http://www.iva.se/upload/Verksamhet/Projekt/Process/IVA%20M%20Processind.pdf

Vad är processindustri?

Typiskt för stora delar av processindustrin är att den är råvarubaserad, energi- och kapitalintensiv och ofta finns utanför storstadsområdena. Den är också beroende av fungerande infrastruktur och goda transporter såväl till lands som till sjöss. Processindustrin tillverkar till stor del produkter för andra producerande företag, men en ökande andel är förädlade produkter till slutanvändare. En mycket stor del av produktionen går på export. Sett i ett internationellt perspektiv har produkterna ett högt kunskapsinnehåll, en hög förädlingsgrad och produktionen är ofta högt automatiserad. Svensk processindustri ligger också i framkant när det gäller miljökrav.

Som processindustri räknar vi:- Massa- och pappers industri- Kemi- och plastindustri inklusive petroleumindustri och läkemedelsproduktion- Gruvindustri- Järn- och stålindustri- Livsmedelsindustri

Så viktig är processindustrin

Processindustrin ger jobb utanför storstadsområdena. Idag arbetar ca 320 000 människor inom det vi kallar ”råvaruintensiv sektor”. Därtill kommer de jobb som skapas indirekt, ofta regionalt, till exempel underleverantörer, maskintillverkare, konsulttjänster, service och så vidare. Studier visar att sektorn indirekt sysselsätter mer än 600 000 människor.

Den svenska processindustrin är en kvalificerad kravställare och köpare av avancerade produkter och har på så sätt bidragit till att Sverige även har världsledande maskin- och utrustningsleverantörer. Ett exempel är gruvindustrin som länge samverkat med utrustningsleverantörerna och därigenom hjälpt till att bygga upp internationellt framgångsrika företag som Sandvik, Svedala och Atlas Copco. Ytterligare exempel är att företag som ABB och SKF idag säljer kvalificerade underhållstjänster. Svensk processindustri är starkt exportinriktad och står för ca 30 procent av Sveriges totala export. Processindustrin bidrar till en hög nettoexport tack vare liten import av insatsvaror, motsvarande mer än 60 procent av Sveriges totala nettoexport. Hög produktivitet, till följd av tekniskt avancerade anläggningar och hög automationsgrad, präglar den svenska processindustrin. Den råvaruintensiva sektorn är Sveriges största transportköpare och står för 85 % av den totala volymen.

Att verka i Sverige har många fördelar… I Sverige finns många konkurrensfördelar:• Närhet till råvaror av god kvalitet• Upparbetad stark industristruktur och starka kluster• Utvecklande samarbete mellan kunder och leverantörer• Stark industriell Forskning och Utveckling (FoU)• Välutbildad arbetskraft• ”Samförståndsanda”

Processindustrin i Sverige har med hjälp av dessa goda förutsättningar lyckats väl. Svenska företag har länge och framgångsrikt varit verksamma på den globala marknaden. Företagen har valt att skapa förädlade nischprodukter med högt kunskapsinnehåll och hög kvalitet, för att möta den ökande konkurrensen från lågkostnadsländer.Svensk processindustri präglas av teknisk kompetens hos de anställda, god IT-mognad och en hög andel forskning och utveckling. Miljöinvesteringar gjordes tidigt och svensk processindustri ligger långt framme med rena processer och fabriker. Stora investeringar har genomförts kontinuerligt och idag är produktionen högt automatiserad.

…men det finns hotGlobaliseringen medför allt tuffare villkor för våra svenska företag. För den exportinriktade svenska processindustrin är omvärldstrycket idag mycket starkt. Framför allt har kostnadskonkurrensen ökat dramatiskt i och med industrialiseringen av Kina och Östeuropa.Svensk processindustri har inte förutsättningar att konkurrera med pris och volym och som en följd ökar kraven på förädling och mer specialiserade produkter. Detta innebär att produktutveckling och innovationer blir allt viktigare i kampen om kunderna, vilket i sin tur ställer krav på ökad forskning och utveckling. Processindustrin i Sverige kläms i konkurrensen mellan allt lägre priser globalt och allt högre utvecklingskostnader. Råvarukostnaden är svår att påverka, den är antingen geografiskt bunden eller internationellt prissatt. Men de övriga kostnaderna påverkas av beslut inom landet och regionen.

