Rapport 2005:47 R

Perspektiv på hållbar utvecklingErfarenheter från högskola och näringsliv

Högskoleverket • Luntmakargatan 13 • Box 7851, 103 99 Stockholmtfn 08-563 085 00 • fax 08-563 085 50 • e-post hsv@hsv.se • www.hsv.se

Hållbar utveckling

Utgiven av Högskoleverket 2004Högskoleverkets rapportserie 2004:47 RISSN 1400-948XInnehåll: Kontakt: Högskoleverket, utredningsavdelningen, Åsa Rurling

Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelningTryck: Tryckeri, Ort, oktober 2005

Tryckt på miljömärkt papper

Innehåll

Förord 5

Inledning 7Håkan Forsberg & Åsa RurlingVarför en skrift om hållbar utveckling? 7Begreppet ”hållbar utveckling” 7Hållbar utveckling under två decennier 8Några gemensamma erfarenheter och iakttagelser i artiklarna 9Presentation av författarna 10

Hållbar utveckling – vad är det egentligen? Varför är det viktigt? 13Lennart OlssonVad är hållbar utveckling? 14Hur kan vi se på relationen mellan de tre ”benen” inom hållbar utveckling? 15Vad är målet för en hållbar utveckling? 16Hållbar utveckling eller bara utveckling? 16Vad är det som hindrar den högre utbildningen från att ta utmaningen på allvar? 18Vilken målsättning bör ett universitet ha i denna fråga? 18Vad bör göras? Vilken roll spelar rektorn och universitetsledningen? 19Några erfarenheter från mitt eget arbete 20Seven Challenges for Social Science 21Några råd till en universitetsledning 23

Destination hållbar utveckling – hållplats Göteborg 25Helene BergstenSamarbete mellan Chalmers och Göteborgs universitet 25Hållbar utveckling – en definitionsfråga och en resa 27Ledarskapets roll 28GMV som neutral plattform 30Instrument 31Intresseförskjutning mot beteende, ekonomi och strukturer 34Staten och kapitalet 35Kompetens 35Lärdomar 35Fem rekommendationer 36

Cemus – ett unikt exempel på lärande för hållbar utveckling 37Matilda Hald & Hanna WetterstrandHållbar utveckling och lärande 37Hur Cemus kom till 38Cemus arbete för hållbar utveckling 40Cemus organisation och kompetensbehov 43Styrkor med Cemus sätt att bedriva utbildning för hållbar utveckling … 44… och svagheter 45Avslutande rekommendationer till universitetsledningar 46

Näringslivets roll i arbetet med hållbar utveckling 49Magnus EnellInledning 49Lite historia 50Vad innebär hållbar utveckling för näringslivet? 50Varför ska näringslivet arbeta med hållbar utveckling? 52Hur arbetar näringslivet med hållbar utveckling? 53Organisationer inom näringslivet 56Högskolans roll i utbildning inom hållbar utveckling 57Rekommendationer 58

De små stegens tyranni 61Staffan SöderbergBehovet av väckarklockor och definitioner 61Från Agenda 21 till Aktion 21 63Intressenter och dialoger 65Rekommendationer 67Slutligen 69

5

Förord

Att framtiden måste formas med utgångspunkt i tankarna bakom håll-bar utveckling kan nog alla vara överens om. Men vad kan det innebära att arbeta för hållbar utveckling för den som leder en stor organisation? Den frågan har varit vägledande för författarna till denna skrift. Förfat-tarna kommer från olika delar av samhället. Det är studenter, lärare vid universitet och personer som har stor erfarenhet av att arbeta med hållbar utveckling i stora svenska företag. Tanken är att stimulera ledningarna för lärosätena att inleda eller vidareutveckla arbetet för hållbar utveckling genom att ta tillvara gjorda erfarenheter.

Sigbrit FrankeUniversitetskansler

7

InledningHåkan Forsberg & Åsa Rurling

Varför en skrift om hållbar utveckling? Hållbar utveckling är i högsta grad ett aktuellt område. Inte minst i arbe-tet med denna skrift har det blivit tydligt att studenter och arbetsliv frågar efter både utbildning om och personer som är utbildade inom hållbar ut-veckling. Behovet av kunskaper och kompetens för att hantera komplexa och mångvetenskapliga frågor växer i takt med arbetet för hållbar utveck-ling. Forskning och utbildning har här en central roll att fylla. Det är vik-tigt att lärosätena är med och driver utvecklingen framåt.

Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik och ska genomsyra alla politikområden. Ett förslag om att det ska föras in i högskolelagen har nyligen presenterats. Högskoleverket anser att det är fel att hållbar utveckling skrivs in i lagen. Ett skäl är att det är svårt att följa upp ett sådant lagkrav. Däremot är det viktigt att hållbar utveckling främjas och stimuleras och det är i ljuset av det som den här skriften ska ses. Det finns ett behov av att konkretisera begreppet för att det ska kunna leda till resultat.

Den här skriften vänder sig till ledningarna för universiteten och hög-skolorna i Sverige, men även till andra vid universiteten och högskolorna som är intresserade av att utveckla sitt arbete för hållbar utveckling. Led-ningsperspektivet står i förgrunden för skriften. Vi har valt författare med olika erfarenheter och bakgrund samt från olika typer av organisationer för att visa på den variation av arbete för hållbar utveckling som finns. Vår förhoppning är att de olika bidragen ska stimulera till och ge underlag för en diskussion om hållbar utveckling vid lärosätena.

Vägledande för oss har varit insikten om att ett fördjupat och vidgat arbete för hållbar utveckling vilar på ett engagerat stöd från lärosätenas ledningar. Vi vet att det finns en bred och djup kunskap om hållbar ut-veckling vid universiteten och högskolorna. På olika ställen finns även en utvecklad undervisning om hållbar utveckling.

8

Begreppet ”hållbar utveckling””Hållbar utveckling” kan definieras på många olika sätt. En definition som ofta används i officiella sammanhang är den som Brundtlandkommissio-nen myntade 987 – en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. En tydlig linje i hållbar utveckling är individens delaktighet och ansvar. Den bärande principen är att ekonomiska, sociala och miljömäs-siga förhållanden och processer är integrerade och att hållbar utveckling därmed blir ett verktyg för att hålla samman de olika perspektiven. Det globala perspektivet är samtidigt en naturlig del.

I skriften utgår författarna från olika definitioner av begreppet. Det gör att begreppet kan verka abstrakt, men det ger också möjligheter. I en bred och mångsidig definition finns utrymme för olika inriktningar och aktivi-teter, men de bärande principerna är desamma. Vår förhoppning är att ni när ni läser dessa artiklar ska hitta en värdefull grund och inspiration för det fortsatta arbetet på det egna lärosätet. Det kan handla om att börja definiera begreppet, att ha stöd för att initiera en diskussion kring hållbar utveckling inom lärosätet eller att utveckla en policy för området. Allt beroende på var i processen ni befinner er i dag. Vissa aspekter av hållbar utveckling arbetar lärosätena med redan i dag. Utmaningen för lärosätena blir att på ett tydligt sätt visa hur detta ingår i ett medvetet arbete för en hållbar utveckling, att definiera detta för sig själv och göra tydligt för an-dra hur denna medvetna strategi ser ut.

Hållbar utveckling under två decennierHållbar utveckling har kommit att genomsyra en mängd diskussioner och politikområden. Vi reagerar olika på detta begrepp. Somliga rycker på axlarna och avfärdar det som ett politiskt modeord. Vissa reagerar med irritation och betraktar begreppet som begränsande eller bakåtsträvande, medan andra talar med glöd om vikten av att tänka globalt och långsik-tigt.

EU och den svenska regeringen har tagit detta begrepp till sig. I det nya EU-fördraget har hållbar utveckling lyfts fram till en mera framskjuten plats än i det tidigare Nicefördraget. Redan i första delens tredje paragraf kan vi läsa:

Unionen skall verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med

9

hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den skall främja veten-skapliga och tekniska framsteg.

Den svenska regeringen uttrycker sin syn på hållbar utveckling på föl-jande sätt:

Fyra strategiska framtidsfrågor kommer att stå i fokus för regeringens politik för hållbar utveckling under mandatperioden:• Miljödriven tillväxt och välfärd • En god hälsa – framtidens viktigaste resurs • En samlad politik för hållbart samhällsbyggande • Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande samhälle

Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik och ska därför integreras i alla politikområden.

Vidare har Svenskt Näringsliv ”hållbar tillväxt” som ett nyckelord i sitt övergripande arbete gentemot medlemsföretagen och samhället.

I budgetpropositionen 2006 (prop. 2005/06:) föreslår regeringen att det i högskolelagen ska införas en bestämmelse om att högskolorna i sin verksamhet ska främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, eko-nomisk och social välfärd och rättvisa.

Begreppet ”hållbar utveckling” är numera relativt väl förankrat i det po-litiska systemet och näringslivet, och det är därför naturligt att även högre utbildning och forskning bygger sin verksamhet på denna grund.

Hållbar utveckling kan inte enbart lagstiftas fram. Framförallt måste vi se det som en gradvis förändring av våra grundläggande värderingar och normer. Lagstiftning och andra styrmedel måste stödja detta, men utan en stark värdegrund förblir dessa medel ineffektiva. Utbildning på alla nivåer spelar en avgörande roll i arbetet med att förändra värderingar.

Några gemensamma erfarenheter och iakttagelser i artiklarnaFörfattarna beskriver i sina artiklar vad som har varit utmärkande för ar-betet med hållbar utveckling inom sina respektive organisationer. De ger också ett antal rekommendationer, eller personliga reflektioner, kring vad de anser som viktigt för arbetet med hållbar utveckling. Redan här kan

10

det vara av värde att lyfta fram några av författarnas gemensamma erfa-renheter och iakttagelser för lärosätenas fortsatta arbete. • Förståelse för hållbar utveckling kräver helhetssyn, vilket i sin tur

kräver tvärvetenskapliga angreppssätt och samverkan över disciplin-gränser som ett komplement till specialiserad och ämnesspecifik un-dervisning. Det är viktigt att begreppets innebörd och värdegrund diskuteras och kritiskt granskas bland lärare och studenter.

• Arbetet med hållbar utveckling bör bedrivas/växa fram såväl underi-från som ovanifrån. Ledningen för lärosätet har en viktig roll att spela både i att ge stöd till individer och verksamheter som arbetar med hållbar utveckling och genom att själva driva frågorna.

• Studenternas intresse och erfarenheter kring hållbar utveckling bör ges utrymme och tas till vara.

• Varje student bör konfronteras med dessa frågor någon gång under sin utbildning. Obligatoriska moment om hållbar utveckling bör därför införas på samtliga utbildningar. Här behövs också ett samarbete med näringslivet och offentlig sektor, t.ex. genom att utbildningarna tar in föreläsare därifrån.

• Att arbeta med hållbar utveckling ger goda effekter på verksamheten och är ett effektivt sätt att driva förnyelsearbete på.

Presentation av författarnaHelene Bergsten

Helene är sedan 999 koordinator vid Göteborgs MiljöVetenskapliga cen-trum (GMV) som är gemensamt för Chalmers och Göteborgs universitet. Intern och extern samverkan inom områdena miljö och hållbar utveck-ling är tyngdpunkten i arbetet. Innan Helene började vid GMV arbetade hon som forskare vid Göteborgs universitet inom det geovetenskapliga området. Helene är fil.dr i geologi vid Göteborgs universitet och docent i oceanografi.

Magnus Enell

Magnus arbetade under perioden 995–2003 på ITT Flygt, först som mil-jöchef och därefter som koncernens chef för hållbar utveckling. I dag har Magnus ett eget företag – Enell Sustainable Business AB – med fokus på näringslivets arbete inom området hållbar utveckling. Magnus har i grunden en doktorsexamen i limnologi och innehar sedan hösten 2004 en adjungerad professur vid International Institute for Industrial Environme-

11

ntal Economics (IIIEE) vid Lunds universitet. Magnus föreläser regelbun-det på svenska och utländska universitet och högskolor med inriktning på ”Näringslivets arbete med hållbar utveckling”.

Håkan Forsberg

Håkan är chef för utredningsavdelningen vid Högskoleverket. Håkan satt med som ledamot i kommittén Utbildning för hållbar utveckling.

Matilda Hald

Matilda har en magisterexamen i utvecklingsstudier och freds- och kon-fliktkunskap, samt en kandidatexamen i engelska. Hon arbetar sedan 2002 vid Centrum för miljö- och utvecklingsstudier i Uppsala (Cemus), som kursledare för olika grundutbildningskurser inom miljö- och utvecklings-området. Sedan ett år tillbaka föreläser hon också om hållbar utveckling och lärande på lärarutbildningen vid Uppsala universitet.

Lennart Olsson

Lennart är föreståndare för Lund University Centre for Sustainability Stu-dies (LUCSUS), ett fakultetsoberoende centrum för forskning och utbild-ning. Fokus för verksamheten vid LUCSUS är gränsytorna mellan veten-skap och politik samt mellan natur- och samhällsvetenskaper. Lennart är professor i naturgeografi med speciellt intresse för den politiska processen kring klimatförändringar med hänsyn till u-länders situation.

Åsa Rurling

Åsa arbetar som utredare vid Högskoleverket. Hon jobbar bl.a. med frågor som rör utbildning för hållbar utveckling.

Staffan Söderberg

Staffan har magisterexamen i biologi med inriktning på naturvård, samt en masterutbildning i humanekologi. Han arbetar sedan 997 inom det internationella byggföretaget Skanska där han sedan två år tillbaka är håll-barhetschef vid koncernens huvudkontor. Han är i egenskap av ordförande för den svenska tekniska kommittén verksam i arbetet med ISO 26000 Socialt ansvarstagande.

Hanna Wetterstrand

Hanna har en examen som agronom med inriktning mot miljö- och ut-vecklingsekonomi. Hon arbetar sedan 2002 vid Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Cemus) i Uppsala, som kursledare för olika grundut-

12

bildningskurser inom miljö- och utvecklingsområdet. Hon föreläser även vid Uppsala universitets lärarutbildning, och har arbetat som projektledare för ett SIDA-finansierat utvecklingssamarbetsprojekt i Makedonien för Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

13

Hållbar utveckling – vad är det egentligen? Varför är det viktigt?

Lennart Olsson

Debatten om hållbar utveckling har pågått de senaste två decennierna. Allt fler aktörer har dragits in i debatten, och samtidigt som den har vidgats ämnesmässigt har den förflackats genom att den viktiga kärnfrågan, huru-vida det finns hårda begränsningar för samhällets utveckling eller ej, ofta kommit bort. Tanken om att tillväxt skapar förutsättningar för att lösa alla miljö- och resursproblem har etsat sig fast i den politiska retoriken. Det som var en av grundbultarna i Agenda 2 vad gäller införandet av hållbar utveckling, lokalt förankrat arbete, kan ibland ses som ett hot mot själva målet för hållbar utveckling, nämligen att skydda livsuppehållande globala ekologiska system såsom atmosfär, vatten, jord och biologisk mångfald för att inte äventyra framtida generationers möjligheter till utveckling. Detta beror i stor utsträckning på den separation av produktion och konsumtion som är effekten av en ökad globalisering. Hur många svenskar skulle ac-ceptera att det fanns en skofabrik i kommunen som i och för sig producerar billiga skor men som gör det med hjälp av anställda som är minderåriga, får usel lön, arbetar 2–4 timmar per dygn, sju dagar i veckan, förvägras skolgång och där fabriken dessutom släpper ut giftigt avlopp så att man inte kan bada i den närliggande havsviken? Om nu hållbar utveckling ska införas som en generell värdegrund i högre utbildning och forskning är det viktigt att föra en djuplodande debatt om vad hållbar utveckling verkligen innebär för alla länder och för alla människor.

Globalisering i vid bemärkelse har resulterat i en positiv utveckling i många avseenden i form av ökat utbyte över nationsgränser, demokra-tisering i en rad länder, ekonomisk och social utveckling i framförallt Ost- och Sydostasien, internationella förhandlingslösningar (t.ex. Mont-realprotokollet för att minska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen) och avspänning. Men globalisering innebär inte enbart rättigheter utan också skyldigheter. Dessa skyldigheter kommer ofta i skymundan när vi talar om fördelarna. Vi har till exempel en extremt fri rörlighet för kapital, ganska stor rörlighet för produkter men extremt låg (och minskande) rörlighet för människor, utom möjligtvis för vissa välutbildade grupper, i världen. Det

14

finns en viktig etisk dimension i hållbar utveckling som handlar om rätt-visa, rättigheter och skyldigheter mellan grupper, länder och generationer. Denna debatt måste hållas levande vid universitet och högskolor.

