Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag

N:r 49 (312) Fredagen don 8 december 1893. 6:te årg. P r e n u m e r a t i o n s p r i s p r a r :

Idun m e d Modet idning och ko lorerade p lanscher kr. 9: —

Idun m . Modet, u tan kol . pl. » 7: 50 I d u n e n s a m , 6: —

B y r a : K l a r a v . K y r k o g a t a 7, 2 t r

(Aftonbladets h u s . )

P r e n u m e r c i n s k e r å a l l a post-ansta l ter i r iket .

R e d a k t ö r o e h u t g i f v a r e :

FRITHIOF H E L L B E R G . Träffas å b y r å n kl . 12—1.

A l l m . T e l e f 6 1 4 7

U t g i f n i n g s t i d :

h v a r j e h e l g f r i f r e d a g

L ö s n u m m e r s p r i s 15 ö r e (lösn:r e n d a s t för komple t t er ingar )

A n n o n s p r i s :

35 öre pr nonparoi l lerad. F ö r »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt t io ta l stafv. Ut ländska a n n o n s . 70 öre pr nonp. -rad .

T h e r é s e E l f f o r s s .

våra dagar rullar Thespiskärran på v ingade snälltågs­hjul snabbt och

lätt genom land och rike. D e t ena teater­sällskapet i landsorten aflöser det andra, fa­rande från stad till s tad på kort tid, »tur­néer» ila bl ixtsnabbt fram och åter, och hvar-ken hnfvudstadens egna artister eller ens utlan­dets stora stjärnor för­små att då och då he­dra äfven den svenska landsorten m e d ett besök.

D e v idgade kommu­nikationerna ha ock v idgat möjl igheterna att i landsorten få se god dramatisk konst och verkligt goda konstnä­rer, och den svenska landsortsteatern räknar i våra dagar m å n g a namn, som icke stäl­las i skuggan af huf-vudstadens berömdhe­ter.

I gamla dagar var det i mycket annorlun­da. Väl lysa ännu i vår teaterhistoria rätt många n a m n på fram­stående landsortsskåde­spelare och skådespe­lerskor, som höllo kon­stens fana högt i de uthus och på de vin­dar, som förr i världen skänkte rum åt Thalia

i m å n g e n svensk lands­ortsstad. Men »lands­ortsteatern» var likväl något helt annat då, själf va inst i tut ionen ha­de ett annat kynne , e n annan karaktär. Man åkte efter gästgifvare-skjuts och spelade i la­dor, det var skralt m e d både dekorationer och »regie», m e n »blixt­turnéer» voro icke upp­funna och den möder­n e teatertapetseraren hade icke skämt bort publiken. Skådespelar­n e togos emot hvart de kommo som efterläng­tade, säl lsynta gäster, och var det än ofta klent m e d både kon­s ten och recetterna, så spelade de l ikväl in s ig i publ ikens hjärta och vänskap, och de bästa af d e m vunno en po­pularitet öfver landet , som få af d e m kunna skryta af, som n u lysa och försvinna på den svenska landsortsscenen.

D e bästa af d e m ! D e populäraste af d e m ! Ja, till d e m hörde i främsta r u m m e t den kvinna, hvi lkens bild Idun i dag meddelar. H v e m från Y s t a d till Haparanda, i Sveriges landsort som i broder­landet Finland, minnes icke Therése Elfforss —-

3S6 I D U N 1893

D e n s i g å t brödet fröjda v i l l , Må det för o g r ä s freda; Må degen v ä l bereda; D e n s i g å t l i fve t fröjda vi l l , D e n s i g åt fä l t e t fröjda vil l , Må arbeta o c h beda.

R. Reinick.

den fryntliga, säkra teaterdirektrisen, som i t jugu år m e d aldrig sv iktande redbarhet, klokhet, skickl ighet och energi ledt ett af våra största och bästa landsortssäl lskap, den ypperl iga skådespelerskan, som i nära ett hälft sekel tillhört denna s a m m a landsorts­scen, den präktiga » g u m m a n Elfforss», som kan se t i l lbaka på en lyckl ig teaterbana — femt iofem år lång, och som, hvart hon kom­mi t i landsorten, alltid hälsats m e d den uppriktiga glädje en efterlängtad kär gäst väcker.

Vi äro säkra om, att de fryntl iga dragen skola, när de nu medde las i Idun , i m å n g e t h e m väcka glada m i n n e n och framkalla m å n g a t a c k s a m m a hågkomster , m i n n e n af kraftiga lifsbilder d e m Therése Elfforss fram­ställt från scenen, ö m s o m humorist iska, ö m s o m rörande, komiska ibland, tragiska äfven, m e n alltid skurna ut ur det verk­l iga lifvet, träffande och karaktäristiska.

*

F e m t i o f e m år v id teatern! Femt io fem år mel lan kul iss och ramp, mel lan diktade och verkliga intriger, sträfvanden, bekym­mer och arbete — och ändå ha kroppen spänst ig och själ och s inne friska som i u n g d o m e n s år, se där ett konsts tycke , som icke m å n g a göra Therése Elfforss efter.

Femt io fem år! D e t är j u ett helt män-niskolif.

F ö d d den 30 november 1 8 2 3 — jus t i dagarne 70 år — var Therése Öberg så­ledes icke stort mer än 13 år, då hon i februari m å n a d 1 8 3 7 tog s ina första s teg på ti ljan. D e t var på kungl iga teatern detta skedde, och det var som balette lev den lilla Therése först v i sade sig för pu­bliken. För tjugufyra skil l ing banko pr spelkväll traskade den lilla Therése från Tantos höjder ända ner till det gamla konst­t emple t v id Gustaf Adolfs torg för att där ikläda s ig balet tängelns tarlatan och oklac-kade s m å sidenskor.

De t såg en s tund ut som o m den lilla skulle blifvit en stjärna i Terpsichores rike. H e n n e s u n g d o m och fägring fäste strax uppmärksamheten v id henne , och h e n n e s anlag för den luftiga konsten ingåfvo gamle Sel inder, som då var kungl . teaterns balettmästare, de största förhoppningar. H o n fick också, ehuru blott e lev sedan kort tid, uppträda i första ledet af corps de ballet v i d de tillfällen, då det gäl lde att m e d u n g d o m och behag fylla den bakgrund; mot hvi lken alla tiders bal lettdrottning, den strå­lande Taglioni , lyste .

Men gubben Selinder, som fick se så m å n g a af s ina bästa elever öfvergifva Terp-sichore för Thalia, mis te också inom kort Therése Öberg.

Kapten Lindeberg hade lyckats få till s tånd sin »Nya Teater», den nuvarande Dramat i ska teatern öfver hvars scen hans bild ännu hänger, m e n knappast hans entu­siast iska anda ännu sväfvar.

D e t var 1 8 4 2 kapten Lindeberg in­v igde s in n y a teater, och den u n g a Therése Öberg erhöll e n g a g e m e n t s a m m a år. H o n debuterade därstädes den 13 februari 1 8 4 2

i en l i ten enaktspjes af D u m a s kal lad »Ankans man» och gjorde genas t lycka. H o n s tannade dock ej länge v id denna scen. E n af de manl iga kamraterna v id Lindebergs trupp, L. E. Elfforss, bi ldade ett ege t säl lskap för landsorten, och v id detta erhöll Therése Öberg e n g a g e m e n t redan 1 8 4 5 .

N u började ett n y t t och allvarligare skede i h e n n e s lif både som kv inna och-konst -närinna. Snart g e n o m äktenskap förenad m e d direktör Elfforss tillföll henne att upp­bära de m e s t be tydande rollerna i säl lskapets repertoar och att senare under m a n n e n s s jukl ighet äfven öfvertaga en stor del af truppens l edning och ekonomi.

Men hon var värfvet v u x e n , och m y c k e t g e n o m henne förvärfvade det Elfforsska säl lskapet det högt ansedda n a m n , som aldrig l ämnade de t samma.

Ar 1 8 6 9 afled direktör Elfforss, och änkan öfvertog n u ensam ledn ingen af sällskapet, som hon, m e d ett kort af brott 1 8 8 2 , bibe­höll ända till , år 1 8 8 9 , då hon öfvergick till Aug . Lindbergs s tående teater i Göte­borg.

P å denna scen uppträdde hon också för* s ista g å n g e n den 27 febr. 1 8 9 2 — femtio­f em år efter h e n n e s första s teg på ti ljan, som hon nu, mät t på både arbete och fram­gångar, för alltid l ämnat för att hvi la ut i skötet af sin sons, vågmästarens E. Elfforss familj .

*

D e t är e t t oerhördt rikt galleri af män­niskoframstäl lningar, som fru Elfforss skapat under denna långa teaterbana, ett galleri af rikt skiftande bilder inom dramats, den fina karaktärskomediens, de historiska skåde­spelens , de moderna problempjäsernas och lustspe lens ram. D e gamla teatervännerna skola ä n n u minnas h e n n e s Jolanta, Esme-ralda och hennes Amal ia i »Trettio år af en spelares lefnad». D e hafva heller icke g lömt h e n n e s t jusande Adrienne Lecouvreur, h e n n e s stolta Pompadour, Adé le Miiller i »Den farliga tanten,» Gabrielle i »Smäde-skrifvåren» och h e n n e s markis inna i »Mar-kis innans u n g d o m s m i n n e n » .

De , som sett henne i dessa roller, tala ännu m e d värme o m det spirituella i hennes framstäl lning, den ful ländade f inheten i detaljarbetet och den spänst iga liflighet, som präglade allt hvad hon gjorde.

Och rollerna från ett senare skede! Hur lifligt stå icke än för mi t t m i n n e h e n n e s präktiga Margareta Lejonhufvud i »Kung Märta», hennes Celeste i »Från Amerika» , h e n n e s rikt humorist iska »Mutter på tuppen» i »Fredman och Ul la Vinblad», h e n n e s »Änkan Sil lery», och kanske framförallt h e n n e s friska, hurtiga, på kornet tagna Lona Hesse l i »Samfundets stötter».

Al l t h v a d hon rörde v id fick under hen­nes händer lif. H o n hade gnistan, och ända in i s lutet af sin långa teaterbana förmådde hon att ge eld och lif, saft och m u s t åt s ina framställningar.

*

B å d e som utöfvande konstnärinna, som teaterledare och som enskild person har fru Elfforss varit l ika framstående och vun­ni t allas aktning och t i l lgifvenhet.

S o m teaterledare — ett af de icke allra lättaste yrken i världen — var hon ett mönster. Inte t säl lskap var så aktadt och ansedt som h e n n e s — i alla afseenden. D e t var på s in t id en l i ten mönstertrupp i landsorten. Också förde » g u m m a n Elf­forss» spiran m e d kraft, fast på samma g å n g mildt .

D e t lär stå i en g a m m a l proklamation till hären af salig Karl den tolfte att »fän­riken skall vara en lång drummel , som i nöd­fall kan slå på trumma, löj tnanten skall vara en s- -e, m e n kaptenen som en far för s itt kompani .»

Vid den Elfforsska truppen fanns det för ett femtontal år ti l lbaka en u n g fänrik, »som i nödfall kunde skrifva roler eller öfver-sätta pjäser,» där fanns ock en löjtnantp m e n framförallt var kaptenen som en mor för sin trupp.

Sträng och barsk v id första anblicken, aldrig att leka med, när det gällde arbete och ansvar, voro där likväl värme i hjärtat och vänl ighet i s innet mot alla.

Till den Elfforsska truppen sökte s ig ock den t iden gärna de unga konstadepter, som trodde sig i sitt hjärta ha en gnista af konstens hel iga eld. D e t var hos Therése Elfforss Aug . Lindberg tog s ina första s teg på den bana, där han sedan skördat så vackra framgångar, och många , m å n g a af dem, som n u äro framstående inom vår och Finlands teatervärld, ha i godt minne den allvarliga skolan hos g u m m a n Elfforss. Många tacka henne ock i sitt stilla s inne för hennes ärliga och modiga kritik, som alltid sjöng ut. S v e d det i början, gjorde det dock godt, och få äro de icke, som hon på det sät tet lyckades vända åt andra banor.

D e t är en af dessa senare, som n u vid g u m m a n Elfforss sjutt ionde år ve lat ge en l i ten b lomma till födelsedagsfesten.

Aug . Blanche, hvars dödsdag vi firade nyss , på s a m m a g å n g som Therése Elfforss födelsedag, skref en gång en l i ten skiss m e d titel »Talang och hjärta». D e n lilla skissen handlar just o m Therése Öberg, då än den lofvande dansösen.

Ta lang och hjärta — det säger allt. Det är h v a d hon äger i hög grad och som gjort — det senare ej mindre än det förra — h e n n e s lif l just och lyckl igt!

Gustaf Gul/berg.

