Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Specialistsjuksköterskeprogrammet

Patientens perioperativa upplevelse vid regional anestesi

- En intervjustudie

Författare Handledare

Rikard Andersson Ewa Wallin

Anna Jansson

Examinator

Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Kristina Haglund

Inriktning mot anestesi År 2017

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Regional anestesi innebär att patienten är vaken men bedövad under det

kirurgiska ingreppet. Detta blir allt vanligare då metoden innebär flertalet fördelar, både

medicinsk och ur ett patientperspektiv. Det är anestesisjuksköterskans uppgift att se till att

patienten känner sig trygg under det kirurgiska ingreppet. Tidigare forskning visar på att

sjuksköterskan under regional anestesi bör vara närvarande, engagerad och hela tiden ha

kontakt med patienten. Genom att aktivt lyssna och kommunicera samt ge god information

uppnås en bra kontakt.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka patientens perioperativa upplevelse vid

regional anestesi.

Metod: För denna studie valdes en kvalitativ inriktning med deskriptiv ansats. Ett

lämplighetsurval gjordes på en ortopedavdelning med patienter som genomgått en operation i

regional anestesi. Tio patienter inkluderades i studien. Semistrukturerade intervjuer med

delvis öppna frågor användes. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Analysen resulterade i fyra teman samt sex kategorier. Dessa teman var; Att

uppleva negativa känslor, Preoperativa tankar, Perioperativ kommunikation samt

professionellt bemötande. Kategorierna bestod av upplevelse av smärta och obehag, känslan

av nervositet och övergivenhet, förväntningar, önskemål och delaktighet, information, känsla

av säkerhet och trygghet samt att få ett bra bemötande.

Slutsats: Denna studie, i enlighet med tidigare forskning visar på att patienter i högre grad

upplevde trygghet vid regional anestesi när anestesisjuksköterskan informerar och hela tiden

är närvarande hos patienten. Är anestesisjuksköterskan frånvarande minskar patientens känsla

av trygghet och den regionala anestesin kan bli en negativ upplevelse.

Nyckelord: Regional anestesi, Kommunikation, Omvårdnad, Perioperativ vård

ABSTRACT

Background: Regional anesthesia is becoming more common in surgical procedures, as the

method involves several benefits, both from the patient's perspective and from a medical

perspective. It is the task of the nurse anesthesia to ensure that the patient feels safe. Previous

research shows that the nurse anesthesia should be present, committed and constantly in

contact with the patient. By actively listening and communicating as well as providing

valuable information, a good contact is achieved. If the nurse anesthetist is successful in this,

the experience of regional anesthesia can be a good one.

Aim: The aim of this study was to investigate the patient's perioperative experience in

regional anesthesia.

Methods: A qualitative study with a descriptive approach. An aptitude selection was

conducted in an orthopedic department with patients undergoing surgery in regional

anesthesia. Ten patients were included in the study. Semi-structured interviews with partially

open questions were used. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis.

Results: The analysis resulted in four themes as well as six categories. These themes were;

To experience negative feelings, Preoperative thoughts, Perioperative communication as well

as Professional treatment. The categories consisted of experience of pain and discomfort,

feeling of nervousness and abandonment, expectations, wishes and participation, information,

a sense of safety and security, and to get a good treatment.

Conclusions: Previous research shows, as does this study, that a nurse anesthesia who

informs and is constantly present at the operation room will make the patient feel safer. If the

nurse anesthesia is absenting the patient's sense of safety decreases and regional anesthesia

can be a negative experience.

Keyword: Regional Anesthesia, Communication, Nursing Care, Perioperative Nursing

Innehållsförteckning

BAKGRUND ............................................................................................................................ 1

Regional anestesi .................................................................................................................. 1

Anestesisjuksköterskans roll och etiskt perspektiv ........................................................... 2

Intraoperativ omvårdnad och dess miljö ........................................................................... 3

Patientens oro och upplevelse.............................................................................................. 4

Teoretisk anknytning ........................................................................................................... 6

Problemformulering............................................................................................................. 7

Syfte ....................................................................................................................................... 7

METOD .................................................................................................................................... 8

Design .................................................................................................................................... 8

Urval ...................................................................................................................................... 8

Datainsamlingsmetod ........................................................................................................... 9

Tillvägagångssätt ................................................................................................................ 10

Forskningsetiska överväganden ........................................................................................ 12

Bearbetning och analys ...................................................................................................... 13

RESULTAT ............................................................................................................................ 15

Att uppleva negativa känslor ............................................................................................ 15

Upplevelse av smärta och obehag .................................................................................... 15

Känslan av nervositet och övergivenhet ........................................................................... 16

Preoperativa tankar ........................................................................................................... 17

Förväntningar, önskemål och delaktighet ........................................................................ 17

Perioperativ kommunikation ............................................................................................ 18

Information ....................................................................................................................... 18

Professionellt bemötande ................................................................................................... 19

Känsla av säkerhet och trygghet ...................................................................................... 19

Att få ett bra bemötande ................................................................................................... 20

DISKUSSION ......................................................................................................................... 21

Resultatdiskussion .............................................................................................................. 21

Att uppleva negativa känslor ............................................................................................ 21

Preoperativa tankar .......................................................................................................... 22

Perioperativ kommunikation ............................................................................................ 23

Professionellt bemötande ................................................................................................. 23

Kopplingar till Travelbees omvårdnadsteori ................................................................... 24

