tracking the reel world -...

!20

Recension

Tracking the reel world

Edwin Klijn och Yola de Lusenet, Tradring the reel world, A survey of audiovisual collections in Europe, European Commission on Preservation and Access, 2008. ISBN 978-90-6984-546-3.

Pelle Snickars anmäler en rapport om tillståndet for audiovisuella samlingar i Europa och reflekterar kring olika filosofter och tekniker for bevarande och tillgäng-liggörande.

I olika europeiska arkiv finns idag uppskattningsvis mer än 20 miljoner timmar audiovisuellt mediema-terial. Video utgör den största kategorin och film på filmbas den minsta. Under flera års tid har orga-nisationen TAPE (Training for Audiovisual Pres-ervation in Europe) arbetat med ett enkätunderlag från olika arkivinstitutioner i Europa kring deras audiovisuella samlingar. Resultatet har nu samm-anställts i en TAPE-rapport signerad Edwin Klijn och Yola de Lusenet. Rapporten ägnar framför allt uppmärksamhet åt de audiovisuella samlingar som existerar utanför de större institutionerna, och naturligtvis är tonen alarmistisk. 1 3 procent av de 374 tillfrågade organisationerna påpekar att deras audiovisuella samlingar håller på att lösas upp i intet, och i hälften av de organisationer som har samlingar på 5 ooo timmar eller mindre finns inga som helst klimatanpassade bevarandeutrymmen etc. Det audiovisuella kulturarvet är med andra ord hotat.

Rent generellt finns det inom den audiovisuella arkivvärlden två sätt att se på hur medier bör be-varas:,Dels förespråkas att medier- och då framför allt rörlig bild- bör bevaras under optimala förhål-landen, dels betraktas bevarandet i ljuset av att me-diematerialet framför allt måste tillgängliggöras. Positionerna är dock inte låsta och statiska -vilket också framgår av TAPE-rapporten. Snarare rör det

sig om en spänning mellan två olika arkivpraktiker. Egentligen är det samma polaritet som man hittar inom arkivsektorn generellt, där det ju som bekant sedan länge förts en diskussion kring hur bevarande och tillgängliggörande av kulturarvet bör relateras till varandra. Här spelar också kulturarvets materi-alitet in. För min egen institution, Statens ljud- och bildarkiv (SLBA), stod det till exempel redan från början klart att man till skillnad från många an-dra arkivinstitutioner inte kunde ha för avsikt att lägga någon större vikt vid mediernas materialitet. Snarare än att fokusera på t ex enskilda VHS-kas-setter, var det istället innehållet som sattes i fokus

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2008:2

Recension

-både i den bemärkelsen att det var innehållet som forskare var intresserade av, men också att det var mediernas innehåll som betydde något för kultur-arvet i stort.

En annan bevarandefilosofi - vilken inom me-dieområdet framför allt förespråkas av film-arkivorganisationen FIAF- menar att den rörliga bildens materialitet, det vill säga själva celluloiden när det gäller film på filmbas, under alla förhållan-den bör bevaras. På Svenska filminstitutets (SFI) hemsida kan man till exempel läsa att "film på filmbas som bevaras under optimala arkivförhål-landen har en beräknad livslängd på drygt l 000 år, att jämföra med livslängden för videoband, dvd-skivor och lagringsband för digitala filer (3-50 år)" . SFI är medlemmar i FIAF och beträffande filmarkivets filmer bör de bevaras "i för ändamålet specialbyggda kyl- och fryskasematter, med kon-trollerad temperatur och luftfuktighet." De rek-ommendationer som SFI aviserar på sin hemsida är i helt i linje med dem som förespråkas av FIAF. Medlemmar där har just en etisk förpliktelse att spara filmrullar, och tveklöst är det så att film på filmbas är det audiovisuella format som hittills vi-sat sig ha längst livslängd - förutsatt som TAPE-rapporten framhåller att de sparas under optimala förhållanden. Långtidsbevarande behöver nu inte med nödvändighet stå i en motsatsställning visavi tillgängliggörande, men problemet är ofta att tradi-tionella filmarkiv lägger stora delar av sina resurser vid att bevara film i arkivkasematter, snarare än att exempelvis digitalt tillgängliggöra materialet. På Bundesarchiv-Filmarchiv i Berlin kan man förvisso se på film i besöksrum utrustade med klippbord, men för en besökare är det en tämligen omständlig procedur, inte minst om man jämför med hur t. ex. amerikanska Library of Congress tillgängliggjort tidig amerikansk film på we b ben.

Den arkivfilosofi som präglat FIAF liksom delar av den svenska ABM -sektorn - där bevarande pre-mierats framför tillgängliggörande- har emellertid genom samtidens digitala paradigmskiftet fått allt färre förespråkare. I en tid där mediearkiven flyt-

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2 0 08:2

tar online, påpekas det i TAPE-rapporten, har en sådan hållning blivit kulturpolitiskt inopportun. Idag poängteras snarare att "bilden" av det förflut-na - både i praktisk och i metaforisk bemärkelse - inte längre behöver gömmas undan i museer, arkiv eller bibliotek. Orokodad till ettor och nollor kan kulturarvet istället lyftas fram, distribueras och göras tillgängligt via webbens nya mediala gräns-snitt. TAPE-rapporten framhåller dock att mindre organisationer måste få hjälp med digitaliseringsin-satser, därtill måste den i arkivkretsar ofta rådande betänksamheten, för att inte säga binära misstänk-samheten- "a distrust of the digital environment" - brytas och ersättas av en mer bejakande syn på den digitala världen. Många tvivlar ju på att digitala format kommer att vara lika beständig som andra lagringsmedier. Den här kritiken och misstrogen-heten beror dock ofta på en betydande okunnighet. Inte bara är Internet ett resistent lagringsmedium i kraft av sin decentraliserade karaktär, hårddis-kar är också långt mer arkivmässiga än man kan tro. Vad som till exempel händer efter det att man tryckt "Ctrl+S" eller kastat något i datorns papper-skorg är framför allt långt mer komplicerat än vad de flesta förmodar. Det är till exempel inte så att filer försvinner för alltid när man som användare tömmer papperskorgen. I ett Windows operativ-system innebär detta kommando bara att maskin-ens FAT (File Alloearian Table) uppdaterats; filen finns alltjämt kvar på hårddisken. Faktum är att när filer används i datorers operativsystem så lämnar de likt ett slags flipperspelskulor märken efter sig på alla möjliga platser. Vissa experter menar därför att datafiler och t ex e-post är långt mer permanenta än papper eftersom de per definition alltid genererar kopior av sig själva.

Om digitala medier ibland framhålls som imma-teriella, så är det alltså en sanning med modifika-tion. Även den virtuella verkligheten har en ma-teriell grund i form av nanoteknologiska inskrip-tioner på datorers hårddiskar och i serversystem. Hur konstigt det än låter så är det mer eller min-dre omöjligt att radera en hårddisk; varje digital

I2I

122

Recension

eller magnetisk inskription lämnar nämligen spår -om så på nanonivå. Digital information kan fak-tiskt återskapas också efter de mest extraordinära omständigheter. Trots att alla datorer fullständigt trasades sönder och hårddiskarna brann upp när World Trade Center kollapsade framgick det snart att data i dem på ett närmast obegripligt sätt gick att återskapa. Det är med andra ord inte bara In-ternets nätverksstruktur som lämpar sig som en medial lagrings- och distributionsform, precis som med flygplans svarta lådor kan data i princip alltid återvinnas ur moderna digitala lagringsmedier.

TAPE-rapporten påpekar just att i diskussionen kring digitalisering så framträder understundom en rädsla för att samhället skall förlora sitt kultur-arv när det väl omkodats i binär form. Än så länge finns det som bekant få framtidssäkra metoder och standarder för att lagra digital information, även om det forskas intensivt kring långsiktigt digitalt bevarande. Den grundläggande tankefiguren i denna ofta datalogiska forskning är att när mate-rialet väl blivit digitalt, så kan man på ett eller annat sätt migrera det till uppgraderade filformat för att

på så vis säkra bevarandet på sikt. I dag beräknas dock medellivslängden för digitala system vara mellan tre och sju år. Problemet med långsiktigt digitalt bevarande är därför främst den snabba tekniska utveckling-en vilken leder till informa-tionsteknologins lika snabba åldrande - både för hårdvara och mjukvara. Grundtanken är emellertid att när väl mediematerialet i arkivet blivit digitalt så är det enklare att transkodera eller uppgradera det till nya format. I binär form kan arkivets server-system helt enkelt på egen hand - efter att någon programmerat ett skript- uppdatera sig självt. Den grundläggande arkivfilosofin är därför egentligen densamma som tidigare. Om film sparas i MPEGr-format, MPEG2 eller MPEG4 är alltså av lika ringa betydelse som om rörliga bilder tidigare lagrades på VCR- eller VHS-kassetter. Bärarnas format är all~ämt av mindre intresse i jämförelse med medie-materialets innehåll- även om digitalisering alltid innebär ett slags medietransfer.

Pelle Snickars

ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2008:2

Recension

Bevarande av film

Karen F. Gracy, Filmpreservation: Competing definitions of value, use and practise, Society ofAmericanArchivists, 2007.296 s. ISBN 1-931666-24-5.

En amerikansk bok om bevarande av film recenseras av Inge/a Utterström som finner att den fo"rklarar kom-plexa sammanhang och kan användas både som studie-material och fo·r redan yrkesverksamma.

Karen F. Gracy är medlem i Society of American Archivists och i The Association of Moving Image Archivists, hon är för närvarande interimsredaktör för AMIA's tidskrift, The Moving Image. Hon har en MLIS och en PhD i biblioteks- och informa-tionsvetenskap samt är MA i "Critical studies of film and television" vid University of California.

I bokens inledning beskriver Karen F. Gracy kort-fattat sin egen bakgrund inom film, filmarkivens historia i USA och de skäl hon haft för att skriva denna bok, hon skriver att hon försökt se bortom myriader av tekniska detaljer som rör bevarande av film, med målet att sätta samman en komplett bild av den komplexa processen.

Boken är uppdelad i nio kapitel. Kapitel 6 är in-riktat på den praktiska filmbevarandehanteringen, med ett antal flödesscheman. För övrigt använder sig författaren huvudsakligen av teoretiska resone-mang. Noter följer efter varje kapitel. I slutet av boken finns en appendix med bland annat en fält-studie i arkivetnologi och en översikt över filmbolag i Hollywood från r 920-talet till nutid. Användning-sområdet för boken kan vara att ge en förståelse för de många aspekter som finns på bevarande, vilka kriterier som används när en film väljs ut; subjek-tivt intresse, rent bevarandeperspektiv eller för att filmen fungerar bra som marknadsföring på exem-pelvis en hemsida. För den som är intresserad av


de tekniska aspekterna ger den en bra genomgång, med beskrivande flödesscheman.

