segregationen på medeltida kyrkogårdar...att begrava människorna i kistor under medeltiden är...
TRANSCRIPT
-
Segregationen på medeltida kyrkogårdar
En inblick i Västerhus och Löddeköpinge kyrkogård
Kandidatuppsats i arkeologi
Stockholms universitet
HT 2011
Emma Roman
Handledare: Ing-Marie Back Danielsson
-
Segregationen på medeltida kyrkogårdar
En inblick i Västerhus och Löddeköpinge kyrkogård
Kandidatuppsats i arkeologi
Stockholms universitet
HT 2011
Emma Roman
Handledare: Ing-Marie Back Danielsson
-
1
Innehållsförteckning
1. Inledning .............................................................................................................................................. 2
1.1 Introduktion ................................................................................................................................... 2
1.2 Syfte .............................................................................................................................................. 2
1.3 Frågeställningar ............................................................................................................................. 2
2. Västerhus kyrka – bakgrund ............................................................................................................ 3
2.1 Dateringen av Västerhus kyrkogård ........................................................................................... 3
2.2 Fynden i gravarna ....................................................................................................................... 5
2.3 Annorlunda gravplaceringar ....................................................................................................... 6
2.4 Träkyrkan ................................................................................................................................... 7
2.5 Kyrkan ........................................................................................................................................... 9
2.6 Gården Västerhus ........................................................................................................................ 10
3. Var barnen segregerade på kyrkogården? ..................................................................................... 11
3.1 Tolkningar av nordsidan och de medeltida lagtexterna ......................................................... 13
4. Kristnandet av Skåne ..................................................................................................................... 14
4.1 Löddeköpinge kyrka .................................................................................................................... 14
4.2 Löddeköpinge kyrkogård ............................................................................................................ 16
4.3 Gravarna och segregationen ........................................................................................................ 17
4.4 Annorlunda gravar och sjukdomar .............................................................................................. 19
4.5 Gravfynd ...................................................................................................................................... 21
5. Tolkningar av avvikande positioner i graven ................................................................................ 22
6. Slutdiskussion ................................................................................................................................ 23
6.1 Slutsats ........................................................................................................................................ 25
7. Sammanfattning ............................................................................................................................. 27
8. Referenser ...................................................................................................................................... 28
Abstract: This paper deals with the segregation on medieval churchyards, with a closer look
at Västerhus in Jämtland and Löddeköpinge in Skåne. The aim is to get a wider understanding
of why segregation was practiced in medieval Sweden. This is accomplished by studying the
medieval laws as well as trough analyzing and comparing the two churchyards by looking at
social position, profane and distinctive graves.
Bild framsida: En begravning från senmedeltiden. Källa: Jonsson 2009, s. 50
-
2
1. Inledning
1.1 Introduktion
Västerhus på Frösön i Jämtland har rikt med fornlämningar från järnålder fram till medeltid.
Västerhusområdet kan ha varit ett av Jämtlands viktigaste områden under vikingatid och tidig
medeltid. Tyvärr är det idag ett av det mest förstörda områdena (Blomberg 2000:15,17). I
Löddeköpinge i Skåne ligger Löddeköpinge nuvarande kyrka, där det har gjorts flera
arkeologiska undersökningar under 1970- och 80-talet. Man har hittat spår av vikingatida och
medeltida bebyggelse och även en tidigmedeltida kyrkogård, daterad runt 1000-1150, som låg
ca 300 m öster om den nuvarande kyrkan (Nilsson 1987:139).
Västerhus kyrka var en av de första kyrkorna i Jämtland, kallas också kapell, och man har
daterat kyrkan till mitten av 1100-talet (Holm 2009:144). Kapellet var beläget i kanten av ett
stort fornminnesområde, faktiskt Jämtlands största järnåldersgravfält, Västbygravfältet
(Gejvall 1962:21). På Frösön fanns inte bara Västerhus kapell, utan någon kilometer ifrån låg
även Frösö kyrka, som var i bruk samma tid som kapellet (Blomberg 2000:12).
Västerhus och Löddeköpinge är kända för sin segregering i gravplatser, där män har blivit
begravda på norra sidan och kvinnor på den södra. Detta gravskick utgick efter den norska
Eidsivathinglagen och var ett vanligt gravskick i övriga Norden under tidig medeltid (Jonsson
1996:17, 2009:71). Man anser att skeletten från Västerhus kyrkogård är ett av det mest
användbara osteologiska materialen i Skandinavien, dels för att Västerhus är en av få
totalutgrävda kyrkogårdar, dels för att N-G Gejvalls osteologiska undersökning ser till
materialredovisning och analys. Dessutom är materialet översatt till engelska vilket bidragit
till en internationell spridning (Jonsson 2009:9,11). Det jag vill uppmärksamma i det här
arbetet är segregationen på Löddeköpinges och Västerhus kyrkogårdar och de möjliga
anledningarna till varför man segregerade under tidig medeltid.
1.2 Syfte
Syftet med uppsatsen är att få en djupare förståelse kring hur man har valt att gravlägga
människorna i Västerhus och Löddeköpinge efter ålder, kön, sjukdomar och klass.
1.3 Frågeställningar
Har barnen blivit segregerade på kyrkogården på samma sätt som vuxna?
Vad säger de medeltida lagtexterna om segregation?
Vad finns det för likheter/olikheter mellan Västerhus och Löddeköpinge?
-
3
2. Västerhus kyrka – bakgrund
Jämtland är säreget när det kommer till kristnandet, då det är det enda landskap i hela Sverige
som har en runsten rest till minne över det. Runstenen står på Frösön och man kan datera den
till 1000-talet (Åhlén 1988: 3-7).
Det finns uppgifter om att Västerhus kyrka fortfarande hade delvis stående murar fram till
mitten av 1800-talet men 1924 röjdes ytan och kyrkogrunden rensades fram på initiativ av
Frösös hembygdsförening. Anledningen till att det blev en utgrävning av Västerhus kyrka var
för att man ville bygga en militär anläggning där under andra världskriget. I samband med det
militära arbetet skadades kyrkoruinen och gravplatsen då man ska ha uppfört
försvarsanläggningar dels inom en yta i nordväst, dels i nordost samt i vinkel mellan koret och
långhusets nordöstra del. Riksantikvarien lyckades dock stoppa skadegörelsen, men
utvidgningen av det militära flygfältet fick innefatta ruinområdet så därför blev en arkeologisk
utgrävning nödvändig (Jonsson 2009: 11, 12, 14). 1947 inleddes den första utgrävningen då
man frilade kyrkoruinen och kyrkogården, detta utfördes av Sven Hammarlund och C. G
Blomberg. Man återupptog utgrävningen 1951 till 1952 under ledning av amanuens Nils
Lagerholm, då man inriktade sig på att undersöka gravarna och kyrkogrunden. Dock verkar
det som att Lagerholm inte skrev någon rapport över undersökningen. Trots det hänvisar
Gejvall i sin avhandling om Västerhus (1960) till Lagermans rapport, men är det då en
försvunnen rapport? (Jonsson 2009: 12, 14, Gejvall 1962: 22, 23, 24).
