SUGEN PÅ ATT

PLUGGA I ETT ANNAT

LAND?

TEMA:

RESOR

VI HAR BESÖKT

POLKAGRISARNASPARADIS

DESSUTOM:

* REDAKTIONENS

NYÅRSLÖFTEN

* RESETIPS

* HUR BLIR MAN

AUPAIR?

2

När telefonsvararen erkänner

”Hej, du har kommit till Matilda Aldsjö, jag kan tyvärr inte ta ditt samtal just nu, men prata gärna in något eller skicka ett sms efter pipet så hör jag av mig så fort jag bara kan…”

JUST DEN FRASEN som du just läste är ett väldigt gott exempel på något, inte bara jag, har spelat in för att rädda mig när jag inte har tid. Ett sådant fall när den frasen uttalas av telefonsvararen är en standardsituation på tillfällen då man inte har tid. Det är en situation som är mycket enkel att erkänna att man har för mycket att göra. Jag ska erkänna att jag ogillar att säga att jag inte har tid, det är därför som det tillhör ovanligheterna att en bekant till mig hör den ovanstående telefonsvararfrasen.

I DAGENS SAMHÄLLE är det en självklarhet att man alltid ska vara tillgänglig och det föredrar jag att vara. Jag vill att kompisar, kollegor och samarbetspartners ska ha förtroende för mig och veta att jag alltid ställer upp i lägen där de behöver mig. Ni vet den gyllene regeln: Så som jag vill att andra ska behandla mig - så ska jag också behandla dem. Jag vet inte om vi i dagens samhälle har tagit lite väl hårt på detta, i vissa hänseenden, tror i alla fall jag att jag ibland går in lite väl ”all in” på detta. Jag har inte tillräckligt många fingrar för att räkna hur många gånger jag fått uttrycket: ”Men hörredu, du är faktiskt bara mänska” upptryckt i mitt ansikte. Till det här årsskiftet har jag därför bestämt mig att 2014 ska förändras på just denna punkt. Ibland blir det helt enkelt för mycket av det goda.

JAG SKA FORTFARANDE ÄGNA mycket tid åt det som betyder något men jag ska prioritera mera så att jag slipper hamna i lägen där andra måste erkänna inför mig att jag har för mycket runt omkring mig och inte har tid att bara umgås med mig själv och de jag älskar mest. Därför har jag bestämt mig för att testa en ny vidd med The

SMILE magazine och speciellt mig själv. 2014 blir den stora prövningens år för mig. Hon som går igång på en bokad kalender och tio bollar i luften samtidigt ska trycka på “pause” och fokusera.

DEN HÄR TIDNINGEN har alltid varit mycket av den jag är och på så vis varit ett sätt för mig att uppfylla mina drömmar och det ska den fortsätta vara. Men just nu vill jag så mycket annat än att bara skriva och det funkade att ett tag göra både och men nu har resan gått för långt att jag bara “gör”. Jag vill inte att The SMILE magazine ska drivas med meningen “Jag måste!”. Den ska vara “made with love”. Nu börjar en ny resa för happyfacet som älskar ljudet när landningshjulen fälls upp. Resor är så mycket mer än bara kritvita stränder, dubbeldäckare, salt hav, solskyddsfaktor och annorlunda mattraditioner. Resor handlar om en själv och resan man gör i sig själv. Från ett blankt papper till en bibel. Hela livet är en resa.

MEN SMILIGT BLIR DET den närmaste framtiden med, för jag är fortfarande med i matchen och har så många runt omkring mig som är det med.

2014 ÄR ÅRET då jag ska prioritera det jag känner för att göra just nu, as we speak. Jag har fått en otrolig fascination för TV, att det enda jag tänker på när jag ser på “Nyhetsmorgon” är bildproducentens val av kameravinklar. Jag kan konversera en hel natt om lönsamma framtida TV-format. Ja, det är dags att fokusera på detta. NU. Så The SMILE magazine tar en paus.

OM NI UNDRAR vad jag gör när telefonsvararen säger ”Var god tala in ett meddelande efter pipet…” vet ni det nu. Men tills vi ses på denna sida igen: På återseende, kära magazine och läsare. Ni får mig att må bra och jag älskar att få vara erat “smile”.

MATILDA ALDSJÖ

3

THE SMILE MAGAZINE #6Utgivningsdatum 20 januari 2014

The SMILE Magazine – Sveriges gladaste magazine. Med ambitionen att inspirera, motivera och stötta unga tjejer och killar.

Omslagsmodell Annica ViklundFotograf Matilda Aldsjö

Ansvarig utgivare och chefsredaktör Matilda Aldsjö, 0730 - 68 28 28matilda@thesmilemagazine.se

MarknadsansvarigGabrielle Wickström, gabrielle@thesmilemagazine.se

LayoutansvarigAnna Persson, anna@thesmilemagazine.se

REDAKTIONENS NYÅRSLÖFTEN:

MATILDA ALDSJÖ, CHEFREDAKTÖR

All my brain is saying now is television! Sant men åsido, under 2014 Matilda så ska du prioritera dig själv och ditt välmående. Ta din paus - du behöver andrum för att kunna uppnå större drömmar!

GABRIELLE WICKSTRÖM, MARKNADSANSVARIG

Att sluta tänka att det behövs ett nytt år, en ny vecka eller en ny dag för en nystart eller förändring. Varje sekund, varje dag är en ny möjlighet att ta tag i det där som man vill, funderar på eller kanske inte tidigare vågat göra. Så, vad det än är, vänta inte - just do it! 

BEATRICE CAUSEY, KRÖNIKÖR

Ta tag i mitt drömliv, kort och väldigt gott!

ANNA PERSSON, LAYOUTANSVARIG

Att andas. Ge tid åt mig själv och göra sådant jag själv vill och inte måsten från andra.

4

VEM DRÖMMER INTE SIG BORT I DESSA TIDER PÅ ATT FÅ STIGA OMBORD PÅ ETT FLYG SOM TAR EN TILL PLAYAN ELLER SHOPPINGPARADISET?DET HÄR ÄR VÅRA BÄSTA TIPS OM DU ÄR SUGEN PÅ ATT DRA IVÄG MEN INTE VET VAR. KORT, LÅNGT, WEEKEND, SOLSEMESTER, SHOPPING, MAT, DRYCK, ELLER VARFÖR INTE EN SISTA MINUTEN TILL EN OKÄND DESTINATION?

Högt uppe

“LONDON, JAG TROR INTE DET FINNS NÅGON SOM KAN GÅ SYSSLOLÖSI DENNA STAD, DET HÄNDERALLTID NÅGOT!”

FANTASTISKA PALMA PÅ MALLORCA. ERBJUDER HÄRLIGT

KULTURLIV, VACKER ARKITEKTUR, GRÄNDER ATT FÖRLORA

OCH FÖRÄLSKA SIG I, TAPASBARER MED GUDOMLIG MAT,

LISTAN KAN GÖRAS LÅNG. TIPS: TA EN KAFFE PÅ BAR

BOSCH OCH TITTA PÅ FOLKET SOM PASSERAR FÖRBI.

