NYARE BIDRAG TILL KNNEDOM OM

DE SVENSKA LANDSMLEN OCK

SVENSKT FOLKLIF.

TIDSKRIFT TITGIFVEN P UPPDRAG AF

LANDSMLSFRENINGARNA I UPPSALA, HELSINGFORS OCK LUND GENOM J. A. LUNDELL.

43:dje h. 1891. C.

INNEHLL:

V. Lind gr e n, Burtrskmlets grammatik, h. 1 (ljud-fysiologisk versikt, aksentlagar, vokallagar). J. H a gf o r s, Gamlakarlebymlet. Ljud- ock form-lra samt sprkprov (med karta).

Axel K o c k, Till frgan om u-omljudet i fornsvenskan.

STOCKHOLM SAMSON & WALLIN.

Bokldspris fr rgngen 4,50.

Med detta hfte r rg. 1891 afslutad.

Fullstndig

t utkomna r o

hittils bd I, II,

Tidskriftens utgifvare: Docenten, Fil. kand. J. A. LUNDELL i Uppsala

med bitrde af Prof. L. F. LFFLER ock Prof. A. G. NOREEN i Uppsala

Prof. A. 0. FaEunENTHAL ock Doc. H. A. VENDELL i Helsingfors Prof. A. Kom.: ock Bibl.-amanuensen A. MALM i Lund.

Frsta bandet bandet (rgg. 1878-80) ar utslt.

Fr fljande rgngar af tidskriften ro bidrag fr-diga eller under utarbetning af:

Fil. kand. J. A. AFZELIUS (Gteborgsml), Med. kand. E. ALMBLADH (Historier p landsml frn N. Mre), Fil. kand. N. ANDERSSON (Sknska melodier), Fil. kand. N. BECKMAN, (Sekundra nasalvokaler i skand. folk-ml), Fil. kand. G. J. BERGMAN (Alundamlets formlra), Bibliote-karien R. BERGSTRM (Smrre bidrag; Visor ock melodier), Fil. kand. H. BERGROTH (lands folkml), Lektor C. J. BLOMBERG (Fonetiska studier), Docenten K. Boa= (Folkmelodier), Dr A. BONDESON (Sagor ock sgner), Fil. kand. E. BORE (Brgsmanslif i brjan af 1800-talet, forts.; Visor ock rim), Fil. kand. V. CARLHEIM-GYLLENSKILD (Folk-melodier; Sagor ock visor), Karnmarhrre G. DJURKLOU (Visor ock melodier), Kapten V. ENGELKE (frn Helsingland), Kantor ENNINGER (Folkmelodier), Metallarbetaren G. ERICSSON (frn Sdermanland), Kyrko-herden H. F. FEILBERG (Bro-brillelegen), Fil. dr K. J. HAGFORS (Ordbok fr Gamlakarlebymlet), Brukspatron J. V. GRILL (Anteckningar om Tyl-mlet), Lrovrksadjunkten K. A. HAGSON (Ljud- ock formlra fr e-mlet i stergtland), N. L, HALLENDyR (Ordbok fver Barne hrads folkml), Med. kand. A. FIILDEBRAND (Folkmedicin), Fru A. HJELMSTRM (Delsboml), Fil. kand. 0. HOPPE (Svenska ordsprk p folkml), Charg d'affaires G. 0. HYLT..41-CAvALmus (Vrends ordbok; Sagor ock sgner frn olika landskap utom Smland), Litt6atren J. JONSSON (Person- ock ortnamn frn Hossmo; Folkminnen frn Mre), Litteratren M. JONSSON (lands kreatursinrken), Amanuensen G. J:soN KARLIN (Folkvisor frn stra Skne; Folkskdespel), Fil. kand. A. KARSTEN (Kkarsmlet; Folket i Rkar), Lrovrksadjunkten M. KLINTBERG (Lau-mlets ordbok), Kyrkoherden E. KORSSTRM (Nagu- ock Pargas-mlen), S. m. adj. K. P. KRISTIANSSON (Frteckning fver Gottlands ortnamn), Komminister A. KULLANDER (Vstgtainl), Biblioteksamanuensen E. H. LIND (Samlingar frn Filipstads brgslag), Fil. kand. E. LIDEN (Bollebygds-mlet ; Folketymologier), Redaktr A. LINDGREN (Om folkmusik), Docenten J. V. LINDGREN (Burtrskinalet; Snsentnlet), Docenten J. A. LUNDELL

BIDRAG TILL KNNEDOM OM

DE SVENSKA LANDSMALEN OCK SVENSKT FOLKLIF X11.1,

BURTRSKMLETS GRAMMATIK.

FRSTA HFTET.

AKADEMISK AVHANDLING

AV

J. V. LINDGREN.

STOCKHOLM. 1890. %ONDE. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SNER.

, .4tin d

-0

-e r

7.4

" IT r41414 44.

usik -Ok ;VA (Abf) fett,

sa,

4.

*- hhii 'At t'likkli!`tOk,9

X

,9AarAilel 4114v. LU 42,4

0

504

2'0 N. n ,y il$kx

anoZ ilti'Artiske i I f6IN.Ita v4- lpf.>*-2Llite4W .kb .ah Aptsvg

Cfr Miegiii4e i7J

K

11', ',X8k4-:tlik

-.41044 - koiblisu!:itx ,kki&MMhSI, , . y44/t.-...54,1:

_

lty,41561fg , .143i'leMciai444

. .

841,940/400n,ifi.::t - . , .-3iyikkift,01054-0:b33-,: ,31 4,9,4.1tif-: , -1>:64i:11:04k.ilivib iotrog iitio.i0- .iik't ikhkaOtt. fYfYilgoi144. 41"11-

ind..gigin oratra , 4b44b14-.rdi bh: Jr47, ,14g.kaktittukt i It

, , .

aug ru5141LELP510:4. 411

. 4,1'9e' ,_,44$1)444.7

orMitt

kkb.)k- -enot

fre4ekkt

:k[mi '03414' 4014E5g(i'

-,

Frord. Burtrsk, vars dialekt, mitt eget modersml, jag fretagit

mig att behandla, r belget i Vsterbotten ock grnsar i norr till Norsj ock Skellefte, i sder till Norra Degerfors ock Bygde. Frn hafskusten skiljes det av Skellefte, Lvngers ock Nystra socknar, ock r kortaste avstndet frn grnsen till havet (frn Altjrnliden till Bure) omkring 1,5 nymil'. Bur-trsk socken har en lngd (frn vstnordvst, dr den p en kortare strcka berr Lycksele, till ostsydost) av ungefr 10 nymil; dess strsta bredd torde utgra ungefr 5 nymil. Det r givet, att sprket p en sdan yta icke kan vara fullt lika. Till grund fr mina underskningar ligger folkmlet i den yttre, mot Skellefte ock Lvnger grnsande delen av socknen, sr-skilt dialekten i Lappvattnets by.

Materialet fr fljande grammatik har jag ftt dels genom att till Burtrskml transskribera de betydande ordsamlingar huvudsakligen frn Umetrakten, som framlidne dr F. UNANDER efterlemnat, till strsta delen bestende av U:s egna anteck-ningar, men till ngon del ocks av bidrag frn avlidne pastorn i Time J. A. LINDER ock rktorn i Hrnsand FR. WIDMARK 2, dels genom egna orduppteckningar inom Burtrsk. tinder flere somrar har jag sysselsatt mig med att samla mlets ord-frrd ock har nu ngorlunda fullstndigt ordboksmaterial. Grannsocknarnas ml studerade jag under en stipendieresa (som innehavare av Sederholms inrikes resestipendium) som-maren 1888. Ngra spridda notiser om norska dialekter med-delas efter underskningar, gjorda sommaren ock hsten 1889,

Vglngderna uppgivas efter mtningar ock ungefrliga berk-ningar p P. A. KJELLERSTEDTS karta ver Vsterbottens ln. De far-bara vgarna giva lngt strre distanser.

2) Om dessa Unanderska samlingar vidare i ordboken. 3

4 f FRORD. XII. 1

d jag som innehavare av Fjrde-Novemberstipendiet vistades i Norge.

S snart tiden medger, kommer denna avhandling att fljas av konsonantlra, etymologisk versikt ock formlra samt av ordbok, fullstndigare angivande vriga vsterbottniska mls former, mjligen ock av en jmfrande versikt av de vster-bottniska dialekterna.

Specialunderskningar av vsterbottniska dialekter hava frut gjorts av F. UNANDER Allmogemlet i sdre delen af V esterbottens ln, Uppsala 1857, av FR. WIDMARK Bidrag till knnedomen om Vesterbottens landskapsml, Stockholm 1863, ock av P. STRM Sprkhi stort* ska studier fver Deg-erforsmlets ljudlra, Stockholm 1888 (Sv. landsm. VI. 6, hr betecknad A.:m Dfs. lj.). Den sistnmnda har varit mig till betydlig jlp. Om andra skriftliga kllor fr norrlndska ml ock om dessas beteckning se :m DIs. lj. 4 f.

Bland vriga frkortningar m nmnas: bgd. = Bygde-, btr. = Burtrsk-, lfg. = Lvngers-, nys. = Nystra-, skf. = Skellefte-, sv. = Svar ock um. = Umemlet; no. = norska dialekter; Var. voc. = Andersson Variarum rerum vocabula, Uppsala 1890.

Exemplen ro i allmnhet ordnade alfabetiskt efter riks-sprkets (vrkliga eller konstruerade) form. Sammansttningar, som ro obrukliga som sdana, men vilkas leder finnas som srskilda ord, betecknas i ordcitat med ett bindestreck mellan lederna. Vokallngd i ordcitat betecknas vanligen med ver vokalen fr att angiva yngre, srsprklig frlngning, men med ^ fr att ange frliterr lngd.

Till prof. ADOLF NOREEN ock doc. J. A. LUNDELL, vilka med mngahanda rd ock upplysningar befordrat mitt arbete, hembr jag mitt jrtliga tack, likas till vriga personer, som p ett eller annat stt varit mig bejlpliga vid mina under-skningar.

LJUDLRA.

Sv. landsm. X11.1. 1

e`-

-.. A Jr.

a J-Y,

.t.'

4104.4~y-'

0 -k----4

1 4 V ' ,' 's~.44! 5.,ft'k' I- ' ' . -,.:

--r, 1

Ib '54Y 1 7,

4

r,

I. LJUDEYSIOLOGISK VERSIKT.

Ljudfrritclet.

1. Btr. har fljande vokaler, ordnade efter bildnings-lge framifrn bakt (lngst fram z, lngst bakt o) ock tungans hjd (strst fr z [o], minst fr a, a). Labialiseringsgraderna betecknas i tabellen med siffror (1 lgsta graden av labiali-sering, 5 den hgsta). Bokstav, som icke har ngon siffra vid sig, r icke labialiserad.

Frmre Blandade Bakre

iY2 u5 Q5

yj2 Q5 e02 U3

a02 o3

a

Detta skema vill endast giva en ungefrlig framstllning av en vokals bildning i frhllande till andra. Att den linje, som tnkes sammanbinda bildningslgena fr iecea resp. aoo, skall bliva ritt, vill jag naturligtvis icke pst, ock lika litet, att tungan vid t. ex. o har samma hjd baktill som vid o framtill. Men att tungan p samma gng den snkes frn t- till a-lge, ocks gradvis drages tillbaka, det r ett erknt faktum; ock att a ock o representera ungefr samma tunghjd baktill som resp. a ock z (z) framtill samt att o, a, o,

7

g 1-3 LINDGREN, BURTRSKMILETS GRAMMATIK. XII. 1

a, a betinga en gradvis snkning ock lt vara ringa framfdyttning av tungan, som i ngon mn svarar mot snk-ningen ock tillbakaflyttningen fr vokalserien ta, det tror jag mig knna. Ock det r just dessa saker jag velat skdlig-gra.

U-ljuden, som ro lika med rspr:s, sammanfalla ej med ngondera serien, utan mste placeras srskilt. Lngt u (u) anser jag som en inner-front hg vokal, kort u (tt) som en inner-mixed medelhg.

De labialiserade ljuden synas mig i allmnhet vara ngot lgre n motsvarande icke-labialiserade. Mellan kort ock lngt

finner jag fysiologiskt ungefr samma skillnad som mellan ock a, ehuru de akustiskt ro lika.

Fr vrigt behver jag rrande tecknens valr endast hn-visa till L11 Sv. landsm. I, 82 if.

Anm. 1. Fre nasal blir en vokal mer eller mindre mrkbart nasalerad, tydligast framfr kakuminalt n (n). Emellertid strcker sig denna nasalering aldrig ver hela vokalen ock br drfr betraktas som glidningsljud ock lemnas obetecknad.

Anm. 2. Det br kanske anmrkas, att btr. a i allmnhet mot-svarar dfs. a, btr. a = dfs. a som kort, btr. a ofta = dfs. a, ock btr. 0, a oftast = dfs. e.

2. I btr. frekomma fljande diftonger: Fallande (som brja med sonanten): a,g, ah a?., evg,

gg, 67, P. Stigande (son) brja med konsonanten): e, 944(?), ou(?).

Anm. 1. I Burtrsks norra, till Skellefte grnsande del ro dif-tongerna, i likhet med vad fallet r i skf., ngot ppnare, s att 0 motsvaras av ah e.i av te eller t. 0. 10. Cq.

Anm. 2. 1-diftongernas senare komponent str p grnsen till e, vilket stundom r ganska tydligt hrbart. tror jag dock r det normala.

Anm. 3. P diftongerna 0g, em r jag ej sker. Ord sdana som mn, brOn rspr. jon, brun uttalas med ett otydligt ljud fre u, vilket jag funnit nrmast likt 0. Med /yt tecknar jag en oklar ljudkombination, som frekommer blott i ordet hmin rspr. hund ock fre w.

3. Sonantiska nasaler. Som sonanter kunna nasalerna n, g, n, y fungera, dock endast efter dental (ock av dental utvecklad dentipalatal) konsonant.

8

1) enkla:

Explosivor

{Med. Frikat.

Lat.