2.1 Dateringen av Västerhus kyrkogård
Det har gjorts trettio 14
C-analyseringar på skeletten från Västerhus kyrkogård för att hjälpa att
sätta en mer eller mindre trolig datering av när kyrkan sattes i och ur bruk. Det första 12
dateringarna gjordes på 1960-talet, där de fastslog att kyrkogården anlades omkring 1050-
1100 och togs ur bruk runt 1350-talet, då digerdöden härjade. 1999 gjordes åtta nya 14
C-
analyser och ytterligare tio 2001. 14
C-metoden är inte en säker åldersbestämning eftersom de
beräknade 14
C-åldrarna blir ganska vida. Efter prover på Västerhus har osäkerhetsintervallen
hamnat på som minst 140 och som mest 350 år (Holm 2009:130, 131). Eftersom det inte är en
säker metod att datera saker från medeltid har man kollat på andra saker för att kunna
fastställa mer säkert. Genom att kolla hur underarmarna ligger kan man dela in de olika
-
4
gravarna i fyra huvudgrupper; A. längs med kroppen, B. vinkling in över bäckenet, C.
parallellt in över kroppens midja och D. vinkling över bröstkorgen, där dateringen är A. tidig
medeltid (1000-1100-tal), B är högmedeltid (1100-1300-tal), och grupp C och D är
senmedeltid (1300-1500-tal). Metoden utvecklades vid analysen av en kyrkogård i Skanör och
har använts som dateringshjälpmedel vid flera kyrkogårdsundersökningar (Redin 2000:164).
Med hjälp av de 71 fotona som blev tagna vid utgrävningen har man kunnat använda den här
metoden till viss del för att kunna datera kyrkan och kyrkogården. Även de få fynd man har
hittat i gravarna har kunnat bidra i dateringen.
Fig. 1: Gravar med olika armställningar, de fyra huvudgrupperna. Källa: Redin 1976, 2009: 259.
-
5
2.2 Fynden i gravarna
Ett fåtal fynd har gjorts i gravarna på Västerhus kyrkogård. Under medeltid var det ovanligt
att man hade gravgåvor, därför är det ovanligt att hitta det. I grav 200a, en mansgrav i
utkanten söder om långhuset fann man ett pilgrimsmärke från Tours föreställande Sankt
Martin. Man har daterat märket till andra hälften av 1200-talet. Det fanns även en
pilgrimsmussla i graven. Mannen i graven var en kraftig man i åldern 25-30 år. En liknande
pilgrimsmussla hittades i grav 56, en kvinna runt 25-30 år som låg norr om norra koret. Mot
öster i grav 65 låg en äldre kvinna i 50-60 års åldern med ett litet runt bronsspänne och det
kan dateras till 1200-talets slut man har även funnit kistspikar i sammanlagt 17 gravar,
nämligen 1, 5, 8, 17, 111, 112, 116, 118, 153, 157ab, 171, 182, 205, 208, 213 och 217
(Gejvall 1962: 102-107).
Att begrava människorna i kistor under medeltiden är inte så vanligt, det var för de rika, adeln
och de som hade status och makt. Vanligt bondefolk brukade man istället vira in i en
liksvepning och sätta ner dem i jorden. Därför är det inte så konstigt att ytterst få av
individerna på Västerhus kyrkogård har spår efter att ha blivit begravda i en kista.
Sammanlagt tolv gravar, varav tre osäkra (grav 38, 69,156) har blivit begravda i kista.
De som begravts i kista fick fina platser på kyrkogården, grav 1 och 5 låg inne i kyrkan, grav
1, som var en kvinna, låg i tornet och grav 5 låg i långhuset. De övrigra gravarna har haft sina
platser nära eller relativt nära kyrkan förutom grav 8 som låg ca 5 meter nordväst från tornets
norra sida. Kollar man på sociala positioner genom gravarnas placering på kyrkogården och
antalet som har kistor, kan man se att de som fick kista har en fin plats, så det är möjligt att de
kan ha varit maktmänniskor i samhället på Frösön i Västerhus. Kvinnan som blev begravd i
tornet kanske finansierade kyrkobygget eller hade en hög maktposition. De som hade
gravgåvor med sig fick dock inte lika fina platser, förutom grav 56, som ligger någorlunda
nära kyrkan på den norra sidan. De övriga två ligger i utkanten av kyrkogården.
-
6
Fig. 2: De få gravfynden. Källa: Gejvall 1960: plate section P29. Fig. 3: Sankt Martins pilgrimsmärke.
Källa: Gejvall 1960: plate section P28.
2.3 Annorlunda gravplaceringar
Gravgården i Västerhus är känd för sin könsuppdelning med männen på södra sidan och
kvinnorna på norra, dock finns det undantag. Åtta män och pojkar (dock är tre osäkra) har
blivit begravda på norrsidan, och elva flickor och kvinnor (också tre osäkra) har begravts på
sydsidan. Efter att ha granskat skeletten kan man se särdrag som skiljer sig från de övriga
gravarna. En pojke i 14-års åldern låg tillsammans med en av de få kvinnor som blivit
begravd i kista (grav 8). Två män låg i en flerpersonsgrav nordost om absiden (grav 89a och
89c) där grav 89a hade svåra skador och handikapp. Grav 101 på norra sidan var en kvinna
som hade asymmetriskt skelett vilket kan ha orakats av polio. En annan hade blivit begravd på
mage, och kan vara den enda graven där personen hade med sig en kniv (grav 106), dock är
det osäkert om den tillhör grav 106 eller 105 (en mansgrav). I sydväst i utkanten ligger en
grupp på fyra kvinnor och en man (grav 223-227). I grav 38 låg en ung kvinna mellan och
delvis under två kvinnogravar, som blivit begravd åt fel håll med huvudet åt öster.
-
7
Fig. 4: Karta över kyrkogården och markeringar på de gravar som är ”annorlunda”. Källa: Jonsson 2009: 54.
Hon tillhör troligtvis en yngre begravningsfas eftersom hon låg något lägre i marken än de två
övre gravarna. På kyrkogårdens södra halva låg fjorton män med huggskador, de som kan ha
dött av skadorna (i strid, kanske slaget på Storsjön 1178?) låg nära kyrkobyggnaden. I den
ovan nämda flerpersonsgraven låg även en kvinna (grav 89b) som hade svåra skelettskador.
En kvinna med allvarlig lårbensfaktur, som antagligen orsakade att hon inte kunde gå lär ha
fått ta sig fram med hjälp av armarna vilket visas på hennes kraftiga muskelfäste på
överarmarna låg i nordväst (grav 22). I de yttre delarna av kyrkogården har man placerat tre
personer med hjärntumörer, (grav 82, 128, 167b). Även grav 165 och 121 låg i ytterområdena
och de har spår av TBC och ett asymmetriskt skelett (Jonsson 2009: 53-55).