“

JAG HAR VARIT I EGYPTEN, SHARM EL SHEIKH, TRE GÅNGER (!!!!) SÅ DET VORE FEL ATT INTE TIPSA OM DET PARADISET!”“

* När du besöker Berlin så bör du räkna med att gå en hel del. Tänk på att ta med bra promenadskor.

* Stressa inte! Se till att ha gott om tid för att hinna uppleva staden. Man stannar ofta till på vägen och kollar på olika sevärdheter som finns på gatan.

* Ha kontanter! Berlins gator och torg bjuder på mysiga marknader där de inte tar kortbetalning.

3 SNABBABERLINTIPS

5

i det blå

“LIVERPOOL, MIN BRITTISKA HEMSTAD,EN MAGISK HAMNSTAD”

OM DU BEFINNER DIG I en av Europas just nu kanske hetaste huvudstäder Berlin så får du inte missa att besöka Mauerpark flea market - paradiset på jorden om man gillar loppisar och marknader. Här hittar du allt mellan himmel och jord och kan göra grymma fynd på såväl begagnat som nytt. Extra roligt är att många lokala hantverkare finns på plats och säljer egenproducerade saker. Tröttnar du på shoppingen så finns det en mängd olika matstånd att vraka mellan för att hitta någonting att fylla magen med för att slå sig ned, titta på allt folk som stömmar förbi och avnjuta den underbara stämningen som råder. Observera att det lätt springer iväg ett antal timmar här så se till att ha gott om tid planerat för besöket.

SMILE TIPSARDESTINATION: BERLIN

“NYA ZEELAND OCH DESS FANTASTISKA LANDSKAP OCH

HIKING. MIN FAVORITSTAD ÄR WANAKA MED UNDERBAR

NATUR OCH BERGSKEDJOR SOM FLÄTAR SIG I FJÄRRAN,

GLACIÄRER OCH ISBLÅA SJÖAR. BRA VANDRINGSLEDER

SOM MAN KAN GÖRA PÅ EGEN HAND.

BERLIN ÄR MIN FAVORIT!”“

6

DECEMBERSOLEN SLÅR MOT DE FUKTIGA KULLERSTENARNA längs Grännas gågata. Trots att julen står för dörren lyser snön med sin frånvaro och termometern visar plusgrader. Inne på Grenna polkagriskokeri är dock stämningen helt annorlunda. Fönstren längs det gula gamla trähuset är dekorerade med glittriga julkulor och rödvitrandiga polkagriskäppar. Doften av sötsaker når näsborrarna samtidigt som trädörren slås igen bakom ryggen med en dov smäll. Trägolvet knarrar under vinterkängorna medan blicken vandrar runt i butiken som snabbt för

tankar till Astrid Lindgrens berättelse om Kajsa Kavat. Bakom dem gamla trädisken fylld med knäckklubbor, skymtas kokeriets marknadsansvariga Linnea von Hoffsten med sitt blonda hår uppsatt en busig knut. Med ett glatt leende visar hon vidare in på sitt kontor.

FORTSÄTTER ATT VÄXA Inne på det trånga kontoret som är belamrat med pärmar och böcker berättar Linnea om företagets tjugofemåriga historia. Hur det gått från familjemedlem till familjemedlem och hur hon som den nuvarande

ägarens dotter är uppvuxen bland polkagrisar och karameller.

I DAG ARBETAR SEX PERSONER på kokeriet i Gränna. På sommaren när företaget har som allra mest att göra, femdubblas antalet och arbetstempot ökar ordentligt. Under en lagom varm sommardag har kokeriet nästan tusen besökare som trängs i den lilla butiken.

JULEN ÄR OCKSÅ EN POSITIV HÖGTID för kokeriet som tack vare sina två butiker på Lisebergs julmarknad håller försäljningen levande även

ATT BAKA POLKAGRISAR I GRÄNNA ÄR EN TRADITION SOM STRÄCKER SIG LÅNGT TILLBAKA I TIDEN. UNDER ÅRET BESÖKER MÅNGA TURISTER DEN SMÅLÄNDSKA STADEN FÖR ATT BETRAKTA HANTVERKET PÅ NÄRA HÅLL. JULEN ÄR INGET UNDANTAG, DÅ TYCKS DEN RÖDVITRANDIGA KARAMELLEN VARA MER AKTUELL ÄN NÅGONSIN.

ÄR RÖDVITT

GRÄNNA

ÅRET RUNT

“

7

under årets mörkaste månad. — Polkagrisar är väldigt tacksamma att sälja eftersom nästan alla har en relation till dem samtidigt som det bygger på en lång historia som vi försöker hjälpa till att berätta, säger Linnea samtidigt som hon pekar på en tavla ute i butiken.

HISTORIEN LEVER KVAR Den stora tavlan med guldram är placerad i mitten av butiken och föreställer ett svartvitt fotografi av en kvinna — Detta är Amelia Eriksson och det var hon som bakade världens allra första polkagris här i Gränna, förklarar Linnea och pekar mot den mörkhåriga kvinnan på fotografiet.

AMELIA VAR EN HEMLIGHETSFULL DAM och ingen vet säkert hur hon kom på idén att göra polkagrisar. Allt man vet är att hennes man dog och att hon blev ensamstående med sin dotter. Samma år, 1859, sökte hon tillstånd hos stadens borgmästare att få öppna ett bageri där hon kunde sälja bland annat bröllopskonfektyr. Efter detta blev det vanligt för många hemmafruar att baka egna polkagrisar hemma i sina kök som de sedan kunde sälja på stadens torg. — Det var även många yngre som hade det som ett extraknäck. Att de gick längs med gågatan och sålde direkt ur sina korgar, förklara Linnea medan hennes blick vandrar mot en träkorg fylld med knäck som står i ett av butikens fönster. Trots att gatuförsäljningen senare blev förbjuden har traditionen om polkagrisar levt kvar i den lilla småländska staden och i dag finns här hela 15 stycken polkagrisbutiker.

Något som lockar många turister, speciellt under sommarmånaderna. — Vädret spelar roll. När det är en bra sommar väljer folk att turista i Sverige men dock får det inte vara för varmt, då väljer många att ligga på stranden. När det är runt 20 grader är det perfekt att gå på stan och köpa polkagrisar, säger Linnea.

DE FLESTA BESÖKARNA tycker det är roligt att få vara med och titta när polkagrisarna tillverkas. Många butiker har därför valt att ha sin tillverkning parallellt med försäljningen så att besökarna lätt ska kunna ta del av det hantverk som tillverkningen kräver. Grenna polkagriskokeri är inget undantag. Längs butikens ena vägg vetter ett långt glasfönster rätt in till polkabageriet.