Frågelistorna (appendix) är möjliga att använda om någon vill spegla svenska förhållanden inom filmbevarande.

Bokens huvudfokus, enligt Gracy, är att beskriva bevarandefältet som ett eget universum, med sin egen struktur, dynamik och konventioner. Gracys arbetsmetod har varit att använda sig av en kombi-nation av fåltarbete, djupintervjuer och intervjuer med fokusgrupper för att undersöka processer för filmbevarande både inom kommersiella och icke-

123

124

Recension

kommersiella organisationer. Hon valde dessa me-toder istället för en större, ytligare undersöknings-metod, då detta arbetssätt enligt henne är bättre för att upptäcka mönster och systematiska fenomen än den senare.

I nästa kapitel gör författaren en djupare beskriv-ning över filmarkivens historia i USA, och redovisar enligt nedanstående hur organisationer på olika nivåer har filmarkiv:

r) Filmstudios med stora filmarkiv, 2) O beroende producenter och distributörer, 3) Stock footage li-braries t ex National geographic, 4) Stora publika/ inte vinstdrivande arkiv till exempel Academy film archive och Museum of modern art, 5) Specialarkiv, som sainlar in och bevarar film utifrån vissa kri-terier som t ex område, etnisk grupp eller genre, 6) Officiella institutioner med små filmsainlingar t ex museer, bibliotek, universitet, 7) Sainlare. Gracy skriver om sainlare att de är svårdefinierade och kan ses som pirater av filmbolagen, men de kan också ses som sistaminuten räddare av film. 8) Utländska arkiv som kan ha film av amerikanskt ursprung, 9) Kabel-tv nätverk, 10) Amerikanska staten, r r) Den amerikanska allmänheten. Här skriver Gracy att 2002 startades en gräsrotsrörelse, Home movie day, av en grupp filmarkivarier som oroades över att det inte fanns något intresse av att bevara amatörfilm. På tre år har rörelsen växt till att omfatta 42 orter, och en icke-vinstdrivande organisation har skapats, The Center for Home movies.

Apropå ovanstående lista skriver Gracy att stora delar av de icke-kommersiella filmarkiven i USA saknar pengar, personal, lokaler och utrustning för att klara det enorma uppdrag de har tagit på sig, då bevarandet av film är enormt mycket mer kostsamt än bevarande av annat kulturmateriaL

Om digital film skriver Gracy att sakta men säk-ert kommer den digitala filmen till de amerikanska biograferna, när problematik som konvertering av biografer, kryptering av digital film etc är löst.

För filmarkiven kommer frågan om digitala for-mat att bli ett problem. Ännu har ingen standard för digital film visat sig vara stabil. Ett annat pro b-

lem är kompression. Ett fåtal arkiv kommer att ha möjlighet av ekonomiska skäl att spara okomprim-erad film. Gracy skriver vidare att då komprimering medför att viss information försvinner från filmen så har många filmarkivarier svårt att acceptera detta förfarande.

I påföljande kapitel beskrivs hur filmbolag länge haft svårt att förstå att det finns ett värde i äldre filmer och i bevarandet av dessa. Detvar inte förrän video och senare DVD gjorde det möjligt att åter-utge äldre filmer, som de amerikanska filmbolagen förstod vilken guldgruva de ägde.

Det har tagit lång tid för filmarkiv att få erkän-nandet att de är kulturinstitutioner på samma sätt som bibliotek, museer och traditionella arkiv. Efter ett stycke där hon definierar uttrycket kulturinsti-tution skriver Gracy att filmarkiv legitimerar iden att spelfilm faktiskt är objekt som är värda att be-vara. Filmarkiv kunde bildas först när spelfilm blev föremål för begrundan istället för enbart föremål för konsumtion. Hon skriver mycket tänkvärt att filmarkiv placeras på det socialt konstruerade staket som skiljer finkultur och masskultur och att film såsom kommersiell produkt ännu har svårt att finna sin plats i den traditionella arkivvärlden.

Gracy anser att inom området filmbevarande förs en kamp mellan vem som har rätten att definiera vad själva begreppet filmbevarande står för, vilket kan innefatta allt från urval av filmer till vilka tekni-ker som används vid restaurering. Hon menar att det är de icke-kommersiella organisationerna som sätter agendan för filmbevarande, genom att de anses agera utifrån ett mer högtstående etiskt perspektiv än företag med vinstintressen. Vad de kommersiella aktörerna har som motvikt är dels rättigheterna till materialet, dels betydligt större ekonomiska resurser.

I kapitel 6 beskriver Gracy processen för film-bevarande, från att välja en film fram tills att den ska tillgängliggöras för publik. Hon beskriver pro-cessen med hjälp av ingående flödesscheman, som beskriver alla moment, samt även visar på de beslut som fattas för varje steg i hanteringen.


Recension

Under de intervjuer som Gracy genomfört med filmarlåvarier har begreppet bevarande, och vad det står för, varit anledning till många diskussioner. En del anser att det enbart rör sig om den fysiska hanteringen av själva filmen, kontroll av tempera-tur i arlåv osv. Andra menar att det innebär hela den praktiska hanteringen av film, hela processen insamlande, vård, katalogisering och tillhandahål-lande.

Denna skrift gör utifrån ett etnologiskt perspek-tiv en ytterst noggrann analys av hela filmområdet i USA och av de olika aktörerna, kommersiella och ickekommersiella, och vilka drivkrafter olika aktör-er kan ha. Hon nämner även att mellan ickekom-mersiella aktörer finns meningsslållnader om be-varande. En ingående analys över vad kulturbegrep-pet innefattar görs, och Gracy beskriver hur film, som från början inte omfattades av detta begrepp, så småningom blev en del av det. En tankeväck-ande analys görs över hur synen på film förändrades när filmbolagen fick möjlighet att återutge gamla filmer, som tidigare i princip inte haft något värde när de en gång gått färdigt på biograferna. Nu blev de istället produkter som kunde paketeras om och återutges.

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2 0 08:2

Kan då denna bok med sin utgångspunkt i ameri-kanska förhållanden appliceras på filmbevarande i Sverige, med de förhållanden som råder här? Jag tycker att mycket är likt, om jämförelse görs med den ovanstående uppräkningen av olika former av arlåv i USA. I Sverige finns också stora bolag med ekonoiniska resurser som sitter på rättigheter till filmmaterial, här finns statligt finansierade arlåv men där ändå resurserna ofta är knappa. Gräs-rotsrörelsen "Home movie day" som beskrivs kan i Sverige närmast jämställas med Svenska Filinin-stitutets statligt finansierade verksamhet i Grän-gesberg, som första åren tog emot stora mängder smalfilm från privatpersoner.

Om boken i sin helhet tycker jag det kan sägas att den är en stor resurs som förklarar och visar på sammanhang inom komplexa skeenden inom hela filmbevarandeområdet, samt att den kan användas på olika nivåer inom ämnet, både som studiemate-rial och i ett vidare perspektiv på området för yrkes-verksamma.

Inge/a Utterström

125

126

Recension

Mellan tiden och evigheten

Erik Norberg, Mellan tiden och evigheten. Riksarkivet 1846-1991, skrifter utgivna av Riksarkivet 28, Stockholm 2007. ISBN 978-91-88366-78-8.

E/jas Orrman recenserar ett stilistiskt säkert och mång-facetterat verk om det svenska riksarkivets historia där både framgångar och motgångar redovisas. Recensenten noterar dock att den svenska arkivdoktrinen presenteras med tonvikten fo"rlagd till de praktiska konsekvenserna, med det teoretiska perspektivet nedtonat.

Svenska Riksarkivets hävder från r6r8 fram till mitten av 1840-talet blev nedtecknade av Severin Bergh i arbeten som utkom 1916 och 1927. Den följande tiden om närmare halvtannat sekel, 1846-I 99 I, i verkets historia har tecknats av förre riks-arkivarien Erik Norberg under rubriken "Mellan tiden och evigheten".

En förvaltningshistorisk framställning om en organisations historia kan skrivas utgående från olika utgångspunkter och med varierande förutsätt-ningar. Den som är eller har varit verksam inom de organisatoriska strukturer som han eller hon skall behandla och sålunda känner till den institution-ella dynamik som präglar verksamheten inom det studerade objektet, har vida bättre förutsättningar än sådana som saknar denna erfarenhet att förstå aktörernas agerande och att sätta sig in i verksam-hetens egenart även då det är fråga om gångna tider. Med sin bakgrund som riksarkivarie och även krigs-arkivarie har Erik Norberg därför haft de bästa förutsättningar att teckna Svenska Riksarkivets historia under senare hälften av r8oo-talet och 1900-talet.

Hur ett ämbetsverks utveckling gestaltar sig i ett längre tidsperspektiv påverkas av ett antal mer eller mindre dominerande faktorer, om vilkas betydelse man dock kan ha delade meningar. Det ser ut

som om Erik Norberg skulle se tre faktorer fram-om andra som grundläggande för hur en offentlig myndighets och sålunda även Svenska Riksarkivets verksamhet gestaltat sig i det förgångna. Verks-chefens personlighet sätter på många sätt sin prä-gel på en organisation och hur dynamisk verksam-heten blir. Detta gäller särskilt ämbetsverk som är enrådighetsverk såsom Svenska Riksarkivet. Sam-hällsutvecklingen, särskilt uppfattningarna om de optimala organisationsformerna för offentlig verk-samhet och fluktuationerna i statsfinanserna utgör det ramverk som antingen skapar förutsättningar


Recension

eller utgör hinder för en myndighetsorganisations möjligheter att expandera och uppnå uppställda mål. Den inom organisationen vid olika tidpunter förhärskande doktrinen om dess existensberätti-gande och det rätta sättet att utföra de uppgifter som organisationen är satt att sköta, formar sär-skilt de interna verksamhetsformerna men påverkar även hur relationerna till den övriga administra-tionen gestaltar sig. Denna tredje faktor är av sär-skild betydelse då det är fråga om ett utpräglat lärt verk som Svenska Riksarkivet varit sedan senare hälften av 1800-talet.

Samspelet mellan de olika faktorernas inverkan på Riksarkivet återspeglas åskådligt i arbetet:S dis-position. Framställningen är uppdelad i följande sju periodiska huvudkapitel, som i regel sammanfaller med ett par riksarkivariers verksamhetsperiod och på så sätt indicerar verkschefernas avgörande be-tydelse för hur Riksarkivet har förvaltat sitt pund i en föränderlig värld: I historiens tjänst 1846-1874 (Nordström); Blicken ut 1874-1901 (Bow-allius, Malmström, Odhner); Reformerna 1901-1925 (Hildebrand, Clason); Kristid 1926-1950 (Almquist; Boetius); Skördetid 1950-1979 (Ander-sson, Kr01nnow); I förvaltningens tjänst 1979-1991 (Lundkvist), samt ett åttonde kapitel, De långa lin-jerna, som utgör en uppsummering av framställ-ningen och utgör en fördjupad granskning av vissa sidor i verksamheten i ett långt tidsperspektiv.

