Räddningsverkets tidning • Nr 6 • oktober 2001

Foto: SCANPIX

2 Sirenen Nr 6 ● 2001

in ledaren

Under de senaste två veckorna har rege-ringen lämnat två viktiga propositionertill riksdagen; budget- och försvarspropo-

sitionerna. Formuleringarna i de båda regerings-förslagen är sådana att vi både på kort och pålång sikt kan intensifiera vårt arbete med sam-hällets skydd mot olyckor.

När jag började som generaldirektör på Rädd-ningsverket flaggade jag för att det kunde varadags för förändringar av den civila delen av to-talförsvaret. Översynen av den militära delenhade ju slutförts. Räddningsverkets andel avbudgeten på detta område är också i krympan-de, helt i konsekvens med regeringens beslut attändra inriktningen av det civila försvaret. Dennaförändring innebär att satsningar ska göras föratt minska sårbarheten i infrastrukturen. Denmer traditionella försörjningsberedskapen, lik-som det mesta av befolkningsskyddet bör, enligtregeringen, reduceras väsentligt.

Ansvar för krishanteringFörslaget om en ny planeringsmyndighet tycksbli verklighet – om riksdagen vill. Vad detta kankomma att innebära för Räddningsverket går detinte att i nuläget ha någon klar uppfattning om.För det första är propositionen inte särskilt pre-cis i skrivningarna och för det andra tänker rege-ringen återkomma i den civila propositionennästa vår. Men det verkar i alla fall klart attvi med vårt sektorsansvar för skydd motolyckor ska svara också för krishanterings-arbetet inom området.

Civil krishantering har fått enframträdande plats i propositionen– inte minst den internationella.Räddningstjänst är ett av fyra prio-riterade områden inom EUs kris-hantering och vi kan vara alldelessäkra på att Räddningsverketkommer att spela en viktig roll idet sammanhanget. Sverige skasom medlemsland bidra medräddningstjänstexperter för in-satser i samband med kris-hantering, men också medexperter för utvärdering avresursbehov och med an-nan specialistkompetens.

Höjd beredskapFör vår del innebär det attvi måste höja den beredskapvi redan har. Fler måste utbil-das och vi ska i övrigt se över för-utsättningarna för att motsvara kra-ven i -beslutet. Den mekanismför samordning av räddningsinsat-ser som kommer att inrättas nästa år, in-nebär ökat engagemang för Räddnings-verkets del.

Utbildningen av civilförsvarspliktiga ska enligtregeringens förslag nu minskas rejält. Sedan tidi-gare är beslutat att utbildningen av civila bered-skapsmän upphör helt från och med nästa år. Iår utbildar vi . Antalet räddningsmän skaminskas från i år till nästa år och år.

Denna minskning innebär förstås nya förut-sättningar för verksamheten vid skolorna. Menen annan och på sikt väsentligare omställning ärden som kommer att krävas när ny yrkesutbild-ning ska införas. I budgetpropositionen talastydligt om att regeringen vill se en förbättrad ut-bildning.

Omställning för skolornaI juni fick vi regeringens uppdrag att vidareut-veckla det förslag, som vi lämnade hösten .Direktivet var att presentera förslag till ett ut-bildningssystem som bättre ska tillgodose dekommunala behoven – för hela politikområdetSkydd mot olyckor. Detta arbete bedriver vi pa-rallellt med att aktivt medverka i Harald Dryseli-us´ revision av räddningstjänstlagstiftningen ochmed översynen av rekrytering av deltidsbrand-män. Följden av denna sannolikt omfattande ut-bildningsrevision blir en omställning på fram-förallt skolorna.

Det känns angeläget att också lyfta fram vadbudgetpropositionen säger om vårt arbeteinom Skydd mot olyckor, som vi efter den oktober har ännu större ansvar för. Regering-ens inriktning är mycket tydlig på att samhäl-

lets förmåga att förebygga och hanteraolyckor måste utvecklas och att det före-byggande arbetet ska prioriteras.

Vi har alltså mycket starkt stöd frånuppdragsgivaren när vi låter den före-byggande verksamheten bli det kan-ske mest framträdande området i vårverksamhet.

Nya medarbetareNär ni läser det här har Räddningsver-ket fått tjugotalet nya medarbetare.Från den oktober är Sprängämnesin-spektionens uppgifter överförda till

Räddningsverket. Vi har numera ansva-ret också för verksamhet med brandfarliga

och explosiva varor. Vår ambition är att viska kunna motsvara intressenternas högtställda förväntningar på en service, minstlika god som den de vant sig vid.

Vi hälsar på det här sättet våra nya medar-betare varmt välkomna till Räddningsverket

och tror på ett gott samarbete med alla nya ak-törer på detta verksamhetsfält.

Christina Salomonson, Generaldirektör, Räddningsverket

Nu kommer förändringenav det civila försvaret

innehållnyheterObservatörerna rapporterar från New York …4Internationell styrka blir svensk riksresurs? …5Regel med många brandmän i huset ………6Tetra-systemet hotat ………………………7Barents Rescue – största civila övningen …8-11Snabba insatser vid bussolycka ……………11Sprängämnesinspektionen dyker upp …12-13Stora skador vid brand i färglager …………14Brandman kan bli räddningschef? …………15Ny storbrand i återvinningslager …………16IR-hjälmen kräver tre rökdykare …………17Sundsvall satsar på ungdomskåren ………20

uppslagetSveriges minsta brandstation ……………18Nya veteranlistan ………………………19

reportage/IslandFyra chefer med svensk utbildning ………21Sirenen följde nattskiftet i Reykjavik ………22Lämnade Lund för att utveckla Island………24Brandstationen blir säkerhetscentrum ……25Tolv larm om året i fyra kommuner ………26Högtryck är melodin ……………………27Amerikansk prägel i Keflavik ………………28

erfarenheterRökdykare drogs ut medvetslös……………30Bra exempel på brandutredning …………31

nyutgivetSenaste utgåvorna från Räddningsverket 32-34

ordet frittBättre beredskap mot naturolyckor behövs 36Deltidare på prio 1-larm guld värda ………37Ebba Frick kräver svar av Räddningsverket …38Bättre med rutinerad konsult som rådgivare 38Märkliga slutsatser om sprinkler …………39Därför behöver monopolet behållas ………39Skrämmande konkurrens med skattepengar 40

sista sidanLivet har blivit lättare i Uppsala ……………44

OMSLAGSBILDEN:Brandmännen är USA:s nya hjältar efter terrorat-tackerna. ”The Bravest” kallas de på bandrolleröver hela staden. Cirka 350 brandmän miste livet när skyskrapornakollapsade. På bilden söker kollegor efter sinaförsvunna arbetskamrater och andra offer i deenorma högarna av bråte och stålskelett.

Foto: Scanpix

SirenenRäddningsverkets tidning

Sirenens uppgift är att beskriva ut-vecklingen inom Räddningsverketsansvarsområden och stimulera tilldebatt i dessa frågor. Enbart Inle-daren på sidan 2 är att betraktasom Räddningsverkets officiellalinje.

Ansvarig utgivare: Stig Dahlén.

Adress: Sirenen, L 257, 651 80Karlstad.Telefax: 054–13 56 40e-post: sirenen@kd.srv.sePrenumeration är gratis. Beställesskriftligt genom att skicka in prenu-merationstalongen som finns i slu-tet av varje nummer.Upplaga: 39 000 exemplar.

Stig DahlénChefredaktör och an-svarig utgivare

054–13 51 04, e-post:stig.dahlen@kd.srv.se

Per LarssonReporter054–13 51 02e-post:per.larsson@kd.srv.se

Gunno IvanssonLayoutare, reporter

054–13 51 06e-post: gunno.ivans-son@kd.srv.se

Adressändring görs genom attfylla i talongen som finns i slutetav varje nummer. Talongen faxaspå nr: 054-13 56 40 eller skickas

till: Prenumeration, Sirenen, L 257,651 80 Karlstad. Kom ihåg att uppge gamla adres-sen vid adressändring!

Tryck: VLT Press, VästeråsTryckt på miljövänligt papper.Nästa nummer, 7/01, utkommerden 8 november.

3Sirenen Nr 6 ● 2001

Tidigt insatta brandmän gerambulansen ökad möjlighet

debattVälkommen att delta i ”Debatt”!Inläggen på denna sida måste vara underteck-nade med namn. Kontakta redaktionen innan duskriver. Telefon 054 - 13 51 04.

Textlängd cirka 50 maskinskrivna rader eller om-kring 4 000 tecken (inklusive blanksteg). Adress:”Debatt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. E-post:sirenen@kd.srv.se

Jag har den senaste tidenföljt debatten om brand-männens så kallade sjuk-

vårdslarm. Argumenten motdenna typ av verksamhet ärofta desamma och enligt minmening grundade på okun-skap. I Uppsala kommun star-tade vi en verksamhetmed sjukvårdslarm på deltids-brandstationerna. Verksam-heten omfattar hela länet se-dan . Vi har sedan startenfått in rapportblanketter frånalla larm, i dag cirka .

Detta material gör det lätta-re för oss att hitta en lämplignivå på utbildning och utrust-ning. Vår inställning är att deåtgärder som brandmännenska utföra, ska vara lätta attlära sig, det ska vara lätt attgenomföra repetitionsutbild-ningar, de ska ha en god effektför patienten och risken förfelbehandling ska vara mini-mal. Att mäta effekten av in-satt behandling är dock svårt.

Mer än halverat tidenDet enda vi med säkerhet kanmäta är tiden från larm till på-börjad behandling. Framkör-ningstiden för ambulansen tillpatienter boende på lands-bygden är cirka minuter.Den genomsnittliga tiden frånlarm tills det finns en deltids-brandman framme, ligger på, minuter. Genom att ut-nyttja en redan befintlig re-surs har vi mer än halverat ti-den för att kunna sätta in ba-sala, livräddande åtgärder.

Signaturen "leg. sjuksköter-ska”skrev i sin in-sändare ”att skamedicinskt okun-niga brandmänbörja leka läkareär vi snart illaute”. Det kan jaghålla med om!Men låt istället,för ändamålet, välövade brandmänagera som de kun-niga ”första-hjäl-pare” de är. I Uppsala harbrandmännen med sig för-bandsväska, nackkragar, syr-gas och en halvautomatisk de-fibrillator. Det räcker, anser vi.Behandlingsåtgärderna skavara så enkla att utföra och haen dokumenterat god effekt.

Sedan en replik på KennethHultmans insändare. Jag hål-ler med dig om att det är braatt den medicinska kompe-tensen inom ambulanssjuk-vården har höjts.

Låt ambulanspersonalen fåutnyttja sin kompetens ge-

nom att skapa bättre förut-sättningar för omhänderta-gandet av svårt skadade ochsjuka. Ett hastigt insjuknandei exempelvis bröstsmärtor ärju inte ett statiskt tillståndutan i allra högsta grad ett dy-namiskt sådant. Ju tidigare

denna patient kanfå syrgas destostörre är möjlighe-ten att minskaskadorna på hjärt-muskeln. Tidigtinsatta åtgärder avbrandmännen,skapar bättre för-utsättningar för attambulansperso-nalens trombolys-behandling av pa-

tienten ska få ett lyckat resul-tat. Det, Kennet Hultman, äratt arbeta för tredje man!

Jämför med hur en brandutvecklar sig, ju tidigare mansätter in resurser för att be-gränsa eller släcka branden,desto större är möjligheten attlyckas. Ska deltidarna låta bliatt släcka tills ”sta’n” kommerbara för att heltidskåren harbättre utrustning? Ett annatargument är risken för samti-diga brandlarm. Visst, riskenfinns, i Uppsala har vi råkat utför detta fem gånger sedan-

. Vid fem tillfällen av to-talt åttatusen!

Kalkylera med att riskenfinns för samtidiga brandlarmoch skaffa er en handlingsbe-redskap, men låt inte dettavara ett argument som vägertungt i debatten om sjuk-vårdslarmens vara eller ickevara.

Tillgängliga dygnet runtEtt annat argument är att det istället för brandmän vorebättre att utnyttja den sjuk-vårdspersonal som arbetar påorten. Här avses ofta de läka-re/sjuksköterskor som arbetarpå en distriktsläkarmottag-ning. Visst, det vore bra omsamhället kunde utnyttja de-ras medicinska kompetens videxempelvis hjärtstopp.

I vårt material (de lar-men) kan vi dock se att deflesta larmen inträffar underkvällar, nätter och helger. An-ledningen är att en stor del avde som bor på mindre orter,på dagarna beger sig till störrestäder för att arbeta. Det min-dre samhället ”avfolkas” tillen viss del under dagen. Närkvällen kommer beger mansig hemåt igen samtidigt sommottagningen stänger för da-gen. I klartext betyder det att

när det finns som mest män-niskor på orten så har mottag-ningen stängt och personalenåkt hem. Deltidsbrandmän-nen däremot finns tillgängligapå orten under hela dygnet.

Släpp på prestigen!Avslutningsvis vill jag bara po-ängtera att vi i Uppsala har ettmycket gott samarbete mellandeltidskårerna och ambulans-sjukvården. Visst har det dyktupp problem under resansgång, men inget har varit avden kalibern att det inte gåttatt lösa. Ska man starta en så-dan här verksamhet är detnödvändigt att man är flexibeloch att man söker lokala lös-ningar. Det som fungerar braför oss i Uppsala län, kanskeinte alls är tillämpbart i någonannan del av landet. Släpp påprestigen och revirtänkandetoch se i stället på samhälletssamlade möjligheter att arbe-ta för tredje man!

Per Lovéus

Brandmän kan rädda liv vid sjukvårdslarm. Per Lovéus, driftsansvarig för ambulanssjukvården i Uppsala, är övertygad om att brandmänkan rädda fler liv om de sätts in vid så kallade sjukvårdslarm, exempelvis som på bilden med defibrillator.

Namn: Per LovéusÅlder: 44 årCivilstånd: Sambo, sexbarn (tre egna barn plussambons tre)Bor: Villa i Björklinge norrom Uppsala.Yrkesbakgrund:Ambulanssjukvårdare1979, sektionsledare(driftsansvarig) vid ambu-lanssjukvården i Uppsalasedan ett år. Deltids-brandman -95, förmandeltid -00. Startade verk-samheten med sjukvårds-larm i Uppsala län 1993och ansvarar sedan dessför dokumentation, upp-följning med mera.Fritiden: Familjen, böck-er, skärgården, flyg ochutveckling av kropp ochsjäl genom bland annatmeditation.

Som i en brand– ju tidigareinsats, desto

bättre resultat

4

senaste nyttRäddningsverkets observatörer:

– Katastrofområdet en enda stor massgrav– Jag har sett mycket, menär helt överväldigad av in-trycken från New York,brandmännens tommablickar och det gigantiskakatastrofområdet.

Det säger Bo Johansson,en av Räddningsverketstre utsända observatörer.

Bo Johansson arbetar med led-ningsfrågor på verket i Karl-stad. Tillsammans med brand-ingenjörerna Lars Persson,Helsingborg och Jens Ärle-brant, Södertörn, fick hanRäddningsverkets uppdrag atthämta hem erfarenheter frånräddningsinsatsen efter att dedrygt meter höga WorldTrade Center-skyskrapornaträffats av de kapade passage-rarplanen.

Trots att svenskarna fastnadetvå dygn på flygplatsen i Lon-don blev trion de första inter-nationella observatörerna somkom in på katastrofområdet.

– Vi visste när vi åkte att NewYorks brandmän och befälhade fullt upp med sitt och vivalde att tassa fram väldigt för-siktigt. Men det var ändå avstort värde av få se den verklig-het -bilder aldrig kan ge rätt-visa åt. Förhoppningsvis kan vigöra en uppföljningsresa omnågra månader, föra längresamtal och ta del av de utvär-deringar som gjorts, säger BoJohansson.

Utslagna stigarledningarNär larmet gick skickade allaomkringliggande stationer alltsom fanns av fordon och intebara ordinarie förstastyrkorutan också stor del av persona-len som just skulle gå av sittskift.

Första planet kraschade .mellan våningarna - i den våningar ( meter) höganorra skyskrapan, det andraträffade andra skrapan mellanvåningarna - klockan ..

– Brandmännens förstaupp-gift var utrymning av norra tor-net. Men många begav sig ock-så på den enorma promena-den i trapporna till brandenmer än våningar upp. Väldär konstaterade de att stigar-ledningarna var utslagna ochutan vatten kunde de inget an-nat göra än hjälpa folk att eva-kuera, säger Bo Johansson.

Huvuddelen av de två kra-schade flygplanen blev kvar i

byggnaderna, men delar avdem och byggnadsmaterial föllned på gatan och orsakadeskador och död.

– Dessutom dödades fembrandmän på marken av män-niskor som i panik hoppat utfrån våningarna meterupp.

Räddningsledningen upp-rättade sin stab på bottenvå-ningen inne i (!) den södra sky-skrapan. Där befann sig NewYorks fire chief, en av ställföre-trädarna samt staben. Alla dognär jättebyggnaden rasadeklockan .!

En halvtimme senare kollap-sade även den andra byggna-den. I dessa två ras dog flertaletav de drygt personer somsaknades i slutet av september,bland dem drygt brand-män och befäl.

Inte i sinnevärldenStrategin att upprätta ledningoch stab mitt i katastrofområ-det blev förödande. Den vikti-gaste bärande konstruktioneni de meter höga tornen varytterväggar av brandskydds-isolerade stålprofiler. När bal-karna når en temperatur pådrygt grader börjar de för-lora bärförmågan. När svagas-te våningsplanet sjönk ihopuppstod en dominoeffekt, somfick våning efter våning attsäcka ihop.

Borde inte räddningsled-ningen ha varit medveten omdenna fara?

– Med facit i hand är det baraatt konstatera att det var ettmonumentalt misstag att pla-cera ledningsplatsen i WorldTrade Center. Även om situa-tionen var ytterst extrem borderäddningsledningen ha kalky-lerat med risken för att bygg-naderna förr eller senare skullekollapsa och i stället upprättatledningsplatsen ett kvarterbort, säger Bo Johansson, mentillägger:

– Det verkar som det inte ensfanns i räddningstjänstens sin-nevärld att dessa väldiga bygg-nader kunde rasa.

När räddningsledningen för-olyckades uppstod ett längrevakuum och den rekordstorainsatsen fortgick i många tim-mar mer eller mindre spon-tant, utan annan ledning änfrån enskilda befäl på skade-platsen.

Skador i tio kvarterSjälva katastrofområdet är cir-ka en gånger en kilometer stort.Skador uppstod i tio kvarter –av skakningarna i marken närbyggnaderna rasade (påmindeom en mindre jordbävning)och av bränder som bland an-nat explosionerna från flygpla-nen orsakade.

– Av tornen återstod en kulle

fem-sex våningar hög med brå-te och stålskelett. Det var somen massgrav med fler än människor, de flesta sannoliktbegravda långt ner i högarna,säger Bo Johansson.

Rasmassorna fraktas nu meddumpers och trailers till LongIsland, där polisen går igenomoch sållar allt för att hittakroppsdelar.

Hur många brandmän ochbefäl som deltagit i räddnings-arbetet fick Bo Johansson ingasiffror på, men förstärkningarmed både fordon och personalkom från hela .

Ingen brist på personalDessutom skickade (Fe-deral Emergency ManagementAgency) sina specialstyrkor förkatastrofinsatser både natio-nellt och internationellt ( personer), en motsvarighet tillRäddningsverkets sök- ochräddningsstyrkor. togganska snart över ansvaret förledningen av räddningsinsat-sen. Cirka räddningshun-dar kom från olika delar av och deltog i sökandet efteröverlevande.

– Bara i New York finns flerän brandmän, så någonbrist på räddningspersonaluppstod aldrig, säger Bo Jo-hansson.

Han minns flera möten medbrandmän, på brandstationer-

na och under det sex timmarlånga besöket i katastrofområ-det, eller ”Ground Zero”, somman sa i New York.

– Det var uttröttade ansikten,tomma, apatiska blickar. Des-sa brandmän borde inte ha va-rit kvar på platsen och hadeinte behövt vara det. Avlösningfanns, men de vägrade lämnaområdet. Trots sin utmattningvar de helt upptagna av att räd-da någon arbetskamrat somfanns i rasmassorna.

På en station frågade jag nå-gra brandmän hur de måddeoch om de kände behov av nå-gon hjälp. En svarade:

– Ge oss en :a och låt ossvara i fred!

STIG DAHLÉN

FaktaWorld Trade Center: Twin To-wers färdigställdes 1970. De var110 respektive 106 våningarhöga. Drygt 400 meter. Varje planvar 63X 63 meter. Totalt 104 his-sar. 43 600 fönster. Kontorsyta: 2 900 m

2

på varje våningsplan.50 000 personer arbetade i tor-

nen och de besöktes därutöver avi snitt 70 000 personer dagligen.

Döda/skadade (officiella siff-ror den 25 september): 276 krop-par funna, 6 453 saknade, 5 124skadade, därav 415 kvar på sjuk-hus.

Av de döda/saknade är drygt350 brandmän och befäl.

Röda Korset och Frälsningsar-mén har serverat 1 444 225 målti-der till personal som deltagit iräddningsarbetet.

Pentagon: 125 döda/saknade(förutom 64 flygpassagerare).

Foto: LARS PERSSON

Räddningsverkets observatörer Bo Johansson (till vänster) och Jens Ärlebrant i samspråk med en brand-man från NYFD, som deltagit flera dygn i räddningsarbetet. Den tredje observatören höll i kameran.

5

BrandmännenUSA:s stora hjältar

Internationella katastrofstyrkanblir en riksresurs vid stora olyckor?

senaste nytt

Höga brand-skyddskrav påTurning Torso

Den viktigaste erfarenhe-ten Räddningsverkets treobservatörer har med sighem handlar om behovetav bättre samverkan vidstora olyckor.

– I Sverige har vi börjatbli bra på att samverka,men mycket mer kan gö-ras, säger Bo Johansson.

Den samverkan han i förstahand tänker på är mellan kom-munal räddningstjänst, ambu-lanssjukvård och polis samtmed militära försvaret.

– Militären har ett stort kun-nande i att leda insatser med

mycket personal. De kunska-perna borde vi ta bättre varapå och omsätta i utbildningenav räddningstjänstens led-ningspersonal.

Bo Johansson understrykerdock med skärpa:

– Det är inte fråga om att mi-litärer ska leda insatser i fredvid stora olyckor och katastro-fer. För detta finns räddnings-tjänstbefäl och så ska det vara iframtiden.

Johansson menar också attdet finns utrustning och tekniki militära försvaret som skullekunna komplettera fredsrädd-ningstjänsten.

– Men då krävs ett nytänkan-

de som ställer krav på snab-bare mobilisering av vissa i för-väg utvalda och tränade enhe-ter. De måste kunna vara påplats inom en dygn för att blien reell resurs.

Bo Johansson ser den sök-och räddningsstyrka somRäddningsverket byggt upp förinternationella insatser (se ar-tikel på sidan i detta num-mer!) som en blivande tillgångvid större händelser i Sverige.

– Hela eller delar av styrkanskulle snabbt kunna ställas tillden kommunala räddnings-tjänstens förfogande. I styrkanfinns inte minst en kvalificeradresurs för stab- och ledning.

– Efter hemkomsten från har jag redan diskuterat dettamed den ansvarige för styrkan,Per-Anders Berthlin, och vi äröverens om att detta search-och rescue-team borde få enutvidgad uppgift som riksre-surs för Sverige. Det vore dess-utom kostadseffektivt.

– Men vi måste också se överoch vässa utbildningen av led-ningspersonal lokalt. Det är juden som får ta första stöten närnågot stort inträffar.

Följer upp debriefingenI New York konfronterades ob-servatörerna med ett annatområde där behoven verkarnärmast outtömliga, att tahand om de brandmän somupplevt alla hemskheter.

– Här krävs mycket stora in-satser i debriefing och kam-ratstöd. Vi kommer senare attfölja upp hur de arbetat meddessa viktiga frågor.

De tre utsända observatörer-na ska nu sammanställa enrapport om sina intryck och er-farenheter från New York.

Inom kort kommer för övrigten rapport från de semina-rier om hot, bomb och terrorsom Räddningsverket ihopmed Rikspolisstyrelsen ochSocialstyrelsen genomfört ochdär man inventerat behovenav utbildning och förändraderutiner i kommunerna.

STIG DAHLÉNFoto: BO JOHANSSON

En av 40 brandbilar som blev mer eller mindre förstörda när skyskraporna rasade. Den här var en av desom klarade sig bäst.

Foto: JENS ÄRLEBRANT

Det var en skrämmande syn som mötte Räddningsverkets observatörer när de under sex timmar fick till-träde till katastrofområdet längst ner på Manhattan. De ska nu sammanställa sina intryck i en rapport.

I Malmö byggs Turning Torso, ettbostadshus på 187 meter, högst iSverige. De lägst belägna av de54 våningsplanen blir kontor,resten lägenheter. En hyresrättberäknas kosta cirka 35 000 kro-nor per kvadratmeter.

Men vågar de som trots allt harråd, att flytta in i Turning Torso?

Linus Eriksson, brandingenjörvid räddningstjänsten i Malmö:

– Brandskyddskraven är mycketomfattande. Vi har ställt funk-tionskrav som HSB tillsammansmed en brandkonsult redovisatlösningar på. Det handlar om ut-rymningssäkerhet, tillgänglighet,samband, släcksystem och sam-ordning av olika säkerhetsfunk-tioner. Vi har även sneglat på enamerikansk standard om brand-skydd under byggtiden. Det är dåriskerna för en storbrand är störst.

Till skillnad från de flesta ameri-kanska höghus kommer TurningTorso att byggas av betong. I mit-ten finns en bärande stomme ochrunt denna placeras ett antal”sexvåningshus” som är stegvisförskjutna till varandra. Det gerbyggnaden ett spiralformat ut-seende. Förutom vanlig brandav-skiljning mellan lägenheterna ärvarje sexvåningsblock avskiltuppåt och neråt i brandklass 120.Hela byggnaden är försedd medvattensprinkler och automatisktbrandlarm.

– Jag bedömer att Turning Tor-so ur brandskyddssynpunkt blirsäkrare än ett vanligt hyreshusutan sprinkler, säger Eriksson.

Aldrig har brandmän hyllats som iNew York. ”The Bravest” kallas depå banderoller över hela staden.

Brandstationerna är klädda iblommor, brev och teckningarfrån vänner, anhöriga och allmän-heten.

Drygt 350 brandmän och befäluppges ha mist livet när WorldTrade Center kollapsade. En oer-hörd förlust, utan motstycke nå-gonstans. Innan katastrofen hade

sedan 1865 totalt 777 brandmänomkommit i tjänsten i New York.

– Överallt där en brandman vi-sade sig på gatorna möttes hanav stormande applåder, sägerRäddningsverkets observatör BoJohansson.

Även polisen hyllas och på en avde otaliga teckningarna på enbrandstation beskrivs brandman-nen och polisen som New Yorkstvå kvarvarande Twin Towers.

6

senaste nytt

En regel för räddningstjän-sten i New York vid brän-der i höga byggnader äratt snabbt skicka in såmånga brandmän sommöjligt så högt upp sommöjligt.

Den här gången skicka-des många av dem in i dö-den.

– Det tog säkert - minuterinnan man förstod vidden avkatastrofen, säger TorwaldSnickars, områdeschef vidräddningstjänsten i Stock-holm.

Taktiken vid bränder i NewYorks skyskrapor bygger påmånga brandmän, väldigtmånga.

– De kan ha - man påplats inom fem minuter, man inte långt senare. Erfa-renheten är att man måstesnabbt få in personal på vå-ningarna över och underbranden.

Snickars besökte World Tra-de Center i slutet av juli. Hangick igenom byggnaden till-sammans med säkerhetsche-

fen, fick insikt i säkerhetskra-ven och hur räddningstjän-sten dimensionerar för att kla-ra bränder i höga byggnader.Snickars träffade även ställfö-reträdande räddningschefThomas Galwin och diskute-rade insatstaktik i höghus.

– Galwin är en av de mestkunniga i att bekämpa hög-husbränder och var även aktivvid insatsen i World TradeCenter, säger Snickars.

Ledning i lobbynNew Yorks skyskrapor har ensäkerhetscenter i lobbyn meden brandsäkerhetsansvarig påplats dygnet runt. Där finnstillgång till all kunskap ombyggnaden, därifrån sköts sä-kerhetssystem, där finns fasttelefonlinje för insatsstyrkor-na och därifrån leds alltid in-satserna. Så även den härgången.

– Det var bland annat därförså många brandmän omkom.

Från instruktionerna förräddningstjänsten i New Yorkkan också noteras: vid risk förallvarlig brand uppmanas attomgående skicka så mycket

folk som möjligt högt upp ibyggnaden, innan hissarnaslutar fungera.

Därför skickades sannoliktbrandmän in för att räddamänniskor som inte gick atträdda, och blev själva kvar.

New York Fire Departmentupplever inget problem medhöghusbränder, säkerhetskra-ven är där högre än i övrigalandet. Det finns exempelvisangivet hur många hissarbrandmännen ska ha tillgångtill. Normalt inträffar någramindre bränder om året somman anser sig hantera väl.

– Problemen finns i ställetbland äldre bostadshus därkrav på sprinkler och automa-tiska brandlarm inte existerar.

Krävs sprinklerEn anledning till Snickars be-sök var att man i Stockholmser hur de höga byggnadernablir fler, nu senast Science To-wer i Kista.

– Min kontenta är att det ärviktigt att vi ställer krav på full-gott sprinklerskydd i Sverige.Det ska vara krav på automa-tiskt brandlarm, vid mer än

våningar bör räddningstjän-sten ställa krav på helskyddmed automatisk sprinkler. Omde tekniska systemen fallerarska ändå personsäkerhetenkunna garanteras.

Snickars oroas av att vi i Sve-rige byggnadsmässigt tar in-tryck av USA, utan att reflekte-ra över vad det betyder försvenska förhållanden. Exem-pelvis vid en brand.

– I Kista kan vi snabbt ha man på plats, men sedan dröj-er det - minuter innan yt-terligare enheter är framme. Vihar bland västvärldens minsta

insatsstyrkor, samtidigt pratarvi nu om byggnader som kanorsaka långa och komplicera-de insatser och som kräverstora resurser i form av perso-nal och materiel. Det här krä-ver helhetslösningar förbrandskyddet.

Ska man undvika att byggapå höjden?

– Nej, gör gärna det. Men setill att säkerheten är god förbåde de som vistas i husen ochför räddningstjänstens perso-nal.

PER LARSSON

Höga byggnader Definition klass E, kontorsbyggnader: 25 metereller högre. Byggnaderna varierar i area från180 till 27 000 kvadratmeter per plan. Mångaav byggnaderna är 60x120 meter i basen medupp till sex trapphus från bottenvåningen, iövre delen tre trapphus.

De flesta större byggnader har krav påbrandsäkerhetschef på plats dygnet runt i an-slutning till lobbyn.

UtlarmningVid brand i höga byggnader larmas alltid föl-jande enheter vid första larm:

4 släckbilar (1+5)4 stegbilar (1+5)4 bataljonschefer*1 räddningsledare1 räddningsgrupp1 ”höga byggnader-styrka”1 servicegrupp för masker och luft1 markbefäl1 ledningsenhet■ Om rök väller ut ur byggnaden, eller om

allvarlig brand är bekräftad, dras omgåendeett andra larm. Då kallas ytterligare en rädd-ningsstyrka, en batljonschef och en räddnings-ledare. Därefter larm tre och larm fyra.

*Bataljonschef är ansvarig för 3-7 stationer. Stationernakan bestå av 1-5 enheter.

LedningInsatsen leds alltid från en ledningsplats i lob-

byn. Där ska räddningsledaren ha möjlighet attkontrollera utrymningen, byggnadens olikasystem (bland annat hissarna) samt insatsstyr-kornas arbete med att släcka branden.

UtrymningBrandvåningen och våningen ovanför är deenda våningarna som i första skedet måste ut-rymmas. Det finns dock risk att människor frånmånga andra våningar utrymmer på egenhand i olika trapphus, till det att de får andrainstruktioner.

Insatstaktik Första och andra ankommande släckstyrkornadrar slang och går för släckning. Insatsstyrkor-na stannar dock i lobbyn till dess att förstastegbilen bekräftat var det brinner.

Tredje och fjärde ankommande släckstyrkor-na används till andra insatsgrupp. Uppgiften ärfrämst att förstärka och skydda första styrkan,begränsa och förebygga att branden sprids.

Första och andra stegbilarnas styrkor genom-söker och utrymmer brandvåningen.

Tredje stegbilens styrka genomsöker och ut-rymmer våningen ovanför branden.

Fjärde stegbilens styrka får i uppgift att arbe-ta mot våningar ovanför branden.

Räddningsstyrkan får specialuppgifter avräddningsledaren.

Bataljonscheferna■ För första bataljonschef på plats är huvudpo-

sition i lobbyn, där man med hjälp av husetsbrandsäkerhetschef skaffar sig kontroll överbyggnadens konstruktion och funktioner.

Hit kommer all förstahandsinformaton. Batal-jonschefen har samband med polisen för kon-troll av lobbyn och kvarteren närmast byggna-den.

För att få kontinuitet i insatsen stannar batal-jonschefen i lobbyn och assisterar räddningsle-daren när denne anländer. Brandsäkerhetsche-fen finns också i lobbyn hela tiden.

■ Andre bataljonschefen leder insatsen från”insatscenter”. Placering är normalt våningenunder brandvåningen. Därifrån ska finnas sä-ker kommunikation med både insatsstyrkornaoch räddningsledningen i lobbyn.

Vid insatscenter ska även finnas en fullt me-dicinskt utrustad akutsjukvårdsgrupp.

■ En bataljonschef leder och koordinerar alleftersökning och utrymning från våningarovanför brandområdet. Placeringen av sök-och utrymningsplatsen avgörs av brandensstyrka och radiotäckningen. Om det är möjligtska platsen etableras minst fem våningar ovanbranden.

Sök- och utrymningsledarens uppgift ärbland annat att förebygga onödig utrymningoch förhindra panik.

■ En bataljonschef upprättar en reservplatstvå våningar under insatscenter. Här finns stödför insatsstyrkorna, utrustning och eventuelltäven personal i reserv.

Hur mångalarmas, hurär grundtak-tiken?

Med hjälpav TorwaldSnickars harSirenen tagitdel av NewYork Fire De-partmentsinstruktionerför brandbekämpning avhöga byggnader. Instruktio-nerna utkom i januari .

Tre saker har högsta priori-tet:

■ Få upp folk i huset.■ Kommunikation.■ Ledning av hela insatsen.I instruktionerna står så här:”Se till att du har tillräckligt

med styrkor på plats. Om detär risk att det utvecklas till enallvarlig brand, se till attskicka upp så mycket perso-nal och utrustning som möj-ligt till de övre våningarna såfort som möjligt. Ni kan förlo-ra hissarna tidigt i insatsen.”

– Brandhissarna används iförsta hand. Antal hissar berorpå byggnadens storlek, sägerSnickars.

TorwaldSnickars

Många brandmänhögt upp i huset

Regel vid höghusbränder

Utlarmning och taktik – här är New Yorks instruktioner

7

Försvarspropositionen

Sårbarhet, säkerhet ochkrishantering är centralabegrepp i de avsnitt av för-svarspropositionen somhandlar om den civila de-len av totalförsvaret. Civil krishantering har enligtregeringen kommit att bli enallt viktigare del av den inter-nationella verksamheten. Detkan röra sig om hantering avstörre olyckor, naturkatastro-fer eller säkerhetspolitiskakonflikter.