ETT SNABBT HANTVERK

FÖR DEN FINGERFÄRDIGA Fredrik Roman har arbetat som polkagrisbagare i fem år och trivs bra med alla besökare som dagligen tittar in genom den stora glasrutan — Den första sommaren var jag ganska nervös men nu glömmer jag bort att de står där. Det är så naturligt, säger han medan han tömmer en påse socker i en av de stora varma kastrullerna inne i bageriet. För att göra den perfekta polkagrisen behövs förutom socker även vatten och ättika. Tillsammans kokar ingredienserna upp till 150 grader innan massan töms ut på ett kylbord, där den sedan färgsätts och smaksätts med pepparmint.

Från att massan har kokat upp har bagaren ungefär tio minuter på sig att arbeta ut degen innan den stelnar. — Vad många inte vet är att degen faktiskt är ljusbrun från början. Det är först när man börjar arbeta med degen och får luft i den som den blir vit, förklarar Linnea som även hon kan den ädla konsten att baka polkagrisar.

DET ALLRA SVÅRASTE MED TILLVERKNINGEN AV POLKAGRISAR är att rulla så att de blir jämna. Det gäller att vara lätt på handen och att inte arbeta för långsamt. Att klippa grisarna i jämnstora storlekar är också något som kan vara svårt för nybörjaren. Trots att tillväxten av polkagrisar har ökat kraftigt sedan Amalias tid så är tillverkningssättet nästintill identiskt. Hantverket är detsamma och så även kvalitén. Den enda skillnaden är att man i dag använder sig av gasspisar istället för dåtidens vedspisar. Linnea menar att alla i dag har möjlighet att blir polkagrisbagare om intresset finns. — Man får börja med att gå som lärling och det tar ungefär ett år innan man är fullärd bagare och kan hantverket ordentligt.

POPULÄRT TURISTMÅL I den lilla butiken på Brahegatan fortsätter kunderna att strömma in denna fredagseftermiddag. Många köper polkagriskäppar och klubbor inför julen och de blir vackert inslagna med färgglada snören. Linnea tror att polkagrisens popularitet ligger i att det är något som alla gillar, såväl barn som vuxna.

“DET FINNS VÄL INTE MÅNGA SOM INTE GILLAR GODIS?”

8

— Det finns väl inte många som inte gillar godis? säger hon medan hon rättar till några klubbor som är på väg att åka ur sitt träställ inne i butiken. För några år sedan blev Gränna utsedd till Sveriges tredje största turistmål, något Linnea tror inte enbart beror på den rödvitrandiga godsaken — Vi får inte glömma bort att Gränna är en otroligt vacker stad beläget precis vid Vätterns strand med en vy ut över Visingsö. Men självklart skulle turismen avta kraftigt om polkagrisen en dag plötsligt försvann.

PÅ GRENNA POLKAGRISKOKERI tar man tillvara på turismen genom att under sommarhalvåret anordna guidade turer i butiken, där besökarna får en inblick i verksamheten och historien. — Det är många som frågar vart vi gömmer maskinen. De flesta tror inte på att vi göra allting för hand. Linnea tror polkagrisindustrin kommer fortsätta att vara stark även i framtiden. Hon ser inget tappat intresse för Grännas godsaker samtidigt som det självklart alltid finns saker att jobba på. Det senaste tillskottet i försäljningen är glass, som kokeriet började sälja i somras.

— Det går alltid att utveckla smaker och liknande men polkagrisen i sig är dock ganska låst i sin form och storlek. Men man vill även behålla traditionen och då går det ju inte att ändra för mycket, påpekar Linnea och blickar mot den svartvita tavlan med Amelia. Och visst lever traditionen kvar i den lilla butiken på Brahegatan, där man har valt att bevara den gamla stilen. Klubbor, käppar och karameller är utplacerade i gamla trälådor som är staplade på varandra. Intill dörren står en gammal koffert fylld med chokladtomtar och praliner. I bakgrunden hörs glada skratt från arbetarna i bageriet medan nybakta polkagrisar paketeras i vaxat rosa papper. En doft av nygräddad polka hinner sipprar ut i den friska decemberluften innan trädörren till Grenna polkagriskokeri återigen slår igen med en smäll. Solen kastar dagens sista strålar över staden och ännu har ingen snö hunnit falla över marken. Om det blir en vit jul i Gränna återstår att se, men traditionen om den vitrödrandiga karamellen kommer nog alltid leva kvar i den småländska staden vid Vätterns strand.

TEXT OCH FOTO: KLARA CARLSSON

9

ETT GLITTRIGARE

inför det år som vi nu står framför. 2014. Precis som vid varje års början, känns det som om det nya året kommer bli så mycket mer, så mycket viktigare och så mycket bättre än de tidigare åren. Denna utgångspunkt, tror jag, är viktig för att vi ska kunna släppa taget om saker, blicka framåt och faktiskt sätta punkt för det som varit.

Ingen kommer glömma 2014. Det råder fullständigt tumult i Sverige, Europa och resten av omvärlden, och i året som väntar kommer vi tvingas utstå tragedi, kaos och elände. Valåret inleds i Sverige, och debatten kring skola såväl som främlingsfientlighet har aldrig varit starkare. Det finns så oerhört mycket skit i Sverige just nu, så mycket påtagligt hat som jag bara vill utrota helt och hållet. Jag hoppas, men tvivlar på, att Sverige kommer inse att den enda vägen till ett bättre samhälle är genom att acceptera människors olikheter i såväl sexuell läggning, etnicitet och bakgrund som i alla människors rätt till yttrandefriheten. Här ligger ett stort problem, yttrandefriheten och diskriminering av andra människor sammanfaller, vilket gör att folk runtom i landet tror att det är helt acceptabelt att kränka andra människor, med hänvisning till yttrandefriheten. Jag hoppas att vi under 2014 lär oss tygla det är, att vi börjar förstå vad som helt enkelt är okej. Framförallt hoppas jag på att de starka konstraster som idag håller människor isär, kan börja suddas ut. Utan den framgången kommer vi aldrig bli av med den världsbild som många idag besitter.

Ni kanske tycker att jag är naiv. Dessa saker jag talar för, kommer aldrig kunna redas ut helt och hållet. Främlingsfientlighet och orättvisor kommer alltid förekomma, men det betyder inte att vi skall sluta stå upp för de saker vi tror på. Om vi lägger ned kampen för det som är viktigt, vad är i så fall betydelsefullt? Vad det än gäller, måste vi kämpa för det vi tror på. Jag tror på alla människors rätt till att vara den de vill vara och säga det de vill säga och i det acceptera alla människors individuella rättigheter. Utan denna tro, skulle jag inte vara bättre än de som kämpar för det motsatta.

”Låt 2014 bli året som vi levde, älskade och glittrade mer än någonsin”, detta kan appliceras på samtliga utsikter om vad som komma skall. Var och en av oss måste leva nu, göra det yttersta av vad vi kan och vilka vi är och uppskatta det liv vi har. Vi måste älska varandra, det här en bro till jämlikhet, medmänsklighet och antirasism kan börja byggas. Låta alla glittra så mycket som de bara kan, oavsett bakgrund, etnicitet, sexuell läggning, inkomst eller någonting annat. Dessa tre ord; ”leva, älska och glittra”, kan sammanfatta vad vi bör göra för att 2014 skall bli ett år där vi i slutet ändå kan se med viss stolthet på vad vi åstadkommit.