Rubrikerna på huvudkapitlen ger i ett nötskal det som karakteriserar de olika perioderna och återspeglar i de flesta fallen vilken roll Riksarkivet strävade efter att spela i samhället men också hur interna och externa faktorer satte sin prägel på hela verksamheten.

Verkschefernas personlighet och syn på Riks-arkivets och senare även landsarkivens roll i förhål-lande till å ena sidan de arkivbildande organen och å andra sidan forskarsamhället formade i varierande grad Riksarkivets verksamhet. I Norbergs fram-ställning framträder som en portalgestalt bland riksarkivarierna Emil Hildebrand som omformade den svenska arkivdoktrinen och i anslutning till


den även Riksarkivets verksamhetsformer och re-lationer till de statliga myndigheterna. Proveniens-principen blev etablerad som arkivteoretisk bas för verksamheten genom hans insats och Riksarkivets möjligheter att påverka arkivverksamheten hos myndigheterna ökade i hög grad. Under 1950-talet inleddes för det svenska arkivverket en andra expansiv period, och framställningen visar åskådligt hur den stod i samband med den expansiva stat-liga verksamhet och optimism som fr o m nä~nnda årtionde präglade samhällsklimatet i Sverige och resulterade i en svällande offentlig adininistration. Riksarkivet och landsarkiven påfördes eller åtog sig, allt efter hur man vill se det, i denna fas av sam-hällsutvecklingen rollen av rationaliseringsorgan för den statliga dokumenthanteringen med målet att få kontroll över de kraftigt ökande arkivmas-sorna. Medel för detta var rationell arkivbildning och effektiv gallring i myndigheternas arkiv redan "vid källan". Norberg lyfter fram Åke Kro~nnows eminenta förmåga att kunna utnyttja den expansiva samhällsutvecklingen till Riksarkivets fördel. Men denna för Riksarkivet och landsarkiven gynnsamma period var inte oproblematisk. Skulle rationaliser-ingsaktiviteterna ta överhand i verksamheten och rollen som ett lärt verk och betjänare av forsk-ningen komma på undantag? Den väg som såg ut att vara utstakad för Riksarkivet och landsarkiven illustreras väl av rubriken för perioden 1979- 1991 "I förvaltningens tjänst", men pendeln började svänga mot slutet av 198o-talet. I utredningen "Öppenhet och Ininne- Arkivens roll i samhället", där kravet att arkivverksamhetens främsta uppgift bör vara kunskapsförsörjning knäsattes, blev trend-brottet synligt.

Perioden 1926-1950 betecknas av Norberg som helhet som en regelrätt kristid i det svenska arkivverkets historia. Perioden präglades i Sverige av ekonomisk kris och ansträngda statsfinanser, och detta verkade hämmande på Riksarkivets och landsarkivens utveckling. Till detta kom den lång-varige riksarkivarien Helge Alrnquists personlighet som gjorde att han inte fick ett fast grepp om sin

!28

Recension

organisation. Situationen blev inte bättre av att han motarbetades, man kan säga programmatiskt, av arkivrådet Arne Forssell, som hade goda politiska försänkningar och utnyttjade dem mot sin chef. Detta motsatsförhållande inom Riksarkivet var inte enastående utan flera av verkscheferna kon-fronterades med mer eller mindre aktiva frondörer som utnyttjade sina politiska kontakter mot sin chef och i samma syfte även tidningspressen, på ett sätt som skulle ha varit otänkbart i Finland. Som en, man kan säga principiell, frondör mot Riksarkivet och dess olika chefer framträder landsarkivarien i Lund, Carl Gustaf Weibull, som inte enbart förde landsarkivens talan i sin opposition.

Framställningen visar å andra sidan även hur stor betydelse de ledande tjänstemännens lojalitet mot verkschefen och deras engagemang för den valda policyn hade för de framgångar som Riksarkivet kunde inhösta. Emil Hildebrand hade ett starkt stöd för sin omdanande verksamhet i Severin Bergh, och under Ingvar Andersson profilerade sig arkivrådet Robert Swedlund som en dynamisk och initiativrik reformator då det gällde att anta de ut-maningar som inriktningen på fältarbetet ställde på Riksarkivet och landsarkiven.

Företeelser som kan sammanfattas under rubrik-en arkivdoktrin behandlas ur flera olika aspekter. Som man kan vänta sig får Emil Hildebrands intro-ducering av proveniensprincipen och dess svenska tillämpning en fyllig behandling. Också problema-tiken kring rollfördelningen mellan å ena sidan arkivsakkunskapen hos arkivinstitutionerna och å andra sidan de arkivbildande myndigheterna, då det var fråga om utveckling och styrning av arkivbild-ningen, har sin givna plats i framställningen, dock mera ur en praktisk pragmatisk synvinkel än ur ett teoretiskt perspektiv. En klart framförd yttring från Riksarkivets sida att påverka arkivbildningsproces-sen framträder åtminstone under J J Nordströms tid. Denne framförde 18 53 kravet att handlingarna i statsdepartementens arkiv skulle fr o m 1841 ord-nas enligt beslutsdatum hos Kungl Maj :t, och an-tagligen innebar detta krav att samma princip även

framdeles skulle tillämpas hos departementen. Det är slående att det i Sverige före Nils Nilssons

insats inte ser ut att ha existerat ett behov att mera teoretiskt och begreppsanalytiskt studera problem-atiken mellan det redan framvuxna arkivbeståndet och det genom den kontinuerliga arkivbildningen framväxande arkivet hos en arkivbildare. Även om man nyttjade begreppet arkivbildning opera-tionaliserade man inte i högre grad begreppsmäs-sigt skillnaden mellan dessa aktiviteter och den traditionella arkivvården. Sålunda ser det ut att man länge inte gjorde någon principiell skillnad mellan å ena sidan ordnandet av ett redan exis-terande arkivbestånd och verksamheten som gick ut på att hos arkivbildaren foga handlingarna till vederbörande serie efter slutförd handläggning. För båda slagen av aktiviteter använde man begreppet ordna och ännu då nya begrepp som "arkivlägga" uppträdervid mitten av 1950-talet, används termen "ordna" som synonym för denna term1• Också det allmänna arkivschemats problematiska roll i förhål-lande till moderniseringen av arkivbildningen ser ut att länge ha analyserats endast otillfredsställande ur ett snävt perspektiv. Det ser ut som om förfaran-det med godkännande av förteckningsplanerna hos Riksarkivet har fungerat i Sverige, liksom även i Finland, som en konserverande faktor med tanke på ett rationellt utvecklande av arkivbildningen, eftersom förteckningsplanernas uppräkning av se-rier kunde uppfattas som normerande föreskrifter även för den fortlöpande arkivläggningen av hand-lingar2. ·

N or berg presenterar åskådligt olika sidor av Riks-arkivets verksamhet. Inte endast problematiken kring otillräckliga magasin i relation till det faktis-ka behovet, relationerna mellan arkivmyndigheter och arkivbildande myndigheter i fältarbetet under senare hälften av 1900-talet och utredningsverk-samheten presenteras åskådligt. Bland de behand-lade temata finns även gallringsverksamheten, be-lyst i ett längre tidsperspektiv, relationerna mel-lan den centrala myndigheten och landsarkiven, de kommunala arkiven samt de ändringar som


Recension

arkivarieyrket genomgått särskilt under senare hälften av 19oo-talet. Också de insatser som en-skilda arkivarier på lägre hierarkiska nivåer prest-erat blir observerade på ett sympatiskt sätt. Även de interna beslutsrutinerna blir behandlade, bl a sammanträdesverksamheten med de ledande med-arbetarna som infördes under senare hälften av 18oo-talet. I dessa sammanträden ingick som ett årligen återkommande inslag verkschefens högläs-ning av årsberättelsen till Kungl Maj:t.

Erik Norberg har i sitt arbete på ett intierat och samtidigt mångfasetterat sätt tecknat Riksarkiv-ets historia under halvtannat århundrade. Fram-ställningen presenterar inte endast framgångarna i verkets tillvaro utan belyser även tillkortakom-manden och inre motsättningar som tid efter an-nan framträdde. Den gedigna administrativa er-farenhet som författaren kan stöda sig på sätter honom i stånd att på ett inlysande och balanserat sätt presentera den dynamik som sätter sin prägel på en central myndighetsorganisations verksamhet. "Mellan tiden och evigheten" har också betydande stilistiska kvaliteter, men verket är också på många sätt tankeväckande.

E/jas Orrman


N oter 1 Sålunda förekommer hos Carl GustafWeibull i

hans kätterska artikel från 1930 endast begrep-pen "ordning", "ordna" också då det är tal om fortlöpande arkivläggning hos arkivbildaren. Weibull, "Arkivordningsprinciper. Historisk återblick och nyorientering", Seandia 1930, s. 7 5. Sam Hedar ser ut att använda begrep-pen "ordna" och "arkivlägga" synonymt i den bemärkelsen att ordna också betecknar fogandet av handlingar till respektive serie i den löpande arkivbildningen; ordna får på ett ställe den engelska betydelsen "file", medan "arkivlägg-ningssystem" anförs som synonymt med "filing system". I uppsatsen om arkivtermer 1956 berörs denna terminologiska problematik inte alls. Sam Hedar "Några arkivtermer", Meddelan-den från Svenska Riksarkivet for år 1954 (1956); idem, Arkivväsendets kris", Meddelanden från Svenska Riksarkivet fo"r år 1956 (1958), s. 74, 78, 97·

2 Birger Lindens handbok för den kommunala arkivvården förmedlar intrycket att de förteck-ninsplaner som verket presenterar bör uppfattas som normativa också för den framtida arkivbild-ningen, vilket inte var ägnat att stimulera till utvecklande av arkivläggningen enligt arkivbil-darens aktuella behov. Birger Linden, Kommu-nala arkiv och deras vård (Stockholm 1934).

129

13 0

Recension

Fra fire rigsarkivariers tid

Fra fire rigsarkivariers tid, Erindringar fra arkivvaesenet 1959-2004, redaktör Christian Larsen,Arkivforeningen, 2007. ISBN 978-87-990238-3-7.

En memoarbok innehållande minnen från det danska arkivväsendet recenseras av Lars Lundqvist. Recen-senten anser att boken fångar aspekter som arkivkällor sällan fångar och därfo·r är ett viktigt komplement.

T iteln Fra fire rigskarkivariers tid. Erindringar fra arkivvaesenet 1959-2004 är på sätt och vis något missvisande. Att omslaget pryds av de fyra riks-arkivarierna som var verksamma under denna tid, förstärker också det delvis missvisande i titeln. Bo-ken handlar nämligen inte i någon större utsträck-ning om de fyra danska riksarkivarierna som var verksamma under perioden, i alla fall inte primärt. Boken består i själva verket av berättelser från fyra arkivarier, varav tre av dem under en del av kar-riären befann sig i en chefposition. De får här på ett ganska personligt sätt berätta om sitt arbetsliv inom riks- och landsarkiven. Därmed kan det förstås -för att återknyta till titeln - sägas att riksarkivari-erna har satt en relativt stor prägel på arbetet inom arkivväsendet.

