råberg einar. pojkarnas brottningslek
DESCRIPTION
Шведський підручник з боротьби 1938 року.TRANSCRIPT
I ' .
! EL56
В шШ ЯЛ fW 1
S? I
İM
вини
ı S A X O N & L I N D S T R Ö M S F Ö R L A G
POJKARNAS
BROTTNINGSLEK AV
EINAR RABERG
ANDRA UPPLAGAN-
STOCKHOLM
SAXON & LINDSTRÖMS FÖRLAG
Stockholm Saxon & Lindströms Förlags Tryckeri
1938
I N N E H A L L S F Ö R T E C K N I N G :
Brottningsleken, vikingars arv 5
Idrotten och det dagliga arbetet 6
Kan man kombinera brottning och andra idrotter? . . 8
När får man börja brottas? 8
Viktiga bestämmelser för pojkarnas träning 11
Plan för pojkarnas första brottningsträning 16
Robert Oksa om pojkarnas brottning 18
Greppbilderna, förord 19
Den grekiskromerska brottningsstilen 21
Grepp i liggande 23
Grepp i stående 41
Parader och motgrepp, sugning 57
Den fria brottningsstilen 59
Grepp i stående 61
Grepp i liggande 70
Parader och motgrepp 82
Grekiskromersk eller fri stil? 82
Klädsel, uppvärmning m. m 83
Att iakttaga vid pojktävlingar och nybörjartävlingar . . 85
Utdrag ur Sv. Brottningsförbundets regler 88
Svenska mästare i grekiskromersk brottning 1896—
1938 93, 94
Svenska mästare i fri brottning 1923—1937 95
Brottningen är en kampidrott där det gäller att med smärtfria och absolut ofarliga grepp pressa motståndarens båda skuldror i mattan.
BROTTNINGSLEKEN, VIKINGARS ARV
När antikens greker tävlade i femkamp, var brottningen den sista och avgörande grenen. Bröst mot bröst skulle de två bästa slutligen kämpa om lagerkransen.
Ligger det icke ännu i dag något tryggt och utpräglat manligt över brottningsmästaren, som icke låter sig tvingas ett steg tillbaka, över mannen som med snabbhet, smidighet och styrka behärskar sin motståndare.
Är det underligt att varje ung pojke tjusas av brottningskonsten och ideligen vill pröva sina krafter i hårdför lek med sina jämnåriga. Inbjuder icke varje mjuk äng till en spännande brottningslek, inbjuder icke varje solbelyst sandstrand till ljungande livtag och finurliga greppexperiment.
Så lek då svenska pojkar, sträck ut i skogarna och kämpa muntert i hopp, kast och löpningar, men glöm icke tvekampen, arvet från far och farfar, leken som lektes på vikingars vall.
5
Idrotten och det dagliga arbetet.
Jag var till en början ganska lat i skolarbetet. Jakten och strövandet längs stränderna och i skogen roade mig mera redan som pojke. Jag hade också reda på alla fågelbon i Visby med omnejd och tyckte mig kunna mera ornitologi (läran om fåglarna) än min lärare. Jag hann också att stoppa upp en koltrast på frukostrasten och en orrtupp på två kvällar. Skolarbetet blev därefter. Men så kom signalerna från Aten. Våren 1906 var kall, men tänk vad det idrottades. Vi blevo små Lem-mingar och Svanbergare allihop, vi blevo idrottsmän.
Och då inträffade det egendomliga. Vi som började göra oss på idrottens fält började skämmas över att ligga tillbaka i skolarbetet. Är du framme i idrotten, så resonerade jag och flera med mig, duger det icke att stå och hacka med svaren i skolan. Ambitionen kom även i skolarbetet och man beslöt att börja tävla även i studierna, var och en efter sin förmåga.
Förhållandet torde vara analogt även bland pojkar som icke studera utan tidigt skaffat sig arbete i det praktiska livet. Man blir idrottsman och sedan fordrar ens ära som föregångsman inom idrotten att man hedrar sig även i sitt arbete. Så bör det vara och så är det också, där man icke går till överdrifter. Men det ligger knappast för det svenska kynnet att överanstränga sig i onödan.
Alltnog, far och mor behöva icke oroa sig om pojken börjar pröva vingarna inom idrotten. Då vet man var man har honom även om skoslitningen ökas och strumporna och byxbaken ta slut fortare än förut.
6
Författaren som 20-årig brottare.
Kan man kombinera brottning med andra idrotter?
Under skolpojksåren funderade jag ofta över möjligheten och betydelsen av att kombinera olika idrottsgrenar, framför allt fri idrott, simning och brottning. Jag prövade mig fram och fann att det gick utmärkt. För att bli en god brottare måste jag vara både sprinter och uthållighetslöpare, jag måste skaffa mig hopparens förmåga att balansera kroppen och frigöra armar och ben i slungande rytmiska rörelser. Jag måste slutligen stå säkert på benen som i kula, diskus och spjut och vara mästare i höftpåskjutningens konst för att kunna utföra brottningens schvungfulla kast. Fri idrott och simning på sommaren, brottning och skidlöpning på vintern, det går bra ihop.
Under min aktiva idrottstid, som mest hänförde sig till "distriktsidrott" vann jag bortåt 300 priser i de mest skilda idrottsgrenar. Jag hade varje vinter brottats flitigt och utövade samtidigt gymnastik, fäktning och skidlöpning. När våren kom, sattes den fria idrotten i gång och det visade sig alltid att en god grund var lagd under vintern.
Under åren 1909—1926 vann jag D. M. i så skilda grenar som stavhopp, spjut, häcklöpning 110 m., mellan-hopp, brottning och terränglöpning samt 5- och 10-kamp, så nog kan man kombinera olika idrottsgrenar!
När får man börja brottas?
Före 14 års ålder kan man "leka" brottning och kultra omkring på gräsmattan då och då, men träningsartad kamp med pressande grepp får icke förekomma.
8
Pojkträning under Oksas ledning. Dragande backhammer inövas.
Men efter fyllda 14 år kan man ta det mera allvarligt och börja lägga an litet på systematiskt inlärande av greppen.
Brottning är dock en idrott, i vilken de unga pojkarna icke böra underkastas den hårda träning, som tillkommer de utvuxna. De unga böra därför ej sträva efter hård tävlingskondition, och de få under inga omständigheter försöka sig på de viktnedpressningar, som understundom förekomma bland äldre brottare, då de vilja tävla i någon viss viktklass.
Erfarenheten visar, att de unga pojkar, som alltför tidigt få känna på hård träning och verkliga tävlin-
9
gar, mången gång mista smaken för brottningsidrotten, innan de vuxit ut och även om så ej sker, nå de som äldre dock sällan toppen. För hård träning synes således snarare hämma än främja utvecklingen.
Varje idrottsgren fordrar styrka, uthållighet och teknik, så ock brottningen. Tekniken tar lång tid att inlära. Den inläres dock lättare under pojkåren än sedan man blivit äldre.
Den starke har en omedveten benägenhet att ringakta tekniken. Den kroppsligt mindre utvecklade misströstar lätt på grund av sin mindre styrka. Träningen bör därför, liksom tävlingen, under pojkåren främst taga sikte på teknikens inlärande. Har man den mesta teknikträningen undangjord, när man blir utvuxen och kan koppla in kraften för fullt, kommer också resultatet mycket fortare.
