99 01 16 Roy Ordlista Radioteknik, amatörradio, marin radio, flygradio, systemradio. AF Eng. Audio Frequency, Sv. LF, Låg Frekvens, ljudfrekvenser. Frekvenser i det hörbara området. AF gain, betyder då LF förstärkning, eller helt enkelt volymkontroll. AF Gain Sv. volymkontroll. (Se AF) AFC Eng. Automatic Frequency Control, Sv. automatisk frekvenskontroll. AFC användes i FM mottagare för rundradio, (88-108MHz) på den tiden de var analoga. Avsikten med AFC var att kompensera för frekvensdrift i den frisvängande oscillatorn. Genom att nyttja FM detektorns nollspänning kunde denna spänning justera frekvensen på lokaloscillatorn så att mottagaren stod rätt inställd trots att oscillatorn i själva verket drev i frekvens. Detta system finns även på enklare TV mottagare och video spelare, den typen som har skruvar (fler varviga potentiometrar) för frekvensinställning. När luckan stängs framför inställningarna kopplas AFC in, och apparaten tycks vara rätt inställd även efter uppvärmning. Det förekommer AFC system på moderna mottagare av typen IC-R7100, i dessa apparater är den digital och justerar frekvensinställningen efter den mottagna stationens frekvens. Här är nyttan vid mottagning av lågflygande satelliter, vilkas doppler effekt då kompenseras. I moderna syntes mottagare behövs ingen AFC då lokaloscillatorn styrs av kristall. AGC Eng. Automatic Gain Control, Sv: AFR Automatisk Förstärknings Reglering. System i AM mottagare för att med inkommande signalstyrka reglera mottagarens förstärkning, i avsikt att erhålla en konstant ljudstyrka. AGC systemet styr förstärkningen i både HF och mellanfrekvens stegen. En mycket stor dynamik i inkommande signalstyrkor, (mer än 120 dB) gör att det är nödvändigt med ett AGC system. Vid SSB och CW mottagning användes fördröjd AGC, dvs det tar en tid (1-2 sek) innan full förstärkning på mottagaren erhållits, avsikten är att förhindra att bruset ”pumpar” i talpauserna. De flesta mottagare har variabel tidskonstant, snabb el. långsam, Eng. AGC Fast, AGC slow. Vid AM mottagning användes snabb AGC, men blir den alltför snabb kommer AGC att reglera bort en del av moduleringen, med distorsion som följd. Även TV mottagare har AGC, i sin bildmottagare, då denna är amplitudmodulerad. AGC´ns egenskaper bestämmer i hög grad hur en mottagare upplevs. En gammal rörbestyckad mottagare med dålig AGC kan upplevas som lågbrusig, och en modern känslig mottagare med lågt egenbrus och med väl utvecklad AGC som brusig. Genom att använda RF gain kan man själv ställa in AGC funktionen. Även AGC tidskonstanterna betyder mycket för mottagarens egenskaper. AGC användes normalt inte i FM mottagare. AGC Attack Detta är den tid det tar för AGC systemet att ställa ner mottagarens känslighet till den nivå som motsvaras av signalstyrkan. En alltför kort attacktid gör att AGC systemet ställer ner känsligheten för pulsstörningar, och andra störningar. En för lång attacktid ger kraftig

distorsion vid SSB mottagning av starka signaler, då mottagaren för ett kort ögonblick överstyrs, detta sker vid början av stavelser och nya meningar. AGC Off AGC systemet avstängt, detta läge finns på avancerade mottagare, skall komplettas med användning av RF gain, annars sker överstyrning av mottagaren. Användes ibland vid mätningar av brusnivå eller signalstyrkor. Det är lätt att glömma AGC i off läge med kraftig distorsion i mottagningen som följd. AGC Threshold Den automatiska förstärknings regleringens tröskelnivå, dvs den signalstyrka då AGC tar över. Det är normalt att AGC börjar arbeta vid en insignal c:a 30 dB över känslighetsgränsen. En alltför låg AGC tröskel gör att mottagaren låter brusigt. En kortvågsmottagare för kommersiellt bruk har ofta en lägre tröskel för AGC inträde, avsikten är att alla signalstyrkor skall ge samma ljudnivå, en kortvågsmottagare för amatörradio skall ge en viss ”känsla” för signalstyrkan, och har därför 30 dB tröskelvärde. ALC Eng. Automatic Level Control. Alternativt Automatic Load Control. Ett system som användes i sändare för alla frekvenser och trafiksätt för att reglera uteffekten. I FM sändare består det av ett reglersystem som mäter uteffekten och jämför med ett inställt värde (börvärde), skillnaden blir en styrsignal som reglerar förstärkningen i sändarstegen. På sändare för AM eller SSB, är detta reglersystem mycket viktigt och avsevärt mer komplext. Här krävs tidskontanter och regler dynamik som kan hålla uteffekten inom mycket snäva gränser. Ett ALC system i en SSB sändare mäter uteffektens PeP värde, och styr sändarens förstärkning. Då en SSB sändares effekt varierar helt med modulations signalens nivå måste detta reglersystem ha en stor dynamik. På äldre rörbestyckade sändare användes slutrörens gallerström som ärvärde på uteffekten. Rören drar gallerström vi hög utstyrning eller överstyrning. Sändare som har detta system har ofta ett instrument som man kan avläsa ALC spänningen på. ALC spänningen är då ett mått på utstyrningen. Det är mycket viktigt att hålla sig inom ALC indikeringen på en sådan sändare. För hög ALC är då ett mått på att slutrören överstyrs, med oönskad hög bandbredd som följd. Moderna transistoriserade sändare har ofta ALC indikering, denna är i de flesta fall onödig då dessa sändare har ett mycket stort dynamiskt reglerområde. Risken för att överstyra sändaren genomför hög mikrofonförstärkning eller för hög röst styrka är liten. ALC mätaren får betecknas som ett arv från de äldre sändarna. Ett yttre slutsteg har ofta en ALC utgång, genom att koppla denna till drivsändarens ALC ingång kan slutstegets ALC spänning styra drivsändarens effekt, och därigenom bestämma den effekt som krävs för att styra ut slutsteget till max effekt, och därmed inte riskera överstyrning. Om man väljer att inte göra denna anslutning, måste drivsändarens effekt anpassas till slutsteget så att detta inte överstyrs. Ett ALC system får en komprimerande effekt på en SSB sändare, dvs vid svaga mikrofonsignaler ökar förstärkningen till max och vid starka signaler från mikrofonen minskas förstärkningen. Olika sändares ALC egenskaper ger dem olika karaktär på utsignalen. ALC signalen brukar vara en negativ likspänning, exvis kan man styra ner effekten med -1 - -4 volt på ALC ingången på en sändare. Detta utnyttjas för att sänka effekten för att åstadkomma extremt låga effekter, s.k. QRP. Man kan utnyttja ett batteri för att åstadkomma denna spänning.