När jag nalkas d imman på afstånd, före­faller den nästan så ogenomträngl ig , som om den måste utes tänga hvarje solstråle och fullkomligt innes luta m i g i mörker. Men när jag kommer in i den, finner jag, till min angenäma öfverraskning, att jag miss tag i t mig, och att d i m m a n var m y c k e t lättare, än den syntes . Så är äfven för­hål landet m e d l idandena här i världen; de äro i verkl igheten icke så förskräckliga att genomtränga som en ängs l ig fantasi in­bil lat s ig. Hervey.

Y t t e r s t b r ä n s l e b e s p a r a n d e . F o t o g e n e n b r i n n e r i g a s f o r m .

E x p l o s i o n o m ö j l i g . L ä t t a t t s k ö t a . I n g e n i f o t o g é n u t s v e t t n l n g .

^ Fotogénhöket .PRIMUS » Ö f v e r 15,000 s å l d a p å e t t å r .

L i k a a n v ä n d b a r t vinter s o m sommar. B r i n n e r u t a n v e k e . Os- , s o t - o c h r ö k f r i t t .

Fotogénktiket »PRIMUS» B . A . H j o r t h & C : 0 ,

6 Klara Norra Kyrkogata 6.

o s

1893 I D U N 387

<3fta.

'tan3 -lutnet, » o m aj? tw)en atu»a»,

uanDti,noj»mannen» »inne o ^ t a t j . u -

»a»

a | ? Sen 3oj?t, » o m | a a i a t o » o t an3a»

• t o A o t j nuiffia» SEat) pu/tpufc tanDa».

£Eå uiiffiani.4ti cjptunS, Dafc lauati ^Eutit

ocfi, ^a»t »tefnaD nu, t cjCoD »i j cjfj-utit, ocrl Sä* än i Sj-upet A-anéde »j-uSet, tanfian o t̂a fiä»ta Stu^uan fij-uSet.

2)iilten» to»ofc( »om aj; Hä/tfefl Doj?ta,

ut tutnet »pita oclt»å o^ta;

Si&ten» 3tuj;i)ot, »å»om It̂ ättfiCoD töDa;

oj?ta — o^ta»t på owtflanefc cj.töDa.

Små församlingsmedlemmar. »Nog h i t t a r j a g till k y r k a n , s å v i s s t som j a g det t ror , f ö r s ä k r a d e s in s y s t e r en l i ten tv i l l ingbror .»

känna de små »nattvardsbarnen», vi veta, huru de hittade samma väg som

mor och far. Vi känna ock med dem »sve­dan i små beklämda bröst», då de fördes bort från den bild, som tycktes kalla dem till sig med omotetåndlig mildhet och be­skärmande ömhet. Det svider ofta i små hjärtan, då de ej få vara med; men helt naturligt skall det kännas svårast, då de ej få se upp till bilden af deras bäste vän, så vida de redan lärt känna honom i hemmet, ej få höra om hans stora kärlek till de små och ej få intaga den rättighet, som tillkom­mer dem i Herrens tempel.

V i hafva öfvervarit gudstjänsten i en af öfre Dalarnes kyrkor och medtagit månget' ljufligt minne därifrån. Kunde jag endast föra pensel och palett för att på duken fästa de många små täcka interiörerna som här mött mitt öga!

Porten öppnas och fjorton par små fötter komma: klipp klapp tripp trapp öfver kyrk-golfvet till den bestämda bänken. De t är barnhemsbarnen i söndagsskrud. N u hafva de skaffat sig upp på sätet, flickorna dragit litet på förklädet, och så handen för ögonen, hufvudet sänkt till sakta bön. D e se så nöjda ut här, så hemmastadda titta de på de många främlingar, som under sommaren passa på att se den högtidsklädda allmogen, oftast uppgående till några tusenden. Ja, barnaögat tycks mig fråga: »kommer ni som vi för att höra något om Jesus och för att sjunga sen?» Ty sjunga kunna de af hjärtans grund. V i se på dem med fägnad och min­nas: »af barns och spenabarns mun har du fullkomnat ditt lof.»

Det är trångt på bänken, så att en och annan får sitta litet snedt, men blir han trött, så lutar han sig mot den, som sitter bättre. Li l le Olle tar sig alltid en kort

blund under själfva predikan, och hans granne vågar knappast röra sig för att låta pilten samla krafter till de sista psalmerna. N o g är Ol le l ika god som så mången ann', som sofver från början till kungörelserna.

Se, där uppe på soldatläktaren sitter gamla farfar. H a n har nog haft drygt under veckans lopp, ty de gamla äro allt bra, så länge »dom orkar dona lite smått.» Gamlingen sitter så slö och hopsjunken, men sonsonen, som hela tiden fått lof att stå bredvid, har oafvändt tittat på prästen, om för att följa hans ord eller hans rörelser, veta vi icke. N u klifver gossen sakta upp på gubbens knä, så att denne ryckes ur dvalan och hör till fullo: »Kommen till mig I alle, som arbeten och ären betungade.» Spögubben, som fordom väckte de i kyrkan slumrande, har nedlagt sin härskarestaf, men där finns nog mången liten spögubbe ändå, som omedveten har sin kärleksuppgift i Guds hus.

Hvi lken tilltalande grupp där borta vid pelaren! E n mor med sin minsta i skötet och en något äldre bredvid, som, pekande med fingret i psalmboken, följer sången och bjuder till att stämma in. Mor hade nog ej fått gå till kyrkan i dag, om hon ej vant sig att fri­modigt taga småttingarne med. Kanske hon helt enkelt tänker: »De äro skrifna i kyrk­boken, de äro döpta däruppe vid altaret, de hafva ju hemortsrätt i denna boning.» Också lär ju stiftets biskop själf en gång hafva yttrat: »Med de små få vi ock mödrarna till kyrkan.» At t så är fallet, fick jag en gång på när­mare håll erfara, på samma gång jag erhöll en liten tillrättavisning.

Lång är kyrkvägen för så mången. I otta är man uppe, ty det är så mycket att ställa med, och iklädningen af helgdagsskruden för hela familjen tager ej ringa tid. Där kunna härska en oro och en brådska i dalstugan på söndagsmorgonen, hvarom den ej har en fore­ställning, som ännu i mjuka bädden hör kyrk­klockornas första bud.

V i hade gått långt, min vän och jag, och kommo en lördagskväll sent omsider i ett hyggligt kvarter, räknande på att riktigt få hvila ut för att i lagom tid hinna fram till gudstjänsten. Men lägret var något ovanligt, sömnen uteblef länge, och klockan fyra på morgonen voro lif och rörelse i stugan. U p p måste jag för att iakttaga, hvad som försig­gick därnere hos vårt rörliga värdfolk. Man­nen och hustrun stodo redo att gå till kyrkan, och midt på bordet satt deras tvååriga kulla, lugnt underkastande sig mors sträfvan att få lillan fin. P å min fråga, om det ej skulle blifva drygt för barnet den långa vägen, fick jag moderns motfråga: »Vil l hon då, att jag skall bli' hemma också?.»

De t händer nog stundom under gudstjänsten, att de allra minsta gifva sin missbelåtenhet luft i kvidande klagoljud, men det tycks vara en helt naturlig sak för församlingen. V i frågade en gång själasörjaren efter ett dylikt tillfälle, om det ej var störande under hans predikan att höra de små oroliga församlings-medlemraarne. »Nej, icke dessa små, som lätt aflägsnas, om de skrika, värre^är det med många, som längesedan trampat ut barnskorna, de vilja ofta icke hålla sig stilla.»

I vår kära Idun läste vi för en tid sedan: »Önska föräldrarne, att barnens religiösa sinne skall näras ännu mera än genom skolan och andakten i hemmet, kunna de låta sina små deltaga i så kallade barngudstjänster.» Men huru många hem, där ingen andaktsstund

finns, och huru många forsamlingar, där ännu endast sällan en barngudstjänst hålles!

Som flerårig hjälpreda vid ordnad barn­gudstjänst i en nordtysk stad hade jag till­fälle att se, huru ifriga barnen kommo till kyrkan. Här var »Gruppensystem» rådande i motsats till »Einzelnsystem», hvilket mera begagnas i England, hvarifrån barngudstjän­sterna hafva sitt ursprung. Flere unga flickor voro kyrkoherden behjälpliga med barnen, som, fördelade i grupper, förbereddes i dagens evan­gelium, innan prästen samlade dem omkring sig till frågor och svar. V i kalla dessa flickor för hjälpredor, då namnen lärarinna och sön­dagsskola ej fingo användas, för att barnen måtte känna något alldeles otvunget i sin gudstjänst.

Man har ju hört personer hela lifvet ige­nom känna leda vid allmänna gudstjänster, emedan de som barn tvungits öfvervara långa predikningar. Men vi känna också hem, där största belöningen för ett godt uppförande under veckans lopp är att få följa med till kyrkan.

N o g af, en hjälpreda fick alltid lof att ti­digt infinna sig för att hålla ordning med den lil la flock, som vanligtvis samlade sig for stängda portar långt före den utsatta tiden. Tåligt väntades, till dess kyrkvaktaren brum­mande lät se sig för att öppna. Aldrig låt­sades han höra utkikspostens glada rop: »Nu kommer han, nu kommer han med stora nyc­keln!» Men — det finns nog mången, som det är gifvet att öppna med stora nycklar för ljuflig glädje, utan att gifvaren eller tagaren förstå hvarandra eller hafva gemensam glädje däraf.

Barngudstjänsten började kl. nio på mor­gonen, högmässan kl. tio. Huru ofta hände det ej då, att man såg ett litet bekant anlete från morgonstunden titta fram med nyfiken och belåten min. Kanske barnet bläddrade i psalmboken, räknade fönsterrutorna, och ögo­nen voro på upptäcktsresa än här än där — men hvad gjorde det? Sedan fick jag veta, att den lilla tyckte, det var så roligt att stanna kvar.

Ä r det ej redan mycket och skönt ti l l ika att tycka det är roligt att dröja i Herrens boning ?

Att Herrans kraft fullkomnas i svaghet, att den är stor i menlösa barnasjälar, har nog så mången moder erfarit, fast det varit som en gåta, den ingen löser, som en kraft ver­kande på djupet, en kraft som buren på ängla­vingar någon gång besöker människors boning och flyende lämnar efter sig ett mäktigt ma­nande:

Excelsior! Christel.

Stor literär pristäfling för

Iduns romanbibliotek. Idun har, som kändt torde vara, gjort

till en af sina uppgifter att bland sin stora publik inom de skandinaviska ländernas bil­dade klasser väcka intresse för och sprida värdefull originalliteratur. För detta ända­mål har tidskriften alltid låtit sig angeläget vara att inleda förbindelser med framstående manliga och kvinnliga författare, och våra af-slutade årgångar prydas ock af ett stort mång-tal af de bästa literära namn. För att yt­terligare öppna tillfällen till värdefulla för-

. t t t K ö p frän Georg Haltstedt, Dro t tn ingga tan ö 2 : Guld-Damflckur fr. 25, 30 , 35 o. 4 0 kr . st. , Silfver-Damfickur Wi I t l 1 C f l l l l l / I Q f l H T { r - 1 5 > 1 6 > 1 7 > 1 0 °- 2 0 k r - ! Gossur af nickel fr. 10 k r „ af silfver 15 k r . F ö r u rens godhet garanteras.

IILL^WJ I ! I I K M I I I I . Prima I l r k P l l i o r fr. 1. 1 RO. 2 o. a V». «t V H i r ^ i i r fr. i n Vr «t * * " • • - ' » • — - «» K l "

388 I D U N 1893

värf i denna väg ha vi tid emellan an­ordnat skönliterära pristäfliugar, hvilka med intresse omfattats inom skriftställarkretsar, och ur hvilka som resultat framgått flere ge­digna verk. V i tillåta oss exempelvis erinra om den som ett framstående arbete allmänt erkända berättelsecykeln »Gösta Berlings saga» af Selma Lagerlöf, hvilken först framträdde som pristagande i en af Iduns literära täf-lingar.

Sedan Idun från och med detta års början upprättat ett romanbibliotek, som med ett sextonsidigt tryckark hvarje vecka med­följer till densammas samtliga abonnenter, ha tillfällena att framlägga äfven jämförelsevis omfattande skönliterära verk därigenom ut­vidgats. Vi ha därför ock beslutit att i en större skala än tillförene anordna en literär täflan och inbjuda härmed skönliterära skrift­ställare och skriftställarinnor att deltaga i densamma under följande bestämmelser:

För en originalroman på svenska språ­ket, med ett ämne och af eu halt, som göra den tilltalande för en bildad och vid­sträckt publik, samt till ett omfång af un­gefär trehundra sidor vanlig bokoktav, be­tala vi som pris och honorar tvåtusen kronor. Härför förbehålla vi oss endast rätt att i första hand ofFentligga arbetet i Iduns romanbibliotek.

