SPF:s resa till Italien

Lördag 7/10

På Landvetter i väntan på start

Kl 02.00 började vår resa mot Piemonte och

Ligurien. På Landvetter träffade vi vår guide

Eva Seidel som skulle följa med under hela

veckan. Vi flög från Landvetter till Milano

med mellanlandning i Frankfurt.

På flygplatsen Linate väntade vår buss med

charmiga chauffören Antonio. Han hade

aldrig kört några svenska resenärer tidigare

och förväntade sig lära sig lite användbara

svenska uttryck. Vi stannade ganska snart för

lunch på Cascina Coriano.

Lunchen bestod av fresante, antipasti, pastarätt, kötträtt med grönsaker samt dolche och gott vin

därtill. Vilken lunch!

Under resan mot Terruggia där vi skulle bo fyra nätter berättade vår guide lite om området vi reste

igenom. Den bördiga Poslätten omges av alperna i norr och väster och av Apenninerna i söder vilket

ger området ett skyddat läge. Här finns stora vinodlingar och här odlas även ris och grönsaker samt

odlingar av hasselnötter.

Vi bodde på Hotel Ariotto och här väntade en

trerätters middag som tog ett par timmar att inta

under trevligt samtal med våra bordsvänner. Helt

klart är att om vi fortsätter äta lunch och middag i

den här takten blir det övervikt vid hemresan på

mer än i bagaget. Som extra överraskning fick vi

lyssna på en 12-årig pojke som övade klassisk

musik på flygeln inför morgondagens konsert.

Mycket vackert!

Margareta, Gun, Ingegärd, Kajs-Marie

och Sture i Terruggia

Söndag 8/10

Efter frukost promenerade vi runt i byn Terruggia i det sköna och soliga vädret. Efter lunch reste vi

genom det vackra landskapet. Landskapet har böljande kullar med slott, borgar eller kloster på

toppen och däremellan dalgångar. Vinrankor växer i välordnade rader. Eva, vår guide berättade att

förr var det vanligt med 8-10 barn i familjerna. Ofta brukade en eller två gå i kloster. Det blev färre

munnar att mätta. Mannen i familjen arbetade och var försörjare medan kvinnan skötte barnen och

allt i hemmet. Numera är kvinnorna välutbildade och vill arbeta och väntar med att gifta sig. Männen

har ofta svårt att få arbete och bor kvar hemma hos modern tills hon lyckas få dem bortgifta.

Första vingården vi besökte heter Castello de Razzano och är ett familjeföretag. Ägaren är den tredje

generationen och hans barn är också verksamma i företaget. Förutom vin tillverkas olivolja och man

bedriver även hotellverksamhet. Vingården är modern och man använder speciella maskiner för att

underlätta arbetet. Det tar tre år innan en ny vinstock bär skörd. Jan-mars klipper man plantorna och

därefter binds de upp. Under maj tar man bort utväxter. Juni-juli rensar man odlingarna. Augusti

klipper man bort en del klasar för att få bättre kvalité. September-oktober plockar man druvorna.

Man besprutar inte druvorna och de plockas för hand. Druvorna pressas och vinet lagras på ekfat.

Vinrankor klarar sig bra trots den torra och varma somrarna. Rötterna kan bli upp till 25 m långa och

söker sig till vatten.

Vinodling i Monferraro Vinpress

Innan vinprovningen gick vi runt på museet. Där fanns bl a ett ekfat som Napoleon lär ha druckit vin

från! Vi fick prova fyra olika viner och de som ville kunde smaka på grappa som är en destillerad

produkt på resterna efter vinframställningen.

På återresan berättade vår guide att italienarna köpte massor av betesmark i Rumänien av

Ceausescu. Där vistas kor och kalvar eftersom Italien har brist på mark lämpade för bete.

Måndag 9/10

På måndag morgon börjar resan mot Turin. Eva berättar om hur adelsfamiljer som bodde på slotten

och borgarna på kullarna i trakten förr i tiden krigade mot varandra. De var ingifta med varandra men

osämjan var ändå stor och man ville åt den bördiga marken som finns på Poslätten. Hon fortsatte att

berätta om hur många folkslag kommit och försvunnit i området som t ex barbarer, galler, romare

och saracener.

Turin var en viktig handelsplats och huvudstad i området Piemonte. Mellan åren 1861-65 var Turin

huvudstad i hela Italien. Familjen Agnelli startade bilfabriken Fiat. Giuseppe Garibaldi var

frihetskämpe och kämpade för nationell enhet när Apenninska halvön bestod av en mängs

småstater. Äldsta byggnaden i Turin är kastellet. Vi gjorde ett besök i kungliga biblioteket. Här finns

över 200 000 böcker. Biblioteket är indelat i olika intresseområden. Kyrkan är från 1557 och byggdes

när Italien vann slaget mot Frankrike. Det finns åtta altare inne i kyrkan och de visar vägen till

paradiset. Vi passerade också egyptiska museet som grundades av Napoleon. Efter rundvandring

hade vi egen tid att äta lunch och vandra runt i staden innan vi återvände till Terruggia.

