solfbladet november 2008 / Årgång 2 nr 4

Solfbladet november 2008 1

SOLFBLADET

Möt Ingmar Weckström

Frivilliga brand-kåren i Solf

s. 4–5 s. 6–7

Gamla tidensskola

s. 8–9

Alla är välkomna att grilla!sid. 10-11

Wahlrooshemman

s. 12–13

November 2008 / Årgång 2 Nr 4

INNEHÅLL

Sid. 2Ledare: Turbulens i Solf

Sid. 3 Altaruppsättningen

Sid. 4–5 Den musikaliske kyrkoherden

Sid. 6–7 Frivilliga brandkåren fortfarande frivillig - men med avtal

Sid. 8–9 Skola i församlingshemmet

Sid.10-11 Ingen rök utan eld och talko-anda

Sid. 12-13 Kommunen köpte Wahlroos hemman

Sid. 14 Hösthälsningar från Stundars

Sid. 16-17 Gårdsgrupper i Solf -Kärrängarna

Sid. 18-19 Suomenkielinen yhteenveto

AV SArA BergStröm,OrdförAnde i SOlf ByAråd

LEDARE

2 Solfbladet november 2008

Solfbladet ges ut av Solf byaråd r.f., en förening som har fungerat sedan år 2000 för att driva Solfs invånares intressen, öka trivseln och gemenskaps-andan, samt befrämja en positiv utveckling av byn.

I styrelsen sitter representanter från många olika föreningar som verkar i Solf med omnejd.

Redaktion: Sara Bergström (ansv.),Fredrik Båsk, Jonas Forth,Jan Jacobson

Sammanfattning: Lotta Molander

Översättningar: Sirpa Båsk

Annonser: Anna-Lena Sjöberg, Bengt Brors

Pärmbild: Jonas Forth

Layout: Kustmedia Ab

Tryck: KTMP

Upplaga: 800 ex.

Turbulensi Solf

Det finns ett ämne som snurrar på i de flesta Solfbors huvuden just nu och det

är naturligtvis renoveringen eller rivningen av Solf skola. Vi valde ändå att inte skriva om skolan i det här numret av Solfbladet eftersom ärendet förhoppningsvis går framåt hela tiden och det är svårt att vara aktuell i en tidning som har deadline en månad före den delas ut. Istället lyfte vi fram hembygdsforskar-gruppen som får berätta hur det var då Solf skola byggdes på 1950-talet. Det är oerhört tråkigt när åsikterna delar folket, om än i en mindre och en större grupp. Från byarådets sida har vi velat få fram att det är viktigt att besluten fattas så snabbt att föräldrarna och barnen så fort som möjligt får reda på var barnen ska gå i skola de närmaste åren. I baracker i Solf eller på andra orter – och då förhoppningsvis med avtal som sträcker sig fram till byggtidens slut.

Trots att man nu får höra kommentarer om att Solf inte lever upp till utnämningen till Finlands bästa boendeområde och ”det är inte lätt att bo i Solf nu”, så kommer förstås också den här turbulensen att lägga sig i sinom tid. Oberoende hur det går i skolfrågan. Men det är naturligtvis sorgligt att Solf just nu utmär-ker sig i en tvistefråga. Och det tycker säkert båda lägren. Samtidigt som åsikterna går isär har vi ändå sett att det finns en enorm käm-paranda och enhet i det gäng som samlade in den namnlista som överräcktes till Västra Finlands Miljöcentral i höstas. Vilket stärker byagemenskapen på sitt sätt.

En annan tråkig sak är att det inte blir nå-gon julöppning i byarådets regi i år. Av olika anledningar. En anledning är att det är svårt att få villiga talkokrafter att ställa upp och ta emot marknadsförsäljare, ställa igång, bära bord och stolar och städa undan på själva lilla julen. Vilket gjorde att byarådet beslöt att tidigarelägga julöppningen en vecka, men beslutet väckte starka protester på sina håll, så det blev inget alls. Om Solfborna saknar julöppningen i år ska vi göra vårt bästa för att se till att den ordnas nästa år. Hör gärna av Er till någon av byarådets medlemmar om Ni kan tänka er att vara med! Möjligen kommer Solf UF att ordna någon form av julöppning på lilla julen, men hur det blir är oklart i skrivande stund.

I år planerar dock Solf IK att ordna program vid Sportstugan i samband med säsongsöpp-ningen i slutet av november. Då ska också grillkåtan invigas. Det blir omkring den 23 november. Mer information kommer i annan form då det närmar sig. Välkomna med då!

Till sist… Som den observante läsaren märker är det här numret av Solfbladet fyra sidor tjockare än de tidigare. Vi vill rikta ett stort tack till Aktiastiftelsen och alla annonsörer som med sina bidrag möjliggör utgivningen av tidningen. Hoppas den bereder åtminstone någon form av glädje och goda lässtunder i höstmörkret! Det är roligt att jobba med tidningen, tycker vi som var med.

Alla Solfbor är varmt välkomna med då Solf IK och byarådet planerar att inviga grillkåtan invid Sportstugan.

Solf IK ordnar samtidigt säsongsöppning så snart första skidspåret är klart. Preliminärt räknar vi att invigningen blir söndagen den 23.11!

Invigning av grillkåtan vid sportstugan


ÅRETS JULBLOMMAKänner du någon i Solf som förtjänar en uppmuntran? Motivera kort ditt förslag och lämna sedan in lappen vid någon av våra insamlingslådor vid Aktia, Florina eller Axet före den 16.12.2008.Utdelningen sker före jul. OBS! Tidigare års mottagare får inte nomineras (Håkan Berg, Margit Holm, Arne Lervik, Bengt Köping, Linnéa Träskelin, Alf-Martin Haagensen, Gabriella Svenns, Ulf Östman, Tina Westerlund och Roshild Westerlund).

Tunnetko ketään Sulvalla joka mielestäsi kaipasi kannustusta? Perustele ehdotustasi ja jätä se ehdotuslaatikkoi-himme Aktiassa, Florinassa tai Axetissa ennen 16.12.2008. Kukka jaetaan ennen joulua. HUOM! Viime vuosien vastaanottaja ei saa ehdottaa.

FÖRSLAG/EHDOTUS:

MOTIVERING/PERUSTELUT:

Inför 200-årsfirandet av Solf kyrkas byg-gande 1986 utfördes ett omfattande kon-serveringsarbete med altaruppsättningen i kyrkan. Konserveringsarbetet utfördes sommaren 1985 under ledning av konst-konservator Kari Appelgren. Arbetet räckte tre månader och var mycket omfattande och krävande. En arbetsgrupp på tio per-soner deltog i projektet som utfördes på plats, dels i kyrkan och dels i för samlings-hemmet. Nu har det igen konstaterats skador på altaruppsättningen som är en av de praktfullaste kyrkoprydnaderna i vårt land.

Torsdagen den 9 oktober besöktes kyrkan av kyrkostyrelsens sakkunniga, forskaren Nina Lempa och konstkonservatorn Unni Marja-aho från Österbottens museum. Skadorna dokumenterades av Marja-aho som också ska göra en preliminär kostnads-beräkning av konserveringsarbetet.