AM Eng. Amplitude Modulation, Sv. Amplitud modulation. Genom att låta radiobärvågens styrka (amplitud) variera i takt med talet/musiken åstadkom man den första metoden att överföra ljud på en radiosändare. AM tar i anspråk ett frekvensområde som är dubbla modulationsfrekvensen, (den frekvens som talet/musiken har). Normalt är bara sändare på mellanvåg och kortvåg amplitudmodulerade. En sådan sändare har sin ljudkvalitet beskuren till en diskant på max 3 000Hz. AM sändarens totala bandbredd blir då 6 kHz. AM sändaren har således ganska dålig ljudkvalitet, (telefon ljud). Ett faktum som i första hand beror på trängseln på dessa frekvensband. Det är tekniskt möjligt att överföra betydligt större frekvensområde på en AM sändare. På de flesta radioapparater finns AM och FM. Detta är i princip olika sätt att modulera sändningen, men i praktiken betyder det olika frekvensband. AM mellanvåg och FM UKV. Det förekommer kommunikationsradio som är amplitudmodulerad, t.ex. privatradiobandet och flygradio på VHF. GSM telefonen fungerar med en avancerad form av amplitudmodulering av digitaliserat tal. AM detektor Den del i en AM mottagare som detekterar amplitudvariationerna och omvandlar dessa till ljud igen. AM detektorn består ofta av en diod som likriktar radiofrekvensen till en varierande likspänning. Efter att passerat en kondensator är denna spänning ljudet. Det finns mer avancerade AM detektorer, exvis olika konstruktioner som begränsar fadingens inverkan på ljudet. Speciellt linjära AM detektorer, i exvis FM stereo mottagaren som skall detektera stereoinformationen. I kortvågsmottagare avsedda för krävande mottagning förekommer en modell som genom analog multiplikation med sin egen bärvåg gör jobbet. Den egna bärvågen får man fram genom att begränsa bort modulationen. Detta system finns i exvis Drake R7. AMN Eng. AM Narrow. Sv. smal AM. AM mottagning med smalt filter i mottagaren. Genom att det smala filtret skär bort en del av AM sändningens sidband kommer mottagningen att befrias från diskant. Fördelen är dock att man samtidigt kan få bort störningar från andra sändare. AMN används mycket av kortvågslyssnare som försöker hör svaga svårt störda sändare. Smal AM är bandbredder under 4 kHz. Så smal bandbredd som 2 kHz kan användas utan att talet blir helt oläsbart. De allra flesta kortvågsmottagare har smal AM. ANTIVOX En justeringsmöjlighet som i första hand finns på amatörradiostationer för kortvåg och SSB. Antivox är en funktion som motverkar att högtalarljudet från mottagaren påverkar VOX. Börja alltid justeringar av VOX med Antivox helt nedskruvad, om hörtelefoner skall användas skall antivox vara nedskruvad. När övriga inställningar är gjorda kan man försiktigt justera antivox tills en normal ljudstyrka i högtalaren inte påverkar VOX. Vid användande av bordsmikrofon är antivox viktig, vid handmikrofon är antivox inte så viktig. Rätt inställd skall VOX vara okänslig så länge motstationen talar, när han slutar och mottagaren blir tyst blir VOX lättpratad. ATT Eng Attenuator, dämpare. I mer avancerade radiomottagare förekommer att man kan välja olika grader av dämpning i dess antenningång. Exvis 10, 15, 20 dB. Genom dessa olika dämpningsteg kan man anpassa insignalen, samt utföra relativa signalstyrkemätningar. På enklare mottagare kan dämpningen vara ett sätt att minska graden av intermodulation. Dämpare kan tillverkas med god precision, den är därför ett noggrant instrument för att mäta mottagarkänslighet, förstärkning, och dämpning med. Dämpare förekommer som lådor med

omkopplare på. En hemtillverkad dämpare kan var ett mycket värdefullt hjälpmedel. De flesta mätinstrument inom radiotekniken innehåller ställbara dämpare. I vissa fall vill man dämpa exvis sändareffekten innan den kopplas till ett slutsteg. I andra fall vill man begränsa en kommunikationsmottagares räckvidd för att slippa höra andra stationer. Dämpare användes ibland för att förbättra anpassningen vid en koaxialkabelöverföring av en signal. Vid dämpning av effekt är 3 dB en halvering resp. fördubbling av effekten. Vid spänning och ström är 6 dB en halvering resp. fördubbling av spänningen/strömmen. En dämpare är uppbyggd av tre motstånd i Pi eller T koppling. Pi dämpare är vanligast. Den består av ett motstånd till jord (R1), ett motstånd i serie (R2), samt ytterligare ett motstånd till jord (R3). R1 och R3 är lika. T dämpare har ett motstånd i serie (R1), ett till jord (R2), samt ytterligare ett i serie (R3). R1 och R3 är lika. Det förekommer dämpare som även kan omvandla impedanser, som 50 Ohm in och 75 Ohm ut. Ett bra sätt att göra impedansomvandling, men med nackdelen att en viss minsta dämpning är oundviklig. En bra dämpare är inte frekvensberoende. De vanligaste dämparna klarar 0 - 500 MHz. Det är enkelt att själv tillverka en dämpare med vanliga motstånd och kontakter för 0 - 150 MHz. Dämpare kan seriekopplas. Pi dämpare T dämpare dB R1,R3 (Ohm)R2 (Ohm) R1R3 (Ohm)R2 (Ohm) 1 870 5.8 2.9 433 2 436 11.6 5.7 215 3 292 17.6 8.6 142 4 221 23.9 11.3 105 5 178 30.4 14 82 6 150 37.4 16.6 67 7 131 44.8 19.1 56 8 116 53 21.5 47.3 9 105 62 23.8 40.6 10 96 71 26 35.1 12 84 93 30 26.8 14 75 120 33.4 20.8 16 69 154 36.3 16.3 18 64 196 38.8 12.8 20 61 248 40.9 10.1 25 56 443 44.7 5.6 30 53 790 46.9 3.2 Aurora AWG American Wire Gauge, sv. Amerikanskt tråd mått, motsvarande Brittiskt är SWG. (obs att wire betyder tråd, och inte lina eller kabel, som ofta sammanblandas, numera finns dock det svenska ordet vajer för spunnen lina) Det Amerikanska ordet för lina eller spunnen tråd är "stranded wire," en stålina betecknas ibland cable).

Systemet specificerar trådtjocklek, ström, area, isolation etc. AWG finns i 40 olika storlekar liksom SWG. Några av de vanligaste storlekarna inom radiotekniken för tillverkning av spolar etc är: Mills är tusendels tum. Högre AWG nummer är tunnare tråd AWG SWG Dia, mm dia mills 12 14 2.05 81 18 19 1.02 40 24 25 0.5 20 30 33 0.25 10 38 42 0.1 4.0 Avstämmningsenhet Balun Bandbredd Se bandwith. Bandkabel Bandwith Eng förkortning för bandbredd. Bandbredd är det frekvensområde som en viss radiosändning tar i anspråk. Motsvarande bandbredd behövs i mottagaren för att kunna avlyssna sändningen. Äldre apparater kan ha för stor bandbredd och grannkanaler kan därför höras. För liten bandbredd i en mottagare ger upphov till distorsion. En amplitudmodulerad rundradiosändare har en bandbredd på 6 kHz. En FM rundradiosändare tar i anspråk en mycket stor bandbredd, c:a 200kHz. TV sändare 7 MHz. En kommunikationsradiosändare 16 kHz. En radioamatör som använder SSB 2.5kHz. Vid morse telegrafi åtgår en mycket liten bandbredd, mindre än 100Hz. Bandbredden på en radiosändare påverkas inte av dess effekt. Men en mottagare kan upplevas ha för stor bandbredd vid mottagning av starka sändare. BFO Eng. Beat Frequency Ocillator, Den oscillator som i äldre mottagare gjorde det möjligt att höra telegrafi och SSB. BFO låg på nästan samma frekvens som mellanfrekvensen, och åstadkom en interferens med inkommande bärvåg, varvid en ton alstrades. Vid SSB mottagning återskapar BFO den undertryckta bärvågen. BFO var förr variabel. Det var mycket kritiskt att ställa in rätt BFO frekvens och rätt RF –gain för att få en distorsionsfri mottagning. På moderna mottagare är den kristallstyrd och rätt BFO kristall kopplas automatiskt in vid val av resp. trafiksätt. Genom att BFO är kopplad till en produktdetektor sker en blandning av mellanfrekvensen och BFO, resultatet är den lågfrekvens vi lyssnar på. Bias BK Blandare Blandningsprodukt