Tremulanter

Resonanter

XII. 1 LJUDYYSIOLOGISK VERSIKT: LJUDFRRDET. 4

4. Konsonanterna i btr. ro fljande:

iB

ilabialer

id co Id ... P

o 4

I Postdentaler

i Supraden- taler

In P b" 19

0 4 I D

entipala- taler

1 Prepalataler

Mediopala- t aler

Laryngaler

H o P 5 .

Tonande

H o P 5 .

Tonande Tonls

Tonande

H o P 5 .

Tonande

H o P c,: .

Tonande

H o P 5 .

Tonande

H o IP 5 .

I-3 0 p go 0 pl, 0

Tonls

I T

onande I

Tonls I

Tonande

I

-

m m

fy

pb--tcltltd

2 ,

1

n

____

7

_

8,9-8, - 9 1

r

_ z y J Y j y

jdbgkg--

4

n _ n _._ y _ y _g -- 2) sammansatta:

bilabial frikativa med postpalatal modifikation w mediopalatal frikativa med frmre delen av tungan ngot

hjd, men tungspetsen snkt

Anm. 1. Dentipalatalerna i mlet bildas tmligen lngt fram passet nr icke mycket ver alveolarvinkeln ock ro ej s ut-prglat dorsala som lngre sderut ock i Norge.

Anm. 2. Kakuminalerna ro ganska lga ock vxla stundom med motsvarande supradentaler. S t. ex. torde man lika ofta f hra Inin som bn rspr. barn. I allmnhet ro de dock bestmt skilda frn supradentalerna, som ocks i sin tur ro ganska lga. gn rspr. galen frvxlas aldrig med gt rspr. garn.

Anm. 8. I kakuminalkolumnen borde p Z:s (tjocka 1:s) plats st ett tecken fr vrkligt kakurninalt 1, som bildas med tungspetsen vi-lande mot gomtaket. Btr. har detta 1-ljud i ord, dr omedelbart fre 1 gr eller gtt en kakuminal, t. ex. vnb rspr. vanlig, wash,lo'nom skmtsamt (av weihA skmt ock lnom isl. lundum), sklcbrar rspr. skollrare (av sk63 rspr. skola). Detta kakurninala 1 r distinkt skilt frn Z, som bildas genom att fra den mot gomtaket riktade tungspetsen under vibrationer med ett slag framt lngs gommen mot tnderna ock som slunda snarast borde upptagas bland tremulanterna. D emel-lertid landsmlsalfabetet saknar tecken fr rent kakuminalt 1 ock d, som

f

9

4 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

nmnt, btr:s kakuminaler i allmnhet, slunda ocks det kakuminala 1, ro lga, s betecknar jag i det fljande kakuminalt 1 med supradental-tecknet /, detta s mycket hllre, som det akustiska intrycket av bda r tmligen lika.

Anm. 4. Postdentalerna bildas med tungspetsen mot grnspunkten mellan vre framtnderna ock tandkttet samt med frmsta delen av tungryggen sluten intill tandkttet upp mot tandldsvinkeln. De ro slunda apico-dorsala eller efter SEELMANNS terminologi (Ausspr. 246) stumpf-coron al.

Anm. 5. Samtliga tonlsa explosivor ro aspirerade utom i stll-ning efter ett till samma stavelse hrande s.

Anm. 6. Vid explosivor, som bildas genom tnunkanalens avsprrning med ty tfljande explosion, urskiljer man tre moment, nmligen sprr-ningens brjan (implosion), sprrningens fortsttning (plosion) ock sprr-ningens upplsning (explosion). Av dessa blir vid tonlsa explosivor endast explosionen (i stavelsens brjan) eller drjmte implosionen (i stavelsens slut) hrbar. Vid tonande dremot kan ven plosionsum-mentet ljuda, om nmligen stmtonen brjar resp. fortstter under sprr-ningen. Detta r vad fouetikerna kalla blh-laut, vilket lr hras i franska ock engelska. I svenska torde det vid kort tonande explosiva vara oknt. I btr. r sdan explosiva endast med sin implosiva resp. explosiva del tonande. I lng tonande explosiva r dremot ven plo-sionen tonande (jfr Seelrn. Ausspr. 247 f.).

Anm. 7. Tonlst m (m) frekommer i btr., mig veterligen, endast i interjektionen hm (m/p).

Anm. 8. Fre ock efter en till samma stavelse hrande tonls kons. blir tonande kons. alltid till ngon del tonls. I allmnhet r denna tonlsa glidning fga mrkbar, t. ex. i Net rspr. k1, smeiney isl. smurning, cins rspr. ans, stmp rspr. stump. Ganska hrbar r den dock, nr r- ock 1-ljud komma att st framfr p, t, k i all synnerhet 1 fre t ; men d i alla fall tonande r ock 1 hres fre den tonlsa glidningen, anser jag mig berttigad att anvnda tecknen fr de tonande ljuden. Dentipalatalt 1 fre t r dock s vervgande tonlst, att jag ansett mig bra beteckna det med ).

Anm. 9. Kort explosivt g vxlar i intervokalisk stllning ock i slutljud med frikativt g. I slutljud torde dock frikativan (j2 ) vara mera konstant, liksom i intervokalisk stllning explosivan. Fre n, r, fljda af frmre vokal, frefalla mig k, g vara prepalatala, eljest medio-palatal a .

Anm. 10. I vrigt fr jag betrffande konsonanterna hnvisa till L11 Sv. landsm. I, 20 if.

10

XII. 1 LJUDFYSIOLOGISK VERSIKT: KVANTITET, AKSENT. 5-8

Kvantiteten.

Av vokalerna ro a, e, 0 ock a blott lnga; a, a, o ock u blott korta; alla de vriga bde lnga ock korta.

Av konsonanterna ro ), y, g blott lnga; y ock h blott korta; alla de vriga bde lnga ock korta.

Btr. har, liksom dfs. ock alla vsterbottniska ml till Norrbottens lnsgrns, numera i starkt aksentuerad stavelse endast kombinationerna lng vokal + kort konsonant ock kort vokal + lng konsonant.

I regel r varje efter kort sonant stende kons., som i samma stavelse fljes av annan kons., lng, ehuru den icke upptager samma tidslngd som lng konsonant ensam. Rttast vore att karaktrisera sdan kons. som halvlng. Hrvid ro s. k. dauerlaute (continu2e) lngre n explosivor.

Likaledes blir i regel lng vokal frkortad framfr kons.-grupp. Men framfr konsonantisk komponent i diftong, fljd av kort kons., behller vok. sin lngd, om ock ngot redu- cerad.

I starkt bitonig stavelse r svl vokals som konsonants lngd ngot reducerad, men lngd finns dr ndock.

Aksenten.

Exspiratoriska aksenten. 1) Med hnsyn till grad en av exspiratoriskt tryck r en

stavelse: h uv u dt onig (aksentuerad med fortis), starkt bitonig ( semifortis), svagt bitonig ( levis), obetonad levior eller levissimus). Semifortis r antingen stark eller svag semifortis, jfr Kock

Akc. II, 27 f. Bitonig r en stavelse med semifortis eller levis; ick e-

h uv u dt o nig r en bitonig eller obetonad stavelse; starkt betonad r en huvud- eller starkt bitonig stavelse.

11

8-10 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1 2) Exspiratoriska aksentens former ro en-spetsig ock

tv-spetsig. Alla icke-huvudtoniga stavelser hava enspetsig aks. Det

r slunda endast fr de huvudtoniga stavelserna som denna indelning fr btr:s vidkommande har ngot intresse.

9. Musikaliska aksentens former ro: enkel, d tonen under hela stavelsen antingen bibe-

hller samma hjd p tonskalan (r jmn) eller blott stiger frn lgre ton till hgre eller blott faller frn hgre till lgre;

sammansatt, d tonen p samma stavelse r bruten (jmn-stigande, fallande-stigande o. s. v.).

Alla icke-huvudtoniga stavelser hava enkel aksent. Anns. Mot den exspiratoriska aksentens olika grader svarar den

musikaliska aksentens olika hjd p skalan. Frn denna synpunkt in-delas den musikaliska aksenten i med elhg ton, hg ton ock lg ton. Av denna indelning kan jag f. n. ej gra ngot bruk, d jag, beklagligt nog, icke varit i tillflle att underska btr:s intervaller ock tonglidningar samt vad till den musikaliska aksenten fr vrigt hr.

10. Den exspiratoriska ock musikaliska aksentens former kombineras efter bestmda lagar, ock man fr drigenom fl-jande aksentuationssystem:

aks. 1 = enstavighetsaksentuering, i vilken den huvudtoniga stavelsen alltid har i exspiratoriskt avseende en-spetsig ock i musikaliskt avseende enkel aksent.

aks. 2 = tvstavighetsaksentuering, i vilken den huvudtoniga stavelsen har i exspiratoriskt avseende van-ligen 2-spetsig aks. enspetsig endast d fljande stavelse icke r bitonig ock i musikaliskt avseende alltid sammansatt (fallande-stigande), dock s att den pbrjade stigningen av tonen frst p en fljande stavelse blir fullstndig. Fortis-stavelsen i ett ord med aks. 2 lter drfr musikaliskt oav- slutad ock hnvisar drigenom till ock frutstter en fljande stavelse.

aks. cirkumflex = tvstavighetsaksentuering, i vilken den huvudtoniga stavelsen alltid har exspiratoriskt 2-spetsig, musikaliskt sammansatt aksent (fallande-stigande eller stigande-fallande) ock s beskaffad, att det pbrjade uppt- eller nedtgende portamentot redan p den cirkumflekterade stavelsen nr sin fullstndiga avslutning.

12

XII. 1

LJUDFYSIOLOGISK VERSIKT: AKSENT. g lo

Anm. 1. Aks. 1 utmrkes i det fljande med akut (') p fortis-stavelse'', aks. 2 med gravis (') ock aks. cirkumflex med cirkumflex ("). I fljd av brist p typer betecknas bde stark ock svag semifortis med samma tecken ('). Fregnget av akut, betyder detta tecken alltid svag, fregnget av gravis, stark semifortis. Av samma anledning mste bde svagt bitonig ock obetonad stavelse lemnas obetecknad. Svagt bitonig stavelse fregs alltid av gravis p fortisstavelsen.

Anm. 2. Rrande hr behandlade aksentfrgor hnvisas till Kock Akc. II, 27 if., Storm Norv. I, 37 if., samt Seelm. Ausspr. 16 If.

II. AKSENTLAGAIL

1. Enkla ords aksentuering.

11. Ursprungligen (d. v. s. fre utvecklingen av sva-rabhaktivokal vid 1 ock r) 1-staviga ord hava aks. 1, t. ex.

btr. Mi.ts isl. hauss btr. (ilar isl. aldr hv hoy hnar, hafn nt4 meir ma" ofn nu4r, munr 614,96,1 Qxl s(ji sin (1. sina) vatar valtr.

Anm. 1. Mot 1-stavig form i isl. eller rspr. svarar stundom i btr. en med cirkumflex (eller ake. 2) aksentuerad, som visar p en ldre 2-stavig form. Btr:s form utgr i s fall antingen frn en annan kasus eller en annan stambildning n isl.-rspr.

Frn ack. utg possessivpronomen fem. min, ch, sfn isl. mina, pina, sina.

n-stam mot isl. eller rspr. vokalstam visar btr. i pron. poss. vo.n , iin vr, eder isl. "vitri-nn, fsv. 1Pri-n; vidare il:

btr. fs men isl. fjs fepri fsv. fwrgba rspr. frg grt2t smula isl. grjet

fsv. ganga rspr. gng, fsv. ganger gcia (mn)grd

nys. knk tupp fno. kankr (knamn) btr. IcZ492.ip klimp fsv. klimper (isl. kleppr)

knp n. knapp isl. knappr knj rspr. korv Arim m. snuva isl. krim n. smuts /dy stock isl. lg qn".r myr mSrrr

1) Det r naturligtvis icke min mening, att de hr anfrda orden samtliga skulle vara gamla n-stamsbildningar, endast att de nu ha n-stammarnas form.

14

XII. 1 AKSENTLAGAR: ENKLA ORD. 11-13

btr. m0aZ ist mygla, men rspr. mgel fsv. pigger

pZdt rspr. pltt prm is!. prmr Pcti rspr. (brud)pll rds isl. rsa isl. rs str! rspr. stropp t4g . nsv. tagge fsv. tagger j(r tiuper 1.0n isi. tj2rn tles rspr. tofs tds ts ht m fsv. aam ds s isl. ss (k.n rspr. rg Kv lukt isl. pefr. 1

Anm. 2. Svarspartiklarna ja, nej ock interjektioner samt med sdana likbetydande ord erhlla cirkumflex, d man vill ge dem ett drjande, eftertnksamt eller frgande uttryck. S jd, jd, n4 rspr. ja, jo, nej; n& rspr. n: 01242 rspr. ohoj; ft k sta(?) kor (lockord till kor).

Ursprungligen 2-staviga ord, som behlla sin 2-staviga form, samt ursprungligen 3- eller flerstaviga ord hava aks. 2, t. ex.

figh fsv. folgha (fylghla) pley is]. skillingr nen genom jfr isi. gegnum fara rspr. fortare husnra isl. hundra6 bblvasta billigaste. Anm. 1. Levis faller p ultima, vare sig penultima eller ante-

penultima eller fjrde stavelsen frn slutet har huvudton. Anm. 2. I fortlpande tal frena sig grna sammanhrande ord

under gemensam aksent, varvid levis flyttas frn ett fregende ords ultima till fljande svagt bitoniga ord, t. ex. i drka dam rspr. draga de(m)?, stnla jana rspr. stintan hr(na) flyttas levis frn frra ordets slutstavelse till resp. dam ock senare stavelsen i jana. Jfr Kock Akc. I, 69.

Anm. 3. Undantagen frn denna regel behandlas fr verskdlig-hetens skull i en srskild ( 13).

2. ock flerstaviga ord f aks. 1 i fljande fall: 1) 2 sg. imp. av 2-staviga ord fr ofta aks. 1: 4pan 1,J,1

rspr. ppna drren, str jar o gpa rspr. st hr ock gapa, ttaa ext m a rspr. talg inte om det.

1) Detta ord frutstter icke blott annan stambildning n isl. efr, utan ocks avljud; ty tv vore is!. *Nl.

