samordnad kustvattenkontroll i kalmar lÄn …genom sgu försorg sattes fem sediment-fällor ut i...

Kalmar kustvattenkontroll 1996

1

SAMORDNAD KUSTVATTENKONTROLL I KALMAR LÄN

ÅRSRAPPORT 1996

1. SAMMANFATTNING

Under året har SMHI, Fiskeriverket ochStatens Geologiska Undersökning svaratför den samordnade kustvattenkontrollen iKalmar läns kustvatten. Provtagningspro-grammet var detsamma som under 1995,med enstaka förändringar som beskrivs inästa kapitel. Programmet omfattar hydro-grafi, bottenfauna, alger och fauna på hård-botten, fisk och fiskfysiologi, miljögifteroch grundområdesfauna.

Väderåret 1996 var för Östersjökustenkallare än normalt med stora nederbörds-mängder under sommarhalvåret i särskiltsydöstra Götaland. I Kalmar noteradesregnrekord för maj med hela 145 mm. Destora regnmängderna medförde att tillrin-ningen till kustvattnet var större än normaltunder sommaren, vilket kunde avläsas ilägre siktdjup och höga TOC- halter.Isvintern var ovanligt lång och får beteck-nas som svår med isläggning strax före juloch islossning i slutet av april.

Under våren steg ytvattentemperaturernalångsamt på grund av den sena islossningenoch den svala våren. De högsta temperatu-rerna registrerades under augusti.

Låga syrgasvärden noterades i de inre vi-karnas bottenvatten under sommar ochhöst. Syrgashalten i Gamlebyviken har un-der året sjunkit succesivt från 86 % mätt-nad i januari -96 till 13 % i januari-97.

Kvävehalterna under 1996 var jämförbaramed halterna under 1995, medan fosfor-halterna låg cirka 15% lägre än under 1995både i kustvattnet och utsjön.

Påtagliga försämringar av blåstångsbältenasstatus har endast observerats vid Oskars-hamnsverket och vid en station i recipientenför Mönsterås Bruk. Försämringar av den-na viktiga livsmiljö har pågått under senareår, men förutom på lokalerna ovan har densituation som rådde 1995 bestått även un-der 1996. Resultaten från provtagningen irödalgsbältet indikerar att emissionernafrån de största industrierna i länet påverkarbentiska växt- och djursamhällen.

Metallanalyserna på blåmussla och blåstångvisar i allmänhet låga halter nära bak-grundsnivåerna. Utanför Oskarshamn harförhöjda halter av bly och koppar analyse-rats och väster om Öland är blyhalten högreän bakgrundsnivån.

Inom mjukbottenprogrammet har ett antalnya arter tillkommit på artlistan. Bland des-sa märks åtta kräftdjur och fyra snäckorsamt två olika insektslarver. Anmärknings-värt är att de fyra snäckorna inte tidigarehar påträffats i Östersjön.

Bottenfaunaprovtagningen omfattade 65lokaler. Ingen av dessa var helt livlös, meneffekter av syrebrist observerades vid Väs-tervik och Oskarshamn. Syrebrist indikerasbl a av en ökad förekomst av fjädermygg-larver. Östersjömusslan dominerar gene-rellt, men saknades på fyra stationer medsyrebrist. Vitmärlan förekom i rekordhögatätheter i Syrsan i Västerviks skärgård ochförekom rikligt på vissa stationer. En för-väntad återhämtning för denna art hadedock uteblivit på många stationer. Den to-tala artlistan för länet hade vuxit med etttiotal arter sedan föregående år. Vissasnäckarter hade inte tidigare påträffats iÖstersjön.


2

Provfiskena vid Mönsterås Bruk gav mind-re fångster av främst abborre än 1995,främst beroende på lägre vattentemperatu-rer. Tätheten var fortfarande betydligt lägreän i referensområdet. Äldre abborrar varfortfarande sällsynta och inga tecken tillförbättrad rekrytering observerades. Defysiologiska analyserna av tånglake indike-rade en svag påverkan på leverns avgift-ningssystem i recipienten. Inga negativaeffekter observerades på tånglakens pro-duktion av yngel.

Grundområdesfaunan vid Mörbylånga varsvagt utvecklad och hade sannolikt miss-gynnats av låga vattentemperaturer.

Stora förändringar observerades för bot-tenfaunan vid åmynningarna. Djursamhälle-na hade reducerats kraftigt vid åarna söderom Kalmar, medan förändringarna vid öv-riga åar var omväxlande positiva och nega-tiva. De högre växternas biomassa hadelikaledes minskat vid åarna söder om Kal-mar. Ett stort inslag av fintrådiga alger ochförändringar av artsammansättning indike-rar effekter av gödning.

Både bottenfauna och växtlighet visar tyd-liga effekter av gödning vid vissa av länetsfiskodlingar.

Vid fiskodlingarna förändrades mjukbot-tenfaunans artantal inte nämnvärt. De tvåfiskodlingar som var belägna på transport-bottnar hade det största artantalet och denhögsta biomassan. Generellt sett märktes enstark ökning av Östersjömusslornas beståndvid alla lokaler utom vid Gärdesholmensfiskodling. En ökning av vikten noteradesäven för andra musslor såsom blå-ochhjärtmusslor.


3

2. INLEDNING (FÖRÄNDRINGAR UNDER ÅRET)

Från och med april månad 1995 har SMHI isamarbete med Fiskeriverket och StatensGeologiska Undersökning, ansvaret förutförandet av den samordnade kustvatten-kontrollen i Kalmar läns kustvatten.

Hydrografi.Under året har en ny hydrografisk stationtillkommit i Loftahammar för Västervikskommuns räkning. Mätstationen ligger ianslutning till ett våtmarksområde i Sjö-ängsviken (57°54,32 16°42,41). Vatten-djupet är c:a 1 meter, och samma paramet-rar tas som vid övriga provtagningsstatio-ner. Den första provtagningen genomfördesi februari.

Under 1995 konstaterades att referenssta-tionen utanför Simpevarp i norra Kalmar-sund, REF V3, skilde sig väldigt lite frånutsjöstationen BY38, Karlsödjupet. Av detskälet beslöts att hitta en ny station tydligtpåverkad av regionala förhållanden. Statio-nen i Oskarshamn (O3V) valdes för områ-det norra Kalmarsund, och bytet skedde inovember månad.

Genom SGU försorg sattes fem sediment-fällor ut i slutet av september utanförMönsterås bruk. De ska sitta ute under ettår och tömmas var tredje månad.

Biologi.Studierna av skaldefekter hos östersjö-mussla vid Mönsterås Bruk utgick. Ett nyttprogram tillkom för den kvantitativa prov-tagningen i de hårda bottnarnas vegeta-tionsbälte. Provtagningen på hårdbottnarnakoncentrerades till fasta djup inom rödalgs-bältet. Vid Emåns mynning gjordes dessut-om ett byte av läge för mjukbottenstationennärmast åmynningen.

Insamling av östersjömusslor för analys avorganiska miljögifter i recipienten för

Mönsterås Bruk utgick och ersattes avmotsvarande analyser av blåmusslor frånfem hårdbottenlokaler i gradienter norrutoch söderut från utsläppstuben.


4

3. VÄDERÅRET

För första gången sedan 1987 var årsme-deltemperaturen under den normala vidsvenska Östersjökusten. Trots att torrt vä-der dominerade i större delen av landet fickkuststräckan från Blekinge till Östergötlandliksom Öland och Gotland i allmänhet mernerderbörd än normalt.

1996 var 0.1 - 0.6 grader kallare än normaltvid den svenska Östersjökusten. De störstaavvikelserna förekom på Gotland och isydvästra Skåne. Föhållandevis kallast vardet i februari, mars, maj, juli, septemberoch december, medan det var betydligtvarmare än normalt i augusti och oktober.En värmebölja med för årstiden rekordhögatemperaturer inträffade den 20-24 april.Sydöstra Götaland var den del av Sverigesom fick förhållandevis mest nederbördunder det gångna året. Södra Öland note-rade exempelvis upp till 40 procent mernederbörd än normalt, medan östra Svea-land fick 20-30 procent mindre nederbördän normalt. Torrast var var det i januari,mars, april samt i oktober, medan maj julioch september var mycket regniga. Kalmar,med mätningar sedan 1860, fick 145 mmregn i maj, vilket är hela 56 mm mer än dettidigare rekordet, som för övrigt bara hadeett år på nacken. Södra Östersjökustendrabbades också av en svår snöstorm den18-21 februari.

Isvintern blev den svåraste sedan 1987.Även om isens maximala utbredning kundebetecknas som normal blev ändå isvinternsvårare än normalt beroende på tidig is-läggning och sen islossning samt att is-tjockleken i framför allt skärgårdarna varstörre än normalt. Redan vid jultid, 1-2veckor tidigare än normalt, var skärgår-darna mellan Stockholm och Blekinge is-lagda. Maximal isutbredning inträffade 25februari. Kustnära fanns det då i princip islängs hela svenska Östersjökusten. I öppensjö gick den södra gränsen från Ölandsnordspets till Hävringe via 15 nm syd

Landsort och vidare i en båge till Dagö.Senast isutbredningen var så omfattandevar 1994.Under slutet av februari drev kraftiga sydli-ga vindar isen nordvart mot Ålands hav ochfinska kusten. Islossningen påbörjades un-der första halvan av mars och genereradebesvärliga förhållanden. Ostliga vindar stu-vade isen mot svenska kusten till slutet avmars - början av april. En mycket ovanligsituation uppstod i sydvästra Östersjön därisen packades mot kusten och blev kvarunder resten av månaden, 3-4 veckor längreän normalt. Islossningen i norra och mel-lersta Östersjöns skärgårdar samt i Kalmar-sund dröjde till slutet av april, då det blevisfritt, 2-3 veckor senare än normalt.

-5

0

5

10

15

20

J F M A M J J A S O N D

temperatur 61-90

temperatur 1996

Figur3.1 Temperatur (°C), Ölands norraudde.

0

10

20

30

40

50

60

70

80


nederbörd 61-90

nederbörd 1996

Figur3.2 Nederbörd (mm) Ölands norraudde.


5


6

4. TILLRINNING OCH BELASTNING

Årets tillrinning till Kalmar läns kustvattenvar 15% lägre än medelvärdet för perioden1961-1990. Tillrinningen under året var lågunder vintern. Under månaderna maj tilloch med augusti var däremot tillrinningenstörre än normalt, under juni och juli merän 100% över medelvärdet för perioden1961-1990. Resten av året var tillrinningennormal.

0

20

40

60

80

100

120

140

160

180


1961-90

1996

Figur 4.1 Tillrinning (m3/s), Kalmar länskustvatten.

5. FÖRHÅLLANDENA I UTSJÖN

Centrala och Norra Östersjön

YtvattenI de norra och centrala delarna av Östersjönvar ytvattentemperaturen lägre än normalunder första halvåret. De lägsta temperatu-rerna i västra Gotlandsbassängen uppmättesi mars, 0.9 grader, medan det i de nordli-gaste delarna då var nollgradigt. En tempe-raturskiktning började utvecklas underapril-maj och temperaturen i ytlagret stegsedan långsamt för att nå sitt maxvärde iaugusti, 19.5 grader, vilket var över detnormala. Termoklinen låg på 15 till 20 me-ters djup under sommaren, var starkastunder augusti, varefter den försvagadessamtidigt som den fördjupades. Haloklinenlåg hela året på 70 till 90 meters djup,

grundast i de centrala delarna djupast inorr.Mellan mars och april sjönk halterna avoorganiskt kväve i ytvattnet till under de-tektionsgränsen medan koncentrationernaav fosfat och silikat halverades. Fosfat- ochsilikatkoncentrationerna minskade därefterunder sommaren för att vara som lägst iaugusti, varefter de åter började stiga.Halterna av oorganiskt kväve började dockinte öka förrän i oktober. Liksom i södraÖstersjön låg koncentrationerna av silikatlägre än medelårskurvan under större delenav året, dock är avvikelsen inte så stor somi de sydligare delarna. Under april månaduppmättes extremt höga klorofyllhalter, 28µg/l, i östra Gotlandsbassängen, i sambandmed vårblomningen. Dock skall man ha iåtanke att månadsvisa mätningar av kloro-fyll bara har förekommit de senaste årenoch att angivna medel samt standardavvi-kelser är mycket osäkra.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

0

20

40 Tot-N

Figur 5.1 Årscykler i Karlsödjupet (BY38),ytvärden. Prickarna visar 1996 års värden,medan de heldragna och streckade linjernavisar månadsmedel respektive standardav-

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

0.0

5.0

10.0

15.0

20.0Temperatur


7

vikelse för perioden 1981 till 1995. (En-heten är umol/l).


8

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

0.00

1.00

2.00 TOT-P

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

0.00

10.00

20.00 SiO2

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

0.00

0.20

0.40

0.60

0.80PO4-P

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

0.00

4.00

8.00DIN

Figur 5.1 Årscykler i Karlsödjupet (BY38),ytvärden. Prickarna visar 1996 års värden,medan de heldragna och streckade linjernavisar månadsmedel respektive standardav-vikelse för perioden 1981 till 1995. DINutgör summan av de oorganiskakvävekomponenterna NO2,NO3 och NH4.(Enheten är umol/l).