LISA SVENHARD

2014

Artministra.net är en svensk agent för endast ett fåtal personer. Artministra sätter högt värde i den personliga kontakten, punktlighet - att leverera med hög kvalitet. Agent Linda Luco har över 20 års erfarenhet av bokning, administration och försäljning. Genom att arbeta med Artministra.net kan du lita på att jobbet blir ordentligt gjort.

PATRIK TIPSAR:

PATRIK GREN

GÖR: JOURNALIST

BLOGGAR PÅ: PATRIKGREN.COM

För att vara helt uppriktigt är det svårt att sätta ord på Berlin. En stad full med hopp efter andra världskriget. Berlin går i kulturens tecken. En fantastisk stad att besöka som kultur- och historieresmål men också för en avslappnad semester full med shopping.

BERLIN ÄR EN STAD SOM MÅSTE upplevas och är svår att beskriva. Några resmål som är ett måste när du besöker Berlin är det fantastiska köpcentret Alexa vid Alexanderplatz. Köpcentret har 180 affärer och 17 resturanger och har sammanlagt fem plan. Under tiden du är vid Alexanderplatz bör du också besöka Fernsehturm, även känt som TV-tornet. Du ser Berlin från en höjd på 203 meter upp i luften

UNDER DITT BESÖK I Berlin måste du besöka avenyn Unter den Liden. Avenyn används ofta som en av stadens olika paradgator och kopplas samman med torget Brandenburger Tor. Avenyn är ett livfullt storstadsområde med affärer och restauranger.

10

Han kallar sig Sermon and the Mountain när han tar plats på scen men hans vanliga namn är Onni Kauppinen och han är sedan barnsben en musikant. Passionen till musiken har funnits i denna finska kille hjärta sedan den dagen han lärde sig att prata. — Min mamma och min äldre bror säger alltid lite retsamt att jag har alltid har spelat musik, mitt första framträdande var med skolbandet när jag var femton år men då var jag bara gitarrist, säger han och skrattar.

EN STOR OCH LÅNG KILLE med fantastisk röst, det är sådana kommentarer som Onni brukar få efter ett uppträdande. Publiken är oftast chockade, fast på ett positivt sätt, efter ett gig med honom. Folk säger att har en röst som är skön att lyssna till. Låtarna är baserade på hans egna liv och blir till hemma i hans vardagsrum i Joensuu i östra Finland vid tillfällen då han endast har sällskap av en gitarr och en dator. Det är så hans bästa sånger skapas påpekar han under samtalet. — Jag skulle aldrig bara kunna skriva låtarna och låta någon annan framföra dem, dels för att mina låtar väldigt mycket är som min dagbok skulle det vara som att lägga mina ord i någon annans mun, musiken är mitt liv, menar han. I dag är han en typisk singer/ songwriter men Onni började bakom instrumenten. Först var det gitarr sedan testade han på klarinett och i dag har gitarren hans röst i sällskap. 2010 insåg han att sången hade en plats i hans musik och sedan dess har Onni varit ute i Europa och bjudit på sin största

passion, musiken. Bland annat har Tyskland fått njuta av hans egenskrivna melodier.

TILL DET HÄR NYA ÅRET blir det mer framträdanden, faktum är att redan nu finns Helsingfors, Turku och Nederländerna inplanerat på Onnis turnéplan och mer hoppas han på att det blir vid sidan av sina påbörjade högskolestudier förstås. — Mitt val att studera på universitet är ingen direkt backup-plan om musiken inte skulle funka, att jag pluggar till ljudtekniker är för att det också är något som jag vill arbeta och det är en väldigt stor fördel för mig som musiker att vi har en studio på campus, men jag drömmer nog ändå mest om att få försörja mig på musiken, men så länge som jag får spela, skriva och sjunga, vilken nivå det än är på så är jag glad, påpekar Onni charmigt.

I DAG FINNS DET VÄLDIGT MÅNGA BAND och artister som vill spela och det gör det svårt att få spelningar men det är inte en anledning för killen bakom Sermon and the Mountain att lägga ner. Onni tar en dag i taget och kommer släppa sitt första album i mars. På den samlingen kommer både nyskrivna låtar som han aldrig spelat finnas samtidigt som hans mest spelade låtar finns där med men med en ny touch. — Jag vill att även de som hört mig tidigare ska få en ny upplevelse, allas öron ska tillfredsställas, utbrister han glädjande.

TEXT: MATILDA ALDSJÖFOTO: NINA VILLMAN

ATT STÖTA PÅ DEN HÄR NORDISKA KILLEN UTAN EN GITARR ÄR OMÖJLIGT OM MAN SKA TRO VAD HANS FAMILJ SÄGER. VAD SOM ÄN HÄNDER KOMMER MUSIKEN ALLTID VARA ONNIS GREJ.

ÄR HANSMUSIKEN

ALLT

11

SKA DU SLUTA RÖKA ELLER PÅBÖRJA EN RESA SOM ÄR ETT KRIG? DU SOM RÖKARE, OCH ALLA ANDRA FÖR DEN DELEN, HAR JU HÖRT AV FÖRÄLDRAR OCH ANDRA UTONSTÅENDE ATT DET ÄR NÄST INTILL EN OMÖJLIG UPPGIFT ATT BLI AV MED CIGARETTEN. DET ÄR BARA NÅGRA FÅ SOM HAR LYCKATS. EN AV TJUGO LYCKAS SLUTA RÖKA PÅ EGEN HAND. DET ÄR ALLTSÅ INTE BARA ATT SLUTA RÖKA DET HANDLAR OM. MAN BÖRJAR ETT KRIG OCH EN AV TJUGO VINNER DET.

JAG HAR SLUTAT RÖKA. Jag rökte i tre år och sen bara slutade. Jag tror inte på att man ska trappa ner eller börja med nikotintabletter. Att trappa ner är en ursäkt till att få röka lite längre och nikotintabletter är ett annat beroende du måste ha. Det anser jag och därför slutade jag tvärt. Sista kvällen jag rökte så satt jag på min altan med två paket och kedjerökte med en kompis fram till tolvslaget, för jag visste att det var den sista cigaretten jag skulle ta i hela mitt liv. Jag började röka på samma sätt som alla andra tror jag. Det skedde när jag var tillsammans med min första pojkvän och började feströka. Sen gick det över till att jag tog ännu en cigarett dagen efter festen och sen var man fast. I tre år var ciggen min vän och ovän. Den var alltid där och tröstade när man var ledsen, den var alltid där när man hade matkoma och behövde bara ta det lugnt ett tag, den var alltid där när man hade rast i skolan eller på jobbet. De var en tröst man alltid kunde lita på. Den orsakade dock att jag inte orkade springa till bussen, att jag inte kunde gå upp på morgonen utan att första tanken var “morgoncigg”, att jag inte kunde stanna inne en hel dag när det spöregnade eller var -25 grader kallt. Men när man är ung som jag, 18 år, så behöver man inte bry sig så mycket om vad man stoppar i sin kropp. Du kan äta snabbmat, dricka mycket alkohol, röka och man behöver inte träna så mycket för att klara sig. Min kropp kan ta en del skit just nu och fixa det rätt bra ändå. Så jag hade ingen anledning eller movitvation under dessa tre år att sluta. Visst, mamma och pappa skulle bli arga om de fick reda på det, men jag höll det bara hemligt. Är det många som kan känna igen sig i det jag skriver? Det vet jag. När jag