2.4 Träkyrkan
Det har varit många debatter om det har funnits en träkyrka som föregångare till stenkyrkan
eller inte. Berthelson (1952) var först med hypotesen om att det tidigare stått en stavkyrka på
platsen där stenkyrkan hade sitt långhus. Han antog detta eftersom fyra gravar (gravarna 205,
206, 207 och 210) låg under stenkyrkans västra och södra långhusväggar samt under tornets
sydvägg. Han föreslog att träkyrkan uppförts under 1000-talets slut och att stenkyrkan
uppfördes under tidigt 1100-tal. Gejvall stödde Berthelsons hypotes men föreslog att kyrkan
-
8
då skulle ha stått ca 10º norrut eftersom det är gravtomma ytor norr om långhuset och söder
om absiden (Jonsson 2000: 22, Gejvall 1962: 118-120). Redin (2000) och Holm (2000) säger
blankt nej till detta antagande. Redin säger att gravarna i öster också bör ha blivit störda av en
träkyrka. Han säger att den västra delen byggdes något senare än den övriga kyrkan och
därför blev de gravarna under kyrkan. Även det att kristna gravar inte behöver förutsätta en
kyrka, kyrkogården kan ha börjat utnyttjas före kyrkans uppkomst. ”Argumentet för en
träkyrka är svag, den första kyrkan vid Västerhus byggdes i sten” (Redin 2000:172). Holms
argument mot en träkyrka är att man inte funnit något stolphål under utgrävningar, vilket hade
varit ett bra bevis för en föregångare i trä (Holm 2000:140).
Fig. 6: Gejvalls förslag till var en möjlig träkyrka skulle ha stått i jämförelse med stenkyrkan. Källa: Jonsson
(2009: 20).
-
9
Åldern på människorna är en tankeställare. Av de 364 individer man har hittat, och då har
man inte räknat in de 7 foster man även har hittat, har 183 av dem dött före 7 års ålder, vilket
är mer än hälften av alla de som ligger begravda på kyrkogården, vilket innebär en ovanligt
hög barnadöd. Mellan 7-14 års ålder är det endast 27 personer som dött. Ungdomar mellan
14-20 är 15 stycken och i vuxen ålder mellan 20-40 år så är det 69 personer. Av äldre
personer mellan 40-60 år fanns det 65 begravda, och endast 5 individer har nått en riktigt hög
ålder. Medelåldern är väldigt låg, kan fastställas till 17,7 år, men med tanke på att mer än
hälften dog före 7 års ålder så är det inte så konstigt att medelåldern blir så låg. Den normala
medelåldern under medeltiden låg på runt 30 år, och räknar man ut medelåldern på de som
dog över 7 års ålder så hamnar medelvärdet på de siffrorna (Gejvall 1962: 43, 44).
Könsbestämning på individer under 14 år är näst intill omöjligt att ge, så det är väldigt många
som inte har fått en exakt könsbestämning, mer exakt 217 individer. Dock skulle jag utgå från
segregationen som visas på de individer man kan könsbestämma, så de som blivit begravda på
norra sidan är kvinnor och de på den södra är män, men det är ju inget man kan vara säker på
eftersom de finns undantag även på de som man vet könen på.
2.5 Kyrkan
Västerhus kyrka, mer ofta omtalad som kapell, byggdes troligen på 1100-talets andra hälft.
Kyrkan var inte stor, man har räknat ut ytan till 31,3 m², så det fanns rum för ca 100 personer
i kyrkan. Man hade börjat bygga en absid men den fullbordades aldrig, kanske för att kyrkan
gick ur bruk och man valde att använda Frösö kyrka någon km bort istället. Kyrkan är idag
bortgrävd så någon uppdatering av informationen är svår att få tag på (Redin 2000:170).
Kyrkogården tar upp ca 600 m² med sina 371 individer. De har blivit tätt begravda och många
överlappar varandra, vilket man kan se på ritningen över gravgården (Jonsson 2009:22).
I den södra muren fanns troligtvis den ursprungliga ingången, och det fanns sannolikt även en
ingång i väster genom tornet. Öster om långhuset ligger det två murbredder smalare än koret,
som är rakt avslutat med en kraftig östmur, där absiden sträcker sig. Dock blev absiden aldrig
färdigbyggd vid Västerhus kyrka. Kyrkor med absid tillhör den äldsta typen av stenkyrka i
Norrland. Man avlöste ganska snabbt absiden med ett rakt kor vilket antagligen är därför
absiden aldrig blev avslutad. Västtornet anses ofta vara uppförda som försvarstorn, men även
för praktiska bruk, så som sädesmagasin. Man ser även att västtorn ofta hänger samman med
önskan att manifestera makt och värdighet. Mitt i västtornet ligger en kvinna begravd, vilket
-
10
kan betyda att kyrkan kan ha haft en betydande ställning och varit knuten till en inflytelserik
släkt. ”Västtornet utgjorde den jordiske byggherrens och/eller patronus manifestation och
plats, och i det här fallet finner vi alltså här en kvinna” (Blomberg 2000: 36). Därför tror man
att kyrkan antagligen var privat ägd. Även det att Frösö kyrka, belägrat ca 2 km bort, fanns
under samma tid som Västerhus kyrka stödjer denna tanke att Västerhus hade sin kyrka för
privat bruk. (Blomberg 2000:35,36).
Fig. 7. Hove kyrka i västra Norge, har samma uppbyggnad som Västerhus kyrka hade. Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Hove_kirke.jpg.
2.6 Gården Västerhus
Gården har troligtvis varit en av de mäktigaste i Jämtland, och hade även ett eget kapell,
vilket visar dess status i området. Den användes antagligen inte som sockenkyrka eftersom
Frösökyrkan fanns samtidigt som Västerhus kyrka. Jämtlands enda adliga släkt, ätten Skunch,
har koppling till gården, och det finns skriftlig fakta på att fogdar och adelsmän har hållit till
på gården. Under andra halvan av 1400-talet donerade dåvarande ägarinnan, Birgitta
Pedersdotter, gården till Uppsala domkyrka (Siven 2009: 182).
-
11
3. Var barnen segregerade på kyrkogården?
Nästan alla som blev begravda på Västerhus kyrkogård var uppdelade efter kön, med vissa
undantag, där kvinnorna blev begravda på norra sidan av kyrkan och männen på södra sidan.
Av de 371 individer man har funnit på kyrkogården är 50 % barn och ungdomar, och eftersom
skelettet inte är fullt utvecklade så blir det svårt för osteologer att få en exakt bestämning av
könet, därav kommer min fråga om även barnen blev segregerade till norra och södra sidan
beroende på kön. Eftersom man har könet sen födseln så tror jag personligen att man delade
på barnen till norr och söder också, men man vet ju inte helt säkert. Dock finns det ju
undantag som man sett, där män blivit begravda på norra sidan och några kvinnor på södra.