För den inhemska plane-

ringen av beredskapen motsvåra påfrestningar inrättas enny myndighet.

Det är den förändrade säker-hetspolitiska situationen ochden ändrade inriktningen avdet civila försvaret som kräveratt samordningsuppgifternalöses på ett annat sätt än idag.Därför föreslås Överstyrelsenför civil beredskap, , attläggas ner den juni nästa åroch ersättas av en ny myndig-het.

Till den nya myndighetensuppgifter hör att svara för ana-

lys, planering och samord-ning, information och led-ningsstöd liksom internatio-nell verksamhet. Det betyderatt den informationsbered-skap, som idag Styrelsen förpsykologiskt försvar, , haransvar för, hamnar i den nyamyndigheten.

Vad denna organisationsför-ändring får för följder förRäddningsverket går inte attutläsa av propositionen. Mendet är regeringens uppfattningatt myndigheter med ett sär-skilt sektoransvar även i fort-

sättningen ska ha kvar ansva-ret för krishanteringsarbetet.Inom sektorn skydd motolyckor är det Räddningsver-ket som har ansvaret.

Regeringen föreslår också attutbildningen av totalförsvars-pliktiga minskar kraftigt. Ingaberedskapsmän ska utbildas ifortsättningen och räddnings-männens antal ska sjunka till nästa år och till år.

Översynen av räddnings-tjänstlagen dröjer ytterli-gare. Enmansutredaren HaraldDryselius fick i somras för-längd tid till 1 oktober,men har nu begärt anståndtill 31 oktober.

Det har varit och är ett omfat-tande utredningsuppdrag förDryselius och han förklararförseningen med att arbetetmed att sammanställa alla för-slag och synpunkter helt en-kelt kräver mer tid.

– Mitt uppdrag var att redi-gera om i lagen och pröva omden inte kan göras mindre de-taljreglerad. 80 paragrafer är

alldeles för många och de för-ändringar jag kommer att fö-reslå innebär inte att manlängre kan tala om en revide-ring av nuvarande lag, utansnarare om en ny lag.

Stora och små kommunerhar väldigt olika förutsättning-ar. Ett faktum som i hög gradpåverkat utredningsarbetetför Harald Dryselius.

De kommuner som önskaren ökad detaljreglering – ochde är rätt många – blir besvik-na.

– Det behöver sättas upp ettantal nationella mål för vadräddningstjänsten ska klaraav, en inriktning. Den delen ärjag klar med. Vi behöver intedetaljregleringar. Förslaget in-

nebär att det läggs ett ansvarpå kommunerna att själva for-mulera mål så att verksamhe-ten blir så effektiv som möjligt,säger Harald Dryselius.

Gör som ni vill, men...Kort uttryck blir alltså signalentill kommunerna:

Gör som ni vill, men ni mås-te nå hit!

Dryselius förslag, som i vin-ter ska ut på remiss, indelas iett antal kapitel: Den enskildesansvar, Kommunens ansvar,Statens ansvar och så vidare.Den enskildes ansvar blir tyd-ligare, inte minst på det före-byggande området.

Ett intressant område där la-gen kan få stora konsekvenser

är utbildningen av räddnings-tjänstpersonal. Diskussionerpågår om att kommunerna ihög grad själva ska ges frihetatt bestämma vilken kompe-tensnivå de behöver och vil-ken personal de vill skicka påutbildning.

– Utbildningen är ett områ-de som jag inte är klar med,kommenterar Dryselius.

Hans förslag kommer sam-mantaget att ställa ökade kravpå samhällets tillsynsverk-samhet. Det kommer att krävamer uppföljning och utvärde-ring än hittills.

STIG DAHLÉN

Lagöversynen försenad – igen

I flera år har svenska myn-digheter väntat på ett nyttgemensamt kommunika-tionssystem – Tetra. Nukanske det inte blir avöverhuvudtaget.

Regeringens beslutsvån-da har fått polisen att hop-pa av. Statskontoret hardärför bett att få befriasfrån uppdraget att upp-handla ett Tetra-system.

Bland annat räddningstjän-sten har längre väntat på ettnytt kommunikationssystemav typen Tetra som är en Euro-peisk standard för radiokom-munikation.

Länderna runt om oss liggerföre. Finland och Storbritanni-en bygger redan Tetra-nät,Danmark är i förhandlingarmed en leverantör och Norgehar en pilotverksamhet.

För drygt ett år sedan fickäntligen statskontoret rege-ringens uppdrag att sätta

igång med upphandlingen.Men någon upphandling komaldrig igång. I mars avbröts ar-betet med att ta fram ett upp-handlingsunderlag. Skälet varoklarheter om finansieringen.

– Nästan ingen av beställar-na ville vara med och betala,säger Connie van der Capel-len, projektledare för upp-handlingen Tetra-systemet.

Tyst från regeringenStatskontoret ville ha beskedom finansieringen i maj menfrån regeringen hördes inget.

Polisen har länge varit i stortbehov av ett nytt kommunika-tionssystem och i slutet avsommaren skrev statskonto-rets generaldirektör Knut Re-xed och rikspolischefen StenHeckscher ett gemensamtbrev till regeringen. De begär-de besked senast 1 septemberannars måste polisen starta enegen upphandling.

– Polisen har sagt att maninte kan vänta längre och i och

med att störste användarenhoppat av finns inte förutsätt-ningar för oss att göra ett ge-mensamt nät. Vi har därför be-gärt att bli befriade från upp-handlingsuppdraget och vän-tar nu på regeringens svar, sä-ger Connie van der Capellen.

Uppdraget kvarEnligt departementssekretera-re Lena Carlsson på Närings-departementet ligger dockuppdraget fast.

– Regeringens uppfattningär att det ska bli ett gemen-samt system. Skälet till att be-skedet dröjer är dels kostna-den och dels att det är kompli-cerade frågor, säger LenaCarlsson, som inte delar upp-fattningen att polisen hoppatav:

– Den information jag harfått från justitiedepartementetär att polisen fortfarande är in-tresserad av ett gemensamtsystem.

Kostnaden för ett svenskt

Tetra-system uppskattas tillnågonstans mellan fyra ochsex miljarder kronor. Ekono-min är antagligen största pro-blemet men det finns ytterli-gare en knäckfråga. Lagen omoffentlig upphandling, Tele-lagen och Lagen om radio-kommunikation stämmer inteöverens. Som det är nu måstePost- och telestyrelsen paral-lellt gå ut med en inbjudan omatt söka tillstånd för att få ut-nyttja Tetra-systemets fre-kvenser. Det kan då bli så attPost- och telestyrelsens till-stånd går till en annan än denstatskontoret skrivit avtalmed.

– Det måste göras en än-dring i lagstiftningen så att omvi gör en upphandling måstevi vara säkra på att operatörenfår tillstånd, säger Connie vander Capellen.

GUNNO IVANSSON

senaste nytt

Tetra-systemet hotat

Foto: Torwald Snickars

Insatsplan över en av våning-arna i World Trade Cetnters enatorn, tillgänglig i säkerhetscen-tret. Sirenen har med TorwaldSnickars hjälp fått ta del av in-struktionerna vid larm i NewYorks skyskrapor.

Kommunernas ansvar blir större

Ny myndighet föreslås – ÖCB läggs ner

Svensk insats i AfghanistanförberedsHändelserna i USA och jak-ten på terrorister kan ledatill stora flyktingsituatio-ner och humanitära kata-strofer i länderna runt Af-ghanistan.

Hela -systemet står i start-groparna för insatser och för-beredelser pågår även påRäddningsverket.

Två personer reste redan september i verkets namn föratt förbereda så kallade --team, Doris Attve (nor-malt på Sida) till Uzbekistanoch Matti Raidma (chef förestniska Räddningsverket) tillTurkmenistan.

Vid pressläggningen av det-ta nummer ( september)fanns även en förfrågan från i Geneve att bygga staberför så kallade -team påtvå platser i Iran och en i Uz-bekistan. En insats med fyra-fem personer samt materialper plats förbereds. Detta pla-neras i samverkan med Rädd-ningsverkets motsvarigheter iDanmark, Norge och Eng-land.

Vidare finns en begäran från-organet World Food Pro-gramme () om två så kal-lade support-team om varde-ra tio personer med utrust-ning till Turkmenistan. Dess-utom har begärt lastbi-lar med förare.

– Ska jag vara ärlig så är detganska roligt att stå här och re-presentera Räddningsverket.Vi har all anledning att varastolta.

Lena Tistad, övningsledare,konstaterade nöjt att i stort varden gigantiska övningen ihamn och det hade fungerat.

Många höjdare besökte Ba-rents Rescue, alla uttryckte sittgillande och påtalade hur vik-tig övningen var. Det är ordsom hör till och vars ärlighetdet inte omedelbart går attvärdera.

Av mer omedelbart värdevar säkert den respons somgavs från deltagarna, oavsettom de kom från Sverige, Norgeeller Ryssland. Gensvaret tyck-tes närmast rakt över positivt.

Därför kunde inga dimmolnsom försenade utrymningenav skolungdomar medelst he-likopter förmörka Tistads sin-ne.

Hon drog igång förberedel-serna för två år sedan.

– En sån här grej kan inte enmyndighet göra. Samarbetetär oerhört viktigt. Vi har välinte alltid varit överens i detalj,men i stort har vi varit det.

Visade upp sigMånga civila myndigheter del-tog och alla vill visa varför justde är betydelsefulla. Så längedet inte går ut över samarbetetoch slutresultatet är det säkertokej.

Vad behövs för att det skafungera vid en verklig olycka?

– En gemensam vision. Vimåste diskutera och vara öve-rens om vem som gör vad, an-nars kan vi inte få ett gemen-samt synsätt.

Det fanns inom de civila le-den en oro för att den till nu-merären överlägsna militären

skulle ta över. Kanske inte såkonstigt när det till och medfanns civila ledare som offent-ligt lyckades kalla Barents Re-scue för militärövning. Det lärockså varit ganska tuffa tagibland i förberedelserna.

Men överstelöjtnant Tho-mas Lindell, stabschef i norramilitärdistriktet, var tydlig isitt svar på frågan om militä-ren lyckats rätta in sig i leden:

– Det är ingen diskussion omannat än att ledningen skavara civil. Det handlar om kri-ser och då är det civil ledning.Att hitta rätt roller har jag al-drig uppfattat som ett pro-blem.

Lindell fortsatte:– Förut handlade det om att

vi skulle vinna kriget. Nu ska viundvika att hamna i kriget. Viska bidra till stabiliteten i sam-hället och det är kriser vi skavara bäst på. Krisen kommerföre kriget.

Behöver öva ledningFör två år sedan genomfördesen Barentsövning i Norge, dåhelt militär. Nu var det samar-betet mellan civila och militä-ra resurser som prisades avmånga.

Rolf Bergström, länspolis iLuleå som lyssnade på Lindell,gjorde ett instick:

– Men den civila delen behö-ver öva mer.

Och där höll Lena Tistadmed.

– Vi är inte riktigt starka närdet gäller civil ledning. Kom-munala räddningsledare ärvana att leda, men på en så härstor övning är det svårt att hit-ta en civil ledare som matchardet militära. Jag är ingen ope-rativ chef. Räddningsverketskulle behöva träna personal iatt leda operativt arbete.

I den aktuella Sårbarhetsut-redningen föreslås inrättandetav en central planeringsmyn-dighet som ansvarar för all ci-vil krishantering. Räddnings-verket motsätter sig förslaget,tycker inte det behövs någoncentral myndighet utan att or-ganisationen ska utgå frånvardagsarbetet.

– Jag tycker den här övning-en är ett inlägg i debatten. Härhar civila och militära resurserjobbat tillsammans och i öv-ningar visat att det fungerar.Jag tycker Räddningsverket vi-sat att vi kan ta en viktig rollvid en samhällskris.

Mårtens elddopMårten Eskilsson har variträddningschef i Boden sedanjuni. Barents Rescue blev ettelddop. På det militära öv-ningsområdet, som förvandla-des till ett Norrbotten i minia-tyr, var han högste ledaren.För civila och militärer, försvenskar, norrmän och ryssar.

– Att koordinera den svenskadelen var inget problem, vi vetatt det fungerar. Det interna-tionella samarbetet hade nå-got mankemang, men i storthar även det fungerat, sade Es-kilsson.

Hemvärnet i Norrbottenjobbade sida vid sida med rys-ka Emercom, vars personalhar mycket stor erfarenhet avinternationella katastrofinsat-ser.

En strålningskälla lokalisera-des med helikopter, ett norsktteam hittade den exakta plat-sen, en rysk robot plockadeupp kapseln som var strålkäl-

lan. Polisen ledde eftersök-ning, strålskadade personertogs om hand av hemvärn,Röda korset, räddningstjän-sten med flera.

– Taktiskt gav ledningsarbe-tet inget, eftersom scenariotvar förutbestämt. Men sam-ordningsfunktionen är viktig,vi har fått internationella kon-takter vi säkert kommer att ha

8

nyheter

Svensk eller ryss, civil eller militär – det spelade ingenroll. I Barents Rescue jobbade alla tillsammans

Runt 1 000 personer från elva länder deltog mer ellermindre operativt i den största svenska civila övningennågonsin.

Den gav måhända inget riktigt svar på vad samhälletverkligen klarar vid en stor kris.

Men den gav besked om att en förutsättning är att allagoda resurser drar åt samma håll.

Unikt samarbete över alla I centrum stod Mårten Eskilsson, färsk räddningschef i Boden. Han ledde hela fältövningen omgiven avmånga militärer.

Lena Tistad, ledare för hela övningen, ser vikten av ut-vecklat samarbete.

Thomas Lindell ägnar sig åtkris i stället för krig.

Skadade kom på rad och sa-nerades av militärskolan, Soci-alstyrelsen, med flera.

Göran Schnell,samordnare kata-strofinsatserNato:

– Allmänt tyckerjag vi ska vara nöj-da att ha fått sesamarbetsformer mellan civilt ochmilitärt och mellan nationerna.De jag pratat med från gästandeländer är jättenöjda. Det här byg-ger nätverk och i det avseendet ärBarents Rescue en framgång.

– Däremot är jag besviken överatt före detta kollegor från rädd-ningstjänsterna inte var här. Ensån här övning öppnar dörrar. Mi-litären nappade på det, menräddningstjänsten tog inte chan-sen. Det är en stor besvikelse, spe-ciellt att inte räddningstjänsterfrån kärnkraftslänen var här.

Gunnar Rugajs, statliga rädd-ningsmyndigheten, Lettland:

– Det var väldigt stort och påmånga olika nivåer. Intressant varatt se hela systemet i gång samti-digt. Ledningssystemet Elvira ärintressant. Hela övningen gav enhel del goda idéer.

Frank Olsson,brandmästare, Piteå:

– Det är nyttigtatt få se varandrasresurser, det ökarförståelsen. Det blev en del ”du-bletter”, man har med samma sa-ker. Men mycket hade jag intesett förut, framförallt inte den mi-litära utrustningen.

Rolf Bergström,länspolismästa-rens stab, Luleå:

– Det är nyttigtatt samöva. Menhär uppe är vi vanaatt göra det, allakänner alla. Vi har inte de storaproblem som finns söderut. Detinternationella samarbetet märk-te vi inte så mycket av, eftersomvi var de enda poliserna här.

Lasse Lähm, Rödakorset:

– Kan bara uttalamig om övningenmed sanering somvi deltog i. Där tyck-er jag att momenten fungeradebra. Personligen tycker jag det varsynd att vi inte fick göra framryck-ning, nu var allt uppställt när öv-ningen började. Vi kan ha belys-ning och el i vårt tält på 12-13 mi-nuter, hela saneringslinjen klar på20 minuter. Vi hade gärna visatframryckningen.

Rimantas Raman-auskas, rädd-ningstjänsten Vil-nius, Litauen:

– Intressant attman försökte koor-dinera olika länder.Jag kan se vilka möjligheter detkan ge. Hos oss har vi mer samar-bete med Polen än med de andrabaltländerna, vi skaffar också ut-bildning på Revinge i Skåne.

9

I december 1999 fick Räddningsverket i uppdrag avregeringen att planera och genomföra för en stor ci-vil kärnenergiövning. Huvudsyftet var samverkanmellan civila och militära myndigheter både natio-nellt och internationellt. Det blev Barents Rescue.

Räddningsverket planerade övningen tillsammansmed ett tiotal myndigheter. Scenariot har utarbetatsav bland andra Räddningsverket, Strålskyddsinstitu-tet, Kärnkraftsinspektionen, ÖCB och Försvarsmak-ten.

Scenario: Strålningskällor hittas i naturen, män-niskor -skor blir skadade. Strålning förekommer överstora delar av Norrbotten och Sverige måste begärahjälp utifrån för att klara situationen.

Barents Rescues övning i Boden 16-20 septemberhade fyra huvuddelar som drevs oberoende av va-randra men byggde på samma scenario:

■ Praktiska övningarSanering och omhändertagande av skadade, efter-

sökning av försvunna personer, demonstration av ro-botar, strålningsmätning, stor utrymning med eva-kuering via helikopter.

■ SpelövningLedningsövning i tre dagar med länsstyrelsen i Lu-

leå samt kommunerna Luleå, Boden, Piteå och Kiru-na. Motspel av 100 personer. Den enda delen av Ba-rents Rescue som var helt nationell.

■ FöreläsningarTre dagar späckade med föreläsningar. Teman var

ledning av olyckor, kris- och riskkommunikation, mil-jö- och hälsofrågor.

■ Utställningar25 utställare inom området.Deltagare: 1 000 personer deltog i övningarna,

därtill 500 observatörer.Publiken: Övningen hade 500 anmälda observa-

törer. Sista dagen var allmänheten inbjuden till depraktiska övningarna som då totalt lockade cirka1 000 besökare.

Deltagande länder i övningen: Danmark, Est-land, Finland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryss-land, Sverige, Tyskland, Österrike.

Besökande länder: Belgien, Irland, Island, Kana-da, Kina, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Tjeckien,Ukraina, USA.

Kostnad: Räddningsverkethar budgeterat 13 miljonerkronor för sin del av BarentsRescue.

nyheter

Bakgrund Barents Rescue

Arto Koivumaa, räddningschef, Kalix:– Jag deltog i ledningsövningen som var både ro-

lig och givande, kommer säkert att ha nytta av det iframtiden om det händer någon stor olycka. Övning-en gav en bra bild av hur medierna jobbar och detblev påtagligt hur viktig information är. Jag tror led-ningsövningen var oerhört nyttig för både kommu-nerna och länsstyrelsen.

– Vi finner det härsamarbetet mycket in-tressant

Det sade VjatjeslavDanilyan, chef för ryskaEmercoms internatio-nella division om öv-ningen.

Emercom är i interna-tionellt samarbete engigantisk motsvarighettill Räddningsverket.

– Vi har 60 000 hel-tidsanställda. Det är inte så mycket, betänk hur stortlandet är med åtta tidszoner.

Räddningsverket betalade ryssarnas resa till ochuppehälle i Sverige, Emercom hade 65 man på plats.

Danilyan har varit i katastrofhärder över hela värl-den. Men övningen i Sverige tyckte han var viktig.

– Du är aldrig säker. Därför måste man lära av an-dra och av deras misstag. Personliga kontakter ärmycket viktigt. Är du för stolt blir du isolerad.

Om katastrofen i USA konstaterade han bara:– Vi var beredda att åka för att hjälpa till.Något speciellt du tar med dig hem?– Vänskapen med svenskarna, de har varit mycket

vänliga.

Danilyan

– Vi måste lära av varandras misstag

Röster frånövningen

nytta av. Men det dröjer säkertinnan vi samlas så här igen,trodde Eskilsson.

Foi, tidigare Foa, ska utvär-dera Barents Rescue. Men vadhänder sen, kommer stafett-pinnen att skickas vidare?

– Vi har sagt till finnarna attvi tycker det är deras tur, sadeLena Tistad.

Räddningsverkets överdi-

rektör Lars Hedström sägerapropå framtiden:

– Vi hoppas att samverkanfortsätter, varför inte med ka-tastrofmedicinsk övning nästagång. Samarbetat kan drivasvidare inom Barentsrådet ellerdet nybildade Euro-Baltic. Detär två plattformer att använda.

gränser

10 Sirenen Nr 6 ● 2001

En ledningsövning somingen i Sverige sett makentill tidigare.

100 motspelare satte un-der tre dagar press på fyrakommuner och länsstyrel-sen i Norrbotten.– Vi hinner fundera över hur viegentligen fungerar, det är enfördel med en enorm övningöver tre dagar, sade Stig Ek-berg, övningsledare och tillvardags försvarsdirektör iUppsala län.

Några ungdomar i Bodenhittar två metallbehållare.Nästa dag insjuknar två avungdomarna, de får märkligabrännmärken och några dagarsenare avlider de.

Någon vecka senare uppträ-der strålning på flera ställen iNorrbotten. I Kiruna kommunhittar skolbarn i Kuttainen enkapsel, liknande upptäcktergörs i ett hyreshus i Luleå, avett älgjaktslag i Piteå och på enskola i Boden.

Kaos på länsstyrelsen?Det är i korta drag det skräm-mande scenario som de fyranämnda kommunerna ochlänsstyrelsen fick att brottasmed.

Där uppstod enligt uppgiftmer eller mindre kaos förstaövningsdagen, ledningen ficken del kritik för att man sattedeltagarna under för hårdpress omgående.

Stig Ekberg håller inte med:– Vi började väldigt lugnt.

Men hade vi inte gjort ett endainspel hade det nog blivit kaospå länsstyrelsen ändå.

Ekberg konstaterar också attdet inte är meningen att alltska fungera, utan att deltagar-na ska lära.

Han hade personer atttillgå för att göra övningen såtrovärdig som möjligt. Repre-sentanter från andra Norrbot-

tenskommu-ner, journalis-ter, allmänhet,representanterfrån () Strål-skyddsinstitu-tet och Social-styrelsen fannsmed som mot-spelare.

Övningsledningen hade olika inspel, färdiga manus attanvända om de passade. Menövningen styrdes av hur kom-munerna och länsstyrelsen re-agerar och vilka beslut de tar.

Behövs fler dagarStig Ekberg är van vid kärn-kraftsövningar i sitt hemlän:

– Då brukar vi under total-tövning normalt pressa in alltunder en dag. Jag ställer inteupp på det längre, den formentillhör det förgångna.

Tredagarsövningen gavmöjlighet att både analyseraoch rätta till brister.

– Det höjer kompetensen.En sån här övning ger ocksåkunskap om lokala och regio-nala problem som är värdeful-la för , Jordbruksverketmed flera.

En snabb erfarenhet?– Vid sådana här händelser

måste vi bli bättre koordinera-de.

Kan scenariot bli verklig-het, undrar ni kanske?

– Sådana här kapslar finns isamhället, bland annat inomsjukvården och industrin.

I övningen visade det sigvara cylindrar innehållandecesium och radium som stu-lits från en cancerklinik i och hamnat i Norrbotten.

30 mätstyrkor från tolvländer, tolv helikoptrar iluften.

Området kring Bodenfinkammades på strål-ningskällor.– Beroende på mätutrustninghittade man olika mycket,sade Sven-Erik Lodén i stabenför strålskyddsmätningarna.

Lodén visade runt i vad somkanske kunde betecknas somjätteövningens hjärta, lokalendär resultat från mätpatruller-na togs emot och analysera-des.

Arbetet leddes av (Sta-tens strålskyddsinstitut) och iarbete fanns även många re-kryter.

Scenariot byggde på radio-aktiva strålkällor i området.Men här handlade det inte omatt hantera scenariot. Det varmätningarna som var viktiga,och det handlade om riktigasådana.

– Riktiga strålkällor var om-sorgsfullt utplacerade, totaltfler än stycken. Källorna var

olika riktade med hänsyn tillom man mätte från luften,från bilen eller gick till fots.

Inom militärens övnings-områden fanns fem sökområ-den för helikoptrar och femför bilar.

– Och det ska inte vara så en-kelt att alla hittar alla källor.

Strålande, EstlandAlla deltagare använde sinegen utrustning, och det gaverfarenhet direkt.

Vid genrepet fanns sex källorutplacerade. Estlands styrkalyckades bäst, fann fem styck-en. Den polska styrkan fanntre källor utanför mätområdet.

– De hade hittat källorna pårätt ställe, men angav dem felpå grund av att de använde ettannat koordinatsystem. Det ärju såna erfarenheter vi vill vin-na under övningen. När enriktig olycka inträffar vill viinte börja med felrapporte-ringar.

– Resultaten har varierat be-roende på personal och ut-rustning. Men resultaten har

blivit bättre och bättre.De som var bilburna hann

med alla planerade sökningar.För helikoptrarna ställde vä-dret till problem, dimma gjor-de att man hann med runthälften av planerade sökning-ar.

– Men sammantaget har vifått fin respons. Ryssarna somhar stor erfarenhet av detta iverkligheten, var mycket nöj-da och sa att de inte hade gjortdet bättre själv.

– Just att vi får träffas, lärakänna varandra och bygganätverk är minst lika viktigtsom själva mätningarna.

Även om helikoptrarna flugithem, övningen i Boden är slut,så fortsätter Barents Rescueför strålsökningsstyrkorna.Om en månad hålls ett upp-följningsseminarium i Rosers-berg. Mätresultaten från öv-ningen kommer att resultera ien rapport.

– Den kommer att skrivas såatt den kan bli föremål för ve-tenskapliga studier.

nyheter

Internationellt samarbeteär viktigt.

– Tragedin i New Yorksätter fingret på behovetatt samarbetet blir bättre.

Det säger Richard Gree-ne, militärattachéns assis-tent vid USAs ambassad iMoskva.

Amerikanska myndigheter harhaft annat att tänka på den se-naste tiden.

Men Greene var glad att hanägnat tid åt Barents Rescue.

– En mycket bra övning. Intebara är det oväntat, det är ock-så väldigt uppmuntrande attse hur Sverige samarbetarmed ryska Emercom. Det härär samarbete på internationellnivå och det är inte så lätt.

Sker övningar över gränser-na i Nordamerika?

– Det sker gränsöverskridan-de samarbete mellan stater i och Kanada. Det är inteokomplicerat, men det här ärmer avancerat. Med BarentsRescue bygger svenska myn-digheter förtroende.

Richard Greenes uppmärk-samhet har den senaste tidenkretsat kring katastrofen i NewYork. Från sin horisont kon-staterar han att eländet ävenkan föra positiva saker medsig.

– Tragedin kan öppna möj-lighet till ökat samarbete medMoskva, att vi kommer när-mare varandra.

Greene var även intresseradav samarbetet mellan civilaoch militära myndigheter.

– I är sådant samarbetemycket tydligt avgränsat.

Foto: BIRGER MARKUSSON

Richard Greene från amerikanska ambassaden var imponerad avsamarbetet.

”Svenska myndigheter bygger förtroende”Amerikansk observatör

Text o Foto på Barents Rescue:PER LARSSON

Stig Ekberg

Försvarsdirektörenvill ha totalövningöver flera dagar

Mätstyrkor sattes på provSven-Erik Lodén i övningens hjärta, analysrummet för strålningsmätningarna.

11Sirenen Nr 6 ● 2001

– Stora resurser kan använ-das på optimalt sätt medrätt information redan frånbörjan.

– Känslomässigt är dettaen liten bygds stora trage-di. Indal har inte mer änmellan 1 500 och 1 600 in-vånare.Dessa är räddningsledaren LeifFällmans två starkast beståen-de intryck efter bussolyckan kilometer nordväst om Sunds-vall, där fyra skolbarn och tvåchaufförer dog.

Det var en ödets ironi attolyckan inträffade när dengjorde det, måndagen den september. Räddningstjänsteni Sundsvall-Timrå hade i när-mare två veckor arbetat dagoch natt med att hejda en ho-tande översvämning. Detfanns gott om folk både påbrandstationen och i -cen-tralen.

– Direkt efter att vi fått klartför oss hur stor olyckan varhade vi en stab på tio personer,som tog hand om informa-tionsfrågor, resursbehov ochvidarelarmning. På flygplatsenMidlanda stod en polisheli-kopter, som en av våra brand-ingenjörer skulle använda föratt få den senaste bilden avvattenläget, förklarar Leif Fäll-man.

Kortast möjliga tidBrandingenjören i helikopternvar först på olycksplatsen ochkunde öppna kanalerna till. Arbetet kunde dras igångsnabbt och alla tänkbara re-surser kom på kortast möjligatid till olycksplatsen på riksväg, ungefär mitt emellan Indaloch Liden. Räddningstjänsteni Sundsvall-Timrå hade per-soner på plats, inklusive del-tidsbrandmän från Liden ochSöråker. Fyra sjukvårdsgrup-per med totalt fyra läkare ochåtta sköterskor skötte sjuk-vårdsinsatsen på plats. Polisin-satsen gjordes av polismän.Helikoptrar rekvirerades från

Kalix, Lycksele, Östersund ochSundsvall. Fem helikoptrarsattes alltså in i räddningsak-tionen.

– Flygtransport för skadadeär en oerhörd styrka, tyckerLeif Fällman, som är tacksamför att olyckan inträffade viden tid på dygnet när resursernaär enklast att snabbt aktivera.Han tycker också att olyckan iallra högsta grad bekräftar vär-det av övning.

– Det krävdes mycket litenstyrning på olycksplatsen. Allavisste vad de skulle göra ochmed flexibilitet löstes uppgif-ten på ett utmärkt sätt. Olikakategorier hade kunnigt folk,som lugnt och metodiskt gjor-

de vad de tyckte var viktigastatt göra.

Sjukhuset i Sundsvall utlöstekatastroflarm och ställde omall verksamhet för att ta handom olycksoffren. Ett katastrof-kansli upprättades och dirige-rade transporterna av de ska-dade. Några av de svårast ska-dades fördes i helikopter tilluniversitetssjukhuset i Umeå.

– Vi gjorde räddningsinsat-sen utan att veta hur mångasom fanns i bussen. Det gårvarje morgon två bussar mel-lan Indal och Liden och ingenkunde ge besked om hurmånga skolbarn som klivit påjust den här bussen. Det varförst vid lunchdags – omkring

tre timmar efter olyckan – sompolisen visste det exakta anta-let inblandade människor.

Utmärkt efterarbeteEfterarbetet efter olyckan harfungerat utmärkt, tycker Fäll-man. Mycket snabbt aktivera-des krisgrupper. En grupp ar-betade redan på olycksplatsen,en annan vid sjukhuset för attmöta de anhöriga och en tre-dje på Lidens skola, dit barnenskulle. De personer som bor inärheten gjorde en stor insatsgenom att tidigt ta hand omde oskadade eller lätt skadadebarnen.

Alla brandmän som deltog iinsatsen har haft samlingar

med räddningstjänstens egensamtalsledare.

– Jag har själv under fyrahalvdagar besökt alla klasser iskolorna i Indal och Liden ochförsökt förklara vad som hän-de, berättar Leif Fällman.

– Så gott jag kunnat har jagsvarat på elevernas frågor. Omvarför det hände. Och varfördet hände just deras kamrater.Jag har svarat så ärligt ochuppriktigt det gått om enolycka mycket värre än jag va-rit med om förut.

MATS OSCARSSON

Snabba insatser vid densvåra skolbussolyckan

Foto: MATHIAS LINDQVIST, SUNDSVALLS TIDNING

Den otäcka kollisionen mellan en skolbuss och en timmerbil orsakade ett stort räddningspådrag. Fem helikoptar var snabbt på plats ochtransporterade de svårast skadade till sjukhus. ”Det är en oerhörd styrka att ha en sådan resurs”, sa räddningsledaren Leif Fällman.

Nya översvämningar i Norrland

– Viktigt att vara ute i god tidFör andra året i följd drab-bades mellersta Norrlandskustland av allvarliga över-svämningar. Kraftiga ochihållande regn gjorde attmarken mättades och di-ken, sjöar och åar fick taemot enorma vatten-mängder.

De höga och snabba flödenaslet med sig lösa jordarter ochgjorde att vägar och banvallarunderminerades. Tåtrafikenpå linjen Sundsvall-Östersundmåste tidigt stängas. Senaredrabbades norra stambananav samma öde.

I tätorterna hann dagvatten-ledningarna inte med att förabort vattenmassorna i sammatakt som de strömmade till. Viadukter vattenfylldes ochkällare översvämmades. Grusoch lera, som sköljdes ut överasfalterade ytor, täppte tilldagvattenbrunnar och skapa-de mindre insjöar som ställdetill problem för trafiken.

Översvämningarna förra åretgällde nästan enbart Ljusnansvattensystem. I år drabbadesett betydligt större område.

– Det var översvämningaröverallt, berättar ställföreträ-dande räddningschefen iSundsvall-Timrå, Leif Fällman.

Flera dammar hotade attrasa och krävde akuta åtgär-der. På ett ställe tog en å enhelt ny sträckning och en res-taurang hamnade därvid på enö utan vägförbindelse. I andravattendrag bildades propparav losslitna träd.

Bred stab organiseradesRedan i ett tidigt skede organi-serades en stab med represen-tanter för kommunen, polisenoch militären. Här gällde detatt snabbt skaffa fram maski-ner, fordon och utrustning avalla slag.

Hemvärnet och i Öster-sund ställde upp med personal

för att bygga barriärer och ren-sa undan proppar i vattendra-gen. Från Räddningsverketsskola i Sandö kom pumpar ochannan utrustning samt ett -tal totalförsvarspliktiga rädd-ningsmän och beredskapsmänunder utbildning.

Räddningsverket i Karlstadbidrog med informationsper-sonal och geologisk expertis.

Från det tidigare översväm-ningsdrabbade området i Arvi-ka kom hjälp med cirka meter lättviktsvallar. De var avtvå typer, dels den ursprungli-ga modellen Aqua Barrier medtriangelformade stöd av stålsom kompletteras med lastpal-

lar, dels den utvecklade varian-ten av korrugerad plåt. Bådavisade sig fungera utmärkt.Men som Sören Hjalmarsson,brandmästare i Arvika medstora erfarenheter från förraårets översvämningar, påpeka-de:

– Det är viktigt att vara ute igod tid och få upp barriärerna,när det fortfarande är någor-lunda torrt. När vattnet välbörjat stiga är det ett helsike attfå utrustningen på plats.

ULF ERLANDSSON

nyheter

12 Sirenen Nr 6 ● 2001

Sammanslagning som syftar till effektivare förebyggande

Sprängämnesinspektionen försvindyker upp som ny avdelning i Räd

Lena Tistad, chef för nya avdelningen:

– Kontinuiteten kommer att bibehållas Lena Tistad, i dag ställföre-trädande avdelningschefvid Räddningsverkets risk-och miljöavdelning, blirchef för den nya avdelningsom inrättas i sambandmed att verket övertarSprängämnesinspektio-nens uppgifter.

Namnet blir Avdelningen förbrandfarliga och explosiva va-ror, BEx. Sprängämnesinspek-tionens personal har arbetatfram en lista på ett -tal punk-ter som kravprofil på den per-son som ska leda verksamhe-ten i fortsättningen.

– Jag blir inte avskräckt föratt jag inte motsvarar alla deställda kraven. Det tror jag ing-en skulle göra, säger Lena Tis-

tad, mitt uppe i den processsom pågår för att göra ned-läggningen så skonsam sommöjligt.

– Jag kommer inte att kunnahjälpa medarbetarna med di-rekt handläggning av frågor,men tror ändå att jag ska kun-na bli bollplank i känsligaärenden.

Starkt kritiskaDet är ingen hemlighet varkenför Lena eller någon annan attmedarbetarna på varitstarkt kritiska till att verksam-heten ska föras över till Rädd-ningsverket.