DjupvattenEfter de stora inflödena av saltvatten tillÖstersjön under 1993 och 1994 råder åter-igen stagnanta förhållanden i djupbassäng-erna. Svavelväte förekom under större de-len av året i östra Gotlandsbassängen, ävenom halterna var låga. I västra Gotlandsbas-sängen uppträdde ännu inte något svavel-väte även om syrehalterna i djupvattnet ärmycket låga, under 1 ml/l. Gränsytan mel-lan det syrerika vattnet och de låga halternahar kommit allt närmare ytan under de se-nare åren. Vattnet var väl syresatt ned tillca. 70 á 80 meters djup men därefter sjönksyrehalterna snabbt ned till under 1 ml/l viddjup som varierande mellan 80 och 150meter under året.

6. KALMAR LÄN 1996-UNDERSÖKNINGSTYPER

6.1 Hydrografi

Vattenprovtagningen under 1996 har ge-nomförts efter det provtagningsprogramsom finns i bilaga 1.1. På grund av ishinderkunde provtagningen på enstaka stationerinte genomföras under februari, mars ochapril.I september fick station REF V2 vid Skäg-genäs utgå på grund av hård vind. Likasåblev mätningen i december inte kompletteftersom stora mängder snö och nyis ladehinder i vägen.Liksom under 1995 delas provtagningsom-rådet in i tre delar, södra Kalmarsund frånBergkvara upp till Skäggenäs, norra Kal-marsund från Skäggenäs upp till Simpe-varp, samt norra skärgårdområdet somomfattar stationerna från och med Simpe-varp och norrut.I nedanstående figurer är dessa områdenseparerade och jämförs med förhållandena iutsjön. Utsjön representeras av stationenBY38 (Karlsödjupet) vilken ingår i SMHIsoceanografiska stationsnät.Årsmedelvärden för respektive parameterär avsatt tillsammans med 95% konfidens-intervall, vilket kan betraktas som ett mått


9

på hur trovärdigt medelvärdet är. Ett litetkonfidensintervall indikerar hög trovärdig-het medan ett stort intervall indikerar lågtrovärdighet.

Fel! Ogiltig länk.Figur 6.1 Årsmedelvärden och95% konfidensintervall för 1996 av salt-halt i tre delområden av provtagningsom-rådet samt i utsjön representerat av stationBY38 (Karlsödjupet).

TemperaturSom framgått av väderåret var vintern för-hållandevis sträng med ovanligt sen isloss-ning i skärgårdarna. Temperaturerna steginte förrän under maj månad efter att halegat runt noll årets tre -fyra första måna-der. Temperatursprångskiktet låg då i deinre vikarna mellan 5 och 10 meter. I junioch juli låg detta skikt runt 10 meter i helaområdet, i augusti mellan10 och 15 meter. Ioktober hade skiktet krupit ner mot 20meter i de inre delarna och därefter börjadeen utjämningen att ske. Högsta temperatu-ren i ytan (22.0°) uppmättes vid stationREF V2V i augusti, då de högsta tempe-raturerna uppmättes i hela området. I dengrunda Sjöängsviken i Loftahammar upp-mättes temperaturen 24.5 °C.

28 36 42 5

Sik

tdju

p (m

), 95

% C

I och

Med

el

0

5

10

15

Antal dataUtsjöNorra Kalmarsund

Södra Kalmarsund Norra Skärgårdsområdet

Figur 6.2 Årsmedelvärden och 95% konfi-densintervall för 1996 av siktdjup i tredelområden av provtagningsområdet samti utsjön representerat av station BY38(Karlsödjupet).


10

0 30 60 90 120 150 180 210 240 270 300 330 360

DAGNUMMER

DJU

P (m

)

10

Figur 6.3 Temperaturfördelningen under 1996 på station Ref V2V, Gamlebyviken.SalthaltSom tidigare år kan vi konstatera att salt-skiktningen är mycket svag i större delen avlänet. Största skiktningen uppträder i detnorra skärgårdsområdet och i viss månäven norra Kalmarsund där sötvattentillrin-ningen märks tydligast.Under våren uppträder de största skillna-derna, då tillrinningen är som störst, ochdå speciellt i vikarna.

REF V2V

0

5

10

15

20

25


TEM

PE

RA

TUR

C

0

1

2

3

4

5

6

7

SA

LIN

ITE

T ps

u temp yt

temp bo

salt yt

salt bo

Figur 6.4 Temperatur och salthalt på sta-tion RefV2V, Gamlebyviken under 1996.

REF V2

-5

0

5

10

15

20


TEM

PE

RA

TUR

C

0

1

2

3

4

5

6

7

SA

LIN

ITE

T ps

u temp yt

temp bo

salt yt

salt bo

Figur 6.5 Temperatur och salthalt på sta-tion Ref V2, Skäggenäs under 1996.

I Gamlebyviken är saliniteten i ytan 5-5,5psu, medan bottenvärdet ligger runt 6,0psu. På station Ref V2 i centrala Kalmar-sund är saliniteten c:a 6,5 psu både i ytanoch vid botten.


11

0 30 60 90 120 150 180 210 240 270 300 330 360

DAGNUMMER

DJU

P (m

)

10

Figur 6.6 Fördelning av salthalt på station Ref V2V, Gamlebyviken, under 1996.

Syrgas, syrgasmättnadNorra och södra Kalmarsundsområdenauppvisar liknande årscykler med högstahalter i april och lägsta i augusti.I det norra skärgårdsområdet är variationenunder året mycket stor. Under augustimät-ningen var hela skalan representerad från 0-107 % syremättnad i detta område. Statio-nerna V3-V och V22-V uppvisar periodvismycket låga eller helt syrefria bottenvärden.Bottenvattnet i Gamlebyvikens referenssta-tion Ref V2V har under året varit mycketstagnant. Salthalten har legat konstant på6.0 psu och syrgashalterna har sjunkit näs-tan linjärt hela året från 86 % mättnad ijanuari till 21 % i november.

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9


ml s

yrga

s/l

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

mät

tnad

sgra

d %

ml/l

%

Figur 6.7 Syrgashalt i bottenvattnet (60 m)på station Ref V2V, Gamlebyviken under1996.


12

NärsalterFosfor analyseras som fosfat-fosfor(oorganisk fosfor) och som total-fosfor(oorganisk och organisk fosfor). Fosfornförekommer vintertid i framförallt oorga-nisk form, då vanligtvis 80-90% av total-fosforn utgörs av fosfat-fosfor. Halterna avtotalfosfor i ytvattnet varierar oftast kring 1µmol/l vintertid för att efter vårblomningenligga runt 0.5 µmol/l under juni- juli. Åretsmedelvärde för de tre delområdena liggerrunt 0.85 µmol/l, vilket är cirka 15% lägreän under 1995. Detta gäller även för utsjön.Variationerna var som vanligt störst i detnorra skärgårdsområdet där periodvis bot-tenvatten med låga syrgashalter medfördebetydande höjningar av fosforhalterna.Kväve analyseras som totalkväve (orga-niskt och oorganiskt kväve) samt de oorga-niska fraktionerna ammoniumkväve ochnitrit+nitrat-kväve. Både ammonium ochoch nitrit+nitrat är direkt tillgängliga förden biologiska produktionen och uppvisartydliga årscykler. Under vintern ökar hal-terna succesivt för att snabbt minska dåvårblomningen kommer igång. Typiskavintervärden i ytvattnet är för ammonium1-1.5 µmol/l och för nitrit+nitrat 6-7µmol/l. Andelen oorganiskt kväve är störstunder vintern och utgör då ca 30 % av dettotala kväveinnehållet. Efter vårblomningenförblir halterna av ammonium ochnitrit+nitrat låga ända fram till produktions-säsongens slut i september-oktober.Halterna av nitrit+nitrat var under vinter-månaderna höga fram till maj då halternaminskade. De högsta vintervärdena upp-mättes på stationerna RefV2V, M1V samtO3V. På station O3V var halterna för öv-rigt ovanligt höga även under produktions-perioden. Totalkvävehalterna uppvisadesamma medelvärden som under 1995 i deolika delområdena samt i utsjön.

28 35 52 37

Tota

lfosf

or (u

mol

/l), 9

5% C

I och

Med

el

0.0

.5

1.0

1.5

Antal data

Södra Kalmarsund Norra SkärgårdsområdetNorra Kalmarsund Utsjö

Figur 6.8 Årsmedelvärden och 95% konfi-densintervall för 1996 av totalfosfor i tredelområden av provtagningsområdet samti utsjön representerat av en station BY38(Karlsödjupet).

28 35 52 37

Tota

lkvä

ve (u

mol

/l), 9

5% C

I och

Med

el

0

10

20

30

40

50

Antal data

Södra Kalmarsund Norra SkärgårdsområdetNorra Kalmarsund Utsjö

Figur 6.9 Årsmedelvärden och 95% konfi-densintervall för 1996 av totalkväve i tredelområden av provtagningsområdet samti utsjön representerat av en station BY38(Karlsödjupet).


13

Silkat är ett ämne som tillförs genom till-rinning eller uppvällning av djupvatten.Halterna är högst under vintern för att se-dan avta under växtperioden. I de bådanordligaste områdena låg årsmedelvärdetpå ca 22 µmol/l, medan det i södra Kalmar-sund låg på ca 18 µmol/l.

0.00

5.00

10.00

15.00

20.00

25.00

30.00

35.00

40.00

45.00

50.00

Jan

Feb

Mar

Apr

Maj

Jun

Jul

Aug

Sep

Okt

Nov

Dec

umol

/l

Figur 6.10 Silikat (SiO3 - Si) i ytvattnet.Månadsmedelvärde för samtliga stationer iKalmar läns kustvatten 1996.

Kväve/Fosfor (N/P) kvoterVid primärproduktionen, då algerna växertill, förbrukas ungefär 15 ggr mer oorganiskkväve än oorganisk fosfor. Om kvoten införvårblomningen är större än 15 kommerdärför fosforn att ta slut före kvävet omingen tillförsel sker. Man säger att produk-tionen är fosforbegränsad. Om kvoten där-emot är mindre än 15 förbrukas kvävet förefosforn och man har då kvävebegränsadproduktion. För de stationer som besöktes ifebruari 1996 har N/P kvoten för ytvattnetberäknats. Vid vissa stationer var kvotenmycket hög, vilket är normalt i många avvikarna. Särskilt höga värden har observe-rats i stationerna utanför Mönsterås,Mönsterås bruk (MB2V) och Blankaholm.Man kan anta att produktionen var fosfor-begränsad i den inre delen av skärgårdarna.I utsjön på stationen BY38 var N/P kvotenvid februarimätningen 8.2 i ytvattnet, var-vid det antas råda kvävebegränsning.

N/P kvot(ytan) i februari vid länets stationer

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

S1-

VM

S

S2-

VM

S

Sj+

¦ngs

vik

V1-

V

RE

F V

2V

V3-

V

VS

1-V

V22

-V

V6-

VM

S

RE

F V

3

OK

G1-

V

O1-

V

O3-

V

MB

2-V

MB

1-V

MS

MB

24-V

MB

210-

VM

SF

M1-

V

M3-

V

B1-

V

RE

F V

2

K3-

V

K15

-MV

K11

-MV

RE

F M

1V1

N/P

Figur 6.11 N/P kvoten i ytan under februari 1996 på länets stationer.


14

Månad

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

NP

kvo

t

0

10

20

30

40

50200400600800

10001200

Ref M1V1

Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1

Ref M1V1Ref M1V1

K11-MV

K11-MV K11-MV K11-MV

K11-MV

K15-MV

K15-MV

K15-MV

K15-MV

K15-MVK3-V

K3-V

Ref V2Ref V2

Ref V2 Ref V2Ref V2 Ref V2 Ref V2

Ref V2Ref V2

Ref V2

B1-V

B1-VB1-V B1-V

B1-V

M3-VM3-V

M3-V

M3-V

M1-V

M1-VM1-V M1-V

M1-V

MB210

MB210 MB210

MB210MB210

MB24

MB24 MB24 MB24

MB24

MB1 MB1

MB1MB2

MB2

MB2MB2 MB2

MB2

O3-V

O3-V

O3-V

O3-V

O3-V

O3-V

O1-V

O1-VO1-V

O1-V

O1-V

OKG1-V OKG1-V OKG1-VOKG1-V

OKG1-VRef V3

Ref V3 Ref V3 Ref V3

Ref V3Ref V3

Ref V3Ref V3

V6-VMS

V6-VMS

V6-VMS V6-VMS

V22-V

V22-VV22-V

V22-V

VS1-V VS1-VVS1-V

VS1-V

V3-V

V3-VV3-V

V3-V

Ref V2V Ref V2V

Ref V2V

Ref V2V

Ref V2V Ref V2V

Ref V2V

Ref V2V Ref V2V Ref V2V

Ref V2V

V1-V

V1-V V1-VV1-V

V1-V.32V1-V.32

S2-VMSS2-VMS S2-VMS

S1-VMS

S1-VMSS1-VMS S1-VMS S1-VMS

Figur 6.12 N/P kvoten i ytan på samtliga stationer i Kalmar läns kustvatten under 1996.

SiktdjupMedelvärdet för 1996 är det lägsta sedan1989 och siktdjupet har sjunkit stadigt se-dan 1992. En förklaring till att medelvärdetär så lågt under året är troligen den ovanligthöga tillrinningen under maj, juni och juli.Siktdjup mäts heller inte under islagd tidvilket innebär att februari och mars inte ärmed i statistiken. Någon variation av sikt-djupet kopplad till årstiderna är svår atturskilja.De högsta värdena noterades i januari på deöppna referensstationerna. Vid Ref V2uppmättes hela 14 meter medan det annarsligger på 5-6 meter på denna station.

