denna uppsats är författarens egendom och får ej begagnas för publicering utan författarens

tillstånd.

In memoriam Şerif Ayata

Abstract

This study is about the Turkish diaspora in Sweden and how whose thoughts about being a

Turk interact with how they perceive their work environment. The purpose of the paper is to

analyse how four individuals with Turkish background interact with surrounding actors at

their workplaces in Sweden and when, where, and how their Turkish identity is performed.

Following are the questions asked to fulfil the purpose of the study;

• How do high educated Turks in diaspora experience being Turkish in Sweden?

• When, where, and how is the Turkish identity performed?

• How do high educated Turks in diaspora interact with and perceive their surrounding actors

in workplaces in Sweden?

The results show that the participants do not have a direct experience of being a Turk. Their

experiences are mostly a result of their interaction with others and of others’ perception of

their Turkish identity.

The results also show that the Turkish identity is often visible in interaction with actors

outside the Turkish diaspora. However, the heterogeneous Turkish diaspora shows that

perceptions of religion, politics and education can be identified as critical factors at play in

interactions within the Turkish diaspora.

Participants’ interaction with others and their perceptions of their workplaces are highly

dependant on the workplace. Depending on the workplace’s heterogeneity or homogeneity the

experiences differ. Some of the participants have developed strategies to eliminate conflicts

associated with their Turkish identity.

Key words: Turkish diaspora, Workplace, Symbolic Interactionism, Ethnicity, Migration,

Education

Förord

Jag vill börja med att tacka min handledare Florence Fröhlig för hennes stöd och tålamod.

Tack Jenny Lager och Julia Strömbäck för all deras feedback och givande samtal under våra

handledningar.

Tack också till samtliga informanter för deras generositet av tid och känslor. Extra tack till

föreningen Sanat – event och kultur. Det har varit ett stort nöje att få lära känna er. Tack

också Yunus Tonka för hans idéer och för motivationen han har gett mig.

Sist vill jag tacka min farfar Şerif Ayata som hade blivit tvungen att tillfälligt lämna sin fru

Rukiye Ayata och deras barn i Istanbul för att ta tåget till Stockholm år 1962; sex månader

senare hade hans hans fru och barn fått visum till Sverige. De lärde sig det svenska språket,

arbetade på diverse arbetsplatser och blev en del av det svenska samhället. Föreliggande

uppsats är ägnad till min farfar Şerif Ayata och farmor Rukiye Ayata. Tack för deras kamp

genom alla svårigheter som första generationens invandrare.

Ad astra per aspera.

Innehållsförteckning

1. Inledning ....................................................................................................................... 1 1.1 Bakgrund .......................................................................................................................... 1 1.2 Syfte och frågeställningar ................................................................................................. 2 1.3 Teoretiska utgångspunkter ............................................................................................... 3

1.3.1 Urval av teori ................................................................................................................ 3 1.3.2 Symbolisk interaktionism .............................................................................................. 3 1.3.3 Identitet ........................................................................................................................ 4 1.3.4 Etnicitet ........................................................................................................................ 5 1.3.5 Sammanflätade sociala positioner ................................................................................. 6 1.3.6 Migranter och deras ackulturationsstrategier................................................................ 6

1.4 Material ............................................................................................................................ 8 1.4.1 Urval av informant ........................................................................................................ 8 1.4.2 Intervjuer ...................................................................................................................... 9

1.5 Metod ..............................................................................................................................10 1.5.1 Intervju med fenomenologisk ansats ............................................................................10 1.5.2 Transkribering och analys .............................................................................................11 1.5.3 Kritisk reflektion och den fenomenologiska epochén ...................................................12

1.6 Forskningssammanhang ..................................................................................................14 1.6.1 Studier om turkar .........................................................................................................14 1.6.2 Studier om invandrare och arbete ................................................................................15

2. Resultat ....................................................................................................................... 16 2.1 Informanternas bakgrund................................................................................................16

2.1.1 Att flytta i ung ålder .....................................................................................................16 2.1.2 Att vara uppväxt i två samhällen ..................................................................................16 2.1.3 Livet innan Sverige .......................................................................................................18 2.1.4 Att vara uppväxt i Turkiet .............................................................................................19

2.2 Att vara turk i Sverige ......................................................................................................21 2.2.1 Stigmatiserad ...............................................................................................................21 2.2.2 Språk och identitet .......................................................................................................23 2.2.3 Interaktionen med andra turkar i diaspora ...................................................................25

2.3 Arbetsplats ......................................................................................................................27 2.3.1 Etnisk homogen arbetsplats – strategin att undvika kontakt (Separation).....................27 2.3.2 Etnisk heterogen arbetsplats – strategin att integrera (Integration) .............................30 2.3.3 Sociala positioner på arbetsplatsen ..............................................................................33

3. Avslutande diskussion ................................................................................................. 36 3.1 Informanternas upplevelser och uppfattningar ...............................................................36

3.1.1 Anpassning till den svenska arbetsplatsen ....................................................................37 3.2 Vidare forskning ..............................................................................................................38

Källförteckning .................................................................................................................... 39 Otryckta källor .............................................................................................................................39 Internetkällor ...............................................................................................................................39 Litteratur ......................................................................................................................................40

1

1. Inledning

1.1 Bakgrund

När migrationsströmmen i Sverige under 1960 hade satt fart var Turkiet i en annan situation

än i idag. Många migranter från Turkiet lämnade sitt hemland av socioekonomiska skäl med

hopp om att förbättra sin situation i det lovande landet Sverige. Den stora

arbetskraftsefterfrågan i Europa var en fördel för dessa migranter. Den turkiska diasporan i

Sverige har sedan migrationsströmmen studerats i ett flertal discipliner. Migranternas

sociokulturella och socioekonomiska bakgrund har visat sig spela en viktig roll i deras sociala

relationer i Sverige, detta kan också ha påverkat tankar om turkar, framförallt tankar som ofta

förknippar turkar med arbeten inom service-sektorn.

Enligt Charles Westin (2003: 174), forskare inom internationell migration och etniska

relationer, och enligt studien Turkar i Stockholm (Alpay, 1980) är majoriteten av turkiska

migranter från Turkiets södra mellersta region. Kulu, en landsbygd i provinsen Konya (ibid:

91), var störst bland områden med hög invandring; dess utvandrare med dålig utbildning och

som är ställda inför många svårigheter i Sverige (ibid: 11-12). Däremot har det visat sig att

turkar präglas av stark heterogenitet; staden med näst högst utvandring var Istanbul (ibid: 91),

med ofta välutbildade migranter (ibid: 169). Då majoriteten har låg utbildning kan det ses som

en förklaring till tankar som förknippar turkar, rent generellt invandrare, med arbeten inom

service-sektorn. Statsvetaren Şahin Alpay menar således att den turkiska diasporan är av

särskilt intresse gällande studier av migranter och att detta beror bland annat på att den

turkiska diasporan är mycket heterogen i sin etnicitet, religion och utbildning (ibid:11).

Den höga heterogeniteten bland den turkiska diasporan kan också ses i den höga

polarisationen av fragmenteringen i den turkiska politiken (Anckar, 2000: 325). Det är också

värt att nämna att högerpolitiken i Turkiet sedan högerpartiet Akp:s1 styre är alltmer

associerad med religion och att polariseringens största anledning har varit och är bland annat

religion; de sociala konflikterna till följd av europeiseringen av Turkiet var också den turkiska

nationstaten-kurdiska minoriteten och sekularism-islam (Dinç, 2012: 468). Här kan vi alltså

tydligt se att det råder heterogenitet i etnicitet, religion och i frågan om sekularism.

Utbildning avgör individens yrke och arbetsplats samt utgörs individens sociokulturella

bakgrund bland annat av dennes utbildning och således påverkar hur hen blir uppfattad av

andra. Då majoriteten av turkiska migranter är alltså lågutbildade (Alpay, 1980, 11-12) är

1 Adalet ve Kalkınma Partisi - Rättvise- och utvecklingspartiet

2

tidigare forskning starkt förknippad med denna grupp. Föreliggande studie fokuserar därför, i

syfte att belysa heterogeniteten inom den turkiska diasporan, på den högutbildade gruppens

upplevelser av sina arbetsplatser. Då den turkiska diasporan, som turkar i Turkiet, är präglad

av heterogenitet är det högt sannolikt att uppfattningen av den den turkiska identiteten skiljer

sig och att den sociokulturella och socioekonomiska bakgrunden påverkar uppfattningen och

interaktionen med andra turkar samt icke-turkar.

1.2 Syfte och frågeställningar Föreliggande uppsats behandlar högutbildade turkar i Sverige om deras identitetsskapande

och arbetserfarenhet. Syftet med uppsatsen är att analysera hur fyra personer med turkisk

bakgrund interagerar med omgivande aktörer på sina arbetsplatser i Sverige samt när, var och

hur de turkiska identiteten aktualiseras.

Frågorna jag ställer i min studie är följande;

Hur upplever välutbildade turkar i diaspora att vara turk i Sverige?

När, var och hur aktualiseras den turkiska identiteten?

Hur interagerar välutbildade turkar i diaspora med omgivande aktörer på arbetsplatser

i Sverige?

3

1.3 Teoretiska utgångspunkter

1.3.1 Urval av teori

Den teoretiska ansatsen i föreliggande uppsats utgår från symbolisk interaktionism. Flertal

faktorer har lett till valet av symbolisk interaktionism. I studiens syfte att förklara individers

upplevelser och erfarenheter av sina arbetsplatser som sociala omgivningar ligger förståelsen

av interaktion med andra. Människan förstår fenomen genom att uppleva det i interaktion med

andra, det vill säga genom gemensamma förståelser. Dessa gemenskap, exempelvis språk, är

symboliska. Det är genom symboliska företeelser vi förstår och upplever vår omgivning.

Jag utgår från sociologerna Herbert Blumer, George Herbert Mead och Charles Horton

Cooley teorier om symbolisk interaktionism samt från Erving Goffmans teorier stigma och

om den dramaturgiska interaktionismen. Goffman liknar interaktionen vid en

teateruppställning där människan är ständigt i framträdande vilket han kallar för performans,

därav namnet den dramaturgiska interaktionismen (1990: 13).

Goffmans teori kan vidare beskrivas som ”en hel massa saker, t.ex. av den fysiska miljön

och dess rekvisita i form av föremål, av tolkningar av vad det är för slags sammanhang det är

frågan om och av vilka som är aktörer, medaktörer och publik” (Öhlander, 2016: 79).

1.3.2 Symbolisk interaktionism

Symbolisk interaktionism utvecklades först av Herbert Blumer, inspirerad av Meads filosofi

om socialt beteende (Carter & Fuller, 2015: 2). Mead delar den sociala interaktionismen i två:

den icke-symboliska respektive den symboliska interaktionismen. Den förstnämnda

interaktionismen innebär direkt respons på gester och akter; den senare nämnda innebär

kommunikation som grundas på tolkning av akter (Blumer, 1966: 537) vilken föreliggande

studie har som fokus.

Blumer nämner ett flertal viktiga faktorer som utgör den symboliska interaktionismen.

Dessa är 1) att den är en formande process och bör studeras som en sådan istället att studeras

som ett neutralt medium för ytterfaktorer 2) att denna formande process reproducerar och

transformerar det mänskliga grupplivet och 3) att den täcker alla former av mänsklig relation

(ibid: 538-539). För Blumer är mening intersubjektiv, det vill säga skapad och tolkad

tillsammans (Carter & Fuller, 2015: 2).

4

1.3.3 Identitet

Precis som mening skapas intersubjektivt menas det att även identiteter skapas intersubjektivt.

Mead utvecklade tanken om identitet utifrån begreppen jag:et och mig:et. Han menade att

dessa var två processer av identitetsskapande. Mig:et är den processen som innefattar andras

förväntningar av oss, våra sociala roller, språket och svårföränderliga egenskaper. Jag:et är

den process som innefattar mer spontana och lättföränderliga egenskaper som reaktioner och

åsikter. Dessa två processer sker i samband med varandra (Trost & Levin, 1996: 37-38, 86).

Tanken om att mig:et och jag:et är i ständig växelverkan kan utvecklas vidare med Cooleys

tanke om hur identiteten formas i samband med andra, alltså att identitet skapas och formas

intersubjektivt. Cooley utvecklade teorin om spegeljaget där han menar att individen formar

sig själv genom sin syn på andra (Trost & Levin, 1996 s 73-74).

För Cooley består identiteten, eller det så kallade sociala jaget, av tre komponenter (Ritzer,

2000: 35);

1. Individens uppfattning av hur hen ter sig för andra

2. Individens uppfattning av den andres bedömning av hen

3. En självkänsla som resultat av ovanstående uppfattningar

Här kan vi tydligt se en liknelse mellan Cooleys teori om spegeljaget och Meads teori om

jag:et och mig:et. Cooleys första och andra punkt står för mig:et och tredje punkt står för

jag:et som ett resultat mig:et.

I uppfattningen av identiteten och växelpåverkan mellan individen och de andra kan det talas

om två typer av andre. Den ena är den signifikante andre. I den typen av andra ingår personer

individen har direkt kontakt med, det vill säga personer individen pratar med och bryr sig om.