De män som hamnade på norra sidan tror man hamnade där för att de inte betraktades som
”riktiga” män, de kunde inte fullfölja sin manlighet i samhället och sågs då mer som kvinnor
därav hamnade de på den ”dåliga” sidan. Kvinnorna däremot tror man hade tagit över
mannens roll i hemmet och var duktiga på mannens jobb etc.
Enligt Gejvall (1962:52) och Jonsson (1996:5) så begravde man inte barnen efter kön utan de
blev begravda på båda sidorna. Undersökningen på skeletten visar också att man började
segregera människorna i 14-års ålder, då man började räknas som vuxen. Det jag tycker är
intressant med detta så bestämda påstående, att de inte blev segregerade som barn är att
Jonsson skriver i sin text att ”det för övrigt är väldigt svårt att könsbestämma skelett av små
barn osteologiskt” (Kristina Jonsson 1996:5), hur kan man då vara så säker på att de inte blev
begravda efter kön?
Efter att ha kollat på en karta över kyrkogården, där barngravarna är utpekade, kan jag säga
att majoriteten av barnen har blivit begravda på södra sidan, betyder det då att de flesta som
dog i ung ålder var pojkar? I såfall skulle männen vara majoriteten i samhället, men när man
kollar på de som är könsbestämda på kyrkogården ser man att kvinnorna är något fler än
männen, mer exakt 67 kvinnor och 64 män. Det är ingen stor skillnad så än är jag inte riktigt
övertygad ifall barnen var ett undantag i segregationen.
-
12
Fig. 8: Kyrkogården och gravarna, män, kvinnor och barn markerade med olika färg. Källa: Jonsson 2009 s.42.
-
13
3.1 Tolkningar av nordsidan och de medeltida lagtexterna
Att man delade på män och kvinnor var inget nytt, utan känt redan från den tidiga kyrkan där
man skulle skilja dem åt i kyrkorummet under gudstjänsten, där kvinnor fick platsen på
vänstra sidan och männen på den högra. Kristuts avbildas på högra sidan av kyrkan och Maria
på den vänstra sidan, där altaret var mot öster, så den högra sidan, söder, blev männens sida
och den vänstra sidan, norr, blev kvinnornas (Nilsson 1994: 27, 28, Tunberg 1999: 9). Söder
har tolkats som en positiv sida genom kristendomen, där söder står för ljuset och som symbol
för de starkare helgonen, medan den norra sidan tolkas som den onda sidan, djävulens
väderstreck och symbol för de svagare helgonen (Nilsson 1994: 49). En annan tolkning på
varför man har sett norr som en dålig sida kan vara att den under förkristen tid setts som helig
och därför blev den ohelig under kristen tid (Nilsson 1994: 16, Tunberg 1999: 8).
I de svenska medeltida lagtexterna finns det inga hänvisningar till hur kyrkogården skulle
användas, men då får man komma ihåg att Jämtland tillhörde Norge under tiden Västerhus
kyrka uppfördes och fram till mitten av 1600-talet, och i de norska lagtexterna från
medeltiden står det hur man ska använda kyrkogården och sköta kyrkan. I Borgatingslagen
står det att kyrkogården skall delas in i fyra fjärdingar, och att ländermän och deras barn ska
begravas i takdroppet från kyrktaket på kyrkans sydöstra sida, dock endast om de har deltagit
i uppförandet/underhållet av kyrkan, annars ska de bergavas bland bönderna. Sedan begravdes
de andra i sjunkande rangordning, längre ifrån den bästa platsen. Först var det
”höldermännen” och deras barn, sedan de frigivna, som blivit fria från sitt trälande, samt deras
barn. Längts bort begravdes trälar och män som sköljts upp på stranden och hade håret klipp
på norskt vis (Andrén 2000: 8, Jonsson 1996:8, Gejvall 1960:121).
Kvinnorna uppmärksammas inte i denna lag, men i Eidsivatingslagen gör dom en likadan
uppräkning av rangordningen som i Borgatingslagen, dock är det en liten skillnad för efter
rangordningen står det att ”karlmenn skullu liggja firi sunnan kirkiu en konor firi nordan”,
män ska ligga söder om, kvinnor norr om kyrkan (Gejvall 1962:112, Jonsson 1996:8, Nilsson
1994: 46). Detta ger en bra och rimlig förklaring till varför män och kvinnor har blivit
begravda åtskiljda i varsitt väderstreck. Skåne tillhörde under medeltiden Danmark, men
lagen såg relativt lik ut i Norden över lag, så man kan dra paralleller mellan segregationen i
Västerhus och Löddeköpinge.
-
14
Nu har jag granskat Västerhus kyrkogård och tänker nu gå mera in på Löddeköpinges kyrka
och kyrkogård i Skåne.
4. Kristnandet av Skåne
Man försökte redan på 700-talet kristna Skåne men misslyckades. Det tyska inflytandet var
stort i Danmark och när Harald Blåtand på 960-talet förenade Danmark till ett rike, där Skåne
ingick, lät han döpa sig och bli kristen. Dock tog inte kristendomen över totalt förrän i början
av 1000-talet då förbindelsen mellan Danmark och England stärktes och präglade
kyrkobyggandet under 1000- och 1100-talet. Den första kyrkliga etableringen i Skåne sker vid
900-talets slut, men utvecklingen börjar först i mitten av 1000-talet (Persson 2000:3, 4).
4.1 Löddeköpinge kyrka
Den nuvarande kyrkan i Löddeköpinge anlades troligtvis runt år 1200, och idag står
fortfarande kyrkans långhus och kor från den medeltida kyrkan (Wikerstål 1988:130). Kyrkan
består av ett rektangulärt långhus, ett kor med femkantig absid och ett fyrkantigt västtorn med
korsprydd lanternin (Leipe 1972:154). Det har gjorts flera arkeologiska undersökningar i
Löddeköpingeområdet under 1970- och 80-talet. Man har hittat spår av vikingatida och
medeltida bebyggelse och även en tidigmedeltida kyrkogård, daterad runt 1000-1150, som låg
ca 300 m öster om den nuvarande kyrkan. Under den perioden på 150 år har man uppskattat
det till att runt två till tretusen människor som har begravts där. 1986 gjordes en undersökning
i kyrkan p.g.a behov av renovering och utbyggnad, och även en del av kyrkogården blev
undersökt. Det man fann var kulturlager från vikingatid och medeltid och skelettgravar från
medeltid och nyare tid. Skelettmaterialet består av 41 fynd av lösa ben och kranier och man
kan fastställa det till 21 individer. Eftersom det är rasrisk för kyrkomurarna har man inte
kunnat gräva fram en del av skeletten i tornet och därför är många skelett ofullständiga och en
del inte utgrävda. Man har jämfört skelettmaterialen med de från Löddeköpinge
tidigmedeltida kyrkogård. Efter att ha studerat skelettmaterialet från de 21 individerna kan
man se att barnadödligheten var hög och låg på 47,6 %. 13 indivoder går inte att
könsbestämma, och de ligger i åldersspannet 0-15 år. Av de könsbestämda är 5 män och 3
kvinnor (Nilsson 1987:139, 140). När man undersökte Löddeköpinge kyrka och kyrkogård
öppnade man ett schakt inuti kyrkans långhus och torn och även ett ledningsschakt på
-
15
kyrkogården. Ca 300 m väster om kyrkan har man undersökt en tidig kristen kyrkogård. På
kyrkogården har 2 träkyrkor legat, där en större har avlöst den äldsta lilla kyrkan.