BP filter Break In CCIR CH Eng. Channel, förkortning för kanal. Kanalväljare brukar ha denna förkortning. CLIMAX COMP Eng. för Compressor, ibland kallad för Vogad. Sv. Kompressor, en anordning i sändarens mikrofonförstärkare som komprimerar det dynamiska styrkeområdet i exvis tal. Kompressorn ökar förstärkningen för svaga ord och stavelser, samt minskar förstärkningen vid starkare passager i talet, kompressorn jämnar även ut styrkeskillnader i talstyrka vid varierande mikrofonavstånd. Eftersom ett begränsat dynamiskt område vad gäller ljudstyrka kan överföras i kommunikationsradio, ger en kompressor en avsevärd förbättring av distorsion, signal brusförhållande och uppfattbarhet. Vid radiotrafik där störningar förekommer, exvis på kortvåg, är en kompressor av stor betydelse. I en del fall användes amplitudklippning för att få samma fördelar, dock med ökad distorsion som resultat. På vissa apparater är kompressorn en klipper, dvs man amplitudbegränsar mikrofonsignalen i ett klippsteg. Resultatet blir en komprimerad dynamik, men nackdelen är högre distorsion. En funktion på en radiostation märkt ”Comp” behöver nödvändigtvis inte vara en kompressor utan kan vara en klipper. I exvis DECT telefoner, och NMT 900 användes mycket kraftig kompression, detta hörs tydligt om man lyssnar i en scanner. I dessa apparaters mottagare finns en expander, vilket är en krets med omvänd verkan. Expandern ökar förstärkningen vid starka ljud samt sänker vid svaga ljud, efter kompression och expansion, blir ljudet naturligt. Kombinationen kallas compander. Den mest effektiva formen av talkompression är HF klippning, (Eng. RF clipper), den användes i avancerade amatörstationer för kortvåg, och ger en mycket kraftfull ljudkvalitet. HF klippern klipper talet när det finns som en SSB signal i sändarens MF, genom detta är distorsionsprodukterna lätta att filtrera bort. De hamnar ju på dubbla, tredubbla frekvenser. HF klipperns fördelar är lägre distorsion, samt möjlighet att klippa kraftigare. Resultatet är outstanding. En kompression på upp till 20 dB kan användas utan problem. En HF klipper kan ge samma verkan som en fyrdubbling av effekten. CTCSS Eng. Continious Tone Code Squelch System. Andra namn är Pilotton, Subaudible tone operation, tone squelch el. Subtone. Ett selektivsystem som bygger på en lågfrekvent ton som sänds tillsammans med talet. Tonerna har en frekvens som ligger under de frekvenser som normalt sänds av en kommunikationsradio, dvs under 300Hz, dessa toner är dessutom mycket svagt modulerade, de är därför inte hörbara. Systemet kommer från USA. I mottagaren finns en tondetektor som efter att ha detekterat den aktuella tonen och om den stämmer med den inställda tonens frekvens slår på mottagarens högtalare. I sändaren matas tonen in direkt på dess FM modulator. Fördelen med CTCSS är att man slipper höra annan trafik, från andra radionät, och störningar från datorer och annan elektronik, man slipper tjuvöppnande brusspärr. Fördelen är en bekvämare passning. Nackdelen kan vara en lite fördröjning, på c:a 0.1 sek. vilken man snart lär sig hantera. I flera apparater finns en indikator som visar om trafik med annan eller ingen subtone pågår, i det fallet måste man vänta med sitt

anrop. CTCSS är vanligt på Jaktradio. I det fall man har CTCSS endast i mottagaren brukar det heta att man har ”tone Squelch”. Att lyssna på trafik som använder CTCSS går utmärkt, att man sänder en subtone påverkar inte saken. Vissa militära apparater i banden 30 – 75 MHz använder subtone, dessa kör med 50 kHz kanalavstånd och en större deviation, (+-15kHz) vid avlyssning av dessa stationer kan subtonen höras som ett svagt brum. Det är vanligt att repeaterstationer kräver barvåg med subton för att starta, exvis amatör repeaters i USA, på 29 MHz. Genom CTCSS kan flera radionät använda samma frekvens utan att störas av varandra. Vissa scanners och amatörradioapparater kan söka reda på (scanna) använd subtone i ett avlyssnat radionät. Radionät som plågas mycket av tjuvöppning som härrör från annan elektronik är Marin VHF, här skulle CTCSS vara en klar fördel. Deviationen i system med 25 kHz kanalavstånd och +- 5 kHz deviation skall för subtonen vara +- 500 Hz Följande toner finns is systemet: 67.0, 69.3, 71.9, 74.4, 77.0, 79.7, 82.5, 85.4, 88.5, 91.5, 94.8, 97.4, 100.0, 103.5, 107.2, 110.9, 114.8, 118.8, 123.0, 127.3, 131.8, 136.5, 141.3, 146.2, 151.4, 156.7, 159.8, 162.2, 165.5, 167.9, 171.3, 173.8, 177.3, 179.9, 183.5, 186.2, 189.9, 192.8, 196.6, 199.5, 203.5, 206.5, 210.7, 218.1, 225.7, 229.1, 233.6, 241.8, 250.3, 254.1 Hz. CW Eng. Continious Wave. Sv. kontinuerlig våg. Med detta menas att en sändare sänder en oavbruten el. omodulerad signal. Denna signal kan nycklas av en telegrafnyckel för att sända morse signaler. Man brukar säga att CW är beteckningen för manuell telegrafi. För att avlyssna en CW sändning måste mottagaren vara avsedd för ändamålet. Det vanligaste är att man har en detektor som genererar en ton vid mottagning av omodulerad bärvåg. På äldre mottagare fanns en BFO, en oscillator som fick interferera med mellanfrekvensen och på så sätt generera en ton. På moderna mottagare har men en detektor som påminner om en blandare, i denna blandas mottagen signal med en oscillator (BFO), utsignalen är en ton. Denna metod kräver ingen speciell inställning och ger en stabilare signal med lägre distorsion. Samma detektor användes för mottagning av SSB, FSK och FAX sändningar. dB dBm Deemphasis Deviation Dipol Diskriminator DSC Eng. Digital Sel. Call. Se marine VHF. DSP Eng. Digital Signal Processor