15

S 13 LINDGREN, BURTRSKMILETS GRAMMATIK. XII. 1

I 2-staviga inip. med kort rotstavelse torde denna ak-sentuering vara allmn i hela Norrland, ven i de bildades uttal. Slunda aksentueras prata, men klla.

Anm. 1. Aks. 2 har Mnte, bakt (tillrop till hstar), mediala imp., t. ex. /Og jar o rasks rspr. ligg hr ock *ralas (= latas), samt 2 plur., t. ex. ga'veri gn, hrnan kommen.

2-staviga inf., d de brukas som substantiv av neutralt kn, t. ex.

bsa brushuvud av bsa rusa p blint bjaar skvallerbytta bfflar skvallra fqaZ fusker fbb.a, fuska Ptar finare flalar flina wga.4 skmtare walaA skmta wsa slams balsa slamsa jbeZ nbbig person jbe.Z vara uppkftig 44gar klfinger basgar fingra p allt man ser _230a en petig en pUa rspr. peta tcisa stackare -ticsa vara tafatt.

P s stt kunna snart sagt alla inf., som innebra en ofcirdelaktig beskrivning av ens beteende eller egenskaper, sub-stantiveras. De fregs d alltid av ett modifierande som, liksom, t. ex. du yL.,sorrt e wsa du r (som) ett slams, hor, ,,,som e bOlar hon r (liksom) en skvallerbytta.

komparativer p -re: fgar isi. fegri ygar isl. yngri hgar fsv. hoghre veilar vildri Ugar isl. logri vnstar vinstri; meiyar minni vens: smjdar smr(r)i sgra isl. stkri Myva,r Dyngri vra verri.

Anm. 2. Denna aksentuering av komparativer p -re r allmnt nordisk ock av gammalt datum (jfr Nn GPhil. 457). Det r dock icke omjligt, att hit hra blott stra ock vra, ock att de vriga utg frn ldre enstavig form (jfr 81 aum. 10).

ord, som ofta st betonade, proklitiskt eller enklitiskt, t. ex. dvar, War, aar rspr. ver, under, hller, eller, n(i.gan rspr. ngon, hyin rspr. huru.

lnord, som, nr de upptogos i malet, icke hade ultimabeto-ning, t. ex.

1 t;

XII. 1 AKSEN TLAGAR :

tiibum rspr. dMan arab' biblisk d4,to, dito dk tor

fiiksia hdmbiksk

ftckman . nsv. Ortus rspr. Olik Aktris kdtdart Mb ab. 143- ris

album amen arrak biblisk dato, -um dito doktor facit fuxia *hamburgska kaffe kajman 2 kaktus kalliko kambrik kamfert kibitka lakrits

ENKLA ORD.

Win4 fsv. /kon rspr. minus mrdtsk mimar n4bA pstor pdrkom 3 pirum prto POVat-9

fsv. pHint rspr. premie prima prima rqtor rektor Arap sirap

tallrik tc_Sbah tobak dtg. ttika.

13

ladhikka ljon minus mordisk numero njlika pastor paktum pirum porto pingiz(dagher)

Anm. 3. Lnord p -el, -en, -er behandlas i inom. 7. Anm. 4. Mot rspr. aks. 1 har btr. aks. 2 i nv rspr. linje. 6) Lnord, som vid upptagandet i mlet icke hade huvudton

p frsta stavelsen, aksentueras som sammansatta ord: aks. 2 med fortis p frsta ock stark semifortis p den frr huvudtoniga stavelsen.

Semifortis kan stundom i ord, som knnas som frm-mande utbytas mot fortis, men d har frsta stavelsen t-minstone stark biton. I fullt infrlivade ord har dremot fortis tagit skert fste p frsta stavelsen.

Denna tendens att tillmpa inhemska aksentlagar p lnord i sig sjlv s naturlig -- har i norden vitt ock brett gjort sig gllande. Den r mer ock mindre genomfrd i alla norr-lndska ml, i Vtmlet (Schag.), i vrmlndskan (N:n Fryksd. lj. 39, Ordb., Dalb.), i gottlndskan (N:n Frm.), i bohuslnskan (Nikn Srb.) ock sknskan (Billing). Den visar sig i finnlndska ml (Frth. Nrp. 57), i estsvenska

I) Dansen hambopolska. nnu hos Weste (1807) ock Dalin; r fl. kajma, gen. kajman

namne, kamrat. Ordet aksentueras av Weste kajman. ven ett slags vvnad.

17

13 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1 (Vendell Runrn.), i danska ml (Kryg. Nordsjx11., Bland. I, 376 f.) samt i norska dialekter (ostlandska ock vulgrsprket, Storm Nerv. I, 43 not.).

Det beror skerligen p en mer eller mindre medveten strvan att undvika denna vulgra aksentuering, att bildade norrlndingar i mnga frmmande ord aksentuera ultima ven d rspr. dragit aksenten tillbaka frn denna stavelse, t. ex. ackusativ, genitiv m. fl. p -iv, perfekt, imperfekt, plural, singulr m. fl. (obs. dock, att Weste har denna aksentuering, utom i imperfekt).

D ovan angivna aksentlag r synnerligen konsekvent genomfrd i btr., njer jag mig med f exempel:

itmenka rspr. Amerika ock ameriAa'g amerikan. rspr. nis; ldre sv. anis (t. ex. hos Stjernhjelm ock

Aurivillius), uht. anis (Kock ke. II, 458), da.-no. anis. bismejr, rspr. bessman, men fsv. bismn (Kock Akc. II,

325 frn ry. bezmen). kwasrter rspr. kvrter ock kvarter. Sknemlet har ven-

ledes ordet oxytonerat i bgge betydelserna, likas nht. ock danskan (Kock Alm II, 457).

mrter (rspr. mortel) stmmer till form (ock betoning?) fr-trffligt med mit. morter (jfr fht. mortri, ln frn lat. mor-trium, ock da. morter), mindre med fsv. mortari (Rydqv. VI), vstg. mortare (Hof Dial. 206) ock med . nsv. morterr (Hof a. st.; r vl att uttala mrter) ock r enligt blott inhemska ljud-lagar ofrenligt med rspr. mortel (redan i Spegels Gloss.), med is1.-fuo. mortil (s Vid.; Fritzn.l. har mortl). I andra sv. diall. n vstg. har jag ej sett formen med r-sufflx uppvisad. Det r drfr svrt att sga, varifrn btr. nrmast ftt ordet.

na'ri rspr. nrri; . nsv. narrij (Arvidi): Kock ke. 11, 313. pa'ver rspr. ppper; . nsv. papper (Arvidi, Tillman,

Hof; Weste har pppr), da.(-no.) papir, nht. papier (Kock ke. II, 458).

sa'frn, rspr. sffran (s redan Weste), jfr mlt. safRorn (ln frn fr. safran, ytterst frn arab. zfarn: Kluge Wb.4 288,2).

sgpitar rspr. slpeter, jfr Westes salpter (jmte slpeter). Mer rspr. cedera. varde rspr. vrdinna. varder rspr. vrdera.

18

XII. 1

AKSENTLAGAR : ENKLA ORD. 13

Anm. 5. Genom sin aksentuering, aks. 2 + semifortis, visa sig ven fljande enkla ord ha haft suffixbetoning nnu i jmfrelsevis sen tid:

aySe dragsl i klke isl. 2xull. Dfs. 107 anfr, utom detta, ven sketkg isl. skogkull, vilket jag funnit i bgd. i formen Sketkco'.

itt44 tel fsv. atol, jfr nav. hemul, isl. heimull (Kock Akc. II, 322) ock Snsen-dialektens (Trondhj. stift) j&t4Z jtte.

bisko'p fsv. bisko'per (eller biskper?): Kock Akc. II, 322. Bgd. aksentuerar- Inskp liksom skyttsmlet.

biAbit 1 oxkalv (skmtsamt) isl. *boldttr (av boli tjur). Jfr det delvis p folketymologi beroende nsv. supit (hos Lind suputer), N:n Sv. landsm. VI. 5, 33.

flvj fsv. Ilsende (Kock Akc. II: 313 f.). Hit hra tskilliga adjektiv p -al: Na. bengen att versvmma isl. *116613.11. gkped ott isl. *gloypall (isl. gloypa gapa). hn/Fil mtlig isl. *herkjall (isl. herki dorsk person, herkja

slmbe sig fram). kbsted stor i maten isl. kostall lidande brist p det ndvndiga. rikvcil som skrymmer mycket jfr no. ruva skrymma. trka trgen isl. *prgall (jfr isl. prr, Prinn). Dremot har btr. gmal isl. gamall. Man jmfra hrmed fryksd. lnga vokal i nd. -al (N:n Fryksd.

lj. 39), vilken vokalfrlngning utan tvivel beror p ldre stark be-toning. Att 1 i dessa adj. ej blivit kakuminalt, kan frklaras drav, att den maskulina nom.-formens lnga 1 generaliserats. Dock mste man fr fryksd. anta en kompromiss mellan *-ca ock *-al med resultat Samma aksentuering brukas nnu i norska dialekter, vilket framgr drav, att ASEN skriver blaasall, men kvervel, ock Gr. 69 anmrker, att orden p -al (sxdvanlig: -all) oftast behlla -11- i bjningsformerna.

Anm. 6. Srskilt anmrkningsvrt r tern rspr. ackja ahkio, akkio, la. akio), som synes frutstta ett akia, men ngon sdan aksentuering r icke knd varken i fl. eller lapskan. En lika mrk-vrdig aksentuering av en ja-stam freter nys. skrasni rspr. sizrna.

Anm. 7. Oklara ro ocks 14.9aral rspr. lasarett ock tinarfrm rspr. uniform med aks. 1 (fortis + svag semifortis), ehuru de bra haft ultimaaksent, d de lnades. Likas tyder semifortis p ultimabetoning i bird rspr. byr samt (aleph, siTtrafk, mitlhphkafin, dimfcjn, rspr. addition, subtraktion, multiplikation, division, ehuru ven de ha aks. 1.

Anm. 8. Spr av ldre suffixbetoning i andra fall, dr den starka bitonen nu vergtt till svag, behandlas i 67.

I Trondhjeinska dialekter aksentueras nnu, enligt vad jag varit i tillflle att iakttaga, adj. p -ttr som sammansatta ord.

Obs. dock, att fryksdalsm. har smcil, icke *sme fr rspr. smal (N:n a. st. 16).

19

13 LINDGREN, BURTRSKMILETS GRAMMATIK. XII. 1 7) Ord p -el, -en, -er ha stundom antagit aks. 1, ven

d de utg frn 2-stavig form, detta i analogi med de mnga ord, som frn 1-staviga blivit 2-staviga genom svarabhakti-vokal. Jag anfr endast de ord, som avvika frn rspr:s ak-sentuering, sdan Kock ke. I, 192 if. framstllt den. Jfr fr vrigt L.-W. Aks. 63 if., 70 if. Naturligtvis r det endast en ringa brkdel av de p dessa stllen citerade orden, som fre-komma i btr.

Ord p -el. Samtliga de hos KOCK under akut anfrda, som finnas i

btr., ha aks. 1. Endast aks. 1 ha vidare Otal, grel rspr. gaffel, griffel. Dessa mste i btr. hava lnats under 2-stavig form (jfr ocks nisl. gaffall, mit. gaffele. Griffel r i sv. in-kommet frn hty.), ty eljest skulle btr. haft kakuminalt, icke postdentalt 1. Samma r frhllandet med rOal rspr. regel lat. regula, rOal rspr. regel, rigel.

Enstavig form ock slunda regelbundet aks. 1 frutstta p grund av sitt kakurninala 1:

bga buckla mot isl. bygill ska mot isl. stippull sbvite,Z sk2kul1 tOaZ lat. tegula.

Dremot har hbval rspr. 14vel (sllan h3rvel) aks. 2, ehuru lnord. Samma aksentuering frekommer i Vtmlet (Schag. 43).

Ord p -er. Aks. 1 ha de av KOCK under akut anfrda; vidare fstar,

mstar rspr. faster, moster (enl. L.-W. ha dessa ven i rspr. vanligen aks. 1), star rspr. s3rster, dlar rspr. dler.

Aks. 2 ha sasAar rspr. sker (av sak) samt fa'dar rspr. fadder, ehuru detta r lnord.

Ord p -en. Aks. 1 ha de hos KOCK under akut upprknade, utom

frnan rspr. frken, vilket ord L.-W. anse i rspr. vanligen ha aks. 2.

Aks. 1 har vidare gicekar, (isl. gaupn) rspr. gpen, som enl. L.-W. har aks. 2, samt sick, rspr. siden.

Aks. 2 ha dremot hkan, vqkan, tkan rspr. hooken, vilken, tocken, vilka i rspr. vackla mellan aks. 1 ock aks. 2.

8) Nomina propria ha ofta aks. 1. Jag behandlar hr i ett sammanhang bde de enkla ock sammansatta eller som sam-mansatta aksentuerade.

20

XII. 1 ARSENTLAGAR: ENKLA ORD. 13

A) Personnamn: a) Frnamn ha aks. 2, Gc) med fortis p frsta ock stark semifortis p den frr

huvudtoniga stavelsen, om de, d de upptogos i mlet, hade huvudaks. p annan stavelse n den frsta (jfr mom. 6). De flsta hithrande namn ro kvinnonamn:

4904a rspr. Agneta lukta rspr. Juliana a'lbartina Albertina bv_iro/ina Karolina

Amalia Aastariga Katarina etildr6a Andrea ArksePla Kristiana ttolnala Andrietta Arb.stina Kristina 4gitgta Augusta kvisa Lovisa 4gustina Augustina masgdal dna Magdalena bita Beata maYia Maria d_roka Dorotea mg,srigdta Margareta kalka Eskilina mastgda Matilda bfrosina Eufrosyne menilsal Monika Mdrika Fredrika pdrona'!_a Petronella hibla Helena sbfia Sofia kika Johanna tb-6924 Teresia sefbla Josefina vOla,rrivina Vilhelmina.

