P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 1

1/2016 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

5 röster om samverkan och integration

Hopp är vitt begrepp

Följ med och se!Ny användarvänlig psalm

sidan 10

PORTALEN

Svenska kyrkanett ljus i mörkret

sidan 16

sidan 16

Läs om familjen Farah-Ghashranian som fick ett nytt liv i Sverige sidan 5

2 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6

Dan Browns Da Vinci-koden gav vissa personer blodstörtning. Men inte alla.Storbritanniens katolska biskopar sa: ”Let’s turn lemons into lemonade” och utnyttjade läget till att vittna om Jesus. TEXT BISKOP JOHAN DALMAN • FOTO MAGNUS ARONSON

Samtalstonen i flyktingfrågan har på senaste tiden blivit en smula citron-lik. Ett prövande samtal reduceras av snabba, syrliga omdömen om vem som är för och vem som är emot.

Den utvecklingen behöver vi bryta. Göra citroner till ci-tronsaft.

En god och klok utgångspunkt i varje samtal om flyk-tingsituationen är att det måste vara okej att känna oro inför dagens läge. Högljudda rapporter om ett ansträngt läge skakar om. Klart man kan undra över hur ekvationen ska gå ihop.

Men frågan är bara hur resonemangen sedan går vidare. De allra flesta av oss har lätt att generalisera (”alla strängnäs-stiftare har stränga näsor”) samtidigt som vi bums är snabba att konstatera att den vi känner är ett undantag (”fast Åke från Åker är uppländskt uppnäst”). Flyktingarna är ingen homogen grupp – de är unika individer. Tänker vi så öppnas fler möjligheter.

Flyktingarna hör ihop med oss. Jesus suddar inte ut, men fäster liten betydelse vid frågan om innanför och utanför. Han möter alla med samma upprättande tilltal. Han ställer krav i respektfull ögonhöjd.

Och så kan resonemanget fortsätta. Så kan vi peka på möjligheterna bortom frågetecknen. Eller som någon sa: En utmaning är bara en möjlighet som kommer med ryggen före.

Hopp är inte detsamma som blåögd naivitet – klart det frestar på – klart det kan innebära uppoffringar och bakslag. Hopp handlar om att dra sitt strå till stacken och aldrig släppa Kristi löfte i sikte, att han som varit nere i det absoluta mörkret kommer med seger och ljus.

Hopp är att i ord och handling vittna om hur Långfredag blir till Påskdag.

Så kan citroner bli citronsaft. n

Svenska kyrkan – ett ljus i mörkret 5

Vistelsebegreppet i praktiken 8

Enhälligt beslut om överskriden budget 9

Hopp är ett vitt begrepp 10

Så här gör vi – röster om samverkan och integration 12

Livet – en gåva 13

Ny psalm – användarvänlig i både ord och ton 16

Notiser 16

Läsning för egen fördjupning 17

Kurser & utbildningar 19

Nyfiken på Margareta Hjorth 20

InnehållSå blir citroner till cintronsaft

20Johan Dalman, biskop

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 3

Ledaren 2

Läsning för egen fördjupning 17

I huvudet på Parsmo 18

Kurser & utbildningar 19

Nyfiken på 20

Alltid i

om samverkan och integration

12

5PORTALEN 18

Röster

4 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 5

– Människorna i Svenska kyrkans församlingar i Husby-Rekarne och Näshulta blev vårt ljus i mörkret. De hjälpte oss så mycket då vi nyss kommit till Sverige och de blev vår nya familj. Genom dem kunde vi börja hoppas på att det skulle fungera för oss att börja om i ett nytt land.TEXT INGALILL BERGENSTEN

FOTO MAGNUS ARONSON

Svenska kyrkanett ljus i mörkret

Familjen Farah-Ghashranian flydde från Syrien till Sverige 2014. Och trots flytt till Stockholm har de fortfarande kontakt med vänner från församlingarna i Husby-Rekarne och Näshulta som gav dem hoppet åter.

6 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6

Det säger Norma Ghashranian och George Farah. De har liksom flertalet syriska flyktingar som kommit till Sverige de senaste åren en dramatisk flykthistoria. Norma var gravid då de satte sig i en båt för den farliga färden från Turkiet till Grekland och de hade en tvååring med sig.

– Vi väntade i 40 dagar för att hitta en något större båt. Vi hade ju Sarah att tänka på, säger George och stannar upp en stund vid minnet av färden över havet.

Vi ses hemma i familjens trerummare i en villa i Stockholmsförorten Hägersten. Området är tyst och lugnt och det är stor skillnad mot de uppslitan-de sista åren i Aleppo dit inbördeskriget kom 2012.

– Vårt hus blev beskjutet. Våning ett och sex blev förstörda men vi bodde på fjärde våningen så vi klarade oss, berättar paret som ändå stannade kvar i Aleppo där de hade sina familjer, vänner, yrkesliv och kyrkogemenskap.

Det som fick dem att ta det stora beslutet att lämna allt de ägde och hade bakom sig – med på flyk-ten kunde de endast ta papper som kunde vara viktiga för framtiden – var händelserna i Raqqa.

– Vi hörde om de förfärliga saker IS gjort inte

George och Norma träffades genom kyrkan i Aleppo och gifte sig 2010. Då var George 30 år och hade väntat länge på att hitta den rätta, berättar han och pussar på sin fru.