De personer som ar viktiga i en människas liv kallas signifikanta andra (Trost & Levin, 1996:

52). Den andra typen av andra kallas för den generaliserade andre och kan konstateras vara

motpol för den signifikante andra. Den generaliserade andre består av personer individen inte

har en direkt kontakt med. Ofta är grupper en generaliserad andre för individen och personen

individen inte har direkt kontakt med hamnar i en sådan grupp och därmed blir till en

generaliserad andre (Trost & Levin, 1996: 38, 54).

I bedömningen av den generaliserade andra kan även stigma ingå, som innebär attribut hos

en person som är misskrediterande för personen (Goffman, 1990: 13). Stigma reducerar

uppfattningen av personen (ibid: 12). Goffman skrev även om den personliga fronten

i sin dramaturgiska interaktionism. På den personliga fronten, som Goffman

5

beskriver vara egenskaper som förknippas med aktören, ingår både lätt- och svårföränderliga

egenskaper (1990: 14-15). De lättföränderliga egenskaperna, bland annat ansiktsuttryck, kan

ses som ett exempel på tolkning och definition. Medan de svårföränderliga egenskaperna,

bland annat karaktäristiker förknippade med rastillhörighet (ibid: 15), kan ses som ett

exempel på hur den sociala interaktionismen, som en formande process, reproducerar och

transformerar det mänskliga grupplivet (Blumer, 1966: 538-539).

1.3.4 Etnicitet

I föreliggande studie är förståelsen av etnicitet socialkonstruktivistisk. Den etnologiska

insikten av etnicitet är att den inte är statisk utan skapad intersubjektivt och är föränderlig

beroende på situation och omständigheter (Ehn, 1993: 81). Ordet etnicitet härstammar från

grekiskans ”ethos” som betyder folk eller stam. En etnisk grupp innebär en föreställning av

gemenskap (ibid: 67). I föreställningen av gemenskap ingår ofta fyra kriterier som anses vara

avgörande för dess homogenitet;

1. Giftermål inom folkgruppen

2. Individerna som ingår i folkgruppen uppfattar sig själva och uppfattas av omvärlden

som en annan folkgrupp

3. Föreställning om en gemensam ursprung

4. Sociala och kulturella särdrag som skiljer folkgruppen från andra folkgrupper.

Dessa punkter bidrar till uppfattningen om ”vi” och ”de andra” som gör etnicitet kontrastivt

(ibid, 1993: 66-67); det är alltså genom olikheter och gränsdragningar som etnicitet uppstår

och dessa formas med markörer som språk och religion under individens uppväxt (Puskas &

Ålund, 2012: 39). Etnicitet kan också uppfattas som dynamiskt i den mening att den kan

innehas av individen beroende på given situation, den kan alltså bytas i kontakt med andra

(Ehn, 1993: 76). För den etniska artikulationen, det vill säga aktualiseringen av etnicitet, kan

ytterligare fyra punkter ges (ibid: 82);

1. Kompetens: språk- och traditionskunskap – modersmålets roll i bevarandet av kultur

2. Etnisk retorik: stereotypiska markörer för gemenskap – hur etnicitet synliggörs

3. Arenor: områden som hem och arbetsplats – hur dessa laddas med etniska innebörder

4. Sociala nätverk: familj, släkt och umgänge – individens kontakt med sin omgivning.

6

Intresset med studier om etnicitet ligger alltså främst i förståelsen av fenomenet som en

social process där den etniska identiteten aktualiseras i kontakt med samspel mellan olika

folkgrupper (Puskas & Ålund, 2012: 33); socialantropologen Fredrik Barth menar också att

”det är vid gränserna den etniska identiteten mobiliseras och ges expressiva former” (Ehn,

1993: 71). Vidare menar Barth att etnicitet kan förstås som social organisering av grupper

utifrån kulturella skillnader och att gränsdragningarna blir tydligare i konfliktsituationer

(Puskas & Ålund, 2012: 32-33) samt att etnicitet är starkt förknippad med sociala processer

och därför inte är essentialistiskt (Kamali, 2003: 221).

Etnologer studerar betydelsen av etnicitet för människor i det vardagliga livet och hur

etnicitet kan ses ”som identitetsskapande erfarenhet, som symbolisk självrepresentation och

som social interaktionsstrategi” (Ehn, 1993: 80).

1.3.5 Sammanflätade sociala positioner

Enligt sociologen Stuart Hall korsas etnicitet av andra samhälleliga positioner, såsom ras,

klass och kön (Puskas & Ålund, 2012: 43). Teorin om korsningen kallas för intersektionalitet

och innebär alltså att sociala positioner är förknippade med varandra och bör därför inte

studeras enskilt (Dahlstedt et al., 2013: 21, 25). Syftet med intersektionella studier är alltså att

ge en fullständig bild av upplevelser och fenomen. I föreliggande studie är meningen med

intersektionalitet att belysa de olika faktorerna som samspelar i informanternas interaktioner

med och upplevelser av omgivande aktörer.

Etnicitet görs genom kulturella representationer. Kulturella representationer är starkt

förknippade med sociala positioner som kön, klass och ålder (Ålund, 1997: 98). Den

kulturella bakgrunden behöver alltså inte vara den allra väsentliga faktorn som formar

identiteter och interaktioner då den etniska identiteten är förknippad med strukturella

positioner som klasstruktur, maktfördelning och materiella tillgångar. Detta har även visat sig

i studien Sötebrödet (Ehn, 1975: 72).

1.3.6 Migranter och deras ackulturationsstrategier

Studier om migranter bör på så vis inte enbart innefatta etnicitet men också andra sociala

positioner som samspelar med etnicitet i deras upplevelser av att vara migrant. Migranter kan

i stora drag kategoriseras utifrån orsak för migration; dessa är bland annat immigranter som

har frivilligt migrerat med syfte att bosätta sig permanent och sojourners, det vill säga

besökare eller turister (Abadan-Unat, 2003: 6), som har frivilligt migrerat med syfte att

bosätta sig temporärt. Sojourners består bland annat av internationella studenter. I

7

kategoriseringen finns även flyktingar och dessa skiljer sig alltså från resterande grupperna

framförallt av anledning att de har migrerat ofrivilligt. Kategorin immigranter kan vidare

delas i två grupper, dessa är family class immigrants, som utgår från att immigranten har en

familjemedlem som tar ekonomiskt ansvar för hen, och economic class immigrants som utgår

från att immigranten är självständig och har alltså kvalificerad utbildning för mottagande

landets efterfrågan på kompetenser i arbetsmarknaden (Merali, 2008: 503).

Immigranter står inför flertal förändringar i det mottagande landet. Att lära sig mottagande

landets språk, ansöka efter utbildning eller arbete, stå ut med rasism och diskriminering och

att forma en bikulturell identitet (ibid: 506).

Psykologen John Berry menar att beroende på 1) hur mycket av sin egen kultur migranten

vill behålla och 2) hur mycket migranten interagerar med andra kulturella grupper i det

mottagande landet upplever migranten en av de fyra ackulturationsstrategier vilka är

separation, assimilation, integration och marginalisering (ibid: 503-504);

a) Separation – begränsad interaktion med andra kulturella grupper

b) Assimilation – adaption till den omgivande kulturen; migranten lämnar sin egen kultur

c) Integration – kombination av migrantens egen kultur och mottagande landets kultur

d) Marginalisering – ambivalens mot båda kulturen

Bland immigranters skyddande faktorer, det vill säga protective factors, brukar social

support och integration anges. Social support innebär att immigranten känner som en del av

de andra immigranter med samma bakgrund. Integration innebär att immigranten känner som

en del av både de andra immigranterna och av det mottagande landet (ibid: 507). Även

turkiska föreningar har tidigare försökt att använda skyddande faktorn integration, dessa

föreningar hade i syfte att inkludera svenskar i föreningen i ett försök att integrera turkar med

svenskar (Lundberg & Svanberg, 1991: 41). Två av informanter i föreliggande studie har

etablerat en förening med syfte att förstärka svensk-turkisk integration.

8

1.4 Material

1.4.1 Urval av informant

I urvalet av informant har jag haft kriterium att avgränsa mig till första generationens

invandrare. Jag menar att senare generationer som har spenderat sina liv i Sverige inte märker

om deras turkiska identitet påverkar och i så fall hur den påverkar deras interaktion på

arbetsplatsen i lika stor utsträckning som första generationens invandrare märker.

Förutom en av informanterna är samtliga informanter födda i Turkiet och har flyttad till

Sverige efter en viss ålder. Informanten som är född i Sverige har dock flyttad till Turkiet i

ung ålder. Tre av informanter är män och en av informanter är kvinna. De är mellan 25-47 år

och är högutbildade. Det är också värt att nämna informanternas ursprungsstäder i Turkiet.

Tre av informanter har bott i Istanbul och en av informanter har bott i Izmir. Istanbul och

Izmir är båda storstäder och är geopolitiskt sätt mer europeiserade än Konya som tidigare

forskning har fokuserat på.

Informant A är född i Stockholm. Han flyttade med sin familj till Istanbul i sjuårsåldern.

Han har studerat arkeologi vid i Istanbul och flyttade tillbaka till Stockholm när han var 27.

Idag är han 47 år och jobbar på ett företag för skol- och handikapptransport.

Informant B är född i Izmir. Han är civilingenjör och flyttade ensam till Stockholm när han

var runt 20 för sin masterutbildning i Sustainable Energy vid en välkänd högskola i

Stockholm. Idag är han 32 och jobbar tillsammans med informant D med en egen förening

inom konst och kultur.

Informant C är född i Istanbul. Han flyttade med sin familj till Stockholm i fyraårsåldern.

Han har studerat litteratur och för nuvarande studerar han odontologi i Göteborg. Han är 25 år

och jobbar på en privat tandläkarklinik som assistent vid sidan om sina studier.

Informant D är född i Istanbul. Hon är civilingenjör och flyttade ensam till Stockholm när

hon var 23-25 för sin masterutbildning i Sustainable Energy vid en välkänd högskola i

Stockholm.. Idag är hon 35 och jobbar tillsammans med Informant B på en egen förening

inom konst och kultur.

9

1.4.2 Intervjuer

Empirin består av semistrukturerade intervjuer med fyra personer med turkisk bakgrund som

är bosatta i Sverige. I intervjuerna ställer jag frågor om personens bakgrund som behandlar

dennes liv i Turkiet innan flytten till Sverige, flytten till Sverige och utbildning. Med frågor

som dessa syftar jag på att få information om personens uppväxt och anledning till flytten till

Sverige som kan vara relevanta för hur personen upplever sin vistelse i Sverige.

Resterande frågor behandlar personens upplevelser och erfarenheter av sin omgivning, med

fokus på deras arbetsplats. Frågorna varierar mellan att vara inriktade på att vara turk och att

vara inriktade på kontakten med andra. I själva intervjuerna samtalar vi alltså inte enbart om

arbetsplatsen då jag skulle riskera att inte få en flyt i diskussionen med att sätta en sådan

limitation. Jag menar också att det inte skulle gå att förstå hur personen upplever sin

arbetsplats utan att framhäva om allmänna tankar om att vara turk i Sverige, detta då

arbetsplatsen befinner sig i det svenska samhället. Även arbetsplatser som är till majoriteten

bestående av icke-svenskar räknas med.

Kontakten med två av informanter skapades via gemensamma kontakter. Två andra

informanter är jag bekant med via deras förening. Efter presentationen av studien var samtliga

informanter mer än glada att bidra med sina upplevelser och erfarenheter. Intervjuerna

utfördes på kaféer i Stockholm stad. Informanterna är anonymiserade och är alltså medvetna

om uppsatsens syfte och sammanhang, vilket också är viktig för att framhålla en god

forskningsetik. Det är forskarens ansvar att berätta för sina informanter om forskningen

(Pripp, 2011: 81).

Den strukturerade delen av intervjuerna består av 15 frågor, varav vissa är kortare frågor och

vissa är frågor som uppmanar informanten att berätta om sin arbetsdag, om hur det var på

första jobbanställningen och allmänna tankar och vidare förklaringar, det vill säga svar på

frågor som uppstår under intervjuns gång. Under samtalens gång har fler frågor uppkommit.

Intervjuerna är 45-60 minuter. Två intervjuer har utförts på turkiska och sedan översatts till

svenska av mig. I översättningarna har jag tagit hänsyn till att föra fram den mening som

informanter har i sina svar, snarare än att översätta bokstavligt. Detta för att begränsa mig till

själva meningen då det är att förklara informanternas upplevelser och erfarenheter som är

syftet i uppsatsen.

10

1.5 Metod

1.5.1 Intervju med fenomenologisk ansats

Etnologin, lik fenomenologin, studeras induktivt och alltså härleder slutsatser från empiriska

erfarenheter. I den meningen är förståelsen av individens egen värld nödvändig att förstå. Den

etnografiska metoden djupa samtal, eller semistrukturerad intervju, fokuserar på individens

uppfattningar och upplevelser av sin egen värld. Fenomenologin är till stor hjälp i förståelsen

av dessa.

Den fenomenologiska läran har länge intresserat tänkare i den filosofiska disciplinen och

blev intressant i den svenska etnologin, främst bland forskare under sen 1980-tal och tidig

1990-tal (Hansson, 2011: 5), genom Husserls fokus på livsvärlden (Gustavsson, 2000). I en

intervju med fokus på informantens uppfattningar och upplevelser utgår man från svar som är

förknippade med individens livsvärld.