Träningen får å andra sidan icke läggas så, att pojkarnas inneboende lust att ta ett verkligt krafttag vägras dem. Det är endast den långvariga intensiva ansträngningen samt den ensidigt lagda träningen som ej får förekomma. Och för en pojke bör det alltid stå som en hägrande dröm att en gång, då han är fullt utvuxen, få träna och tävla som de stora.
Den studerande läroverksynglingen är i regel väl gymnastiserad och smidig men icke så fast och hård i kroppen som en jämnårig kamrat som övergått till kroppsarbete. Träningen får taga sikte på detta. Dock är det i regel så att en skolpojke från landet är hårdare i kroppen än stadspojken. Den förre har under varje sommar fått hugga i med skördearbete och dyl. och har därför ofta blivit kraftigare och segare. De stads-
10
Skuggbrottning. Pojkarna öva enskilt livtagkast.
familjer som äro kloka nog att varje sommarferie skicka sina barn ut på lantarbete, evad det gäller hö-bärgning, dikesgrävning eller skogsarbete, göra de unga en ovärderlig tjänst, ty härav följer kraft i arm och färg på kinden och respekt för och kärlek till kroppsarbetet och jordbruket.
Viktiga bestämmelser för pojkarnas träning.
Träningen bör om möjligt övervakas och ledas av sakkunnig instruktör, som genomgår och visar det som skall inläras. Man håller till på brottningsmattan, på
11
badstranden eller på en gräsmatta. Är man i gymnastiksalen och brottarmatta icke finnes, kan man mycket väl använda de vanliga hoppmattorna.
Man börjar alltid med litet uppmjukande och uppvärmande gymnastik, såsom bålrullning och böjningar, särskilt bakåtböjningar, vidare armstärkningar, såsom stupfallande armböjningar. Kullerbyttor och alla slags rullningar på mattan utföras och även löpningar på mattan, i vilka inlägges löpning på stället med hög knäuppryckning.
Härefter börjar inlärandet utav vissa grepp. Härvid övas de första månaderna endast grepp i liggande. Grepp på nacken utföres icke förrän efter några månader, i stället övas sådana grepp som armdrag, upprull-ning (utan brygga), backhammer av olika slag, omvänt livtag, sugningar i underläge o. s. v. Axellederna tränas till fasthet och styrka och icke till överdriven rörelsebana. En ormmänniska blir aldrig god brottare.
Träningen i brygga kan börja redan vid första lektionen, men denna övning sker under första året u t a n m o t s t å n d a r e , a l l t s å e n s k i l t . Härvid börjar man med bakåtböjningar med väl krökta knän, varvid man tar emot sig med båda armarna. Sedermera övar man brygga med stöd av båda armarna så att nacken så småningom uppövas.
Efter ett års träning inlägger man också ett och annat grepp i stående. Bakåtkast (Lindena, smidjebälte) m. m. utföres icke de två första brottningsåren.
Vid utförandet av grepp eller kast, evad det gäller parterr eller stående, måste redan från början noggrant
12
Ryggböjning före inövandet av brygga.
inövas att man alltid håller n a c k e n b a k å t b ö j d o c h l å s t , d. v. s. halsmusklerna spännas instinktivt. D e t t a g ä l l e r s å v ä l f ö r d e n s o m a n f a l l e r o c h u t f ö r g r e p p e t , s o m f ö r d e n s o m f ö r s v a r a r s i g .
Vid inövandet av de olika greppen bör man alltid praktiskt påvisa de risker som äro förenade med vissa grepp och kast, exempelvis vid dubbelnelson, nack-sving o. s. v. Om man utför nacksving, eller liknande grepp, och motståndaren drar sig ur greppet, måste den anfallande alltid hava nacken hårt spänd (se ovan) för att icke skada sig, om han faller framstupa på mattan av farten. Händerna få vid grepptagning aldrig knäppas (såsom vid bön) utan endast hakas ihop. Se för övrigt "Förbjudna grepp", sid. 89.
Ganska snart kan man mot slutet av lektionen låta pojkarna brottas fritt ett par minuter, dock mera i form av en rullande lek än såsom tävlan. Pressning i brygga får då icke förekomma. Varje lektion avslutas alltid med litet gymnastik så att man känner sig mjuk och lagom varm för duschen.
Finnes icke tillgång till instruktör, kan man inlära vissa grepp i liggande brottning med tillhjälp av brottningsbokens bilder och texten där bredvid. Därvid är dock att märka att man endast utför greppen långsamt för att lära sig fattningen, kroppsplaceringen och dyl. Grepp från stående utföras icke annat än under uppsikt av instruktör eller van brottare.
Brottningsgreppen kunna med fördel då och då inläggas i de vanliga gymnastikövningarna och bruka utgöra en högt uppskattad omväxling i programmet. Vid
14
Georg Nilsson instruerar skolpojkar. Brygga inläres.
första övningen måste givetvis greppet först visas av instruktören, varefter det kan utföras ledvis. Motståndaren bör därför icke göra alltför stort motstånd, och vikten lägges vid smidighet och påpasslighet. Den, som gör greppet, är ansvarig för att motståndaren ej kommer handlöst i golvet, utan hejdar rörelsen. På gräsmatta kunna greppen utföras med större fart och kraft.
15
Plan för pojkarnas första brottningsträning.
1.
Första året.
(Efter fyllda 14 år.)
A. Gymnastik. B. Lättare grepp i liggande. C. Inlärande av brygga, enskilt. D. Några minuters brottningslek utan bryggor, i
liggande, 2 och 2. E. Ett par minuters gymnastik. F. Dusch.
2.
Andra året.
Lättare grepp på nacken i parterr inläras. Enklare grepp i stående inläras. För övrigt samma program som tidigare. Lätta tävlingar i parterr. Se sid. 85.
3.
Tredje året.
Svårare grepp i liggande och stående börja inläras. Parterrtävlingar.
4.
Efter tredje året.
Nybörjartävlingar.
16
Robert Oksa 1918.
Robert Oksa är sedan 1925 Sveriges brot tningsinstruktör. Han var under sin aktiva tid 1909—1924 en av världens främsta brottare. Genom speciell gymnastik hade han uppnått fenomenal smidighet och styrka. Genom löpning, simning och brottning hade han gjort hela sin kropp uthållig och harmonisk. Intet inom brottningskonsten var honom främmande. Han utförde blixtsnabba konstkast såväl som järnhårda brytningar.
2 17
ROBERT OKSA OM POJKARNAS BROTTNING
"Pojkarnas brottning skall kännetecknas av liv och rö
relse och smidiga rullningar. Huvudsaken skall där icke
vara att ideligen jå motståndaren på rygg, det viktigaste
är att komma i många omväxlande situationer.
En pojke skall icke söka stänga sig i sin brottning och
bara hålla emot, han skall låta motståndaren taga grepp
och själv följa med jör att sedan söka komma ur svåra
situationer. På det sättet lär man sig brottning. Endast
om motståndaren är synnerligen villig att taga grepp, kan
man jrån början hålla emot litet jör att jå jram verklig
kamp."