Utom det kontanta arvodet öfverlämna vi åt författaren en bokupplaga på fem­hundra exemplar i vårdad utstyrsel, öfver hvilken han äger att efter godtfinnande förfoga.

För de insända arbetenas bedömande till­sättes en jury, bestående af fyra härtill lämpliga personer med hvar sin röst, och i hvilken jury Iduns redaktion äfven äger en, den femte rösten. Juryns samman­sättning kommer snarast möjligt att offent­liggöras.

Samtliga täflande arbeten skola anonymt vara i D g å n g n a till Iduns redaktion, Stock­holm, före den 1 september 1 8 9 4 samt åt­följas af en försegl; d namnsedel, hvars konvolut förses med ett motto, hvilket äf­ven bör återfinnas å manuskriptet. D e n n a namnsedel brytes endast för det arbete, som prisbelönas.

Skul le prisnämnden anse, att ingen af de insända täflingsakrifterna besitter sådana egenskaper, att densamma bör tillerkännas det utfästa priset, förbehåller redaktionen sig rätt att i samråd med den öfriga pris­nämnden öfver detsamma förfoga. Stock­holm i december 1 8 9 3 .

För redaktionen af Idun

Frithiof Hellberg.

"Hon var för oss en gåta". T a n t M a r g a r e t a s be rä t t e l s e ,

u p p t e c k n a d af

Fanny Chrysander.

x j e t var alltid trefligt att komma in t i l l

Qtf- tant Margareta, icke allenast för det hon _ var den vänligaste, raraste tant, man

kunde träffa på, och som bjöd på det för­träffligaste kaffe med dito hembakt bröd till, utan äfven emedan hon merendels hade något intressant att förtälja från sin egen ungdom, a n t i D g e n något som hon själf upplefvat eller någon episod ur en annans lif, oftast glad, men äfven sorglig och vemodig ibland.

En fredagsafton satt jag med mitt arbete i hennes lilla varma, blomsterdoftande förmak. Kaffebrickan var nyss uttagen, och tant Mar­gareta tog ur stickkorgen sitt arbete — en ruta till ett täcke — sägande därunder:

»Om Idun nu vore kommen, skulle jag be dig läsa den högt för mig, men nu få vi prata så länge.»

»Det skall jag be tant göra ensam,» in­föll jag. »Berätta historien om den där un­derliga flickan bland tants ungdomsbekanta, som tant nämnde en gång, så — — »

»Få vi måhända läsa den i Idun sedan, menar du,» ifyllde tant småleende.

»Så är tant snäll, var min mening.» »Nå, ja,» — tant Margareta nickade. —

»Det var således Mimmi Steffens historia du ville höra. — Ja , det var verkligen en un­derlig flicka; — kallare, otillgängligare och stelare sådan har jag aldrig sett. Långt ifrån ful var hon, ty hon hade en skär och hvit hy, välbildad näsa, bred panna samt blågröna, ibland riktigt vackra ögon, men hennes eldgaffellika hållning, kantiga och af-mätta fasoner samt högdragna och ovänliga sätt gjorde henne allt utom tilldragande. A l ­drig såg man henne inbegripen i något längre samtal med en ungherre. Upplä t hon någon gång sina läppar, då hon af en sådan blef tilltalad, var det antingen till ett kort, af-spisande »ja» eller »nej» eller, om han för­sökte sig på någon liten artighet, till ett spetsigt, sarkastiskt svar, åtföljdt af en lik­nande blick, som genast hade till följd, att den djärfve kavaljeren retirerade till något tacksammare fält för sin verksamhet.

Någon intimare vän bland sitt eget kön tycktes hon heller icke hafva; aldrig sågs hon åtminstone närma sig någon särskildt med förtroende, och ingen af de unga flickorna var heller böjd att göra Mimmi till sin för­trogna i hjärtats små angelägenheter, l ika litet som någon kom sig för att gifva henne en smekning, hvilket annars var så vanligt de vänliga flickorna emellan.

Hade så skett, skulle nog Mimmi stel och kall som en stenbild mottagit den eller ock — gapskrattat — och ingendera delen var man just hågad att utsätta sig för.

Och dock var hon den, hvars sällskap an­sågs oundgängligt, då det var fråga om en liten kaffebjudning eller en utflykt i det gröna »oss flickor emellan». Vid sådana tillfällen kunde hon vara riktigt munter ooh glad. D e lustigaste ord och infall strödde hon då omkring, bitande nog ibland kanhända — men, Mimmi kände man ju till och tog där­för ej åt sig så hårdt.

Små humoristiska drag och historier ur folklifvet visste hon ock att på ett roligt och naturtroget sätt samt på folket eget språk förtälja, hvarvid hon mången gång kunde få sina åhörarinnor att l igga och vrida sig i skratt, utan att ens ett leende syntes på hen­nes egna bleka, tunna läppar. Det var blott i de grönaktiga, något djupt liggande ögo­nen, som löjet spelade.

På utflykterna i skog och hagar var Mimmi alltid den, som utvisade de vackraste plat­serna, ty hvarje vrå i dem var henne lie-kant.

Och om då någon uttryckte sin förundran där-öfver. »Ack» — då hade hon varit där många gånger förr, hade tillbringat mången dag, mången afton, än i den hagen, än i den löf-dungen eller under de höga furorna, på den mjuka mossan i den eller den delen af skogen.

»Har då Mimmi varit ensam där?»

»Ensam! — Nej!» — Tegnér eller Ru­neberg, Valter Scott, Dickens, Shakespeare eller någon annan god författare hade utgjort hen-hes sällskap, — eller ock hade hon legat och drömt — vaken. Molnen, som i under­liga former så högtidligt tågat uppe i den blå rymden, och furorna, hvilka susat öfver hennes hufvud, hade haft så mycket att för­tälja henne. — H o n hade visst inte varit ensam!

H v a d hon drömt — hvad molnen och fu­rorna förtäljt — det fick ingen veta.

Hon var för oss en gåta. Kunde hon då verkligen ha tankar, dröm­

mar och känslor som andra unga flickor, denna stela, kalla Mimmi ? så frågade vi oss.

A f en tillfällighet fick jag en gång till någon del svar på denna fråga.

Komministern i församlingen hade trenne söner, alla studenter, hvilka, då de ej kon-ditionerade, tillbringade ferierna i hemmet; Alfred, den andre i ordningen, läste på gra­den och läste med otrolig flit och många försakelser, ty högst ringa hjälp till stu­dierna fingo sönerna från hemmet: kommi­nisterlönen var för liten. H a n var en in­nerligt god, allvarlig ung man, hvars något slutna, men dock milda och hjärtliga väsen ingaf vänskap och förtroende. Det var som om al la de unga flickorna i honom sett en afhållen, värderad broder, oeh såsom sådan uppträdde han alltid gent emot dem. Många gånger sågs han på samma broderliga, vänliga sätt äfven närma sig Mimmi Steffens, men det var som om Mimmi inför denna vänlig­het frusit till i s ; mindre än någon annan kunde Alfred aflocka henne ett ord eller en blick.

En vårtermin spordes det till allas vår be-dröfvelse, att Alfred låg på stadens sjukhus, farligt insjuknad i lunginflammation.

Mimmi var under tiden några dagar inne i staden, och då hon kom hem, trodde enhvar, att hon visste något rörande den sjukes tillstånd, samt frågade henne därom, men otillgängli­gare än vanligt gaf hon endast afspisande, ovänliga svar.

H o n hade inte kommit ihåg Alfred — hon visste ingenting om honom — han hade ju föräldrar och syskon, till dem kunde man ju vända sig med sina frågor.

Alfreds sjukdom förvärrades emellertid mer och mer, och i början af sommaren föll den unge mannen ett offer för denasmma.

Stora voro sorgen och bedröfvelsen bland hans anhöriga och alla hans många vänner — hvar och en uttryckte på något sätt sin saknad öfver den käre bortgångne, hvar och en hade något att säga om hans ädla, flärd-fria karaktär, hans af innerlig gudsfruktan och plikttrognaste allvar utmärkta lefnad. Endast Mimmi Steffens teg, hon hade ej ett saknadens ord om den, som varit hennes barndoms lek- och läskamrat.

Begrafningsdagen kom. Flere af Alfreds nationskamrater voro inbjudna att följa hans stoft till grafven, så ock församlingens ung­dom.

Sedan begrafningsakten försiggått och en dubbel kvartett sjungit: »Jag går mot himlen hvar jag går, om Jesum blott jag följer», gingo de församlade sorgklädda flickorna fram till grafven, i hvars djup de med fulla händer och hjärtan strödde blommor, fuktade af deras varma tårar.

Mimmi var den enda. som stod v i d graf­ven utan blommor och utan tårar.

(Slut i nästa n:r.)

3F- G. BJTJRSTRÖM, 6 1 D r o t t n i n g g a t a n , S T O C K H O L M . L a m p o r , B o s ä t t n i n g s a r t i k l a r , N y s i l f v e r , G a l a n t e r i v a r o r . Aflären etablerad 1865 . K a n erbjuda de solidaste a r t ik la r i r ik t urval i nya

och mode rna mönster och till billigaste pr is .

1893 I D U N 3 8 9

/ julklappsbryderiet.

Med nästa veckas n:r af Idun komma att följa prydliga presentkort på Idun,

/duns modetidning och ungdomstidningen Kamraten för år 1894. I dessa dagar, då helt visst alla våra läsarinnor äro mer eller mindre upptagna af tankar på att genom någon liten gåfva glädja sin omgifning, hoppas vi, att dessa små kort skola komma väl till pass.

Helt visst har hvar och en af eder ännu någon kvinnlig bekant, som icke äger Idun, men skulle sätta värde på att hafva densamma — ifyll då detta pre­sentkort med hennes namn och lägg det i hennes julklappskorg. — Eder gåfva skall säkerligen bli välkommen för stun­den, liksom den har den förmånen att göra sig angenämt påmind under hela det kommande året. Samtidigt måste ni naturligtvis verkställa prenu­meration å eder postanstalt i den af-sedda personens namn.

Ej mindre välkommen torde /duns Mo­

detidning — som nästa år blir ännu myc­ket prydligare och rikhaltigare än i år — varda som julklapp åt någon bland edra vänner.

Och vill ni glädja de unga, helt visst kan ni ej finna ett bättre sätt än genom ett presentkort på Kamraten, som redan bland ungdomen vunnit så varma sym­patier. Äfven för Iduns Modetidning och Kamraten gäller naturligtvis, att postprenumeration måste verkställas sam­tidigt med julklappskortets afsändande.

På detta sått vill helt visst gärna

hvar och en af våra läsarinnnor på samma gång till ett moderat pris göra någon af sina kära en julglädje och skaffa sin egen tidning en ny prenumerant. Ju vidare kretsar, som samlas kring våra tidnings­förelag, dess rikare kan utbytet blifva af det andliga umgänge, de vilja för­medla mellan svenska hem.

Konsten att servera. jet finnes många matmödrar, för hvilka

det är ett inre behof att omgifva det

hvardagliga med ett visst idealiskt skimmer

och att göra det praktiska och nödvändiga så

prydligt och angenämt som möjligt. Ytterst

få bruka emellertid utsträcka sin sträfvan i

denna riktning till den mycket styfmoderligt

behandlade kokkonsten. Och likväl borde in­

gen fru uteslutande rikta sin uppmärksamhet

på en smaklig och närande tillredning af rät­

terna, utan äfven alltid draga försorg om en

smaklig och aptitretande uppläggning af desam­

ma, ty

då gom och tunga må, vill ögat ock sin andel få.

Den med allra störta omsorg tillagade rätt

förlorar i värde, om den icke behagar ögat,

under det en prydlig uppläggning väsentligt

höjer smaken, så att man sålunda kan för­

vandla den enklaste rätt till en lockande deli­

katess, och vi kunna gifva våra måltider en

viss artistiskt behaglig prägel i stället för den

rent materiella. Och detta borde vi bemöda

oss om, icke blott till gästabudsbordet, utan

äfven vid servering af hvardagsmaten. Belåtna

ansikten och ökad aptit hos bordssällskapet

skola fullkomligt belöna matmodern för det

lilla besväret.

Hos många fruar är sinnet för kökets poesi

medfödt, medan det helt oeh hållet tycks sak­

nas hos andra. Vi skola söka pigga upp de

sistnämndas fantasi i denna riktning, i det vi

kom.ma dem till hjälp med några vinkar.