Denna form av personliga minnesberättelser är onekligen av intresse. Samtidigt har genren förstås sina brister. Även om författarna hunnit sluta sin anställning, kan det inte förväntas en alltför stor öppenhjärtighet om förhållandet på de angivna in-stitutionerna. Dessutom är förstås många kolleger i livet, vilket kräver att hänsyn tas och omöjliggör att berätta om andra saker. Däremot måste det ändå sägas vara av intresse att "vanliga" arkivarier får beskriva hur de upplevt förändringar i arkivväsen-det under en period som onekligen inneburit stora omställningar, inte minst för professionen. Berät-telserna ger också en god bild av hur arbetet kan

ha tett sig på de danska arkivinstitutionerna under tidsperioden. Även om den här typen av källor får ses som minnen - med de tillrättalägganden och minnesfel som ofrånkomligen smyger sig in.

Författarna bakom kapitlen är förutom en inle-dande introduktion, först Grethe lisoe, som berät-tar om sin tjänstgöring, först på Rigsarkivet under början av r96o-talet och därefter som verksam på landsarkivet för Sjaelland fram till 1990-talet. Därefter följer Sigurd Ramhusch som berättar om sin tid som framförallt överarkivarie på Rigsarkivet I963- 2oor. Hans H . Worsoe berättar i sin artikel


Recension

om arbetet på de Jyske landsarkiver från 1 96o-talet, där han var verksam först på landsarkivet för de Sönderjyske delarna under 196o-talet och de Nor-djyske landsdelarna under 1970-talet för att åter-vända såsom landsarkivarie under de Sönderjyske delarna från 1981-1996. Slutligen berättar Michael Hertz om sin tid på Rigsarkivet 1967-2004, avdel-ning 2 och avdelning 4·

Memoarformen innebär att det främst är arki-variernas egna upplevelser som framställs och mycket av de frågor som en historiker skulle vilja ställa till hur arkivväsendet har utvecklats under perioden förblir därmed förstås obesvarade. Me-moarer beskriver historien i dagens ljus, de blir lätt anakronistiska till sin karaktär. Med hänsyn till detta så slås man ändå av den roll som riksarkivar-ien har haft för arkivvärldens utveckling inom en specifik region. Under perioden 198o-1992 var Vagn Dybdahl Riksarkivarie. Han tillsattes - som det framställs här- främst på politiska meriter så-som innehavare av samma partibok som den reger-ing som tillsatte honom. Men det kan konstateras


att hans ledarstil hade en ganska stor betydelse för hela riksarkivets utveckling under denna period, då han styrde organisationen starkt efter egna intres-sen och med en grupp yngre arkivarier tillhörande hans inre krets. Till slut blev det uppror från flertal-etlandsarkivs sida i och med 1992 års arkivlag, vars arbete Dybdahl ska ha hemlighållit inom en snäv krets. Detta visar hur beroende en profession är av dess ledning.

Om ett problem med memoarformen är att det blir svårare att fånga verksamhetens historiska ut-veckling har de en annan stor för~änst. De skildrar något som arkivkällor har svårt att fånga. Nämligen den mer sociala sidan av hur arbetet fungerade. Här ges en bild av hur arbetet fungerade internt och kan därigenom fånga aspekter som arkivkällor sällan fångar. På det sättet fyller denna typ av memoar-böcker ett viktigt syfte som komplement till en mer formell historik över det danska arkivväsend et.

Lars Lundqvist

IJI

IJ2

Recension

Den kringresande arkivarien

Ernst Posner, Archives and the Public lnterest: Selected essays by Ernst Posner, ed. byKen Munden with a new introduction by Angelika Menne-Haritz, Archival Classics Series, Society of American Archivists, 2006. 215 s. ISBN 1-931666-16-4.

En återutgivning av en arkivklassiker recenseras av Olle Nordquist som rekommenderar den tillläsningfo'r alla med intresse fiir arkiv pga dess respektingivande insikter.

Medan europeisk offentlig arkivförvaltning gradvis har utvecklats över flera sekler, som en följd av myn-digheters verksamhet och behov, är motsvarigheten i USA betydligt yngre och skapad snarast som ett resultat av påtryckningar från forskarsamhället. Först år 1934 fick USA exempelvis motsvarigheten till ett riksarkiv, då National Ar chives i Washington D C grundades. Trots olikheter när det gäller tradi-tion, statsskick och synen på offentlig förvaltning kan många gemensamma angelägenheter inom den gamla respektive nya världens arkivsektorer likväl märkas. Inledningsvis var den sistnämnda dessutom helt införstådd med att söka kunskap och vägled-ning ur den förstnämndas långa erfarenhet.

Den tysk-amerikanske arkivarien och historikern Ernst Pasner (I892-I98o) fick under sin yrkesba-na alldeles ofrivilligt tillfälle att inhämta grundli-ga insikter i offentligt arkivväsen på bägge sidor Atlanten. Först i hemlandet Tyskland och därefter, på flykt undan nazismen, i USA medan nationen ännu stod i begrepp att bygga upp en modem arkivförvaltning. Ernst Pasner blev något av en brobyggare mellan de två kontinenternas arkivtra-ditioner. Han var främst verksam som lärare i arkivvetenskap och publicerade tillika en ansenlig mängd artiklar och skrifter inom arkivämnet. Bo-ken Archives and the Public Interest är ett axplock

ur Posners produktion av kortare uppsatser och anföranden åren I939-I96o. Volymen gavs ur-sprungligen ut av Society of American Archivists I967 som en festskriftinför Posners 75-årsdag. Till nyutgåvan har fogats en utförlig inledning av Ange-lika Menne-Haritz, ställföreträdande chef vid tyska Bundesarchiv. I övrigt är verket oförändrat jämfört med förlagan.

Ernst Pasner inledde sin bana som historiker och disputerade I920 vid 28 års ålder på en avhandling om påve Gregorius l:s registratur. Året därpå erhöll han ~änst som arkivarie vid Geheimes Staatsarchiv i Berlin. Pasner blev snabbt känd som en ledande specialist på I 6oo- och I 700-talets preussiska stats-förvaltning. Han visade sig också äga pedagogisk begåvning och började undervisa blivande arki-varier. Eftersom Pasner kom från en judisk familj blev det efter Hitlers maktövertagande allt svårare för honom att vidmakthålla sin position som offentligt anställd. Under Kristallnatten i november I938 arresterades han slutligen och intemerades sex veckor i koncentrationslägret Sachsenhausen. Efter frisläppandet såg sig Pasner tvingad att söka en fristad utomlands.

Alldeles i början av sin exil tillbringade Ernst Pasner en kortare tid i Sverige. Han hyste emel-lertid inga planer på att stanna i landet. slutmålet för landsflykten var hela tiden USA, där Pasner också i huvudsak skulle komma att leva och verka resten av sitt liv. Under Sverigevistelsen hann Pas-ner dock göra ett framträdande i Stockholm den 8 maj I939, som visade atthan varväl förtrogen med amerikanska arkivförhållanden. Anförandet återges i volymen under titelnArehiva/Administration in the United States och kan ~äna som en god introduk-tion till den federala arkivförvaltningens rötter. På ett ingående men samtidigt lättsamt sätt beskrivs den relativa tröghet som utmärkte rörelsen mot ett fungerande regelverk för offentliga arkiv i USA.


Recension

Posner hänvisar till svårigheterna att skapa kon-tinuitet inom ett system som kännetecknas av att tjänstemän regelmässigt byts ut efter varje politiskt val, avhängigt vilket parti eller vilken kandidat som utgått med segern. U r den sortens sedvänjor var det följaktligen inte helt lätt att etablera en bestående kår av erfaret yrkesfolk inom någon del av den fed-erala förvaltningen - arkivarier ej undantagna.

Boken är indelad i sex tematiska avdelningar utan någon som helst kronologi. Störst utrymme upptar The American Experience, där anförandet i Stockholm ingår som en av fem texter. Avdelningen innehåller därtill bland annat Posners skildring av National Archives raska framsteg under de första decennierna efter bildandet, inte minst på förteck-nandets och teknikutnyttjandets områden. Som en gynnsam omständighet framhålls frånvaron av det prestige- och revirtänkande vilket Posner påträffat inom de gamla europeiska ämbetsverken. Överhu-vudtaget är närheten till europeiska jämförelser ett centralt inslag i Posners beskrivning av amerikan-ska förhållanden. På ett berikande sätt sammanlän-kas erfarenheter, förfaringssätt och traditioner. Det märks även i uppsatsen The College and University Archives in the United States samt i avdelningens underhållande studie om den amerikanske genom-snittsarkivarien, benämnd av Posner som homo ar-chivalis Americanus.

I The European Example vilar betoningen främst på tyska och italienska förhållanden, och Posner visar i avsnittet prov på ett djupt och brett historiskt vetande. Särskilt måste den sällsamma essän Impres-sions of an Itinerant Archivist in Europe (Intryck från en kringresande arkivarie i Europa) från 1959 fram-hållas. Det som följer är en arkivhistorisk färd över den europeiska kontinenten, som titeln till trots slutar i Nordafrika och Främre Orienten. Med nedslag i flera italienska städer behandlas romer-ska ärobetsarkiv såväl som medeltida företagsar kiv. Empatiskt konstaterar Posner att ett problem inom italiensk arkivförvaltning tycks vara att alltför stor vikt läggs vid antika och medeltida arkivbildnin-


gar, till nackdel för samtidens bestånd. Vidare går fården genom Tyskland, Frankrike och Spanien varvid läsaren påminns om hur frapperande ofta äldre tiders arkivlokaler någon gång också tjänat som fängelsehålor. Resan avslutas i den forntida mesopotamiska staden Ur. Där menar Pasner att arkivförvaltningens själva vagga en gång stod ca 3000 år före vår tideräkning.