Metoddiskussion ................................................................................................................. 25

Giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet ...................................................................... 27

Kliniska implikationer ...................................................................................................... 29

Slutsats................................................................................................................................. 29

Bilaga 1. ............................................................................................................................... 34

Bilaga 2. ............................................................................................................................... 35

Bilaga 3. ............................................................................................................................... 36

Bilaga 4. ............................................................................................................................... 37

1

BAKGRUND

Regional anestesi

Det blir allt vanligare att kirurgiska ingrepp utförs i regional anestesi, vilket innebär att

patienten är vaken under operationen (Cobbold & Money, 2010). För att åstadkomma en

regional anestesi får patienten en injektion av lokalbedövningsmedel som ger en reversibel

nervblockad inom det begränsade område av kroppen som önskas. Vid en generell anestesi

får patienten istället läkemedel intravenöst eller i gasform tills vederbörande somnar (Halldin

& Lindahl, 2005). Regionala anestesier kan delas in i perifiera och centrala anestesier.

Exempel på perifiera anestesier är blockader som läggs i till exempel armar och ben, medan

de centrala anestesierna innefattar spinal- och epiduralanestesi som läggs för kirurgiska

ingrepp i de nedre extremiteterna. Det är vanligtvis operationens omfattning som avgör

vilken typ av anestesi som används. Vanligtvis är det patienten som i samråd med

anestesiologen kommer överens om vilken anestesi som lämpar sig bäst (Cobbold & Money,

2010).

Fördelar med att använda regional anestesi är exempelvis att tiden på sjukhus minskar för

patienten och vårdtiden förkortas med fler lediga vårdplatser som följd. Den största delen av

dagens kirurgi sker i större utsträckning under dagkirurgi på de flesta sjukhus (Gilmartin &

Wright, 2008). Det har även kunnat uppvisas att patienter som genomgått en ortopedisk

operation har en förbättrad smärtkontroll samt minskad morbiditet och mortalitet i jämförelse

med generell anestesi (Macfarlane, Arun Prasad, Chan, & Brull, 2009). Andra fördelar med

regional anestesi ur ett medicinskt perspektiv är cirkulatorisk och respiratorisk stabilitet, med

bevarande av luftvägsreflexerna samt i regel snabb postoperativ återhämtning. En nackdel

med regional anestesi kan vara upplevelse av smärta och obehag vid anläggandet av anestesin

(Höhener, Blumenthal, & Borgea, 2008).

Kontraindikationer till regional anestesi är bland annat ökad blödningsbenägenhet, lokal

hudinfektion, sepsis, hypovolemi och allvarlig hjärtsjukdom (Hovind, 2013). Att kunna vara

helt eller delvis vaken under tiden patienten genomgår behandling och/eller kirurgi med

regional anestesi är en av fördelarna från ett patientperspektiv. Det uppskattades även att

snabbt kunna få kontakt med anhöriga och ganska snart efter operationen kunna äta och

dricka (Höhener et al. 2008).

2

Anestesisjuksköterskans roll och etiskt perspektiv

Riksföreningen för anestesi och intensivvård och svensk sjuksköterskeförening - SSF, (2012),

beskriver i kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor att det är

anestesisjuksköterskan som ansvarar för den anestesiologiska omvårdnaden utifrån den

enskilde patientens behov och resurser. Patienten ska inges lugn, trygghet och uppleva att

han/hon får professionell omvårdnad av anestesisjuksköterskan. Anestesisjuksköterskans

arbetsuppgifter är bland annat att i samarbete med anestesiolog, planera och genomföra

generell anestesi. Anestesiologisk omvårdnad innebär bland annat att anestesisjuksköterskan

ska skapa förtroende, tillit och trygghet för patienten och närstående. Patienten ska få

information, undervisning och under anestesin övervakas, observeras och bedömas.

Avvikelser från det normala perioperativa förloppet ska observeras och åtgärdas

(Riksföreningen för anestesi och intensivvård och svensk sjuksköterskeföreningen - SSF,

2012).

Enligt Riksföreningen för anestesi och intensivvård samt svensk sjuksköterskeförening - SSF,

(2012), ska anestesisjuksköterskans etiska handlande och förhållningssätt baseras på ICN:s

(International Council of Nurses) etiska kod för sjuksköterskor. Detta innebär bland annat att

anestesisjuksköterskan ska behandla patienten som en unik individ med individuella behov,

ge omsorg och visa respekt för patientens integritet och värdighet. Anestesisjuksköterskan

ska vara uppmärksam för patientens situation, respektera och tillvarata patientens rätt till

självbestämmande samt patientens och närståendes rätt till information. Patienterna vill enligt

Costa (2001) ses som människor, bli kallad vid sitt namn och bemötas med respekt och

värdighet.

Patient och anestesisjuksköterskan bör tillsammans planera den perioperativa vården, genom

en preoperativ dialog. Då har både patienten och anestesisjuksköterskan en möjlighet att

förbereda sig för operationen (Lindwall, von Post, & Bergbom, 2003). Den information som

framkommer vid det preoperativa samtalet och på vilket sätt informationen ges, ses vara av

stor betydelse för patienten (Costa, 2001).