Fig. 9: Löddeköpinges nuvarande kyrka, byggd runt år 1200, med långhus och kor fortfarande stående från
medeltiden. Källa: Liepe 1972 s.155.
Längst västerut i den yngre kyrkan påträffades två stenkistor. Under 1100-talet uppfördes
stenkyrkan som hade ett relativt stort långhus med kor och absid. Ingångarna fanns i sydvästra
och nordvästra delen av långhuset. På 1300-talet fick koret ett tegelvalv medan långhuset
valvslogs först under 1400-talet. Under senmedeltiden fick kyrkan också torn och ett
vapenhus framför södra ingången, vilket revs under 1800-talet. Den arkeologiska
undersökningen gav ett relativt magert resultat eftersom området till största delen var omrört
av sentida gravläggningar, dock fanns det vissa bevarade delar från kyrkans äldsta tid närmast
kyrkan. Några gravar kunde dateras till tidig medeltid eftersom båtnitar påträffats runtom
skelettet. Det var vanligt att använda förbrukade båtar för att göra kistor. Man fick fram
orörda lager också, med vikingatida och tidigmedeltida keramik, vilket visade att kyrkan var
uppförd ovanpå en äldre bebyggelse. Genom undersökningarna inne i långhuset fann man
under ett tegelgolv från 1500-talet ytterligare ett golvlager där man även fann ett mynt så man
kunde datera golvet till början av 1400-talet. Man fann även en barngrav i tornet som
-
16
daterades till medeltid. Under långhuset fann man ett golvlager med en mängd mynt daterade
till 1200- och 1300-tal. I det nordöstra hörnet fanns rester av ett Mariaaltare. Man tror det
tillkommit på 1200- eller 1300-talet. De flesta gravläggningar som bevarats kan dateras till
1300-tal och att döma av benmängden har området i väster om kyrkan varit ett populärt ställe
att få begravas på. De två stenkistor från kyrkans äldsta tid undersöktes och dokumenterades
också. Den norra kistan gick under tornmuren och kunde därför bara delvis framtas. Denna
kista var äldst och i fanns ett skelett av en man i 25-35-års-ålder och ovanpå hans mellangärde
låg ett åtta till nio månader gammalt spädbarn. I den yngre södra graven låg en gammal
kvinna och under henne en vuxen man. Vid mitten av 1100-talet sker de sista begravningarna
på kyrkogården och träkyrkan lämnas att förfalla. I träkyrkans västra del anläggs två
stenkistor strax innan kyrkan tas ur bruk. Den murade kistan innehåller en kvinna i 30-40-års
ålder, och den andra kistan en man i 50-65-års ålder. Man tror att detta är den nya jordägarens
familj som manifesterar sin närvaro och ett övertagande över byn (Claesson 1998: 146-156).
”Kanske är de i träkyrkans stenkistor begravda ett äkta par där mannen dör först medan
kvinnan begravs samtidigt med stenkyrkobygget – därav den murade stenkistan. Samtidigt
med stenkyrkobygget anläggs också stenkistan vid den nya kyrkogården, kanske innehållande
en son till det äkta paret och hans nyfödda barn. Den andra stenkistan, murad med lera efter
kyrkobyggets avslutande, innehåller då underst en av hans söner och ovanpå honom hans som
åldring avlidna hustru” (Claesson 1998: 156).
4.2 Löddeköpinge kyrkogård
Mellan 1974-1980 undersöktes ett område ca 300 m öster om Löddeköpinges nuvarande
kyrka efter ett tips från en lantbrukare som hittat skelettrester på platsen. Man fann en
tidigmedeltida kyrkogård och undersökte 1412 gravar på en yta av ca 2700 m². Man hittade
även spår av två kyrkobyggnader (Svanberg et al. 2000:335). Det totala gravantalet på
kyrkogården uppskattas till 2500 gravar, och ungefär halva kyrkogården har blivit undersökt.
Man har kollat på 779 gravar på den undersökta delen av kyrkogården, där 421 var män (59 är
osäkra) och 358 är kvinnor (där 62 är osäkra). Hela gravgården var omringad av diken, och
det fanns även ett dike rätt igenom kyrkogården, norr till söder, som delar upp kyrkogården i
två delar. Det är i den västra delen man har hittat spår av en träkyrka. Med hjälp av
armpositioner och myntfynd har man kunnat datera den östra sidan av kyrkogården till den
äldsta, som grundlades i första halvan av 1000-talet. Det finns en area i mitten av den östra
-
17
kyrkogården som är tom på gravar och man tror att det även där stod en kyrka. Runt 100-talet
fick man utvidga kyrkogården åt väster där man sedan byggde en ny kyrka, där av spåren av
träkyrka och diket som delar kyrkogården i två (Jonsson 2009:72).
Fig. 10: Löddeköpinge kyrkogård, där de svarta markeringarna visar där de två tidigare träkyrkorna stått. Källa:
Jonsson 2009 s.73.
4.3 Gravarna och segregationen
Man kan se att man delade på männen och kvinnorna på Löddeköpinges kyrkogård på samma
sätt som på Västerhus kyrkogård, med männen på södra sidan och kvinnorna på norra. Man
kan även se de sociala och kulturella skillnaderna på Löddeköpinges kyrkogård, som att de
korta männen ofta var begravda på norra sidan medan långa kvinnor ofta blev begravda på
södra sidan. Barngravarna här låg på specifika platser på kyrkogården, ofta nära kyrkan och
-
18
man kan se på den centrala delen av kyrkogården att det ligger många barn runtom den
tomma ytan, så där stod en kyrka troligtvis tidigare. Segregationen på kyrkogården är mest
intensiv i den tidiga fasen, vilket man kan se på fig.11. Det är fler kvinnogravar med
armposition A och B på södra sidan och fler män på norra sidan med samma armposition,
men armposition C och D är det nästan total segregation mellan söder och norr. För att få en
bild av hur kyrkogården har använts har man tagit hjälp av armpositionerna på skeletten.