Jag ska i detta kapitel ge min egen bild av hur jag anser att man kan förhålla sig till hållbar utveckling inom högre utbildning och forskning. Det är viktigt att poängtera att begreppet är normativt, svårdefinierat och dessutom ofta använt av olika grupper för att främja sina särintressen. I kapitlet ställer jag ett antal frågor i syfte att klargöra min egen normativa hållning. Sedan följer några av mina egna erfarenheter från arbete med dessa frågor vid Lunds universitet och till sist vill jag försöka förmedla några goda råd som jag hoppas kan vara användbara om man vill förbättra förutsättningarna för utbildning och forskning om hållbar utveckling på universitet och högskolor.

Vad är hållbar utveckling? Det finns redan över hundra definitioner av hållbar utveckling och jag ska inte belasta läsaren med fler. Men jag vill redogöra för vad jag lägger in i begreppet innan vi fortsätter.

Den innebörd som oftast läggs i begreppet motsvaras av en utveckling där den nuvarande generationen tillfredsställer sina behov utan att även-tyra kommande generationers möjligheter att göra detsamma. Vad detta egentligen betyder är nästan omöjligt att säga och ännu svårare att nå konsensus kring. Det öppnar därmed för en rad motstridiga önskningar. Definitionen lägger tyngdpunkten på våra behov (observera att på engel-ska kallas det ”needs”, vilket inte helt motsvarar vårt ord ”behov”). Vilka är då dessa? Behov är också en svår fråga att finna konsensus kring, även om det finns en miniminivå som vi kan kalla för fundamentala mänskliga behov, såsom tillräckligt med mat och vatten, skydd mot väder och vind, skydd mot våld och sjukdomar, tillgång till utbildning, hyfsat arbete till en hyfsad lön, rättvisa samt vänner.

En bättre innebörd hos begreppet hållbar utveckling anser jag kom-mer från arbetet med FN:s millenniedeklaration1 (Kates et al. 200), och som innebär att vi måste se till att dessa fundamentala mänskliga behov (engelska ”needs”) kan tillfredsställas för alla människor utan att skada planetens livsuppehållande system. Detta synsätt (snarare än ”definition”)

1. Annan, K.A.: We, the Peoples: The Role of the United Nations in the 21st Century, FN, New York 2000

15

gör det lättare att konkretisera vad som menas med begreppet och där-med också lättare att formulera konkreta åtgärder för att uppnå målet för en hållbar utveckling. Med livsuppehållande system avses fyra livsviktiga förutsättningar för all existens: atmosfären, vattnets kretslopp, jord samt den biologiska mångfalden.

Hur kan vi se på relationen mellan de tre ”benen” inom hållbar utveckling?Om vi definierar tre olika delsystem, det ekonomiska, det sociala och det ekologiska (bestående av de fyra livsuppehållande systemen) så ser jag de-ras inbördes förhållanden som följer.

Det ekonomiska systemet handlar om utbyte av varor och tjänster mel-lan individer, företag, organisationer och länder. Pengar är den grundläg-gande enheten som vi mäter och studerar dessa utbyten med. Det eko-nomiska systemet är emellertid inbäddat i och underordnat det sociala systemet som innehåller relationer mellan individer och samhällen samt vilar på värderingar, normer och lagar. Det finns också ett omfattande regelverk som skyddar det sociala systemet mot t.ex. intrång från det eko-nomiska systemet. Yttrandefriheten, mötesfriheten och rättigheten att i allmänna val påverka styret av vårt samhälle är skyddade av grundlagen. Det är oss helt främmande att sätta ett pris på yttrandefriheten. De eko-nomiska och sociala systemen är i sin tur inbäddade i och underordnade det ekologiska systemets fyra livsuppehållande system. Men när det gäller det ekologiska systemet så finns det ingen grundlag som garanterar dess fortlevnad. Det är hela tiden en balansgång mellan ekonomisk nytta och ekologisk skada. Till och med i de speciella lagar och regler som ska skydda det ekologiska systemet finns inbyggt klausuler om att man ska göra eko-nomiska avvägningar i händelse av konflikt mellan ekonomisk och eko-logisk nytta. Här har vi alltså ett dilemma som borde vara en viktig fråga för vetenskapen att utforska nämligen hur relationerna mellan de olika delsystemen ser ut och att utarbeta riktlinjer och regler för hur konflikter mellan systemen ska minimeras. Sådan forskning kan inte bedrivas iso-lerat inom universitet och högskolor utan kräver en mycket bredare bas i vilken de normativa utgångspunkterna från många olika intressenter vägs samman. Dessa frågeställningar utgör kärnan i det som numera brukar benämnas ”sustainability science”2.

2. Läs mera om ”sustainability science” på denna webbsida: http://sustsci.harvard.edu/

16

Vad är målet för en hållbar utveckling? I en utmärkt analys av begreppet hållbar utveckling jämför Kates (Kates et al. 2005) hur man resonerar i olika policyprogram, som i sin tur byg-ger på mycket omfattande litteratursammanställningar, vad gäller målet för hållbar utveckling. Bland dessa program finns bl.a. tre studier av hur en radikal hållbarhetsövergång (”sustainability transition”) skulle kunna ske i tre olika tidsperspektiv: ett kort (205) som är FN:s millenniemål3, ett medellångt (två generationer, 2050) som är Sustainability Transition Program4 och ett långt tidsperspektiv (längre än 2050) som är The Great Transition5. Dessutom innehåller den en analys av tolv initiativ för att mäta hållbar utveckling genom olika indikatorer.

Dessa initiativ kommer från ett vitt spektrum av organisationer, bl.a. ve-tenskapliga (t.ex. Stockholm Environment Institute och Tellus Institute), frivilligorganisationer (t.ex. Redefining Progress), FN (t.ex. Kommissio-nen för hållbar utveckling), industrin (t.ex. Global Reporting Initiative) och internationella lobbyister (t.ex. Världsekonomiskt forum).

Trots den enorma bredden i ansatser och normativa utgångspunkter finns det en förbluffande enighet kring ett antal principer och värden som i stor utsträckning överensstämmer med Brundtlandkommissionens ur-sprungliga andemening – att tillfredsställa grundläggande behov för alla nu och i framtiden utan att skada livsuppehållande system. Den intres-santa slutsatsen som Kates drar av sin analys är att det fina med begreppet hållbar utveckling är just att det inte låter sig definieras i strikt mening. På det viset blir begreppet öppet och utgör en dynamisk mötesplats mellan tre progressiva krafter som alla respekterar de grundläggande värdena från Brundtlandkommissionen, nämligen de som främst bryr sig om natur och miljö, de som främst bryr sig om ekonomisk utveckling och fattigdomsbe-kämpning samt de som främst bryr sig om en god social utveckling. Men det finns också en inbördes strid mellan dessa då satsning på den ena kan äventyra den andra.

Hållbar utveckling eller bara utveckling?Vad är skillnaden mellan hållbar utveckling och begreppet utveckling i betydelsen hur fattiga länder ska utvecklas och bli rikare? Utvecklings-

3. FN:s millenniemål: http://www.un.org/millenniumgoals/

4. Sustainability Transition Program of the US National Council for Research: http://www.nap.edu/books/0309067839/html/

5. The Global Scenario Group: http://www.gsg.org/

17

debatten anses ofta ha sitt officiella ursprung i USA:s president Trumans installationstal 949, ur vilket följande citat är hämtat:

We must embark on a bold new program from making the benefits of our scien-tific advances and industrial progress available for the improvement and growth of underdeveloped areas. The old imperialism – exploitation for foreign profit – has no place in our plans. What we envision is a program of development ba-sed on the concepts of democratic fair dealing.

Under hela efterkrigstiden har utvecklingsteorier och utveckling i form av biståndsprojekt sysslat med hur fattiga länder och befolkningsgrupper ska kunna moderniseras för att öka den allmänna välfärden. I begreppet hållbar utveckling finns några principiella skillnader gentemot det gängse utvecklingsbegreppet. Medan utvecklingsdiskursen har fokuserat på de fattiga länderna och deras problem, handlar hållbar utveckling lika mycket om de rika ländernas fortsatta samhällsförändring. Vidare är relationen mellan rika och fattiga länder avgörande inom ramen för hållbar utveck-ling – och här ligger en av de mest kontroversiella och svåra frågorna. Det handlar t.ex. om frågor som: Måste de rika länderna avstå något för att fattiga länder ska kunna utvecklas? Finns det något slags global rättvisa som vi måste förhålla oss till? Finns det någon ”allas rätt till utveckling” och, i så fall, finns det några skyldigheter förknippade med denna rätt? Några bra exempel på sådana konfliktområden är utfiskningen av världs-haven och klimatproblemet.

Om det finns en övre gräns för hur mycket haven kan beskattas för fis-keri och vi samtidigt erkänner fattiga länders rätt till fiskevatten måste det innebära att de rika länderna reducerar sin beskattning av fisket i haven.

Om det finns en övre gräns för hur mycket växthusgaser som atmosfären tål och vi samtidigt erkänner fattiga länders rätt till industrialisering och utveckling måste det innebära att de rika länderna minskar sina utsläpp.

Denna aspekt kommer sällan fram i politisk retorik eller i näringslivets retorik kring hållbar utveckling.

18

Vad är det som hindrar den högre utbildningen från att ta utmaningen på allvar?Hållbar utveckling ur ett utbildningsperspektiv kräver såväl specialisering som helhetssyn. Den nuvarande utbildningen är dock nästan uteslutande inriktad på specialisering. Den urgamla uppdelningen i samhällsveten-skaper (i detta inkluderar jag här även humaniora, juridik och ekonomi) och naturvetenskaper (i detta inkluderar jag här även medicin) må vara praktisk utifrån strikt inomvetenskapliga utgångspunkter, men är förö-dande för utbildning om hållbar utveckling. Jag ser tre huvudproblem för forskningen och den högre utbildningen när det gäller att uppfylla den föreslagna ändringen av högskolelagen. Dessa tre problem är följande.

Kategorisering av kunskap

Finns det någon akademisk disciplin som kan göra anspråk på att verk-ligen finna lösningen på ett enda problem i verkligheten? Sannolikt inte. Uppdelningen i ämnen är samtidigt nödvändigt för att förenkla och där-med underlätta den vetenskapliga analysen men den får inte ske på be-kostnad av en fullständig avsaknad av lateralt tänkande över ämnes- och fakultetsgränserna.

Atomisering kunskap

Vetenskapen präglas mycket av en ständig specialisering. Vi kan se det som ett gigantiskt pussel där bitarna blir allt fler och allt mindre. Problemet är att det blir allt svårare att lägga pusslet. För att undvika fragmentisering måste vi utbilda såväl personer som tillverkar pusselbitar som personer som kan lägga pusslet.

Isolering från övriga delar av samhället

Det finns en spänning mellan forskningens frihet å ena sidan och samhäl-lets krav på att forskningen ska vara nyttig å andra sidan. Denna spän-ning växer sig allt starkare i takt med en ökad konkurrens om ekonomiska resurser.

Vilken målsättning bör ett universitet ha i denna fråga?Målet kan inte enbart vara att alla studenter ska läsa en specialkurs i håll-bar utveckling eller att det ska inrättas speciella utbildningar i hållbar ut-

19

veckling. Jag anser att målet måste vara att alla ämnen, på olika och för dem själva relevanta sätt, måste skaffa sig ett förhållningssätt till hållbar utveckling. Detta innebär givetvis inte att varje föreläsning i matematik eller grammatik måste innehålla hållbar utveckling. Men varje student bör någon gång under sin tre- till fyraåriga utbildning konfronteras med frågeställningarna om vad hållbar utveckling innebär. Härvidlag är atti-tydmål lika viktiga som kunskapsmål.

Vad bör göras? Vilken roll spelar rektorn och universitetsledningen?Universitetsledningens roll är avgörande för att uppfylla den föreslagna ändringen av högskolelagen, inte genom ett omfattande eller tidsödande arbete med dessa frågor utan genom att i den dagliga verksamheten visa att detta är viktigt. Detta ger ett betydelsefullt, för att inte säga nödvändigt, stöd åt alla de som intresserar sig för dessa frågor och det stimulerar även studenter att diskutera frågeställningar som kanske inte självklart kommer upp i ett specialiserat utbildningsprogram. Begreppet hållbar utveckling innebär en visionär syn på framtiden och visst ska väl högre utbildning och vetenskap vara just visionär?

Arbetet med en ny policy för miljö- och hållbar utveckling vid Lunds universitet är ett bra exempel på rektorns roll. Lunds universitet är i slut-skedet av att införa en ny policy för miljö- och hållbar utveckling6. Den som ska ersättas är en mycket konventionell policy, inspirerad av den typ av miljöpolicy som industrin i stor utsträckning anammat, med åtgärder och mål för universitets verksamhet när det gäller t.ex. energi- och pap-persförbrukning, transporter, sophantering och hantering av farliga kemi-kalier. Policyn saknade helt åtgärder för universitetets i särklass viktigaste påverkan på miljö och samhälle – det vill säga genom sin utbildning och forskning. Man föreslår att den nya policyn kompletteras med ett ambiti-öst program för att skapa förändringar inom undervisning och forskning i syfte att leva upp till den nya högskolelagen, dvs. att bidra till en hållbar utveckling. Detta program innehåller dock inte några konkreta åtgärder och mål de första åren utan bygger helt och hållet på en process med dia-loger som ska initieras och stimuleras av rektorn. En inspirationsgrupp under ledning av rektorn ska bildas och denna ska aktivt driva en dialog 6. Arbetet med att utforma den nya policyn har pågått under ungefär ett år. För-

slaget är i skrivande stund ute på remiss hos samtliga institutioner och hos fa-kultetsledningarna. Man förväntas anta den nya policyn under hösten 2005 för att den ska kunna träda i kraft i januari 2006.

20

med ämnes- och utbildningsföreträdare för att på så sätt utarbeta förslag till konkreta åtgärder och mål. Tanken är att dessa åtgärder och mål på detta vis ska bli väl förankrade och relevanta för de olika verksamheterna. Det långsiktiga målet är att all utbildning ska förhålla sig, på ett ämnesre-levant sätt, till kravet på att den högre utbildningen ska bidra till en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling.

Några erfarenheter från mitt eget arbeteI januari 2000 startade Miljövetenskapligt centrum vid Lunds universi-tet (MICLU). Uppdraget var ganska vagt formulerat vilket gav styrelsen och föreståndaren stor frihet att ta de initiativ som bedömdes vara mest intressanta och lovande. MICLU inrättades av rektor för att främja fakul-tetsövergripande initiativ men var administrativt placerat under natur-vetenskaplig fakultet. Att verka ämnesöverskridande men samtidigt vara placerad vid en fakultet visade sig vara oförenligt och MICLU blev i ja-nuari 2005 helt fakultetsoberoende och bytte samtidigt namn till Lund University Centre for Sustainability Studies (LUCSUS). På svenska be-tyder LUCSUS Lunds universitets Centrum för studier av uthållig sam-hällsutveckling. Namnbytet innebar inte en förändring av innehållet utan snarare en mera korrekt beskrivning av det innehåll som hade utvecklats i samspel med flera olika institutioner inom såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning.

Den normala strukturen vid ett universitet bygger på institutioner och fakulteter. En disciplin får sin legitimitet genom själva tillhörigheten i denna struktur. Akademiska discipliner är i de flesta fall gamla och väl etablerade verksamheter som inte ifrågasätts. En centrumbildning däre-mot har inte denna självklara legitimitet utan måste skapa sin legitimitet på andra sätt. Det kan göras genom nätverkande med institutioner för att på så sätt komplettera snarare än konkurrera med etablerade verksamhe-ter. Ett centrum som LUCSUS bör ha den långsiktiga visionen att göra sig själv överflödig snarare än att bygga ett eget imperium.

Allt större resurser görs tillgängliga för problemorienterad forskning jämfört med grundforskning, framförallt inom ramen för EU:s rampro-gram men också via forskningsstiftelser i Sverige. För att framgångsrikt konkurrera om dessa resurser är det viktigt att visa att olika vetenskapsom-råden kan samarbeta för att lösa komplexa transdisciplinära frågor. Efter några års intensivt arbete med forskningsansökningar till EU:s sjätte ram-program har jag kunna konstatera att projekten ofta domineras av institut

21

med tydlig problemorientering snarare än av etablerade universitetsinstitu-tioner från de stora universiteten. Ett centrum som skapar en plattform för ämnesöverskridande forskningssamarbete har stora möjligheter att bredda finansieringsbasen för denna typ av forskning.

Seven Challenges for Social Science

Inom undervisning på såväl grund- som forskarutbildningsnivå vill vi skapa grunden för en dialog mellan natur- och samhällsvetenskaperna. Ett sätt att konkretisera hållbar utveckling i undervisningen är att foku-sera på ett antal problemområden där den nuvarande utvecklingen är spe-ciellt problematisk. Vid LUCSUS har vi gjort detta under det senaste året genom ett rad olika aktiviteter under benämningen Seven Challenges for Social Science.