Sarahs och Leas farmor Widad Haddad har även hon lyckats fly från Syrien och förenats med sin son och sonhustru i Sverige.

Storasyster Sarah 3,5 år har funnit sig tillrätta även i Stockholm.

George och Norma tittar i en almanacka de fick i julklapp med bilder på sina nya vänner och familjen.

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 7

minst med de kristna kvinnorna och kände att vi inte vågade vara kvar om IS kom till Aleppo.

I mångmiljonstaden Aleppo, tidigare Syriens största stad och en av landets äldsta städer, var ti-digare ungefär 12 procent av befolkningen kristen. I dag finns bara en spillra av dem kvar och bilder på nätet visar en stad i ruiner!

– Vi flydde först till Damaskus och hyrde en lägenhet där för att se om det skulle bli fred. Men striderna bara fortsatte. Via vänner fick vi höra om Sverige, att det skulle vara möjligt för oss att få up-pehållstillstånd där och antagligen få jobba inom våra yrken som apotekare. Så vi bestämde oss för att ta oss vidare.

I juli 2014 kom familjen till asylboendet i Hållsta. Ett litet rum skulle bli deras hem för ett år framåt.

– Men vi var trygga, det betydde allt, säger George.Relativt snart lärde de känna prästerna i Näshulta

och Husby-Rekarne församlingar och volontärgrup-pen som kom till asylboendet varje vecka.

– Som vi väntade på dem! Det var fest för oss då de kom. Dagarna på boendet var rätt så monotona. Vi ville ju träffa svenskar och lära oss språket och båda dessa saker fick vi genom kyrkans besök.

Mycket av vårt ordförråd är från den tiden, säger George.

Varken han eller Norma har några som helst problem att göra sig förstådda på svenska trots att de bara varit i Sverige i ett och ett halvt år.

Båda gick med i församlingarnas körer och fick lära sig nya sånger på ett nytt språk. Norma och hennes syster Tsoler, som bodde på samma asylboende, gick med i kvinnokören Stella. George satsade på den vanliga kyrkokören i Näshulta för-samling.

– Jag gick på stickkafé också, säger Norma och ler vid minnet.

Och dessutom deltog paret i den ordinarie kyrk-liga verksamheten, det vill säga gudstjänster av olika slag. I Aleppo hade kyrkan varit navet i deras liv.

– Kyrkan betydde allt för oss. Vi var där i stort sett varje dag. Det var där vi träffade vänner och umgicks.

Mycket var annorlunda i Sverige men en del var också lika.

– Nattvarden är ju lika. Och vissa böner. Vi prö-vade att gå till en arabisktalande församling men kände oss mer hemma i Svenska kyrkan trots att den är protestantisk.

Familjen Farah-GhashranianNamn George Farah och Norma Ghashranian

Ålder 35 respektive 31 år

Familj Döttrarna Sarah, 3,5 år, och Lea, 10 månader

Bor Flyttade nyligen från Näshulta utanför Eskilstuna till Hägersten.

Bakgrund Kommer från miljonstaden Aleppo i Syrien där båda arbetade som apotekare inom läkemedelsindustrin. Är uppvuxna inom grekisk-ortodoxa respektive armenisk- ortodoxa kyrkan.

George om Norma Hon är en hjälte. En person som stöttar mig hela tiden och accepterar våra nya villkor utan att gnälla.

Norma om George Han har ett stort hjärta och är en varm, tålmodig, glad – och romantiskt – person.

När Lea var nyfödd saknade Norma sina föräldrar extra mycket. Då kom människorna från församlingen och gratulerade. – Det betydde hur mycket som helst, säger hon.

8 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6

Vistelsebegreppet i praktiken

– För mig är vistelsebegreppet vik-tigt. Alltså att jag har ett själavårdsan-svar för alla som vistas i våra försam-lingar, säger Karin Wibom.

Mycket snart började en grupp volontärer, där de två prästerna ingår, åka till de två asylboendena i Hållsta varje vecka. Under några efter-middagstimmar samtalar de med de asylsökande och försöker lära dem enkel svenska om det är vad de ef-terfrågar.

– Vi har numera delat upp vo-lontärerna så att en grupp tar hand om barnen och pratar och ritar med dem medan en annan tar hand om de vuxna så att de kan koncentrera sig

på vad de ska göra.– När vi är på boendena som

grupp representerar vi kyrkan. Jag har alltid min prästkrage på mig och det har jag märkt uppfattas mycket positivt. Men vi missionerar inte. Vi samtalar och lyssnar och fungerar som medmänniskor. Däremot har vi som församling möjlighet att sätta upp affischer och inbjuda till våra gudstjänster.

Innan jul inbjöd församlingarna alla boende på flyktingförläggningarna till först en samling för familjer med gudstjänst, luciatåg och litet julbord. Hela 58 personer kom. En söndag

senare fyllde man åter igen en buss med ensamstående personer som in-bjöds till en julkonsert med advents-kaffe i församlingshemmet.

– Pengarna till bussen hade vi samlat in. Likaså pengarna till jul-klapparna vi delade ut. Människor här i bygden är mycket generösa, vi har upplevt ett fantastiskt stöd i vårt flyktingarbete. Bland annat skänkte en lokal företagare pennor och rit-papper till alla barnen.

Julklapparna, ja. Det är ännu en lärdom som Karin Wibom och vo-lontärgruppen gjort under åren med flyktingarbetet.