Altaruppsättningens stora nationella vär-de gör det möjligt för Solfs församling att söka om specialbidrag för konserveringen från kyrkostyrelsen. Detta glädjebudskap gav Nina Lempa till Solfs församlings re-presentanter. Allmänt konstaterades att ju förr konserveringen inleds desto förmånli-gare blir totalkostnaderna.

Altaruppsättningen i Solf kyrka konserverasAV Peter BåSk

Unni Marja-aho granskar altaruppsättningen.


– Jag fick nog klara signaler att jag behövs bättre som präst. Ingen sörjer över att en präst spelar och sjunger. Det har jag fak-tiskt bara haft stor glädje av. Det är en bra fritidssysselsättning och terapi på samma

Den musikaliske kyrkoherden

AV JOnAS fOrth

Man kunde kalla kyrkoherden samhällets nav. Från vår föd-sel med dop, till vigselns glädje fram till den stund vi får vår sista vila följer prästen oss. Det är därför få som inte har ett minne av Solfs tidigare kyrkoherde Ingmar Weckström. Men det kunde ha gått annorlunda. Det var tänkt att han skulle bli kyrkomusiker eftersom han spelade väldigt mycket orgel och violin i unga år.

gång. Man koncentrerar sig helt på något annat och glömmer alla bekymmer, berät-tar Ingmar.

Han är uppvuxen i Terjärv med fadern som jobbade som kyrkoherde och modern

som skolade ungdomar som ännu inte fått en ordentlig start i livet. Musikintresset var stort och det var genom stråkorkestern som Ingmar och hustrun Gunnevi först fann varandra. Efter gymnasieutbildningen gav många sig av och Ingmar fann sin väg till studier i Åbo. Här fann han igen Gunnevi, som nu studerade vid hemslöjdsseminariet. Efter några år bar det av ut i arbetslivet för på den tiden gifte man sig först då man kunde försörja sin familj.

– Jag kom till Vasa efter militären 1964 och där var jag i tretton år i olika tjänster, först ungdomspastor, sedan kanslipräst och sedan kaplan. Därefter sökte jag tjänst i Solf och vi flyttade julen 1976. Där var jag kyrkoherde fram till pensioneringen. Jag

Ingmar Weckström


var den enda sökande så de fick lov att ta mig, minns Ingmar med ett skratt.

Hurdant var ert första intryck av Solf?

– Vi tyckte nog att det var skönt. Det var underbart vackert här på vintern. Snö och rimfrost i träden så det var alla tiders och idylliskt. Det var så förfärligt massa jobb i Vasa då det tidvis var stor brist på präster. Och då kändes det här lugnt i jämförelse i början. Skillnaden är den att i stan så springer man korta sprinterlopp medan man är kyrkoherde på landet så är det ett maratonlopp som aldrig tar slut. Alltså man tar allting på sig. Men i längden så känns det förstås också.

Hur blev ni mottagna i byn?

– Vi blev överraskade över hur vänligt vi blivit mottagna här för jag har ju en vild humor som man kanske inte var van vid här i Solf. Det hade tidigare varit ganska allvarstungt före min tid. Det var väldigt lite kritik så vi kan inte klaga.

Har du några speciella minnen från din tid som kyrkoherde här?

– Det minns jag att första våren så hade vi läsmöten. Första vintern så var det ovanligt mycket snö på Söderfjärden och det var besvärligt att ta sig dit. Under första mötet så var vi i en gammal stor bondstuga med mycket folk. Och den enda belysningen var en 25 watts lampa i taket. Det var varmt, halvmörkt och trångt men stämningen var bra. Men jag kommer ihåg att jag tänkte vart har jag hamnat med snöyra och allt . Men människorna var så trevliga.

Har du under åren haft något ämne som legat nära hjärtat?

– Man försöker ju tala om väsentliga sa-ker. I kristendomen är ju nog förlåtelsen en viktig sak. Om man talar med vigselpar så är det naturligt en viktig sak. Kärlek, förlåtelse och att inte döma andra hårt är viktigt. Jag har haft som ideal att vara generös och tolerant mot människorna. Jag vet inte hur väl jag lyckats men man kan ju ha det idealet. Man blir lätt vän med människor om man har förståelse för deras situation. Det handlar om att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad, den gyllene regeln – den är bra.

Vad har du fått för respons av församlingen?

– Nu då jag är gammal så träffar jag män-niskor som jag minns. Till exempel nu då

jag var på hörselundersökning så träffade jag en sköterska som jag vigt för 35 år sedan. Och hon kom ihåg något som jag sagt på deras vigsel. Det stämde säkert för jag kände igen tankegången. Och det finns andra också som sagt att de uppskattat det jag predikat. Då jag var yngre så sa de att jag predikade alldeles för kort och det tyckte jag var bra kritik. Det är värre om de börjar säga att det är för långt. Jag har försökt lägga an på förrättningarna och hålla personliga tal och inte bara läsa ur en handbok.

Under Ingmars tid klippte han försam-lingens gräs iförd shorts utan att någon klagade, flyttade julbönen så att barn och vuxna hann hem i tid för att se traditions-enliga Kalle Anka samt införde mer musik i församlingens verksamhet. Det var år av predikan mustade med goda historier och förankring i församlingsmedlemmarnas liv. Men det har inte tagit slut i och med

pensioneringen utan Ingmar är minst lika aktiv som tidigare.

Hur har du sysselsatt dig efter pensionen?

– Jag har vikarierat då kyrkoherden behövt hjälp och så har vi barnbarnen i dagis här så de har kallat på mig att hålla julandakt. Jag har nästan blivit stående gäst där. Men jag har varit mera vikarie här runtom i bygden då jag exempelvis behövts vid dop i Replot, Vörå och Kvevlax. Vårt hus behövde också först renovering så det tog också mycket tid. Sedan byggde vår dotter Kerstin och hennes man hus på Stundars och jag blev hantlangare där. Men det var hemskt roligt att vara i praktiskt arbete efter allt sittande. Jag spelar ju både i Kalles orkester och i Korsholms kammarorkester så det har därtill varit en hel del spelande. Men skillnaden är ju den att som präst är man ju i tjänst hela tiden medan man som pensionär kan tacka ja eller tacka nej.

Gunnevi och Ingmar talar under en kvällsstund i vardagsrummet.

Gunnevi med hunden Mita i famnen.


I Solf frivilliga brandkår (FBK) finns det ett drygt tjugotal aktiva brandmän. Avtalet, som de skrivit på, säger att de ska vara beredda att rycka ut med endast några minuters förvarning. Solf FBK hör till en så kallad tio minuters zon. Det innebär att brandmännen ska infinna sig vid brand-stationen, byta om och få iväg brandbilen inom tio minuter från det att larmet kom-mit in.

– I normala fall brukar det inte ta mer än fyra till fem minuter för oss att komma ut ur brandstationen när det är en uttryck-ning. Som snabbast har vi varit ute på tre och en halv minut, säger Lervik.

Tre och en halv minut kan jämföras med en minut i Vasa. Där finns ändå någon på brandstationen dygnet runt alla dagar.