fyllde 18 år i mars berättade jag för mina föräldrar. Jag kan säga att de ni alla minderåriga rökare tror kommer hända ifall era föräldrar får reda på det, stämmer tyvärr. Mamma blev väldigt besviken, för hon är rökare själv så hon vet att det enbart är dumt. Hon grät och skrek och kunde inte förstå att jag hade gjort samma misstag som henne. Pappa var lite lugnare. Han bestämde att han inte skulle sponsra mig med pengar under månaderna. Såklart vande de sig både vid tanken och verkligheten. Jag kunde till och med stå och röka med mamma efter ett tag. Jag hade dröm-scenariot, i det där läget hade jag verkligen ingen anledning till att sluta, eller hur? Jag är ung, har jobb och föräldrarna vet. Pappa försökte få mig att sluta genom att säga “snälla”. Men jag visste att utan motivationen skulle det aldrig gå. Jag kunde inte påbörja ett krig utan att vilja vinna det.

NU ÄR DET ungefär 5 månader sedan åkte min mamma in på sjukhus för att hon inte kunde andas. Hon fick ingen luft när hon tog in andetag så hon kunde inte röra sig utan att bli yr. När hon låg inne på sjukhuset fick hon diagnosen “dåligt syreupptag och på väg att få sjukdommen kol”. Det var inte så kul att få reda på att ens mamma kommer att dö om hon fortsätter röka. Det fick mig, som aldrig hade haft en anledning innan, att tänka om. Jag tänkte att jag vill att mina barn ska ha en mormor, och då kom jag på att mina barnbarn vill nog också ha en mormor… Så i stöd för mamma som har rökt i 30 år, och i egoistiska tankar att jag vill ha min mamma, så hittade jag motivationen till att sluta röka. Jag har nu varit rökfri i 5 månader ungefär och inte fuskat en ända gång! Jag gav mig in i kriget och jag håller på att vinna. Jag anser att om du har varit rökare någon gång och slutar så kommer du inte vinna detta krig fören du dör. För det här är ett krig som fortsätter hela ditt liv. Men jag är på god väg att vinna det här. Resan till vinsten är lång och jobbig, men det är värt det tro mig.

JESSICA PALM

JESSICA BERÄTTAR: FIMPA ELLER INTE?

12

CITATET ”LIVET BÖRJAR I SLUTET AV DIN KOMFORTZON” står hemma i 22-åriga Johanna Ekmans lägenhet. Det är ett citat som hon bär med sig och peppas av varje dag. För bara några veckor sedan kom denna Stockholmstjej tillbaka till Sverige efter sin utomlandstermin i Austrailen, en termin hon aldrig kommer glömma och en termin där vi verkligen kan tala om att kasta sig ut och pröva sina vingar. — När jag tänker tillbaka på min termin som utbytesstudent där blir jag alldeles bubblande lycklig, dock känns det som en annan tid av livet nu när jag är på svensk mark igen och inte sådär nyligen som den varit, berättar Johanna spralligt. För henne har utomlandsstudier varit en självklarhet. Tanken på att få kombinera resande med studier är som en riktig fet ”high five” och det är inte första gången som hon varit på resande fot ute i världen. Innan Johanna riktigt bestämde sig för att bege sig till Perth och Australien gjorde hon research. Att besöka just den kontinenten har länge varit ett måste på hennes bucketlist, även utanför studierna. När hon sedan blev antagen till Curtin University i Perth kändes valet bara mer givet för henne. — I dag är jag glad för att jag just kom till Perth, den staden ligger långt isolerat från andra storstäder. Jag tror att jag som vanlig backpacker inte hade åkt till den sidan eftersom staden är så ensam, men den staden är helt klart värt ett besök, menar Johanna.

RESOR HAR ALLTID VARIT EN STOR GREJ för Johanna, efter studenten 2010 jobbade hon mycket i Sverige för att sedan periodvis kunna resa. Hon har också jobbat utomlands, fram för allt på Mallorca. Ett av hennes favoritländer på jorden är Peru, där hon arbetat med barns rättigheter i Cusco’s slumområden. En av hennes stora passioner i livet. Efter några säsonger på Mallorca som servitris sökte den äventyrslystna stockholmstjejen efter ny kunskap och nya erfarenheter. 2011 flyttade Johanna ner till Vätterns sydpunkt, Jönköping, och påbörjade där sina globala studier på programmet Internationellt arbete. — Jag valde faktiskt Högskolan i Jönköping av anledningen till utbyte världen över, säger hon och ler. Under ett kvartal i Australien fylldes Johannas liv allt från morgonsurfing på stranden till eftermiddagar surplandes på

campus bästa kaffe, biljardturneringar till svettiga träningspass i det gemensamma studentutrymmet, koalor på zoo till vilda kängurus utanför lägenhetsfönstret, sömnlösa studienätter till sömnlösa partynätter och en väldans massa BBQ’s. — BBQ är Australiernas absoluta favoritsyssla, dem gör det hela tiden, poängterar hon och skrattar.

AUSTRALIEN ÄR ANNORLUNDA och har utvecklat Johanna på många sätt. Det som motiverade henne att åka dit var att få nya insikter, lärdomar och fram för allt den internationella erfarenheten. Såhär i efterhand kan hon verkligen se utvecklingen hon har gått igenom. Allt från studiesätt till att bli mer öppen som människa. — Man växer mycket som människa genom att våga studera på ett främmande språk, genom att lära sig annorlunda studietekniker, men framförallt växer man genom att lära känna människor från olika nationaliteter och kulturer och att knyta kontakt med dem, förklarar Johanna klokt. Att bege sig ut i världen kan kännas skrämmande, nervöst och läskigt men att känna så är man inte ensam om. Men när man väl vågar trotsa denna rädsla och kasta sig ur normen, lösa problem i ett land som inte funkar som hemma gör att man lär känna sig själv ur ett nytt perspektiv.

NU ÄR HON ÅTERIGEN ÄR PÅ SVENSKA BREDDGRADER inser hon hur mycket hon skulle vilja att vi svenskar lärde oss av Australiens kultur. Speciellt deras medmänsklighet och artighet. På bussen bemöter man varandra med ett ”you first darling”, ger ett leende trots att man råkar gå in i varandra i mataffären och startar upp en konversation på bussresan med en främling. I Australien har man inte bråttom och i deras ögon är det nästan så att det står ”no worries” för saker löser sig alltid. — Jag ser egentligen ingen anledning till att inte studera utomlands, det är bara fördelar, när du vet var du vill åka, vilket land du vill upptäcka, gör det, vare sig det är för studiesyfte eller för bara resandets skull, det ger en ökad interkulturell förståelse som man bara kan ha nytta av i livet, säger hon med ögon som tindrar.