– Jag har naturligtvis förstå-else för att medarbetarna ärbesvikna över att de inte fårfortsätta arbeta i en egen välfungerande myndighet. Det

gäller nu för mig att övertygadem om att en integrering avfrågorna är positiv för samhäl-lets totala skydd mot olyckor.Våra uppgifter har jufaktiskt samma mål;att minska risken förolyckor och deras kon-sekvenser.

Lena Tistad är med-veten om att hon får tahand om en verksam-het, där medarbetarnahar hög kompetensoch hög trovärdighethos sina intressenter. De allraflesta följer med över till Rädd-ningsverket och därigenomtror Lena att kontinuiteten kanbibehållas.

Två myndighetskulturer skanu sammanjämkas. Tillsyn ären verksamhet som Rädd-

ningsverket och bedriverpå rätt olika sätt. SÄIs är betyd-ligt mera konkret, jämfördmed verkets systemtillsyn.

– Det går inte attsäga att den ena typenav tillsyn är bättre änden andra, tyckerLena Tistad. Jag troratt båda kommer atttillämpas i fortsätt-ningen. I Räddnings-verket är rådgivningskild från tillsyn. Omdetta arbetssätt ska

tillämpas också på det nyaverksamhetsområdet är för ti-digt att uttala sig om.

har stor erfarenhet att ut-reda olyckor. Den nya avdel-ningschefen anser det rimligtatt Räddningsverket drar nyttaav den erfarenheten. På sam-

ma sätt kan SÄIs verksamhet fåhjälp av Räddningsverket i in-ternationella sammanhang.

Vad det innebär i tid att verk-samheten ska finnas kvar iStockholm har Lena Tistadingen uppfattning om än.

– Jag ska jobba för att inte av-veckla i Stockholm och ser ing-et märkvärdigt i att jag ska varai Karlstad två dagar i veckan.Jag har svårt att förstå medar-betarnas tveksamhet till denlösningen.

– Hur det blir på sikt fårframtiden utvisa. Förändringarär naturligtvis inte uteslutna,men ska det vi på BEx varamed och påverka, slutar LenaTistad.

MATS OSCARSSON

Den 1 oktober fick Rädd-ningsverket tjugotalet nyamedarbetare. Dagen innanlade Sprängämnesinspek-tionen, SÄI, ner sin verk-samhet och ansvaret föruppgifterna fördes över tillRäddningsverket. En fråga som diskuterats se-dan början av -talet har fåttsin slutliga(?) lösning.

Redan den kommitté, somresulterade i att Räddningsver-ket bildades, hade föreslagit attSprängämnesinspektionenskulle ingå i den nya myndig-heten. Splittringen av ansvaretför olycks- och skadeförebyg-gande arbete skulle minska påcentral nivå, ansågs det.

Men av dessa tankar blev in-tet utan frågan kom igen i Hot-och riskutredningen . Skä-let var den gången att få till enförbättrad samordning inomkemikalieområdet. Men politi-kerna ångrade sig igen.

övertog Försvarsdepar-tementet ansvaret för brand-farliga och explosiva varor frånNäringsdepartementet och dåkom parterna i ett tänkt gifter-mål att hamna under sammadepartement.

I fjol fick Statskontoret rege-ringens uppdrag att utreda ensammanslagning av myndig-heterna och i maj i år fattaderiksdagen beslut om att lägganer Sprängämnesinspektio-nen den september och föra

över inspektionens uppgiftertill Räddningsverket.

I propositionen Integreringav verksamheter inom politik-området Skydd mot olyckor/ radar regeringen uppbevekelsegrunderna för ennedläggning av . Ett tungtvägande skäl är statsmakter-nas strävan att öka integratio-nen mellan olycks- och skade-förebyggande åtgärder ochräddningstjänst. Det bör enligtregeringen råda en helhetssyneftersom båda myndigheternahar som målsättning att min-ska antalet olyckor.

Utgår från olika lagarBåda myndigheterna utför till-syn för att hindra eller begrän-sa skador av brand. Rädd-ningsverkets tillsyn utgår frånräddningstjänstlagen, Spräng-ämnesinspektionens från la-gen om brandfarliga och ex-plosiva varor. På det lokalaplanet – i kommunerna – ärdet däremot samma politiskaorgan som har ansvar för tillsy-nen, nämligen räddnings-nämnden eller dess motsvarig-het.

Regeringen tycker att debåda myndigheternas verk-samheter överlappar varandrapå ”ett viktigt område som ärlagstiftningsmässigt och admi-nistrativt komplicerat”. För-enkling och samordning blirkonsekvensen av en integre-ring. Regeringen ser framför

sig en tydligare och effektivaremyndighetsstruktur, till nyttaför hela säkerhetsarbetet medmindre dubbelarbete.

Genom att ta hand om helaverksamheten får Räddnings-verket bättre förutsättningaratt verka längs hela skalan avolycks- och skadeförebyggan-de åtgärder.

I propositionen förklaras attorganisationsförändringen lig-ger ”i linje med statsmakternasambition att Statens rädd-ningsverk och den kommuna-la räddningstjänsten får enstärkt förebyggande roll”.

De medarbetare som tillhörtSprängämnesinspektionen skaäven i fortsättningen verkafrån lokalerna i Solna. I riks-dagsbeslutet sägs att detta gäl-ler tills vidare. Denna lösningär regeringens reaktion på denmisstanke som framfördes avnågra remissinstanser; att enutlokalisering skulle leda tillkompetensförluster, som kun-de vara en nackdel för verk-samheten.

Nedläggningen av Spräng-ämnesinspektionen ska enligtpropositionen göras ”på ett så-dant sätt att den inte äventyrarsäkerheten på det område somSprängämnesinspektionenhittills ansvarat för”.

MATS OSCARSSON

Lena Tistad

Otillåten lagring. Sprängämnesinspektionen gjorde 257 tillsynsbe-sök under 2000. Den svårt rostangripna cisternen för diesel upptäck-tes vid ett av tillsynsbesöken. Återställde inte företaget cisternen ibrukbart skick skulle rörledningarna till cisternen kapas...

nyheter

13Sirenen Nr 6 ● 2001

nner – och dningsverket

Fakta om SÄI■ Tillstånds-, tillsyns- och föreskrivande myndighet för hantering avbrandfarliga och explosiva varor. Övergripande målsättning är att fö-rebygga så att personer och egendom inte kommer till skada vid han-tering av brandfarliga och explosiva varor.

■ Chef för inspektionen har varit generaldirektören Erik Nilsson, somockså varit ordförande i styrelsen.

■ Verksamheten har varit organiserad i en verksledningsstab och tresakenheter: Enheten för brandfarliga vätskor och brandreaktiva varor(B-enheten), Enheten för explosiva varor och brandfarliga gaser (E-en-heten) och Enheten för brandfarliga och explosiva varor inom försva-ret (F-enheten)

■ Sex föreskrifter utfärdades under 2000, fem av dem med tillhöran-de allmänna råd.

■ Vid årsskiftet 2000/01 bestod SÄIs regelverk av 30 föreskrifter och33 allmänna råd.

■ Under 2000 gjordes 257 tillsynsbesök. Av dessa var 230 föranmäl-da.

■ Beslut fattades i 193 ärenden om tillstånd till hantering av explosi-va varor och elva ärenden om tillstånd till hantering av brandfarligavaror.

■ Drygt 20 tjänster.

■ Budgeten för 2001 ligger på 17,3 miljoner kronor.

Så här tycker inspektionens personalom flytten till Räddningsverket

Alf Rosberg E-enheten– Beslutet är fattat. Nuär det viktigt att denfortsatta processen geross möjlighet att fort-sätta med den viktigauppgiften att på olikasätt stödja de männis-kor och företag somjobbar med explosivaämnen, så att de kan bedriva sin verksamhet på ett säkert sätt.

– Vi jobbar idag mycket nära våra ”kunder” och vill inte bli fångar i ettbyråkratiskt arbetssätt. Vi kan känna farhågor inför den stora organisa-tionens byråkrati. Vi vill behålla den lilla organisationens fördelar ochkombinera med den stora organisationens resurser.

–Jag ser det som helt nödvändigt att vi är placerade i Stockholm. Hu-vuddelen av de personer som innehar nyckelkompetenser inom Spräng-ämnesinspektionens verksamhetsområde är idag bosatta i Stockholm.

Kenneth Jarnryd, SACO-ordförande

Åke PerssonChef B-enheten– Det finns ett beslut om att viska tillhöra Räddningsverket. Sånu får vi göra det bästa av situa-tionen. Personalen är orolig efter-som processen tagit så lång tid,men verksamheten ska inte be-höva bli lidande i framtiden, hop-pas jag. – Jag hoppas att vi även i fort-sättningen ska kunna fatta snab-ba beslut när det behövs.Vi har många resdagar per år. Ef-tersom industrin betalar för helaverksamheten har jag svårt att sefördelarna med en placering iKarlstad. Vi fungerar bäst i Stock-holm. Det är lättast att komma uti landet härifrån och lättast attkomma hit. – Jag har svårt att se några förde-lar med sammanslagningen. Attbesöka två olika experter på sam-ma myndighet är knappast enkla-re än att besöka två experter påolika myndigheter. Vi har ju fort-farande olika sakområden att ar-beta med.

Foto: TORD BÖRJESSON, SÄI

Tomas Grut E-enheten – Den nu väl fungerande funktio-nen kan bli lika bra när den ham-nar i en egen avdelning i Rädd-ningsverket. Samtliga befattning-ar ska så vitt jag förstår finnaskvar.

– Att vi ska sitta kvar i Stock-holm ser jag som en nödvändig-het. Branschorganisationer ochandra som vi har dagliga träffarmed finns i Stockholm. Att flygaut i landet från Karlstad via Stock-holm är både för tidskrävandeoch fördyrar verksamheten.

– Jag vet för litet om Rädd-ningsverket för att kunna speku-

lera i hur det kan vara att hamna iden organisationen. Däremot ärjag säker på att vi med vår opera-tiva erfarenhet kan hjälpa till attfå ut Räddningsverket mera påfältet.

– Under de senaste 15 åren haren rad utredningar gjorts om SÄI,dess verksamhet och organisato-riska tillhörighet. Samtliga har ef-ter remissbehandling konstateratatt det inte funnits några vägan-de skäl att förändra organisatoris-ka tillhörigheten eller lokalise-ringsort. Enda undantaget är densenaste utredningen. Talande ärutredarens, Berit Rolléns, uttalan-de i Aktuellt: ”Uppdragsgivarenhade ju bestämt att sammanslag-ning skulle ske”.

– Statssekreteraren på Försvars-departementet har dock försäkrat

personalen vid ett möte att”samtliga ska få behålla sina tjän-ster och anställningsuppgifter”.Det enda skäl till sammanslag-ning av myndigheterna som an-gavs från regeringskansliet var att”det är ju enklare att bara behövaha kontakt med en myndighet”.Några konkreta sakskäl kundeinte presenteras.

– Det är nu fackföreningens för-hoppning att statssekreterarenslöfte kommer att respekteras ochatt arbetet med att slå sammande båda myndigheterna ska ske ien konstruktiv anda.

Krister Källberg E-enheten– Jag känner en stor farhåga föratt Räddningsverket är en storkoloss, som inte är anpassad efterde korta beslutsvägar, som kän-netecknar Sprängämnesinspek-tionen. Den personliga friheten –och ansvaret – är stor hos oss ochjag är rädd för den stora organi-sationens tungroddhet. Jag harfått vissa indikationer på att vårtminimum av byråkrati kan förlo-ras.

– Men från hög politisk nivå påFörsvarsdepartementet har vi fåttlöfte om att inte drabbas av nå-gra försämringar och att sam-mansmältningen ska gå smidigt.

nyheter

Foto: MATS OSCARSSON

14

Värden för flera hundramiljoner kronor förstördesvid en brand i ett färglageri Stockholm i somras. Ska-deanspråken är uppe i hela400 miljoner!

Stora resurser sattes inför att begränsa skadorna,men det misslyckades allt-så och insatsen har kritise-rats.

Ett industriområde i södraStockholm skakades i börjanav juni av två kraftiga explosio-ner. På larmcentralen utlöstesförst ett automatiskt brand-larm, därefter kom en mängdlarmanrop via . Ett mörktrökmoln syntes mot himlenoch de första utryckningsstyr-korna begärde genast förstärk-ning från flera stationer.Insatsen kom att bli den stör-sta i Stockholm på flera år. To-talt man från stationerjobbade sammanlagt mantimmar innan uppdragetvar avslutat. Värden för cirka miljoner kronor hade dågått till spillo. De drabbade för-säkringsbolagen uppger att dealdrig haft så många olika ska-dekrav på grund av en ochsamma brand.

Trodde det var färgaffärStorbranden började i ett dis-tributionslager för färger, lack-er, lösningsmedel och andraprodukter för målare. Det varinrymt i en enplansbyggnadom cirka X meter medparkeringsdäck på taket. Färg-lagret var utformat som ensjälvbetjäningsbutik, där gros-sister och entreprenörer häm-ta produkter de behövde.

Det hade tillstånd för förva-ring av sammanlagt li-ter brandfarlig vara klass I ellerII. Men det visste inte rädd-ningsledaren och hans perso-nal när de först anlände tillplatsen. De trodde det var frå-ga om en vanlig färgaffär.

Branden var omfattande re-dan från början. Kraftiga lågorslog ut genom de krossadeskyltfönstren. Invändig släck-ning var inte att tänka på. In-riktningen blev i stället att

dämpa lågorna och skydda tvåstora kontorshus med varderasex våningsplan som låg ome-delbart intill det brinnandefärglagrets långsidor. Det visa-de sig lättare sagt än gjort.

Slog ut väggen…Mellan färglagret och kontors-byggnaden i öster saknadesordentlig brandavskiljning.När färgfirman behövde störrelokaler hade man helt enkeltslagit ut en vägg mellan de tvåhuskropparna. Branden spredsig därför snabbt i bottenpla-net. Dessutom slickades helatiden kontorsfasaden av högalågor från vätskebranden ifärgförrådet.

– Den första timmen varvattenförsörjningen ett pro-blem. Brandpostnätet räckteinte, trycket blev för lågt. Sena-re löste det sig genom att vi togvatten från en större krigs-branddamm, berättar rädd-ningsledaren Anders Öberg.

Också kontorsbyggnaden iväster var illa utsatt. Strål-ningsvärme och lågor sompumpade ut genom öppningari det brinnande färglagret star-tade bränder i flera av kontors-rummen. Där kunde de snabbtbekämpas och brandpersona-len trodde att läget var något sånär under kontroll.

– Då såg vi till vår fasa att detplötsligt slog ut lågor från sex-våningshusets vind. Oförbrän-da rökgaser måste ha spriditsig dit på något sätt, förklararAnders Öberg.

Båda de stora kontorshusenblev därför illa skadade. Destår fortfarande igenbommadeoch det har till och med talatsom att riva dem.

Kritik mot insatsenOrsaken till branden är ännuinte känd. En anställd lämnadesom siste man byggnaden un-gefär minuter innan de inle-dande explosionerna. Då syn-tes inget ovanligt. Den endaelektriska förbrukningskällansom var påslagen var truck-laddningen.

Utomstående vittnen harframfört kritik mot räddnings-insatsen. De menar att led-

ningen var för passiv och intevidtog tillräckliga åtgärder i tid.Räddningstjänsten i Stockholmhar tillsatt en intern utredningför att lära av erfarenheterna.

– Det är lätt att vara efterklokoch med facit i hand kunde vigjort annorlunda. Men det

blev ett glapp mellan rädd-ningsledningen och den före-byggande personalen somhade kännedom om objektet.Det fanns ingen insatsplan el-ler andra ritningar. Vi som varpå plats visste inte ens att detfanns så mycket brandfarliga

vätskor inne i byggnaden, för-klarar räddningsledaren.

Inte ens rökluckor fannsAv en annan artikel på dettauppslag framgår att detta intevar första storbranden i ett la-ger för brandfarliga vätskor.

Enorma skadekravefter brandi färglager

Trots att stora räddningsresurser sattes in gick det inte att hindra branden från att bli en av de dyraste iSverige någonsin.

nyheter

Foto: RÄDDNINGSTJÄNSTEN I STOCKHOLM

Brandpostnätet räckte inte till, trycket blev för lågt. Här har vattenförsörjningen kommit igång och rädd-ningspersonalen trodde sig ha läget under kontroll när det plötsligt började brinna på vindsvåningen .

15

I Sverige finns för närva-rande tre stora leverantö-rer av färg och lösnings-medel: Syntema, Alcro ochAxo-Nobel (tidigare Nord-sjö Färg). De har distribu-tionslager på olika platserute i landet. Det är butikerdär målarfirmor och andrastorkunder kan kommaoch hämta vad de behöverför tillfället. Där förekom-mer också viss hanteringgenom att man blandarolika kvaliteter och kulörer.

Distributionsanläggning-arna ligger i allmänhet påett industriområde, ofta in-sprängda bland andrabyggnader. De brandfarli-ga vätskorna förvaras fritt ilokalen i burkar eller dun-kar.

Brandskyddskraven ärlåga, skumsprinkler är säll-synt, i bästa fall finns detett automatiskt brandlarm.

Genom åren har det varitflera storbränder i sådanaobjekt. Här är några avdem:

• Färghuset i Luleå. Total-brand i färglager som ock-så förstörde ett intilliggan-de möbelvaruhus.

• Klintens Färg i Nacka.Två skilda storbränder på1980-talet. Den ena bran-den vållades av statiskelektricitet när man hälldetillbaka en burk färg i enstörre behållare, den andrabranden var troligen an-lagd.

• Alcros färdiglager i Ny-kvarn. En gnista från en el-motor vållade en totalska-da på 10.000 kvadratme-ter.

• Jotun-fabriken i Norge.En truck körde på en rör-ledning som gick av, fleramänniskor omkom vidbrand i utläckande vätska.

Foto: ULF KARLSSON

nyheter

Brandskyddskraven är små.Distributionsförråden liggerofta inklämda mellan andrabyggnader med helt annanverksamhet.

– Jag förstår inte att det kanvara tillåtet att förvara så storamängder brandfarliga varor i

en lokal som ligger så illa till.Det enda som fanns var ett au-tomatiskt brandlarm, ingenskumsprinkler eller ens rö-kluckor i taket, säger AndersÖberg uppgivet.

Ulf Erlandsson

Fler storbränder i färglager

Nya utbildningen:

Brandman kan bliräddningschefI den nya utbildningen förräddningstjänstens perso-nal bör det bli möjligt attgå hela vägen från brand-man till räddningschef.Samtidigt öppnas vidare-utbildningen för andra in-genjörskategorier änbrandingenjörer.

Detta är två nyheter i utveck-lingen av det förslag till förän-drad utbildning som -gruppen (Räddningstjänstut-bildning för framtiden) läm-nade för drygt ett år sedan. Re-geringen ställde sig positiv till-förslaget, men ville hamer utvecklad beskrivning avhela systemet med grundut-bildning, vidareutbildning ochfortbildning för räddnings-tjänstens personal.

Regeringen vill även se hurde kommunala behoven inomhela området skydd motolyckor tillgodoses i det nyasystemet samt hur mycket ut-bildningen kommer att kostaför staten och kommunerna.I slutet av september diskute-rades ett preliminärt förslagtill utbildningssystemets ut-formning.

Nationella mål– Vi utgår från att räddnings-tjänstlagstiftningen moderni-seras, att detaljregleringenminskar genom att mål och re-sultatstyrning får gälla fullt utpå såväl nationell som kom-munal nivå. Denna syn bör dåockså prägla hanteringen avutbildningsfrågorna. Rädd-ningstjänsten bör styras av na-tionella mål samtidigt somden statliga tillsynsverksam-heten mer inriktas på uppfölj-ning och utvärdering, sägerRoland Nilsson, Räddnings-verket.

Tillsammans med PeterCarlstedt, ställföreträdandechef för Räddningsverketsskola i Sandö leder han utred-ningen. Den nya författnings-regleringen kommer troligenatt ge kommunerna större ut-rymme till lokal anpassning avräddningstjänstens verksam-het, organisation och kompe-tens. Dessa frågor kommerinte att bestämmas av detalje-rade föreskrifter och rädd-ningstjänstplaner utan får sinutgångspunkt i kommunalahandlingsprogram som byg-ger på riskanalyser och riskbe-dömningar.

Utredarna anser att kompe-tens och utbildning i betydligt

större utsträckning bör varie-ras beroende på kommuner-nas riskbild. Därför bör det ihuvudsak endast ställas gene-rella krav på kompetens ochutbildning med hänsyn tillriskbilden. En viss grundkom-petens för anställning i rädd-ningstjänsten krävs dock medhänsyn till nationella mål omlikvärdig säkerhet. För vissafunktioner med särskilda be-fogenheter som räddningsle-dare och tillsynspersonal börockså bestämmelserna varatydliga.

Allmänna råd och tillsyn– Det här betyder att kommu-nerna i övrigt vägleds av statengenom de nationella målen,allmänna råd och tillsyn. Till-synen avgör vilken kompetensoch utbildning som kan varalämplig med tanke på de riskersom kan finnas i kommuner-na.

Riksrevisionsverket har kriti-serat Räddningsverket för attutbildningen inte motsvararkommunernas behov. Nu geskommunerna stora möjlighe-

ter till att på-verka utbild-ningen på allanivåer.

– Rädd-ningsverketbör samrådamed kommu-nerna om ut-bildningspla-ner och kurs-

planer. Även på skolnivå bördet finnas råd där kommuner-na kan delta i planering ochutvärdering, säger RolandNilsson.

Utredningen åtgärdar ävenkritiken om att forsknings-och utvecklingsverksamheteninte fått tillräckligt genomslagi utbildningen genom fleraförslag till förbättringar.

Den nya utredningens för-slag till grundutbildning är iprincip enligt -förslaget,en ny tvåårig, eftergymnasialutbildning som är studieme-delsberättigande.

Sammanhållet systemDäremot innehåller det preli-minära förslaget till vidareut-bildning flera nyheter.

– Vi föreslår ett nytt sam-manhållet system för vidare-utbildning upplagt på tre lin-jer: verksamhetsledning avskydd mot olyckor, insatsled-ning av räddningstjänst samtolycksförebyggande verksam-het. Systemet innehåller flera

alternativa rekryterings- ochkarriärvägar. Har man tagit ex-amen i grundutbildningen gerdet möjlighet att vidareutbildasig till alla befattningar inklu-sive räddningschef, säger Pe-ter Carlstedt.

Andra ingenjörerFörslaget talar egentligen inteom heltids- och deltidsutbild-ning. Utbildningen i rädd-ningsinsatser är ett av fyrablock i grundutbildningen ochsamma, oavsett anställnings-form. Om kommunens risk-bild tillåter det, kan kommu-nens grundutbildning avbrandmän begränsas till del avgrundutbild-ningen somavser rädd-ningsinsat-ser.

En nyhet äratt systemetskulle öppnavidareutbild-ningen förandra inge-njörer än brandingenjörer.

– Skälet till det är i förstahand att kommunerna skakunna rekrytera när det ärbrist på brandingenjörer. Enkommun med stora kemiskarisker kan sträva efter att re-krytera en ingenjör med kemi-teknisk grundutbildning ochpåbyggnad i räddningstjänst,säger Peter Carlstedt.

Utrymme för anpassningVidareutbildningen bygger påbas- och påbyggnadskursersom kan kombineras i pro-gram anpassade till kommu-nens riskbild och organisa-tion.

– Vi anser att det förslag somvi nu diskuterar ger bättre för-utsättningar och större utrym-me för utbildningens anpass-ning till kommuners olika be-hov av kompetens. Genom attbegränsa författningsregle-ringen och i stället arbeta medråd och tillsyn skapar vi möj-ligheter för snabbare anpass-ning till förändrade behovinom räddningstjänsten, sägerRoland Nilsson.

GUNNO IVANSSON

Utredningen ska vara på rege-ringens bord 30 november. Skälettill att innehållet offentliggörs nuär att utredarna vill ha in syn-punkter. Hör i så fall av er till dempå följande e-postadresser:roland.nilsson@kd.srv.se ellerpeter.carlstedt@so.srv.se

RolandNilsson

PeterCarlstedt

16 Sirenen Nr 6 ● 2001

I Göteborg drogs en lättna-dens suck i början av sep-tember. Då meddelades attRäddningstjänsten Storgö-teborg fått uppdraget attsköta ambulanssjukvårdeni hela Göteborgsområdet.

– Att en offentlig verk-samhet med full kostnads-täckning kan konkurreraut en privat entreprenörkänns kul, säger en mycketnöjd Nils Andréasson, bi-trädande räddningschef.Räddningstjänsten har tidiga-re haft ambulanssjukvården i

Göteborgs stad på ettåriga för-längningsavtal. Det nya avtaletinnebär att området utökasmed Mölndals, Partille ochHärryda kommuner. Dessut-om förlängs det till ett femårs-avtal som sträcker sig från 1april 2002 till och med 31 mars2007.

För räddningstjänsten stodmycket på spel. Om upphand-lingen förlorats hade mantvingats lägga ner den nuva-rande verksamheten och skärabort 118 tjänster.

Upphandlingen startade ifebruari och gällde tre områ-den i Storgöteborg, Syd, Väst

och Nordost. Falck Sverigekonkurrerade i alla tre områ-dena. I Syd fanns en tredjekonkurrent, Bohusläns am-bulansekonomiska föreningsom har ambulanssjukvårdeni dag. I Väst var det bara Falckoch räddningstjänsten och iNordost ville även Nols ambu-lans AB ha ett ord med leken.

Ingen diskussionEnligt uppgifter från represen-tanter för Västra Götalandsre-gionen vid en presskonferensvar det aldrig någon diskus-sion om vart erbjudandetskulle gå.

– Vi har en större organisa-tion, bättre infrastruktur, eko-nomi och möjlighet att ut-veckla komptensen och säker-ställa kvaliteten.

Den nya ambulansavdel-ningen kommer att 138 tjän-ster, de flesta sjuksköterskor.Ett krav i anbudet var en ”vita-re” ambulansorganisation, detvill säga ambulanserna ska be-mannas huvudsakligen avsjuksköterskor. Målet är 60procent sjuksköterskor 2005.

– Skälet är att de vill ökakompetensen och säkerheten.Till att börja med ska ambu-lanserna köras av brandmän

som har sjukvårdsutbildning.Fram till 2005 ska vi anställa60-65 sjuksköterskor så att vikommer att ha hälften sjuk-sköterskor och hälften ambu-lanssjukvårdare. Vi kommeratt behålla fyra ambulanssta-tioner med brandmän somhar kombinationstjänst i om-råden med färre utryckningar.

I pengar handlar avtalet omdryg 400 miljoner kronor. De30-talet ambulanssjukvårdarei Mölndal som kör åt Bohus-läns ambulansekonomi er-bjuds jobb i räddningstjän-sten.

GUNNO IVANSSON

– Återvinningsbranschenmåste bli bättre på att lag-ra sina produkter och rädd-ningstjänsten bättre på attfölja upp att det görs.

Det drar brandingenjörLinus Eriksson i Malmöfram som den viktigasteerfarenheten av storbran-den i ett däckslager.

Ett maskinhaveri den sep-tember i däckåtervinningsfö-retaget Däck Rec i industri-hamnen i Malmö antände lag-ret på ton däck. Enormamängder tjock, svart rök stegmot himlen, men turligt fördevinden röken ut över Öresund.

Räddningstjänsten satte tillstora resurser och fick ta tillovanliga metoder för att hin-dra branden få fäste djupt ner i”huvudlagret”, ett berg på tu-sentals kubikmeter gummi.

Först efter fyra dygn oavbru-ten bekämpning med -brandmän (grannkommuner-na bidrog med förstärkning)ansåg sig räddningstjänstenha läget någorlunda underkontroll.

Dumpade i hamnen– Vi insåg tidigt att vi inte skul-le kunna släcka med vattenoch prövade alternativ medskum och sand, men ingethjälpte. Taktiken blev attdumpa de brinnande gummi-högarna i hamnbassängen,berättar Linus Eriksson, somfrån och till tjänstgjorde somräddningsledare.

Syntetiskt gummi är en pe-troleumprodukt som inte lö-ses i vatten och därför kundemiljöförvaltningen ge klar-tecken till dumpningen (gum-mit ska samlas upp senare).

Hjullastare rekvirerades. Förstpå tredje dygnet fick man till-gång till riktigt stora maskinerfrån Malmö kolhamn ochbranden kunde kontrolleras,men kommer att kräva bevak-ning under en längre tid.

– Branden hade bara trängtner några meter i det storaberget av gummi och vi lycka-des stoppa fortsatt spridning.

Flera bränder i återvinning-slager har i år inträffat i Skåne,bland annat brann i somras ettlager med ton batterieri Landskrona (se Sirenen nr

/). Linus Eriksson anser attbränder i sådana lager kan fö-rebyggas.

Ställa krav på företagen– Räddningstjänsten måsteställa krav på dessa företagoch under brandsynen följaupp att man lagrar papper,gummi, lastpallar, batterieroch så vidare på ett vettigt sätt.Räddningsverket har gett utinformation om detta i -Aktuellt :. Av den framgårhur man kan undvika stor-bränder och kan ge räddnings-

tjänsten en ärlig chans attsläcka om det börjat brinna ien väl avgränsad del av lagret.

Eriksson framhåller ocksåtvå andra erfarenheter fråndenna brand:

– Vi fick än en gång bekräftathur viktigt det är att ha en fun-gerande stab och ledning meduthållighet över flera dygn.Detta klarade vi utmärkt tackvare det samarbetsavtal somfinns inom Räddningstjänst-region Syd.

– Vikten av att tidigt gå utmed tydlig information till all-

mänheten. Vi avdelade direktinformationsbefäl som hela ti-den försåg media med infor-mation och som svarat på frå-gor. Vi har även flitigt använtradion som kanal för att nåMalmöborna.

STIG DAHLÉN

Fotnot: SRV-Aktuellt nr 11:96 kan,utan kostnad, beställas från Rädd-ningsverkets publikationsservice,L124, 651 80 Karlstad eller på fax:054-13 56 05.

Ännu en storbrand i återvinningslager

–Företagen måste skärpa sig

Foto: BO NYSTRAND

Hjullastarna krävde hela tiden bevakning av varsin släckbil. Så fort skoporna rörde om i gummihögarna flammade elden upp. Maskinförarnamåste använda andningsskydd, men klarade denna ovana arbetssituation väl.

Ambulanssjukvården i Göteborg

Räddningstjänsten snuvade Falcken

nyheter

Sirenen Nr 6 ● 2001

IR-hjälmen är ett fantas-tiskt hjälpmedel men detbehövs en ändring i före-skriften så att det blir tillå-tet att rökdyka med treman.

Det är en av slutsatsernafrån Räddningsverketsprojekt om hur värmeka-mera ska användas vidrökdykning.

Projektet inleddes i början avförra året och syftet är att, utö-ver insamlandet av erfarenhe-ter, föreslå hur användningenav värmekamera vid rökdyk-ning ska organiseras.

Projektledare är Lennart An-dersson vid räddningstjänsteni Västerås och han filar just nupå sin slutrapport. I snart tvåår har räddningstjänsten tes-tat den helintegrerade lös-ningen, -hjälmen.

– Det är ett helt suveränthjälpmedel i vissa situationer.Det är som trolleri att kunna segenom rök, säger Lennart An-dersson.

Effektiv överalltVästerås har två hjälmar ochen ligger i utryckningsbered-skap i bilen utan att ännu hakommit till användning vid enstörre insats. Hjälmen kom-mer bäst till sin rätt i stora rök-fyllda lokaler men tekniken äreffektiv överallt.

– Vid en källarbrand miss-tänktes att det fanns folk kvarmen tack vare hjälmen kunde

vi snabbt avfärda misstanken.I Västerås var man tidigt på

det klara med att man vill varatre när man rökdyker med -hjälmen. Det är inte tillåtet idag men Västerås fick dispensav Arbetsmiljöverket, tidigareArbetarskyddsstyrelsen. Dentredje rökdykaren användssom -guide och fungerarsom de två andras ögon. -guiden ses som en ”framflyt-tad rökdykarledare” ochbrandförmannen blir ny rök-dykarledare på utsidan.

Krävs ändrad föreskriftHandlar det om avsökning är-hjälmen oslagbar men gäl-ler det tyngre arbete är det braatt ha en tredje rökdykare.

– Den är trots allt lite tyngreoch inte lika bra att arbeta isom en vanlig hjälm. Därförföreslår vi att man ska vara trevilket förutsätter att föreskrif-terna ändras och görs mindrestelbenta.

Alternativet till -hjälmenär handhållna -kamerormen Lennart Andersson re-kommenderar -hjälmen avtvå skäl.

– Vi hävdar att det är bättreatt ha båda händerna fria ochmed kameran får du rök mel-lan dig och bilden.

Under projektet har Västeråslyckats uppfylla önskemåletom att trådlöst kunna skickabilder till utsidan.

– Det är det optimala frånsäkerhetssynpunkt, att manutifrån kan följa insatsen. En

som känner lokalen kan till ex-empel dirigera rökdykaren såatt denne hittar och kanstänga av en läckande kran.

Överlag är inställningen tillhjälmen positiv bland brand-männen. Nackdelen är tyng-den, cirka fyra kilo med batte-rier.

En annan nackdel är priset,omkring kronor. Detväger dock lätt enligt LennartAndersson.

– Det är inte ofta den kom-mer till användning men närden behövs är den ovärderlig.

-hjälmen finns i dag på ettantal räddningstjänster blandannat i Örebro och Malmö.Örebro har haft två hjälmar i- år och är den kår där denkommit mest till användningvid skarpa insatser.

– Vi har använt den vid etttiotal insatser och haft stornytta av den.

Redan räddat livVid ett tillfälle har den räddatett liv. Det var en brand i ett äl-dreboende i ett sjuvåningshusdär det brann på - våningen.Innan de hunnit få upp slang-en öppnade brandmannenmed -hjälmen dörren ochkikade in. Han upptäckte dåen kvinna liggande i köket.Kvinnan bars ut och sattes isäkerhet, berättar Peter Svens-son, brandman i Örebro.

– Utan hjälmen gick det inteatt upptäcka kvinnan. Det varfråga om minuter och om deväntat på att slangen skulle

dras upp hade hon inte klaratsig.

Liksom i Västerås är brand-männen övervägande positivatill -hjälmen. Den finns påförstabilen i både Örebro ochKumla.

– Från att ha varit blind blirman seende. Den är lite tungoch nästan omöjlig att krypamed men otroligt bra. Man harlika stor nytta av den i lägen-heter, ett sök går så mycketsnabbare och man ser direktvar det brinner.

Testa handburen kameraÖrebro tänker även testa enhandburen -kamera.

– Att ha kameran i hjälmenär det optimala i och för sigmen även kameran har förde-lar. Om jag måste vila kan jagbara lämna över kameran.Den stora fördelen att den nyakameran är att den ser tempe-raturer i olika färger.

För projektets bästa har detinte brunnit tillräckligt ofta.

– Vi har inte fått så mycketpraktisk erfarenhet som vitrodde att vi skulle hinna få påtvå år. Tanken är att erfaren-heterna ska omsättas dels ihur tekniken ska användas iutbildningen, och dels hurden ska användas av kommu-ner som vill satsa på den, sägerSören Lundström, Räddnings-verket.