Rädslan inför ingreppet kan göra att delaktigheten hos patienten minskar (Hankela &

Kiikkala 1996). Anestesisjuksköterskan kan hjälpa patienten att bibehålla eller återfå känslan

av kontroll under operationen, detta genom att bland annat informera om flödet under

3

anestesin (Susleck et al. 2007). Anestesisjuksköterskans roll är även att ge patienten en känsla

av skydd, att vara hörd och sedd under den intraoperativa fasen samt att ge tröst till patienten.

(Boyle, 2005).

Intraoperativ omvårdnad och dess miljö

Stadierna kring en operation och anestesi kan delas in i den preoperativa, intraoperativa samt

postoperativa faserna. Tillsammans kallas dessa för den perioperativa fasen (Lindwall et al.

2003). Lindwall & von Post (2008) beskriver att tiden innan en operation befinner sig

patienten i den preoperativa fasen. Då sker en kartläggning av patientens hälsotillstånd,

förberedelser görs, som till exempel att blodprover tas. Patienten får information av flera

olika yrkeskategorier och på detta sätt kan ett förtroende för vårdpersonalen byggas upp inför

operationen. Den preoperativa fasen kan vara i flera veckor för en patient som väntar på en

planerad operation. Patienten är då vanligtvis väl förberedd och införstådd med den

kommande situationen. Dock kan den preoperativa fasen för en patient som har ett

livshotande tillstånd kanske endast vara i några få minuter. Patienten är då helt oförberedd på

vad som kommer hända och det kan finnas många frågor (Lindwall & von Post, 2008).

När patienten är redo för operation lämnar den ansvarige preoperativa sjuksköterskan över

patienten till operationsavdelningen och den intraoperativa fasen påbörjas. Där tar

anestesisjuksköterskan samt operationssjuksköterskan emot patienten och övertar även

ansvaret för patienten. Denna fas varierar också i längd beroende på kirurgins omfattning.

Allt från under en timme upp till flera timmar (Lindwall & von Post, 2008). Den

intraoperativa vården övergår sedan till den postoperativa fasen. Patientens operation är klar

och vanligtvis avslutas anestesin och patienten lämnar operationsavdelningen för att förflyttas

till en postoperativ avdelning, även kallat uppvakningsavdelning. En sjuksköterska tar över

ansvaret från anestesisjuksköterskan, tills patienten är redo att lämna den postoperativa

avdelningen för att återgå till vårdavdelning (Lindwall & von Post, 2008).

Patienter känner sig trygga med att ha en anestesisjuksköterska närvarande under operationen

och det intraoperativa stödet till patienten är av stor vikt för att få patienten att känna sig

bekväm (Hemanth Kumar, Jahagirdar, Athiraman, Sripriya, Parthasarathy & Ravishankar,

2014). Även Bergman, Stenudd & Engström (2012) menar att en sjuksköterska som är

närvarande, engagerad och en god samtalspartner skapar trygghet hos patienter som får

4

regional anestesi. Detta är viktigt då det är ett allt större fokus på produktionseffektivitet i den

moderna sjukvården (Costa, 2001).

Bergman et al. (2012) menar att patientens behov av övervakning bör utvärderas individuellt

och att anestesisjuksköterskan hela tiden ska ha kontakt med patienten vid regional anestesi.

En bra kontakt uppnås genom att ge god information och att aktivt lyssna och kommunicera

med patienten. Detta är viktigt för att få en bättre förståelse för patienten och att således

kunna skapa sig en uppfattning om dennes speciella behov. Känslan av att inte vara delaktig

kan uppstå då vårdpersonalen pratar med varandra och inte direkt med patienten. Det kan

vara en utmaning för anestesisjuksköterskan är att kunna ge rätt information till patienten

både före, under och efter operationen. Lyckas anestesisjuksköterskan med detta kan

upplevelsen av den regionala anestesin bli en god erfarenhet (Bergman et al. 2012).

King (2002) anser att sjuksköterskans förmåga att ge en god vård minskar om inte samarbetet

i arbetsgruppen fungerar. Teamarbete är något som bör eftersträvas då mer kan åstadkommas,

än om en individ arbetar enskilt. Anestesisjuksköterskan bör främja ett gott klimat som ökar

hälsa, välmående och säkerhet inom den periopertiva vården (King, 2002).

Operationssalen är för många patienter en främmande och overklig miljö, som kan upplevas

som skrämmande (Bergman et al. 2012). Teknisk utrustning kan också upplevas som

skrämmande och patienten kan känna oro att någonting i vårdmiljön, under pågående

operation inte ska fungera. Ljudet i en operationssal har beskrivits påminna om ljud i

bilverkstäder eller vid husbyggen (Hankela & Kiikkala, 1996).

Patientens oro och upplevelse

Svenska Akademins ordbok (1950) beskriver ordet oro som att det åstadkommits

förändringar eller störningar i en persons normalt lugna tillstånd. Således en situation som

avviker från den normala tillvaron och känns otryggt. Halldin & Lindahl (2005) uppger att

många människor oroar sig inför narkos och operation trots att riskerna idag för allvarliga

skador är små. Kontrollen av livsfunktionerna lämnas vid generell anestesi och delvis vid

regional anestesi över till en annan människa. Patienten kan i media eller av andra personer

ha hört om exempel när anestesin inte gick som förväntat och känna oro och rädsla för de ska

drabbas av något liknande. Det kan även finnas oro för smärta och illamående postoperativt

5

(Halldin & Lindahl, 2005). Rädsla och oro är väldigt individuell beroende på vilka

erfarenheter patienten har sedan tidigare, mognadsgrad och förmåga att ta till sig information.