– Första gången lät vi människor

En dag i november 2013 knackade en asylsökande på fönstret på pastorsexpeditionen. Det var så kyrkoherde Karin Wibom blev varse att det startats en nytt, stort asylboende i Hållsta. Strax före jul startades nästa. Vad skulle kyrkan nu göra? TEXT INGALILL BERGENSTEN

Att de två landsortskyrkorna utanför Eskilstuna kom att kännas som deras hem tror de också beror på alla vänliga och kärleksfulla män-niskor de mötte i församlingarna. Människor som gav dem en ny tillhö-righet och gjorde att de inte längre kände sig så ensamma.

– Som när Lea var nyfödd och jag saknade mina föräldrar så mycket och hade velat visa babyn för dem. Då kom människor från församlingen och gratulerade oss och det betydde hur mycket som helst, säger Norma.

Via kyrkoherden Karin Wibom lärde paret känna en familj på vars

gård de sedan fick hyra ett hus och som de räknar som sin familj numera.

– Vi firade jul med dem i år igen och det var helt fantastiskt att kom-

ma tillbaka till Näshulta. Min bror sjöng ”O, helga natt” i midnattsmäs-san, berättar Norma.

Nu har paret fått uppehållstill-stånd och George läser på Sfi och studerar svenska intensivt för att kunna klara det språktest som krävs för att han ska kunna återuppta sitt forna yrke. Även Norma vill börja jobba igen när Lea blir större och kan vara på dagis.

– Ja, vi fick lämna allt och det var tufft, men tack vare kyrkan fick vi hopp om ett bra liv i Sverige, säger George och Norma. n

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 9

– En av våra grundläggande uppgifter är att se till att människor har ett någorlunda värdigt liv, säger Birgitta Wrede, andre vice ordförande i stiftsstyrelsen.

Hon var med då stiftsfullmäktige den 27 november förra året bestämde att stiftets budget för 2016 får överskridas med upp till 750 000 kronor för att hjälpa människor som flytt.

– Det var med glädje vi enhälligt tog beslutet, berättar Birgitta Wrede.

Frågan väcktes vid stiftsfullmäktiges förra möte i våras. Det var före de riktigt stora flyktingströmmarna.

Pengarna kommer att tas från det reserv kapital som Strängnäs stift har.

Det är bara församlingar som kan få del av de öronmärkta pengar na – inte enskilda personer. Församlingarna ansöker genom att berätta vad de vill göra för flyktingarna. Sedan avgör stiftsstyrelsen.

Birgitta Wrede menar att man ska arbeta långsiktigt. – Ganska många ägnar sig redan åt akuta åtgärder. Vi vill

i första hand slussa asylsökande till församlingarnas vanliga verksamhet.

Enhälligt beslut om överskriden budget

Tips • Tänk från början igenom etiska och moraliska riktlinjer. I Husby-

Rekarne & Näshulta får volontärerna skriva på ett papper om bland annat tystnadsplikt innan de börjar arbeta.

• Drunkna inte i flyktingarbetet och släpp inte allt annat. Hämta kraften ur församlingens vanliga verksamhet.

• Ta hand om volontärgruppens medlemmar. I Husby-Rekarne & Näshulta har man särskilda volontärträffar varannan månad då man tar upp problem – och glädjeämnen.

• Ha inte med prylar att dela ut varje gång ni kommer till boendet så att kyrkan bara blir ”de som kommer med saker”. I Husby-Rekarne & Näshulta fördelas nu in samlade kläder enligt önske-listor som de asylsökande fyllt i.

• Kontinuitet och långsiktigt arbete är oerhört viktigt för både de som bor på asylboendet och för församlingens personal.

– Jesus uppmanar ju oss att ta hand om ”dessa mina minsta”. Vem är vår minsta? Det har jag ofta haft anledning att fråga mig de senaste åren, säger Karin Wibom, som är kyrkoherde i två sörmländska landsförsamlingar där det startats stora asylboenden.

Ekonomiska anslag från nationell nivå

Även Svenska kyrkan centralt har anslagit pengar till arbetet bland asylsökande och flyktingar. Sexton församlingar i Strängnäs stift fick redan 2015 ekonomiskt stöd till sitt arbete. En del av pengarna kommer från regeringen och fördelas av Svenska kyrkan.

komma med redan färdiginslagna paket. Det blev inte helt lyckat då män kunde få saker som var helt anpassade för kvinnor och tvärtom. Så i år köptes det in tvålar, strumpor, vantar, mjukisdjur med mera och så samlades vi i försam-lingshemmet två dagar innan julafton och slog in alla paket.

– Vi gjorde 360 julklappar som sedan distribuerades av personalen på boendet, säger Karin Wibom nöjt.

Och även om arbetet på flyktingboende ofta är tungt på grund av de svåra människöden hon möter så säger Karin Wibom att hon får sin belöning genom den oerhörda tacksamhet och glädje de asylsökande visar. Flera syrisk-ortodoxa familjer har också hittat en plats i kyrkan. En vuxen asylsökande har blivit konfirmerad och flera deltar i församlingarnas körer.

Nu kommer också församlingen att starta en flyktingkör där man ska lära ut sånger ur den svenska sångskatten.

– Vi tror att det kan vara en väg in i det svenska sam-hället. Vårt ansvar som kyrka här i området är ju också att berätta om Sverige. Att i Sverige respekterar vi varandra oavsett religion och kvinnor och barn är lika mycket värda som män. n

Birgitta Wrede, an-dre vice ord förande i stiftsstyrelsen.