Utgångspunkten är sju globala utmaningar där vi ser att utvecklingen antingen står stilla eller rent av går åt fel håll i förhållande till de mål som förknippas med hållbar utveckling. Det är viktigt att inte bidra till en onyanserad svartmålning, som t.ex. vissa miljögrupper ofta gör, och inte heller till en ovetenskaplig skönmålning som t.ex. den danske statistikern Björn Lomborg har gjort sig känd för. Syftet är i stället att belysa dessa sju utmaningar utifrån olika perspektiv, såväl samhälleliga som vetenskapliga och att på sätt göra de olika argumenten tydliga så att alla deltagare själva kan bilda sig en uppfattning. Kritiskt tänkande kring dessa globala frågor är det yttersta målet för programmet.

De sju utmaningarna som vi identifierat är ) klimatförändringar, 2) de stora pandemierna som drabbar främst fattiga grupper (hiv/aids, malaria och tbc) i världen, 3) hur framtida livsmedelsförsörjning ska kunna utrota svält bland fattiga och samtidigt svara mot enorma konsumtionskrav från rika grupper, 4) en utbredd och ökande vattenbrist bland många fattiga grupper, 5) utfiskningen av oceanerna, 6) en fortsatt utarmning av jord-bruksmark samt 7) förlusten av biologisk mångfald.

Programmet Seven Challenges innehåller en rad olika aktiviteter som kompletterar varandra och förhoppningsvis ökar medvetenheten hos många olika grupper (studenter, doktorander, forskare, lärare) och olika institutioner. En av de grundläggande idéerna med Seven Challenges for Social Science är att lyfta in de naturvetenskapliga och medicinska frå-gorna i en samhällsvetenskaplig ram, där det engelska begreppet ”refra-ming” beskriver våra strävanden bra. En referensgrupp med forskare och lärare från olika fakulteter och institutioner bildades för att förankra eve-nemangen bland de etablerade institutionerna. De olika aktiviteterna är:

22

• En serie om sju offentliga heldagsevenemang med föredrag (ofta av in-ternationellt ledande forskare) och debatter mellan olika företrädare (t.ex. företrädare för olika discipliner, industrin, frivilligorganisationer samt politiker).

• Doktorandkurs för doktorander från alla fakulteter med syfte att identifiera kopplingar mellan olika discipliner eller forskningsområ-den och de sju utmaningarna.

• En attitydundersökning bland ca 700 lektorer och professorer inom samhällsvetenskaper i Nordamerika och EU.

• En lärobok med titeln Seven Challenges for Social Science som kom-mer att färdigställas under 2005. Syftet är att boken ska kunna använ-das som kurslitteratur inom diverse universitetsutbildningar och då framförallt av samhällsvetenskaplig karaktär. Boken ska inte främst användas inom speciella kurser med temat hållbar utveckling utan vi vill nå den breda majoriteten studenter som kommer till universitetet för att bli t.ex. pol.mag., ekonom, jurist, sociolog eller lärare.

Framförallt doktorandkursen och dess många diskussionstillfällen har gett oss intressanta tankeställare. Det var drygt 40 doktorander som följde kur-sen under ett år. En övervägande andel kom från teknisk och naturveten-skaplig fakultet och en majoritet kom dessutom från andra länder. Flera deltagare menade att detta var första gången under sin doktorandtid som de fått tillfälle och inspiration att reflektera över sin egen roll som forskare och medborgare i ett industriland. En förbluffande yrvakenhet men också nyfikenhet präglade dessa diskussioner. Några doktorander började t.o.m. omvärdera sina doktorandprojekt och anta en ganska kritisk hållning till den egna verksamheten. Vi som arrangerade kursen slogs av hur oerhört snäva många doktorander är i sina specialiteter.

Specialisering är nödvändig för att nå vetenskaplig framgång men måste den ske till priset av dessa kolossala skygglappar? Det är i min mening po-tentiellt farligt att ha en så kvalificerad utbildning utan att säkerställa en reflektion av den egna forskningens förhållande till samhället och grund-läggande värderingar. Speciellt med de snabbt ökande tekniska möjlighe-terna till att manipulera såväl storskaliga (t.ex. geologisk ingenjörskonst) som småskaliga (t.ex. genetisk ingenjörskonst) företeelser måste inslaget av reflektion öka, inte minska.

23

Några råd till en universitetsledning• Skapa en tillåtande miljö för ämnesöverskridande forskning och un-

dervisning som kompletterar den ordinarie verksamheten. På detta sätt kan den specialiserade forskningen förhoppningsvis göras mera an-vändbar i olika samhälleliga sammanhang.

• Stimulera en bred diskussion om den hållbara utvecklingens värde-grund vid universitetet. Denna diskussion måste föras tvärs över de existerande fakultets- och ämnesgränserna och involvera såväl studen-ter som forskare och lärare.

• Ge utrymme för studenternas nyfikenhet! Det är min bestämda känsla att många studenter som kommer till universiteten har ett gan-ska brett spektrum av intressen. Det är viktigt att försöka bibehålla detta trots att de allra flesta följer en specialiserad utbildning.

• Det är viktigt att komma ihåg att ungdomar i dag har vuxit upp med en helt annan världsbild än den som de flesta universitetslärare växte upp i. Ungdomar i dag är ofta väldigt beresta och har ett intresse och engagemang för globala frågor som inte ska undertryckas.

Referenser:

Kates, R. W., W. C. Clark, et al. (200). “Sustainability Science” Science 292(557): 64.

Kates, R. W., T. M. Parris och A. A. Leiserowitz (2005). ”What is Sustainable Development? Goals, Indicators, Values and Practice.” Environment 47(3): 8–2.

25

Destination hållbar utveckling – hållplats Göteborg

Helene Bergsten

Att definiera hållbar utveckling är ungefär som att försöka definiera demo-krati eller kärlek. Det finns färdiga förklaringar i ordböcker eller officiella dokument men i verkligheten har var och en sin egen uppfattning av vad begreppet står för och vilka känslor som är förknippade med det. Frågar du 25 personer får du lika många olika svar. Detta är en av svårigheterna med begreppet hållbar utveckling, men också en av fördelarna. Alla (som vill) kan se att det finns plats för dem och att de är del i en helhet. Detta ger möjlighet att utveckla något gemensamt utifrån begreppet hållbar ut-veckling och ett tillfälle att reflektera över helhetssyn kontra ämnen och discipliner, vilka av tradition är universitetens grund.

Samarbete mellan Chalmers och Göteborgs universitetFör att kunna täcka in hela begreppet hållbar utveckling har Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet valt att samarbeta både orga-nisatoriskt och innehållsmässigt. Chalmers med sin tekniska fakultet och Göteborgs universitet med flertalet övriga vetenskapsområden ger tillsam-mans en helhet och ett ömsesidigt beroende. Chalmers och Göteborgs uni-versitet har länge arbetat gemensamt med först miljöfrågor och senare med hållbar utveckling. Under de år som gått har mycket hänt när det gäller hur vi organiserar arbetet liksom vilka frågor vi arbetar med.

Rötter i tidigare rörelser och eldsjälarnas betydelse

Framväxten av dagens sätt att arbeta och de organisationer vi har i Göte-borg har sina rötter i de frågor som var aktuella på 970-talet: surt regn med försurning av sjöar och vattendrag som följd, övergödning i Östersjön och Västerhavet, luftföroreningar med mera. Västsverige drabbades tidigt av effekterna av andra länders utsläpp. Det skapade en medvetenhet om allvaret i miljöproblemen liksom en förståelse för det globala perspektivet. En annan viktig faktor för utvecklingen är eldsjälarna. Två av dessa är Eva

26

Selin som startade miljösektionen 989 och Oliver Lindqvist som varit med sedan start och fungerat som dekanus och föreståndare sedan 997. Eva Selin arbetade i ganska stark motvind i många fall och fick utstå mycket kritik för att hon ville organisera arbetet annorlunda och inte minst för att miljöfrågorna betraktades som flummiga av många akademiker.

Det är säkert inte någon skillnad på eldsjälar i Göteborg och på andra ställen, men möjligen fanns det omständigheter som gjorde att de tidigt gick samman. År 972 samlades 02 forskare, lärare och forskarstuderande från Göteborg för att delta i en kurs som tog upp frågan om mänsklig-hetens överlevnad. Resultatet av kursen blev en artikel i Dagens Nyheter. Texten hade man gemensamt förhandlat fram i universitetets aula. Den beskrev vad som behövde göras akut och i ett längre perspektiv för att klara mänsklighetens långsiktiga överlevnad på jorden. Mycket är sig likt men det har också hänt en hel del både i världen och i vår verksamhet.

Från miljö till hållbar utveckling

Miljöfrågorna från 970-talet finns fortfarande kvar men de har utvecklats och ingår numera även i begreppet hållbar utveckling. Ett miljöproblem kan i många fall identifieras, beskrivas och avgränsas vilket underlättar valet av frågeställning och vetenskaplig metodik medan hållbar utveckling är mycket mer komplext. Om vi behövde forskning och utbildning över disciplingränserna för att angripa miljöproblem så behöver vi det i än högre utsträckning när vi försöker ta oss an hållbar utveckling.

Både Chalmers och Göteborgs universitet har uttalade ambitioner när det gäller hållbar utveckling och man tog därför ett nytt grepp år 2000 och ombildade den etablerade miljösektionen till Göteborgs MiljöVetenskap-liga centrum (GMV) som har till uppgift att stimulera forskning och un-dervisning inom både miljöområdet och hållbar utveckling. Det innebär att vi ska stimulera en verksamhet där man förmår föra samman de ekolo-giska, sociala och ekonomiska dimensionerna till en ömsesidigt beroende helhet. Samverkan med andra parter utanför akademin ingår förstås också. GMV har ingen monopolställning och inget revir utan vi tar initiativ till olika saker och stöttar där det går och ser det som en framgång ju fler som ägnar sig åt forskning och undervisning inom miljö och hållbar utveck-ling, och ju mer samverkan det blir mellan akademin och andra parter.

Nätverk för miljöfrågor och hållbar utveckling

GMV består av ett nätverk av forskare och doktorander vid Chalmers och Göteborgs universitet, för närvarande 390 personer, samt ett litet kansli, en styrelse och ett antal projekt. Forskarna och de forskarstuderande finns

27

ute på de olika institutionerna och väljer själva på vilken nivå de vill vara aktiva inom nätverket. GMV tillhandahåller en mötesplats genom olika aktiviteter, genom sin webbsida och sitt nyhetsbrev men också som sam-talspart och motor för nya idéer som behöver testas eller förankras på olika nivåer inom lärosätena eller utanför dessa. Förankringsprocessen är väldigt viktig för framtida resultat.

Hållbar utveckling – en definitionsfråga och en resaSom framgår av inledningen har vi lärt oss att hållbar utveckling inte utgör någon gemensam definitionsmässig grund att stå på i praktiken. Vid GMV har vi accepterat att begreppet är under utveckling och arbetar med de tre ingående dimensionerna när detta är möjligt men även med enbart miljö-frågor, eller miljöfrågan i kombination med ekonomiska och/eller sociala aspekter för att ta vara på de kompetenser som har vuxit fram under lång tid. När det gäller forskning och undervisning så ska man inte sticka under stol med att det finns begränsat med aktiviteter som verkligen integrerar de tre dimensionerna. Det är en naturlig del i utvecklingen att utgå från ett perspektiv, vilket det än är, till att få ihop en helhet.

Jag vill uppehålla mig lite vid definitionen av begreppet hållbar utveck-ling eftersom detta definitionsarbete kan ta mycket tid och kraft från det praktiska arbetet. Ofta innefattar arbetet i nya projekt eller konstellationer att man försöker vara överens om begreppet hållbar utveckling; en aka-demisk sjuka, kanske, men definitioner är viktiga. Min erfarenhet är att man inte ska stanna för länge i definitionsstadiet. Människor med olika erfarenheter och syften använder samma ord och menar helt olika saker. Bildligt talat skulle jag vilja jämföra med känslan av att vi alla är med på en mycket viktig och speciell tågresa. Destinationen heter Hållbar utveckling men det verkar vara ett rörligt mål. Några har rest länge och började i lan-det Miljö eller kanske Fred och andra har nyss stigit på i landet Ekonomi. Några har mycket bagage och andra inget alls. Vi använder samma ord och tror att vi menar samma sak, men vi missförstår varandra och är hel-ler inte riktigt överens om vart tåget egentligen är på väg eller hur många byten vi måste göra på vägen. Rälsen är dålig, strömförsörjningen ojämn och tågbolaget får nya ägare under resans gång. Tidtabellen kan liknas vid en förteckning över alla projekt man vill hinna med under semestern, det vill säga den är intressant men relativt ohållbar. Trots detta är det god stämning och vi inser att det är en viktig resa där vi måste hjälpas åt om vi ska komma framåt. Riktningen och resan i sig är tillräckligt intressanta för att vi ska vilja vara med.

28

Bild 1. Det finns många stationer och hinder på resan mot en hållbar(are) utveckling.

Ledarskapets roll Hållbar utveckling – en del i vår vision

I dag är hållbar utveckling en del i Chalmers och Göteborgs universitets visioner och strategidokument. Detta har vuxit fram under senare tid och för fem år sedan hade det troligen inte varit möjligt. Vid Chalmers och Göteborgs universitet har rektorernas, styrelsernas och andra ledares in-ställning till hållbar utveckling varit av mycket stor betydelse. Arbetet med strategier och visioner har också fått många av medarbetarna att förstå möjligheterna med hållbar utveckling och det har gett synlighet, trovärdighet och legitimitet i samarbetet med andra och det har även gett möjligheter lokalt, nationellt och internationellt. Samverkan i olika former

Illustratör Claes Stridsberg

29

med bland andra Göteborgs stad, regionen, näringslivet och andra orga-nisationer i området har också utvecklats inom hållbar utveckling. Natio-nellt och internationellt har vi utvecklat samarbetet såväl med politiker och näringslivsföreträdare som med universitet och institut.

Tydliga dirigenter

Att bygga verksamhet med hållbar utveckling i fokus tar tid. Komplexite-ten i begreppet och i de frågor vi behöver angripa gör begreppet svårt att ta till sig. När jag har arbetat med rektorerna Jan-Eric Sundgren, Chalmers samt Bo Samuelsson (tidigare rektor) och Gunnar Svedberg (nuvarande rektor) vid Göteborgs universitet, eller då jag har sett dem i olika samman-hang, så tycker jag mig se några faktorer som varit viktiga för arbetet med att förankra miljöfrågor och hållbar utveckling i verksamheten. Nedanstå-ende är min bild och jag tar risken att det kan uppfattas som ett amatör-mässigt utvärderingsförsök, även om det givetvis inte är avsikten. • De är generösa mot varandra, och gentemot varandras lärosäten, för

att visa på det ömsesidiga beroendet i frågor som rör hållbar utveck-ling. De är tydliga med att detta inte är en fråga som något veten-skapsområde ensamt kan lösa. Det finns också ett ömsesidigt bero-ende med omvärlden.

• De är uthålliga och tydliga med att hållbar utveckling är viktig för lä-rosätenas utveckling och en del i vårt samhällsansvar.

• De uppträder ibland tillsammans och har då ett gemensamt budskap.• De har hållbar utveckling högt på sin agenda, och talar och skriver

om det ofta i sina organisationer och i sammanhang där det naturligt kan höra hemma.

• De ser hållbar utveckling som en del i kvalitets- och förändringsarbe-tet vid lärosätena.

• De har egen kompetens inom området och ett genuint intresse för hållbar utveckling.

• De har satsat på tvärande organisationer, idéer och projekt där mil-jöfrågor och hållbar utveckling använts för att förena olika fakulteter och institutioner inom forskning, forskarutbildning, undervisning och samverkan.

Detta har krävt mycket av dem, och av andra som verkar i samma riktning inom Chalmers och Göteborgs universitet. Motståndet mot att överhuvud taget befatta sig med hållbar utveckling har ibland varit kompakt, aggres-sivt, arrogant och nedlåtande från människor inom den egna organisatio-

30

nen, i synnerhet när det har gällt att flytta resurser. Diskussionens vågor har gått höga när man har tvingats väga vetenskapsområden och ämnen mot ett så övergripande begrepp som hållbar utveckling.

Vad krävs för att överbrygga motstånd och för att uppnå någon slags intern rörelse i den riktning man önskar? Kanske ett stort morotsland! Att bedriva förändringsarbete uppifrån kräver ”morötter”, och glöm inte de motiverade och engagerade gräsrötterna. En av de personer jag talade med sa ”Pengar förankrar allt”, och pengar är ju utan tvekan ett bra instrument men tyvärr inte alltid så lättillgängligt. Men pengar eller andra resurser kan också göras tillgängliga via ändrade prioriteringar, via maktförskjut-ning, via gemensamma mål eller på andra sätt.