Livsvärlden, tyskans Lebenswelt, är ett koncept som Husserl beskrev som människans

delade värld. I samma koncept, nämnd först i Die Krisis der europäischen Wissenschaften

und die transzendentale Phänomenologie förklarade han även vikten av mänskligt

medvetande i livsvärlden.

[T]he everyday surrounding world of life is presupposed as existing – the surrounding world in

which all of us (even I who am now philosophizing) consciously have our existence; here are also

the sciences, as cultural facts in this world, with their scientists and theories. In this world we are

objects among objects in the sense of the life-world, namely, as being here and there, in the plain

certainty of experience /…/ On the other hand, we are subjects for this world, namely, as the ego-

subjects experiencing it, contemplating it, valuing it, related to it purposefully. (Husserl, 1970:

104-105).

Livsvärlden är alltså en bakgrund för människan som objekt och som subjekt. Det är också

världen vi upplever med vårt medvetande (Moran, 2012: 183). När Husserl skriver om

vetenskap som kulturella fakta menar han att vetenskapen utgörs av människans uppfattningar

av fenomen, företeelser och föremål som ontologiska objekt. Uppfattningen är i

orsakssamband med människans beteende, och att samarbeta med kollegor är just ett exempel

på det (Carlshammar, 1998: 6).

Husserl förklarar också den naturliga inställningen, som ligger som grund för livsvärlden

(Husserl, 2004: 111, Bengtsson, 2001: 45), där han menar att människan med sitt cogito

omfattar världen hon lever i och dess objekt inte enbart som ”blotta ting” men också som

11

”vackra” eller ”fula”, eller som ”vänner”, ”fiender”, ”främlingar, ”släktingar” etc. (ibid: 109).

Världen hon uppfattar och upplever är den naturliga världen, den är alltså ständigt där för

henne (ibid: 110).

Husserl menar att människan som ego-subjekt vet att allt som gäller för henne gäller även

för andra och på så sätt uppfattar hon den naturliga världen som objektiv och delad men som

upplevs på olika sätt av varje ego-subjekt (ibid: 110). Livsvärlden har också beskrivits som

”reality par excellence” för dess egenskap som den mest objektiva verkligheten (Berger &

Luckmann, 1966: 35). Livsvärlden som den mest objektiva verkligheten förklaras alltså även

här som en orsak av att den är delad med andra, och att dess strukturer därav upplevs som

förutfattade (ibid: 35-36), precis som kulturella fakta (Husserl, 1970: 104-105) vilka uppfattas

som självexisterande och alltså som positiva fakta (Bengtsson, 2001: 46).

Livsvärlden i föreliggande uppsats är alltså basis för informanternas subjektiva värld. Att

studera människan utan hänsyn till hennes livsvärld innebär att inte studera hennes

individuella liv och egenskaper vilket i sin tur innebär att hon reduceras till ett objekt (ibid:

47). Därför är hennes livsvärld av stor betydelse för etnologisk forskning som alltså fokuserar

på henne som subjekt, snarare än objekt. För att accentuera individen som subjekt bör

forskaren ställa frågor som uppmuntrar den intervjuade att berätta självmant (Fägerborg,

2011: 94). Svaren är alltså ur den intervjuades perspektiv och det är dennes livsvärld som står

i centrum. Då etnologen är lyhörd och generellt sett en bra lyssnare skapas det förtrolighet i

mötet, den intervjuade kan då känna sig uppmuntrad för att berätta mer och även minnas och

prata om saker som hen har glömt (ibid: 95). Intervjumetoden ger kunskap om den

intervjuades ”tankar, funderingar, drömmar, idéer, värderingar, normer, förhållningssätt,

farhågor och förhoppningar”; det är genom intervjuerna som forskaren kan nå inre världar

(ibid: 96), det vill säga livsvärldar. Tanken med en livsvärldsintervju är således att förstå och

förklara individens upplevelser och känslor utifrån sin livsvärld. Livsvärldsintervjun kräver

alltså att forskaren är reflexiv och lyhörd (Kvale & Brinkmann, 2009: 45-46) som alltså är ett

tillvägagångssätt för utförandet av intervjuer.

1.5.2 Transkribering och analys

Intervjuerna spelades in med mobiltelefon och användes sedan i transkriberingen av

intervjuerna. Etnopoetiska detaljer valdes bort i transkriberingen då utrymmet för uppsatsen

inte var tillräcklig för analysen av dessa. De turkiska intervjuerna transkriberades på turkiska

och sedan översattes till svenska. Ord, begrepp och koncept som är endemiska för turkiskan

förklaras i fotnoter. Analyseringen av intervjuerna gjordes systematiskt av en informant i

12

taget, detta för att belysa individens upplevelser och erfarenheter. Sedan sammanfogades

individernas förklaringar beroende på kontext; bakgrundsinformation, att vara turk och

arbetsplats. Samtliga kontexter delades sedan i flera underkontexter för att lyfta fram de olika

upplevelserna och erfarenheterna.

1.5.3 Kritisk reflektion och den fenomenologiska epochén

Inom etnologisk forskning menas det att det är omöjligt att nå objektivitet då forskningen är

ständigt påverkad av forskaren. Därför är reflexivitet eftertraktat. Ty, det är genom att

forskarens medvetenhet om sin egen roll som hen kan ta i åtanke, eller sätta i parantes, sin

subjektivitet. Det är ofta förekommande för forskare att studera företeelser, fenomen och

personer som de själva har tidigare kontakt med. Vad forskaren riskerar i att studera fenomen

som hen har tidigare uppfattning av är blindhet och konfirmeringsbias. Därför är det av

särskilt vikt att som forskare vara medveten om sina tidigare uppfattningar och att vara

reflexiv (Pripp, 2011: 65).

I den fenomenologiska läran har också tankar kring forskarens egen subjektivitet fått

uppmärksamhet. Husserl menade med begreppet bracketing, eller bortkoppling, att forskaren

skulle försöka få en neutral inställning till sitt forskningsämne genom att sätta sina

förutfattade meningar i parantes, vilket han kallade för epoché, och därigenom få tillgång till

det rena fenomenet (Husserl, 2004: 112-114). Husserls bracketing-koncept kan alltså ett

försök att vara reflexiv; genom den fenomenologiska epochén sätter forskaren inställningen

till den naturliga världen inom parantes och på så sätt står fritt från alla omdömen (ibid: 115).

Att som turk studera turkarnas erfarenheter och upplevelser i Sverige kräver särskild

lyhördhet och reflexivitet. Jag riskerar att ställa deterministiska frågor som konsekvens av

mina konfirmeringsbias likaså jag riskerar att lämna ut information som motsäger mina

tidigare uppfattningar. Av den anledningen har jag ställt frågor som är öppna och uppmuntrar

informanterna att svara brett. För att inte riskera att utelämna viktig information har jag också

valt en stor bas av information och litteratur. Mitt försök att ställa frågor som är öppna och

uppmuntrar informanterna att svara brett kan därför ses som epoché, då jag sätter mina egna

förutfattade meningar inom parantes. Däremot är min turkiska identitet också en fördel i att

studera detta förhållande i den meningen att jag håller en insiderposition och skapar därmed

närmare kontakt med mina informanter. På så vis har min insiderposition högre potential i att

få informanternas känslor och åsikter (Fägerborg, 2011: 95).

En annan punkt som bör noteras är den tredje närvarandets påverkan i

intervjusammanhangen. Den tredje närvarande innebär de rådande diskurserna och alltså

13

deras påverkan hos forskaren och informanterna. Detta kan vara genom tidningar, tidskrifter,

radio och tv (Pripp, 2011: 67-68). Oavsett förhållandet mellan forskare och informant råder

det alltid en tanke om den andre, det vill säga den tredje närvarande. Därför är alla

intervjusammanhang även påverkade av den tredje närvarande. Av den anledningen kan det

rena fenomenet aldrig studeras utan påverkan av subjektivitet som Husserl försökte uppnå

med bracketing-metod. Det är alltså inte enbart informanten, men också forskaren som är

påverkad av den tredje närvarande. Deterministiska frågor och konfirmeringsbias kan också

vara en effekt av den tredje närvarande

14

1.6 Forskningssammanhang

1.6.1 Studier om turkar

Mycket tidigare forskning om turkiska migranter i Sverige har gjorts inom flertal discipliner.

Journalisten Christoph Andersson har i sin bok Om Turkar (1986) intervjuat turkar om livet i

Sverige. Syftet har varit att förklara migranters anledningar till flytten till Sverige. Han har

också beskrivit Turkiets kulturella, ekonomiska och sociala situation för att få en bättre

förståelse av turkiska migranter. Studien har fokuserat på Kulu-turkar.

Statsvetaren Şahin Alpay har i sin doktorsavhandling Turkar i Stockholm (1980) fokuserat

på ett flertal aspekter i turkarnas liv i Sverige, däribland migranters politiska åsikter, arbetsliv

och integration. Studien har varit en del av projektet Politisk resocialisation av invandrare.

Studien har visat att turkar präglas av heterogenitet gällande etnicitet, religion och utbildning.

Studier om turkiska migranter har även gjorts i andra europeiska länder. Sociologen Riva

Kastoryano har i sin studie Être Turc en France (1986) studerat turkar i Frankrike och deras

integration, med fokus på första och andra generationens invandrare (ibid: 21). Hon har

beskrivit migrationen som en ekonomisk migration och förklarat att studier har gjorts i andra

länder, däribland Sverige, där den turkiska migrationen har varit mycket större (ibid: 15).

I den socialantropologiska disciplinen har studier om turkar gjort bland annat av

socialantropologen Judith Narrowe. I sin studie Under One Roof – On Becoming a Turk in

Sweden (1998) fokuserar Narrowe på bland annat individers upplevelser av undervisningen av

det turkiska språket i Sverige, som barn och som vuxen. Hennes syfte var att förklara hur den

turkiska modersmålsundervisningen, konceptualiserad som ”diskursen av oss”, det vill säga

föreställningen av gemenskap, formades och praktiserades i svensk-turkisk kontext.

Då samtliga studier är minst 20 år gamla och nya insikter om den turkiska diasporan är

eftertraktade är föreliggande studie en bidrag till att förnyad kunskap om turkar.

15

1.6.2 Studier om invandrare och arbete

Bland de första etnologerna som intresserade sig för arbetslivet är Billy Ehn som i sin studie

Arbetets flytande gränser (1981) har studerat en läkemedelsfabrik i Stockholm. Han har

skrivit om samlevnadsfrid som innebär ”en provisorisk gemenskap mellan människor av olika

ursprung” där de kulturella skillnaderna tonades ner eller underkommunicerades i de flesta

situationerna (Ehn, 1993: 73). Detta trots att majoriteten av arbetsplatsen bestod av unga

svenska män med negativa uppfattningar om utlänningar. Ehn har också i sin studie

Sötebrödet (1975) studerat jugoslaver som hade invandrat till Sverige under Sveriges

industriella högkonjunktur och de push- och pulleffekter som de angav för deras flytt.

Etnologen Oscar Pripp har i sin studie Företagande i minoritet (2001) studerat hur assyriska

och syrianska entreprenörer interagerar med sin omgivning. Syftet med studien var att

undersöka när, var och hur etnicitet aktualiseras för entreprenörerna. Studien belyser de

strategier som entreprenörerna använder för att avlägsna hinder och således utnyttja

möjligheter. I kapitlet ”Den segregerande välviljan – kultur som makt” (Bruket av kultur,

2005) skriver Oscar Pripp om ”hur kultur – och kulturskillnader – används för att förstå och

förklara etnisk och rasmässig segregation i Sverige” (ibid: 73).

Socialantropologen Aylin Akpınar har i sin studie Male's Honour and Female's Shame:

Gender and Ethnic Identity Constructions among Turkish Divorcées in the Migration Context

(1998) studerat turkiska kvinnor i Sverige och deras arbetsliv med hänsyn till deras

socioekonomiska bakgrund. Studien visar att äldre kvinnor ur den första generationens

invandrare med bakgrund från landet är segregerade på arbetsplatsen och kvinnor i

medelåldern ur andra generationens invandrare med bakgrund från storstäder ser sina arbeten

som en möjlighet att forma en ny identitet i det svenska samhället.

16

2. Resultat

2.1 Informanternas bakgrund

I följande avsnitt återges informanternas berättelser om uppväxt och flytt till Sverige.

Informant A och C har i ung ålder varit i kontakt med det svenska samhället. Informant B och

D är uppvuxna i Turkiet och har alltså flyttat till Sverige i vuxenålder.

2.1.1 Att flytta i ung ålder

Informant A är född i Sverige och har bott i Istanbul från sjuårsåldern till 21-årsåldern. Han

har sammanlagt bott i Sverige i 28 år, varav de första åren 1971-1978 och de senare åren

1997-idag. Innan han flyttade tillbaka till Sverige hade han utbildat sig till arkeolog i Istanbul

och jobbade på diverse arbetsplatser. Däribland på utgrävningarna på Labraunda, ett projekt

av Svenska forskningsinstitutet i Istanbul, ledd av en svensk professor i arkeologi.

Informanten har spenderat sin barndom i båda länderna, alltså i två samhällen. Därför kan det

konstateras att han har spenderat sina år i kontakt med båda samhällen.