DTMF Eng. Dual Tone Multi Frequency signaling, kallas även Touch Tone. Det tonselektivsystem som användes i vanliga telefoner, kallas då tonvalsystem. DTMF utvecklades i USA i slutet av 40 talet av företaget Bell Telephone Companies, avsikten var att få fram ett ersättnings system och snabbare system än impulsystemet med fingerskiva, samt att göra det enklare att överföra telefoni till radio och andra länkar. Vid radiolänk av telefon användes i Sverige en ton utanför talbandet (5kHz) för att överföra fingerskivepulserna. I och med det Svenska AXE systemet har även Sverige introducerat DTMF systemet. Systemet används även inom komradio. Ett DTMF tangentbord består av 12 eller 16 tangenter, 12 tangenter har 0 – 9 och # *. 16 tangenters har även A,B,C,D. I amatörradiosammanhang användes DTMF för att styra exvis repeaterns antenn, dess effekt eller andra funktioner. En del amatörradio stationer har DTMF selektiv i mottagning, man kan då göra sig ett selektivt nät och slippa höra de stationer man inte vill höra, de i nätet ingående stationerna sänder en DTMF kod bestående av ett antal siffror och motstationen får en alert ton. Systemet kallas ibland ”pocket beep”. DTMF är uppbyggt med två grupper av toner, låga och höga tonerna, genom kombinationer av dessa åstadkommer man 16 olika DTMF koder. Varje tangent sänder en låg och en hög ton enligt tabellen. Den högsta tonen i höga gruppen är den som tillkommer i 16 knappars system, d.v.s. 1633 Hz. Låga toner Höga toner 1209 Hz 1336 Hz 1477 Hz 1633 Hz 697 Hz 1 2 3 Fo, A 770 Hz 4 5 6 F, B 852 Hz 7 8 9 I, C 941 Hz * 0 # P, D Tonerna är valda så att de inte skall vara harmoniska till varandra. DTMF systemet klarar mycket kraftig distorsion och brus i överföringen. DTMF tonerna kan köras ”genom” en repeater, utan problem. Det förekommer system med DTMF i SSB sammanhang, kravet på frekvensnoggrannhet är då hög, mindre än +- 10 Hz. Man kan bygga enkla system med bara en DTMF kod, för att exvis starta repeater, tända landningsljus, tända fyrar eller helt enkelt överföra information utan att tala. Det finns enkla IC kretsar som avkodar DTMF och lämnar en 4 bit binär utsignal och strobe, en BCD till decimal omvandlare och en kodlåskrets gör det möjligt att avkoda flersiffriga DTMF sändningar. Genom att nyttja en liten nummersändare framför mikrofonen på en komradio kan man enkelt sända DTMF. I komradio sammanhang skall DTMF sändas med preemphasis och i mottagaren köras genom deemphasis filtren, (gäller vid FM). Genom detta åstadkommer man konstant modulationsindex. (se modulationsindex). En del DTMF codningskretsar har en egen "preemphasis" eller s.k. "Twist", detta är det relativa förhållandet mellan tonernas nivå. Twist motsvarar i princip samma effekt som preemphasis ger, och är typiskt 3 dB till 12 dB skillnad mellan låga o höga gruppen. Man måste se upp för detta så att inte man kör en DTMF som har twist genom preemphasis, resultatet blir då dubbla relativa nivåskillnader mellan höga o låga grupperna. DTMF kan sändas genom manuellt tryckande av tangenterna eller automatiskt i sekvens. Minimum varaktighet hos en DTMF tangent tryckning skall vara 35 ms. Detta för att en avkodare skall hinna läsa tonerna säkert. Typiskt minsta tid mellan tonerna är 10 ms. Längsta tid mellan tonerna är c:a 2.5 s, denna tid kan uppstå vid manuell tryckning, och riskerar att nollställa avkodaren. Ett typiskt system med 35 ms tonlängd och 15 ms mellanrum hinner därför upp till 20 siffror per sekund.

Vid modulering av FM sändare måste man se upp så att inte begränsning sker, i modulatorn. Detta medför distorsion som kan försvåra läsning i motstationens avkodare. Deviationen justeras genom att trycka en siffra som ger högsta tonen i låg och höga gruppen, (# vid 12 och D vid 16 knappars) och justera till +- 3 kHz deviation. Duplex Duplexavstånd DX Förkortningen användes för att beteckna långväga eller okända radioförbindelser. Ett försök till översättning: Distans X (x =okänd). Ordet DX användes för radioförbindelser på kortvåg i första hand och gäller för avstånd mellan världsdelar. Begreppet ”DX are” användes på de som har som hobby att lyssna på avlägsna radiostationer eller för radioamatörer som har långväga radiokontakter. EHF Eng. Extremely High Frequencys. Sv. Extremt höga frekvenser, 30 – 300 GHz. EMC ESB ESD Fading Fasmodulering FM FMN Frekvens stabilitet GMDSS Eng. Global Marine Distress Safety System. Ett världsomfattande säkerhetsystem för yrkes sjöfarten. Systemet bygger på automatisk sändning av nödanrop genom att bara trycka på en nödknapp. Anläggningen sänder då fartygets position, anropsignal, typ av anrop, vilken frekvens man lyssnar på för telefoniförbindelse etc. Typen av anrop kan vara att fartyget sjunker eller att man vill ha telefonikontakt med annat fartyg. Flera olika klasser finns beroende på vilket område fartyget trafikerar. Exvis om det trafikerar områden där inte satellit systemen täcker krävs dubbla HF stationer samt hög effekt (800 watt). Sändningen består av modemsignaler, och kallas DSC, (Digital Sel Call ). DSC användes även utanför GMDSS. Samtliga fartyg inom räckviddsområdet får informationen. Även VHF marinbandet omfattas av detta system. Radioutrustning för HF och VHF marint bruk är oftast förberedd för DSC och GMDSS. De kan anslutas till navigeringsutrustningen för att kunna sända positionen. GP

Eng. Ground Plane, Sv. Jordplan. Inom antenntekniken avses det jordplan som en del antenner behöver för att få avsedd funktion. Man talar om GP antenn, en antenn som består av en kvarts våglängd och ett jordplan att spegla sig i, genom detta blir antennen rent elektriskt en halv våg. GP antennen har förutom radiatorn tre eller fyra spröt som formar just jordplanet. GP antenner för kortvåg har ofta jordplan bestående av trådar. En bilantenn är ofta en jordplansantenn då den är en kvarts våglängd och använder bilens plåt som jordplan. Jordplansantenner för kortvåg använder i vissa fall marken som jordplan, för de lägsta kortvågsbanden, (1.8, 3.7 MHz) är ofta markens egenskaper för dåliga och man måste förbättras med ett trådnät. GP antennens nackdelar är att strålningen inte har sitt maximum vinkelrätt mot radiatorn, en stor del av strålningen går över horisonten, detta gör den olämplig som basstationsantenn för VHF/UHF om basstationen sitter högt. En GP för de låga kortvågsbanden kan ofta vara en bra långdistansantenn. Som basstationsantenn för flygradio är GP antennen utmärkt, dess motstationer finns ju just över horisonten. Jordplanet till en GP antenn skall vara minst en halv våglängd i diameter. GRID Sv. Galler, styrelektroden på elektronrör. På äldre radiostationer med elektronrör finns ofta en kontroll med beteckningen GRID, el. GRID TUNE. Funktionen är avsedd att stämma av gallerkretsen på avsedd frekvens. I de flesta transivers har funktionen betydelse även för mottagning, den fungerar som avstämning av HF steget. Vid sändning justeras den till max effekt och vid mottagning till max känslighet. Harmonic HF Eng. High Frequencys, Sv höga frekvenser, beteckning för radiofrekvenser i området 3 – 30 MHz. Övriga radiofrekvensområden enligt tabellen: VLF Very low frequencys 10 – 30 kHz Lång långvåg LF Low frequencys 30 – 300 kHz Långvåg MF Medium frequencys 300 – 3000 kHz Mellanvåg, gränsvåg HF High Frequencys 3 – 30 MHz Kortvåg VHF Very high frequencys 30 – 300 MHz UKV (ultrakortvåg) UHF Ultra high frequencys 300 – 3000 MHz SHF Super high frequencys 3 – 30 GHz EHF Extremely high frequencys 30 – 300 GHz HP filter Hz Förkortning för Hertz, en metod att mäta frekvens, elelr händerser per sekund, Hz är en SI enhet, vilket är det samma som perioder/sekund (p/s), eller cycles/sec. (c/s). IF Eng. Intermidiate Frequency, mellanfrekvens (MF). I en modern mottagare blandas signalen om till en för alla mottagningsfrekvenser konstant frekvens, (MF mellanfrekvens). På denna frekvens sker förstärkning, samt med hjälp av filter bestäms bandbredden för mottagaren. Vanliga mellanfrekvenser är 455kHz, 10.7MHz, dessutom förekommer en mängd olika högre mellanfrekvenser i moderna apparater. Det är vanligt med flera mellanfrekvenser, upp till fyra förekommer i avancerade kortvågsmottagare. För komradio är det vanligast med två, en hög