Genom att lyssna, ställa frågor och informera kan anestesisjuksköterskan lindra patientens

ångest och oro. Informationen ska vara uppriktig, tröstande och förtroendeingivande. Får

patienten förtroende för personalen så blir det inte lika jobbigt att behöva släppa kontrollen

(Halldin & Lindahl, 2005).

Det är vanligt att patienten inför den regionala anestesin kan ha oro för att känna smärta eller

få en permanent förlamning. Rädsla för att se operationen finns också (Matthey, Finegan, &

Finucane, 2004). Vanligaste orsaken till att patienten själv väljer bort regional anestesi är

rädsla för smärta när anestesin anläggs, väntan mellan när anestesin är anlagd tills

operationen startar samt oro för att vara vaken i en operationssal (Rees & Tagoe, 2002).

Det som är rutinarbete för personalen som arbetar på en operationsavdelning, kan vara en

unik och ibland skrämmande upplevelse för patienten. Vissa patienter önskade att de hellre

var sederade än vakna under operation, detta för att få smärtlindring, ångestdämpning och

minnesförlust om något upplevdes som obehagligt. Studier har visat att sedering vid kirurgi i

regional anestesi är en metod som ökar både patientens och personalen tillfredsställelse och

det får även fler patienter att godta en regional anestesi (Höhener et al. 2008).

Studier har visat att många patienter känner sig övergivna under operationen och att

anestesisjuksköterskan ibland inte ger patienterna det stöd de behöver under operationen

(Gilmartin & Wright, 2008). En vanligt förekommande känsla hos den perioperativa

patienten är den av förlust av kontroll (Susleck et al. 2007). Under en regional anestesi

förlorar patienten kontakt med delar av sin kropp. Kroppen kan då uppfattas som ett objekt av

både patient och personal i sjukvården. Patienten har inte längre kontroll över sin kropp och

överlåter den då till sjukvårdspersonalen. Men en känsla av säkerhet, att bli sedd och

delaktighet kan minska utanförskapet hos patienten. Närheten till en specifik

anestesisjuksköterska är en trygghet för patienten (Karlsson, Ekebergh, Mauleon &

Österberg, 2012). Bergman et al. (2012) menar att en god preoperativ information kunde vara

till hjälp för patienterna att förbereda sig och behålla en känsla av kontroll. Som tidigare

nämnt är det för anestesisjuksköterskan en konst att ge patienten lämplig mängd information

före, under och efter en operation i regional anestesi, så att patienten känner sig väl

informerad och tillräckligt förberedd (Bergman et al. 2012).

6

Patienten kan få negativa erfarenheter av regional anestesi som kan vara kopplade till hur

anestesin ges, exempelvis hur patienten upplever nålsticket. En dålig upplevelse kan påverka

hur patienten i framtiden ställer sig till regional anestesi (Höhener et al. 2008). Får patienten

möjlighet att ställa frågor minskar oron för smärta vid anläggandet av anestesin. Vartefter

proceduren fortskrider ska fortlöpande information ges om vad som händer och varför, detta

för att skapa en god erfarenhet av den perioperativa upplevelsen. Vanligtvis upplever

patienten mest oro och ångest vid induktionen av anestesin (Haugen, Eide, Olsen, Haukeland,

Remme, & Wahl, 2009). Bergman et al. (2012) belyser vikten av en närvarande

anestesisjuksköterska som har god samarbetsförmåga med patienten under den regionala

anestesin.

Både Haugen et al. (2009) och Bergman et al. (2012) såg i sina studier att patienter som fått

regional anestesi upplevde personalens samtal på salen som distraherande och trevlig, även

om de inte alltid var inblandade i dem. Att höra personalen prata minskade oron även fast

ljud från instrument, teknisk utrustning och apparater förekom.

Teoretisk anknytning

Denna studie har sin grund i Joyce Travelbees omvårdnadsteori (1971) där hon ser

omvårdnad som en process som inkluderar både sjukdom och hälsa, individer, familjer och

personal inom sjukvården. Omvårdnadens syfte är att identifiera problem och kunna lösa

dessa på ett meningsfullt, upplyftande och genomtänkt tillvägagångssätt. Travelbee (1971)

menar att hälsa är en subjektiv upplevelse av individen beroende på människans fysiska,

emotionella och spirituella status. All den omvårdnad som sjuksköterskan utför är till syfte att

hjälpa individen och dess närstående med att hantera sjukdom och lidande, på ett

individanpassat sätt (Travelbee, 1971).

Travelbee (1971) anser att en sjuksköterskas omvårdnadsförmåga bestäms främst av

sjuksköterskans uppfattning om den sjuka patienten och insikten om människan. Människan

beskrivs som en unik, oersättlig individ och även som en biologisk organism som påverkas,

influeras, förändras av arv, kultur och erfarenheter, som upplevs genom livet. Människan är

en tänkande varelse som i grund är kapabel att fatta rationella och logiska beslut, men som

tidvis kan vara både irrationell, ologisk och ha ett “svart och vitt” tänkande (Travelbee,

7

1971). Travelbee använder begreppet patient då det rör sig om personer som är i behov av

vård, assistans och stöd från andra. Enligt Travelbees teori (1971) utgår således begreppet

utifrån hennes grundsyn på människan som unik och tänkande, men i behov av hjälp. Den

sjuka människan ska inte förminskas till enbart sin sjukdomsdiagnos. Begreppet

sjuksköterska syftar på den som har specifik kunskap och förmåga att förebygga sjukdom,

medverka till att patienter kan finna mening i sin sjukdom, återfå och upprätthålla högsta

möjliga hälsa (Travelbee, 1971).

