samtal om energi - global utmaning...johan hassel vd tankesmedjan global utmaning samtal om energi -...

SAMTAL OM ENERGI- UTMANINGAR, LÄRDOMAR OCH FÖRSLAG FÖR SVERIGE

FÖRFATTARE: ARNE MOGREN

SENIOR RÅDGIVARE GLOBAL UTMANING

2016

Författare: Arne Mogren, senior rådgivare Global Utmaning

Intervjuer genomförda av Sigrid Petersson, frilansjournalist

Utgiven oktober 2016

Redaktör: Mia Laurén

Layout: Annika Modigh

Design: Stockholm komm

Tryck: Text & Bildproduktion

ISBN: 978-91-88331-05-2

SAMTAL OM ENERGI– utmaningar, lärdomar och förslag för Sverige

SAMTAL OM ENERGI - UTMANINGAR, LÄRDOMAR OCH FÖRSLAG FÖR SVERIGE

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förord 4

Sammanfattning 5

1. Inledning 8

2. Det framtida energilandskapet 11

3. Systemarvet 17

4. Sverige – ett nordiskt land i nordvästra Europa 22

5. Byggstenar i en svensk färdplan – utmaningar 28

6. Byggstenar i en svensk färdplan – lärdomar 38

7. Byggstenar i en svensk färdplan – vad behöver politiken leverera? 39


4

FÖRORD

Den här rapporten ges ut i anslutning till att fem av åtta riksdagspartier har enats om en historisk och blocköverskridande energipolitisk överenskom-melse. Överenskommelsen utgör dessutom slutpunkten för en lång och konfliktfylld debatt om kärnkraft eftersom den varken subventionerar eller förbjuder kärnkraft utan lämnar frågan till marknaden. Samtidigt ges på olika sätt stöd till förnyelsebara energislag vilket innebär att politiken ger en tydlig riktning. Det är nu genom forskning och innovation, energieffektivise-ring och kapacitetsökning i överföring samt genom många fler insatser som överenskommelsen ska implementeras. Avgörande kommer att vara hur regleringar, skatter och incitament utformas. Därmed har politiken en fort-satt central roll och denna historiska överenskommelse kommer att behöva återupprepas i många återkommande doser.

Framtidens energi är en ödesfråga för möjligheten att nå en globalt hållbar utveckling. Skiftet från fossila bränslen till förnyelsebar energi är avgörande för att klimatmålen som formulerades i Paris under COP21 ska nås. I FN:s 17 mål för en hållbar utveckling – Agenda 2030 – är mål nummer sju att ”sä-kerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla”.

Syftet med den här rapporten är att visa på de utmaningar och lärdomar som finns att bejaka och ge ett antal förslag på hur Sverige kan nå ett håll-bart och förnyelsebart elsystem. Ett av rapportens främsta bidrag till den samhällspolitiska debatten handlar om samhällets förmåga att välja framtid. Att de beslut vi nu tar kommer att ha stor betydelse för kommande gene-rationer. Det gäller att våga välja, i lagom takt, och att välja rätt. Förhopp-ningsvis ger rapporten beslutsfattare och aktörer hjälp till detta.

Författare är tankesmedjans seniora rådgivare Arne Mogren. Det finns få personer som har den djupa kunskapen om och förståelse för energifrågornas komplexitet som Arne har. Och som samtidigt förmår förklara och engagera på ett så pedagogiskt och lättillgängligt sätt. Skriften vänder sig till dig som är expert och till dig som är nyfiken samhällsmedborgare. Välkommen till ett samtal om energi.

Johan HasselVD Tankesmedjan Global Utmaning


5

Energilandskapet är i förändring. Sverige tar nu ut riktningen för energi-systemets utveckling bortom 2030. Beslut och överenskommelser kommer att påverka samhället under lång tid. Tankesmedjan Global Utmaning har under hösten 2015 och våren 2016 genomfört en serie rundabordssamtal för att fånga upp den kunskap och erfarenhet som kretsen kring tankesmedjan besitter. Totalt har femtio personer deltagit vid ett eller flera tillfällen i sam-talsserien, som inledare och/eller samtalspartners.

Vi är i inledningen av ett systemskifte – från fossila bränslen till förnyel-sebar energi. Från stora slutna system till systemintegration med ett brett och öppet deltagande. Energimarknaderna omstruktureras och traditionella roller förändras. Den befintliga infrastrukturen ställs inför nya utmaningar. Produktionen blir mera småskalig och lokal. Gamla sanningar om allt större anläggningar för att sänka kostnaden per enhet gäller inte längre. Samtidigt blir systemen mer komplexa och drivkrafterna för systemintegration ökar med större andel variabel produktion.

Ökad hållbarhet går hand i hand med elektrifiering av transporter, värme och nya områden inom energiintensiv industri för att fasa ut fossila bräns-len. Vi kan tala om en tredje elektrifieringsvåg, elen får en allt större och mera central roll i energisystemet och fungerar som en integrator mellan dessa olika delar och därigenom skapas ökad flexibilitet. Biobaserade bräns-len har en viktig roll att spela, inte minst i de delar inom transportsektorn som kommer att vara svåra att elektrifiera och för industriella tillämpningar. Den skogsråvara som finns i Sverige och Norden är en viktig resurs vars utveckling inte kan hållas tillbaka på grund av oförmåga till kompromisser på europeisk nivå.

Det svenska energisystemets framtida utveckling innehåller stora möjlighe-ter: vindkraft, solkraft, elnät, biobränslen, export, elintensiv industri. Inno-vationsförmåga är den enskilda faktor som har störst betydelse för att skapa konkurrensfördelar. Det finns en stor potential i Sveriges energiintensiva resursbaserade industrier men innovationsförmågan måste stärkas och det finns behov av samarbete över traditionella organisatoriska gränser. Enskilda företag kan inte förväntas klara denna typ av omställning på egen hand.

SAMMANFATTNING


6

Den riktning som formades för svenskt energisamarbete med omgivande länder från 1990-talet och framåt börjar nu komma till vägs ände. Den poli-tiska geografin har förändrats, nya tekniska lösningar finns tillgängliga och kraven på hållbarhet och minskad klimatpåverkan har vuxit sig starkare. Det finns därför skäl att formulera Sveriges ambitioner för framtidens energi-samarbete inom Norden, Östersjöområdet och EU. En första punkt bör vara att öka och bredda kontaktytan med omgivande länder för att hitta gemen-samma lösningar, driva frågor tillsammans och lära av varandra.

Samhälle och energisystem har utvecklats tillsammans. Samtidigt som anläggningar etablerats har kunnande, förhållningssätt och tankemodeller utvecklats. Sveriges energilösningar har formats i nära samarbete mellan det offentliga och näringslivet. Vi måste nu skapa framtidens arbetsformer så att marknad och politik driver i samma riktning.

En framtidsinriktad energipolitik måste vila på följande byggstenar:

En bred uppslutning kring en gemensam riktning

En framtidsinriktad industripolitik som drivs i samarbete med näringslivet

Förmåga att hålla ångan uppe men samtidigt hantera omvandlingstrycket

Avvägningar mellan kort- och långsiktig välfärd för att skapa utrymme för innovation och förnyelse

Trovärdiga förutsättningar för uthålliga satsningar på ny teknik

Teknikskifte i en mättad marknad kräver:

• Incitament som skapar lönsamhet i teknikskiften, kan se ut på många olika sätt och effektiviteten i dessa kan diskuteras i oändlighet

• Riskavlyft för nya investeringar som är exponerade mot en mättad marknad där prisbildning och inkomstströmmar till stor del beror av policybeslut

• Någon typ av instrument som ger möjlighet till avvägningar mellan insatser inom olika sektorer – exempelvis handel med utsläppsrätter

• Att reserver som kan balansera skilda typer av svängningar under om-ställningstiden görs tillgängliga. Ny och gammal teknik kommer att leva sida vid sida under decennier

• Samordnad utfasning av äldre anläggningar. Som det nu ser ut är ansvaret otydligt och marknadens aktörer kan knappast hantera detta utan att hamna i konflikt med konkurrenslagstiftningen


7

Ta initiativ till fördjupad analys och diskussion av kritiska frågeställningar

• Framtidens lösningar är kapitaltunga. Hur skapas finansiell kapacitet? Hur bör riskexponering hanteras när intäktsströmmarna är starkt poli-cyberoende?

• En grundläggande skattereform kan komma att utgöra ett viktigt verk-tyg i den av omställning vi står inför

• Hur kan framtidens samarbete med grannländer och Europa i stort se ut på energiområdet?

• Är samhällets institutionella kapacitet tillräcklig för att hantera ut-maningar och tillvarata möjligheter? Är ansvarsfördelningen tillräckligt tydlig? Hanteras kritiska utmaningar av befintliga myndigheter?

• Dagens ekonomiska analysredskap är otillräckliga. Ekonomisk reduk-tionism riskerar att ge ett bristfälligt beslutsunderlag


8

I mars 2015 tillsatte regeringen en energikommission för att ta fram under-lag till en bred politisk överenskommelse med fokus på år 2025 och framåt.

Tankesmedjan Global Utmaning arbetar med klimat- och energifrågor utifrån ett brett perspektiv och vill gärna bidra till en grundlig genomlysning av utmaningar och möjligheter. Under hösten 2015 och våren 2016 har vi därför genomfört en serie öppenhjärtiga rundabordssamtal för fånga upp den kunskap och erfarenhet som kretsen kring tankesmedjan besitter. Den skrift du nu håller i din hand är min, författarens summering av vad som avhandlats under dessa samtal.

Vi inledde samtalsserien med att titta på Tyskland. Kraftfulla satsningar har gjorts, så stora att de påverkar föreställningen om vad som är möjligt. Behovet av att bygga ut infrastrukturen underskattades inledningsvis. Utveckling-en i Tyskland är hoppingivande, tyskarna anser sig ha råd att välja riktning och det finns ett massivt stöd, en bred majoritet för att gå vidare med “die Energiewende”.

Utgångspunkten för det andra samtalet var den nya klimatekonomin - innovation och lärande. Konkurrenskraft handlar i grunden om innovationsförmåga – att enbart se till dagens kostnadsfördelar är alltför begränsat. Vi är i inledningen av en utvecklingsfas som kommer att präglas av konkurrenskraftig förnybar energi och ett överflöd av data/information, en period av förändring där “kreativ förstörelse” och “systemstörande innovation” skapar konflikter med etablerade strukturer och policies. Såväl näringslivet som politiken är struk-turellt utmanade. Sverige har ett starkt utgångsläge men det finns frågetecken beträffande vår förmåga att ta nästa steg.

Det tredje samtalet handlade om samarbete med våra grannländer och om säkerhetspolitik. Elsektorn har mer än 50 års erfarenhet av nordiskt samarbete som hela tiden byggts på ömsesidiga nyttor. Växande volymer förnybar energi medför att nyttan av samarbete ökar, men det kan vara svårt för det värdeska-pande som växer ur samarbete att hävda sig i förhållande till de mer omedelbara kostnadseffekter som uppstår för skilda särintressen.