Tisdag 10/10

Idag reste vi mot Asti. Här korsade förr viktiga handelsvägar. Hela området runt Asti är ett av våra

världsarv. Staden är känd för sitt vin och för sin välbevarade medeltida stadskärna. Vi gör ett besök i

en saluhall med mängder av frukt, grönsaker mm. Katedralen är byggd i gotisk byggnadsstil. Vi fick tid

för egna strövtåg.

Nästa stopp är staden Canelli, centrum för produktion av det röda vinet Asti Spumante. Vi besökte

vingården Cavallotti i byn Calamendrana. Här tillverkas röda och vita Baroloviner.

Även här fanns ett litet museum som vi gick

igenom innan vinprovningen. Vi bjöds på lite

antipasti och fick prova fyra olika viner. Även

grappa för dem som ville. Vi återvände till

Terruggia och middag för sista gången på Hotel

Ariotto. Personalen hade bakat en stor och

mycket god avskedtårta med garnering

Goodbye-Arrivederci, Rolfs och Hotel Ariotto,

Terruggia.

Barolovin mfl.

Onsdag 11/10

Nu fortsatte vi resan söderut. Vi såg planteringar av al eller liknande träd som skall torka ut område

med vattensjuk mark. Södra Poslätten har varma somrar upp mot 35 grader och nollgradigt på

vintern. Det ger ett nästan subtropiskt klimat vilket ger de fina vinerna. Vi fortsatte mot Alba. Här

tillverkas choklad och orten är även känt för sin tygtillverkning. Här finner man den vita tryffeln och

orten är känd för sitt vita vin. Vi stannade i byn Castiglione Falletto och vingårdens namn är Cantina

Gigi Rosso. Vi får veta att farfar Gigi Rosso startade vingården. Man odlar bl a druvorna Barbaresko

och Nebeolo som är kung och drottning bland vinsorter. Dessutom odlar man hasselnötter och

körsbär som används som fyllning i chokladpraliner. Man har sparat ett antal vinflaskor från de bästa

årgångarna. Varje år öppnas en flaska och man testar hur vinet har förändrats. Tunnorna som vinet

lagras i är av ek och kommer från Kroatien. Även här fick vi prova flera sorters vin.

Resan fortsatte genom det vackra landskapet till byn Dalmazzo. Här mötte vi Clemente och Emiliano

Inaudi. Företaget har hanterat tryffel i nära 50 år. Svampen plockas för hand och rengörs och

därefter läggs den i burkar. En blandning av vin, vatten och kryddor hälls över. Vi fick se flera sorter

Karljohansvamp.

Den mörka svampen växer under kastanjer och den

ljusa under pinjeträd (eller var det möjligen tvärtom).

Av 50 kg färsk svamp blir endast 5 kg torkad svamp

kvar. Den går utmärkt att frysa. För att hitta

tryffelsvamp som växer under jord används hundar.

Företaget är berömt för sina fina produkter. I år har

det varit mycket torrt och är ont om tryffel varför

priset ligger på ca 5000 kr/kg. Det behövs ytterst lite

av tryffelolja för att sätta smak på en maträtt.

Karljohansvamp

Vi fortsatte söderut mot Ligurien och Sanremo. Nu har landskapet förändrats. De mjuka kullarna har

försvunnit och vi åker genom ett berglandskap. När vi närmade oss kusten såg vi olivträd på

sluttningarna. Här växer mycket kryddor som odlas i växthus och säljs i våra affärer.

Blomsterodlingarna är omfattande. Varje år sedan 70-talet skänker San Remo stad blommor som

utsmyckning till Nobelfesten. Alfred Nobel bodde de sista fem åren av sitt liv i Sanremo och man kan

besöka hans villa. Den omgivande parken är tyvärr ganska vanskött. Det finns inte pengar avsatta att

sköta den och att underhålla huset.

Förr i tiden fanns här gott om sjörövare. Sjörövarna tog männen som slavar och de vackra kvinnorna

fördes till harem. Familjen Grimaldi (Monaco) var ursprungligen sjörövare. Så nu vet vi var deras

rikedomar kommer ifrån. När turismen började på rivieran byggdes hotell och restauranger och det

blev en stor inkomstkälla för folk i Ligurien. Numera är det mest italienare som semestrar här.