TEXT: MATILDA ALDSJÖ FOTON: PRIVAT

DEN HÄR TJEJEN ÄR EN RIKTIG ”SUCKER” FÖR SVERIGE MEN RESOR ÄR NÅGOT AV DET BÄSTA HON VET. DET FINNS INGET, ENLIGT HENNE, SOM ÄR LIKA LÄRORIKT SOM ATT FÅ FLYGA IVÄG OCH LANDA I ETT FRÄMMANDE, NYTT LAND. DÄRFÖR TAR HON ALLA CHANSER TILL DET.

HAR PLUGGAT

JOHANNA

I AUSTRALIEN

13

“JAG TROR ATT JAG SOM VANLIG BACKPACKER

INTE HADE ÅKT TILL DEN HÄR SIDAN EFTERSOM STADEN ÄR SÅ ENSAM, MEN DEN STADEN ÄR

HELT KLART VÄRT ETT BESÖK...”

14

”New York, vi ska ses i höst”, så lyder bildtexten till en bild jag la upp på Instagram för 10 månader sedan. Mycket har hänt i mitt liv sedan jag lade upp bilden men min resa till New York har inte blivit av.   Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men av någon konstig anledning har jag alltid haft ett begär efter just den staden. Trots mitt begär så har resan ändå inte blivit av och jag kan inte sluta att undrar varför.

Vissa människor älskar att resa medan andra föredrar att stanna hemma. Att ge sig ut och resa innebär osäkerhet. Man lämnar tryggheten bakom sig och tvingas uppleva utmaningar som man annars inte stöter på. Trots att jag själv anser mig vara en person som älskar utmaningar, i alla fall på hemmaplan, är jag ändå ingen resemänniska. Inom min utbildning till civilekonom erbjuds man att under femte termin studera utomlands. Skolan löser det mesta och det handlar egentligen bara om att bestämma sig för att åka. Enklare sätt att uppleva ett annat land finns egentligen inte. Jag skulle uppskatta att 80% av alla mina vänner stack iväg, många med motiveringen ”att alla gör det ju.” Jag, jag stannade hemma.

Oavsett det enkla upplägget och skolans stöd kände jag helt enkelt inte behovet av att sticka iväg. Att använda argumentet ”att alla andra gör det ju” är inget jag kan stå för. Om jag ska resa iväg ska det vara för att jag själv vill. Inte för att leva någon annans dröm. Men så kommer vi då tillbaka till New York, staden jag vill besöka men ändå inte gjort. När jag tänker på det fascineras jag över mig själv. Vad är det egentligen som håller mig tillbaka? Har jag byggt upp så pass stora förväntningar på ”the big apple” att jag är rädd för att bli besviken? Är målet med att besöka staden bara en illusion i mitt huvud för att få mig att må bra. För att ge mig något att luta mig tillbaka på när alla andra pratar om sina resmål? Just nu har jag inga svar. Det enda jag vet är att jag vill dit och uppleva staden ut ifrån mina egna drömmar och mål.

Många reser bara för resandets skull och det passar för vissa. Det är ju faktiskt så att oavsett vart, när eller varför du reser kommer du uppleva nya saker, få nya erfarenheter som gör att du växer som person. Själv vill jag känna ett begär, ha ett mål med min resa och kanske är det vad som saknas med New York. Jag intalar mig själv att staden en dag ska bli mitt hem, mitt centrum i livet. Men jag har inte ens varit där. Kanske har jag för stora krav på resor i allmänhet? Kanske är det bäst att bara resa för resandets skull? Kanske bygger mitt begär till staden upp ett hinder som egentligen inte finns?

Jag vet att resor i framtiden kommer att vara en stor del av mitt liv. Att ett av mina många stopp kommer att vara just New York. Om staden sen blir centrum i mitt liv låter jag vara osagt men jag ska i alla fall ta mig dit och ge den en ärlig chans! För vad vet jag, man kan inte bedöma en resa för än den är gjord!  

MARTIN ANDERSSON

DRÖMMEN OMNEW YORK

SÅHÄR EFTER NYÅR SÅ KAN DET VARA ROLIGT ATT STARTA 2014 MED ATT TESTA NYA SORTERS EFTERRÄTTER OCH NÅGONTING JAG DEFINITIVT TÄNKER TESTA PÅ ÄR EN STRACCIATELLAMOUSSE.

Detta är ett italienskt recept på en god och enkel dessert, med grädde, kesella och hackad choklad (valfri chokladsort efter eget önskemål).

4-6 små portioner

INGREDIENSER:

100 g mörk choklad

2 dl vispgrädde

250 g kvarg 10%

1 dl florsocker

1 tsk vaniljsocker

Utrustning du behöver:

elvisp

portionsglas

ett glatt humör ;-)

GÖR SÅ HÄR:

1. Använd en vass kniv för att hacka chokladen och vispa grädden så att den blir lagom tjock

2. Kesellan, florsockret, vaniljsockret och ca hälften av chokladen ska blandas ihop - ett tips är att använda elvispen på lägsta hastigheten! 3. Den nu vispade grädden från början av receptet ska blandas samman till en fluffig och fin smet, du kan här fortsätta att använda elvispen på samma låga hastighet (disk emellan ej nödvändigt).

4. Smeten ska nu blandas ihop med den vispade grädden och fördelas i portionsglas. Resten av chokladen strös på som topping.

5. Låt stå i kylskåpet i minst 30 minuter före servering av denna smaskiga efterrätt!

BEATRICE CAUSEY RECEPT: RECEPTEN.NU

STRACCIATELLA

MOUSSE

15

HON ÄR AU PAIR I FRANKRIKENÄR TOVE GANNHOLM FRÅN LINKÖPING HADE TAGIT STUDENTEN KÄNDE HON ATT DET VAR BÄST ATT TA TAG I JOBBSITUATIONEN. HON VISSTE ATT DET SKULLE BLI SVÅRT ATT HITTA JOBB I SVERIGE OCH EFTER ETT TIPS PÅ AU PAIR- JOBB FRÅN EN KOMPIS BESTÄMDE HON SIG FÖR ATT SÖKA. HON SPENDERADE MER TID MED ATT SKRIVA BREV TILL VÄRDFAMILJER ÄN ATT FORMULERA MENINGARNA TILL SITT FRANSKA PROJEKTARBETE DE SISTA GYMNASIEMÅNADERNA. DET VAR DET TUR ATT HON GJORDE FÖR EFTER BARA NÅGRA VECKOR HITTADE HON FAMILJEN HON I DAG BOR OCH JOBBAR HOS I PARIS.