Hithrande mansnamn ro: 4bra'gt 2 rspr. Abraham 41a4sn,dar Alexander 4gstinus Augustinus qicts Elias

Aks. 1 har dock jOhan rspr. Johan. p) med fortis, fljd av levis, om de ro kortnamn eller

drmed likstllda. Hit hra fljande mansnamn p -a (1 gg. -):

rspr. yn,a, yip, ieka Ola kn*, lusda, kika

Btr. frutstter fr detta namn en ldre aksentuering Monika. 2) Btr. frutstter hr ultirnaaksentuering p nordiskt omrde.

Sv. landsm. XII. 1. 21 ' 2

jheles rspr. Johannes Arbstolfar Kristoffer meertin2 Martin tbias Tobias.

Alfred, Albrekt Johan(nes) Karl Konrad Ludvig Nikolaus

13 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

fela rspr. Ulrik van Vilhelm, Villehad. Som biform till den cirkumflekterade formen brukas svag

form p -a av fljande namn: nta (jmte dat) rspr. Ante, Anders la'sa ( 14) Lasse, Lars jglca ( )) 360) Johannes, Jonas pla p) Plle, Pr. Aks. 2 med fortis-levis ha vidare brnal, dvid, 1Qnri1j,

hrman, kt, stafar, rspr. Brynolf, David, Erik, Henrik, Her-man, Olof, Staffan (Stefan).

kvinnonamn p -a: (ina rspr. Anna rspr. Magdalena bma Emma mayt, mia Maria

Hedvig masta Marta hilda Hilda inka (Vilhel)mina hilma Hilma nra (Eleo)nora hg,:ga Kajsa, Katarina pla Petronella leZa'ra Klara ra (Eme)rentia lina (Karo-, Eve)lina stisra Sara lbta (Char)lotta stka (Kri)stina lva Lovisa Ulrika. Aks. 2 med fortis-levis ha vidare O'rin, rspr. Karin,

Malin. Cirkumflekterat anvndes ngon gng n rspr. Anna samt m49', vilket brukas som frklenande namn fr Maria ock Magdalena, ehuru det utgtt frn Margareta (ock Magdalena); jfr Nrp. Magg = Margareta, Frth. Nyl. namn 38, jfr ock no. Maggi.

Aks. 1 ha av kvinnonamn p -a blott brita, va, graa, kyla, lisa ock lgdia rspr. Brita, Eva, Greta, Julia, (Fle)lena, Lisa (Elisabet), Lydia. Apokope, men nd aks. 1 visar 7j43,9 (biform till ba'2..sa rspr. Kajsa).

b) vriga frnamn ha aks. 1. Jag antecknar ur mlet fl-jande

1) Btr. mig med sin frklenliga betydelse gr troligt, att no. megga kvinde, dame (oftest om en, som vii vwkke opsigt) Aas. Ordb. 489,2 r en omstpning av Margareta, Magdalena; jfr ock Maggedysa Aas. Ordb. 473,2.

22

XII. 1 AKSENTLAGAR:

mansnamn: etclam rspr. Adam etclnan Adrian

ENKLA ORD. 13

Uogard rspr. Leonard ligas Lukas

gihn Albin mcienas Magnus dfr n Alfred mdnui (E)manuel dnats Anders mcirkas Markus drog Aron mtas Matias

Arvid mikal Mikael bchhard Bernhard mr5sa,s Moses cicjgal Daniel 4Zov Olof Utal Emil 6to Otto fr6clnt Fredrik 64kar Oskar gbral Gabriel p4trg Patrik gtfn Gottfrid rggholt Reinhold gdsta Gustav rdbart Robert jcilmar Hjalmar rib.ard Rikard isafr Isak sen Sakaria(s) isral Israel sdlmog Salomon idlcop Jakob sna- al Samuel ydal Joel sig fr Sigfrid 'Olas Jonas simog Simon jOsaf Josef sOvriar 'Signer krprad Konrad dlnt Ulrik Arksag Kristian vcilfh Valfrid kisarus Lasarus vqijarm Vilhelm. Att mdfas ock sen ftt denna aks. tidigt, visar synkopen,

som frutstter en betoning Matls, Sa'kr1s (Liirsson). Denna aksentuering (ock synkope) r knappast uppkommen i btr. Om orden lnats med fortis p penultima, borde de ha behandlats som de i mom. a anfrda. Tillbakadragen aks. i namn var emellertid redan i fsv. icke ovanlig, jfr N:n Orddubbl. n:o 186.

kvinnonamn: fcirty rspr. Fanny ydy rspr. Jenny hdviy Hedvig ji,t4t Judit n Elin retkal Rakel. Anm. 9. Hr givna regler flja ocks husdjursnamn, t. ex. lgmrs,

&byrs, fd.galin rspr. *Blomma, *Damros, 'Fagerlin (konamn); brusnta, cllsa rspr. Brunte, Docka (hst- ock stonamn). Jfr Nordl. Sv. landsm. I, 375 if.

23

13 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

c) Tillnamn ha aks. 1, a) sammansatta med -son, om frsta leden r 1-stavig, t. ex.

(hans-) hcirsa rspr. (Hans) Hansson (jakop-) iciksa (Jakob) Jakobsson (ntj-) jdsa (Nils) Jansson (gnsta-) litsa (Gustav) Larsson (Pce--) nisa (Pr) Nilsson (oZ-) dsa (Olof) Olsson (las-) pcksa (Lars) Prsson.

Anm. 10. r dremot frsta sammansttningsleden 2- eller fler-stavig, s fr ordet oftast aks. 2. Dock brukas ven aks. 1, om frra sammansttningsleden som enkelt ord haft aks. 1. Slunda (nu-) hbnao, (pce-) je_CbTisa, (o4-) mOhsalsa, (nits-) Oralsa, (anats-) jta'fatsa rspr. (Nils) Henriksson, (Pr) Sa.krisson, (Olof) Mikaelsson, (Nils) Gransson, (Anders) Stefansson av resp. hanriA, setAri., mObsal, Oran, stafan. Formen se'Lmalsa rspr. Samuelsson brukas jmte seimatsa, ty- det enkla ordet heter seimal. I btr. torde dimp (av cinks rspr. Anders) rspr. Andersson ha blott aks. 1 (i nys. har det aks. 2).

p) andra sammansttningar alltid, t. ex. bikstrhin rspr. Bur-strm, vcilma'r4 rspr. Vallmark.

y) Lnord som tillnamn aksentueras som andra lnord (mom. 5, 6).

B) Ortnamn aksentneras efter de vanliga reglerna, d. v. s. de f aks. 2 (sammansatta ord med fortis + semifortis, enkla med fortis + levis eller med cirkumflex), om de ro urspr. mer n 1-staviga; aks. 1, om de ro urspr. 1-staviga eller hra till de ordgrupper, som, ehuru urspr. 2-staviga, ha aks. 1; t.

Enkla: bpucl rspr. Bygde ftvar rspr. Bvar fwMun Svedj an 1Jme.

Sammansatta: brastetkar rspr. Brattker sAasba'rja rspr. Ska(r)brget igb4Z Hjoggble Koneerka Vebomark(en) ra,inksva3na Renbrgsvattnet VStOMS0'926, Vstomsundet.

Aks. 1 ha enl. 16,4 br6aMa rspr. Bronge ock siba'r,ja rspr. Sidbrget, samt enl. 18,1 vd,bot rspr. Vallen, mra rspr. Mora. Aks. 1 har dessutom fal.at rspr. Skellefte, kanske p grund av lapskt ursprung'.

1) Har NORDLANDER (Fornm.-f. T. 7, 171 f.) rtt, att Sollefte utgr frn *Sola tunum, s kunde man vilja hrleda Skellefte frn *Skelja tunum

24

XII. 1 AKSENTLAGAR: ENKLA ORD. 13

9) Enstaka fall ro: ngra ord, som oftast eller alltid fregs av en pro-

klitika: op-nga omkull rspr. upp + nedan, om-sfdar rspr. om-sider, dekslit rspr. till salu. Jfr Kock Ake. I, 103.

I regeln behlles dock i btr. (liksom ofta i rspr., jfr Kock Akt. I, 71) aks. 2 ven efter proklitiska ord, t. ex. a mrast i morse, doi bka till baka, fur ha'sti fr hastig, at ran t re, hnom i handom. Uttrycken nktrart i morgon, gu mran, god morgon synas utg frn synkoperad form, jfr no. go morn. Oklart r dna,s eljest (mots. asna,9 en annans).

ord, som ofta st betonade. Hit hra lokaladvrb p -na : jna isl. herna, dna isl. parna (ock efter dessa om-bildat v6924 isl. *hvar-na fr *va'a isl. hva5an). Dessa fre-komma ofta enklitiskt efter han, hon, det, dem, ock det r mjligen denna deras anvndning som orsakat, att de ha aks. 1. Orden casto rspr. desto ock pi4o,b2, frstrkning till liten, brukas ofta proklitiskt.

Ovisst r, om p samma stt fr frklaras ts rspr. tUsen (men ticsan rspr. tiisan), d btr. har ha'nra rspr. hundra, som minst lika ofta br frekomma obetonat. Ocks gr Kock Alle. II, 449 sannolikt, att aks. 1 i tusen redan r urn.

ord, som ro bildade med en frmmande avlednings-ndelse. Hit hra

feminina p -else, som stundom ha aks. 1, t. ex. *als rspr. dpelse, rfirals rspr. rrelse, Wats rspr. fdelse, strals rspr. styrelse. Det sista har ven aks. 2, vilket r det vanliga i frstals rspr. frestelse, folsrmais smuts, heekals rspr. hackelse m.

ord p -isk, t. ex. jrdzsk rspr. jordisk, mrdzsk rspr. mordisk, nittsk rspr. nitisk.

el. dyl. Hremot talar dock, att de lsta citaten ha -pt- : Skeldepth (Dipl. Sv. IV, 8, frn r 1327), Skmlloft (r 1374, Styffe Skand. 299: jfr Dipl. Sv. III, 239 not, dr skmllopta anfres som av yngre hand antecknat i ett diplom frn 1316). Skmlletta uppdyker frst i 1413 rs jordebok (enl. BUREs utdrag).

i) Dessa ro sannolikt ursprungligen sammansatta, med urg. *nuh, got. nath, nht. nooh, men uppfras hr, d deras egenskap av sam-mansatta redan i mycket gammal tid mste hava frsvunnit ur sprk-medvetandet.

2) Kand. K. J. HAGFORS frn Helsingfors erinrar mig om fl. pikku liten. Btr. pi4a7 r vl snarast bildat p detta fl. ord.

25

13-14 LINDGREN, BIIRTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

ord p -est, t. ex. da jt ngerkpt, ngslig (jfr rspr. ngest, Kock Alle. I, 61).

ord p -ska, t. ex. k4ka,k rspr. kokerska, 4r4ga,sk rspr. krgerska, lpetsk rspr. lapska, mvesk rspr. mjerska, mtkda,sk rspr. mrderska, tta,sk rspr. tatterska, vdvable rspr. vverska. Ngra av dessa kunna dock ven ha aks. 2. Jfr Kock ke. II, 406.

ord p -us, t. ex. drllus, drltus som spiller, tappar efter sig (av drl, drlt spilla, jfr no. drasla), krt5stus krystare m. fl. liknande bildningar.

ord av sannolikt frmmande ursprung: lfg. hvom br-vom, bgd. hvan drvan buller om buller, hgva ypperligt (r vl fl. hyv adv. vl, bra, sknt), tfltto oduglig, obetydlig stackare (jfr fl. Maten icke bofast). Aksentueringen fna, rspr. fanders beror vl ock p att ordet r ln.

ngra ptc. pres. av enstaviga verba pura: gan rspr. gende, stetan rspr. stende. Fakultativt torde aks. 1 ock frekomma hos ngra av de vriga, men det vanliga r aks. 2. Aks. 1 hos dessa ptc. r av gammalt ursprung. vergngen -and- - -end- frutstter, att suffixet redan i fsv. saknade biton, ock d aks. 2 nu oftare brukas, beror detta p analogi med vriga ptc., som sedan gammalt bevarat biton p suffixet. Jfr Kock Alle. II, 449.

Oklart r pant rspr. *sjuonde, sjunde, det enda enkla ordinaltal som har aks. 1. Eljest har btr. aks. 2 i tant, niant, Rant rspr. ttonde, nionde, tionde m. fl. ven i vstgtskan ock skyttsmlet aksentueras sjunde (Kock Alm II, 396).

14. 2-staviga ord, som genom apokope ( 81) blivit 1-sta-viga, hava cirkumflex. Tillkommer en vokal efter den cirkum-fiekterade stavelsen, vergr cirkumflex till aks. 2; likas i satsen vid logiskt nra sammanhrande ord. Ex.

brr isl. brtiir li isl. lag5a dln matrona fno. damma biLiZ rspr. Lule fn fan Ity. vanden nst fsv. nysta ks isl. kussa pft rspr. Pite.

Men ntsesta rspr. nystade (pret. av ntIst), ska rspr. sgade (av s,y) o. s. v.

Anm. 1. Ehuru motsvarande ldre 2-staviga, ha fljande apoko-perade ord ock ordgrupper i btr. dock icke cirkumflex, utan aks. 1:

26

XII. 1 AKSENTLAGAR: ENKLA ORD. g 14

apokoperade imperativer, t. ex. bt rspr. bota, fi,/f rspr. skicka, Mb' rspr. taoka, v m/ lt bli rspr. vrda inte; jfr - 13,1.

ap-okoperade infinitiver, d de brukas som neutrala substantiv, t. ex. grm grlmakare (av grm rspr. gorma), sid is rspr. slamsa (av sl is rspr. slamsa), ',Orm tjurskalle (av Lsrm envisas), jfr 13,2.

e) tskilliga verba pura, de flsta efter bjningen bo, bodde, t. ex. di isl. ~ja r rspr. rda isl. r5a gr 4 gr6a 80,2 se fsv. sia l hlsida sn sno isl. snta r roa rspr. ro s.29Y"?.2 spy spSda r rspr. roa tr tro trna r r, (om) isl. ra bli bli, bliva'. Men dremot /Oj uppljumma isl. h13%ja, / isl. hl0a, ii rspr. lda.

ord, som ofta st i icke-huvudtoiiig stavelse: fr, mr, brr rspr. far, mor, bror (men bestmd form fig, mra, brg ssom av isl. *fa5rinn, "m65ran, *brarinn, 18 anm. 2). Uttryck som fder Lrsson, mr Stina o. dyl. brukas ej i btr.: men dremot ing dessa ord mycket ofta som senare sammansttningsled, t. ex. grna,sfa'r, grnat9m6r, ficfa'r, mastm& rspr. grannfar, -mor, styvfar, matmor m. fl. D icke-huvudtonig stavelse enl. 8, 9 har enspetsig ock enkel aksent, kan denna frn sammansttningen ha inkommit i det enkla ordet. Bror, som icke s ofta frekommer i sdan stllning i sammansttning, har vl aks. 1 i analogi med de vriga.

ord, som fre apokopen hade aks. 1 p grund av ln 2: 16k rspr. loka (frn fl. luokka)3, pg rspr. pojke (frn fl. poika).

ord, dr aks. 1 inkommit genom analogibildning: b6n isl. bbndi har vl aks. 1 efter plur. lninar isl. blndr; d kerbindnssla r mo. (akr)dtii, ack. -d.