Travelbee (1971) beskriver begreppen lidande, hopp och innehållet i kommunikation.

Sjukdomsupplevelsen är unik i form av lidande som kan vara fysiskt, mentalt, spirituellt och

variera i intensitet, duration och djup. Upplevelse av hopp beskrivs som framtidsorienterad

med valmöjlighet, önskan, tro, mod och en känsla av att vilja lyckas eller avsluta något

negativt. Kommunikation är närvarande i varje bemötande mellan sjuksköterskan och den

individ som är i behov av omvårdnad. Den sjuka människan kommunicerar med sitt

uppträdande, beteende, hållning, ansiktsuttryck och kroppsspråk. Denna kommunikation är

dubbelriktad, där både sjuksköterskan och patienten tillåts komma till tals och sker ibland

omedvetet. Framträdande uppgift hos sjuksköterskan är att planera och driva en meningsfull

kommunikation, på det sättet att en god omvårdnad kan uppfyllas (Travelbee, 1971).

Problemformulering

Flertalet fördelar med regional anestesi har identifierats både ur ett patient- och

samhällsperspektiv. Miljön på operationssalen kan lätt upplevas som främmande och känslan

av kontrollförlust är vanlig. Under den regionala anestesin är det anestesisjuksköterskan som

har ansvar för att patientens upplevelse under anestesin blir en god erfarenhet. Med denna

studie ska författarna undersöka hur patienterna patienternas perioperativa upplevelser ser ut

vid regional anestesi. Genom att undersöka patientens perioperativa upplevelse kan det bidra

till att identifiera förbättringsförslag till att patienterna får en bra upplevelse av regional

anestesi.

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka patientens perioperativa upplevelse vid regional

anestesi.

8

METOD

Design

För att kunna beskriva patienters upplevelser vid regional anestesi valdes en kvalitativ metod

med deskriptiv ansats. Genom att använda sig av intervjuer fördjupas förståelsen för det valda

ämnet. Denna inriktning passar väl för att förstå människans beskrivande upplevelser och

dess innersta väsen (Polit & Beck, 2013). Vid interaktion människor emellan finns allt som

oftast både en viss förförståelse och antaganden om hur saker förhåller sig till varandra. För

att få en bättre bild av en människas upplevelser kan intervjuer som datainsamlingsmetod var

en bra väg att gå, då dessa på ett bra sätt kan fånga upp kärnan i budskapet, dess faktiska

betydelse (Crabtree & Miller, 1999).

Urval

Urvalet av patienter gjordes utifrån ett lämplighetsurval där författarna besökte inneliggande

patienter på en ortopedisk vårdavdelning, på ett sjukhus i Mellansverige. Ett lämplighetsurval

gjordes för att få ett ändamålsenligt urval av patienter som kunde ge en innehållsrik

beskrivning av fenomenet (Henricson & Billhult, 2012; Polit & Beck, 2013). Detta urval

valdes då det av författarna ansågs som det mest praktiska sättet att få patienter till studien.

För att komma i kontakt med patienter som kunde inkluderas i studien tillfrågades först den

patientansvariga sjuksköterskan på ortopedavdelning, detta för att få information om vilken

anestesi patienten haft under sin operation. Patienterna skulle ha genomgått en operation där

de fått en regional anestesi och varit vakna under operationen. De skulle vara inneliggande på

vårdavdelning och uppfylla inklusionskriterierna.

Inklusionskriterier

● Anestesitid >60 minuter

● Ålder >18 år

● Regional anestesi

● Varit vaken och inte fått sedering under operationen

Exklusionskriterier

● Dagkirurgiska patienter utan inläggningsbehov på vårdavdelning

● Ej svensktalande

9

● Kognitiv nedsättning eller demenssjukdom

Antalet deltagare i studien är beroende av hur mycket information som behövs samlas in. En

grundläggande regel är att när den insamlade datan upplevs som “mättad” är den tillräcklig,

varpå analysfasen kan påbörjas (Polit & Beck, 2013). Målet för denna studie var att samla in

cirka 10–14 intervjuer. När tio intervjuer gjorts upplevdes materialet som “mättat” och

insamlingen av data avslutades. Mättnad innebär att liknande svar börjar återkomma på

frågorna. Faktorer såsom hur informativa svar patienterna ger kommer att påverka detta i

kombination med hur väl kommunikationen under intervjun går (Polit & Beck, 2013).

Tidigare studier hade inte visat på att till exempel ålder eller kön har påverkat patientens

upplevelse under regional anestesi. Patienterna valdes därför ut helt oberoende på dessa

faktorer och samtliga patienter som uppfyllde inklusionskriterierna de dagar författarna var

på avdelningen tillfrågades. Författarna samlade också in information om ålder och kön, vid

intervjun för att själva eventuellt kunna se samband mellan dessa och vad resultatet senare

visade kopplat till tidigare forskning. Polit & Beck (2013) beskriver även att det är av värde

att försöka inkludera olika åldrar, kön samt olika diagnoser för att få en större bredd och djup

på intervjuerna. Totalt tillfrågades 12 patienter. En patient tackade nej, en annan valde att

avbryta och tio patienter valde att delta. Den insamlade informationen från patienten som

valde att avbryta, raderades och finns inte med i materialet. Samtliga av deltagarna gjorde

elektiva operationer.