Informant C flyttade till Sverige 1997 som fyraåring. Han berättar om sin uppväxt som en

svårare period av anledning att han inte talade det svenska språket. Det var ett stort problem

för honom då han inte kände att han kunde bli förstådd av andra. Därför kände han mycket

ångest det första året i förskolan. Språk är ett av nyckelelementen i förståelsen av kultur

(Merali, 2008: 504), liknande koppling mellan språk och kultur gör även Ehn som menar att

språk bevarar kultur (Ehn, 1993: 82); när informanten förklarar att han inte kände sig förstådd

av andra ingår således en känsla av att än inte ha kunnat behärska kulturen i den svenska

skolan.

2.1.2 Att vara uppväxt i två samhällen

Informant A beskriver sin familj och uppväxt som ”bra”. Han har spenderat sina skolår i den

anatoliska stadsdelen Üsküdar i Istanbul. En stadsdel som är en av de mer kulturell

konservativa stadsdelarna i Istanbul. Hans förklaring av sin familj och uppväxt enbart som

”bra” kan betyda att informanten inte känner att han upplevde någonting särskilt. Det kan

också betyda att informanten inte känner att han vill prata vidare om sin familj och uppväxt.

Här kan mötet mellan mig, som forskare, och honom, som informant, vara av vikt för vad han

känner sig bekväm med att prata om; köns- och åldersskillnaden må alltså ha skapat en känsla

av att jag är outsider. Fägerborg menar att dessa skillnader kan vara betydelsefulla för hur

intervjun gestaltas (2011: 95). Skillnaderna kan alltså ha lett honom till att inte vidareutveckla

vad han menade med en ”bra” familj och uppväxt.

17

När vi pratar om de första sju åren av hans liv förklarar han att han gick på lekis i Solna, där

han bodde med sin familj innan flytten till Istanbul. Däremot menar han att de första sju åren i

Sverige inte har haft någon påverkan i hans uppväxt. Han förklarar vidare att det enda han

hade fått från de åren i Sverige var det svenska språket. Han berättar att han inte känner sig

som svensk trots att han gillar mycket med Sverige. Vidare säger han att han tror att det beror

på att han har levt bara de första sju åren av sitt liv i Sverige och att han har alltid pratat

turkiska i familjen. Det turkiska språket verkar alltså ha fungerat som ett medium för

bevarandet av kulturen (jmf Ehn, 1993: 82).

Att han förklarar att de första åren i Sverige inte har påverkat hans uppväxt får mig att

fundera på medvetandets roll i individens uppfattning av andras syn och dess påverkan hos

individens identitet. Enligt tanken om spegeljaget och växelverkan mellan mig:et och jag:et

(Trost & Levin, 1996: 37-38) är det omöjligt att individen inte har påverkats av sina första år i

Sverige. I hans förklaring om att språket har varit den enda han har fått från sina första år i

Sverige kan liknande analys utföras; informanten kastar bort den kulturella påverkan när han

talar om språk som det enda han har tagit emot. Däremot är språk och kultur sammanflätade

(Ehn, 1993: 82), precis som den symboliska interaktionismen lägger stor vikt vid språket och

menar att det är genom mening som skapas intersubjektivt som människan uppfattar sin

omvärld (Blumer, 1966: 538-339), och därför är det alltså osannolikt att informanten inte har

påverkats kulturellt. Informant A:s uppfattning av att inte ha varit påverkad av det svenska

samhället i sin uppväxt är särskilt intressant när det gäller självkänslan som uppstår på grund

av informantens uppfattning av hur han ter sig för andra och uppfattning av andras syn på

honom. Trots att informanten är född i Sverige anser han sig inte vara svensk. Hans känsla av

etnicitet kan således konstateras vara förknippad med känsla av familjetillhörighet snarare än

tillhörighet till födelseplats.

Det kan talas om informantens mig:et och hur dess svårföränderliga egenskaper, som

karakteristiker som förknippas med rastillhörighet och språk (Trost & Levin, 1996: 37-38),

påverkar hans uppfattning av sig själv. Att informanten är uppvuxen i en kulturell konservativ

stadsdel i Istanbul kan ytterligare hjälpa oss att förstå att hans mig:et som innefattar andras

förväntningar på honom, och i detta fall kan det vara att den kulturella konservativa

omkretsen har förväntningar om att han ska vara turk, men också lättföränderliga egenskaper

som innefattar hans åsikter skulle kunna påverka personens uppfattning av sig själv; i relation

med andra skapar han sin uppfattning av sig själv (jmf ibid: 73-74).

Informant C som också har spenderat en del av sin barndom i Sverige menar att har varit

påverkad varken av sin familj eller sin omgivning vad det gäller hans riktiga övertygelser när

18

jag frågar honom om vilken påverkan hans familj och omgivning må ha haft angående hans

tankar om religion och politik.

Min uppväxt har varit lite religiöst färgad, men det har inte haft någon större effekt på mig. Jag var

väldigt selektiv i vad jag trodde på redan då. Mina föräldrars åsikter om religion eller politik må ha

påverkat mig, i den mån att, i tidig ålder, ha stundvis hållit med dem för att vinna deras gunst. Men

mina riktiga övertygelser har nog aldrig påverkats av andras tankar. Likadant är det med sociala

faktorer etc. för jag tror verkligen inte att min biologiska disposition tillåter detta. (Informant C,

12/12-18)

Föräldrar är ofta ens första kontakt som signifikante andre, det vill säga personer en har

direkt kontakt med (Trost & Levin, 1996: 52). Att informanten hade som barn valt att hålla

med sina föräldrar enbart för att vinna deras gunst kan väcka frågor om vilken påverkan detta

kan ha haft. Informantens förklaring innebär att han medvetet påverkade sina föräldrars

bedömning av honom; hans självkänsla som i vanligt fall skulle bli påverkad av hans

föräldrars bedömning blir i detta fall påverkad av hans föräldrars bedömning av honom som

han har format. Den första komponenten för Cooleys sociala jag, det vill säga uppfattningen

om hur vi ter oss för andra (Ritzer, 2000: 35), blir i det här sammanhanget viktigt att förstå;

informantens påverkan på sina föräldrars bedömning av honom är alltså en konsekvens av

hans uppfattning om hur han ter sig för dem.

Därutöver kan det också diskuteras om informantens omgivning inte har påverkat hans

riktiga övertygelser. Då mening och uppfattning skapas intersubjektivt är det högst osannolikt

att informantens riktiga övertygelser inte har påverkats av andras tankar. När det gäller frågan

om tron på religion och politiska åsikter kan det ha varit en påverkan av generaliserade andre,

det vill säga personer en inte har direkt kontakt med (Trost & Levin, 1996: 54), och behöver

alltså inte nödvändigtvis varit en påverkan av signifikante andra, i det här fallet hans föräldrar.

2.1.3 Livet innan Sverige

Informant B är född och uppväxt i Izmir. Han beskriver Izmir som Turkiets Sverige; inga

stora klasskillnader, de flesta tillhörande medelklass, högre utbildningsnivå, och där de flesta

liknar varandra. Han flyttade till Sverige 2009 direkt efter sin grundutbildning som ingenjör.

Informanten förklarar också att han ansåg sig vara europé, bland annat som en konsekvens av

att ha varit uppväxt i Izmir. Han berättar att det var västvärlden han alltid såg framemot och

att han lyssnade hellre på hard rock än klassisk turkisk musik2. Vidare säger han att han inte

2 Översättning av ”Türk sanat müziği”, direkt översättning för turkisk konstmusik.

19

märkte att han var turk när han flyttade till Sverige, snarare märkte att han inte var så pass

europé. Att informantens uppfattning av sig själv som europé i sitt liv innan Sverige kan

konstateras vara en konsekvens av andras syn på Izmir och uppfattningen om Izmir som

Turkiets Sverige. Förändringen i hans uppfattning av sig själv som europé förändrades när

han flyttade till Sverige. Det är tydligt att informantens uppfattning av sig själv förändras

beroende på andra.

Också Informant D flyttade till Sverige 2009. Hon var runt 23-25 år gammal vid flytten.

Innan flytten arbetade hon på en bank i Istanbul men kände att det inte var något för henne.

Hon är född och uppvuxen i Istanbul i en familj som lade stor vikt på utbildning. Båda

föräldrarna är högutbildade och utbildning på högre nivå har alltid varit en självklarhet för

föräldrarna och för henne.

2.1.4 Att vara uppväxt i Turkiet

Informant B förklarar att familjen har alltid varit ett stöd för honom, särskilt gällande

utbildning. Vidare berättar han att hans pappa var ganska liberal och han menar att det måste

ha berott på att han är utbildad i Tyskland. Han beskriver sin familj som typisk för Izmir, det

vill säga efterföljare av Atatürk och CHP (Cumhuriyet Halk Partisi3 – ett vänsterparti)

sympatisörer. Vidare tillägger han att det har fört med sig både för- och nackdelar.

Det brukar ju sägas ´gavur Izmirli´4, då tror man att man verkligen är progressiv men sen märker

man också att man är fascistisk. /…/ Jag är ju inte så sträng mot min familj men vi har våra

konflikter. De kan säga ’låt kurder göra det de vill men endast till en viss grad’. Eller exempelvis

AKP eller att vara emot slöja, Izmir är mer sträng gällande sådant. (Informant B, 6/12-18)

Han tillägger också att det inte talades särskilt mycket om politik då politiska åsikter i

familjen var uppenbara. Informantens upplevelse av den stränga vänsterpolitiken och hans

uppfattning av den som ”fascistiskt”, det vill säga påträngande.

Informant D har haft konflikter med sin familj gällande politik, där ofta hon har varit den

liberala sidan. Hon förklarar också att det däremot tack vare sin familj som hon har sina

liberala tankar idag. Hennes världsåskådningar är också starkt påverkade av sin familj, med

för- och nackdelar, berättar hon utan vidare förklaring. Det kan indikera att hennes liberala

tankar utvecklades via konflikterna med familjen. Informanten valde att inte utveckla sin syn

3 Republikanska folkpartiet 4 Gavur kan betyda icke-muslim, europé, västerlänning. Gavur Izmirli betyder person från

Izmir som beter sig som en gavur.

20

på liberala tankar. Intervjun som ett möte, där en åldersskillnad mellan mig och informanten

(Fägerborg, 2011: 95), kan ha påverkat hur detaljerad informanten ville att hennes utsaga

skulle vara. Men även tanken om den heterogena turkiska diasporan kan försvåra samtal om

politik.

21

2.2 Att vara turk i Sverige

Följande avsnitt är indelad efter kategorier för kontakten med icke-turkar respektive turkar.

2.2.1 Stigmatiserad

Etnicitet görs i gränsdragning med andra (Ehn, 1993: 71), det är alltså relationellt och formad

i bemötandet med andra (Puskas & Ålund, 2012: 33). I bemötandet med andra ingår även

bedömningar av andra vilka i vissa fall kan vara baserade på stigmatiseringar (Goffman,

1990: 13). Ett sådant exempel kan vara namn och utseenden; informant A har ett turkiskt

namn och berättar att han har varit med om svårigheter kopplat till sitt namn och sitt icke-

etniskt svenska utseende. Han förklarar att han märker att han är turk när han pratar med

myndigheter, banker och husvärden.

Det känns som att de uppfattar mig mer negativt än om jag hade varit svensk. Det är just det som

påverkar hur jag upplever. Jag vet att om jag hade varit svensk, om jag hade svenskt ursprung så

hade jag fått bättre bemötande och problemet skulle va lättare löst. (Informant A, 25/11-18)

Det framgår tydligt att informanten upplever sig själv utifrån sin uppfattning om hur han ter

sig för andra och sin uppfattning om hur andra bedömer honom. Han upplever att sina

svårföränderliga egenskaper som namn och icke-etniskt svenska utseende påverkar hur han

blir bemött i Sverige. Det är genom den etniska retoriken, det vill säga de stereotypiska

markörerna som synliggör etnicitet (Ehn, 1993: 82) som hans framträdande med omgivande

aktörer på myndigheter, banker och husvärden formas. Hans medaktörer, i detta fall den

generaliserade andre, formar en självkänsla hos informanten utifrån dessa markörer. Det är

också värt att nämna att processen är situationsbunden och alltså sker på informantens front

där han interagerar med sina medaktörer.

Informant B berättar en anekdot från andra året på sin masterutbildning om en svensk

klasskamrat som inte pratade särskilt mycket om valet 2010 och om politik överhuvudtaget.

Vidare säger han att klasskamraten endast kommenterade att han inte tyckte om extremism,

varken höger eller vänster. Informanten menar att det var något nytt för honom, tämligen

konstigt då han var van vid att högutbildade var mer vänsterbelägna gällande politik. Han

tillägger att det var först då han märkte att svenskar är mer för sig själva och enligt honom

”mer balanserade”.

Informanten bedömer den signifikante andre utifrån sin tidigare erfarenhet. I det här

sammanhanget ser vi att informantens förväntningar på den andre är präglade av hans

bedömning av honom som högutbildad. Med sina tidigare erfarenheter som grund för sina

22

förväntningar reproducerar han, men genom hans uppfattning av hur den signifikante andre

ter sig för honom avbryts reproduktionen och istället formas om till en ny bedömning.

Jag frågar informant B hur och när han märker att han är turk. Han börjar med att förklara

sina tankar om att vara turk.