18
G R E P P B I L D E R N A S F O R O R D
Här upptagas de vanligaste och effektivaste greppen. Varje sådant grepp kan varieras på 100-tals olika sätt och kombineras i oändliga serier. Man kan dock lugnt säga, att den, som fullständigt känner de här upptagna greppen, vet mycket om brottning.
Samtliga grepp äro fotograferade så, att man skall kunna se huru de äro anlagda, d. v. s. huru den anfallande håller sina armar och händer, huru han placerar sin kropp för att vara beredd på allt samt huru han placerar sina ben. Denna sista detalj förbises av mången brottningsutövare, vilket resulterar i att han aldrig blir en verklig toppman. Ett kast eller en brytning kan utföras fullt perfekt först när man placerat benen riktigt. Endast med riktig benplacering kan man lugnt avvakta motståndarens parader och motanfall.
I regel består brottning av 3 moment: 1. Man söker tillkämpa sig ett grepp. 2. Man söker med tillhjälp av styrka, balans och
följsamhet behålla greppet. 3. Man söker med tillhjälp av greppet få fall på
motståndaren. Den mesta tiden i en match upptages av moment 1,
d. v. s. strävan efter att kunna få ett grepp. Ju skickligare och jämnare motståndare, ju hetare blir striden om första greppet, som mången gång också blir det sista och avgörande i en match.
19
DEN GREKISKROMERSKA BROTTNINGSSTILEN
Denna stil är den förhärskande i Norden och utövas
i större delen av Europa samt i ett stort antal länder
utom vår världsdel. Den kännetecknas av att grepp
får tagas endast ovanför höftleden och att benen icke
få användas till aktivt brottningsarbete. I denna stil
räknas fall då båda skuldrorna samtidigt under ett
ögonblick vidröra mattan.
Grepp i liggande, parterrbrottning.
1. Riktigt parterrläge.
Den underliggande ligger öppet och inbjuder till brottning.
23
2. Slutet och fegt parterrläge.
Den underliggande klämmer armbågarna mot sidan och gömmer sig för att förhindra all brottning.
24
3. Brygga.
God ställning, huvudet väl under kroppen, benen åtskils och tårna något utåt för balansens skull. Hälarna i mattan. Bryggan användes såväl vid försvar som anfall.
25
4. Armdrag.
Detta grepp erhålles oftast genom överraskning. Man skjuter med bröstet på motståndaren och pressar hans högra skuldra i mattan. Om den underliggande håller igen för hårt kastar man om greppet i motsatt rö relseriktning enligt bild 5.
2fi
5. Tuvessons grepp.
Armdraget (se bild 4) har misslyckats och nu slår den anfallande i stället grepp i motsatt riktning, åt sin egen ryggsida.
27
6. Omvänd backhammer.
Brottaren i överläge har sin högra arm i motståndarens armveck och bryter mot hans överarm samt har fattat om hans nacke.
28
7. Upprullning, Westergrens specialgrepp.
Motståndaren ryckes upp i rygg- eller bryggläge. Det är icke alltid nödvändigt att gripa motståndarens handled. Man kan i stället överraskande taga greppet i motståndarens veka liv, just där handen nu befinner sig på bilden, och sedan genom ett ryck rulla upp honom emot sig till rygg- eller bryggläge. I detta senare fall rycker man undan motståndarens vänstra arm med sin vänstra hand.
8. Omvänt livtag. Tages från parterr.
Angriparen kastar sig snett bakåt höger så att motståndaren faller på skuldrorna. Man behöver icke alltid resa sig utan kan även slå från knästående ställning.
30
9. overstórtning.
Med ena armen under motståndarens liv lyfter man honom hastigt så att han slår ku l lerbytta och kommer i ryggläge.
31
10. Backhammer.
Ifrån detta läge kan man antingen b r y t a backhammer, varvid man trycker
motståndaren framåt så att han ligger platt på magen och sedan bryter honom åt hans ryggsida till ryggläge, eller
d r a g a backhammer, varvid han först flyttar sig över till motståndarens högra sida och sedan med bibehållet grepp drar honom åt sig till ryggläge.
32
11. Backhammer med överstörtning.
Man håller greppet som vid vanlig backhammer. Med höger arm rullar man upp motståndaren medelst grepp i hans högra sida, varvid man går ned på sin vänstra axel och drar motståndaren över sitt huvud till ryggläge. Detta är ett ur gymnastisk synpunkt u tmärkt grepp samt skänker god balans.
3 33
12. Halvnelson.
Angriparen har hakat ihop sina händer, de få ej knäppas, och pressar med vänstra handleden motståndarens nacke åt hans vänstra sida samt trycker samtidigt på i vänstra a rmhålan så att han får hans högra axel i mattan och sedan båda skuldrorna.
34
13. Dubbelnelson.
Angriparens båda armar under motståndarens armhålor, händerna hophakade över nacken som pressas å t s i d a n . Brytning rakt nedåt är förbjudet. Därefter tryckes på i vänstra armhålan som vid halvnelson med greppet bibehållet. Se sid. 89.
35
14. Kvartsnelson.
Angriparen har sin högra arm under motståndarens armhåla, sin vänstra hand med grepp om motståndarens nacke. Han griper med högra handen om sin vänstra handled och bryter motståndaren så, att han kommer med högra axeln i matten och sedan vidare i ryggläge.
36
14. Backhammer och halvnelson.
I detta grepp är den underliggande synnerligen effektivt fastlåst. Med halvnelsongrep-pet brytes han ned på sin vänstra axel och vidare runt åt vänster. Med backhammer-greppet utföres icke brytning utan endast fasthållning. Den anfallande är väl balanserad och på sin vakt med vänstra knäet i mattan bakom motståndaren och med högra foten väl framme som stöd.
37
15. Nacksving från underläge. Överraskande utfört är detta grepp syn
nerligen effektivt. Angriparen skjuter snabbt på med höfttryck.
38
16. Bröstkoppling för nedpressning av brygga.
Observera den överliggandes goda balans med bred benställning, högra knäet i mattan invid motståndarens sida.
:«)
17. Sugning från underläge. Utföres med grepp om den övres högra arm
och med överrullning åt höger tills den överliggande har skuldrorna i mattan. Användes som parad på nästan alla grepp som tages av den överliggande. Se sid. 57.
40
Grepp i stående.
18. Närkampsbrottning. God stil. Båda brottarna gå djärvt var
andra in på livet för greppväxling.
41
42
19. Avståndsbrottning eller s. k. "stängning". Icke önskvärd stil.
20. Flygande mara eller armsving.
Den undre brottaren har under kampen i stående bröst mot bröst gripit om motståndarens högra arm. Han vänder sig därefter åt vänster och sätter ryggen under motståndaren, lyfter honom och drar honom med sig mot mattan allt under det han går ned på knä. Om det i kastet icke blir fall på motståndaren ändras greppet till bröstkoppling; bild 16.
43
21. Nacksving. Greppets inledning. Brottaren till höger har kopplat sitt grepp
över motståndarens nacke och under hans högra arm. Den anfallande springer sedan fram och under helomvändning åt vänster igångsattes greppet.