(10.7, el.21.4 MHz) för att åstadkomma god dämpning av spegelfrekvensen, samt en låg (455 kHz) för att få en lämplig bandbredd och detektorbranthet. IF Shift ILS Eng. Instrument Landing System. Ett system med radiofyrar på flygplatser som underlättar flygning, start o landning i mörker och vid dålig sikt. ILS sändarna kan man höra på frekvensområdet 108 – 118 MHz. Dessa sändare har relativt låg effekt men mycket kraftiga riktantenner som ger distinkta lober. Man kan se vid banändarna ett helt batteri av logperiodiska VHF antenner. Image Imd Se intermodulation. Interceptpoint Intermodulation kHz Kilo Hertz, en kHz är lika med 1000 Hz. Korsmodulation Eng. Cross-modulation. En oönskad egenskap som förekommer hos radiomottagare. Korsmodulation är närbesläktat med intermodulation (Imd), och är en följd av att HF steget i en mottagare är avsevärt bredbandigare än mottagarens bandbredd. Korsmodulation är ett problem i första hand hos mottagare med elektronrör, hos transistoriserade mottagare är intermodulation (se Intermodulation, Imd) vanligare. Korsmodulation uppträder exvis när man lyssnar på en station på 7.05 MHz SSB, dvs med en bandbredd av 3 kHz, HF steget har kanske en bandbredd på 500kHz, det betyder att flera andra oönskade radiostationer kommer att förstärkas i vårt HF steg, samt matas vidare till blandaren för att filtreras bort först i mellanfrekvensen. Många avsevärt starkare än den station vi lyssnar på. I elektronrörsfallet kommer dessa starka oönskade stationer att driva ut rörets galler positivt, detta ger då upphov till en modulation av den station vi vill höra. I den transistoriserade mottagaren kommer första transistorn att styras ut till ett olinjärt område och liknande effekter uppträder. Ljudet låter som en överlagrad modulation från de oönskade stationerna på den station vi valt att lyssna på. I praktiken finns flera hundra mycket starka stationer som kan orsaka dessa problem, och ljudet blir en enda distortionsmatta. Denna typ av problem kan man identifiera och avhjälpa genom att slå till ev. dämpare, eller koppla in någon form av förselektion. (se Preselektor). Problemen brukar försvinna tvärt vid en viss dämpningsgrad. I moderna mottagare löser man problemet genom att förlägga minsta möjliga förstärkning före det MF steg där filtret som bestämmer mottagarens bandbredd sitter. Många moderna mottagare har inget HF steg utan antennsignalen förs direkt in på blandaren. I de fall som man måste ha ett HF steg för att uppnå tillräcklig känslighet, måste detta kunna klara av både starka och svaga signaler samtidigt, exvis i komradio på VHF och UHF. STORNO gjorde en komradio utan HF steg, någon gång under 70 talet, tyvärr blev känsligheten och därmed räckvidden lidande, numera gör man ett HF steg med hög dynamik och så smal bandbredd som möjligt, samt använder blandare med hög dynamik.

Det är numera mycket sällan någon tillverkare försöker sig på att specificera apparatens korsmodulationsegenskaper. Istället talar man om Imd (intermodulation), och specar den. Myndigheters krav på kommunikationsradions mottagaregenskaper grundar sig på Imd. Kvotdetektor Ladderline LF Eng. Low Frequencys, Sv låga frekvenser, i radiofrekvensområdet är detta 30 – 300 kHz, långvåg. Svensk förkortning LF betyder låg frekvens, vilket betecknar frekvenser i hörbara området. LOAD Sv. last el. belastning, i radiotekniken är det ofta antennen som utgör sändarens last, men man kan även mena högtalaren som LF stegets last. Ibland menar man konstantennen som man har på verkstaden. På äldre sändare med elektronrör finns ofta ett reglage med beteckningen LOAD. Det är en vridkondensator som ingår i impedansanpassningsfiltret i sändaren (Pi filter) och användes för att anpassa sändarens slutrör mot antennen. Denna vridkondensator betecknas ofta som C2. I detta Pi filter ingår även en första vridkondensator C1 samt en spole. Inställning av dessa sker enligt ett speciellt mönster, med kontroll på anodström, effekt etc. Inställningen har smal bandbredd och måste justeras om så snart en ny frekvens valts. Många dyra slutrör har sett sina sista dagar efter felinställt Pi filter. Lokaloscilator LP filter LSB Marin HF Marin VHF VHF radio för båt bruk. Ibland kallad för: ”en VHF”. Består av en FM transiver täckande 156 -162 MHz. Ett öppet system där alla hör alla, möjlighet att ropa på annat fartyg då alla har passning, yrkes sjöfart har passningsplikt, på kanal 16, (156.800 MHz). Kustradiostationer med c:a 100Km räckvidd från kusten har ständig passning. Kustradiostationerna kan även erbjuda uppkoppling till telefonnätet. Marina VHF stationer finns i fast utförande med 25 watt samt handburna med 1 och 5 watt. Marin VHF kräver tillstånd och utbildning för att få användas, vilket borgar för att systemet användes seriöst och blir den säkerhet som den har förutsättningar att bli. På kanal 70 användes ett selektiv kallat DSC (Digital Selective Call). DSC gör att man kan få helautomatiska nödanrop, och även en del andra tjänster. Det marina VHF systemet använder 25 kHz kanalavstånd, samt 16 kHz bandbredd. Numera finns på det marina VHF nätet två privatkanaler, på dessa är det tillåtet att ha privat trafik, exvis mellan kompisar och inom familjen, (L1, L2). MF Eng. Medium Frequencys, 300 – 3000KHz, Sv mellanhöga frekvenser, i detta område finns långvågsdelen för rundradiosändning, samt mellanvågen. Det viktigaste är dock delen 1.6 – 3 MHz som ibland kallas gränsvåg, detta är ett viktigt frekvensområde för sjöfarten. Exvis finns