Efter ankomsten till USA sommaren 1939 en-gagerades Pasner genast i uppbyggandet av landets första egentliga arkivutbildning, ett samarbete mel-lan National Archives och American University i Washington D C. Efter några år utnämndes han till professor och fick huvudansvaret för undervis-ningen. Posner hade under mellankrigsåren i Ber-lin upplevt arkivarieyrkets allt tydligare självmed-vetenhet och arkivarieutbildningens utveckling mot ökad specialisering. I Washington gavs han tillfälle att dela med sig av erfarenheterna, vilka i urval åter-ges i boken. Utbildaren Ernst Pasner kommer till tals rakt på sak under den samlande rubriken The Training of Archivists, och från 1940 härrör uppsats-en European Experiences in Training Archivists. Det hela är en expose över arkivutbildningens historia i några europeiska länder. Strängt taget indelar Pasner skolningen av arkivarier i två kategorier: Å ena sidan förkovran av inte arkivutbildad per-sonal på offentliga arkivinstitutioner, förmedlad av äldre, erfarna arkivariekollegor; å andra sidan yrkesförberedande undervisning av studenter, för-lagd till ett universitet. Arkivutbildningen vid de högre lärosätena hade rötter i det sena 17oo-talet och återfanns i exempelvis Frankrike, Italien, Tysk-land och Österrike. Posner gör ingen hemlighet av att han själv var övertygad anhängare till modellen. Han varnar i själva verket för den kollegiala me-toden, särskilt så som den tillämpats i Storbritan-nien och Skandinavien. I de skandinaviska länderna hade det länge räckt med en examen i historia för att göra arkivariekarriär. Följden blev enligt Posner att det på arkiven i norra Europa arbetade åtskilliga historiker, i och för sig skickliga, men icke desto

1 33

134

Recension

mindre utan den spetskompetens som utmärker riktigt dugliga arkivarier.

De i boken samlade alstren är som antytts hämta-de från essäer, uppsatser och tal av Posner, under två decennier. Som alla texter är de vid sidan av det rent innehållsmässiga också en berättelse om sin samtid. Ämnesvalen är många gånger både tankeväckande och underhållande; tonen är distanserad och kvick. Det är endast i framställningen om intrigspelet på statsarkivet i Berlin med titeln Max Lehmann and the Genesis of the Princip/e ofProvenance som Posner kan upplevas spekulativ och källkritiken möjligen ifrå-gasättas. I gengäld är han fullständigt osentimental i avsnittetArchives in Wartime, vid återseendet med det efter andra världskriget förstörda Europa.

Sammantaget behandlar Ernst Posner omfångs-rikt en rad ämnen och problem inom arkivsfären. Mot en historisk utgångspunkt i antiken, över franska revolutionen, 1920- och 30-talens Berlin och med grundliga nedslag i efterkrigstidens USA, pekar han dessutom mot framtiden och ser utman-ingarna med elektroniska arkiv. Helheten är således ett knippe artiklar med respektingivande insikter och lärdom, som kan rekommenderas till alla med intresse för arkiv.

Olle Nordquist


Recension

Traditionsarkiv -folkets minnen -folkets historia

Fredrik Skott, Folkets minnen, Traditionsinsamling i ide och praktik 1919-1964, Akademisk avhandling, Göteborgs universitet, 2008.386 s. ISBN 978-91-7229-049-5.

En avhandling som ger bakg;runden till uppkomsten av folkminnesarkiv och hur arbetet med insamling or-ganiserats recenseras av Irma Ridbäck som finner den intressant och konstaterar att dessa samlingar ofta fo'r-bises i handbiicker om arkiv och arkivforskning,

Vad är ett arkiv? Och när blir en dokumentsamling ett arkiv? Frågorna besvaras på olika sätt beroende på vem som svarar.

Fredrik Skott skildrar i sin avhandling framväxten av de traditionssamlande arkiven eller traditions-arkiven, vilka har till uppgift att "samla in, bevara, bearbeta vetenskapligt och sprida material" bland annat om folkminnen. En viktig del i samling-arna inom dessa arkiv utgörs av hundratusentals uppteckningar om folkets minnen, liv och leverne, allt insamlat i räddningsaktioner under årtionden.

Avhandlingen har tyngdpunkten på mellan-krigstiden och behandlar i första rummet Väst-svenska folkminnesarkivet i Göteborg (numera: DAG, Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg) men med utblickar mot Lund och Uppsala. Dessa ingår i dag i myndigheten SOFI, www.sofi.se.

Västsvenska folkminnesföreningen (senare -arki-vet) grundades I 9 I 9· I Uppsala kom insamling och studier av folkminnen att handhas av Landsmåls-arkivet och redan I909 hade Carl Wilhelm von Sydow grundat Folkminnesarkivet i Lund. Dess-utom fanns Nordiska museets dokumentation av folkminnen. Traditionsarkiven, som fick sin form efter första världskriget, kom också att förknippas med demokratiseringen av Sverige.


En mångfald händelser ledde till insamlande av folkets minnen. Omvandlingen av Sverige från jordbruksland till industrination inleddes i slutet av I8oo-talet med åtföljande inflyttning från land till stad.lnfluenser kom också från Tyskland. 1890-talets nationalism gick hand i hand med en folklig frihetsrörelse. Ett större intresse för hembygden väcktes, Nordiska museet och Skansen inrättades. STF bildades.

Arkivtjänstemännen var ibland själva ute och intervjuade och de registrerade insamlat material.

135

IJ6

Recension

De var insamlingsledare för meddelarna (uppteck-narna) och, kanske viktigast, de publicerade artiklar och skrifter och de bearbetade politiker. Insam-lingsarbetet sköttes i stor utsträckning av lokala meddelare, bygdeforskare med stort intresse för historia, som var med i eller hade startat en hem-bygdsförening. Till sin hjälp fick meddelarna så småningom särskilda frågelistor eller en instruk-tionshandbok, att ha som vägledning inför samtal med äldre sagesmän/-kvinnor. Man skulle se på "folkets minnen med folkets ögon". Det var viktigt att inte idealisera fattigdomen. Det folkbegrepp som användes var inte helt strikt och varje med-delare fick på så sätt stor frihet vid planeringen av sitt arbete. Detta kom också att prägla det bevarade materialet. Meddelarna eller upptecknarna fick viss utbildning och hade nära kontakt med 'sin' insam-lingsledare på arkivet.

Skott framhåller att någon omfattande refuser-ing eller gallring nog inte ägt rum. Hans slutsats är att traditionsarkiven inte har polerat bilden av allmogesamhället, något som tidigare forskning velat framhålla.

Sammanlagt hade Västsvenska folkminnesarkivet ca 2 ooo meddelare, somliga flitiga, andra bara ens-taka gånger. Fredrik Skott har gått igenom ett stort material i Göteborg bestående av insamlat material, brev och andra handlingar efter meddelare. Hans genomgång visar att ca r so personer stod för 90 % av uppteckningarna. Under 1920-taletupprättades s k meddelarbiografier, vilka redovisar en ganska jämn fördelning män - kvinnor. Meddelarna var ofta småbrukare, hantverkare eller olika sorters arbetare. Även folkskollärare var en grupp bland meddelarna.

Folkminnesarkiven samarbetade sinsemellan och man jämförde inkommet material, om samma med-delare skickade information till fler än ett ställe. Meddelarna hade ett ekonomiskt intresse i sina uppteckningar. Det fanns ibland andra problem. Om känsligt inlämnat material publicerades av en tjänsteman vid arkivet kunde det uppstå etiska

problem för meddelaren, som sedan fick problem hemmavid. För att undvika sådant kunde karenstid införas för vissa uppteckningar.

Bland politiker från olika partier i riksdagen med engagemang för folkminnen märktes bl a Per Edvin Sköld, Fredrik Ström, Oscar Olsson, Manne Ståhl, P L Orgård och Ernst Wigforss.

I en motion år 1919 tillAndra kammaren yrkade Oscar Olsson, en aktiv folkbildare, på en "utred-ning angående organiserandet av insamling och utforskandet av den svenska allmogekulturen", en folkets historia. Folkminneskommittens betänk-ande kom 1924, där man också sade att allmogens historia innefattade även arbetarklassens historia.

Fredrik Skott visar att stora delar av SAP:s parti-elit under de undersökta åren i riksdagen tog upp frågor om tillvaratagandet av folkets minnen. In-tresset för hembygden och kunskapen om den folkliga kulturen blev också för många politiker ett led i framåtblickandet, i förändringsarbetet. I det sammanhanget kan man också ta in begreppet folkhemmet.

Stödet från landsbygdsbefolkningen var viktigt för de olika politiska partierna. Frågorna om folk-ets minnen ingick som en viktig del av såväl högerns som vänsterns syn på det fosterländska och på nationalism. Flertalet av tjänstemännen vid dessa arkiv delade vänsterns syn på folkminnes-forskningen. Enighet fanns om att tiden från om-kring r87o fortfarande var möjlig att fånga in. Insamling av folkets minnen gällde enligt de kon-servativa enbart allmogen. Den parlamentariska vänstern förde fram såväl allmogen på landet som arbetaren i staden, vilka bägge hade samma rötter, samma historia. En reguljär stadsundersökning kom också till stånd, men först 1939-1945·

Arkivens ekonomi var ständigt ett bekymmer. Det finns flertal referenser till riksdagstrycket, som den motion 1943 där tog Fredrik Ström tog upp "folk-minnesinsamlingens kris", att traditionsbärarna ute i orterna höll på att dö bort. Det var angeläget att insamlingarna kunde fortgå, och han hänvisade till


Recension

sitt samråd med arkiven.Vidare berörde han det nationella arvet och pekade på hur forskning och fältarbete går hand i hand.

Inledningen i avhandlingen är i sig läsvärd, be-grepp klargörs och man får en kort historik. N o-tapparaten omfattar 53 sidor, vilket motsvarar en dryg femtedel av textmassan. I noterna finns ofta utöver direkt referens även annan kompletterande information. En oklar not (kap 2 not r 5 r) hänvisar till en motion men torde avse en riksdagsdebatt. Litteraturreferenserna (29 sidor) hänvisar även till ett stort antal tidningsartiklar, vilka delvis får upp-fattas som led i propagandan för insamlingsar betet.


Avhandlingen är rikt illustrerad, många porträtt. Vad saknar man? Ett personregister!

Som helhet är boken intressant för den som vill skaffa sig en bild av tillkomsten av folkminnesarkiv och hur de arbetade med insamlingarna under drygt fyra decennier. Både yrkesforskare och frit-idsforskare har mycket att hämta ur Fredrik Skotts avhandling. Folkminnesarkiven blir alltför ofta förbisedda i olika handböcker om arkiv och arkiv-forskning.

Irma Ridbäck

1 37

Recension

En introduktion till de äldre kartorna

1600-talets jordbrukslandskap, En introduktion till de äldre kartorna, redaktör Mats Höglund, Riksarkivet 2008. ISBN 978-91-88366-79-5.

Gö·ran Samuelsson recenserar en introduktion till de äldre kartorna och finner skriften underhållande, men efteifrågar en mer detaljerad och pedagogisk genomgång av materialet och metoder fdr dess bearbetande.