44
22. Nacksving. Greppets fortsättning.
Med höftknyck lyftes motståndaren varefter den anfallande går ned på knä, dragande motståndaren med sig mot mattan. B å d a brottarne, såväl den anfallande som den försvarande, s p ä n n a h ä r v i d h å r t s i n a n a c k m u s k l e r och böja nacken bakåt för att vid kastat fjädrande kunna mottaga eventuella stötar.
23. Nacksving. Greppets avslutning.
Med alltjämt bibehållet grepp pressas motståndarens skuldror mot mattan, varvid bred benställning intages för att balansen skall kunna bibehållas under motståndarens försvarsarbete.
24. Höftsving.
Den anfallande har lagt högra armen om motståndarens veka liv och gripit med vänster hand i motståndarens högra arm, har därefter under helomvändning åt vänster svängt höften under motståndaren och på så sätt lyft honom. Den anfallande går sedan, ifrån den ställning som synes å bilden, ned på knä och pressar motståndaren med skuldrorna mot mattan. Obs.! Nackspänning som vid nacksving.
25. Armfallskast.
Den anfallande har efter grepp om mot ståndarens högra arm svängt höften under motståndaren för att sedan gå ner på knä och kasta sig åt sin högra sida, sugande motståndaren med sig mot mattan.
48
26. Dubbelt armsug.
Den anfallande har i stående klämt sina överarmar om motståndarens armar och därefter under stark knäböjning slungat sig snett bakåt höger dragande motståndaren med sig. Den anfallande måste ha sitt högra lår i mat tan i n n a n motståndarens huvud eller axel når densamma.
4 49
27. Livtag.
Händerna hophakade på motståndarens rygg. Greppet under hans båda armar. Den anfallande går sedan rakt bakåt i brygga eller snett bakåt vänster ned i brygga med stöd av vänstra axeln. Därefter sker vändning åt vänster så att motståndaren pres sas mot mattan.
50
28. Livtag med armbindning, även benämnt krysstag.
Brottaren till höger har bundit motståndarens högra arm med grepp över denna arm. Sin högra arm har han om motståndarens liv under dennes vänstra arm. Angri paren (till höger) har händerna hophakade om motståndarens rygg, och sedan höger fot flyttats fram intill den vänstra på samma sätt som vid livtag, utför han kastet snett bakåt sin vänstra sida, varvid han går i brygga, om så erfordras med stöd av av vänstra axeln. Därefter sker omvridning åt vänster så att han får motståndaren under sig.
2!). Livtag med armkoppling, halvlindena.
Ofta benämnt
Angriparen har sin högra arm om motståndarens veka liv och har med sin vänstra gripit om hans högra arm. Därefter utföres kas tet som vid livtag med armbindning, bild 28.
52
30. Liiidenagreppet. Första momentet.
Greppet tages. Detta grepp utgör ofta parad på livtag. Brottaren till höger fångar motståndarens båda armar och hakar ihop händerna under dessa.
53
31. Lindenagreppet. Andra momentet.
Den anfallande "springer under" motståndaren och böjer sig bakåt, kröker knäna och drager honom med sig nedåt. Händerna alltjämt hophakade. Observera den anfallandes fotställning med fötterna nära ihop.
54
32. Lindenagreppet. Tredje momentet. tn Den anfallande har gått i brygga. Greppet hålles oförändrat.
Motståndaren ännu i luften. Omedelbart härefter sker vändning åt endera sidan för att komma över motståndaren.
33. Lindenagreppet. Fjärde momentet.
Greppet slutföres. Den anfallande med bibehållet grepp har kommit i överläge och pressar motståndarens brygga. Observera den anfallandes goda balans med långt framskjutet vänster ben.
VD in
Parader och motgrepp.
Om nybörjaren genast frågar efter parader och motgrepp, blir hela hans brottningsundervisning förstörd. Han måste först lära sig att anfalla och grundligt sätta sig in i en hel del anfallsgrepp. Under detta arbete ge paraderna sig själva undan för undan och erhållas på så sätt alldeles gratis utan tidsödande instruktioner.
Här nedan behandlas därför endast den s. k. sugningen som dock icke endast är att betrakta såsom en parad utan lika mycket som ett utmärkt anfallsgrepp från underläge i liggande brottning.
Sugning.
Den som har underläge i parterr har många möjligheter att gå till motanfall. Det vanligaste sättet är att taga fast om motståndarens ena arm (eller båda) och draga honom under sig, s. k. sugning. Se sid. 40.
För att skydda sig mot sugning måste den överliggande alltid "ha benen med sig" för att kunna hålla emot vid eventuella sugningsförsök från den underliggandes sida. Se exempelvis fig. 10. Där kan den underliggande suga åt sin vänstra sida, men den överliggande som angriper med backhammer har säkrat sig mot sugning genom att sätta fram vänstra benet som stöd.
Den överliggande får aldrig i något läge ligga platt med båda benen sträckta. Han åker då lätt med på
57
sugning. Han måste alltid ligga på båda knäna eller det ena och får vara beredd att snabbt flytta sig på knäna och snabbt taga stöd med benen å ena eller andra sidan om motståndaren.
Bästa paraden i stående är en god balans. Man går motståndaren inpå livet, bröst mot bröst. Han kan då icke komma med överraskande ryck eller kast och man är samtidigt själv ständigt beredd till grepp eller motåtgärder.
58
DEN FRIA BROTTNINGSSTILEN
Denna stil övas mest i de engelsktalande länderna
och tillåter grepp på hela kroppen från huvud till fot
samt även grepp med benen. Fall räknas på samma sätt
som i grekiskromerska stilen, dock är det i fria stilen
tillåtet att utan brygga rulla över från den ena skuld
ran till den andra, om rörelsen sker i ett utan avstan
nande i det ögonblick båda skulderbladens inre delar
beröra mattan.
Grepp i stående.
34. Anfallsställning i fri stil.
Överkroppen framskjuten för att skydda benen. Jämför anfallsställningen i grekiskromersk stil, fig. 18.
(il
35. Nacksving med krokben.
Brottaren till höger slår ett nacksving och sätter samtidigt krokben med sitt högra ben framför motståndaren så att han snubblar.
62
36. Enkelt benlyft.
Brottaren till höger har överraskande rycKt till sig motståndarens ena ben och försöker nu få honom ur balans och få omkull honom. Han kan också medelst ett snabbt steg sätta sin vänstra fot bakom motståndarens vänstra ben och på så sätt med krokben fälla honom bakåt.
63
(54
37. Dubbelt bengrepp.
Den bortre brottaren har hastigt dykt ned på sitt högra knä, fattat om motståndarens båda ben samt "krokat" honom med sitt vänstra ben, varefter han med huvudet på motståndarens vänstra sida hastigt pressar h o nom på rygg.
38. Ätt komma på motståndarens ryggsida.
Genom ett överraskande armryck och genom att dra motståndaren över sitt framsatta högra ben drager den högra brottaren omkull sin motståndare eller kommer han på motståndarens ryggsida.
5 65
39. Roosens grepp. Moment A.
Den högra brottaren går ned på endera knäet samt drager motståndaren till sig med grepp om hans ena arm.
66
40. Roosens grepp. Moment B.
Den högra brottaren har nu ryckt motståndaren så nära sig att han med sin vänstra hand fått grepp om hans närmaste ben.
