struktur- och sammanhållningspolitik · fiskeri regional utveckling transport och turism...

Jordbruk och landsbygdens utveckling

Kultur och utbildning

Fiskeri

Regional utveckling

Transport och turism

Generaldirektoratet för intern Politik

PolicyavdelningStruktur- och SammanhållningSPolitik

RollUtredningsavdelningarna är forskningsenheter som ger specialiserad rådgivning till utskott, interparlamentariska delegationer och andra parlamentariska organ.

PolitikområdenJordbruk och landsbygdens utvecklingKultur och utbildningFiskeriRegional utvecklingTransport och turism

HandlingarBesök Europaparlamentets webbplats: http://www.europarl.europa.eu/studies

B PolicyavdelningStruktur- och SammanhållningSPolitik

Foto: iStock International Inc., Photodisk, Phovoir

B Generaldirektoratet för intern Politik

Transport och turism

Regional utveckling

Fiskeri

Kultur och utbildning

Jordbruk och landsbygdens utveckling

GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK

DIREKTORAT B: STRUKTUR- OCH SAMMANHÅLLNINGSPOLITIK

FISKERI

INDUSTRIELLT FISKE I ÖSTERSJÖN

MEDDELANDE

Detta dokument har beställts av Europaparlamentets fiskeriutskott. FÖRFATTARE Hans LASSEN Danmark ANSVARIG HANDLÄGGARE Irina POPESCU Utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik Europaparlamentet E-postadress: [email protected] REDIGERINGSASSISTENT: Virginija KELMELYTE SPRÅKVERSIONER Original: EN Översättning: DE, PL, SV. OM UPPHOVSMANNEN Kontakta utredningsavdelningen på [email protected] för prenumeration på det månatliga nyhetsbrevet och i andra ärenden [email protected] Texten färdigställdes i mars 2011. Bryssel, © Europaparlamentet, 2011. Detta dokument finns på Internet: http://www.europarl.europa.eu/studies ANSVARSFRISKRIVNING Författaren är ensam ansvarig för de åsikter som uttrycks i detta dokument, vilka inte nödvändigtvis sammanfaller med Europaparlamentets officiella ståndpunkt. Reproduktion och översättning i icke-kommersiella syften är tillåten, under förutsättning att källan anges och att utgivaren meddelas i förväg samt tillställs en kopia.

mailto:[email protected]:poldep%[email protected]://www.europarl.europa.eu/studies

GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK

DIREKTORAT B: STRUKTUR- OCH SAMMANHÅLLNINGSPOLITIK

FISKERI

INDUSTRIELLT FISKE I ÖSTERSJÖN

MEDDELANDE

Sammandrag: Vid fiske av skarpsill och sill som djurfoder och för industriella ändamål (fiskmjöl och oljeproduktion) i Östersjön används huvudsakligen trålar. Fångster avsedda som livsmedel tas också upp med trål. Landningarna av skarpsill och sill styrs av efterfrågan. Internationella havsforskningsrådet har inte fastställt något mål för maximal hållbar avkastning (MSY) för alla bestånd, men fångsterna av sill och skarpsill i Östersjön tycks ligga i närheten av dagens MSY-nivåer eller något däröver. Förändringar av sill- och skarpsillsbeståndens storlek och tillväxt beror åtminstone delvis på förändringar av predationen från torsk och på miljöfaktorer.

IP/B/PECH/NT/2010-152 31/03/2011 PE 460.040 SV

Industriellt fiske i Östersjön

3

INNEHÅLL

FÖRKORTNINGAR 5

FIGURER 6

TABELLER 7

SAMMANFATTNING 9

BAKGRUND 11 1.1. Inledning 11 1.2. Politiska beslut som påverkar fisket i Östersjön 13 1.3. Ekosystemens samverkan i Östersjöns pelagiska system 14 1.4. Dioxiner i Östersjön 15

2. DET PELAGISKA FISKET I ÖSTERSJÖN 17 2.1. Förvaltningsåtgärder 18 2.2. Landningar från Östersjöfisket 20 2.3. Östersjöländernas fiskeflottor 27

3. DE PELAGISKA BESTÅNDENS TILLSTÅND 31 3.1. Skarpsill i Östersjön (delområdena 22–32) 31 3.2. Sill i västra Östersjön (delområdena 22–24) 33 3.3. Sillen i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29 och 32) 37 3.4. Sillen i Rigabukten (delområde 28.1) 39 3.5. Sillen i Bottenhavet (delområde 30) 41 3.6. Sillen i Bottenviken (delområde 31) 43

4. AVSLUTANDE KOMMENTARER 45 4.1. Uppgifternas kvalitet 46 4.2. Orsakerna till trenderna för de pelagiska fiskbestånden 46 4.3. De industriella landningarnas påverkan på trenderna för bestånden och

beståndens tillstånd 48

REFERENSER 49

Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik

4


5

FÖRKORTNINGAR

CPUE Fångst per ansträngningsenhet

EUF Gemensamma fiskeripolitiken

Eurostat EU:s statistikkontor

F0.1 Referenspunkt för fiskedödlighet som ofta används som en indikator

för MSY-nivå för pelagiska arter

FAO FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor

FMSY Fiskedödlighet vid MSY

Fpa Referenspunkt för fiskedödlighet i enlighet med försiktighetslinjen

HELCOM Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö

ICES Internationella havsforskningsrådet

MEDPOL Föroreningsprogrammet i handlingsplanen om fiske i Medelhavet

MSFD Ramdirektivet om en marin strategi

MSY Maximal hållbar avkastning

MSY Btrigger Referenspunkt för låg biomassa som används i ICES ramar för

maximal hållbar avkastning som en larmsignal som manar till

åtgärder

Natura 2000 Ett sammanhängande nät med skyddsområden upprättat i enlighet

med livsmiljö- och fågeldirektiven

NSAS Höstlekande Nordsjöfisk (sill)

oal Total längd (på ett fartyg)

Ospar Osparkommissionen (den marina miljön i Nordostatlanten)

PCB Polyklorerade bensener

PO Producentorganisation

POP Långlivade organiska föroreningar

SSB Lekbeståndets biomassa

TAC Tillåten totalfångst

WBSS Vårlekande fisk i västra Östersjön (sill)

WSSD Världstoppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg 2002)


6

FIGURER Figur 1: Östersjön och dess delområden 22–32. Område IIIa (Skagerrak-Kattegatt) är inte en del av Östersjön. 17

Figur 2: Totala rapporterade landningar (ton) från Östersjön 20

Figur 3: Landningar av pelagiska arter från Östersjön. Följande arter omfattas: sill, skarpsill, makrill, blåvitling, taggmakrill, ansjovis och spigg. Sill och skarpsill dominerar stort 21

Figur 4: Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per flaggstat och hamn (ton) 22

Figur 5: Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per hamn (utom Nordsjö- och Skagerrakhamnarna) från Östersjöfartyg 22

Figur 6: Användning av pelagiska arter från Östersjön 25

Figur 7: Produktion av fiskmjöl per land. Den danska och ryska produktionen omfattar betydande landningar från andra områden än Östersjön, och dessa siffror kan inte användas som en indikation på produktionen av fiskmjöl från Östersjön. Polen rapporterade ingen produktion av fiskmjöl 26

Figur 8: Skarpsill i Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd 33

Figur 9: Migrationsmönster för sill i västra Östersjön 34

Figur 10: Sillen i västra Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd 37

Figur 11: Sill i centrala Östersjön. Delområdena 25–27,28.2, 29 och 32 39

Figur 12: Sill i Rigabukten. Indikatorer på beståndets tillstånd 41

Figur 13: Sill i Bottenhavet (delområde 30). Indikatorer på beståndets tillstånd 43


7

TABELLER Tabell 1. Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (FMSY är exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning, MSY Btrigger är en låg biomassa som fungerar som en varningssignal och innebär att det krävs särskilda åtgärder och reducerad fiskedödlighet) 10

Tabell 2. Den globala fiskmjölsmarknaden uppdelad på sektorer (2010, prognos) 11

Tabell 3. Pris per ton för landad pelagisk fisk i Finland avsedd som livsmedel respektive för industriell användning (2004–2009) 12

Tabell 4. Minsta tillåtna maskstorlek (sträckt maska) i lyftet på trålar som används för fiske efter sill och skarpsill. Dessa regler gäller inte fiske efter sill/skarpsill i Rigabukten 18

Tabell 5. Medelvikt (g) för fullvuxen sill (den äldsta åldersgruppen 2009) i fångsterna 19

Tabell 6. Totala tillåtna fångstmängder för sill och skarpsill för EU 2011 samt förändringar jämfört med 2010 19

Tabell 7. Totala fångster av tobisfisk (ton) 21

Tabell 8. Artsammansättning (viktprocent) i stickprov tagna i danska hamnar på industriella landningar från Östersjön 2010 24

Tabell 9. Användning av produktionen av pelagiska arter (ton) i EU:s Östersjöländer utom Danmark (Finland, Estland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige) 26

Tabell 10. Användningen av pelagiska arter per land 27

Tabell 11. Det totala antalet fiskefartyg (>24 m). De danska, tyska och svenska flottorna fiskar också utanför Östersjön 28

Tabell 12. Skarpsill i Östersjön, delområdena 22-32. Landningar per land (ton) 32

Tabell 13. TAC (ton) för sill i västra Östersjön, delområdena 22-24, 2009. TAC anges per land 35

Tabell 14. Landningar av NSAS- och WBSS-sill från Skagerrak-Kattegatt och västra Östersjön 35

Tabell 15. Sillandningar (kt) från områden där sill från västra Östersjön utnyttjas: Skagerrak (SK), Kattegatt (KAT), Öresund och västra Östersjön 36


8

Tabell 16. Sill i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29 och 32). Landningar per land (ton) 38

Tabell 17. Landningar (ton) av sill från Rigabukten 40

Tabell 18. Sill delområde 20 (Bottenhavet). Landningar per land (ton) 42

Tabell 19. Sillen i Bottenviken Landningar per land (ton) 44

Tabell 20. Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (FMSY är exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning, MSY Btrigger är en låg biomassa som fungerar som en varningssignal och innebär att det krävs särskilda åtgärder och reducerad fiskedödlighet). 47