Sex kvinnor och fyra män deltog i studien. Den yngsta deltagaren var 32 år och den äldsta var

84 år. Medelåldern var 65 år. Majoriteten hade gymnasium som högst avslutad utbildning.

Två av deltagarna hade gått på högskola. De flesta var gifta eller sambo, tre var

ensamboende. Hälften av deltagarna hade opererat höften, resterande hade genomgått en

knäoperation utom en som genomgått en underbensamputation.

Datainsamlingsmetod

Som datainsamlingsmetod användes semistrukturerade intervjuer med delvis öppna frågor.

För att besvara studiens syfte ansågs detta vara den mest relevanta metoden (Polit & Beck,

2013). En intervjuguide med öppna frågor skapades som stöd under intervjun (Bilaga 1). Med

en intervjuguide säkerställdes det att specifika ämnen togs upp i samtliga intervjuer (Polit &

Beck, 2013). Den första delen av intervjuguiden innefattade allmänna frågor om till exempel

10

patientens ålder, civilstatus samt utbildningsnivå. Den andra delen bestod av frågor kring hur

patienten upplevt operationen och informationen inför och under operationen, hur

bemötandet och delaktigheten upplevdes, samt om patienten upplevt trygghet.

Den andra delen med öppna frågorna var relaterade till studiens syfte och frågeställningar och

efterfrågade patienternas upplevelse av att ha fått regional anestesi. För att få fylligare svar

användes följdfrågor. Forskaren gör bedömningen när ett ämne är uttömt och går då vidare

till nästa intervjufråga.

Intervjuer med öppna frågor är en vanlig metod och flexibelt genom att frågorna används som

stöd under intervjun. Med för detaljerade frågor i intervjuguiden kan intervjuaren styra

samtalets riktning och deltagarnas svar kan påverkas (Danielson, 2012). Trost (2010) anser

att under intervjun är följsamhet viktigt och som följd av informantens svar bör

nästkommande fråga från intervjuaren komma. Forskarna inträdde sig rollen som den

utforskande intervjuaren, då syftet är att gå djupare ner i patientens erfarenhetsvärld (Kvale &

Brinkmann, 2014).

Intervjuguiden samt upplägget testades med en provintervju då den som intervjuar behöver

komma in i rollen att vara intervjuare. Det är även bra att pröva och testa den tekniska

utrustningen för inspelning. Genom en provintervju kan den planerade tidsramen testas och

se om de planerade frågorna är adekvata. Det är då möjligt att göra justeringar innan

intervjustudien startar (Crabtree & Miller, 1999; Danielson, 2012). Inga ändringar av

intervjuguiden utfördes då intervjuguiden genererade svar som svarade på studiens syfte och

frågeställningar. Provintervjun inkluderades i studien.

Tillvägagångssätt

För att få tillstånd att samla in data, kontaktade författarna verksamhetschefen för en

ortopedklinik på ett sjukhus i Mellansverige. Därefter tillfrågades ansvariga chefer på

ortopedavdelningen och skriftlig information om studien gavs även till personalen på

ortopedavdelningen (Bilaga 2).

Patienterna som uppfyllde inklusionskriterierna erhölls först muntligt information om studien,

personligen av författarna. De erhölls även ett informationsbrev (Bilaga 3) och tillfrågades

därefter huruvida de ville delta i studien. I informationen framgick det att deltagandet var

11

frivilligt, konfidentiellt och att de kunde välja att avbryta när de ville. Innan själva intervjun

började presenterade sig bägge författarna för patienten, efter detta hölls ett kortare

“isbrytande samtal” i syfte att få patienten att känna sig bekväm i situationen och med

författarna (Polit & Beck, 2013). Att intervjua patienterna nära inpå sin operation när de

fortfarande var inneliggande på vårdavdelning sågs som en fördel, detta då de skulle ha

minnena från sina upplevelser från operationen färskt i minnet. Patienter som valde att delta i

studien fick skriva på en samtyckesblankett (Bilaga 4). Intervjun skedde sedan direkt med

patienten. Intervjun utfördes i den postoperativa fasen innan patienten skrevs ut från

avdelningen, oberoende på hur lång tid det var sedan patienten genomgick sin operation.

De flesta intervjuer fick ske vid patientens säng, då det inte var genomförbart att sitta i ett

enskilt rum på avdelningen. Oftast orkade patienterna heller inte komma upp ur sängen för att

genomföra intervjun på ett ostört ställe. Majoriteten av patienterna låg på salar med andra

patienter omkring sig. I några fall var patienten tillräckligt rörlig för att till exempel kunna

följa med ut i dagrummet och där i ett avskilt hörn genomföra intervjun. Vid några fall var

patienten ensam på salen när intervjun genomfördes. Enligt Forsberg och Wengström (2003)

bör om möjligt intervjun ske på ett ostört ställe, där forskaren och patienten inte riskerar att

bli avbrutna. Inte heller bör frågorna ställas på ett sådant sätt att patienter svarar enligt vissa

sociala mönster som är allmänt accepterade, detta kan lättare uppstå då det finns fler personer

än bara patient och intervjuare i närheten. Detta var dock svårt, då situationen på

ortopedavdelningen omöjliggjorde en ostörd miljö i den omfattning som hade varit önskvärt.