GMV som neutral plattformGMV har ett gemensamt uppdrag från de båda lärosätena. GMV har sin egen ledning och sin egen budget. Placeringen rent organisatoriskt utanför fakultets- och institutionsorganisationen gör oss mer neutrala i förhållande till de akademiska ämnena. I uppdraget ligger att vara en pådrivande kraft internt och att vara en plattform för idéer och projekt. Vi utgör också en mötesplats genom att vi tar olika initiativ, ordnar aktiviteter, tillhandahål-ler en webbsida med mera. Inom GMV:s forskarnätverk finns kompetens inom ett mycket brett spektrum, och genom att vi har kontakt med nät-verket finns en relativt god kännedom om vad som pågår och vem som gör vad. Genom de initiativ som GMV själv tagit, och genom de uppdrag vi fått från de båda lärosätenas ledningar, finns ett sätt att arbeta övergri-pande med miljöfrågor och hållbar utveckling.

Rent konkret har arbetet inom GMV resulterat i nya forskningsprojekt, nya forskarskolor med bred samverkan över fakultetsgränserna, förnyelse inom grundutbildningen, olika typer av aktiviteter, möten och konferen-ser, besök av intressanta personer och inte minst nya nätverk, som ibland formaliserats med egen styrning. GMV står också som värd för flera olika tvärande projekt. Inte minst viktigt är att det finns en infrastruktur dit man kan vända sig, och att GMV har en viss egen kapacitet att ta sig an universitetsövergripande förankrings- och förnyelsearbete samt olika ar-rangemang. Att arbeta i nätverk och att bidra till utvecklingen är oftast en lång process som involverar många och det kan i efterhand vara svårt att visa på vad som ledde till resultat. GMV:s roll som katalysator och igångsättare har varit viktig, men lika viktigt är att de konkreta saker som sätts igång får förankring och utvecklas inom institutionerna så att de på

31

sikt kommer in i den ordinarie verksamheten och inte finner en fristad utanför dessa.

Instrument Rita kartor

Ett instrument som visat sig fungera bra för att få en överblick och se nya möjligheter inom miljö och hållbar utveckling är att göra kartläggningar och utvärderingar av den egna verksamheten. Genom att personer inom verksamheten funderar över kompetens och utvecklingsmöjligheter inom sina områden upptäcker man vad som redan finns, och man lär sig om andra och får nya idéer själv. Detta förändrar både självbild och omvärlds-uppfattning, och kartan ritas om. Utifrån detta kan man från ledningens sida, och i samråd med verksamheten, göra omprioriteringar och kanske nysatsningar samt hitta synergier. Några exempel på satsningar som ett resultat av utvärdering och kartläggning är Chalmers Environmental Ini-tiative och Göteborgs universitets satsning på forskarskolan Klimat och mobilitet. I båda fallen finns viss finansiering som avsatts centralt, och de institutioner eller forskargrupper som är med i satsningen måste delvis motprestera med egna medel. Satsningarna hålls ihop av en projektledning som ser till att det finns fokus på uppsatta mål och att de gemensamma delarna i satsningen får näring och utvecklas. I övrigt sköter sig forskar-grupperna själva.

För Chalmers del har Chalmers Environmental Initiative bidragit mycket påtagligt och positivt till ambitionerna att flytta verksamhetsfokus. Såväl forskning som utbildning inom miljö och hållbar utveckling var tidigare relativt osynliga och delvis outvecklade, men det är nu ett starkt område vid Chalmers som fortsätter att utvecklas. En stark energi- och miljöforsk-ning har också bidragit till att Chalmers från januari 2005 etablerat en ny, stor institution inom området. Detta hade förmodligen inte varit möjligt utan initiativet, som i sin tur inte hade kunna komma till stånd utan den föregående utvärderingen. När det gäller forskarskolan Klimat och mobili-tet har den en gemensam nämnare i form av vissa forskarutbildningskur-ser och samverkan i forskningsprojekt och det är den man tillsammans utvecklar och arbetar med. I forskarskolan ingår fem av universitetets fakulteter och den engagerar 20 forskarstuderande och deras handledare sedan starten 2002.

32

Gemensamma aktiviteter

Gemensamma förenande aktiviteter har också satt snöbollar i rullning och gett nya idéer och synlighet både internt och externt. För vår del har ett antal större konferenser visat sig viktiga. De har gett möjlighet för våra forskare, lärare, forskarstuderande och i vissa fall även övrig perso-nal och studenter att delta på olika sätt. Förarbetet har engagerat många och samverkan med andra har varit viktig. Som exempel kan nämnas två konferenser.

Den första av dessa ägde rum år 2000 under temat Knowledge and Lear-ning for a Sustainable Society och startade en kedja av händelser. Den andra var Learning to Change our World – International Consultation on Education for Sustainable Development som GMV arrangerade år 2004 i samverkan med Regeringskansliet, Göteborgs stad och Universeum. Utgångspunken för den senare konferensen var att lärandet är nyckeln till framgångsrikt arbete med de komplexa frågor som ryms inom hållbar utveckling. Eve-nemanget involverade också en mängd människor lokalt. Genom att väva in möten som ett tema lyckades vi ordna besök i olika miljöer för 350 in-ternationella delegater från över 70 länder. Grupper av delegater besökte 35 olika ställen i Göteborg med omnejd under en halvdag för att disku-tera lärande för hållbar utveckling och GMV engagerade bland andra tolv skolor, Vetenskapsfestivalen, frivilligorganisationer, kunskapscentra, forskningsprojekt och rullande miljölaboratorier. Engagemanget sträckte sig under lång tid eftersom det innebar omfattande förberedelser hos alla som besöktes. I många fall hade man använt besöket som ett mål för ett långt arbete inom miljöfrågor och hållbar utveckling. Arbetet med konfe-renserna gav synlighet och gemenskap, nya kontakter och idéer liksom ett intresse för resultaten från mötet från många olika håll.

Det egna ansvaret

Att diskutera frågan om vad hållbar utveckling innebär för mig i min kom-mande eller nuvarande yrkesutövning är också ett bra instrument. Hur får man många att fundera på det och hur får man processer att rulla? Vid Göteborgs universitet beslutade man för några år sedan att införa ett mil-jöledningssystem enligt ISO 400 och att använda detta som murbräcka för att få igång diskussioner internt kring vårt miljöansvar och vår roll i samhället.

Förutom de fördelar som systemet i sig innebär så har det satt igång dis-kussioner om en rad olika saker. Miljöfrågan kommer upp som ett sätt att diskutera verksamheten i ett vidare perspektiv och införandet av miljöled-

33

ningssystem medför också att vi själva uppfyller samma villkor som andra verksamheter. Vi ställer oss inte utanför med motiveringen att vi är annor-lunda. Engagemanget var i början svalt inom delar av organisationen och miljöledningssystemet ifrågasattes. Men när rörelsen väl kom i gång visade det sig att de positiva krafterna fanns och att de involverade alla katego-rier. Delar av Göteborgs universitet certifierades under 2004, och målet är att hela universitetet ska vara certifierat under 2005. Tala om massrörelse. Göteborgs universitet har 50 000 studenter och 5 500 anställda.

Lärande för hållbar utveckling i högre utbildning

Inom undervisningen vid Chalmers och Göteborgs universitet har mycket hänt under de senaste åren. Ett stort och omfattande arbete pågår med att utveckla kurser inom hållbar utveckling och att styra om från till exem-pel miljökurser och kurser i andra problemfrågor till att omfatta hela det komplexa begreppet hållbar utveckling. Detta bygger delvis på en insikt som kommer inifrån men givetvis också på yttre förväntningar. Målet är att alla studenter ska ha stött på och arbetat med hållbar utveckling inom sin studietid. Vid Chalmers arkitekt-, civilingenjörs- och högskoleingen-jörsutbildningar är det nu ett krav att alla har minst 5 poäng inom hållbar utveckling. De gemensamma aktiviteter och den öppna process som varit grunden för arbetet på Chalmers har lett fram till en samsyn kring vad som är kärnan i undervisningen om hållbar utveckling här.

GMV har under fyra år ansvarat för fallstudier inom hållbar utveckling (0 poäng) i fyra stadsdelar i Göteborg. Studenter med olika bakgrund på 20- till 60-poängsnivån har arbetat tillsammans för att lösa de problem som aktörerna i stadsdelen har. Fallen har varit verklighetsbaserade, spänt över nutid och framtid, belyst ekonomiska, sociala och miljömässiga för-hållanden, målkonflikter har identifierats och demokratiska arbetssätt har styrt. Lärandet har inriktats mot alternativa problemlösningar och inga rätta svar har lämnats utan i stället har olika scenarier varit slutprodukten, och utbildningens process och produkt har varit lika viktiga. Studenterna är under tiden ömsom frustrerade, förvirrade och missmodiga och ömsom entusiastiska och djupt engagerade. De möter ett otroligt intresse från alla samarbetsparter och de kommer ut från kursen med en erfarenhet som de säger sig inte vilja vara utan, och med en förståelse för hållbar utveckling som de anser sig aldrig kunnat uppnå utan den praktiska erfarenhet de fått. Kursen ställer dock krav på det akademiska systemet som är svåra att klara, av såväl administrativa och ekonomiska som ämnesmässiga skäl.

34

Samsyn med omvärlden

Inom Chalmers och Göteborgs universitets ledningar är man lyhörd för att verksamheten ska fortsätta utvecklas i takt med samhällets behov och förväntningar och att vi därmed ska bidra till en positiv samhällsutveck-ling. Insikten om att den akademiska världen är en del av samhället och inte en isolerad fristad för fritt tänkande är i dag mycket högre än för några år sedan. Samhällets behov av medborgare med insikt om vad håll-bar utveckling är och vad det innebär för var och en i sitt privatliv och i sin yrkesutövning kan vara en bra inkörsport och ger bra argument för varför hållbar utveckling ska diskuteras, problematiseras, undervisas om och utvecklas inom just akademin. I detta arbete finns också möjlighet att närma sig hållbar utveckling från alla håll, det finns alltid någon in-körsport vare sig det är ekonomi, miljöfrågan, tekniska lösningar på olika problem, människors hälsa och arbetsliv, globalisering, internationell so-lidaritet eller vad du vill.

När det gäller den internationella arenan så ligger Sverige långt framme och det finns alla möjligheter att profilera sig inom området hållbar ut-veckling internationellt och därmed få bra samarbeten med intressanta universitet eller andra parter i världen som vill ta del av vår kunskap på området. Detta har vi utnyttjat i Göteborg.

Intresseförskjutning mot beteende, ekonomi och strukturerI inledningen beskrev jag att resan mot hållbar utveckling för oss i Göte-borg i hög grad började med miljöproblem, det vill säga teknik och natur-vetenskap. I dag syns en intresse- och maktförskjutning mot samhällsve-tenskap inklusive ekonomi liksom hur hållbar utveckling hanteras i olika strukturer och på vilket sätt frågorna institutionaliseras i samhället. Detta innebär att nya grupper måste involveras och att andra måste lämna ifrån sig en del av den sedan länge hävdvunna makten och härligheten. Genom de prioriteringar och förutsättningar som sätts upp av bland andra forsk-ningsfinansiärerna styrs forskningen till att bli mer och mer samhällsve-tenskapligt inriktad när det gäller hållbar utveckling.

35

Staten och kapitaletVi inom universiteten kan inte på egen hand driva fram ett intresse för hållbar utveckling inom våra ansvarsområden. Här måste regering och riksdag ge tydliga signaler. Vad förväntar man sig av universiteten? En sådan tydlig signal är den nyligen framlagda forskningspropositionen där man avsatt 20 miljoner kronor för forskning inom hållbar utveckling. Det krävs nu fler tydliga viljeyttringar och en kontinuitet i besluten för att ledningarna på universitet och högskolor ska ha det stöd i ryggen som behövs.

Kompetens Rektorer, styrelser och ledningspersoner i övrigt behöver ha egen kom-petens inom hållbar utveckling på ett djupare plan för att kunna angripa komplexiteten, för att kunna argumentera och för att driva utvecklingen framåt. Som i vilken annan organisation som helst är det sedan viktigt att visioner, tydliga mål och kompetens genomsyrar hela organisationen. Några exempel på hur vi arbetar i Göteborg har beskrivits i texten men kompetensfrågan är svår på flera sätt. Dels bygger man normalt inte kom-petens inom den akademiska världen genom att skicka medarbetarna på internutbildning, dels är det annorlunda jämfört med annan kunskapsö-verföring. Hållbar utveckling är mer ett förhållningssätt än faktabaserad kunskap även om sådan givetvis också ingår. Jag ser det som en riktning för verksamheten, snarare än ett mål, och det måste fyllas med innehåll i huvudet på var och en, och med relevans till den egna verksamheten.

Man kan jämföra med jämställdhetsfrågan som har genomsyrat alla verksamheter under lång tid. Till slut ger jämställdhetsarbetet resultat även om det finns mycket kvar att göra. På liknande sätt kan man tänka när det gäller hållbar utveckling som en aspekt som kan genomsyra verk-samheten. Jämförelsen haltar lite eftersom jämställdhetsfrågan haft skjuts av politisk vilja, lagstiftning, nyckeltal m.m., men som viljeyttring finns det många likheter.

LärdomarEn del lärdomar har jag försökt beskriva ovan men det finns kanske några korta övergripande ord för detta också. Detta arbete tar tid, och det måste involvera många och kräver ett uthålligt och tydligt ledarskap. Incitament

36

och gemensamma aktiviteter och mål underlättar givetvis. Det är en resa i tanke och insikt som inte har något slut. Det finns mycket att vinna; nya möjligheter inom verksamheten och med nya parter, ökad helhetssyn, tro-värdighet inåt och utåt och det kan ge skjuts till nödvändiga förändringar i verksamheten såväl innehållsmässiga som organisatoriska. Synlighet är viktigt.

Fem rekommendationer• Kartlägg och utvärdera olika verksamheter för att få en överblick över

dagens situation. Använd detta som utgångspunkt för nya möjlighe-ter och synergier inom miljö- och hållbarhetsområdet när det gäller forskning och utbildning. Detta startar också en intern process som är viktig för förankringen av eventuella förändringar.

• Sök gemensam grund för aktiviteter med fokus på hållbar utveckling, t.ex. breda forskningsprojekt, forskarskolor, kursutveckling, konferen-ser, miljöledningssystem eller annan miljöcertifiering.

• En ämnesneutral organisation kan bidra till att överbrygga discipling-ränserna och kan fungera som plattform för gemensamma aktiviteter.

• Främja helhetssyn, kunskapsintegration och arbete med komplexa frå-geställningar över disciplingränser.

• Synliggör bra arbete och goda idéer, och stötta medarbetare som är på rätt spår och har drivkraft och entusiasm. Samla på goda exempel på när arbetet med hållbar utveckling gett bra effekter.

Inför arbetet med detta kapitel har flera av de personer som nämns, men även andra, avsatt tid för en pratstund kring ledarskap och hållbar utveck-ling. Dagliga samtal med kollegor i Göteborg har också gett många olika bilder av ledarskap och hållbar utveckling. Tack för alla intressanta tankar ni delade med er av. Det finns mycket mer att berätta än vad som rymdes här! Texten är min personliga berättelse.

37

Cemus – ett unikt exempel på lärande för hållbar utveckling

Matilda Hald & Hanna Wetterstrand

Efterfrågat av studenter, startat av studenter och drivet av studenter –Cen-trum för miljö- och utvecklingsstudier i Uppsala (Cemus) är unikt i Sverige och så vitt vi känner till i hela världen. I samarbete mellan studenter och forskare från Uppsalas båda universitet bedrivs här universitetsutbildning om miljöfrågor, utvecklingsfrågor och andra globala framtidsfrågor.

Den främsta målsättningen med Cemus verksamhet är inget mindre än att bidra till en bättre värld. Denna ambition är sprungen ur en frus-tration över insikten att världens tillstånd i dag inte är hållbart. Strävan efter en mer långsiktigt hållbar samhällsutveckling kräver medborgare rustade med kunskap och insikt om de globala miljö- och utvecklingspro-blemen liksom viljan att göra ansvarsfulla val. Detta fordrar nytänkande utbildning med tvärvetenskapliga angreppssätt, och här har universitet och högskolor en mycket viktig funktion att fylla. Cemus arbetsmeto-der och organisationsstruktur har visat sig väl lämpade för utbildning för hållbar utveckling, och vi tror därför att andra lärosäten kan dra nytta av erfarenheterna från vår verksamhet.