Energifrågan är central. Även spelreglerna för miljöfrågor och tillståndsgivning har stor betydelse.Inom varje processföretag pågår ett kontinuerligt arbete med att utveckla produktionen för att skapa effektivare processer. Men produktionsforskningen och -utbildningen sker ofta med verkstadsindustrinsom tillämpning. Motsvarigheten till de forskargrupperingar inom verkstadsindustrin, som har fokus på produktionsfrågor utifrån ett systemperspektiv, har varit svåra att identifiera i processindustrin. Samma sak gäller högskoleutbildningar med renodlade produktionsinriktningar där produktionskunskapen tillämpas specifikt på processindustrin eller dess enskilda branscher.

Vad behövs?För att hålla jämna steg med omvärlden behöver förutsättningarna för svensk processindustri förbättras. Investeringsklimatet måste utvecklas kontinuerligt. Med gemensamma krafter kan vi behålla och utveckla en kvalificerad processindustri i Sverige.

Det här behöver industrin göra:• Fortsätta investera i ökad förädling• Expandera, vilket skapar förutsättningar för nya jobb• Satsa på kompetensutveckling för all personal• Fortsatt arbete för hållbar utveckling• Tillsammans med staten stärka strategiskt utvalda högskolor• Medfinansiera EU-stödd forskning och utbildning• Öka det industriella engagemanget i yrkesutbildningen via bland annat praktikplatser

En grov uppskattning över direkta kostnader för ett företag i processindustrin.Råvaror:50 % av kostnadernaLogistik och transport: 25 %Omvandling och energi: 12.5 %

Personal, teknisk service, underhåll etc.: 12.5 %

PROCESSINDUSTRI- Divergerande flöde (från råvara och få insatsvaror produceras olika typer av produkter)- Produktutveckling och produktion hänger samman- Kontinuerlig tillverkning- Högt automatiserad- Generellt sett mycket stort energiberoende- Mindre arbetskraftsintensiv. Ofta kapitalintensiva anläggningar- Baserad på råvaror eller naturresurser- Ofta homogena produkter- Högteknologisk produktion- Varierad råvarusammansättning ger behov av processtyrning- Miljökrav driver produkt- och processutveckling framåt- Starkt politiskt beroende (energi, miljö mm)- Makroekonomiskt känslig (växelkurser, ränteberoende)- Högt nettoexportvärde

--------------------------------------------------------

Kemi- och plastindustrin, inklusive läkemedelsproduktion

Beteckningen kemiindustri avser normalt den industrigren där strukturförändrande kemiska processer är väsentliga för förädlingsarbetet. Sysselsättningen inom kemiindustrin, här omfattande kemisk industri, petroleumraffinaderi, gummi- och plastindustri var 63 000 personer (2003). Produkterna används framför allt inom producentvarumarknaden med relativt få direkta konsumtionsvaror.

Svensk plast- och kemiindustri i nuläget

Behovet av kemikalier är stort hos de flesta industriföretag i världen. Svensk kemiindustri har varit internationellt aktiv i mer än hundra år. Alfred Nobel byggde sin första nitroglycerinfabrik redan 1864. Den första oljefabriken byggdes omkring 1862 i Stockholm för produktion av lysolja och paraffin, och 1928 byggdes det första svenska oljeraffinaderiet i Nynäshamn.Plast- och kemiindustrin har uppstått genom inhemsk förädling av biprodukter från gruvindustri, anrikning av malmer, och senare kompletterats med många andra, ofta organisk-kemiska och alltmer specialiserade och kunskapsbaserade industrier. Internationaliseringen är särskilt märkbar i raffinaderiindustri, petrokemisk industri och plastindustri. Utvecklingen av dessa industrigrenar har skapat förutsättningar för användning av nya material och rationella arbetsmetoder inom exempelvis byggnadsindustrin. Genomgripande förändringarav livsmedelindustri och dagligvarusektor har skett genom övergången till plastmaterial vid beredning, kylförvaring och varutransporter.Delar av verkstadsindustrin är också beroende av nära samarbete med nischföretag inom skilda onmråden som till exempel plastapplikationer, färg- och lackeringsmetoder, kabeltillverkning och komponenter i ofta unika material för t ex elektronikprodukter. Även produktionen av många konsumentprodukter, inklusive organiska baspreparat för läkemedelsindustrin, är baserad på produkter från kemi- och plastindustrin.Petrokemin är den senast tillkomna branschen i processindustrin och kan sägas ha startat i slutet av 1950-talet då den huvudsakliga expansionen av den svenska petroleumindustrin (dvs raffinaderier och