1. Inledning


9

Det fjärde samtalet handlade om klimatomställningen som hot eller möjlighet för näringslivet. Vi måste bejaka möjligheterna men det är inget som enskilda företag kan göra på egen hand, samarbete mellan flera led krävs i kombine-rat med offensiva satsningar från samhällets sida.Vi avslutade samtalsserien med att diskutera hur samhället kan välja riktning och motivbilden för att göra detta. Vi konstaterade att det inte finns något egentligt val beträffande riktningen, att fortsätta i tangentens riktning kommer inte att fungera. Vi i Sverige är, oavsett om vi vill det eller inte, del av en större och bredare förändring. Vi kan förhålla oss på olika sätt till denna. Risken är nog främst att vi är för sömniga, att de lösningar vi har hamnar på efterkälken. Vi behöver göra en nationell kraftsamling. Energi-området står inför ett antal val som kommer att påverka samhället under lång tid.

Totalt har femtio personer deltagit vid ett eller flera tillfällen i samtalsserien, som inledare och/eller samtalspartners.

Alice Aldridge, Ola Alterå, Gunilla Andrée, Monica Andersson, Helen Axelsson, Mikael Bock, Fanny Cavalli, Alexander Crawford, Bo Diczfalusy, Per Engdahl, Birgitta Englin, Sven-Olov Ericson, Jesse Fahnestock, Håkan Feuk, Gunnar Fredriksson, Ilka Freiin von Dalwigk, Jenny Furusvärd, Anna Hakami, Karl Hallding, Klaus Hammes, Johan Hassel, Elin Hellmér, Cecilia Hellner, Lotta Jaensson, Bo Jerlström, Lars Joelsson, Inger Jägerhorn, Arne Kajiser, Bo Kjellén, Hans Jørgen Koch, Annika Korzinek, Tomas Kåberger, Staffan Laestadius, Lars-Erik Liljelund, Måns Lönnroth, Agneta Mo-dig-Tham, Richard Murray, Catharina Nystedt-Ringborg, Anders Olsson, Martin Porter, Otto Rathsman, Mats Ringborg, Kristian Skånberg, Markus Steigenberger, Lennart Söder, Anne-Margrete Wachtmeister, Anders Wijkman, Nils Vikmång, Caroline Wrangsten, ett stort och varmt tack till er alla för värdefulla inspel.

Samtalen har varit förtroliga, ingen ska utanför seminarierummet kopplas med en viss synpunkt eller åsikt. Innehållet i denna skrift är helt och hållet min tolkning av de utmaningar som vi skärskådat under seminarierna. Ansvaret för skriftens upplägg, resonemang och dragna slutsatser faller därför helt och fullt på mig. Vid sidan av seminarierna har journalisten Sigrid Persson intervjuat en handfull personer, vars kommentarer finns under varje kapitel.


10

Parallellt med Energikommissionens arbete har de politiska partierna fört direkta samtal om den framtida riktningen och fredagen den 10 juni presen-terade Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna en ramöverenskommelse om Sveriges långsiktiga energi-politik som vilar på tre mål:

• Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp.

• Målet år 2040 är 100 procent förnybar produktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.

• Ett mål för energieffektivisering för perioden 2020 till 2030 ska tas fram och beslutas senast 2017.

Överenskommelsen innebär en bred överenskommelse kring en gemensam riktning, något som återkommande efterlysts i Global Utmanings energi-samtal. För första gången på decennier finns det förutsättningar som kan ge den långsiktighet och stabilitet som framtidsinriktade satsningar kräver. Ramöverenskommelsen ska nu omvandlas till konkreta förslag och åtgärder, Energikommissionens arbete fortsätter och ska redovisas senast den 1 januari 2017. Vår förhoppning är att slutsatserna från Global Utmanings energi-samtal kan bidra till att omvandla ord till handling.

Skriften innehåller, vid sidan av denna inledning, sex delar. De tre första delarna ger översiktliga beskrivningar av det framtida energilandskapet, det “systemarv” de etablerade lösningarna lämnar efter sig och slutligen energi-området kopplat till relationer med omgivande länder. De tre avslutande delarna beskriver byggstenar i en svensk färdplan i tre dimensioner; utmaningar, lärdomar samt vad politiken behöver leverera.

Stockholm i juni 2016

Arne Mogren


11

2. Det framtida energilandskapet

Vi står i inledningen av ett systemskifte – från fossila bränslen till förnyel-sebar energi. Från stora slutna system till systemintegration och brett deltagande. Energimarknaderna omstruktureras och traditionella roller förändras. Den befintliga infrastrukturen ställs inför nya utmaningar.

Energilandskapet är i förändring.

I förgrunden står vind- och solkraft där kraftfulla satsningar, inte minst i Danmark och Tyskland, skapat marknadsvolymer som sänkt kostnaderna och ger kunskap om hur nya lösningar kan integreras i befintliga system. Vind är idag ett konkurrenskraftigt alternativ vid nybyggnad, sol har genomgått en dramatisk kostnadsreduktion och har en potential för kraft-fulla ytterligare kostnadssänkningar. Produktionen blir mer småskalig och lokal. Gamla sanningar om allt större anläggningar för att sänka kostnaden per enhet gäller inte längre. Samtidigt blir systemen mer komplexa och driv-krafterna för systemintegration ökar med större andel variabel produktion.

I bakgrunden pågår en spännande utveckling av energilagringstekniker, eldrivna transporter och på längre sikt självstyrande fordon.

I kulisserna arbetar man sedan länge med stegvis effektivisering som inne-bär att de utvecklade ländernas ekonomier i allt högre utsträckning kopplat isär ekonomisk utveckling från växande energibehov och ökande utsläpp.

Europas elsektor kommer att genomgå en kraftfull modernisering under de kommande 25 åren, omkring 2040 bedöms förnybar energi stå för två tredje-delar av elproduktionen, från att i dag stå för strax under en tredjedel.1 Billig förnybar energi kommer att konkurrera ut stora delar av den fossilbaserade produktionen. Den kärnkraftsrenässans i Europa som diskuterades för tio år sedan finns inte längre på kartan på grund av kraftiga kostnadsökningar och stora kommersiella risker.

I Tyskland bedöms vindkraften, huvudsakligen onshore, fortsätta utvecklas för att år 2040 dominera elproduktionen, solkraften kommer att fortsätta att växa samtidigt som fossilbaserad produktion går kräftgång från dagens situation med över hälften av elproduktionen till en tiondel.

I Storbritannien bedöms förnybar energi att helt dominera satsningarna på ny elproduktion. Det finns bedömningar som pekar på att tre fjärdedelar av


12

elproduktionen kan komma att baseras på förnybara källor år 2040. Efter år 2020 bedöms solkraften växa snabbare än vindkraften. Kol och gaskraft kommer att minska avsevärt i betydelse.

Frankrikes elsektor domineras idag av kärnkraft som står för omkring tre fjärdedelar av elproduktionen och förnybar energi för i storleksordningen 15 procent. Kärnkraftens roll kommer att minska samtidigt som sol och vind växer så att förnybar energi står för mer än 40 procent av elproduktionen år 2040. Det finns förslag om att minska kärnkraftens roll från 75 till 50 procent år 2025 men det är oklart hur snabbt äldre kärnkraft kommer att fasas ut, strax under 60 procent år 2030 är en mera realistisk bedömning.

Även på systemnivå sker stora förändringar, delvis utlösta av den ökande volymen variabel produktion men även av digitaliseringen av samhället och tillgången till intelligent teknik till låga kostnader. Förändringen underblåses ytterligare av de forna abonnenternas krav på att nu kunna uppträda som aktörer i systemen. Kombinationen av lokalt tillgängliga energikällor, möj-ligheten att hantera stora datamängder, öppna system och väsentligt mera aktiva användare kommer att i grunden förändra energiförsörjningen.

El beskrivs ofta som en inflexibel teknik eftersom det tekniskt sett är utma-nande att upprätthålla spänning och frekvens 24/7/365, något som elindu-strin återkommande har använts som ett argument när omgivningen haft synpunkter på sektorns framtida utveckling. Från ett användarperspektiv är elen dock extremt flexibel. De senaste årens framsteg för sol och vind gör att elsystem fått en allt viktigare roll för att fånga in förnybar energi. Ökad hållbarhet går hand i hand med elektrifiering av transporter, värme och nya områden inom energiintensiv industri för att fasa ut fossila bränslen.

Vi kan tala om en tredje elektrifieringsvåg.2 Elen får en allt större och mer central roll i energisystemet och fungerar som en integrator mellan dessa olika delar och därigenom skapar ökad flexibilitet. I de utvecklade ekono-mierna förväntas elen växa, såväl i absoluta som i relativa termer samtidigt som den totala energianvändningen minskar. Men det handlar inte endast om elsektorn växer i volym, den kommer samtidigt att förändras strukturellt av förändrade intäktsströmmar, medborgarinflytande och samverkan i kom-plexa mönster.

Det finns en tendens att glömma bort biobränslenas roll, de står idag för mer än två tredjedelar av den förnybara energin inom Europeiska Unionen och en fjärdedel av den förnybara elproduktionen i Tyskland. Skälen till glömskan är flera: biobränslena har inte genomgått samma anmärkningsvärda utveck-ling och därmed sammanhängande kostnadssänkning som sol och vind; det finns vitt skilda synpunkter på vad som är hållbara källor; inflytande från jordbrukspolitik, en komplex materia på såväl nationell som europeisk nivå.


13

Intervju:

”Vindkraft kommer sannolikt att till stor del fylla tomrummet efter kärnkraften”

Catharina Nystedt Ringborg, vice ordförande i Global Utmaning, energi-analytiker, affärsängel, rådgivare till IEA (Internationella Energiorganet), styrelseledamot och rådgivare i ett antal internationellt verksamma kraft- och energibolag, tidigare ABB, Ahlstom, Fläkt, AGA samt vd för Swedish Water

Samhället har fyra mål som energisystemet och energimarknaden måste kunna uppfylla. De är 1) klimat, 2) leveranssäkerhet, 3) ekonomi, samt 4) fungerande incita-ment för investeringar och utveckling.

I första hand måste energisystemet leva upp till klimatanspråken; det vill säga att varken öka koldioxidhalten i atmosfären eller smutsa ner miljön. Vidare är det väsentligt att systemet kan ge leveranssäkerhet av el. Det måste kunna producera klanderfritt 24/7/365. Timvis, sekundvis och varje millisekund. Om det fallerar, inklusive på millisekunden, blir konsekvenserna kostbara ute i verkstäderna. Eko-nomiskt sett får energisystemet inte bli för dyrt, det vill säga el-priserna inte för höga så att det skadar konkurrenskraften och det måste kunna behålla incitament för investeringar och utveckling.

I dagsläget möter energisystemet och marknaden kraven på två av de här område-na; klimatet och ekonomin. När det gäller klimatet har vi i Sverige varit tursam-ma med vår vattenkraft och kärnkraft och på senare tid ett tredje ben, vindkraften. Vårt el- och värmesystem är idag klimatvänligt till i princip 99 procent, samtidigt som vi fortfarande har stora utmaningar när det kommer till industri och transport-sektor.