Hufvudvikten i serveringskonsten ligger i

garneringen och prydandet af faten. Vid fråga

om steken lägges i första rummet vikt på ett

skickligt uppskärande. De s å jämnt som möj­

ligt skurna styckena ordnas med den vackra­

ste sidan uppåt och benen alltid nedåt p å

midten af ett djupt fat och omges med en krans

af grönsaker. Eller tvärtom: man lägger stek-

bitarne kranslikt kring de på midten upptor­

nade grönsakerna. Kommer steken in hel på

bordet — såsom t . ex. där det är familjefa­

derns sak att . skära för — i D s t i c k e r man i

steken ett prydligt silfverspjut, i hvars öfre

ända en liten bukett fästes. Saknar man för

tillfället lefvande blommor, skär man rosor och

tulpaner af morötter och rödbetor, sticker hvarje

blomma på en tandpetare, som man omlindar

med ["persilja och binder tillsamman med

persiljeblad till en bukett. Denna stickes där­

på i en half citron och fästes medels spjutet

på steken. Om den redan sönderskurna ste­

ken åter skall hopfogas till sin ursprungliga

form, begagnar man härtill ett större silfver­

spjut, som sammanhåller det hela, och som

omedelbart före serveringen tages bort. En

krans af stekt eller rostad potatis, mixed-

pickles, murklor, tryffel etc. kan i detta fall

garnera fatets kant.

Oxkött serveras med persilja, morotsskifvor,

hyflade rättikspån eller rosor af rädisor. Till

de sistnämnda fasthåller man rädisan i bladen,

under det man med en skarp knif från roten

Iduns julklappsbasar.

Spetshål lare . Fö r a t t u n d e r a r b e t e t s k y d d a vir­k a d e s p e t s a r o c h m e l l a n s p e t s a r u p p r u l l a s d e p å ett s i d e n b a n d m e l l a n e t t p a r s m å s t j ä r n o r af p a p p el ler t r ä s a m t ö fve rkny ta s med b a n d e t . B rode r i e t till y t t e r s i d o r n a s y s m e d s i lke p å hv i t t l i n n e o c h s y s s e d a n m e d en a n n a n o b r o d e r a d s t j ä n a öfver p a p p s t j ä r n a n . Nini.

Paraplyväska. Till a r b e t e t e r f o r d r a s e n d u b b e l 85 cm. l ång s a m t upp t i l l 4 4 o c h nedt i l l 25 c m . b r e d r e m s a , h v a r p å e n 68 c m . s t o r k v a d r a t af tyget fas t sys nedt i l l i 4 l ika b r e d a m o t v e c k , hv i lka t i l l s t ickas i he l a s in l ängd och v idga sig u p p å t . V ä s k a n p r y d e s med b r o d e r i i g r a n n a färger s a m t k a n t a s med y l l eband . V ä s k a n kan u p p h ä n g a s i g a r d e r o b e n eller i k l ä d s k å p e t s dö r r . Nini.

Billig divanmatta, Man t a r g a m l a k l ä d e s - o c h f lane l l s lappar , he l s t i flere färger , och k l i ppe r d ä r a f m å n g a o l ika s lags figurer t. ex. s t i l i s e r a d e b l a d , s n ä c k o r i flere s to r l ekar , h a l f m å n a r , s m å r u n d a l a p p a r af en t v å k r o n a s s tor lek , s t j ä r n o r och h v a d a n n a t m a n k a n h i t t a på , l a n g u e t t e r a r d e s s a m e d ga rn i o l ika färger och p r y d e r d e m m e d s m å b lomkv i s t a r , k r å k s p a r k , r ä n d e r r u n d t o m k r i n g el­ler ett och a n n a t l ä t t a r e o r n a m e n t . D e s s a a p p l i ­ce r a s p å en bo t t en af filt, i h v i l k e n färg m a n be­h a g a r och af d e n s tor lek m a t t a n ska l l hafva . Bäs t ä r a t t s ä t t a n å g r a s t o r a figurer p å m i d t e n o c h i h ö r n e n . R u n d t o m k r i n g bör m a n h a f v a e n b å r d af enfä rgad t k l äde och h v a r s i n r e k a n t ä r k l ipp t i s t o r a u d d a r , hv i lka l a n g u e t t e r a s m e d g a r n n ä r a ö f v e r e n s s t ä m m a n d e m e d b o t t n e n . P å k o r t s i d o r n a s ä t t e s en f rans och r u n d t o m k r i n g e n tjock s n o d d . S o m inga färger ä r o p å fö rhand b e s t ä m d a , k a n m a n hä r t i l l a n v ä n d a a l l a möj l iga g a r n r e s t e r , h v a r -i g e n o m k o s t n a d e n för m a t t a n b l i r g a n s k a r i n g a . Arbe te t ä r ej s y n n e r l i g e n s tor t , m e n u t s e e n d e t m y c k e t f r a p p a n t , s å v i d a l a p p a r n e o c h f ä rge rna o r d n a s m e d s m a k . Linus O.

Gungstolsdyna. De s o m vi l ja ha fva en bi l l ig o c h lä t t för färd igad g u n g s t o l s d y n a , t i l l r å d a s a t t a t t skaffa s ig en bi t v a c k e r b l o m m i g k a r t u n el ler c r e ton af ungefä r 20 cm. b r e d d och den l ängd d y n a n ska l l ha fva s a m t p å h v a r d e r a s i d a n sy en r e m s a af m o s s g r ö n t e l ler r ö d b r u n t m ö b e l t y g . De t t a v a d d e r a s s å s o m i v a n l i g a fall, m e n på s i ­d o r n a l ägger m a n li tet m e r a v a d d ä n i m i d t e n , h v a r i g e n o m u t s e e n d e t af ska r fn ing u n d v i k e s . Ner­till s ä t t e s f rans i p a s s a n d e färger . Linus D.

Arbetsväska. M a t e r i e l : e n f y r kan t i g b rok ig si­d e n h a l s d u k o c h n å g r a m y n t , s å d a n a s o m a n v ä n ­d a s ti l l m a s k e r a d k o s t y m e r . H a l s d u k e n s t v å mot­s a t t a s ido r s a m m a n s y s ti l l e n t r ed j ede l från h v a r ­d e r a ä n d a n , s e d a n lägges d e n s å , a t t s ö m m e n k o m m e r p å m i d t e n , d e n e n a t v ä r ä n d a n h o p s y s o c h d e n a n d r a h o p r y n k a s p å s a m m a sä t t s o m p å l å n g a v i r k a d e b ö r s a r , o c h l i k som p å d e s s a h a r m a n h ä r t v ä n n e m e l a l l r i n g a r a t t s k j u t a för ö p p n i n g e n . P å d e n t v ä r a ä n d a n f a s t sys m e d s i lke en r a d m y n t och i d e n h o p r y n k a d e fäs tes en k n i p p a s å d a n a . Linus D.

En nyckelhål lare . E n brödkafve l s å g a s m i d t i tu p å l ä n g d e n , m e n h a n d t a g e n få ej äfven k lyfvas . H a n d t a g e n b r o n s e r a s , kafve ln ö fve rk l ädes m e d p lysch . S m å m e s s i n g s b a k a r , omgi fna m e d s t jä r ­nor , i s k r u f v a s . U p p h ä n g e s m e d e l s e t t b r e d t s iden­b a n d , s o m fäs tes i ka fve lns h a n d t a g m e d e l s ro ­se t t e r . Gredelin.

Släktporträtthål lare . E t t b r ä d e , ungef. 70 c m . h ö g t o c h 6 0 cm, b r e d t , ö f v e r k l ä d e s m e d p l y s c h . S t o r a m e s s i n g s s t i f t s l å s in o m k r i n g k a n t e n . Det t o r k a d e b l a d e t af en P b s e n i x p a l m förgyl les , e l le r o m m a n s å vill får b e h å l l a s in n a t u r l i g a färg, s a m t f a s t n u b b a s p å n å g o t ledigt s ä t t p å b r ä d a n . F o t o g r a f i e r n a o r d n a s efter s m a k o c h f a s t g u m m a s p å d e n öfverk l å d d a b r ä d a n , hva re f t e r för s y n s sku l l e n l i t en s i d e n r o s e t t f a s t g u m m a s i p o r t r ä t ­t e n s ö fverkan t . 2 sk ru fögg lo r i s ä t t a s p å b a k s i d a n .

Gredelin.

Stolar . S m å fä l l s to la r , s o m v a n l i g t v i s s ä l j a s l i n o l j e f e r n i s s a d e och ö f v e r s p ä n d a m e d van l ig t bo l -s t e r v a r s a m t s a d e l g j o r d a r för a t t s a m m a n h å l l a b e ­n e n , g ö r a s f ö r t j u s a n d e s ö t a , o m m a n öfver-m å l a r d e m m e d s v a r t a s p i n a l l s e m a l j , t a g e r b o r t

b o l s t e r v a r e t oeh e r s ä t t e r de t m e d et t l ika s t o r t s t y c k e b r o d e r a d s t r a m a l j v ä f n a d , n å g o t v a c k e r t m ö n s t e r , m e d h e l s t fylld b o t t e n för s t y r k a n s sku l l , s a m t l i ka l edes e r s ä t t e r s a d e l g j o r d a r n e m e d t v ä n n e l ika b r e d a p å s t r a m a l j b r o d e r a d e b å r d e r . S t o l a r n e finnas i S t o c k h o l m a t t k ö p a de ls p å N o r r m a l m s ­torg , de l s i h ö r n e t af K u n g s b r o n o c h V a s a g a t a n o c h ä r o m y c k e t b i l l iga . Gredelin.

En vacker slummerkudde får m a n , o m m a n för­f ä rd iga r en l i ten s v e n s k flagga af s i d e n o c h sät­t e r till f r a m s i d a s a m t t a r t i l l b a k s i d a n b l å t t s i ­d e n i s a m m a färg. R u n d t o m k r i n g en s n o d d af b lå t t s i lke . Linus D.

Tidningshållare- E n b i t k l äde , 15 cm. b r e d o c h 60 c m . l å n g , k l ippes i d e n e n a ä n d a n till e n s p e t s o c h r u n d t o m k r i n g f a s t s y s e n 6 cm. b r e d r e m s a af p l y s c h i s a m m a färg s o m k läde t . I n n a n f ö r p l y s c h e n s y s en 3 å 4 r ä n d e r af s i lke i o l ika färger o c h öfverst i s p e t s e n e t t m o n o g r a m , äfven de t af s i lke i flere färger . Allt d e t t a s p ä n n e s se­d a n öfver e n skifva t u n n p a p p o c h f o r d r a s m e d k a l i k å . Linus D.

Äggserviett . T v ä n n e r ö d a flanellslappar, 15 c m . i f y rkan t , s a m m a n s y s p å 3 s i d o r o c h u t p i k e r a s p å d e n f järde. Af hv i t p iké k l i p p e s e n fy rkan t n å g o t s t ö r r e ä n flanellslapparne o c h l a n g u e t t e r a s r u n d t o m k r i n g m e d r ö d t b r o d é r g a r n . P å m i d t e n s y s e t t v a c k e r t m o n o g r a m o c h en b l o m k v i s t . Den­n a l a p p fäs tes s e d a n m e d fyra r ö d a r o s e t t e r p å flanellspåsen. Linus O.

Kam-väska. Af v a n l i g gu l v a x d u k t i l lk l ippes en l i t en v ä s k a m e d lock, s å s t o r a t t k a m m e n får l a g o m r u m där . E n k r å k s p a r k af b lå t t s i lke s y s r u n d t o r n locke t o c h v ä s k a n , o c h p å locke t s y r Cecy L i s a s n a m n i b l å t t s i l ke . L o c k e t k n ä p p e s m e d k n a p p o c h t r ä n s , och s å h a r Cecy en lätt-s y d d och bil l ig j u l k l a p p fä rd ig . Belle-soeur.

T T " -mn-é- V k ^ > " W n H v a r j e h u s m o d e r o c h h v a r j e f ä s t m ö bör ovillkorligen förskaffa sig denna i dagarne på N o r d i n & J o s e p h s o n s förlag utkomna bok. w d i r l W V l JU. C l C l Pris: inb. i rödt band kr. 1,50. Förteckning öfver alla inom ett hus förekommande artiklar till begagnande vid bosättning och inventarieförteckning.

utgifven af Mathilda Langlet. INF"" O t a x t i d ä r l i g f ö r I w a r j e o r d r i . i a g s a l s J x a r i . d e f a m i l j !

390 I D U N 1893

till bladen skär skalet nedåt i jämna snitt, likväl utan att frånskilja detsamma. Rädisan lägges nu några timmar i friskt vatten, hvar-efter skårorna stå ifrån något och, sedan de afrundats litet i spetsen, gifva frukten utseen­det af en blomma.

Vid servering af kalfkött kan man garnera fatkanten med kokta selleriskifvor, i hvilka man sticker ett grönt selleriblad. Uppvärmd kalfstek skär man i skifvor, slår såsen öfver och garnerar den med i buljong kokt sparris, med köttkrocketter, hönslefver, kräftstjärtar o. d. Om man så dessutom pryder kanten af fatet med i smör guldgult rostade, halfmånformiga hvetebrödsskifvor, skall till och med den mest afsvurne fiende tiil allt uppvärmdt icke kunna underlåta ett belåtet mysande.