petrokemisk industri) skedde.Utgångspunkten var egentligen tre huvudcentra med inriktning mot plaster: Perstorp, Fosfatbolaget i Sundsvall samt Mo&Domsjö i Örnsköldsvik. Perstorp använde biprodukter från koltillverkningenoch importerade insatsvaror för att framställa den välkända Perstorpsplattan. Fosfatbolaget i Sundsvall producerade karbid och acetylen vilket utgjorde en råvara för PVC-framställning. Mo&Domsjö startade sprittillverkning för bilbränsleanvändning på 50-talet och byggde den första fabriken för produktion av plastprodukter baserad på sprit. För den svenska industrin som börjat tillverka plast stod det snart klart att råolja var mycket mer effektiv råvara än sprit. Det visade sig att man betalade mer för spriten än vad produkterna i slutändan gav i intäkter.Tiden efter andra världskriget var en genombrottstid för plast och den petrokemiska industrin expanderade stort. Etableringsmönstret var delvis styrt av konkurrens mellan olika nationer. Industrin ansågs viktig ur nationell synvinkel och uppbyggnaden av den petrokemiska industrin i många europeiska länder garanterade staten investeringarna.De tunga petrokemiska centra som då byggdes upp är i stor utsträckning kvar idag. Detta illustrerar att denna typ av industri är både svår att flytta och svår att starta upp från noll. Under de senaste tre decennierna har de petroleumbaserade raffinaderi- och petrokemisektorerna visat kraftig tillväxt i linje med motsvarande internationella verksamheter. De företag, som tog initiativ och deltog med investeringar från start: Esso, Union Carbide, Fosfatbolaget och Mo&Domsjö, har alla genom en följd av ägarskiften ersatts av först nordiska och senare till allt större del helt internationella företag.En väsentlig strukturändring under de drygt tio senaste åren är att krackeranläggningens råvarubas knutits mer till naturgas än till råolja. Vid den ursprungliga etableringen var krackeranläggningen helt beroende av nafta, tillverkad av råolja som primär råvara. Naftan hämtades i inledningsperioden främst från Essos delägda raffinaderi i Ras Tanura i Saudiarabien.Ökande inslag av naturgaskondensat som råvarubas för krackeranläggningen har länkat Stenungsundanläggningarna till den långsiktiga produktionen av naturgas i Nordsjöländerna. “Kondensat” består av de lätta kolväten, som avskiljs som vätska ur naturgas. Användningen som petrokemiråvara medger högre utbyte av de önskade huvudprodukterna, då andelen biprodukter minskar markant. Samtidigtuppnås större flexibilitet för anpassning till de ständigt skiftande priserna i olje- och kondensatmarknaderna. Det minskade beroendet av råolja som bas och närheten till anläggningar i Nordsjöregionen där kondensat produceras, ökar försörjningssäkerheten.I Stenungssundsregionen finns idag Boeralis, Akzo Nobel, Perstorp Oxo och Norsk Hydro med ca 2 400 anställda. Scanraff vid Brofjorden har central betydelse för Lysekil med omgivningar och de tre raffinaderierna Shell, Preem och Nynäs ger direkt och indirekt många arbetstillfällen i Göteborgsregionen (Shells och Preems raffinaderier i Göteborg anses tillhöra världens mest energieffektiva anläggningar, (Johansson, 2004).). De petrokemiska etableringarna har inneburit stora förändringar för de orter där industrierna lokaliserats. Petroleumbranschen kännetecknas av hög vertikal integration, dvs den har verksamheter i de flesta led från råoljekällan till de slutliga konsumenterna (Johansson, 2004).Stenungsundsklustret med ca 3000 direkt anställda är den enskilt största och homogena kemiska industrigruppen i Sverige. Stenungsund är Skandinaviens och norra Europas största olje- och petrokemiska industri och anses vara ett av de petrokemiska centra i världen som kan konkurrera med mellanöstern.För de största petroleumföretagen på västkusten är råolja, naturgas, våtgas och nafta-propan-butan energibärare som importeras för att bearbetas av raffinaderierna och petrokemins krackeranläggningar (I en krackeranläggning skapas plastråvaran eten ur oljeprodukter.). År 2004 utgjordes produkterna från raffinaderierna (Preem, Scanraff och Shell) av insatsvaror för vidareförädling, bränslen och spillvärme.De tre företagen utgör de enda bränsleraffinaderier som finns i Sverige. Raffinaderierna tillverkar produkter som kan användas som råvara i petrokemins krackeranläggning, vilken i sin tur utgör navet i petrokemikomplexet i Stenungssund genom att förse övriga fabriker med råvaror. Produkterna i den petrokemiska industrin utgörs av olika syntetiska material och baseras på eten, propen och vätgas i Stenungssund. Polyetenplast tillverkas av Borealis, polyvinylklorid (PVC) av Hydro, aminer och tensider av Akzo Nobel, och specialkemikalier av Perstorp Oxo.Sedan 1980-talet har den kemiska industrin genomgått ett antal sammanslagningar och uppköp för att rationalisera produktionen, anpassa råvaruförsörjningen, optimera FoU och underlätta internationellmarknadsföring. Utvecklingen mot ökad specialisering och utnyttjande av stordriftsfördelar har medfört att det i stort sett bara finns en producent kvar för varje kemikalie i Sverige. Perstorp är t ex idag ett renodlat