13 14 27 42 37 33 56 42

Sik

tdju

p (m

) 95%

CI o

ch M

edel

3

4

5

6

7

8

9

Antal data

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

r

Figur 6.13 Årsmedelvärden och 95% kon-fidensintervall för siktdjup från 1989till 1996 i norra Kalmarsund.


15

Organiskt kol (TOC) och klorofyll-aTOC halterna har stigit varje år sedan 1992.De höga halterna under 1996 beror i höggrad på den onormalt höga tillrinningenunder försommaren. Det är just i juni somde högsta halterna är uppmätta, och dåföreträdelsevis i det norra området. Årsme-delvärdet för ytan i de tre områdena är inorra skärgårdsområdet 7.5 mg C/l, i norraKalmarsund 5.7 och i södra Kalmarsund5.5 mg C/l.Ett samband mellan minskande siktdjup ochhöga TOC-halter kan tydligt urskiljas detsenaste året. En trolig orsak är som tidigarenämnts den ovanligt höga tillrinningen un-der sommaren.

25 26 26 28 33 33 67 51

TOC

(mg

C/l)

95%

CI o

ch M

edel

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Antal data

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

År

Figur 6.14 Årsmedelvärden av TOC och95% konfidensintervall från 1989 till 1996i det norra skärgårdsområdet.

Klorofyll-a halterna var under året någotlägre än under 1995 och halterna de tvåsista åren var de lägsta under 90-talet. Dehögsta halterna uppträder normalt underapril för att sedan variera under året. Delägsta halterna har uppmätts i decemberoch januari.

16 17 19 19 23 23 70 53

Klo

rofy

ll (m

g/l)

95%

CI o

ch M

edel

0

5

10

15

Antal data

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

År

Figur 6.15 Årsmedelvärden för klorofylloch 95% konfidensintervall från 1989 till1996 i det norra skärgårdsområdet.


16

6.2 Mjukbottenfauna

Mjukbottenfaunan i Östersjön är förhållan-devis enkel till sin struktur - endast ett fåtaldjur är anpassade till brackvattenmiljön.Djursamhällenas utformning bestäms främstav det sediment som de lever i. Sedimen-tens struktur är i sin tur beroende avströmmar och djup. Sedimentkategoriernakan i stort hänföras till dels en sandigtransport- och erosionsbotten med låg haltav organiskt material, dels en gyttjig acku-mulationsbotten, där resterna av det biolo-giska livet har ansamlats. Dessa två olikamiljöer skapar vitt skilda livsbetingelser därfaunan måste tillämpa olika matförsörj-ningsstrategier. Djurinnevånarna i den för-sta kategorin är till exempel främst hänvi-sade till att skaffa sin näring från vattnetgenom filtrering och djursamhället utgörsdärför till stor del av musslor.

Naturliga störningar i systemet förekommerständigt och ger variationer i födotillgångoch det bottennära vattnets kvalitet, såsomdess syrgasinnehåll. Förskjutningar i djur-samhällenas artsammansättning, antal ochvikt utgör ett svar på dessa miljöföränd-ringar. Syftet med den årliga övervakningenav mjukbottenfaunan är att följa och be-skriva dessa förändringar i tid och rum ochbelägga förekomsten/avsaknadenav trender i det biologiska materia-let.Ytterst handlar det om att belysa vadmänniskans aktiviteter har för effekter påhavsmiljön.

Provtagningen av mjukbottenfauna ochsediment pågick under nästan fyra veckormed start i söder vecka 17 samt under någ-ra dagar i slutet av maj.Trots att provtag-ningen påbörjades två veckor senare än1995 förelåg vissa ishinder i periodensbörjan. Programmet omfattade 65 provtag-ningslokaler inkluderande sex åmynningaroch åtta fiskodlingar.

Temperaturen i ytvattnet var 2-6 °C, dvsungefär lika låg som under provtagningen

1995. Vid fyra grunda stationer i Kalmar-trakten samt vid åmynningarna, som be-söktes i mitten respektive slutet av maj, vartemperaturen avsevärt högre.

Artlistan berikades med ytterligare minst tioarter respektive högre taxa, totalt sett. Detaxa som står med versaler utan auktors-namn i ”Artlista för mjukbottenfauna” ibilaga 2.2 är inte bestämda till artnivå; derepresenterar högre taxa och omfattar eneller flera arter. I denna rapport användsordet "art" oavsett nivå på respektive taxoroch antalet arter avser summan på en halvkvadratmeter.

Jämfört med 1995 saknades en del arter iårets artlista, men betydligt fler tillkom.Bland de senare märktes åtta kräftdjur ochfyra snäckor samt två olika insektslarver.Mest anmärkningsvärt var fynden av marinaarter; kräftdjuren Jassa falcata och Para-jassa pelagica samt snäckorna Rissoa par-va och R. sarsii, Alvania punctura ochMargarites helicinus. Enligt Anders Wa-rén, Riksmuseét, som artbestämt ovan-nämnda snäckor, har de fyra nya snäckornatidigare aldrig påträffats i Östersjön, ej ens iden sydligaste delen där salthalten är högre(muntl. komm). Snäckfynden, som utgjor-des av enstaka, spridda exemplar, härrördefrån djup dels på 2 m söder om Kalmar,dels på större djup i Kalmarsund både ijämnhöjd med Kalmar (12 m) och norr omMönsterås (22 m). De nya kräftdjuren på-träffades ute i Kalmarsund både mitt för(K11MV) och norr om Kalmar (K12MS).

De högsta artantalen om ca 20 arter regi-strerades vid Emån på 5 m djup och VTrädgårdsgrund på 12,5 m. En avsevärdminskning av artantalet noterades vid degrunda lokalerna E9MSK och K13M, vilka1995 utmärkte sig genom sin stora mång-fald. Vid sex lokaler fanns endast 2-4 arter(se nedan).

Orden abundans/individtätheter och bio-massa användes i denna och andra rappor-


17

ter synonymt för individantal respektivevikt per kvadratmeter. Likaså förekommerglödförlust omväxlande med halten orga-niskt material - notera dock att den orga-niska halten, som är lägre än glödförlusten,ej har beräknats.

Vid lokalerna O7MS, V6VMS, V8MS ochV13MS noterades förekomst av svavelväte,vilket tyder på problem med syrgasbrist.Effekten på faunan var tydlig; art- och indi-vidantal samt vikt var alla mycket låga. VidGrytholmens fiskodling och i Syrsan vidRöholmen (GRYM4 respektive S2VMS)var artantalet också lågt, men här fannsinga problem med syrgasbrist. Antal ochvikt var normala liksom faunans samman-sättning med dominans av vitmärlor ochinga djur med hämoglobin (fjädermygglar-ver och akvatiska daggmaskar). Ingen lokalvar helt livlös, men liksom tidigare var för-hållandena sämst i Blankaholmsfjärden pålokal V6VMS.

Östersjömusslan Macoma balthica var denart som hade den ojämförligt största ut-bredningen och den högsta biomassan.Höga biomassor för Östersjömusslor - merän 100 g - påträffades på samma lokalersom 1995, samt i Bottorpströmmens myn-ning. Tendensen beträffande deras biomas-sa i medeltal var relativt oförändrad 1991-1996 för lokalerna i den södra delen avlänet. Den stigande tendensen för Öster-sjömusslor i det norra skärgårdsområdetunder samma period gjorde emellertid attskillnaderna i biomassa mellan norra delenav länet och södra Kalmarsund utjämnades.

Medeltalet för norra Kalmarsund 1996 låg8 g lägre än de övriga två områdena.Östersjömusslans biomassa fortsatte attstiga på referensstationerna RefM1V1 ochRefM4S4.

0

50

100

150

200

250

89 90 91 92 93 94 95 96

g/m

RefM1S1

RefM2S2

RefM3S3

RefM4S4

fig 6.2.1 Biomassa i medeltal för Öster-sjömusslor i södra, mellersta och norraKalmar län 1989-1996.

På de fyra lokalerna med förmodad syrgas-brist (se ovan), påträffades emellertid ingaÖstersjömusslor alls. En försämring av syr-gasförhållandena kunde således utläsas ioch med att antalet lokaler helt utan Öster-sjömusslor ökade från en till fyra 1996 ochdessutom saknades unga individer vid yt-terligare två lokaler (K13M och O6MS).


18

Macoma - biomassa

010203040506070

1989

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

g/m

Norra skärgårdsområdet

Norra Kalmarsund

Södra Kalmarsund

Figur 6.2.2 Biomassa för Östersjömusslor på referenslokalerna 1989-1996.I Syrsans djuplokal (S2VMS) var täthetenav vitmärlan Monoporeia affinis denhögsta som registrerats under perioden1989-1996. Även vid djuplokalen SVHorns udde (MBY12MS) och vid Gryt-holmens fiskodling (GRYM2 och 4) upp-mättes höga abundanser av vitmärla. Un-gefär vart sjunde år inträffar ett abundans-maximum hos denna art av vitmärla. Högavärden med sju års mellanrum (1989 och1996) observerades vid lokalerna S2VMSoch på RefM1V1. Vikande tätheter 1996innebar troligen att detta klimax passeradesredan 1995 i några fall; vid de ovanämndalokalerna MBY12MS och GRYM4 samtvid lokalerna K10MS, K11MV och troligt-vis även E2MS.

0

2000

4000

6000

8000

10000

12000

-89 -90 -91 -92 -93 -94 -95 -96

anta

l ind

./m S1VMS

S2VMS

V14MS

Figur 6.2.3 Abundans av vitmärlor i Syr-san och Lusärnafjärden 1989-1996. (Sta-tionerna S1VMS, S2MS och V14MS).

0

500

1000

1500

2000

-89 -90 -91 -92 -93 -94 -95 -96

anta

l ind

./m RefM1V1

RefM3S3

RefM4S4

Figur 6.2.4 Abundans av vitmärlor på trereferenslokaler 1989-1996 (StationernaRef M1V1, Ref M3S3 och Ref M4S4).

I flertalet fall märktes en störning av sju-års-cykeln (12 av ca 18 stationer). Stör-ningen innebar vanligen att inget tydligtmaximum återkom inom stipulerad tid t ex iinre Syrsan (S1VMS) och Lindödjupet(RefM4S4). Motsvarande störning rappor-terades även från OKG-programmet där detvå djuplokalerna uppvisade maxima1987/88 (Andersson et al 1996). I andrafall var mellanårsvariationerna stora och ettcykliskt förlopp saknades (V14MS,RefM3S3).

Orsakerna till den utbredda störningen avvitmärlornas bestånd kan sökas på mångahåll. Vitmärlor lämnar sedimenten och vis-tas i pelagialen under natten (Segerstråle1950), varför provtagning bör ske minst 2timmar efter soluppgång respektive före


19

solnedgång. Denna huvudregel har följts detvå senaste åren. Det normala beteendetändras lätt - de kan troligen överge sin up-pehållsort dagtid - vid höga temperatureroch låga syrgaskoncentrationer, varvid deutsätter sig för rovdjur. Temperaturfaktornhar varit ogynnsam för dessa ishavsreliktermånga år i följd. Likaså ger uppvällning avsyrgasfattigt djupvatten upphov till onor-mala förflyttningar. Ett annat hot mot vit-märlan, en av Östersjön viktigaste arter,utgör olika miljögifter som påverkar derasförmåga att fortplanta sig, söka föda mm.

Blåmusslan Mytilus edulis och tusensnäck-orna Hydrobiidae (utom Potamopyrgusantipodarum) hade ungefär samma utbred-ning som 1995, men indivitätheterna var imedeltal betydligt lägre 1996. En ökning avslammärlan Corophium volutator noteradespå åtta lokaler, vilket bidrog till en positivbeståndsutveckling i genomsnitt. På vårennär temperaturerna stiger, kläcks den förstakullen nya slammärlor. En test i syfte attutröna om abundansökningen berodde påtillkomsten av en ny generation med lägremedelvikt utfördes. Medelvikten per individvs temperatur visade dock ingen korrela-tion.

Rovborstmasken Nereis diversicolor varie-rade starkt vid mer än hälften av alla mjuk-bottenstationer mellan åren 1995 och 1996.Främst märktes en halvering av antalet påen tredjedel av alla lokaler och den störstaminskningen var 70-90 % (stationernaB5M, K13M, MB16MSf, MB4MS,RefM2S2, VS2MS). På tretton stationernoterades dock en ökning, som var 60-70% på åtta av lokalerna. Medelvikten perindivid var lika stor 1995 och 1996, medundantag för grunda bottnar (1-5 m), därmedelvikten var 120 mg 1995 och 200 mg1996.

Havsborstmasken Marenzelleria viridisverkade inte riktigt ha kunnat etablera sig iVästervikstrakten utan retirerade söderuttill Emåns mynning. Detta motsvarade ut-

bredningen 1994. Eljest förekom den vidungefär lika många lokaler som 1995. När-varon av denna havsborstmask inverkar intenegativt på andra arter enligt Zettler 1996,med undantag av en annan rörbyggande art,nämligen kräftdjuret Corophium volutator.Stora bestånd av M. viridis anses snarareha en positiv effekt; genom maskens gräv-aktiviteter djupare ner i sedimentet blir out-nyttjat organiskt material åter tillgängligtför andra arter. Dessa slutsatser gällerfrämst den flodmynning i södra Österjön,där den först påträffades 1985. Där finns nuefter 12 år, oerhört stora bestånd på upp till30 000 individ per kvadratmeter i de övredelarna, vilket kan jämföras med länetsstarkaste bestånd på ca 200 individ i deninre delen av Mönsteråsviken. Som nämn-des i förra årsrapporten sprider den sigsnabbare norrut på andra sidan Östersjönoch påträffades 1994 på Åland, där denredan fått en stor utbredning (E. Bonsdorff,Husö biologiska staion, muntl. komm.).