Fågel skall serveras med bröstet uppätvändt. Fasanens hufvud sättes upp på en trästicka, omges med ett rödt papperskrås, hvarpå den stickes i fågelns hals; de vackraste stjärtfjä-drarne stickas äfven fast.

Hönsfrikassé förses med en bred riskant, äfven kunna små kokta korfvar, klimpar, ka-stanier och murklor användas till garnering af densamma. Alla raguer, frikasséer och andra såsrätter garnerar man med krans- eller stjärn-likt ordnade citronskifvor, gurkor, kapris, hård­kokta ägg och rödbetor. Biffstek seneras med ägg och små, i smör rostade potatisar. Ett fat med kotletter erbjuder en vida aptitligare anblick, om hvart ben förses med en prydlig, hvit pappersmanschett.

Fisk bör serveras högtstående, liksom sim­mande, aldrig liggande på sida. Fatet får en garnering af sellerisallad. I fiskens mun in-stickes en bukett, och själfva fisken öfverströs med hackade ägg, champignoner, hyflade rät-tiksskifvor eller dylikt. Stekt fisk serveras med en mängd citronskifvor. Mindre fiskar, fo­reller' o. s. v., böjas runda, och stjärten dragés mellan gälame.

Fisk-, kött- och potatissallader vinna betyd­ligt, om de garneras med udd- och snäcklikt rullade sardeller eller smala sillstrimlor. En lika enkel och billig som vacker garnering ut­göra vidare figurer af gurkor och i buljong kokta rödbetor eller morötter, som fasoneras med därtill afsedda små apparater, samt röda och hvita köttgeléer eller aspics. De sist nämnda hackas antingen fint och ordnas i krans­form — omväxlande en röd och en hvit krans — på fatet eller skäras i skifvor och använ­das i stjärn- eller gallerform. Bästa effekten göra likväl af röd gelé sammansatta rosor, som för en öfvad hand ej erbjuda någon svårighet.

Sillsallad fylles i en form och uppstjälpes. Till garnityr användas smala strimlor af rökt lax och peppargurkor, sura körsbär, hackade ägg — hvitan och gulan för sig — vidare figurer af rödbetor, lök, kapris etc. Äpplemos garneras med blommor eller stjärnor af half-runda, skalade mandlar och korinter.

Potatismos upptornas högt, strykes slätt och öfverhälles med brynt smör och garneras med fasoner af stekt lök, eller beströs med små rostade hvetebrödstärningar.

Grönkål garneras stjärn- eller kransformigt med stekta kastanier eller rostad potatis, ärt­rätter med sönderskuren äggomelett, savoy- eller hvitkål med korf, blomkål med fiskkorf och fyllda kräftnosar, potatis eller sellerisallad med en krans af rödkål, spenat med stekt potatis och förlorade ägg eller med en stjärna af äggröra.

Puddingar, krämer etc. vinna betydligt i ut­seende, om man i smakfull anordning garnerar dem med inlagda frukter. De sistnämnda må­ste först ligga och afrinna, emedan saften gör ytan af puddingen eller krämen mjuk, så att

v T i a . - u - e l e r a . r e

K A N D E R S O N 1 J n k o b s t o r v '

frukterna sjunka ned. Röda frukträtter se dubbelt frestande ut, om man pryder dem med vispad grädde. Grädden anbringas i gallerform eller pryder kanten af rätten i 3 — 4 cm. breda, temligen djupa uddar, medan det tomma inner-rummet beströs med snöflingor af vispad grädde.

Apelsinkräm och vingelé serveras gärna i apelsinkorgar. För detta ändamål halfverar man ett antal rätt stora apelsiner med en skarp knif och tager med en silfversked ut köttet. Till korgens grepe skär man genom skalet, likväl icke rundt om, utan så att en ungefär 6 mm. bred remsa sitter fast på båda sidor af korgen. De därigenom bildade grephalfvorna hopknytas upptill helt prydligt med ett smalt sidenband, hvarpå kor­gens kant försiktigt utuddas rundt om.

Äfven om fruktskålarne vilja vi till sist säga några ord.

Till uppläggning af bärfrukt passar bäst runda glas eller kristallskålar utan fat. Bären ordnas dläri på ett underlägg af blad, som täc­ker skå ens kant. Smultron eller hallon läg­gas i en ring kring den i midten stående strö­sockerburken och prydas rundtorn i kanten med en krans af små hvita blommor. Körsbär er­bjuda en mycket vacker anblick, om man upp­lägger olika sorter, ljusa och mörka, hvilkas stjälkar afklippas till 4 cm:s längd, pyramid-formigt, så att de olika färgerna bilda ett be-stämdt mönster. Stjälkarne vändas naturligtvis inåt, såsom för resten på all frukt. Äfven små kvistar med knippen af körsbär och en­staka blad, stuckna i en blomsterprydd korg, göra sig utmärkt vackert. Skola flere sorter bärfrukt serveras tillsammans, väljer man här­till en fruktkorg med grepe, som klädes med friskt grönt. Af större blad, t. ex. stora vin­blad, formar man prydliga strutar, som i undre ändan hållas ihop genom ett törne. Då dessa små strutar fyllts med olika bärsorter, grup­perar man dem så smakfullt som möjligt i korgen och sticker öfverallt små blommor emellan. I bladverket, som döljer korggrepen, fästas små körsbärsknippen och vinbärsklasar.

Till uppläggning af höstfrukt, äpplen, päron, plommon, drufvor, aprikoser o. s. v. väljes en på en hög fotställning hvilande skål, hvari frukterna ordnas med blad och rankor af vildt eller äkta vin, murgröna o. s. v. På tätt bladunderlägg ordnar man först de tyngsta frukterna, äpplen och päron, ofvanpå komma plommon och drufvor, däremellan blommor, blad och rankor, hvilka sistnämnda falla ned långt öfver skålens kant. Till fruktskålar, som äro försedda med en kalk till uppbärande af en blombukett, kan man förfärdiga en sådan af frukt. Frukterna förses härtill med stål­tråd som stjälk och bindas tillsammans med blad till en rund svampformig bukett, som omges med en pappersmanschett. Om fruk­terna icke skola tjäna endast till ögonfägnad, träder man upp hvarje frukt på en lång, tunn, upptill afspetsad träpinne i stället för på stål­tråd. Om man på vintern saknar friska blom­mor och blad, kan man äfven mycket väl an­vända mossa till garnering af fruktskålarne. Denna lägges före användningen några timmar i vatten, hvarigenom den blir porösare och får ett mycket friskare och saftigare utseende. I denna mossbädd taga sig frukterna dubbelt måleriska ut, om i midten af skålen ställes en liten bladväxt, en liten palm eller dylikt och mossan skjutes upp mot denna, hvarpå fruk­terna icke läggas för tätt på mossan.

Så mycket torde vara nog för att väcka fantasien hos den husliga härdens prästinnor och förmå dem att icke lägga ned all sin köks­visdom på »hvad» som anrättas, utan äfven

så mycket som möjligt lägga vikt vid »hur» det serveras.

Men särskildt vill jag lägga alla poetiskt anlagda själar på hjärtat, att de i stället för att låta sina rimsmiderier utan genklang dö i redaktionernas papperskorgar, skola använda sin poetiska åder till förskönande af hemmet i nämnda riktning. Vården kökets poesi! Mitt ord på, att I på detta fält skolen skörda långt mera erkännande, än om I fortfaren att exer­cera den ostyriga pegasen, som lönar all er kärleks möda med motspänstighet och grof otacksamhet. Försöken det en gång, er själfva och andra till glädje! Margo.

Ur notisboken. Kronprinsessan Victoria s t å r for t­

f a r a n d e f a s t v id s in a f o s s f ö r u t m e d d e l a d e

a f s i k t a t t t i l l b r i n g a v i n t e r n h ä r i S v e r i g e , h v a -

d a n en i å t s k i l l i g a t i d n i n g a r m e d d e l a d u p p g i f t

a n g å e n d e h e n n e s a f r e s a t i l l B a d e n o c h v i s t e l s e

i s ö d e r n u n d e r n ä s t a v å r s a k n a r g r u n d . E n ­

d a s t i d e t fal l , a t t h e n n e s h ä l s o t i l l s t å n d s k u l l e

f ö r s ä m r a s o c h h e n n e s l ä k a r e p å y r k a o m b y t e a f

v i s t e l s e o r t , k o m m e r h . k . h ö g h e t a t t s ö k a e t t

v a r m a r e k l i m a t .

Hedrad lärarinna. 50 å r fyllde den 2 den­n e s f ö r e s t å n d a r i n n a n för S ö d e r m a l m s h ö g r e läro­a n s t a l t för flickor, f röken Hilda Myrberg. Med a n l e d n i n g dä ra f h a d e s k o l a n s l ä r a r i n n o r o c h lär ­j u n g a r t i d iga re ä n van l ig t p å m o r g o n e n s a m l a t s i d e n m e d lefvande v ä x t e r p r y d d a b ö n s a l e n och h ä l s a d e fröken M. m e d en u n i s o n t a f s jungen s å n g . En af l ä r a r i n n o r n a ö f v e r l ä m n a d e däref te r från lä­r o v e r k e t s l ä r a r i n n o r o c h l ä r a r e e n smakfu l l t u t­förd a d r e s s . A s a m t l i g a l ä r j u n g a r s v ä g n a r b a d s e d a n e n af f l ickorna i h ö g s t a k l a s s e n a t t till sko ­lan få ö f v e r l ä m n a e n å fondväggen a n b r a g t Sve­r iges f ana s å s o m m i n n e af h ö g t i d s d a g e n . S e d a n d ä r p å en af de y n g r e l ä r j u n g a r n a f r amsag t »Upp m e d fanan» af Fr . H o l m g r e n , följde m o r g o n b ö n e n i s e d v a n l i g o r d n i n g .

U n d e r d a g e n s l o p p m o t t o g fröken M. lyckönsk­n i n g a r i m å n g a fo rmer . P å a f tonen v a r h o n af l ä r o v e r k e t s l ä r a r i n n o r o c h l ä r a r e i n b j u d e n till e t t festligt s a m k v ä m , s o m u n d e r a n g e n ä m s t ä m n i n g fortgick n å g r a t i m m a r , hva re f t e r s u p é in togs .

*

Vår första kvinnliga juris doktor. F i lo ­sofie o c h j u r i s k a n d i d a t e n Elsa Eschelsson h a r n u e rhå l l i t k. m: t s t i l l s t ånd a t t , u t a n h i n d e r af un i ­v e r s i t e t s s t a t u t e r n a s föreskrift , a t t d e n s o m vill v i n n a j u r i s d o k t o r s g rad ska l l p å eget a n s v a r u töfva d o m a r e m b e t e t , v id u n i v e r s i t e t e t i U p s a l a för vin­n a n d e af s å d a n d o k t o r s g r a d aflägga j u r i s l icen­t i a t e x a m e n s a m t s t a d g a d t d i spu ta t ionsp ro f .

Kvinnoklubben i S t o c k h o l m fö rbe reder lik­s o m föregående å r en ba rn fes t å Hotel l W. 6, och k o m m e r d e n s a m m a s a n n o l i k t a t t ega r u m o m k r i n g d e n 12 d e n n e s .

En de lidandes vän. I d a g a r n e h a r i Sköfde aflidit enkefru Axelina von Engeström, född Råd­beck o c h ä n k a efter f. l ö j t n a n t e n vid He l s inge re­g e m e n t e v o n E n g e s t r ö m . Den af l idna v a r i Sköfde och he l a dess o m n e j d a l l m ä n t k ä n d o c h ä l s k a d för s in gifmildhet m o t fa t t iga o c h s in ö m m a n d e kä r l ek m o t d juren , h v i l k e n s i s t n ä m d a e g e n s k a p gjor t h e n n e s n a m n b e k a n t i n o m v i d a k r e t s a r af h e l a vå r t l and . Till s t i f t ande af Sköfde d j u r s k y d d s ­förening och den d ä r m e d fö r enade b a r n f ö r e n i n g e n , i n o m h v i l k a fru v o n E n g e s t r ö m v a r d e n l e d a n d e s jä len , h a d e h o n tag i t in i t ia t ive t . D j u r s k y d d s f ö r e ­n i n g a r i S t o c k h o l m , Gö teborg o c h å a n d r a o r te r h a d e ka l l a t h e n n e ti l l h e d e r s l e d a m o t .