Nu har ett första och påtagligt resultat kommit från ett av de mer intressanta kulturhistoriska projekt Sverige kommer att kunna uppvisa under de närm-sta decennierna. Ett projekt som har fått förmånen att arbeta med det äldsta av Sveriges unika stor-skaliga kartmaterial. Det material som Lantmäte-riet åstadkom under sin första verksamhetsperiod. I bokens inledning redogör Mats Höglund för bakgrunden till både Lantmäteriets geometriska kartläggning och projektet "Nationalutgåva av de äldre geometriska kartorna". Projektet är det första som tar ett helhetsgrepp på detta kartmate-rial och har som syfte att göra de äldre geometriska kartorna tillgängliga för både forskarvärlden och allmänheten. Projektet kan ses som kompletterande Lantmäteriets nu snart färdiga skanningprojekt. Ett projekt där 3 miljoner kartor samt cirka so miljoner textsidor, framförallt ur de regionala förrättnings-arkiven, har skannats för omkring 200 miljoner kronor. Projektet "Nationalutgåva av de äldre geometriska kartorna" fick andra finansiärer och en betydligt påtagligare vetenskaplig karaktär. Riks-bankens Jubileumsfond och Vitterhetsakademien skapade de ekonomiska förutsättningarna som nu projektgruppen om tre personer förvaltar: projek-tledare Clas Tollin, biträdande projektledare Mats Höglund och Olof Karsvall (som ersatte Johanna Olsson) med ansvar för den databas som byggs upp i anslutning till projektet samt den digitala bearbet-

1600-talet~~s~~ jordbru

ningen. Boken består förutom av en inledning av Mats Höglund av åtta stycken självständiga artiklar som är tänkta att "introducera den komplexa och mångfacetterade kartskatten".

Clas Tollin har författat den första artikel som fått namnet - De fdrsta lantmätarna. 1 Här redogör han för de första lantmätarnas sociala bakgrund, på vilket sätt de utbildades och också var i landet de ut-förde sina uppdrag. Därutöver redovisar Tollin hur arbetet planerades och utfördes över årets månader och hur stor lantmätarens arbetskapacitet var.

Pia Nilsson har i sin artikel Jordbrukets resurser enligt kartorna fokus på hur man nyttjade inhägnade ägor och vilka ytterligare resurser förutom åker och äng som kartmaterialet kan ge information om. Det kan handla om skog, fiske, kvarnar, kålgårdar (köks-trädgårdar), humle, trädgårdar (odling av frukt-träd).

I Else-Marie Karlsson Streses artikel Humlegård-


Recension

ar på kartor, växter i naturen är en av dessa resurser, humle, föremål för en mer ingående analys. Hennes huvudsyfte tillhör egentligen ett annat projekt där man studerar humlets genetiska egenskaper och historiska ursprung. Det har visat sig att de äldre geometriska kartorna med sina indikationer på humleodling är användbara för att spåra humlens historiska rötter. De äldre humlesorterna har på senare år alltmer kommit att uppskattas för sin smak. Humle utsågs också 2007 till årets läkeme-delsväxt och har till och med sådana antiseptiska egenskaper att man funnit att den kan bekämpa hudcancer, åtminstone på möss.

Olof Karsvall studerar i sin artikel Utjordar och spår av odelagda gårdar de äldre geometriska kartor-nas begrepp utjord för att se om de kan härledas ur tidigare övergivna gårdar (ödegårdar).

Fäbodar och bodland i Norrbo socken är titeln på den artikel där Mats Höglund via kartmaterialet studerar de olika typer av boplatser såsom fäbod (säsongsbosättning med byggnader för folk och husdjur) och bodland som var en mer avancerad form av säsongsboende med likartad uppsättning hus som den egentliga hemgården (hemmanet). Bilden av ett komplext och varierande boende växer med hjälp av kartmaterialet.

Om inte gårdens resurser räckte till vad stod då till buds? I Pia Nilssons Ett f år for två lass hö'- byte och hyra av resurser i 1600-talets jordbruk får vi veta att det förekom byteshandel mellan bönderna.

I bokens två avslutande artiklar tar först Olof Karsvall med oss in i kartornas värld via Kartornas symboler- exempel på symboler fo'r byggnader där vi får en redogörelse för hur de tidigaste symbolerna för byggnader utvecklades. I den sista artikel av Mats Höglund, En som fick horn i pannan, får vi ta del av några av de små egenheter som man kan finna i kartorna, fornlämningar som det inte längre finns spår av, teckningar av träd med hängande männi-skor som indikerar avrättningsplatser med mera.

Skriften är underhållande - de enskilda texterna beskriver intressanta områden och det är möjligt att skönja hur vi faktiskt kan vaska fram ny kunskap ur


detta material. De betänkligheter som slår mig vid genmnläsningen av bokens artiklar handlar om hur fruktbart det är att i samma projekt skapa förutsätt-ningarna, via skanning och databasupp byggnad, för den forskning man bedriver.

Projektet "Nationalutgåva av de äldre geometris-ka kartorna"2 påbörjades som ett analogt projekt och där slutresultatet skulle bli en faksimil utgåva i papper samt en vetenskaplig kommentar i bok-form. Under projektets gång har de digitala bear-betningsmöjligheterna kommit alltmer i blick-fånget. I Mats Höglunds inledning kommer denna utveckling/motsättning inte riktigt fram. Boken handlar överlag väldigt lite om projektets huvud-syfte - att göra kartorna tillgängliga. Det är tydligt att de deltagande personerna både i projektet och i skriften har fokus på forskningsfrågorna. Projek-tet som har sin fysiska hemvist på Riksarkivet har successivt via dess hemsida presenterat intressanta smakprov av olika geometriska jordeböcker under titeln Månadens karta. Jag måste erkänna att jag inte har gjort någon omfattande analys av de cirka 50 presentationer, men vid en hastig genomgång är det dock svårt att upptäcka någon röd tråd. Urvalet tycks ha tillkommit relativt slumpmässigt allt efter projektdeltagarnas intressen.

Enligt den inledande artikel hade projektet hös-ten 2007 bearbetat cirka 7 ooo kartor av det totala antalet som beräknas till I o ooo- I 2 ooo. 3 Det finns en stor mängd skannade kartor. Problemet är att det inte riktigt framgår vare sig på projektets hem-sida eller i boken att dessa går att återsöka på Lant-mäteriets tjänst: Historiska Kartor. Även om det via Lantmäteriets tjänst just nu är svårt att genomföra återsökningar, som snabbt och enkelt redovisar det totala antalet digitala jordeböcker, så tror jag personligen att det för projektet hade skapat större goodwill om man marknadsfört denna möjlighet tydligare. Det hade också skapat möjligheter att re-dan tidigt initiera forskning för andra än projekt-deltagarna. Detta så mycket mer påtagligt då man på projektets hemsida lagt ut en sökfunktion som bygger på den text man matat in från de så kallade

139

Recension

Notarum Explicatio (NE) texterna. NE är den del av kartorna där lantmätaren noterade gårdarnas arealer av åker och äng samt övriga resurser. Det är dock svårt att utifrån bokens inledande artikeln förstå hur många av dessa NE som finns i data-basen. Siffran 7 ooo kartor som nämns ovan kan dock inte gälla för antalet inmatade NE och som är sökbara direkt på hemsidan, för där är endast ett 45-tal volymer noterade, vilka torde motsvarande informationen i ungefår I ooo NE.

Att man inte riktigt tydligt i boken redovisar hur man har arbetat med projektets huvudsyfte, att tillgängliggöra materialet, och inte pekar på de möjligheter som fanns när boken publicerades ger intryck av att man inte riktigt vill tillhandahålla materialet förrän projektet har slutförts i sin hel-het. Däremot får vi en kort redogörelse för hur datafångsten har gått till;

l. skanning av originalakten, en version skrivs ut på arkivpapper i skala I: I.

2. Notarum Explicato samt all annan text på kartan transkriberas och skrivs in i databasen. Texten korrekturläses

· och kontrolleras mot originaltexten på kartorna.

3. Ett antal objekt i den digitala kartan identifieras och koordinatsätts i ett GIS.

4. statistikuppgifter från kartorna registre-ras i en relationsdatabas.

Förutom dessa aktiviteter har projektet lagd ned en omfattande tid på att inventera olika arkiv på jakt efter kartor som tillhör detta tidiga tidsskikt. Pro-jektet säger sig också ha hittat ca 8oo- I ooo kartor som varit helt okända eller kända av ett fåtal.

Detaljinformationen kring projektets viktiga datafångst är väldigt rudimentär för att inte säga helt osynlig i boken vilket gör att man kan ha lite farhågor för att projektet också tagit lite för lätt-vindigt på frågor om upplösning för skanning, bildformat för långsiktigt bevarande/lagring och

påsiktsbilder. Hur har transkribering gått till och hur är databasstrukturen uppbyggd? Det finns en del frågor som är dåligt belysta. Nu kan man säga att den föreliggande skriften inte är en projektrap-port utan uttryckligen "en introduktion till de äldre geometriska kartorna". Men eftersom det är det första ordentliga självständiga publika livsteck-net från projektet borde betydligt mer fokus har lagts ner på att redovisa projektets huvudsyfte - att skapa tillgänglighet.

Det är i artiklarna svårt att se hur den större mäng-den material som nu står till förfogande påverkar forskningsfrågorna och hur mängden i sig kan generera ny kunskap. Det känns som att projektet i mycket stor utsträckning har det analoga mate-rialet i åtanke vid val av forskningsuppgifter. Ingen artikel har nyttjat mer än ett tiotal geometriska kartor/akter som underlag, bortsett från Streses artikel som verkar bygga på en inventering av 5 volymer. Personligen tycker jag att det hade varit en viktig uppgift för projektet att beskriva dessa nya potentiella möjligheter. Det hade varit intres-sant att läsa en artikel som byggt mer påtagligt på det inmatade materialet i databasen. Vad säger de inmatade NE om det som fler av författarna berör i sina artiklar om jordbrukets resurser. Hur van-ligt och omfattande var humle- och odlingen av fruktträd? Var geografiskt placerade var de större förekomsterna? Går det att säga något om odlings-preferenser i relation till kameral jordnatur eller jordbrukets storlek?4

J ag tror också att boken som uttalat vänder sig till en intresserad allmänhet hade vunnit på en artikel som mer påtagligt hade väglett en förstagångs-besökare i de geometriska jordeböckerna. Nu finns delar av den informationen invävd i flera av artiklarna. 5 Hur ska vi läsa kartan? Vilka odlings-system döljer sig bakom hägnader och få bodar? J ag hittar faktiskt inte ens en ordentlig bild på en NE, förutom den som finns på omslagets baksida. Det är ju den textinformationen som är det huvudsak-liga underlaget för hela den databas som man byg-ger upp. En liten mer detaljerad och pedagogisk


Recension

genomgång av ett sådan NE kunde nog ha varit till hjälp för mången intresserad allmänhet.

Som en aptitretare fungerar boken, men jag väntar med spänning på huvudrätten där forsk-ningsambitionerna kan kombineras med den ökade tillgången på matnyttigt innehåll och förhopp-ningsvis kan vi då teckna en världsunik bild av ett 1600-tals samhälle.

Göran Samuelsson

Noter 1 I bokens inledning dock benämnd - De tidigaste

lantmätarna. Stora delar av denna artikel har publicerats tidigare se t ex Kartlagt land -Kartan som källa till de areella näringarnas geografi och historia, Kungl. Skogs- och Lant-bruksakademien 2007.