specialkemiföretag med bl a polyoler, formaldehyd och organiska syror bland produkterna. I och med att Perstorp sålts innebär det att ägandet av större svenska kemiföretag nu i allt väsentligt är utländskt. Ett undantag är BIM Kemi med 220 anställda och en omsättning på 477 miljoner kr.Den kemiska industrins investeringar fokuserades i början av 90-talet på flaskhalsar, trimmad kapacitet, rationaliseringar samt miljöinvesteringar. Från 1995 och framåt har investeringar för att öka kapacitetenblivit vanligare. Företagen i Stenungsundsklustret har genomfört investeringar på 7 miljarder kr sedan 2000-talets början. Bland annat har Borealis investerat 3 miljarder kr och Preem är mitt i en investering på 3,5 miljoner kr.

Kemi- och plastindustrins betydelse för Sverige och övrig industriKemi- och plastindustrin har haft en enorm tillväxt de senaste 50 åren, varav de tio senaste åren framför allt inom läkemedel. Utvecklingen inom kemi- och plastindustrin har ändrat förutsättningarna för både företag och konsumenter inom många andra områden.Plastens breda användningsområde ger möjligheter för andra branscher att utveckla och förbättra sina egna produkter, och skapar nya affärsmöjligheter. Inte minst fordonstillverkarna utnyttjar plastens möjligheter och vi ser idag att plast utgör en stor andel av materialet i t ex en bil. Materialutvecklingen har även förändrat livsmedelsindustrins möjligheter till konservering vilket i sig medgett helt nya system för distribution och transporter. Exemplen på plastens användning inom olika produkter och branscher är lång.

KEMI- OCH PLASTINDUSTRIN INKLUSIVE LÄKEMEDEL I SIFFROR ÅR 2003Kemi och läkemedel, varav läkemedel, Plast&gummi TOTALTExportvärde: 96,8 miljarder kr 53, 1 miljarder kr 20,2 miljarder kr 117 miljarder krFörädlingsvärde: 55,3 miljarder kr (2002), 32,2 miljarder kr, 13,3 miljarder kr, 68,6 miljarder krAndel av BNP: 3,9 %, 3 % (2003), 0,8 %, 4,7 %Investeringar: 6,4 miljarder kr, 3,6 miljarder kr, 1,6 miljarder kr, 8 miljarder krInvestering i FoU: 14,6 miljarder kr, 13,1 miljarder kr, 0,3 miljarder kr, 14,7 miljarder krNettoexport: 23,9 miljarder kr, - 3 miljarder kr, 20,9 miljarder krAndel av export: 11,7 %, 5,9 %, 2,4 %, 14,1 %Sysselsatta: 38 000 st, 22 100 st, 22 000 st, 60 000 stElförbrukning: 5,8 TWh, 1,2 TWh, 7 TWhOljeförbrukning: 121 000 m3, 16 000 m3, 137 000 m3Antal fabriker: 916 st, 145 st, 1619 st, 2535 st