En allmän ökning av fjädermygglarver(Chironominae) förekom 1996 både be-träffande utbredning och antal (fler lokalerrespektive högre medeltal - från 213 till 330individ per kvadratmeter). Detta indikeradeförsämrade syrgasförhållanden.

Utvecklingen av den totala biomassan1989-1996 för två av de fyra referenssta-tionerna, RefM1V1 i söder och RefM4S4 inorr, var positiv beroende på ökningen avÖstersjömusslor. På referenslokalen i södervar biomassan dock lägre 1996, beroendepå att vikten av blåmusslor per kvadratme-ter minskade från 55 g till 3 g. Artantal ochabundans var alltjämt förhållandevis högrede två senaste åren vid RefM1V1 ochRefM2S2. Det högsta antalet fjädermygg-larver (Chironominae) av alla stationer1996 registrerades vid Melgrund(RefM2S2- 13 m). Denna referenslokalligger norr om Vållö en bit utanför Emånsutflöde. Ett växande inslag av dessa Chiro-nominae-larver märktes i samband med detvå sista årens markanta abundansökning.


20

Samtidigt noterades en vikande andel avÖstersjömusslor både vad gällde antal ochvikt. Detta indikerade en miljöförändringsom eventuellt kan härledas till en ökadorganisk halt.

RefM1S1

050

100150200250300350

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

02468101214

Art

anta

lBiomassa Abundans Antal arter

RefM2S2

0

100

200

300

400

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

Art

anta

l

Biomassa Abundans Antal arter

RefM3S3

0

50

100150

200

250

300350

-89 -90 -91 -92 -93 -94 -95 -96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

2

46

8

10

1214

Art

anta

l


RefM4S4

0

50

100

150

200

250

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

Art

anta

l


Figur 6.2.5 Art och individantal samt viktför bottenfaunan på referenslokalerna1989-1996.

6.3 Hårda bottnar

Programmet för övervakning av de hårdabottnarnas växt- och djursamhälle omfatta-de 1996 dykinventering och såväl kvalitativsom kvantitativ provtagning på 28 lokaler.Åtta fiskodlingar i länet har besökts för enöversiktlig beskrivning av eventuell påver-kan på hårdbottensamhället. Undersökning-arna påbörjades i slutet av september ochpågick därefter under större delen av okto-ber. Ett nytt program för insamling avkvantitativa prover tillämpades. Prover tasfr o m 1996 endast från släta sten- ellerbergytor på fasta djup inom rödalgsbältet.Provtagningsdjupet skall vara 4 m, menproverna fick i vissa fall tas grundare bero-ende på förekomst av lämpligt substrat.Resultaten redovisas i bilaga 2.3.

6.3.1 Utbredning och förekomst av algerBlåstångsbältets utbredning uppvisade fåförändringar från föregående år. Ett tidiga-re välutvecklat bälte vid Gåsö utanförMönsterås Bruk (MB5HI) hade dock för-svunnit helt. Vid Oskarshamnsverket hadeett tidigare sargat bälte försvunnit helt påden norra stationen (OKG1H), som dockfortfarande hade ett bälte av sågtång (Fu-cus serratus) på 4-5 m djup. På stationennärmast kylvattenutsläppet (OKG2H) hadebältet försvunnit på två av de fem profiler-na. Ett sammanhängande bälte saknades pånio av de 28 stationerna. Rekrytering avunga plantor saknades på sex av dessa ochförekom i övrigt i måttlig omfattning. Denmest omfattande rekryteringen observera-des på referensstationerna vid Bergkvaraoch Källmö (RefH1 och RefH3). På dessabåda stationer noterades också de krafti-gaste betningsskadorna. Betning av tångg-råsugga förekom i övrigt i måttlig omfatt-ning med jämn spridning över länet. Kraftignedslamning förekom i första hand på


21

mindre exponerade stationer vid Figeholmoch i det norra skärgårdsområdet, men no-terades även vid Mönsterås och Kalmar.

Påväxten av fintrådiga alger var generelltmåttlig till kraftig.

-10-9-8-7-6-5-4-3-2-10

REF

H1

REF

H2M

E2

REF

H3

REF

H4M

E4

MLB

1H

K16

H

K17

H

MB

3HI

MB

4I

MB

5HI

MB

6I

MB

8I

MB

9HI

MB

10I

MB

11I

MB

12H

I

MB

15I

MB

16H

I

O10

H

O12

H

O14

H

FB3H

OK

G1H

OK

G2H

OK

G3H

V15

H

V16

H

V17

H

Dju

p i m

<25% täckning Blåstångsbälte Över bältet

Figur 6.17 Blåstångbältets djuputbredning och nedre utbredningsgräns för tången i Kalmarlän 1996. Medelvärde för profiler med bälte (bältet definieras av täckningsgrad >25%).

Kvantitativa prover från rödalgsbältet sam-lades in från 22 hårdbottenstationer i sam-band med dykningarna i september-oktober. Algsamhällena dominerades på enstor del av stationerna av fjäderslick (Poly-siphonia). På de mest exponerade statio-nerna som exempelvis MlB1H på östraÖland och på stationerna vid Oskarshamns-verket var inslaget av gaffeltång (Furcell-aria) ganska stort. Gemensamt för statio-

nerna med fjäderslick och gaffeltång är dehar ett förhållandevis exponerat läge. Påstationer i mera skyddade lägen, som de vidVästervik och i Oskarshamnstrakten, varantingen biomassan mycket liten eller do-minerad av fintrådiga brunalger tillhörandesläktena Ectocarpus och Pilayella. VidOskarshamn var dock den mest exponeradestationen O14H mycket lik stationernalängre söderut i länet.

0

50

100

150

200

250

300

350

REF

H4M

E4

V15

H

V16

H

V17

H

REF

H3

OK

G1H

OK

G2H

OK

G3H

FB3H

O10

H

O12

H

O14

H

MB

4I

MB

5HI

MB

6I

MB

8I

MB

9HI

MB

10I

MB

11I

MB

12H

I

MLB

1H

REF

H1

g to

rrvi

kt/m

2

Övriga

Sphacelaria spp

Ceramium gobii

Furcellarialumbricalis

Pilayella/Ectocarpus

Polysiphoniafucoides


22

Figur 6.18 Biomassa och statistisk spridning (SE) för växter i rödalgsbältet i Kalmar län1996.

Djursamhällenas individrikedom uppvisarförhållandevis tydliga samband med algfö-rekomsten. De rikaste samhällena påträffa-des vid Oskarshamnsverket och de fatti-gaste vid Västervik, Oskarshamn och Fige-holm samt på referensstationen vid Bergk-vara och på en station vid Mönsterås Bruk.Blåmusslor och tusensnäckor (Mytilusedulis resp Hydrobiidal) dominerade starktpå de flesta lokalerna. Algsnäckan (Theo-doxus fluviatilis) var vanligast vid Oskars-hamnsverket, där den sannolikt kan vara

gynnad av det varma kylvattenflödet. Märl-kräftor av släktet Gammarus tillhörde defem dominanterna, men var ovanliga påstationer med dominans av fintrådiga brun-alger. Tånggråsuggor (Idotea baltica) varvanligast på stationerna närmast utsläpps-tuben från Mönsterås Bruk. En stor före-komst av slammärla (Corophium volutator)förklarar det stora inslaget för gruppenövriga på stationen MLB1H vid Bläsingepå östra Öland.

0

5000

10000

15000

20000

25000

30000

35000

40000

REF

H4M

E4V

15H

V16

HV

17H

REF

H3

OK

G1H

OK

G2H

OK

G3H

FB3H

O10

HO

12H

O14

HM

B4I

MB

5HI

MB

6IM

B8I

MB

9HI

MB

10I

MB

11I

MB

12H

IM

LB1H

REF

H1

anta

l ind

ivid

/m2 Övriga

Theodoxus fluviatilisIdotea balticaGammarus ssp.HydrobiidaeMytilus edulis

Figur 6.19 Abundans och statistisk spridning (SE) för djur i rödalgsbältet i Kalmar län 1996.

Djurens biomassa dominerades starkt avblåmusslor. Tämligen stora biomassor note-rades på vissa av stationerna med låga indi-vidantal, som exempelvis V16H och V17Hvid Västervik och FB3H vid Figeholm,

beroende av att musslorna var få men stora.Stationen vid Figeholm hade dessutom enförhållandevis stor biomassa av andra mus-selarter, främst sandmussla (Mya arenaria)och hjärtmussla (Cerastoderma glaucum).


23

0

200

400

600

800

1000

1200

1400

1600

1800

REF

H4M

E4

V15

H

V16

H

V17

H

REF

H3

OK

G1H

OK

G2H

OK

G3H

FB3H

O10

H

O12

H

O14

H

MB

4I

MB

5HI

MB

6I

MB

8I

MB

9HI

MB

10I

MB

11I

MB

12H

I

MLB

1H

REF

H1

g vå

tvik

t/m2

Övriga Lymnea spp..Theodoxus fluviatilisGammarus spp.HydrobiidaeMytilus edulis

Figur 6.20 Biomassa och statistisk spridning (SE) för djur i rödalgsbältet i Kalmar län 1996.

En sammanfattande bild av den kvantitativaprovtagningen i rödalgsbältet är att statio-nernas grad av exponering för vågrörelsersätter en stark prägel på växt och djurliv. Ide stora industrirecipienterna vid Oskars-hamnsverket och Mönsterås Bruk finnsdock indikationer på en viss påverkan. Art-och individrikedom vid Oskarshamnsverketvar högst i länet och vissa djurgrupper sy-nes ha gynnats, exempelvis Theodoxus vidSimpevarp och Idotea vid Mönsterås Bruk.

6.3.2 Näringsinnehåll och tillväxt hosblåstång

Tångens tillväxt och innehåll av näringsäm-nen återges i bilaga 2.3.2, som förutomordinarie hårdbottenstationer även presen-terar värden från åmynningar. Mätningarnagjordes under perioden 4 september – 26oktober.

Årsskottens längdtillväxt varierade mellan52 och 124 mm. Kväveinnehållet varierademellan 6,8 och 18,5 mg/g torrvikt, fosfor-innehållet mellan 1,0 och 2,4 mg/g och in-nehållet av organiskt kol låg inom interval-let 331 - 367 mg/g torrvikt. Inga sambandkunde påvisas mellan årsskottens innehållav närsalter och längdtillväxten. En jämfö-relse av tillväxten med tidpunkten för

provtagningen antyder att den senare har enbetydande inverkan på den registreradelängdökningen. Detta förhållande försvårartolkningen av resultaten och innebär attvärdet av detta undersökningsmoment börtas under övervägande.

6.4 Fiskundersökningar

Fiskundersökningar i recipienten förMönsterås Bruk tillfördes det samordnadeprogrammet för Kalmar län under 1995.Undersökningarna följer naturvårdsverketsallmänna råd för kontrollundersökningarvid skogsindustrier (Statens Naturvårds-verk, 1994). Programmet omfattar nät-provfisken under högsommaren och fysio-logiska studier under hösten. Under 1996tillkom tånglake som målart för den fysio-logiska kontrollen. Tånglaken ersatte efterutvärdering abborren, beroende på att denär mycket stationär och att de fysiologiskaregistreringarna kan kompletteras och stö-das av en kontroll av förekomst av eventu-ella reproduktionsstörningar. Tånglakensungar föds efter att ha utvecklats underflera månader i honans ovarium. Bl askogsindustriutsläpp har visat sig ha nega-tiva effekter på ynglens utveckling, effek-ter, som på ett enkelt sätt kan avläsas ge-


24

nom observation av ynglens storlek ochkondition. Resultaten av fiskundersökningarna redovisas under rubriken ”MönsteråsBruk” i kapitlet ”Delområden och recipi-enter”.

6.5 Miljögifter

Blåstång och blåmusslor insamlades undersensommaren och tidig höst för analys avmiljögifter. Analyserna har utförts av Ana-lycen AB.

Metaller i blåmusslaMetallhalterna var i regel låga med halternära de angivna bakgrundsnivåerna (Grimåsoch Suarez, 1989). Den högsta halten harför bly observerats utanför Öland på refe-rensstation RefMe3 med tre gånger högrehalt än bakgrundsnivån. Den högsta haltenav kadium observerades utanför Oskars-hamn på stationen N3Me med en halt cirkatvå och halv gånger högre än bakrundsni-vån. När det gäller koppar och tenn lågsamtliga stationer nära bakgrundsnivån. Dehöga halterna av molybden som observera-des 1995 i stationerna L2MeS och L3MeSkan möjligen förklaras av att en del proversamlades in nära småbåtshamnen. Det be-rodde på svårigheter att hitta tillräckligtmed provmaterial inom området. Vid åretsprovtagning observerades låga halter avmolybden på samtliga stationer.

Metaller i blåstångLiksom för blåmussla var halterna i allmän-het låga. Det bör dock noteras de högahalterna av bly och koppar utanför Oskars-hamn i stationen N3Me med halter på 10till 15 gånger högre än bakgrundsnivåerna.De var också högre än 1995. För nickel varhalten cirka dubbelt så hög som både bak-grundsnivån och halten 1995.