67
41. Roosens grepp. Moment C.
Den anfallande brottaren har släppt motståndarens arm samt med båda händerna gripit om hans högra ben och placerat sig bakom honom och har på detta sätt fått ho nom under sig.
68
42. Grengrepp.
Den anfallande har med ena armen tagit grepp om motståndarens ena lår och griper med den andra armen om hans nacke, var efter motståndaren kastas direkt på skuldrorna i mattan.
(i!)
Grepp i liggande.
43. Parterrställning i fri brottning.
Den brottare som är i underläge intager lämpligast denna ställning för at t skydda sig mot bengrepp.
70
44. Uppgång från underläge.
Den underliggande fattar om motståndarens handleder samt trycker dem nedåt och isär, kastar fram sitt ena ben och försöker resa sig.
71
- • -
45. Uppgång från underläge.
Den undre brottaren har från denna ställning liggande på båda knäna gripit om mot ståndarens ena arm samt därefter hastigt kastat sig på sin motsatta sida. Samtidigt lyfter hen motståndarens högra ben med ett tålyft som synes på bilden, bringar motståndaren ur balans och kastar sig över honom eller stiger upp.
72
46. Lårgrepp.
Man griper om motståndarens bortre lår, rycker detta till sig samtidigt som man med bröstet eller axeln knuffar honom på sidan till ryggläge.
T.',
47. Fällknivsgreppet. Moment A.
Med vänstra armen trädd under motståndarens lår och den högra över hans nacke kopplas greppet, varefter man med bibehållet grepp vrider motståndaren så att han gör ku l lerbytta snett framåt.
74
48. Fällknivsgreppet. Moment B.
Greppets slutförande. 75
76
49. Ben-Nelson.
Om jag har backhammergrepp på motståndaren eller om motståndaren griper om mitt vänstra ben kan jag snabbt placera detta över motståndarens nacke och därefter bryta honom snett framåt på rygg.
50. Karusellgrepp.
När motståndaren befinner sig i underläge kan jag med grepp om båda låren lyfta upp honom till den ställning bilden visar. Jag fin-tar därefter åt ena hållet och svänger därefter åt andra hållet ett halvt eller ett verv, varefter motståndaren snabbt pressas med skuldrorna mot mattan, varvid jag dock själv först går ned på endera knäet.
77
51. Lårlyft.
Då man har motståndaren under sig i pa r terr griper man överraskande om hans lår och reser honom därefter så att han blir stående på huvudet eller skuldrorna och söker i detta läge få fall på honom.
78
52. Dubbelt lårgrepp.
Om man medelst bengrepp fått motståndaren under sig gäller det att kvarhålla och trötta ut honom. Bästa sättet är då att hålla sig kvar mellan motståndarens lår och bibehålla greppet om desamma. Han får då intet stöd för sina ben och blir då tvungen att förr eller senare kapitulera.
79
53. Parad på dubbelt bengrepp. Moment A.
Brottaren till vänster har medelst dubbelt bengrepp slagit ner motståndaren. Denne parerar greppet genom att under själva kastet vrida sig åt vänster och genom utnyttjande av motståndarens kastfart draga den anfallande mot sig och åt sin vänstra sida samtidigt som han vänder motståndaren på rygg genom en sväng m : d sitt högra ben.
80
54. Parad på dubbelt bengrepp. Moment B.
Paradens slutmoment. Den brottare som t i digare blev nedslagen har nu svängt sig över motståndaren och låst fast honom med skuldrorna mot mattan.
6
Parader och motgrepp.
I fråga om parader och motgrepp gäller i den fria stilen detsamma som är sagt tidigare ifråga om grekiskromersk brottning. I den stående brottningen är det självklart att man alltid är beredd på parader så länge ens egna ben äro fria. Man kan då i allmänhet med dessa låsa eller fälla motståndaren. I liggande brottning kan man från underläge gå till motattack på sätt som framgår av figur 44—46. Vid motståndarens anfall i parterr måste jag alltid försöka att neutralisera honom genom att gripa om hans ben antingen med mina armar eller med mina ben. Han tappar då i allmänhet balansen och tvingas att släppa sina grepp. Lika väl som jag går till anfall såväl med mina armar som med mina ben måste jag också vara beredd att försvara mig såväl med armarna som med benen. En skicklig fribrottare använder sig nästan i högre grad av benarbete än av sina armars kraft. Detta fordrar ju mycken övning men ger också stora resultat, enär benkraften är betydligt större än en människas armkraft.
Grekiskromersk eller fri stil?
För en ung pojke, som tidigt fått börja med kroppsarbete, ligger säkerligen den grekiskromerska brottningen bäst till, ty den fordrar stor hårdhet. För skolpojkar däremot som under uppväxtåren icke fått så
82
mycket tillfälle till kroppsarbete är den fria brottningsstilen ganska tilltalande. Denna stil fordrar stor snabbhet och uppfinningsrikedom och fordrar icke så stor hårdhet och fysisk styrka.
Den som från början går helt in för den fria stilen kan ganska snart deltaga även uti tävlingsbrottning ty djärvhet och fantasifull kombinationsförmåga kan i hög grad uppväga andra brottningsegenskaper. Men den fristilsbrottare som vill nå högsta eliten måste ovillkorligen också lära sig den grekiskromerska stilens hårda fallsegergivande brytningar samt även skaffa sig en stark brygga.
Klädsel, uppvärmning m. m.
Det är av allra största betydelse att man före träning och tävling i brottning är ordentligt uppvärmd i hela kroppen. Om man utan ordentlig uppvärmning ger sig in i greppträning eller brottning, kan man lätt erhålla allvarliga skador såsom sträckningar, slitningar m. m.
Den brottare som är uppvärmd kan genast från början sätta i gång för fullt och med högsta snabbhet.
Uppvärmningen verkställes några minuter före brottningen, antingen genom löpning eller genom en stunds livlig gymnastik. När det börjar ånga utav kroppen kan man sluta och torkar sig då med en fuktig handduk och är därefter beredd till kamp.
För att bibehålla hög kroppsvärme måste man utanpå brottningsdräkten ha andra kläder, exempelvis en
83
tjock overall som bäres ända till några sekunder före brottningen. Även sommartid och vid tävlingar inomhus i väl uppvärmd lokal är kroppens uppvärmningsfråga av allra största betydelse. Huru varm man än är efter träning och tävling så skall man ändock då man går ifrån mattan omedelbart draga på overallen, såvida man icke går direkt till den tempererade duschen.
Dessa åtgärder innebära icke någon som helst kle-mighet. De betyda i stället bibehållen kroppsvärme och därmed även bibehållen smidighet och energi. Den idrottsman som ideligen springer omkring halvnaken förbrukar i onödan sina krafter.
I detta sammanhang må det påpekas att de idrottsdräkter, som förekomma på vårt lands idrottsplatser från början hava tillkommit i varmare klimat och knappast äro att rekommendera i det klimat som under större delen av året råder i vårt land. Detta bevisas också därutav att toppresultaten ofta nås med overallen pådragen. Vid hopp och löpningar är overallen givetvis ofta till hinder, men den lätta idrottsdräkten, kortbyxor och tröja utan ärmar, är också mången gång olämplig. Av stor betydelse skulle det därför vara om en idrottsdräkt kunde konstrueras som utan att hindra utförande av hopp och löpningar dock bättre kunde hjälpa kroppen att hålla värmen, varigenom också smidighet, styrka och snabbhet bättre skulle kunna bevaras.