Samtliga intervjuer utfördes av den ena författaren och med den andre som stöd för att spela

in samtalet och eventuellt komma med kompletteringsfrågor. Enligt Trost (2010) kan det vara

en fördel att vara två som intervjuar om de två personerna är samspelta och kan komplettera

varandra. Är de ej samspelta kan det snarare ses som en nackdel. För den som blir intervjuad

finns dock risken att de två intervjuare har ett maktövergrepp och att den som intervjuas

således riskerar att hamna i ett underläge. Intervjuerna varade mellan 10–20 min och spelades

in med en diktafon. Fördelen med att spela in är det efteråt går att lyssna till tonfall och

ordval upprepade gånger och intervjun går att skriva ut ordagrant. Anteckningar behöver inte

föras utan den som intervjuar kan fokusera helt på frågorna och svaren. Nackdelen med

inspelade intervjuer är att det tar tid att lyssna på materialet och att sedan skriva ut det,

materialet kan lätt bli omfattande (Trost, 2010). Intervjuerna transkriberades sedan ordagrant

av författarna, så snart som möjligt efter att intervjun skett. Oftast redan samma dag men vid

12

något tillfälle dagen efter. Detta är en fördel då intervjuaren har intervjun färskt i minnet och

lättare kan minnas eventuella gester eller annat kroppsspråk, detta kan sedan komma till nytta

vid arbetet med analysen (Danielsson, 2012).

Samtliga deltagare blev tillfrågade om de ville bli inspelade och samtliga patienter

accepterade detta. Hade någon deltagare avböjt att bli inspelade hade intervju fått genomföras

med att anteckningar förts under samtalet (Danielson, 2012). De flesta brukar acceptera att bli

inspelade, men kan uppleva det som besvärande, dock vänjer sig de flesta och glömmer bort

att de blir inspelade (Trost, 2010). Samtliga patienter som tillfrågades fick likvärdig

information och möjlighet att komma med egna frågor. De fick själva välja om de ville delta

och hade möjlighet att när som helst avbryta deltagandet. De var anonyma och uppgifterna

om dem samt ljudfilerna, transkribering och samtyckesblankett förvarades på ett ställe som

inte obehöriga hade tillträde till, för att efter kasseras efter det att examensarbetet godkänts.

Forskningsetiska överväganden

Etiska aspekter ska alltid noga övervägas. Att ställa frågor väcker tankar och föreställningar

hos den som intervjuas. Både dåliga och bra minnen kan dyka upp. Detta måste intervjuaren

vara beredd på att bemöta på bästa sätt (Trost, 2010). Människor får inte riskeras att bli

utnyttjade, skadade eller såras när de deltar i en studie. Den personliga integriteten måste

respekteras och uppgifter som kan anses som känsliga måste behandlas på ett respektfullt sätt.

Alla individer har ett självbestämmande, vilket innebär att de själva ska göra sina val och ha

åsikter. Detta innebar att forskningsdeltagandet var frivilligt och tillräckligt med information

delgavs för att deltagaren skulle ha möjlighet att förstå konsekvenserna av forskningen och

utifrån det ta ett självständigt beslut om deltagande eller inte (Kjellström, 2012).

Deltagarna fick inte riskeras att skadas enligt göra-gott-principen. En bedömning utfördes

därför för att väga riskerna med forskningen mot de vinster som den beräknas generera.

Deltagarna ansågs ha liten risk att komma till skada under detta arbete. Sjuksköterskornas

internationella etikkod (ICN) har tagit fram sex principer som ska skydda patienterna mot

skada (Kjellström, 2012). Arbetet kommer förhoppningsvis leda till bättre förståelse kring

patienternas perioperativia upplevelse under regional anestesi. Samtliga som deltog fick

information om vad intervjun skulle handla om (Bilaga 3) samt författarnas tystnadsplikt. När

13

de givit muntlig godkännande fick de skriva på samtyckesblanketten om att de fått denna

information (Bilaga 4).

Bearbetning och analys

Det insamlade materialet analyserades och bearbetades med innehållsanalys. Innehållsanalys

är en bearbetningsmetod inom bland annat omvårdnadsforskningen för att bearbeta det

kvalitativt inhämtade materialet (Graneheim & Lundman, 2004). Det finns dock flera

distinkta inriktningar, där valet av analysmetod bör matchas med den aktuella

forskningsfrågan. För bearbetningen av materialet valdes innehållsanalys av det

konventionella slaget. Detta innebär att de kodade materialet och kategorierna kan härledas

direkt från ursprungstexten. Inför bearbetning av materialet valdes en induktiv ansats då vi

förutsättningslöst undersökte upplevelser utan att på förhand ha vissa förutsatta antaganden.

En kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004) valdes för att

bearbeta det insamlade materialet. Detta då studien syftade till att undersöka människors

upplevelser och känslor.

När intervjuerna transkriberats ordagrant, lästes sedan hela texten igenom flera gånger i sin

helhet för att ge en känsla för hela analysenheten. Detta för att få en överblick över materialet

och meningar med bärande enheter som svarar på studiens syfte plockades sedan ut ur texten,

dessa kallas meningsbärande enheter. Material som inte var relevant för studien sorterades

bort. De meningsbärande enheterna kondenserades för att korta ned texten, men med

bibehållen innebörd. För att återspegla det centrala budskapet i texten kodades och

grupperades dessa enheter i kategorier, dessa utgjorde det manifesta innehållet i texten. Av

detta formuleras sedan teman där intervjuns latenta innehåll framgår (Elo & Kyngäs, 2007;

Hsieh & Shannon, 2005; Graneheim & Lundman, 2004 & Polit & Beck, 2013). Först lästes

den transkriberade texten igenom enskilt, för att sedan diskuteras tillsammans. Därefter

gjordes kodning, kategorisering samt skapande av teman gemensamt av båda författarna.