9

SAMMANFATTNING Om fiske betraktas som industriellt eller inte beror på hur fångsterna används. Det industriella fisket tillhandahåller råvaror för produktion av fiskmjöl och fiskolja eller fisk som används direkt som djurfoder, det vill säga inte är avsedd som livsmedel. I Östersjön fiskas sill (Clupea harengus) och skarpsill (Sprattus sprattus) industriellt. Detta är en viktig verksamhet som ger ca 300 000 ton råvaror om året. Det finns inga särskilda regelverk om industriellt fiske. Trålar med identiska egenskaper för selektivitet landar fångster som används för produktion av fiskmjöl och fiskolja, som djurfoder och som livsmedel. Samma åldersgrupper exploateras av det industriella fisket som av fiske för livsmedelsändamål. Trålarna använder en maskstorlek om 16 mm och siktar in sig på skarpsill i söder och sill i norr. Fångster av skarpsill kan innehålla bifångster av sill. Vid sillfiske används en maskstorlek om 32 mm. Produktionen av fiskmjöl och fiskolja sker i Danmark. Betydande mängder pelagisk fisk används direkt som djurfoder och i vattenbruket, särskilt i Finland. Det industriella skarpsillsfisket äger huvudsakligen rum i den egentliga Östersjön. I Bottenhavet och Bottenviken riktar man in sig på sill, och en stor del av landningarna används som djurfoder. Mycket lite av dessa fångster kastas överbord och bifångsterna av torsk är mycket små. Sillen i västra delen av Östersjön växer snabbare och blir större än sillen öster om Bornholm. Sillens maximistorlek minskar längre norrut och är som lägst i Finska viken. Den landade fisken är inte enhetlig i hela Östersjöområdet, utan består av olika produkter. Fisk som fångas i Östersjön, i synnerhet fet fisk som lax, sill och skarpsill, innehåller höga halter av dioxiner och dioxinliknande PCB. Fiskmjölet och oljeprodukterna uppfyller dock kommissionens bestämmelser, som begränsar de tillåtna mängderna dioxiner och dioxinliknande PCB i sådana produkter. Vid fiske av pelagiska arter används lätta trålar och fasta redskap, vilket gör att livsmiljöerna inte påverkas så mycket. Trålarna anses inte ha några större bifångster av marina däggdjur och havsfåglar. Uppgifterna om bifångster är emellertid bristfälliga. Det pelagiska fisket påverkar framför allt målarterna, det vill säga sill och skarpsill. Artsammansättningen i blandade landningar av sill/skarpsill är inte närmare känd. Den senaste tidens tillsynsinitiativ har lett till bättre uppskattningar, men urvalet är fortfarande otillfredsställande. Bestånden av sill och skarpsill varierar mellan olika områden. I Östersjön utnyttjas sill och skarpsill ungefär vid eller strax över den nivå som motsvarar maximal hållbar avkastning och predationstrycket kommer för närvarande främst från torsken. Sillen i den västra delen av Östersjön påverkas avsevärt av fisket i den östra delen av Nordsjön och i Skagerrak/Kattegatt, eftersom denna sill migrerar utanför Östersjön. En sammanfattning av beståndens tillstånd enligt rapporten från ICES rådgivande kommitté (2010) återfinns i tabell 1.


10

Tabell 1. Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (FMSY är exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning, MSY Btrigger är en låg biomassa som fungerar som en varningssignal och innebär att det krävs särskilda åtgärder och reducerad fiskedödlighet).

ART BESTÅNDETS TILLSTÅND

Fiskedödlighet i förhållande till FMSY

Fiskedödlighet i förhållande till försiktighetsgränserna

Lekbeståndets biomassa i förhållande till försiktighetsgränserna

Lekbeståndets biomassa i förhållande till försiktighetsgränserna

Skarpsill i Östersjön (22–32)

Ej fastställd Över Ej fastställd Ej fastställd

Sill i den västra delen av Östersjön (22–24) och i Skagerrak/Kattegatt (IIIa)

Över Ej fastställd Under Ej fastställd

Sill i centrala Östersjön (25–27, 28.2, 29, 32)

Över Över Ej fastställd Ej fastställd

Sill i Rigabukten (28–1)

Över Över Över Ej fastställd

Sill i Bottenhavet (30)

Ej fastställd Under Ej fastställd Ej fastställd

Sill i Bottenviken (31)

Ingen bedömning

Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010)


11

BAKGRUND

VIKTIGA SLUTSATSER

Om fiske betraktas som industriellt eller inte beror på hur fångsterna används. Det industriella fiskets landningar bearbetas till fiskmjöl och fiskolja eller används som djurfoder och är inte avsedda som livsmedel. Detta är en viktig näring i Östersjön och fisket inriktar sig främst på sill och skarpsill.

Beståndet av skarpsill och beståndet av sill i centrala Östersjön delas mellan EU och Ryssland.

Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (2002) ställde sig EU bakom målet att bibehålla eller återställa bestånden till nivåer som möjliggör maximal hållbar avkastning, om möjligt senast 2015. Målet om maximal hållbar avkastning 2015 gäller också bestånd som utnyttjas av det industriella fisket i Östersjön.

Skarpsillsbeståndets, och i viss utsträckning, sillbeståndets storlek är avhängig av torskpredationen, och därmed av torskbeståndets storlek. Återhämtningen av skarpsillsbeståndet beror på temperaturförhållandena de månader då skarpsillens gonader, ägg och larver utvecklas. Därför är maximal hållbar avkastning för sill och skarpsill beroende av torskens biomassa och av miljöförhållandena.

Vid industriellt fiske används i allmänhet pelagiska eller lätta bottentrålar, vilket innebär att livsmiljöpåverkan är liten. Trålarna har heller inte några större bifångster av marina däggdjur och havsfåglar.

Fisk som fångas i Östersjön, i synnerhet fet fisk som lax, sill och skarpsill, innehåller höga halter av dioxiner och dioxinliknande PCB. Fiskmjölet och fiskoljeprodukterna uppfyller dock kommissionens bestämmelser, som begränsar de tillåtna mängderna dioxiner och dioxinliknande PCB i sådana produkter.

1.1. Inledning Om fiske betraktas som industriellt eller inte beror på hur fångsterna används. Det industriella fiskets landningar bearbetas till fiskmjöl och fiskolja eller används som djurfoder och är inte avsedda som livsmedel. Detta är en viktig näring i Östersjön och fisket inriktar sig främst på sill (Clupea harengus) och skarpsill (Sprattus sprattus). Globalt fördelar sig användningen av fiskmjöl som i tabell 2.

Tabell 2. Den globala fiskmjölsmarknaden uppdelad på sektorer (2010, prognos)

SEKTOR %

Vattenbruk 56

Grisar 20

Fjäderfä 12

Annat 12

Källa: Miles och Chapman (2009)


12

Europeiska unionen är en av de största konsumenterna av fiskfoderprodukter och svarar för knappt 20 % av världens fiskmjöl och fiskolja. I Europaparlamentets studie ”Fiskmjöls- och fiskoljeindustrin: dess roll i den gemensamma fiskeripolitiken” (2004) beskrivs fiskmjöls- och fiskoljeindustrin i Europeiska unionen. FAO (1998) diskuterar användningen av fisk till fiskmjöl och fiskolja och i dess tekniska riktlinjer för ansvarsfullt fiske nr 7 står det i rekommendation 11.1.9 att länderna ”bör uppmuntra användningen av fisk som livsmedel och främja fiskkonsumtion när så är lämpligt.” Denna rekommendation begränsas av följande: ”När stora mängder arter av lågt värde för vilka det inte omedelbart finns någon ekonomiskt gångbar marknad landas kan kostnaderna för att bevara fisken och transportera den till efterfrågecenter göra användning som livsmedel mindre lämplig. Produktion av djurfoder eller gödningsmedel kan vara ett alternativ som innebär att fisken ändå finns kvar i livsmedelskedjan. Dessutom är de branscher som använder fiskmjöl som råvara, såsom djuruppfödnings- och vattenbrukssektorerna, själva viktiga arbetsgivare och leverantörer av livsmedel. Vattenbruket kan till exempel vara ett viktigt sätt att få in utländsk valuta och förse inlandsområden, där andra proteinrika livsmedel kanske inte finns, med fisk. Dessa makroekonomiska faktorer måste tas med i beräkningen och ställas mot varandra för att fastställa när det är lämpligt att främja användningen av fisk som livsmedel.” FAO tar i sina riktlinjer ställning till användning av fisk för att producera fiskmjöl från etisk synpunkt: om fisken kan ätas av människor bör man hellre anstränga sig för att omvandla den till livsmedel än bearbeta den till fiskmjöl och fiskolja. Fiskeindustrier som verkar i en marknadsbaserad miljö strävar hela tiden efter just detta, om än av ett annat skäl: det kan potentiellt ge mycket högre vinst per ton fångad fisk än bearbetning till fiskmjöl. I tabell 3 visas som ett exempel erhållna priser på finska landningar av pelagisk fisk (sill och skarpsill) avsedd som livsmedel respektive för industriell användning (som djurfoder). Tabell 3. Pris per ton för landad pelagisk fisk i Finland avsedd som livsmedel

respektive för industriell användning (2004–2009)

ANVÄNDNING 2004 2005 2006 2007 2008 2009

Livsmedel 216 181 200 194 186 199 Industriell användning 82 79 109 90 100 94

Källa: Eurostat Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (2002) ställde sig EU bakom målet om ett hållbart globalt fiske och målet om att ”upprätthålla eller återställa fiskbestånden till nivåer som möjliggör maximal hållbar avkastning, med målet att uppnå detta mål för utfiskade bestånd snarast möjligt och där så är möjligt senast år 2015”. Målet om maximal hållbar avkastning 2015 gäller EU:s fiske som helhet, också det industriella fisket i Östersjön.


13

1.2. Politiska beslut som påverkar fisket i Östersjön

Den gemensamma fiskeripolitiken (rådets förordning (EG) nr 2371/2002) Den gemensamma fiskeripolitiken (GFP), som infördes genom rådets förordning (EG) nr 2371/2002, är det viktigaste ramverk som reglerar fisket i EU. Syftet med den gemensamma fiskeripolitiken är ”att ge förutsättningar för ett hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser och vattenbruk i samband med en hållbar utveckling, med beaktande av miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter på ett väl avvägt sätt”. Hörnpelaren i den gemensamma fiskeripolitiken är att begränsa och kontrollera fångstvolymerna genom att fastställa totala tillåtna fångstmängder tillsammans med tekniska regler och ordningar för fiskeansträngningen. Den europeiska fiskerikontrollpolitiken är en viktig del av den gemensamma fiskeripolitiken eftersom en effektiv tillämpning av kontrollpolitiken är en förutsättning för att den gemensamma fiskeripolitiken ska vara trovärdig. Avtalet mellan Ryssland och EU om fisket i Östersjön Beståndet av skarpsill och beståndet av sill i centrala Östersjön delas mellan EU och Ryssland, och Ryssland utnyttjar dessa bestånd. Förvaltningen av bestånden bygger på ett avtal mellan Europeiska unionen och Ryska federationens regering om samarbete om fisket och om bevarande av marina levande tillgångar i Östersjön1. I artikel 14 i detta avtal anges att parterna ska inrätta en gemensam kommitté med uppgift att till respektive myndigheter lämna rekommendationer till åtgärder enligt artikel 5 för relevant fiske och relevanta bestånd i Östersjön. Ramdirektivet om en marin strategi Syftet med Europeiska unionens ramdirektiv om en marin strategi (Europeiska kommissionen, 2008a) är att skydda den marina miljön i Europa bättre. Ramdirektivet ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå en god miljöstatus i den marina miljön senast 2020, i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål för långsiktig förvaltning av fiskbestånden. De regionala marina konventionerna (Ospar, Helcom och Medpol) får en central roll i och med genomförandet av ramdirektivet. Dessa konventioner har inga rättsliga grunder för tillämpningen och ingen stark koppling till fisket. I Helcoms handlingsplan för Östersjön (2007) konstaterar man att fisket påverkar miljön och fastställer åtgärder för att förbättra områdets miljöstatus. Ramdirektivet, och den marina delen av Natura 2000, är ”miljöpelaren” i EU:s integrerade havspolitik. Det bör bidra till den ekosystembaserade strategin för hantering av mänsklig verksamhet i den marina miljön, däribland det kommersiella fisket.