I förhållande till ekonomin uppfylls kravet genom låga elpriser. En viktig fråga är därför hur vi lever upp till de två övriga målen. Hur kan vi garantera leveranssä-kerhet och samtidigt genomföra vår vision om att öka andelen förnybar intermit-tent kraft?

Det krävs en marknadsdesign som klarar av det problemet, liksom utmaningen kring att behålla incitament för investeringar och utveckling inom energisektorn. Den kortsiktiga marginalkostnaden för sol- och vindkraft är i princip noll, vilket innebär en prisbild som inte fungerar. Enligt traditionell ekonomisk teori finns det två grundläggande villkor som ska vara uppfyllda för att en marknad kan sägas fungera effektivt. Det ena är att det alltid ska finnas ett pris till vilken man kan köpa/sälja varan. Beträdande el betyder det att det kontinuerligt ska vara ba-lans mellan utbud och efterfrågan på el vid priser som bestäms på de etablerade


14

marknadsplatserna. Här fungerar den avreglerade elmarknaden väl. Det andra villkoret för att en marknad ska vara samhällsekonomiskt effektiv är att prisbild-ningen reflekterar relevanta marginalkostnader. Här finns ett problem med sol- och vindkraft eftersom marginalkostnaden är noll, eller nästan noll, det vill säga att priset blir så lågt att ingen vill investera. Hittills har detta problem hanterats med subventioner, men frågan måste ställas hur ekonomiskt hållbart det är med subventioner över lång tid.

Förutsättningarna för att kunna nå upp till de utsatta målen är samtidigt goda. Vår utgångspunkt, med vattenkraft, är en stor fördel. Viktigt att komma ihåg här att ett högre koldioxidpris inte kommer hjälpa hela vägen fram, marknaden kommer att behöva andra impulser. Eftersom ETS inte levererat så tas andra politiska beslut som kör över ETS. Ju längre ETS existerar utan att ha en verklig påverkan desto mindre relevant för investeringar blir det. Upphandlingspolitik är viktigt, det är viktigt att styra efterfrågan. Marknaden är vad politikerna och medborgarna blir eniga om. När marknaden ger fel resultat är det egentligen inget annat än ett politiskt misslyckande.

Det är tydliga spelregler som skapar marknaden. Här har svensk energipolitik idag en stor utmaning. Den nya tekniken har skapat nya ekonomiska realiteter som gör att det i dag inte längre är lönsamt att bygga ut kärnkraft i Sverige. San-nolikt – som det ser ut i dag – kommer vindkraft till stor del att fylla det tomrum som kärnkraften lämnar efter sig. För detta finns det bra lägen i Sverige och vind-krafttekniken utvecklas fort.

Vindkraften är dock inte oproblematisk. När det finns mycket vind sjunker priset, men när tillgången på vind går ner, och elpriset upp, är vindkraften inte med och konkurrerar. Därför skapas en fallande priskurva, fallande värde på vindkraft ju mer vindkraft som byggs. Nu finns det vindkraftturbiner som kan hantera detta genom att leverera maxproduktion på en lägre nivå, det vill säga när det inte blåser som mest.

Eftersom den så kallade kapacitetsfaktorn då blir större kan investeraren få tillbaka sina pengar fortare och har då råd att köpa den turbinen trots ett högre pris. (En plattare produktionskurva ger plattare value factor kurva). Den sortens vindkraftturbin är redan på väg in i sin andra teknikgeneration. Utvecklingen går rasande fort. Den här problembilden har på en del håll skapat ett motstånd mot vindkraften, man talar om att det inte går att bygga ut vindkraft för att det inte skulle vara samhällsekonomiskt rationellt. Det man gör då är att man uttrycker sig i förhållande till ett energisystem/samhäl-le som är statiskt. Men systemet är inte statiskt utan det avgörande för vindkraf-tens funktionalitet blir hur samhället svarar på de här problemen. Samhället har redan svarat med teknisk innovation (de nya turbinerna) och vi har nu en pågåen-


15

de politisk diskussion om ny market design/ekonomiska styrmedel, och resultaten av den diskussionen är avgörande för om vindkraften kommer att kunna leverera i framtiden.

Nu har vi en fantastisk teknikutveckling och vi diskuterar vilka styrmedel som måste användas för att uppnå våra mål. En stor utmaning i Sverige är uthål-lig politisk enighet. Inom energipolitiken har vi ett mångårigt arv av oenighet på grund av kärnkraftsfrågan. Det kommer att bli det svåraste att hantera, mer besvärligt än teknik- och systemlösningar. Om man ser på det tyska exemplet så har de i sin omställning begått en del misstag som blivit dyra för skattebetalarna. Det är viktigt att tala om både vad man vill ha och vad man inte vil ha. Misstaget tyskarna gjorde var att göra en så forcerad nedstängning av kärnkraften, det vill säga att inte nyttja den återstående ekonomiska livslängden av reaktorerna under transitionen till det förnybara. Lätt att se i efterhand kan tyckas, men jag önskar att Sverige vill ta lärdom av detta och undvika de misstagen. Samtidigt kan man imponeras av hur de tyska politikerna verkligen har lyckats med att uppnå politisk enighet om en för samhället och tillväxten så oerhört viktig fråga, att stå upp tillsammans och peka med hela handen i en och samma riktning. Hela den tyska industrin vet nu vad som gäller framöver.

Intervju:

“Den ekonomiska potentialen för energieffektivisering har vuxit”

Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy vid Chalmers tekniska högskola. Ordförande för European Biofuel Technology Platform och Japan Renewable Energy Foundation samt ledamot i Vattenfalls styrelse. Tidigare generaldirektör för Energimyndigheten.

Under de gångna decennierna har drivkrafterna bakom energipolitiken lagts till varandra. 1970-talet präglades av en oro över oljeberoende. På 1980-talet tillkom kärnkraftens höga kostnader och risker, och under 1990-talet uppmärksammades klimatfrågan. I början på 2000-talet återkom oron över resursbrist som visade sig i höga oljepriser. Idag är det lösningarnas egna prestanda som är den viktigaste drivkraften.

De senaste åren har vi haft snabba kostnadssänkningar för vindkraft, solel och olika energieffektiviserande teknologier. År 2014 blev en milstolpe då vindkraft er-kändes som den billigaste elproduktionstekniken i flera länder i världen. Tydligast har det varit i de länder som haft lokal erfarenhet, såsom exempelvis Danmark och Portugal. Under 2015 kom ett antal exempel på att solel var det billigaste alterna-tivet. Då var det solrika länder som utmärkte sig, som till exempel Dubai, Chile,


16

Peru, Mexiko och Marocko. Inom den energieffektiviserande tekniken kan vi se en utveckling på framför allt två olika områden. Det ena gäller informationstekniken som skapat nya möjlighe-ter att styra elanvändningen på ett effektivt sätt. Det andra rör belysningstekniken, där lysdiodsteknologin har utvecklats kontinuerligt och gjort att belysning idag knappt drar någon el alls. Detta är det första exemplet där det energieffektiva alternativet är billigast att köpa, billigast att installera och billigast att driva.

Under de senaste åren har den ekonomiska potentialen för energieffektivisering vuxit. Teknikutvecklingen går idag snabbare än implementeringen. Det innebär att när en energieffektivare lösning tas i bruk, så har den tekniska industrin redan skapat kapacitet för ytterligare effektivisering.

Den industriella utvecklingen för sol, vind och energieffektiviserande teknik kom-mer med säkerhet att fortsätta i framtiden. Det som tidigare varit energiförsörj-ningsproblem i världen – de fossila resursernas ändlighet, kärnkraftens problem och växthuseffekten – kommer att kunna lösas de kommande decennierna med ekonomisk lönsamhet. Energiförsörjning slutar samtidigt att vara det som begrän-sar möjligheten för världens nuvarande låginkomstbefolkning att nå en rimlig levnadsstandard.

Energiområdet är idag lustfyllt att arbeta med, och lösningarna är lättare att hitta än vad de varit på många decennier. Det är positivt för världen, men tufft för de äldre energibolagen – både elproducerande företag och ägarna av olje-, kol- och gasresurser – vars tillgångar nu har förlorat sitt värde. Många av dessa bolag har gått eller kommer att gå i konkurs inom en snar framtid.


17

Energiförsörjningen som vi känner den har byggts upp under lång tid. Den grundläggande tekniken är och har varit internationell men implemente-ringen lokal. Det handlar om stora investeringar och omfattande arbets- insatser för att bygga upp marknader och intäktsströmmar, skapa acceptans, driva tillstånds - och rättsprocesser. Samhälle och energisystem har utveck-lats tillsammans. Samtidigt som anläggningar etablerats har kunnande, för-hållningssätt och tankemodeller utvecklats i respektive land, de etablerade lösningarna har nationella särdrag som speglar grundläggande funktioner i respektive samhälle. Ett systemarv har etablerats och hur det förvaltas av kommande generationer påverkar i väsentlig grad energisystemets fortsatta utveckling.

Elsystemens framväxt ger en bra illustration. Världens första elbolag med anslutna abonnenter etablerades av Thomas Alva Edison i New York. Pearl Street Station började leverera el 1882, ledningssystemet var i kilometerskala och elen användes för belysning. Anläggningen blev startskottet för en revolution som snabbt spred sig över världen. De första elverken etablerades i svenska städer redan på 1880-talet även om det definitiva genombrottet för elljuset i Sverige kom på 1910-talet. Lokala och sedan regionala lösningar utvecklades fram till 1930-talet; elektrisk belysning, elektrifiering av industri, elektrisk kokning och så småningom av livet i stort.

Med dagens mått mätt var dock, fortfarande efter mer än femtio år, elsystemen blygsamma, den stora volymökningen kom efter andra världskriget. I början av femtiotalet omsatte det svenska elsystemet 18 TWh, i dag är omsättning-en åtta till nio gånger större, lite beroende på hur man räknar. Det nationella svenska elsystemet byggdes upp samtidigt som omfattande investeringar gjordes i vattenkraft, oljebaserad kraft och ett omfattande kärnkraftspro-gram. Det fanns en dröm om en svensk kärnkraftslinje som skulle göra oss oberoende.

Vid mitten av 1980-talet hade det svenska elsystemet växt färdigt för lång tid framöver, sedan dess har elsystemets volym varit i stort sett oförändrad. Kärnkraften hade då under mindre än 15 år gått från ingenting till strax under 50 procent av elproduktionen. En viktig del i volymökningen var en kraftfull utbyggnad av elnäten och det nordiska elsamarbete som utvecklats sedan början av 1960-talet.

3. Systemarvet


18

Elsystemen hade i många utvecklade länder utvecklats till mer eller mindre självstyrande strukturer ledda av sin egen logik där systemets fortsatta växt och leveransförmågautveckling var ledstjärnor. Några europeiska länder hade skapat nationella monopol som ett led i uppbyggnadsarbetet efter andra världskriget, i andra accepterades kartellösningar. Elindustrin var in-genjörsledd, nationell och strikt geografiskt uppdelad. Ingen organisatorisk skillnad gjordes mellan nät och elenergi och öppen prisbildning förekom inte.