När enheten svarar på att larm krävs det att enhetschefen plus tre man är på plats. Helst av allt ska också två av dessa vara rökdykare. Lervik menar att det inte alltid går att ha två rökdykare på plats, men då löser man det på annat sätt.

Medeltalet utryckningar under ett år är ungefär 50 stycken. Och årstiderna sätter

Frivilliga brandkåren fortfarande frivillig, men med avtal

vissa begränsningar på vilka uttryckningar man kan råka ut på.

– Det är inte direkt det vanligaste med en gräsbrand på vintern, menar Thomas Röjdahl, en brandman som varit med i FBK i 18 år.

Övningar varje veckaRöjdahl gick med i FBK år 1992. Av de som började då är han en av de sista som fortfarande är med. Han ser inte att han slutar på många år ännu, för det är ju ändå ett av hans stora intressen. Det var också därför han gick med för 18 år sen. Det och att han kompisar gick med.

Frivilliga brandkårens medlemmar upp-rätthåller sitt kunnande med övningar varje vecka. Seniormedlemmarna övar på tisdagar och juniormedlemmarna övar på onsdagskvällarna. Under ett år måste ett visst antal specialövningar anordnas. Till dessa hör till exempel rökdykarövningar och första hjälp kurser.

Den tisdagen då Solfbladet var på plats var det rökdykarövningar som stod på schemat. Under året ska man ha tre

rökdykarövningar. Övningen ägde rum vid Munsmo byastuga på Kotået. För att ge övningen den autentiska rökkänslan hade en rökmaskin införskaffats för att fylla hu-set med rök. Junioransvariga Tommy Ned-ermo menar att det räcker med fem minuter för att fylla ett helt hus med så mycket rök att det nästan inte går att se något.

– Vi använder icke hälsovådlig rök så att ingen skadas av röken och att inte huset tar skada, säger Nedermo.

Det hör till FBK:s skyldigheter att ordna övningar för sina rökdykare och släckn-ingsmän. Utan dem fungerar inte frivilliga brandkårens verksamhet.

– Det som gör Solf FBK lite speciell är att vi har utrustning för första delvård. Det innebär att vi har lite mer vårdutrustning än andra avtalsbrandkårer. Den utrustnin-gen används om vi kommer på plats före ambulansen, säger Lervik.

I Solf finns 8-9 personer som har be-hörighet och kunskap att använda sån utrustning. Solf är inte den enda med den utrustningen i Korsholm, men hör till de första som hade det.

Påskbrasan populärLervik menar att intresset för frivilliga brandkåren varierar, men det finns alltid intresserade som vill komma och kolla hur det fungerar och vad det innebär att vara brandman vid en avtalsbunden brandkår.

– Påskbrasan brukar vara en populär tillställning där folk frågar mycket om vår verksamhet. Där brukar vi svara på frågorna som folk har, säger Lervik.

Till övriga övningar är det också tänkt med exkursioner till andra brandstationer för att se hur det fungerar på andra stäl-len.

– Vi har det nog på agendan mest hela tiden, men jag tror att det var någon gång på 90-talet som vi hade en sådan senast, säger Lervik.

Solf frivilliga brandkår har långa anor som sträcker sig ända till början av 1900-talet om inte ännu längre. Det som Mikael Lervik, ordförande för FBK, vet med säkerhet är att föreningen Solf frivilliga brandkår grundades i början av 1980-talet. Det hus där FBK nu huserar byggdes 1988 och före det var de i samma lokaler som eftis är i dag. Lervik säger att det är svårt att veta när brandkårsverksamheten startade. – Det har ju alltid funnits vatten och ämbar till hands om det skulle börja brinna. Det är en form av brandkårsverk-samhet, säger Lervik med ett skratt.

AV fredrik BåSk

“ Det har ju alltid funnits vatten och ämbar till hands om det skulle börja brinna. Det är en form av brandkårsverksamhet.”


Bilarna KO 77 och KO 73 körs av vana förare och de går undan när det gäller. Bilarna har all möjlig utrustning med sig. Allt som kan tänkas behövas för att släcka allt från gräsbränder till hus-bränder. Dessutom har de möjlighet att ge första delvårdshjälp, tills ambulans anländer.

Brandmännen hittade fort ett offer inne i huset. En halare har fyllts med slangar för att simulera en person som ska räddas. När olyckan är framme lämnas inte den skadade på marken, men i övningssyfte så spelar det inte någon roll vart den huvud-löse slangmannen slängs.

Noggranna anteckningar förs över när rökdykarna gick in i hu-set. Alla följer med på övningen för att upprätthålla samman-hållningen i gruppen. Även om det är en övning så är det på riktigt. Nere till vänster syns en orange halare, det föreställer en överlevande från branden.

Inför övningen är det lugnt på brandstationen. I normala fall är det full fart med att byta om och få iväg brandbilen ur garaget. En av de snabbaste tiderna för att få ut brandbilen ur garaget ligger på tre och en halv minut.

Vid rökdykarövningen behövs det folk på alla platser för att allt ska fungera smidigt. Här ser vi en av killarna som matar in mera slang åt rökdykarna inne i huset.

Munsmo bystuga fick sig en riktig dos med rök när rökdykaröv-ningen ordnades. Röken är icke hälsovådlig och skadar därför inte personer eller hus.


Läraren Gunnar Rosenholm hade avslutat skoldagen och åkt in till stan i ärenden. Eleverna hade också gått hem, förutom de-jourerna som skulle städa efter slöjdlektio-nen. Nedanför kakelugnen låg en spånhop

Skola i församlingshemmet

AV JAn JAcOBSOn

Det är inte första gången som eleverna i Solf har varit tvungna att flytta ut ur skolan. För sjuttio år sen var läget likadant, men orsaken betydligt mera dramatisk. Den gamla skolan brann nämligen ner och det tog hela sexton år innan en ny byggdes. Under tiden fick församlingshemmet fungera som skolbyggnad.

Hembygdsinventeringsgruppen samlad i skolsalen på Stundars. I första raden: Ann-May Carlson-Wikström och Sylvia Thölix. Mittersta raden: Håkan Berg och Pehr-Göran Näsman. Längst bak i klassen: Bengt Brors, Reinhold Granholm och Alf Winberg.

som de skulle elda upp, men då ville det sig inte bättre än att det sprakade till, och en gnista föll ner i spånhopen. Det var början till en förödande brand som ödelade Solf kyrkoby skola den 10 mars 1938.

Sylvia Thölix gick på ettan eller tvåan då det hände. Det motsvarar trean eller fyran idag, för man började med två år i småskola innan folkskolan. Hon och de andra i Hembygdsinventeringsgruppen sitter och minns tillbaka.

Det vara bara Sylvia som hann gå i skolan som brann, som för övrigt stod på samma tomt som dagens skola, men flera av de andra i gruppen gick sina folkskoleår i den tillfälliga skolan i för-samlingshemmet.

Det stod klart först i oktober 1938, så den första tiden efter branden gick Sylvia i skola i ungdomslokalen.