Fotnot Stiftet rekryterar under våren en handläggare med fokus på flyktingfrågor och migration.

Hjälp flyktingarna! När människor flyr för sina liv ställer kyrkan upp. Strängnäs stift har bestämt att budgeten får överskridas med 750 000 kronor. TEXT KARIN REIBRING

10 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6

Det är mycket nu. Aldrig tidigare i histo-rien har så många asylsökande kommit till Sverige med hopp om att etablera ett nytt liv i trygghet. Samtidigt som många frivilliga har visat ett stort medmänskligt engagemang talas det om flyktingkris, bostadsbrist, nerbrända asylboenden samt beordrad övertid för Migrationsverkets anställda.

Hur behåller man livsmodet i denna turbulenta tid?

– Visst är det en kris för dem som flyr, säger Aram Barawe som själv kom till Sverige som flykting från krigets Irak på 1980-talet. Idag är han enhetschef på Migrationsverket i Sörmland, baserad i Flen.

– Det är en tragedi att så många männ-iskor söker sig till andra länder, det är ju inte många som frivilligt vill lämna sitt land. Sverige är bland de bättre länderna i världen när det gäller demokrati och trygg-het, det är något vi kan vara stolta över.

Att hopp är ett begrepp vars innebörd skil-jer sig beroende på perspektiv tycker

han blir särskilt tydligt i flykting-frågan. – De flesta asylsökande är väldigt glada över att de överhuvudtaget

har överlevt. Allt annat kommer i andra hand.

Att det finns de som reagerar negativt på att så många människor söker sig hit

har Aram viss förståelse för. – På sitt sätt är det naturligt. Vi var inte beredda. Hade det inte varit lika många som kom hit på en gång hade nog färre känt sig hotade och uttryckt sitt missnöje. Men att de som söker sig hit får känna att de inte är välkomna är en av de svåraste känslorna att hantera.

I rådande situation är Migrationsverkets uppdrag i första hand att se till att männi-skor får tak över huvudet och mat.

– Vårt fokus beror förstås på var i processen den asylsökande befinner sig. Människorna som kommit hit behö-ver stöd för att komma in i det svenska samhället, som information om hur sam-hället är uppbyggt, hur viktigt det är att lära sig språket, hur man söker jobb och kan få en skjuts in i föreningslivet. Alla får ju inte uppehållstillstånd men många behöver mycket mer stöd än det som vi på Migrationsverket kan ge. Tyvärr har vi ingen uppsökande verksamhet.

Möten med människor som har rest genom hela Europa för att finna sig en tryggare tillvaro är något som Cata rina Kvickström, handläggare på Migrationsverkets mottag-ningsenhet i Flen, har drygt 40 års erfa-renhet av. Trots det senaste årets extrema flyktingströmmar med allt vad det innebär tycker hon att det finns sätt att hantera situationen.

HoppSå håller du hoppets låga vid livStötta varandra.

Våga berätta även om motgångar.

Bejaka din nyfikenhet och ta del av andra människors livs-erfarenhet och kultur, det ger energi.

– Det finns ett stort behov av hjälp och ett påtagligt behov av att få hjälpa. Aram Barawe och Catarina Kvickström på Migrations- verket i Flen ser positivt framåt och välkomnar ännu fler att SE medmänniskan. TEXT KICKI LIND

är ett vitt begrepp

Ara

m B

araw

e

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 11

”Den svåraste känslan för dem att hantera är att inte känna sig välkommen.”

– Jag kan inte jämföra med någonting, jag har aldrig varit med om något liknande. Det är förvirrande för oss som jobbar och synd om dem som kommer hit. Vi har haft svårt att hinna med att ta emot alla på ett värdigt sätt. Samtidigt går människor un-der huden på en, det är ofrånkomligt.

Hur håller man då modet uppe? – Inom arbetsgruppen är det viktigt att

säga till varandra att man gör ett bra jobb. Vi peppar varandra och vi pratar väldigt mycket, både om det som är bra och om det som är svårt. Både Aram och Catarina berömmer Ler-bäcks församling som det berättades om i Portalen nr 1/2015, där kyrkan verkligen gör skillnad för flyktingar i stiftet genom att erbjuda mötesplatser som till exempel ett språkcafé. Vikten av att SE människor och att möta deras berättelser är kanske det både enklaste och viktigaste man kan göra som medmänniska.

– Det behöver inte vara så svårt egent-ligen, säger Aram. Generellt sett är svensk-ar försiktiga med relationer, men om jag kan visa att jag ser dig betyder det väldigt mycket för många.

Catarinas ledstjärna är ett råd som hon fick av sin egen mor en gång i tiden.

– Om du inte vet hur du ska göra i en situation så försök att tänka dig in i att det var du, hur skulle du själv vilja bli bemött

i en liknande situation?Hur ser du ut när du öppnar

dörren? Är du stressad och stram? Virrar blicken? Eller ler du varmt, presenterar dig och bekräftar den du möter? Är du närvarande?

Trots många och långa arbetspass känner hon hoppet glöda inom sig, både i det ensamkommande barnets återfören-ing med sin familj och i det faktum att så många välutbildade människor som kan bidra positivt till utvecklingen av vårt land kommer hit.