1 Se Europeiska unionens officiella tidning L 129, 28.5.2009, s. 2.


14

Den integrerade havspolitiken EU:s integrerade havspolitik (2007) kopplar samman den gemensamma fiskeripolitiken och ramdirektivet. Kommissionen säger i sitt meddelande om en integrerad havspolitik att vi måste ”hantera effekterna av intensivare – och med varandra konkurrerande – sätt att använda havet inom områden som sjöfart, fiske, vattenbruk, fritidsliv, havsbaserad energiproduktion och andra former av exploatering av havsbottnen. Fysisk planering av kust- och havsområden är därmed ett grundläggande verktyg för hållbar utveckling av havs- och kustområden och för att återställa av Europas hav till en frisk miljö.” (Europeiska kommissionen, 2007). Natura 2000-områden (fågel- och livsmiljödirektiven) EU:s medlemsstater är ålagda att utse områden till skyddsområden för livsmiljöer och fågelarter. Detta är en ständigt pågående process som inte förväntas påverka det pelagiska fisket i Östersjön nämnvärt, förutom i kustområdena. Fångster för industriell användning hämtas huvudsakligen ute till havs.

1.3. Ekosystemens samverkan i Östersjöns pelagiska system Rapporten från ICES rådgivande kommitté (2008) innehåller en allmän översikt av ekosystemet i Östersjön. Det finns stora skillnader mellan underuppdelningarna i fråga om biologisk produktion respektive allmän biologi. I söder är salthalten 10–20 promille, men Bottenviken i norr består nästan av sötvatten. De norra områdena (Finska viken och norr om Åland) är istäckta från november till april, men istäckets utbredning varierar betydligt från år till år. I genomsnitt varar issäsongen i norra egentliga Östersjön i omkring 20 dagar. I Bottenviken varar den i omkring sex månader (Östersjöportalen, SYKE, Finland)2. Viktiga vetenskapliga studier under de senaste åren har ökat förståelsen för ekosystemet i Östersjön och i synnerhet av hur fiskarterna samverkar (se t.ex. ICES/WGIAB 2009; 2010). Näringsvävens struktur har förändrats (systemskiften) i Östersjön under de senaste 40 åren (se ICES/WGIAB, 2009). Österblom et al. (2007) hävdar att dessa förändringar i Östersjön är en följd av mänsklig påverkan, även om klimatvariationer kan ha inverkat på tidpunkten, omfattningen och persistensen. Skarpsillsbeståndets, och i viss utsträckning, sillbeståndets storlek är avhängig av torskpredationen, och därmed av torskbeståndets storlek3. Graumann and Yula (1989) visar att mängden skarpsillslarver till stor del beror på hydrografiska förhållanden, och MacKenzie och Köster (2004) visar att återhämtningen av skarpsillsbeståndet beror på temperaturförhållandena de månader då skarpsillens gonader, ägg och larver utvecklas. Därför är maximal hållbar avkastning för sill och skarpsill beroende av torskens biomassa och av miljöförhållandena. Vilken utnyttjandenivå som motsvarar maximal hållbar avkastning beror särskilt på torskens biomassa. Torskbeståndet har varit lågt sedan i början av 1990-talet, till följd av ett för omfattande fiske och ogynnsamma miljöförhållanden. I och med att torsken försvann uppstod ett skifte i ekosystemets struktur i centrala Östersjön, såsom nämndes ovan, och beståndet av

2 http://www.itameriportaali.fi 3 Sammanfattning baserad på ICES/WGIAB (2009) och Casini et al. (2008, 2009a,b).


15

skarpsill – som helt livnär sig på djurplankton – ökade betydligt. Resultatet blev att den totala biomassan av djurplankton minskade och att mängden fytoplankton ökade. Under de senaste åren har de hydrologiska förutsättningarna för en återhämtning av torskbeståndet förbättrats. Det finns inte bara gynnsamma villkor för att ägg och larver ska överleva, utan också möjligheter att öka utvecklingen av ett av de djurplankton som torsklarverna främst livnär sig på, hoppkräftan Pseudocalanus spp. Torskbeståndet har emellertid inte återhämtat sig som förväntat, möjligen beroende på de stora resurserna för torsklarver men också på skarpsillsbeståndets förändrade storlek och skarpsillens predation på torskägg. De återkopplingsmekanismer som kan fördröja torskbeståndets återhämtning gäller inte bara skarpsillens kontroll av födan. Därför fastställs maximal hållbar avkastning på utnyttjandenivå med hjälp av enkla referenspunkter för exploateringen, såsom F0.1. Vid industriellt fiske används i allmänhet pelagiska eller lätta bottentrålar, vilket innebär att livsmiljöpåverkan är liten. Trålarna har heller inte några större bifångster av marina däggdjur och havsfåglar. Det finns dock inte tillräckliga uppgifter om bifångster av marina däggdjur och havsfåglar (ICES/SGBYC, 2010). Det pelagiska fisket påverkar framför allt målarterna, dvs. sill och skarpsill.

1.4. Dioxiner i Östersjön Dioxinerna i Östersjön transporteras från landbaserade källor med luften eller via vattenvägarna4. Dioxinerna sprids över hela Östersjöområdet. Eftersom dioxiner är beständiga och anrikas i miljön ökar koncentrationerna högre upp i livsmedelskedjan. Stora mängder, som har ackumulerats under många decennier, finns lagrade i sediment på havsbotten. Utsläppen från kända källor har minskat under de senaste 10–20 åren. I den sydvästra delen av Östersjön och i danska vatten är det genomsnittliga dioxininnehållet i sill 2–2,5 ng WHO-TEQ/kg färskvara. Som jämförelse är nivåerna ungefär dubbelt så höga i den egentliga Östersjön och Finska viken, och fyra gånger så höga i Bottenhavet och den södra delen av Bottenviken. Det finns inte tillräckliga uppgifter om dioxinhalten i sill för att man ska kunna göra en tillförlitlig tidsserieanalys. Preliminära uppgifter från finska provtagningar från artbanker på många olika platser visar att koncentrationerna i sill var högre i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Dioxinerna omfattas av Stockholmskonventionen om beständiga organiska föreningar (POP). Oron för hur dioxinerna påverkar människors hälsa har lett till EU-direktiv om maximala tillåtna nivåer i livsmedel och djurfoder (Europeiska kommissionen, 2006; 2008c). Sverige och Finland har undantag från dessa nivåer under en övergångsperiod fram till 2011. Dioxinhalterna i fet fisk som sill, skarpsill och lax från Östersjön är ofta högre än de gränser som EU har fastställt för livsmedel och djurfoder. Fiskmjöl och fiskolja som produceras av Östersjöfisk innehåller tillåtna halter av dioxin (Fishmeal Information Network, 2007).

4 Sammanfattning av TEMANORD (2010).


16


17

2. DET PELAGISKA FISKET I ÖSTERSJÖN

VIKTIGA SLUTSATSER

Det industriella skarpsillsfisket äger rum i den egentliga Östersjön. I Bottenhavet och Bottenviken riktar man in sig på sill, och en stor del av landningarna används som djurfoder. De tekniska åtgärderna är desamma för det industriella fisket i Östersjön som för fiske där fångsterna är avsedda att användas som livsmedel.

Produktionen av fiskmjöl och fiskolja sker i Danmark. Betydande mängder pelagisk fisk används direkt som djurfoder och i vattenbruket, särskilt i Finland.

Mycket lite av dessa fångster kastas över bord och bifångsterna av torsk är små.

De industriella trålarna använder en maskstorlek om 16–22 mm och siktar in sig på skarpsill i söder och sill i norr. Fångster av skarpsill kan innehålla bifångster av sill.

Vid riktat sillfiske med trål används en maskstorlek om 32–40 mm. Riktat sillfiske med nät förekommer.

Östersjön är indelad i delområdena 22–32 (figur 1). Dessa delområden används vid bedömningar av fiskbestånden och för administrativa och statistiska syften. Figur 1: Östersjön och dess delområden 22-32. Område IIIa

(Skagerrak-Kattegatt) är inte en del av Östersjön.

Källa: ICES


18

2.1. Förvaltningsåtgärder För att reglera det pelagiska fisket i Östersjön har man främst infört bestämmelser om maskstorlek och totala tillåtna fångstmängder. Tekniska åtgärder som är tillämpliga på det pelagiska fisket i Östersjön (rådets

förordning (EG) nr 2187/2005) Direkt fiske efter sill och skarpsill utförs främst med trålar. Bestämmelserna sammanfattas i tabell 4. Beroende av maskstorlek och det område där fisket sker får de fångstmängder som finns ombord inte innehålla mer än en viss procentuell andel torsk (3 %), vitling (40 %) och, i fångster av skarpsill och tobisfiskar, sill (45 %). I praktiken fiskas tobisfiskar med mindre maskstorlek än 16 mm (sträckt maska) och skarpsill med maskor på 16–22 mm. Tabell 4. Minsta tillåtna maskstorlek (sträckt maska) i lyftet på trålar som

används för fiske efter sill och skarpsill. Dessa regler gäller inte fiske efter sill/skarpsill i Rigabukten.

Maskstorlek (mm sträckt maska)


19

Tabell 5. Medelvikt (g) för fullvuxen sill (den äldsta åldersgruppen 2009) i fångsterna.

DELOMRÅDE VIKT (g) DELOMRÅDE VIKT (g)

22–24 220 28.2 44

25 70 29 41

26 71 30 52

27 50 31 43

28.1 30 32 22 Källa: ICES/WGBFAS (2010) och ICES/HAWG (2010)

Totala tillåtna fångstmängder 2011 EU-flottornas totala fiskemöjligheter efter sill och skarpsill i Östersjön 2011 sammanfattas i tabell 6. Dessa fiskemöjligheter fördelas mellan EU:s medlemsländer genom rådets förordning (EG) nr 1124/2010 från den 29 november 2010 om fastställande för 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön. Ryssland kommer att fastställa kvoter för sill i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29 och 32) och skarpsill självständigt. Det ryska fisket äger rum i delområdena 26 och 28.2 samt i viss mån i Finska viken (delområde 32). Ryssland har fiskat ca 25 000 ton skarpsill och ca 10 000 ton sill under de senaste åren. Tabell 6. Totala tillåtna fångstmängder för sill och skarpsill för EU 2011 samt

förändringar jämfört med 2010.