nödfrekvenser här. 2182 kHz, allamän anrops och nödfrekvens, 2187.5 kHz, anrop o nödfrekvens för det nya DSC systemet som ingår i GMDSS, (Global Marine Distress Safety System) den gamla nöd o anropsfrekvensen 500 kHz är i viss mån ännu aktiv. MF Är det svenska ordet för mellanfrekvens, dvs den frekvens som man omvandlar till, och där filtren sitter i alla mottagare. (se IF). Vanliga mellanfrekvenser är 455 kHz, 10.7 MHz, 21.4 MHz etc. MF transformator MHz Mega Hertz, lika med 1000 000 Hz. Mode Modulationsidex NB Eng. Noice Blanker, Sv. Störningsborttagare, störätare. Ett system som är avsett att reducera störningar av impulstyp från bilar, mopeder , gräsklippare och andra maskiner som alstrar dämpade svängningar, (gnistor). NB användes på AM mottagare (AM,CW,SSB), problemet är där störst eftersom de är avsedda att detektera just amplitudskillnader, och elektriska störningar är amplitudmodulerade. En riktigt konstruerad NB formar störpulserna till digitala pulser som stänger av huvudmottagaren under störpulsernas varaktighet. Den gör i princip avbrott i mottagningen istället för att släppa fram störpulserna till mottagaren. Genom detta system kan man få bort mycket starka störningar. Nackdelen är att en NB inte fungerar om det finns starka radiostationer inom c:a +- 100kHz, då dessa blockerar eller ställer ner känsligheten hos pulsformaren. Bäst fungerar NB vid starka störningar på de högre frekvenserna, när man har relativt svaga nyttosignaler och starka störpulser. Det finns en utbredd missuppfattning att en NB kan ”ta bort” det man anser vara störningar, exvis sändningar på obegripliga språk åska, splatter etc. I mer avancerade mottagare finns olika inställningar på NB, exvis NB Wide, samt NB Level, variabel förstärkning. Wide, dvs bred, gör att NB kan ta bort en ev. burst (störnings skur) som följer efter störpulsen. Genom att variera förstärkningen kan man anpassa NB till just den störning man har. Nackdelen är att för högt pådrag kan orsaka distorsion på nyttosignalen, denna funktion kräver att användaren förstår att hantera funktionen. Viktigt är därför att alltid stänga av NB, när den ej behövs, eller inte gör nytta. Det är fel att ha NB tillslagen alltid. Man skall se NB som ett alternativ när störningar uppträder. NB fungerar inte på FM mottagare, där sker begränsning av pulstörningar i FM mottagarens begränsarsteg, samt FM mottagaren är inte känslig för amplitudvariationer. I äldre mottagare, och under amplitudmoduleringens gyllene år fanns funktioner som kunde heta: ”limiter”, ”NL”, silencer etc. (NL, Noice limiter) dessa fungerade helt enkelt så att man hade någon form av amplitud begränsare i mottagarens LF kretsar. Denna kunde i vissa fall göra mottagningen uthärdlig, men på bekostnad av kraftig distorsion. NB Level Se NB NB Wide Se NB

Notch Open Wire PBT PeP Phone Patch Pi.filter En koppling uppbyggt av två kondensatorer och en spole. Pi filtret är ett lågpassfilter och kan med rätt valda komponentvärden även fungera som impedanstransformator. Användes i äldre sändare och slutsteg med elektronrör. (se LOAD och PLATE). Pilotton Se CTCSS PLATE Sv. Elektrodplatta, eller anod (positiv elektrod) i ett elektronrör. I den rörbestyckade sändarens Pi filter (se Pi filter) benämns ofta den vridkondensator (C1) närmast rörets anod som PLATE, eller PLATE Tuning. Denna justeras till resonans, vilket ofta ger upphov till en anodströmdipp, (dip = plötslig ström sänkning) som också överensstämmer med max uteffekt. Pocket Beep PRE Amp Preemphasis Preselektor PROC. Eng. processor, med detta menas någon form av processing av talet i en sändares mikrofonförstärkare innan det får modulera sändaren. Se COMP. Produktdetektor PTT Eng. Push To Talk. Sv tryck o prata. Knapp som vanligen sitter på mikrofonen till en transiver, och användes för att ställa om apparaten i sändning. Ger en snabb och bekväm manövrering, till skillnad mot äldre apparater som hade knappar och omkopplare för att separat stänga av mottagare och sätta på sändare. Q multiplier QRP Qudrakturdetektor

RDS RF Eng. Radio Frequency, med RF menas frekvenser i radio området. Svenska för motsvarande är HF , hög frekvens. Man talar även om RF steg, HF steg, vilket betyder det steg i en radiomottagare som hanterar just radiofrekvenser. RF Gain Eng. Radio Frequency Gain, med denna kontroll kan man manuellt justera mottagarens högfrekvens och mellanfrekvensförstärkning. Genom att ställa ner denna förstärkning kan man sänka brusnivån och få en bekvämare lyssning. RF gain påverkar S-metern i de flesta mottagare, genom detta får man en uppfattning om värdet på inställningen. I princip påverkar RF gain mottagarens AGC. RF gain var mycket viktigt på äldre mottagare som hade dålig AGC och ingen produktdetektor, det var ett måste för att kunna lyssna på SSB och CW stationer. På vissa mottagare fanns även möjlighet att justera förstärkningen i mellanfrekvensen. Dessa kontroller finns inte på de moderna och enklare mottagarna. Goda AGC system gör RF gain överflödigt. På de dyrare apparaterna finns ofta RF gain som rätt använt kan vara ett alternativt sätt att ”gräva” fram svårt störda signaler. RIT Eng. Receiver Incremantal Tuning, En funktion som gör det möjligt att justera mottagarfrekvensen utan att man ändrar sin sändarfrekvens. Detta är viktigt vid CW och SSB då frekvensfel på 50 Hz är avgörande. Moderna HF apparater håller en mycket hög frekvens noggrannhet och det är inte lika viktigt att ha tillgång till RIT. Endast på radiostationer för SSB, CW finns RIT. I vissa fall finns även XIT, dvs man kan på samma sätt justera sin sändarfrekvens. Vid passning är det viktigt att inte glömma sin RIT tillslagen då man kan hamna fel, speciellt om har ett mycket smalt filter inkopplat. RMS RSSI Se S-meter RTTY Eng. Radio TeleTYpe , Sv. radio fjärrskrift. Text och data överföring på radio. Just begreppet RTTY kom från de första textöverförings systemen med telexmaskiner som försågs med modem lämpliga för radio. Den kod som användes i dessa telexmaskiner var Baudot 5 bitars kod. 5 bitars koden har nackdelen att inte räcka till alla tecken, genom att använda samma kod till siffror och bokstäver samt utelämna versaler, kunde man ändå överföra klartext. Numera finns en mängd nya fjärrskrift moder, några exempel som användes i radiosammanhang är. ASCII, TOR, AMTOR, FEC, G-TOR, PACKET, PACTOR, PACTOR II, CLOVER etc. de moderna protokollen medger alla tecken då de bygger på 7 el. 8 bitar. En del trafiksätt kan även överföra transparent, och såldes göra ren filöverföring. Baudot kördes med 45.45 – 200 Baud hastighet, de senare systemen kan komma upp i närmare 1000 baud. Det är dock helt beroende av vågutbredningsdistorsionen. Det förekommer militära system för fjärrskift med upp till 2400 baud, men den hastigheten fungerar bara när man har markvågsförbindelse, eftersom vågutbredning via atmosfären ger upphov till förvrängning av radiosignalerna. För fjärrskriftsystem på VHF eller UHF gäller att man kan utnyttja större bandbredd,