– Jag vill vara någon som människor kan minnas med gott mod. Att det finns så många möjligheter att hjälpa till tycker jag i sig är hoppfullt. Att ge av sin tid till andra människor är kanske det finaste man kan göra. n

Så kan du hjälpa människor på flykt• Bli god man till ett ensamkommande barn – kontakta kommunen.

• Bli kontaktperson till en familj eller till en enskild – kontakta kommunen.

• Starta en språkgrupp, kanske i din församling?

• Skänk kläder – kontakta frivillig- organisationer eller din församling.

• Ha inte för höga ambitioner – att göra något är bättre än inget.

Catarina Kvickströ

m

12 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6

– I september förra året kom en ny stor grupp flyktingar till Oxelösund. Ungefär 140 personer från Syrien, Irak och Somalia bor numera på det förre detta hotellet Ankaret som i dag blivit asylboende.

– Vi har en lång tradition av arbete med flyktingar och av samverkan med andra ak-törer i kommunen. Församlingen ingår i en samverkansgrupp där det också finns re-presentanter från kommunen, landstinget, Röda korset, SFI och asylboendet, berättar Åsa Sjölund, diakon i församlingen.

Tillsammans ordnar man språkträffar en gång i veckan.

– Ett 50-tal personer kommer varje gång till träffarna som leds av ett 15-tal frivilliga.

– Vi har också en nätverksträff som vi kallar Cafédralen. Den verksamheten har vuxit rejält.

Hur arbetar ni med integration i din församling?TEXT GUNNEL MAGNUSSON

FOTO MAGNUS ARONSON

– Här i Örebro har vi allaktivitetshu-set Tegelbruket som funnits i tre år nu. Tegelbruket är ett samverkansprojekt mel-lan bland annat Svenska kyrkan, KFUM och Sensus. Tegelbruket är en mötesplats för ungdomar mellan 16 och 25 år, och många ensamkommande flyktingbarn kommer hit.

– Vi vet att en positiv fritid är oerhört viktig för de här ungdomarna liksom möj-ligheten att få en personlig kontakt med våra volontärer. Många ensamkommande bor väldigt trångt. Här finns utrymme både att bara vara och umgås med andra och göra olika saker.

– Vi har ett gym med låga avgifter för att alla verkligen ska ha råd att använda det, vi har klättervägg och mycket annat. Dessutom har vi läxhjälp och språkcafé för de ensamkommande ungdomarna.

Åsa Sjölund, diakon, Oxelösunds församling

Ola Frideblad, projektledare Tegel-bruket, Mikaels församling i Örebro

5 röster om samverkan och integration

Så här gör vi

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 13

– Runt 90 nya asylsökande kom till Nynäshamn i september 2015. Många bor på Nicksta camping. I Nynäshamn finns även sedan december ett evakueringsbo-ende med runt 90 asylsökande.

– När den första stora omgången flyk-tingar kom i höstas blev det ett enormt engagemang i samhället. Två privatper-soner drog igång en klädinsamling och numer är det vi i församlingen som har ansvar för den.

Just nu är det stopp i klädinsamlandet.– Vi fick helt enkelt in så mycket att

vi tappade överblicken, vi måste göra en inventering för att se vad vi har och vad som kan fattas.

Församlingen i Nynäshamn samarbe-tar med frivilliga från Röda korset, Rädda barnen och ett par pensionärsföreningar på orten.

– I Askersunds kommun finns runt 1 000 asylsökande i centralorten och i vår för-samling bor runt 100 asylsökande, dels på ett asylboende, dels på ett kommunalt evakueringsboende.

– Församlingen ingår i ett litet asylnät-verk där vi samarbetar med Röda korset, kommunen och flera frikyrkor som finns i stan. Equmeniakyrkan i Askersund driver ett asylcafé som vi stöttar med frivilliga medhjälpare. Vi har valt att arbeta tillsam-mans i stället för att splittra oss.

– Församlingen har vidare ordnat en barnhörna på evakueringsboendet med lekmaterial, böcker och en klädbod i kyrkans lokaler dit de asylsökande är väl-komna.

– Barnen på asylboendet har bjudits in att delta i församlingens öppna förskola och det har varit väldigt lyckat.

– Det många församlingar upplever i dag är vardag för oss sedan över tio år efter-som Södertälje länge tagit emot många flyktingar. Det som ökat här i samband med den ökade invandringen under hös-ten är gruppen ensamkommande barn.

– Grundtanken i Södertälje är att sam-verka med de kyrkor och föreningar som finns.Vi vill verka i de strukturerna, vi tror det gör störst nytta. Inom nätverket arbe-tar vi med språkundervisning och famil-jefrågor.

–Vi försöker också med hjälp av lokala föreningar påverka kommunen när det gäller bostäder, det är hos dem kunskapen finns om hur behoven ser ut.

– Kyrkan har också bidragit till att utbilda 15 asylrådgivare som ger råd till asylsökande.

Titti Berg, församlingspedagog med ansvar för församlingens flyktingverksamhet, Nynäshamns församling

Helén Svensson, kyrkoherde, Askersunds församling

Håkan Sandvik, f d samordnare för flykting- och integrationsfrågor, Södertälje församling

14 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6

Tänk dig ett annorlunda samhällsbygge. En kultur

som inte främst kretsar kring produktivitet och ekonomisk

nytta utan istället lägger vikt vid mänsklig värme och mognad, där alla

människor utifrån sina personliga förutsätt-ningar tillåts att blomstra. Funktionshinder ur ett teo-

logiskt perspek tiv är något som diskuteras allt oftare. – Att tänka på skapelsen i ekologiska termer hjälper oss att få värdefulla

perspektiv på våra förutsättningar som människor, säger Hans Reinders som är professor emeritus i etik och kognitiv funktionsnedsättning vid Vrije Universiteit i Amsterdam.