GUNNO IVANSSON

IR-hjälmens värmekamera ser världen i svartvitt – ju varmare ju vitare. Lennart Andersson, Västerås, som lett ett Räddningsverksprojektom värekameran anser att tekniken är mogen för att ta steget ut i räddningstjänsen. Lennart Andersson anser dock att det ska vara tre rökdy-kare och för det krävs en ändring av nuvarande föreskrifter.

IR-hjälmen räddar liv menkräver extra rökdykare

Förra året tog räddnings-tjänsten i Malmö hem an-budet på ambulanssjuk-vården i sydvästra sjuk-vårdsdistriktet av RegionSkåne. Risken är nu att av-talet måste rivas upp.

Både länsrätten ochkammarrätten har slagitfast att Malmö överskridersina befogenheter närman bedriver ambulans-sjukvård i andra kommu-ner.

Anbudet från beställaren syd-västra sjukvårdsdistriktet om-fattade Malmö, Svedala, Trel-leborg och Vellinge kommu-ner. Malmö gick in med ettanbud och fick uppdragetsom sträcker sig fram till ochmed år . Enligt avtaletkör Malmö även i Svedalakommun och Trelleborg skö-ter ambulanssjukvården i Vel-linge som underentreprenöråt Malmö.

Inom egna områdetKommunallagen säger att enkommun enbart får bedrivaverksamhet inom det egna ge-ografiska området och en per-son överklagade upphand-lingen. Både länsrätten ochkammarrätten har gett denöverklagande rätt och upp-hävt kommunens beslut attlämna in anbud.

– Region Skåne gjorde dis-triktsindelning och vi kundeinte göra annat än lägga an-bud på den distriktsindelningsom gjorts, säger en oroadLars Berg, räddningschef iMalmö.

Stora konsekvenserEnligt Lars Berg kan utslagetfå vittgående konsekvenser.

– Om man bara får körainom den egna kommuneninnebär det att räddningstjän-sten är borta som operatörinom ambulanssjukvård. Enkommun är i regel för liten föratt det ska löna sig.

Lars Berg tycker lagarnastämmer dåligt överens.

– Räddningstjänstlagen fö-respråkar samverkan medankommunallagen gör tvärtomoch egentligen hindrar sam-verkan.

Kommunen har nu gått vi-dare och begärt prövningstill-stånd i regeringsrätten. Ominte fallet tas upp innebär detatt avtalet måste rivas upp. Ipengar handlar det om miljoner kronor per år.

GUNNO IVANSSON

Malmö kanförloraambulans-sjukvården

16 Sirenen Nr 6 ● 2001

uppslaget

Vid en hastig blick påmin-ner det rödmålade skjulet iSikeå om ett helt vanligtutedass.

Men byggnaden är i själ-va verket världens minstabrandstation.

Invånarna i den västerbottnis-ka kustorten Sikeå är stoltasom tuppar över sin gamlabrandstation – inte minst föratt den finns omtalad i Gui-ness rekordbok som Sve-riges minsta. Byborna är emel-lertid helt övertygade om attden också är världens minsta.

Den , kvadratmeter stora –och för all del charmiga –byggnaden ingår i Sikeå frivil-liga brandförsvar.

Skjulet uppfördes efterbeslut på byastämman. Bon-den Olov Åberg fick uppdragetatt utföra arbetet och för detfick han riksdaler – då hanockså stod med virket.

Här förvaras sedan dess oli-ka brandredskap, bland annatden brandspruta som bynköpte in . Sprutan var se-nast i bruk när biografenbrann ned .

Sedan -talet har husetstått orört, men återinvig-des brandstationen av dåva-rande brandchefen i Roberts-

fors kommun.Den kommunalanställde by-

bon Sven-Erik Lundström in-går i Sikeås frivilliga brandkår:

– Vi har utarbetat en unikräddningsplan eftersom bynär så vidsträckt. Vi har till ex-

empel ett eget vägnätssystemoch en egen telefonkatalog såatt räddningstjänsten och am-bulansen snabbt kan ta sigfram om olyckan är framme.

PELLE EHNBERG

Foto: RALF BERGMAN

Sveriges minsta brandstation finns i Sikeå vid Västerbottens kustland. Huset är 2,5 meter brett och 3,1meter långt och höjden till taknocken är 2,7 meter. Byggnaden är omnämnd i Guiness rekordbok som Sve-riges minsta brandstation.

Foto: RALF BERGMAN

Bybon Sven-Erik Lundström ingår i Sikeås frivilliga brandförsvar ochvisar upp brandsprutan, som senast användes vid biografbrandenpå 30-talet.

Varning för utryckning...

Hunden skällde – och matte berömde.Skådespelerskan Drew Barrymore har skrivit in hunden Flossie i sitt

testamente.Flossie väckte nämligen paret Barrymore och Tom Green när det bör-

jat brinna i huset och räddade därmed paret undan eldsvådan.Flossie står nu som arvtagare av huset, som knappast är någon hund-

koja. Pengar har också avsatts så att hunden ska bli väl omhändertagen.

Misstänkt gasläcka, en hyresgäst har käntegendomlig lukt i huset.

Räddningstjänsten i Handen rycker ut.En av brandmännen, med påbrå från nor-

ra Sverige, kunde snabbt slå fast var luktenkom från och blåsa faran över.

– Det är surströmming, konstaterade han.

Hunden

skällde

– fick beröm

Bara

sura

gaser

Det finns konservativa krafter som hård-nackat motarbetar kvinnor inom räddnings-tjänsten. För dem en liten läsning ur Svenskbrandkårstidning från 1910, som Sune Lard-ner i Halmstad skickat till oss.:

”I staden Phoenixville ha sex unga flickor an-ställts som brandsoldater, efter att redan förra vin-tern ha aflagt ett lysande prof på sin lämplighet föryrket.

En mörk och blåsig vinternatt återvände de sexväninnorna vid midnattstid från en bjudning då dehörde brandlarm. De sprungo till närmaste sprut-bod och funno där en ensam brandsoldat, som för-gäfves ansträngde sig för att få i ordning stadenssynbarligen något bristfälliga brandspruta.

I en handvändning hade de sex unga damernaklarat upp saken och satte af i fyrsprång, dragandesprutan efter sig. De voro de första som anlände tillbrandstället, släckte raskt elden och förvärfvadesig därigenom stadens brandchefs erkänsla. Ge-nom hans personliga initiativ blefvo de sedan an-tagna som brandsoldater och lära framgent fyllasitt värf med heder.”

”Räddningstjänsten är som en silo – ingen ser in ochingen ser heller ut.”

Sven Hammarstedt, Kommunförbundet

3Sirenen Nr 6 ● 2001

uppslaget

Vem är Sveriges meste brandman?Sirenen efterlyser brandmannen med

flest tjänsteår inom kommunal räddnings-tjänst.

Kan någon slå Nils Larssons 51 år för rädd-ningstjänsten i Bestorp, Linköpings kom-mun?

Har du många tjänsteår skicka uppgifter-na till oss. Du kanske platsar på topp-listan.

På andra plats kliver en nykomling in, Tor-sten Sonesson från Malmö.

Så här ser veteranlistan ut i dagsläget:

1 Nils Larsson 51 årLinköping2 Torsten Sonesson 50 år 11 månPeriod: 25 jan 1945-31 dec 1995Räddningstjänst: Malmös frivilliga brand-

kårBefattningar: brandman, 67-95 chef för

räddningsvärnet 3 Åke Johansson 49 år 6 månVansbro,4 Kurt-Eric Carlsson 48 år 8 månEksjö5 Lars-Erik Palm 48 år 6 månUppvidinge6 Sten Persson 48 år 3 månMarkaryd7 Rudolf Johansson 47 år 3 månÖverum8 Holger Göransson 47 årHenån9 Axel Andersson 46 årLycksele/Strömsund10 Hans Lundgren 45 år 7 månPerod: 1 juni 1951-31 dec 1996Räddningstjänst: GöteneBefattningar: brandman, brandförman

och stf räddningschef, deltid.11 Finn Kristiansen 45 år 5 månPeriod: 1 jan 1952- 13 juni 1997Räddningstjänst: EkeröBefattningar: brandman, brandför-

man, brandmästare deltid, brandför-man, brandmästare heltid och plats-chef.

12 Leif Alfredsson 45 årForserum13 Nils Nicander 44 år 3 månPeriod: 1 jan1949-1 april 1993Räddningstjänst: Vimmerby.Befattningar: brandman-räddnings-

chef.14 Rune Bergsten 43 år 5 månSkara/Alingsås15 Uno Karlsson 42 år 9 månDonsö16 Henry Elofsson 42 år 6 månLönsboda/Osby17 Karl-Ejnar Nilsson 40 år 11 månPeriod: 1 feb 1947-31 dec 1987Räddningstjänster: Solna-Sundby-

berg, Göteborg.Befattningar: brandkapten, ställföre-

trädande räddningschef, räddnings-chef.

Platsar du på listan? Hör av dig på:tel: 054-13 51 02, fax: 054-13 56 40e-post: sirenen@kd.srv.se

LISTANVeteran-

NY

NY

NY

NY

NY

Behöver du övernattningsmöjlig-het i Västerås?

Vad sägs om att bo i rököv-ningshuset på brandstationen?

– Det kan man verkligen kalla att bomitt i räddningstjänstmiljön, sägerbrandman Tomas Lovehed.

Jodå, och det är fullt möjligt. En vå-ning ovan rökövningshuset har kam-ratföreningen byggt både ”hotell” ochpub.

Det är en imponerande anläggningsom brandmännen med rätta är stol-ta över.

Men ändå, även om det bara ge-nomförs kalla rökövningar med dis-corök där under; ryker det inte in?

– Det gjorde det en gång. Sedangjorde vi om ventilationen och harnumera ett förhöjt tryck här uppe.

Det var redan när rökövningshusetbyggdes för fem år sedan som kam-

ratföreningen höll sig framme ochförberedde lokaler.

– Vi fick förvaltningen att ändra tak-konstruktionen så att det skulle gå attbygga något här uppe, det kostadebara kronor extra.

Senare kvitterade kamratförening-en ut efter ett avtal om rest-värdespengar med förre räddnings-chefen Thomas Ekholm. Därmedkunde man börja bygga.

Allt utom konstenMed Arne Haponen, tvillingarnaBjörn och Folke Lindgren i spetsenhar kamratföreningen genomfört ar-betet på egen hand.

– Vi har gjort allt, utom väggmål-ningen.

På den finns flera av entusiasternabakom bygget avbildade, fast i insats-miljö.

Ovanför puben hänger ett stort

konstverk i koppar, en brandhjälmoch korslagda yxor.

– Den är handknackad av förrebrandmästaren Astor Andersson, hanhar varit guldsmed, berättar Lovehed.

Puben är mycket fräsch, och i andradelen av lokalen finns tre sovrummed totalt tolv bäddar. De kan hyrasav personer med anknytning tillräddningstjänst.

Utanför ”hotellet” finns två tennis-banor. Kamratföreningens driftighetavspeglas även där. När två tennisba-nor i kommunen skulle läggas nerköpte föreningen rubbet för kronor. Därpå grävde man för handupp allt grus, tog vara på staket medmera, transporterade det till brand-stationen och anlade två banor därden egna fotbollsplanen, som sällananvändes, fanns.

Foto: PER LARSSON

Välkommen till puben. Serveras månne rökig maltwhisky, eller bara vanligt eldvatten? Från vänster Pierre Wolmsten, TonyArkhag, Hannu Mourujärvi, Carmelo Lundblad, Torbjörn Bergelv och Tomas Lovehed.

Det kan bli lite rökigt på puben

Heltidare mot deltidare i brand-mannatävling.

Det lät intressant, tyckte Upp-slaget.

Tyvärr blev det inte så.– Det kom inga heltidskårer, tyvärr,säger Kristian Norlin, deltidsbrand-man i Hunnebostrand, där årets mäs-terskap på västkusten arrangerades.

Deltidskårerna i gamla Göteborg-och Bohuslän brukar testa kunska-perna mot varandra. Nu var även hel-tidskårer inbjudna att med styrkor på1+4 tävla i teoriprov, materialkänne-dom, rökdykning och trafikolycka.

Men det blev bara sju deltidskårersom kom.

– Kan vara så att det är lättare att fåhit oss. Vi får ersättning för uppdra-

get, heltidare får väl åka på ledig tid,gissar Norlin.

Men onekligen skulle det vara kulatt se heltidare och deltidare tävla till-sammans, det var så man tänkte iHunnebostrand.

Tävlingen hölls centralt på ortenoch lockade en hel del lediga lördags-flanörer.

Segrade gjorde Munkedal. JimmyGöransson, Munkedal, utsågs till bäs-te förman, Glenn Gustavsson, Ström-stad, till bäste brandman.

Nästa år står Öjeby som arrangörför tävlingen, med heltidsstyrkor påstartlinjen?

– Vi hoppas, säger Norlin.Resultat: 1. Munkedal, 1.09.50; 2.

Kållekärr, 1.19.03; 3. Rävlanda,1.19.18; 4. Öjesjö, 1.24,38; 5. Ström-

stad, 1.30,56; 6. Skee, 1.31.12; 7. Sten-ungsund, 1.31,43.

Foto: KRISTIAN NORLIN

Segrande Munkedal i aktion under rök-dykningsövningen.

Var tog heltidarna vägen..?

20 Sirenen Nr 6 ● 2001

Chansen att få nya kompi-sar och möta utmaningarfick Elin Berg att göra som130 andra sjätteklassare iSundsvall och Timrå: sökatill den nya ungdoms-brandkåren.Nu är den igång – med egen”brandstation”, brandbil ochutrustning på Södra berget inedlagda militärområdet .

Elin är en av utvalda i denförsta kullen ungdomsbrand-män. Hälften är killar, hälftentjejer och de har tagits ut avräddningstjänsten i samrådmed skola, föräldrar och soci-altjänst.

Varje höst får en grupp nyasjätteklassare börja sina tvåterminer i kåren, enligt en mo-dell lånad från Norrköping.

Räddningstjänsten hoppasatt brandkunskaper, riskmed-vetande och säkerhetstänkan-de med det här upplägget påsikt ska kunna nå så gott somalla ungdomar i Sundsvall ochgrannkommunen Timrå.

– Nu har vi helheten, med fö-

rebyggande arbete från försko-lan till elever i årskurs två, femoch sex, där ungdomsbrand-

kåren blir kronan på verket, sä-ger Lasse Thagesson.

Tillsammans med Hans

Wahlberg har han varit den dri-vande kraften bakom projektetfrån räddningstjänstens sida.

– Idén väcktes redan ,men då saknades både pengaroch instruktörer.

Genom ett aktivt samarbetemellan räddningstjänsten iSundsvall-Timrå och blandandra polis, kommun och för-säkringsbolag har man till sistlyckats ordna bidrag som räckttill både lokaler och utrust-ning. Fyra unga instruktörermed intresse för räddnings-tjänst ska leda aktiviteterna,med brandmän som faddraroch stöd.

En kväll varje vecka och enlördag i månaden kommerungdomskåren att gå igenomoch öva sådant som att göraupp eld, orientering, trafik,sjukvård och vattenlivrädd-ning. Det ser Elin Berg ochhennes nya vänner fram emot:

– Jag har tänkt bli brandmaneller polis sedan jag var liten.För utmaningen och för att dethänder nya saker varje dag.

Eva-Lena Lindbäck

Sundsvall satsar på ungdomskåren

Foto: EVA-LENA OLSSON

Elin Berg och Olle Schmidt hoppas att få lära sig mer om räddningstjänst i Sundsvall-Timrås nystartadeungdomskår. Lasse Thagesson gladdes på invigningsdagen åt att se den elva år gamla idén förverkligats.

Övningen blev allvar

– Gör er klara för New York!Plötsligt blev sök- ochräddningsövningen i Sköv-de allvar. Styrkan ställdes iberedskap för att åka tillManhattan och söka över-levande.

– När det gäller stab- ochledningsfrågor har jag un-der mina 20 år i branschenaldrig varit med om enbättre övning, säger Per-Anders Berthlin.

Han är ansvarig för den sven-ska sök- och räddningsstyrkan,eller ”search and rescue-team”som den ock kallas.

Räddningsverket gjorde sinförsta utlandsinsats (jord-bävning i Armenien). Sedandess har beredskapen för insat-ser i andra länder successivtvässats, men detta var förstagången en komplett sök- ochräddningsstyrka skulle övasfullt ut.

Hundar oöverträffadeStyrkan består av personeroch tolv räddningshundar.Personellt utgörs styrkans kär-na av brandmän och brandbe-fäl, med inriktning på rädd-ningsinsatser, åtta med tek-niskt sök som specialitet(känsliga mikrofoner, värme-kameror, klippverktyg och an-nat). Dessutom fyra som re-kognoseringsstyrka.

Den avancerade tekniken tilltrots, det oöverträffade ”sök-

verktyget” hittills har visat sigvara hundnosen. Därför ingårtolv räddningshundekipage istyrkan, tolv specialutbildadehundförare och deras hundar.

Övriga kategorier i styrkan är:sjuksköterskor (), läkare (),underhållspersonal (), tolkar() samt stab- och ledningsper-sonal ().

Totalt ingår i nuläget personer och hundar i deninternationella sök- och rädd-ningsberedskapen. Den byggsfortfarande upp och målet är personer.

– Övningen var planerad attomfatta allt från inryckning

och mobilisering till oavbruteninsats ett och ett halvt dygn ikatastrofområde. På grund avatt styrkan fick beredskap attmed två timmars varsel åka till påverkade detta övningen.Vi kunde exempelvis inte låtapersonalen arbeta hela natten,då hade den ju varit utmattadinför en insats i , säger Per-Anders Berthlin.

Beskedet om eventuell insatsi ställde också direkt frå-gan på sin spets om styrkansmedlemmar, som tidigare för-klarat sig beredda att med kortvarsel åka utomlands, verkli-gen var beredda att göra detta.

– Det handlade om en tioda-garsinsats i katastrofområdetpå Manhattan. Efter kontaktermed anhöriga och arbetsgivaresa av de som ingick i öv-ningen att de kan åka.

Aktivt stabsarbeteHändelseförloppet påverkadealltså övningen på många sätt,inte minst för övningsledarenStaffan Ljunggren och stabs-verksamheten på ett sätt somingen kunnat ana.

– Allvaret blev så påtagligt.Här krävdes hela tiden infor-mationsinhämtning, förbere-delser för beslut och beslut –helt enkelt aktivt stabsarbete.Jag har varit med om övningari år och detta blev definitivtden bästa stabs- och lednings-övning jag upplevt, säger Per-Anders Berthlin och tillägger:

– Givetvis fick beredskapslä-get också negativa konsekven-ser för övningen. Styrkan kun-de inte öva som det var tänkt,särskilt när det gäller frågor omteknik och metod. Vi fick helatiden hålla oss till Skövde ochfick stryka de planerade insat-serna i Borås och Jönköping.

Förutsättningen för att åka äratt det drabbade landet begärhjälp. Under några dagar vardetta högaktuellt, men någonbegäran kom inte till besvikel-se för många i styrkan.

STIG DAHLÉN

Foto: FOTOGRAF CECILIA, BORÅS

Övningens katastrofområde kallades ”Svea Rike” och var lika medSkövde. Här har sök- och räddningsstyrkan hittat ett offer.

Miljöcerti-fieringensnart klarRäddningsverket siktar påatt bli första centrala myn-digheten i Sverige sommiljöcertifieras enligt ISO14001.Stora ansträngningar har lagtsned senaste året för att fåRäddningsverket att leva upptill kraven. Inte minst gällerdet utbildningsverksamhetenpå verkets fyra skolor. Hun-dratals brister i smått ochstort och åtgärdats.

Målsättningen är att certifi-eringen ska vara klar före års-skiftet. Den slutliga certifie-ringsrevisionen pågår - ok-tober och utförs av , Sveri-ges Provnings- och Forsk-ningsinstitut.

Räddningsverket har arbe-tar med sex långsiktiga ochövergripande miljömål, alltfrån personalens resor till ke-mikalehantering. De övergri-pande målen har brutits ned iett antal detaljerade mål somgäller under under ett år. Detövergripande målet att min-ska utsläppen från resor ochtransporter har exempelvisdelmålet att procent av in-rikes resor med flyg/tåg föreårets slut ska ske med tåg.

– Vi kommer att klara certifi-eringen, men om det sker föreårsskiftet vet jag inte. Skulle viinte få godkänt i revisionenhar vi ett halvår på oss att rät-ta till bristerna, säger projekt-ledaren Sven Eric Berg.

nyheter

Islänningarna har rest se-dan vikingatiden och gördet fortfarande.

Syftet kanske egentligen vardet samma då som nu, attstärka resurserna hemmavid.

Fyra moderna vikingar i Re-ykjavik har regelbundna kon-takter med Sverige, där samt-liga skaffat sig utbildning.

Det går att säga mycket omHuvudstadsregionens rädd-ningstjänstförbund på Island.

Här finns mycket och görsmycket som det i Sverige pra-tas om. Det lilla landets fördelär korta vägar till beslut.

Nackdel är ibland brist påresurser utanför det egna hu-set.

Det är bland annat därförsom räddningstjänstens fyrahögsta chefer reste till Sverigeför att få utbildning.

■ Räddningschef HrolfurJonsson, , läste alla brand-ämnen under ett år i Lund.

■ Ställföreträdande rädd-ningschefen Jon Vidar Matthi-asson, , läste först till väg-och vatteningenjör i Lund.

När frugan inte ville flyttahem läste han samtligabrandkurser under , år.

■ Räddningstjänstavdel-ningens chef Birgir Finnsson,, är enda islänning som harläst hela brandingenjörskur-sen inklusive ett år i Revinge.

■ Personalchefen HalldórHalldorsson, , har läst per-sonaladministration i Lund.

Jagar på nya markerI Sverige är vi ofta oss självanog. Islänningarna äger inteden bristen. De är vana attsöka sig utanför de dagligajaktmarkerna för att finna vadde söker.

Från de moderna vikingare-sorna hämtas alltså hem kun-skap och kompetens, somsovras och förädlas.

– När det gäller brand gårdet inte att jämföra något an-nat land med Sverige. Detfinns ingen anledning för ossatt hitta på grejer när de finnsi Sverige. Vi har bra kontaktäven med de övriga nordiskaländerna, men utvecklingen i

Sverige passar oss, säger JonVidar.

Jon Vidar och Halldór harsamtliga gått -kurs i Sveri-ge, personal har varit på dyk-utbildning i Göteborg, kon-takter med Stockholm ochGöteborg är goda, likaså medRäddningsverket.

– Vi känner oss alltid väl-komna och som en i gänget påalla kurser. Med Räddnings-verket har vi fått avtal att vårabrandmän får delta på sammavillkor som svenskar, alltså

utan kursavgift, förutsatt attdet finns plats ledig, säger JonVidar.

De mest utvecklade kontak-terna har räddningstjänsten iReykjavik med Räddningsver-kets skola i Sandö.

– I vår nya utbildning avstyrkeledare hoppas vi kunnaförlägga en del av kursen iSandö.

USA viktigastSverige är en viktig destina-tion, men ännu viktigare är. För handlar det om am-bulanssjukvård, vilket det of-tast gör, så går resorna till.

‒ Det amerikanska systemetför ambulansen fungerar bådei storstad och glesbygd. Detmotsvarar våra behov.

När anställda skickas tillSverige och är det inte en-bart för utbildningens skull.

– Det är lika mycket för attlyfta upp människor, lära an-dra kulturer.

När svenskar understundomkommer till Island är det

främst högtryckssläckningensom intresserar.

Jon Vidar Matthiasson skul-le gärna se ett mer utvecklatinternationellt samarbeteinom räddningstjänst.

– Utbyte av personal, förbåde nytta och nöje. Jag tän-ker främst på personal inomutryckning och förebyggande.Det är bra att komma ut ochse hur andra har det. ”Behär-skar inte språket” brukar intevara ett motargument, menjag tycker inte det ska få styra.

Räddningstjänsten i Reykja-viksregionen har genomgåttomfattande förändringar isamband med förbundsbild-ning juni . Är det helt ef-ter egna idéer, eller efter spe-ciella influenser?

– Jag har års erfarenhet,Jon Vidar tio år. Vi har försöktplocka det bästa av det vi settgenom åren, men det är ingetspeciellt, säger Hrolfur Jons-son.

De talar utmärkt svenska, de fyra cheferna på räddningstjänsten i Reykjavik. Jon Vidar Matthiasson, Hrolfur Jonsson, Birgir Finnsson och Halldor Halldorsson har alla utbildat sigi Sverige.

Fyra chefer med svensk prägel

Vad sägs om utbyte av utryck-ningspersonal mellan Islandoch Sverige? Jon Vidar Matthi-asson vill gärna utveckla sam-arbetet .

Här används Tetra och GIS-system, brandmän larmasmed SMS.

Samtidigt är räddningstjänstplaner färskt.Island är både före och efter.Men landet i norr, med obetydligt fler invånare än

Malmö, vill och vågar mycket.Sirenen har besökt Island. Följ med på sidorna 21-28.

Text och foto på Island:PER LARSSON

22Sirenen Nr 5 ● 2001

Larmet går!Ambulansen eller brand-

bilen? Sjukvårdsdräkt ellerlarmställ?

Sigurdur Jonsson ochHelgi Loftsson har minuteninnan larmet ingen aning,uppgifterna kombineraspå skiftet.

– Vi har mer att göra nu-förtiden, men det gillarjag, säger Sigurdur.Fredag kväll halvåtta. Sigurduroch Helgi går på ett tolvtim-marsskift. De bemannarförstaambulansen den härnatten.

Det innebär att de rycks förstvid ambulanslarm. Men är depå stationen och brandlarmetgår, så rycker de ut medbrandbilen.

Det innebär också att de fårmer att göra än övriga på sta-tionen. Inte minst som det ärfredag.

– Det blir mycket folk påstan, du ska få se, lovar de.

Innan räddningstjänstför-bundet bildades fanns ytterli-gare två man på skiftet somendast bemannade förstaam-bulansen. De har rationalise-rats bort.

– Sannolikheten för storbrand och stor olycka samti-digt är så liten, så vi spararmycket pengar, säger rädd-ningschefen Hrolfur Jonsson.

När han räddar ekonominska personalen rädda liv.

Första larmetStrax efter klockan åtta går för-sta ambulanslarmet. En äldrekvinna har brutit handleden,transport till sjukhuset.

Sigurdur och Helgi hinnerprecis tillbaka och slå ner

rumporna i -rummetsskinnfåtöljer, då går larmetigen. Brand i en gammal in-dustrilokal. På med larmstäl-let.

– Jag sa när jag åkte till job-bet, att här brinner det snart,säger Sigurdur.

Han trodde knappast att hanomgående skulle bli besan-nad. Men det var inte byggna-den som brann, utan en pap-perskorg inne i de öde lokaler-na. Sannolikt hade några barnlekt med eld. Polisen var påplats när räddningsstyrkankom fram, en iakttagelse somskulle visa sig bli återkom-mande under natten.

– Poliserna är ofta före oss,de patrullerar ständigt.

Deprimerande Tillbaka till stationen – ochlarmet går igen. Klockan ärdrygt nio, självmordsförsök ien förort. Läkarambulansenkallas också.

Polis och grannar är på platsnär ambulanserna anländer.Läkaren undersöker mannen i-årsåldern som kombinerattabletter och öl och sedan sku-rit sig i ena armvecket. Golvoch säng är nedblodat, menmannen är fysiskt utom fara.Transport till lasarettet, Sigur-dur undersöker mannen ochhar ett protokoll redo vidframkomsten. Upplevelsen ärdeprimerande, men Sigurduroch Helgi är vana.

– Vi har säkert i snitt ettsjälvmordsförsök per tolvtim-marsskift.

– Det har faktiskt diskuteratsvarför man pratar så mycketom trafikolyckor och att min-ska dem, men inte pratar omsjälvmorden. Det dör fler isjälvmord än i trafiken, säger

ställföreträdande räddnings-chef Jon Vidar Matthiasson.

Tillbaka på stationen. Detblir tid för lite vila och en koppkaffe. Sigurdur och Helgi harknappast hunnit samla tan-karna sedan första larmetklockan åtta. Nu är klockanstrax före tio.

– Men jag gillar när det hän-der något hela tiden. Den nyaorganisationen innebär att lä-karambulansen når fler perso-ner, vi är snabbare i ett störreområde. Jag tror helt enkelt attvi blivit effektivare för de sombetalar våra tjänster, säger Si-gurdur.

Att byta station och arbets-kamrater har han heller ingetemot:

– Det är bra att flytta runt,lära känna fler kollegor ochnya områden.

Örvar Adalsteinsson på sam-ma skift är inte lika entusias-tisk.

– Jag tycker det var bättreförut. Då kunde man kommatill jobbet och visste vad manskulle jobba med. Dessutomkan det bli alldeles för mycketatt göra. När organisationensatt sig tror jag ledningenkommer att inse att det be-hövs mer folk.

Larmet går – igen. – och larmet går igen.Hämtning av patient. Men ef-tersom läkare och mentalper-sonal var oense om flyttningenåkte ambulansen tom tillbaka.

. – nytt ambulanslarm.Femåring med andningssvå-righeter, eskort till sjukhuset.

. – ambulanslarm, beru-sad tjej på stan medvetslös.Vid framkomst har polisen re-dan tagit han om tjejen.

– Det ska de göra, så länge

hon inte behöver vård. Förstårinte varför de larmade oss, sä-ger Helgi.

Det är rörigt på stan, menändå är klockan bara barnetmed isländska mått.

Nu börjar tröttheten smygasig på. Men först vill Helgi ochSigurdur ha en korv på Shelloch en cigarett utanför statio-nen. Sen är det dags att försö-ka sova lite.

Det blir lite. . går larmetigen. Containerbrand på stan,mitt i nattlivet och minst poliser på plats. Containern ärspäckad med pressat kartong-papper och branden svår-släckt. . tillbaka på statio-nen. Nu får vi sova lite.

. går larmet. Medvetslöskille på stan. När ambulansenanländer är det full rulle pånattlivet, folk går in och ut från

Nattskiftet i Reykjavik

Allt från containerbrand till

Ombyte förnöjer? Den här gången är det larmställ som gäller. Helgi och Sigu

Jag gillar när dethänder något

hela tiden

01.45 Containerbrand mitt inattlivet på stan.

01.00 Ambulanslarm på stan. Och sen lite nattvickning, en korv ibröd på Shellmacken.

08.20 Tillbaka efter första lar-met, det skulle bli fler.

reportage

23Sirenen Nr 5 ● 2001

Island är första landet somskaffat rätten att läsa ame-rikansk ambulansutbild-ning på hemmaplan och fålicens att använda den iUSA.

– Vi har avtal med skolani Pittsburgh, säger LarusPetersen.

Petersen är stationschef påskiftet (motsvarande brand-mästare) på huvudbrandsta-tionen i Reykjavik. Han var ut-ryckningspersonalens pionjär,den förste som läste hela am-bulansutbildningen vid Cen-tre for Emergency Medicine iPittsburgh.

Sedan ett antal anställda lästi har man nu fått tillståndatt genomföra de två förstastegen på hemmaplan medegna instruktörer. Först treveckors grundläggande sjuk-vårdsutbildning och däreftersex veckor mer fördjupandeutbildning.

– En av två på ambulansenmåste ha steg , det är efteramerikansk standard, sägerLarus.

Det tredje och sista steget ären åtta månader lång utbild-ning i Pittsburgh, som slutarmed examen som ambulans-sjukvårdare efter paramedic-modell.

– Mycket intensiv utbild-

ning. Två dagar i klassrum, tredagar praktik. Så rullar det un-der åtta månader. Praktikengörs i verksamheten, på sjuk-hus i ambulans och helikop-ter.

Vad får den som gått steg 3utföra?

– Vi får intubera, ge manuel-la chocker med defibrillator,ge medicin, morfin, sätta tillpacemaker.

Bra förutsättningarVid utbildningen i harpersonalen full lön, kursavgif-ten på dollar delar rädd-ningstjänsten och Röda korsetpå. Röda korset ger dessutom dollar i månaden för up-pehället.

– Förutsättningarna är bra,konstaterar Larus Petersen.

Röda korsets engagemangberor på organisationens mo-nopol på enarmade banditer,minsann.

– Satsningen på ambulan-sen var en förevändning för attde skulle få ha banditerna,som ju annars är förbjudna.

– Röda korset gör miljo-ner isländska kronor ( mil-joner svenska) på banditernavarje år. Så att de bidrar med miljoner till ambulansperso-nalens utbildning är egentli-gen inget, för min del kundede lika gärna betala miljo-ner.

Yta: 103 000 kvadratkilometer,lite mindre än en fjärdedel av Sve-riges yta.

Befolkning: 280 000, någotmer än Malmö kommun.

Räddningstjänst: Cirka 80räddningstjänster i landet, mångai mycket små kommuner medmindre än 1 000 invånare. Hel-tidsstyrkor i Reykjavikregionen,Keflavik och Akureyri, i övrigt del-tidskårer utan fast beredskap därchefen ibland är heltidsanställd.Därutöver finns många frivilligaräddningsgrupper som stöds avstaten och gör stora insatser vidbland annat jordbävningar, vul-kanutbrott och snöskred.

Huvudstadsregionen: cirka170 000 invånare, varav 111 000 iReykjavik kommun. Räddnings-tjänsten är sju kommuner i för-bund sedan 1 juni 2000 med150anställda vid fyra heltidsstationer.

Brandmannautbildning: Is-land är på väg att få en ny förord-ning om utbildning. Den kräverför heltidare två veckors introduk-tion och tolv veckors utbildning.Allt ska vara klart inom tre år. Fördeltidare gäller en veckas intro-duktion och minst två veckors ut-bildning.

Kuriosa: Island producerar flestböcker i världen per invånare.

Fakta/Island

Reportage

självmordsförsök

urdur får skifta klädsel ofta under skiftet

05.20 En kille medvetslös på stan. Sigurdur undersöker, sekundenefteråt vaknar killen och rusar ur ambulansen. Han ska slåss.

Utrycknings-styrkornaHuvudstadsregionens rädd-ningstjänst har fyra brandsta-tioner, tre i Reykjavik, varav enpå inrikesflygplatsen, och en iHafnafjördur.

På alla stationerna finns påvarje skift fem man som jobbarbåde som brandmän och am-bulanspersonal. Två bemannarförstaambulansen, ytterligaretvå den andra. Det innebär attdet kan vara en person kvar påstationen om två ambulanserär ute. Enligt räddningstjän-sten händer det ibland. Vid yt-terligare larm i stationens om-råde stöttar någon av de andrastationerna.

På huvudbrandstationenfinns ytterligare två man påvarje skift. En jobbar som inrebefäl för samtliga fyra statio-ner, den andre åker med i läka-rambulansen.

Utryckningsstyrkorna jobbardelat dygn halvåtta-halvåtta,14 skift på 29 dagar.

Förra årets hade räddnings-tjänsten 17 816 ambulanslarmoch 1 232 räddningstjänst-larm.

Unikt avtal med USA omambulansutbildning

ReykjavikKeflavik

Seydisfjördur

Akureyri

Egilsstadir

krogarna och ingen visar teck-en på att gå hem.

Det sena nattlivet och dethårda festandet ifrågasätts avmyndigheterna.

För mycket öl i kombinationmed att ha fått stryk är för-modligen orsak till killensmedvetslöshet. På med stöd-krage och in i ambulansen. Si-gurdur börjar kontrollera hjär-ta och lungor, ambulansen

rullar; då vaknar killen ochrymmer ur ambulansen medstödkragen fladdrande.

– Det händer ofta, de villbara fortsätta festa, konstate-rar Sigurdur lakoniskt.