Jag är inte säker på hur turkisk jag skulle definiera mig själv att vara. Som en identifikation är jag

turk men jag försöker att inte göra en större sak av det. Jag är ju en människa. /…/ När det pratas

om var man kommer ifrån kan jag bara tänka, även att säga att jag är från Izmir är för generellt.

Jag är född i en familj i Izmir. Inte ens det; skolan du har gått i, människor i din omgivning, saker

du har gjort, hur de har påverkat dig, eller också att bli kär etc. Alltså saker som formar dig är

dessa. Inte ett blått ID-kort5, inte att det står turk på det och inte heller att det står Islam på det.

(Informant B, 6/12-18)

Vidare berättar han om att han har olika minnen från både den turkiska gruppen och den

svenska gruppen. Han förklarar att det är alltid personen framför dig som får dig att känna

som den personen du känner att du är, ibland en främling. Vidare tillägger han om vad som är

meningen med att vara turk om även en turk får en att känna sig som en främling.

Informanten upplever svårigheter med att uppfatta sig själv utifrån markörer som etnicitet,

kön och religion. Han menar att det är annat som skapar den självkänslan han har; hans

upplevelser av hur han blir uppfattad av den andra och hur den andra får honom att känna.

Informanten berättar om en upplevelse han hade när han bodde på Lappis, ett studentboende

norr om Stockholm.

Det var en studentfest. Alla drack, det var både kvinnor och män, en helt vanlig situation för mig.

Där var det också en spanjor som kom fram till mig och sa ’Hur kan du vara turk? Du dricker ju.

Du är väldigt vit, vitare än vanligt’. Jag var förvånad. Vad menade han? Så man har ju alltid med

sig den turkiska identiteten, oberoende av hur du definierar dig själv. (Informant B, 6/12-18).

Informantens uppfattning av sig själv kommer i konflikt med den andres uppfattning och

bedömning av honom. Det är intressant att hans lättföränderliga egenskaper, bland annat

åsikter om festen som en vanlig situation för honom, underordnas hans svårföränderliga

egenskaper, som etnicitet, i hur han ter sig för andra. Det är ett tydligt exempel på

reduceringen av personer i bedömning utifrån stigmatiseringar (jmf Goffman, 1990: 12).

Informant D upplever liknande situationer. Hon menar att hon ofta misstas för att vara grek

eller spanjor av andra och att när de får veta att hon är turk förändras deras beteende gentemot

5 ID-korten i Turkiet är färgade beroende på innehavarens kön.

23

henne, framförallt märker hon en förändring i deras ansiktsuttryck. Vidare berättar hon att det

är däremot mycket säkrare att som kvinna leva i Sverige.

Det är otroligt att vara kvinna här. Att gå ut mitt i natten i Istanbul, jag behövde alltid kolla

omkring mig, låtsas som att jag pratar i telefon… Här känner jag inte att jag behöver göra det. Jag

kan gå ut klockan 2 och 3 under natten. Det är en annan upplevelse att vara kvinna, att vara utan de

rädslorna och att kunna gå utan konstiga blick. (Informant D, 6/12-18)

Här framgår det tydligt att etnicitet korsas av kön. Informantens upplevelser av att vara turk

i Sverige påverkas inte enbart av hennes etnicitet men också av hennes kön. Alltså är sociala

positioner sammanflätade (Puskas & Ålund, 2012: 43). Det kan således konstateras att hon

inte känner sig stigmatiserad i Sverige på grund av sitt kön i samma utsträckning som i

Turkiet. Informant D berättar om flera sammanhang där hon märker att hon är turk. Ett av

dessa sammanhang är när hon är på Migrationsverket och reaktionerna hon får där. Hon

berättar om ett senaste besök hon hade gjort för att få sitt permanenta visum. Hon pratade

engelska med tjänstemannen och då hade han sagt till henne att det kommer ske förändringar

efter september och att hon inte borde känna sig bekväm med att tala engelska med honom.

För första gången kände jag som att jag tillhörde den andraklass. Jag frågar mig själv om det är bara det

landet jag är född i som jag kan leva i… Jag frågar mig själv varför jag känner mig såhär. Hur ska det här

landet kompensera för hur jag har känt och känner? Jag kom hit helt ensam, utan min familj och utan

någon annan, för att studera. Om de inte villa ha mig här borde de ha inte tillåtit mig att komma. Alla de

här konstiga ursäkterna för att deportera mig… (Informant D, 6/12-18).

Trots att hon kan kommunicera på ett världsspråk som också är ett lingua franca blir hon

inte accepterad. Diskursen om öst och väst som binära oppositioner med en etnocentrisk vy

från västsidan kan också vara en möjlig förklaring för skillnader mellan bemötandet av en

icke-svensk från öst som talar engelska och en icke-svensk från väst som talar engelska. Att

hon kände sig tillhöra andraklass behöver nödvändigtvis inte handla om att hon inte talade

svenska; det kan lika gärna ha handlat om att hon är från öst och därför stigmatiserad.

2.2.2 Språk och identitet

Språk som en kompetens för att bevara kultur (Ehn, 1993: 82) som sker i kontakt med

signifikante andre kan ha stor betydelse för personens etniska artikulation. Detta kan vi se hos

Informant C som berättar om att han har två personligheter när jag frågar honom om vilka

förändringar och anpassningar han gör beroende på vem han är med.

24

Jag har nog två personas som jag skiftar mellan. Det är inte lätt att bete sig annorlunda beroende på

vilka man är med. Självklart gör alla människor justeringar med hänsyn till hur de vill bli

uppfattade beroende på given situation. Men att det är lite mer komplicerat än för en normal

individ. För det finns en uppsjö av kulturell massa i ens hjärna som har förankring till en totalt

annorlunda värld. Hur förklarar man en livsläxa som springer ur en kollektiv visdom i form av ett

ordspråk, som originellt kommer från den turkiska trubaduren Aşık Veysel? Det går inte utan att

ge personen samma kulturella bakgrundsinformation, och som främling kräver det mer inlevelse

än vad man förmår till. Är man främling till en kultur så förstår man inte, och om man förstår är

man inte främling längre. (Informant C, 12/12-18).

Att göra justeringar med hänsyn till hur man vill bli uppfattad är alltså ett fenomen som

informanten känner mycket väl igen sig i. Här förstår vi språkets vikt för honom när det gäller

hans förmedling av sina känslor och även kulturen som ligger till grund för språket. Det är

genom språket som han skapar mening och sedan delar den. Vidare berättar han om att

habitatet för sin första personlighet, den turkiska identiteten, ligger bortom räckhåll då han har

kommit ifrån sin familj, som är den viktigaste miljön för honom där han kan känna sig som

turk. Informantens etniska sociala nätverk (Ehn, 1993: 82) är alltså hans familj. Han menar att

han har börjat glömma ord och att när han inte har kunnat prata turkiska med någon i sin

isolation känner har att hans värld är nedkrympt och liten. Hans turkiska personlighet som

baseras på dess etniska artikulation är alltså starkt förknippad med hans kontakt med sin

familj som signifikante andre.

Bristen på talat modersmål och den värld det språket öppnar upp för mig är väldigt viktig för att

jag ska känna att jag använder hela min potential. För den svenska personan är egentligen inte hel

utan snarare en halv. Jag vet inte hur man blir riktigt ledsen eller glad som svensk, för att jag

saknar total kulturell behärskning som kommer naturligt när ens plats i en kultur är given från dag

ett. Därför är min persona inte fullständig och hämmar en total upplevelse av livet. (Informant C,

12/12-18).

När jag frågar informanten om hur det känns i interaktionen med andra som inte talar

turkiska säger han att det inte är inte helt lätt att förklara.

Jag kan inte teorierna bakom subjektet och dess interaktion med omvärlden. Men jag vill hävda att

alla människor har ett emotionell vokabulär som formas av tidigare upplevelser. Dessa upplevelser

är samtidigt vår historia och det som gör oss till den individ vi är. Då dessa faktorer är invävda i

varandra påverkas dem också av varandra. (Informant C, 12/12-18).

25

Informantens uppfattning av språk och individens historia kan ses som språkets kompetens i

bevarandet av kultur (Ehn, 1993: 82). Med brist på socialt nätverk för sin etnicitet och brist på

talat modersmål känner informanten att även hans egen värld är nedkrympt och att han inte

kan fullkomligt integrera i det svenska samhället. När vi ser tillbaka till hans skolår som ny

inflyttad kan vi förstå att känslan av två personligheter kan kopplas till att skolbarn med

annan kulturell bakgrund i mottagarlandet är mer medvetna om sin kulturella identitet (ibid:

505). Däremot är lärandet av mottagarlandets språk ett nyckelelement i behärskningen av dess

kultur. Således kan två kulturella identiteter existera i en person, precis som hos informant C.

2.2.3 Interaktionen med andra turkar i diaspora

Informant B berättar fler minnen han har från sitt nuvarande jobb. Han berättar om att de hade

anordnat ett befrämjande event på Kungsträdgården. En av föreningens volontärarbetare på

eventdagen pratade med en äldre man. Informanten förklarar att volontärarbetaren och

mannen vände sig om då och då för att kolla på honom. Vidare berättar han att mannen

verkade vara konservativ.

Jag sa ’Hej, jag heter [Informant B]’ och sträckte ut min hand. Han försökte komma ifrån mig.

Han skakade inte min hand. Han gick ifrån mig. Då förstod jag att det var mig de talade om. Sen sa

han ’Jag ser dig inte som en konstnär som representerar mig. Du borde inte representera mig och

mitt land’. Han sa det tydligt. Mitt hår är ju långt, jag har örhängen, jag har en hatt. Alltså, jag är ju

annorlunda, i hans ögon. Jag själv tycker att jag är en normal person. Jag försökte berätta för

honom att vi alla är olika, att vi har olika personligheter, att jag bara är en av tusentals personer, att

konst är något som alla skapar på sitt eget sätt. Han lyssnade inte, han var så sluten. ’Ja… alltså jag

säger inget, ok ok…’6 Turkar är segregerade. Turkiets sociologiska situation fortsätter precis på

samma sätt även i Sverige. När man delar någonting om kurder blir de konservativa och de som är

CHP-sympatisörer inte nöjda osv. (Informant B, 6/12-18).

Informanten berättar att han har upplevt konflikter även med personer som inte har varit

konservativa. Han berättar om en turkisk musiker som han kontaktade för att samarbeta med.

Efter att personen hade kollat på föreningens tidigare arbeten där hon också hade sett bilder på

saz7 hade hon bestämt sig för att inte samarbeta med föreningen, enligt vad han fick veta av

en gemensam vän.

6 Informanten imiterar mannens Kulu-dialekt. 7 En traditionell turkisk musikinstrument.

26

Egentligen var det inte så att hon inte skulle ha pratat med mig, men när jag kontaktade via vår

förening ville hon inte ha något att göra med oss. Det är konstigt. Varken konservativa eller de

som är mer europeiska och moderna gillar oss. Jag kontaktade också en journalist. Han svarade

inte. Han ville inte ens lära känna oss. (Informant B, 6/12-18).

Frågan om etnicitet blir aktuell i båda av fallen. I interaktionen med den konservativa

mannen känner informanten att han inte är accepterad av honom och i interaktionen med de

europeiska personerna får informanten ingen respons. Som informanten själv förklarar pågår

Turkiets inhemska segregation även i den turkiska diasporan. Här kan vi tydligt se att

etniciteten korsas av politik och utbildning. Därutöver är den fjärde punkten för etnisk

artikulation, socialt nätverk (Ehn, 1993: 82), inte uteslutande för den turkiska identiteten då

gränsdragningar finns även inom den turkiska identiteten. Dessa gränsdragningar görs även

inom gruppen med stereotypiska markörer inom den heterogena etniciteten.

Informant D berättar att när hon hade flyttat till Sverige var det andra turkar i omgivningen

som hade bestämt sig för att sluta umgås med turkar. Hon förklarar att dessa turkar slutade

kontakta henne och andra turkar och detta för att bevisa att de kan integreras i det svenska

samhället. Informanten berättar också om reaktionerna de fick när de etablerade konst och

kulturföreningen. Andra turkar, framförallt andra och tredje generationen, reagerade inte

positivt. Hon förklarar att turkarna inte välkomnade idén då de inte ansåg dem ha rätten till att

etablera en sådan förening, just för att de var första generationens invandrare.

När vi etablerade föreningen tänkte vi att vi må ha bott i Sverige i endast tio år men att vi borde

bidra med någonting. Vi må inte ha kommit hit för femtio år sen, vi må heller inte va födda här.

Jag kom när jag var 23-25. Jag kom med en annan synsätt. Det borde inte spela någon roll att det

faktum att jag kom hit efter en viss ålder och har ett annat synsätt. Eller, när vi fick en sådan

reaktion som ’vilka är ni?’ från andra turkar tänkte vi att vi kanske kan se på saker från en annan

vinkel. Det kanske är just det som kommer förändra något. Till exempel integrationsproblem, det

kanske är en ny synvinkel som kommer bidra till lösningen av det. Därför säger jag till mig själv

att jag inte är en turk som har kommit hit för tio år sen; jag har kommit hit för tio år sen från en

annan kultur och presterar att lära mig den svenska kulturen. Jag har förmodligen inte kunnat

behärska hela den svenska kulturen, därför behöver jag tolka den och min tolkning påverkas av

min tidigare kultur. Därför gillar jag inte benämningen ’turk som har kommit hit för tio år sen’.