Oklart r 16 rspr. loge fsv. Me (ack. loa, var. lo, Mo) da. lo. Anm. 2. D btr. eljest har aks. 1 i, 1-staviga ord, svarande mot

isl.-rspr. 2-staviga, har man att antaga ldre dubbelformer med suffix-vxling, varvid btr. utgr frn 1-stavig form. ven hr liksom i 11 anm. 1 r det huvudsakligen vxling mellan vokal- ock fl-stammar som vllar motsvarigheten. Som vokalstammar torde fljande former vara att fatta:

bjciZk f. isl. bjalki hcirtsk isl. hanzki ,41 gildi A422 4 rspr. kappe

Brukas nstan blott i frasen lita bli rspr. lta bli. Formerna ka, pft, My visa allts med sin cirkumflex p ldre

2-staviga former med aks. 2. Rspr:s aks. 1 i Lule, Pits, Ume r drfr knappast ursprunglig, som Kock Akc. II, 396, 468 antar.

Mrk dock, att 1700-talets lexikografer (Serenius, Lind, Ihre) skriva lok.

Dr AKSEL ANDERSSON har i h. v. Sprkvet. sllskap skt gra troligt, att rspr. kappe (redan fsv. kappi ikern) r fl. lnord. Om s r,

27

14-15 LINDGREN, BURTRSKMILETS GRAMMATIK. XII. 1

/Pck 1 ist. hlybni pkigk rspr. planka

micqk rspr. mjlke rzU rulle n fsv. nmtla tmt tomte.

Oklart r fcbn isl. ferja. Som -16-stam skulle det heta *Mr is]. *fer (jfr ben), plur. *feen isl. *ferjar. Ngon plur.-form har jag emel-lertid icke antecknat, ock om man ville antaga, att sing.-formen ut-trngts av pluralen, s borde singularis ocks ftt pluralens aks. ssom fallet r med c/P,% hstrng is]. dys.

Anm. 3. 2-staviga ord, som trots apokopen behlla 2-stavig form (genom svarabhakti eller sonantering av g, j) hava fortfarande aks. 2, t. ex. ngnar, isl. nefna, s0a4 is]. sigla, been fsv. bEergha.

2. Sammansatta ords aksentuering.

A. Enkelt sammansatta ord.

15. Sammansatta ord ha aks. 2 med fortis p frsta sta-velsen ock stark semifortis p senare sammansttningsledens aksent-stavelse, t. ex.

Aha tok rspr. *av-b1de3 fa'bha'?t rspr. farlighet edvr fsv. alvar tasvMbr isl. kafiabni b4rd 4 rspr. *bda-rdd va'ra'M rspr. varaktig aspibn jfr is!. einberni vnkeir villkor bn,sa'm rspr. ensam larma'n lderman.

Anm. 1. Har ena kompositionsleden ssom enkelt ord cirkumflex, s frsvinner denna ock ersttes enligt regeln av aks. 2, om frra, ock av stark semifortis, om senare leden haft cirkumflex, t. ex. kZakskep rspr. klockskp, (lidalak rspr. ,dal-klocka (av idk rspr. klocka).

Anm. 2. I fortlpande tal frena sig sammanhrande ord, liksom vid sammansttning, under gemensam akseutuering ock antaga, i fall bgge orden ro aksentuerade, aks. 2 p frra ock stark semifortis p senare ordet, t. ex.

0-p4 rspr. g p men g, p stiy-fra'm stiga fram stfy stiga, frrim fram s/4-fitt sl fel(t) s14, fat;

likas a f#rom-f6tom p fyra ftter, p alla fyra (men brom fsv. fyrom, from fsv. fotom). borde ordet uppfrts i anm. 1 e. Aks. 2 i rspr. kappe vore d ana-logiskt verfrd liksom i pjke. Btr. 44 talar snarare fr n mot dr A:s hypotes.

2) no. mull. If Respekt. Jfr mit. belde (bilde), fs. bilithi, som vi ha lnat i belte. Villrdig. 5) Enda barnet.

28

XII. 1 AKSENTLAGAR: SAMMANSATTA ORD. 15-16

I sjlva vrket ro sdana uttryck lika goda sammansttningar som felsIgt, fyrfota. P detta stt fr btr. en mngd sammanstt-

ningar, som ro fr rspr. alldeles frmmande, i synnerhet som snart sagt varje adjektivattribut ock ven andra slags attribut kunna ing sam-mansttning med tillhrande substantiv, t. ex. frmanfetr rspr. frmmande fr hbgarhna rspr. hgra handen frk"-It frn smak tbyyrat tyngre ndan gtt1c4 gammal ko stkstbo'neya strsta byggnaden fasyan4y1 *fgne-ga wa'sle) vass lie.

Denna, fr nordsvenska dialekter egendomliga, vidstrckta anvndning av en urldrig sammansttningsprincip r skerligen i vissa fall mycket gammal i mlet. I ett tionderegister fr Skellef te frn r 1571 (i Kammar-arkivet) upptages en person Gambel Hindrick, vilket namn fullstndigt motsvarar btr. gionaUnrg (nu ven gmUnrxb), en form som kan frklaras blott ur en sammansttning gam(b)le-Henrik. I motsvarande tionderegister fr 1572, som i allmnhet r mera noga att instta riks-sprksformer, heter samme man Gamle Henrioh,

Anm. 3. Sammansatta ord med aks. 1 ock fortis + svag semi-fortis behandlas i 16, med fortis p senare sarnmansttningsleden i 17 ock med enkla ords aksentuering i 18.

16. Sammansatta ord ha aks. 1 med fortis p frsta, svag semifortis p senare ledens huvudtoniga stavelse i fljande fall:

1) Passiva particip av de sammansatta vrb, som i vriga former (ven i supinum) stta partikeln efter, men i pass. participet fre vrbalformen (slunda analoga med tyskans s. k. okta sammansttningar). De partiklar, som p detta stt vxla plats i sammansatta vrbs bjning, ro: av-: (IMU, rspr. avbalkad, men bedk-d, beaka-et rspr. av-balka,

-balkade -balkat; cidaut rspr. avdelt, men ded-et rspr. avdela; eldraM avrest rspr. avdragen, men dr4ga-4 avresa; dro'leb redls av dryckjom rspr. avdrucken, men dr04-4-sa rspr. dricka av sig; 4ho.',9 mad, bermd, men -hhs, /Mas, h6,9-4 isl. hlask, -1d-; 4,7cit mogen rspr. avgjord. Sammansatt med andra ord n pass. ptc., ger av alltid regelbunden aksentuering, t. ex. 00 rspr. avfall, via'g rspr. avlggare, (Diva'b's rspr. avvgs, 4vg4 rspr. avgud, sig rspr. avsin(ad).

bort-: b6944 rspr. bortgjord, btbjigh(n) rspr. bortbjuden, b6-g4st'md rspr. bortglmd. ven adj. bcksgu rspr. bort-

1) Gldjega' (av inf. fasyan rspr. fgna). 29

16 LINDGREN, BURTRSKMALETS GRAMMATIK. XII. 1

skyldig har aks. 1. Dremot heter det regelbundet bgd. lfg. bb0j4dx(n) bortkommen, oskicklig med aks. 2 i adjek-tivisk betydelse.

bort-ur-: 1~61'rnd urtmd rspr. bort-ur-tmd. dit-: dij9d4 rspr. ditkrd, men ditviey ditvg. fram-: frtimlatt rspr. framlagd, frmse't rspr. framsatt; men

frasmst6dey rspr. *framsttting den frmre skogsklken, freemta'ste, (bin) rspr. framkastat (korn) det tyngsta kornet i drsen, fretsmsal rspr. fram-satt fr mycket lastad fram-till.

frn-: frsa'tt rspr. frnsagd, fr4st44 rspr. frnstulen, frdz-ko'm isl. fr-pi-komin som kommit ifrn det, bortkommen.

fr.: f6,sele, rspr. frsatt, fiAspad rspr. frspnd. hem-: h4mby'rx rspr. hemburen, hhmfdt rspr. hemfrd. hit-: hftsnM -rspr. hit-snrd hitkastad. (i)hop-: ()11,dpdra'vt rspr. hopdragen. in-: rspr. inhgnad (ptc.), irta rspr. inristad; men

elyha'van rspr. in-hgn inhgnad -(subst.). mot-: nyYsa'gd rspr. motsagd; men me2tve'y rspr. motvind. ned-: ngfo'h rspr. nedfallen, ngguit rspr. ned-gtt nedgngen;

men nUdtr rspr. nedlten. om-: nvift rspr. omgift, 6msn6d rspr. omsnodd, 6mteda rspr.

omtalad; men mbetrd rspr. ombetrodd, bmvc'ey rspr. omvg, nitelek rspr. omtanke.

p-: p4ko',5te, rspr. pkostad, pdtrM rspr. ptrdd; men pida'y rspr. plaga.

snder-: sckarhop rspr. snderhuggen, scinsia'w rspr. snder-slagen.

deiima rspr. *tillmtad tillmtt, deiMse rspr. tillyxad; men deVsyn rspr. tillsyn.

upp-: 422Uel rspr. upphvd ppnad, vstaId rspr. uppstlld, rgit rspr. upprrd vnd (om h), (Svart rspr. uppsatt; men vstald rspr. uppstlld utan utvgar, Ovse,'t rspr. uppsatt rdls.

ut-:

rspr. utlrd, t/dy/4 rspr. utlnt; men ti44 rspr.. ut-bys utom byn, ittftu rspr. utfattig.

vid-: vdta'Za rspr. vidtalad, Hyn rspr. vid-faren medfaren. 4fifo5.p rspr. -funnen trffad (jfr is!. filma trffa, stta p), et/it rspr. *Mitt anlitad, Qik.ga rspr. -legad besvrad;

30

XII. 1 AKSENTLAGAR: SAMMANSATTA ORD. 16

men 4bra't rspr. brott underlag fr hvstng, ka rspr. -brd grda (jfr is!. bur5r).

*t- hem till grden: ettfdt rspr. "tfrd hemfrd, tko'mx rspr. "tkommen hemkommen.

*t- fsv. ater ign: &Ma, rspr. *tgrdad stngd med grdsgrd jfr fsv. atergEerdha, t rspr. Ittlitst tillst, 4tha'9t lkt jfr fsv. aterhela, dttsta'yd ignstngd jfr fsv. atersta3ngia, tits/op rspr. *tsluppet verblivet; men 4tsla'.22 rspr. *t_ slapp kvarleva. Som av ovan anfrda exempel synes, r det endast i rent

participiell anvndning som aks. 1 i sammansatta ptc. brukas. Har dremot participet ftt adjektivisk betydelse, intrder regelbundet aks. 2, jfr ovan btbj4chn, fraswbuSta, frasyysat bmbetrd, pstald, (keset. Med o- sammansatta ptc. ha alltid aks. 2: itt rspr.

lnsman lrftsvv namnsdag nid(ing)svrk njtsminni 01(ov)smssa riksdag riksdaler sinsemellan skjuts-backe skjutsbonde skjutshst skogsbete skogsmark *skogs-skir 2 skonsml *skos-lder skolder slagsml slagskmpe sprsml (ven aks. 2) tidsfrdriv tidsspill(an) (v. aks. 2) *trugs-ml trugande vagnslider vagnshst rsgammal rsvxt.

tid, 6vistgy, t6.5tet'y rspr. tisdag, onsdag, torsdag. Ordet fr4dcly har aks. 1 enl. mom. 4, men

lns-: igtomeen, rspr. lrfts- : 16,gctv namns-: nntskty nids-: ni,5va'rh. *njuts-: skf. snia'?9 , isl. 01s-: rspr. riks-: rObsclgey

rQitsda'lar Blus-: sin,semqa skjuts-: f4sba7j

fic4b6i ftighaSt

skogs-: sk61csbg,'t skksma'tt sk6kfir skr2,s,mdZ skkickr slltksmdZ sletbspa'911,p

sprjs-: sp6-2ni4 tids-: ti4folriv

tiuel trugs- : tritIssmdZ vagns-: vcieslir

vciesha'sj rs-: duciyital

ci,s.va'bst 'Hrtill komma dagnamnen

skons-: skos-: slags-:

16 LINDGREN, BIIRTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

Bet. kpskl. Ordet heter i btr. smalt eller ficksman ( 18). Att det utgr frn ett isl. njtsminni (jfr Fritzn.1 mtsminni) ock av Aas. Ordb. 537,2 riktigt tolkats som lycknskningsskl fr ny egare, r vl, trots ordets skiftande former, visst. Bevisande r Selbu nosminne, om detta r skert. Man fr vl ocks anta, att Sns. njosminne, som Aas. citerar, en gng funnits. Nu heter emellertid ordet drstdes 49.6sn'n'y. Jag antar, att n vergtt till 1 genom dissimilation liksom onivnt n i' nyckel. Genom dissimilation frklaras ocks brjande j fr ni- i de svenska formerna; vens i btr. yiran njure (: fsv. njura = rspr. nystan : fsv. nysta).

Troligen ntskrika. 32

XII. 1 AKSENTLAGAR: SAMMANSATTA ORD. 16

dremot ha isk'gdefy, stiev,day, mnday rspr. lrdag, sndag, mndag aks. 2 enl. huvudregeln.