För Sigurdur och Helgi ärnattlivet slut. Åtta larm är av-klarade. En kopp kaffe på sta-tionen och det är dags att in-vänta avlösning.

24 Sirenen Nr 5 ● 2001

– Sedan årsskiftet är det lag påatt kommunerna ska ha rädd-ningstjänstplaner, mitt upp-drag är att ge anvisningar ochvägledningar.

Med jämna mellanrum dim-per det ner svenska rädd-ningstjänstplaner i BjörnKarlssons postlåda. Han harbeställt dem av gamla elever,läser allt han kommer överoch tar till sig det som verkarvettigt.

Det sprids sedan ut i landet.Björn Karlssons problem är attförutsättningarna är så olika.

– En del räddningstjänsterhar år gamla maskiner ochlåg moral, andra är mycketdrivande. Typiska samhällenhar - invånare. Vimåste hjälpa dem efter derasbehov.

HemlandstonerBjörn Karlsson, , var univer-sitetslektor i Lund och under-visade i allt inom brand. Hanhade inte tänkt annat än attfortsätta med det. Men såskulle chefen för Islandsbrandmyndighet gå i pension,och han lockade med hem-landstoner.

januari tillträdde Björnsom direktör för brandmyn-digheten. Enkelt uttryckt inne-

håller myndigheten bådeRäddningsverket och Bover-kets branddel, tolv personerjobbar på kontoret.

– Ingen jobbar med bara detena eller det andra. Jag är medoch skriver regler både förräddningstjänst och boverk.

Brandmyndigheten bedriverambulerande utbildning förlandets cirka räddnings-tjänster, bådeteori och prak-tik. Rektor är enav myndighe-tens anställdaoch styr utbild-ningen tillsam-mans med treräddningsche-fer i skolrådet. Vid utbildninghyrs lärare in från någon rädd-ningstjänst och utbildningensker i den aktuella kommu-nen.

– För praktisk utbildningåker vi landet runt med con-tainrar. Vi har containrar förövertändning, rökdykning ochfarliga ämnen. Totalt fem-sexcontainrar och tre lastbilar.Allt i en maskinhall som tvåanställda sköter om.

Utbildningsmaterialet ärofta översatt från svenska elleramerikanska böcker.

– Vid årsskiftet kommer nya

regler där myndigheten ökatutbildningskraven.

Björn Karlsson ansvarar för-visso för administrationen,men hans uppdrag är också attvara på fältet.

– Det liggerpå mitt ansvaratt brandskyddi skolor, frys-anläggningarmed mera ärokej. Reserrunt och sättermig in i lokala

problem, kontrollerar så atttillsyn och förebyggandekon-troll är gjord, att man följerbygglagen. Felar något får jagskriva till kommunen.

80 är för mångaIsland har cirka räddnings-tjänster, det är ett antal förmånga, anser Björn Karlsson.

– Vi försöker få fler att slåsamman. Men många gillarinte grannkommunen ochman är dessutom van att tahand om sig själva. Jag villjobba för att man ska samar-beta mera, vi är dåliga på det.

För de kommande rädd-ningstjänstplanerna harbrandmyndigheten satt nivåerför räddningstjänst:

kunna hämta vatten ochsläcka utifrån

rökdykning losstagning olyckor med farliga ämnen förebyggandekontrollNär kommunerna bestämt

sin servicenivå för räddnings-tjänsten ska Björn Karlssongodkänna den.

– De flesta kommer att haminst nivå och . De minstakommunerna får skriva kon-trakt med grannkommunerför att ta hand om övriga nivå-er. Förutsättningarna är väl-digt olika och det stora jobbetär att hitta ett system som fun-gerar i ett så differentieratsamhälle

– Det finns kommuner med invånare som hyser enfrysanläggning med ammoni-ak dit räddningstjänsten har minuters färdväg. Då måstede boende känna till detta,kommunen bestämma omman ska ta risken att få vänta

på hjälp, öka resurserna ellerfler förebyggande åtgärder.

Inom två år ska kommuner-na vara klara med räddnings-tjänstplanerna. Björn Karls-sons ambition är att den en-skilda räddningstjänstplanenska bli till glädje för fler änkommunen som tagit framden.

Rapporter på nätet– Jag vill ha standardiseraderäddningstjänstplaner somläggs på en gemensam serveroch blir utlagda på internet.Där ska vi också ha insatsrap-porterna. Kommunerna skakunna se sina egna rapporter,vi här på myndigheten kunnase alla och göra statistik avdem. Kopplar vi till GIS kan vivisa statistiken med grafik.

Insatsrapporten har BjörnKarlsson kopierat rakt av frånSverige.

– Dels för att slippa uppfinnahjulet igen, dels för att kunnajämföra direkt med svensk sta-tistik.

Gör vi det står sig Island gott.För även om resurserna är

Berglind Söebech är tek-nisk ingenjör i Reykjavikskommun med placering påräddningstjänstens före-byggande avdelning.

Uppdrag: att göra braförsäkringsaffärer åt kom-munen.

Ett huvudskäl till att Berglindsitter just på räddningstjän-sten är att anmoda brandkun-skap bland de som använderstadens lokaler och att minskaskadorna.

– Här på avdelningen lär jag

mig hur man ska göra för attöka brandskyddet. Vid brand-syn följer jag med ut. Brandin-spektören tittar på att räddaliv, jag på att rädda egendom.

Reykjaviks kommun har un-gefär offentliga byggna-der och lägenheter. Manhar kommit fram till att det ärmer ekonomiskt att inte köpaförsäkringar, i de fall inte lagenkräver det. Men försäkringarmot brand krävs, likaså for-donsförsäkringar.

Vid senaste upphandlingenkunde Berglind Söebech sepremierna för alla byggnader

och fordon minska från ,miljoner svenska kronor till,.

– Vi får oftast betala hela ska-dekostnaden eftersom skador-na är billigare än lägsta själv-risk. Därför valde vi högstasjälvrisk, det fick ner premienen del.

Eftersom stan oftast får be-tala alla kostnader själv, höjerdet motivationen att minskariskerna.

– Våra regler lägger ansvarpå ägaren, räddningstjänstenkommer och kontrollerar såde sköter sig. Reglerna kom

, menhar inte an-vänts på dethär sättet ti-digare. Viförsöker ex-empelvisgöra perso-nal på sko-lor mer an-svarsfull, de

ska kolla så att lampor, dörrarmed mera är okej. Kunskapenom vad de ska titta på hämtarjag här i huset. Sen kan jag tabeslut hur vi tillsammans skaminska kostnaderna.

Det finns också en diskus-sion om att minska de falskaautomatlarmen genom att in-föra förvarning om larm.

– Folk bryr sig inte om lar-men, de utgår från att de är fal-ska. Därför diskuteras att ex-empelvis på skolor ha en vakt-mästare som kollar om larmetär falskt eller ej. Är larmet äktaskickar han ut en ny larmsig-nal som låter annorlunda.

Stötestenen i diskussionenär att finna en person som all-tid är på plats.

Försäkringsaffärer och förebyggande i samarbete

Berglind Söebech

Lundalektor vände hem

Björn harnya planerför IslandHan har undervisat många blivande brandingenjörer iLund.

Men efter 15 år i Sverige trampar Björn Karlsson återReykjaviks gator. Nu ska han organisera landets rädd-ningstjänster bättre, delvis efter svenskt mönster.

För praktisk utbild-ning åker vi landet

runt med containrar

Reportage

25Sirenen Nr 5 ● 2001

I Sverige är SMS främst mode ochförströelse.

På Island används det praktiskt.När räddningstjänsten behöver

ha in extrafolk larmas de via SMS.– Det här är en lösning vi sökt

själva. Personalen erbjöds mobil-telefon för utlarmning i senastelöneförhöjningen, säger BirgirFinnsson.

Arbetsgivaren hyr telefonen,står för service och byter ut denefter tre år. Den anställde betalartelefonräkningen.

Larmcentralen har direktlinjetill den central hos telefonbola-get som skickar SMS, finns alltsåingen risk att hamna i kö.

– Efter årsskiftet slutar telefon-bolaget att sälja sökare, de satsari stället resurserna på bättreGSM-täckning. I Sverige har niproblem med att ni ska vänta påatt staten ska ta beslut om inves-tering och genomföra saker, härbetalar och genomför vi demsjälva.

112-centralen finns redanpå plats, rikspolisens led-ningscentral likaså. Civil-försvaret är på väg dit.

Huvudbrandstationen iReykjavik är på väg att bliett säkerhetscentrum.

När Huvudstadsregionensräddningstjänstförbund medsju kommuner bildades juniförra året var det en stor om-ställning.

Men räddningstjänsten harstörre planer än så. Brandsta-tionen på Skogarhlid i centralaReykjavik är på väg att omfattadet mesta som rör skydd ochsäkerhet.

Ledningen för räddnings-tjänsten ser framför sig ett in-timare samarbete med ,polis och civilförsvar. Civilför-svaret har viktiga uppgifter vidjordbävningar, vulkanutbrottoch snöskred och har ett tiotalpersoner på sitt kansli. Detfinns önskemål om att hysaRöda korset och renodlade fri-villigorganisationer i huset.

– Vi hoppas också få hit sta-tens brandinspektion och jagförsöker få det företag somsköter kommunikationssyste-met Tetra till huset. Då skullevi kunna nyttja deras datakil-lar. Det blir en effektiv bland-ning om vi alla har närmare tillvarandra och kan träffas varjedag, säger räddningschefHrolfur Jonsson.

Försäljare av idéerTvivelsutan händer det myck-et på Skogarhlid. De relativtunga cheferna är förändrings-benägna.

– Jag känner mig som en för-säljare, försöker sälja en massaidéer, säger Hrolfur Jonsson.

Bland folket på golvet är endel kritiska till den nya organi-sationen, tycker att färre skagöra mer. Hrolfur Jonsson sä-ger att för framtiden är det ab-solut viktigaste att satsa påpersonalen.

Hur ser du på den närmasteframtiden?

– Brand minskar och våldökar. Vår roll inom säkerhetblir allt viktigare, samtidigtmåste vi passa vår image ochinte blandas samman med po-lisen. Men vi kanske ska satsamer på ambulansen.

Räddningstjänstens utryck-ningar domineras redan i dagstort av ambulanslarmen.

– Ambulansen är viktig föratt motivera personalen, efter-som det är där det händer, därvi får omsätta det vi tränar. Enbrandstyrka utan ambulanskan jämföras med ett fotbolls-lag som tränar och tränar,men aldrig spelar match. Detror de är bra, men de vet fak-tiskt inte.

Hrolfur Jonsson ser också

andra skäl till ambulansverk-samhetens stora betydelse:

– Där man inte har ambu-lans blir attityden tuffare. Ta-tuerade, starka killar – som ettgrabbdagis. Med ambulanseni huset får man en smidigareoch mjukare personal.

Vad innehåller de mer lång-siktiga framtidsvisionerna?

– Vi måste bli flexiblare. Detblir krav på oss att vi gör meroch mer. Allmänhetens säker-het, natur och miljö kommeratt bli viktiga inslag. Vi måstehänga med på -sidan. Vimåste också satsa på att per-sonalen inte blir för gammal ijobbet, skapa förutsättningarså de kanske kan sluta vid år och inte vid .

– Det är små hjul på nu, 38 tum.På vintern är det 44 tum.

Nåja, Toyota Land Cruisern fårsäkert en del svenska brandmänatt dregla.

– Det finns flera firmor här sombygger om bilarna som vi vill hadem på Island. De bygger blandannat om växellåda, byter axlar,sätter på större däck och skärmar,säger Birgir Finnsson, chef förräddningsavdelningen.

När används jeepen?– Vid räddning där andra fordon

inte kommer fram, exempelvisfjällräddning. Där kan det finnas

snö, men dåsläpper manluft ur däckenså att de blirplattare och gårbredare. Det är ett sätt attundvika att sjunka ner i snön.

Jeepar är vanliga på Island ochmånga har kunskap i och intresseav att köra dem. Huvudstadsre-gionens räddningstjänst har tredagars utbildning i att köra jeepvintertid, de som gått den ärchaufförer vid larm.

Men det hindrar inte att malörerinträffar. Räddningstjänsten har

slagit runt med Toyotanpå bilden. Snabbt drog

man en presenning över jee-pen och bogserade sedan hemden på natten. Reparationernafixades snabbt.

– Det kom inte ens i tidningen.Inte förrän nu, men nu torde

historien vara preskriberad.

■ I vagnhallen på en av Reykjaviks brandstationer är golvet nedsänktcirka 30 centimeter där bilarna står. Anledningen är att en glassfirmatidigare huserade i lokalen, nedsänkning i golvet var för att underlättalastningen.

Men det är uppskattat även bland brandmännen, arbetsställningenblir bättre vid exempelvis kontroll av utrustning.

små på många håll, så är deallvarliga skadorna få.

– Per capita har vi halva ska-dekostnaderna jämfört medövriga Norden. Att vi har sten-och betonghus och att deuppvärms med värme frånkällor, bidrar förstås. Vi har endöd i brand om året i genom-snitt.

I jämförelse är det som omSverige skulle ha döda omåret i bränder och inte över.

– Vi gör ett bra jobb på någotsätt. Samtidigt är det ett pro-blem med statistik i småmängder. Förra året hade viflest hjärnkirurger i världenper invånare. Sen flyttade hantill Norge, så nu är vi sämst...

Brandstationen på vägbli säkerhetscentrum

Hrolfur Jonsson har också planer. Brandstationen ska byggas utoch räddningschefen hoppas locka många som räddningstjänstensamarbetar med till huset.

Hjulafton för jeepälskare

Brandmän larmasut med SMS

Utryckningspersonalen i huvud-stadsregionen skiftar runt på defyra stationerna i förbundet.

Stationscheferna och det inrebefälet, totalt sju personer i varjeskift, byter var fjärde månad. Övri-ga byter uppgift eller station va-rannan månad.

– Men vi tycker oss nu märka att

intervallerna för personalen börförlängas, kanske till fyra måna-der eller ett halvår. säger rädd-ningsavdelningens chef BirgirFinnsson. I övrigt hur personalenskiftar bestämmer stationschefer-na, det lägger vi oss inte i.

Automatlarm är ett problem ävenpå Island. I Reykjavik har de min-skat. Men inte på grund av straff-avgifterna, utan sedan larmendelades in i tre kategorier sombehandlas olika.

– Vi tycker det är löjligt att tabetalt för en massa automatlarm,säger ställföreträdande rädd-ningschef Jon Vidar Matthiasson.

De tre kategorierna är:Kategori A – automatlarm som

alltid innebär utryckning, exem-pelvis till sjukhus och andra pu-blika lokaler. Ingen avgift vidfalskt larm.

Kategori B – företag som är be-redda att betala för falsklarm.

Kategori C – ett vaktbolag kon-trollerar larmet först, skickar uträddningstjänsten om det be-hövs.

Larmen till räddningstjänstenhar minskat med en tredjedel,från1 800 till 1 200 om året sedande ändrade rutinerna för auto-matlarmen infördes.

Personalen skiftar station

Prioritering ger färre automatlarm

Efter 15 år i Lund vände BjörnKarlsson hem till Reykjavik. Nuska han se till att alla kommu-ner skaffar räddningstjänstpla-ner.

Reportage

Små hjul förtillfället.

26

Egilsstadir är centrum för ös-tra Island. Passagerarfärjornaangör grannorten Seydisfjör-dur, Egilsstadir har flygförbin-delse. En viss genomström-ning av människor sker. Mendet är inget stort centrum. Detbor personer i stan.Räddningstjänsten täcker fyrakommuner med totalt invånare.

Eftersom inga huvudvägargår tvärs över ön, de stora vä-garna ligger som en ringledlängs landets kust, kännsEgilsstadir så långt ifrån Rey-kjavik man kankomma på Is-land.

Baldur Påls-son huserar ivad som vidförsta anblick-en liknar ettstörre men en-kelt förråd, nå-gon kilometerutanför stan alldeles intill flyg-platsen. Men utrustningen ärmodernare än den flagnandeplåtbyggnaden, och det ärtrots allt viktigare. Dessutomfinns en flygplatskår, utrustadmed helt ny släckbil, och det

har förstås kommunala rädd-ningskåren glädje av. Flygplat-sen är trots allt den stora ris-ken.

– Under hela -talet dogingen i brand i Egilsstadir. Vihar mest småbränder i vanligahus, säger Baldur enkelt ochnärmast självklart.

Inga soteldarLandskapet är naket, det finnsinte mycket som brinner. Hus-hållen på Island värms medvatten från varma källor, sotel-dar existerar därför knappast.

Sånt ger fin sta-tistik.

– Vi har någramotorsprutorutplaceraderuntom i kom-munerna. Jagåker runt ochvisar böndernahur man sköterdem.

Baldur är själv bonden somhade intresse för räddnings-tjänst. För tio år sedan gav dethonom heltidsjobb som rädd-ningschef, den ende anställde.

Räddningschefen deltar ibygglovsprocesser, han gör

brandsyn i större byggnader,besöker lantbrukare och harförebyggande utbildning i sko-lorna. Betalt? Nä, Baldur serfrågande ut.

– Inte för någon kurs. Vi äranställda av kommunen, dethär är service.

Men framförallt servar hansina brandmän. Tränar styr-kan och ser till att deras ut-rustning är i trim. Räddnings-chefen är sannolikt mer fixareän administratör.

– Vi borde vara - i kåren,men det är svårt att få tag inya. Och jag har hellre duk-tiga män än full styrka och attnågra vacklar.

Flesta rökdykerVid anställning får brandmän-nen fyra grundläggande treda-garskurser i rökdykning, klipp-verktyg, vattenförsörjning ochförsta hjälpen. Kurserna ledsav instruktörer från Reykjavik.

– av man rökdyker, sä-ger Baldur.

Det är han nöjd med. Han ärmer orolig över lastbils-körkorten.

– Vi har haft problem medatt brandmän fått andra jobb

utanför stan. Ett lastbilskör-kort kostar svenska kro-nor, och har man ett sånt ärman attraktiv, säger SveinnTor Hallgrim, som är brand-man och driver en byggfirmamed anställda.

– Alla brandmän ska ha last-bilskörkort, nu är det tre somsaknar. Vi funderar på att be-tala deras utbildning, sägerBaldur Pålsson.

Brandmännen tjänar kronor i timmen vid insats,varje insats ger minst fem tim-mars ersättning. De har ersätt-ning också för övning. Jour ex-isterar inte, men enligt Baldur

brukar - man komma vidlarm.

– Det tar fem minuter innanförsta bilen är redo, körtidenin till stan är två minuter.

Baldur tar med Sirenen påen tur på stan, vi kollar säker-heten på sjukstugan och påkommunkontoret träffar viThorhallur Pålsson som berät-tar att man i regionen plante-rar sibiriskt lärkträd på hektar.

– Och då kan Baldur få sinaskogsbränder, ha, ha...

– Det var mycket diskus-sion i kåren innan vi kom,har vi förstått. Det pratasnu också, får vi höra.

Hafdis Björk Albertsdottir ochHeida Björk Ingadottir; tvåtjejer som valt att bli brand-män. Lika ovanligt på Islandsom i Sverige.

Och det som är ovanligt ska-par nyfikenhet.

– Intresset från media harvarit stort, för stort, säger Haf-dis.

Tjejerna var inte riktigt be-redda på att uppståndelsen

skulle bli så stor.– Vi var ju inte först heller,

det finns tre tjejer som ärbrandmän på flygplatsen i Ke-flavik.

Men i Reykjavik var de först.– Och nog ser ledningen det

som lite . Det sätter en litenpress på oss också. För klararvi inte det här, då vill nog inteledningen ta in fler tjejer.

Heida och Hafdis anställdes april och det var inte bara påbrandstationen som deraskommande närvaro diskutera-des.

– Det var även debatt och en

del protester bland allmänhe-ten, folk trodde inte på att vifysiskt skulle klara av jobbet.

– Men de allra flesta ger ossverkligen support.

Hafdis hade jobbat som po-lis i fyra år när hon kände atthon ville prova på något nytt.Heida jobbade i butik, menvar även frivillig i en rädd-ningsgrupp och fick upp in-tresset för brandmannayrket.

– Jag gillar verkligen jobbet,men man måste vara stark.

– Ledningen ser oss som PR

Heida och Hafdis är färska som brandmän. Det blev stor uppmärk-samhet när de anställdes.

15 brandmän i en kår motsvarande deltidskår utan be-redskap, som täcker fyra kommuner. Upp mot tio milskörsträcka till den mest avlägsna bondgården.

Omöjlig situation och frustration?Nej, räddningschef Baldur Pålsson är lugnet själv. Det

brinner nämligen ytterst sällan.– Förra året hade vi tolv övningar och 14 larm, säger

Baldur.

Brandstationen i Egilsstadir är inget skrytbygge.

Brandmännen i Egilsstadir samlade för övning. Det sker bara tolv gånger om året, men det är ändånästan lika ofta som det är larm.

– Jag åker runt och visar bönderna

hur man sköter motorsprutorna

Glesbygdskåren

Tolv larm omåret i fyrakommuner

27

Jon Johansson och Höskul-dur Einarsson jobbar förhögtryck.

– Nästa år får vi nya bilaroch pumpar, då klarar vi 50bar.

Herrarna utbildar räddnings-tjänstens personal i huvud-stadsregionen. Jon är ansva-rig, Höskuldur stationschef påskiftet och praktikern.

Och de sjunger gärna hög-tryckets lov.

– Vi börjar med högtryck i- procent av bränderna,säger Jon.

– Jag tror det är oftare, sägerHöskuldur.

Högtryckssläckningen kommed amerikanarna till Island isamband med andra världs-kriget.

– Vi använde den, men vissteegentligen inte varför. Det ärförst senare vi förstått förde-larna.

Och de är?– Det är mycket enkelt att gå

in i bostäder med slangen, detgår snabbt eftersom slangsys-tem inte behöver läggas ut. Vihar två metersrullar på bi-larna, de kan kopplas sammanså vi får meter totalt.

– Det går åt mindre vatten,det händer ofta att det inte ärnågot vatten på golvet efteråt.Vi har - liter i bilen,det brukar räcka. Högtryckentar liter i minuten.

– Mindre vatten gör ocksåatt värmen inte kommer såhäftigt tillbaka.

– Lättare att kontrollerastrålrör, inte så grovt ochklumpigt.

Islänningarna använderhögtryck främst vid lägenhets-bränder, bilbränder och con-tainerbränder.

– Och lägenhetsbränderna,det är ju de allra flesta brän-

derna, säger Höskuldur.– Ett hus på kvadratme-

ter är heller inga problem.Men är det större drar vi slang,eller om det brinner i fler äntvå rum samtidigt, säger Jon.

Varför tror ni högtrycks-släckning inte är lika populäri Sverige?

– Det beror nog mest på tra-ditioner, säger Jon.

– Men ett tag var principen iSverige, som i en del andraländer, så mycket vatten sommöjligt. Man kan inte användaför mycket vatten för rökdy-karnas skull, säger Höskuldur.

Trycket ökasIslänningarna har provat hög-tryck på - bar.

– Vi använder i dag baroch kallar det högtryck, fastegentligen är det mellantryck

Men nästa år ska alltsåtrycket ökas.

Jon och Höskuldur har ocksåjobbat i projektet ”Leonardo”tillsammans med Räddnings-verket och representanter frånStorbritannien och Spanien.Ett EU-projekt som bland an-nat tagit fram en handbok föratt lära ut övertändning i con-tainersystem. Syftet är att allabrandmän ska kunna jobba påsamma sätt.

– En enkät som genomför-des i Europa visade att de fles-ta inte hört talas om contai-nersystem. Vi var i Aachen,Tyskland för att lära ut. Därbörjade de elda, utbildarenskickade in tio brandmän ochstängde dörren, säger Jon,skakar på huvudet och fortsät-ter:

– De fick övertändning och ipanik öppna dörren för attsläppa ut brandmännen.

Brandmännen har fått ett rejält lönelyft efter förstalöneförhandlingen i Huvudstadsregionens rädd-ningstjänstförbund. Framförallt utryckningspersona-len i Reykjavik som låg lägre än personalen i grann-kommunen Hafnafjördur.

– Skiftpersonalen har fått en ökning med 25 pro-cent, över hela kontraktstiden fram till 2005 blir deten 40-procentig ökning, säger räddningschef HrolfurJonsson.

Då ska noteras att inflationen tidigare varit myckethög på Island. Den ligger nu på 8 procent.

En färsk brandman tjänar i dag 18 000 svenska kro-nor i månaden. Fullt utbildad ligger lönen på 24 000.Stationscheferna tjänar 27 000. I siffrorna är ob-till-ägg på 5 200 i månaden inkluderat.

Hur är brandsäkerheten? Hur kan du förbättra den?Under rubriker i den stilen erbjuds i höst fastighets-

ägare i huvudstadsregionen inspektioner och kon-sulthjälp av räddningstjänsten.

Säkerheten, branddörrar, brandceller, med meraska kontrolleras

– Det gäller speciellt hyreshus. Vi går till ägaren el-ler dennes representant. Vi erbjuder det inte till villa-ägare, men om de ber oss så kommer vi, säger OskarTorstensson på förebyggande avdelningen.

Stora bränder är ovanliga på Island.– Men vi hade en för 100 miljoner svenska kronor

på Vestmannaeyarna förra vintern och efter den togdiskussionen om brandskydd fart.

Brandsäkerhet kontrolleras i nytt projekt

40-procentig lönehöjningför brandmännen

Utsikter för ännumer högtryck

Island öppnar fönstret för högtryck. Jon och Höskuldur ser mångafördelar med tekniken.

Så här gör vi grabbar. Baldur instruerar styrkan inför kvällens öv-ning.

Baldur på inspektion. Han och sjukhusets administrative chef Ola-vur Als ser ut att vara överens.

Datorn är ett väl använt hjälpmedel. Under teorilektion använ-der utryckningsstyrkan i Hafnafjördur bärbar dator och projektorför att repetera ambulansgrundkursen som finns som föreläsningpå CD.

Reportage

28 Sirenen Nr 5 ● 2001

The American Way.Den är vanlig på Island. Sigmundur Eytorsson

började karriären sombrandman anställd avamerikanska marinen.

I dag är han kommunalräddningschef i Keflavikmed amerikansk utbild-ning.

Sedan andra världskriget harden amerikanska närvaronvarit påtaglig på Island. Lan-det har inget eget försvar,men däremot en stor Nato-bas med amerikaner påKeflavik flygplats. ska en-ligt avtal försvara Island vidkrig.

Men det finns säkert fler an-ledningar till den amerikan-ska prägeln av landet.

Det lilla Island har inte möj-lighet att hysa alla utbildning-ar. De som söker specialut-bildning, det kan vara arkitekteller varför inte brandingen-jör, tvingas ofta flytta utom-lands.

Många vänder sig till .Och tar förstås med sig en heldel intryck hem igen.

– Ibland funderar vi övervarför vi flyttade hem, livetvar ganska enkelt att leva därborta, säger Sigmundur Ey-torsson.

Efter fem år som flygplats-brandman började han läsa i. Först administration ochpraktisk räddningstjänst i Ka-lifornien i två år.

– Räddningstjänstdelenhandlade mycket om sprink-

ling, alarm och kemi. Men detvar också mycket praktik. Enbra utbildning.

Därefter blev det fyra årsstudier i Oklahoma med exa-men som teknisk ingenjör.Enbart kursavgiften för defyra åren var svenskakronor.

– Skolan har -ackredi-tering (Accreditation Boardfor Engineering and Techno-logy) vilket gör att utbildning-en är gångbar var jag än job-bar. Jag värderar min ameri-kanska utbildning mycket.

Stark utvecklingTvå månader innan examenfick Sigmundur veta att mansökte räddningschef hemma iKeflavik. Det blev biljettenhem.

Island har inte tillgång tillall kunskap inom landetsgränser, men det kan Sig-mundur se som en fördel.

– Vi tittar på andra länderoch tar det bästa från varje.Här i Keflavik har vi haft folk i, Sverige, England, Fin-land och Norge. Och nu är enstudent på gång att börja läsai Tyskland.

– Brandmannahistorien ärung på Island, men det skeren snabb utveckling nu.

Sigmundurs enda erfaren-het av svensk utbildning ärRäddningsverkets skola iSandö.

– Jag har varit där på kurs.Övningsområdet är bättre än i.

Keflavik är inte någon stor-kommun. Där bor

människor. Räddningstjän-sten har - larm omåret, varav är till ambu-lansen. Tre personer är an-ställda på heltid, i beredskaphar räddningstjänsten tre hel-tidare och två deltidare dyg-net runt.

Därtill finns närheten tillflygplatsen där SigmundurEytorsson började sin karriär.Vi tar en tur dit, fem minuterfrån brandstation, och det ärsom att komma till – .

America here vi come personer bor på basen.Där finns det mesta: affärer,kyrka, sporthall, baseballplanmed mera. De amerikanskafamiljerna ska känna sig hem-ma. Att de inte så ofta åkerutanför grindarna kan vara etttecken på att de gör det.

Kläder, kontorustrustning,de stora gula bilarna; allt på

brandstationen är ameri-kanskt. Förutom en viktig de-talj: personalen. Samtliga är isländare, anställda avamerikanska marinen.

Kåren har chef och ställfö-reträdare, inspektörer, verk-stad, administration och man i varje skift. Amerikanskemarinchefen är kårens över-huvud, den som godkännerbudgeten.

– Och räddningstjänstenföljer -standard (Natio-nal Fire Protection Associa-tion), säger Thordur Kris-tjansson.

På plats i 33 årThordur är chef på skiftet ochhar jobbat på flygplatsen i år.

Är tjänsterna attraktiva?– Det var mer attraktivt förr

när det var större skillnad ilön jämfört med kommunalräddningstjänst. Men det harbalanserats nu.

- plan lyfter eller lan-dar på flygplatsen varje dag,varav en tredjedel är ameri-kanska militärplan. Rädd-ningstjänsten är redo ute påplattan vid alla lyft och land-ningar. Utryckningsstyrkankontrollerar även säkerhets-system och brandskydd ochutbildar boende på basen ibrandskydd.

Basen har som mest hyst amerikaner. Det alltmer avlägsna krigshotet harminskat basens betydelse ochdet finns diskussioner om attskicka hem ytterligare folk.

I Sverige pratas om Tetra.På Island använder mandet.

– I dag finns det två sys-tem, men det ska bli ett,säger ställföreträdanderäddningschef Jon VidarMatthiasson.

Det -baserade systemetFire Watch som larmcentra-lerna använder sig av är nu-mera sammankopplat medTetra, vilket innebär att lar-moperatören på dataskärmenkan se positionen för ambu-lanser, brandbilar och polisbi-lar.

– Bilarna sänder en signalvarje meter, med blålju-sen på varje meter, sägerKristinn Gudmundsson på fö-retaget som utvecklat FireWatch.

På gång är också att man skakunna bestämma position påden som larmar från mobilte-lefon.

– I dag kan vi bara se varabonnemanget är registrerat.Men det är på gång att vi medhjälp av -antenn ska kun-na se var de befinner sig. I Re-ykjavik kan det ge ganska ex-akt information, eftersom an-tennerna står tätt. I glesbyg-den kan det röra sig om områ-de på upp till kilometer.

Flera användareFire Watch används av rädd-ningstjänsten i Reykjavik ochKeflavik samt polisen i helasydvästra Island. Systemet haralla geografiska data, sökkrite-rier är bland annat adress,väg, plats, flod, landmärkensom dal och berg.

Adresser ger uppgifter omhur många som bor i huset el-ler lägenheten. Avtal med te-lefonbolaget gör att adressän-dringar uppdateras varjedygn. En informationssymbolpå en adress ger besked omatt mer information finns atthämta, exempelvis ritningöver byggnaden.

– Brandposter finns ocksåutsatta, det gör att larmopera-tören kan räkna ut åt styrkanhur mycket slang det behövs.

Keflavik – en liten bit USA

Han är islänning på Island, men har varit anställd av amerikanska marinen i 33 år. Thordur Kristjansson är skiftförman i USA:s räddnings-styrka på Keflavik. Sigmundur Eytorsson (till höger) har amerikansk utbildning, jobbar som räddningschef i Keflaviks kommun.

Hur många brandstationerhar egen kyrka? På den ameri-kanska basen i Keflavik finnsden här kyrkan, byggd av rädd-ningstjänsten. Den användsnågra gånger om året ochbrandmän har gift sig i den.

Snart ska postionsbestämningav mobilsamtal kunna ske, lo-var Kristin Gudmundsson.

Tetra och GIS-system har kopplatssamman

Här bor 3 700 amerikaner

Reportage

29Sirenen Nr 6 ● 2001

Detta med säkerhet är svårt. President Bush gav förnågra månader sedan klartecken för mångmil-jardsatsningar på ”stjärnornas krig” i syfte att

skydda mot angrepp. Tisdagen den september för-ödmjukade fienden hela nationen – inte med sofistikera-de rymdvapen, utan med kapade amerikanska inrikesplansom bomber och med piloter utbildade i .

Världens största underrättelsetjänst (, , ) medtiotusentals anställda stod där med byxorna nerdragna.

De skrupelfria terroristerna, fyllda av hat mot ”den storesatan”, genomförde sitt raffinerade scenario och lyckadesmed allt utom att störta ett plan också i Vita huset. De klevombord med knivar som vapen på flygplatsen i Boston, därkontrollen inte ens är i närheten av den på Karlstad flyg-plats. För en tid sedan flög jag från Boston till New York. Attgå ombord på planet var som att äntra vilken länsbuss i

Värmland som helst. Ingenkoll alls!

De två veckorna efter kata-strofen har det mesta hand-lat om amerikansk hämnd.Det goda detta förskräckligasom hänt kan föra med sigär att alla ledande nationer

samlas i kampen mot terrorism. Men jag vägrar stämma in i depatriotiska, nationalistiska stämningar som piskats upp i ,där ”hökarna” talat om att förvandla muslimska länder till jät-telika parkeringsplatser.

Jag litar heller inte på Bush – det har jag aldrig gjort. Hanssatsning på Star Wars, inställningen till de globala miljöfrågornaoch annat är beklämmande.

Vad händer om Bush, påhejad av den nationellapatriotismen i en desperat jakt på terroristerna,väljer att bomba hela samhällen sönder och sam-man, döda tusentals oskyldiga kvinnor och barn?Jo, det leder bara till ett totalt muslimskt jihad(heligt krig) mot med nya terroristattacker.Vilket blir nästa tillslag i en sådan våldsspiral? Enlastbil som kör in på Times Square i centrala NewYork med en atombomb kanske.

Vår beredskap är inte godApropå terrorister så finns de också i min-dre skala, datorterroristerna. Senasteangreppet runt jorden, Nimda, harställt till med stort förtret – till ochmed hos institutioner som man skullekunna förvänta sig har säkra så kalladebrandväggar. Räddningsverketexempelvis, men det är bara attkonstatera att ”vår beredskapär inte god”. I fem dygn var e-posten lamslagen och det stru-lade till det för bland andra Sire-nen, som normalt skickar bilder och färdiggjorda sidor elektroniskt tilltryckeriet i Västerås. Nu fick vi hitta alternativa vägar för att få dettanummer i tryck.

Behöver vi dessa skrytbyggen?I skuggan av det som hände med skyskraporna på Manhattan måstejag ifrågasätta satsningarna i Malmö på två – med svenska mått mätt –gigantiskt höga byggnader, den redan påbörjade Turning Torso (meter) och den så kallade Skånepitten, Scandinavian Tower (cirka meter).