HUR ÄR DET ATT JOBBA SOM AU PAIR I FRANKRIKE? Au pair i Frankrike, låt oss säga att det är en upplevelse. Sen om det är en dröm eller en mardröm beror på vem du är och vilken familj som du haft turen/oturen att hamna med. Trots att jag klagar ganska mycket så tycker jag att jag har hamnat i en väldigt bra familj. Familjemedlemmarna och mina arbetsuppgifter passar mig ganska bra, och dessutom bor vi väldigt bra tycker jag, d.v.s på metrosystemet så att jag lätt kan ta mig runt i Paris. Jag har hört så många skräckhistorier och så många au pairer som har dragit en nitlott eller vad man ska säga, att ju längre jag varit här desto mer börjar jag uppskatta det jag faktiskt har här. VARFÖR VALDE DU ATT BLI AU PAIR? Min kompis skrev upp sig på aupairworld.net och det gav mig en spark i baken. Jag hade tänkt på det innan men då insåg jag att jag var

tvungen att bestämma mig. Varför jag bestämde mig? Lathet! Jag är väl ingen speciell tänkte jag, och dessutom hade jag aldrig haft ett jobb förut. Jag ville inte riskera att inte få något jobb hemma i Sverige, så jag valde den enkla vägen ut. Lite pinsamt att erkänna... Jag tänkte att här så kommer i alla fall någon att nappa på att jag är ordningsam och kan både väldigt bra engelska och franska. Och jag hade rätt. Istället för att skriva på mitt franska projektarbete satt jag och skrev franska email till au pair familjer och redan efter några veckor hade jag en familj! VAD HAR DU LÄRT DIG AV DETTA? Jag har lärt mig massor med franska och massor om min egen kultur, och andra kulturer, inte bara franska. Jag har stuckit hål på min lilla Sverigebubbla och insett att världen är ganska stor. OCH jag har lärt mig hur oviktiga vissa saker är och hur viktiga andra saker är. Världen liksom ändrar fokus. Vänner

är väldigt viktiga och mina har hjälpt mig igenom många tråkiga stunder och vi har haft en väldigt bra tid här i Paris. Saker som kanske verkar löjligt men kan göra en väldigt stor skillnad: en bekväm säng. Så länge man kan få en god natts sömn kan man lösa det mesta.

DINA TIPS TILL FRAMTIDA AU PAIRER: * Var beredd på kulturkrockar * Jämför många familjer innan du bestämmer dig. 

* Sätt ner foten vad gäller städning och betalning (vissa kan “glömma” att ge dig pengar)

* Ta vara på din fritid! Det är den du är där för! ;-)

REPORTER: MATILDA ALDSJÖFOTO: PRIVAT

TOVES FEM FÖRDELAR1. GRATIS BOENDE UTOMLANDS

2. GRATIS MAT

3. MAN FÅR BETALT FÖR ATT LEKA MED BARN

4. SPRÅKTRÄNING

5. ANSVARSTRÄNING

16

INGENTING AV DET SOM HÄNDE VAR PLANERAT, HELT PLÖTSLIGT EN DAG VAKNADE WIND ØYVIND AAMOT UPP OCH MINDES INTE ETT DUGG AV SITT TIDIGARE LIV. NÅGOT SOM I DAG HAR GETT HONOM ALLT MEN SOM DÅ VAR OBEGRIPLIGT OCH SVÅRT ATT GREPPA.

DEN HÄR MÄNNISKAN är en berest typ. Han har rest i över femtio länder, bott i sju av dem och pratar åtta språk flytande. Adjektiven frågande och öppen beskriver honom kort och gott väldigt bra. Med en nära relation till världen och dess folk är denna man oftast ute på resande fot runt om i världen. Han har ett hektiskt schema med jobb som exempelvis medieproducent, toastmaster på bröllop, musikant eller föreläsare på skolor inbokade i kalendern på olika kontinenter. Just av den anledningen kan vi därför ibland också finna Wind Øyvind Aamot uppe på en fjällstopp med endast meditation på tanken. Men det har inte alltid varit på det här viset, men hur det var dess för innan vet han inte. När Wind var 27 år var han med om ett uppvaknade. En dag vaknade han upp i en liten landsby i Hunanprovinsen i Kina och visste ingenting om sitt tidigare liv. Han kunde inte minnas vad som hade skett. — Det var inte som att vakna upp, som man dagligen gör varje dag. Det var en underlig övergång att inte veta någonting om det eller vad som hade skett med mig, berättar han.

I DAG SKULLE WIND kunna skriva en hel bok om erfarenheterna och lärdomarna han fått från uppvaknandet. Men precis efter att det skett minns han bara att han hade väldigt svårt att förstå att det hade hänt och ville knappast prata. I dag har han en helt annan syn på vad han var med om. — Jag var kulturlös, utan känsla och historisk kontakt mot mig själv och samhället, tack vare uppvaknandet har jag lärt mig fler aspekter av livet och det är det jag lever för just nu, påstår Wind.

UNDER SINA FÖRELÄSNINGAR vill Wind sprida just det han varit med om. Han fokuserar i sina föreläsningar mycket på personlig utveckling, samhällsutveckling, hur man kan använda sig av sin fantasi i stress och att upptäcka nytt i sig själv. — Jag skulle kunna skriva ner en massa saker om detta, men man ska ta möjligheten till att ta reda på saker om sig själv och passa på att förändra om du känner att det är något du inte trivs med, förklarar inspiratören.

TEXT: MATILDA ALDSJÖFOTON: PATRIK SÄFSTRÖM OCH ALI GUIDA

"ETT HELT NYTT LIV"

Psst...det blir mer Wind Øyvind Aamot i SMILE. Den här världsvana människan finns det hundratals frågor till att ställa, därför var bara det här var ett smakprov. I vår får ni träffa denna fantastiska inspiratör i SMILEtalk. The SMILE magazines egna talkshow.

17

Med julen och jullov finns en del förväntningar på oss. Vilka man ska spendera julen med, vad vi ska hitta på i mellandagarna, planering inför nyår osv. Vi plockar fram våra säsongsbetonade gardiner och ljus. Vi ger nytt liv i traditionerna för varje år och även i år var julfirandet en höjdpunkt för mig. För oss som studerar och kommer hem på jullov har vi oftast en förmodad förväntning på lugna dagar, tills vederbörande förälder efter någon vecka ger oss en menande blick och frågar om inte det där förrådet längst in i sovrummet kan vara i behov av en rensning snart. Förrådet ja. Platsen där jag lämnar in allt jag inte vill se längre, eller alls kännas vid, men som jag inte kan släppa taget om. Platsen där saker staplas på hög i väntan på, ja vadå?, på en slags förnimmelse som ska få en att inse hur det en gång var. Förrådet finns inne i oss också.