J u v e l - , g u l d - och s l l f v e r a r b e t e n , passande till lysnings- och bederspresenter. B o r d s l l f v e r , eleganta monster tilj lägsta pris efter dagens kurs å silfver. A r m b a n d , B r o s c h e r , N å l a r , R i n g a r , K e d j o r etc. i stort och modernt urva till billigaste pris. D i a m a n t r i n g a r med 1, 3 och 5 diamanter från 20, 60 och 125 kr. B l å k l i n t , modernaste ailfverbroscb. Parisernyhet. Kr. 8; 50. f j ^ - R e e l a v a r o r . B i l l i g a p r i s e r . — Bref besvaras omgående. ~ W I

1893 I D U N 391

Teater och musik. Tvänne instrumentalkonserter. A k. o p e r a n gafs i

l ö r d a g s första symfonikonserten u n d e r i n n e v a ­r a n d e s ä s o n g . P r o g r a m m e t i n l e d d e s m e d Bee tho -vens u v e r t y r »Namens fe ie r» , e t t p räk t ig t a r b e t e af gedigen form och t i l l t a l a n d e i n n e h å l l , hv i lke t er­höll e t t a l l t i genom förträffligt u t f ö r a n d e . Fö l jde s å M o z a r t s d d u r symfon i (n:r 5), d ä r s ä r s k i l d t d e n s p r u d l a n d e finalen, u t förd i s n a b b a s t e t e m p o , g jorde s ig förträffligt g ä l l a n d e . Äfven d e öfriga s a t s e r n a , synne r l i gen de t s k ö n a a n d a n t e t o c h d e n s i r l iga m e n u e t t e n , h ä r l å n g s a m m a r e t a g e n ä n m a n förut var i t v a n vid, f r amka l l ade lifligt bifall . Kon­s e r t e n s h u f v u d n u m m e r u tg jo rde s af S c h u m a n n s c-dur symfon i , h v a r s b å d a m e l l a n s a t s e r vä l t o r d e k u n n a r ä k n a s till de t v a c k r a s t e , m a n af de t t a s l ag får h ö r a . U t fö rande t v a r h ä r ock det förträffli­gas t e . S å s o m fu l l s tänd iga n y h e t e r s t o d o de b å d a k o n s e r l a f d e l n i n g a r n a s s l u t n u m m e r , i den förra af-d e l n i n g e n en s t ämn ings fu l l och a n s l å e n d e r h a p -sodi af Raff s a m t i d e n s e n a r e a fde ln ingen d e n n y s s af l idne T s c h a i k o w s k y s u v e r t y r »1812», e t t s to r s t å t l i g t s tycke m e d ej b lo t t d e n r i k a s t e ins t ru ­m e n t e r i n g , u t a n ock m e d s a t s e r af verkl ig t m u s i ­ka l i sk t v ä r d e — det h e l a s k i l d r a n d e n å g o n e l ler n å g r a ep i sode r från r y s s a r s och f r a n s m ä n s sam-m a n d r a b b i l i n g a r å r 1812. I d e n s to r s l age t a n ­l a g d a t o n m å l n i n g e n väfva s ig m a r s e l j ä s e n s t o n e r , r y s k a f o l k h y m n e r och n a t i o n a l d a n s a r , t rumhvirf-l a r o c h k lockspe l m . m. til l et t h a r m o n i s k t he l t af ö fve rvä ld igande v e r k a n . S tycke t t o r d e i s in he lhe t b ö r a r ä k n a s ti l l den s. k. p r o g r a m m u s i k e n .

K o n s e r t e n l e d d e s af h r Frans Neruda med v a n ­lig t a l a n g .

Filharmoniska sällskapet gaf i t i sdags s in för­s t a k o n s e r t u n d e r g a n s k a lo fvande u t s ik te r . Sa­longen v a r i de t n ä r m a s t e ful lsa t t o c h bifallet lif­ligt efter h u f v u d n u m r e n p å p r o g r a m m e t . D e s s a v o r o M e n d e l s s o h n s »Die e r s t e W a l p u r g i s n a c h t » och Ber l ioz ' idy l l i ska l egend » F l y k t e n till E g y p t e n » . Den f ö r s t n ä m n d a , en till Goe the s b e k a n t a b a l l a d k o m p o n e r a d t o n s ä t t n i n g för sol i , b l a n d a d k ö r och o rkes te r , i n n e h å l l e r flere förträffliga o c h a n s l å e n d e sake r , s ä r s k i l d t b e g y n n e l s e k ö r e n och framför a l l t den k a r a k t ä r i s t i s k a h ä x k ö r e n . Af s o l o n u r r r e n f r ams tod s o m b ä s t b a r y t o n s o l o t »So w e i t g e b r a c h t » , i hv i lke t h r Agnar Strandbergs v a c k r a rö s t g jorde s ig förträffligt gä l l ande . Be r l i oz ' l egend »F lyk ten ti l l E g y p t e n » , en inne r l ig och v ä r m e m ä t t a d k o m ­pos i t ion , s o m u p p b ä r e s af e n förträfflig i n s t r u m e n ­t a t i on , v ä c k t e l ika ledes de t l ifl igaste bifall . S å d a n t k o m ock i h ö g g r a d s i g n o r i n a Labias u t f ö r a n d e af M e n d e l s s o h n s k o n s e r t a r i a »Infelice» ti l l de l . Den u n g a s å n g e r s k a n s föredrag p r ä g l a d e s af v ä r m e och inner l ighe t , och d e n p räk t iga s t ä m m a n kl in­g a d e fyllig och skön . F ö r u t h ä r u t f ö r d a k o m p o ­s i t ione r v o r o H a l l e n s b a l l a d k o m p o s i t i o n »Dröm­k u n g e n och h a n s k ä r e s t a » , för so lo , b l a n d a d k ö r o c h o r k e s t e r s a m t L. N o r m a n s f e s tuve r ty r , s o m in ledde k o n s e r t e n . — B i t r ä d a n d e so l i s t e r v o r o , u t o m d e o f v a n n ä m n d a , f r ö k n a r n a Selma Särling och Julia Jahnke s a m t h r Max Strandberg.

De biruna ögonen. Ski s s för I d u n af Algot Sandberg.

[ ( g j å a f tonen skul le K u r t Berg r e s a [Mg leligen resa .

oå t e rka l -

S o m m a r d r ö m m e n v a r s lu t . Var de t möj l ig t? Sku l le h a n l ä m n a a l l t de t t a ,

l ä m n a h e n n e , s o m för h o n o m blifvet a l l t I J a , h a n k ä n d e de t n u . P å v å r e n h a d e d e n b e r ö m d e a r t i s t e n k o m m i t u t

till V e s t a n å s för a t t r e s t a u r e r a n å g r a å ld r iga mål ­n i n g a r i tafvelgal ler ie t . H a n h a d e drö j t s ig k v a r , l ång t öfver l iden , h a n h a d e ej k u n n a t a n n a t . Det v a r d e n u n g a borgf röken , s o m höl l h o n o m i fäng-se l .

H v a d h o n p a s s a d e v ä l i d e n n a omgifn ing , frö­k e n Cec i l ia ! Hon m e d s in h ö g a ges ta l t , s i t t s k ö n a a n s i k t e å l a m a d o n n a , s i t t r i ka , m ö r k a h å r och s i n a s t o r a , b l o n d a ögon m e d d e n t r o f a s t a b a r n a ­b l i cken . St i l la gick h o n i d e n n a g a m m a l m o d i g a lyx , s a t t h o s h o n o m , n ä r h a n m å l a d e .

S å b ö r j a d e h a n fäs ta n e n n e s bild p å d u k e n . Men fö runder l ig t nog — h a n vi l le i n t e l y c k a s . Det k o m n å g o t f r ä m m a n d e in i d r a g e n . H a n v r e d g a d e s p å sig själf. H a n fick v ä n t a till vin­t e rn , d ä h o n sku l le k o m m a u p p till h u f v u d s t a d e n . Och h a n p a c k a d e in de t o fu l lbo rdade p o r t r ä t t e t s å vä l . H a n t ä n k t e p å en ö f v e r r a s k n i n g . Ah ,

n ä r h a n s lö t ögonen , s å g j u h a n s bl ick h e n n e ge­n a s t s å l i fs lefvande. J a , h a n sku l l e m å l a h e n n e u r m i n n e t . K a n s k e de t s k u l l e l y c k a s b ä t t r e . De t v a r j u en löjlig t a n k e , m e n h a n h y s t e d e n i a l la fall .

Men — n u m å s t e h a n r e s a . T u n g ti l l s i n n e s gick h a n til l d e n s v a l a g r o t t a n

n e r e i p a r k e n , d ä r de t k l ä n g a n d e v i ldv ine t al l ­de les s k y m d e b o r t i n g å n g e n , s å a t t i n g e n spe j an ­d e b l ick k u n d e t r ä n g a di t i n . D ä r h a d e d e p l äga t s i t t a o m a f t n a r n e ; h a n t a l a d e , h o n l y s s n a d e m e d n e d s l a g n a ögon o c h b a r n s l i g t a l l v a r s a m m i n .

Hon s a t t d ä r o c k s å n u . H a n s t a n n a d e litet för­v i r r a d , h o n r o d n a d e .

» Jag v i s s t e e j , a t t n i v a r h ä r , f röken Cecil ia» — v a r d e u e n d a f a d d a fras h a n k u n d e få fatt i. Och s å t i l l ade h a n : »Ja , j a g r e se r i afton.»

Ceci l ia p l o c k a d e b l a d e n från en t e a r o s , s o m h o n hö l l i s in h a n d .

Det blef t y s t e t t ögonb l i ck . H a n s h j ä r t a s log häf t igt , j a , h a n tyck t e a t t de t m å s t e h ö r a s . Var de t därför en d a r r n i n g for g e n o m d e n h ä r l i g a ge­s t a l t e n d ä r p å m o s s b ä n k e n ?

P lö t s l i g t k a s t a d e h a n sig p å k n ä för h e n n e . »Nej, j a g m å s t e s ä g a e r det . Ni får v i s a b o r t

mig , o m ni vill. Ni får t y c k a , a t t j a g m i s s b r u k a r gäs t f r ihe ten . Men ni ska l l v e t a det . Ceci l ia , j a g ä l s k a r e r . . . j a g ä l s k a r er.»

H a n do lde a n s i k t e t i s i n a h ä n d e r , l u t a d e sig m o t h e n n e s k n ä .

H o n d rog ett d jup t a n d e t a g , l i k a s o m föll b a k å t m o t g ro t t väggen , s lö t ö g o n e n .

Kur t s p r a n g u p p , s ä g p å h e n n e en s e k u n d . S å s l o g h a n s i n a a r m a r kr ing h e n n e och k y s s t e h e n n e .

Då b ö r j a d e h o n g rå t a . »För l å t mig , v r e d g a s d u ? » »Nej , j a g ä r s å lycklig.» A h , h u r de t s t o r m a d e i n o m h o n o m . Jube l , idel

j u b e l ! Var de t möjl igt : h a n sku l l e r e s a från h e n n e , m e n m e d h e n n e p å s a m m a gång .

G l ö m s k a af t iden , s u t t o d e d ä r , l u t a d e m o t h v a r -a n d r a . S å s a d e Cec i l i a :

» B a r a du in t e å n g r a r dig, Kur t . Du h a r se t t m y c k e t af v ä r l d e n , j a g s å litet . Du h a r f an t a s i , j a g h a r ingen . Allt h v a d j a g k a n b e r ö m m a m i g af ä r , a t t j a g hå l l e r af dig — inner l ig t , inner l ig t .»

»In te ä l s k a d i g ! Men de t v o r e j u omöj l ig t Ceci l ia , mi t t lif, mi t t a l l t ! . . . »

H a n res te . P å v i n t e r n för lofvade d e sig, o c h n ä s t a s o m m a r

s k u l l e b rö l l ope t s t å n d a p å det g a m l a h e n e s ä t e t . Men po r t r ä t t e t , de t h a d e h a n f o r t f a r a n d e ofär­

digt . De t v a r s j ä l e n i de t h a n ej fick g repp på . Nå , t ä n k t e , h a n , m i n trolofeade k a n j a g icke

m å l a , m e d m i n egen hustru ska l l j a g s ä k e r t lyc­k a s b ä t t r e .

S å v a r de t v å r igen, och h a n s t y r d e k o s a n till V e s t a n å s . H a n k o m , u t a n a t t n å g o n a n a d e de t , v a n d r a n d e från s t a t i o n e n . H a n fick en i d é , a t t förs t gå n e d i g ro t t an . K a n s k e v a r Cecil ia dä r .

H a n s m ö g s a k t a i de t m j u k a g r ä se t , bö jde un­d a n d e v i l d a v i n r a n k o r n a . J o , d ä r b o r t a i b a k ­g r u n d e n , i h a l f d u n k l e t låg h o n , m e d h ä n d e r n a u n d e r de t v a c k r a hu fvude t . H o n tyck t e s s l u m r a .