Är det verkligen vettigt att uppföra ur sårbarhetssynpunkt så utma-nande byggnader, tänkta att stå där i åtminstone ett hundra år? Är deträtt av Malmö kommun att bevilja bygglov? Inte för att jag tror att terro-rister ska kapa en jumbojet och krascha dessa symboler för arkitektoniskfåfänga, men det räcker att en vildhjärna med flygcertifikat för enmoto-rigt plan och inspirerad av det som hände i New York lastar bagaget fulltmed sprängämnen och styr mot ett av Skåne-tornen för att katastrofen –utom räckhåll för räddningstjänsten – ska vara ett faktum.

Eller har högbyggnadspåhejarna över huvud taget funderat över att detalltmer lynniga klimatet i framtiden kan skapa extrema oväder och riktigatornador över Malmö? Klarar Turning Torso en sådan ”attack”?

Malmö är inte New York. Av markbristskäl behöver vi inte bygga extremtpå höjden och i onödan utmana samhällets sårbarhet. Så lägg ner höghöjd-sprojekten i Malmö! Det räcker gott med att Malmö-byggherren Percy Nils-son låter uppföra sin skrythockeyhall med plats för fler än åskådare.Fast vore det inte bättre att först bygga ett hockeylag som fyller åtminstoneden nuvarande ishallen?

Risk för fortsattvåldsspiral

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som framförs i denna kolumn är hans personliga och har inget med Räddningsverkets ståndpunkter att göra.

Skyddsvästar för attmöta hot i Göteborg?Ambulanssjukvårdare och brand-män klädda i skottsäkra västar.

Detta är inte verklighet ännu,men frågan utreds av räddnings-tjänsten i Storgöteborg.

EU-kravallerna i Göteborg och det all-mänt allt tuffare samhällsklimatet harsatt fokus på räddningspersonalens ar-betsmiljö och personskydd.

Hittills är det mest de som bemannarambulanserna som känt olust över denya hotbilderna.

– I takt med att polisen får allt svårareatt snabbt vara på plats vid exempelvislägenhetsbråk får ambulanspersonalenofta ta första stöten. De har angripitsmed stolar, knytnävar och knivar, sägerHåkan Alexandersson, ställföreträdan-de räddningschef i Göteborg.

Ambulanssjukvårdare och brandmänhar av tradition varit fredade vid insat-ser, men den respekten finns inte längrehos alla. Stölder från brandbilar inträf-

far allt oftare och även brandmän harhotats vid ”vanliga” insatser. Senastenyårsnatten riktades raketer rakt motbrandmän i Göteborg och en brandmanfick höra:

– Jag ska döda dig din djävel!Det nya arbetsklimatet upplevs olus-

tigt av ambulanspersonal och brand-män. Ett första steg för ökad säkerhethar redan vidtagits i Göteborg:

– Fysinstruktörerna utbildar vår per-sonal i självförsvar.

Förutom skyddsvästar har bland an-nat diskuterats handskar av kevlar somskydd mot knivar.

Men kan man verkligen arbeta effek-tivt iklädd sådan utrustning?

– Det ska vi klara ut i en internutred-ning. Sådana skydd blir knappast rutinvid alla utryckningar, men vi måste tapersonalens oro på allvar. Detta är enviktig arbetsmiljöfråga, säger HåkanAlexandersson.

STIG DAHLÉN

Ny video om SHK:s Göteborgs-rapport

Regeringen har utsett Tommy Nordin,chef för Svenska Petroleuminstitutet, till nyledamot av Räddningsverkets styrelse. Hanersätter Ove Fredholm, som avgick i våras.Nordin är vald till 31 december 2002

Lennart Myhlback, generaldirektör iRäddningsverket 1986-2000, har fått ettnytt FN-uppdrag i Kosovo. 1 oktober till-trädde han som chef för Division of LocalAdministration Emergency Managementvid inrikesministeriet i Pristina. Förordnan-det är på sex månader.

Lena Tistad, biträdande avdelningschefför Räddningsverkets Risk- och miljöavdel-

ning blev ny chef för Avdelningen förbrandfarliga och explosiva varor närSprängämnesinspektionen införlivades iRäddningsverket 1 oktober.

Håkan Axelsson, 38, blir från årsskiftetny räddningschef i Dala-Mitt efter HåkanWolff. Axelsson är räddningschef i Arvikaoch blev rikskändis i samband med över-svämningarna förra hösten.

Rolf Hellberg vänder tillbaka från Ludvi-ka och blir ställföreträdande räddningschef iVansbro.

Ulf Erlandsson, Räddningsverket, harfått Cerberus säkerhetspris ”Guldhunden”.Han får priset, som är på 20 000 kronor, försitt stora intresse och personliga engage-mang för enskildas säkerhet.

I motiveringen står: ”Ulf har genom sitt yr-kesmässiga och ideella arbete, samt sin öd-mjukhet, folklighet och fängslande fram-ställning, på ett framgångsrikt sätt fått såvälden enskilde individen som företag, myn-digheter och branschorganisationer att en-gagera sig för att förebygga bränder.

Ulf har också varit idéskapare och motor iframtagningen av Bamses brandskola, ettutbildningspaket för 5-6-åringar.”

Alla som läser Sirenen vet också att Er-landsson sedan länge svarar för det åter-kommade blocket ”Erfarenheter” och ävenmedverkar med andra artiklar.

EFTERLYSNING:Hjälp oss att göra den här listan längre!Hör av dig när någon på ledande position idin organisation anställs eller flyttar!Ulf Erlandsson med guldhunden.

I förra numret av Sirenen presenterade viHaverikommissionens(SHK) rapport från ka-tastrofbranden i Göteborg för tre år sedan.

För er som vill veta mer, men inte har till-gång till den tjocka rapporten eller inte or-kar läsa den, rekommenderas videon ”Sam-manfattning Haverikommissionens rapportom katastrofen i Göteborg okt 1998”. Denhar sammanställts av Karsten Erichs i Infor-mationsbolaget (tel 040-611 13 00).

Redan kända misstag om utlarmningenoch förstärkningsresurser redovisas, menäven en hel del andra intressanta synpunk-ter kommer fram.

Malmös ställföreträdande räddningschefPer Widlundh, som ingick i kommissionen,intervjuas. Bland annat betonas vikten avfortbildning av alla som tjänstgör som rädd-ningsledare.

30 Sirenen Nr 6 ● 2001

Ulf Erlandsson är anställd vid Rädd-

ningsverket med uppgift att bland annat

leda ett stort brandutredningsprojekt.

Erlandsson medverkar i Sirenen med

sammanfattningar av rapporter. Han tar

med glädje emot synpunkter och tips på

tel 054-13 50 39, fax 0470-208 04,

e-post: ulf.erlandsson@kd.srv.seerfarenheter

En brandman skadades viden insats i Uppsala.

Rökdykaren drogs med-vetslös ur en källare ochfick föras till sjukhus.

Det var en morgon som rädd-ningstjänsten fick larm ombrand i ett skyddsrum/källar-förråd under en större garage-länga.

Utrymmet var beläget en vå-ning under marken och be-stod av två parallella korrido-rer, vardera cirka meterlånga. Längs vardera korrido-ren fanns lägenhetsförråd avnät på träreglar.

De flesta förråden var välfyll-da med möbler, kläder och an-nat brännbart. Dessutom varbetongtaket invändigt klättmed spånplattor.

Den enda ingången var etttrapphus från markplanet ilängans norra ände. I södraänden fanns en nödutgång iform av en lucka och en upp-stigningsbrunn till det fria.Luckan var emellertid igensattmed betongplattor och förseg-lade med bultförband sombara kunde demonteras fråninsidan.

Under kontrollEn rökdykargrupp gick ner viatrappan och fick snabbt bran-den under kontroll. Förutomrökdykarledaren fanns enskyddsgrupp med ytterligaretvå rökdykare i beredskapomedelbart utanför ingången.Andra grupper arbetade medatt utifrån få bort betongplat-torna vid nödutgången.

De först insatta rökdykarnatillfrågades via rökdykarradionhur mycket luft de hade kvar.Beskedet blev bar respek-tive ”något mindre”.

De fick då i uppgift att ommöjligt kontrollera varför be-

tongplattorna i nödutgångeninte gick att ta bort utifrån.

Strax därefter meddeladeden ene rökdykaren att hansluft var slut. Samtidigt blossa-de branden upp igen och rök-dykarkollegan måste ge denen snabb dusch.

När han därefter vände sigmot sin kamrat såg han hurdenne låg livlös på golvet. Hansände ett nödmeddelande tillrökdykarledaren men blevsamtidigt osäker på åt vilkethåll trapphuset var beläget.Han stannade därför hos sinmedvetslöse kollega och in-väntade hjälp. Medan flera an-dra rökdykare gjorde sig klaraupptäckte rökdykarledaren debåda nödställda bara - me-ter från trapphuset.

LivräddningshjälpDen medvetslöse rökdykarendrogs ut i det fria och lades påmarken, utrustningen plocka-des av. Han var livlös och sak-nade egen andning varför enkollega gav andningshjälp viamun till mun med tre-fyra in-blåsningar.

Samtidigt anlände ambu-lanspersonal och gav syrgas.Under resan till sjukhusetkvicknade den skadade brand-mannen till och kunde prata.Han låg kvar på sjukhuset ettdygn för observation, men vartillbaka i tjänst bara några da-gar senare.

Några minuters insatsTiden för hela räddningsope-rationen från nödmeddelan-det tills rökdykaren var i säker-het och andningshjälpen på-börjades bedöms till cirka tvåoch en halv minut.

Händelsen utreds av blandandra Arbetsmiljöinspektio-nen.

Brandorsaken visade sig

vara ett elektriskt kamflänsele-ment som belamrats med kar-tonger och annat brännbartmaterial. Långvarig värmepå-verkan hade gett uttorkningoch pyrolys. Trots att elemen-tet bara var på watt hadedet så småningom uppståttbrand.

Ulf Erlandsson

Artikeln bygger på en rapport avLars-Ove Jansson vid räddnings-tjänsten i Uppsala.

I Jönköping tycker rädd-ningstjänsten inte att detbehövs någon lag om attalla ska ha en brandvarna-re i sin bostad.

I stället driver den ettprojekt tillsammans medarbetsförmedlingen och destörre bostadsbolagen.

En deltidsbrandman som förtillfället var arbetssökande ficken kort specialutbildning och

projektanställdes för att skru-va upp brandvarnare samt gebrandskyddsinformation tillhyresgästerna.

Projektet genomförs i helakommunen och det har redangett resultat:

Tidigt en lördagsmorgon lar-mades räddningskåren i Ta-berg till ett fyravånings flerfa-miljshus i tätorten. Vid an-komsten syntes kraftig rökfrån en balkongdörr som stodpå glänt på översta våningen.

När rökluckan i det mörkatrapphuset skulle öppnasbrast en vajer, troligen pågrund av ett handhavandefel.

God lokalkännedomEftersom en av deltidsbrand-männen i Taberg jobbar somfastighetsskötare i den aktuel-la byggnaden var lokalkänne-domen god.

Rökdykare tog sig in i lägen-heten och lokaliserade brand-härden till några dynor i en

soffa. Läget var snabbt underkontroll.

Rökluckan i trapphuset öpp-nades manuellt och såväl trap-pan som lägenheten ventilera-des med fläktar.

Cigarett orsakenBranden hade med stor san-nolikhet orsakats av en ciga-rett som hamnat i soffan.

Lägenhetsinnehavaren hadetidigare under natten suttit iden och rökt. Därefter hade

han gått och lagt sig.Han vaknade av tjutet av

brandvarnaren som bostads-företaget monterat i alla lä-genheter en knapp månad ti-digare. Precis som han lärt sigvid brandinformationen toghan sig ut ur lägenheten,stängde dörren mot trapphu-set, varnade sina närmastegrannar och larmade rädd-ningstjänsten.

Erfarenheter■ Att arbeta som rökdykare i enokänd lokal innebär alltid storarisker. Rökdykarbestämmelsernaenligt Arbetsmiljöverket ( tidigareArbetarskyddsstyrelsen) kan tyck-as hårda men visade sig här nöd-vändiga för att undvika en ännuvärre olycka.■ Det är lätt att bli förvirrad ochbegå misstag vid ett pressat läge.Här rådde svår hetta och tät rök.Den skadade rökdykaren uppgersjälv att han kan ha dragit reserv-luften och sedan missbedömt si-tuationen. ■ I detta fallet hade rökdykarnagått fram och tillbaka i källarkorri-doren flera gånger. Deras slang

låg därför i slingor och gav ingetomedelbart besked om varåt ut-gången fanns. ■ Skyddsrum som är inredda tilllägenhetsförråd innebär storaproblem vid bränder. Brandbe-lastningen är hög, det finns oftastbara en utrymningsväg/an-greppsväg och möjligheterna attfå ut brandröken är ytterst be-gränsade.■ Är det verkligen nödvändigt attnödutgångarna från skyddsrum-men är blockerade i fredstid?Varför inte ersätta de svårforcera-de betongblocken med vanligaluckor som räddningstjänsten kanöppna utifrån? Om det uppstårett krigshot går det ju snabbt attmontera bombskydden igen.

Brandvarnare monterades en månad innan

Rökdykare drogs ut medveInsats i skyddsrum

31Sirenen Nr 6 ● 2001

nyheter

Så ska en slipsten dras –ett småländskt uttryck förnågot som fungerar riktigtbra.

I detta fall handlar detom brandutredningar.Överbrandmästare GertLönnqvist i Värnamo är en avde 30 brandbefäl i landet somär knutna till Räddningsver-kets brandutredarprogram.

Enligt en överenskommelsemellan Räddningsverket ochVärnamo kommun ska Gert

göra minst 28 brandutred-ningar per år. För detta ersättshans huvudarbetsgivare med20 procent av hans årslön.

Men Gert ägnar en större delav sin arbetstid än så åtbrandutredningar.

Genom avtal gör han utred-ningar åt och lämnar erfaren-hetsutbyte till grannkommu-nerna Gnosjö och Gislaved.

Sammantaget upptarbrandutredningar med tillhö-rande verksamhet i regionencirka 75 procent av hans ar-

betstid. Den största kostna-den ligger alltså på det lokalaplanet.

Där har man också den stör-sta nyttan av de vunna erfa-renheterna. Såväl utryck-ningsstyrkor som personalmed förebyggande uppgifterfår återkoppling på hur arbe-tet fungerat.

När den nya räddnings-tjänstlagstiftningen antas avriksdagen kommer brandut-redningar med största säker-het att bli en skyldighet för

räddningstjänsten. Uppfölj-ning av bränder blir en del avdet förebyggande brandskyd-det.

Exemplet här under är endirekt sammanfattning av enav Gerts utredningar. Genomatt slå larm om faran med fel-aktig placering av bakugnar ibutiker har han förmodligenförhindrat en serie av liknan-de bränder.

Ulf Erlandsson

En mindre dagligvarubutiki Värnamo är inrymd påbottenvåningen i en störreträfastighet byggd cirka1900.

Där hade man nyligeninstallerat en jäsugn/bak-ugn för framställning avfärskt bröd i butiken.

Doften av nybakat brödlär vara säljbefrämjandeäven för andra varor…

En förmiddag i somras skulleman som vanligt tina/jäsafrysta bullar vid grader icirka en timme.

Strax efter att bullarna varfärdiga kände kunder och per-sonal röklukt i butiken. Eftervisst letande upptäcktes englödbrand i golvet rakt underugnen. Butikspersonalensläckte men larmade rädd-ningstjänsten för kontroll.

Brandmännen sågade uppgolvet, eftersläckte i trossbott-nen och vädrade ut rökenmed fläktar. Noggrann efter-kontroll gjordes med värme-kamera.

Senare på dagen undersökteräddningstjänstens brandut-redare brandorsaken. Golvetutgjordes av en linoleummat-ta på en millimeters golv-spånskiva som vilade på träre-glar. Isoleringen mot källarenbestod av sågspån och glasull.Såväl linoleummattan somspånskivan var genombrunnapå en yta av cirka x centi-

meter. Värmen hade kommituppifrån.

Sot på baksidanNär ugnen lades omkull på si-dan framgick att bottenplå-tens utsida var blåanlöpt ochsotig. Också ugnens baksidavar kraftigt nersotad.

Ugnens bottenplåt demon-terades. Den var på insidanisolerad med ett tunt lagerglasull med metallfolie. Påplåtkonsoler ovanför isole-ringen satt en elektrisk vär-meslinga på en kilowatt. Varesig isoleringen eller botten-plattans insida visade tecken

på att ha varit utsatt för onor-mal värme.

Hade branden trots allt bör-jat nere i golvet? Nej, där fannsinget som kunde starta enbrand.

En konsultfirma anlitadesför att undersöka ugnensfunktion. Det visade sig attden var helt felfri.

Däremot var isoleringenmellan värmeelementet ochbottenplåten för snålt tillta-gen. Efter en stunds drift upp-mättes yttertemperaturen påbottenplåten till , grader.Dessutom bucklade sig bot-tenplåten utåt så att den trots

de centimeterhöga fötternasnuddade mot golvet.

Detta hade varit tillräckligtför att torka ut golvet. Därmedsjönk den termiska tändpunk-ten allt mera tills det så små-ningom började brinna.

Erfarenheterna dokumente-rades med diagram och foton.Efter samtal med importöroch leverantör/ägare insågdessa att placering av en så-dan ugn direkt på en bränn-bar yta är direkt olämplig. Denbör alltid placeras på ett ben-stativ som är minst centi-meter högt.

Benstativ påEtt stort antal ugnar av dennatyp finns redan i drift. Leve-rantören Van den BerghFoods AB åtog sig att genastinformera alla tidigare inne-havare och att tillsammansmed importören se till att allanya ugnar är utrustade medtillräckliga benstativ.

För säkerhets skull harbrandutredaren Gert Lönn-qvist skickat kopior av sin rap-port till Yrkesinspektionen,Elsäkerhetsverket, Rädd-ningsverket samt till berörtförsäkringsbolag. Förhopp-ningsvis ska vi i fortsättningenslippa bränder på grund avdenna typ av bakugnar.

Artikeln bygger på en rapport avGert Lönnqvist vid räddningstjän-sten i Värnamo.

ErfarenheterPyrolys är en kemisk sönderdel-ning av ett ämne genom inverkanav värme. När trä och andrabrännbara ämnen utsätts för vär-me sker en nedbrytning av kemi-ska bindningar. Vissa större mole-kyler bryts ner och förvandlas tillvattenånga och brännbara gaser.Detta gör att antändningstempe-raturen sjunker.

I detta fall var avståndet mellanbakugnens heta bottenplatta och

det brännbara golvet alltför litet.Värmeöverföringen gjorde att detså småningom uppstod en glöd-brand.

För att förhindra liknande hän-delser på andra platser är detnödvändigt att förändra kon-struktionen på bakugnen elleruppställningen av den. Här togbrandutredaren själv kontaktmed generalagenten. Ett annatsätt är att överlåta denna uppgifttill Räddningsverket eller annanmyndighet. Huvudsaken är attnågot görs för att undvika nyabränder av samma orsak.

Erfarenheter

■ Brandvarnaren räddade medstor sannolikhet mannens liv.■ Mannens agerande när hanupptäckte branden var helt rätt.Allvarliga konsekvenser kundeundvikas.■ Brandvarnarkampanjen i Jön-köping har därmed redan lönatsig.■ Rökluckors funktion och kon-dition måste bli mycket bättre.

Så ska brandutredning fungera

branden

etslös

Butiksugnar ska stå på egna ben

Foto: GERT LÖNNQVIST

Bottenplåten på bakugnen var blåanlöpt och sotig, vilket gavbrandutredaren spår på vägen.

Foto: GERT LÖNNQVIST

Både linoleummattan och spånplattan i golvet hade bränts ige-nom efter upphettningen från bakugnen.

Foto: LARS-OVE JANSSON

Ingången till skyddsrummet..

Foto: POLISEN

Skyddsrummet användes tillvardags som källarförråd.

”Inomhusbrand” är en nylärobok från Räddnings-verket, tänkt att utgöra ba-sen i undervisning i brand-förlopp vid Räddningsver-kets skolor.

– Syftet är att bidra tillen fördjupad förståelse,säger författaren Lars-Gö-ran Bengtsson.

Lars-Göran Bengtsson börjarbli ett känt ansikte i svenskräddningstjänst. Han är an-ställd som brandingenjör iHelsingborg, är teknisk licen-tiat och var under tre år dokto-rand i Lund. Bengtsson jobbarockså i olika projekt för Rädd-ningsverket,

Förra året fick Lars-GöranBengtsson Svebrastipendietpå kronor för sin forsk-ning om övertändning, back-draft och brandgasexplosio-ner. Stora delar av den här bo-ken bygger på Bengtssons tidi-gare rapport om dessa feno-men.

– Boken gör inte anspråk påatt vara heltäckande inomområdet. Brandförlopp i ex-empelvis industrilokaler ut-vecklas annorlunda jämförtmed lägenhetsbränder. I hu-vudsak beskrivs här bränder imindre utrymmen, exempel-

vis lägenheter och villor, sägerLars-Göran Bengtsson.

Grundläggande kunskaperom de faktorer som styrbrandförloppet är nödvändigaför räddningstjänstens perso-nal. Det är också viktigt attkänna till och uppmärksam-ma de varningssignaler somkan observeras under en in-sats.

Kunskap om brandförlopp,brandgasers spridning, tryck-förhållanden och riskbedöm-ning kan vara avgörande förresultatet av en släckinsats.

Teori och praktikInomhusbrand förenar erfa-renheter från kommunalräddningstjänst och forskningi form av försök och teoretiskastudier i ämnet.

Brandbekämpningsåtgär-der, till exempel påföring avsläckmedel, brandventilationetcetera diskuteras övergri-pande i några avsnitt, men bo-kens tyngdpunkt ligger på för-ståelsen av de processer somstyr inomhusbränder

Kapitlen följer brandens ut-veckling i kronologisk ord-ning. De första är av mergrundläggande karaktär, fyrakapitel behandlar främstövertändning, backdraft ochbrandgasexplosion.

Rubrikerna på kapitlen i bo-ken är: Brandstart, Det tidigabrandförloppet, Övertänd-ning, Fullt utvecklad rums-brand och avsvalningsfas,Brandförlopp i utrymme medbegränsad ventilation, Brand-gasexplosion samt Gråzonmellan olika fenomen.

Varje kapitel har en sam-manfattning och det finnsöverkursavsnitt för den som

vill studera mer djupgående.Viktig information är samlad ismå faktarutor

Inomhusbrand är i förstahand avsedd för Räddnings-verkets utbildningsverksam-het, men vänder sig också tillyrkesverksam räddnings-tjänstpersonal och övriga in-tresserade. Best nr: -/.Pris: kronor, plus moms.

32 Sirenen Nr 6 ● 2001

nyutg ivetBeställning görs från Räddningsverkets publika-

tionsservice, L124, 651 80 KarlstadAnvänd talongen på detta uppslag och beställ

per post, fax 054-13 56 05 eller via e-post:publikationsservice@kd.srv.se

Kom ihåg att ange beställningsnummer. I defall inget annat anges är trycksaken gratis vid be-ställning av enstaka exemplar.

Kontaktperson nås på telefon 054-13 50 00.

Det har länge funnits önskemålfrån brandmän om en lättareskyddsdräkt för bekämpning avskogsbränder. En sådan skogs-branddräkt har nu Räddnings-verket tagit fram. Vid utveck-lingsarbetet, som pågick åren1997-1999, prioriterades skyd-det mot hetta, komfort och ochlåg fysiologisk belastning.

Resultatet blev en dräkt sombestår av jacka och byxa och ärbetydligt lättare att arbeta ijämfört med en larmdräkt. Ma-terialet i dräkten är svårantänd-ligt och utan vattenavvisandeimpregnering. Jackan har ingenhuva, men hög krage och venti-lation i ryggen. Färgen är klar-gul.

Räddningsverket kommer inteatt köpa in dräkten för höjd be-redskap utan kravspecifikatio-nen ska delges alla kommuner.Kontaktperson: Leif Sandahl,054-13 53 12.Bestnr: P21-372/01

■ Personlig skyddsutrustning vid skogsbrandsläckning

Under perioden 1992-1997 la-des 49 brandstationer och 61styrkor ner. Bemanningen min-skade med totalt 321 man.

Vad kom det att betyda för in-satstiden? Det har Foa försöktskaffa en uppfattning om ge-nom att simulera insatser för ak-tuella beredskapsstyrkor ochbrandstationer.

Två studier gjorda av DickSträng åren 1992 och 1997 lig-ger till grund för det arbete Ca-milla Andersson nu samman-ställt.

Insatstiden har simulerats förkraven på tre respektive femman.

Simuleringen visar att anspän-ningstideni snitt har ökat från4,6 till 5,5 minuter. Ett stort an-tal heltidsstyrkor har ökat sinanspänningstid från 60 till 90sekunder.

Samtidigt noteras att de ned-dragningar som skett haftmycket liten inverkan på dengenomsnittliga insatstiden förhela landet. För kravet tre manpå plats har rikssnittet ökat medsex sekunder, medan det min-skat med en sekund för femman.

Av 288 kommuner har drygt20 procent en förändrad medel-insatstid på en minut eller mer.För kravet fem man på plats har14 kommuner minskade insats-tider och 22 kommuner ökadetider. För tre man har åtta kom-muner minskade insatstider, 22kommuner ökade.Kontaktperson: Sven-Erik Frö-din, 054-13 50 00.Best nr: P21-375/01.

■ Insatstider för räddningsinsatservid brand i bostad

■ Dödsbränder 2000Tiosidig skrift med statistik och kommentarerkring 100 dödsbränder där 106 människor dog.

Räddningsverket tog 1999 beslut om fördjupaduppföljning av dödsbränderna. Målet är att få er-farenheter och kunskaper för att minska antalet

dödsbränder. Skriften är en del av arbetet. Det finns i skriften också statistik om dödsbrän-

der tillbaka till 1988.Kontaktperson: Ulf Erlandsson, 054-13 50 00.Best nr: I99-089/01.

Vid ny- och ombyggnad ställer bygglagstiftning-en krav på brandskyddsdokumentation. För att fåbygg- och räddningstjänstlagstiftning att gåhand i hand föreslår konsulterna Tomas Rantata-lo och Bo Wahlström att brandskyddet ska doku-menteras även i befintliga byggnader.

De ser flera anledningar till detta. Egenkontrol-len stimuleras, dokumentationen ger ökad kun-skap om brandskyddet och en utveckling motsystemtillsyn blir möjlig.

För att förtydliga lagstiftningen krav på doku-mentation föreslår rapporten att det införs ett all-mänt råd till paragraf 41 räddningstjänstlagen.

Räddningsverket nappade på idén och har tagitfram ett förslag till allmänt råd om dokumenta-tion av brandskyddet i befintliga byggnader somvarit ute på remiss hos myndigheter, räddnings-tjänst och konsulter.

Denna konsekvensutredning har därför varitunderlag till Räddningsverkets förslag om all-mänt råd

OBS! – skriften kan ej beställas från publika-tionsservice.Kontaktperson: Mette Lindahl-Ohlsson, tel 054-29 70 00.

Dokumentation av brandskyddet i befintliga verksamheter – behov och effekter

■ Strategier för stresshantering vid räddningsinsatserRäddningstjänstens personal bör påett bättre sätt kunna hantera stress ikritiska situationer genom utbild-ning och träning.

Det anser Räddningsverket ochbeställde projektet av Försvarshög-skolan. Arbetet avgränsas till strate-gier för stresshantering vid rädd-ningsinsatser.

Gerry Larsson, Eva-Lena Tedfeldtoch Claes Wallenius, som skrivit rap-porten, föreslår att genomförandetav strategier sker genom en över-gripande diskussion kring rädd-ningstjänstens organisationskultur,att ordinarie utbildningar komplet-teras och att konkreta tekniker an-vänds i vardagen.Kontaktperson: Jan Ahlberg, 054-13 52 22.Best nr: P21-371/01.

En färsk lärobok från Räddningsverket avsedd att användas vidverkets skolor. Författare är Lars-Göran Bengtsson som lagt tyngd-punkten på förståelse av brandförlopp.

Inomhusbrand – ny lärobok

Grunderna för utbildningi brandförlopp

Det räcker inte längre att reagera påolyckor först när de inträffat.

Det är huvudbudskapet i skriften ”Rädd-ningstjänst i förändring”, författad avRäddningsverkets Tommy Rosenberg.Den har undertiteln ”ledarskap och meto-dik för säkerhet och skydd mot olyckor”.

Olyckor innebär stora problem för samhälletoch enskilda människor. I Sverige omkommervarje år drygt människor och omkring söker vård på grund av olyckor.

Det är svårt att fastställa den sammanlagdakostnaden för olyckornas konsekvenser.

”Den verkliga kostnaden kan möjligen lig-ga mellan och miljarder kronor per årbara i vårt land”, skriver Rosenberg.

”Räddningstjänst i förändring” syftar tillatt ge impulser för förnyelse. I boken re-kommenderas den kommunala räddnings-tjänsten, tillsammans med politiker ochandra kommunala förvaltningar, i framti-den i större utsträckning arbeta för att för-hindra att olyckor uppstår och systema-tiskt öka skyddet för liv, miljö och egen-dom.

Den -sidiga boken bygger i huvudsak på deforskningsrön som framkommit under ett fler-årigt samarbete med den kommunala rädd-ningstjänsten. Den riktar sig främst till justräddningstjänsten, men även till politiker ochföreträdare för andra kommunala förvaltning-ar.

”Boken vill visa att förändring inte bara ärnödvändig, utan också möjlig”, skriver TommyRosenberg.

Han ger förslag på arbetsmetoder, modelleroch verktyg, som kan underlätta utvecklingsar-betet.

I ett kapitel redovisas och diskuteras en över-gripande modell för ledarskap i förändring och

utveckling. Varjekapitel avslutas med frågor, som syftartill att ge läsarna möjlighet till egna reflexionerom hur systematiskt olycksförhindrande verk-samhet kan läggas upp i olika steg.

Tommy Rosenberg har studerat liknande frå-gor i många år åt Räddningsverket och han dis-puterade vid i Stockholm i ämnet Risk-hantering och kvalitetssäkring.

Kontaktperson: Tommy Rosenberg- Best nr: -/

33Sirenen Nr 6 ● 2001

nyutg ivet

Vid ett allverligt gasutsläpp på Te-geluddsvägen i Stockholm 1998läckte sju ton gasol ut från entankbil. Räddningstjänsten för-sökte styra undan gasmolnet ge-nom att bespruta det med vatten-dimma. I Haverikommissionensrapport framfördes att de småvattendropparna möjligen skullekunna laddas med statisk elektri-

citet och att insatsen i sig kundegjort att gasmolnet antänts.

Haverikommissionen gav Rädd-ningsverket i uppdrag att utredahur det förhåller sig med den ris-ken. Uppdraget gick till Foi, För-svarets forskningsinstitut tidigareFoa, som gjort en förstudie.

I undersökningen kom KurtDyhr vid Foi fram till att faran är

mycket liten. Står gasolbilen påen vanlig väg är risken att molnetmed vattendimma ska ladda uppföremål i omgivningen som sedanger överslag, så gott som försum-bar.

Kontaktperson: Ingvar Hansson,054-13 50 00.Bestnr: P21–374/01

Rapporten beskriver en modellför att vid brandsyn mäta kvali-tén på det brandskydd som äga-re eller innehavare har ansvaretför. Den bygger på en multiattri-butsmetod, en så kallad MADM-metod. MADM-metoder kan an-vändas för att underlätta be-slutsfattande när beslutskriteri-erna är av olika stor betydelseoch uttryckta i olika enheter.

Modellen innehåller tio huvud-faktorer som har betydelse förbrandskyddet i en byggnad. Var-je faktor har i sin tur underfakto-rer som värderas i en skala 0-5.

Värdet multipliceras med hu-

vudfaktorns betydelse förbrandskyddet och det samman-lagda värdet för alla tio faktorer-na beskriver i vilken utsträck-ning ägaren eller innehavareuppfyller §41 Räddningstjänstla-gen.

Rapporten är ett 15-poängsprojektarbete i kursen Problem-baserad brandteknisk riskhante-ring vid brandingenjörspro-grammet vid Lunds tekniskahögskola och skriven av Ulf Ligo.

Kontaktperson: Mette Lindahl-Ohlsson, 054-29 70 00.Best nr: P21-370/01

■ Ett förslag till modell för att mäta kvalitet på brandskydd vid brandsyn

Antändningsrisker genom statisk elektricitet vid vattenbegjutning av gasolutsläpp

Räddningsverket har utvärderatsin egen insats i under översväm-ningarna i Arvika förra hösten.

Utvärderingen är gjord av UlfOhlsson och bygger på samtalmed personal från den lokalaräddningstjänsten, från Rädd-ningsverkets skolor samt verketsinformatörer.

En slutsats är att de personellaoch materiella resurser som Rädd-ningsverket kan bidra med måstemarknadsföras bättre.

Själva insatsen i Arvika anses hafungerat mycket väl. Kulturskillna-der ledde till interna svårigheter iinformationsarbetet. Det noterasatt Räddningsverket bör ta initia-

tiv till en samordnad utbildningför att i samband med svåraolyckor skapa en samsyn på infor-mationsverksamheten.

Kontaktperson: Ivar Rönnbäck054-13 52 66.Best nr:P22-378/01.

Översvämningar i Arvika november-december 2000– en utvärdering av Räddningsverkets insatser

1995 startade Räddningsverketdet treåriga projektet Brand-skyddskampanj i glesbygd. Pro-jektet genomfördes i samarbetemed Brandmännens riksförbundoch målet var att stimulera gles-bygdskommunernas säkerhets-arbete.

Det omfattade 46 kommuneroch vände sig till invånare somfår vänta mer än 20 minuter påräddningstjänsten. Brandmän-nen knackade dörr, informeradeom hur bränder kan förebyggasoch bjöd även in glesbygdsbor-

na till en utbildning i brand-skydd.

Utvärderingen visade på ettpositivt gensvar från alla parter.Invånarnas positiva inställningfick brandmännens inledandetveksamhet att bytas till entusi-asm. De som genomgått utbild-ningen känner sig säkrare ochhar större kunskaper om brand-säkerhet. Rapporten är skrivenav Thomas Östlund.Kontaktperson: Carl-Axel Her-mansson, 054-13 50 00Best nr: R00-230/01

■ Brandskyddskampanj i glesbygd

En broschyr med samtliga ut-bildningar inom ämnesområ-det som Räddningsverket ge-nomför 2002.

Kurserna man kan läsa merom är:

Grundkurs för informatör vidkärnenergiolycka.

Grundkurs för räddningsleda-

re vid länsstyrelse.Fortbildning för räddningsle-

dare, stabschef och informa-tionschef vid länsstyrelse.

Fortbildning för instruktörervid kärnkraftlän.

Kontakt: utbildningsstaben,054-13 55 00.

Tillsynen inom Sevesoområdetberör flera lagstiftningar och till-synsmyndigheter. Därför finnsen gemensam grupp för myn-digheterna, den så kallade Seve-sogruppen där även represen-tanter från industrin ingår.

Myndigheter som represente-

ras i gruppen är Arbetsmiljöver-ket, Naturvårdsverket och Rädd-ningsverket.

Det här häftet berättar om syf-tet med gruppens arbete som äratt utveckla vägledning för till-synssamverkan.Best nr: I99-090/01.

■ Exempel på tillsynssamverkan på Seveso II-direktivets område

■ Centrala utbildningarinom kärnenergiberedskapen

Räddningstjänst i förändring

Från jordbävning i Armenien 1988 till oljesanering iFrankrike 2000.