Position A och B kan man se över hela kyrkogården, vilket då visar att byggnationen av den
nya kyrkan hände under den period då båda positionerna användes. Den nya västra delen var i
full bruk då man hittar armposition C, då bara två gravar i den äldre delen av kyrkogården har
den positionen, varav en av gravarna låg långt ner i sydöst, så långt bort från den nya kykan
som man kunde vara (Jonsson 2009:74, 85).
Fig 11: De olika faserna på kyrkogården utpekade. Källa: Jonsson 2009 s. 86.
-
19
4.4 Annorlunda gravar och sjukdomar
Tre skelett har begravts i en avvikande position, i hockerställning (grav2, 271 och 500b), där
grav 2 och 271 rymde barn och grav 500b innehöll en man som hade tuberkulos mannen blev
begravd på den äldsta kyrkogården långt åt söder. I grav 664 och 1154 har de två männen
begravts med sina knän något böjda. De blev även begravda i båtformade kistor i den södra
delen av kyrkogården, nära varandra. Ytterligare fyra personer med spår av tuberkulos
hittades. En var en kvinna (grav 57) som var begravd nordöst om den äldsta kyrkan nära den
östra kyrkogårdsinhägnaden. Även hon hade blivit begravd med benen något böjda, och hon
hade blivit begravd i en stengrav. De andra tre gravarna var män som hade blivit begravda
både söder och norr om den äldsta kyrkan, där grav 514/1156 och 329 låg söder om kyrkan
och grav 99 norr om kyrkan. Två foster blev begravda med huvudet åt fel riktning, mot öst
istället för väst. Båda blev begravda bredvid väggen av den nya kyrkan (grav 822 och 871).
Långt åt söder i den äldre delen av kyrkogården, grav 611, låg en individ med en asymmetrisk
och missformad skalle. Personen som även var synskadad och troligtvis inte kunde gå, har
inte kunnat könsbestämmas. Personen var vuxen men kortväxt, runt 125-135 cm lång, och
skadorna kan ha orsakats av skelettsjukdomen dysostosis cleidocranialis som leder till att
skelettet inte blir fullt utvecklat, man kan sakna helt eller delvis nyckelbenen, man får för stort
avstånd mellan ögonen vilket leder till defekt utveckling av kindbenet, utbuktande panna och
tänderna växer fel i den outvecklade käken. Ytterligare två individer kan man se har haft bred
asymmetriska kranier, en man begraven söder om den äldsta kyrkan i mitten av gravgården
(grav 523), och grav 915 väst om kyrkan, också en man. En man begravd söder om den nya
kyrkan (grav 1288) led av en allvarlig inflammation i sitt vänstra knä, och har troligen fått
benet fixerat i en strikt position. Endast tre personer har haft huggskador (grav 453, 805 och
1235) där grav 805 var en kvinna. Mannen i grav 453 blev begravd strax söder om den äldsta
kyrkan, kvinnan i grav 805 strax nordost om den äldsta kyrkan och mannen i grav 1235 strax
söder om den nya kyrkan. (Jonsson 2009: 86, 87). Människorna på Löddeköpinge kyrkogård
har lidit av ryggont, karies och cribra orbitalia, som är en sjuklig förändring i ögonhålornas
tak som gör att det blidas anhopningar av små, små hål. Man tror att det beror på närings-
eller vitaminbrist och förändringarna kan man hitta hos både barn och vuxna (Nilsson
1987:142, 143).
-
20
Fig. 12: De annorlunda gravarnas position på kyrkogården. Källa: Jonsson 2009 s. 87.
-
21
4.5 Gravfynd
Endast i två gravar har man hittat spår av kläder och i en av dem fanns det ett D-format
järnspänne, som tillhört klädesplagget, som låg vid höften av skelettet, det andra är ett
fragmentiskt textilband med trådar av silver i, som hittades vid låret på skelettet. Ett skelett
hittades med en enkel bronsring in situ. Stenen är en slipad kristall som är ovalformad, inga
ornament finns på stenen. Den har antagligen varit en accessoar till ceremoniella riter i
kyrkan. Troligtvis har den hamnat där av misstag när man begravt människan, den kanske
åkte av fingret när man la ned och hamnade bredvid individens lår.
I tretton av gravarna har man hittat silvermynt, som oftast ligger i höjd med huvudet, men
ibland nere vid händerna. Mynten har tolkats som Charon-mynt, något som förekom sällan
under medeltiden. Man har daterat depositionen av mynten till mellan 1050-1100 (Cinthio
1980:117).
Kistor förekommer oftare på Löddeköpinges kyrkogård jämfört med Västerhus, här är det
ovanligt att bli begraven utan kista, och man återanvände ofta båtar för att göra kistor (Cinthio
1980: 115).
Fig. 13: De myntfynd man gjorde på Löddeköpinges kyrkogård. Källa: Cinthio 1980 s. 125.
-
22
5. Tolkningar av avvikande positioner i graven
De som blivit begravda i avvikande positioner kan bli indelade i tre grupper, hockerposition,
med huvudet åt fel väderstreck och de som blir begravda med ansiktet nedåt. Hocker kan vara
att individen i fråga led av en sjukdom som gör att man inte kan räta på ryggen och därför
måste gravläggas i hockerposition. Man har hittat många skelett i hockerposition på
gravgårdar som är kopplade till sjukhus, så det är nog mera ett tvunget begravningssätt än ett
förödmjukande. Kollar man på de tre gravarna på Löddeköpinges kyrkogård vet man bara att
grav 500b led av TBC, han fick ingen bra gravplats utan låg nära det inhägnade diket på den
södra sidan. Grav 271 låg på norra sidan nära diket där också, bara grav 2 låg nära vad man
tror har varit en tidig träkyrka så kan det ha varit ett straff för de andra två gravarna att
begravas i hockerposition och långt ifrån kyrkan? De på mage är ofta associerade med straff
och förödmjukelse, och konsekvensen av att ligga med ansiktet nedåt är att de inte får se
Kristus på uppståndelsens dag. Det kan också ha varit ett sätt för att inte få de döda att gå
igen, en vanlig begravning för någon som dött en våldsam död eller en icke-ärofylld död. En
annan förklaring kan vara att man råkade lägga ner personen åt fel håll, inte med mening.
Dock i Västerhus i grav 106, där en kvinna ligger begravd med ansiktet nedåt tror man att det
är med mening p.g.a kniven som kan tillhöra hennes grav (om inte mannen i graven jämte),
för då kan man koppla kniven till att människor man ville förhindra från att gå igen och hålla
bort ondska la man ofta ned en kniv, yxa eller sax för att hålla dem borta. Trots detta fick hon
en relativt bra plats på den södra sidan, inte allt för långt ifrån koret. Hur kommer det sig då
att hon fick så bra plats, dessutom på fel sida? Kan hon ha varit en betydande person i
samhället, som tagit efter sin avlidne man, men på äldre dagar gjort sig impopulär därav
gravgåvan? Kvinnan på Västerhus kyrkogård, grav 38, blev begravd norr om koret med
huvudet åt öster, dock precis som kvinnan i grav 106 fick hon en bra gravplats relativt nära
kyrkan. I Löddeköpinge är de som begravts med huvudet åt fel håll barn, och även de har fått
fina platser, nära och inuti kyrkan, så att de har blivit begravda åt fel håll som straff är
knappast troligt med tanke på de fina platserna. Det finns en teori om att barnen kan ha blivit
begravda i hemlighet, kanske för att de dött i barnsängen och inte hann döpas vilket gör att
man förnekas en plats på kyrkogården, eller att de blev begravda på platsen efter att kyrkan
och kyrkogården tagits ur bruk (Jonsson 2009: 97-99).