6.6 Grundområdesfauna

Djurlivet på grunda sandiga bottnar vidMörbylånga studeras på tre lokaler vidMörbylånga genom provtagning med sk

fallfällor under hösten. Denna undersök-ningstyp kom till för kontroll av effekter avutsläppen från Mörbylånga sockerbruk,men har fortsatt efter det att driften vidbruket lagts ned. Endast rörliga djurgrup-per ingår. De vanligaste är småvuxna fiskaroch yngel av plattfiskar samt räkor. Resul-taten från 1996 presenteras under rubriken”Mörbylånga” i kapitlet ”Delområden ochrecipienter”.

6.7 Åmynningar

Vattendragen svarar för en betydande andelav den totala tillförseln av näringsämnen,metaller och organiska miljögifter till vårakustområden. Lokala effekter kan förväntaspå biologin i åarnas påverkansgradient.Mynningsområdenas naturliga utsötningoch näringsberikning utgör i många fall enviktig förutsättning för kustens fisksamhäl-len. Ett stort antal fiskarter söker sig tilldessa områden för lek och ynglen finner dären gynnsam uppväxtmiljö. Störningar i des-sa miljöer kan av denna anledning få effek-ter långt utanför närområdet.

Övervakning av åmynningar inleddes 1993och omfattar nu viss vattenkemisk provtag-ning, kartering av växtsamhällen på grundamjukbottnar, bottenfaunaundersökningar,mätning av tillväxt och närsaltsinnehåll hosblåstång samt registrering av blåmusslansinnehåll av tungmetaller.

6.7.1 Växtsamhällen

Provtagningen 1996 genomfördes underseptember månad. Den beräknade biomas-san för de högre växterna var betydligtmindre än föregående år vid åarna söderom Kalmar. Nivåerna hade sjunkit med istorleksordningen 40-75%. Övergödnings-känsliga växter som Ruppia och Chara varovanliga, med undantag för en måttlig före-komst av Chara vid Ljungbyån. Olika arterav Myriophyllum och Potamogeton, slingoroch nateväxter, gynnas av gödning ochhade också en dominerande ställning påsamtliga lokaler förutom vid Emån. Refe-


25

renslokalen vid Bottorpshamn hade föränd-rat mycket lite, bortsett från att Ruppia återförekom i måttlig omfattning efter att havarit borta 1995.

0

20

40

60

80

100

Vir

ån

Emån

Als

terå

n

Ljun

gbyå

n

Hag

byån

Hal

ltorp

sån

Bru

ator

pså

n

Bot

torp

sha

mn

(ref

)

g to

rrvi

kt/m

Ceratophyllum Chara Fontinalis Myriophyllum N ajas PotamogetonRanunculus Ruppia Tolypella Zannichellia Zostera

Figur 6.21 Biomassa för kransalger och högre växter vid åmynningar i Kalmar län 1996.

Förutom högre växter förekommer ävenolika typer av alger i proverna. Blåstångförekom tidigare tämligen rikligt vid allaåar söder om Kalmar, men saknades helt1996 vid både Ljungbyån och Bruatorpsån.Grönalger förekom måttligt på alla lokalerutom vid Emån och Alsterån; vid Ljungby-ån var förekomsten av fintrådiga grönalgerriklig.

Den ökade tillrinningen från land undersenare år har fört med sig en större tillförselav växtnäringsämnen. Detta har sannolikthaft en negativ effekt på känsliga växtarteroch har dessutom medfört en generelltökad tillväxt av främst fintrådiga grön- ochbrunalger.

6.7.2 Mjukbottenfauna

Mjukbottenfaunan undersöktes vid myn-ningsområdet utanför sex olika åar. Sedi-mentet var gyttjigt vid sex av de åtta prov-tagningslokalerna utanför åmynningarna.

Vid de två sandiga lokalerna utanför Emånhar det varit problem av olika slag och lo-kal E4M1 (10 m) ersattes av E4M3 (5 m)1996. Proverna från den nya, grunda loka-len vid Emåns mynning (E4M3) visade sigproverna vara mycket svårsorterade p g aatt gyttjan innehöll stora mängder döda,fintrådiga alger och andra växtrester. Den-na nya lokal var emellertid den mest art-och individrika i länet, näst Trädgårdsgrund(K11MV) respektive Syrsan vid Röholmen(SV2VMS). Som exempel på mångfaldenarter kan nämnas bl a sex arter insektslarveroch fem olika kräftdjursarter. Faunan do-minerades av akvatiska glattmaskar ochtusensnäckan Potamopyrgus antipodarum.

Bottnarna var förstörda av muddringsar-beten på ett stort område utanför Emån vidden djupare lokalen E4M2SO och det varomöjligt att erhålla likvärdiga prover, trotsen något nordligare position och på 13 m istället för

på 16 m. Analysen av de prover som slutli-gen erhölls visade tydligt det olämpliga i attbedriva undersökningar av mjukbottenfauna


26

i ett sådant område. Alla prov hade enmycket heterogen artsammansättning ochdet enda gemensamma faunaelementet varÖstersjömussla. Höga standardfel (S.E.)avslöjade den låga tillförlitligheten på detbiologiska materialets medeltal samt indike-rade stora skador på bottnarna.

Även vid de övriga åmynningarna märktesstora förändringar jämfört med resultaten1995. I den norra delen ökade antingenbiomassan (Bottorpströmmen) eller abun-dansen (Virån). Minskningen av individ-täther och biomassa var emellertid merautbredd. Den allmänna nedgången, sominnefattade även artantal, var mest uttalad isödra delen av länet utanför Ljungby- ochBruatorpsåarna. Dessa skillnader kan varafaunans svar på påfrestningarna av långvinter och isläggning, men temperaturenvar i allmänhet högre vid provtagningen1996.

Tabell över förändringarna i mjukbotten-faunan vid åmynningarna mellan 1995 och1996 (exkl Emån)

Åmynning Art- Abudans Bio- Temp.Glöd-antal massa förlust

g %Bottorp-strömmen 0 0 +55 +6 0Virån 0 +400 0 0 +3Alsterån,inre +7 +400 -55 +4 +5Alsterån,yttre 0 -400 -25 +4 0Ljungbyån -6 -2 500 -53 +6 0Bruatorpsån -7 -2 800 -110 +8 +13

Vid både Bruatorpsån (E9MSK) ochLjungbyån (E6MS) halverades biomassanoch reduktionen i antal var nästan lika stor.Många arter försvann - i praktiken mer än6-7 st i och med att provytan var dubbelt såstor 1996. Dominansförhållandena förblevdesamma trots decimeringen på 50 % hostusensnäckor (Hydrobiidae), vilka behöllsin förstaplats. Vid Ljungbyån försvannockså hydrobiiden Potamopyrgus antipo-darum nästan helt och hållet. Även andra

större bestånd drabbades av minskningar iantal t ex akvatiska glattmaskar (Oligocha-eta) och Östersjömusslor. Provtagningenföretogs ca en månad senare 1996, då tem-peraturen var dubbelt så hög som 1995.Detta borde ha inneburit en positiv utveck-ling av faunan, snarare än en negativ.

Art- och individantal ökade vid Alsterånsinre lokal (E5M1S). Detta berodde troligenpå en ökad halt av organiskt material -glödförlusten i sedimenten ökade från 19-24 %. Därigenom ändrades dominansför-hållandena radikalt; Östersjömusslor domi-nerade i antal med 50 % 1995, året därefterutgjordes hälften av antalet djur av småoligochaeter. Östersjömusslornas biomassaminskade från 62 till 24 g, varför den totalabiomassan blev lika låg som vid Virån.

Längre ut i Kalmarsund på större djup (lo-kal E5M2) minskade både abundans ochbiomassa. Tusensnäckan Potamopyrgusantipodarum dominerade 1995, men dessbestånd halverades 1996 och deras andel avtotala individantalet sjönk. Detta fick tillföljd att Östersjömusslor blev den domine-rande arten.

Vid Virån (E3MS), där den organiska hal-ten i sedimenten, från att ha varit hög redan1995, ökade ytterligare till 34 %, noteradesen abundansökning. Denna berodde ute-slutande på ett tillskott av fjädermygglar-ver, vilka 1996 utgjorde 90 % av faunan.Organiskt material är mycket syrekrävandeför sin nedbrytning och fjädermygglarver avsläktet Chironomus är en av de få rygg-radslösa djur som temporärt kan klara lågasyrgaskoncentrationer p g a att de har hä-moglobin i kroppsvätskan som kan bindasyre. En hög organisk halt är således vanli-gen kopplad till hög dominans av fjäder-mygglarver.Vitmärlorna försvann nästan helt vid loka-len utanför Bottorpströmmen (E2MS) meni och med att antalet Östersjömusslor för-dubblades förblev abundansen oförändrad.Östersjömusslorna dominerade både i antal


27

och vikt och deras biomasseökning åstad-kom en fördubbling av den totala biomas-san.

6.7.3 Tillväxt och näringsinnehåll hosblåstång

Detta moment har behandlats tidigare till-sammans med motsvarande informationfrån länets övriga hårdbottenstationer (bila-ga 2.3.2) . Tillväxten var minst vid Emånoch Alsterån och varierade mycket lite vidstationerna söder om Kalmar. De senarehade alla förhållandevis höga värden förhalterna av kväve och fosfor.

6.7.4 Metaller i blåmussla

Innehållet i blåmussla av tungmetallernably, kadium, koppar och zink låg genomgå-ende mycket nära rapporterade bakgrunds-nivåer (Grimås och Suarez 1989, Natur-vårdsverket, 1991) (bilaga 17). Bak-grundsvärdet överstegs endast för kadiumoch zink vid Storåns mynning i Syrsan ochför zink vid Virån, Emån och Alsterån.Förhöjningarna var dock små.

7 DELOMRÅDEN OCH RECIPIENTER 1996

7.1 Södra Kalmarsund

7.1.1. Hydrografi (RefM1V1, RefV2,K3V, K15MV, K11MV)

Siktdjupet på referensstationerna RefM1V1och RefV2 samt K11 var likartade underåret, i medeltal 5-7 m och högst i februaridå det största siktdjupet uppmättes i RefV2 till 14 meter.K11 och K3V hade i april fortfarande högahalter av No2+No3 medan halterna ute isödra Kalmarsund hade närmat sig noll. IKläckebergaviken (K3V) var kväve- ochsilikathalterna under vintern extremt höga.Ett lågt syrgasvärde i samma vik noteradesunder februari (3,37 ml/l).


28

M å n a d

jan feb mar apr maj jun ju l aug sep okt nov dec

Syr

gash

alt (

ml/l

)

0

1

2

3

45

1 0

1 5

Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1

Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1

Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1

Ref M1V1

Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1

Ref M1V1

Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1Ref M1V1

K11-MVK11-MV

K11-MVK11-MV K11 -MVK11 -MV

K11-MVK11-MV

K11-MVK11-MV

K15-MVK15-MV

K15-MVK15-MV K15 -MVK15 -MV

K15-MVK15-MV

K15-MVK15-MV

K3-V

K3-V

K3-V K3-V K3-V

K3-VRef V2Ref V2 Ref V2 Ref V2Ref V2

Ref V2

Ref V2Ref V2

Ref V2Ref V2Ref V2Ref V2

Ref V2

Ref V2

Ref V2Ref V2Ref V2Ref V2

Ref V2Ref V2

Figur7.1 Uppmätta syrgashalter i södra Kalmarsund 1996.

7.1.2 Torsås

T1VMS

050

100150200250300

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10

) B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.2 Förändringar av artantal, abun-dans och biomassa under åren 1989-1996vid Bergkvara (T1VMS).


29

Bottenfaunans individtäthet ökade drama-tiskt och liksom föregående år stod tusen-snäckor (Hydrobiidae) för uppgången. Ingaexemplar av Marenzelleria viridis påträffa-des under 1996.

Referensstationen Ref H1 utanför bergkva-ra hade ett måttligt utvecklat tångbälte nertill ett djup av 3-4 meter. En lucka i bältetobserverades dock på en av de inventeradeprofilerna. Förändringarna från 1995 varsmå. Sågtång dominerade i den nedre delenav bältet. Blåstången uppvisade måttligabetningsskador på alla fem profilrna. Växt-och djursamhällena i rödalgsbältet tillhördede artrikaste i länet (13 resp 22 taxa), menabundans och biomassa var relativt låga.

7.1.3 Mörbylånga

En kraftig förstärkning av mjukbottenfau-nan märktes på lokalen öster om brofästet(ML2M) och exempelvis ökade den totalaabundansen från 560 till ca 4800 individ perkvadratmeter. Antalet tusensnäckor ökadedramatiskt liksom de akvatiska glattmas-karna och vikten hos alla musslor ökadekraftigt. Väster om Mörbylånga (ML3M)var förändringarna små och endast abun-dansen ökade något. Här föll tusensnäckor-na tillbaka och förlorade sin tätplats. Ettflertal andra arter ökade dock i antal såsomvitmärlor och den lilla havsborstmaskenPygospio elegans, som bygger ett bonings-rör av sandkorn.

ML3M

0

50

100

150

200

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

Bio

mas

sa (g

/m)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.3 Förändringar av artantal, abun-dans och biomassa under åren 1989-1996väster om Mörbylånga (ML3M).