ART OMRÅDE TOTAL TAC

2011

FÖRÄNDRING FRÅN 20101

KOMMISSIONENS FÖRSLAG

2011

Sill Delområdena 30–31

(Bottenhavet/Bottenviken)

104 369 1% -12%

Sill Delområdena 22–24

(västra delen av Östersjön)

15 884 -30% -30%

Sill Delområdena 25–27, 28.2, 29 och 32 (den egentliga Östersjön)

107 420 -15% -27%

Sill Delområde 28.1

(Rigabukten)

36 400 0% -10%

Skarpsill Delområdena 22–32

(Östersjön)

288 766 -24% -30%

Summa Delområdena 22–32

(Östersjön)

552 839 -17% -26%

1en negativ procentsats betyder att den tillåtna totalfångsten har minskat i förhållande till 2010, en positiv procentsats betyder att den har ökat och 0 % betyder att TAC:en har förlängts

Källa: Pressmeddelande i samband med rådets 3042:e möte (den 26 oktober 2010) Stängda områden Det finns tre områden i Östersjön som stängs säsongsvis (den 1 maj till den 31 oktober): Bornholmsdjupet, Gdanskdjupet och Gotlandsdjupet. Syftet är att skydda torsken. Dessa områden har ingen särskild relevans för diskussionen om det pelagiska fisket.


20

2.2. Landningar från Östersjöfisket Fisket i Östersjön inriktar sig på pelagiska arter (sill och skarpsill), torsk, flundra, lax och laxöring, samt ett antal kustnära arter som siklöja, gädda, abborre, gös och horngädda. I de västra delarna av Östersjön förekommer fiske med inriktning på andra plattfiskar. Det finns också ett ålfiske, men detta har minskat under de senaste 30 åren. Landningarna har varit ganska stabila under de senaste åren, omkring 800 000 ton, men har ändå minskat jämfört med tidigare. De totala landningarna per land för perioden 2000–2009 visas i figur 2. Figur 2: Totala rapporterade landningar (ton) från Östersjön

Källa: ICES/Eurostats fångststatistik (2011) Landningarna av pelagiska arter från Östersjön utgör 80–85 % av de totala landningarna (i vikt). Således följer de pelagiska landningarna per land (som visas i figur 3) samma trender som de totala landningarna (figur 2).


21

Figur 3: Landningar av pelagiska arter från Östersjön. Följande arter omfattas: sill, skarpsill, makrill, blåvitling, taggmakrill, ansjovis och spigg. Sill och skarpsill dominerar stort.

0

250

500

750

1000

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

Tons

Thou

sand

sLandings of pelagic fish

Sweden

Russian Federation

Poland

Lithuania

Latvia

Germany

Finland

Estonia

Denmark

Källa: ICES/Eurostats fångststatistik (2011)

Förklaring: Landning av pelagisk fisk Sverige, Ryssland, Polen, Litauen, Lettland, Tyskland, Finland, Estland, Danmark Små mängder tobisfisk (Ammodytes spp.) rapporteras ibland från Östersjön (tabell 8). Dessa fångster används för produktion av fiskmjöl och fiskolja. Tabell 7. Totala fångster av tobisfisk (ton)

LAND DELOMRÅDE 1950–1997 1998–2009

22 262 2

24 0 951

25 0 1 679 Danmark

Ej specificerat 146 154

Tyskland 22 0 1

Förbundsrepubliken Tyskland Ej specificerat 9 0

Polen 25 0 6

Sverige Ej specificerat 4 0 .

Källa: ICES/Eurostats fångststatistik (2011) Danmarks industriella landningar sker i många olika hamnar och det finns ingen detaljerad statistik över fångsternas ursprung. Det är främst Danmark och Sverige som landar industriell fisk för bearbetning till fiskmjöl och fiskolja (figurerna 4 och 5). De största mängderna industriell fisk landas på Danmarks västkust (i Nordsjö- och Skagerrakhamnarna och i Skagen). Landningarna i Östersjöhamnar 2010 (främst Nexø på Bornholm) svarade för cirka 4 % av de totala industriella landningarna i Danmark. Dessa fångster kom huvudsakligen från Polen och Lettland (figur 5).


22

Figur 4: Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per flaggstat och hamn (ton)

0

100

200

300

400

500

600

Den

mark

Finland

Other

Færøerne

Ireland

Latvia

Lithuania

Norway

Poland

Swed

en UK

Germany

Thou

sand

sLandings (t) of Industrial fish 2010 to

Denmark by vessel flag state

Skagen

North Sea and Skagerrak Harbours

Baltic Harbours

Kattegat Harbours

Källa: Dansk fiskestatistik (Fiskeridirektoratet)

Förklaring: Landningar (ton) av industriell fisk i Danmark 2010 per flaggstat Skagen, Nordsjö- och Skagerrakhamnarna, Östersjöhamnarna, Kattegatthamnarna Figur 5: Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per hamn (utom Nordsjö-

och Skagerrakhamnarna) från Östersjöfartyg

0.00

50.00

100.00

150.00

Thou

sand

s

Landings (t) of Industrial Fish 2010 to Denmark (excl. North Sea harbours)

by Baltic State vessels

Skagen

Nexø

Kattegat

Källa: Dansk fiskestatistik (Fiskeridirektoratet)

Förklaring: Landningar (ton) av industriell fisk i Danmark 2010 per hamn (utom Nordsjöhamnarna) från Östersjöfartyg Skagen, Nexo, Kattegatt.


23

2.2.1. Beräkning av artsammansättningen i landningarna Vid större delen av det pelagiska fisket i Östersjön är fångsten en blandning av sill och skarpsill. Andelarna varierar med område och säsong. Under perioden 1992–2002 fanns det en betydande diskrepans mellan överenskomna tillåtna totalfångster av sill och rapporterade landningar. Under de senaste åren, när de tillåtna totalfångsterna av sill har blivit mer restriktiva, har det funnits ett incitament att felaktigt rapportera sill som skarpsill. I vilken utsträckning sådan felaktig rapportering har ägt rum är inte närmare känt, men den har sannolikt påverkat fångstuppgifternas kvalitet och därmed resultatet av bedömningen. På det hela taget baserar sig beräkningarna av de pelagiska fångsternas sammansättning främst på loggböcker och landningsdeklarationer. Den kompletterande provtagningen på fångsterna är begränsad. Detta innebär att det inte finns några säkra uppgifter om den faktiska sammansättningen. En jämförelse mellan de pelagiska landningarnas sammansättning och uppgifter från akustiska undersökningar tyder på att det finns stora diskrepanser i fråga om andelen sill. Det kan betyda att de kommersiella flottorna fiskar på ett mer selektivt sätt än forskningsfartygen, eller att de rapporterade andelarna i landningarna inte återspeglar artsammansättningen i havet. Sedan 2005 är det förbjudet för EU-fartyg som bedriver fiske efter sill och skarpsill att landa osorterade fångster om det inte finns ett stickprovsprogram för kontroll av artsammansättningen. Detta kan ha lett till att den felaktiga rapporteringen har minskat.

Danmark Trålare som använder en mindre maskstorlek än 32 mm bedriver industriellt fiske. Landningarnas artsammansättning fastställs utifrån loggböcker/kassakvitton och verifieras med stickprov. Landningar som det inte tas stickprov på artfördelas i enlighet med regeln om en ”dominerande art”. När större maskor än 32 mm används förmodas trålarna fiska för livsmedelsändamål och artsammansättningen baserar sig på loggböcker. Landningarna fördelas på fiskeområden utifrån uppgifterna i loggböckerna. På landningar i industriella syften i Danmark tas stickprov oberoende av vilken flagg fartygen för. Tabell 8 visar artsammansättningen i omkring 150 landningar under 2010. Uppgifterna kan inte överföras till de totala mängderna utan att sammanvägas med de landningar som stickproven avser. Reglerna om bifångster av sill vid industriellt trålfiske är strängare för danska fartyg (20-procentsregeln) än vad EU:s regelverk föreskriver (45-procentsregeln). Stickproverna omfattar landningar för industriella ändamål där producentorganisationens minimipris inte kunde erhållas. Av tabell 8 framgår det också att bifångsterna av torsk är små vid detta fiske och att det endast tycks fångas små mängder torsk vid industriellt fiske.


24

Tabell 8. Artsammansättning (viktprocent) i stickprov tagna i danska hamnar på industriella landningar från Östersjön 2010. Stickproven omfattar landningar som inte kunde erhålla producentorganisationernas minimipris. Trålfiske efter tobisfisk (maskstorlek < 15 mm), industriellt trålfiske (maskstorlek 16–31 mm) och trålfiske efter sill (maskstorlek 32–40 mm).

Land Delområden Utrustnin

g (trål)

Sill Skarp

sill Tobisfisk Torsk Övrigt

Danmark 22–23 Industriellt 10,8% 86,9%


25

De råvaror som fiskmjöls- och fiskoljeindustrin använder härstammar från riktat industriellt fiske och biprodukter av fiske för livsmedelsändamål (fiskrens). Fiskrens från icke-industriellt fiske utgör 33 % av de totala råvarorna till fiskmjöls- och fiskoljeindustrin på EU-nivå. Det uppskattas att 80 % av fiskrenset från fiskbearbetningen kommer den danska fiskmjöls- och fiskoljeindustrin till godo (Europaparlamentets studie, 2004, avsnitt 2.3 Fiskrens). Sill och skarpsill som fångas i Östersjön används till (figur 6):

Livsmedel, färska eller konserverade (saltade, marinerade etc.).

Färskt foder i vattenbruk och i pälsproduktion (t.ex. mink).

Produktion av fiskmjöl och fiskolja.

Hur landningarna används varierar mellan länderna. 2010 fanns det tre storskaliga fabriker som tillverkade fiskmjöl och fiskolja i Danmark: Triplenine i Thyborøn, Hanstholm Fiskeindustri och Skagen Fiskeindustri (FF Skagen, som har svenska delägare). Finland använder alla landningar av skarpsill och 60–70 % av landningarna av sill till djurfoder. Andra länder producerar fiskensilage, fiskmjöl och fiskolja från rens som härrör från produktionen av fiskkonserver (figur 7). Slutligen görs fiskmjöl och fiskolja av små mängder sill för vilken producentorganisationens minimipris inte kunde erhållas.

Figur 6: Användning av pelagiska arter från Östersjön.

Färskt

Färskt

Mjöl och olja

Marinerade konserverade fiskolja etc.

Produktion av djurfoder

Direkt livsmedelskons

umtion Fiskrens

Landningar

Källa: Bygger på uppgifter i Europaparlamentets studie (2004)

Danska och svenska landningar av skarpsill från Östersjön används nästan uteslutande till produktion av fiskmjöl och fiskolja. Finland använder sina skarpsillsfångster till djurfoder. I de övriga Östersjöländerna förekommer ett betydande fiske för livsmedelsändamål.


26

Figur 7: Produktion av fiskmjöl per land. Den danska och ryska produktionen

omfattar betydande landningar från andra områden än Östersjön, och dessa siffror kan inte användas som en indikation på produktionen av fiskmjöl från Östersjön. Polen rapporterade ingen produktion av fiskmjöl.

0

100

200tons

Thousands

Fish meals Production 2008

Källa: FAO:s fiskestatistik Förklaring: Produktion av fiskmjöl 2008 Tabellerna 9 och 10 innehåller detaljerade uppgifter från Eurostat om hur landningar av pelagiska arter används. Tabell 9. Användning av produktionen av pelagiska arter (ton) i EU:s

Östersjöländer utom Danmark (Finland, Estland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige). Danmark ingår inte eftersom den danska produktionen domineras av landningar av fångster hämtade utanför Östersjön. Uppgifter om hur de danska fångsterna används finns i tabell 10.