Efterkrigstiden präglades av byggnation och expansion, elförsörjningens volymökning var en väsentlig förutsättning. Man kan säga att det fanns en out-talad överenskommelse om arbetsfördelningen mellan samhället och elsektorn, som byggde på en ömsesidigt upplevd nytta av elsystemets fortsatta utveckling.

När de grundläggande besluten om satsningar på kärnenergi togs fanns en bred politisk enighet om inriktningen men det tog decennier innan anlägg-ningarna fanns på plats och då var överenskommelsen om arbetsfördelning-en redan historia. En ny tid kom, medborgarna utvecklade sig egna uppfatt-ningar om miljöintrång, storskalighet och acceptabla risknivåer.

Detta skapade en mångfacetterad konfliktyta i svensk politik och samhällsliv, den har i mer än 40 år fungerat som en vattendelare som hindrat breda upp-görelser om den långsiktiga inriktningen på energiområdet. Samtidigt, den utbyggnad av elsystemet som genomfördes i spåren av rekordåren har fram till nu med råge levererat den energi som efterfrågats.

Men de senaste decennierna har varit långtifrån händelselösa. Energiindu-strin har i ökad utsträckning öppnats upp för konkurrens, inte minst gäller detta elindustrin, en vardagseffektivisering har fortgått vilket innebär en ökande särkoppling mellan ekonomisk aktivitet och förbrukad energi. Fjärr-värmen har utvecklats kraftfullt och drivs nu huvudsakligen med förnybara bränslen. Värmepumpar i olika storleksklasser har fått elvärmen i Sverige att genomgå en metamorfos och inte minst, vind- och solkraft har gått från vision till verklighet.

Energilandskapet har förändrats. Det finns ett förnyelsebehov, Sverige tar nu ut riktningen för energisystemets utveckling bortom år 2030. Kunskapen om dagens system och lösningar skapar förutsättningarna för morgondagens lösningar. Det finns ett oundvikligt systemarv som vi måste förvalta för att framgångsrikt kunna göra det bästa av morgondagens lösningar.

Dagens lösningar formades i kraftig volymtillväxt. Blickar vi framåt så handlar det mera om att skifta till andra tekniska lösningar, om förändrad organisation och om att garantera rimliga inkomstströmmar än om volym-tillväxt. Att förändra system som samtidigt förutsätts fortsätta att leverera är


19

på många sätt mera utmanande än förändring genom volymökning.Systemarvet är väsentligt bredare än enbart kunnande om teknik och en-ergisystemets fysik. En startpunkt för att kunna bygga vidare är att, under ömsesidig respekt, återupprätta den arbetsfördelning mellan marknad och politik som till stora delar gått förlorad under decennier av konflikter kring kärnkraften.

Sveriges energilösningar har formats i nära samarbete mellan företrädare för det offentliga och näringslivet. Man kan tala om utvecklingspar, exem-pelvis affärsverket Vattenfall och Asea. Båda organisationerna är sedan länge historia och det går inte att vrida klockan tillbaka. Istället bör vi försöka att skapa motsvarande mekanismer i linje med dagens och morgondagens förutsättningar. Den lokala och regionala förankringen har varit viktig för el, värme och kollektivtrafik. Framtidens lösningar bygger på lokalt engagemang, men formerna för detta måste utvecklas. De kraftföretag som var förankrade regionalt och i energiintensiv industri försvann med några få undantag när elindustrin öppnades upp för internationell konkurrens under 1990-talet.

Den utdragna konflikten kring kärnkraften har inneburit att delar av det svenska samhället och näringslivet hamnat i en defensiv position där alter-nativa utvecklingsvägar framställs som återvändsgränder. Det är nu dags att fokusera på möjligheterna. Vi är i inledningsskedet av ett genombrott för förnybar energi och en ekonomi där klimatåtgärder är en viktig drivkraft. Omställningar präglas av innovation och lärande. Innovationsförmåga, inte enbart låga kostnader, är nyckeln till konkurrenskraft.

Det finns flera anledningar till att etablerade företag intar en tvekande attityd till nya lösningar. Kostnadsbilden, konflikter i förhållande till den etablerade affärsmodellen, eller att etablerad praxis samt branschstandard inte uppfylls. Den etablerade strukturen är byggd kring den kända tekniken, nya lösningar kan upplevas som hotfulla eftersom de går hand i hand med potentiella strukturförändringar. Kostnadsfixeringen är djupt rotad. Vi måste fokusera på värdeskapande, sett i samhällets perspektiv, inte enbart låga kostnader.

Det svenska energisystemets framtida utveckling innehåller stora möjlighe-ter: vindkraft, solkraft, elnät, biobränslen, export, elintensiv industri. Inno-vationsförmåga är den enskilda faktor som har störst betydelse för att skapa konkurrensfördelar. Särskilt i de utvecklade ekonomierna är innovation nyckeln till fortsatt utveckling.

Det finns en stor potential i Sveriges energiintensiva resursbaserade industrier men innovationsförmågan måste stärkas och det finns behov av samarbete över traditionella organisatoriska gränser. Enskilda företag kan inte förvän-tas klara denna typ av omställning på egen hand. De gamla ”järntrianglarna” rostar sönder, nya strukturer som knyter samman hela kedjan från labb till marknad behöver etableras.


20

Intervju:

“Viktigt att se utvecklingen ur ett globalt perspektiv”

Helén Axelsson, chef för avdelningen för energi, miljö och hållbarhet på Jernkontoret, stålindustrins branschorganisation.

I och med oljekrisen satsade Sverige på att bygga kärnkraft för att minska beroendet av olja. Den satsningen i kombination med vår frånvaro av gas har lett till ett svenskt elsystem som knappt ger några koldioxidutsläpp. Det är något som skiljer oss från övriga länder i EU, där det är ett stort fokus på gas. Att vi ser annorlunda ut påverkar våra resonemang när vi ska diskutera energisystemets utveckling inom det europeiska samarbetet. Den historiska tillgången till vatten-kraft i anslutning till produktionsanläggningar har skapat en elintensiv industri i Sverige. Därför är vi i dagsläget fortsatt beroende av en god elförsörjning för att kunna driva den industriella verksamheten. Eftersom klimatfrågan är global och energiföretagen agerar på en global marknad är det viktigt att se utvecklingen på energiområdet ur ett globalt perspektiv. De beslut vi tar och de förändringar vi genomför i Sverige måste ge ett bra resultat även internationellt. Det finns en övertro på att man kan driva på utveckling genom att driva på efterfrågan i ett land. Men eftersom själva marknaden är global måste efterfrågan också styras internationellt.


21

Intervju:

”Vind- och solkraft slog igenom sent i Sverige”

Arne Kaijser, professor i teknikhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Under perioden från 1900 fram till elavregleringen 1996 präglades elförsörjningen i Sverige av ett nära samarbete. När man skapade kraftbolag i början på 1900- talet var det ofta för dyrt för ett kommunalt elverk eller en lokal industri att på egen hand bygga vattenkraftverk och regionala högspänningsledningar. Insikten om det fördelaktiga i att samarbeta växte fram och gemensamma kraftaktiebolag bildades. I en del fall ingick enbart kommuner, som i till exempel Sydkraft i södra Sverige, och i andra ingick en kommun och en industri. De här bolagen kallades för aktiebolag eftersom det var den ändamålsenliga juridiska formen, men syftet var inte att generera vinst i form av avkastning på kapital. Kraftbolagens funk-tion var huvudsakligen att leverera billig el till sina delägare och se till att det alltid fanns tillräckligt. De regionala kraftbolagen kunde även köpa och sälja el av varandra, vilket man gjorde framförallt under mellankrigstiden. Efter andra världskriget etablerades något som kallades kraftbörs – ett organiserat samarbete mellan de tolv största bolagen. Även denna samverkan var förtroendefylld och nära, delvis för att varje bolag hade sitt eget regionala monopol vilket innebar att de inte konkurrerade sinsemellan. I samband med elavregleringen 1996 skedde ett radikalt trendbrott och ett skifte i hela organisationskulturen. Samarbetsandan, eller kartellstrukturen, förändrades då det i stort sett blev förbjudet med den tra-ditionella typen av samarbete. Om man jämför Sverige med länder som Tyskland, Danmark och Spanien så dröjde det mycket längre innan vind- och solkraft slog igenom här, trots att Sverige var tidigt med forskning inom dessa områden. Det berodde i hög grad på att det inte passade in i kraftbolagens inriktning på storska-lighet. Elavregleringen har varit väsentlig för att skapa större förutsättningar för förnybara energiformer.


22

4. Sverige – ett nordiskt land i nordvästra Europa

Energifrågor är nära relaterade till områden som handlingsfrihet och obero-ende, makt och inflytande, utrikespolitik och samarbete med grannländer. Ett väl fungerande energisystem är ett verktyg för att bygga internationella relationer. Klimathotet stärker detta samband ytterligare.

Fossila bränslen är kopplade till ett globalt maktspel och internationella konflikter. Ett minskat fossilberoende kan minska spänningsnivån. En växande andel förnybar energi stärker motiven för samarbete med omgivande länder till ömsesidig nytta.

När EU:s inre marknad skapades sågs energisektorn, särskilt el och gas, fortfarande som en i huvudsak nationell angelägenhet. Under 1990-talet kom detta att förändras i grunden. Under de senaste 20 åren har en tidigare nationell energiindustri internationaliserats. Även politiskt har den europeiska dimensionen vuxit sig starkare genom skapandet av en inre energimarknad, 20-20-20 paketet och EU:s pådrivande roll i den internationella klimatpolitiken. Efter några euforiska år efter millennieskiftet sker nu en tillnyktring enligt två linjer. Dels en ambition att tydliggöra vad Europasamarbetet kan åstadkom-ma på energiområdet i form av energiunionen, ett åtgärdspaket i syfte att säkerställa överkomlig, trygg och hållbar energi för EU och dess medborga-re. Dels en återfokusering på nationell politik och samarbete med grannländer.

Sverige drev länge en linje där nationellt oberoende sattes i förgrunden vilket var en av drivkrafterna bakom den svenska kärnkraftlinjen. Samtidigt utvecklades ett långtgående samarbete inom den nordiska elsektorn. Den politiska avspänningen i och med Sovjetunionens sönderfall, Sveriges EU-medlemskap och EU-arbetets utvidgning innebar en omorientering under 1990-talet. Det nordiska elsamarbete som startade som fysisk nätin-tegrering och samplanering när de stora kraftverken byggdes utvecklades med tiden till en integrerad elmarknad där elenergin värderas genom mark-nadsprisbildning. De nordiska ländernas samarbete på elområdet och de lösningar som utvecklats för att skapa en öppen gemensam elmarknad har kommit att fungera som en ledstjärna för den europeiska elmarknadsinte-grationen. Sverige och övriga nordiska länder har även varit pådrivande för samarbete inom Östersjöregionen, den Baltic Ring som diskuterades under 1990-talet förverkligas nu stegvis genom kabelförbindelser mellan Norden och kringliggande länder.