– Men det fanns ju bara en sal, så det blev för rörigt med fyra klasser samtidigt,


Köp frimärken och väskorfrån Solf

berättar hon. Därför delades vi upp så jag gick en tid i småskolan i Västersolf.

Sen kom det alltså att gå sexton långa år innan den skolbyggnad som nu är i vågskålen stod klar. Bland annat på grund av krigen drog det ut på tiden.

Mjölken frös Under tiden var eleverna inhysta i försam-lingshemmet, som direkt från start fick tjäna andra syften än det var tänkt för. Två klasser huserade i vardera salen och Ann-May Carlson-Wikström och Pehr-Göran Näsman, som var klasskamrater under andra hälften av 40-talet, minns att de var över trettio elever i salen. Lärare var Gun-nar Rosenholm och Alice Lindroos, senare gift Hellman.

Ester Källman, Kempis-Ester, var omtyckt städerska. Hon månade om barnen så att hon under speciellt kalla vinterdagar övernattade på ett bord i köket för att kunna sätta igång med eldningen så tidigt som möjligt.

– Hon brukade säga att ”Jag tjänar både Gud och församlingen”, berättar Ann-May.

Men riktig värme blev det väl inte ändå när kölden var hård. Speciellt i tamburen där snön från skorna samlades var det så golvkallt att snön aldrig smalt. Till slut var det rena skridskobanan där, berättar Pehr-Göran. Och mjölkflaskorna som alla hade med sig sattes att tina runt spisen. För också om de var inlindade i sockor så kunde skolvägen vara så lång att mjölken ändå frös.

Mjölk och smörgås hade eleverna alltså med, men mat fick de på skolan från 1948. Men alla elever ålades att hämta med sig råvaror till skolan eller betala 500 mark. Tio kilo potatis, ett kilo kornmjöl, ett halvt kilo vetemjöl och fyra liter mjölk skulle man bidra med. De rätter som har fastnat i minnet är kanske inte för att de var kulinariska höjdpunkter, snarare tvärtom. Havregrynsgröten med skal, ”såådan” i och varm mjölk med klimpar i – ”klimpamjöltje”, säger Reinhold Gran-holm. Alf Winberg kommer ihåg att de fick potatismos och tog med lök hemifrån för att piffa upp det lite.

Minnen från julfesterna Det som alla de som gick i skola i försam-ligshemmet kommer ihåg med värme är julfesterna. I taket i stora salen hängde en stor halmkrans och läraren Gunnar Rosen-holm som var konstnärlig ritade enorma kulisser med julmotiv.

– ”Stopåjkan” stod på stolar och hängde upp snöflingor av vadd som var trädda på

sytrådar, berättar Alf. Det blev ett riktigt jullandskap.

Sen gjorde man också girlander av enris och kreppapper.

På programmet stod mycket ringlekar, och Ann-May kommer ihåg att hon brukade läsa dikt. Pehr-Göran kommer speciellt ihåg teaterpjäserna som han var med i varje år.

En pjäs var till exempel Stortrollet och lilltrollet med Max Storgård som stortroll och Pehr-Göran som lilltroll.

– Vissa elever skulle ha med sig lakan som hängdes på linor i hörnet mot lilla salen och fick fungera som ridå. Det fungerade riktigt bra, skrattar han.

– Vi flickor övade ringlekar på rasterna hela höstarna, minns Ann-May. Men var ni pojkar med?

– Nä, vi sparkade fotboll, säger Alf. Och stötte kula, vi hade tiokamp. Det var väl lite farligt för omgivningen.

”Fotbollsplan” var ut mot vägen till, men trafiken var ju ganska sparsam på den tiden. Ljudnivån lär ha varit så hög att hela byn visste när skolan hade rast.

Tiden i församlingshemmet speciellDet sista året av folkskoltiden fick Ann-May och Pehr-Göran så lov att flytta till den då nybyggda Bladbackens folkskola som inledde verksamheten 1950. Året efter stod Söderfjärdens folkskola klar. Bjarne Berg var då en ung lärare i Bladbacken med moderna idéer, så Ann-May och Pehr-Göran minns att kontrasten till den hårda disciplinen och utantilläsningen i försam-lingshemmet var påfallande.

De här två folkskolorna blev dock inte långlivade, redan1966 drogs de in.

Den nya folkskolan i kyrkobyn hade äntligen stått klar första mars 1954, och småningom kom den alltså att bli den centralskola för alla byar som den är idag.

Och visst ansågs den ståtlig då den var färdig, men det var ändå något speciellt med tiden i församlingshemmet. Hem-bygdsinventeringsgruppen citerar Erik Geber som från en liten prästpojks per-spektiv andäktigt följde med vad de större barnen hade för sig där nere vid församlingshemmet:

”Arkitekt Kråkström, den tidens besluts-fattare och lärare må ursäkta, men minnena och den topelianska andan blev nog till största delen kvar i den gamla skolan och backarna kring Stundars.”

Citatet är hämtat ur Bjarne Bergs mycket läsvärda bok Barnets sekel i solfbygden.

Den som vill veta mera om skollivet i Solf genom tiderna rekommenderas att läsa den.

Byarådet säljer Solf-frimärken och Solf-väskor! Ett ark om åtta frimärken kostar 12 euro. En väska kostar 5 euro.Produkterna säljs på Axet (kontant betal-ning) och vid Stundars butik. Kan också köpas direkt av kassör Bengt Brors.

Köp frimärken och väskorfrån Solf

Osta Sulvanpostimerkkejä ja kassejaKylätoimikunta myy Sulva-postimerkkejä ja Sulva-kasseja! Postimerkkiarkki maksaa 12€ ja kassi maksaa 5€.Tuotteita myydään Axetissa (käteismaksu) ja Stundarsin kaupassa. Tuotteita voi ostaa myös suoraan rahastonhoitaja Bengt Brorsilta.

Byarådet riktar

STORT TACK till Aktiastiftelsen som stödde Solfbladet och grillkåtan vid Sportstugan med 4000 euro i somras!


Rimal och Västersolf jaktlag har sedan 2006 arbetat med att skapa två grillplat-ser, en försatt till Rimal och en i Pane. Nu står de färdiga för användning. Projektet med grillplatserna fick sin början på ett ordinarie jaktföreningsmöte för ett par år sedan. Hans Östman som ritat och plane-rat grillstugorna hade sett en lämplig kåta i Esse och presenterade konstruktionen. Efter att lagen sett bilderna och disku-terat de praktiska arrangemangen med markägarna klubbades förslaget igenom. Eftersom det endast krävs åtgärdstillstånd för grillstugorna var det lätt att sätta igång

Ingen rök och eld utan talkoanda

AV JOnAS fOrth

Som bekant byggs det lite här och var i Solf och det rör också på sig på grillstuge-fronten. Solf kan stoltsera med att det under hösten färdigställts tre nya grillplat-ser och de är nu öppna för allmänheten.

och marken arrenderades av Uno Blomster och Sven Wester. Jaktlagen sökte därefter stöd av aktiastiftelsen Solf-Sundom och med bidraget köpte de timmer av sorten vildmarkspanel.

– Det skulle ju bli två stugor och det passade bra eftersom det fanns två jaktlag, säger ordförande Kalle Hietanen.