Framme vid hotellet Paradiso måste vi ta farväl av får charmige chaufför Antonio som skulle

återvända till sin hemstad Turin.

Saluhall

Torsdag 12/10

Vi började förmiddagen med en promenad i Sanremo. Ett flertal palmer som växte i parken hade dött

på grund av en invasion av skalbaggar. År 1044 byggdes vägen Via Aurelia av romarna för att kunna

frakta mat och förnödenheter till sina krigare. I motsats till grekerna var romarna inga sjöfarare.

Romarna hade tagit över området och senare kom saracenerna och härjade. Man byggde borgar

längre in i landet för att försvara sig mot olika angripare. I Sanremo finns en ryskortodox kyrka som är

under renovering. Här finns också ett stort kasino.

Vi passerade gränden där Evert Taube hyrde rum av

den sure bagaren. Då skapade han visan ”Den glade

bagaren uti Sanremo stad”. Vi såg hur man byggt

stödpelare mellan husen. Marken är dyr så man bygger

på höjden. Det är dessutom ett ganska oroligt område

med ofta förekommande jordbävningar. Vi

promenerade utmed Via Matteotti. Här i lokalen

Ariston firar man melodifestival varje år. Den melodi

som vinner föräras en metallplatta i gatan och vi kunde

se ett 30-tal mer eller mindre kända melodititlar.

Strandpromenaden i San Remo

På eftermiddagen åkte vi till den lilla medeltida

bergsbyn Dolceacqua. Borgen som kallas Castello Doria

är från 1177. Familjen Doria bodde här. Senare ägdes

borgen av fransmannen hertigen av Anjou och därefter

skänktes borgen till huset Savojen. Här fick vi smaka på

olivolja och olika pesto på småbröd. Eva berättade att här fanns tidigare gott om vatten och en kvarn

byggdes för 5-600 år sedan. Mjölnaren byggde ett hus och flyttade hit. Efterhand flyttade fler

människor till området och det blev en by. Längre ner fanns borgen där adelsfamiljen bodde. Fursten

ägde allt och befolkningen var mer eller mindre livegen samtidigt som de hade skydd av borgen. Man

bodde tätt inpå varandra i byn. Den gamla byn har smala gator och är byggd på höjden. Claude

600 år gammal bro i Dolceacqua Bergsbyn Dolceacqua

Monet har målat av de två vackra gamla broarna.

Fredag 13/10

Idag var det tid för egna strövtåg. Här finns gott om butiker, restauranger och barer. Flera av våra

resenärer passade på att bada. Andra besökte villa Nobel. Det var ganska skönt att bara njuta av det

fina vädret och panoramautsikten över havet. Vid kvällens avslutningsmiddag läste Iréne Skoog en

nyskriven dikt ”Resor i livet” och Göran Wellman tackade Gun Fahlén och Maud Sjöberg-Andersson

för en trevlig resa. Ett extra tack fick vår guide Eva Seidel som berättat kunnigt och roligt om stort

och smått under vår resa och sett till att alla kommit med och inte tappat någon på vägen. Göran

avslutade med att berätta om Ka´l och Osborns äventyr i alperna. Hoppas jag kommer ihåg historien

till nästa släktkalas.

Lördag 14/10

Nu är det dags att tacka Franco Gaiani för besöket på Hotel Paradiso och börja färden hemåt till

Mariestad via Milano, Frankfurt och Landvetter. Vi var hemma vid tiotiden efter en underbart

innehållsrik vecka.

PS. Vi lärde oss känna igen några exotiska växter som t ex Ginkgo Biloba, Våningsträd, Cypress, Ceder,

Paraplypalm, Pinjeträd, Acasia, Platanträd, Blyblomma och Oleander.

PPS. Sedan var det något om Emanuel Filiberto där jag inte kan tyda mina anteckningar.

Ewa Colliander

Här nedan följer Iréne Skoogs dikt som hon skrev under Italienresan.

Resor i livet Den som har gjort en resa

har något att berätta

och resan kan vara lång eller kort,

det kan sägas mycket om detta.

Resan kan göras hem eller bort,

med omvägar eller direkt,

till goda vänner, till arbetsplats,

till fest eller sorg med släkt.

Resan kan göras till älskad vän,

till syskon, mor eller far,

eller kanske en resa tillbaka

till plats med minnen som en gång var.

En resa kan göras med karta i hand,

i drömmar och fantasi

att besöka i tankarna land efter land

och upplevelsen är alldeles fri.

Kanske planerad för länge sen

eller helt enkelt helt spontan!

Ängslig och orolig första tur,

eller möjligen säker och van.

Att tillsammans med vänner

färdas en bit

är bättre än ensam, eller hur?

Iréne Skoog den 13 oktober 2017