Såhär runt nyår vill vi gärna tro att saker kan förändras och bli till det bättre. Vid tolvslaget den 31 december tänker många att magiska ting ska uppfyllas, att livet ska sopa bort alla hittills lagda problem. Jag medger, jag är en av dem. Sätter nya mål och förväntningar - utan en tanke på att ta itu med allt det gamla som finns kvar, mycket ofta oavslutat, som kanske känns obekvämt och oönskat i det ”nya” livet. Jag stuvar in det i förrådet. För så gör vi ofta; så länge det finns ännu en hylla inne i garderoben, ännu en ofylld hörna i byrån, så stuvar man ned sina problem där - de som skaver lite extra och som man egentligen helst av allt vill glömma, i hopp om att de en dag inte finns där längre. Och det man inte ser finns ju inte, eller?

Igår tog jag tjuren vid hornen. Jag och min syster drog oss motvilligt in i rummet där förrådet finns och började sakta städa ut våra saker. En efter en. Rummet såg senare ut som en krigsskådeplats och det låg saker överallt - mycket sådant som man plötsligt insett att man ej behövde längre. Mycket av det som jag trodde betydde något att ha kvar, var faktiskt något utan värde för mig idag. Det var otroligt befriande, att knyta ihop ett halvt dussin påsar med gamla kläder för att skänka iväg. Jag behövde dem inte.

Att ta tag i saker man förskjutit är inte något jag är så bra på, men förrådsrensningen igår fick mig att inse vad skönt det är för själen att rensa ut sådant man inte behöver. Det är ändå först när vi ger ny plats åt nya tankar och drömmar som vi har förmågan att förfölja dem till fullo, med lättad tyngd i förrådet.

BEATRICE CAUSEY

FÖRRÅDET SOM GLÖMS BORT

VEM SKULLE INTE VILJA GÖRA FILM OM SITT EGET LIV? MEN HUR INTRESSANT SKULLE DEN EGENTLIGEN BLI? DET FINNS EN SOM LYCKATS. EN FILM SOM FELIX HERNGREN STÅR BAKOM.

Det är sällan jag går på bio, men tillfällena då jag gör det, då är det riktiga höjdarfilmer. Sådana filmer som rosats av (vanligtvis) kritiska tidningsrecensenter. Många av dessa prisbelönade lämnar eftertryck i mig och skapar ett visst ”jag vill producera”-behov och för några dagar sedan var det dags igen, men denna gång ännu mer. Filmen som är nominerad till Guldbaggegalan lockade inte bara fram ostoppbara garv i den röda biostolen i mitten på rad tre utan gav mig många relevanta livsmotton från en hundraårings liv.

”Hundraåringen - som klev ut genom fönstret och försvann”, en bok som blev en film och en riktig fullträff om man ska tro mediernas skriverier, de övriga biogästernas kommentarer, upprepande skratt och den förväntansfulla tystnaden i salongen.

Jag fullkomligt älskar filmer som griper tag i en och får en att inse hur livet ska levas. Ja, jag är en sucker för just livet och alla lärdomar som kommer med den resan. Med en emsemble som består av bekanta Solsidan-skådespelare och en av de skarpaste namnen just nu som regissör kan det inte gå fel. Felix Herngren gör halva filmen trots att han bara är bakom kameran. Robert Gustafsson sköter det snyggt framför och resan Roberts karaktär Allan Karlsson gör från barn till gamling är bara den värd att nämnas. Jag har haft svårt för smink ända sedan tonåren. Tack vare sjuka ideal har jag aldrig riktigt förstått dess funktion, men nu, WOW! Det går att göra bra förändringar som har en viktig poäng.

Året som var, minns jag som en hektisk period då jag oroade mig för framtiden än hur den senaste tentan gick. Det kan vara en anledning till varför ”Hundraåringen” och Allan Karlssons motto satte sig som superlim. Helt enkelt: Ta det som det kommer och det löser sig. En dag i taget.

Har du inte sett denna? Gör det! Jag lovar att du får en hel del bra tankar kring livet och om inte det, väldigt goda skratt som känns i magmusklerna. Jag gick i alla fall ut lite klokare från den där biosalongen.

MATILDA ALDSJÖ

ÅRETS POPULÄRASTE?

18

KLÄDER, KÄRLEKSRELATIONER OCH CAFFE LATTES ÄR TYPISKA TJEJGREJER VILKET SPRÅK SOM ÄN TALAS. MEN VIKTIGAST AV ALLT ÄR ÄNDÅ TIDEN MAN FÅR SPENDERA TILLSAMMANS MED SIN SJÄLSFRÄNDE OCH VID SÅDANA TILLFÄLLEN FINNS DET ALLTID NÅGOT ATT PRATA OM.

DET VAR EN SEN SÖNDAGSKVÄLL i december. Snart var det jul men snön syntes inte till på de julpyntade storstadsgatorna. Två tjugoåringar, en från Finland och en från Sverige möttes upp på Arlanda i Stockholm. De hade inte setts på två år och nu var en reunion här, i metropolen Stockholm, planerad för de två mediestuderande nordiska tjejerna. Dagarna var tillsynes oplanerade men i deras två huvuden snurrade allt från vilka väskbutiker på Stureplan de skulle besöka till vilken maträtt de var mest sugna på i Kungshallen.

PÅ DAGARNA STROSADE VÄNNERNA runt bland alla butiker de kunde hitta och på eftermiddagen när mörkret lagt sig lämnades påsarna på hotellrummet och byttes ut mot systemkamera och promenaden i Gamla stan tog vid för att hitta den perfekta bilden med fisheye-objektivet. De gick på bio, fastnade i hissar, spanade i kändisar på NK, satt på café i timmar och kollade på amerikanska b-filmer på hotellrummet. Utan att tveka, det är en sådan där typisk tjejweekend där ledordet är: energipåfyllning. Dagar som dem alla behöver ibland. Dagar då man kan stanna upp och andas, prata strunt om roliga kärlekshistorier till det mest onödiga shoppingfyndet. Trots att dagarna knappt var planerade lyckades de mediatokiga vännerna utan problem fylla ut tiden som fanns tillgodo och det var precis det som de båda behövde. Den finska tjejen fick uppleva något helt nytt och den svenska blev nykär i sin all-time-high favoritstad. Win-win situation så att säga.

TEXT: MATILDA ALDSJÖ FOTO: NOORA-MARIA TURUNEN

PÅ SEX AND THE CITY'S VIS

EN TJEJWEEKEND

“AND THE MEN… OH LORD! GOD SAVE THE QUE…ME!”

19

FINNISH PEOPLE: IT IS POSSIBLE TO LOOK GOOD WHEN YOU LEAVE HOME.

Namn:

Noora- Maria Turunen

Ålder:

20

Bor:

Joensuu, Finland

Gör:

Pluggar en kandidatexamen i media och kommunikation

Beroende:

Jag är helt klart ”hooked on fashion”

FINSKA VÄNNENKORT & GOTT

!

“PEOPLE ARE MORE STYLISH HERE!”

“IN FINLAND YOU CAN’T SIT

IN A CAFÉ FOR MORE THAN

1,5 HOURS AND HERE YOU

CAN SIT THE WHOLE DAY.

AWESOME!”

VI TAR EN

...but we’ll be back!

PAUS...