Vi som skriver detta kapitel är studenter och kursledare vid Cemus se-dan ett antal år tillbaka. Nedan beskriver vi Cemus arbete för att främja en mer hållbar utveckling och förklarar varför vi anser att Cemus är ett eftersträvansvärt exempel på hur utbildning för hållbar utveckling kan bedrivas.7

Hållbar utveckling och lärandeHållbar utveckling bör enligt oss förstås mycket brett. Det rör samhällets omställning i en riktning präglad av global rättvisa, medmänsklighet och miljömässig bärkraft. Begreppets styrka ligger i dess övergripande karaktär då de ekologiska, sociala och ekonomiska aspekterna av samhällsutveck-

7. De synpunkter och reflektioner kring Cemus verksamhet som förs fram i detta kapitel är personliga och inte antagna vid Cemus som en officiell policy. Texten ger dock uttryck för vad vi uppfattar vara allmänna förhållningssätt på Cemus.

38

lingen inkluderas. Dessa tre dimensioner bör dock förstås på olika sätt: de ekologiska systemens ramar är vad vi människor måste rätta våra aktivite-ter efter; den sociala hållbarheten är, när den sker inom de ekologiska för-utsättningarna, målet med utvecklingen, medan den ekonomiska dimen-sionen måste ses som ett medel för att uppnå de sociala mål vi satt upp.

Mänskligheten har under det senaste århundradet orsakat förändringar på jorden i aldrig tidigare skådad takt och omfattning, vilket bland annat gett upphov till klimatförändringar, artutrotning och utarmade ekosys-tem. Problem såsom dessa kan inte enbart förstås utifrån naturvetenskap-lig forskning, utan fordrar dels en analys av aspekter som global rättvisa, mänskliga rättigheter, fattigdom och konsumtionsmönster, dels diskussion kring grundläggande värderingsmässiga frågor om vad som är ett gott liv och hur vi bör förhålla oss till naturen.

Vi menar att de vittomfattande utmaningar mänskligheten står inför i dag kräver medborgare med en annan sorts kunskap än den fragmenterade specialistkunskap som dominerar dagens utbildnings- och forskarsam-hälle. Den ämnesspecifika utbildningen måste kompletteras med tvärve-tenskapliga angreppssätt, gränsöverskridande samarbeten och ömsesidigt lärande över disciplingränser. Morgondagens student måste vara en hel-hetstänkande, kritiskt reflekterande, problemlösande medborgare med ämnesövergripande bildning.

Det var på grundval av denna omvärldsanalys och syn på lärande som Cemus verksamhet initierades, och dessa tankar är än i dag utgångspunk-ter för Cemus pedagogiska grundsyn.

Hur Cemus kom tillDet var tidigt nittiotal när två studenter kom till Uppsala med förhopp-ning om att universitetet skulle erbjuda dem tvärvetenskaplig utbildning om globala miljö- och utvecklingsproblem. Efter gymnasiet såg Niclas Hällström och Magnus Tuvendal fram emot en universitetsutbildning med livliga diskussioner mellan studenter och lärare med stort engage-mang och kunskap om de globala överlevnadsfrågorna. Men universitet motsvarade inte alls deras förväntningar.

De insåg snart att frågor som inte kunde infogas i en specifik disciplin ofta hamnade mellan stolarna, med konsekvensen att problem av mer äm-nesövergripande karaktär inte togs upp i något sammanhang. Ur denna besvikelse och frustration väcktes idén om en kurs som skulle erbjuda just det som de upplevde att universitetet saknade. Kursen som de arbetade

39

fram skulle rikta sig till alla Uppsalas studenter oavsett nivå och studie-bakgrund, och ge en bred orientering i globala miljö- och utvecklings-problem. Skickliga, inspirerande föreläsare med expertis inom angelägna ämnesområden skulle bjudas in. Dessa föreläsares olika bakgrund skulle förmedla kunskap genomsyrad av mång- och tvärvetenskapliga angrepps-sätt där helhetssyn, snarare än sektoriserat disciplintänkande, var riktlin-jen. Vid varje kurstillfälle skulle diskussioner i tvärvetenskapliga grupper hållas för att främja en förståelse för kopplingarna mellan å ena sidan kursdeltagarnas specialområden och (framtida) yrkesroller, och å andra sidan miljö- och utvecklingsfrågorna. Förhoppningen var att detta upp-lägg också skulle bidra till att öka kursdeltagarnas medvetenhet om egna och andras värderingar och synsätt kring hållbar utveckling. För att kur-sens innehåll inte skulle riskera att färgas av en specifik ämnesinriktning, tänkte studenterna sig att den inte borde ges vid en enskild institution.

Under tiden som förslaget började ta form fann de två studenterna flera personer, såväl studenter som forskare och professorer inom universitetet, som entusiastiskt välkomnade idén. Bengt Gustafsson, professor i teoretisk astrofysik och vid tidpunkten ledamot i Uppsala universitets konsistorium, var en av dessa. Bengt menade att detta initiativ, som innebar att studen-terna själva bestämde vad de ville lära sig, var precis det som universiteten borde uppmuntra och syfta till.

Sommaren 99 skickades ett utförligt kursförslag in till universitetsled-ningen. Förslaget ansågs väl genomtänkt och beviljades. Då kursförslaget utformats av studenter och de uttryckligen bett om att kursen inte skulle ges vid en enskild institution, föll det sig naturligt att studenterna också fick en central roll i drivandet av kursen. Det beslutades att studenterna till sin hjälp skulle ha en ledningsgrupp med representanter från olika fa-kulteter vilka även skulle agera examinatorer på kursen.

Kursen som fick namnet ”människan & naturen” blev en omedelbar succé med över 400 sökande från en mängd olika studiebakgrunder, och det stod således klart att många ville lära sig mer om de globala över-levnadsfrågorna. Genom kursen förenades likasinnade studenter och de började arbeta för att utöka frågornas utrymme vid universitetet. I ett skriftligt förslag till universitetsledningen föreslog de att ett studentcen-trum för miljö- och utvecklingsfrågor skulle skapas. För att ta tillvara all akademisk kunskap i Uppsala ansåg de att centret borde drivas i samar-bete mellan Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Centret skulle inte bara ge kurser utan även utgöra en central mötespunkt för alla människor med intresse för frågorna, och studenter skulle själva

40

driva det utifrån samma organisationsidé som ”människan & naturen”. Detta skulle garantera att utbildningens innehåll motsvarade just det som studenterna efterfrågade.

Tack vare succén med ”människan & naturen” blev universitetsled-ningens respons överväldigande positiv. Dåvarande rektorn, Stig Ström-holm, blev entusiastisk inför idén då han såg tilltalande likheter med den ursprungliga universitetsmodellen i Bologna, som uppstod genom att stu-denter själva involverade lärare som de ville ha.

År 996 bildades således Cemus och studentcentret fick sitt tillhåll i det anrika Celsiushuset i centrala Uppsala. Sedan dess har verksamheten ex-panderat och till viss del även tagit nya former.

Cemus arbete för hållbar utvecklingUnder den tioårsperiod som gått sedan Cemus inrättades har verksam-heten utvecklats kontinuerligt. Kurserna, som fortfarande drivs av stu-denter, har förändrats och anpassats efter den aktuella samhällsdebatten och studenters efterfrågan. Totalt har närmare 2 000 grundutbildnings-studenter examinerats från någon av de 3 olika fem- och tiopoängskurser som hittills getts vid Cemus. Cemus är även en levande mötesplats främst för studenter, men även för organisationer, allmänheten och universite-tens lärare och forskare. Biblioteket och föreläsningssalen utnyttjas flitigt dag- såväl som kvällstid. Sedan några år tillbaka finns även en tvärveten-skaplig forskarskola i miljö- och utvecklingsstudier vid Cemus – Cemus forskarskola (Cefo).

Bild 2. Cemus verksamhet.

Illustratör Malin Ö

stman

41

Cemus kurser – utbildning för hållbar utveckling

Cemus kurser fungerar som komplement till universitetens specialiserade utbildningar. Vi vill bidra till fördjupad kunskap och förståelse för världens överlevnadsfrågor. Kurserna tar exempelvis upp klimat- och energifrågor, skilda synsätt på ekonomi och utveckling, samt hur olika värderingar och världsbilder påverkar vårt beteende i vardagen. Då studentinflytande och demokratiska arbetssätt genomsyrar hela Cemus organisation är det stu-denternas efterfrågan som utformar såväl Cemus kursutbud som peda-gogik.

Flertalet av de idéer som formade ”människan & naturen” är tongivande även i dagens kurser. Tvärvetenskapliga angreppssätt, kritisk diskussion och reflektion, liksom ömsesidigt lärande studenter och lärare emellan är fortfarande genomgående för Cemus kurser. Likaså arbetar vi med att öka medvetenheten om frågornas värderingsmässiga dimension. Det gör vi bland annat genom att använda olika former av examination såsom hem-tentor, debattartiklar, rollspel och värderingsövningar. På detta sätt tränas studenterna även i argumentationsteknik och i att kritiskt reflektera kring andras texter och ståndpunkter.

Vår erfarenhet är att kunskaper om världens tillstånd ofta föder ett engagemang och en vilja till förändring. För att undvika den känsla av hopplöshet, som dessa frågor inte sällan ger upphov till, studerar vi också möjliga lösningar på problemen och samtalar om studenternas egen roll för samhällsförändringen. Med hjälp av så kallat aktionsorienterat lärande främjar kurserna studenternas vilja och förmåga att agera och reagera på förhållanden i samhället. De goda resultat och omdömen Cemus kurser fått har inspirerat andra universitet att ge liknande kurser såsom Stockholms universitets kurs ”värl-dens eko”. Vi har också fått möjligheten att i samarbete med institutionen för lärarutbildning vid Uppsala universitet ge kurser för lärarstudenter om hållbar utveckling.

Cemus som mötesplats

Cemus och Celsiushuset fungerar på flera sätt som en mötesplats. I arbe-tet med kurserna och i Cemus nämnd möts forskare, lärare och studenter från olika institutioner, vilket bidrar till att överbrygga disciplingränser i den annars så ämnesspecifikt indelade universitetsvärlden.

Utöver kurserna utgör verksamheten en viktig plattform för alla med in-tresse för miljö- och utvecklingsfrågor. En mängd organisationer, grupper

42

och enskilda människor använder våra utrymmen till allt från att studera och söka information till att ha möten och anordna seminarier.

Genom att erbjuda studenterna såväl praktiskt som finansiellt stöd upp-muntrar Cemus till förverkliganden av idéer och initiativ relaterade till hållbar utveckling. Några av de många studentprojekt som drivs vid Ce-mus är ”Sudan Village Concept Project” där svenska och sudanesiska stu-denter volontärarbetar i byar i Sudan, och projektet ”Go Organic!” som gör studieresor till platser där människor lever och verkar i hållbar anda.

Cemus bidrar också till att uppfylla universitetets tredje uppgift – sam-verkan med det omgivande samhället, genom seminarieserier öppna för allmänheten. Seminarierna behandlar diverse spännande och aktuella te-man inom miljö- och utvecklingsområdet. Som ett led i denna verksam-het startade Cemus hösten 2004 föreläsningsserien Framtidsakademin i samarbete med Folkuniversitetet. Under de tre terminer som serien pågått har hundratals människor fått möjlighet att lyssna till föreläsare och dis-kutera aktuella frågor kring teman som mat, vatten och energi. Ett annat exempel på hur Cemus verkar mot övriga samhället är skapandet av en så kallad grön karta över Uppsala. Kartan som utformas i samarbete med Uppsala kommun syftar till att lyfta fram stadens ”gröna sidor” och på så sätt hjälpa invånare och turister till miljömedvetna val. Inom ramen för den tredje uppgiften deltar Cemus också i olika officiella sammanhang re-laterade till frågor om hållbar utveckling. Tack vare verksamhetens unika prägel inbjuds Cemus ofta att medverka vid konferenser och seminarier. Vid ett flertal nationella och internationella evenemang har Cemus pre-senterat sin verksamhet som ett betydelsefullt exempel på hur utbildning för hållbar utveckling kan bedrivas.

Cemus forskarskola

Med samma utgångspunkter som Cemus, inrättades år 2002 Cemus fors-karskola (Cefo). Det är i dag ingen forskarskola i traditionell mening i betydelsen att doktorandprojekt finansieras, utan Cefo fungerar som ett viktigt komplement till den ordinarie forskarutbildningen. Genom att er-bjuda en mötesplats för forskare, lärare och doktorander är Cefo:s avsikt att främja kommunikation över ämnes- och fakultetsgränserna samt att stimulera till reflektion över vetenskapsteori och etik. De 20 anknutna doktoranderna, med tvärvetenskaplig miljö- och utvecklingsrelaterad forskning, har sin hemvist på en reguljär institution men läser minst 0 doktorandpoäng och deltar i det högre seminariet vid Cefo. Forskarstu-denterna driver själva tvärvetenskapliga doktorandkurser och seminarier

43

med fokus på miljö- och utvecklingsfrågor. Forskarskolan bedriver även utåtriktat arbete och har bland annat varit en central aktör vid bildandet av riksföreningen Vetenskap för hållbar utveckling.

Cemus organisation och kompetensbehovCemus kan sammanfattningsvis sägas vara ett resultat av engagerade stu-denters idéer, forskares ämnesspecifika kompetens och deras gemensamma intresse för ämnes- och åldersöverskridande samarbeten. Universitetsled-ningarnas vilja att stödja detta samarbete har dock varit avgörande för förverkligandet av studenternas idéer.

Cemus organisation är inrättad som en centrumbildning i samarbete mellan Uppsala universitet och SLU. Varje år får centret ett grundanslag direkt från de båda universiteten som går till basorganisationskostnader. Kurserna finansieras med studentpeng via Uppsala universitets teknisk-naturvetenskapliga fakultet som Cemus kursverksamhet formellt tillhör. Denna tillhörighet är dock främst en administrativ lösning, då meningen är att Cemus kurser ska vara gränsöverskridande och inte tillhöra ett ve-tenskapsområde mer än något annat. Cemus nämnd, som fattar strate-giska beslut kring verksamheten, är därför en sammansättning av åtta ledamöter från Uppsala universitets och SLU:s olika fakulteter samt fyra studentrepresentanter.

Cemus verksamhet bedrivs i dag av en föreståndare, studierektorer för grundutbildningen och forskarskolan, samt ca 20 amanuenser. Varje kurs drivs av två deltidsarbetande studenter som med stor frihet planerar kur-sens upplägg, föreläsningstillfällen, litteratur och examination. Till stöd har de en tvärvetenskapligt sammansatt kursarbetsgrupp vilken garanterar den vetenskapliga kvalitén och agerar formella examinatorer för kurserna. Arbetsgruppen står för ämneskunskapen och fungerar som ett bollplank för amanuenserna i planeringsarbetet.

Internt strävar Cemus efter en platt och demokratisk organisations-struktur. Tanken är att verksamheten ska fortsätta drivas av studenter och utgå från studenternas preferenser. Detta sker dels genom att studen-ter arbetar på Cemus och på så vis utformar verksamhetens innehåll, och dels genom att studenter från kurserna är ledamöter i nämnden. Cemus försöker också ta sin utgångspunkt i studenternas perspektiv genom att på ett påtagligt sätt låta kursvärderingarna ligga till grund för nästa års kursinnehåll och form. Studenter uppmuntras även att komma med förslag på nya kurser och andra projekt som går i linje med Cemus verksamhet.

44

Centret har på så sätt en mer flexibel organisation än de flesta enheter vid universitetet.

En stor del i Cemus framgång ligger just i organisationens sätt att för-ena studenternas intressen och drivkrafter med befintlig kompetens vid de båda universiteten. Det är i mötet mellan dessa studenter, lärare och forskare från olika fakulteter som den gränsöverskridande och mångfacet-terade undervisningen för hållbar utveckling skapas och vidareutvecklas. Ingen på Cemus är från början specialiserad på hela området hållbar ut-veckling, utan alla bidrar med sina perspektiv till en helhet som belyser miljö- och utvecklingsområdets komplexitet. Att bedriva utbildning för hållbar utveckling, på det sätt Cemus gör, kräver med andra ord inte kom-petens som är specifik för denna verksamhet. Den tvärvetenskapliga under-visningen möjliggörs i stället genom att Uppsalas befintliga forskning och kunskap inom olika aspekter av miljö- och utvecklingsområdet förenas.

Däremot skapas mycket unik kompetens inom vår organisation. Cemus studenter och framförallt vi amanuenser får en bred överblick över frågor kring hållbar utveckling som aldrig kan skapas inom ett vetenskapsom-råde. Denna kompetens kan sedan användas till att sprida frågorna inom andra utbildningar och ut i samhället, vilket bland annat gjorts i ovan-nämnda samarbete med lärarutbildningen och i den mer utåtriktade semi-narieverksamheten. Tidigare Cemuspersonal har också tagit med sig och haft stor nytta av denna unika kompetens inom arbeten vid myndigheter, företag och organisationer.