23

Den riktning som formades för svenskt energisamarbete med omgivande länder från 1990-talet och framåt börjar nu komma till vägs ände. Den poli-tiska geografin har förändrats, nya tekniska lösningar finns tillgängliga och kraven på hållbarhet och minskad klimatpåverkan har vuxit sig starkare. Det finns därför skäl att formulera Sveriges ambitioner för framtidens energi-samarbete inom Norden, Östersjöområdet och EU.

En första punkt bör vara att öka och bredda kontaktytan på energiområdet med omgivande länder för att hitta gemensamma lösningar, driva frågor tillsammans och lära av varandra. Tidigare fanns ett aktivt utbyte mellan de nordiska elföretagen och en bred dialog om elindustrins framtid i Östersjö-området växte fram under åren innan millennieskiftet. Strukturförändringar inom el och gas, utsläppshandeln, EU:s utvidgning och 20-20-20 paketet har inneburit att de 15 senaste åren kommit att dominerats av den europeiska dimensionen. Nu svänger pendeln tillbaka, regionalt samarbete erbjuder framkomliga vägar. Genom att arbeta tillsammans med grannar i Norden och Östersjöregionen kan väsentligt bättre förutsättningar för genomslag på Europanivå skapas. Ökande volymer förnybar energi innebär att den ömse-sidiga nyttan av regionalt samarbete och systemintegration ökar. Samtidigt ökar försörjningstryggheten. Ett kraftfullt politiskt engagemang kan på-skynda en sådan utveckling väsentligt. Även om man kan visa att det totala värdeskapandet ökar vid ökat utbyte finns det fördelningsfrågor som om de inte hanteras, riskerar att utvecklas till hinder.

Naturgasförsörjningen och gassystemens framtida roll innehåller stora utmaningar för EU-samarbetet. Den inhemska gasproduktionen är på ned-gång, importen ökar. Exponeringen mot Rysslands och Rysslands agerande skapar oro. Den direkta exponeringen varierar kraftigt mellan medlemslän-derna. Även om Sverige tillhör de minst exponerade länderna är denna fråga av stor vikt för hur EU-samarbetet på energiområdet kommer att utvecklas och den påverkar indirekt elsystemen. Att tänka bort Ryssland från det framtida europeiska energisamarbetet kan inte vara en lösning. Tillsammans med våra grannländer måste vi hitta samarbetsformer som ger Ryssland utrymme men samtidigt se till att vi inte hamnar i situationer där delar av Europa riskerar att bli utsatta för utpressning. Ambitionen måste vara att fortsätta ansträngningarna för att utveckla energisamarbete med Ryssland i multilateral form. Energi har en direkt koppling till säkerhetssituationen i Östersjöregionen.

Sedan länge finns det skilda uppfattningar om biobränslens hållbarhet, kravbild och framtida utrymme. Delvis speglar detta kopplingar till jord-brukspolitik, en svårhanterad fråga i det europeiska samarbetet. För Sverige och Norden där skogsråvara kan spela en stor roll finns anledning att kraft-


24

fullt driva denna fråga för att undvika att skilda synsätt lägger en död hand över lösningar av stor betydelse inte minst för framtidens transporter.

EU-samarbetet, liksom annat internationellt samarbete, är en kombination av legalitet och realpolitik. Om Sverige vill ligga i framkant och vara pådri-vande inom energiområdet finns det skäl att inventera behov och möjlighe-ter och driva dessa frågor i EU-sammanhang, där så är möjligt i samarbete med våra grannar i Norden och Östersjöområdet. Angelägna områden, förutom de ovan nämnda, är:

• Riskavlyft vid satsningar på ny teknik• Prioritering av forsknings- och utvecklingsresurser som är viktiga för

Sverige ur ett näringspolitiskt perspektiv • Gemensamma projekt där tidigt framtagande av en gemensam stan-

dard/protokoll skapar driv – intelligent informationshantering och systemarkitektur är en viktig del i framtida systemlösningar

• Förståelse för att den nationella arenan är en viktig del i att skapa euro-peisk konkurrenskraft

Väl utmejslade krav och förväntningar samt agerande i samarbete med grannländer ger Sverige bra förutsättningar i Europasamarbetet.

Intervju:

”Regionalt samarbete kommer att bli allt viktigare”

Håkan Feuk, vice president E.ON Sverige. Tidigare arbetat sex år i Tyskland för samma företag. Sitter i styrelsen för Energiföretagen Sverige, Svensk energi och i styrgruppen för Vägval el, den studie om framtida energipolicy som Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien står för. Även ordförande för en arbetsgrupp inom Eurelectric, den europeiska branschorganisationen för elindustrin.

Går vi tillbaka ett antal år var det många i branschen som tog för givet att det skulle bli en gemensam elmarknad i Europa, att alla skulle dra åt samma håll. Det vi ser nu är snarare att de allra viktigaste besluten fattas nationellt och ser ut att fortsätta göra det. Varje land har sin egen energipolitik och ländernas syn skiljer sig i många frågor. Det kommer att bli allt viktigare att samarbeta regionalt, framför allt när det gäller leveranssäkerhetsfrågor. Med större inslag av variabel elproduktion, såsom vind och sol, skapas över- respektive underskott av el. Efter-som det exempelvis inte blåser samtidigt i alla delar av närområdet kan samver-


25

kan möjliggöra att elen flyter dit där det för tillfället är vindstilla. Det utbyte vi har idag när det gäller elhandel kommer därför att fortsätta vara viktigt framöver.

Samarbetet mellan Sverige och Norge med elcertifikatsystemet är ett bra initiativ, men har samtidigt visat att för att ett sådant samarbete ska fungera måste det vara väldigt nära. Eftersom skattereglerna har varit olika i Sverige och Norge har det inte fungerat som avsett. Det krävs långtgående harmonisering för att få till en fullt fungerande intern marknad, vilket vi troligen inte kommer att se eftersom energifrågor är och förblir viktiga för nationella politiker.

Intervju:

”Det finns goda möjligheter att exportera och importera el”

Ilka Freiin von Dalwigk, analytiker inom Innovation och globala mötes-platser på Tillväxtanalys. Tidigare arbetat på Vattenfalls forskningsavdelning med internationella samarbeten, Samordningsrådet för Smarta Elnät och Energimyndighetens enhet för internationella marknader.

Att samarbeta med andra länder kommer att bli viktigt i framtiden. När ett land inför styrmedel för att främja en viss energiteknik påverkar det inte bara själva landets förbrukning och tillförsel utan även andra länders. Ett exempel är Danmark vars energi består till största delen av vindkraft, men där man är beroende av elöverskott från Sverige. Det har visat sig att den så kallade ”nordiska modellen”, som nu ska utvidgas till Östersjöregionen, har fungerat bra. Det är viktigt för en energiomställning att inte gå tillbaka och låsa sig i mindre ineffektiva nationella system. Med det överskott av energi vi har borde samarbeten vara av stort intresse för Sverige.

Det finns goda möjligheter att exportera och även att kunna importera el om det behövs. Försörjningstryggheten, som är central när man talar om miljö och klimat, går att lösa genom samarbete inom Europa. Nationella politiker är medvetna om de här energiflödena, men att förklara dem för medborgarna på ett logiskt sätt kan vara svårt. Kunskapen om energi är fortfarande låg hos gemene man.


26

Intervju:

”Ömsesidig tillit är en förutsättning”

Catharina Nystedt Ringborg, vice ordförande i Global Utmaning, energi-analytiker, affärsängel, rådgivare till IEA (Internationella Energiorganet), styrelseledamot och rådgivare i ett antal internationellt verksamma kraft- och energibolag, tidigare ABB, Ahlstom, Fläkt, AGA samt vd för Swedish Water.

Historiskt har det ofta varit svårt att få till nordiska samarbeten. När det gäller elsamarbetet har det fungerat dels eftersom alla inblandade har vunnit på det och dels eftersom alla parter kände varandra väl och litade på varandra. Därför växte det också fram på ett odramatiskt och enkelt sätt. Den naturliga fortsättningen kan man se i certifikatsamarbetet mellan Sverige och Norge. Även det har lönat sig för båda parter. Då infinner sig frågan naturligt, vad är nästa steg?

De två viktigaste kraven som energisystemet och marknaden inte möter med mycket högre penetrationsnivåer av intermittent kraft än idag, är leveranssäkerhet och fungerande incitament för investeringar och utveckling. Med bakgrund mot hur el-samarbetet i Norden växt fram och fungerar idag är det svårt att tänka sig en region där en marknad för leveranssäkerhet skulle ha bättre förutsättningar att fungera.

För ett land idag att bygga system för leveranssäkerhet utan att samråda med sina grannar är både oklokt, opraktiskt och oetiskt. Risken för systemstörningar – för alla – är hög. Samtidigt kräver utvecklingen av ett sådant system att man litar på varandra. Inte bara så där lite ytligt, utan att det verkligen finns ett djupt och grundmurat förtroende. Sannolikt är detta skälet till utvecklingen inom EU på detta område idag. Det spretar – minst sagt. Men ska vi hantera leveranssäker-hetsproblemet i en marknadslösning så måste vi göra det regionalt. Det är svårt att tänka sig någon region som skulle ha bättre möjlighet att ”go regional” på detta område än Norden.

Leveranssäkerheten är sårbar, ömsesidig tillit är därför en förutsättning. I EU:s Energiunionspaket sägs att varje medlemsland har en skyldighet att se till så att de egna energiresurserna används på ett optimalt sätt, inte bara för det egna landet utan för hela unionen. Det är i praktiken en skarp uppmaning till regionalt samarbete. Norden är ett bevis för att ett sådant samarbete kan fungera, och vi har därför ett ansvar att visa det för övriga EU. De flesta är överens om elektrici-teten som den mest effektiva energibäraren, och att dess roll kommer att öka när vi bygger mer hållbara samhällen. Logiken är att det är själva energisystemet som måste fungera och leverera det som samhället har rätt att kräva. Diskussionen om de olika energikällorna blir därför inte lika relevant. Det förhållningssättet vi måste ha i Norden om vi ska kunna samarbeta kring leveranssäkerhetsfrågorna. Vi har ett bra utgångsläge, med bra komplementaritet mellan våra nationella system. De nordiska länderna har snarlika kulturer och även om det här är en central säker-hetsfråga, där vi annars valt olika politik, så bör det vara lättare att komma över-ens i denna fråga eftersom det inte innebär en stor uppoffring eller en stor affär.


27


28

5. Byggstenar i en svensk färdplan – utmaningar

En ansvarfull hantering av energiförsörjningens externa effekter, inte en kraftfull volymökning, är den dominerande förändringskraften i de utvecklade ekonomierna.Stora förändringar på energiområdet har tidigare genomförts i en kombination av efterfrågeökning och sänkta styckkostnader. Vad vi nu ser i de utvecklade ekonomierna är en särkoppling mellan ekonomisk aktivitet3 och energi. Nu är drivkraften en ansvarsfull hantering av energiförsörjningens externa effekter, först och främst utsläpp av växthusgaser. Att växla över från etablerade lösningar vid konstant volym ställer stora krav på samhälleligt engagemang och politisk drivkraft. Globalt fortgår en kraftig volymökning men den domineras helt av länder i tillväxt som Kina och Indien.