– Som varelser skapade av Gud är människor precis som blommor. Ekologiskt sett är det ingen skillnad mellan blommor och ogräs. I näringsrik jord med rätt temperatur, fukt och lagom mycket sol så blomstrar varje planta. Det gäller alla människor, med eller utan funktionshinder, också.

LIVETen gåvaMåste fysisk eller psykisk funktionsnedsättning ses som en brist? Vad händer om vi förstår livet – med eller utan funktionshinder – som gåva?

TEXT KICKI LIND • FOTO MAGNUS ARONSON

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 15

Att se andra människors brister och begränsningar utan att se sina egna är ett uttryck för makt. Att dela med sig av sina egna brister och begränsningar är att bjuda in till gemenskap. Hans S. Reinders

LIVETEn heldag om andlighet och funktionsnedsättning

Örebro Missionsskola i samarbete med Strängnäs stift och Örebro pastorat an-ordnar en studiedag om andlighet och funktionsnedsättning torsdagen den 10 mars 2016. En heldag för alla som är intresserade av mänsklig utveckling, spe-cialundervisning, etik, filosofi och teologi.

Huvudföreläsare Hans S. Reinders, professor emeritus i etik och kognitiv funktionsnedsättning vid Vrije Universiteit i Amsterdam.

Övriga medverkande För information om övriga medverkande, se www.orebromissionsskola.se

Plats Örebro Missionsskola, Åstadalsvägen 2, Örebro

Kostnad 450 kr inklusive kaffe och lunch

Anmälan www.bilda.nu/webbanmalan senast 4 mars 2016

Hans Reinders hävdar att när vi använder termer som ”sjukdom” och ”fel” för att beskriva funktionshinder så utgår vi ifrån att funktionshindrades liv är beklagliga och skrämmande. Att tillvaron för människor med funktionshin-der ofta präglas av låga förväntningar från omvärlden leder till begränsade möjligheter att utforska var och ens potential, anser han. Och hur definierar man egentligen vad som är ett bra liv?

– Att mäta hur ”nöjda” människor är med sina liv är ett väldigt opålitligt och relativt sätt att mäta livskvalitet. Många säger sig vara nöjda helt enkelt för att de inte kan föreställa sig en annan sorts liv än just det som de lever. Det gäller människor med olika typer av funktionshinder och det gäller människor som på olika sätt stöttar dessa. Jag anser att ett bra liv är ett liv där varje individ får möjlighet att utforska och utveckla sin fulla potential i en miljö som främjar just personlig utveckling.

Hans Reinders menar att något av det viktigaste som alla människor behöver är vänner, att få känna sig sedd och ”utvald” som vän av någon el-ler några. Sedd som den man är, med allt vad det innebär av rädslor, sår och skönhet. När livet inte är enkelt kan vi stå ut med ganska mycket om vi har någon att berätta det för. Vi behöver alla få ta del av varandras liv, inte bara genom olika institutioner utan genom våra egna fria val.

– Vi måste sluta att se funktionshinder som en katastrof eller som ett stort problem som måste lösas så gott det går, sluta att ”tycka synd om”. Om vi fokuserar på att se människors gåvor istället för deras begränsningar kommer vi att upptäcka att det inte finns några ointressanta eller omöjliga människor. I själva verket handlar det om hur vi förhåller oss till – och om hur vi väljer att möta – varandra. n

16 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6

heter kyrkans ungdomsgård som Kumla församling öppnade i januari i år för ungdomar i årskurs sex och uppåt. Här finns allrum med kafé, rum för tv-spel och mysrum.

Texten skrevs av prästen Anders Lennarts-son, församlingsherde i Nikolai församling, Örebro. Han mejlade texten till biskop Johan och fick god respons. Därefter tillfrågade Anders kantorn i Glanshammars församling, Jenny Nordström, om hon kunde tänka sig att skriva en melodi. Anders och Jenny har jobbat tillsammans i Glanshammars för-samling. Sedan 2009 har de skrivit ett 40-tal sånger. Samarbetet har också bland annat resulterat i mässan ”Mässa i ny ton” som gjor-des som radiogudstjänst 2014.

Ny psalm

”Följ med och se” är biskop Johan Dalmans valspråk, hämtat ur Joh. 1:39. I sam-band med att biskopen i höstas besökte Örebro kontrakt skrevs en ny psalm* med utgångspunkt i biskop Johans valspråk. TEXT MARIA HELMÈR

Asylboendet en injektion för bygdenNär asylboendet startade i Stjärnhov på sensommaren 2015 blev det en injektion för hela bygden. Befolkningen ökade med näs-tan 25 procent och en enorm givarglädje visade sig. Café Gryt startades av Daga församling tack vare den goda uppslutningen och här möts både nyanlända och boende för en pratstund.

användarvänlig i både ord och ton

Paradiset

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 17

I det här numret av Portalen tipsar Jan Eckerdal, stiftsadjunkt för teologi och fortbildning, om en bok som hjälper läsaren att nyupptäcka betydelsen av de fyra mest centrala handlingarna i kyrkans liv.