Visserligen torde denna samling kunna kas ngot, men i alla hndelser tyckas dylika med aks. 1 betonade samman-sttningar befinna sig i minoritet gentemot dem, som ha aks. 2. Jag anfr av de senare blott ngra exempel, d de synas mig utgra regel:

brsdtar rspr. brorsdotter b/sv rspr. eldsvda brnsvalti brunnsvatten fasjgciZ fa(de)rsgrd da'7sve'rj dagsvrk m sa' rv mo(de)rsarv. Denna aksentuering aks. 1 i komposita med frsta leden

slutande p (genitivt) -s r icke obekant fr rspr., i syn-nerhet i sdra Sverge, frekommer ven i skytts-, srb.- ock fryksd.-mlen samt i no. ock da. (Kock Akc. II, 90 f., 115 if.).

3) Sammansatta lnord ha aks. 1, A) vanligen d frra sammansttningsleden r obruklig som

enkelt ord: tibesb4k ltbascU b kgbn b bixAma'rb divalstr frinia`r.4 - frgo's friintimar 3 f kd nistg-s 4 844k-510

Jfr hels. binni (Tamna Etym. ordb. B. 36).

Eg. djvuls-trck. Heter vanligen frigitnar genom en folketymologisk ombildning

efter fru-, d frun- r fr en vsterbottning obegripligt. Det r en tillfllighet, att den nya formen etymologiskt sammanfaller med den gamla. Folketymologien r analog med den i trampolin (nu asso-cierat med trampa, men ln frn ty. trampolin, som r ln frn ital. tremplino, vilket etymologiskt sammanhnger med sv. trampa) ock den i hvitten (jfr hvit) fr vitten, ln frn Ity. witte, bildat av wit vit (N:n Sv. landsm. VI. 5, 35, 37).

Folketymologisk ombildning av bgge sammansttningslederna i .-nsv. rutebuss jfr rspr. rustibuss (Kock Akc. II, 140 f.),

rspr. abebok abed alfabet *binnikeband binnikemask dyvelstrek mit. duvelsdreek 2 frimrke nht. freimark frukost mit. vrkost fruntimmer mit. vrouwentimmer fankol mit. ven(ne)kol *rustikuse (jfr rusta, kuse) *sakersteg (jfr steg) sakristia

ka band i hret; ln frn mit. bindeken bindel

33

g 16 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1 vlatly rspr. vr-fru-dag falbOg lfenben nbt. elfenbein.

Genom sin frmmande form ha ock grna,sfa'r, grna,smr rspr. grann-far, -mor (som tilltalsord) slutit sig till dessa. Fr-modligen utgr det isolerade, blott i dessa sammansttningar frekommande grncQ frn gen. grannans, dr ns nj ock sedan n bortkastats i svagt betonad stavelse.

Av hithrande ord med aks. 2 har jag antecknat spblkion rspr. spillkum Ity. splilkump. Btr. ic isl. ikorni fsv. ikorne (nnu hos Weste iekorn, ekorn med slutet o) kan omjligt vara ln (frn mit 'khorn), ssom Bock ke. II, 132, 137 antar. Ordets lder det fins redan i VOL. ock Up1L. ock vid-strckta spridning (ven i isl.) gra ett sdant antagande osannolikt, ock dess form, ik- fr k-, frbjuder det

sllan d frra kompositionsleden r ett 2-stavigt ord p -el, -en, -er: bibelsprk rspr. bibelsprk 14.garb& rspr. kagerbtir bibelspra'vd bibelsprngd n ii) art iv ar nippertippa bibelshistr} bibels-historia sidpvetns sidensvans bchksin bverskinn sideityy sidentyg t1). 6,94A febersjuka f.varhOt verhet freantital frkentitel ive.rmj vermod.

ka. 2 r dremot regel, t. ex. busfelks rspr. buffeloxe, fo'nstargk's, rspr. fnsterglas, grqalta'vel rspr. griffeltavla, ske,,,ser rspr. *socker-ser sockerskl, stvetsAa'ft rspr. stvelskaft.

vanligen d frsta kompositionsleden r ett 2-stavigt ord med aks. 1, vilket icke slutar p -el, -en, -er: d4tova'e rspr. dato-vrk eifepa'n,rspr. kaffepanna dgels debetsedel 14pispa'n lapispnna fdsdbrjk faeitbok ngib4o'm njlikblomma hcinibu,skpOska2 *hamburgskpolska ininscitly pingstdag hpsavls 'hoppsanvals prInge'rt 3 premie-lrft Atifebk kaffebna prmokgp prlemoknapp.

Aven de i 13,9 C behandlade orden med aks. 1 ha i sammansttning aks 1, t. ex. fddelsdey rspr. fdelsedag, Or-claskhG't rspr. jordiskhet, mcivatskih rspr. mjerskeln.

Urvrk, som visar dag ock datum. Hambopolska. 3) Prima lrft.

34

XII. 1 AKSENTLAGAR: SAMMANSATTA ORD. 16

Med aks. 2 i hithrande ord har jag antecknat Qba4,9-brkar rspr. tobaksbrukare.

r dremot frsta sammansttningsleden ett enstavigt, som enkelt brukligt ord, s intrder i regel aks. 2, t. ex. lgadn rspr. blckhorn, 1464yi, rspr. hgtid, Analho rspr. knallhatt, fa/m-sty'4,9 rspr. sklmstycke. Aks. 1 har dock sqrma'n liksom rspr. styrman (Kock ke. II, 135). Orden taop, ktsckral, kbrb. rspr. te-kopp, -krl, -brd ha aks. 1 i verensstmmelse med de i mom. 4 behandlade orden.

Betrffande aksentueringen av sammansatta lnord fr jag hnvisa till Kock ke. II, 132 if.

4) en del sammans,ttningar, vilkas frra kompositionsled r 1.stavig ock slutar p vokal. Hit hra sammansttningar med: bly-: Ny'vftvnxstar rspr. blyfnster, bZy'vwit rspr. blyvitt. bl-: b4(11)& rspr. blbr, bkifetta rspr. bl-fattig utfattig, Meikdn

rspr. bl-korn. bo-: bdgg rspr. bo-grd kyrkogrd, b5me,539 rspr. bomrke;

men kgete rspr. bo-gng betesmark, kleyy rspr. bolag, kse'tar rspr. bo-sittare arrendator, 14914 rspr. bostlle, kaptenen rspr. bouppteckning.

bod-: b(jbei< pa'nt rspr. bodbetjnt, MIM. rspr. bodpojke. bro-: brOjedlc rspr. brobjlke, brer rspr. brokar. by-: 10,94par rspr. bysopare som ingenting annat gr n

springer omkring i byn; men by'vmga fsv. bya ~lian liksom bhma'tt fsv. byaman ur 2-staviga former.

*d&-: nys. bgd. skf. demg; men btr. ven &med rspr.*d-molle frn av kerhindnsslan, jfr ovan sid. 27.

fly-: figeigaZ rspr. fly-fogel tillflligt i skock frbiflygande toge! (anses fara till hafs).

fru-: fr4ba'e rspr. fru-bnk. gro-: grlgg' rspr. groblad, grdv6r rspr. gro-vder. gr-: gretbn rspr. gr-bonde. *h- 1: helbn,. rspr. *hband rtullsbaud, ktal rspr. *h-tull rtull. ko-: klda'p rspr. koklv. lo(ge): lkolv rspr. loggolv. o-: 6168kt rspr. ofrskyllt, dforMnt rspr. ofrtjnt, (2f6t,sa'ntd

rspr. ofrskmd, dfo,stein rspr. ofrstnd. Alla andra sam-

1) Isl. luir 35

g 16 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

mansttningar med o- ha aks. 2, t. ex. 6brpar, beta'mt, 019,swelt, WO, (Dva'ntanas rspr. obrukbar, obetnkt, ofr- svarlig, omjlig, oskyld, ovntandes.

p-: pcfafdgaZ rspr. pfogel. ro-: r63n4Z rspr. *ro-knula hftknl, rdfo'b rspr. ro-fallen med

infallna ror. r-: rcifisk rspr. r-fisk. r-: r4liyja rspr. rlinjen. r-: rcide,V rspr. (tunn)r-deg, ryc'en rspr. r-jrn. skid-: fibM rspr. skid-bord brder som sttas p en bt runt-

omkring fr att gra honom hgre. sko-: skdbcin rspr. skoband, s1c6m4kar rspr. skomakare, sk6_na'Z

rspr. skonl, s1c6re,'m rspr. skorem, sk4sbu'v rspr. skoskav, skO.sn4r rspr. skosnre, skdsted rspr. skostall avbalkning dr man skor hstar.

sno-: sn6.1cr61c rspr. sno-krok knepig omvg, sn6mcie1c rspr. sno-manke i horisontal riktning vridbart tvrtr p en skogsklke.

spy-: spylvfieuplz rspr. spyfluga. sy-: sOna,sin rspr. symaskin, .991,a'Z rspr. synl. vid-: vibra'gl rspr. vid-bredd vitt ock brett omkring. vr-: r6ska'p rspr. vr-skp hrnskp. -: etbra'd rspr. brdd, 4br6 rspr. ftbro.

Aks. 2 r dock vervgande. Till de redan anfrda exemplen fogar jag endast ngra ytterligare: be-, bi-: bihd rspr. bihang, bisla'y rspr. beslag; .-sv. bislag

mit. bislach frstukvist. blod-: bU)ba,'in rspr. blod-blemma. brd-: brb& rspr. brd-br som kalvar tidigt om vintern. brd-: brgit rspr. brdbit. f-: fkga'Z rspr. fgrd. gud-: gfa'r rspr. gudfader, giisa'n rspr. gudson. ja-: rspr. ja-man som jakar till allt. le-: rspr. lekatt. rad-: rafy'n isl. lara5-farinn snart verfaren. rd-: ralakcs rspr. rdls.

Hithrande sammansttningar ha aks. 1 i flere svenska dialekter ssom fryksd.- ock srb.-mlen samt sknska, ock drjmte i no. ock da. (Kock Ake. II, 145 if.). Denna aksen-

36

XII. 1 AKSENTLAGAR : SAMMANSATTA ORD. 16

tuering av sammansttningar med frsta leden slutande p vokal har gamla anor ock har spelat en betydelsefull roll i de nordiska sprkens ljudlra. Jag erinrar hr blott drom, att den utgr en av betingelserna fr den samnordiska kon-sonantfrlngningen i kompositionsfogen i ord som isl. prettn, fsv. hybbele (N:n GPhil. I, 463) ock fr samma freteelse i yngre tid i t. ex. fryksd. morrot, uttOrk, synn2 (N:n Fryksd. kj. 37) ock i rspr. bittida, fruckost, sjutton, nitton, trtti m. fl. samt mjligen i de vitt spridda dialektformerna fggus, fuggus, fygges fhus isl. *f6gos (av urg. *fehu-gonsu, N:n Ark. III, 11 f.); likas fr den yngre fsv. synkopen i t. ex. Swer(i)ghe, Er(i)ker, hul(i)kin, hwil(i)kin (Kock Sprkhist. 55 f., N:n GPhil. I, 482).

Anm. 1. KOOK framstller (Akc. II, 149 f.) med mycken reservation ett frslag till frklaring av denna akeentuering, vilket otvivelaktigt r frfelat. Enligt KOM skulle det vara fysiologiskt omjligt att uttala en kort vokal med tydligt portamento eller med 2-spetsig aksent. Som exempel anfres skeppund (jfr ock a. a. s. 141 f.), dr kl enligt K. ej kan f ngot portamento ock dr allts, d den fljande tonlsa konsonanten ej lter ngon tonglidning frnimmas, aks. 2 vore omjlig. Denna teori veder-lgges, synes det mig, med all nskvrd tydlighet av den faktiska vrk-ligheten, som freter icke blott aks. 2 (t. ex. just i skCppluid), utan t. o. m. cirkumflex p stavelser innehllande kort vokal plus tonls konsonant. I btr. frekommer t. ex. aksentueringen fdp rspr. skppa, som uttalas med utprglad cirkumflex ock som endast genom denna aksent, men drigenom ocks fullt tydligt ock omissknneligt, skiljes frn ordet f49 rspr. skepp. Ngon skillnad i vokalens lngd kan jag ej mrka.

Enligt KOCK skulle nu emellertid aks. 1 hos sammansatta ord, vilkas frra led slutar p vokal, mjligen kunna frklaras genom denna teori, att aks. 2 r omjlig p kort vokal. Flertalet eller tminstone ngra hithrande ord skulle slunda vervgande ha haft kort vokal, ock frn dessa skulle aks. 1 sedan analogiskt hava spritt sig till de vriga. Bland ovan anfrda exempel, liksom bland KOCKS egna, finnes emellertid knappt ngot med ur-sprungligen kort vokal i kompositionsfogen. Enda utvgen att hr inpassa denna teori en utvg som KOCK drfr ocks tillgriper r att anta, att ifrgavarande aksentuering utgtt frn sammansttningar, vilkas senare led brjade med vokal, t. ex. koga, ock i vilka frra ledens slutvokal frkortats enligt samma regel, som BUGGE (Det forste nord. filologmode 142 f.) uppstllt fr islndsk poesi, nmligen regeln vocalis ante vocalem corripitur. Nu har emellertid HOFFORY visat (Gtt. anz. 1888 nr 5), att denna BUGGES regel br d man ju i metriken rknar med lnga stavelser, icke med lnga vokaler ndras ock lyda: en stavelse, som slutar p lng vokal utan fljande konsonant, behandlas som kort

Sv. lanclam. XII. 1. 37 3

S 16 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

i poesi lika vl som i grammatiken. Vokalen behller slunda sin lngd ven fre vokal, men stavelsen r kort'. Vi f allts icke ens p detta stt i kompositionsfogen den korta vokal, som frst skulle hava utvecklat aks. 1 ock varifrn denna sedan skulle ha spritt sig till andra sammansttningar, dr frsta leden slutar p vokal. Ock s-lunda r Kom teori ohllbar, ven om frutsttningen, att kort vokal ej kan uppbra aks. 2, vore riktig, vilket den dock icke r.