(komradiokanaler 16 kHz) samt att ingen distorsion vid reflektion i atmosfären förekommer, då är det möjligt köra 9.6 kBaud. Selektivitet Semi BK Se semi break in Semi break in Semiduplex SHF Eng. Super High Frequencys, Sv. Superhöga frekvenser, 3 – 30 GHz. Sidband Sidbandsbrus S-meter Eng. Signal strenght – meter, ett instrument som visar inkommande signalstyrka på en mottagare. Instrumentet kan vara graderat i S-enheter, dBm, mikrovolt eller bara en relativ sifferskala. S-metern mäter signalstyrkan genom att den är kopplad till AGC systemet i mottagaren. Av det skälet får man vanligen inget S-meter utslag vid låga signalstyrkor, under AGC tröskeln. (Se AGC). Genom S-metern får man en uppfattning om signalstyrkan på den station man lyssnar, man kan avgöra skillnader om motstationen vill utföra prov med antenner. Ett annat användningsområde är bedömning av frekvensens användbarhet. S-metern förekommer som vridspoleinstrument, (c:a 300uA) eller en LED bargraph. Typen med vridspole instrument är att föredra då den ger det mest analoga indikeringen. På äldre rörmottagare fanns ett s.k. magiskt öga, bestående av ett elektronrör som kunde visa signalstyrkan genom olika grönt sken. I mobiltelefoner behövs någon form av signalstyrke information till dess logik, här kallas det för RSSI, denna information använder logiken för att beräkna avståndet till basstationen , och därmed bestämma vilken uteffekt som krävs för att nå tillbaka. Tabellen visar ineffekter eller spänningsnivåer för S-meterns utslag, allt gäller vid 50 Ohm. S meter under 30 MHz över 30 MHz 1 -121 dBm 0.21 uV -141 dBm 0.02 uV 2 -115 dBm 0.4 uV -135 dBm 0.04 uV 3 -109 dBm 0.8 uV -129 dBm 0.08 uV 4 -103 dBm 1.6 uV -123 dBm 0.16 uV 5 -97 dBm 3.2 uV -117 dBm 0.32 uV 6 -91 dBm 6.3 uV -111 dBm 0.63 uV 7 -85 dBm 12.6 uV -105 dBm 1.26 uV 8 -79 dBm 25 uV -99 dBm 2.5 uV 9 -73 dBm 50 uV -93 dBm 5 uV 9+10dB -63 dBm 160 uV -83 dBm 16 uV 9+20dB -53 dBm 500 uV -73 dBm 50 uV 9+30dB -43 dBm 1.6 mV -63 dBm 160 uV

9+40dB -33 dBm 5 mV -53 dBm 500 uV Spegelfrekvens Splatter Spurious Sv. Falsk. I radiosammanhang menar man falska frekvenser, eller oönskade frekvenser. Exvis spegelfrekvenser. Falsa frekvenser i mottagare kan även vara blandningar med lokaloscillatorns övertoner, i en del fall menar man signaler som alstras av mottagarens egna kretsar, man kan utan antenn ansluten höra signaler på vissa frekvenser, exvis den egna oscillatorn. Spurious av dessa slag var vanliga på äldre rörbestyckade mottagare med flera oscillatorer och blandare, samt apparater med frekvenssyntes av blandar typ. I moderna apparater med PLL frekvenssyntes är de ett minne blott. I komradio är det ett omfattade jobb att testa igenom flera hundra kanaler i jakten på falska frekvenser. Squelch Sv. brusspärr. Brusspärr är ett reglage som förekommer på de flesta radiomottagare, såväl de för FM, (komradio) som de för andra trafiksätt som AM, SSB och CW. Bruspärren fungerar så att en tröskelnivå ställs in med en potentiometer, signalstyrkor under denna nivå håller högtalaren avstängd, signalstyrkor över inställd nivå slår på högtalaren. På en AM, SSB, eller CW mottagare arbetar brusspärren med signalstyrkan och får sin information från AGC systemet. Fördelen är att man kan ställa in brusspärren för signalstyrkor inom ett stort dynamiskt område. Nackdelen är att svaga signaler, under AGC tröskeln inte kommer att öppna brusspärren. Vid FM mottagare, som komradio, VHF marin etc. detekterar brusspärren det brus som finns i en FM mottagare när ingen signal mottages. Redan vid en mycket svag insignal sjunker detta brus, brussänkningen användes för att detektera insignal och högtalaren kopplas in. Denna typ av brusspärr blir stabil och känslig. Fördelarna är att den inte tjuvöppnar för störningar, den öppnar för mycket svaga signaler samt är termiskt stabil och lätt att ställa in. Nackdelarna är att den kan inte ställas in för att bara öppna för mycket starka signaler. Genom ett system där man kombinerar bruskännande och signalstyrkekännande brusspärr kan man åstadkomma en brusspärr med både hög känslighet och möjligheten att ställas in för starka signaler. I exvis ICOM R7100 ser man brusspärrens inställning som ett utslag på S-metern. Flera mottagare för AM, exvis IC-R1, R10, A2, A20, A2, A22 A200, har bruskännande brusspärr trots att de är AM mottagare, en FM mottagadel finns enbart för brusspärrens del. Utöver dessa typer av brusspärrar finns en typ som detekterar mänskligt tal. Denna förekommer i marina HF stationer, exvis ICOM-M700 och framåt. Denna typ av brusspärr tar ingen hänsyn till signalstyrka eller brus, utan genom ett avancerat filtersystem kan den detektera stavelse rytmen för mänskligt tal. (c:a 3.25 Hz). Typen fungerar oberoende av störningar, signalstyrka och är mycket känslig. Viss tjuvöppning kan förekomma, samt en tröghet , då det tar några hundra millisekunder att detektera talet. Denna typ av brusspärr brukar kallas även för ”smart squelch”. Det finns exempel på mycket dåliga brusspärrar, som signalstyrkekännande i FM mottagare, vilken ger dålig känslighet och är termiskt ostabil samt svår att ställa in. Förekommer i enklare scanners och billigare kommradio för jakt och marin VHF. Automatiska brusspärrar förekommer, sålunda har IC-A200 en brusspärr som mäter störningsnivån och justerar brusspärren istället för att öppna, moderna kommradio för FM, har digitala brusspärrar, de detekterar bruset som pulser i programvaran. Det behövs då ingen justerbar brusspärr. SSB

Stege Se bandkabel. Subaudible tone operation Se CTCSS Subtone Se CTCSS Superheterodyn Beteckning för radiomottagare av typen med blandare och mellanfrekvens. Numera förekommer knappast andra mottagarkonstruktioner. Superheterodynen har fördelen att ha god förmåga att särskilja stationer man vill lyssna på, (selektivitet). En superheterodyn har en eller fler mellanfrekvenser, filter i mellanfrekvensen som bestämmer dess bandbredd. Frekvensen väljs med en oscillator. Namnet kommer sig av ordet heterodyn som kan översättas med blandningsprodukt, dvs resultatet av två toner som samverkar. SWG Brittiskt tråd mått system, se AWG SWL Eng. Short Wave Listener. Sv. kortvågslyssnare. En person som har som hobby att lyssna på kortvåg, en mycket utbredd hobby där man försöker höra många och fjärran stationer. Ibland kan denna person benämnas DX are. (se DX). SWR Eng. Standing Wave Ratio. Sv. SVF, Stående våg förhållande. Ett sätt att uttrycka anpassningen mellan någon form av generator och dess last, vanligen sändare och antenn. Förhållandet mellan uteffekt och reflekterad effekt. Vid god anpassning till antennen sker ingen reflektion, (hög reflektionsdämpning) och all effekt går till antennen. Förhållandet in/ut impedans förhåller sig på samma sätt. Ett annat sätt att utrycka anpassningen är return loss, eller reflektionsdämpning, en hög reflektionsdämpning är en god anpassning. Så höga värden som 30dB reflektionsdämpning kan förekomma. Flera olika former av instrument förekommer för att mäta SWR, en del graderade i effekt fram och effekt bakåt, samt SWR. Instrument med två visare är populära, s.k. korsvisande. Gemensamt för alla instrument är en måttlig noggrannhet, +- 10%. Det viktigaste är att veta att de flesta instrument mäter som bäst vid god anpassning, felvisningen stiger vid ökad missanpassning. I princip gör inte detta så mycket eftersom det viktiga är just att konstatera när anpassningen är bra. Tone Squelch Se CTCSS Touch-Tone Se DTMF Transiver TS