2 Det är lite oklart vad projektet egentligen heter. På Riksarkivets hemsida där projektet har egen sida kallar projektet sig själv för "Projekt Äldre geometriska kartor".

3 Det är förvirrande att det på hemsidan står 12 ooo-14 ooo kartor.

4 Det saknas en artikel som berör projektets samverkan med SOFI- Institutet för språk och folkminnen och dess tidigare redovisade forsk-ning baserad på de geometriska jordeböckerna. Se t ex Per Vikstrand Namnen i de geometriska jordeböckerna, i Nationalutgåva av de äldre geometriska kartorna, redaktör Birgitta Roeck Hansen, KungLVitterhets Historie och Anti-kvitets Akademien 2005.

5 Se bland annat Pia Nilssons artikel om Jord-brukets resurser, Mats Höglunds om få bodar och bodland.


Recension

Det fo"rgångnas närvaro

Det förgångnas närvaro, Fjorton historiska essäer, red Bo Lundström och Maria Gussarsson, Meddelanden från Krigsarkivet XXIX, 2008, 158 s. ISSN 0562-8547, ISBN 978-91-974009-8-5.

Lisa Qviberg recenserar Krigsarkivets senast utkomna essäsamling och finner den inspirerande och i vissa delar medryckande.

Den senaste i raden av Krigsarkivets meddelan-den är en samling essäer som bygger på en utställ-ningsserie som kallas Månadens dokument och som Krigsarkivet arrangerar månatligen. Utställning-arna finns att se i Krigsarkivets lokaler såväl som på deras webbplats. Initiativet är ett utmärkt sätt att synliggöra våra arkivskatter och visa samlingar-nas skiftande innehåll. Att presentera ett Månadens dokument är en metod som används av flera arkiv i landet.

Liksom Krigsarkivets föregående antologi Inte bara Krig! utgår essäerna i De fo"rgångnas närvaro alltså från arkivinstitutionens egna samlingar. Bidragen är skrivna av anställda ·inom Krigsarkivet, som också själva anordnar Månadens dokument. De utställningar som presenteras i boken är ett urval från perioden 2001-2007.

Bokeris fjorton essäer är uppdelade i tre avsnitt där vi i den första delen Människoöden möter fem män som tillsammans representerar 1700- till 1900-talen. Utöver en generallöjtnant och en major får vi också lära känna en sjöofficer och ett par äventyrare.

Ingrid Karlsson inleder med att berätta om Georg Carl von Döbeln (1758-J82o), generallöjtnanten som i unga år lyckats undvika att bli både präst och jurist och istället blev en av Sveriges mest kända fältherrar. Under större delen av sitt liv bar han

ett karakteristiskt svart sidenband runt huvudet, ett minne från det svensk-ryska kriget 1788-1790 då han blev allvarligt skadad av ett muskötskott i pannan. Såret såg inledningsvis ut att läka bra, men efter ett par år sprack pannan upp och illaluktande var flöt ut. Von Döbeln tvingades operera flera gånger och hade sedan besvär av skadan resten av sitt liv och kunde då och då plocka benskärvor ur pannan. Karlsson beskriver hela denna händelse såväl som von Döbelns liv på ett ytterst fängslande sätt.


Recension

De personer vi möter i Krigsarkivets samlingar är oftast män. Denna övervikt märks också bland bokens artiklar. Ett av undantagen där en kvinna skymtar är Jan Dahlströms artikel om major Sten Sture (177o-1812) och hans hustru Charlotta Inge-lotz. Genom en handfull brev från Sten Sture till hustrun under Finska kriget 1808-1809 ger Dahl-ström oss inblick i krigets vardag såväl som mer dramatiska krigshändelser. Men artikeln lyfter ock-så fram en annan sida av Sten Sture; breven andas kärlek och saknad, detta framgår tydligt då han vid något tillfälle till och med fallit i gråt. Ett återkom-mande äinne i breven är också driften av familjens gods, där hustrun under mannens frånvaro hade ett stort ansvar.

Anders Degerström berättar om civilingenjören Nils Fock (1855-1925) som tackvare det berömda bananskalet fick en karriär som sjöofficer i Brasil-iens flotta 1893-1894. Fock började egentligen som telegrafingenjör med uppdrag i olika delar av världen. Så småningom gick han vidare till vapen-industrin och specialiserade sig på tillverkning av minor och torpeder, något som fick stor betydelse för hans framtid. I mitten av 1890-talet kom näm-ligen Focks kompetens att efterfrågas då han hade ingående kunskaper om vapensystemen på flera av de fartyg som användes i det brasilianska in-bördeskriget. Olika omständigheter ledde sedan till att han, utan att ha någon som helst sjömansut-bildning, blev fartygschef och deltog i strider vid Brasiliens kust.

Degerström avslutar sin artikel med att kort berätta om Nils Focks arkiv i Krigsarkivet. Detta är ett enkelt sätt att lyfta fram och visa arkivets in-nehåll, som jag gärna sett på flera håll i boken.

Maria Gussarsson presenterar framgångssagan Theodor Ankarerona (1687-1750) som var en internationell äventyrare och mångsysslare; han var militär och landshövding, affärsidkare och godsherre med intresse för politik, ekonomi och vetenskap. Arrekarkrona deltog i drabbningar till sjöss där han mötte franska kapare, han fick resa till fjärran länder som Västindien ochArnerika och han


var delägare i Ostindiska kompaniet och president i Kongl. Vetenskapsakademien.

Carl Billengren inleder sin artikel på följande vis: "Om Einar Lundborg hade varit amerikan hade hans liv antagligen blivit film för länge sedan." Och det stämmer nog. Men .nu var Einar Lundborg (1896-1930) svensk, och får iställetnöja sig med en perifer plats i vår historia. Men under sin levnad var Lundborg något av en "celebritet, beundrad och aktad av samtiden." Efter utbildning på Karlbergs krigsskola i Stockholm, började han sin militära bana genom att sluta sig till den svenska brigaden under finska inbördeskriget 1918. Han lockades av krigsskådeplatsen och brann av iver att få delta i strid. Men det dröjde. Efter krigsslutet tog han värvning för den svenska kår som sattes upp för att delta 1 Estlands kamp för självständighet och sökte sig därefter till estnisk ~änst där han äntligen fick delta i de åtråvärda striderna. Så småningom utbildade han sig till och ~änstgjorde som pilot och det var som sådan han gjorde sig ett nainn. 1928 satt delar av en italiensk Nordpolenexpedition fast på isen, och Lundborg var en av dem som kom till undsättning för de överlevande. Dessvärre störtade hans eget plan i närheten och han fick tillbringa två veckor på Nordpolen tillsammans med expe-ditionsdeltagarna. Han överlevde äventyret, för att -ironiskt nog- istället omkomma ett par år senare då han provflög ett av Sveriges nya jaktplan.

Efter denna samling herrar följer fyra intressanta och fascinerande berättelser i avsnittet Händelser i krig och fred. Anna Sveningsson ger oss här bokens andra exempel där kvinnan har en lite mer fram-trädande plats. Hennes artikel handlar om Gull-bergs fästning strax utanför Göteb0rg och hur denna stormades av danskarna under Kalmarkriget i januari 1612. Sveningsson har byggt artikeln på Cecilia Krakows- dotter till kommendanten vid Gullberg, Mårten Krakow och hans hustru Emer-entia Pauli - skildring av striden. Stormningen av Gullbergs fästning misslyckades, men senare sam-ma år föll fästningen i fiendernas händer varefter den raserades. Sveningssons artikel är, utöver en

1 43

144

Recension

berättelse om fästningens betydelse i Kalmar kriget, också en historik över fästningens historia såväl bakåt som framåt i tiden.

Ett ämne som avhandlats både på längden och tvären är första världskrigets utbrott. Detta poäng-teras också mycket riktigt av Björn Gäfvert i hans artikel om den.svenska militärens åtgärdervid krigs-utbrottet. Gäfvert menar emellertid att Sveriges ageranden vid den här tiden är föga utforskade. Artikeln redogör i korta drag för händelseutveck-lingen som föranledde kriget, med Sveriges av-väganden och åtgärder. Gäfvert menar att det var några synnerligen dramatiska och aktivitetsfyllda dagar för Sverige, med mobiliseringar och be-redskapsåtgärder där man hade att ta hänsyn till relationerna med Ryssland och Tyskland liksom ett allmänt försvar av den svenska neutraliteten.

Ulf Söderberg gör en djupdykning i arkiven efter ubåtskränkningar. Med utgångspunkt i 1980-talets massmediala ubåtshets tar han sikte på som-maren I955 då en motsvarande uppsjö av ubåts-spaningar gjordes. Söderberg räknar till inte mindre än I6 rapporterade iakttagelser under dessa som-marmånader, vilket är mångdubbelt mot tidigare år under I95o-talet. Naturligtvis påverkades tro-värdigheten av vittnets ställning, och iakttagelser som svenska flottan gjorde bedömdes vara mer sannolika än de som folkskolläraren och hans fru rapporterade. Marinstaben, som tog emot anmäl-ningarna, konstaterade också att de flesta iaktta-gelser som rapporterades var mindre sannolika. Söderberg berättar vidare om de åtgärder som marinen vidtog för att öka beredskapen.

En annan form av iakttagelser möter vi i Bo Bergs artikel om spökraketer - eller ufo som det kallas idag. Även Berg gör avstamp i I98o-talet, genom att återge hur han och hans dåvarande flickvän såg ett ufo. Spökraketema i Sverige var emellertid aktiva långt tidigare än så. I 946 - ett år innan Rosweil -hade Sverige en "uppflammande ufo-feber" med bortåt I ooo observationer. Berg menar emeller-tid att man vid den här tiden inte gjorde dagens koppling till utomjordingar. Istället uppfattade

militären fenomenet som ett nytt raketvapen, "vida överglänsande tidigare känd teknologi". En rymd-projektilkommitte inrättades men de kunde aldrig presentera någon hållbar förklaring till spökraket-erna. Men man lutade åt att det var ryssarna som var i farten ...

Peter Nordström inleder den tredje delen i bok-en, Kultur och miljö·, med att berätta om de usla ar-bets- och lönevillkor ämbetsmännen under I 7oo-talet hade att leva med. Han har tittat närmare på de anställda inom Krigskollegium och konstaterar att löne- och anställningsförhållandena - liksom inom den övriga centrala förvaltningen - var oer-hört komplicerade. Många arbetade utan lön och fick istället förlita sig till tillfälliga arvoden. Andra hade förvisso lön, men tjänade långt under vad deras befattning egentligen bjöd. Ibland hände det att lönerna var försenade eller att endast en del hade utbetalats. Nordström konstaterar också att Krigskollegiets personaltillväxt inte höll jämna steg med den ökade arbetsbördan. Samtidigt led äm-betsmannaverken av hög frånvaro och oregelbund-na arbetstider. Ofta berodde det på att många för sin överlevnad var tvungna att ha bisysslor, vilket hindrade dem från · att tillbringa hela arbetsdagar på sin arbetsplats.