ANVÄNDNING 2005 2006 2007 2008 2009

Livsmedel 296 077 273 107 318 179 336 398 308 654

Industriell användning (däribland djurfoder) 179 075 197 956 178 895 162 763 173 033

Okänd användning (däribland återtag) 33 294 33 047 32 846

Källa: Eurostat (2011)


27

Tabell 10. Användningen av pelagiska arter per land

LAND ANVÄNDNING 2005 2006 2007 2008 2009

Danmark Livsmedel 221 623 210 421 187 862 157 229 129 952

Industriell användning 467 230 321 339 316 599 294 037 383 399

Estland Livsmedel 67 509 68 203 71 970 78 182 83 759

Finland Livsmedel 30 239 22 728 30 511 38 687 24 485


Tyskland Livsmedel 16 963 16 773 19 666 15 218 12 426

Industriell användning 4 2 2 8

Lettland Livsmedel 85 809 76 200 76 413 79 478 66 298

Litauen Livsmedel 3 242 1 657 9 674 2 980 4 005

Polen Livsmedel 21 622 20 579 21 676 43 501 53 382

Okänd användning 33 220 32 360 32 053

Sverige Djurfoder 9 522 7 354 8 116

Livsmedel 70 693 66 967 88 269 78 352 64 299


Källa: Eurostat (2011)

2.3. Östersjöländernas fiskeflottor Under perioden 1989–2007 minskade EU-flottans tonnage gradvis med ungefär 19 %. Estlands, Litauens, Lettlands och Polens flottor reducerades dramatiskt, med 85 %. Till följd av omstruktureringarna av ekonomierna i det gamla Östblocket finns det inga tillgängliga uppgifter om flottornas tonnage i dessa länder före 2004. De industriella trålarna är längre än 24 meter, men det finns ingen internationell statistik som gör att man kan särskilja industriella trålare från andra trålare, som till exempel fiskar torsk, i denna grupp. I Sverige och Danmark regleras det industriella fisket genom licenser. Tabell 11 visar det totala antalet fartyg som har en total längd som överstiger 24 meter per land under perioden 2004–2008.


28

Tabell 11. Det totala antalet fiskefartyg (>24 m). De danska, tyska och svenska flottorna fiskar också utanför Östersjön.

LAND 2004 2005 2006 2007 2008 Danmark (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön)7 169 160 145 119 109 Tyskland (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön) 65 64 79 74 78

Estland 94 88 60 49 48

Lettland (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön) 145 132 118 107 104

Litauen (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön) 80 62 61 54 46

Polen 172 99 90 86 79

Finland 24 21 19 16 16 Sverige (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön)8 82 82 84 84 80

Källa: Eurostat (2011) Fisket efter sill och skarpsill i Östersjön domineras av pelagiska trålare som fångar en blandning av sill och skarpsill. Sillfisket bedrivs också med instängningsredskap/bottengarn och drivgarn i kustområdena och med bottentrålar i en del områden.

Danmark: Det danska fisket efter sill och skarpsill från Östersjöområdet kan indelas i två kategorier: sillandningar från ett riktat fiske för livsmedelsändamål som genomförs med trålare som använder en minsta maskstorlek på 32 mm och skarpsillslandningar från ett riktat fiske i industriella syften där man använder en maskstorlek på 16 mm. De industriella trålarna är över 24 meter långa.

Estland: Det estniska fisket i Östersjön bedrivs i allmänhet med trål och är främst inriktat på sill och skarpsill. De pelagiska trålarna tar mellan 40 och 99 % av de totala landningarna, beroende på område. Andra fångster hämtas med instängningsredskap på sillens lekplatser. Större delen av de estniska skarpsillsfångsterna hämtas i delområdena 28 och 29 under kvartal 1 och 4. Allt skarpsillsfiske är pelagiskt trålfiske. Landningarna används som livsmedel.

Finland: Pelagisk trålning används för att utnyttja bestånden av sill i den egentliga Östersjön, Skärgårdshavet, Bottenviken och Finska viken. Endast ett fåtal fartyg inriktar sig direkt på skarpsill, men skarpsillen är den främsta bifångsten i sillfisket i Östersjön. Sillfisket bedrivs vanligen med enkeltrål. Finland använder alla landningar av skarpsill och 60–70 % landningarna av sill till djurfoder.

Tyskland: Den tyska sillfiskeflottan i Östersjön består av två segment: en kustflotta med fartyg


29

Fisket med instängningsredskap är inriktat på lekande sill. Antalet instängningsredskap har begränsats och antalet nät har varit ganska stabilt sedan mitten av 1990-talet. Vid sillfisket i den egentliga Östersjön används trålar och antalet instängningsredskap är minimalt. Fiske med inriktning på sill är förbjudet sedan 2002 och bifångsterna av sill i skarpsillsfisket har begränsats till 5 %. Skarpsillsflottan verkar i delområdena 26 och 28.2. Skarpsillen fångas med pelagiska trålar året om, med lägre intensitet på sommaren. Landningarna används som livsmedel.

Litauen: Trålfiske, främst inriktat på torsk och skarpsill. Alla litauiska fångster av sill och skarpsill tas i delområde 26 och landas i litauiska hamnar. Landningarna används som livsmedel.

Polen: Flottan består till största delen (36 %) av pelagiska trålare med en längd som överstiger 24 meter, sett till tonnage och motorstyrka. Dessa fartyg fångar huvudsakligen skarpsill och sill. Över 90 % av skarpsillen fiskas av pelagiska trålare som är över 24 meter långa. Samma flotta fiskar också sill. Under perioden 2004–2007 svarade pelagiska trålare med en längd på 24–40 meter för 80 % av de polska sillandningarna. Återstoden av fångsterna togs huvudsakligen av små fiskebåtar med hjälp av fasta nät. Skarpsillsfisket är säsongsbetonat och koncentrerat till det första halvåret. I juni till november bedriver dessa fartyg ett riktat sillfiske. Polen har inte rapporterat någon industriell användning av fångsterna.

Ryssland: Den pelagiska trålflottan inriktar sig på skarpsill för livsmedelsändamål. Landningarna innehåller bifångster av sill (4–25 %). Under sommar och höst inriktar sig denna flotta på skarpsill som djurfoder och bifångsterna av småsill ökar. Småfartygsflottan (upp till 29 fartyg) fiskar främst inom gränsen på tolv sjömil och inriktar sig på sill under perioden oktober–mars. Fiske med bottengarn förekommer i Vistulalagunen och i den östra delen av Finska viken, med inriktning på sill.

Sverige: Det svenska fisket efter sill och skarpsill i Östersjön bedrivs med flottor som kan indelas i fyra kategorier: 1) Trålare som fångar sill med en minsta maskstorlek på 32 mm. Dessa fångster används som livsmedel och till fiskmjöl/fiskolja. 2) Trålare som fångar skarpsill med en minsta maskstorlek på 16 mm. Landningarna används delvis som livsmedel, men främst för industriella ändamål. Sill är en bifångst vid detta fiske. 3) Kustfiske efter sill med nät. Dessa fångster används som livsmedel. 4) Fiske med snörpvad nära kusterna efter lekande sill under årets andra kvartal. Dessa fångster används också som livsmedel. Största delen av de svenska landningarna av sill och skarpsill från Östersjön tas av pelagiska trålar. Bottentrålar används också för sill. Nätfiske efter sill har lokal betydelse för kustfisket, särskilt i norra Östersjön.


30


31

3. DE PELAGISKA BESTÅNDENS TILLSTÅND

VIKTIGA SLUTSATSER

Skarpsillen: Lekbeståndets biomassa (SSB) har minskat från en historiskt hög nivå under slutet av 1990-talet och uppskattades ligga kring det långsiktiga genomsnittet 2009. Fiskedödligheten ökade till 0,54, vilket är över försiktighetsnivån, 2009. Årsklass 2008 tros vara stark och årsklass 2009 förväntas vara något under genomsnittet. Interaktionen med torskbeståndet gör att det inte är meningsfullt med ett MSY-mål i biomassetermer för långsiktiga överväganden.

Sillen i västra Östersjön: SSB har minskat under de senaste åren. Fiskedödligheten har ökat och ligger klart över målet FMSY. Återhämtningen är dålig (2004–2008).

Sillen i centrala Östersjön: Den lilla ökningen i SSB efter 2001 berodde främst på minskad fiskedödlighet och den senaste starka årsklassen 2002. Fiskedödligheten ligger omkring F0.1, ett mål som ofta används som närmevärde för FMSY för pelagiska arter. Nedgången i SSB mellan 1980 och 2000 berodde delvis på att genomsnittsvikten i varje åldersklass minskade, sannolikt på grund av en förändrad artsammansättning hos djurplanktonet (födan) och ökad konkurrens om födan mellan sill och skarpsill.

Sillen i Bottenhavet: Fiskedödligheten är låg i förhållande till referenspunkterna i enlighet med försiktighetslinjen och understiger F0.1. SSB är hög jämfört med historiska data och tycks stiga.

3.1. Skarpsill i Östersjön (delområdena 22–32) Skarpsillen finns huvudsakligen ute på öppet hav i hela Östersjön. Emellertid finns det höga koncentrationer av nollårig fisk i kustområdena (i synnerhet i bräckt vatten), främst på hösten och under det första kvartalet. I samma områden och under samma säsong finns det också stora koncentrationer av ungsill. Under året uppträder blandade stim med sill och skarpsill mycket ofta både ute till havs och i kustområdena. Återhämtningen av skarpsillsbeståndet är beroende av miljöförhållandena och skarpsillens biomassa är avhängig av torskbeståndets storlek, genom samverkan mellan rovfisk och byte. Skarpsillens biomassa var låg på 1980-talet när torskbeståndet var stort. På grund av att torskens biomassa minskade och omständigheterna var gynnsamma för återhämtning av skarpsillsbestånden blev dessa rekordstora på 1990-talet. Detta fick till följd att skarpsillens vikt minskade betydligt (densitetsberoende effekt). 2010 medförde torskens ökade biomassa att predationstrycket på skarpsillen steg, vilket tillsammans med de relativt stora fångsterna i sin tur har fått skarpsillens biomassa att minska. Dagens nivå motsvarar ungefär det långsiktiga genomsnittet. I och med att torskens biomassa fortsätter att öka förväntas skarpsillsbeståndet minska ännu mer.