Här är en sammanställning av Räddningsverketsalla internationella insatser under perioden, allt fråninsatsstyrkor till observatörsbesök.

Sammanställningen ger besked om orsaken till in-satsen, vem som begärt hjälp och vem som finansie-rade den.

Best nr: I99-062/01.

■ Internationella hjälpinsatser – sammanställning 1988-2000

■ Ända in i hjärtatNågra tankar om Räddnings-verkets skorstensfejarutbild-ning, har denna broschyrsom underrubrik.

Det är reklam för utbildningoch inleds så här:

”Du har en unik ställning.Få yrkeskårer får ta del avmänniskors vardag på sam-ma självklara sätt som skor-stensfejarna. In genom ytter-dörren, ända in i husets hjär-ta kommer du.”

Kontaktperson: ChristerCentervik, 08-590 080 00

■ Gör en insats – bli brandmanDu som funderar på att blibrandman eller som redan ärdet och vill informera andra omyrket – beställ den här åttasidi-ga broschyren!Den beskriver kortfattat vilkauppgifter brandmannen arbetarmed och att ”man får vara be-redd på det mesta”. Vidare hurrekryteringen av såväl heltidaresom deltidare går till samt karri-ärmöjligheter.

Best nr: U20-454/01.

34 Sirenen Nr 6 ● 2001

BESTÄ

LLN

INGS-

TA

LON

G

Jag beställer följande publikationer från Räddningsverkets publikationsservice:

titel best.nr antal ev pris

............................................................................................................ ....................................... ......... ..............

............................................................................................................ ....................................... ......... ..............

............................................................................................................ ....................................... ......... ..............

............................................................................................................ ....................................... ......... ..............

............................................................................................................ ....................................... ......... ..............

Beställningsadress:

Räddningsverkets publikationsservice, L124, 651 80 Karlstadeller faxas till: 054-13 56 05

Skicka beställningen till:

namn.......................................................................................

gatuadress...............................................................................

postadress................................................................................

Miljökunskap för räddningstjänstenRäddningsverket presen-terar en handbok i miljö-kunskap för räddnings-tjänst.Boken är främst avsedd förRäddningsverkets utbildning-ar, men kan förstås också an-vändas i kommunala rädd-ningstjänsten för enskild läs-ning eller studiecirklar.

Räddningsverket har fått ettsärskilt ansvar för att lyftafram miljöfrågor inom sektornSkydd mot olyckor. Samtidigthar räddningstjänster framförtbehov av stöd från Räddnings-verket i miljöarbetet.

Boken är därför en del avsträvandena mot ”den grönaräddningstjänsten” och täckeren del av räddningstjänstensbehov av miljökunskap i sam-band med förebyggande arbe-te, planering och insats.Grundläggande kunskap häm-tas från annan litteratur.

Tonvikt på det normalaTonvikten har lagts på norma-la händelser som kan bli aktu-ella i många kommuner.

Boken tar kapitelvis upp äm-nen som nationella miljökvali-tetsmålen, spridning av äm-nen i miljö, förebyggande ochplanering, räddningsinsats vid

risk för skada på miljö, lagstift-ning.

”Miljökunskap för rädd-ningstjänsten” är en provutgå-va som kommer att omarbetas

och kompletteras. Räddnings-verket vill därför gärna ha re-spons på innehållet.Best nr: R00-237/01.Pris: 100 kr, plus moms.

- Hämta kunskap om vilka miljö-konsekvenser ett antal tidigareolyckor orsakat.

- Få till stånd ett bättre samar-bete mellan räddningstjänst ochmiljö- och hälsoskyddskontor.

- Förenkla rapporteringsrutiner.- Utbilda insatsledare.- Nationella miljömål kan fram-

stå som obetydliga. Ta då framlokala/regionala miljömål för vis-sa typer av olyckor.

Det är några av förslagen i rap-porten som gjorts av ChristerBjörklund, Karin Byman och Mika-el Toll, ÅF-Energikonsult i Stock-holm.

De har studerat ett begränsatantal olyckor för att ställa dessmiljöpåverkan i relation till de na-tionella miljömålen.Kontaktperson: Maria Karlsson,054-13 50 68.Best nr: P21-376/01.

nyutg ivet

Räddningstjänsten behöver övaför att upprätthålla kompetensen.Men hur övar man bäst och görsamtidigt minst påverkan på mil-jön?

Louise Alström och Anna Molin,VBB Viak, har på uppdrag avRäddningsverket gjort en utred-ning av övningar och övnings-platser. De föreslår bättre organi-sation av övningsfälten över riket.

Alla räddningstjänster föreslåsha ett standardfält för kontinuerli-ga övningar, regionalt utökadefält med exempelvis möjlighet försläckning av större oljebränder.

Ett fåtal räddningstjänster före-slås dessutom ha avancerade fältsom kan vara olika utrustade föratt klara övningar med petro-

leum, kemikalier, farligt gods-olyckor på järnväg.

I rapporten tas också upp någragoda exempel på övningar, somatt simulerade gasutsläpp kan ar-rangeras genom tryckluft ochvattenånga och göra övning medhanteringsteknik av gasmolnmöjlig.

I rapporten föreslås att en för-teckning över övningsfält avsamtliga modeller finns tillgäng-lig i Rib (Räddningsverkets infor-mationsbank), för att ge rädd-ningstjänsten möjlighet att smi-digt planera sina övningstillfällen.Kontaktperson: Maria Karlsson,054-13 50 00.Bestnr: P21-367/01.

Minimering av miljöpåverkan

Åttasidig broschyr som på engel-ska kortfattat förklarar syftet ochinnebörden i Räddningsverketsmiljöpolicy, antagen 30 novem-ber förra året.Best nr: I99-091/01

■ Environmental policy

Ett projekt av SP (Sveriges prov-nings- och forskningsinstitut)där man fokuserat på förbättringav flexibla sektioneringar .

Sektioneringarna har ofta dåligisoleringsförmåga och nu harman testat effekten av vattenbe-gjuta dem. Vid experimenten haren rad olika mätningar gjorts.Resultaten är avsedda somgrund för dimensionering.

Slutsatserna är att man med

ett väldigt litet vattenflöde, jäm-fört med konventionell sprink-ling, kan förbättra den avskiljan-de förmågan

Dessutom har en beräknings-modell utvecklats med vilkenman kan bestämma vilkenvattenmängd som behövs förolika scenarier.

Best nr: SP Rapport 2001:09.Pris: 500 kronor + moms.

Annan utgivning (kan ej beställas från Räddningsverket)

Eivor Rasehorns bilder med kat-ter och brandmän blev en kalen-der häromåret och skapade storuppmärksamhet.

Nu har bilderna blivit bok, ett30-tal brandmän visar upp sinaälsklingsdjur. Bilderna varvas

med citat från kända personer,kuriosa och kattfakta.

Boken är närmast i fickformat,utgiven av B Wahlströms förlagoch finns i handeln.Pris: 78 kronor hos internetbok-handeln.

■ Olyckors utsläpp ochderas miljöpåverkan i relation till de nationella miljömålen

● Brandmän med klös

● Sektionering av stora lokaler

Foto: ARNE FORSELL

Det är de normala händelser-na som tonvikten läggs på i bo-ken om miljökunskap för rädd-ningstjänsten.

● Samtidig användning av sprinkler och brandgasventilationEn kunskapssammanställningfrån SP, där några generellaslutsatser i ämnet inte dras.Men SP vågar sig hur som helstpå att förmedla ett antal riktlin-jer, som torde vara intressantaför räddningstjänsten

Best nr: SP Rapport 2001:17Telefon till SP: 033 - 16 50 00

35Sirenen Nr 6 ● 2001

krypto

Samma tal –samma bokstav

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilarna.

Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden. Regeln är att

samma siffror motsvaras av samma bokstav hela kryptot ige-

nom.

Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa en mening som

har koppling till bilden.

1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet, kontoret,

etc), 2:a pris: pulversläckare, typ ABE I (2 kg, för bilen, husvag-

nen, båten), 3–6:e pris: cykelhjälm, 7–10:e pris: brandvarnare.

Skicka lösningen senast den 22 oktober till: ”Kryptot”,

Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad.

Toppvinsten tillBunkeflostrand

Lösningen till kryptot 5/01

Den här gången kom den först öppnade rätta lösning-en från Bunkeflostrand. Vi på Sirenen säger grattis tillBritt Andersson och övriga vinnare.

Rätt lösning av krypto nr 5/01 gav följande mening ide tonade rutorna:

Ung man på rätt väg som yrkesvalskameleont

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kontoret etc):

Britt Andersson, Bunkeflostrand.

2:a pris (pulversläckare, typ ABE klass I, för bilen, husvagnen,

båten): Hans Lindström, Backaryd.

3–6:e pris (Kaare Brandsjös bok ”Katastrofer och räddningsin-

satser”): Börje Lundins, Nyköping, Karl-Erik Lindberg, Borås,

Aina Wiklund, Söderhamn, Stig Kihlén, Torslanda.

7–10:e pris (brandvarnare): Johan Nilsson, Örnsköldsvik, Gerd

Adolfsson, Forserum, Paul Sjödin, Matfors, Sigge Berglund,

Kristinehman.

36 Sirenen Nr 6 ● 2001

ordet f r i tt Också Du kan tycka till på de härsidorna. Alla är lika välkomna att delta idebatten. Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen,L 257, 651 80 Karlstad

Du kan även skicka på fax 054-13 56 40eller e-post stig.dahlen@kd.srv.seMax 40 rader (eller 3 500 tecken pådatorn). Manusstopp nr 7/01: 22 oktober

Medborgarna tvingasåter konstatera att vi iSverige visserligen är

duktiga på att ge oss ut ochhjälpa andra länder vid natur-katastrofer, men vi bemästrarinte effekterna av våra egnastörre störningar, såsom läng-re regnperioder.

Det är mer än ett år sedannorra och mellersta Sverige tillstora delar lamslogs av över-svämningar. Vägar blockera-des, järnvägsbroar ra-serades, hela samhäl-len isolerades, dricks-vattenförsörjningenslogs ut, avfallsverksvämmade över ochgjorde brunnar ochandra ytvattentäkteroanvändbara undermånader.

Nu kommer en ny,av sedan länge förut-spådd, regnperiod och eländetbörjar på nytt. Det är inte frågaom små kapitalförstöringar –sammanlagt rör det sig omvärden för ett antal miljarderkronor som gått till spillo desenaste månaderna.

De så kallade -årsregnenkommer nu med någon må-nads mellanrum, vilket dekommunaltekniska systemeninte är byggda för och repara-tionsberedskapen är liksomden kommunala och statligaräddningstjänsten inte hellerplanlagd för denna.

Att kommunerna med sinaslimmade räddningstjänstre-surser inte klarar att genomfö-ra större motverkande insatserän de dagliga är vi vana vid.Det jag vill ifrågasätta är varförinte staten med kännedom omdetta tar tag i och analyserarhur den nationella beredska-pen ska byggas upp för att för-hindra ödesdigra verkningarsom kan förväntas ännu oftarei framtiden.

Omgående högprioriteraRäddningsverket har både an-ledning och formell skyldighetatt omgående och högpriorite-rat ta tag i och samordna dethär. Ett första steg kan vara attanordna en samordningskon-ferens i närvaro av de departe-ment som är ytterst ansvariga.

Hur länge till ska det vara ac-ceptabelt att Jordbruksverket,som ansvarar för drickvatten-försörjningen, över huvud ta-get inte kan, vet och gör något?

Hur länge till ska Livsme-

delsverket tvingas fortsätta attmaktlöst förklara att dricksvat-tenkvalitén vid översvämning-ar vecko- och månadsvis inteär acceptabel för invånarna el-ler ens för djurhållningen?

Varför kan man inte, som iexempelvis Holland med år-hundrandens erfarenhet avöversvämningar, bygga upp enfungerande nationell bered-skap mot verkningarna av des-sa?

Jag tycker inte attRäddningsverket leverupp till sitt planerings-sansvar beträffandenaturkatastrofbered-skap. Varför?

Om det är så att re-virtänkande myndig-heterna emellan är or-saken får detta defini-tivt inte fortsätta att

vara ett hinder. I så fall måstefrågan av Räddningsverketmed prioritet tas upp med re-geringen.

Varför var inte frågan uppe ibudgetmanglingen nyligen?

Försvarsministern besökteett stort antal drabbade områ-den och kommuner och ärpersonligen väl insatt i det ka-tastrofala utfallet. Har någonberedning skett från Rädd-ningsverkets sida och någraförslag till en bättre tingensordning väckts?

Behåll alla fyra skolorna!Det krävs en statlig uppbygg-nad i någon form. Räddnings-verket är den myndighet somborde förplanera insatsernaoch beredskapen. Räddnings-verket har skrotat sina civilför-svarsförråd och har en alltmindre verksamhet vid sinaskolor. Det vore en fullt tänk-bar lösning att i stället för attlägga ner någon eller några avskolorna och avskeda lärareoch förrådspersonal behållaalla fyra.

De har en lämplig geografiskspridning och där kan manbygga upp en nationell kom-munstödjande beredskap. Härfinns i stor utsträckning detsom behövs.

Det är i princip fråga om attställa uppgiften, äska medelför och sedan sätta igång an-skaffning av nödvändig insats-utrustning – effektivare för-dämningsmateriel, vattentan-kar för distribution till drabba-de områden, mobila vattenre-ningsaggregat, transportmedel

för helikopterlyft och så vidare. Jag har här framfört kritik

mot Räddningsverket. Men jaghar uppfattningen att verkethar både en bra personal somkan göra något åt eländet ochen vilja hos denna att ta tag idet hela.

Det jag efterlyser är en hög-prioritering på ledningsnivåoch en annorlunda organisa-torisk struktur inom verket, lik-som mellan Räddningsverketoch övriga berörda myndighe-terna som underlättar att na-tionella överväganden ochkonkreta beredskapsförbätt-rande gemensamma åtgärderkan genomföras.

Jag hoppas att Räddnings-verket finner kritiken kon-struktiv.

Sten BjörkFöre detta räddnings–direktör Malmöhus län

Sten Björk om översvämningar:

Vår beredskapmåste blir bättre

”De så kallade 100-årsregnen kommer nu med någon månadsmellanrum. Det har varken kommunerna eller staten beredskap för.”

Lars Hedström svarar Sten Björk

– Vi prioriterar redan nSirenen gav Räddningsver-kets överdirektör LarsHedström möjlighet attkommentera Sten Björksinlägg och han gjorde detså här:

Det är bra Sten Björk att du villatt Räddningsverket ska ha ettstörre ansvar för naturolyckor.Men när du säger att vi inte görnågot har du fel. Vi har en en-het som arbetar med naturo-lyckor och bland annat medöversiktliga karteringar (kart-läggning av riskområden) försåväl ras och skred som över-svämningar åt kommunerna.

I år avsätts miljoner kro-nor i bidrag till förebyggandeåtgärder mot naturolyckor,samt , miljoner för karte-ringar. Vi har i årets reglerings-brev uppdraget att skapa na-tionella förråd för översväm-ningar, liksom vi sedan tidiga-re har förråd för oljeskydd,kem och skogsbränder.

Jag tycker att staten gör enbra satsning på förebyggandeoch skadegränsande åtgärder.Vi deltar också internationellt i

utvecklingsprojekt, både inomEU och Nato/Pff, inom områ-det.

Givetvis kan mergöras och under denärmaste tre årenkommer naturolyck-or att vara ett av våraprioriterade områ-den. En utvecklingkan vara att till allamaterieldepåer haexpertstöd, som de såkallade kemkoordi-natorerna, som ärkopplade till kemför-råden.

Sköter insatserna braÖversvämningar är en kom-munal angelägenhet och jagtycker att kommunerna sköterinsatserna bra. Insatserna isamband med översvämning-arna som inträffat i fjol och i årär exempel på detta.

Det är svårt att helt förhindraskador vid höga vattenflöden,men kommunerna lyckadesutifrån en bra grundberedskapmed räddningstjänsten somden ledande kommunala för-

valtningen rädda stora värden.Räddningsverkets roll är att bi-stå med experthjälp, materiel

och räddningsmänunder utbildning,vilket vi gjort vid fleraöversvämningar ochtidigare exempelvisvid skogsbranden påSödertörn för någraår sedan.

Du vill att vi ska taett större ansvar, ut-över vårt sektorsan-svar. Det kan vi visstgöra, men det måste

vara på initiativ av den ansva-riga myndigheten. Jag tyckeratt det är viktigt att följa densvenska modellen med an-svarsprincipen. Den är grund-läggande i hela vår svenska be-redskap och den visar sig varamycket stark.

Den och ett underifrånper-spektiv ger en stor styrka vidkatastrofer och större olyckor.Grunden till att klara de storaolyckorna och en bra samver-kan finns i vardagens olyckor.

Trots de svåra händelser sominträffat de senaste åren ser jag

Lars Hedström

Sten Björk

37Sirenen Nr 6 ● 2001

ordet f r i tt

Foto: EVA-LENA OLSSON

aturolyckorna

Ambulanssjuksköterska:

Deltidarna som åker påsjukvårdslarm guld värdaJag har svårt att förstå signa-

turen ”Leg sjuksköterskas”inställning (Sirenen /)

till att brandmän åker på sjuk-vårdslarm. -larmen (IVäntan På Ambulans) innebärju att brandmän rycker ut ochger en basal första hjälpen in-nan ambulansen anländer.

Det handlar alltså inte omatt, som ”Leg sjuksköterska”skrev, att brandmannen ”lekerdoktor”. Visserligen har del-tidsbrandmännen i vårt län(Uppsala län) utrustats medsyrgas och halvautomatiskadefibrillatorer och fått delega-tion på att använda detta avvår ambulansöverläkare, efterårliga praktiska och teoretiskaprov. Hur ofta kontrollerasdina kunskaper?

Av ”Leg sjuksköterskas” in-ställning att döma har jagmycket svårt att tänka mig atthon/han jobbar inom den pre-hospitala vården eller inomakutsjukvård över huvud taget.Då borde ju hon/han veta huravgörande minuterna kan varavid akuta sjukdomsfall/olycks-fall, exempelvis hjärtstopp.

Statistik i Uppsala län visaratt deltidsbrandmannen i snitt

är cirka minuter före ambu-lansen och kopplar upp defi-brillatorn vid hjärtstopp.

Det senaste hjärtstoppet jagkallades till visade deltidarnasstoppur på defibrillatorn drygt minuter när vi på ambulan-sen anlände till patienten. Somalla vet kan dessa minuter varalivsavgörande för patienten –och det är väl ändå för hen-ne/honom som vi arbetar. El-ler?

Tidig insats viktigastAv Cardiologföreningens re-kommendationer och utbild-ningsprogram framgår att tidig (Hjärt-Lung-Räddning)och framför allt tidig defribril-lering är det absolut viktigaste iomhändertagandet av patien-ter med hjärtstopp. Det bordeväl ändå en legitimerad sjuk-sköterska veta!

Har ”Leg sjuksköterska” överhuvud taget utfört A- medbara två personer som livräd-dare? Hur effektivt blir omhän-dertagandet om man samti-digt som utförs ska defi-brillera, intubera, sätta nål ochge läkemedel? Hur effektiv A- kan man som ensam liv-

räddare utföra i ambulansentillbaka till sjukhuset – i ställetför att som vi gör, ta med enbrandman som assistans?

En annan viktig aspekt är attdeltidsbrandmännen hittarbra inom sitt eget släckområdeoch vid tveksamma adresserpå landsbygden kan de snabbtvia telefon lotsa ambulansenfram, utan onödigt dröjsmål.

Jag håller dock med KennethHultman som, i samma num-mer av Sirenen, berättar omatt brandmän skickas på sjuk-vårdslarm i stället för ambu-lansen. Brandmännen skasjälvfallet inte vara ett substi-tut för ambulanssjukvårdarna– utan ett komplement. Därligger felet hos Alarm ochinte att brandmännen åker påsjukvårdslarm. Eller hur?

För patienter, anhöriga ochoss inom ambulanssjukvårdenär deltidsbrandmännen somåker på sjukvårdslarm guldvärda!

Anders BäckmanAmbulanssjuksköterska

Ambulansen, Östhammar

Apropå Sirenen-redaktö-rens ”tio-i-topp-lista”över landets räddnings-

tjänster vill jag slå ett slag förSödra Roslagens Brandför-svarsförbund (). Där. harindividen satts i centrum

Målet: Innevånarna ska kän-na sig trygga i förvissningenom att räddningstjänsten kansitt jobb.

Varje brandman ska varadelaktig och utvecklas indivi-duellt inom . Man har sat-sat – och satsar fortfarande-mycket tid och pengar på ut-veckling av mjukvaran, det villsäga :s personal (teambil-ding, kompetensutveckling,utbildning etcetera.)

skapar nu en vidareplattform att arbeta utifrån,med förebyggande frågor,bland annat med hjälp av ex-terna krafter.

har som policy att varasynlig, tillgänglig och kund-anpassad såväl inom medlem-skommunerna, som i media.Gemensamt inom Rädd-Sam-Norr utvecklas samverkansfor-mer för att effektivisera verk-

samheten. Dessa åtgärder skaleda till mera ”räddnings-tjänst” till en lägre kostnad.

har en av landets bästabrandorsaksutredare. an-ser att den spetskompetensenär en viktig del av brobyggan-det, återkopplingen och inte-grationen av den operativa-och den skadeförebyggandeverksamheten.

Attitydpåverkan har en utomordentligt,ambitiös, positiv personal medfokus på den hjälpsökande. Enviktig förändring i inriktningenär att styrkorna arbetar medexternutbildning och attityd-påverkan till kommuninnevå-narna i syfte att höja medve-tenheten om risker och att ska-pa handlingsberedskap.

I lokalmedia och kommun-info redogör för insatser,beskriver brandorsaker ochvarnar med utgångspunkt fråninsatsstatistiken.

premierar alltid eget rå-digt agerande vid inträffadebränder. ger kontinuerligtkunskap om räddningstjän-

stens roll i samhället. Inom är det en strävan att skapaen positiv attityd hos innevå-narna till den egna organisa-tionen. Detta sker bland annatgenom åtgärder som ökad rik-tad information, bättre till-gänglighet och tätare kontaktmed objektsägare. Företagensom arbetar aktivt med intern-brandskyddskontroll får nu ra-tionellare metoder för samar-bete med räddningstjänsten.

Sammanfattningsvis förval-tar och förädlar sitt varu-märke, för att skapa ett ökatförtroende för organisationen,en positiv attityd till persona-lens kompetens samt en realis-tisk tilltro till förbundets för-måga att hjälpa.

Ebba Frick

KOMMENTAR: Efter din hyll-ning till SRB får jag naturligtvislov att titta lite närmare på dennaorganisation innan jag eventuelltdristar mig till att i något kom-mande nummer uppdatera ”ran-kingen”. Tack för beskrivningen!

Stig Dahlén, Sirenen

Södra Roslagen hörhemma på ”tio-i-topp”

ingen anledning att lämna an-svarsprincipen och underi-frånperspektivet. Det innebäratt respektive myndighet tarsitt ansvar och kommunernatar sitt. Sedan ska vi samverkamed varandra, det har vi enskyldighet att göra. Där kan vibli ännu bättre.

Får inte mindre att göraJag vill också kommentera dittpåstående om att Räddnings-verkets skolor har allt mindreverksamhet. Visserligen kom-mer civilpliktsutbildningen attminska, men Räddningsverkethar regeringens uppdrag attföreslå ett genomförande aven ny utbildning inom rädd-ningstjänsten.

Den nya yrkesutbildningen,med den tvååriga brandman-nautbildningen, ska startahösten . Ingenting pekar idag på att skolorna skulle fåmindre att göra. Den nya ut-bildningen, kanske med olikafokuseringar och program förgrund-, fort- och vidareutbild-ning vid olika skolor, kommeratt kräva en fördelning på olika

platser i landet. Det kommerockså att finnas ett krav pånärhet till den nya utbildning-en. Jämför med polisutbild-ningen!

Utveckla samverkanAvslutningsvis delar jag dinuppfattning att det behövsstatligt stöd med materiel, ut-rustning och experter inomvissa områden. Räddningsver-ket har också det uppdraget,men staten ska inte ta det an-svar som åvilar kommunenoch den kommunala rädd-ningstjänsten. De klarar kom-munerna själva.

Räddningsverket har intepersonal och insatsstyrkor,varken nationellt eller interna-tionellt. Det har den kommu-nala räddningstjänsten. De görett mycket bra arbete. Låt an-svarsprincipen råda och fort-sätt utveckla samverkan!

Lars Hedström

38 Sirenen Nr 6 ● 2001

ordet f r i tt

Foto: GUNNO IVANSSON

Hur ska information till de icke svenskspråkiga bedrivas? Det är en av Ebba Fricks frågor till Ivar Rönnbäck. Han svarar att Räddningsver-ket bland annat gett Brandsförsvarsföreningen i uppdrag att översätta informationsblad till sex språk. Räddningsverket kan även bidra medtolkar, en möjlighet som nyttjas dåligt. Bilden är från ett informationstillfälle med invandrare, anordnat av räddningstjänsten i Eskilstuna.

Bättre meden rutineradkonsult sområdgivareAngående Thomas Gells ut-

talande i artikeln ”Sam-hället skulle inte fungera…” nr-:

”Det är dock viktigt att före-tagen har en egen aktiv säker-hetsrådgivare och inte hyr innågon konsult som gör ensnygg pärm som blir ståendetill ingen nytta”.

Vilken erfarenhet som liggertill grund för detta vet jag intemen den kan inte ha någonstörre bredd. Sannolikhetenatt alla behövande företag harbåde personal med intresse,tid och kompetens eller eko-nomi att utbilda egen (tillexempel alla mindre trans-portföretag) är inte stor.

Då är det enligt min meningbättre att ha en seriös och ruti-nerad konsult med intresse förämnet. Givetvis finns det bätt-re och sämre utövare även idenna bransch.

Jag är själv säkerhetsrådgi-vare och i första hand mot dekunder som mitt företag redanhar. Det innebär att jag besö-ker mina -kunder -gånger per år i min ordinariegärning och avsätter en stundper besök till uppföljning ochjag kan inte beskriva min in-sats som annat än aktiv ochseriös.

Jonas Bengtsson

KOMMENTAR från ThomasGell:

Visst! Håller med om att mitt ut-talande var väl kategoriskt ochprovokativt. Självklart behövs se-riösa konsulter till stöd till mindreföretag.

Om jag formulerar om och sä-ger att det är viktigt med ett ak-tivt engagemang från företaga-ren och att resultatet inte barablir en snygg pärm i bokhyllan försyns skull, misstänker jag att duinstämmer. Sen tror jag att dekonsulter, som har väldigt mångakundföretag har svårt att levaupp till den ambitionsnivå beträf-fande kontakter med kundernasom du uppenbarligen har. Härtror jag det finns flera konsultersom balanserar på gränsen tilldet oseriösa.

Thomas Gell

Kommentar till svaretfrån Ivar Rönnbäck (chefför Räddningsverkets

räddningstjänstavdelning) påmin insändare i förra numretav Sirenen:

Medan vi läsare kan ta av vårtid gratis för att formulera frå-gor, som kan bli tankeväckareför läsarna och allmänhetennonchaleras vi av tjänstemän

på myndigheter (bland annatRäddningsverket). Att få ett sågenerellt och ofullständigt svarsom det jag fick i Sirenen num-mer / av dig, Ivar Rönn-bäck, är närmast oförskämt.

Du har betalt för att svara påmina frågor. Skärpning!

Jag vill veta hur framtidensutrymningsplanering ser utmed tanke på de risker och svå-

righeter trångboddhet medför. Vilka nya krav på utrustning,

fordon, etcetera ser ni? På vilket sätt ska informatio-

nen till de icke svenskspråkigabedrivas?

Hur ska räddningsorganisa-tion, larmkedjan integreras iden framtida svenskundervis-ningen?

Jag inbillade mig att mina

frågor skulle bli ett bra tillfälleför Räddningsverket att visa attni är på hugget och att ni villgöra något åt den problematikjag tog upp i min insändare.

Men ack så besviken jag blev.

Ebba Frick

Ivar Rönnbäck, chef förRäddningsverkets rädd-ningstjänstavdelning,kommenterar Ebba Fricksinsändare här ovan på det-ta sätt:

Beklagar att du inte blev nöjdmed svaret i förra numret,men det är inte så lätt att svarakort och koncist på så mångafrågor. Jag vill i mitt fortsattasvar särskilt framhålla betydel-sen av utbildning och informa-tion, vilket du också pekar på.Det kan gälla olycksrisker, vik-ten av fungerande brandvar-nare, utrymningsförhållanden,hur larmning går till samt vilkaåtgärder den enskilde kan vid-ta innan räddningstjänstenkommer på plats.

I svenskundervisningenHur ska då detta gå till? Ja, Ditttips om att på något sätt inte-grera budskapet i svenskun-dervisningen är värd att ta varapå. En annan väg är den ordi-

narie skolan, barn lär sig oftasvenska snabbare än vuxna,och kunskap om säkerhet kandå överföras från barntill föräldrar. Ett fram-steg är att det numerai kursplan för grund-skolan framgår att”skolan skall sträva ef-ter att eleven utveck-lar kunskaper omhandlande i nöd- ochkatastrofsituationer”.

Räddningsverkettillhandahåller utbildningsma-terial avpassat till förskole-verksamhet samt olika stadierfrån årskurs 2 till gymnasiet.Materialet har ett antal år pånacken och behöver till viss delomarbetas. En utvärderingsom underlag för kommanderevidering är nyligen avslutad.

Vidare har Räddningsverketgett Brandförsvarsföreningen iuppdrag att översätta tre”Goda råd-blad” – brandvar-nare i bostäder, att förebyggabrand i hemmet samt camping

och grillning, till sex olikaspråk (albanska, arabiska, per-siska, bosniska, kroatiska, ser-

biska, engelska ochspanska). Informa-tionsbladen kommeratt finnas tillgängligabland annat viaBrandförsvarsföre-ningens hemsida frånslutet av september.

Förhoppningsviskan dessa skrifter un-derlätta information

till grupper med dessa hem-språk.

En annan möjlighet att nåinvandrargrupper är via kur-serna ”Brandkunskap för alla”som genomförs i brandför-svarsförbundens regi med fi-nansiering från Räddningsver-ket. Utöver ordinarie bidragbekostar Räddningsverket ut-gifter för tolkar. Tyvärr utnytt-jas denna möjlighet i liten om-fattning.

När det gäller utrymnings-planering är detta en fråga som

närmast bör ställas till kom-munerna. Räddningstjänster-na måste vara aktiva och arbe-ta både förebyggande och medplanering för insatser.

Allt viktigare partnerFör att lyckas bör det inom-kommunala samarbetet öka.Sociala myndigheter har oftastbättre grepp om dels var in-vandrare bor, dels kanske tilloch med kunskap om hurmånga som bor i varje lägen-het. Invandrarförvaltning ochinvandrarföreningar – liksombostadsföretag – måste bli enallt viktigare samarbetspartnerför räddningstjänsten i det fö-rebyggande arbetet. Först dåfår räddningstjänsten kunskapom var särskilda insatser påsärskilda språk bör sättas in.

Ivar Rönnbäck

Ivar Rönnbäck:

Räddningstjänsterna måste bli aktivare

Ivar Rönnbäck

Ditt svar var alldeles för ofullständigt!

Tyck till här – och på nätet!Tyck till du också på dessa si-dor. Skriv ned dina åsikter ochskicka hit! Adresser med mera,se överst på sidan 36.

Du vet väl att du numera kandebatta också på nätet. Slå insirenen.srv.se på internet ochklicka på ”Ordet fritt”!

39Sirenen Nr 6 ● 2001

Manusstopp för insändare i nummer 7/01 är den 22 okt.

ordet f r i tt

Haverikommissionens slutsatserom sprinkler minst sagt märkligaItre insändare har jag fört

fram uppfattningen att ensprinklerinstallation i prin-

cip hade omöjliggjort brand-katastrofen i Göteborg. Jag harpläderat för lagstiftade krav påsprinkler i samtliga samlings-lokaler.

Mycket lite har dock skett.Man har väl avvaktat Haveri-kommissionens() rapport. Enreflektion i frågaom publicerings-tidpunkten: Varförsläpper man en så-dan viktig rapportden juni, dagenföre industrisemes-terns start? En hän-delse som ser utsom en tanke – villman slippa debatt när ämnetär färskt?

Men det man skriver är läs-värt, intressant och tydligt. Jaghoppas att många tar del avoch beaktar mycket av det somföreslås. Min egen bristandekompetens förhindrar mig attkorrekt värdera en hel del avinnehållet. Inom ett par områ-den tror jag mig dock kunnaläsa med något större sakkun-skap. Och då blir jag orolig.

Jag menar då inte i förstahand det faktum att man isamband med datasimulering-ar av utrymningsförloppet heltstruntat i att inkludera en vari-abel som aktiverad sprinkler.Man räknar med vad som skul-le ha hänt med bredare dörrar,två dörrar, tre dörrar, med

bord placerade si eller så. Meningen beräkning med ensprinkler som i ett tidigt skedeavbrutit hela förbränningspro-cessen. Anmärkningsvärt, mendetta är i dagsläget mindre in-tressant. Mer intressant är vadman verkligen skriver, inte vadman låtit bli att göra.

konstaterar i en allmängenomgång av erfa-renheter från liknan-de olyckor att instal-lation av automatiskbrandlarmanlägg-ning eller ett släck-system är en viktigåtgärd för att före-bygga denna typ avsvåra bränder.

Man skriver att ka-tastrofen ”troligen

kunnat undvikas” om trapp-huset haft brandlarm eller nå-got aktivt släcksystem.

Man anser att om nuvarandebrandtekniska krav på golvbe-läggningar i samlingslokaler såbör krav ställas på anordningarsom gör att brand i avgränsan-de utrymmen upptäcks och åt-gärdas innan branden blivit förstor.

Så långt är väl den enda in-vändningen jag kan ha den liteologiska sammankopplingenmellan två i grunden helt olikasystem. Man väljer att sättasamma värde på ett upptäck-ande system (brandlarm) somett åtgärdande (sprinkler). Vär-re blir det dock när det väl drarihop sig till slutsatser. För dåfullföljer man resonemanget

när det gäller brandlarm: manrekommenderar Boverket attöverväga införandet av krav påautomatiska brandlarman-läggningar i samlings-lokaler och i till såda-na angränsande obe-mannade utrymmen.

Men man väljer attinte göra motsvaran-de rekommendationifråga om sprinkler-system. Varför intedet? Därför att maninte bedömer det”som realistiskt att in-föra krav på automatiskavattensprinkleranläggningar ialla samlingslokaler mot bak-grund av de stora kostnaderdetta skulle medföra”. Så vardet med det.

56 sprinklerhuvudenDessa slutsatser och det tungakostnadsargumentet (jag skahär inte ta upp den enkla trå-den med vad döda ungdo-mar är värda…) gör att jag un-drar vem som lämnat uppgiftom vad sprinklerinstallationerkostar. Eller brandlarmsystemför den delen eftersom denkostnaden uppenbarligen an-ses realistisk att införa krav på.

Vad skulle den ”orealistiskakostnaden” vara i den drabba-de lokalen? Svaret är att detskulle krävts sprinklerhuvu-den, vilket betyder omkring kronor. Mycket pengarför vissa. Hur mycket mer änför det mer realistiska brand-larmalternativet? Totalt skulle

det åtgå detektorer, varav rökdetektorer. Plus en litencentralapparat. Plus larmdon.Eventuellt någon eller några

larmknappar. Totaltkostnad: runt kronor.