Exportvärdet för hela branschen (kemi, plast och läkemedel) är hela 117 miljarder kr vilket är 14,1 % av den totala exporten. Förädlingsvärdet är nära 70 miljarder kr. Nettoexporten ligger på ca 20 miljarder kr. Läkemedelsindustrins stora FoU-investeringar ger en total för samtliga sektorer på nära 15 miljarder kr.Plast- och kemiindustrin i Sverige omfattar idag både små privata, lokala och regionala företag, samt mycket stora internationellt verksamma koncerner. Kemikalietillverkare, distributörer, importörer, läkemedelsföretag, tillverkare av kompositprodukter och raffinaderier är några som ingår i branschen. År 2003 fanns omkring 20 företag med ca 50 fabriker i Sverige, i huvudsak i södra Sverige och i områdena kring Göteborg, Karlskoga och Stockholm, samt några fabriker kring massa- och pappersindustrin i norra Sverige. De plastbearbetande företagen är mångdubbelt fler, ca 700.Med undantag för Nynäs raffinaderi i Nynäshamn som var en tidig svensk ”pionjär-etablering” i oljebranschen, är petroleumindustrin koncentrerad till Västra götalandsregionen med ett petrokemiskt centrum i Stenungssund.Strategiska försäljningsallianser och ökad produktutveckling i samverkan med kund är strukturella anpassningsåtgärder som petroleumindustrin genomfört under 1990-talet. Borealis som producerar polyetenprodukter i Stenungssund har utvecklats framgångsrikt bland annat tack vare det geografiska kund/leverantörsklustret, produktspecialisering och råvaruflexibilitet.Kemiindustrin bidrar till miljöarbetet som producent av kemikalier för vattenrening, blekning av papper utan klor och behandling av luftföroreningar. Branschen arbetar sedan 1991 via Responsible Care för ständiga

förbättringar kring hälsa, säkerhet och miljö. De flesta kemiföretagen i Sverige är också certifierade i ISO 14001 och/eller EMAS.

Råvaruförsörjning, marknad och produkterDe svenska kemiföretagen producerar oorganiska kemikalier, explosivämnen, mineraloljebaserade kemikalier, skogsbaserade organiska kemikalier, organiska kemikalier från jordbruket, organiska finkemikalier, andra organiska kemikalier och härdplaster, färger och halvfabrikat för färger, samt läkemedel.

Råvarorna varierar.

För den skogsbaserade kemikalieproduktionen behövs både skogsråvara och biprodukter från massa- och papperstillverkningen. Jordbrukskemikalierna är oftast baserade på vegetabilisk olja.Raffinaderiernas och den petrokemiska industrins lönsamhet är i hög grad kopplad till råoljepriset. Råoljan svarar för en stor del av den totala produktionskostnaden, både direkt som råvara och indirekt genom kostnader för transporter och uppvärmning. Eftersom olja- och gasdeponier saknas i Sverige är den petrokemiska industrin till 100 % beroende av import för sin försörjning.

Trender inom kemi- och plastindustrinIdag finns flera hundra olika plaster och tillväxten inom polymera material har passerat alla andra material. Under mottot ”Plaster för ett hållbart samhälle” etablerade exempelvis Chalmers tekniska högskola 2004 ett Polymercenter i samarbete med den petrokemiska industrin och ytterligare ett antal aktörer. Aktiviteterna fokuseras på produkter som skapar värde för konsumenterna genom hållbara processer. Ett delmål är bland annat att förbättra tillväxten för små regionala platsttillverkare genom utbyte av kunskap och idéer.Råvarorna till den globala petroleumindustrin är råoljor och naturgas. Svenska raffinaderiers import av råoljor och importerade färdiga oljeprodukter hämtats från fyndigheter i andra länder. Den globala oljeindustrin är i stor utsträckning inriktad på produktion av ett begränsat urval av produkter med bredast möjliga marknad, t ex motorbränslen, eldningsoljor eller petrokemiråvaror. Detta innebär krav på hårt driven standardisering, vilket medger att kunderna relativt fritt kan växla mellan olika leverantörer. Konsekvensen är hård konkurrens inom områden med stora volymer, men också relativt lågt förädlingsvärde för huvudprodukterna som styrs framför allt av priset (t ex kilopris).Inom den globala petroleumindustrin dominerar produktion av stapelvaror (commodity products), vilket innebär en stark fokusering på utvinning av råvaran, produktion av volymprodukter enligt internationella specifikationer och relativt lågt förädlingsvärde, dvs det sker en förhållandevis blygsam teknisk utveckling av själva produkterna. Man arbetar istället på att förbilliga tillverkningsprocessen.Den svenska petroleumindustrin har i stor utsträckning gått från de enklaste stapelvarorna till mer nischade produkter, till exempel miljöbränslen och specialsmörjoljor, eftersom förutsättningarna inte medger produktion av standardiserade stapelvaror till ”lägsta-priser”. Man söker sig istället till nischmarknader där marginalerna är större. Här spelar faktorer som innovation, kundanpassning och differentiering roll. Samtidigt blir konsekvensen också att nischerna i sig blir allt mindre, vilket skapar osäkerhet kring den framtida marknadspotentialen.En utvecklingsväg för petrokemisk industri är att gå upp i förädlingskedjan och vidareförädla insatsvaran.En möjlig utveckling är att den europeiska industrin måste koncentrera sina resurser till ett fåtal world scale super sites för att stärka konkurrenskraften.