84
Att iakttaga vid pojktävlingar eller nybörjartävlingar.
I ledningen skall alltid finnas sakkunnig instruktör. Tävlingsplatsen kan vara gymnastiksalsgolvet med hop
parmattor eller brottarmatta. Klädseln behöver icke vara brottningstrikå, det går bra
med sim- eller idrottsbyxor samt gymnastikskor. Tävlar man på vanliga gymnastikmattor, kan det vara lämpligt att bära ylletröja eller dylik med långa ärmar för att skydda axlar, armbågar m. m.
Tävlingens omfattning. Det räcker med att tävla u teslutande i parterrbrottning. Den stående brottningen frodas nog ändå och medför allt för stora risker i dessa år och med de tävlingsanordningar, som i regel stå till buds.
Tävlingens inledning. Före varje tävling skola alltid förbjudna grepp och riskabla saker demonstreras. Exempelvis att grepp om enskilda fingrar äro förbjudna o. s. v. Man tillkännager också vilka av de svårare greppen som äro förbjudna vid tävlingen ifråga, allt beroende på huru långt pojkarna hunnit i brottningsövning. Dubbelnelson och bakåtkast från stående bör sålunda icke få användas vid nybörjartävlingar.
Vägning och klassindelning. Samtliga vägas och uppdelas efter vägningen i 2 â 3 viktklasser någorlunda jämnt fördelade. Viktgränserna hållas hemliga, så att pojkarna icke svälta ned sig, vilket de måhända skulle göra, om viktgränserna förut vore kända. De tävlande skola hava fyllt 15 år och vara väl utvecklade.
Vtslagning. Är det många tävlande, användes vanlig enkel utslagningsmetod, är det icke så många, användes systemet med uteslutning efter två nederlag.
Fall. Brygga bör icke förekomma och skulle händelsevis någon komma i brygga, avblåses genast matchen och utgångsläge återtages. Fall räknas, då båda skuldrorna på en gång äro pressade mot mattan under minst 3 sekunder.
85
Överrullning från ena skuldran till den andra räknas icke som fall. Om båda skuldrorna hastigt pressas mot mattan, räknas icke heller detta som fall. Fall avbryter icke matchen, utan antecknas som ett perfekt utfört grepp, varefter utgångsläge återtages.
Matcherna. Varje match går i två 3-minuters perioder. Lottning sker om vem som först skall i underläge. Den, som utför de flesta och stilrenaste greppen, vinner. I underläge får man icke länge ligga platt på magen, icke heller under långa stunder låsa sig. Domarna räkna poäng efter greppens antal och utförande. Utföras inga grepp, avgör bästa stilen och ansatserna att få grepp, varvid man även premierar öppen och ledig ställning i underläge. Grepp från underläge skola naturligtvis även belönas. Man kan tänka sig följande poängberäkning:
3 poäng för bra grepp (fall eller kritisk situation). 2 „ bra grepp, som icke medför kritisk situation
eller som slappes vid avgörandet. 1 „ bra taget grepp utan resultat, sugning i under
läge, vilket ofta är lätt att utföra mot en nybörjare, som icke känner benföringen o. s. v.
Priser. Man bör undvika sådana priser, som givas i vanliga stora tävlingar. Äran bör vara det viktigaste. En god bok är alltid ett bra pris.
Instruktörsfrågan.
Enklaste sättet att få sakkunnig instruktör vid brottningsövningarna är att söka förbindelse med distriktsförbundets brottningskommitté eller med någon brottningsförening i orten. Dessa föreningar äro alltid inriktade på ett omfattande propagandaarbete och stå säkert gärna till tjänst med att ett par gånger i veckan ställa sina instruktörer och brottare till förfogande, såväl för uppvisningar som för undervisningen.
86
t • '"'• ' • " - : -••• '
p.%
Ш^ШШ§'ьШ
fl K.
v .., MííÉ. -• i..
Я •
H^H.-bfW4
— _ • . . . . . . . . . 1 : - ' : " ^
Från skolpojksbrottningarna i Auditorium, Stockholm, oktober 1933.
87
Utdrag ur Svenska Brottningsförbundets tävlingsregler för grekiskromersk brottning.
Klädsel m. m. Naglarna skola vara korta. Ringar, armband o. d. få ej
bäras, ej heller skor med spännen. Under dräkten, som skall vara ren och snygg, bäres gördel eller suspensoir. Dräkten skall sträcka sig från mitten av låret och urringningen vid hals och armar skall vara högst 20 cm. Kroppen får icke ingnidas med fett. Att brottas barfota är förbjudet.
Den tävlande medför alltid näsduk innanför dräkten för den händelse han behöver snyta sig eller spotta, vilket icke får äga rum på mattan eller golvet. Tävlingsledningen ansvarar för att handdukar och sjukvårdslåda alltid finnas invid mattan.
Mattan. Mattan skall vara minst 10 cm. tjock. Vid olympiska spel
och europamästerskap skall storleken vara minst 8X8 m., vid övriga tävlingar bör den vara minst 5X5. Utanför mattan bör finnas 1 Vz meters fritt område i alla riktningar.
Golvet närmast intill mattan belägges med ett mjukt överdrag, som noggrant fästes. Mattan skall vara försedd med ett mjukt överdrag, vilket tid efter annan noga rentvättas så att smita icke sprides från bölder e. d. Överdragets spännen döljas väl. Mattan placeras om möjligt så att brygga kan göras även då benen äro utanför mattan.
Fall. För att fall skall räknas måste huvud och skuldror be
finna sig inom mattan, allt under förutsättning att mattan är så lagd att brygga kan göras, trots att benen äro utanför.
Fall å mattkanten räknas, om huvudet och båda skuld-
88
roma ovanför linjen genom armhålorna i kastögonblicket äro på mattan.
Förbjudna grepp m. m.
Grepp får icke tagas nedanför höfterna. Motståndaren får icke beröras mellan ögonbryn och mun. Grepp i dräkten är förbudet. Att slå, stöta, rivas eller draga motståndaren i håret är förbjudet. Grepp om handled och näve är tillåtet. Grepp om fingrarna är förbjudet.
Vid grepp framifrån eller bakifrån, då motståndaren vändes med huvudet nedåt, skall angriparen samtidigt gå ned på knä eller omkull. Baklängeskast med grepp endast om motståndarens huvud är tillåtet endast om den angripande håller sina händer mot motståndarens bröst.
Att stöta, lyfta eller trycka med benen är förbjudet. Benen spela blott en passiv roll.
Alla smärtsamma och farliga grepp äro förbjudna, ävensom grepp, vilka försvåra andningen. Det är sålunda förbjudet:
att bryta eller vrida motståndarens armar, händer eller fingrar i onaturliga lägen,
att stiga på motståndarens tår, att göra krokben, att fälla motståndaren med hjälp av benen, att pressa på i ställningar, där avgörande ej kan väntas, att bryta handlås, exempelvis vid smidjebälte, medelst
grepp om fingrarna, att hota motståndaren eller visa ett mot sann idrotts
anda stridande uppförande. Vid utförande av dubbelnelson eller dubbel backhammer
skall brytningen göras åt sidan och icke i kotpelarens riktning. Motståndarens ben får därvid icke låsas.