Hur kan man påståatt det är orealistisktdyrt med sprinklermen realistiskt mednågonting annat somkostar lika mycket?Har man verkligenberäknat några kost-nader eller har man

av misstag gått på ”gamla my-ter”?

Sedan kan man ju fråga sig ivilken status ett automatisktbrandlarm hade befunnit sig iunder festkvällen. På flera stäl-len i rapporten pratas om dis-corök. Larmet hade förmodli-gen gått efter en halv minutoch sedan hade en faktura på kronor levererats till destackars arrangörerna. På näs-ta fest – och det var ju inte nå-gra nybörjare som optimeradepublikinsläpp och skattefriaintäkter – skulle man efter dennotan från räddningstjänstenhelt sonika slagit av larmet. Po-ängen med ett sprinklersystemär just att det är så extremt för-låtande – oavsett kriminellt be-teende, blockering av dörrar,överfulla lokaler, sjabbel vidlarmmottagningen.

Märkligt nog visar rappor-tens text på flera ställen attkommissionen är fullt medvet-na om detta inbyggda problem

med låg funktionssäkerhet ochbristande tilltro till automatis-ka brandlarmsystem. Manskriver att det är ”väsentligt attman har hög tillförlitlighet ivarningssystem och undvikerfalsklarm”. Det vill säga dagensbrandlarmsystem ( procentonödiga larm) är ej aktuella. Inästa andetag drar en slutsats imotsatt riktning...

Kan vi hoppas?Inom Södertörns brandför-svarsförbunds område accep-terar man inte längre automat-larm som brandindikationutan hanterar enbart det somett tekniskt larm. Att åtgärdas imån av avtalad insats och till-gängliga resurser.

Så nog ter sig Haverikom-missionens slutsatser minstsagt märkliga, inte minst i ske-net av vad man själva skriver isin rapport.

Kan vi hoppas på en revide-ring av rekommendationernanu när kostnadsargumentet vi-sat sig vara felaktigt.

Kan vi hoppas på en rekom-mendation till Boverket attöverväga införandet av krav pådet mest tillförlitliga, mestsjälvständiga och, i många fall,det mest ekonomiska tekniskaskyddsalternativet för sam-lingslokaler och till sådana an-gränsande utrymmen: auto-matisk vattensprinkleranlägg-ning.

Bo Hjorth

Foto: STIG DAHLÉN

Ibland måste man bita i det sura äpplet och det innebär i detta fallatt monopolet måste bibehållas”, skriver Hasse Lindqvist.

Ska kommunens glesbygdha högre sotningskostnad?

Utredningen om sot-ningsmonopolet be-handlas av olika re-

missinstanser. I Sirenen nr/ har Torsten Hammarbäckett inlägg under rubriken ”Sot-ningsfristerna ska anpassas ef-ter behov”. Hammarbäck be-skriver sig som utomordentligtkunnig i bedömning av sot-ningsfristernas längd och för-måga att själv utföra sotnings-arbetet. Det är sannolikt rik-tigt. Men, denna kombinationav kunskap och vilja är mikro-skopisk bland alla fastighetsä-gare.

Min bakgrund är att jag harvarit skorstensfejarmästare.Under denna tid har sotnings-frister ändrats med hänsyn tillkonstruktioner, bränsleslag

med mera. Vid alla tillfällenhar man endast tagit hänsyntill brandfarlighet. Inte någongång har funktion och miljöspelat någon roll vid faststäl-lande av sotningfrist.

Det hade gått för långtNär sotningfristen förlängdespå -talet, utan att ta hän-syn till annat än brandfarlig-het ansåg jag att det hade gåttför långt. Jag tillskrev jag minakunder och pekade på funk-tion, miljö och fastighetsäga-rens egen bedömning och er-bjöd fortsatt sotning i enlighetmed den gamla fristen.

Mer än procent tackade jaomedelbart och året efter vardet i princip procent. Im-kanaler ingick i totalrensning

av ventilation med betydligtmindre fuktskador i badrumsom följd. När jag lämnademin befattning på -talet varfristerna i enlighet med fastig-hetsägarens önskemål.

Hammarströms rubrik ”Sot-ningsfristerna ska anpassas ef-ter behov” står jag helt bakom.Ibland måste man ”bita i detsura äpplet” och det innebär idetta fall att monopolet måstebehållas för kostnadsutjäm-ningen skull. Se exempelvissoptömning, vattenavgiftermed mera. Ska glesbygd inomen kommun har högre kost-nad?

Hasse Lindqvist

Bo HjorthVill SHK

slippa debattnär ämnet är färskt?

40 Sirenen Nr 6 ● 2001

Stf Räddningschef (ref.nr 397)

Räddningstjänsten lyder under Miljö- och Räddningsnämnden. Den nybyggda brand-stationen, placerad mitt i kommunen, togs i bruk våren 1999. Personalstyrkan bestårav 24 heltidsanställda och 42 deltidsanställda brandmän.

Dina uppgifterSom Stf Räddningschef är arbetsuppgifterna varierande inom hela räddningstjänstensarbetsområde och innefattar räddningsledarberedskap. Du ges möjlighet att tillsam-mans med nyanställda Räddningschefen utforma och leda verksamheten framöver.

KompetenskravBrandingenjörsexamen.

God förmåga att samarbeta med olika personalkategorier och externa kontakter.

Om Du har erfarenhet från flera års arbete inom administrativ-, förebyggande- ochoperativ verksamhet är det en merit.

Tillträdesdag: enl ök.

Upplysningar lämnas av:Förvaltningschef Lars Johansson tfn 0152-293 01,Räddningschef Camilla Dahlén tfn 0152-291 81och Assistent Anne-Grete Malm tfn 0152-291 80.Facklig företrädare: SKTF Inger Jansson tfn 0152-291 91,Kommunal Gunbritt Fransson tfn 0152-291 92eller BRF Lars Lundin tfn 0152-182 26.

Välkommen med Din ansökan, meritförteckning och löneanspråk till:Strängnäs Kommun, Samhällsbyggnadskontoret, 645 80 STRÄNGNÄS.

Sista ansökningsdag 2001-10-15.

UtbildningsstabensHans Åhlén och de lä-rare vid räddningssko-

lorna som förespråkar pro-blembaserat lärande () för-tjänar verkligen några upp-muntrande ord.

Undertecknad studerar vidläkarutbildningen vid univer-sitetet i Linköping där ge-nomsyrar utbildningen frånbörjan till slut och då jag ävenhar erfarenhet av räddnings-skolornas utbildningar törs jaghävda att är väl lämpat förbrandmannautbildning.

Problembaserat lärande re-sulterar, förutom konkretakunskaper, i ett sätt att tänkasom innebär att eleven är välförberedd att aktivt ta del avoch söka ny kunskap. Någotsom torde vara av betydelseför en räddningstjänst i ut-veckling. Vidare blir den stu-derande enligt min erfarenhetmera flexibel, med större möj-lighet att anpassa det man lärtsig vid skolan till det arbetssättsom används vid den egna sta-tionen.

Vad gäller själva inhämtan-det av direkta teoretiska och

praktiska kunskaper så bidrararbetet i grupp till att flera syn-sätt och olika lösningar på pro-blem uppdagas, tack vare dedeltagandes varierande bak-grund och erfarenhet av rädd-ningstjänst.

Jag har svårt att förstå påstå-endet att skulle vara äm-nat för distansundervisningutan lärare då hela arbetssättetbygger på samarbetet i grup-pen i lika hög grad som denenskildes egna insats.

Läraren har i rollen somhandledare viktiga uppgifterså väl som sakkunnig som i attuppmärksamma gruppen påaspekter man tappat bort i dis-kussionen.

Problembaserat lärandemed fallbeskrivningar hämta-de från verkliga situationer,kombinerat med väl precisera-de mål för utbildningen kansåledes vara en mycket effektivmetod för att höja både den te-oretiska kompetensen och för-mågan till anpassning inomkåren.

Sverre Wikström, med kand

Problembaseratlärande gör elevenmer flexibel

Swedrelief:

Vi villnyttjas i fältSwedrelief inlemmades för

några år sedan i Räddnings-verket, men sedan hände ing-et. Men nu har, efter mångamöten och träget arbete av vårordförande Jan Lindqvist, nå-got börjat hända. Swedrelief:sverksamhet kommer att in-rymmas som del av Rädd-ningsverket på verkets kontorpå Sveavägen i Stockholm iSida-huset.

Fyra årliga seminarier kom-mer att genomföras och så trorvi att vi åter kommer att bli ut-nyttjade i fält som under ”dengamla goda tiden”.

Christian Hårleman har tagitfram ett program för sjukvårdinom ramen för Räddnings-verket och material har ställtstill förfogande från försvaret.

Sjukvård kan vi inom Swed-relief, vatten och näringspro-blem likaså och där kommer viatt vara till stor nytta inomRäddningsverket.

Inom dessa ”mjukvarusekto-rer” är vi dessutom rätt mångakvinnor inom Swedrelief ochvi kan kanske göra Räddnings-verket till ett lite mindre mans-dominerat verk. Tack till demsom arbetat för detta inomRäddningsverket och Swedre-lief!

Birgitta JacksSwedrelief

Faktumet att räddningstjän-sterna med skattepengar

och framförallt med hjälp avmyndighetsrollen konkurrerarpå den privata marknadenmot oss privata entreprenörerär skrämmande.

Tyvärr visar det sig även attintäkternas betydelse över-skuggar kärnverksamheternasmålsättning med säkrare kom-muner. En reglering i frågangör det lättare för räddnings-tjänsterna att avveckla sinaförsäljningsorganisationer ochfaktiskt utveckla servicen motinvånarna med avseende påsäkerhetsutbildning/info ge-

nom samverkan med de priva-ta.

Dessutom bör ordnings-brandsynen kunna utföras avoss privata eftersom dennamånga gånger inte hinns med iden ordinarie verksamheten(se Räddningsverkets hemsida,www.srv.se).

Detta förfarande är mycketolämpligt eftersom kunden intenormalt sett förstår skillnadenmellan skadeavhjälpande, ska-deförebyggande arbete ochkonsultationer/ övriga tjänster.

Min åsikt är att detta snarastbör regleras och det helst i lag-stiftningen.

Ur kundens perspektiv ärfrågorna om exempelvis in-satsplanering och avgifter förså kallade onödiga automatis-ka brandlarm viktiga.

Här känner sig företagarnatvingade att betala för utryck-ningarna för att få fortsatt ser-vice.

Insatsplaneringen släpar jusom bekant efter och företa-gen uppmanas i vissa fall attköpa tjänsten från räddnings-tjänsterna.

Uppstickaren AB

ordet f r i tt

Skrämmande konkurrensmed skattepengar

Strängnäs kommun är en expansiv idyll på 29.000 invånare medett strategiskt läge vid Mälaren. Här möts E20 och Rv55 och medSvealandsbanan tar det 45 min. till Stockholm och 13 min. tillEskilstuna. Strängnäs kommun, som är en av landets äldsta kul-turbygder, är i ett expansivt skede när det gäller inflyttning ochföretagsetablering. Vi har nära till naturen och goda möjlighetertill rekreation.

http://sirenen.srv.se/

På den internetadressen kan du läsa flerinsändare och följa debatten i aktuellafrågor – ja, självklart även delta själv.Dygnet runt!

41Sirenen Nr 6 ● 2001 Platsannonser

Det kom ett brev från Kosovo:

”Vi är Sveriges sydligaste brandstation”Svenska brandmän i tjänstutomlands. Sirenen fick ettbrev från Kosovo med häls-ningar från styrkan somjobbar i Kfor-bataljonen.Vi publicerar här delar urbrevet:

”Sveriges sydligaste brand-station ligger i Kosovo, i bynAjvalija ett par kilometer utan-för Kosovos huvudstad Pristi-na. Här har Sverige en rädd-ningsstyrka på tio man, somingår i den svenska Kfor-batal-jonen. Styrkan är indelad i tvågrupper med en räddningsle-dare, en rökdykarledare samttre brandmän i varje grupp.Gruppen är i tjänst vartannatdygn med tre minuters an-spänningstid.

Bemanningen i de olikagrupperna består av brand-män från Eslöv i söder till Jär-pen i norr. Gruppen består av

fyra heltidare och sex deltida-re. Redan vid inryckningen imars försvann alla krav somman normalt har på hemma-stationen, samt att gruppenbörjade formas till att kunnafungera både professionellt vidinsats och socialt på och vid si-dan av arbetet.

Den sociala biten är väldigtviktig. Man bor tre man på tolvkvadrat.

Alla i bataljonen utbildasförst fem veckor på Almnäs.Det handlar bland annat omminkännedom, signalering,fordon och vapen. Vi i brand-gruppen var i Halmstad för niodagars specialutbildning påflygvapnets brandbilar, rök-dykning, losstagning och sjuk-vårdsutbildning med syrgas-delegering.

Ett arbetspass innehållerdaglig tillsyn av exempelvis ut-rustning och fordon. En viktig

uppgift är att utbilda den sven-ska bataljonen (cirka per-soner) i handbrandsläckareoch brand i kläder.

Räddningsstyrkan ingår i enbrigadresurs, vilket innebär attvi kan få förstärka andra rädd-ningsstyrkor inom brigaden.England, Norge och Finland ärövriga länder som har rädd-ningsstyrkor. Vi är även en re-surs för och hjälper den lo-kala brandkåren i Pristina ellerLaplje Selo.

Tre gånger har den svenskastyrkan kallats in av brigaden,vid ett ammoniakutsläpp, vidbrand i flera bostäder i det fin-ska området samt vid en ladu-gårdsbrand. Inom egna områ-det har vi gjort insatser, va-rav fyra villabränder, sex tra-fikolyckor och ett bombhot.”Dan Nilsson

Svenska brandgänget samlat vid släckbilen en Scania P93H, mo-dell 1992. Bakre raden från vänster: Jonas Kullberg, Ronneby, DavidEkblom, Järpen, Patrik Andersson, Eslöv och Christer Karlsson, Timrå.Främre raden från vänster: Dan Nilsson, Norrahammar, Conny Jo-hansson, Gnosjö, Patrik Eriksson, Örebro, Anders Olsson, Skövde ochMats Torstensson Södertälje. Saknas på bilden gör Niklas Gustafsson,Järpen.

42 Sirenen Nr 6 ● 2001

Laholms komun ligger i södra Halland. Norrut gränsar vi till Halmstad och söderuttill Båstad och Hallandsåsen som också till en del tillhör Laholms kommun. Väster-ut finns, Laholmsbukten som har Sveriges längsta badstrand, 12 km. På sommarenär Laholm en välbesökt turiststad.Kommunen har c:a 23000 invånare och är under stark utveckling inom näringslivetoch industrin. Närheten till kontinentala utvecklingen gör Laholm till en intressantframtidskommun. Genom att bo och verka i vår kommun kommer åren framöver attbli mycket utvecklande och spännande.Du kan läsa mera om vår kommun på hemsidan - www.laholm.se

Brandförsvaret Laholm söker

Brandingenjör/brandmästareVi söker Dig som vill vara med och utveckla vårt brandförsvar. Vår vision är - ett tryggtsamhälle och en robust kommun- och detta kan uppnås genom en stark och flexibel led-ning och organisation för såväl förebyggande som skadeavhjälpande verksamhet.

Vi samverkar inom RäddSam Halland genom gränslös räddningstjänst, arbete och ut-veckling inom arbetsgrupper i länet. Du kommer bl a att ingå i denna och i Stab-Hallandsom verkar för en stark ledning vid större insatser.

Vi jobbar med en mycket stark samhörighet dels i vår egen organsation som inom kom-munens förvaltningar. Vi är ett brandförsvar med heltidsanställda brandbefäl inom led-ning och underhåll omfattande chef, vicechef och brandmästare samt två heltidsanställdaför underhåll. Insatsstyrkor består av deltidsanställda och finns i Laholm, Knäred ochVåxtorp samt ett brandvärn i Hishult.

Dina huvudsakliga arbetsuppgifter kommer att omfattas av förebyggande arbete inombåde brandsyn/tillsyn/riskhanteringar och samverkan med företag mfl. Du skall även varadelaktig i långsiktigt arbete i projektet Säker Kommun och robust Laholm. Du kommeratt tjänstgöra i beredskapsorganisationen som ”chefsberedskap” var fjärde vecka medomedelbar tjänstgöringsplikt vid larm. Detta ställer därför krav att Du bor i kommunen.

Formella krav på tjänsten är brandingenjör med utbildning från LTH och Räddning-verkets påbyggnadsutbildning för brandingenjörer eller motsvarande utbildning/brand-mästarexamen med BMFFB med förebyggande 2-utbildning och väl dokumenteraderfarenhet från tjänstgöring i ledande befattning.

Vi vill vidare att Du har ett visionärt synsätt, är strategisk, har förmåga att arbeta i grupp,kunna delegera ansvar och befogenheter men även själv kunna ta ansvar.

Upplysningar om tjänsten lämnas av Brandchef Kjell G Gustafsson 0430-152 30 ochvice brandchef Gösta Söderlind 0430-152 33. Facklig repr Hans Johansson (CF) 0430-154 05.

Välkommen med Din ansökan senast 2001-10-21 till Laholms Brandförsvar,Stämmovägen 1, 312 34 Laholm. Ange ref nr 68/01.

Älmhults kommun ligger mitt i södra Småland och har cirka 15500 invånare. Ungefär hälften av dessa bor i centralorten Älmhultoch övriga i mindre tätorter eller på landsbygden. Goda kom-munikationer. Näringslivet är varierat med både stora och små fö-retag. Flera av dem är inne i ett expansivt skede. Trakten är rik påsjöar och lövskog och intressanta kulturmiljöer. Detta skaparmöjligheter för många fritidsaktiviteter.

Räddningstjänsten i Älmhults kommunsöker

Brandmästare/Stf RäddningschefÄlmhults räddningstjänst är sedan 1999 en avdelninginom Miljö- och byggförvaltningen, som också består avmiljö- och hälsoskydd, detaljplaner och bygglov samtmätningsverksamhet. Miljö- och byggnämnden är rädd-ningsnämnd.

Räddningstjänstens personal består av räddningschef,ställföreträdande räddningschef samt en brandman, vilkaär heltidsanställda. Dessutom finns 38 deltidsbrandmänfördelade på två stationer samt 13 räddningsvärnsmän.

Vi lägger stor vikt vid din kompetens och dina personli-ga egenskaper. Du skall ha förmåga att arbeta i gruppoch nära vår deltidspersonal som utgör utryckningsstyr-kor. Du skall vara flexibel och kunna skapa goda relatio-ner med all personal inom förvaltningen. Du kommer atttjänstgöra som befäl i beredskap (BIB) var tredje vecka.Bland arbetsuppgifterna blir huvudansvar för brandsynsamt intern och extern utbildning dominerande.

Vi söker dig som är lägst brandmästare med förebyg-gande 1 och 2 (önskvärt) och förvaltning (BMFF, önsk-värt), körkort B* C*.

Information om tjänsten lämnas av räddningschef EvertJohansson 070-320 37 97 och stf räddningschef Jan-ÅkeAndersson 070-320 37 98.

Fackliga företrädare är Barbro Johansson (SKTF) 0476-551 25 och Christer Blomqvist (BRF) 0476-813 86.

Välkommen med din ansökan senast 2001-10-31 tillÄlmhults kommun, Miljö- och byggförvaltningen,Box 500, 343 23 ÄLMHULT.

Sirenen är perfekt för dig somska rekrytera personal inomsektorn befolkningsskydd ochräddningstjänst.

Ingen tidning inom branschenhar sådan täckning som Sire-nen.

Nästa nummer är ute den 8november. För att vi ska hinnafå med din annons vill vi att duförhandsbokar utrymme senastden 15 oktober samt lämnarfärdig annons senast den 22oktober.

Våra spaltbredder är:1 spalt 41 millimeter2 spalter 87 millimeter3 spalter 134 millimeter4 spalter 180 millimeter

5 spalter 227 millimeterPriset är 14 kronor per spalt-

millimeter (plus moms).Vad annonsen kostar räknar

du ut enligt följande exempel:En annons som är 134 millime-ter bred (3 spalter) och 150 mil-limeter hög kostar 6 300 kronor(3 x 150 x 14).

Ring eller e-posta om du harnågra frågor. Kontaktperson förannonser är i första hand Gun-no Ivansson, tel 054-13 51 06.Är han inte inne kan du äventala med Per Larsson eller StigDahlén.

Annonsera i Sirenen –boka senast 15 oktober Sirenen

är Räddningsverkets tidning.I den kan du följa utveck-lingen inom räddningstjän-sten och befolkningskyddet.Nyheter, reportage, debattoch mycket annat.Är du inte redan prenume-rant – bli det! Du får åttanummer om året, Gratis!Enda kravet från vår sida äratt du gör en personlig an-mälan. Vi kan tyvärr inteemot personallistor ellercentralt ifyllda talonger.Kupongen skickas till:”Prenumeration”SirenenL 257651 80 Karlstadeller faxas till:054-13 56 40

Adressändring Sirenen

Namn…………………………………………………………………

Abonnemangsnr (står på adresseringen) ……………………………

Gamla gatuadressen …………………………………………………

Gamla postadressen …………………………………………………

Nya gatuadressen ……………………………………………………

Nya postadressen ……………………………………………………

❐ Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen

Skicka tidningen till:

Namn ………………………………………………………………

Gatuadress …………………………………………………………

Postadress …………………………………………………………

Platsannonser

43Sirenen Nr 6 ● 2001

Räddningstjänsten Storgöteborg svarar för räddningstjänsten i Göteborg, Mölndal, Kungsbacka, Partille och Härryda. Verksamhetenär organiserad som kommunalförbund och har nyligen fått förnyat förtroende att svara för ambulanssjukvården.Totalt är vi ca 1000anställda.1990-talet har inneburit att tanken om en gemensam organisation för Storgöteborg har förverkligats. Nästa steg i förbundets strate-giska utveckling är att forma en organisation som speglar samhällets behov av en helhetssyn avseende insatser från räddnings-tjänsten och där vår roll kan utvecklas. Tillsammans med vår politiska ledning kommer en ny vision att arbetas fram under hösten.Vi är i en utvecklingsfas med starkt fokus på det förebyggande arbetet samtidigt som vi ser över vår utryckande organisation. Vi villförena den stora organisationens möjligheter med lokalt inflytande i en decentraliserad organisation.

Kontaktpersoner: Direktör Åke Jacobsson, 031- 335 27 01, personalchef Elisabeth Borg 031-335 27 81, SACO Jörgen Lindqvist 031-335 28 11, SKTF Ann-SofieJergill 031-335 28 80, KOMMUNAL Bengt Karlsson 031-335 26 54 och Ledarna Christer Börjesson 031-335 26 00.

Du sänder din ansökan med e-post: raddningstjansten@raddningstjansten.goteborg.se eller tillRäddningstjänsten StorgöteborgBox 5204, 402 24 GÖTEBORGsenast den 19 oktober 2001 Hemsida: www.raddningstjansten.goteborg.se

Vi söker nu en

CHEFmed goda ledaregenskapersom vill vara med och forma Storgöteborgs framtida räddningstjänst.

Ditt uppdrag innebär att* vara chef för vår Förebyggande avdelningAvdelningen består av ca 50 medarbetare och uppdraget idag är bl abrandsyn, tillsyn av brandfarlig vara, delaktighet i plan- och bygglov-processen, händelsebaserat förebyggande skydd, extern brandskydds-utbildning och bekämpandet av felaktiga automatiska brandlarm.

* ta ett förbundsövergripande ansvar genom medverkan i lednings-gruppens arbete

* ingå i räddningschefsberedskapen.

Din bakgrundVi ser gärna att du har några års erfarenhet från kommunal rädd-ningstjänst och att du är brandingenjör med påbyggnadsutbildningeneller likvärdig utbildning. Du har erfarenhet av ledarskap.

Vi kommer att fästa stor vikt vid personlig lämplighet.

Du bör vara positiv till chefsuppdrag som omprövas regelbundet föratt på bästa sätt matcha organisationens behov och individuell ut-veckling.

Vi försöker spegla samhället i stort i våra rekryteringar så vi ser gärnakvinnliga sökanden och sökanden med invandrarbakgrund

Behöver du fler exemplar av Sire-nen? Hos Räddningsverkets pu-blikationsservice finns en över-upplaga av Sirenen, avsedd förmässor, konferenser och kurser,men även till intresserade läsare.

Uppge, förutom adressen dittidningarna ska skickas, vilketnummer det gäller och hur

många exemplar du vill ha.Adress: Publikationsservice,

Räddningsverket, 651 80 Karl-

stad. Telefax: 054 - 13 56 05.Du kan även beställa via Sire-

nen-redaktionen (adress och te-lefonnummer längst ned på si-dan 2).

”Åsidosättande av brand-skyddsföreskrifter samttillåtande av brottsligverksamhet på serverings-stället skall vara självstän-diga grunder för återkallel-se av serveringstillståndenligt alkohollagen.”

Det var regeringens förslag ien proposition som initieratsav en arbetsgrupp i Stock-holm, som bildades med an-ledning av den svåra diskotek-branden i Göteborg 1997.

Dagarna efter Göteborgs-branden tog Roland Sandén,1:e brandinspektör vid rädd-ningstjänsten i Stockholm, in-itiativ till ett möte med olikatillsynsmyndigheter för attdiskutera säkerhetsfrågor isamlingslokaler.

Ett 20-tal personer kom,bland andra landshövding UlfAdelsohn. Mötet ledde framtill en mängd praktiska förslagoch en arbetsgrupp tillsattes:

Jan-Olof Tidbäck, Länssty-relsen, Stockholm, Kjell Matts-son, Polisens krogsanerings-grupp, Ann Hilmersson, Soci-alförvaltningens tillståndssek-tion och Roland Sandén,brandinspektör .

Dessutom hjälpte Ulf Adel-sohn till med sina politiskakontakter.

– Starkt argument– Det tog tre år, men nu är

förslaget i hamn, berättar Ro-land Sandén. Beslutet blev vis-serligen inte riktigt som vihade tänkt.

– Alkoholutredningen tyckteinte att enbart åsidosättandeav brandskyddsföreskrifterskulle utgöra en självständiggrund för återkallelse av serve-ringstillstånd enligt alkoholla-gen. Det krävs även annanbrottslighet.

– Men trots allt är den nyaparagrafen ett starkt argumentför bättre brandskydd på kro-gar och nöjeslokaler. Utan in-komsterna från alkoholserve-ring är det svårt att få lönsam-het på verksamheten.

Ulf Erlandsson

Dåligtbrandskyddkan stoppa”groggen”

BesökRäddningsverkets

hemsida

www.srv.se

Fler exemplar av Sirenen?

Platsannonser

Brandman som sökernya utmaningar?Är du heltidsanställd brandman och känner att du vill gå vidare inom yrket? Tycker du omförändringar, har pedagogisk förmåga, är utåtriktad och målmedveten? Då har vi jobbetför dig. Södertörns brandförsvarsförbund genomgår en generationsväxling, framförallt påbefälssidan. Vi rekryterar och utbildar därför befäl för våra framtida behov. Efter utbild-ningen finns det möjlighet att söka tjänst som styrkeledare-, insatsledare- eller stabsbefäl.

Styrkeledare arbetar skifttjänst och leder en brandstyrka på någon av våra stationer.Insatsledare och stabsbefäl arbetar kontorstid med jour. Vår policy är att alla ska ha upp-gifter både inom det olycksförebyggande och det skadeavhjälpande området. Därutöverhar du stor möjlighet att påverka arbetets innehåll.

Vi söker dig som redan arbetar som befäl eller är utbildad brandman med minst fem årsarbetslivserfarenhet som heltidsbrandman. Du har 3-årig gymnasieutbildning med lägstbetyg 3/Godkänd i svenska och matematik. Du ska ha C-körkort alternativt fri-väg dispens. Tidigare erfarenhet av att leda en grupp samt datorvana är meriterande.

För mer information kontakta Bengt Ohlsson, tfn 08-721 22 91, Kaj Broberg, tfn08-721 22 79 eller Stefan Björkqvist, tfn 721 22 72. Facklig företrädare för SKTF ärMichael Cossi, tfn 08-721 22 40. Kommunalarbetarförbundet representeras av AndersPlogfeldt, tfn 070-530 89 25. Vi tillämpar provanställning.

Din ansökan med meritförteckning ska vara oss tillhanda senast den 1 november:Södertörns brandförsvarsförbund, Box 3051, 143 03 Vårby.

Södertörnsbrandförsvarsförbundbedriver räddningstjänsti Haninge, Huddinge,Nykvarn, Nynäshamn,Södertälje och Tyresökommun.

Ambulansvård drivs sedan1996 på entreprenad åtStockholms läns landsting.

Förbundet har ca 500 an-ställda och målet är att deca 300 000 invånarna i desex medlemskommunernaska känna trygghet ochsäkerhet.

Vill du veta mer omSödertörnsbrandförsvarsförbund,besök vårhemsidawww.sodertorn.brand.se

Posttidning BReturadress:L 257, 651 80 Karlstad

I Uppsala har räddnings-tjänsten ”livräddat” denegna personalstyrkan ge-nom att minska ner denmed 121,2 kilo – utanbantning.

Med Viktväktarnas hjälphar man lärt sig äta god,sund och mättande mat,och på så sätt förebyggt defarliga sjukdomar somövervikt ofta medför. Dess-utom är midjan tillbaka!

När Sirenen gör ett besökunder klassens sextonde ochsista kurstillfälle har semester-tider gjort det svårt för mångaatt delta. Annars har de flestavarit trogna besökare sedanbörjan av mars, trots den tidi-ga timmen – halv sju. Varjeonsdagsmorgon, har tiobrandmän, sex befäl samt fyrakvinnor med administrativatjänster, samlats på Viktoriaför att lära sig att äta sunt –men gott – i en Viktväktarklassledd av konsulent Lotta Kra-mer. Deltagarna kommer frånFyrislund, Rosendahl ochCentrumstationen.

Sänka sjukfrånvaron– Det finns ett arbetsmiljö-

mål i kommunen att sänkaden höga sjukfrånvaron medminst tio procent. Under enträff med andra personalse-kreterare i kommunen fick jagidén att ta hjälp av Viktväktar-na för att förbättra persona-lens hälsa. Arbetsgivaren stårför halva kostnaden och visjälva betalar resten, berättarpersonalsekreterare SylviaStrömberg.

Det första målet att gå nertio procent av kroppsvikten –och därigenom vinna mycketrent medicinskt, har flera re-dan lyckats nå. Bland annatSylvia Strömberg som gjort sigav med närmare tio kilo ochminskat midjemåttet med tolvcentimeter:

Mat för tre dagar i pizza– Inte visste jag att en pizza

innehåller points. Jämfördet med att jag ätit pointsom dagen under viktminsk-ningen.

Dagen till ära har löneadmi-nistratör Marie Louise Rätznått sin önskade målvikt – honär kilo lättare och väger ,kilo:

– Jag ska sluta röka i augustioch den här gången ska jaglyckas, men jag vill inte gå uppi vikt som jag brukar.

Eftersom de sexton lektio-

nerna är över, ska Marie-Loui-se gå sex gånger på det så kal-lade jämviktsprogrammet påViktväktarcentret i Uppsala.Då vänjer man kroppen vid li-tet mer mat än under vikt-minskningen, men med bibe-hållen målvikt.

– Efter det blir du guldmed-lem, vilket innebär att du utankostnad får gå till vilken Vikt-Väktarklass du vill i resten avlivet. Förutsatt att du inte gårupp mer än två kilo och går ditminst en gång var tiondevecka för att väga dig. Det re-kommenderar jag verkligen,du får både stöd och goda re-cept på köpet och det är guld-medlemmarna som lyckashålla vikten i längden, sägerLotta Kramer.

Brandinspektör Svante Pet-tersson var brandman förut,men började arbeta med före-byggande för några år sedan,

vilket snart visade sig på mid-jemåttet. Han vägde in på kilo, nu stannar vågen redanpå ,:

– För mig har det varit endrivfjäder att kilometertiden ilöpspåret förbättrats allt efter-som kilona försvunnit. Nu kanjag springa både fortare ochlängre. Att det märks på ut-seendet är förstås också trev-ligt.

Gått upp ett kilo om åretLeif Andersson som är sta-

tionschef på Fyrislund vägde kilo . år senare varhan uppe i kilo:

– kilo plus, det blir ett förvarje år i kåren.

Nu har Leif Andersson lagtom kosten och hittills gått nertre kilo:

– Hela grupp två har tänktom, inte bara vi tre som delta-git aktivt. Förut lagade vi ofta

grytor med en liter grädde, nuskippar de flesta både den ochsmöret, hinner han berätta,innan larmet går.

Administrativa chefen LenaNilsson är kilo smalare ochblev förvånad när kilona bör-jade rasa:

– Jag trodde inte att det gickatt göra något åt övervikten,att det var något som barakom med åldern. Hädanefterkommer jag aldrig mer att ätafeta korvar och jag har slutatmed både smör och grädde imatlagningen.

Brandinspektör Ove Eriks-son har gått ner från 89 till 83,5kilo, men är inte nöjd än, hanska ner under 80 kilo. Brand-man Björn Björebäck vägde, kilo och har gått ner ,:

Svårt låta bli godis– Jag vägde ungefär kilo i

lumpen. Kaffebröd, glass och

efterrätter har satt sina spåroch det är svårt att låta bli go-diset som läggs fram på statio-nen. Men jag väljer mer vadjag äter numera, gröt till fru-kost till exempel. Vissa rättersom lagas på stationen hopparjag över helt, säger han.

Text och foto:

INGER WIKLUND(Frilansjournalist)

FaktaMai-Lis Hellénius är docent i före-byggande hjärtkärlsjukdomar, vidKarolinska sjukhuset. Enligt henneskruvas ämnesomsättningen ner imedelåldern (35-60 år) och det ärvanligt att man går upp mellan 1och 1,5 kilo per år, om man inteändrar vanor.

Övervikt och för litet motionökar risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar och typ 2 diabetes.

Fettet på (hela) buken är särskiltfarligt – fettsyror lossnar lätt urblodfettet (triglyceriderna) ochvandrar omkring i kroppen. Detpåverkar då bland annat levernatt öka bildandet av blodfetter,och bukspottskörteln att öka pro-duktionen av insulin.BMI (Body Mass Index) är ettmått som används för att bedö-ma vikten i förhållande till läng-den. BMI 18,5 - 25 räknas somnormalvikt, 25 - 30 som övervikt,30 - 35 som fetma, 35 - 40 somsvår fetma och BMI över 40 ärextrem fetma.

Värdet räknas ut genom att mandelar vikten i kilo med längden imeter i kvadrat, om man är 180cm lång och väger 90 kilo blir BMIvärdet 27,7. Men det kan vara litetmissvisande för dem som är väl-tränade, då muskler väger mer änfett.

Viktväktarnas program går för-enklat ut på att man äter sig smalmed fettsnål kost, grönsaker ochfrukt. Inget är förbjudet, men mankan inte alltid äta allt om man villgå ner i vikt. Motion gör att manfår äta litet extra. Man behöverinte räkna kalorier själv, utan de äromsatta till vad som kallas pointsoch alla livsmedel finns listade.Hur många points man ska äta föratt gå ner i vikt beror på kön ochvikt.

Klasser på företag kan ha upp till20 deltagare.

Gå ner i vikt en smalsak för Uppsala

Foto: INGER WIKLUND

Lättare och gladare. Marie-Louise Rätz, Lotta Kramer, Lena Nilsson, Björn Björebäck och Svante Petters-son i Uppsala, har alla lyckats minska sin vikt utan att banta.