Läkemedelsproduktionens specifika villkor

Läkemedelsindustrin som bransch ingår i kemi- och plastindustrin. Läkemedelsindustrin kan emellertid i sin verksamhet sägas stå på tre ben: det processinriktade, det livsmedelsnära och det biotekniska. De specifika

förutsättningar och produktionsvillkor detta innebär motiverar därför en egen beskrivning.

En expansiv och exportintensiv bransch med omfattande FoUSverige har haft stora framgångar inom den medicinska forskningen och läkemedelsutvecklingen. Relativt befolkningsstorleken har Sverige den största bioteknikindustrin i världen mätt i antal bolag, och är nummer nio i världen räknat i absoluta antalet bolag. Totalt 22 100 personer är anställda inom läkemedelsindustrin,varav 5800 inom forskning och utveckling, dvs drygt 26 % arbetar med FoU. Läkemedelsindustrins exportvärde är 53 miljarder kronor (2004) vilket innebär att varje anställd genererar exportinkomsterpå drygt 2,4 miljoner kronor. Inom svensk bioteknikindustri arbetar ytterligare närmare 8000 personer.Inom läkemedelsindustrin pågår fortlöpande strukturomvandlingar och rationaliseringar. Drivande bakom fusioneringar och uppköp är industrins stora forsknings- och utvecklingskostnader.

SPECIFIKA SIFFROR FÖR LÄKEMEDELSINDUSTRIN

Exportvärde: 53 067 MSEK (2004)Handelsbalans: 32 207 MSEK (2004)Andel totalexport: 5,9% (2004)Produktionsvärde: 74 170 MSEK (2003)Förädlingsvärde: 39 265 MSEK (2003)Andel av BNP: 3% (2003)Nettoinvesteringar: 3 565 MSEK (2003)Investering i FoU: 662 MSEK (2003)Sysselsatta: 22 100 personer (2004, källa LIF)Antal arbetsställen: 145 (2004)

Idag pågår en betydande utveckling inom bioteknikområdet och Sverige ligger, näst efter England, längst fram i Europa. Det finns ett nära samarbete och beroende mellan läkemedels- och bioteknikbolag. Bland annat är en del av de större svenska bioteknikbolagen avknoppningar från läkemedelsföretag.Det är en dyr process att ta fram ett nytt läkemedel. Från att forskningen kring ett nytt läkemedel inleds tills det är färdigt för lansering tar det 10-15 år med en kostnad på 7-8 miljarder kronor för varje enskilt medel. Kostnaderna plus en vinstmarginal ska tjänas in under patenttiden och även möjliggöra finansieringen av utveckling av nya läkemedel. Varje lönsamt läkemedel ska också bära utvecklingskostnaderna för de projekt som inte resulterar i färdiga produkter. Endast 30 % av alla läkemedel som når marknaden anses bära sina egna utvecklingskostnader.

Läkemedelsindustrins produktionsvillkorProduktionsfrågorna har tidigare inte haft något större fokus inom läkemedelsindustrin. Anledningen är bl a att produktionskostnaderna har varit förhållandevis låga jämfört med kostnaderna för att ta fram produkterna. Nu ser man emellertid en trend där produktionen konkurrensutsätts. Det börjar löna sig allt mer att effektivisera produktionen i syfte att sänka produktionskostnaderna. Kapacitetsutnyttjandet inom läkemedelstillverkning ligger idag på 30-40 % vilket innebär att potentialen till produktionseffektivisering är stor. En av flaskhalsarna i nuvarande läge är långa omställningstider, vilket indikerar ett behov av ökad flexibilitet i befintliga anläggningar. Sverige har historiskt sett haft en tradition av hög produktkvalitet.Idag gäller förutbestämda kvalitetskrav på produkterna som ska uppfyllas oavsett produktionsställe. Detta medför att produktkvaliteten i sig inte längre är samma konkurrensfördel. Därför är möjlighetengod att produktionen istället skulle kunna utgöra ett strategiskt konkurrensmedel för svensk läkemedelsindustri.