Eng. Tuning Speed, Sv. avstämmningshastighet. En knapp som elektroniskt ändrar utväxlingen i avstämmningsratten, i vissa fall kan man bestämma kanalsteg, 10Hz, 100Hz, 1kHz, 12.5kHz, 25 kHz etc. På kortvågsmottagare byter man till annan avstämningshastighet när man skall flytta till annan frekvens. På scanners byter man till lämpligt kanalsteg, beroende på kanalavstånd som användes i det band man avser scanna. TUNE UHF Eng. Ultra High Frequencys, Sv. Ultrahöga frekvenser, frekvensområdet 300 – 3000 MHz. USB VCO WFM Eng. Wide FM. Ibland även FMW. Sv. Bred FM. FMW FM FMn är beteckningar som förekommer på kommunikationsmottagare och scanners, som är avsedda att kunna lyssna på alla typer av sändningar. WFM är den frekvensmodulering som användes vid sändning av rundradio och TV ljud. Bandbredden är c:a 250 kHz. Vid rundradio är deviationen +- 50 kHz, till detta kommer 15 kHz modulationsfrekvens, samt flera underbärvågor, för stereokodning, personsökning och RDS. För TV ljudet är deviationen något mindre och ingen stereo kodning finns. För komradio är deviationen +-5kHz, men vid 12.5 kHz kanaldelning skall deviationen vara +- 2.5 kHz. Det förekommer att man benämner dessa två system bred o smal, med risk för missuppfattningar. Det normala är att komradio FM betecknas FM eller FMn (n= narrow). Detta ”narrow” läge kan i vissaa mottagare kopplas om mellan +-5 kHz och +- 2.5 kHz. DVS bandbredder 16 kHz och 8 kHz. De äldre systemen med 50 kHz kanaldelning och +- 15 kHz deviation förekommer inte numera, förutom på vissa äldre vädersatelliter, det kan bli vissa problem att lyssna på dessa, då WFM är för brett, FM, el. FMn är för smal bandbredd. Viss militär radioutrustning på 30 – 75 MHz använder fortfarande 50 kHz kanaldelning och +- 15 kHz deviation. Som en kompromiss är dessa numera justerade till en deviation på c:a +- 7.5 kHz. Detta för att möjliggöra samtrafik med modernare utrustning. VFO VHF Eng. Very High Frequencys, Sv. mycket höga frekvenser, 30 – 300 MHz, brukar även betecknas med UKV, Ultra Kort Våg. VLF Eng. Very Low Frequencys, Sv. mycket låga frekvenser, 10 – 30 kHz. Det förekommer faktiskt radiosändningar ner till strax under 10 kHz, ett exempel är OMEGA systemet, (gammalt navigerings system) som finns på 10 – 14 kHz. De första transatlantiska sändningarna gick på detta frekvensområde. Exvis Grimmeton sändaren på c:a 17 kHz. En sändare i detta frekvensområde får enorma antennsystem. Effekten är ofta mycket hög, men räckvidden blir global. Vogad Eng. Voice operated gain control amplifier device. Se Comp.

VOR VOX Eng. Voice Operated X, (X står i detta fall för sändning). Sv. Talstyrning av omkoppling sänd/mot. Användes i de fall man vill ha händerna fria och ändå vill kunna manövrera radiostationen. VOX finns ofta som tillbehör till komradio, speciellt i samband med headset. Fördelarna är ”handsfree” funktion. Nackdelarna är att andra ljud kan starta sändningen, exvis omgivningsljud, hostningar o flås. En nackdel är att när man slutat prata ligger man i sändning ett ögonblick, den s.k. delay tiden, motstationen kan då uppfatta som att det är klart att börja sända, och problem med att båda sänder samtidigt uppstår. Efter lite träning bör dessa problem vara ur världen. I amatörradiosammanhang är VOX särskilt effektiv i SSB. Då SSB stationer inte har bärvåg, och har en smidig omkoppling mellan sänd/mot, fungerar VOX mycket bra. Man kan med en väl justerad VOX i princip tala i mun på varandra. En VOX har flera justeringsmöjligheter. Gain som bestämmer den röststyrka som behövs för att aktivera sändningen, delay, den tid som sändningen stannar kvar i sändning. Vid komradio är det vanligt med lite längre delay, (0.2 – 1 sek.) eftersom man vill undvika upprepade till o från slag. Vid SSB används ofta mycket korta tider, (0.1-0.3 sek). Mer avancerade VOX konstruktioner förekommer i kommradiosammanhang, exvis kan de vara konstruerade att inte reagera på viss typ av buller. Se även antivox. VOX Delay Se VOX. Fördröjning, el. hålltid. Den tid sändaren ligger kvar efter att ha aktiverats av tal. Vid komradio användes c:a 0.2-1 sek, vid amatörradio betydligt kortare tider. VOX Gain Se VOX. Känsligheten för att VOX skall fungera, detta är den första justeringen som skall göras och justeras tills den talstyrka man avser använda, på ett säkert sätt aktiverar sändaren. VSC Våghastighetsfaktor Våglängd Radiovågornas hastighet i fri rymd är lika med ljusets hastighet, dvs 300 000 000 m / sek. Eller 300 000 km / sek. Radiovågornas längd är därför lätt att beräkna med kvoten av våghastigheten och frekvens. Formeln 300 000 000 / frekv.(Hz). Enklare blir det om man stryker några nollor på båda sidor om bråkstrecket, 300 / frekv.(MHz). Exvis våglängden på 98 MHz, 300 / 98 = 3.06 meter. En antenn är ofta en halv våglängd, därför bör en antenn vara c:a 1.5 meter på FM bandet. Om antennen sitter på ett jordplan kan den vara en kvarts våglängd, bilantenn c:a 76 cm. Men observera att i ledare (antennspröt o trådar) går radiovågorna lite långsammare, c:a 0.95 gånger den i luft. Brukligt är att man kompenserar antennlängden med 0.95. I koaxilkabel går radiovågorna ännu långsammare, c:a 0.67 gånger den i luft. XIT Se RIT Överton

AF AF Gain AFC AGC AGC Attack AGC Off AGC Threshold ALC AM AM detektor AMN ANTIVOX ATT Aurora Avstämmningsenhet AWG Balun Bandbredd Bandkabel Bandwith BFO Bias BK Blandare Blandningsprodukt BP filter Break In CCIR CH CLIMAX COMP CTCSS CW dB dBm Deemphasis Deviation Dipol Diskriminator DSC DSP DTMF Duplex Duplexavstånd DX EHF EMC ESB ESD Fading Fasmodulering FM FMN Frekvens stabilitet Förkortningslista GMDSS GP GRID Harmonic

HF HP filter Hz IF IF Shift ILS Image Imd Interceptpoint Intermodulation kHz Korsmodulation Kvotdetektor Ladderline LF LOAD Lokaloscillator LP filter LSB Marin HF Marin VHF MF MF transformator MHz Mode Modulationsindex NB NB Level NB Wide Notch Open Wire PBT PeP Phone Patch Pi.filter Pilotton PLATE Pocket Beep PRE Amp Preemphasis Preselektor PROC. Produktdetektor PTT Q multiplier QRP Qudrakturdetektor RDS RF RF Gain RIT RMS RSSI RTTY Selektivitet Semi BK Semi break in Semiduplex SHF

Sidband Sidbandsbrus S-meter Spegelfrekvens Splatter Spurious Squelch SSB Stege Subaudible tone operation Subtone Superheterodyn SWG SWL SWR Tone Squelch Touch-Tone Transiver TS TUNE UHF USB VCO WFM VFO VHF Vogad VOR VOX VOX Delay VOX Gain VSC Våghastighetsfaktor Våglängd XIT Överton