(Informant D, 6/12-18).

I interaktionen med andra turkar ser vi återigen en segregation. I det här fallet är

segregationen baserad på hur länge man har varit bosatt i Sverige. Informanten menar först att

hon inte tyckte att det borde spela någon roll att hon är relativt ny i Sverige, däremot

27

förändrades tanken när andra turkar hade en annan bedömning. I interaktionen med andra

förändrades alltså hennes självkänsla (jmf Trost & Levin, 1996: 73-74) och idag tycker hon

att den situationen hon befinner sig i kan vara till hjälp gällande turkarnas generella

integrationsproblem.

2.3 Arbetsplats

I informanternas berättelser av sina uppfattningar och upplevelser av sina arbetsplatser har ett

flertal strategier för att avlägsna den turkiska identiteten förekommit. Resultatet kategoriseras

efter etnisk homogen arbetsplats respektive etnisk heterogen arbetsplats. Definitionen av

dessa kategorier har gjorts utifrån informanternas strategier att separera (därav

homogenisering/enhetlighet) och att integrera (därav heterogenisering/mångfald) och alltså

inte utifrån arbetsplatsens homogenitet eller heterogenitet.

2.3.1 Etnisk homogen arbetsplats – strategin att undvika kontakt (Separation)

Informant B berättar om en tidigare arbetsplats där samtliga, inklusive chefen, var turkar. Han

beskriver arbetsplatsen som en liten Turkiet. Vidare säger han att även det är en intressant sak

värd att skrivas en sociologisk studie om. Det faktum att det var enbart turkar på arbetsplatsen

fick honom att förstå skillnaden från motsatt håll; han säger att det kändes som att något var

fel. ”Det är inte så likt Sverige, det borde vara lite mer som Sverige” (Informant B, 6/12-18)

säger han om vad han tänker om sin tidigare arbetsplats. Här är frågan om vilken plats, eller

vilken inramning det är på platsen, intressant för interaktionen. Det är genom inramningen av

sammanhanget, en turkisk arbetsplats i Sverige, som informantens interaktion med andra

formar hans bedömning av situationen.

Informant A förklarar att hans första jobb i Sverige var som städare på Karolinska institutet

och idag jobbar han på ett företag för skol- och handikapptransport med att skjutsa barn

mellan sina hem och skolor. Ibland skjutsar han också äldre och funktionsnedsatta personer

till och från sina verksamheter. Informanten beskriver sin första arbetsplats som ganska bra.

Han säger att han hade vänlig relation med sina kollegor och sin chef.

Mina arbetskamrater var också turkar. Chefen var schyst. Men det var på den tiden. (Informant A,

25/11-18).

Jag frågar om det är annorlunda idag och han svarar att han inte vet hur det är på det jobbet

idag men att det är vänligt på sitt nuvarande jobb. Han berättar också om att det är mindre

28

homogent på sitt nuvarande jobb, fler utlänningar som inte är turkar men också många

svenskar, och att homogeniteten kan bero just på att det är ett annat jobb. Informantens

uppfattning är att homogeniteten kan variera beroende på jobb och tid när han säger att det

idag kan vara annorlunda på sitt första jobb. Informanten har mycket begränsad kontakt med

sina kollegor av anledning att han väljer att inte gå på möten som hålls. Men av de få möten

han har varit på förklarar han att det inte har varit någon skillnad alls på hur svenskar ser på

icke-svenskar respektive svenskar. De stunder han ses med sina kollegor som mest är när han

hämtar och lämnar sina resenärer. Att informanten väljer att inte delta i möten kan ses som en

strategi (jmf Merali, 2008: 503-504) för att avlägsna svårigheter som kan uppstå i

interaktionen med generaliserade andra.

Ett av de senaste samtalen han har haft med sina kollegor berättar han om att de försökte

hitta en lösning på ett problem som samtliga hade. Vidare berättar informanten att hela

samtalet var en vanlig konversation mellan kollegorna. Han tillägger också att kollegorna är

vanligtvis vänliga och tillitsfulla. Informantens tillägg kan konstateras vara ett sätt att förklara

att han inte upplever några problem med sina arbetskamrater, det kan också handla om tankar

kring den tredje närvarande (Pripp, 2011: 67-68); diskursen om turkar eller invandrare på

arbetsplatsen och eventuellt konflikter som informanten kan ha vetskap om kan ha lett till

hans utsaga. Informanten förklarar flera gånger under intervjuns gång att han uppfattar sin

omgivning som vänlig. I sammanhanget av sitt nuvarande jobb får vi veta att vänligheten i

hans interaktion med andra är oberoende av etnicitet; hans uppfattning av att vara turk på

arbetsplatsen orsakar alltså inga konflikter med hans upplevelser av arbetsplatsen. Däremot

väljer informanten att umgås med en turk. Vid sidan av sitt val att inte umgås med

generaliserade andra på sitt arbete har han också valt att ha en turkisk kollega som står honom

närmare som också är en nära vän till honom.

När vi pratar om hans första jobb i Sverige berättar han att han hade mer kontakt med sina

kollegor. Han förklarar att de sågs på kafferasterna

Med tidigare jobbet pratade vi lite om familjen också eftersom jag hade kontakt med samma

personer. Generella saker som om någon är sjuk eller om det va någon som hade gift sig. Det var

mest kvinnorna som pratade. Jag var ung då. Mina arbetskamrater var bara kvinnor. Det var

tråkigt att det var bara kvinnor. Jag var ung. Jag hade ingen mobil heller. (Informant A, 25/11-

18).

I beskrivningarna av sitt första jobb i Sverige berättar han att samtliga kollegor var turkar.

Däremot fokuserar han inte på etnicitetens roll i gemenskapen han hade med sina kollegor,

29

istället pratar han om skillnader som att kollegorna var kvinnor och att han var ung. Det

framgår också att samtalen inte var intressanta för honom då han säger att det var mest

kvinnorna som pratade, att han var ung och att han inte hade mobil, menad för underhållning.

Här kan det talas om informantens uppfattning av sin sociala roll. Genom att upprepa att han

var ung verkar han framhäva att han inte kände sig hemma bland kvinnor. Uppfattningen

måste ha skapats intersubjektivt, därför kan det konstateras att informantens uppfattning av

kvinnornas bedömning av honom har orsakat hans uppfattning av sig själv som ung och av

den anledningen inte tillhöra hos kvinnorna. Samtidigt kan det talas om flertal faktorer som

kan ha påverkat hans upplevelse av arbetsplatsen, bland annat hans kön. Hans kön kan ha

samspelat med hans ålder i uppfattningen av att det var äldre kvinnor på arbetsplatsen.

Således blev det en gränsdragning i kön och ålder.

Informanten fortsätter självmant att berätta om ett tidigare jobb han har haft. På det jobbet

hade han en kollega som stod honom nära, likt på jobbet han har idag. Han berättar att han

jobbade på ett museum i söder om Stockholm med att renovera arkiverade bilder. Samtliga

var svenskar förklarar han, förutom kollegan som stod honom nära. Vidare berättar han att

stämningen på arbetsplatsen var fin och att kontakten mellan kollegorna och chefen var

vänlig. På kafferasterna pratade de mycket men mest om jobbet. Han förklarar att anledningen

till att han hade närmare kontakt med den andra turken var att de hade mer gemensamt. Jag

frågar vilka gemenskap de hade.

Först och främst språket, kulturen. Jag känner att turkiska är mycket närmare mig. (Informant A,

25/11-18).

Informanten anger språk som en gemenskap. Trots att det mesta de pratade om var om

jobbet känner informanten alltså att språket har varit en viktig gemenskap. Här kan vi återigen

se språket som medium för bevarandet av kultur (Ehn, 1993: 82), då informanten förklarar att

det är först och främst språket och kulturen som utgör gemenskapen. Vidare frågar jag hur

han märkte att kulturen var viktig.

Mestadels är det samma intressen, till exempel svenskarna pratar kanske med varandra om vädret

eller vad de gör på sommaren eller om gemensamma högtider som midsommar eller jul. Då pratar

vi kanske mer om våra gemensamma högtider eller vardagssysslor, eftersom det skiljer. (Informant

A, 25/11-18).

Han fortsätter med att förklara vikten om att ha haft en turkisk kollega. Han säger att det

skulle varit tråkigt om han inte hade honom. De kunde skoja med varandra om saker som han

30

tror att svenskar inte skulle tyckt vara kul. Här kan vi se en tydlig skillnad mellan den

signifikante andre och den generaliserade andre. Informanten har närkontakt med sin turkiska

kollega medan han generaliserar sina andra kollegor som svenskar och hans uppfattning om

deras bedömning av honom resulterar i denna upplevelse. Det kan också talas om

informantens uppfattningar av skillnader mellan två kulturer. Han anger högtider och

vardagssysslor som skillnader mellan parterna. I deras konversationer med varandra

reproducerar de denna uppfattning och därigenom denna segregering, Blumers andra faktor

om symbolisk interaktionism som en formande process som reproducerar det mänskliga

grupplivet (1966: 538-539) förklarar detta sammanhang.

Jag frågar om han minns något särskilt från sitt nuvarande eller sina tidigare jobb som han

vill berätta om. Då berättar han om en incident som nyligen har inträffat. Han fick problem

med en resenär som försökte rymma från taxibilen. Han förklarar att det var en svår situation

och visar ett ärr han har fått på halsen av resenären. Vidare berättar han att det var två

svenskar på gatan de stod parkerad på som kom och hjälpte. Han säger att han uppskattade det

jättemycket och att han tror att etniciteten inte har någon vikt, speciellt i svåra situationer som

denna. Här tydliggör informanten återigen att han inte upplever etnicitet som en egenskap

som orsakar negativitet, liksom diskriminering. Det kan antydas att informantens uppfattning

av etnicitet är endast positiv då den skapar gemenskap. Däremot är gemenskap samtidigt

segregerande då den görs i gränsdragningar (Ehn, 1993: 71), som i föregående fallet om

högtider och vardagssysslor.

2.3.2 Etnisk heterogen arbetsplats – strategin att integrera (Integration)

Informant D förklarar skillnaden mellan att arbeta i Turkiet och i Sverige. I Turkiet är de

många fler som arbetar och efterfrågan för jobb är mycket större. Därför menar hon att hon

känner att hon måste ständigt bevisa sig själv.

När du blir anställd [i Turkiet] får de en att känna att man är provanställd och att 500 andra

ansökare väntar på att du ska få sparken. Du känner att du inte har några rättigheter. Sen är det ju

också svårt att hitta jobb i Sverige. När man väl hittar ett jobb ger man mycket ifrån sig och känner

att man måste visa att man kan utföra jobbet. Samtidigt känner jag att jag måste bevisa att trots att

jag är turk har jag anpassat mig efter det svenska samhället. Jag lär mig svenska, jag går på event,

jag är intresserad av konst och kultur… För att krossa fördomarna känner jag att jag måste göra en

hel del och då överpresterar jag också på jobbet. Jag blir färdig med en uppgift på en timme trots

att den är menad att ta tre timmar. Fast då förstör ju jag strukturen på jobbet. (Informant D, 6/12-

18).

31

Vidare berättar hon att responsen för hennes överprestation blir en rekommendation om att

ta sin tid, att fika och att samtala med kollegor. Det förväntas alltså att informanten umgås

med sin omgivning. Informantens tankar om att behöva bevisa sig själv för att krossa

fördomar behöver däremot inte vara ogrundade. För att trivas i sitt umgänge känner hon att

hon först måste bli accepterad av dem. Informantens syn på överprestation är alltså att arbeta

snabbare och att vara engagerad i aktiviteter även utanför jobbet för att visa att hon är

integrerad. Lärandet av det svenska språket och prestationen att integrera sig kulturellt är

samtliga exempel på svårigheter som vuxna immigranter upplever i sin vistelse i

mottagarlandet (Merali, 2008: 506); i fallet av informant D är språk, kultur och arbete i en

dialektik, för att kunna vara accepterad och integrerad på arbetsplatsen innebär det således att

vara accepterad och integrerat även i samhället.

Informant C studerar odontologi och jobbar för nuvarande enbart under somrarna. Han

jobbar som tandsköterska på en privat tandläkarklinik. Han beskriver sin arbetsplats som

etnisk heterogen och som en väldigt underhållande arbetsplats. Hans kollegor kommer från

världens olika hörn och det är alltså en väldigt liten majoritet som är svenskar. Han förklarar

att han har bra kontakt med de flesta av sina kollegor och att då patienterna är det centrala i

arbetet kräver det ett gott samspel mellan alla parter. Vidare förklarar han att det goda

samspelet resulterar alltså i en aktiv arbetsplats där man är i ständig interaktion med varandra

och att detta leder till mer dialog även utanför arbetsrollerna. Han tillägger också att det aldrig

blir tråkigt på arbetsplatsen.

Det är olika ämnen man pratar om med alla. Vi har en tandläkare från Tyskland som ofta vill

diskutera Erdoğan och aktuell politik. Det gick mycket snack om EU-migranter när tiggande romer

började dyka upp. Och självklart kallades dem inte EU-migranter under våra samtal. Det är svårt

att rada upp alla ämnen men jag har inte känt att något är utanför gränserna för vad som får

diskuteras. (Informant C, 12/12-18).