Vid backhammer får underarmen icke brytas mera än till rät vinkel mot överarmen. Armen får därvid icke brytas så långt åt sidan, att handen överskrider linjen från motsatta sidas skulderbladsspets till huvudet.
K!)
Vid backhammergrepp skall domaren skilja på att hålla greppet och att utföra brytning med detsamma. Att hålla greppet om motståndarens underarm är tillåtet, men då brytning sker, skall denna utföras på överarmen.
En brygga skall pressas ned. Motståndaren får icke lyftas och stötas ned eller släppas. Att pressa bryggan i r iktning mot huvudet, exempelvis vid bröstkoppling eller krysstagsläge, är förbjudet.
Kast utanför mattan är förbjudet. Härvid skall varning givas, även om kastet skett omedvetet.
Om någon tager ett felaktigt grepp och själv råkar i en farlig situation, skall kampen fortsätta. Fördel, vunnen på grund av ett felaktigt grepp, annulleras.
Tages regelvidrigt grepp, skall mattdomaren, beroende på felets art, vidtaga någon av följande åtgärder:
a) rätta felet utan att bryta greppet i sin helhet, b) om brottaren icke lyder, bryta greppet och påpeka
felet, c) vid felaktigt kast från stående ställa upp de tävlande
i stående igen och påpeka felet, så att även åskådarna förstå rättelsen,
d) varna och vid upprepning diskvalificera. Diskvalifikationen sker i samband med tredje varningen i samma match för kast utanför mattan, regelvidriga grepp, kast e. d.
I händelse av grovt brott mot reglerna kan diskvalifikation ske omedelbart utan varning, varvid dock två av de tre domarna skola godkänna detta. Såväl i detta fall som i fall "d" (tre varningar för fel) gäller diskvalifikationen hela tävlingen.
Om vid lyft eller dylikt från stående eller parterr den som blir upplyft, genom grepp med händer eller fötter om motståndarens ben försöker hindra kastet, skall han varnas och befallas i underläge i parterr.
Bedömning.
Vid bedömandet av en match skall domaren taga hänsyn till en brottares aktivitet, d. v. s. strävan att få fall på mot-
90
ståndaren, oavsett om han befunnit sig i över- eller underläge. Passivitet visar den som alltjämt bryter grepp, drager sig från mattan, skjuter sin motståndare ifrån mattan, alltjämt ligger platt på magen eller ideligen söker hålla sin motståndare under sig utan att brottas.
Om vid brottning i liggande den som har överläge icke visar verklig vilja att brottas, sker uppdömning till stående efter 1 minuts dylik passivitet utan föregående varning. Denna bestämmelse gäller icke vid 2 x 3 minuter.
Vid bedömandet av brottning skall det icke ligga en brottare till last att han genom ett misslyckat anfall kommit i underläge, ty djärvhet och vilja till brottning bör alltid uppskattas.
Mattkantsbrottning.
Om mattdomaren ser, att vid parterrställning fortsättandet av ett grepp skulle föra de tävlande utom mattan, skall han blåsa av och återföra dem till parterrställning mitt på mattan. Mattdomaren skall också bedöma om rörelsen mot mattkanten har till ändamål att komma ifrån parterrläget till stående ställning. Han skall dock icke i onödan störa brottningen.
Om vid brottning i liggande den anfallande brottaren kommer utanför mattan, äger han dock därifrån fullfölja en inne på mattan påbörjad situation, om motståndaren har så stor del av sin kropp på mattan att fall kan räknas. Om den underliggande vid brottning å mattkanten kommer med huvudet mot golvet och är i en situation, där han vill försvara sig med brygga, sker indömning till mattans mitt, enär den underliggande alltid måste ha tillfälle att göra brygga.
Komma de tävlande vid brottning i stående med båda fötterna utanför mattan, avbrytes kampen och återföres till mattans mitt. Ett undantag bildar dock de tillfällen, då grepp tagits inne på mattan, i stående eller parterr, och
91
den som tagit greppet utan greppförändring återför sin motståndare till mattan.
Den, som utför kast, måste alltid stå med båda fötterna på mattan, var motståndaren än befinner sig. Så snart motståndaren kommit utanför mattan, får man icke taga nytt grepp på honom, även om man själv står på mattan. Den, som befinner sig utanför mattan, får icke taga nytt grepp, även om motståndaren befinner sig inne på mattan.
Då brottarna komma utanför mattan, kunna de indö-mas till mattans mitt antingen till stående eller till liggande brottning, beroende på deras inbördes läge i det ögonblick de överskredo mattans kant. Om den överliggande icke behärskar sin motståndare, då mattkanten passeras, sker uppdömning till stående.
Om vid kast från stående fall icke inträffar men den underliggande kommer så långt in på mattan att fall skulle kunna räknas (d. v. s. huvud och skuldror innanför mattkanten) men sedan glider ut över mattkanten, allt under det att den andre behärskar honom, skall indömning ske till liggande ställning. Om motståndaren slås ned så att han kommer direkt med händerna utom mattan, sker uppdömning till stående. Kommer han ned med händerna på mattan i fallet och han behärskas, sker indömning till liggande.
Tillägg beträffande fri brottning.
Samma klassindelning och samma regler gälla som för grekiskromersk brottning med den skillnaden att grepp få tagas även om motståndarens ben och att benen få användas till utförande av aktivt brottningsarbete.
Det är förbjudet att utföra dubbelnelson samt huvudsax såväl som bålsax.
Fall dömes på samma sätt som i den grekiskromerska brottningen, dock med iakttagande av att rullande fall icke räknas. Skulle emellertid rullandet ett ögonblick avstanna just när båda skuldrorna beröra mattan, så uppstår fall.
92
SVENSKA MÄSTARE I GREKISKROMERSK BROTTNING 1896-1904.
Är
18Я6
1897
1898
1899
1900
1901
1902
1903
1904
Ingen klassindelning
C. W. Nilsson, Hälsingborg
C. Sandberg, Göteborg
C. Helgesson, Göteborg
H. Christensen. Köpenhamn (Bästa svensk: A. Larsson, Malmö)
C. Sandberg, Göteborg
N. Egeberg, Köpenhamn (Bästa svensk: C. Sandberg, Göteborg)
C. Sandberg, Göteborg
H. May, Göteborg
E. Lund, Göteborg
SVENSKA MÄSTARE I GREKISKROMERSK BROTTNING 1905-1938.
A r
1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937
. 1938
Е Е I
Bantam vikt
J . J .
c;. F. C.
s. s. A . F . F . O . H. H H. H. H. E. K.