Eftersom Cemus organisationsidé medför stor omsättning av personal är de rutiner och strukturer som byggts upp under åren mycket viktiga för att verksamheten ska hålla hög kvalitet. Engagerade individer, både studenter och forskare, var direkt avgörande för sjösättningen av projek-tet Cemus, men i dag är organisationsstrukturen så etablerad att utbild-ningen inte längre står och faller med enskilda eldsjälars engagemang och kompetens.

Styrkor med Cemus sätt att bedriva utbildning för hållbar utveckling … Organisationsstrukturen och vårt sätt att bedriva kursverksamhet läm-par sig väl för att bedriva utbildning för hållbar utveckling. De tankar och idéer som låg till grund för utvecklandet av Cemus, och som fortfa-rande utgör vår pedagogiska grundsyn, har stora likheter med de karak-tärsdrag som regeringen i sitt betänkande Att lära för hållbar utveckling

45

(SOU 2004:04) anser bör prägla utbildning för hållbar utveckling. Bland annat fastslås i betänkandet att sådan utbildning ska karaktäriseras av de-mokratiska arbetsmetoder och ämnesövergripande angreppssätt, vilket är grundstommen i Cemus verksamhet.

Organisationen liksom kursverksamheten har den uttalade ambitionen att göra studenterna delaktiga i utformningen av utbildningen och Cemus övriga verksamhet. Att studenterna ses som aktiva medskapare av kurserna genererar ökat engagemang och en känsla av ansvarstagande och självför-troende. Studenter, lärare och forskare bidrar alla på ett värdefullt och unikt sätt med sina respektive perspektiv till en gemensam lärandeprocess. Denna inställning grundar sig på analysen att ingen ensam kan vara expert på området hållbar utveckling. Vi tror att det är viktigt att förmedla den insikten till studenterna då känslan av otillräcklig kunskap annars riskerar att hämma viljan att agera för förändring. Att studenter själva ger kurser är ett sätt att visa att man inte behöver vara expert för att agera.

Detta sätt att förmedla kunskap stimulerar också till kritiskt tänkande, vilket ses som en central målsättning med utbildning för hållbar utveck-ling, liksom för hela den högre utbildningen enligt högskolelagens inle-dande kapitel. Då vi inte kan förlita oss på att ”experter” sitter inne med lösningen på alla miljö- och utvecklingsproblem, och eftersom frågor om hållbar utveckling ofta färgas av värderingar, är det viktigt att kritiskt granska olika perspektiv och synsätt enligt akademisk tradition.

… och svagheterEftersom frågor kring hållbar utveckling är relevanta inom de allra flesta utbildningsområden är det viktigt att dessa perspektiv integreras i all ut-bildning. Därför kan det också finnas risker med en fristående centrum-bildning likt Cemus som fokuserar specifikt på dessa frågor.

Ett problem är att studenterna som söker sig till Cemus i de flesta fall redan har viss kunskap om, eller åtminstone intresse för, frågor kring håll-bar utveckling. De uppskattar utbildningen mycket, och Cemus kurser får ofta utmärkta omdömen i kursvärderingarna. Dock kan man hävda att det största behovet av undervisning för hållbar utveckling finns hos de studenter som helt saknar intresse och kunskap om frågorna.

Studenter som går ett utbildningsprogram har också begränsade möj-ligheter att välja till valbara kurser, varför det är viktigt att frågorna finns med som obligatoriska delar i utbildningen. Blivande ekonomer, ingen-jörer, jurister och lärare är exempel på målgrupper som vi anser bör kon-

46

fronteras med dessa frågor i sin utbildning. I dag är det fortfarande vanligt – och högst anmärkningsvärt – att studenter avslutar sin universitets- eller högskoleutbildning utan att ha kommit i kontakt med frågor om hållbar utveckling. Just det faktum att Cemus finns kan göra att universitetsled-ningarna och andra utbildningsinstitutioner inte anser det nödvändigt att arbeta för ökad integrering av frågorna i all utbildning. Cemus fungerar bra som komplement till annan utbildning vid Uppsalas båda universi-tet, men som vi ser det måste Cemus kursverksamhet också kompletteras med obligatoriska inslag av utbildning för hållbar utveckling i samtliga utbildningsprogram.

Vad säger Uppsala universitets rektor Bo Sundqvist om Cemus? Uppsala universitets rektor Bo Sundqvist ser Cemus som ett utmärkt exem-pel på hur en ny och annorlunda idé kan infogas i universitetets struktur utan att stöpas om efter den befintliga organisationsstrukturen. Under sin tid som dekan för teknisk-naturvetenskaplig fakultet och nu som Uppsala universitets rektor, har han sett Cemus utvecklas från studentinitiativ till etablerad cen-trumbildning. Han menar att Cemus organisation på ett unikt sätt tar till vara studenters egen skaparkraft, samtidigt som den uppfyller de formella krav som ställs på universitetsverksamhet. Detta gör centret till ”sinnebilden för hur universitet borde fungera”.

En viktig förutsättning för att Cemus kunde bildas var dock de entusiastiska forskare som tidigt engagerade sig i förslaget. Stödet från personer i ledande positioner var enligt Sundqvist avgörande för att idén om ett studentdrivet centrum för miljö- och utvecklingsfrågor skulle kunna bli verklighet.

Även om det är viktigt att frågor kring hållbar utveckling så småningom in-tegreras i all utbildning måste det under en övergångsperiod finnas positiva exempel och här är Cemus oöverträffat, menar rektor Sundqvist. Han ser heller inget hinder för att liknade centra ska kunna skapas vid andra läro- säten.

Källa: Intervju med Bo Sundqvist, 2005-05-09

Avslutande rekommendationer till universitetsledningarDe globala utmaningar som mänskligheten står inför i dag gör det högst angeläget att frågor rörande hållbar utveckling ges större utrymme inom landets högre utbildning. Utifrån våra erfarenheter från Cemus verksam-

47

het vill vi rekommendera universitetsledningar följande sätt att utveckla och förbättra sitt lärosätes utbildning för hållbar utveckling:

• Ta till vara studenternas intressen, kunskap och engagemang

Frågor kring hållbar utveckling engagerar många unga människor och kommer att fortsätta att göra det i den allt mer globaliserade och förän-derliga värld vi lever i. Deras kunskap och intresse för frågorna kan bidra till utbildningen på många sätt och till och med, som i Cemus fall, utgöra utbildningens drivkraft.

• Utnyttja befintlig kompetens inom lärosätet i utvecklandet av utbildning för hållbar utveckling

Som vi sett i Cemus verksamhet kräver inte utbildning för hållbar utveck-ling specifik kompetens, utan förståelse för dessa frågor uppstår i mötet mellan forskare och studenter från olika discipliner och verksamhetsområ-den. Inom respektive lärosäte ryms med andra ord outnyttjade möjligheter att skapa utbildning för hållbar utveckling – möjligheter som universitets-ledningar bör dra nytta av.

• Främja samarbeten över disciplin- och fakultetsgränser

För att lärosätets befintliga kompetens ska kunna resultera i utbildning för hållbar utveckling måste samarbete över disciplingränser möjliggöras och uppmuntras. Vi menar att universitetsledningar därför bör främja natur-liga mötesplatser mellan lärare, studenter och forskare från olika ämnes-områden, såsom tvärvetenskaplig seminarie- och kursverksamhet.

• Starta och stöd Cemusliknande verksamhet

Ett sätt att genomföra samtliga ovanstående tre punkter är att utveckla verksamhet lik den som bedrivs på Cemus. Cemus hade aldrig bildats om inte ledningarna vid Uppsala universitet och SLU hade vågat satsa på detta annorlunda och nyskapande initiativ. Denna satsning har inte en-bart resulterat i kurser om hållbar utveckling, utan också i flertalet positiva sidoeffekter, såsom utökat samarbete och kunskapsutbyte mellan institu-tioner samt projekt som bidrar till att uppfylla universitets tredje uppgift. Verksamhet liknande den Cemus bedriver borde därför i allra högsta grad vara eftersträvansvärd för fler lärosäten.

• Uppmuntra obligatoriska kursmoment om hållbar utveckling i samtliga utbildningsprogram

Då förståelse för hållbar utveckling är relevant och viktig för samtliga yrkesgrupper i samhället bör grundläggande kunskap och förståelse för frågorna finnas inskrivet som mål i utbildningsplanen för samtliga utbild-ningsprogram. Därför vill vi uppmuntra tydliga direktiv från ledningshåll till samtliga utbildningsinstitutioner.

49

Näringslivets roll i arbetet med hållbar utveckling

Magnus Enell

InledningAtt använda begreppet ”framtida generationer” i definitionen av hållbar utveckling för politiker och näringslivets högre chefer är inte pedagogiskt. Deras tidsperspektiv är tyvärr kortare än de ca 25 år som en generation om-fattar. En politiker väljs på fyra år och hennes eller hans effektiva arbetspe-riod under denna mandatperiod är bara tre år. En VD på ett företag kan försvinna med mycket kort varsel, p.g.a. otillfredsställande ekonomiska och finansiella resultat. På ett företag är en affärsplan eller en strategisk plan baserad på ett tre- till femårsperspektiv. Definitionen av hållbar ut-veckling för politiker och företag bör därmed baseras på en annan värde-norm. Det handlar om att ta ansvar – för ekonomi, miljö, hälsa, säkerhet, arbetsmiljö och sociala aspekter.

Tidigare drevs företagen av lagar, förordningar och tillstånd. Dagens företag drivs med lagkraven som en miniminivå i sitt arbete och frivilliga åtaganden som utgörs av de ”krav” som ställs av den egna företagsled-ningen, kunderna och andra intressenter som på olika sätt kan ha makt över och i företagen. Genom att dessa proaktiva företag ställer krav på så-väl leverantörer som kunder, uppnås en kedjeeffekt på ständig förbättring, som driver hållbar utveckling framåt.

Visst, det finns mycket kvar att göra inom området hållbar utveckling. Det är dock viktigt att påminnas om att miljöarbetet är ganska ”ungt”, ca 40 år gammalt, och inleddes med t.ex. Rachel Carsons bok Tyst vår som kom 962. Begreppet hållbar utveckling populariserades av Brundtland-kommissionen 987, och Global Reporting Initiative (GRI) startade sitt arbete hösten 997.

Det har alltså gått fort och det har också gjorts mycket, men det finns mycket kvar att göra!

50

Lite historiaMiljöarbetet i Sverige är inte många decennier gammalt. En del av oss väcktes av Rachel Carsons bok. Men för de flesta uppfattades dock boken som science fiction, liknande en av Spielbergs filmer. Naturvårdsverket började sitt arbete 968 och den svenska miljölagstiftningen trädde i kraft 969.

Den första internationella miljökonferensen hölls i Stockholm 972, som visade sig bli startskottet på en rad internationella konferenser (bl.a. Rio de Janeiro 992, Johannesburg 2002).

Förhållandet mellan näringslivet och samhället har förändrats sedan början av 970-talet. Då berättade näringslivet ganska summariskt om sitt miljöarbete, och såväl samhället som myndigheterna och frivilligor-ganisationerna (t.ex. Naturskyddsföreningen, Greenpeace och Världsna-turfonden) accepterade informationen och lät sig nöjas. Under 980-talet, speciellt under början av årtiondet, förändrades samhällets krav på infor-mation och agerande – näringslivet måste berätta vad de gjorde. Närings-livets svar kunde vara ganska kortfattade och allt berättades inte. Under 990-talet förändrades kravet från samhället vad gällde information och åtgärder – visa oss vad ni gör, i skrivna redovisningar och dokument. Fortfarande handlade det om miljöarbete, arbete med hållbar utveckling existerade knappast som begrepp i redovisningarna. Det är först under de första åren på 2000-talet som begreppet hållbar utveckling börjar an-vändas inom näringslivet, dels som redovisningar, dels som arbetsuppgift inom företagen.

En förutsättning för att näringslivets arbete med hållbar utveckling ska fungera, är att en dialog och ett samarbete med samhället fungerar – det kan inte bedrivas i form av ”vi och dom”, utan det måste ske i ”vi”-form. Hållbar utveckling, som begrepp, definition och arbetsuppgift, inklude-rar alla delar av samhället, och för att arbetet ska kunna genomföras och lyckas måste alla intressenter arbeta tillsammans.

Vad innebär hållbar utveckling för näringslivet? Hållbar utveckling har tidigare ofta benämnts ”Tripple Bottom Line”, och detta begrepp myntades av ekonomerna redan på 970-talet. Tyvärr glömde de bort de miljömässiga och sociala dimensionerna efter ett tag. Förenklat kan dock hållbar utveckling fortfarande beskrivas som en in-tegrerad arbetsuppgift, i vilket de tre delarna ekonomi, miljö och socialt

51

ansvar integreras till en gemensam arbetsuppgift. Ekonomerna måste börja beakta miljö och sociala aspekter, miljöfolket måste tänka lite ekonomi och socialt, och personalen inom den sociala sidan måste beakta miljö och ekonomi. De tre grupperna måste bredda sina synfält, kompetensområ-den och ageranden; från ”enögdhet” till ”flerögdhet”. Det räcker dock inte med ”tvåögdhet”, utan det måste handla om ett holistiskt synsätt, som kan liknas vid en ”treögdhet”.

Som nämnts tidigare är Brundtlandkommissionens definition av be-greppet hållbar utveckling som något som rör ”framtida generationer” inte förståeligt för politiker, företagsledare, företagsanställda eller ”medel-svensken”. Näringslivet har därför tagit fram en annan definition; hållbar utveckling innebär att ta ansvar för sitt ekonomiska, miljömässiga och sociala agerande.

Etik och moral är inget eget arbetsområde, utan det är ett gemensamt sätt att tycka, tänka, planera och agera, i frågor som har med de tre de-larna att göra.

Självklart handlar hållbar utveckling om mycket mer än bara ekonomi, miljö och socialt ansvar – det handlar också om kvalitet, forskning och utveckling, utbildning, marknadsföring, trovärdighet, öppenhet, kommu-nikation etc.

Hållbar utveckling måste alla i samhället arbeta med – det är inte bara en fråga för näringslivet. Det är en lika viktig fråga för politiker, myndig-heter, universitet och högskolor, landsting, kommuner, kyrkan, konsulter och frivilligorganisationer som för enskilda människor. Men visst, de olika intressenterna har olika fokusområden och omfattning på sin påverkan på respektive del i hållbar utveckling.

Företag och organisationer har kommit olika långt i sitt arbete med hållbar utveckling. För vissa drivs miljöarbetet fortfarande av lagar, för-ordningar och tillstånd. För andra har miljöarbetet vidgats och en del fri-villiga åtaganden, som t.ex. införande av miljöledningssystem, har börjat genomsyra arbetssättet. Den tredje kategorin har börjat integrera miljöar-betet i området hållbar utveckling och försöker påverka såväl leverantörer som kunder i att ta hänsyn till miljö och sociala aspekter i sitt arbete.

För att näringslivets olika aktörer, från företagsledare till personal på verkstadsgolvet, ska förstå vad hållbar utveckling är, måste utgångspunk-ten vara näringslivets arbete och roll i samhället. För att det ska kunna för-stås, måste förklaringen vara enkel och tydlig, inte akademisk och teore-tisk, utan direkt praktiskt tillämpbar, och alla ska känna att de kan bidra. Nedanstående fyra punkter kan användas som förklaring till vad hållbar

52

utveckling mer konkret innebär för näringslivet (och även andra aktörer i samhället). Att arbeta med hållbar utveckling inom näringslivet innebär därmed inte att man har ett slutligt mål eller en fastställd destination, utan det handlar om att ge sig ut på en ”resa”, där företaget kommer närmare och närmare målet, men aldrig kommer att nå ända fram.

• Integrering

Med detta menas att företagets arbete med ekonomi, miljö och sociala frågor integreras och inte arbetas med isolerat var för sig i tre separata av-delningar eller delar.

• Medvetna och öppna beslut

Medvetna och öppna beslut innebär att besluten också ska värderas uti-från miljömässiga och sociala konsekvenser, och inte bara ekonomiska värden.

• Intressentrelationer

Dagens intressentrelationer präglas inte bara av de intressenter som företa-get identifierat (t.ex. kunder och anställda), utan också av de intressenter som är intresserade av företagets arbete och prestanda.

• Längre tidsperspektiv

Med ett längre tidsperspektiv menas inte framtida generationer, utan ett perspektiv som sträcker sig något längre än en traditionell affärsplan på 3–5 år, förslagsvis två affärsplaner, dvs. upp till ca 0 år.

Varför ska näringslivet arbeta med hållbar utveckling?Självklart finns det många förklaringar och argument för varför näringsli-vet ska arbeta med hållbar utveckling, som en del i sin totala arbetsuppgift. Svaret på denna fråga, precis som svaret på frågan om vad hållbar utveck-ling är för näringslivet måste vara enkelt och lätt att förstå, och praktiskt överförbart. Följande tre punkter kan vara svaret på frågan varför.