Jag frågar honom vidare om samtalen om Erdoğan och han svarar att det handlar ofta om att

kollegan frågar honom angående senaste nytt om Erdoğan då han vet att informanten besitter

kunskap, förklarar han. Han tillägger att de samtalen är en väldigt saklig interaktion där hans

frågor blir besvarade. Att kollegan väljer att tala om en turkisk politiker med en turkisk

kollega visar att informantens turkiska identitet påverkar hans sociala interaktion; således

ingår informanten i samtal som är starkt förknippade med hans turkiska persona, däremot

känner inte informanten att de samtalen innehåller uppfattningar om hur han ter sig för

kollegan.

32

När jag frågar informant C om hur han tror att han blir uppfattad av andra säger han att han

har svårt att förstå hur han blir uppfattad och kan komma på enbart ett adjektiv, smart. Vidare

säger han att han förmodligen uppfattas som mycket mer professionell på jobbet då han kan

ibland känna att han har lätt att gå ifrån samtal för att utföra sina arbetsuppgifter. Att han har

svårt att förstå hur han blir uppfattad kan förklaras med arbetsplatsen etniska heterogenitet.

Då hans kollegor kommer från världens olika hörn blir hans turkiska identitet inte lika

eminent. Det kan också konstateras att det beror på att kollegorna är signifikanta andra och

därför har färre eller inga uppfattningar om hans mindre föränderliga egenskaper, och detta

som en konsekvens av att de är i ständig interaktion med varandra.

Definitionsmässigt består en majoritet av kollegorna av svenskar. Jag frågar honom om hans

uppfattning om hur kontakten mellan svenskar och icke svenskar ser ut.

Det jag har lärt mig om svenskars generella förhållandesätt till icke-svenskar är att det

genomsyras av skepticism. Vare sig om det handlar om en europé eller en från fjärran öst är det

typiskt att svensken känner ovisshet på grund av bristande världsvanhet. Detta är något alla

etniska svenskar har tränat bort på vår arbetsplats. Genom åtskilliga interaktioner med kollegor

från olika kontinenter har denna typiska egenskap minimerats. Vilket gör arbetsplatsen väldigt

spännande, detta har jag tyckt sedan jag började arbeta där. Att svenskarna har kommit ”out of

their shell” och är med på skämtet var och är väldigt uppfriskande. (Informant C, 12/12-18).

Sedan ger han exempel på en av sina närmsta kollegor som ofta går i korridoren och utropar

något roligt på turkiska eller ett annat främmande språk. En sådan fras är ”Alhamdulillah”

som betyder ”lova Gud/tack vare Gud”. Vidare tillägger han att det faktum att dessa fraser

sägs så slumpmässigt och oförväntat gör det hela bara roligare. Informantens uppfattning om

svenskar på arbetsplatsen kan ytterligare förklara hans välmående på arbetsplatsen. Det är

också intressant att informanten inte uppfattar kollegans utrop som kränkande, här är det

viktigt att förstå att informantens uppfattning om hans kollega är betydligt viktigt för hans

uppfattning om hur han ter sig för kollegan.

Informantens uppväxt som han beskriver som lite religiöst färgad väcker frågan om hur hans

positiva uppfattning om kollegans utrop ”Alhamdulillah” kan vara påverkad av hans åsikter

om religion. Här vill jag tydliggöra att sådan utrop av en icke-muslim kan i många fall

uppfattas som kränkande eller provocerande. Jag frågar informanten om hans åsikter om

religion.

33

Jag är en empirist som anser att Atatürks revolution8 är den mest upplysta händelsen som har skett

i dessa regioner. Tittar man på hur det ser ut i Turkiets grannländer än i dag, och speciellt i

jämförelse med den unga Turkiska republikens tidiga framåtsteg förstår man hur viktig det är med

starka institutioner, konkret maktfördelning och sekulär förhållningsätt. (Informant C, 12/12-18).

Informanten väljer att inte tala om sina åsikter om religion, istället förklarar han sin

åsikt om religionens roll i Turkiet och tydligt förklarar det sekulära förhållningssättet

som en viktig egenskap. Vidare tillägger han att betydelsen av tron är minimal i ett

samhälle där vetenskap råder. Det framgår tydligt att informanten tar avstånd från att

tala om sina religiösa åsikter. Med hans förklaringar om att han anser Atatürks reformer

som den mest upplysta händelsen som har skett i Turkiet och att han menar att

sekularism är eftersträvansvärt, samt hans förklaringar om sin uppväxt, kan det

konstateras att informanten inte har en stark relation till sin religion. Hans uppfattning

om religionens betydelse i en stat och ett samhälle kan därför ses som en påverkande

faktor i hur han uppfattar kollegans utrop.

2.3.3 Sociala positioner på arbetsplatsen

Den turkiska diasporan präglas av heterogenitet baserad på sociala positioner som politisk

ställning, etnicitet och utbildning; turkar i diaspora upplever dessa sociala positioner som

sammanflätade konflikter i möte med varandra. Likaså är deras möten med andra påverkade

av flertal sociala positioner. Sociala positionen etnicitet är alltså inte den enda sociala

positionen som påverkar och den är alltid sammanflätad med andra sociala positioner (jmf

Ålund, 1997: 98).

Informant B berättar om två svenska kollegor som han jobbade med i somras. Han förklarar

att det var ett kul samarbete och att det kändes som de var kompisar.

De var runt 22-23 i åldern. Den generationen, eller kanske den gruppen de befinner sig i, eller den

sociala positionen kanske… Jag hade inga problem med dem. Det brukar inte vara någon konflikt

med sådana personer. De är ju öppensinnade och välkomnande. /…/ Jag vet riktigt inte, det kanske

blir problematiskt i kontakt med personer från högre position. Eller så handlar det bara om vem du

är med personen framför dig. Med de här unga killarna pratade vi också om politik. Det var ju val i

somras. Ena var lite mer svensk, politisk korrekt, han kommenterade inte så mycket. Den andra var

väldigt öppen med sina åsikter: ’Jag röstar på Vänsterpartiet, hell yeah!’. (Informant B, 6/12-18).

8 Informanten syftar på Atatürks reformer som var avsedda att modernisera och sekularisera

den Turkiska republiken.

34

Informanten anger ett flertal möjliga anledningar till att ha inte upplevde konflikt i sin

uppfattning av hur kollegorna bedömde honom och sin uppfattning av sig själv och

självkänsla. Dessa är ålder, socialt umgänge, social position och politisk ställning. Det är

också intressant att informanten poängterar att det är beroende på vem man är i förhållande

till personen som orsakar konflikt; det kan återigen konstateras att informanten upplever

konflikt när hans uppfattning av sig själv inte överensstämmer med den andres bedömning av

honom.

Informant D har också arbetat bland svenskar och berättar att hon inte har haft problem med

det. Hon jobbade på ett företag i sex månader som en del av sin masteravhandling. På deras

departement var de runt 15 personer, vara av en var italienare och resten svenskar. Hon hade

nära kontakt med sin handledare och en tidigare student som hade nyligen skrivit klart sin

masteruppsats. Hon förklarar att båda hjälpte henne med jobbet och uppsatsen och att hon

tyckte väldigt mycket om att umgås med dem. Vidare tillägger hon att det fanns en generell

uppfattning om att de som skriver uppsats på företaget hon jobbade på fick jobba kvar. Hon

ville gärna jobba kvar och berättar att hon hade potential för jobbet.

Vidare berättar hon om dagen hon skulle få besked om hon fick fortsätta arbeta på företaget.

Turkiets relationer med EU var återigen aktuell, förklarar hon. Under lunchen började chefen

prata om Turkiet-EU relationen och frågade henne om vad hon ansåg om ämnet, ifall hon

ansåg att Turkiet borde gå med i EU eller inte. Hon säger att hon svarade något men att hon

inte minns riktigt vad och att hennes svar borde ändå inte spela någon roll.

Därefter kopplade han ämnet till att fråga ’låt oss säga att jag är i Turkiet eller att någon annan

svensk är i Turkiet och att ni båda har ansökt om samma jobb. De väljer att jobba med svensken

istället för att välja dig. Hur skulle du känna dig?’. Jag kunde inte säga något. Jag hade mycket att

säga… Han menade att jag fick avsked. Men att han menade det genom att säga så var en otrolig

sak. Då märkte jag att jag är turk; då kände jag ’Ja, du är turk. Vad hade du förväntat dig? Gå hem

nu. Om du lyckas hitta jobb får du kanske stanna i Sverige annars får du åka tillbaka till Turkiet’…

Mitt liv i Sverige… (Informant D, 6/12-18).

Informantens enda negativa upplevelse av arbetsplatsen är orsakad av chefen som hänvisar

hennes etnicitet som orsak till att inte fortsätta arbeta med henne. Därutöver har chefen också

pratat om politik och kan ha haft informantens politiska åsikter också som anledning till att

inte fortsätta med henne. Informanten som menar att hon hade potential för jobbet får alltså på

grund av sin etnicitet och sin politiska ställning inte rätten till att jobba kvar. Medan

informanten väljer att umgås med personer utanför sin egen folkgrupp bidrar chefen till att

behålla en svensk arbetsplats och detta trots att inga konflikter har uppstått av det faktum att

35

informanten är turk. Informant D som upplevde att hennes etnicitet och politiska ställning

avgjorde hennes kompetens på jobbet är ett tydligt exempel på sociala positioners

sammanflätning. Som migrant har hon inte upplevt enbart svårigheter med att vara icke-

svensk men också svårigheter med att få visum, att bli illa bemött för att hon inte talar

svenska och känslor av att behöva överprestera för att bevisa att hon är integrerad. Hennes

upplevelser av att arbeta i Sverige kan inte separeras från hennes upplevelser av att vara turk

och av andras bedömningar av henne samt hennes kamp för att kunna jobba på det jobb hon

har potential och rätt utbildning för.

Sist pratade jag med [Informant B] om det. Jag var sentimental. Jag frågade honom ’Hur ska det

här landet kompensera för det jag känner?’. För jag älskar, jag älskar allt Sverige har lärt mig, jag

är nöjd över att jag har flyttat hit. Jag har fått lära känna många och jag kommer aldrig glömma

dem, för den personen jag är idag är ett resultat av mitt liv i Sverige. Å andra sidan frågar jag om

det kanske är så att de andra som flyttade hit för femtio år sedan har det bra för att de kanske inte

strävar efter bättre jobb. Vill de att man ska jobba på ett kafé?..9 Kan vi ta en rökpaus? (Informant

D, 6/12-18).

Informantens fundering över det kanske är just vilket jobb man vill ha som påverkar ens

vistelse i Sverige kan även ses i funderingen som informant B hade när han pratade om de två

unga svenskarna han jobbade med i somras då han sa att konflikter uppstår kanske beroende

på om personen en umgås med är från en högre position.

I kampen om att få de bättre arbeten och i att få komma till en högre position i samhället

verkar båda informanter uppleva svårigheter. I det tidigare jobbet som informant D hade där

hon skrev sin masterauppsats fick hon avsked just på grund av sin etnicitet och politiska

ställning. I det tidigare jobbet som informant B hade, som han kallade för lilla Turkiet, kan vi

konstatera att arbetsplatsens turkiska homogenitet var ett försök att bli av med kamp för högre

position där etnicitet är en avgörande faktor. Informant A som har valt att inte konkurrera för

jobb som han har rätt utbildning för visar också att han har valt ackulturationsstrategin

separation. Informant C upplever inga problem då han inte har negativa upplevelser av sina

sociala positioner, däremot är det också värt att nämna att många av hans kollegor är

immigranter och att etniciteten må därför inte vara lika viktig för konkurrensen på hans

arbetsplats. Trots att samtliga informanter är högutbildade och kan konkurrera om arbeten

som kräver särskild utbildning kan informanter A, B och D uppleva problem som alltså

orsakas av deras turkiska identitet, politiska ställning och andra sociala positioner.

9 Informanten tar en paus och småskrattar vemodigt

36

3. Avslutande diskussion

3.1 Informanternas upplevelser och uppfattningar

Syftet med studien var att förklara hur högutbildade turkar i diaspora erfar att vara turk och

hur de upplever sin omgivning, framförallt sin arbetsplats. Frågorna i uppsatsen har varit

följande

Hur upplever välutbildade turkar i diaspora att vara turk i Sverige?

När, var och hur aktualiseras den turkiska identiteten?

Hur interagerar välutbildade turkar i diaspora med omgivande aktörer på arbetsplatser

i Sverige?

Den symboliska interaktionismen som teoretisk utgångspunkt och dess begrepp medaktörer;

generaliserade andre och signifikante andre har bidragit i förståelsen av etnicitetens roll i

interaktionen mellan informanter och deras omgivning. Cooleys teori om identitet som en

intersubjektiv formation har legat som grund för den socialkonstruktivistiska förståelsen av

etnicitet. Teorier om etnicitet har vidare förklarat dess karakteristiker och hur den blir synlig.