Varför gå över ån efter vatten när man söker källor till andlig förnyelse? Det är grundtanken i den lilla boken Vara kristen (Libris 2015), skriven av den anglikanske, tidigare ärkebis-kopen Rowan Williams. Boken tar fasta på fy-ra av de mest centrala handlingarna i kyrkans liv och erbjuder kärnfulla och mycket intres-santa beskrivningar av vad de uttrycker.

De fyra handlingarna är dop, bibelläsning, nattvard och bön. Det handlar alltså om saker som redan med självklarhet sker i våra församlingar, men där vi kan – kanske just för att de är så självklara – tappa blicken för deras innehåll. Williams hjälper oss att nyupptäcka deras betydelse och pekar på sådana saker som att bibelläsning bygger på att kristna är ett folk som tror att Gud kan tala till oss. Eller att kyrkan runt nattvardsbordet är en gemenskap där alla är gäster som Jesus bjuder in. Vi är alla beroende av Guds gästfrihet.

Vara kristen är en påminnelse om den rikedom som finns i det som kyrkan i alla tider ägnat sig åt.

egen fördjupning

Läsning för

Biskop Johan Dalman utnämndes till överhovpredikant i november 2015

och ersatte då Lars-Göran Lönnermark. Samtidigt ut-sågs Karin Karlberg, kyrko-herde i Södertälje pastorat, till en av 22 extra ordinarie hovpredikanter.

I Knista församling pågår ett lyckat integrations- projekt där man lagar mat samtidigt som man pratar och lär om varandras kulturer. Ett 40-tal vuxna och barn har kommit på träffarna.

Mat & pratB

KA

RIN

KA

RLB

ER

G,

Då psalmen ”Följ med och se” var klar spelade Anders och Jenny in den på en mobil och mejlade biskop Johan som blev eld och lågor. Psalmen fastnade omedelbart hos Johan, som gick och sjöng på den i flera timmar!

På biskopens önskan uruppfördes sedan psal-men ett par veckor senare då han besökte Glanshammars-Edsbergs kontrakt.

Jenny berättar så här om psalmen: ”Rent musikaliskt tycker jag att musiken speglar Johan som person, så som jag upplever honom: glad, positiv och medryckande, men med djup och allvar på samma gång. Melodin kom till snabbt och Anders och jag skrev klart psalmen på en eftermiddag. Vi har hittat ett gott samarbete där vi kompletterar varandra och har väldigt lika tänk. Vi vill att våra sånger ska vara ”an-vändarvänliga” både vad gäller ord och ton. Man ska förstå det man sjunger och kunna relatera till texten. Melodin ska vara så enkel att man kan sjunga med relativt omgående.”

Portalen har nu den stora glädjen att med Anders Lennartssons och Jenny Nordströms tillstånd, publicera psalmen ”Följ med och se”. Vår förhoppning är att den kan komma till användning i våra församlingar i Strängnäs stift. Varsågoda! n

Här kan du lyssna på uruppförandet http://na.se/kulturnoje/kulturnojenyheter/1.3249107- webb-tv-biskopen-ska-kuppa-in-orebroarnas-psalm

Vill ni ha fler sånger av Jenny och Anders, gå in på www.psalmportalen.se

Fotnot En visa är egentligen inte en psalm rent formellt förrän den godkänts av psalmbokskommittén och kommit med i psalmboken – men vem vet, den kanske hamnar där så småningom.

Jenny Nordström och Anders Lennartsson som skrivit musik och text.

18 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6

I huvudet på Parsmo

Illustration Anders Parsmo

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 6 19

Omslag: George Farah och. Norma Ghashranian med döttrarna Sarah och Lea fick hoppet åter efter flykten från Syrien tack vare Svenska kyrkan och församlingarna Husby-Rekarne och Näshulta.

Foto Magnus Aronson

REDAKTÖR Cecilia Bengtsson www.ceciliabengtsson.se info@ceciliabengtsson.se 070-252 11 87

REDAKTIONSRÅD Pia Andersson Miriam Arrebäck Christer Björk Jan Eckerdal Maria Helmér Agneta Larsson Helena Niemonen

ADRESSÄNDRING Inger Andersson Månd–tors fm 0152-234 29 inger.andersson@svenskakyrkan.se

Kurser utbildningar

GRAFISK FORM Anneli Elfving www.solodesign.se

ADRESS Strängnäs stiftstidning Box 84, 645 22 Strängnäs

TELEFON 0152-234 00

HEMSIDA www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

STRÄNGNÄS STIFTSTIDNING Portalen kommer ut med 6 nummer per år och delas ut till anställda och förtroende-valda i Strängnäs stift.

Upplaga 4 800 exemplar

Utgivare Stiftsstyrelsen i Strängnäs stift

ANSVARIG UTGIVARE Johan Dalman

&Mars

Interreligiösa möten i mindre sammanhang 3/3Nätverksträff för dig som arbe-tar med interreligiösa möten. I Katrineholms församlingshem.

Kyrksam 7/3Grundkurs i Svenska kyrkans regis-ter. På Stiftsgården Stjärnholm.

KBOK 8–9/3Grundkurs i kyrkobokföring. På Stiftsgården Stjärnholm.

Orgelpedagogisk fördjupning 8–10/3Undervisningsmetoder på orgel för stiftets musiker. På Stiftsgården Stjärnholm.