• Riskhantering

Genom att genomföra riskanalyser för företagets olika verksamhetsdelar, så kan förebyggande åtgärder insättas för att förhindra att framtida nega-

53

tiva händelser inträffar, och därmed kan åtgärder insättas innan olyckor eller att felaktigt beteende förekommer.

• Förbättrat varumärke

Varje företag, men även myndigheter, politiska partier, kommuner, uni-versitet och högskolor, sjukhus, frivilligorganisationer etc., har identitets-symboler för sina organisationer, och dessa vill man ska utsända positiva signaler om verksamheterna.

• Nuvarande och framtida anställda

Med ett proaktivt arbete inom hållbar utveckling, tillsammans med ett positivt varumärke är företaget eller organisationen en attraktiv arbets-plats för framtida anställda. Dessutom vill redan anställda stanna kvar på arbetsplatsen, vilket ger kontinuitet.

Hur arbetar näringslivet med hållbar utveckling?Arbetet med hållbar utveckling i ett företag ska inte och får inte bli en egen avdelning och separat arbetsuppgift, utan bör vara en integrerad del av fö-retaget. Egentligen arbetar alla något större företag, som har avdelningar för ekonomi, miljö och personal, redan med hållbar utveckling, men ar-betet är inte integrerat. Arbetet sker traditionellt inom respektive del och utan kommunikation mellan avdelningarna. Genom integrering av arbetet och tänkandet så får man synergieffekter som ger just helhetssynen.

Det är viktigt att arbetet och konceptet är lika starkt förankrat i den strategiska agendan som i det operativa arbetet. Genom att arbetet med hållbar utveckling är förankrat i företagsledningens och styrelsens stra-tegiska agenda, så blir konceptet en viktig och naturlig del i bolagsstyr-ningen. Därmed underlättas det operativa arbetet i den dagliga verksam-heten.

Vilka är då de viktigaste delarna i det operativa arbetet? Kortfattat kan beskrivningen göras med följande fem delar, som tydligt visar att arbetet handlar om ett samarbete mellan olika kompetenser inom den ekonomiska och finansiella sidan, miljö, säkerhet och hälsa, och de sociala aspekterna. Som en ytterligare integrerad del i arbetet finns riskhanteringen, vilken går tvärs igenom de tre delarna ekonomi, miljö och socialt beteende.

54

Bild 3. Ett företags arbete med hållbar utveckling.

Kommunikation och redovisning

En viktig del i näringslivets och andra organisationers arbete med hållbar utveckling är kommunikation, såväl intern som extern. Tidigare var infor-mationsflödet ganska enkelriktat från ”sändare till mottagare”, dvs. från ett företag till anställda, kunder och myndigheter. Under 990-talet vidga-des informationsbegreppet, genom att en mer fullständig kommunikation efterfrågades, vilket innebar en feedback på den information som företaget sammanställde och skickade ut. Företagen började publicera miljöredo-visningar, inte bara för de egna anställda, kunderna och myndigheterna, utan också för en bredare allmänhet. Genom denna breddning av företa-gens kommunikation, ställdes också större krav på öppenhet, saklighet, fullständighet och trovärdighet. Även verifierbarheten diskuterades, vilket innebar att s.k. tredjepartsverifiering efterfrågades.

Under de senaste ca fem åren har kommunikationen vidgats ytterligare, till att präglas av en dialog, som kan beskrivas som kontinuerlig process med tidig diskussion, gemensam identifiering av problem och lösningar, analys av resultat och framtida prioriteringar.

Tillståndspliktiga företag har under decennier skrivit miljörapporter till tillsynsmyndigheterna. Dessa rapporter har inte varit, och är inte, upp-lagda i ett för allmänheten läsvänligt format. Myndigheterna tillhanda-håller en (byråkratisk) mall som ska följas. För att informera den bredare

55

allmänheten om enskilda företags miljöarbete, så började en del företag redan under första hälften av 990-talet att sammanställa miljöredovis-ningar. Dessa var då betydligt mer ”läsvänliga” och betraktades som kom-plement till de traditionella årsredovisningarna, som beskriver företagens ekonomiska resultat.

Under slutet av 990-talet, då en del företag började arbeta med hållbar utveckling, blev det också intressant att sammanställa hållbarhetsredovis-ningar. Esab AB (www.esab.com) och ITT Flygt AB (www.flygt.com) var de första svenska företagen att använda Global Reporting Initiatives (GRI) Guidelines for Sustainability Reporting.

Global Reporting Initiative

Global Reporting Initiative (GRI) bildades hösten 999 av Coalition for Environmentally Responsible Economies (CERES) i USA. En av orsa-kerna till att initiativet startades var behovet av att systematisera innehål-let i miljö- och hållbarhetsredovisningar, underlätta för rapportskrivare och -läsare, samt att ta fram en global ”standard” för vilken information som är relevant inom de tre områdena ekonomi, miljö och sociala aspek-ter. GRI ska betraktas som en multiintressentprocess och ett oberoende institut. GRI har sitt sekretariat i Amsterdam, Holland, och arbetet sker huvudsakligen genom Internet och e-post. GRI:s uppdrag är helt enkelt att utveckla och sprida globalt användbara standarder eller riktlinjer för redovisning av hållbar utveckling. Genom att registrera sig som intres-sent hos GRI (www.globalreporting.org) kan vem som helst medverka i GRI:s arbete och arbetsgrupper.

GRI:s första version av riktlinjerna presenterades redan i mars 999, och den senaste versionen är från augusti 2002. Nästa version (G3) kom-mer att presenteras efter sommaren 2006, och under perioden september 2004–september 2006 sker det ett brett arbete där flera intressenter är involverade, dels genom ett flertal arbetsgrupper, dels genom specifika arbetsuppgifter hos enskilda personer. GRI:s riktlinjer är stegvisa, vilket innebär att ett företag eller en organisation som vill sammanställa en håll-barhetsredovisning inte behöver uppfylla alla krav och efterfrågade indika-torer från början. För att underlätta arbetet med hållbarhetsredovisningen då det finns skillnader mellan olika branscher, har ett antal sektorspecifika supplement tagits fram.

56

Organisationer inom näringslivetInom det svenska näringslivet har ett antal initiativ tagits för att driva och utveckla arbetet för en hållbar utveckling.

Näringslivets Miljöchefer

Näringslivets Miljöchefer (NMC) är en ideell förening för företag och organisationer i form av ett branschöverskridande nätverk inom arbets-området hållbar utveckling. NMC (www.nmc.a.se) är också en brygga mellan universitet och högskolor och den praktiska verksamheten. Fören-ingen bildades 994 och har i dag ca 300 medlemmar från många olika branscher.

Ett av NMC:s syften är att underlätta miljö- och hållbarhetsarbetet bland medlemmarna och samhället, vara ett forum för erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling och ett aktivt omvärldsbevakande nätverk. En viktig del i NMC:s arbete är också att öka kunskapen i samhället om nä-ringslivets miljö- och hållbarhetsarbete.

Ingenjörer för Miljön

Ingenjörer för Miljön (IfM) bildades 992 på initiativ av stiftelsen Det Na-turliga Steget och med stöd från Ingenjörssamfundet och Civilingenjörs-förbundet. IfM är en ideell förening med medlemmar från många olika delar av samhället. Föreningens främsta uppgifter är att stimulera till de-batt om en teknisk utveckling som kan bidra till en ekologiskt, ekonomiskt och socialt uthållig samhällsutveckling, söka påverka beslut inom utbild-ning, näringsliv och politik i denna riktning, genom lokala arrangemang, ”miljöpubar” och seminarier, en aktiv webbsida samt medlemstidningen Kretslopp & Teknik öka medlemmarnas kunskap samt ge möjlighet att knyta kontakter, få nya idéer och utbyta erfarenheter, såväl inom ingen-jörskåren som med andra yrkesgrupper engagerade i arbetet för en hållbar utveckling, sprida kunskap om långsiktigt hållbar teknik, stimulera till eftertanke och dialog om betydelsen av värderingar och attityder med in-sikten att tekniken inte ensam leder oss till ett hållbart samhälle.

IfM samarbetar med Läkare för Miljön och Ekonomer för Miljön.

Svenskt Näringsliv

Föreningen Svenskt Näringsliv har ca 55 000 medlemmar, som samman-lagt har ca ,5 miljoner anställda. Ungefär hälften av Svenskt Näringslivs medlemsföretag har –9 anställda och det är bara 0,7 procent av företagen

57

som har fler än 500 anställda. Inom hållbar utveckling är Svenskt Närings-livs två viktigaste uppgifter • att visa företagens engagemang, kompetens och bidrag till hållbar ut-

veckling, och• att visa sambandet mellan ekonomisk tillväxt, socialt välstånd och

god miljö.

Svenskt Näringsliv betonar starkt i sitt arbete att hållbar tillväxt är en förutsättning för att svenska företag ska fungera såväl på den inhemska marknaden som i exportsituationer.

Internationella initiativ

Många företag inom det svenska näringslivet är också engagerade och ak-tiva i internationella initiativ, t.ex;• FN:s Global Compact/FN:s Global Compact Nordic Network• FN:s millenniemål• FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP)• Amnesty International/Amnesty Business Group• Röda korset• Rädda barnen• Transparency International

Högskolans roll i utbildning inom hållbar utvecklingVilken roll har universiteten och högskolorna avseende utbildning inom hållbar utveckling, ur ett företags- och organisationsperspektiv?

Företag och organisationer behöver medarbetare som praktiskt arbetar med miljö- och hållbarhetsfrågor, dvs. överför teori till praktisk använd-ning. Därför är det viktigt att de studenter som går från avslutad utbild-ning till företag och organisationer också har kunskap om den praktiska användningen av teorin, och inte bara är fullärda teoretiker.

Tidigare drevs företag och organisationer i sitt miljöarbete till stor del av lagar, förordningar och tillstånd. Dagens företag och organisationer drivs fortfarande av dessa krav, men ett par ytterligare drivkrafter har utvecklats under senare år; bl. a. frivilliga åtgärder och kundkrav. Lagar, förordningar och tillstånd beskriver därmed den miniminivå som samhällets olika ak-törer måste rätta sig efter. Eftersom det vid många tillfällen har visat sig att nationella och internationella lagar inte är tillräckliga för att uppfylla de åtgärder som miljön och samhället efterfrågar, så måste frivilliga och

58

mer långtgående insatser och åtgärder införas. Högskolan har därmed en mycket viktig roll i detta arbete, inte bara genom att utbilda studenterna inom dessa frivilliga åtgärder och initiativ, utan också genom att vara med och utveckla de verktyg, modeller och det tänkande som krävs för att ef-fektivisera och underlätta det praktiska arbetet i samhället.

I många fall kan företagen inte invänta att forskningsresultat blir helt färdiga innan de måste användas praktiskt. Det innebär att tidsramarna i företagens värld när man går från teori till praktisk användning är kortare i dag än för några decennier sedan. Ett exempel på detta är livscykelana-lyser, som fortfarande befinner sig i ett relativt ”ungt” forskningsstadium, men redan används i näringslivet.

Varför då börja använda vissa verktyg innan de är färdigforskade? Det finns tre orsaker till detta:• krav på produktansvar från myndigheterna,• kunderna kräver det, och att• företaget själv vill påverka kunderna till att köpa bättre produkter.

Universitet och högskolor bör i större utsträckning beakta näringslivets behov av de utbildningsprofiler som studenterna bör ha för att vara att-raktiva på arbetsmarknaden. Därför bör representanter från företag och organisationer dels anlitas som rådgivare i samband med framtagning av innehåll för nya kurser, dels anlitas som föreläsare i större omfattning än vad som görs i dag.

RekommendationerJag vill ge följande rekommendationer till universitet och högskolor att beakta utifrån perspektivet att de flesta studenter som är färdiga med sina utbildningar kommer att ta anställningar inom privat och offentligt nä-ringsliv.• De kurser och utbildningar som inte har fokus på hållbar utveckling,

bör innehålla introduktioner till området, med fokus på behovet av ett brett synsätt och integrering av ekonomi, miljö och socialt ansvar, också med moment om etik och moral.

• De utbildningar som har fokus på hållbar utveckling måste vara upp-daterade om de praktiska verktyg som redan används i näringslivet; t ex ledningssystem, ISO-standarder, internationella och nationella ini-tiativ, nätverk, organisationer etc.

59

• I samband med identifiering av nya kurser bör näringslivets behov av utbildningsprofiler beaktas, genom att näringslivet tillfrågas om vilka behov som finns.

• Representanter från näringslivet bör anlitas i större omfattning som föreläsare.

• Studenterna bör i större omfattning få kunskap om hur den teori som de erhåller genom deltagande i kurser överförs till praktiskt tänkande och verklighet i näringslivet och samhället.

• Näringslivets roll i de internationella organisationernas arbete bör be-skrivas, t ex FN (Global Compact, millenniemålen, FN:s miljöpro-gram, FN:s utvecklingsprogram, Global Reporting Initiative etc.), Internationella arbetsorganisationen (ILO), OECD, Internationella handelskammaren, Världsbanken etc.

61

De små stegens tyranni Staffan Söderberg

Att fatta beslut för hållbar utveckling är som elefanternas parningslek, först en hel del trumpetande på hög nivå sedan får man vänta mycket länge.

Hösten 997 var jag som svensk akademiker nyanställd som miljökonsult vid det interna teknikbolaget inom den då 0 år gamla Skanska-koncer-nen. Första tiden innebar upprättande av ett stort antal miljövarudekla-rationer åt avtalade byggmaterialleverantörer. På så sätt kunde inköps-organisationen välja rätt och redovisa miljöprofiler för slutkunden. Ett långsiktigt och proaktivt arbete om än något tröstlöst då det finns mer än 60 000 byggvaror på marknaden. Plötsligt började telefonerna ringa och e-post med röda utropstecken fyllde inkorgen med rubrik Halland-sås. Vilken kemi- och biologikompetens fanns tillgänglig inom bolaget? Miljöspecialister? Verkligheten slog till och jag hade den akademiska kun-skapen, men saknade erfarenheten. Denna artikel beskriver en del av er-farenheterna sedan dess.

Behovet av väckarklockor och definitioner Delar av styrningen och uppföljningen av projekt Hallandsås påverkan på yttre miljö och arbetsmiljö hade brustit hos kund, entreprenör och leveran-tör. Krisgrupper sammankallades, konsulter anlitades och Skanska ställdes öga mot öga med en skoningslös omvärld. Det blev en väckarklocka för hela koncernen och sedan dess har företaget tagit många steg med riktning ekologisk hållbarhet. Under de senaste fyra åren har arbetet utökats till att mer strukturerat och proaktivt även omfatta den ekonomiska och sociala dimensionen av hållbar utveckling.

Redan före olyckan fanns en miljöpolicy, grundläggande miljöutbild-ningar och en årlig miljöredovisning. Arbete med källsortering av byggav-fall hade kommit långt och ett stort antal byggmaterial hade utvärderats. Olyckan innebar naturligtvis att reviderade globala och lokala listor på

62

förbjudna kemikalier upprättades men framförallt uppdaterades de interna utbildningarna och nya medarbetare anställdes.

De flesta av de 53 000 medarbetarna får i dag redan när de anställs fort-bildningar inom bl.a. miljö, arbetsmiljö, fackliga frågor, jämställdhet, af-färsetik och ekonomi. Samtidigt görs stora mängder information tillgäng-lig via intranätet och Internet. Särskilt den årliga miljöredovisningen och senare års hållbarhetsredovisning har betytt mycket för att få ut budskapet. Trots det finns det antagligen minst lika många definitioner på vad som är det bästa bidraget till ett mer hållbart utvecklande Skanska.

Behovet av definitioner

I likhet med andra paradigmskiften debatteras just nu definitionerna på den nya tidens term ”hållbar utveckling”. Det förekommer ett stort antal projekt, utredningar, verktyg, utbildningar, myndigheter och konsulter på hållbarhetsarenan och det påminner ibland om IT-bubblan då alla såg möjliga tillämpningar inom alla människans områden samtidigt som en del fortsatte att leva i förnekelse. Debatten påminner även om arbetet kring humanekologin som under mer än 40 år har använt termer som tvärveten-skap, holism, synergi, hållbarhet och multidisciplin. Fortfarande rynkar en hel del akademiker och arbetsgivare på näsan åt humanekologi, antagligen på grund av det stora och odefinierbara i termen.

Fördelen med termen ”hållbar utveckling” är att den innehåller mer av en värdering. Man kan inte säga emot, även om man inte riktigt förstår vad man ska göra i praktiken. Under åren efter Rio-konferensen gjordes en hel del praktiskt för hållbar utveckling men arbetet var fragmenterat: kommunerna arbetade med Agenda 2, företagen införde avdelningar för CSR (”Corporate Social Responsibility”) och ett stort antal politiska ut-redningar påbörjades. Studenter och forskare sökte anslag under nya håll-barhetsrubriker.