Med förklaringen att etnicitet inte kan studeras för sig själv då den är i ständigt samspel med

andra sociala positioner har också den intersektionalistiska teorin bidragit i förståelsen av

informanternas upplevelser och erfarenheter. Sist har teorierna om separation, assimilation,

integration och marginalisering återgetts i syfte att förstå informanternas upplevelser av sin

vistelse i Sverige och framförallt sina arbetsplatser utifrån deras ackulturation. Teorierna

användes i analysen av intervjuer jag utförde med fyra personer med turkisk bakgrund, om

deras upplevelser och erfarenheter av vistelsen i Sverige. Intervjumetoden gjordes med en

fenomenologisk ansats där förståelsen av livsvärld lade grunden för individualitet. Den

fenomenologiska ansatsen i intervjun belyste även vikten av lyhördhet och reflexivitet.

Reflexiviteten anknöts till den fenomenologiska epochén som metod att sätta sin egen

subjektivitet i parantes; genom att ha subjektiviteten i åtanke belystes min egen subjektivitet i

studien.

Resultatet visade att tankar om att vara turk var starkt förknippade med känslor av och

förväntningar om gemenskap men att den sällan kunde uppstå i den turkiska diasporan på

grund av dess heterogenitet. Det visade också att den turkiska identiteten var starkast i

interaktion med andra, särskilt i interaktion med generaliserade andre. I vissa fall var den

synlig när den skapade gemenskap, men framförallt var den synlig när den skapade konflikter.

37

Vissa av informanter har mindre känslor förknippade med tankar om att vara turk, de har

alltså ingen stark turkisk identitet. I sådana fall har det visat sig att integrationen har försvårats

på grund av att informanterna upplevde att andras uppfattningar om dem snarare än

informanternas eget val att inte integreras. Informant A har en starkare turkisk identitet som

har lett honom till att stå utanför den svenska kulturen, på så sätt har han varken integrerats

eller assimilerats; hans strategi är separation. Informant B har ingen stark turkisk identitet,

han förklarar att han ifrågasätter vikten av egenskaper som etnicitet. Däremot talar han

turkiska och således bevarar dess motsvarande kultur och jobbar på en turkisk förening; hans

strategi är integration med tendenser inom marginalisering på grund av hans ifrågasättande

av vikten av etnicitet. Informant C har däremot skapat två personligheter, ena en svensk

identitet som hjälper honom att integreras i det svenska samhället, dock är hans svenska

identitet inte fullständig vilket leder till att han aldrig känner sig fullt integrerad i den svenska

kulturen; hans strategi är integration. Informant D presterar att behärska den svenska kulturen

och att integrera genom att gå på aktiviteter, hon förklarar att hennes förståelse av den

svenska kulturen påverkas av hennes turkiska bakgrund; således existerar båda kulturerna hos

henne och hennes strategi är integration. Ackulturationsstrategin integration hos informanter

B, C och D har också visat att upplevelserna av arbetsplatser har varit positiva. Konflikter

som har uppstått har sällan lett till en generell negativ bedömning av arbetsplatsen. Däremot

har de negativa upplevelserna varit ett resultat av andras bedömningar av informanter

baserade på deras svårföränderliga egenskaper. Även informant A har positiva upplevelser,

däremot är hans interaktion med omgivningen på arbetsplatsen begränsad på grund av hans

val av ackulturationsstrategin separation. Resultatet visar alltså att tre av informanter är

villiga att integreras och en av informanter väljer att stå utanför den svenska omgivningen. I

samtliga fall är integrationsproblemen orsakade av informanternas upplevelser av

omgivningens bedömning av dem.

3.1.1 Anpassning till den svenska arbetsplatsen

I kategoriseringen av homogen arbetsplats och heterogen arbetsplats har jag utgått från

informanternas strategier separation och integration. Däremot har det också visat sig att

informanternas arbetsplatser har i stor grad varit internationella. Enbart ett fåtal av

arbetsplatserna har haft etnisk-svensk homogenitet. Vi ser alltså en tydlig segregering inte

enbart på arbetsplatserna men framförallt av arbetsplatserna. Informant B som beskriver sitt

tidigare jobb som lilla Turkiet visar att etniciteten bildar gemenskap samtidigt som den leder

till segregering. I de flesta fallen har den etnisk-svenska homogeniteten inte skapat konflikter.

38

Däremot har det visat sig att den turkiska identiteten har lett till att informant A har valt

umgås med andra turkar och på så sätt segregera sig från resterande. Informant B har känt att

den turkiska identiteten inte har haft någon påverkan i sin interaktion med den yngre

generationen. Informant C har inte haft särskilt intresse av att umgås med andra turkar på sin

arbetsplats. Informant D har haft konflikt med sin chef på grund av sina turkiska identitet men

har alltså inte haft konflikt med andra på arbetsplatsen.

Vi kan också se ett intressant mönster när vi åter tänker på informant D som också har fått

frågor om politik, framförallt om Turkiet-EU relationer. I hennes situation hade chefen frågat

om hennes åsikter och sedan hade ämnet härlett till hennes avsked medan i situationen för

informant C är samtalen om politik väldigt sakliga. Däremot ser vi att båda informant har

upplevt att samtal om politik har varit ett viktigt ämne.

3.2 Vidare forskning

Den här studien har handlat om den högutbildade turkiska diasporan som har i mycket mindre

utsträckning än den resterande turkiska diasporan fått uppmärksamhet. Tidigare forskning har

till en viss grad nämnt att den turkiska diasporan präglas av stark heterogenitet, däremot har

studier intresserat sig för grupper i den turkiska diasporan som har haft mest problem. Den här

studien belyser en grupp i den turkiska diasporan som ofta bortglöms när det talas om den

turkiska diasporan. Studien har väckt ett intresse för vidare forskning om interaktionen mellan

de olika grupperna i den turkiska diasporan. Den har också lett till frågor om hur

uppfattningar och upplevelser av Sverige påverkar interaktionen inom den turkiska diasporan.

39

Källförteckning

Otryckta källor

Intervjusvaren finns i författarens ägo

Informant A. 57 min. Norsborg. 25/11-2018.

Informant B. 65 min. Stockholm. 6/12-2018.

Informant C. 54 min. Stockholm. 12/12-2018.

Informant D. 74 min. Stockholm. 6/12-2018.

Internetkällor

Anckar, Carsten (2000) Size and Party System Fragmentation. SAGE Publications .,

https://www.coalicionesgicp.com.ar/wp-content/uploads/2016/02/Anckar2000.pdf

(Hämtad 12/04-18)

Carlshammar, Staffan (1998). ”Fenomenologi – försök till en pedagogisk översikt”, i: Henrik

Ahlenius, Björn Haglund, Bengt Molander & Folke Tersman. Filosofiska frågor: äventyr i

tankens värld, Utbildningsradions förlag, Stockholm.,

https://www2.philosophy.su.se/carlshamre/texter/Fenomenologi.pdf.

(Hämtad 5/12-18)

Carter, Michael J. & Fuller, Celene (2015). ” Symbolic interactionism”. California State

University.,

http://www.sagepub.net/isa/resources/pdf/symbolic%20interactionism.pdf.

(Hämtad 20/12-18)

Dinc, Cüneyt (2012) Societal Cleavages and the Formation of the Turkish Party System

Since 1950. Suleyman Sah University.,

http://epa.oszk.hu/02300/02341/00029/pdf/EPA02341_ceu_2012_04_455-496.pdf

(Hämtad 19/04-18)

Hansson, Kristoffer (2011). ”Inledning - Fenomenologins möjligheter i etnologin”, i:

Alftberg, A., Hansson, K., Olsson, G., & Gunnarson, M. Fenomenologins möjligheter i

etnologin: Rapport fran en nationell workshop. Institutionen for kulturvetenskaper, Lunds

universitet.,

http://portal.research.lu.se/ws/files/5946732/1951080.pdf.

(Hämtad 5/12-18)

40

Litteratur

Abadan-Unat, Nermin (2003) ”Moving towards European transnationalism – A Turkish

View”, i: Johansson, Bo & Zeybekoğlu, Emrehan (red.) Migration and Labour in Europe.

Views from Turkey and Sweden. Marmara University Research Center for International

Relations & Swedish National Institute for Working Life. Istanbul: Şefik Matbaası.

Akpınar, Aylin (1998) Male's Honour and Female's Shame: Gender and Ethnic Identity

Constructions among Turkish Divorcées in the Migration Context. Diss. Uppsala : Univ.

Alpay, Sahin (1980) Turkar i Stockholm: en studie av invandrare, politik och samhälle =

[Stockholm'da Türkler]: (Göçmenler üzerine toplumsal ve siyasal bir arastırma] = [Turks in

Stockholm] : [a study about immigrants and politics]. Diss. Stockholm : Univ.

Andersson, Christoph (1986) Om turkar. Norrköping: Statens invandrarverk (SIV).

Bengtsson, Jan (2001 [1988]) Sammanflätningar: Husserls och Merleau-Pontys

fenomenologi. 3., rev. uppl. , 3 tr. Göteborg: Daidalos

Berger, Peter L. & Thomas Luckmann (1967 [1966]). The Social Construction of Reality. A

Treatise in the Sociology of Knowledge. New York: Doubleday Anchor Books.

Blumer, Herbert (1966) Sociological Implications of the Thought of Georg Herbert Mead.

The American Journal of Sociology, vol. 71, no 5.

Dahlstedt, Magnus & Anders Neergaard (red.) (2013) Migrationens och etnicitetens epok.

Kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier. Stockholm: Liber.

Ehn, Billy (1975) Sötebrödet: en etnologisk skildring av jugoslaver i ett dalsländskt

pappersbrukssamhälle. Diss. Stockholm : Univ.

Ehn, Billy (1981) Arbetets flytande gränser: en fabriksstudie. Stockholm: Prisma.

Ehn, Billy (1993) ”Etnicitet: symbolisk konstruktion av gemenskap”. i: Ehn, Billy (red.):

Kultur och erfarenhet. Aktuella teman i svensk etnologi. Stockholm: Carlsson.

Fägerborg, Eva (2011) ”Intervjuer” i: Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.) Etnologiskt

fältarbete. 2., [omarb. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Goffman, Erving (1990 [1963]) Stigma. Notes on the Management of Spoiled Identity. London: Penguin.

Goffman, Erving (1990 [1959]) The Presentation of Self in Everyday Life. London: Penguin.

Gustavsson, Bernt (2000) Kunskapsfilosofi: tre kunskapsformer i historisk belysning.

Stockholm: Wahlström & Widstrand.

41

Husserl, Edmund (1970 [1936]) The Crisis of European Sciences and Transcendental

Phenomenology an Introduction to Phenomenological Philosophy. Northwestern University

Press.

Husserl, Edmund (2004 [1913]) Idéer till en ren fenomenologi och fenomenologisk filosofi.

Stockholm: Thales.

Kamali, Masoud (2003) ”Immigrant Family Businesses and Social Integration” i: Johansson,

Bo & Zeybekoğlu, Emrehan (red.) Migration and Labour in Europe. Views from Turkey and

Sweden. Marmara University Research Center for International Relations & Swedish National

Institute for Working Life. Istanbul: Şefik Matbaası

Kastoryano, Riva (1986) Être Turc en France: Réflexions sur Familles et Communauté. Paris:

CIEMI.

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl.

Lund: Studentlitteratur.

Lundberg, Ingrid & Svanberg, Ingvar (1991) Turkish Associations in Metropolitan Stockholm.

Centre for Multiethnic Reasearch, Uppsala University. Uppsala: Reprocentralen.

Merali, Noorfarah (2008) ”Immigration”, i Rasmussen, Kristin & Salkind, Neil J. (red.)

Encyclopedia of Educational Psychology. New York: Sage Publications.

Moran, Dermot (2012). Husserl's Crisis of the European Sciences and Transcendental

Phenomenology: An Introduction. Cambridge University Press.

Narrowe, Judith (1998) Under OneRroof: on Becoming a Turk in Sweden. Diss. Stockholm :

Univ.

Pripp, Oscar (2001) Företagande i minoritet: om etnicitet, strategier och resurser bland

assyrier och syrianer i Södertälje. Diss. Stockholm : Univ.

Pripp, Oscar (2005) ”Den segregerande välviljan – kultur som makt”, i: Öhlander, Magnus

(red.) Bruket av kultur: hur kultur används och görs socialt verksamt. Lund: Studentlitteratur

Pripp, Oscar (2011) ”Reflektion och etik” i: Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.)

Etnologiskt fältarbete. 2., [omarb. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Ritzer, George (2000) Sociological Theory. London, McGraw-Hill Higher

Education.

Trost, Jan & Levin, Irene (1996) Att förstå vardagen: med ett symbolisk interaktionistiskt

perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

42

Westin, Charles (2003) ”Young People of Migrant Origin in Sweden”, i: Johansson, Bo &

Zeybekoğlu, Emrehan (red.) Migration and Labour in Europe. Views from Turkey and

Sweden. Marmara University Research Center for International Relations & Swedish National

Institute for Working Life. Istanbul: Şefik Matbaası.

Ålund, Aleksandra (1997) ”Samtida etniciteter”, i: Olofsson, Gunnar (red.) Zenit: nordisk

socialistisk tidskrift. Vol. 135-136, no 1-2, p. 95-102. Lund: Tidskriften Zenit S W.

Öhlander, Magnus (2016) ”Interaktionism”, i: Gunnarsson Payne, Jenny & Magnus Öhlander

(red.) Tillämpad kulturteori. Lund: Studentlitteratur.