Provtagning av grundområdesfaunagenomfördes på tre lokaler 24 september.Resultaten återges i bilaga 2.5. En jämförel-se med tidigare år visar att året värden förbåde abundans och biomassa tillhör delägsta som registrerats sedan starten 1984.Både fiskar och sandräkor förekom mycketsparsamt. På de tre stationerna fångadesdock fyra årsungar av piggvar, vilket indi-kerar en för arten hög täthet. Endast enårsunge av flundra ingick i fångsten. Ler-stubb svarade liksom föregående år för endominerande andel av biomassan. Vidprovtagningen observerades dock högatätheter av pungräkor (Mysidae). Pungrä-kor har inte räknats in i den mobila faunantidigare år.

Undersökningar i framförallt Nordsjön ochSkagerrak har visat att temperaturen harstor betydelse för de grunda bottnarnasekologi. Vattentemperaturen har med storsannolikhet bidragit starkt till utvecklingenav det samhälle som observerades vid Mör-bylånga hösten 1996. Den kalla våren ochförsommaren har sannolikt missgynnatflundrans rekrytering. Piggvaren leker un-der sommaren och ynglet bottenfäller undersensommaren. Under sensommaren 1996var temperaturen relativt gynnsam, vilkettroligen har bidragit till att fler yngel änvanligt lyckats överleva livets första kritiskastadier. Slutligen var vintern 1995/96 varförhållandevis kall, vilket visats missgynnasandräkan på västkusten och sannolikt ock-så haft samma effekt i Kalmarsund.

Hårdbottenstationen MlB1H delas medBorgholm och kommenteras under dettaområde.

7.1.4 Kalmar

I programmet för mjukbottenfauna i Kal-mar ligger fyra av lokalerna runt stadenoch en norr därom i Kläckebergaviken -


30

alla i grunda vikar. I hamnen (K7MS) för-bättrades faunan. Så även i Kläckebergavi-ken, där artantal och biomassa ökade avse-värt, men en stor del av tusensnäckornaförsvann och den totala individtäthetenreducerades därav. Faunan 1996 på loka-lerna K13M och K14MS var båda mer art-och individfattig än 1995 och främst mins-kade antalet tusensnäckor och vid lokalK14MS även oligochaeter . På lokal K13Mvisade biomassan en fortsatt sjunkande ten-dens. Den sena provtagningen 1996 med-förde troligen att vissa djur hann växa tillsig bättre 1996. Sålunda observerades enhögre medelvikt hos Nereis diversicolor påde grunda lokalerna som ökade från 108 till177 mg per individ. Å andra sidan verkadedet som om en del insektslarver hunnitkläcka ut beroende på de högre temperatu-rerna 1996 (11-15 grader). Följden blev attvissa arter minskade i antal eller försvannhelt på de två ovannämnda lokalerna.

K13M

0200400600800

10001200

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.4 Förändringar av artantal, abun-dans och biomassa under åren 1989-1996 iVästra sjön vid Kalmar (K13M).

Generellt sett ökade artantalet på alla fyrautsjölokaler tillhörande Kalmarrecipienten,men biomassan av Östersjömusslor minska-de. Likaså decimerades de stora beståndenvitmärlor. Vid Masknaggen (K12MS) för-svann vitmärlorna redan 1995. Dock regi-strerades här 1996 länets största bestånd avslammärlor. Vid avloppstuben i Kalmar

(K8M), där det största beståndet fanns1995, minskade slammärlorna i antal från525 till 92 individer per kvadratmeter.Havsborstmasken Marenzelleria viridisfanns på alla lokaler utom K10.

K11MS

050

100150200250300

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.5 Förändringar av artantal, abun-dans och biomassa under åren 1989-1996vid Trädgårdsgrund (K11MS).

Vid västra Trädgårdsgrund (K11MV) för-dubblades artantalet och bland dessa fannstre nya arter, som aldrig tidigare påträffats iÖstersjön, samt en havsspindel (Pycnogo-num sp) vars kända utbredning i Östersjönvarit begränsad till Kielbukten. Likasåmärktes en fördubbling av individtätheten.Den organiska halten i sedimentet ökadekraftigt, vilket förklarade varför ökningenfrämst utgjordes av glattmaskar och fjä-dermygglarver. Däremot minskade biomas-san märkbart och minskningen drabbadeinte bara Östersjömusslor utan även blå-musslor. Vid lokalen NO om Trädgårds-grund (K10MS) minskade biomassan mest- från 67 till 29 g - och omfattade förutommusslor även rovborstmaskar och vitmär-lor.

De båda hårdbottenstationerna vid Kalmarhade inte förändrats nämnvärt sedan prov-tagningen 1995. Någon större förändringkunde inte heller konstateras för referens-stationen vid Revsudden, där tångbältetännu inte återhämtats sedan tillbakagången


31

i början av 1990-talet. Betskador fråntånggråsugga hade liten omfattning. Neds-lamning och påväxt var omfattande på sta-tionerna vid Kalmar. Alla tre stationernasaknade lämpligt substrat för rödalger påaktuella djup.

Analys av blåmusslans innehåll av tungme-taller har genomförts på station K9Me. ingaförhöjda halter jämfört med bakgrundsnivå-erna har observerats.

7.1.5 Luma Metall AB Blåmusslor fråntvå stationer i Kläckebergaviken har analy-serats med avseende på bly, kadmium,koppar, zink, molybden och kvicksilver.Halterna för samtliga metaller ligger undereller nära halterna för bakgrundsnivåernaför Östersjökusten. Noteras skall att halter-na för molybden var onormalt höga under1995 men var nu åter normala.

7.2 Norra Kalmarsund

7.2.1 Hydrografi (B1V, M3V, M1V,MB210VMS, MB24V, MB1VMS,MB2V,O3V, O1V)

De lägsta siktdjupen uppmättes i april (2-4meter) medan årsmedel för alla stationer inorra Kalmarsund låg strax under 5 meter.Syrgasutvecklingen följer de normala års-tidsvariationerna utan några extremt lågahalter någonstans.

Höga kväve- och silikathalter uppmättesvintertid på stationerna O1V, O3V ochM1V.På station O3V var halterna förhållandevishöga även under sommaren.De högsta klorofyllhalterna uppmättes iapril medan de i övrigt varierade en hel del.De högsta årsmedelvärdena noterades påstationerna M1V och MB210VMS.


32

Månad

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec

Syr

gash

alt (

ml/l

)

0

1

2

3

45

10

15

B1-V

B1-V

B1-VB1-V B1-VB1-VB1-VB1-V

B1-VB1-V

M3-V

M3-V

M3-VM3-V

M3-VM3-V

M3-VM3-V

M3-VM3-V

M1-V

M1-V

M1-V

M1-V

M1-VM1-V

M1-V

M1-V

M1-VM1-V

M1-VM1-V

MB210-VMS

MB210-VMSMB210-VMS

MB210-VMS

MB210-VMS

MB210-VMSMB210-VMS

MB210-VMSMB210-VMS

MB24-VMB24-V

MB24-VMB24-V

MB24-VMB24-V

MB24-VMB24-V

MB24-VMB24-V

MB1-VMSMB1-VMS

MB1-VMSMB1-VMSMB1-VMS

MB1-VMS

MB1-VMSMB1-VMS

MB1-VMSMB1-VMSMB2-VMB2-V

MB2-VMB2-V

MB2-VMB2-VMB2-V

MB2-V

MB2-VMB2-V

MB2-VMB2-V

O3-VO3-VO3-VO3-V

O3-V

O3-VO3-VO3-VO3-V

O3-VO3-V

O3-VO3-VO1-V

O1-V

O1-VO1-V

O1-VO1-V

O1-V

O1-V

O1-VO1-V

O1-VO1-V

Figur 7.6 Uppmätta syrgashalter i norra Kalmarsund

7.2.2 Borgholm

Vid Borgholm/Rörkallen (mjukbottenlokalB5M) fortsatte art-och individantal samtvikt att minska. Dels minskade tusensnäck-ornas antal väsentligt, dels märktes en storviktminskning hos blå-, hjärt- och sand-musslor. Vid Köpingsvik (B6MS) notera-des enbart en abundansminskning, somfrämst drabbade Östersjömusslor och derasnumerär halverades. Däremot registreradesså mycket som åtta fler arter än 1995, vil-ket är anmärkningsvärt mycket. Beståndetav rovborstmaskar hade vuxit.

B6MS

0

100

200

300

400

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20A

rtan

tal


Figur 7.7 Förändringar av artantal, abun-dans och biomassa under 1989-1996 vidKöpingsvik (B6MS).

På hårdbottenstationen vid Bläsinge hamnpåträffades ett smalt blåstångsbälte på gruntvatten. Föregående år observerades spriddatäta bestånd i samma område, dock inget


33

sammanhängande bälte. Utanför strandz-nenförekom ett välutvecklat bestånd avrödalger, dominerat av släktena Furcellariaoch Polysiphonia. Enstaka plantor avblåstång observerades på 10 m djup.

7.2.3 Mönsterås

Mellanårsvariationerna har alltid varit storainne i Mönsteråsviken (M4MS). Halten avorganiskt material ökade något, men för-ändringarna av mjukbottenfaunan var jäm-förelsevis mycket större. Hela fem arterförsvann och beståndet av rovborstmaskenNereis diversicolor reducerades, främstbeträffande vikten. På större djup vid yttreTimmernabben (M8MS) blev effekten av enfördubbling av glödförlusten en lika storökning av abundansen, men en minskningav biomassan. Förändringen av individtät-heten utgjordes av ett större inslag av fjä-dermygglarver samt tusensnäckan Potamo-pyrgus antipodarum. Biomasseminskningenberörde främst Östersjö- och blåmusslorsamt rovborstmask. Vid de övriga två lo-kalerna var förändringarna förhållandevisringa de två senaste åren. En stor mängdblåmusslor vid inre Timmernabben (M7M)åstadkom dock en ökning av den redantidigare höga biomassan.

M4MS

0

50

100

150

200

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.8 Förändringar av artantal, abun-dans och biomassa under åren 1989-1996vid Timmernabben (M4MS).

M7M

0100200300400500600700

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.9 Förändringar av artantal, abun-dans och biomassa under åren 1989-1996 iinre Mönsteråsviken (M7M).

7.2.4 Mönsterås bruk

Vid tubens inre del (MB3MS) följdes art-ökningen 1995 av en abundansökning 1996hos mjukbottenfaunan, i och med ett storttillskott av oligochaeter och Östersjömuss-lor.Tillskottet av musslor utgjordes av yng-re individer och påverkade inte den totalabiomassan (medelvikten per individ mins-kade från 126 mg 1995 till 28 mg 1996).Även längre ut på MB6MSf ökade indi-vidtätheten. Förstärkningen i antal där ut-gjordes framför allt av tusensnäckor, menäven oligochaeter samt havsborstmaskenPygospio elegans ökade märkbart. De tresenaste årens negativa utveckling av bio-massan höll i sig 1996 och orsakades av enviktreduktion hos sandmussla (Mya arena-ria). Allra längst ut på denna gradient itubens längdriktning (MB210MSf) märktesinga förändringar jämfört med 1995.


34

MB3MS

050

100150200250300

-91 -92 -93 -94 -95 -96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.10 Förändringar av artantal,abundans och biomassa under åren 1991-1996 vid tubens inre del(MB3MS).

Vid de övriga nio lokalerna i recipienteninträffade förändringar företrädesvis förbiomassan jämfört med 1995. De högstabiomassorna av Östersjömusslor återfannsalltjämt ute i Kalmarsund, men vid ett parlokaler minskade dessa (MB8M,MB17MSf). Förekomst/avsaknad av blå-musslor förorsakade stora fluktuationer ibiomassa mellan olika år och lokaler. Avdenna anledning ökade biomassan vid NOSvartingskär (lokal MBY10MS) och SSvartingskär (MB8M) och den minskadevid Långskär (MB220MSf). NO Gåsö(MB230MSf) registrerades en allmän ök-ning i antal hos många arter, främst av tu-sensnäckor och även av Östersjömusslormen den senares dominans minskade ändåfrån 60 till 35 %. Den höga abundans-minskningen av vitmärlor vid en av djuplo-kalerna (MBY8MS) hade ingen motsvarig-het vid den andra djuplokalen(MBY12MS).

MB6 MSf

050

100150200250300

-91 -92 -93 -94 -95 -96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.11 Förändringar av artantal,abundans och biomassa under åren 1991-1996 vid tuben vid Soleskär(MB6MSf).

MB210MSf

0

100

200

300

400

-91 -92 -93 -94 -95 -96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.12 Förändringar av artantal,abundans och biomassa under åren 1991-1996 vid SvartingskärMB210MSf).