-
23
6. Slutdiskussion
Att arbeta med forna gravar i sig är aldrig enkelt, hur besvarar man frågan om hur man tänkte
förr och varför man gjorde på det sätt man nu gjorde? Det jag ville få ut var en bredare
kunskap i hur segregationen gick till under medeltiden, och varför, genom att studera de olika
gravarna i Löddeköpinge och Västerhus. I Västerhus ser man den tydliga segregationen på
kyrkogården både könsmässigt och genom sjukdomar, att kvinnorna ligger på norra sidan och
männen på södra, och de sjuka och möjligen straffade ligger på de sämre delarna på
kyrkogården, långt ifrån kyrkan.
Har barnen blivit segregerade på kyrkogården på samma sätt som vuxna?
Nära på hälften av alla barn ligger på respektive sidor i Västerhus. Även i Löddeköpinge har
de antagligen blivit segregerade efter kön, dock har man koncentrerat barngravarna här till
vissa ställen på kyrkogården, mest kring de kyrkor som stått där. Även barnen har blivit
utstötta på kyrkogården ifall de hade någon sjukdom, de låg i utkanten och långt ifrån kyrkan
precis som de vuxna som led av sjukdomar och hade dålig social position. Dock ifall man går
efter social position efter de medeltida lagarna kan det också vara så att barnens föräldrar hade
låg position och därav får barnen sämre platser. I jämförelse med de vuxna kan man se att de
män som har huggskador har fått fina platser nära kyrkan, förutom grav 160, 166a, 200a och
203, som ligger något längre ifrån. Kan det då vara så att männen begravda nära kyrkan har
varit män som var med och stred i Sverreslaget 1178, och därför får de fina platser, för att de
försvarade Jämtland och kyrkan? Männen som ligger begravda på norra sidan har fått dåliga
platser, antagligen för att de inte var manliga nog, de kan ha varit klenväxta och inte gjort
eller klarat av de arbeten en man ska göra. Kollar man på de ”felplacerade” kvinnorna på
södra sidan har de fått fina platser nära kyrkan, antagligen eftersom de tog över arbeten efter
sin döde man och genom det lyckas få en fin status i samhället och bli respekterad av de
övriga. De sjuka och de med annorlunda gravläggning har här precis som barnen hamnat i
utkanten i massgravar eller för sig själv långt ifrån kyrkan.
Vad säger de medeltida lagtexterna om segregation?
Studerandet av de olika kyrkogårdarna kan ge en förståelse för segregationen efter kön och
social position, som man kan läsa i Eidsivatings- och Borgatingslagen hur man ska begravas
efter sin status i samhället, med dem fina rika och de som hjälpt att bygga kyrkan på de finaste
platserna och sedan går det bara neråt till de sämsta platserna för trälarna och de man inte kan
-
24
identifiera. Om nu Västerhus har gått stenhårt efter lagen kan jag inte säga, men i vissa fall,
som de med sjukdomar kan man se att de fått betydligt sämre platser, kan det vara då så att
det var vanligare med svåra sjukdomar som ofta ledde till döden för de fattiga? Det är svårt att
svara på eftersom medeltiden har ytterst lite gravgåvor på kyrkogården, men om man ska utgå
efter lagen så bör det ha varit så.
Vad finns det för likheter/olikheter mellan Västerhus och Löddeköpinge?
Det som är en intressant skillnad mellan Löddeköpinge och Västerhus är den stora skillnaden
på kistgravar i respektive städer, i Västerhus är det väldigt ovanligt och i Löddeköpinge
förekommer det ofta, varför? Skog är det ju inte brist på, men kan kostnaden legat på helt
olika nivåer på de olika platserna? Löddeköpinge var en handelsstad så det kan ju bidragit till
bättre affärer, dock är det bara en tanke.
Något man kan se på båda kyrkogårdarna är att sjuka och missformade människor har blivit
utstötta och fått dåliga platser, långt ifrån kyrkan, i Västerhus förekommer även massgravar
och i Löddeköpinge ofta precis i kanten av kyrkogårdens gränser. Det är säkert människor
som var utstötta i samhället, kanske för att de inte såg ut som idealet eller för att de inte kunde
göra sitt arbete och kanske behövde hjälp.
-
25
6.1 Slutsats
Det är ju skillnad i folkmängd på de olika platserna, där Västerhus hade 371 individer (de 7
fostren räknade) och Löddeköpinges 2500 individer på kyrkogården. Ändå kan man
fortfarande se segregationen på båda kyrkogårdarna tydligt, Västerhus något tydligare.
Barnen har blivit segregerade, det står jag fast vid, många faktorer visar att det inte var
skillnad ifall du var man, kvinna eller barn. Genom lagarna och studierna av gravarna får man
den synen av hierarki i samhället och kyrkogården. Att vara en frisk och stark person under
medeltiden var viktigt för samhället och gav med säkerthet en bra position i samhället
eftersom det var vad man såg upp till, och de som inte var det sågs som svaga människor. Jag
drar slutsatsen att de gravar som inte fick lika fina platser som de män som hade huggskador
och låg nära kyrkan på den södra sidan mycket väl kan har varit män som dött eller blivit
skadade i slagsmål eller olyckshändelser, något som inte är lika statushöjande som att dö i
strid.
Det man kan se efter arbetet är att social position har stor betydelse inom segregationen, det
kan böja lagar där kvinnor får ligga på södra sidan och männen på norra efter deras påverkan i
livet.
-
26
Fig. 14: Karta över Sverige, där de svarta markeringarna visar Västerhus och Löddeköpinges position. Källa:
http://www.hoeckmann.de/karten/europa/schweden/index-en.htm
-
27
7. Sammanfattning
Mitt mål med uppsatsen var att få en djupare förståelse kring hur man har valt att gravlägga
människorna i Västerhus och Löddeköpinge efter ålder, kön, sjukdomar och klass där
frågeställningarna löd; Har barnen blivit segregerade efter kön så som vuxna, vad de
medeltida lagtexterna säger om segregation och vad det finns för likheter mellan
Löddeköpinge kyrka och Västerhus kyrka.