—
— Wälima Wälima
Lindstrand Svensson Andersson Hansson Hansson östman
Hernström Hernström Lindelöf Tuvesson Tuvesson Tuvesson Tuvesson Tuvesson Svensson Pettersén
Erik. Persson K
1 ч •• lod
Pettersén
: Borås = Bjärnum
— Boden
Fjädervikt
— — —
A. Persson G. Borg A. Johansson C. G. Andersson E. Öberg H. Larsson H. Larsson H. Larsson
M b Hl)
M s
M Lil L h
S B B
M B ] Bj Bi B j B j M B M B
G. Svensson G. Svensson H. Jönsson F. Svensson F. Svensson G. Svensson F. Svensson E. Malmberg E. Malmberg E. Malmberg E. Malmberg E. Malmberg F. Hernström E. Stjärnfelt O. Johansson E. Karlsson H. Olofsson H. Hansson G. Persson T. Svalberg Einar Karlsson E. Svensson
Lättvikt
H. Viking J. Andersson E. Lund E. Lund
M G. Malmström M A. Larsson M G. Svensson M G. Svensson V G. Svensson G A. Orup G G S
s M s s s s G
G G G G B
L k K l
S S S
M Nj
S M
H. Lindberg V. Pettersson G. Lindgren G. Lindgren G. Svensson H. Lindberg G. Nilsson G. Nilsson O. Borgström O. Borgström H. Pettersson H. Pettersson O. Borgström A. Malmberg T. Bergström E. Malmberg E. Karlsson G. Glans E. Karlsson E. Karlsson G. Melin H. Olofsson H. Olofsson H. Olofsson
G G G G M G S S
s Lk E S
M M
s и
L k I,k M M
в в
M G B G S
M
s s
Weltervikt
L G L. T. R.
Kr R. S R.
— — — — — — — — — — — .— — — — — — — — — • —
— — — —
Lindblom Glans
Lindblom Andersson Svedberg Svedberg Svedberg
S Rud. Svedberg S R
E = Eskilstuna Ki = Kiruna G = Göteborg Kr = Kristineh-Ka = Karlstad Lh = Limhan i n
Svedberg
N
M N
K a
Su S u S u S u S u
Mellanvlkt
— — — — — —
T. Bergkvist T. Bergkvist E. Fältström E. Fältström W. Melin J. Nilsson C. Westergren Cl. Johansson C. Westergren C. Westergren C. Westergren R. Bohm G. Lindgren H. Nilsson R. Bohm E. Ohlsson R. Bohm I. Johansson I. Johansson I. Johansson I. Johansson I. Johansson I. Johansson I. Johansson I. Johansson I. Johansson I. Johansson I. Johansson
Lk = Landskrona N = n M = Malmö Nj =
Mb = Malmberget S =
G
Mellanvikt B Lätt tungvikt
I. Rydberg N. Nyman A. Lindblad I. Siggeström A. Ahlgren M. Andersson Cl. Johansson
GİJ. Andersson Lk E. Nilsson LkjCl. Johansson
S Cl. Johansson S|C1. Johansson
MICI. Johansson G IG. Lindqvist M C I . Johansson M Cl. Johansson M G. Lindqvist E C. Westergren
M C . Westergren M .C. Westergren E ' O . Hansson E O. Hansson E C. Westergren Ni C. Westergren N K. Jonsson N C. Westergren N C. Westergren N N. Landberg N R. Svensson N A. Cadier N N. Akerlindh N A. Cadier N N. Åkerlind N A. Cadier
Norrköping Su = Njurunda U
Stockholm V
Tungvikt
G A. Bobeck M A. Bark M A. Bark E F. Larsson
M M. Andersson G G. Lindstrand G A. Ahlgren G C. Ekman M A. Lindblad G E. Nilsson G G K. Wasström G K. Wasström M A. Ahlgren G E. Nilsson G E. Nilsson M E. Nilsson M E. Nilsson M E. Nilsson M E. Nilsson GİJ. Richthoff G R. Svensson M R. Svensson M R. Svensson N R. Svensson M J. Richthoff M G. Nilsson S C. Westergren S C. Westergren B R. Svensson S J. Nyman B R. Svensson S J. Nyman B E. Carlsten
= Sundsvall = Uppsala — Varberg
G G G G G M M G M M
S S
M M M M, M Mİ M
L h S
s s s L h S
M M
s S u S
S u B o d
Vid tiden omkring sekelskiftet deltogo Sveriges brottare i de danska mästerskapen, viktsklasser, från 1909 i 4, från 1911 i 5, från 1919 i 6 och från 1930 i 7 viktsklasser.
Från 1905 tävlade man i Sverige i 3
SVENSKA MÄSTARE I FRI BROTTNING 1923-1937.
A r
1923
1924
1925
1926
1927
1928
1929
1930
1931
1932
1933
1934
1935
1936
1937
Bantamvikt
R. Larsson
R. Larsson
T. Johansson
R. Larsson
R. Larsson
H. Tuvesson
J. Börjesson
H. Tuvesson
B. Vingren
H. Hylén
S. Vetterlöf
E. Svensson
K. Pettersén
Erik Persson
Fjädervikt
G E. Malmberg
G E. Malmberg
G E. Malmberg
G A. Nilsson
G E. Malmberg
Bj,G. Persson
UdjG. Persson
Bj S. Thelander
M
L h
K h
M
B
H. Hansson
H. Hansson
H. Hansson
G. Jönsson
G. Jönsson
M A . Forselius
Lättvikt
G O
G S .
G A.
G E .
T ä
G A .
M G .
M E.
Vä G.
Lh A.
S A .
S,A.
S H.
S E
S G .
Borgström
Lundqvist
Malmberg
Malmberg
v 1 i n g a
Malmberg
Nilsson
Malmberg
Melin
Jakobsson
Swanson
Swanson
Hansson
Hansson
Jönsson
Weltervikt
M A. Malmberg
J A. Malmberg
G S. Söderkvist
G A. Malmberg
r n a i n s t ä 1
G H. Klang
Lh A. Eriksson
G A. Malmberg
S A. Eriksson
Vä S. Andersson
Kk S. Andersson
Kk T . Andersson
S S. Andersson
S T. Andersson
H R. Svedberg
Mellanvikt
G A. Forsberg
G 0 . Hansson
Ud J. Gustafsson
G O. Hansson
I d e s d e t t
GIS. Söderqvist
S'S. Söderqvist
G I. Friis
S I. Friis
N I . Johansson
N I. Johansson
Ka I. Johansson
N I . Johansson
Ka I. Johansson
Su I. Johansson
Vä B.
G B .
Ud V.
G S.
l å r
Ud V.
U d T .
M!N.
M T .
N S .
N,K.
N K .
N A .
N A .
N A .
Lätt tungvikt
Bengtsson
Bengtsson
Larsson
Johansson
Larsson
Sjöstedt
Landberg
Sj östedt
Söderqvist
Fridell
Fridell
Cadier
Cadier
Cadier
Tungvikt
G C. Johansson
G C. Johansson
G B. Bengtsson
G J. Richthoff
G
L h
S
L h
Ud
Ud
U d
ö
B
B
J. Richthoff
J. Richthoff
J. Richthoff
J. Richthoff
J . Richthoff
G. Nilsson
T. Sjöstedt
G. Nilsson
G. Nilsson
G. Nilsson
G
G
G
L h
L h
L h
L h
L h
L h
S
M
S
S
S
B = Borås Bj — Bjärnum
G : J z
= Göteborg : Jönköping
K a K h
= Karlstad rr Karlshamn
K k Lh =
= Karlskrona = Limhamn
M N
:= Malmö — Norrköping
S = U d
Stockholm = Uddevalla
V ä o =
= Västerås : Örebro
Pris 1:75