Fem av elva hårdbottenstationer saknadesammanhängande tångbälte och på fyra avdessa förekom ingen blåstång. StationMB5HI på NV delen av Gåsö hade förloratsitt bälte sedan föregående år och på stationMB16HI vid Utterskär hade antalet profilermed bälte minskat från tre 1995 till två1996. Rödalgsprover insamlades från åttastationer. På de övriga stationerna saknadessubstrat på aktuellt djup. Växtsamhället varlikartat på de flesta stationerna och domine-rades av rödalgen fjäderslick, liksom på deflesta andra stationerna i länet med en lik-artad exponeringsgrad. Artantalet var rela-tivt litet på flera av stationerna (4-10 taxa).En stor likhet mellan stationerna kundeäven konstateras för djurens individrike-dom. Stationerna vid NV Gåsö och Ekö


35

(MB5HI och MB12HI) hade dock lägreindividtäthet än övriga stationer i recipien-ten. Artantalet var måttligt (13-17 taxa)och tånggråsuggan hade sin största före-komst i länet på stationerna närmast ut-släppstuben.Provfisken bedrevs enligt fiskeriverketsrutiner (Thoresson, 1992) under tre veckorpå högsommaren, med start i slutet av juli,på fyra sektioner (delområden) i närområ-det och på en sektion inom ett referensom-råde i Misterhults skärgård. Sektionernahar tilldelats lokala namn.Inom varje sektion fiskades på åtta fastastationer. Vid Björnö (sek 4) fiskades dockpå ytterligare två stationer vid ett enda till-fälle. Stationerna utgjorde ett urval av destationer som fiskades 1995. Stationer somgivit avvikande resultat eller varit särskiltkänsliga för störningar hade tagits bort vid

urvalet. Syftet är att stationernas antal skallreduceras ytterligare under kommande år.Fördelningen av ansträngningarna framgårav tabell 7.1. Trettiosex ansträngningargjordes i alla områden utom vid Vållö.Störda ansträngningar registrerades vid sjutillfällen, i samtliga fall orsakade av att nä-ten satts igen av drivande fintrådiga alger.Störningarna var jämnt fördelade på sektio-nerna i recipienten och förekom ej i refe-rensområdet vid Vinö. Vattentemperaturenvar mycket låg i början av fiskeperiodenefter en kall julimånad med ett stort inslagav västvindar. Fiskeperioden bjöd dock påvackert väder med en successiv uppvärm-ning av vattnet till ca 20°C. Medeltempe-raturen vid fiskestationerna var dock 2,5-3,5 °C lägre än 1995.

Tabell 7.1. Sammanställning av fiskeansträngningar samt vattnets medeltemperatur vid redska-pen. Störda ansträngningar ges inom parentes. En ansträngning motsvarar fiske på en stationunder en natt.

Sektion kod Antal fiskadestationer

Antal anstr. Vattnets medel-temperatur

Vållö MB1F 8 35(1) 16,2Svartö MB2F 8 36(2) 16,9Ödängla MB3F 8 36(1) 14,9Björnö MB4F 10 36(3) 15,6Vinö RefMBf 8 36(0) 14,5

Den totala fångsten i de fem sektionernauppgick till närmare 16000 fiskar. Liksomföregående år dominerade abborre, björknaoch mört. De skillnader i fördelning mellanarterna som observerades 1995 kvarstod,med ett större inslag av abborre och björk-na i referensområdet och mera mört i om-rådena nära bruket. I områdena Ödänglaoch Björnö var dock mörtfångsterna betyd-ligt mindre än 1995. Fångsterna av abborre

hade minskat betydligt i alla områden, vil-ket till stor del kan tillskrivas den lägrevattentemperaturen. Abborren var dockfortfarande 3-6 gånger vanligare vid Vinö.Gädda förekom mycket sparsamt vid Vållö,Svartö och Ödängla, men var något vanli-gare vid Björnö och Vinö. Skillnaden be-döms dock rymmas inom naturlig variationför rekrytering av de unga gäddor somnormalt dominerar fångsten av denna art.


36

Tabell 7.2. Antal per station och fisketillfälle samt standardavvikelse för provfisken vid Möns-terås Bruk och referensområdet Vinö sommaren 1996..

Vållö Svartö Ödängla Björnö Vinömedel s medel s medel s medel s medel s

Abborre 3,49 1,12 3,41 1,69 2,40 1,53 1,68 1,18 9,89 2,62Björkna 6,47 4,76 2,29 2,87 2,68 2,24 3,93 3,58 8,35 3,46Gers 0,09 0,14 0,16 0,16 0,25 0,27 0,30 0,24 0,64 0,37Gulål 0,01 0,03 0,01 0,02Gädda 0,07 0,07 0,10 0,07 0,08 0,04 0,18 0,17 0,20 0,13Id 0,03 0,04 0,02 0,05 0,02 0,03 0,01 0,02 0,01 0,01Mört 21,02 5,29 16,18 11,16 8,76 6,29 5,80 3,82 7,16 3,82Oxsimpa 0,01 0,02Ruda 0,01 0,02Sarv 0,01 0,03 0,03 0,04 0,36 0,42 0,02 0,02 0,01 0,02SikSkarpsill 0,01 0,02Skrubb- 0,16 0,16 0,09 0,12 0,05 0,08 0,07 0,11 0,07 0,06skäddaStrömming 0,03 0,07 0,11 0,13 0,19 0,15 0,10 0,21 0,84 0,72Tånglake 0,01 0,02Vimma 0,01 0,02

Alla arter 31,39 7,58 22,40 14,70 14,81 8,64 12,10 7,68 27,16 7,12

Årsklassen av abborrar födda 1992 utgjor-de liksom föregående år ett stort inslag ifångsten i alla områden. De domineradestarkt i områdena Svartö, Ödängla ochBjörnö. Årsklassen från 1993 var förhållan-devis stark vid Vållö och abborrar från1994 var vanligare vid Ödängla och Björnö.Ålderfördelningen i de olika delområ-

dena i recipienten var mindre likartad 1996än 1995. Skillnaden mellan recipienten ochreferensområdet vid Vinö kvarstår dockavseende förekomsten av äldre abborrar.Dessa var betydligt mera ovanliga i bruketsnärområde, både totalt och uttryckt somprocentuell åldersfördelning. Vid Vållösaknades exempelvis helt abborrar äldre änsex år.

0

10

20

30

40

50

60

70

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

%

Vin ö

Bjö rnö

Ö d ä n g la

Svartö

Vållö


37

Figur 7. Åldersfördelning för abborre vid Mönsterås Bruk och i referensområdet vid Vinö1996.

Tänkbara orsakerna till den avvikande ål-dersstrukturen i recipienten kan antingenvara en onormalt hög dödlighet och/elleratt reproduktionen fungerat annorlunda. Ensvag reproduktion av bl.a. abborre konsta-terades vid undersökningar 1989 och 1990nära avloppstuben i Lervik, medan godrekrytering konstaterades vid Ödängla ochBjörnö (Grahn, 1990). Motsvarande ål-dersklasser (6 och 7 år) var sällsynta ifångsterna 1996, vilket indikerar en högdödlighet. Unga abborrar var relativt ovan-liga i flera av områdena i recipienten 1996,men det bedöms ännu vara för tidigt för attavgöra med säkerhet om reproduktions-störningar förekommer eller ej.

Tånglaken är vanlig utefter större delen avSveriges kuster. Den är mera stationär ände flesta andra arter och uppehåller sig fö-reträdesvis nära kusten. Den är mest aktivvid låga vattentemperaturer och man antaratt den uppehåller sig något djupare underden varma årstiden. Tånglaken ersatte ab-borre som målart för fysiologiska studier1996 efter det att båda arterna testats pa-rallellt under 1995.

Induktion av EROD i fisklever har visatsvara en känslig biologisk respons för attpåvisa tidiga subletala effekter hos fisk somexponeras för skogsindustrins avloppsvat-ten (Andersson et al., 1988; Förlin et al.;1995). EROD är ett avgiftningsenzym ilevern som induceras när fisken exponerasför vissa gifter, som t.ex. polycykliskakolväten (PAH). Det är emellertid inteklarlagt vilka PAH eller andra ämnen iskogsindustrins avloppsvatten som orsakarinduktionen. EROD-aktiviteten mäts hostånglakehonor från två lokaler i närrecipi-enten för Mönsterås Bruk samt från en när-och en fjärreferens. Under november 1996genomfördes provtagning på fyra lokaler:Gåsö och Svartingskär närmast utsläppstu-ben, Yttre Långskär ca 4 km söder om tu-

ben och Marsö i den södra delen av Mister-hults skärgård. Fisket och provtagningenföljde tidigare utarbetade rutiner (StatensNaturvårdsverk, 1994) och genomfördes avpersonal från Fiskeriverket och GöteborgsUniversitet. Inga signifikanta skillnaderkunde beläggas för EROD hos tånglakarnai recipienten jämfört med referenslokalerna(Bilaga 2.7). Resultaten överensstämmermed motsvarande undersökningar på tång-lake 1995 och även med tidigare undersök-ningar av abborre 1990 (Balk et al., 1993).Vid 1996 års undersökningar var dockEROD-aktiviteten något högre på Svar-tingskär närmast tuben och på närreferen-sen vid Yttre Långskär. Kommande årsundersökningar får utvisa om detta endastär en tillfällighet eller om det är en tidigsignal för belastning av EROD-inducerandeämnen i de aktuella områdena. EROD-värdena hos tånglake från undersökningen1996 var högre än 1995. Kontrollunder-sökningar har inte kunnat påvisa någramättekniska felaktigheter. Kommande årsmätningar får visa om resultaten eventuelltspeglar mellanårsvariationer för EROD hostånglake.Tånglaken föder levande ungar under vin-tern. Leken sker under sensommaren ochynglen utvecklas därefter i flera månader ihonans könsorgan, där de tillgodogör sigföda från sin egen gulesäck och även kantillgodogöra sig en näringslösning som ut-söndras av honan. När ynglen släpps avhonan har de nått en längd av 40-50 mm.Skogsindustriella utsläpp kan ha en negativeffekt på ynglens utveckling, vilket på ettenkelt sätt kan påvisas genom registreringav yngelantal och utvecklingsgrad.Yngelkontroll i recipienten och i referens-området i Misterhults skärgård genomför-des på försök för första gången 1995.Fr.o.m. 1996 ingår denna undersökningstypi det ordinarie kontrollprogrammet.


38

I början av november 1996 insamlades 50honor från vardera områdena Ödängla ochBjörnö (Svartingskär resp Yttre Långskär) irecipienten samt från ett referensområdevid Marsö i Misterhults skärgård. Resulta-ten av yngelkontrollen återges i bilaga 2.7. IÖdängla och Björnö registrerades ävenförekomst av hanar och juvenila honor. 25av honorna från respektive område ingick i

den fysiologiska analysen. Honorna frånMarsö var något större än i övriga områ-den. Ynglens antal och sammanlagda viktvar större i de båda områdena i recipienten,men de var i gengäld något kortare. Före-komsten av döda yngel var större i refe-rensområdet. Hög yngeldödlighet hos tvåhonor låg bakom skillnaden.Resultaten överensstämmer väl med vadsom observerades 1995 och ingenting tyderpå att tånglakarnas yngelutveckling harpåverkats negativt i recipienten för Möns-terås

7.2.5 Oskarshamn

Sedimentens halt av organiskt materialökade vid alla tre lokaler i denna recipient.Detta fick en kvalitetsförsämrande effekt påmjukbottenfaunan och dominansen av fjä-dermygglarver ökade, utom i Oskarshamnshamn. Antalet fjädermygglarver ökadeframför allt i Påskallavik (O6MS) och Ös-tersjömusslorna, som dominerade före1995, försvann nästan helt. Situationen vidGrimskalledjupet (O8MS) var liknande medökad abundans p g a fjädermygglarver, menvärdet för biomassan vände upp tack vareen förstärkning av Östersjömusslor. IOskarshamns hamn (O7MS) försämradesfaunans status ytterligare.

O8MS

0

50

100

150

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10)

B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

Art

anta

l


Figur 7.13 Förändringar av artantal,abundans och biomassa under åren 1989-1996 vid Grimskallefjärden (O8MS).

Tångbältena på de tre stationerna i Oskars-hamnsrecipienten hade förändrats mycketlite sedan 1995. På stationerna närmastcentralorten (O10H och O14H) förekombälten på två respektive en av fem profiler,medan stationen vid Storö utanför Påskal-lavik (O12H) hade blåstångsbälten på fyraprofiler. Betning förekom i svag till måttligomfattning, nedslamningen var måttlig ochpåväxten på tången förhållandevis kraftig, isynnerhet på stationen vid Bergholmen norrom Oskarshamns hamn. Rödalgsbältet do-minerades av fjäderslick på den exponeradestationen vid Tällskär, men var kraftigtdominerat av fintrådiga brunalger på deövriga, mera skyddade stationerna. Djur-samhället dominerades på dessa stationerav tusensnäckor och biomassan var relativtliten.

7.2.6 SAFT NIFE / Smålandshamnar AB

Blåmussla har analyserats med avseende påinnehållet av metallerna kadmium och nick-el i två stationer. I stationen N3Me liggerhalten av kadmium cirka två gånger överbakgrundsnivån I övrigt är halterna mernormala.Blåstångens innehåll av bly, koppar ochnickel har analyserats i station N3Me. Hal-ten av bly och koppar ligger cirka 15 gång-er över bakrundsnivån


39

7.2.7 Figeholms Bruk

I den grunda delen av denna recipient(FB1M) registrerades en ökning av denorganiska halten i sedimentet, som jämteVirån var den högsta 1996. Artantaletminskade från 18 till 11, vilket delvis be-rodde på att endast halva provytan jämförtmed 1995 analyserades. Artantalet är enfunktion av provytan, utom i artfattiga bi-otoper. Samma fenomen som i Kalmar-recipienten, med minskande art- och indi-vidantal hos vissa insektsarter observeradespå 2,5 m (FB1M). Misstanken om en ut-kläckning av insekter, beroende på högtemperatur, förelåg således också vid Fige-holms Bruk på den grundaste lokalen.Emellertid förblev abundansen oförändrathög, beroende på att de akvatiska glatt-maskarna (Oligochaeta) ökade i antal ochdominans (77 % av faunan). Biomassanfördubblades och en stor del av viktökning-en bestod av rovborstmaskar.