Såväl näringslivet som politiken är strukturellt utmanande Energiförsörjningen är i inledningen av en stor omställning som kommer att pågå under decennier. På sikt finns ingen motsättning mellan en stark ekonomi som ger välfärd och en ansvarsfull hantering av klimatutmaningen men omställningen som sådan innebär stora utmaningar för näringsliv som politik. Delvis är dessa utmaningar av strukturell karaktär - försörjningsked-jor respektive synen på engagemang och ansvar från skilda parter kommer att påverkas i väsentlig grad. Industrin, eller rättare näringslivet, har redan påverkats. Politiskt är det en stor utmaning att undvika att fastna i att enbart skydda gårdagens lösningar. De etablerade politiska systemen står inför minst lika stora utmaningar som näringslivet. De är illa anpassade till den globaliserade värld vi lever i och nya former för politiskt engagemang som utvecklas.

Sverige har goda förutsättningar men vi kan göra mer för att ta tillvara de industriella möjligheternaSverige har förutsättningar för att ligga i framkant. Vilka produkter och tjänster kan skapa exportmöjligheter? Sverige måste vara en aktiv deltagare nu när spelplanen förändras och göra mer för att ta tillvara de industriella möjligheterna. Vi måste bli drivande. Tendenser till maklighet och självgodhet är utmaningar för Sverige.

Utmaningarna känner inga geografiska gränser

Ökat utbyte mellan länder kan ge kostnadseffektiva bidrag. Men finns det tillräckliga förutsättningar i termer av solidaritet, samarbetsförmåga och vilja till gemensamma lösningar? Den nordiska elmarknaden lyfts ofta fram som


29

ett bra exempel på hur länder kan gå samman och samarbete på ett bra sätt men finns det utrymme och intresse för ytterligare steg? Den europeiska energiintegrationen måste fördjupas. Nya förbindelser, gränshandel och ömsesidig solidaritet måste diskuteras mera.

Tydliggöra statens och samhällets ansvar och engagemang - Genomtänkt system-arkitektur och tydlighet i ansvarsfrågor är nycklar till framtidens energisystemEnergiområdet påverkas fortfarande av tankemodeller som växte fram under efterkrigstidens rekordår samtidigt som näringslivet i stort lever i en global ekonomi. Dagens medborgare hämtar information och engagerar sig genom kanaler som endast fanns i periferin, eller inte fanns, för 25 år sedan.Samhället måste spela en aktiv och pådrivande roll samtidigt som man respekterar att det handlar om att skapa riktning i en utveckling som till i huvudsak kommer att vara marknadsdriven.

Färdplanen handlar först och främst om att ta ut färdriktningen och förankra denna, inte om att skapa en detaljerad plan. Framtiden kommer att innehålla överraskningar, anpassningsförmåga måste finnas med från dag ett.Vi vet att framtiden kommer att innehålla tekniska genombrott, större förändringar i relativpriser och kanske även direkta överraskningar (som Black Swans). Vissa av dessa kan vi redan nu ana konturerna av men vi vet inte exakt när och med vilken kraft de inträffar. Ett genombrott för energi-lagring skulle exempelvis få stor betydelse men tills vidare måste vi arbeta med andra lösningar som starkare nät, ökat samarbete över gränserna och reservanläggningar.

Genombrott för klimatanpassade industriprocesser är ett annat viktigt område. Vi kan idag identifiera tänkbara lösningar, men kan inte veta när och till vilken kostnad de kan finnas tillgängliga. Inledningsvis kan vi arbeta med ökad återvinning och återbruk, på sikt kan vi exempelvis utveckla metoder där vätgas ersätter kol vid stålframställning.


30

Intervju:

”Det måste till nya aktörer som verkligen tror på förnybar energi”

Arne Kaijser, professor i teknikhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

I Sverige har det länge funnits innovativa aktörer vad gäller småskalig teknik, men de som har makt över energisystemet styrs av andra intressen. Stora kraft-bolag dominerar fortfarande marknaden och de mest inflytelserika personerna i de organisationerna är uppvuxna i storskalig energiförsörjning. Det finns en diskrepans mellan den svenska företagsstrukturen och vad som skulle behövas för att få fart på en energiomställning. Det är där som hindret delvis ligger. Det måste till nya aktörer som verkligen tror på förnybar energi, och som kan bygga upp affärsmodeller som är anpassade till skalan. När det gäller vindkraft, men kan-ske framför allt när det gäller solceller. Solceller är små och skulle kunna sitta på varje tak. Där kunde till exempel bostadsbolag och bostadsrättsföreningar spela en mycket större roll i utbyggnaden.

För ett år sedan delade man i Tyskland upp ett av de stora kraftbolagen i två delar; en del som bara skulle arbeta med kol och kärnkraft, och en annan som skulle satsa på förnybar energi. Den uppdelningen var helt rätt, eftersom det är svårt att förena verksamheter av så olika karaktär. För utvecklingen är det viktigt skilja på områdena så att motsättningar uppstår mellan organisationer och inte inom. De som verkligen tror på solceller och vindkraft måste kunna få frihet att arbeta utan att påverkas av chefer som primärt slår vakt om sina existerande anläggningar. Det handlar alltså till stor del om att skapa de rätta organisatoriska institutionel-la förutsättningarna. En omställning handlar inte bara om energitillförseln utan även om att effektivisera energianvändningen. Stora fastighetsägare och industrier förbrukar så pass mycket energi att det är lönsamt för dem att anställa proffs som kan se till att de använder energin så effektivt som möjligt. Samtidigt finns det villaägare, små bostadsrättsföreningar och mindre industrier där var och en kanske inte använder så mycket energi men där de sammantaget använder mycket. Frågan är då hur man ska kunna organisera alla dessa små användare och öka effektiviteten. I det arbetet behövs samhälleliga stödformer som exempelvis skatte-lättnader. Sverige har vid ett antal tillfällen gjort radikala investeringar i infra-struktur – inte minst järnvägar, telekommunikationer och elförsörjning – som lett till en snabb uppbyggnad och låga priser. Satsningar har gjorts i nära samarbete mellan offentliga och privata aktörer som har vägletts av gemensamma visioner.

Ska vi slå in på en ny energiväg och åstadkomma ett ”Energiewende” i Sverige, så behövs det en tydlig gemensam vision där många olika aktörer är övertygade


31

om att det är bra på lång sikt. Ett nära samarbete mellan offentliga och privata aktörer måste möjliggöras, samtidigt som det offentliga måste utveckla stödfor-mer. På elområdet finns det ett långvarigt samarbete mellan de nordiska länderna som byggt på ett starkt förtroende mellan ledande personer inom kraftbolagen och en övertygelse om att det finns starka fördelar i att samarbeta. Grundläggande skäl till samarbetet var nederbördens och därmed vattenkraftens variationer i de nordiska länderna. Vind- och solkraft har samma dilemma och det finns därför skäl idag att samarbeta och bygga ut kraftnät över ett stort geografiskt område. För att ett sådant samarbete ska fungera måste det finnas ömsesidigt förtroende och starka objektiva skäl, som att vädret varierar.

Intervju:

”För tekniksprång behövs samarbete mellan stat och industri”

Helén Axelsson, chef för avdelningen för energi, miljö och hållbarhet på Jernkontoret, stålindustrins branschorganisation.

Det finns anledning att ifrågasätta varför man på energiområdet talar om en ”omställning” av elsystemet. Om vi anser att klimatfrågan är den kritiska bör vi fokusera våra resurser på att hantera de faktiska utsläpp vi har. I Sverige ligger de i transportsektorn och industrin, inte i elsystemet. Det är en sak att förbereda sig på att dagens produktionsanläggningar kommer att behöva ersättas på grund av ålder, men att tala om en generell omställning framstår märkligt om nu klimatet är det prioriterade. Eftersom resurserna är begränsade är det rimligt att Sveri-ge fokuserar på de satsningar som verkligen måste genomföras. Satsningen på utveckling av vätgas som reduktionsmedel av järnmalm istället för kol är det vi ser som den huvudsakliga lösningen för att få bort de stora utsläppen. Ur svensk synpunkt är det även ett sätt att sätta Sverige på kartan och samtidigt förbättra industrins villkor nationellt. Vi ska nyttja våra komparativa fördelar såsom god kunskap på området och tillgång till el och malm. Förhoppningen är att projektet leder till utveckling och tillväxt inom industrin. Som ett litet land kan Sverige inte vara innovativt på alla områden. Vi har en historia av att vara duktiga inom vissa sektorer, där industrin är en av dem. Stålindustrins företag är specialinriktade och satsar på att utveckla produkter inom specifika nischer. Där är man innovativ i hög grad och försöker att kontinuerligt lösa kundernas behov på ett bättre sätt.

Ska man vara lönsam måste man ligga i frontlinjen. När det gäller stora sats-ningar som kan ge tekniksprång måste det finnas ett samarbete mellan stat och industri. I omställningen till produktion med vätgas finns det inget företag som skulle kunna klara det själv. I vissa fall måste man även gå utanför Sveriges grän-ser, men det är en konkurrensfråga. För långsiktiga lösningar måste det förutom


32

samarbete också finnas ett regelverk under projekttiden som gör att företagen kan överleva. Bolagen finns på en global marknad där konkurrensen är stenhård. Tvingas de att anpassa sig efter styrmedel på svensk eller europeisk nivå som innebär stora kostnader är det tveksamt om de kan bedriva en lönsam verksamhet i Sverige till den dagen då de skulle kommit fram till den nya lösningen. Den euro-peiska utsläppshandeln innebär att företag ska betala för sina utsläpp. Problemet är att konkurrenterna som sitter utanför EU inte behöver göra det, vilket leder till att europeiska företag förlorar sin konkurrenskraft. Pengar som idag går åt till utsläppsrätter skulle ha kunnat satsas på utveckling och investeringar, men blir nu bara en ren kostnad. Företagen börjar därför ifrågasätta varför de ska vara kvar inom EU och fortsätta att investera här.

Intervju:

”Vi har förutsättningar att göra omställningen på ett mer effektivt sätt”

Håkan Feuk, vice president E.ON Sverige. Tidigare arbetat sex år i Tyskland för samma företag. Sitter i styrelsen för Energiföretagen Sverige, Svensk energi och i styrgruppen för Vägval el, den studie om framtida energipolicy som Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien står för. Även ordförande för en arbetsgrupp inom Eurelectric, den europeiska branschorganisationen för elindustrin.