På senare tid har det något diffusa begreppet ”hållbar utveckling” börjat ses allt mer som en tillgång framförallt eftersom allt fler känner sig om-fattade. Inom Skanska kände vi i början av år 200 att vi omfattades allt mer och vi valde för enkelhetens skull att luta oss mot den definition som återfinns i Brundtlands rapport från 987 när vi upprättade vår uppföran-dekod och hållbarhetsredovisning. Den definitionen räcker långt för att påbörja resan.

63

Från Agenda 21 till Aktion 21Länge var hänvisningen till kommunernas arbete med FN:s Agenda 2, handlingsplanen för tjugoförsta århundradet, ett bra sätt att slippa defi-niera sin roll i förhållande till hållbar utveckling. Då var det inte företagen, lärosätena eller andra som skulle leverera hållbar utveckling i praktiken, det var kommunerna. Under de senaste åren har allt fler börjat bekänna sin tro på hållbar utveckling och tiden börjar närma sig då man även behöver bekänna färg. Det räcker inte med de många pilotprojekt som genomförts främst inom den privata sektorn. Hållbar utveckling omfattar alla och det finns tillräckligt många och lämpliga verktyg för de flesta samhällsaktörer att förstärka sitt bidrag. Det skapas nya akademiska discipliner, prokla-meras nya marknader och tillsätts nya politiska sakområden med sikte på hållbar utveckling. Agendan omsätts allt mer i aktion och det förpliktigar för alla ledningsgrupper och styrelser.

Leda, styra och driva

Ledningen är satt att leda verksamheten i enlighet med direktiven från t.ex. styrelser, ägare eller regleringsbrev. Direktiven består ofta av två delar, en kravspecifikation och en målspecifikation, och inte sällan beror eventu-ella brister i resultaten på otydlighet däremellan. I fallet hållbar utveckling är riskerna uppenbara: är det ett krav eller ett mål och var i huvudintres-senternas specificerade förväntningar uttrycks arbetets omfattning?

Inom Skanska sågs det som en kontextualisering av verksamheten, dvs. ett krav på verksamheten att genom konkreta mål förbättras inom priori-terade områden. Nedan listas några av de beslut som ledningen tagit för att påverka utvecklingen av företaget i en mer hållbar riktning. Många av dessa aktiviteter hade genomförts även utan begreppet hållbar utveckling men det har varit fördelaktigt att kunna kontextualisera initiativen. Ex-emplen i listan beskrivs i stort sett i kronologisk ordning. • Frivilligt beslut om tredjeparts certifiering av ledningssystemen, miljö

ISO 400 (i dag 00 procent av företaget), arbetsmiljö OHSAS 800 (55 procent) och kvalitet ISO 900 (65 procent).

• Interna tävlingar dit byggprojekten kan nominera sig enligt kriterier för bl.a. miljö och arbetsmiljö.

• Skapande av en intern kemidatabas med 4 000 utvärderade kemiska produkter tillgänglig på alla projekt i Sverige.

64

• Utökad fortbildning av medarbetare inom bl.a. områdena miljö, ar-betsmiljö och affärsetik.

• Djupare analys av marknader och projekt för att bättre kunna värdera och besluta baserat på riskprofiler och så kallad heat mapping (kart-läggning av risker).

• Internationella best practice-grupper inom ämnesområden som led-ningen prioriterar, t.ex. energieffektivisering av byggnader och person-lig skyddsutrustning.

• Kraftig fokusering på bedömning och utvärdering av leverantörer och underentreprenörer.

• Integrerad uppförandekod (eng. code of conduct).• Förbättrade ledarskapsutbildningar med föreläsningar om uppföran-

dekoden och hållbar utveckling, se exempel www.skanska.se/ etikutbildning.

• Riktade internrevisioner inom prioriterade områden tillsammans med revisorer med nya typer av kompetenser.

• Förstärkning av vår plan mot diskriminering och för jämställdhet.• Utökat fokus på arbetsmiljö genom bl.a. en arbetsmiljövecka.• Reviderade incitamentsprogram som bl.a. innebär att tio procent av

den årliga bonusen förloras om man inte når de uppsatta målen för re-ducering av arbetsmiljöolyckor.

• Nytt internationellt fackligt avtal med Internationella bygg- och trä-arbetarunionen.

• Katalysering av miljömärkningskriterier (Svanen) för byggnader.• Aktivt stöd till nya EU-direktiv om kemikalier och energieffektivitet i

byggnader.• Mer kommunikation om hållbarhet vid chefsträffar.• Offentlig hållbarhetsredovisning.

Allt förändringsarbete kräver övertygade och engagerade medarbetare. En verksamhet blir ju inte bättre än sina anställda och en verksamhet får de anställda den förtjänar. Ledningsgrupperna sätter tonen för verksamheten och det är viktigt att inte presentera hållbarhetsarbetet som ytterligare ett problem som ska lösas utan att det finns ett samband med identifiering av nya risker och nya möjligheter. Inom Skanska pratar vi ofta om det som en strategisk förstärkning och en kontextualisering snarare än bara en förändring. Gott ledarskap under ett paradigmskifte innebär att våga erkänna att tidigare fattade beslut kan behövas omvärderas. Sanningen är ju att de flesta i ledande position, även i Skanska, under de senaste 20 åren

65

har varit med i byggandet av det samhälle de nu med ny övertygelse och engagemang ska utveckla hållbart. Detta kräver även att man vågar förstå och deltar i nya intressenters förväntningar.

Intressenter och dialogerDet är lätt att beslut som påverkar hållbar utveckling endast förankras hos ett fåtal huvudintressenter t.ex. (aktie)ägarna och styrelsen. Ett allt vanli-gare sätt att konkretisera hållbar utveckling är att förbättra den befintliga verksamheten efter dialog med fler av de berörda intressenterna. Ett tids-krävande och bitvis frustrerande arbete men det är väl värt mödan. I takt med att löpande dialoger blivit viktigare har ett antal forum uppstått och en del av dessa har varit avgörande i Skanskas arbete att förstå och öka förståelsen för företagets roll i samhället. Några av dessa initiativ där vi aktivt har medverkat listas nedan.

World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) (www.wbcsd.org) är en organisation som sammanför fler än 50 multi-nationella företag för att dela erfarenheter och kommunikation om företa-gens roll i hållbar utveckling. Medlemskapet har hjälp oss att jämföra vårt hållbarhetsarbete med andra företag i andra branscher.

Näringslivets Miljöchefer (NMC) (www.nmc.a.se) är en förening med ca 300 medlemmar med syfte att underlätta för ett effektivt arbete som miljöchef. Medlemskapet har gett Skanska ett utökat kontaktnät och en möjlighet att beskriva unika dilemman.

Miljörevisorer i Sverige (MIS) (www.mis.a.se) är den enda yrkesför-eningen i Sverige för miljörevisorer. Medlemskapet har bl.a. medfört ett stort antal samtal med miljöspecialiserade revisorer och därmed har vi fått viktiga tolkningar och råd inför kommande förändringar i bl.a. miljölag-stiftningen. Föreningen har cirka 350 medlemmar men förvånansvärt nog få akademiker och endast en studentmedlem.

Transparency International (www.transparency.org) är en interna-tionell frivilligorganisation som motverkar korruption och mutor. Den svenska delen av organisationen har nyligen bildats och genom att aktivt delta i detta har den interna implementeringen underlättats.

66

ISO 26000 Socialt ansvarstagande (www.sis.se/sr) är en ny ISO-stan-dard som ska ge alla verksamheter riktlinjer avseende miljömässigt, eko-nomiskt och socialt ansvarstagande. Dialogen i den tekniska kommittén har gett oss ökad förståelse för framförallt konsumentorganisationerna och etiska investerare. Det är sannolikt att dessa grupper även fått större för-ståelse för Skanskas verksamhet.

FN:s konferens World Summit on Sustainable Development (WSSD). Den stora FN-konferensen i Johannesburg 2002 var en mycket viktig internationell mötespunkt för dem som ville bidra till agendan, och Skanska var ett av fåtal deltagande företag på plats.

Föreningen Svenskt Näringsliv (www.svensktnaringsliv.se) har 55 000 medlemmar och driver bl.a. konceptet ”hållbar tillväxt”. Cirka hälf-ten av medlemmarna är företag med färre än 9 anställda. För små och medelstora företag är det svårare att visa på sitt bidrag till hållbar utveck-ling och föreningen är en viktig kanal för bl.a. Skanska att kommunicera med denna målgrupp.

Forum Hållbar Framtid (FHF) (www.susdev.se) är en förening som är löst knutet till riksdagen. Föreningen har under erbjudit flera semina-rier i lokaler och på tider som passar riksdagspolitiker. Man arbetar även med motioner för att främja tvärsektoriella och tvärvetenskapliga politiska grepp.

FN:s Global Compact (www.unglobalcompact.org) är ett FN-initia-tiv med syfte att involvera den privata sektorn i arbetet med hållbar ut-veckling. I de nordiska länderna finns ett nätverk för FN:s Global Com-pact som två gånger om året samlar ett stort antal företag för att diskutera konkreta framgångar och motgångar.

Genom ett aktivt deltagande i denna typ av ganska praktiskt orienterade initiativ kan verksamheter som Skanska öka förståelsen och kunskapen om intressenterna. Allt för ofta saknas det representanter från de högre lärosä-tena trots att det ofta är här teorierna omvandlas i praktiken.

67

RekommendationerSkanska är en av samhällsaktörerna som precis börjat kontextualisera sitt arbete för hållbar utveckling. Skanska har endast tre års hållbarhetsredo-visning bakom sig och det finns mycket kvar att lära och utveckla. Kanske kan en del av våra erfarenheter redan nu vara till nytta för andra ledare som fattar beslut för en mer hållbar framtid. I ett försök att samtidigt samman-fatta ovan beskrivna erfarenheter ges därför fem rekommendationer.

1) Leva som man lär ut

Om man är övertygad om behovet av hållbar utveckling måste man som ledare visa sin övertygelse. Ett bra första steg är att anta en hållbarhets-policy som omfattar ekonomi, miljö och socialt ansvar, samt involvera ägare, styrelser och ledande befattningshavare i framtagandet. Det ställs höga krav på den som utbildar och forskar med hänvisning till hållbar ut-veckling. Samtidigt är alla lärosäten kunder med ansvar. Skanska kommer ofta i kontakt med ombyggnader och nybyggnationer knutna till univer-sitet och högskolor, och resultatet är ofta byggnader som är bättre än ge-nomsnittsbyggnaden i samhället. Tyvärr är det ovanligt att lärosätet i sin roll som kund använder resultaten och idéerna i sin egen forskning såsom verktyg för miljöanpassad projektering, alternativa upphandlingsformer, etik, jämställdhet, livscykelanalys och incitamentsstrukturer. Det är sällan man ser större enhetliga inköpsstrategier med sikte på hållbarhetsaspekter i den offentliga upphandlingen.

2) Knyt nya band

Nya problem kan inte lösas med gamla lösningar och det kan krävas nya samverkansformer mellan lärosäten och bl.a. näringsliv och frivilligorga-nisationer. Nya tankar kräver nya intryck och efter anställningsintervjuer med ett stort antal svenska studenter och forskare från högre utbildningar kan jag konstatera att rörligheten mellan fakulteter samt rörligheten inom Sverige eller mellan länder är ganska låg. Denna brist gynnar inte tvärve-tenskaplig analys och syntes hos de studenter och forskare som framtida arbetsgivare är så beroende av.

3) Gör nästan rätt omgående

Lärosätena har en viktig roll att analysera verktygen för hållbar utveckling men man måste även tillämpa verktygen omgående. Ett sätt att komma igång med det strukturerade hållbarhetsarbetet kan vara utgå från tabel-

68

len på sidan 36 i Guideline for Sustainability Reporting (version 2002) som kan laddas ner från www.globalreporting.org. Sedan prioriteras områ-den för mål och förbättringsåtgärder t.ex. två av miljöområdena, fyra av de sociala och två av de ekonomiska. Sedan upprättas tydliga och mätbara mål, ansvaret fördelas och uppföljning och resultat redovisas i en hållbar-hetsredovisning. Det är enklast om man beskriver sina ambitioner i det ledningssystem man har, även om det ännu inte är dokumenterat eller certifierat.

4) Fortbilda utbildarna

Å ena sidan är det möjligt att alla högre utbildningar bör innehålla ett delmoment kring hållbar utveckling. Å andra sidan kanske det räcker att kontextualisera respektive utbildning i förhållande till hållbar utveck-ling och under terminen löpande redogöra för hållbarhetsarbetet. Oav-sett vilken modell man väljer måste all relevant personal ha för uppgiften lämplig kompetens. Den tredje juni 2003 var jag inbjuden att under rub-riken Utbildningarna ur ett avnämarperspektiv – förväntningar och krav tala vid konferensen Hållbar högre utbildning som utgick från Högskole-verkets kvalitetsgranskning genomfört av landets högre miljöutbildningar. En av mina OH-bilder innehöll ett antal förkortningar, t.ex. GRI, LCC, AA000, MNE, EKU, ABG, TI, OHSAS, IMM, MIS, BVD, SA8000 och ISO. Betydelsen av dessa förkortningar är för en hållbarhetschef vik-tig kunskap att återfinna hos en nyanställd. Både kontaktpersoner för de utvärderade utbildningarna och bedömargruppen var där men endast ett litet fåtal visste vad någon av förkortningarna stod för.

5) Lyssna på marknaden

Lite förenklat kan både utbildningsprogrammen och den färdigutbildade ses som produkter och vägen till examen som produktionen. Inom före-tagarvärlden talar man ofta om nöjd kund-index och något liknande ge-nomförs även på universitet och högskolor genom ett stort antal kursut-värderingar. Men hur involveras avnämarna? Företagen kontaktas ofta av studenter och forskare, men sällan innan hypotesen har formulerats. På samma sätt anlitas företagen ofta som föreläsare men först efter att kurs-planen har beslutats. Många företag och organisationer skulle nog kunna bidra en hel del till den nya tidens utbildningar. En utökad intressentdialog är ett bra sätt för lärosätena att konkret utöka och förankra sitt bidrag till

69

hållbar utveckling. Det är endast genom tidig dialog med intressenterna som man kan fatta rätt beslut från början.

Slutligen Generellt är det nog så att svenska lärosäten och högre utbildningar redan i dag bidrar till genomförandet av hållbar utveckling. Troligen stämmer detta vid jämförelse med många andra aktörer i samhället och helt säkert vid jämförelse med motsvarande institutioner i andra länder. Svenska ar-betsgivare kommer med största sannolikhet även fortsättningsvis att ha tillgång till bra examinerade studenter och därmed kunna stärka sin kon-kurrenskraft. Det stora antalet lärosäten borgar för mångfald och varje aktör i samhället, inklusive universitet och högskolor, har sin unika pro-cess och produkt. Men det unika måste i dag sättas in i sammanhanget hållbar utveckling och många väljer att certifiera produktionen, klassifi-cera produkten och upprätta hållbarhetsredovisningar. Detta borde gälla även för den viktigaste råvaran för hållbar utveckling: de nyanställda med högre utbildning. Det är inte omöjligt för de verksamheter som ansvarar för högre utbildning och forskning att upprätta ledningssystem enligt ISO 400 eller producera en hållbarhetsredovisning. Det är snarare önskvärt, eftersom det skulle katalysera intressenterna till aktion.

Kanske kan man även ta fram ett hållbarhetsindex för utbildningar och lärosäten. Ett index som väger samman variabler som t.ex. resultatet av ett nöjd student-index, genomförda punkter i handlingsprogram för hållbar utveckling, antal större avvikelser vid extern revision, antal procent från budget och genomsnittlig ökning av hållbarhetspoäng hos leverantörer och underentreprenörer. Det som mäts har en tendens att förbättras och det är bara fråga om tid innan system tas fram för hållbarhetsklassificeringar av de produkter vi konsumerar.

En ledare för hållbar produktion och hållbara produkter sätter sig in i den nya tidens begrepp och identifierar sin verksamhets nya risker och nya möjligheter. Det är en lång resa som påbörjas och det är på gränsen till ty-ranni att vara tvungen att ta små steg när man vet vart man ska. Det är nog många som saknar den gamla tiden av förnekelse då man inte kunde vara vilse eftersom man inte visste vart man var på väg. Det snart 20 år gamla byggföretaget Skanska är på väg, och hållbar utveckling ger nya framtida marknader där våra hållbarare produktionsmetoder och produkter ska vinna i konkurrensen. Detta marknadsscenario gäller även den komplexa akademiska världen där det nu precis som i industrin är upp till ledarna

70

att gå från ord till handling och nya samarbetsformer. Mer samarbete mel-lan den akademiska världen och näringslivet är ett av de små men viktiga stegen. Det finns många elefanter kvar att para ihop.