Tack vare att det finns yrkesmän av olika kategorier i jaktlagen så var det möjligt att genomföra projektet både smidigt och kostnadseffektivt. Elementen spikades ihop i slakthusen, transpor-terades ut till byggplatserna och sattes ihop.

– Det finns folk som skött allt från planering till timring till transporter till röksystemet, berättar Hietanen.

Stugorna är till största delen byggda med talkokraft, men Per Sjöberg, Stig Helgas och Lars Martin har fungerat som ledare och byggare under projektet, som pågick fram till hösten 2008. Stugan som är placerad i Pane ligger välplacerad mitt i det ena lagets jaktområde, så där kan man mötas för den välbehövda pausen. Jaktföreningen som använder sig av stu-gorna under jaktsäsongen bidrog därför också finansiellt.

– Vi har satt in egen finansiering från jaktföreningens kassa – materialkostna-derna steg ju så mycket medan vi höll på och byggde, konstaterar Hietanen.

Stugorna rymmer 30 personerJaktlagen kommer också att stå för un-derhållet men grillplatserna är öppna för allmänheten bara man följer reglerna på de skyltar som är uppsatta. Stugorna rymmer ca 30 personer var och ved finns att tillgå på platsen.

Men det är inte bara Solf jaktlag som varit aktiv med att nybygge. Byarådet i Solf har också monterat upp en grillplats bredvid sportstugan. Bygget, som beställts som färdigpaket, har letts av Greger Snic-kars och konstruktionen blev klar i okto-ber. Byarådet inledde planeringen hösten 2007 och fick också stöd av aktiastiftelsen. Men det var till en början inte klart var stugan skulle placeras.

– Vi tänkte först bygga ute vid fågeltornet men bygget flyttades sedan till sportstugan, berättar Arne Lervik.

Stugan, som rymmer 15 personer, är klar för allmän användning men byarådet ber att användarna städar efter sig och ser till att elden slocknat då man avlägsnar sig.

Kalle Hietanen visar det specialtimmer som beställdes för stugorna, så kallad vildmarkspanel.


Grillstugorna är öppna året runt och får fritt användas av allmänheten.

Då grillstugorna används bör man se till att elden slocknat då man avlägsnar sig.

Håll stugorna snygga genom att städa upp efter använd-ning.

Grillstugan i Pane är timrad med grovhyvlat timmer. I bakgrunden skymtar vedlagret. Det är Björn Ljungqvist som har timrat vedlidret då han inte hann delta i grillstugans bygge.

Rimal-stugan döljs av skogen

Dörren till grillplatsen vid sportstugan är försedd med små trädetaljer

Stugornas röksystem har konstruerats av jaktlagen


Till hemmanet hörde det en gång i tiden 50 hektar odlingsbar jord. Det var uppdelat på olika ställen runt omkring i Solf. Den största delen vid gården och en del på Söderfjärden. Förutom den odlingsbara jorden fanns även många olika beteshagar och andra markområden som användes till annat. Till hemmanet hörde också stora arealer med skog.

– Jag minns hur det var när det var som livligast på gården. Vi hade mängder med olika djur som till exempel grisar, får och höns. Knappa dussinet mjölkkor hade vi också ganska länge. I ett skede hade vi

dessutom fem eller sex hästar hemma hos oss, säger Boris.

Traktorn motsvarade åtta hästar och två karlarÅret var 1938 och en traktor införskaf-fades till gården. Modellen var en McCor-mick Farmall F-20. Den skulle enligt då-tidens mått motsvara åtta hästar och två karlar.

– Den beskrivningen måste ha något att göra med hur de arbetade ute på fälten i Chicago där traktorn är tillverkad. De körde antagligen med fyra hästar i ett spann och spannen behövde en körkarl var. Måttstocken för dåtidens motorer krävde en sådan här jämförelse så att alla skulle förstå, säger Boris.

Otto Näsman bytte namn till Wahlroos år 1929. Boris har ingen definitiv förklaring till det här, men han tror att det kan ha funnits många som hette Näsman då.

– Det kan också vara något annat som gjort det. Vem vet om det kommit påtryck-ningar från de som bestämde då, säger Boris med ett skratt.

I den respektabla åldern av 66 år anser Boris att han gjort sitt för gården och be-stämmer sig för att sälja den. Han ångrar att han inte behållit den del där huset står, men han hoppas att han ska få möjlighet att hyra huset under några år nu. Hans

Vyerna från hemmanet är vacker. Står man ute bland vyerna kan man också se att huset är vackert. Här är bilden tagen från en av de närliggande åkrarna.

Kommunen äger nu Wahlroos hemman i Rimal

AV fredrik BåSk

Boris Wahlroos är uppvuxen på en gård i Rimal. Hans farfar Johannes Näsman byggde huset och alla uthus i början av 1900–talet. Boris far Otto var den sista som bodde heltid i huset. Efter Ottos bortgång 1976 har Bo-ris tagit hand om huset och uthusen.

yngsta son håller på med ingenjörsstudier och den äldre bor i Sverige så intresset för att fortsätta med gårdens jordbruk är ganska svalt.

Oklart vad kommunen gör med husetFastighetschef Peder Pedersen vid Kors-holms kommun säger att kommunen inte har några planer för huset just nu. Han

Här ser vi huset från vägen där man kör in. Huset vilar uppe på en kulle och det medför en vacker utsikt åt alla håll.

Efterkrigstida fångar från Ryssland har antagligen haft med den här ikonen går-den. På baksidan står det Boris och Boris Wahlroos säger att det inte är omöjligt att han fått namnet efter denne Boris.


Hembygdskurs för nya och gamla Solfborfredrik BåSk

En kurs för dem som är intresserade av att lära sig mer om sin hembygd kommer att ordnas under våren. Koordinator för kursen är Peter Båsk och arrangör är Korsholms vuxeninstitut. Kursen inleds om tillräckligt många anmäler sig.

Under kursen visas bland annat Stundars museum- och kulturcentrum, Solf kyrka och dess omgivning, Söderfjärdens pumpstationer, Meteorian på Söderfjärden och Munsmo hamn.

Intresserade kan höra av sig till Peter Båsk för vidare information på telefonnummer 050- 557 5282.

Det är helt klart att prästgården i Solf på-verkat olika detaljer i Wahlroos hemmets byggnadsskede. På bilderna ser man föns-ter från hemmet och prästgården.

Boris Wahlroos passar bra i de gamla stolarna uppe på vinden. De gedigna stolarna och andra detaljer i huset visar på ett intresse för vackra och fungerande möbler och tillhörig-heter. Wahlroosarna köper inte krimskrams.

Trotjänaren fung-erar än. Traktorn med metallhjul grävde ner sig några gånger under dess aktiva tid. Om det skedde så var lösningen enkel. Ner med en träklabb vid hjulet så grävde den upp sig själv.

Otto Wahlroos var en uppfinningsrik man. Här ser vi en konstruktion för att samla hö. Hästkrafterna kom från riktiga hästar så i dag kan det vara sisådär med användning-en av uppfinningen.

tror att marken blir utarrenderad till en början. Huset kommer också antagligen att hyras ut.