Teknikutveckling och innovation sker ofta på ett globalt plan. Mycket av den positiva utvecklingen vi har sett, till exempel inom vind och sol, drivs främst internatio-nellt. Naturligtvis finns det svensk innovation för att tillämpa och utveckla den teknik som är relevant här, men särskilt viktigt i Sverige är att utveckla effektiva system. Att sammanlänka olika områden såsom el, värme och transport. Genom koncept som exempelvis ”smart city” kan man se till att utnyttja tillgänglig energi bättre och få ett hållbart system genom tätare samverkan. Där finns utrymme för lokal innovation för att ta fram idéer som passar våra förhållanden. Energiför-sörjning och klimatfrågor är centrala områden för svensk politik. Det är naivt att tro att vi kommer att nå en enighet för all framtid där alla tycker lika. Samtidigt har politiken en viktig roll när det gäller omställningen. De tydliga förändringar vi ser framför oss och de investeringar som behövs kräver stabilitet, olika former av incitament och styrmedel, så att man som investerare får större frihet säkerhet när man skall fatta beslut. Just nu råder det stor osäkerhet i de här frågorna. Det är viktigt att göra omvandlingstryck på ett klokt sätt för att inte dra på sig onödiga kostnader. Vi har hittills haft ett effektivt system som blir alltmer förnyelsebart. Med all vår skog och vattenkraft, med allt vårt utrymme, har vi förutsättningar att göra omställningen på ett mer effektivt sätt än många andra delar av världen. Gör vi det i rätt takt med rätt styrmedel kommer vi att kunna stärka vår konkur-renskraft.


33

Intervju:

”En större översyn av elmarknaden behövs”

Ilka Freiin von Dalwigk, analytiker inom Innovation och globala mötes-platser på Tillväxtanalys. Tidigare arbetat på Vattenfalls forskningsavdelning med internationella samarbeten, Samordningsrådet för Smarta Elnät och Energimyndighetens enhet för internationella marknader.

För ett antal år sedan hade energibolagen större ekonomiska möjligheter att satsa på forskning. Bolagen drev stora innovationsanläggningar och samarbetade med universitet och andra forskningsinstitut. Idag går det inte lika bra för elbolagen och man har tvingats dra ner på sin forskningsverksamhet. Frågan är vem som ska kliva in och ta över de satsningar som efterfrågas av näringslivet? I Sverige finns en rädsla för att prioritera. När ett visst område prioriteras i ett litet land innebär det att man skär ner på ett annat. Det leder till känslosamma diskussioner som utmynnar i konsensus där man väljer att satsa lite på alla områden. Därför saknas det idag en heltäckande vision eller utförlig strategi på energiområdet. Vi måste våga peka med hela handen och göra det i samklang med näringsliv och forskningsinsatser. Till skillnad från länder som Tyskland och Frankrike är kopp-lingen i Sverige mellan näringsliv och forskning kring samhällsproblem väldigt lös.

Omställningen av energisystemet görs för att lösa ett problem men man ser inte relationen till näringslivsintressen. Frågan vi bör ställa oss är vad Sverige är bra på och vad vill vi uppnå? Det finns olika lösningar för att minska koldioxidutsläp-pen i industrin baserat på dagens teknik. Till exempel kan förbränningen i masug-narna förbättras eller kol delvis ersättas med biobränslen. Men dessa lösningar räcker bara till viss del. Det finns även idéer kring hur man kan lagra koldioxiden, men det är ont om lagringsutrymmen i Sverige och det skulle endast vara en kortsiktig lösning. När man satsar på tillfälliga lösningar binder man upp finan-siella medel som istället skulle kunna investeras i en radikal omställning, för att på sikt helt bli av med koldioxidutsläppen. Eftersom energipriserna är låga i Sverige kan elbolagen inte göra större nyinvesteringar. Kunderna har inte incitament till att spara energi eller välja grön el framför den vanliga energimixen. Det behövs därför en större översyn av elmarknaden. Idag siktar man framför allt in sig på teknologier som en lösning på ett problem, medan det många gånger har visat sig att det är efterfrågan av kunderna som får marknaden i rullning. Det är idag svårt att få en helhetsbild över energisystemet. På ena sidan finns energimarknaden och på den andra transportsystemet med sina utsläpp. Allt hänger ihop men politiskt är de uppdelade i olika ansvarsområden, med olika möjligheter att ta ut skatt och sätt att införa styrmedel på nationell nivå. På kommunnivå kan det även finnas egna program. Förhoppningen är att Energikommissionen kan se den stora bilden framför sig och kommer med konkreta förslag för en ny marknadsmodell som tar hänsyn till hela energisystemet och alla dess aktörer.


34

Intervju:

”Norden skulle kunna agera mer strategiskt inom EU”

Ola Alterå, vd för Sustainable Innovation. Tidigare statssekreterare vid Näringsdepartementet och vd för Svensk Fjärrvärme.

Sverige hamnar ofta högt i olika internationella innovationsindex, även inom ex-empelvis ”cleantech” och energi. Vi är bra på grundläggande forskning, men sämre på att kommersialisera idéer, skapa framgångsrika företag och se till att produk-terna sprids. I Sverige har vi under lång tid haft en stabil situation med bra elnät och vattenkraft som vi kan reglera. Nu är vi i ett skede med omvälvande föränd-ringar på energimarknaden och genombrott för ny teknik. Oron är att vi på grund av våra goda förutsättningar inte skapar tillräckligt tryck på innovation. Medan vi anordnar seminarier och projekt kring en omställning, tar andra länder fram konkreta produkter och industrilösningar. När dagen väl kommer hos oss finns det en risk att vi inte är konkurrenskraftiga.

Den energiintensiva industrin har tidigare präglat miljödebatten kring branschen. I realiteten rör det sig om några få anläggningar som står för en stor del av kli-matutsläppet. Man bör komma ihåg att det finns en väsentlig del av industrin som redan har ställt om och arbetar klimatsmart, tack vare bland annat fjärrvärme-system. Skogsindustrin är i en omställningsperiod och utgör en del av lösningen. De har tillgång till förnybar råvara och arbetar för att kunna producera sin egen energi. För tyngre industrier som cement och stål är det svårare. Samarbetet som nyligen lanserades mellan Vattenfall, SSAB och LKAB kring att tillverka stål med hjälp av vätgas istället för kol, är ett bra exempel på hur man kan skapa konkur-renskraft genom att våga tänka stort och långsiktigt.

Vi bör ta vara och bygga vidare på generella styrmedel som koldioxidskatten. Staten sätter pris på utsläppen och stakar ut en färdriktning. Näringslivet hit-tar sedan de kreativa lösningarna i det innovationsklimat som skapats. Det är framgångsreceptet enligt den miljöekonomiska skolboken. Men eftersom världen är komplicerad, med konkurrens och en global marknad att ta hänsyn till, kan det även behövas riktade insatser. Ett exempel på det är industrins omställning till produktion med vätgas. Där rör det sig om forskningsutveckling som staten kan stödja genom att exempelvis bära risk i investeringarna av de första anläggningar-na. Ett annat välfungerande exempel på styrmedel har varit de gröna elcertifikaten med syfte att främja förnybar elproduktion. Det finns även stora möjligheter för Staten att använda offentlig upphandling som ett styrmedel för att ”knuffa fram” nya lösningar.


35

Energipolitiken ingår inte formellt i de gemensamma pelarna för det europeiska samarbetet. Samtidigt är det ett område som får allt större utrymme och man talar till och med om en Energi-union. För Sverige skulle det vara mest effektivt att till-sammans med de närmsta grannländerna fortsätta utveckla den nordiska elmark-naden. Norden skulle även kunna agera mer strategiskt och driva gemensamma frågor inom EU. EU väljer ibland en komplicerad väg med mycket regleringar medan vi i de nordiska länderna har goda alternativa erfarenheter som vi skulle kunna marknadsföra tillsammans.

Alla talar om Tysklands Energiewende. I Sverige har vi gjort motsvarande om-ställningar men dessa överskuggas av den politiska konflikten kring kärnkraften som lever kvar, framförallt i media. Positiva framsteg görs, och det finns idag få starka konflikter mellan partierna, men det saknas en nationell vision. Visioner och målsättningar är viktiga för innovationsklimatet, för att inspirera till nytänkande och skapa en anda av att vara på väg någonstans. Vi är i ett skede där det råder en stor osäkerhet hos alla parter, inklusive näringslivet och industrin. Vilken slags politik behövs i den här nya världen med förnybar kraft? Det vore önskvärt om man kunde komma ut ur de gamla skyttegravarna och på allvar prata om de rikti-ga frågorna. Släppa den okonstruktiva kärnkraftsdiskussionen och istället skapa en gemensam vision för politik och näringsliv.

Fotnot: Sedan intervjun gjordes har fem partier i riksdagen enats över blockgränserna om de långsiktiga riktlinjerna för energipolitiken. Det skapar förstås nya och bättre förutsättningar för nationell kraftsamling.

Intervju:

“Ur ett europeisk perspektiv framstår Sverige resursrikt”

Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy vid Chalmers tekniska högskola. Ordförande för European Biofuel Technology Platform och Japan Renewable Energy Foundation samt ledamot i Vattenfalls styrelse. Tidigare generaldirektör för Energimyndigheten.

Ur ett inhemskt perspektiv är det ett problem att vi i Sverige varit energimässigt bortskämda under det sekel där fossila resurser dominerat större delen av övriga världen. Vår tillgång till vattenkraft, och senare investeringar i kärnkraft, har möj-liggjort att svensk elintensiv industri kunnat åtnjuta låga elpriser. Under nuva-rande århundrade kommer vårt elsystem att få konkurrens av system i länder med bättre kapacitet för sol- och vindenergi.


36

Ur ett europeiskt perspektiv framstår Sverige som resursrikt. Vi borde kunna vara den del av Europa som exporterar förnybar energi; både el från vatten- och vindkraft, men även biobränsle som drivmedel och källa till el- och värmeproduk-tion. Om vi lyckas förverkliga vår potential, kan svensk energiintensiv industri fortsätta att ta del av lägre energipriser i jämförelse med de länder som Sverige exporterar till. Om vi misslyckas kommer det att vara andra delar av Europa som först bygger ut vind och solenergi i stor skala, vilket innebär att vi istället kan bli ett importerande land. Därmed förlorar vi den kostnadsfördel som svensk industri har haft tidigare.

Den sittande Energikommissionen har just nu ett intressant dilemma på sitt bord. Med de stora investeringar som gjorts de senaste åren, framför allt i vindkraft, har vi skapat en situation i Sverige där elpriset är lågt. Det innebär att kärnkraftver-ken inte längre är lönsamma. Ägarna propagerar därför för att skattereglerna för kärnkraften ska ändras så att den blir billigare. Om kommissionen faller för kam-panjen kommer det att drabba de som investerat i vindkraft hårt. Den långsiktig-het i regelverk och marknadsförutsättningar som krävs för att locka investerare till den svenska energiförsörjningen skulle förstöras. Det skulle inte längre gå att lita på att svenska regler var långsiktiga och förutsägbara, vilket har varit ett allmänt krav från industrin under lång tid.

Svensk forskning och svenska företag inom förnybar energi står sig i internationell konkurrens. Vi är duktiga på att göra billiga installationer vilket innebär att inves-teringskostnaderna för ett komplett solelsystem i Sverige är ungefär hälften av vad en likadan investering kostar i USA eller Japan.

Tittar man på forskningen i Sverige så har Energimyndigheten och svenska politi-ker vid upprepade tillfällen beslutat att inte satsa pengar på solenergi, med argu-mentet att det skulle vara mer aktuellt i länder med fler soltimmar. Men genom ett antal duktiga forskare med bra projekt har det ändå utvecklats solenergiteknik på svenska forskningsinstitutioner. Några av projekten har sedan runnit ut i sanden eftersom det saknats investerare i solcellstillverkande industrier.