Fisket Huvuddelen av skarpsillsfångsterna hämtas med pelagiska enkel- och partrålar med en maskstorlek på 16 mm i lyftet. Dessutom bedrivs fiske med bottentrål efter skarpsill i vissa delar av Östersjön. Skarpsillsfisket bedrivs året om och den huvudsakliga fiskesäsongen infaller under det första halvåret, även om isen begränsar möjligheterna att fiska i den norra delen av Östersjön. Större delen av skarpsillslandningarna, däribland de som används för industriella ändamål, kommer från delområdena 25–29 (öppet hav): omkring 85 % av


32

landningarna 2009. Cirka 9 % av dessa härrörde från Finska viken och hämtades av Estland för livsmedelsändamål. Skarpsillen i Östersjön fiskas av två slags flottor - små kuttrar (17–24 m längd) med motorstyrkor på upp till 300 hp, och av medelstora kuttrar (25–27 m oal) med motorstyrkor på upp till 570 hp. I en del länder används en tredje typ av fartyg för skarpsillsfiske, nämligen stora fartyg – över 40 meters längd med en genomsnittlig motorstyrka på 1 050 hp. De använder trålar med höga vertikala öppningar och fiskar i områden där djupet överstiger 50 meter. Enligt nationella bestämmelser (t.ex. i Ryssland) måste de använda maskiner som sorterar ut sillen från skarpsillen. Den här flottan riktar in sig på skarpsill för livsmedelsändamål under de första och andra kvartalen. Under sommaren inriktar sig denna flotta på skarpsill som djurfoder och bifångsterna av småsill ökar. Andelen skarpsill som kastas överbord är försumbar. Tabell 12. Skarpsill i Östersjön, delområdena 22-32. Landningar per land (ton).

ÅR DANMARK ESTLAND FINLAND TYSKLAND LETTLAND LITAUEN POLEN RYSSLAN

D SVERIGE SUMMA

1992 24,3 4,1 1,8 0,6 17,4 3,3 28,3 8,1 54,2 142,1

1993 18,4 5,8 1,7 0,6 12,6 3,3 31,8 11,2 92,7 178,1

1994 60,6 9,6 1,9 0,3 20,1 2,3 41,2 17,6 135,2 288,8

1995 64,1 13,1 5,2 0,2 24,4 2,9 44,4 14,8 143,7 312,6

1996 109,1 21,1 17,4 0,2 34,2 10,2 72,4 18,2 158,2 441

1997 137,4 38,9 24,4 0,4 49,3 4,8 99,9 22,4 151,9 529,4

1998 91,8 32,3 25,7 4,6 44,9 4,5 55,1 20,9 191,1 470,8

1999 90,2 33,2 18,9 0,2 42,8 2,3 66,3 31,5 137,3 422,6

2000 51,5 39,4 20,2 0 46,2 1,7 79,2 30,4 120,6 389,1

2001 39,7 37,5 15,4 0,8 42,8 3 85,8 32 85,4 342,2

2002 42 41,3 17,2 1 47,5 2,8 81,2 32,9 77,3 343,2

2003 32 29,2 9 18 41,7 2,2 84,1 28,7 63,4 308,3

2004 44,3 30,2 16,6 28,5 52,4 1,6 96,7 25,1 78,3 373,7

2005 46,5 49,8 17,9 29 64,7 8,6 71,4 29,7 87,8 405,2

2006 42,1 46,8 19 30,8 54,6 7,5 54,3 28,2 68,7 352,1

2007 37,6 51 24,6 30,8 60,5 20,3 58,7 24,8 80,7 388,9

2008 45,9 48,6 24,3 30,4 57,2 18,7 53,3 21 81,1 380,5

2009 59,7 47,3 23,1 26,3 49,5 18,8 81,9 25,2 75,3 407,1

Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 7.1 Hela den tillåtna totalfångst på 379 955 ton som fastställdes för EU 2009 utnyttjades, till skillnad mot tidigare år då utnyttjandet var cirka 80 %. Fångsterna ökade för Polen (54 %), Danmark (30 %) och Ryssland (20 %), medan Finlands och Tysklands skarpsillsfångster minskade med 13 %. Tidigare utnyttjade de flesta länderna inte sina tillåtna totalfångster för skarpsill helt. Däremot utnyttjade de sina sillkvoter till fullo, och detta skapade starka incitament till att felaktigt rapportera sill som skarpsill. Delområdena 28 och 26 dominerade


33

fångsterna (29 respektive 26 %). Andra viktiga områden var delområdena 25 och 29, med 13 % andel av skarpsillsfångsterna vardera. Tabell 12 visar fångststatistik per land. I figur 8 visas tidsserien för de totala landningarna. Sverige hade den största andelen av detta bestånd. Polen har ökat sitt fiske i skarpsillsbeståndet under de senaste åren. Omkring hälften av den totala fångsten landas för produktion av fiskmjöl och fiskolja.

Beståndets tillstånd I figur 8 visas beståndsindikatorer för skarpsillsbeståndet. Dessa indikatorer är landningar, fiskedödlighet, återhämtning och lekbeståndets biomassa (SSB). Lekbeståndets biomassa (SSB) har minskat från en historiskt hög nivå under slutet av 1990-talet och uppskattades ligga kring det långsiktiga genomsnittet 2009. 2009 ökade fiskedödligeheten till 0,54, vilket är det näst högsta värde som har registrerats för detta bestånd och överstiger försiktighetsnivån. Årsklass 2008 tros vara stark och årsklass 2009 förväntas vara något under genomsnittet. Interaktionen med torskbeståndet gör att det inte är meningsfullt med ett MSY-mål i biomassetermer för långsiktiga överväganden. Fiskedödligheten överstiger Fpa men är lägre än F0.1. Hela populationsdynamiken kan emellertid förändras om torskbestånden ökar betydligt (särskilt beståndet i den östra delen av Östersjön). Figur 8: Skarpsill i Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd.

Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010)

Förklaring: Landningar Återhämtning (år 1) Fiskedödlighet Lekbeståndets biomassa

3.2. Sill i västra Östersjön (delområdena 22–24) I västra Östersjön leker sillen på våren och reproducerar sig i området omkring Rügen och i Mecklenburgbukten. Vårlekande fisk i västra Östersjön (WBSS) leker framför allt i Greifswalder Bodden vid Rügen (och kallas därför också Rügensill). All vårlekande sill i den östra delen av Nordsjön (område IVa,b öst), Skagerrak-Kattegatt (område IIIa) och västra delen av Östersjön (delområdena 22, 23 och 24) betraktas som ett bestånd. Migrationen visas i figur 9.


34

Figur 9: Migrationsmönster för sill i västra Östersjön

0 100 200 km

4 °E 6 °E 8 °E 10 °E 12 °E 14 °E 16 °E

53 °N

54 °N

55 °N

56 °N

57 °N

58 °N

59 °N

60 °N

Sweden

Norway

Germany

Denmark

Skagerrak

Kattegat

North Sea

SpawningGrounds(Spring)

NurseryArea

Over-Wintering

SummerFeeding

SummerFeeding

SummerFeeding

1

23+

0 100 200 km

4 °E 6 °E 8 °E 10 °E 12 °E 14 °E 16 °E

53 °N

54 °N

55 °N

56 °N

57 °N

58 °N

59 °N

60 °N

Sweden

Norway

Germany

Denmark

Skagerrak

Kattegat

North Sea

0 100 200 km

4 °E 6 °E 8 °E 10 °E 12 °E 14 °E 16 °E

53 °N

54 °N

55 °N

56 °N

57 °N

58 °N

59 °N

60 °N

Sweden

Norway

Germany

Denmark

Skagerrak

Kattegat

North Sea

SpawningGrounds(Spring)

NurseryArea

Over-Wintering

SummerFeeding

SummerFeeding

SummerFeeding

1

23+

Källa: Bygger på Payne et al. (2009)

I den västra delen av Östersjön fångas nästan enbart WBSS (även om ett fåtal höstlekande fiskar har observerats). Merparten WBSS i åldersgrupp 2+ migrerar dock ut ur området under det andra kvartalet för att söka föda i Skagerrak–Kattegatt och i Nordsjön, och kommer tillbaka till västra Östersjön för att leka under det första kvartalet. Sill som fångas i Skagerrak–Kattegatt och i den östra delen av Nordsjön är en blandning av två bestånd: Höstlekande Nordsjöfisk (NSAS) och WBSS. Området är ett uppväxtområde för ung NSAS (men det finns också andra uppväxtområden i Nordsjön). WBSS i åldersgrupp 0-1 använder huvudsakligen uppväxtområden i delområdena 22–24 och migrerar sedan till södra Kattegatt när de når åldersgrupp 1. De största koncentrationerna av WBSS-sill under juni och juli finns längs den södra kanten av Norskerenna och i Kattegatt, i området öster om Læsø. Under det tredje kvartalet återfinns stora koncentrationer WBSS i åldersgrupp 2+ i södra Kattegatt och i delområde 23, där de samlas för att övervintra. I den östra delen av Nordsjön och den västra delen av Skagerrak fångas främst WBSS från åldersgrupp 2+ och NSAS i åldersgrupp 1-2. De största fångsterna av WBSS i dessa områden tas under det tredje kvartalet, då lekbeståndet av WBSS äter.

Fisket Mycket små mängder sill från detta bestånd som fångas i den västra delen av Östersjön används för industriella ändamål. Det förekommer ett mycket begränsat skarpsillsfiske i detta område, för livsmedelsändamål. Fram till 2006 fanns det inga särskilda fastställda TAC för delområdena 22–24. Tabell 13 visar TAC för 2009 och hur de fördelade sig mellan länderna.


35

Tabell 13. TAC (ton) för sill i västra Östersjön, delområdena 22-24, 2009. TAC anges per land.

DELOMRÅDE TAC DANMARK FINLAND TYSKLAND POLEN SVERIGE EG

22–24 22 692 3 809 2 14 994 3 536 4 835 22 692

Källa: ICES/HAWG (2010) Tabell 14 visar totala landningar per område från Skagerrak–Kattegatt (område IIIa) och från västra Östersjön (delområdena 22–24). Dessa fångster inkluderar både sill från Nordsjön och västra Östersjön. Fångsterna visas uppdelade på småmaskig trål (16 mm maskor) och silltrål (32 mm). Snörpvadsfångsterna redovisas tillsammans med 32-millimetersfångsterna. Fångsterna från delområdena 22–24 tas vid direkt fiske efter sill. Större delen av fångsterna hämtas med trål. Tabell 15 visar fångststatistik per land och år. Figur 10 visar den övergripande trenden för landningarna. Den industriella delen av fisket är liten för detta bestånd. Tyskland är det land som fiskar mest sill i den västra delen av Östersjön. Tabell 14. Landningar av NSAS- och WBSS-sill från Skagerrak-Kattegatt och

västra Östersjön.