– Det är svårt för mig att säga hur det ligger till med det här ärendet just nu men antagligen kommer vi att använda marken som utbytesmark i ett senare skede, säger Pedersen.

Boris Wahlroos har besittningsrätt till den sista december i år. Köpekontraktet skrevs ändå på den 18 januari i år. Som det ser ut i skrivande stund så äger alltså Korsholms kommun hemmanet.

– Jag har nycklarna ännu så jag kan komma gå som jag vill ännu en liten tid, säger Boris Wahlroos.

På bilden ser vi en av många intressanta detaljer i hemmanet. Lampan har antag-ligen haft några delar till, men även utan dem är taklampan en av de snyggaste jag personligen sett.

Det är stor efterfrågan på tomter i byarna i Solf! Vi behöver fler tomter att erbjuda i broschyren. Har du en eller flera tomter att sälja, ta kontakt med Bengt Brors, tel. 050-585 5700.

Tomten märks ut på en karta över Solf och där antecknas säljarens telefonnummer, så att intresserade kan ta kontakt direkt med säljaren.

Vill du sälja en tomt?


Under två intensiva veckor arbetade Karl-Erik Berg, Carl-Erik Forth, Bengt Norrgård, Anders Landgärds och Peter Båsk med att etappvis lyfta fram- och baksidan med hjälp av sex domkrafter. Överskottsjord grävdes undan och nya betongsulor göts. Några syllstockar fick också bytas ut. Nu vilar Rian stadigt på grundstenar med ordentliga

luftutrymmen för att garantera ventilation och hindra skadeangrepp. Arbetet flöt så bra att arbetsteamet i samma veva åtog sig att även lyfta och förbättra grunden till Smedjan och Kopparslagarens verkstad.

När området är väl underhållet är det roligt att ta emot besökare. Särskilt julsä-songen blir intensiv med i princip skol- och daghemsgrupper varje dag från mitten av november och framåt. På Stundars är det lätt att få julstämning när elden sprakar i spisen och lyktor lyser upp stigen till musei-stugorna. Under Adventstid får grupperna besöka Lanthandeln, Bondstugan, Smedens stuga m.m. för att bekanta sig med de förbe-redelser som pågår inför julhelgen. Julstök är en tidsresa som vi genomför med mindre grupper då vi bakar, kokar gröt, tar hand om djuren i Lekföiset och bär in julgranen.

För många är också den traditionella Julmarknaden, söndagen den 30 november, något man inte kan missa. Försäljning av hantverksprodukter, ringlekar och julgrans-tävling bidrar till att sprida julstämning.

Musikinstrumenten genomgångnaI flere års tid har Stundars arbetat mål-medvetet för att se över alla museiföremål,

Hösthälsningar från Stundars

AV gunillA SAnd Och JOhAnnA nOrdenSwAn

Under de lite lugnare höst-månaderna mellan sommar och julsäsong passar vi på att se över underhållet på museiområdet. Höstens sto-ra projekt var lyftet av Rian. Rian som härstammar från 1800-talets Pörtom flyttades år 1973 till Stundars. Under årens lopp har riebyggnaden sjunkit och nu var det dags för översyn.

Anders Landgärds, Carl-Erik Forth och Karl-Erik Berg byter syllstock på rian. En ny grundsula till rian är gjuten och pallstenarna har lyfts på plats

Har du idéer som byarådet ska ta sig an?Kontakta [email protected].

katalogisera dem och även granska deras kondition i allmänhet. Alla föremål skall även finnas registrerade i en databas.

Under hösten har musikrådet Bjarne Berg gjort ett verkligt detektivarbete då han sammanställt en förteckning över Solf musikskolas museisamling av musik-instrument.

Instrumenten flyttades till Stundars 1982 i samband med skolans ombygg-nad. I samlingen finns flera kantelen och psalmodikon som vid sidan av fiolen varit de vanligaste instrumenten i våra trakter. Samlingarna som tillkom redan på 1960-talet hade lärare Gunnar Ro-senholm, kantor Torsten Winberg och musikskolans ledare Bjarne Berg som till-skyndare. Nu har alltså Bjarne Berg än en gång fått gå igenom instrumenten för att se att anteckningarna om instrumentens ursprung och historia är klarlagda. Sam-lingen, som till stor del finns till utställning i trapphuset i Hemmersgården, består av ett femtiotal instrument. Bland dem kan även nämnas det fina taffelpianot från St Petersburg som finns i minnesrummet i Hemmersgården.

Samlingarna överförs nu officiellt till Stundars r.f.


www.aktia.�

Det räcker inte med att oroa sig över miljön. Vi påverkar miljön genom våra val.

Aktia Miljölån beviljas renoverings- och förnyelseprojekt som leder till miljövänligt slutresultat. Vi berättar gärna mera.

Finansiera din miljögärning med Aktia Miljölån.

Aktia SolfSolfvägen 213010 247 5210

önskarGod Jul

Clippo Mikaela Finne% 050 54 89 664

Klipphörnan Regina% 3440 570

Frisering Siv-Britt% 3440 028

Frisering Marlén% 044 34 40 192

God Jul

Korsholms Sportryttares aktiva verk-samhet har skapat förutsättningar för att målmedvetet kunna utöva ridsport i Solf. Föreningens medlemmar har också klarat sig mycket bra både i re-gionala och nationella sammanhang. Föreningens framgångar mäts förstås inte enbart i form av tävlingsresultat. Det är ytterst viktigt att medlemmarna får möjlighet att träna och utvecklas enligt egna mål och ambitioner.

Tävlingsframgångarna har under året 2008 varit mycket goda med

Sportryttarna på frammarschAV mAlin AurA

Vi önskar er varmt välkomna att delta i föreningens arrangemang och aktiviteter!

vinster och goda placeringar på natio-nella och regionala tävlingar runt om i Finland. Även i de regionala mäster-skapen har föreningen klarat sig bra med flera silver samt bronsmedaljer inom dressyr.

Den traditionella julandakten för hästar och djur kommer att ordnas i manegen i Solf den 21.12.2008.

Elina Westerlund & Robinson CrusoeNina Westerlund & Igrane Le Fay

Anne Teir-Siltanen & Lamie FW Malin Aura & Courage Quintus

Malin Aura & EskortsSophia Backlund & Kindley


Ovanstående är ett utdrag ur en uppsats, skriven 1908 av Anna Näsman, gift Norr-holm, hemma från Bladbacken, elev i När-pes folkhögskola 1906-07. Uppsatsen finns med i boken ”Bygdeminnen” utgiven av Närpes folkhögskolas elevförbund.

Efter storskiftesregleringen flyttade en del familjer ut till de jordbruksmarker som de blivit tilldelade. Alla ville inte flytta ut, därför kom många hemman att byta ägare under början av 1900-talet. Fäbodarna som fanns före uppodlingen är alla borta, endast rester av grunder finns på några ställen.

Här följer en förteckning över några kärr-ängar och backar samt hur de befolkades.