Ann Gillberg och Lena Nordström guidar oss genom Krigsarkivets bibliotek som idag består av omkring 2 30 ooo volymer. Den äldsta boken, en praktisk handbok på italienska för den vanliga soldaten på ett vardagligt språk, är från I 5 24. Det främmande språket är också kännetecknande för de tidigaste böckerna; de flesta är på tyska, italien-ska, latin eller franska. Det är först i samlingarna från I7oo-talet som svenska är det dominerande språket. Majoriteten av böckerna avhandlar ämnen relaterade till det militära området; krigsväsen, for-tifikation, historia, statskunskap och geografi. Men det finns också annan litteratur. Gillberg och Nord-ström ger flera exempel på hur böcker i samling-arna hamnat i Krigsarkivets ägo. Det är ofta en in-tressant process att följa hur böckerna gått i arv.

Alla som hanterar äldre dokument i sitt arbete


Recension

känner till att läsbarheten hos handlingarna kan variera kraftigt. Inte sällan är detta bläckets fel. Elisabet Netinder och Gerd Crona ger oss den in-tressanta historien bakom en av de värsta bovarna i historien- järngallus bläcket. Detta bläck var my-cket populärt från medeltiden fram till I90o-talets början, men vad man inte visste var de långsik-tiga negativa effekterna av bläcket. Idag stöter vi ofta på brev som är oläsliga eftersom texten slagit igenom på andra sidan, vi ser dokument där det starkt frätande bläcket gjort hål i pappret och vi hanterar handlingar som är så spröda att de nästan smular sönder. Allt är givetvis inte bläckets fel. Ibland är också pappret av dålig kvalitet, och ett möte mellan de båda kan ge förödande effekter. Netinder och Crona ger exempel på några av våra största kulturskatter - som teckningar av da VInci och van Gogh och kompositioner av Bach och Grieg- som sakta håller på att vittra sönder. Man har försökt lösa problemet genom konservering, men metoder som verkade bra för femtio år sedan, har snarare visat sig skynda på nedbrytningsproces-sen. Idag arbetar man i huvudsak med preventiva insatser, dvs klimatkontroll, syrafria omslag och hanteringsrutiner.

I sin artikel om skeppsholmstävlingen I 9 I 5 berättar Bo Lundström om den arkitekttävling som anordnades då den å skeppshoimen förlagda flottan var i behov av ut- och nybyggnader. Tävlingen var i första hand en idetävlan där ingen projektering inledningsvis var planerad. Lundström beskriver de inkomna bidragen och hur de- på olika sätt- skulle ha påverkat den gamla bebyggelsen på Skeppshol-men. Flera av förslagen presenterades i Arkitektur Teknisk tidskrift, och en vinnare - Ernst Spolen - utsågs och fick I soo kronor för besväret. Men med det fick det räcka. Samtliga bidrag var för dyra att förverkliga, och tävlingen förblev vad det ur-

Noter I Recenserad i Arkiv, samhälle och forskning 2007:2


sprungligen var- en idetävlan. Några år senare byg-gdes ett nytt marketenteri, men i övrigt ändrades bebyggelsen på skeppshoimen inte nämnvärt.

Boken avslutas med en kort historik över fram-växten av Krigsarkivets trädgård. Den ritades av arkitekten Cyrillus Johansson och invigdes strax efter att Krigsarkivet flyttat dit I947· En av de som lade ned stort engagemang och intresse för trädgården var Birger Steckzen, som också varit den pådrivande faktorn för flytten till Gärdet. I artikeln beskriver Robert Owens hur trädgården ser ut och tanken bakom planeringen.

Artiklarna i boken håller en mycket jämn kvalitet, vilket annars inte alltid är självklart. De är välskriv-na, överlag intressanta och håller en populärhisto-risk nivå, vilket naturligtvis är nödvändigt för att en satsning som Månadens dokument ska tilltala alla. I synnerhet måste Ulf Söderbergs och Bo Bergs ar-tiklar om ubåtskränkningar respektive spökraketer lyftas fram som mycket medryckande. Också Carl Billengrens artikel om äventyraren Einar Lundborg samt Peter Nordströms dito om ämbetsmännens arbetsvillkor på I 700-talet har klara för~änster.

Som vi sett och som redaktörerna i inledningen också påtalar så sträcker sig artiklarna i flera fall långt utanför det rent militära området. Materialet speglar den samhälleliga utvecklingen och enskilda människoöden. I sin inledning presenterar Ulf Sö-derberg förhoppningen att boken inte bara ska visa mångfalden i Krigsarkivets samlingar utan också inspirera läsaren till egen forskning. Jag kan inte annat än att bekräfta att båda föresatserna- vad mig anbelangar - är uppnådda. Att djupdyka i arkiven är fantastiskt och inget inspirerar så väl som denna samling entusiasmerande och intresseväckande ex-empel.

Lisa Qviberg

I45

q6

Recension

Uppsala stifts herdaminne

Britt Hedberg, Uppsala stifts herdaminne: Från missionstid till år 1366, IV:1, red Ragnar Norrman, stiftshistoriska kommitten i Uppsala, 2007.600 s. ISSN 1654-1987, ISBN 91-86024-12-4.

Lars Lundqvist recenserar ett nyutkommet herdaminne och finner att forskningens behov av hjälpverk av detta slag är stort.

Herdaminnen som genre har en lång tradition. För flertalet stift tillkom dessa lokala kyrkohistoriska verk under 18oo-talets mitt, så även för Uppsala. När nu Uppsala stift har påbörjat sitt arbete med ett modernt herdaminne ställer det krav på att både uppfylla genrens anspråk och på att skapa en intres-sant läsning, för en tid som har en annan tyngd-punkt än den strikt biografiska inriktning som kännetecknat dem tidigare genren. Inom projekt-et har man alltså försökt att vidga den biografiska inriktning som 18oo-talets herdaminnen hade, med ett bredare angreppssätt. Av dessa försök kan t ex Ragnar Norrmans arbete om de konserverade prästänkorna nämnas, som har formen av en tradi-tionell vetenskaplig monografi. När nu före detta stadsarkivarien i Stockholm, Britt Hedberg ger sig i kast med den mangranna uppgiften att skriva om stiftets första tid och dess förhistoria, är det ett om-fattande material som ska bearbetas och beskrivas. För även om denna tidsperiod har den fördelen att själva urvalet blir lätt - källmaterialet är till omfånget begränsat och det blir inte nödvändigt att i den bemärkelsen göra någon utsortering av materialet. Syftet blir därmed att samla den infor-mation som finns tillgänglig för respektive person och därtill mer allmänt skildra kyrkans framväxt. Källmaterialets fragmentariska karaktär gör dock att framställningen också till viss del blir fragmen-tarisk- om läsaren vill försöka följa kyrkans utveck-

ling. Därtill måste förstås framhävas att boken för den skull inte bygger på någon komplett samling av arkivkällor.

Källkritiken i arbetet följer inte den klassiska källkritikens krav. Den används snarare inom ra-men för en källdiskussion och sker ofta i anslutning till att den biografiska personen behandlas - i de fall källan inte är helt trovärdig eller om källan in-nehåller andra brister.

Monografin består av två huvuddelar, den ena om tiden före ärkesätet i Gamla Uppsala och den andra om ärkesätet under den katolska tiden. Därtill finns


Recension

också en relativt omfattande inledning som innefat-tar ett mer allmänt avsnitt om kyrkans utveckling. Men det är inte bara stiftets ämbetsmän som beskrivs, utan även de svenska kungarna och korre-spondensen med de olika påvarna, samt med Lunds stift, som Uppsala var underlydande, om än det inte alltid accepterades av vare sig Sveriges kung-ar, eller dess ärkebiskop.

Men detta gör också att herdaminnet som genre blir något av en mellanform i förhållande till det biografiska uppslagsverket å ena sidan och en vetenskaplig monografi å den andra. Kanske ett avancerat uppslagsverk är den rätta benämningen och det är i den funktionen verket också har sin största förtjänst, men också begränsning. För det är inte någon klar bild över händelseförloppet som ges. Istället presenteras källmaterialet rörande de historiska personerna som porträtteras relativt obearbetat. Detta gör att bokens värde främst lig-ger i att fungera som ingång till existerande källor kring respektive person och den kan på det sättet naturligtvis vara till ytterst stor hjälp för alla for-skare av svensk medeltid och inte minst för kyrko-historiker. Boken kan alltså ses som en kartläggning av källmaterialet i stiftet, presenterat efter de per-


soner som figurerar. Detta omöjliggör på ett sätt att läsa boken i sin helhet och därigenom få en klar bild av hur relationen mellan de olika aktörerna egent-ligen såg ut, särskilt som de återgivna källorna inte sällan spretar åt olika håll, vilket även det försvårar för läsaren att kunna skapa ett sammanhang.

En hel de av de begrepp som används i boken är långt ifrån självförklarande-eller för den delen ens av medeltidsforskare helt utredda. Det skulle därför ha varit en stor hjälp med en mer utförlig lista med ordförklaringar i boken. Visserligen finns det en så-dan i ett avslutande kapitel, men den är långt ifrån fullständig. Många av de tjänster som fanns inom stiftet och även andra medeltida uttryck saknas. Om en bok ska kunna fungera som en uppslagsbok är detta en väsentlig hjälp, då det inte är till någon större hjälp om ordet har förklarats i den löpande texten när det näinns vid det första tillfället.

Den här typen av verk har dock ändå stora förtjänster. Behovet för forskningen med denna typ av hjälpverk är stor och kommer onekligen att vara till stor nytta för forskare inom medeltidsfältet och för kyrkohistoriker i synnerhet.

Lars Lundqvist

147

Recension

Handledning i att ordna gårdens och byns handlingar.

Börje Hjort och Roy Andersson, Så ordnar du ditt gårds- och byarkiv, Sveriges Hembygdsförbund och Östergötlands arkivförbund, Bygd och Naturs skriftserie nr 13, ÖLFA:s skriftserie nr 14, 2008. 39 s.

En handledning i att ordna och vårda gårdars och byars handlingar recenseras av Staffan Smedberg som anser den pedagogisk och nyttigfo·r ett viktigt material.

Det är allmänt känt att många byar och gårdar i vårt land har bevarat viktiga handlingar. Man har t.o.m. hittat medeltidshandlingar i gårdsar kiv. Arkiven in-nehåller framförallt handlingar som har anknytning till äganderätt och beskattning. I många fall finns också handlingar som belyser jordbruket och andra näringar. Materialet har stort forskningsvärd e, även om en del av handlingarna är avskrifter av hand-lingar i myndighetsarkiv, t ex domstolsutslag och handlingar från lantmäteriförrättningar.

Denna typ av arkiv kan vara svåra att hantera i arkivprofessionellt avseende. Arkivb

tracking the reel world -...

Documents