ÅR IIIa 22–24 TOTALT

32 mm trål och snörpvad 16 mm trål 32 mm trål och

snörpvad

2003 55,7 12,5 40,3 108,5

2004 30,3 22 41,7 93,9

2005 55,4 14,1 43,7 11,3

2006 41,9 9,3 41,9 93

2007 41,6 5,7 40,5 87,7

2008 32,3 5,9 44,1 82,3

2009 34,5 4,3 31 69,9

Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 3.1.2 Det finns två olika sillfisken som utnyttjar detta bestånd med MSC-certifikat:

Tyskt fiske efter sill i västra Östersjön9

Svenskt fiske efter sill och skarpsill i västra Östersjön, Skagerrak–Kattegatt och östra Nordsjön.10

9 http://www.msc.org/track-a-fishery/in-assessment/north-east-atlantic/western-baltic-spring-spawning-herring 10 http://www.msc.org/track-a-fishery/in-assessment/north-east-atlantic/sppo-baltic-herring-and-sprats

http://www.msc.org/track-a-fishery/in-assessment/north-east-atlantic/western-baltic-spring-spawning-herringhttp://www.msc.org/track-a-fishery/in-assessment/north-east-atlantic/western-baltic-spring-spawning-herringhttp://www.msc.org/track-a-fishery/in-assessment/north-east-atlantic/sppo-baltic-herring-and-spratshttp://www.msc.org/track-a-fishery/in-assessment/north-east-atlantic/sppo-baltic-herring-and-sprats


36

Tabell 15. Sillandningar (kt) från områden där sill från västra Östersjön utnyttjas: Skagerrak (SK), Kattegatt (KAT), Öresund och västra Östersjön.

ÅR SK KAT VÄSTRA ÖSTERSJÖN (DELOMRÅDE 22 OCH 24) ÖRESUND (DELOMRÅDE 23) VÄSTRA ÖSTERSJ

ÖN

DANMARK TYSKLAND POLEN SVERIGE SUMM

A DANMARK SVERIGE SUMM

A SUMMA

1991 121,5 66,4 25,2 15,8 5,6 19,3 65,9 1,7 2,3 4,0 69,9

1992 166,6 59,9 26,9 15,6 15,5 22,3 80,3 2,9 1,7 4,6 84,9

1993 160,4 45,4 38,0 11,1 11,8 16,2 77,1 3,3 0,7 4,0 81,1

1994 129,0 39,0 39,5 11,4 6,3 7,4 64,6 1,5 0,3 1,8 66,4

1995 10,9 47,7 36,8 13,4 7,3 15,8 73,3 0,9 0,2 1,1 74,4

1996 70,0 44,2 34,4 7,3 6,0 9,0 56,7 0,7 0,3 1,0 57,7

1997 56,0 26,8 30,5 12,8 6,9 14,5 64,7 2,2 0,1 2,3 67,0

1998 65,2 53,6 30,1 9,0 6,5 4,3 49,9 0,4 0,3 0,7 50,6

1999 53,9 32,5 32,5 9,8 5,3 2,6 50,2 0,5 0,1 0,6 50,8

2000 71,5 36,2 32,6 9,3 6,6 4,8 53,3 0,9 0,1 1,0 54,3

2001 47,0 35,0 28,3 11,4 9,3 13,9 62,9 0,6 0,2 0,8 63,7

2002 52,3 25,9 13,1 22,4 10,7 46,2 4,6 4,6 50,8

2003 42,0 26,2 6,1 18,8 4,4 9,4 38,7 2,3 0,2 2,5 41,2

2004 34,1 17,2 7,3 18,5 5,5 9,9 41,2 0,1 0,3 0,4 41,6

2005 48,5 21,1 5,3 21,0 6,3 9,2 41,8 1,8 0,4 2,2 44,0

2006 31,8 19,4 1,4 22,9 5,5 9,6 39,4 1,8 0,7 2,5 41,9

2007 26,9 20,3 2,8 24,6 2,9 7,2 37,5 2,9 2,9 40,4

2008 26,0 12,2 3,1 22,8 5,5 7,0 38,4 5,3 0,3 5,6 44,0

2009 29,7 9,1 2,1 16,0 5,2 4,1 27,4 2,8 0,8 3,6 31,0

Källa: ICES/HAWG (2010), tabell 3.1.1

Beståndets tillstånd Beståndsindikatorerna för sillbeståndet i den västra delen av Östersjön (landningar, fiskedödlighet, återhämtning och SSB) redovisas i figur 10. Fiskedödligheten har ökat och ligger klart över målet FMSY. Återhämtningen är dålig (2004–2008).


37

Figur 10: Sillen i västra Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd.

Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010), bok 6, avsnitt 6.4.15 Förklaring: Landningar Återhämtning (år 0) Fiskedödlighet Lekbeståndets biomassa

3.3. Sillen i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29 och 32)

Sillbeståndet i delområdena 25–29 och 32 (utom Rigabukten) innehåller såväl snabbväxande (i södra Östersjön) som långsamväxande fiskar (i norra Östersjön). Beståndet omfattar huvudsakligen vårlekande sill och en liten population höstlekande fiskar. Vårleken äger rum vid kusten, med en tidsgradient från söder till norr. Efter leken migrerar sillen till djupa vatten på jakt efter föda. Man har dessutom observerat migration mellan underområden i Östersjön.

Fisket Fisket bedrivs med bottentrål och pelagiska trålar samt med nät. Större delen av fångsterna tas med trål. Sillandningarna används som livsmedel. Det finns emellertid sill i skarpsillsfångsterna och dessa fångster används för produktion av fiskmjöl och fiskolja (främst i Danmark och Sverige). I tabell 16 visas landningsstatistik per land sedan 1992. Figur 11 visar de övergripande landningstrenderna, med en stadig minskning fram till ungefär 2004. Sverige tar mer än 35 % av den totala fångsten och statistiken visar främst landningar avsedda som livsmedel. Mer än hälften av de finska fångsterna används som djurfoder. De rapporterade landningarna har varit klart under TAC under perioden 1992–2002. Därefter har de legat närmare TAC, vilket kan ha gett incitament till att felaktigt rapportera sill som skarpsill. I vilken utsträckning sådan felaktig rapportering har ägt rum är inte känt. Den senaste tidens trend att förflytta fiskeansträngningen norrut leder till stora fångster med små exemplar.


38

Tabell 16. Sill i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29 och 32). Landningar per land (ton).

ÅR DANMARK ESTLAND FINLAND TYSKLAND LETTLA

ND LITAUEN POLEN RYSSLAN

D SVERIGE SUMMA

1992 8,1 22,3 30 0 12,5 4,6 39,2 29,5 43 189,2

1993 8,9 25,4 32,3 0 9,6 3 41,1 21,6 66,4 208,3

1994 11,3 26,3 38,2 3,7 9,8 4,9 46,1 16,7 61,6 218,6

1995 11,4 30,7 31,4 0 9,3 3,6 38,7 17 47,2 189,3

1996 12,1 35,9 31,5 0 11,6 4,2 30,7 14,6 25,9 166,7

1997 9,4 42,6 23,7 0 10,1 3,3 26,2 12,5 44,1 172

1998 13,9 34 24,8 0 10 2,4 19,3 10,5 71 185,9

1999 6,2 35,4 17,9 0 8,3 2,3 18,1 12,7 48,9 148,7

2000 15,8 30,1 23,3 0 6,7 2,2 23,1 14,8 60,2 175,1

2001 15,8 27,4 26,1 0 5,2 1,6 28,4 15,8 29,8 150,2

2002 4,6 21 25,7 0,3 3,9 2,5 28,5 14,2 29,4 129,1

2003 5,3 13,3 14,7 3,9 3,1 2,1 26,3 13,4 31,8 113,8

2004 0,2 10,9 14,5 4,3 2,7 1,8 22,8 6,5 29,3 93

2005 3,1 10,8 6,4 3,7 2 0,7 18,5 7 39,4 91,6

2006 0,1 13,4 9,6 3,2 3 1,2 16,8 7,6 55,3 110,4

2007 1,4 14 13,9 1,7 3,2 3,5 19,8 8,8 49,9 116

2008 1,2 21,6 19,1 3,4 3,5 1,7 13,3 8,6 53,7 126,2

2009 1,5 19,9 23,3 1,3 4,1 3,6 18,4 11,8 50,2 134,1

Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 6.2.1 Beståndets tillstånd Den lilla ökningen i SSB efter 2001 (figur 11) berodde främst på minskad fiskedödlighet och den senaste starka årsklassen 2002. Någon starkare årsklass har inte observerats sedan dess. Nedgången i SSB mellan 1980 och 2000 berodde delvis på att genomsnittsvikten i varje åldersklass minskade. Skälet var sannolikt en förändrad artsammansättning hos djurplanktonet (födan) och ökad konkurrens om födan mellan sill och skarpsill. Sillens medelvikt har stabiliserats sedan i slutet av 1990-talet, men är fortsatt låg. Sillbeståndet bör sättas i relation till torsk- och skarpsillbeståndens utveckling. Om torskbeståndet fortsätter att öka ökar också torskens predation på sillen. Dödligheten till följd av torskpredation ökar när skarpsillbeståndet minskar, eftersom torskens relativa predation på sill då troligen ökar. Fiskedödligheten har varit högre än Fpa sedan 2005. Den senaste starka årsklassen i detta bestånd var årsklass 2002. Fiskedödligheten ligger omkring F0.1, ett mål som ofta används som närmevärde för FMSY för pelagiska arter.


39

Figur 11: Sill i centrala Östersjön. Delområdena 25–27,28.2, 29 och 32.


3.4. Sillen i Rigabukten (delområde 28.1) Detta bestånd utnyttjas av Estland och Lettland, och fångsterna används som livsmedel. Sillen i Rigabukten är en separat population Östersjösill (Clupea harengus membras). Den är en långsamväxande sill med en av de kortaste längderna och lägsta vikterna för fullvuxen fisk i Östersjön. Därmed skiljer den sig betydligt från de närliggande sillbestånden i den egentliga Östersjön (delområdena 25–29). Skillnaderna i otolitstruktur ligger till grund för uppdelningen av sillen i olika populationer. Det är bara en liten del av de äldre sillarna som lämnar bukten efter leksäsongen under sommar–höst, och dessa sillar återvänder dit. De migrerande fiskarna håller sig huvudsakligen i området kring Irbesundet i delområde 28.

Fisket Sillfisket i Rigabukten bedrivs av Estland och Lettland, med både trålar och instängningsredskap. I Rigabukten fångas lokal sill från bukten samt sill från öppna havet som kommer in i bukten för att leka. Den lettiska flottan tar också sill från Rigabukten utanför bukten, i delområde 28.2 (510 ton 2005, 398 ton 2006, 125 ton 2007, 144 ton 2008 och 112 ton 2009). Tabell 17 visar landningsstatistik per land och år. Det finns inget industriellt fiske som utnyttjar detta bestånd.


40

Tabell 17. Landningar (ton) av sill från Rigabukten.

ÅR ESTLAND LETTLAND

EJ RAPPORTERADE LANDNINGAR

SUMMA

1991 7 420 13 481 - 20 901

1992 9 742 14 204 - 23 946

1993 9 537 13 554 3 446 26 537

1994 9 636 14 050 3 512 27 198

1995 16 008 17 016 3 401 36 425

1996 11 788 17 362 3 473 32 623

1997 15 819 21 116 4 223 41 158

1998 11 313 16 125 3 225 30 663

1999 10 245 20 511 3 077 33 833

2000 12 514 21 624 3 244 37 382

2001 14 311 22 775 3 416 40 502

2002 16 962 22 441 3 366 42 769

2003 19 647 21 780 3 267 44 694

2004 18 218 20 903 3 136 42 257

2005 11 213 19 741 2 961 33 915

2006 11 924 19 186 2 878 33 988

2007 12 764 19 425 2 914 35 103

2008 15 877 19 290 1 929 37 096

2009 17 167 19 069 1 907 38 143

Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 6.3.1a

Beståndets tillstånd I figur 12 visas beståndsindikatorer för sillbeståndet i Rigabukten. Dessa indikatorer är landningar, fiskedödlighet, återhämtning och SSB. Till följd av hög återhämtning ökade SSB i slutet av 1980-talet och beräknas för närvarande ligga över det långsiktiga genomsnittet. Fiskedödligheten fluktuerar kring FMSY och SSB är hög.