GÅRDSGRUPPER I SOLF – Kärrängarnatext: Pehr-görAn näSmAn

kArtA: chriStine BOnn

”Ungefär en kilometer från Solv kyrkoby ligga några vidsträckta lågmarker, som med ett gemensamt namn kallas Kärrängarna. I början av adertonhundratalet lågo dessa marker ej ännu under plogen, jordägarna höllo sina skiften härstädes i naturliga ängar… Här på de kringliggande ängsback-arna hade jordägarna sina fäbodar. Dessa stodo dels i klunga, dels en och en… Små-ningom började dock en och annan jordä-gare uppodla sina skiften. Något lindrigt arbete var detta ej. Marken togs upp med gräfta, - plog användes icke. Man dikade, gräftade och sådde råg… För omkring 30 år sedan påbörjades storskiftesregleringen. Efter flere avbrott, tvister och ledsamheter blev denna äntligen slutförd och jordä-garna tillträdde sina nya skiften den 20 augusti 1902… När man nu färdas här, ser man i skogsbrynen på båda sidor om vägen nätta och trevna gårdar med trädgårdstäp-por och blomsterland, bördiga åkrar och potatisfält, där fordom endast småskog och enrisbuskar växte.”

Uppgifter om riktigt gammal bosättning saknas, förutom ett bostadshus som funnits vid Lillängen (mellan Stormossen och Pane), rester av grunden torde finnas kvar.

Ytterbyskärret”Köpings”. Viktor och Amanda Köping byggde bostadshuset 1923 och flyttade till Ytterbyskärret från Barkamo.

Brännliden”Påttas”. Från Ånäsbacken flyttade Johan-nes och Emma (Pått) Ehrström 1904, då bostadshuset uppfördes. Sonen Edvin och hans hustru Ellen uppförde i början av 1930-talet ett nytt modernt bostadshus i skogsbacken väster om hemgården. Edvin

insjuknade och dog 1933. Huset revs om-kring 1980 utan att ha varit bebott.

Stormossen”Saandis” . Sofia Fredman och sonen Edvin med hustrun Selma flyttade från Himis-backen 1923, då de byggde sitt bostads-hus.

Bladbacken”Theodoras” . Omkring 1930 köpte Sigurd och Edit Falk jorden. Bostadshuset som de uppförde flyttades från Rimal. Tio år senare blev gård och jord till salu och köptes av Theodor och Anni Backman. Bostadshuset fanns på den plats där Jan-Erik Backmans svinhus står i dag.


”Söderas”. Anders och Amanda Brink hade flyttat från Björköby till Mobacken. Efter att storskiftesregleringen blivit klar flyttade de ut till Bladbacken. Bostadshuset flyttades också från Mobacken. Nytt hus är uppfört på samma tomt.

”Kaalas, senare Blåback”. I slutet av 1800-talet flyttade Karl Magnus och Maria Näsman från Bengtasbacken. De flyttade också ett halvt bostadshus som blev lill-stuga på den nya platsen. Nytt bostadshus byggdes 1901. Huset är rivet och ny gård är byggd på samma plats.

”Jossas”. Johannes och Vendla Falk flyt-tade från Sundom till Bladbacken 1907. Huset som de köpte hade byggts av August Mattsson Berg omkring 1880. Jorden som följde med hade tilldelats i samband med storskiftesregleringen. Huset är rivet.

”Stolpis Nilsas”. Nils och Emma Stolpe byggde bostadshus 1945. Familjen flyttade till Kimito 1953. Bostadshuset stod på den plats där Rosenlöfs garage finns i dag.

”Stolpis”. August och Anna Stolpe flyttade från Sundom 1907. Hemmanet köpte de av Anna Sofia Jonasdotter Genas m.fl. Hon kallades ”Rimal-Mattas Fi”. Hennes gård stod på den plats där Vilhelm och Kerstin Stolpes gård står i dag.

”Lillsto”. Maria Udd, omgift Öling flyt-tade hit i början av 1900-talet. Gården är riven.

”Valdemaras”. Valdemar och Astrid Snickars köpte jord av flere markägare på 1930-talet. Bostadshuset byggde de 1938.

Skolan, byggd 1948, är beskriven i annat sammanhang.

Företag: Genast efter kriget startade brö-derna Thölix från Mobacken ett tegelbruk vid Lillängen. Verksamheten upphörde efter några år.

I denna översikt har tagits med de första bosättarna. De flesta gårdar har gått i arv och flere generationsväxlingar har ägt rum. Endast om gården blivit såld och det har skett före 1950 finns de nya ägarna med.

Gårdsnamnen är de som användes i folk-mun på 1940-talet eller tidigare.

1950 bodde 52 personer i området. Sam-hällsutvecklingen har gjort att invånaran-talet har minskat men är nu stigande. Nya bostadshus byggs och då detta skrivs bor det 42 personer här.

Källor: Hembygdsforskargruppen, boende i området.

De som bor längs Solf ängsväg har väntat i många år på att kommunen och väg-förvaltningen ska låta asfaltera vägen. Enligt vägmästare Per-Håkan Österåker ligger Solf ängsväg nu nästhögst på kommunens prioriteringslista över vägar som behöver åtgärdas. Först i tur är Replot som ska få en lättrafikled nästa år.

– Jag vågar inte alls ge någon tidtabell för Solf ängsväg nu. Det beror helt på hur fullmäktige fördelar pengarna i budgeten, säger Österåker.

Då det blev pengar över i årets budget beslöt kommunstyrelsen i höstas att använda dem till att förbättra vägen mellan Karkmo och Ruto för att minska antalet vägprojekt på listan.

Solf ängsväg väntar fortfarande

I förra numret av Solfbladet frågade vi hurdant boende pensionärerna har behov av i Solf. Alternativen var radhus eller flervåningshus. Intresset för att svara på enkäten var litet. Av sex svarande skrev fyra att höghus inte passar in i byn, medan två svar understödde tanken på höghus.

Byarådet hade blivit tillfrågat av några pensionärer att utreda om det finns intresse för höghus i Solf.

Byggföretaget Konte planerar att bygga 15-16 radhuslägenheter i centrum, invid manegen våren 2009.

AV SArA BergStröm

Svalt intresse för höghus-enkätAV SArA BergStröm

Boken finns att köpa vid:

Brev från Solv1928-1959, Kåserier skrivna av John E. ”Jocke” Båsk

Solf Service

Aktia bank i Solf och Sundom

direkt från Ann-May Carlson-Wikström.

Bokens pris: 20 euro


Ei ole ensimmäinen kerta, kun Sulvan oppilaat ovat joutuneet muuttamaan pois koulustaan.

70 vuotta sitten tilanne oli samanlainen. Vanha koulu nimittäin paloi maaliskuussa vuonna 1938 ja kesti kokonaista 16 vuotta ennen kuin uusi koulu rakennettiin.

Koulu seurakuntatalollaJAn JAcOBSOn

Sylvia Thölix kävi ensimmäistä tai toista luokkaa tämän tapahtuessa. Hän ja muut Kotiseutuinventointiryhmästä muistelevat aikaa taaksepäin. Oppilaat siirrettiin va-stavalmistuneeseen seurakuntataloon, joka heti alussa sai palvella muihin tarkoituksiin kuin mihin se oli rakennettu.