KOB 10/3Grundkurs i KOB, kollekt- och betal-system. På Stiftsgården Stjärnholm.

Disability and Spirituality 10/3Om andlighet och funktionsnedsätt-ning. På Örebro Missionsskola.

Handledning för jourhavande präst 15/3Handledning för dig som arbetar i jourhavande prästs tre kanaler. I Örebro.

Påskfirande 24–27/3På Stiftsgården Stjärnholm.

AprilAdministrationsträffar 19/4 & 20/4Om regelverk och nyheter för expe-ditionsmedarbetare i Kumla och på Stiftsgården Stjärnholm.

MajEtt teologiskt rådslag i biskopsgården 11/5Om att vara kyrka i ett mångreligiöst lokalt sammanhang. i biskopsgården.

Barndag på Stjärnholm 12/5En festdag för församlingarnas för-skolegrupper med ledare.

Du är min vän! Barnkörläger 27–28/5För barn i åldern 6–12 år med sina ledare på Stiftsgården Stjärnholm.

JuniBarnledarutbildning 7–15/6 Uppsala, Stockholms och Strängnäs stift startar en processinriktad barnledar-utbildning i samarbete med Sigtuna folk-högskola. Utbildningen vänder sig till dig som saknar fackutbildning eller som saknar kyrklig inriktning på din utbild-ning och har en tjänst som riktar sig till barn 0–12 år.

Mer under 2016Barnledarutbildning 15–17/8Uppsala, Stockholms och Strängnäs stift startar en processinriktad barn-ledarutbildning i samarbete med Sigtuna folkhögskola. Utbildningen vänder sig till dig som saknar fackut-bildning eller som saknar kyrklig in-riktning på din utbildning och har en tjänst som riktar sig till barn 0–12 år.

2016 Behörighetsgivande kyrkoherdeutbildningTvå kurser genomförs med start 2016: en för dig som har en tjänst som komminister och en för dig som är arbetsledande komminister. I Sigtuna.

Följ med och se – stiftsfest 3/9I Strängnäs.

Läs om hur två präster och en kyrkorådsordförande tänker kring att hålla gudstjänst i nästa nummer av Portalen. Utkommer före påsk 2016.

Mer information finns på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

STI

FTS

FES

TEN

201

4. F

OTO

MA

GN

US

AR

ON

SO

N

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVID DEFINITIV EFTER SÄNDNING ÅTERSÄNDES TIDNINGEN MED

NYA ADRESSEN NOTERAD

POSTTIDNING B

Strängnäs stift, Box 84, 645 22 Strängnäs

www.svenskakyrkan.se/strangnasstiftinternwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Ma

rga

reta

Hjo

rth

79 å

r, pe

nsio

när,

tidig

are

diak

on i

bl a

Fru

stun

a fö

rsam

ling

BarndomsdrömmarJag hade två önskningar när jag var tio år: att åka till Vadstena och lära mig knyppla och att åka till den helige Franciscus i Assisi. Drömmen om Vadstena och knypplingen uppfyllde jag relativt snabbt, dessutom var min första man från Vadstena. Den om Assisi dröjde ända till slutet av mitt arbetsliv, det blev en oförglömlig upplevelse.

Handarbetet och jagJag är arbetsterapeut i grunden och var med och startade Bikupan 1995. Hela mitt liv har jag hand-arbetat . När jag bodde i villa hade jag sex vävstolar, nu har jag endast en uppe. Är jag sorgsen väver jag, färgerna och bilderna gör mig glad. Är jag stressad knypplar jag och målar ikon. Allt lika välgörande.

Mitt jobbSom diakon är man vigd för livet och när det finns anledning finns jag till för den som behö-ver. Känns bra att fortfarande känna sig som en resurs. Min kraft hämtar jag i kyrkans verksamhet. I bön och i gudstjänst. Ensam och i gemenskap.

Bästa årstidenVintern är mest kall och hal och jag åker inte skidor. Då är det skönare med vår, sommar och höst. Nu när jag ska byta lägenhet kommer jag

få otroligt vacker utsikt över Gnestasjön, jag ser fram emot att följa årstiderna även från fönstret.

FavoritblommaJag tycker mycket om blommor. Favoriten är nog den blåsippa jag fick som är rosa. Den står plante-rad utanför mitt fönster men jag ska knycka med mig den när jag flyttar tvärsöver gården.

Min familjNär vi vid enstaka tillfällen lyckas samla alla i min familj är vi 49 personer inklusive barn, särkull-barn, äkta hälfter, barnbarn och barnbarnsbarn. Känner mig rik när jag tänker på det.

Tankar om livetJag har haft det tufft en tid. Min man Anders gick bort 2014, vi fick 35 fina år tillsammans. Länge kände jag mig halv, men den tryckande sorgen har inte längre samma grepp om mig. Det är skönt.

Det här är hopp för migHopp för mig är att känna att det som är svårt blir bättre. Satt precis vid en väns dödsbädd. Även i en sådan tung situation finns det hopp – hoppet om ett bättre liv efter detta. Heliga Birgittas bön kommer ofta till mig: ”Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den.”

– Oavsett om jag knypplar, väver eller stickar tycker jag om att göra det ihop med andra. Vävning håller jag dessutom kurs i.

Margareta Hjorth, tidigare diakon i bland annat Frustuna församling.