41

Figur 12: Sill i Rigabukten. Indikatorer på beståndets tillstånd.


3.5. Sillen i Bottenhavet (delområde 30) Det finns två vårlekande populationer kustsill i Bottenhavet (delområde 30), en längs västkusten och en längs östkusten. Det höstlekande beståndet är mycket litet. Migrationsmönstret är ungefär detsamma på båda sidorna av Bottenhavet. Överlappningen mellan de två populationerna gör att dessa sillar bör bedömas tillsammans.

Fisket Beståndet utnyttjas främst av Finland, som använder 60–70 % av landningarna till djurfoder (pälsproduktion) och vattenbruk. Det finns ingen produktion av fiskmjöl och fiskolja i Finland. De tre största flottorna som fiskar sill i Bottenhavet bedriver pelagisk trålning (enkel- och partrålar), fiske med bottentrål och fiske med instängningsredskap (lekande sill). I genomsnitt tas 95 % av totalfångsten med trål. Fisket med instängningsredskap är av mindre betydelse och det småskaliga nätfisket har lokal betydelse i svenska kustområden. Större och mer effektiva trålar infördes på 1990-talet. Inom det finska trålfisket används ofta samma trål för både pelagisk trålning och fiske med bottentrål. Bifångsterna av skarpsill vid sillfiske är små i ICES delområden 30 och 31 och andelen fisk som kastas överbord är mycket liten. De små bifångsterna av skarpsill/blandade landningarna av sill och skarpsill kommer huvudsakligen från södra Bottenhavet. 2009 kom 46 % av de finska landningarna från pelagisk trålning, 48 % från fiske med bottentrål, 5 % från fiske med instängningsredskap och 0,2 % från nät. Den svenska delen


42

av fisket är mycket mindre och har en annan sammansättning. 2009 kom 27 % av de svenska landningarna från pelagisk trålning, 53 % från fiske med bottentrål och 19 % från nät. Fångster per land visas i tabell 18. Tabell 18. Sill delområde 20 (Bottenhavet). Landningar per land (ton).

ÅR FINLAND SVERIGE SUMMA

1991 23 219 3 000 26 219

1992 35 610 3 700 39 310

1993 36 600 3 579 40 179

1994 53 860 2 520 56 380

1995 58 806 2 280 61 086

1996 54 372 1 737 56 109

1997 63 532 1 995 65 527

1998 54 115 2 777 56 892

1999 60 483 1 862 62 345

2000 54 886 1 374 56 261

2001 52 987 1 997 54 984

2002 46 315 3 903 50 218

2003 45 932 3 707 49 638

2004 50 236 5 214 55 450

2005 55 422 2 520 57 942

2006 66 962 1 403 68 365

2007 72 116 3 317 75 432

2008 61 756 3 674 65 430

2009 64 881* 3 992 68 873

* preliminär siffra Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 6.2.1

Beståndets tillstånd I figur 13 visas beståndsindikatorer för sillbeståndet i Bottenhavet (landningar, fiskedödlighet, återhämtning och SSB). Några referenspunkter för MSY-målet har inte fastställts för detta bestånd. Fiskedödligheten är låg i förhållande till referenspunkterna i enlighet med försiktighetslinjen och understiger F0.1 som ofta används som närmevärde för FMSY. SSB är hög jämfört med historiska data och tycks stiga.


43

Figur 13: Sill i Bottenhavet (delområde 30). Indikatorer på beståndets tillstånd.


3.6. Sillen i Bottenviken (delområde 31) Denna vårlekande sill kan indelas i olika lekgrupper. Det höstlekande beståndet är mycket litet. Det förekommer att bestånden i Bottenviken och Bottenhavet blandas, men eftersom de årliga mängderna är små har detta mindre betydelse. Migrationsmönstret är detsamma på båda sidorna av Bottenviken och ser exakt likadana ut. Migration för att hitta föda förekommer främst inom Bottenviken. Det finns ett visst utbyte mellan de svenska och finska kustpopulationerna, i synnerhet i närheten av Kvarken.

Fisket Finland tar cirka 90 % av den totala fångsten från detta bestånd. Landningarna används som djurfoder och i vattenbruket. Huvuddelen av totalfångsten hämtas med trål. De totala trålfångsterna och fiskesäsongens längd varierar med vinterns ankomst och istäcket under hösten. Bifångsterna av skarpsill i sillfisket är praktiskt taget obefintliga, eftersom skarpsill endast sporadiskt finns i delområde 31. De tre största flottorna som fiskar sill i Bottenviken bedriver pelagisk trålning, fiske med bottentrål (enkel- och partrålar) och fiske med instängningsredskap (lekande sill). Alla flottornas fiskeansträngning har minskat. Inom det finska fisket används ofta samma trål för både pelagisk trålning och fiske med bottentrål. Trålarna är mindre i Bottenviken än Bottenhavet och har inte förändrats med tiden. Fiske med bottentrål är det viktigaste fisket i Bottenviken och svarar för ungefär två tredjedelar av de finska sillfångsterna. Det pelagiska fisket tar 22 % och fisket med instängningsredskap 12 % av de finska fångsterna, medan siklöjetrålar tar 87 % och nät 13 % av de svenska fångsterna.


44

Finland tar större delen, cirka 90 %, av den totala fångsten. Generellt sett minskade landningarna från i slutet av 1980-talet till omkring 2000. Under det senaste decenniet har fångsterna varierat på en låg nivå. Antalet fiskare i området har minskat, liksom det småskaliga fisket i de finska kustområdena. Tabell 19 visar fångststatistik per land. Tabell 19. Sillen i Bottenviken Landningar per land (ton).

ÅR FINLAND SVERIGE SUMMA

1991 6 800 400 7 200

1992 6 900 400 7 300

1993 8 752 383 9 135

1994 5 195 411 5 606

1995 3 898 563 4 461

1996 5 080 114 5 194

1997 4 195 86 4 281

1998 5 358 224 5 582

1999 3 909 248 4 157

2000 2 479 113 2 592

2001 2 755 67 2 822

2002 3 532 219 3 750

2003 3 855 150 4 004

2004 5 831 142 5 973

2005 4 800 169 4 970

2006 2 684 269 2 954

2007 2 992 253 3 245

2008 2 309 175 2 484

2009 2 166 209 2 375

Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 6.2.1

Beståndets tillstånd Det finns inte tillräckligt med information för att bedöma trenderna för beståndet. Därför är beståndets tillstånd inte känt. Fångsterna per ansträngningsenhet i det kommersiella fisket är stabila.


45

4. AVSLUTANDE KOMMENTARER

VIKTIGA SLUTSATSER

Det pelagiska fisket i Östersjön som helhet är väl dokumenterat.

Andelen fisk som kastas överbord är liten i det pelagiska fisket.

IUU-fisket har inte dokumenterats som något stort problem.

Trenderna för mängderna i de pelagiska bestånden i Östersjön varierar mellan olika bestånd och domineras inte alltid av förändringar i fisket.

Fiskedödligheten beräknas sammantagen för allt fiske som utnyttjar ett bestånd och ICES tillhandahåller inte några uppgifter om fiskedödlighet speciellt för de industriella fiskeflottorna i Östersjön. Kvalitativa bedömningar av fångstdata visar dock att det industriella fisket (fiskmjöl och fiskolja) särskilt påverkar skarpsillbeståndet och att fisket för djurfoderändamål särskilt påverkar sillbestånden i Bottenhavet och Bottenviken. Vidare påverkar det industriella fisket i viss mån sillbeståndet i centrala Östersjön.

Generellt sett utnyttjas sillen och skarpsillen i Östersjön på omkring eller något över MSY-nivån.

Mängden skarpsill varierar och är beroende av miljön, torskpredationen och fisketrycket.

Den fiskedödlighet som Danmark och Sverige genererar i skarpsillbeståndet domineras av utnyttjande för industriella ändamål (fiskmjöl och fiskolja). Detta gäller i mycket mindre utsträckning för sillbeståndet. Således beror fiskedödligheten för skarpsill till stor del på marknaden för fiskmjöl och fiskolja.

All skarpsill som landas i Finland och 60–70 % av sillen från den norra delen av centrala Östersjön och Bottenhavet/Bottenviken används som djurfoder (delområdena 29–32). Trycket på dessa bestånd styrs av efterfrågan på djurfoder.

Uppenbarligen finns det ingen livsmedelsmarknad för den skarpsill som kan fångas inom hållbara gränser i Danmark, Finland och Sverige. Däremot finns det en stor marknad för skarpsill som livsmedel i länderna i Östeuropa. Den här studien innehåller ingen diskussion om huruvida man skulle kunna använda hela MSY-utbudet av skarpsill som livsmedel. Detta verkar åtminstone inte vara fallet i Danmark och Sverige.

Sillens maximistorlek minskar längre norrut och är som lägst i Finska viken. Sillen kan inte anses vara en enhetlig produkt i hela Östersjön.


46

4.1. Uppgifternas kvalitet Det pelagiska fisket i Östersjön som helhet är väl dokumenterat. Det finns problem med provtagning av det blandade sill/skarpsillsfisket och artsammansättningen i dessa blandade landningar är inte närmare känd. Den senaste tidens tillsynsinitiativ har lett till bättre uppskattningar, men urvalet var fortfarande otillfredsställande 2010. 2011 infördes nya metoder för att beräkna artsammansättningen i landningarna. De industriella fångsterna i Danmark klassificerades tidigare på grundval av principen om ”dominerande art”. Sedan den 1 januari 2011 finns ett stickprovsprogram för kontroll av artsammansättningen. Andelen fisk som kastas överbord är liten i det pelagiska fisket. IUU-fisket har inte dokumenterats som något stort problem. Det är inte obligatoriskt att använda fartygsövervakningssystem (VMS) på små fartyg (< 15 m oal) De fartyg som landar fisk för industriella ändamål är alla längre än 15 meter oal och måste därför ha VMS-övervakning.

4.2. Orsakerna till trenderna för de pelagiska fiskbestånden Trenderna för mängderna i de pelagiska bestånden i Östersjön varierar mellan olika bestånd och domineras inte alltid av förändringar i fisket. Fiskedödligheten beräknas sammantagen för allt fiske som utnyttjar ett bestånd och ICES tillhandahåller inte några uppgifter om fiskedödlighet speciellt för de industriella fiskeflottorna. Kvalitativa bedömningar av fångstdata visar dock att det industriella fisket (fiskmjöl och fiskolja) särskilt påverkar skarpsillb

struktur- och sammanhållningspolitik · fiskeri regional utveckling transport och turism...

Documents