Ester Källman oli pidetty siivooja. Hän piti hyvää huolta lapsista. Esimerkiksi oikein kylminä talvipäivinä hän yöpyi keittiön pöydällä, jotta voi aloittaa lämmittämisen niin aikaisin kuin mahdollista. Oppilailla oli mukanaan maitoa ja voileipiä, mutta vuodesta 1948 lähtien he saivat ruokaa kou-lussa. Kaikkien oppilaiden piti tuoda muka-naan kouluun raaka-aineita tai maksaa 500 markkaa. Kymmenen kiloa perunoita, kilo ohrajauhoja, puoli kiloa vehnäjauhoja ja neljä litraa maitoa oli kunkin osuus.

Kaikki, jotka kävivät koulua seurakun-tatalolla, muistavat lämmöllä joulujuhlat. Suuren salin kattoon oli ripustettu suuri olkikranssi ja taiteellinen opettaja Gunnar Rosenholm piirsi valtavia jouluaiheisia kulisseja.

Isot pojat seisoivat tuoleilla ja ripustivat pumpulisia, ompelulankaan pujotettuja lu-mihiutaleita, kertoo Alf Winberg. Siitä tuli oikea joulumaisema. Sitten tehtiin myös köynnöksiä katajanoksista ja kreppipape-rista. Ohjelmassa oli paljon piirileikkejä ja teatteriesitys kuului joka joulujuhlaan.

Uusi kansakoulu valmistui kirkonkylään vihdoin malliskuussa 1954 ja pikkuhiljaa siitä tuli kaikkien kylien keskuskoulu niin kuin se on tänäpäivänä.

Jotka haluavat tietää enemmän Sulvan kouluelämästä aikojen kuluessa suosi-tellaan lukemaan Bjarne Bergin erittäin lukemisenarvoinen kirja ”Barnets sekel i solfbygden”.

Vapaapalokunta edelleen vapaa, mutta sopimuksellafredrik BåSk

Ann-May Carlson-Wikström, Sylvia Thölix, Håkan Berg, Pehr-Göran Näsman, Bengt Brors, Reinhold Granholm ja Alf Winberg.

Sulvan vapaapalokunnalla on pitkät perin-teet, jotka ulottuvat aina 1900-luvun al-kuun, ellei vieläkin pidemmälle. Sen, mitä Mikael Lervik, VPK:n puheenjohtaja, tie-tää varmasti, on se, että yhdistys Sulvan vapaapalokunta perustettiin 1980-luvun alussa.

Sulvan VPK:n kuuluu runsaat kaksikym-mentä aktiivia palomiestä. Sopimuksessa, jonka he ovat allekirjoittaneet, sanotaan, että heidän tulee olla valmiina lähtöön vain muutaman minuutin varoituksella. Sulvan VPK kuuluu ns. 10 minuutin alueeseen. Tämä tarkoittaa, että palomiesten tulee olla paloasemalla, vaihtaa vaatteet ja saada pa-loauto lähtöön kymmenen minuutin sisällä siitä, kun hälytys on tullut.

Kun yksikkö vastaa hälytykseen, on vaatimuksena, että yksikön vastaava plus kolme miestä on paikalla. Mieluiten tulisi näistä kahden olla savusukeltajia. Keski-määrin lähtöjä on vuodessa noin 50.

Vapaapalokunnan jäsenet pitävät yllä taitojaan viikottaisilla harjoituksilla. Vuo-den aikana tulee järjestää määrätty määrä erikoisharjoituksia, kuten savusukellus-harjoituksia ja ensiapu-kursseja.

– Mikä tekee Sulvan VPK:sta erityisen on se, että meillä on ensiapuvarustus. Täten meillä on jonkin verran enemmän hoi-totarvikkeita kuin muilla sopimuspalokun-nilla. Tätä varustusta käytetään silloin, kun olemme paikalla ennen ambulanssin tuloa, sanoo Lervik.


Solfs egen hemsida upp-dateras med jämna mel-lanrum. Gå in och titta på www.solf.fi. Ta kontakt med Byarådets webban-svarig Tina Westerlund om du har synpunkter på innehållet.

[email protected]

Har du sett vår hemsida?

Ei savua eikä tulta ilman talkooapuaJOnAS fOrth

Syksyn aikana on Sulvalle valmistunut kol-me uutta grillipaikkaa ja ne ovat avoinna kaikille. Rimalin ja Västersolfin metsästys-seurat ovat vuodesta 2006 tehneet työtä kahden grillipaikan valmistumiseksi, yksi Rimaliin ja yksi Paneen. Hans Östman on piirtänyt ja suunnitellut grillipaikat Ähtä-vässä sijatsevan kodan mallin mukaan. Majat on rakennettu suurimmalta osin tal-koovoimalla. Kiitos sen, että metsästysseu-roissa on eri alojen ammattimiehiä, voitiin projekti toteuttaa sekä joustavasti että taloudellisesti. Elementit naulattiin kokoon teurastamossa, kuljetettiin rakennuspai-koille, missä ne sitten koottiin majaksi.

Metsästysseura vastaa hoidosta. Ma-joihin mahtuu noin 30 henkilöä kuhun-

kin ja paikalta löytyy polttopuita. Sulvan metsästysseura ei ole ainoa aktiivinen ra-kennusprojektissa. Sulvan kylätoimikunta on pystyttänyt grillipaikan urheilumajan viereen. Rakennus tilattiin valmiina pa-kettina, johdossa Greger Snickars. Gril-lipaikka valmistui lokakuussa. Majaan mahtuu 15 henkilöä ja se on valmis yleiseen käyttöön.

Kaikki kolme grillipaikkaa ovat saaneet avustusta Sulva-Sundom aktiasäätiöltä. Grillipaikat ovat avoinna ympäri vuoden ja ne ovat vapaasti käytössä kunhan vain noudattaa kylteissä mainittuja sääntöjä. Käyttäjän tulee varmistua, että poisläh-tiessään tuli on sammunut ja hänen tulee siivota jälkensä.

Kalle Hietanen PaneRimal


R–Itella Abp

Datorer till förmånliga priser från

Vi finns i SOLF centrum (ingång till Fredrikas)

Datorer till förmånliga priser från

tel: 347 5800, epost: [email protected]

OY ERCO-MEK ABLångmossvägen 26065450 SOLF

06-344 7717(

God Jul&

Gott Nytt År

Byggnads- ochRenoveringsarbeten,Grävarbeten

Peter Granholm 0500-776624

Bokförings- ochKontorstjänster

Linda Granholm 050-5970834

Solf ängsväg 489 tel/fax 3448848 [email protected]

Barkamovägen 3, 65450 SOLF, tel. 344 0240www.ostmansradiotv.fi

UFFE´S TAXI0500 128 374taxibuss invautrustad / taksibussi invavarastuspersonbil / henkilöauto

)

Välkomna!

www.stundars.fi

Stundarsbodenöppen lördag och söndag15.11–21.12kl. 12–1616

Tel. 06-344 2200

sö 30.11 kl. 11–16Julmarknad

solfbladet november 2008 / Årgång 2 nr 4

Documents