I det djupa avsnittet (FB2M) noterades entrefaldig ökning av abundansen. Oligocha-eter och fjädermygglarver stod för dennaökning och tillsammans utgjorde de 85 %av faunan liksom 1995. På båda lokalernautanför Figeholms Bruk ökade Östersjö-musslornas biomassa dramatiskt.

FB2MS

0

50

100

150

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

x10

) B

iom

assa

(g/m

)

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.14 Förändringar av artantal,abundans och biomassa under åren 1989-1996 vid Träggesholmen (FB2MS).

Hårdbottenstationen vid Grytsholmen iFågelöfjärden utanför Figeholm hade ettblåstångsbälte med drygt en meters djuput-bredning och enstaka tångplantor förekomned till 3,4 m djup. Förändringarna från1995 var små, men enstaka plantor påträf-fades då ca 1 m djupare. Betningen varmåttlig och nedslamning och påväxt om-fattande. Biomassan i rödalgsbältet var denminsta bland länets stationer och dess djur-samhälle dominerades av få med storamusslor.

7.3 Norra Skärgårdsområdet

7.3.1 Hydrografi (OKG1V, REFV3,VS1V, V6VMS, V22V, V3V, REFV2,S1VMS, S2VMS)

Topografin i det norra skärgårdsområdetskiljer sig markant från södra och norraKalmarsund. Av det skälet varierar därförförhållandena i vattnet betydligt mer här.Siktdjupsmedel ligger strax över 4 meter,och varierar inte särskilt under året. Destörsta siktdjupen är uppmätta utanförSimpevarp med bland annat 11 meter i ja-nuari. Under april är närsalterna fortfarandehöga i de inre belägna stationerna, medande börjar ta slut utanför Simpevarp ochVästervik samt i Syrsan. I Sjöängsviken iLoftahammar är halterna mycket höga un-der större delen av året.De högsta årsmedelvärdena för klorofyllnoterades förutom i Sjöängsviken på sta-tionerna VS1V utanför Västervik samt RefV2V i Gamlebyviken.

På grund av den höga tillrinningen underförsommaren uppmättes de högsta TOC-värdena under juni på samtliga stationer idet norra skärgårdsområdet.Syrgasnivåerna i bottenvattnet var somvanligt låga på vissa stationer belägna i de


40

inre vikarna, som har dålig vattenomsätt-ning. De lägsta värdena uppmättes underden senare delen på året från augusti. Sta-tioner med total syrebrist vid något tillfällevar V3V i Valdemarsviken, V22V i Skaftetsamt V6VMS vid Blankaholm.På station Ref V2V i Gamlebyviken upp-mättes succesivt sjunkande syrehalter un-der hela året. En stabil salthalt i bottenvatt-net indikerade dåligt utbyte av bottenvatt-

net. Först i februari -97 fanns indikationerpå att bottenvattnet förnyats.Temperatur- och saltskiktningen i det norraskärgårdsområdet var mer framträdande äni de södra områdena. På ett flertal av deinre skärgårdsstationerna bestod ytlagret avett utsötat skikt, som uppträdde under våroch försommar, då tillrinningen var somstörst.

Månad

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec

Syr

gash

alt (

ml/l

)

0

1

2

3

45

10

15

OKG1-VOKG1-V

OKG1-VOKG1-V

OKG1-VOKG1-V

OKG1-VOKG1-V

OKG1-VOKG1-VREF V3

REF V3

REF V3REF V3

REF V3REF V3

REF V3REF V3REF V3REF V3

REF V3REF V3REF V3REF V3

REF V3

REF V3

V6-VMS

V6-VMS V6-VMSV6-VMS V6-VMS

V6-VMS

V6-VMS

V6-VMS

V6-VMS

V6-VMS

V22-V

V22-V

V22-V

V22-V

V22-V

V22-V

V22-V

V22-V

V22-V

V22-V

V22-V

VS1-VVS1-V

VS1-V

VS1-V

VS1-VVS1-VVS1-V

VS1-V

VS1-VVS1-V

V3-VV3-V V3-V

V3-V

V3-V

V3-V

V3-V

V3-V

V3-V

REF V2VREF V2VREF V2VREF V2VREF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2VREF V2V

REF V2VREF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2V

REF V2V

V1-VV1-V

V1-V

V1-V V1-VV1-VV1-VV1-V

V1-VV1-V

V1-V.32

V1-V.32

V1-V.32S2-VMS

S2-VMS

S2-VMS

S2-VMS

S2-VMS

S2-VMS

S1-VMSS1-VMS

S1-VMS

S1-VMSS1-VMS

S1-VMSS1-VMS

S1-VMS

S1-VMS

S1-VMS

Figur 7.15 Uppmätta syrgashalter i norra skärgårdsområdet 1996.

7.3.2 OKG ABTydliga försämringar av blåstångsbältenasstatus hade inträffat för stationen närmastkylvattenutsläppet (OKG2H). Bältet hadedär försvunnit på två av fem profiler. Etttidigare försvagat bälte på stationen norrom kraftverket (OKG1H) hade försvunnithelt vid dykningarna 1996. Här falls dockett bälte av sågtång på 4-5m djup. Situatio-nen för blåstången på stationen vid StoraRönnen (OKG3H) söder om Simpevarphade förändrats mycket lite från föregående

år. Växtsamhällena i rödalgsbältet var väl-utvecklade och bland de artrikaste i länet.Den norra stationen hade länets störstabiomassa och också den högsta biomassanför gaffeltång. Djursamhällena var art- ochindividrika och domineradesav blåmusslor.


41

Inslaget av algsnäckor var högt i förhållan-de till övriga områden och den södra loka-len hade ett stort inslag av tusensnäckor.

7.3.4 Västervikssågen

Mjukbottenfaunan i Skeppbrofjärden upp-visade inga förändringar - artminskningenvar ej reell i och med att provtagningsytanminskade 1996. Tre av de fem proven vartyvärr inte konserverade, så statistikenbygger på enbart två prov. Summan avantalet arter av två prov blir alltid lägre änantalet för fem prov, eftersom fler artertillkommer för varje prov som analyseras.

VS2MS

0

50

100

150

200

250

300

-89

-90

-91

-92

-93

-94

-95

-96

Abu

ndan

s (in

d/m

2 x 1

0)B

iom

assa

(g/m

2 )

0

5

10

15

20

Art

anta

l


Figur 7.16 Förändringar av artantal,abundans och biomassa under åren 1989-1996 vid Skeppsbrofjärden (VS2MS).

7.3.5 Västervik

Utvecklingen av mjukbottenfaunan i Syrsanstyrs helt och hållet av vitmärlornas be-ståndsvariationer. Vid Röholmen (lokalS2VMS) uppnåddes ett väntat abundans-

maximum, men i inre Syrsan (S1VMS)förelåg troligen något slag av störning imiljön, eftersom uppgången i antal hos vit-märlorna uteblev.

I Lusärnafjärden (V14MS), där artrikedo-men fortfarande var hög och faunan varopåverkad av de problem som känneteck-nade recipienten i övrigt, fick beståndet avÖstersjömusslor ett uppsving. Däremotinfann sig inte några större mängder vit-märlor. Deras antal har varierat år från åroch inte visat något "normalt" utvecklings-mönster.

I enlighet med tidigare rön var mjukbot-tenfaunan vid merparten av lokalerna svagtutvecklad och visade att eutrofieringspro-blemen kvarstod. Ökningen av Östersjö-musslor 1995 innebar endast en tillfälligförbättring vid V12MS norr Västervik iGamlebyviken.

7.4 Fiskodlingar

Faunan undersöktes vid åtta fiskodlingarundersöktes, men resultaten från Ölandslax,Nävelsvik, presenteras inte eftersom deinställt betalningarna. De flesta lokalernahade gyttjig botten och den högsta organis-ka halten uppmättes vid Våneviks bådalaxodlingar.

Inga livlösa bottnar registrerades från över-siktsproven, som togs i nära anslutning tillkassarna. Östersjömusslor dominerade ochförekom i riklig mängd i vissa fall. Vid Vå-neviks laxodling, Marseholm, noteradesdock en stark odör av svavelväte och följd-riktigt bestod faunan uteslutande av röda,hämoglobinhaltiga fjädermygglarver.

Marseholm/Vånevik(Våneviks Lax AB)Både abundans och biomassa ökade vidMarseholm (MARM2) respektive Vånevik(VANM2). De akvatiska glattmaskarna


42

(Oligochaeta) ökade med 1 000 individerper kvadratmeter vid Marseholm och togdärmed över dominansen i antal från fjä-dermygglarverna. Vid Vånevik ökade fjä-dermygglarverna markant i antal utan attändra dominansförhållandena. Ett kraftigtbestånd av rovborstmaskar - antalsmässigtdet största i länet - tillkom också 1996.Biomasseökningen berodde på viktökning-en hos Östersjömusslor vid båda fiskod-lingarna.

Tångbältena vid odlingarna var liksom fö-regående år förhållandevis välutveckladeoch täckningsgrad och djuputbredninguppvisade inga anmärkningsvärda föränd-ringar. Påväxt och nedslamning var omfat-tande och betskador saknades.

Skavdösund (Skavdö Lax AB)Biomassan och abundans ökade väsentligtför blåmusslorna. Beståndet av de tidigaredominerande Östersjömusslorna stärktesockså och totalbiomassan ökade från 80 till140 g per kvadratmeter. Artrikedomen varfortfarande förhållandevis stor.Fiskodlingen i Skavdösund hade liksomföregående år ett högvuxet tångbälte medhög täckningsgrad ner till ett djup av drygt1,5 m. Betskador saknades och påväxten avfintrådiga alger var måttlig liksom nedslam-ningen. Tången hade en förhållandeviskraftig påväxt av mossdjur.

Grytholmen (Skandinavian Seafood AB)Vid den ena lokalen, GRYM2, ökade anta-let vitmärlor och i viss mån även antaletÖstersjömusslor, vilket resulterade i attabundansen blev betydligt högre än 1995.Inga större förändringar kunde iakttagasvid GRYM4 och vitmärlorna domineradealltjämt.

Båda stationerna, vid Grytholmen och vidMörkholmen, hade för området välutveck-lade tångbälten. Det vid Mörkholmen hadevuxit till i djupled och sträckte sig till när-mare 3 m djup. Både påväxt och nedslam-

ning var omfattande, men betningsskadorförekom endast i ringa omfattning vidMörkholmen.

Vidö (Malmöns Laxodling AB)En biomasseökning för mjukbottenfaunanvid Vidö (VIDM2) på 30 g mellan 1995och 1996 utgjordes enbart av Östersjö-musslor. Abundans och biomassa var dockförhålllandevis låga jämfört med de övrigafiskodlingarna och Östersjömusslor domi-nerar både i antal och vikt med över 90 %.Inga vitmärlor påträffades 1996.

Blåstångsbältet vid odlingen vid Vidö varförhållandevis svagt utvecklat med kraftigpåväxt och nedslamning. Betningen varkraftig vid strandlinjen, men förekom ej påstörre djup. Enstaka tångplantor förekomså djupt som 7 m. Nyrekryteringen varmåttlig.

Jutskärs fiskodling (tidigare Salknappen)Den utomordentligt höga biomassan vidJutskärs fiskodling (SALM2), där substra-tet var sandigt precis som vid Skavdösund,var orsakad av ökningar inte bara av viktenhos Östersjömusslor utan även hos hjärt-musslor (Cerastoderma glaucum). Total-biomassan ökade med 65 g mellan 1995och 1996. Ingen annan fiskodling drabba-des av någon abundansminskning, men härdecimerades antalet tusensnäckor - bådeHydrobiidae och Potamopyrgus antipoda-rum - samt Östersjömusslor. Artrikedomenvar dock lika stor som vid Skavdösund.Blåstångbälte saknades i odlingens närom-råde och bottnen var i stor utsträckningtäckt av fintrådiga grön -och brunalger.Mindre bestånd av blåstång påträffades ochdessa var ganska starkt betade.

Gärdesholmen (Gärdesholmens fiskodling)Gärdesholmen (GARM2) var den endafiskodling där biomassan och vikten avÖstersjömusslor minskade. Dessutom hadebeståndet av hjärtmusslor försvunnit 1996.


43

Stationen hade ett bälte av blåstång på 0.3-1,8 m djup med en täckningsgrad av ca25%. Tången hade en kraftig påväxt avfintrådiga brunalger. Unga plantor förekomrikligt och betskador förekom ej.

0500

100015002000250030003500

MA

RM

2

VA

NM

2

SKSM

2

GR

YM

2

GR

YM

4

VID

M2

SALM

2

GA

RM

2

anta

l ind

./m

Övriga

Nereis diversicolor

Oligochaeta

Chironominae

Macoma balthica

Monoporeia affinis

Figur 7.17 Abundans för mjukbottenfauna vid fiskodlingar 1996.

0

50

100

150

200

MA

RM

2

VA

NM

2

SKSM

2

GR

YM

2

GR

YM

4

VID

M2

SALM

2

GA

RM

2

g/m

Övriga

MonoporeiaaffinisChironominae

Mytilus edulis

Mya arenaria

Macomabalthica

Figur 7.18 Biomassa för mjukbottenfauna vid fiskodlingar 1996.


44

samordnad kustvattenkontroll i kalmar lÄn …genom sgu försorg sattes fem sediment-fällor ut i...

Documents