5) ngra ra sammansattningar, dar frra kompositionsleden ar urspr. 1-stavig; nmligen, utom redan anfrda fall bond- : bnbr, rspr. bondbarn, bnbZky rspr. bondblyg, bn-

drm rspr. bonddrng, b6nb.1 rspr. bond-karl, brttcbley rspr. bondkring, bnlety bondvis rspr. bond-lag, brtstn rspr. bondestnd, bnvis rspr. bondvis.

dum-: d4mb6m rspr. dumbom (Kock Akc. II, 157 f.). dr-: dchrffin drfrut rspr. dr-fre. hit-: hitQqaj rspr. hittils. hus-: h4sbestPr rspr. husbestyr, ht'ksforithr rspr. husfrhr; men

himi/ rspr. hushll. tolv-: t.Z.(v)mein rspr. tolvman, tZvfcy rspr. tolvskilling. utter-: 6tatsin rspr. utterskinn; men btarb0 odon rspr. utter-br..

Lngt vanligare r dock aks. 2. Jag anfr blott ngra f ord (som t. o. m. i rspr. kunna ha aks. 1): frbrr, frfr, farm& rspr. fr-bror, -far, -mor, mrbrr, -fr, -mr rspr. mr-bror, -far, -mor, gickig, jitsbrgn, iskl, gr, mismar, m41.47 rspr. gullgul, ljusbrun, iskall, ungkarl, midsommar, middag. Flere exempel ovan under mom. 1, 2, 4.

Anm. 2. Om orsaken, varfr den ena sammansttningen bar aks. 1, den andra aks. 2, vill jag med all reservation uttala en frmodan. P Koms frklaringsfrsk i Akc. II, 106-161 kan jag icke tro (utom i vad som rr lnordens aksentuering, vilken han dock givit en efter min mening fr stor utstrckning, d t. o. m. hovtng, knpphl, morot m. fl. skola ha utlndsk aksentuering, jfr s. 135 K). 1 de flsta fall frklaras enligt KOCK aks. 1 drav, att orden varit juxtapositioner, icke kompositioner. Att p en s vag indelning som den i juxta- ock kompositioner, vilkas tskiljande r ock alltid lr hava varit en smakfrga liksom vergngen frn den ena klassen till den andra r en tidsfrga, bygga aksentteorier, mste a priori anses betnkligt. Ocks visar det sig, att KOCK icke sjlv kunnat genomfra sin sikt. Sid. 105 sger han, att d brtt m, j mn, bk m o. d. sammansmlta till en juxtaposition, f de aks. 2; sid. 115 antar han dremot, att d

1) Att groe, doe o. d. i frga om vokalbalans i fsv. behandlas som lngstaviga (Kock Fsv. 1j. 380), kan ju bero p yngre frlngning.

38

XII. 1 AKSENTLAGAR: SAMMANSATTA ORD. g 16

mans bot, som ursprungligen fattades som tv skilda ord, sammanvxte, fick kompositionen aks. 1. Likas frklaras blbr, skyitshst, bortbjuden m. fl. Skulle allts tv ord vid sammanvxandet hava i ldre tid antagit aks. 1, men nu antaga aks. 2? Detta r fga sannolikt ock icke styrkt med ngra bevis. Nsv. aksentueringen bakom visar emellertid, att sam-manstllda ord under vissa frutsttningar f aks. 2. Villkoret fr denna aksentuering r, enligt min mening, att det senare av de sammanstllda orden fr en tid ftt starkare aksent n det frra. Utvecklingsgngen tnker jag mig allts ha varit: bk m --> bak em --> bakm (fattat som sammansatt) > bako'm (enl. den allmnt nordiska aksentuerings-princip, som p tal om lnord vidrrts sid. 17 f., att nmligen aksenten drages tillbaka till ordets frsta stavelse). Men i frbindelsen bk m kan ocks frsta ordet f huvudvikten, ock man har d omedelbart bko'm. Aks. 2 i sammansatta ord utgr allts enligt min mening vsent-ligen frn ord med huvudtonen p senare kompositionsleden. Har frra kompositionsleden haft fortis, behller samman-sttningen dess aksent, vare sig den varit aks. 1 eller aks. 21.

Denna frmodan stder jag ena sidan drp, att i enkla ord aks. 2 med fortis + stark semifortis utgr frn ldre slutbetoning (jfr ovan s. 17 if., NOREENS utan tvivel vlgrundade antagande, GPhil. I, 457, att stark biton ingenting annat r n en reducerad huvudton, samt Kock Akc. II, 193), varigenom man fr en god analogi bicvabr, nfwetr: fidn, kwart&, sid& rspr. paviljong, karneval -= ldre kavlabro,- anzwar : ldre &ende, papper, kwarter, rspr. cedera, pavil-jong, karnevl, samt drp, att sammansttningar med huvudaks. p senare sammansttningsleden bde i ldre .ock nyare nordiska ock andra indoeuropeiska sprk ro, som KOCK ppekat, ytterst vanliga, varigenom det r frklarligt, att den ur denna aksentuering utgngna aks. 2 blivit regel i nsv.; andra sidan drp, att en del sammansttningar, som nu hava aks. 1, redan i samnordisk tid mste hava haft huvud-aksenten p frsta sammansttningsleden (jfr ovan sid. 37), varigenom det blir sannolikt, att ven vriga ord med aks. 1 utg frn samma ldre aksentuering.

Det blir d en srskild uppgift att visa, varfr sammansttningar, vilkas frsta led slutar p vokal eller p -s eller eljest varit 1-stavig, i ldre tid fretrdesvis huvudaksentuerat denna led, under det vriga sammansttningar vanligare haft fortis p 2:dra leden. Fr tillfllet kan jag ej ens nrmelsevis besvara den frgan, men med tilljlp av de hittils fga beaktade synpunkter fr ord- ock satsaksentueringen, som BEHAGHEL GPhil. I, 550 if. framdragit, kan man kanske lsa nmnda uppgift. BERAGHEL utgr frn den erknda satsen, att den viktigare sammansttningsleden liksom det viktigare ordet i satsen fr huvud-aksent.

1) Det glder mig att kunna meddela, att prof. NOREEN, enligt vad han privat upplyst mig, kommit till vsentligen samma sikt som jag i frga om ursprunget till aks. 1 ock aks. 2 i sammansttningar, ock styrker den bl. a. med rspr. tcSoken 1)61(i)kin) : dylik (E- pyliker).

39

16-17 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

Den olika vikt, orden ha i en sats eller leden i en sammansttning, anser BEHAGHEL kunna instmmas efter varderas strre eller mindre variations-mjlighet: ju flere mjligheter det gives att erstta ett ord eller en kompos.-led med andra, dess starkare betoning f de. Enligt denna regel, tillmpad p btr., br 1:sta: leden frn brjan ha haft starkare ton i sammanstt-ningar med -mssa, d man haft Lars-, Ols-, Ers-, Syndels-, Prs-, Anders-, Helgona-mssa m. fl., under det att i st. f. -mssa hgst f ord kunnat ing som senare kompositionsled till Lars-, Ole-, Ers-o. s. v. Det r allts fullt regelbundet, att /4,Sm.9, 6smdg, 4In615., pek9mas, dnacsrrigsf aks. 1. Sak samma gller om sammansttningen lg4b0 blbr i motsats till alla andra p -br o. s. v. I stad upprest ligger huvudvikten p upp-, i pstld rdls saknar upp- all vikt, d stlld kan brukas i samma betydelse (jfr ty. auftragen bra upp, men ertragen = tragen bra, frdraga), ock fljaktligen lg i ldre tid huvudaksenten p -stlld, men flyttades vid den allmnna aksentfrskjutningen till ordets brjan, vadan ordet fick aks. 2.

Som ett std fr min mening, att komposita med fortis p senare leden givit aks. 2, kan jag nmna, att intet av de fall, i vilka fortis' plats p senare kompositionsleden r styrkt, nu uppvisar aks. 1 (mer n ngra former p kompositions-s hos LUCIDOR, Kock Akc. II, 271). I ord ter, dr frsta kompositionsleden uppvisats ha haft fortis, har ofta aks. 2 intrngt analogiskt. Dock kvarstr nnu aks. 1 i s be-skaffade sammansttningar i rspr. hoken, tcken, Usel, no. vindu, i artikulerade former, t. ex. handen m. fl.

Veckodagarnas namn bra sedan lsta tid hava haft fortis p frsta sammansttningsleden. Drfr ha vi nu ocks aks. 1 i tisdag, nsdag, trsdag. D btr. har aks. 2 i lbgday, Anday, mnday, beror detta drp, att frra kompositionslederna synno-, mana- som 2-staviga ord hade aks. 2 (jfr ovan b0,2mga fsv. bya ma311an, 4ama'n fsv. bya man, men bP,5f0k fsv. bys-folk). Btr. frkia'y fsv. frea dagher r analogibildat efter de i mom. 4 behandlade. Rspr. aks. 1 ven i ltrdag, stmdag, mndag beror p analogi efter tisdag, onsdag, torsdag.

Anm. 3. Att btr. haft huvudaksenten p senare kompositionsleden, bevisas av tskilliga ljudliga freteelser, t. ex. mMay (utveckling: middag midtig --> mNa'y). D dessa frutstta bekantskap med bde vokal- ock konsonantlran, mste jag uppskjuta deras samman-frande till ljudlrans slut. Nr den stora aksentflyttningen till ordets frsta stavelse skett, kan jag nu ej yttra mig om; men att dmma av vriga norrlndska dialekter, som delvis nnu kvarst p det ldre sta-diet, torde det ej vara synnerligen lnge sedan.

17. Sammansttningar ha fortis p senare kompositionsleden ock aks. 1 eller det enkla ordets aks. i fljande fall:

1) komposita med prefixet be- i ngra ord, som ej knnas som fullt inhemska; be- har d en starkare eller svagare biton, vilken stundom kan verg till huvudton.

40

befalla befatta befl befngd begagna begynnelse begr begra *begrdning behag, -a behov behll, -a behndig behva bekomma bekosta bekymmer, -ra

bfLv rspr. Nmgripals br bfr 4.r6na. kseib-t 2 Nseiy Nsbafa bb2e b4e1 b,.;krat. UsAriv bb.M

Nstej kstd1 kstdm

beknna bemrkelse bereda bertta berm "besikta besinna beskaffad. besked beskedlig beskratta beskriva beskylla bestyr, -a best bestlla bestmma

XII. 1 AKSDNTLAGAR: SAMMANSATTA ORD. 17

Ordet har aks. 1: beckhlt 1 rspr . *bedonlig be kw rspr. bekvm bedr(tga bedraga belevat belevad bedrcbgh

bedrglig bey4 beljuga bedrgrvh bedrvlig beldk belten bedOve,ls bedrvelse belckt belte beflnensmdt. befallningsman beldnety belning befcitneo befattning benckgan bengen begrckva begrava bes14t beslut, -a begrcivney begravning besk besl begrip begripa bete bete begriph begriplig bettinhs betnka bekcillt bekant bevra bevara bekdna bekostnad

bevras bevars. Ordet har cirkumflex:

bed* rspr. bedrva, bel412 smda ner rspr. *belabba, beldft rspr. belna.

vriga sammansttningar med be- ha hllre fortis p pre-fixet ock aks. 2 ock frefalla drigenom mera hemmastadda i mlet: Nfl rspr. Nfdta Nfdl Nfamd bkgar, bbblals btyctr bijdra byi.ey brd Nkr, -hga Nit& bMl bauitbdt bkh4v bOdnia bac6,5t btbsgfyar

1) Konstrik. 2) Besiktiga. 41

17 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

Nstanit rspr. bestmt Vetr6 1 rspr. betro bbwr_k_r besvr, -a betyda bbyc'p..12. besvrlig bfly betyg bscStiab besynnerlig bbe beveka bs besk, -a bbis bevis, -a Ntdla betala bhnt bevnt.

2) komposita med fr- i regel. A) Ordet har aks. 1,

om senare kompositionsleden r ursprungligen 1-stavig, t. ex. fhrlz& rspr. frhr, folie rspr. frnuft, ft9,9f rspr. frse.

om den varit mer n 2-stavig. Hit hra ord p -are, -else, -het, -ligen, t. ex. fhrfcgskar rspr. frfalskare fa46mals rspr. frdmelse forfcitar frfattare ftwm6r4ais frmrkelse furcirjals frargelse forfranha't frfarenhet ftwbttais frbannelse formOdhgan frmodligen.

om den r en avledning p -hg, -ig eller -ing, t. ex. frfsab rspr. frfaslig fhrIcldb frklarlig fu,sb.raWal frskrcklig

f6ifh rspr. frnuftig forkkirey frklaring fon,Nrey frnedring

f0t9i06-1/ frsvarlig fu,sanirey frsmring. Aks. 2 har fotrVab rspr. frtrfflig. d) i enstaka fall, nmligen R94-flicka rspr. frmga, fhrbgkat

rspr. frbaskat (har ven aks. 2), fhryckvas rspr. frgves, far-finsk rspr. frfrisk, fotrstan rspr. frtrstan.

B) Ordet har aks. 2, a) om senare kompositionsleden utvecklats ur en 1-stavig

cirkuniflekterad form genom sonantering av g, j eller genom svarabhakti, t. furn rspr. forke2war foy,Maa f,s4fZi. sa 2 f60Aar

Men fhrgra jmte ig,ra'l.ra rspr. frldrarna.

Utro'd rspr. betrodd. Urskta sig. Frldra, -8.

ex. frarga frkovra frnedra sig fr-sklja sig frskra

Nsarnar furvrlal forhyvar farbiar 3 forblras 3

rspr. frsmra frvandla fryngra *frldra *frldras.

42

XII. 1 AKSENTLAGAR : SAMMANSATTA ORD. 17

b) vanligen ocks, om den eljest r ett 2-stavigt ord, som icke faller under de i A) nmnda grupperna, t. ex. forfeeran rspr. *frfren fnha sa4 rspr. *frnva sig

fots4ka fhatga sa forv4ra fkrbayla ma farbina m8,5 forh8rda ma' brhrdat 7

folOan frlgen farmkgan frmgen fot-9142'n frslagen

forytstan 2

frkastande forfiya frfara f6Irh4pa sa3

*frhapa sig

ft314rna frlama De under b) anfrda kunna ock ha aks. 1. C) Ordet har cirkumflex regelbundet, d senare komposi-

tionsleden genom apokope vergtt frn 2- till 1-stavig form, t. ex. for* rspr. frakta, fistrbtoit rspr. frbanna, fxbeirm rspr. frbarma, - forbri:g rspr. frbryta, folOy rspr. frlora.