L j u d l ö s t n ä r m a d e h a n sig, bö jde k n ä o c h t r y c k t e s å en k y s s p å d e n s o f y a n d e s l ä p p a r .

E t t lä t t skr i I H o n r e s t e s ig , o c h h a n t u m l a d e d ä r v i d t i l lbaka , a l l de l e s h ä p e n .

»Ce . . . ce . . . cil ia !» — s t a m m a d e h a n . — »Nej ne j j a g m å s t e d r ö m m a .

N u s v a r a d e h o n o m ett k l i n g a n d e s k r a t t . »Ah , m i n k ä r e h e r r s v å g e r ! S å ni s k r ä m d e

mig . J a s å , n i k y s s e r a l l de l e s o b e k a n t a flickor n i ! T ä n k o m Cecilia...!» Och h o n fortfor a t t skratta s å hjär t l ig t .

Kur t s t od d ä r s o m bedöfvad . Det v a r Ceci l ia o c h ä n d å i n t e h o n . S a m m a figur, s a m m a hufvud , s a m m a m ö r k a h å r , s a m m a . . .

Ne j ; n u s å g h a n de t . Ö g o n e n v o r o icke de­s a m m a . De v o r o s t o r a , b l ä n d a n d e b r u n a , fulla af eld.

Nej , n u s åg h a n de t . Det v a r t v i l l i n g s y s t e r n , h o n s o m lega t i P a r i s , som h a n a ld r ig se t t a n n a t ä n p o r t r ä t t af. Nog h a d e h a n funni t h e n n e lik Ceci l ia . Men a ld r ig h a d e h a n k u n n a t a n a . . . !

H a n fann s ig s å s m å n i n g o m . »Min b ä s t a A n n a — j a g får väl k a l l a e r s å ?

— j a g k a n k n a p p t h ä m t a mig från m i n h ä p n a d . Hv i lken l i k h e t ! Gör m i g den t j ä n s t e n a t t s l u t a ögonen .»

H o n lydde l eende . »Ja , de t ä r u n d e r b a r t . Till o c h m e d j a g

sku l l e j u i n t e k u n n a ski l ja e r» . »Ni får försöka. N u ä r de t farligt a t t t aga

mis te .»

Hon gaf h o n o m e n g l ä n s a n d e bl ick. De följdes å t u p p i s lo t te t . Där h a d e m a n r o ­

ligt å t d e n u n g e p ro fe s so rns m i s s t a g . K a m m a r -h e r r n s k r a t t a d e , h e n n e s n å d i n s t ä m d e . E n d a s t Ceci l ia v a r a l l v a r s a m . H o n d rog h o n o m in i e n d jup f öns t e r smyg , s log s i n a a r m a r o m h a n s h a l s o c h h v i s k a d e m e d t å r a r i d e b l å a ö g o n e n :

»Kur t , kys s mig , k y s s mig!» »Du ä l s k a d e l i l la t o k a ! »

Men d e n d ä r k y s s e n , s o m h a n s å e ld ig t gifvit h e n n e d ä r i n n e i g r o t t a n , d e n b r ä n d e h o n o m p å l ä p p a r n e . H v a r t h a n gick s å g h a n de g n i s t r a n d e b r u n a ögonen. Då h a n sof, d r ö m d e h a n o m dem. H a n t ä n k t e , a t t de t s k u l l e gå b o r t , n ä r h a n blef van v id s in s v ä g e r s k a . Men det v a r t v ä r t o m . Hon var lifvet själft, s p r u d l a n d e af l e fnads lus t . Och s å v a r h o n h a n s k a m r a t i k o n s t e n , b lo t t d i -lettanC fö r s t å s . Det blef i a l l a fall en be rö r ings ­p u n k t d e m eme l l an .

Ingen a n a d e h v a d h a n k ä n d e , i n g e n v i s s t e , a t t d e s s a b r u n a ögon hö l lo p å a t t b r ä n n a s ig fas t i h a n s s jä l . H a n vi l le icke t i l l s t å de t för s ig själf e n s . H u r v a r de t h o n s a d e ? »Nu ä r de t farligt att t aga miste!»

H a n led, h a n k ä m p a d e e m o t . Och u n d e r a l l t m å s t e h a n s y n a s s o m en lycklig ä l s k a r e .

E n s ö n d a g lys t e s de t för h o n o m och Ceci l ia i den l i l la l a n d s k y r k a n . H a n blef fö r skräck t , d å h a n h ö r d e si t t och Ceci l ias n a m n l ä s a s u p p från p r e d i k s t o l e n . Ky la l a d e sig kr ing h j ä r t a t . Oå­terka l le l ig t , oå te rka l l e l ig t ! ljöd de t i n o m h o n o m .

Då h a n såg u p p , m ö t t e d e b r u n a ö g o n e n h a n s . O m n a t t e n v a n k a d e h a n af och a n i s i t t r u m .

H a n h a d e vela t fly l å n g t b o r t f rån a l l t s a m m a n s , f rån de b r u n a ö g o n e n . Men d å s äg h a n d e b lå m e d inne r l ig t r o f a s the t r i k t a d e p å sig. »Du ä r en s k u r k ! » — s a d e h a n sig själf. »Du m å s t e kväfva de t t a . Kom ihåg d in plikt . Och du ä l s k a r ä n d å Ceci l ia , de blå ö g o n e n ! »

H a n v å g a d e ej s o m n a . Då sku l l e h a n d r ö m m a o m de — b r u n a .

S å for h a n igen , för a t t k o m m a å te r till bröl­lopet . All t ing v a r k la r t . Det sku l le gå d e n ut­s t a k a d e vägen . Ceci l ia s y s s l a d e lyckl ig m e d a l l a f ö r b e r e d e l s e r n a , m e d a n Kur t i r r a d e o m k r i n g u t a n r a s t och r o . J a , h a n m å s t e g l ö m m a .

I d e n e k b o a s e r a d e s a l en s tod b r ö l l o p s s k a r a n s a m l a d . P r o s t e n v ä n t a d e , o c h k u l l e r s t o l a r n e vän ­t a d e . Der s k r e d o b r u d och b r u d g u m h a n d i h a n d in från de t a n g r ä n s a n d e gemake t , h a n blek och al lvar l ig , h o n s t r å l a n d e lyckl ig . H a n h ö r d e p r ä s t e n s s t ä m m a s o m i f j ä r ran , h a n m å s t e b i t a i hop t ä n d e r n a för a t t h å l l a t a n k a r n e s a m l a d e . »Du m å s t e , d u m å s t e , de t ä r d in pl ikt , och d e n framför a l l t !» — s a d e h a n sig t u s e n g å n g e r .

Och m e d e t t k l a r t o c h högt j a s v a r a d e h a n p å p r o s t e n s frågor och s a t t e s t ad ig t r ingen på b r u d e n s finger. Ah , h a n h a d e v u n n i t seger öfver sig själf. J a , h a n s k u l l e ä l s k a Cecil ia , d e n n a k ä r a , h u l d a v a r e l s e , s o m s å hel t gaf sig å t h o n o m .

Då s t r å l a d e å t e r d e b r u n a ö g o n e n m o t h o n o m , o c h h a n d a r r a d e . . .

N ä r d e u n g a b å d a d a g e n d ä r p å r e s t e s in väg från V e s t a n å s u t på s in b r ö l l o p s r e s a , n ä r h a n såg V e s t a n å s ' hv i t a s lo t t sgafve l f ö r s v i n n a vid k r ö k e n af v ä g e n , d å s a d e h a n till s ig själf:

» A l d r i g , a ldr ig m e r a dit , d ä r d u k a n r å k a d e b r u n a ö g o n e n ! »

• * *

De vo ro i s i t t eget h e m , och det begyn t e å t e r a t t bli v in t e r . K u r t h a d e ä r l ig t försökt a t t g löm m a , o c h h a n t r o d d e själf, a t t de t h a d e l y c k a t s h o n o m . N u såg h a n d e b r u n a ö g o n e n m e r a säl­l an .

S å e n d a g s a d e Ceci l ia till h o n o m : »Kurt," j a g h a r en glad n y h e t a t t b e r ä t t a d ig .

A n n a k o m m e r h i t i v in te r , o c h n a t u r l i g t v i s bor h o n h o s oss.»

H a n m å s t e g r i p a tag i s to l en , b r e d v i d h v i l k e n h a n s tod , för a t t ej rygga t i l l baka . Men h a n b lek­n a d e .

» H v a d gå r å t dig, Kur t , d u ä r s å besynner l ig ,» s a d e h a n s h u s t r u . »Det s e r u t , s o m o m d u ej vi l le h a A n n a h i t . H a r d u n å g o t e m o t h e n n e ? »

»Nej . . . nej . . .» »Nå, d å de t s k u l l e g ö r a mig glädje a t t h a

h e n n e h ä r så . . . s å ä r de t afgjordt , e l ler h u r , Kurt?»

»Ja, det ä r a fg jo rd t !» Då h a n k o m i e n s a m h e t i s in a te l ie r , l ä t h a n

s in förtviflan b r y t a u t . D e t v a r för fär l ig t ! I l å n g a m å n a d e r h a d e h a n k ä m p a t , och h a n h a d e k a n s k e

6 . 8 . M a g e r s t r ö m S y l b e l i ö r s - oeh 18 Htimlegårdsgatan 18

392 I D U N i s y 3

l y c k a t s ! Och n u . . . n u k o m h o n själf, h a n s e g e n h u s t r u ! O c h a t t in te k u n n a , i n t e h a r ä t t a t t s ä g a n å g o t ! Det v a r j u förfärligt .

Ä t e r b e g y n t e d e g l ä n s a n d e b r u n a ö g o n e n för­följa h o n o m . H a n r e s t e b o r t p å n å g r a d a g a r .

Det förs ta , s o m m ö t t e h o n o m , n ä r h a n k o m h e m igen, v a r de b r u n a ö g o n e n s t r o l s k a s t r å l g l a n s . H a n v a r n ä r a förtviflan.

Men h a n s vil ja kufvade s m ä r t a n . Iugen fick a n a n å g o t , i ngen a n a d e he l l e r någo t . H a n s ö k t e döfva s i n a l i d a n d e n g e n o m a t t a r b e t a s o m en slaf. Men det blef in te t r e su l t a t af h a n s r a s t l ö s a ifver.

M å n a d e r n a g ingo . K u r t s s jä lkval g jo rde h o n o m k ropps l i gen s juk . Cecil ia blef o ro l ig . H a n lug­n a d e h e n n e ö m t . Han v a r a l l t id ö m m o t h e n n e , de t g jo rde h e n n e s å lycklig. Det v a r j u förfär­ligt a t t behöfva h y c k l a p å d e t t a s ä t t ! H a n förak­t ade s ig själf. Men a t t h o n in t e märk t e , n å g o t ! N e j , n e j , h o n l i t ade p å h o n o m m e d d e n m e s t b a r n a s t a r k a h ä n g i f v e n h e t .

A h , om h o n vi l le r e s a ! Men h o n g jo rde ingen m i n däraf . H o n tr ifdes s å godt , s a d e h o n . Och h o n k u n d e j u v a r a s y s t e r Ceci l ia till god h j ä lp , n u d å K u r t v a r k len .

H a n s ö k t e döfva s i n a k v a l i g l a d a v ä n n e r s lag. H a n b e g y n t e gå u t ofta, v a r a b o r t a till s e n t p å n a t t e n . Men d å grä t Ceci l ia . O c h h a n s l u t a d e u p p . I n g e n , i n g e n u t v ä g såg h a n för sig, a n n a t ä n a t t k ä m p a s t r i d e n till s lu t — seg ra el ler d u k a u n d e r .

S e g r a ! I c k e m o t de b l i x t r a n d e b r u n a ö g o n e n ! Det v a r p å fö rmiddagen . Ceci l ia o c h A n n a

s u t t o i s a l o n g e n . Kur t v a r i n n e p å p å a t e l i e rn . P lö t s l ig t h ö r d e s dä r in i f r ån et t h e m s k t l jud. Ceci l ia förde h a n d e n till h j ä r t a t och s a d e blek­

n a n d e . »Min Gud, h v a d v a r de t?» A n n a s tod orör l ig . H o n h a d e hö r t , a t t de t v a r

e t t skot t . »Det v a r vä l ingent ing» — l u g n a d e h o n . »Jag

skal l se efter. » Hon ville s k y n d a ut , m e n Ceci l ia h e j d a d e h e n n e . »Jag går med.» Då de ö p p n a d e d ö r r e n , gaf Cecil ia till e t t b j ä r t

s k ä r a n d e skr i . Nedfa l len m o t skr i fborde t s a t t Kur t i l ä n s t o l e n .

E n a h a n d e n h ä n g d e s l app n e d u tef te r s i d a n . P å golfvet, m i d t i en b l o d s t r ö m , l åg r e v o l v e r n .