Uppsatsen innehåller min forskning och syn på segregationen, med början i Västerhus, där jag
behandlar materialet kring kyrkan och kyrkogården samt kopplingen mellan gravgåvorna och
den sociala positionen på kyrkogården. Därefter går jag in på Löddeköpinges kyrkogård och
undersöker möjliga sociala positioner och segregationen på kyrkogården och därefter försöker
jag göra en koppling mellan de båda kyrkogårdarna.
Västerhus som ligger på Frösön är känt för sina många fornlämningar från järnålder, och
Jämtland är det enda landskapet i Sverige som har en rest runsten till minne av kristnandet.
Västerhus kyrka är en av de första kyrkorna som byggdes på ön och den anlades runt 1050-
1100-talet och stod samtidigt som Frösö kyrka, fram till 1350-talet då man tror att man
överger kyrkan på grund av pestens förödelse i landet. Kyrkogården bestod av 371 individer,
där majoriteten av männen låg på den södra sidan och kvinnorna på norra sidan om kyrkan.
Segregationen är tydlig här, och man kan även se att de sjuka oftast har fått en sämre plats på
kyrkogården. De som utmärker sig är de män och kvinnor som gravlagts på ”fel” sida om
kyrkan, och där tror man det beror på att männen kanske inte sågs som riktiga män, och
kvinnorna kan ha varit starka individer i samhället som tagit an mannens jobb efter dennes
död och på så sätt fått högre status och förtjänat en plats på den bättre sidan av kyrkan. I de
medeltida lagtexterna kan man läsa hur man skulle gravläggas efter kön och social position,
där det tydligt står att män ska ligga söder om, kvinnor norr om kyrkan och människorna med
högst status låg närmast kyrkan och koret och sedan nedåt med trälar och oidentifierbara låg.
Löddeköpinges kyrkogård i Skåne med sina ca 2500 individer visar också segregation, men
har till skillnad från Västerhus som gravlagt sina barn och ungdomar över hela kyrkogården,
lagt dem runtom kyrkans väggar och i närheten av kyrkan. Man kan se också att kistor är
vanligt på Löddeköpinges kyrkogård medan det är väldigt ovanligt i Västerhus.
Följdtanke till detta arbete är varför slutatde man med segregationen och började med
gravplatser för hela familjen?
-
28
8. Referenser
Andrén, Anders. 2000. Ad sanctos – de dödas plats under medeltiden. Hikuin 27, s. 7-26.
Blomberg, Karin. 2000. Från gravfält till flygfält. CD-uppsats i arkeologi. Uppsala:
Institutionen för arkeologi och antik historia.
Cinthio, Hampus. 1980. The Löddeköpinge investigation III: the early medieval cemetery.
Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1979-1980, s. 112-131.
Claesson, Eivind. 1988. Under Löddeköpinge kyrka. Kävlingebygden nu och då: en årsbok
från Kävlinge kulturnämnd, s. 146-156. Kävlinge: Kulturnämnden.
Gejvall, Nils-Gustaf. 1962. Västerhus. De dödas ben berätta. Östersund: Wisénska
bokhandeln.
Gejvall, Nils-Gustaf. 1960. Westerhus: Medieval population and church in the light of the
skeletal remains. Lund: Håkan Ohlssons boktryckeri.
Holm, Olof. 2009. Datering av Västerhus kyrkogård. Ett bidrag till studiet av Jämtlands
kristnande. I: Iregren, E., Alexandersen, V., & Redin, L. (red.). Västerhus: kapell, kyrkogård
och befolkning, s. 130-153. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien.
Jonsson, Kristina. 1996. Gravarna vid Västerhus kapell. Människor på en medeltida
kyrkogård. D-uppsats i arkeologi. Stockholm: Stockholms universitet.
Jonsson, Kristina. 2009. Kyrkogården och kyrkan i Västerhus. En arkeologisk tillbakablick. I:
Iregren, E., Alexandersen, V., & Redin, L. (red.). Västerhus: kapell, kyrkogård och
befolkning, s. 9-25. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien.
Jonsson, Kristina. 2009. Tills döden skiljer oss åt… Sociala markörer i medeltida gravskick i
Västerhus på Frösön, Löddeköpinge i Skåne och Peterskyrkan i Tønsberg. I: Iregren, E.,
Alexandersen, V., & Redin, L. (red.). Västerhus: kapell, kyrkogård och befolkning, s. 40-73.
Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien.
Jonsson, Kristina. 2009. Practices for the living and the dead: medieval and post-Reformation
burials in Scandinavia. Stockholm: Stockholms universitet. Diss.
-
29
Leipe, Anita. 1972. Löddeköpinge och Högs kyrkor: Harjagers härad, Skåne. Stockholm:
Almqvist & Wiksell.
Nilsson, Bertil. 1994. Kvinnor, män och barn på medeltida begravningsplatser. Uppsala:
Lunne böcker.
Nilsson, Lena. 1987. De medeltida människorna i Löddeköpinge kyrka. Kävlingebygden nu
och då 1987-88. En årsbok från Kävlinge kulturnämnd årgång 9, s. 139-145. Kävlinge:
Kulturnämnden.
Persson, Marita. 2000. En kritisk granskning av den skånska kyrkans byggnadsetapper och
funktion. C/D-uppsats i medeltidsarkeologi. Arkeologiska Institutionen, Lunds universitet.
Redin, Lars. 1976. Lagmanshejdan: ett gravfält som spegling av sociala strukturer i Skanör.
Bonn: Habelt
Redin, Lars. 2000. Arkeologiska perspektiv på Westerhus ödekyrkogård på Frösön i Jämtland.
Hikuin 27, s. 155-178.
Sivén, Claes-Henric. 2009. Västerhus - befolkning och samhälle. I: Iregren, E., Alexandersen,
V., & Redin, L. (red.). Västerhus: kapell, kyrkogård och befolkning, s. 164-185. Stockholm:
Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien
Svanberg, Fredrik, Söderberg, B., Andersson, E. & Brorsson, T. 2000. Arkeologiska studier
kring Borgeby och Löddeköpinge. 2. Porten till Skåne: Löddeköpinge under järnålder och
medeltid. Lund: Riksantikvarieämbetet.
Tunberg, Hanna. 1999. Den heterogena kristendomen – om könssegregering på medeltida
kyrkogårdar i Skandinavien. C/D-uppsats i medeltidsarkeologi. Arkeologiska institutionen,
Lunds universitet.
Wikerstål, Erik. 1988. Löddeköpinge kyrkas restaurering 1986-87. Kävlingebygden nu och
då: en årsbok från Kävlinge kulturnämnd, s. 130-138. Kävlinge: Kulturnämnden.
Åhlén, Marit. 1988. Frösöstenen. Sevärdheter i Jämtland – Härjedalen. Östersund: Jämtlands
läns museum.
-
Segregationen på medeltida kyrkogårdar - Emma Roman framsida.pdfSegregationen på medeltida kyrkogårdar - Emma Romans uppsats.pdflogo-org-svensk_normal_600dpi.pdf