Anm. 1. Fljande sammansttningar med fr- ha fortis p prefixet ock aks. 2:

a) i likhet med rspr. ock tminstone delvis pvrkade drav: f6rbehlSam rspr. frbehllsam fbrb Zomb frblommera fikrbh frbn fiymg frmak

mot rspr.: /kel rspr. frrd. Lagerlf, Wallenberg, Weste ock Runeberg

aksentuera frrd, da. rrd (Kock Akc. II, 290). 514t (vanligare ftitivid) rspr. frlust. Hr motsvarar fr- nht.

ver- ock skulle slunda enligt Bocks regel (Alm II, 295) ha fortis p senare sammansttningsleden. Jfr dock rspr. frband, frlov, frdmma in. fl., som ha fortis fakultativt p fr-, ehuru detta motsvarar hty. (holl.) ver- (Kock AIK. II, 299).

ft).rdfra (jmte fistrifra) rspr. frldrarna r vl ocks en i mlet gjord, yngre tillbakaflyttning av aksenten.

sdana rent inhemska sammansttningar, dr prefixet ljudlags. enligt motsvarar is]. for-, got. fair-, t. ex. frbacsps, ven frbOjant,

Frfrad. 4) Strcka tumleden. Frkastlig. 5) Lindrigare svordom. Gra miste. 6) Ocks bedyrande.

1) Ungef. = frbaskat. 8) Lfg. fedba,sltm, bgd. feDOOMM (r vl genom pvrkan

av ett fljande Z). Etymon r oklart. P grund av mellanstavelsens vxlande vokal synes man bra frutstta isl. -*bora-, -*byr- (eller

-bk-?).

frsaka frtaga sig frvara frbanna mig *frbinna mig frhrda mig frhrdat.

fkmosittar rspr. frmyndare fkoldmp frolmpa fkorat frortta ft frtid.

43

17-18 LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. sllan ftrbaja'm blygsam, frsiktig, fetrge f., vb. fdord, giva fdord (jfr isl. forganga f. gende i spetsen fr ngot), frk6n, isl. forkunni Rititan rspr. frlt.

d) sammansttningar, dr prefixet har den fullare formen rspr. fre-, t. ex. ffinfcR is]. fyrirfera, ffirkknion rspr. frekommen, fyrnneirk frsprng isl. fyrir-monr, ffinvis rspr. frevis. Orden Presprdkar rspr: fresprkare ock Yrest4nar rspr. frestndare ro, unga lnord frn rspr.

sammansttningar (eller, om man s vill, jurtapositioner> av en preposition ock det drp fljande ordet i fall sdana som astd rspr. stad; atamelyStona, rspr. tminstone; un rspr. ign, Akin rspr. ibland, 2116p rspr. ihop, 2.1uN rspr. ijlil, 0244 rspr. ijns; opn4 omkull rspr. upp + nedan; ove,r6y rspr. ver-ens; Insidor rspr. omsider (Kock Alm II, 65).

hlsningsorden glsoldy, gihmetron, gualtan rspr. goddag, godmorgon, godafton ock tkar fli,71:4kast rspr. tackar d- mjukast.

Anm. 2. Mot rspr. aksentuerar btr. frsta kompositionsleden i kort-namn, t. ex. kliwords rspr. klverss, spktdorfon rspr. spaderfmma, ock i sammansatta rkneord, t. ex. takffir rspr. ttifyra, ststmio rspr. sxtinio. ven frstrkningsord upp-trda grna med stark aks., men d har ocks fljande ord fortis, t. ex. dl ma hel ock hllen isl. allr saman, j panda, sprit (sprit) spreosto rspr. sju-sjungande, spritt *spra,nganste. Eljest ro tv fortis-aksenter i samman-satta (sammanstllda) ord mycket sllsynta; jag har endast antecknat maskot blenna rspr. muskotblomma. Dremot har btr. vanlig komposi-tionsaksent (fortis + semifortis) i uttryck som iskel, stnrib., hlravon, kgdnuir4 rspr. iskall, stenrik, hllrgna, kolmrk.

18. Som enkla ord aksentneras sammansttningar, d de av sprkknslan icke lngre fattas som sammansatta.

Anledningen drtill, att den senare kompositions- (eller juxtapositions)ledens semifortis frsvagas till resp. levis eller levior (levissimus), synes n ha varit ordets vanliga frekomst i svagt betonad stllning, n en mer eller mindre lngt driven synkope (apokope) eller andra ljud- eller betydelsefr,ndringar, som gjort senare kompositionsleden oignknnlig, n ordeta egenskap av lnord, d senare leden aldrig varit i mlet knd som enkelt ord. Ofta ha flera av dessa moment gemensamt bidragit till vergngen frn sammansatta till enkla ords ak-sentuering.

S beskaffade sammansttningar ha (enligt regeln s. 39) aks. 1, om frra kompositionsleden frut haft huvudton ock aks. 1,

44

XII. 1 ARSENTLAGAR: SAMMANSATTA ORD. g 18

men aks. 2 (resp. cirkumflex, i fall de blivit 1-staviga), om frra kompositionsleden varit huvudtonig med aks. 2 eller cir-kumflex, samt om senare kompositionsleden haft huvudton. Hit hra:

1) nominalformer med bestmd artikel, med aks. 1, t. ex.

ggpan isl. gauk(r)-inn snoa isl. sneis-in ock, odd(r)-inn vita vit(t)r-inni (vsettr-) spnt, spur-inn br& barn-it snom kg Of kn-nu

h6rks,a hns-in strcin strg-in;

pastorn, 1491ka (obest. 14rg s. 17), 7). cirkumflex, t. ex.

ligan is!. gsku-nni (ob. tid.) gioom ggfu-num (ob. ge_tv)

pla 2x1-in bsaln

2x1-inni

vidare pgton, rspr. 14bnsa, (obest. /ens s. 1

med aks. 2 eller rma isl. armar-nir hman hamarr-inn grn ban brom Mom elbslag iyeeleVa tga

granni-nn (ob. grn) bakki-nn ( bb) orra-num ( r) fau-num axlir-nar kerling-in tunga-fl (ob. tg)

hemom havuga ma ga mrpa bnom efgom

hgndu-num hgfu-it engl-t (ob. timy) oyra-t (ob. 4r) merki-n (ob. marja) bgndu-num augu-num.

Anm. 1. Btr. har i stor skala generaliserat ackusativformen, vilket jag en gng fr alla vill hava anmrkt. Hrefter citerar jag vanligen utan vidare isl.(-fsv.) nom.-formen vid sidan av btr:s huvudform, ven d det r alldeles skert, att btr. tergr p ack.-formen.

Anm. 2. Av de anfrda exemplen framgr till fullo, att en ar-tikulerad form med aks. 2 eller cirkumflex frutstter en oartikulerad form med samma aksentuering, allts en ldre 2-stavig form med aks. 2. Detta har betydelse fr bestmmande av den grundform, vartill artikeln fogats. Med de nordsvenska dialekternas ymniga bruk av be-stmd form r det ofta svrt, stundom omjligt att f rtt p denna grundform utan slutartikel. Aksentueringen lemnar skra bevis fr att dat. sing. av starka subst. (mask. ock fem. i vissa ord, neutr. regel-bundet) i btr. nnu hade kvar nd. -i, -u p den tid, d artikeln sammanvxte med substantivet, vilket fr svenskans vidkommande be-strides av Kock Akc. I, 77 fr alla tre genus ock av Rydqv. II, 249 fr fem. Jag anfr av mask, ock fem, med bevarad dat.-ndelse alla de exempel jag antecknat, av neutr. ngra f.

45

18

LINDGREN, BURTRSKMLETS GRAMMATIK. XII. 1

Maskuliner: krom isl. akri-mim krpom isl. kroppi-num bStWom fsv. beenke-nomi m -nom munni-num brmom barme-nom mnom ofni-num btnom isi. botni-num Skjom skgi-num &rom 2 *dyri-num rbgtom fsv. rygge-nom 1 blom eldi-num stlbm3 isl. stalli-num galom gar5i-num smr,om fsv. samme-nom.

Femininer: mrAan isl. merku-nni skogen Siqvan isl. sngu-nni m gkan, *Injolku-nni 4.

Neutrer: bnag isl. barni-nu faVan isl. folki-nu brnag "brunni-nu 5 lsag hlassi-nu bo4tran, *bolstri-nu hli5i-nu. Till fr, mr, br6r, sstar med aks. 1 heter best. formen fn,

mra, brr, s&stra med aks. 2. Dessa former se ut att vara bildade efter svaga dekl. (av *fari-nn, *mara-n, *br4:55ri-nn, *systra-n), genom analogi med adj.-bjningen (str isl. strr, str : fr, mr -= st6g, stra isl. stri-nn, *stran : fg, mra)?

Anm. 3. Btr:s bestmda art. i dat. pl. -om hrleder jag ur is1.-fno. (fvg.) -unum, icke ur fsv. -umin, 1:o emedan jag icke har ngot exempel p bortfall av nd. -in; 2:o emedan dat. pl. -om d genomgtt en parallell utveckling med dat. sg. m. -om (44rom6 karl-inum = Ahrom6 : isl. ingitt-num); 3:o emedan s lttast kan frklaras dat. pl. best. av ngra ord, som sluta p vokal, t. ex. Skdom sk(m)num), strom str4(m)num). Ake. 1 i dat. pl. best. ha ock tbom 1973-num (dat. av tr), kgbm isl. *kn-num (knjnum), trbom *trS-num (trj6num). Aks. 2 har kom isl. kti-num.

Anm. 4. Att den suffigerade artikeln en gng, ock i vissa bygder antagligen fr ej s lnge sedan, haft stark biton, synes framg drav, att den nnu i tskilliga dialekter ger vissa ordgrupper sammansatta ords aksent. I Burtrsks grannsocken Skellefte 7, i Pite (ock kanske

I isl. ro bekkr ock hryggr icke uppvisade med dativndelse. Det r sannolikt, att detta egentl. r en dat. plur. isl. *dyru-num

(duru-num), som bevarats ven sedan ordet vergick till mask. sing. Stall r i Vster- ock Norrbotten mask. (mot Rydqv. II, 24). Varken i isl. eller fsv. har mjolk dat.-nd. Orden ro i isl. mask. Ssom hrav synes, kunna best. dat. sg. in. ock motsvarande plural

ven i btr. skilja sig blott genom aks. liksom i no. (Aas. Gr. 136). Skf, har ven stark biton stavelsen -and- i participium pres.,

t. ex. bsn rspr. basande, barn rspr. brande, jOrdn rspr. krande. Denna aksentuering r vl en kvarleva frn suffixbetonade particip (snarast i vrb med kort rotstavelse), jfr fidn rspr. fiende ovan s. 19.

46

XII. 1 AKSENTLAGAR: SAMMANSATTA ORD. 18

lngre norrut) fr fregende obetonade stavelse stark biton, d en ar-tikelform med (ldre) -nu- fogas till en p vokal eller -1, -r slutande nominalform, t. ex. h4n(191 (obest. hna) isl. hana-nn, aftn (ofta) isl. aptan-inn, nyaln (n&yipal) isl. lykill-inn., bera'n, (14Yar) rspr. brarn; f.zrn (fijru) isl. furu-nni, citsaln (sal) f.

Samma eller analog aksentuering av bestmd form torde man ga rtt att antaga i nrkiskan, vstmanlndskan ock vrmlndskan, fr vilka uppgives, att den eljest obetonade vokalen i sista stavelsen f rln ge s vid artikelns suffigering. DJURKLOU Nerikes folkspr. 6 anfr gumma (obest. gumma) rspr. gumman, gubbar (obest. gubbar) rspr. gubbarna. L11 Sv. landsm. I, 38 uppger samma frlngning fr Vstmanland. N:n Fryksd. 1j. 37 f. anfr spieigl, hzygg, knzgg, fs'gszt (obest. sykjol, hnen., kaivr, fs'gsZ) rspr. spegeln, hammarn, kammarn, fogeln ; &man, seAkan rspr. gossarna, sakerna

I norska dialekter har jag varit i tillflle att iakttaga samma ak-sentegenhet i de mst skilda trakter av Nordre og Sondre Trondhjems amt. Frn Overhalven (Namdalen) har jag lnta:1n (obest. koma) fno. himill-inn, fren], (fr0) isl. furu-nni, frg622, (frg) frgen fno. *fargu-nni, fgkn (fska) isl. ngn (nga) isl. *nasar-nir (nasir-nar), vntz'y (ibniz) isl. *vambir-nar (av vgsmb); frn Sparbo (Va3rdalen) sko' n (sko) (smr)askarna isl. askar-nir, h,so'n (h,jo) hssjorna isl. *hesjar-nar ; frn Stjordalen Fana (Fana) skran isl. *skeru-na, sn4. (sno) isi. sinu-na, spclo'n (spbdo) isl. *spa8a-3n spaden, lisadian (ltadla) isl. h125u-nni; frn Tydalen kasry (kas ra) isl. karlar-nir, tky. (th) *tynnu-nni (tunnu-nni); frn Selbo nPkWy (nhyl) lykill-ini, vitchnitv (viukut) isl. viku-nni; frn Rors stisagiay (stiaguz) isl. stofu-nni, frn klen (Guldalen) nhgly (ziPpy j)

lykill-inn ; ock frn Opdal (Orkedalen) hasniy (hasne) isl. hani-nn, ho'nezy (hna) AL hanar-nir, frn Rennebo t#w:y (tpy, tke:yo) isl. tunnu-nni, tunnur-nar.

Stark biton synes artikeln haft i t. ex. No. Horn., dr dess vokal ej fljt vokalharmoniens lagar, jfr Wadstein Fno. Horn. 88. (Med sitt uttryck i fljd af biton i 22 mste vl W:n me