»Kur t , K u r t ! » Ceci l ia k a s t a d e s ig öfver h o n o m . »Kur t , Kur t , h v a d h a r d u g j o r t ! Kur t , v a k n a ,

t a l a till mig ! S ä g mig , a t t det ä r en ohyggl ig d röm.»

H o n h a d e tag i t h o n o m o m p a n n a n . H e n n e s h a n d blef b lod ig af s k o t t s å r e t i t i n n i n g e n . Då i n s å g h o n d e n fö r fä rande s a n n i n g e n o c h föll grå­t a n d e ti l l s y s t e r n s b rös t .

A n n a s tod d ä r blek och a l lvar l ig . H o n fö r s tod icke, h v a d d e t t a var . H o n f ö r m å d d e icke s a n s a s ig g e n a s t , u t a n förde d e n k o n v u l s u v i s k t g r å t a n d e s y s t e r n till e n c h a i s e l o n g u e .

H v a r f ö r , h v a r f ö r ? — f rågade h o n sig. S å föll h e n n e s blick pä et t staffli , s o m s t o d

m i d t i a t e l i e rn . Det v a r ö fverhöl jd t m e d e n r ö d d u k . Hon gick di t och ref b o r t d e n .

E n s e k u n d fäs tes h e n n e s b l ick p å b i lden d ä r b a k o m . S å p r ä s s a d e s h e n n e s l ä p p a r s a m m a n , h e n n e s b l e k h e t blef hv i the l , d u n k e l l ade s ig öfver h e n n e s bl ick, o c h m e d en h a s t i g r ö r e l s e hö l jde h o n öfver b i lden igen.

Men Ceci l ia h a d e set t , h v a d h o n gjor t . Has t ig t s p r a n g h o n u p p från soffan.

» H v a d ä r de t A n n a ? » »Nej , n e j , d u får icke s e de t , d u ska l l icke

se de t !» »Jo, j o , j a g vi l l !» »Ne j , låt o s s gå h ä r i f r å n . L y d m i g , Ceci­

l ia , m i n ä l s k a d e syster .» Det v a r , s o m o m Ceci l ia a n a t n å g o t . Med kraf­

tig a r m förde h o n u n d a n s y s t e r n och s le t å n y o b o r t d u k e n från staffliet.

D ä r b a k o m s tod en k v i n n o b i l d , e n h ä n f ö r a n d e s å d a n . Det v a r d e n s a m m a , s o m K u r t p å b ö r j a t den d ä r s o m m a r e n . D ä r v a r m ö r k t s v a l l a n d e h å r , d ä r v a r s a m m e t s l e n r o d n a n d e h y , d ä r v o r o f r iska l ä p p a r . . . de t v a r Cecil ia . . . Ceci l ia . . . m e n ögo­n e n . . . ö g o n e n vo ro s t o r a , b r u n a , b l i x t r a n d e !

Och p å d e m fäs tes de b l å l i k a s o m i f a sa . De s ågo p å b i l den , på h e n n e , s o m s t o d d ä r s t u m , m e d h a n d e n m o t den b ö l j a n d e b a r m e n , p å h o n o m , s o m låg d ä r m o t b o r d e t m e d b lode t k r ing t i n n i n gen. H o n vä r jde ifrån s ig m e d h ä n d e r n a , h o n f a m l a d e k r ing sig.

S å föll h o n m e d v e t s l ö s ned till staffliets fot. H o n h a d e f ö r s t å t t ! De b r u n a ö g o n e n fortforo a t t b l i x t r a från d u k e n ,

s o m o m d e h a d e haft lif.

P å V e s t a n å s , l i l la k y r k o g å r d g r ö n s k a r en ny-u p p k a s t a d grafkul le m e d en enke l g r a n i t s t e n . Den ä r p r y d d af s o m m a r e n s f ag ras t e b l o m s t e r . Öfver d e n s u s a t r ä d k r o n o r n a o c h fåg la rne s junga .

N u r i n g e r de t till he lg i l a n d s k y r k a n , m e d a n s o l e n l u t a r t i l l n e d g å n g .

Vägen f ram mot grafkul len s k r i d a lång­s a m t t v ä n n e k v i n n o r . De b ä r a s o r g e n s s v a r t a d r äk t . I fina h ä n d e r h å l l a d e ä n n u m e r a af de fagra b l o m s t r e n .

Vid g ra fvens r a n d s t a n n a de b å d a , b l o m m o r n a s t r ö s öfver de t l ena g r ä se t , öfver d e n s l i pade ste­n e n . De bö j a b å d a k n ä vid grif ten, de k n ä p p a b å d a h ä n d e r , o c h b å d a s l ä p p a r h v i s k a i kväl len s a k t a fram en bön öfver h o n o m , s o m l igger dä r ­u n d e r .

Och i b l o m s t r e n s k a l k a r b l a n d a s b å d a s t å r a r , t å r a r f rån b l å ögon — och f rån b r u n a .

R o m a n b i l a g a n ti l l d e t t a n u m m e r har, på grund af det till julen hopade arbetet å tryckeriet, aj i rätt tid hunnit blifva färdig, men erhålla våra läsarinnor i stället m e d n ä s t a n:r t v å a r k r o ­m a n b i l a g a .

Innehållsförteckning. Therése Elffors; af Gustaf Oullberg. (Med porträtt.) —

Ofta; poem af Edv. Hammarstedt. — Små församlingsmed­lemmar; af Christel. — Stor litterär pristäfling för Iduns ro­manbibliotek. — »Hon var för oss en gåta;» tant Margaretas berättelse, upptecknad af Fanny Chrysander. — I julklapps­bryderiet. — Konsten att servera; af Märgs. — Iduns jul­klappsbasar. — Ur notisboken. — Teater ocb musik. — De bruna Ögonen ; skiss för Idun af Algot Sandberg. ~ Tidsför-drif.

Bidrag mottagas med tacksamhet.

L o g o g r y f .

En s to rmak t j ag på jorden är, Fas t ensam jag dig synes r i n g a ; Men med kamra te r s hela h ä r J a g både godt oeh ond t kan br inga . Allt se 'n din ba rndom vi bekan ta varit , Och mycket genom mig du har erfarit. J a g kan så månge t glädjebud Utöfver hela vär lden spr ida , Men äfven klädd i sorgens sk rud , F ö r mig nog mången kan få lida. Dock mig nog ingen kan och vill und­

vara ,

Den skulle räknas då till dårars skara. D u säker t r ä k n a r mig som vän, Ti i l både nöje och till ny t t a J a g var i t och vill blifva än . T a g stycken sju och n u omflytta, Så är j ag säker om at t du mit t hela Skall finna genast ocb mig sönderdela .

Om under eget »hvad» du dig befinner, D u nog bör vara nöjd minsann . Så kanske ock du dig påminne r E t t djur som ny t t a göra kan. T v å andra husdjur ock du h ä r m å leta, Till feminina höra alla t re . Och så du låter mig k a n h ä n d a veta H v a d i en segelbåt man kan få se, Som seglaren bör r ikt igt sköta kunna , Så det ej bär omkul l vid första, h v a d ? H v a d du a rbe ta ren bör r ik l ig u n n a . H v a d i d in rygg du mången har , i rad. H v a d hör t i l t smörgåsbordet , de t är

gifvet.

Och hvad den kallas, den som ej är klok.

H v a r i f så mången mista t lifvet. Och så hvad hör till ref och k r o k ? E t t gammalmodig t mått nu mera, M e n ock en k roppens ledamot . H v a d du en god nog vet värdera.

H v a r m e d bekläder du din fot? Af hvarje skogens t r äd tag t v ä n n e delar. H v a d eget du så g ä r n a bygga vill. H v a d i en sångkvar te t t ju a ldr ig felar. Och h v a r u p p å m a n dig serverar sill. H v a d sin till södern s tyr en fåglars

skara, D å nu i norden det ha r blifvit höst. H v a d för d in fot plär obehagl igt vara, M e n som kan hjälpas, det ä r dock en

tröst . Det unga frun så ledsen gjorde A t t hennes e t l misslyckades en gång. Och n u k a n h ä n d a a t t du finna torde Min logogryf bli redan allt för lång. J a g därför nu skall sluta d e n n a lista Och sä t ter så en punk t , — den sista.

Ove.

O r d g å t a .

B e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a bilda n a m n e t på en frihetshjälte och slutbokstäfver-na på hans nat ional i te t . Orden ä r o : 1) Napo leonsk t betaljfält, 2) medeltids­vapen, 3) f run t immersnamn (3 stycken), 4) e t t löfträd, 5) stad i J a p a n , G) märk­lig svensk språkforskare, 7) stad i H a n n o v e r , 8) j o ida r t , 9) två småstä­der i Norge , 10) fransk biflod.

T i l l ä g g s g å t a .

Begynnelseorde t be tecknar något , hvi lke t sällan fattas på ett smörgås­bord. D e sex följande orden fås ge­n o m a t t för hvarje gång till de före­gående bokstäfverna lägga en ny bok-staf och delvis omflytta dem så, a t t nya ord upps tå .

Mitt första. T i l lbehör till smörgåsbor­det.

Mitt andra. H v a d som äter den hår ­daste metal l .

Mitt tredje. Luftseglare. Mitt fjärde. H a r du a ldr ig bur i t mig,

så ha r j ag ej heller bur i t d ig . Mitt femte. I forna dagar låg det

tung t på mångas axlar .

Mitt sjätte. O m du »mit t sjätte» är, du knappas t skön kan kallas.

Mitt sjunde. Luft igt hem för små svar ta varelser.

C h a r a d .

O m du af g u l d m y n t e t t mitt första i mitt andra hade ;

Mitt andra tredje skulle svårt ej vara d å ;

J a , till och med om man et t n inti l l mitt fjärde lade,

M a n de t ta djur mitt andrå-tredje k u n d e få.

Mitt tredje plus e t t t bör ej mit t hela vara,

Som i mitt första plär mitt andra-tredje bara.

Theo.

A p o k ö p .

1 — 8 J ä t t e , prydl igt klädd i l innetoga. 1—7 N a m n , »Liss Olof» passar, vill

j ag våga. 1 — 6 B a r n e n gör' det ofta till d in

plåga. 1—5 H v a d som ökar eller släcker låga. 1—4 H v e m är det, kan bli en k inkig

fråga. 1—3 Godt a t t ha, när du till s t r ids

vill tåga. S. L.

P a l i n d r o m .

R ä t t f r a m .

E t t litet ny t t ig t t i ng minsann , Men någon sällsynt gång du fann, A t t det. förargligt k u n d e vara. Som berg det satt i halsen kvar , Och fast du fasligt törst ig var, D u måste på din läskdryck spara .

B a k f r a m .

Som bakfram — trol igtvis hva r dag D u ser mig utaf m å n g a slag,

Ä n nyt t ig , än till h inde r bara. D i n väg fördubblar jag n å ' n gång, D i n näsa gör j ag m i n d r e lång, H v a d mer j ag gör, m å du besvara.

S. L.

A r i t m o g r y f .

1 3 7 8 2

2 10 9 2 3

3 7 11 2 6

4 2 10 7 12

5 12 4 2 3

6 2 10 14 15

Begynne l seboks t äve rna bilda ett mansnamn, 1) fornnordisk gud, 2) fågel, 3) k v i n n o n a m n , 4) del af Ame­rika, 5) finnes i grisen, 6) djur.

Fiskarflickan.

L ö s n i n g a r .

Logogryfen: Rakknif, hvaraf fås o iden: kika, kränk, fria, fira, kran, finka, fri, ni, far, arf, kif, Ran, Kina, in, an, kan, rik, likar, kria, ar, rak, Fia, Fina, Karin, ria, kink, knif, ark, kar, kraf, nia, af.

Charaden: Skeppsbrogata.

Förvandlingsgåtan; Atlerbom, annons, Tur­kiet, tronföljd, engel, Regensburg, bildhug­gare, ostkaka, Maine.

Geografiska bokstafsgdtan: Morgonstund har guld i mun; 1) Motala, 2) Norige, 3) Ukrain, 4) Mangea, 5) lampol, 61 Dalton, 7) Laddas, 8) Ugento, 9) Guaura, 10) Rangun, 11) Adelsö, 12) Herrön.

" i a m a r o o e 99 e t t r u d t B o r d e a u x - ^ i n af 1B84 ars skörd, i saknad af otillbörlig syrlighet i smaken och garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom ett s y n n e r l i g e n g o d t o c h h ä l s o s a m t a. k. b o r d s v i n . Vinets pris är kr. 1.20 n r b u t e l l . och dess försäljning sker endast hos

K. A. Nydahl & Co S t o c k h o l m , S t u r e p l a n n : r 3 .

Rikatelefon. Allm telef.