Det finns ett antal exempel där vi har misslyckats med att åstadkomma industri-alisering i Sverige. Delvis beror detta på att det saknats regelverk för att utveckla marknaden inom landet. På vindkraftsidan fanns det exempelvis tillverkare med god teknisk kunskap i Sverige, men de länder som fick tillverkningsindustri först var de som skapade en hemmamarknad.

Det område där Sverige varit skickligast på att använda förnybar energi, är inom bioenergi. Där har vi en välutvecklad bränsleleverantörsindustri, kompetenta förbränningstekniker och många effektiva anläggningar. Det har funnits en god kompetens när det gäller forskning och utveckling på området, och det har funnits företag för effektiv installation och konstruktion. Samtidigt har vi saknat förutsätt-ningar för att bygga upp en industri som levererar tekniken.

Fotnot: Sedan intervjun gjordes har fem partier i riksdagen enats över blockgränserna om de långsiktiga riktlinjerna för energipolitiken.


37


38

6. Byggstenar i en svensk färdplan – lärdomar

Kärnkraften har i decennier varit en vattendelare i svensk politik, energifrå-gor har diskuterats på längden och tvären. Energimarknaderna har öppnats upp, förnybar energi mognat, men något avgörande beslut om den framtida färdriktningen har inte fattats. Vi står nu inför en ny tid, det befintliga kärnkraftsprogrammet är i slutfasen av sin livslängd. Nya kärnkraftreaktorer framstår idag som en icke-fråga.

I vilka former och under hur lång tid det befintliga svenska kärnkrafts-programmet fasas ut är i och för sig en viktig fråga men den svarar inte på frågan om den framtida riktningen. Det är nu dags för Sverige att se bortom kärnkraften. Vad kan vi som samhälle lära av de gångna 40 åren?

Lärdom 1 Riktningen måste vara förankrad i bred kompromiss och vinna i kraft över tiden

Lärdom 2 Vikten av att hålla isär tidshorisonter. Energidebatten har i allt för stor utsträckning präglats av att äpplen envist jämförts med päron

Lärdom 3 Den korta sikten kan påverka förändringstakten men vi kan inte låta den styra riktningen

Lärdom 4 Kommersiellt driv måste alltid finnas i botten. Samhällets ingrepp får inte slå ihjäl de kommersiella drivkrafterna. Det finns inget egentligt val mellan marknad och politik; bara skilda kombinationer som kan vara mer eller mindre lyckade

Lärdom 5 När vi tar ut riktningen måste vi lyfta blicken från kostnader och

utlägg till värdeskapande och potentialer

Resonemang om framtiden bygger vanligen på rationalitet inom de etable-rade lösningarnas ramar. De innehåller därför implicita antaganden vars re-levans kan ifrågasättas i relation till tidsram och möjligt händelserum. Mera genomgripande förändringar går hand i hand med att nya sätt att resonera och döma av etableras.

Exempel: Solkraften är en joker i förhållande till de etablerade lösningar och vad som givet dessa framstår som rationellt/vettigt. Men mycket tyder på att solkraft i framtiden kommer att spela en icke oväsentlig roll även i länder som Sverige. Be-roende på tidshorisont och skilda antaganden om utgångspunkter kan solkraft på en och samma gång beskrivas såväl som systemstörande som en värdefull resurs.

Vår kunskap om framtiden är och kommer alltid att vara begränsad eftersom vårt eget agerande i väsentlig grad kommer att påverka hur den gestaltar sig.


39

7. Byggstenar i en svensk färdplan – Vad behöver politiken leverera?

Bred uppslutning kring en gemensam riktningFörnyelse kräver att det finns en gemensam riktning. Marknader är effektiva inom givna ramar men de kan inte ta ut riktningen för den övergripande samhällsutvecklingen. Framtidsinriktad konkurrensförmåga skapas om näringsliv och marknader utmanas.

Framtidsinriktad industripolitik som drivs i samarbete med näringslivet Det offentliga och näringslivet måste samverka för att framtidens lösningar ska kunna växa fram. Vi behöver hitta nya former för detta i Sverige. Kanske ska vi snegla på svenska framgångssagor som appar, spel och musik för att hitta sätt att minska gapet mellan innovation och kommersialisering?

Det finns behov av en framtidsinriktad industripolitik, men är den möjlig? Kan förtroendet återupprättas? Vi vet att framtidens värdeskapande kom-mer att ske där innovationer görs. Politiskt är det dock svårt att undvika att hamna i att skydda branscher eller företag som är på nedgång. Det finns ett behov av att samhället axlar en mera drivande roll för att kommersialisera framtidens lösningar, Offentlig upphandling i USA är ett intressant exempel.

Hur kan vi få fart på innovationer och lärande? Hur kan vi skapa konstel-lationer som arbetar med ett framtidsinriktat näringsliv? Är Sverige över huvudtaget med på kartan i viktiga grupperingar?

Förmåga att hålla ångan uppe men samtidigt hantera omvandlingstrycketEn stor utmaning är att skapa ett uthålligt driv i omställningsprocessen. Sverige har ett starkt utgångsläge, men det finns frågetecken beträffande vår förmåga att ta nästa steg. På detta område saknar vi dag ett inspirerande framtidsinriktat ledarskap både i politik och näringsliv.

Redan i dag gör samhället kraftfulla ingripanden i prisbilden på energiområdet men skilda delar skulle kunna ge en större samlad och uthållig effekt genom koordinering och tydligare motivbild.

Avvägningar mellan kort- och långsiktig välfärd för att skapa utrymme för inno-vation och förnyelseDen gemensamma riktningen måste hållas levande genom ett framtidsin-riktat ledarskap som kan väga samman kort och långsiktig nytta– vi talar om förändringar över tid (decennier) med ett stort inslag av nyutveckling


40

och innovationer. Samtidigt är det viktigt att göra skillnad mellan en tydlig riktning och en detaljerad plan. Vi vet inte allt om framtidens lösningar, ny teknik innebär rimligen även systemstörande “överraskningar”.

Trovärdiga förutsättningar för uthålliga satsningar på ny teknikTeknikskifte i en mättad marknad kräver:

• Incitament som skapar lönsamhet i teknikskiften, kan se ut på många olika sätt och effektiviteten i dessa kan diskuteras i oändlighet…

• Riskavlyft för nya investeringar som är exponerade mot en mättad marknad där prisbildning och inkomstströmmar till stor del beror av policybeslut

• Någon typ av instrument som ger möjlighet till avvägningar mellan insatser inom olika sektorer – exempelvis handel med utsläppsrätter

• Att reserver som kan balansera skilda typer av svängningar under om-ställningstiden görs tillgängliga. Ny och gammal teknik kommer att leva sida vid sida under decennier

• Samordnad utfasning av äldre anläggningar. Som det nu ser ut är ansva-ret otydligt och marknadens aktörer kan knappast hantera detta utan att hamna i konflikt med konkurrenslagstiftningen

Kvaliteten i omställningen, och därmed samhällets kostnad, kommer att vara beroende av hur lösningar på dessa uppgifter utformas, koordineras och modifieras över tid.

Elförsörjningen är det område där omställningen kommit längst i Europa, där är också utmaningarna enligt punkterna ovan mest påtagliga. Den tyska tankesmedjan Agora Energiewende publicerade nyligen en intressant rap-port där man diskuterar hur dessa uppgifter bör hanteras med dubbelt fokus på den nationella nivån och den gemensamma EU-marknaden. 4

Redan i utgångsläget är samhällets ingripande i sektorer som el, värme, transporter omfattande. 5 Samhället sitter på kraftfulla verktyg men använ-der i dag inte dessa på ett koordinerat och genomtänkt sätt för att driva förändring.


41

Ta initiativ till fördjupad analys och diskussion av kritiska frågeställningar

• Framtidens lösningar är kapitaltunga. Hur skapas finansiell kapacitet? Hur kan riskexponering hanteras när intäktsströmmarna är starkt policyberoende?

• De förändringar vi står inför kommer att utmana dagens skattelösning-ar. Vad ska beskattas och med vilka motiv? Vad skulle en skatteväxling från skatt på arbete till resursskatt innebära? Redan idag ser vi problem med egenproducerad el. En grundläggande skattereform kan komma att utgöra ett viktigt verktyg i den av omställning vi står inför.

• Hur kan framtidens samarbete med grannländer och Europa i stort se ut på energiområdet? Vilka prioriteringar bör Sverige göra? Finns förutsätt-ningar för ett Norden 2.0 på energiområdet?

• Är den institutionella kapaciteten tillräcklig för att hantera utmaningar och tillvarata möjligheter? Är ansvarsfördelningen tillräckligt tydlig? Hanteras kritiska utmaningar av befintliga myndigheter? 6

• Dagens ekonomiska analysredskap är otillräckliga för att hantera konsekvenserna av större förändringar över tid, det finns en risk för att framtida värdeskapande undervärderas till förmån för kortsiktiga kost-nadsminskningar. Ekonomisk reduktionism riskerar ge ett bristfälligt underlag vid val av framtida riktning.


42

FOTNOTER

KAPITEL 2 : DET FRAMTIDA ENERGILANDSKAPET

1. Inkluderar befintlig vattenkraft som står för 10 – 12 procentenheter2. Den första var elsystemens etablering, den andra elsystemens kraftfulla expansion efter andra världskriget

KAPITEL 5 : BYGGSTENAR I EN SVENSK FÄRDPLAN – UTMANINGAR

3. Mätt i termer av BNP

KAPITEL 7: BYGGSTENAR I EN SVENSK FÄRDPLAN – VAD BEHÖVER POLITIKEN LEVERERA?

4. What need to be done to make Europe’s electricity sector ready for the 2030 challenge?, Agora Energiewende, April 20165. Produktionsskatter, konsumtionsskatter, utsläppshandel, administration/myndighetsutövande6. Reglering/systemarkitektur, parallell upp-/utbyggnad och utfasning, kunskap/kompetensuppbyggnad/utveckling, samhällsintressen i förhållande till branscher som vana att styra sig själva

FOTON:

Sid 1: Simon Schmitt, Pexels, sid 20-21: Andrea Boldizsar, Unsplash, sid 27: Stefan Stefancik, Pexels, sid 36: David McEachan, Pexels, sid 43: Patrick Fore, Pexels


43


44

Global Utmaning är en oberoende tankesmedja som verkar för långsiktiga lösningar på kriser och utmaningar i de ekonomiska, ekologiska och sociala systemen genom att skapa plattformar för samverkan mellan forskning, näringsliv, politik och civilsamhälle. Tankesmedjan är en nod i internationella

nätverk som arbetar med strategiska analyser, policylösningar och opinionsbildning genom dialoger, seminarier och rapporter. Global Utmaning har ett kvalificerat och erfaret nätverk av seniora rådgivare med tvärsektoriell kompetens och en stark tro på framtiden.

www.globalutmaning.se | facebook.com/globalutmaning | twitter.com/globalutBirger Jarlsgatan 27, 6tr, 111 45 Stockholm

[email protected] | 08-787 21 50

samtal om energi - global utmaning...johan hassel vd tankesmedjan global utmaning samtal om energi -...

Documents