14

Tabell 1. Exempel på de olika stegen i analysprocessen av en kvalitativ innehållsanalys

Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet

Kod Kategori Tema

Det var jättebra

bemötande som

jag fick! Han

som tog emot

mig där var inte

han som satt

bedövningen…

men det var han

som jag hade

mest kontakt

med. Han var

väldigt

professionell,

han var

narkossköterska.

Jag fick bra

bemötande. Jag

fick god kontakt

med

narkossköterskan.

Professionellt

bemötande och god

kontakt med

narkossköterskan.

Att få ett bra

bemötande

Professionellt

bemötande

Just det här att

man verkligen

förklarar vad

man ska göra, in

i minsta detalj är

viktigt för att

skapa trygghet

Att förklara vad

som ska göras

skapar trygghet

Förklaring av det

som ske skapar

trygghet.

Information Perioperativ

kommunikation

15

RESULTAT

Analysen av patienternas perioperativa upplevelser under regional anestesi resulterade i sex

kategorier samt fyra teman som presenteras i Tabell 2. Dessa beskrivs utförligare nedan under

respektive rubrik tillsammans med illustrativa citat.

Tabell 2. Översikt av resultatet

Kategori Tema

Upplevelse av smärta och obehag

Att uppleva negativa känslor

Känslan av nervositet och övergivenhet

Förväntningar, önskemål och delaktighet Preoperativa tankar

Information Perioperativ kommunikation

Känsla av säkerhet och trygghet

Professionellt bemötande

Att få ett bra bemötande

Att uppleva negativa känslor

Upplevelse av smärta och obehag

De flesta patienter beskrev under intervjun att de hade haft ont innan operationen vilket

påverkade upplevelsen inför det aktuella ingreppet. Några hade haft mycket ont och inte

kunnat röra sig normalt utan stark smärta, något som i sin tur gjorde att de hade svårt att leva

ett aktivt liv och kunna göra sådant som de hade gjort förut. Vissa hade haft långa väntetider

på upp till över ett år. Det hade i många fall byggs upp en frustration om väntetiden inför

operationen varit väldigt lång. En annan negativ faktor var att det i vissa fall var det svårt att

lägga den spinala anestesin, vilket både kunde orsaka smärta och skapa oro. När patienten fått

spinal anestesin upplevde vissa patienter en obehaglig känsla även fast de var smärtlindrade.

16

“Under foten brände det som att man körde med två elektroder… Det var

hemskt!” (Patient 1)

Under den intraoperativa fasen var smärta dock mindre vanligt förekommande och när

smärtan väl kom behandlades den i de flesta fall med god effekt. Väl på

uppvakningsavdelningen och senare på vårdavdelningen kom däremot ofta smärtan när spinal

anestesin släppte.

“Jag hade en väldig värk på nätterna efteråt… då bedövningen gick ur, då

kom värken direkt” (Patient 3)

Smärta och obehag postoperativt var en framträdande faktor. Den postoperativa smärtan kom

ofta plötsligt, varpå det var svårt att hinna få smärtlindrande läkemedel för att åtgärda detta i

tid. Dock kände de allra flesta att de hade god kontakt med sjuksköterskorna och att de fick

läkemedel mot smärtan när de önskade, även om de kunde ha fått den snabbare.

Känslan av nervositet och övergivenhet

Till de negativa upplevelserna hör nervositet inför ingreppet, att vissa patienter blivit strukna

från operationer samt en vanligt förekommande upplevelse var att det var mycket tråkigt att

ligga på uppvakningsavdelningen. En vanlig föreställning var att det skulle vara mycket

obehagligt att vara vaken under operationen, detta skapade en stor nervositet hos flera

patienter. En patient var orolig för att tvingas upp och gå efter operationen och oroade sig för

att inte klara av det. Patienterna tappade kontrollen över sin egen kropp när spinal anestesin

verkade, detta upplevde flera av dem var både obehagligt och svårt att förstå. Flertalet

patienter frågade då om det kunde få läkemedel så att de skulle slumra till och slippa vara

vakna, då detta upplevdes som lugnande.

Andra upplevelser var att anestesisjuksköterskan inte var helt närvarande hos patienten under

operationen utan gick omkring inne på operationssalen. De flesta patienterna förstod att det

var en del av jobbet att hålla koll på olika saker och apparatur, men känslan av övergivenhet

kunde ändå finnas där. Kommunikationen med patienten upplevdes mycket god i den

preoperativa fasen, men när väl operationen satt igång kunde anestesisjuksköterskan ofta

prata med övrig personal på salen istället för patienten. Vissa patienter kunde uppleva detta

som att de pratade över huvudet på denna och på så sätt även det förstärka känslan av

övergivenhet.

17

“Han var inte där hela tiden, han gick lite runt och de andra i personalen

frågade honom om saker” (Patient 4)

En patient ville hålla för sina öron under operationen, men fick inte det för

anestesisjuksköterskan. Förklaring gavs att det var för att denne skulle ligga still på

operationsbordet. Vid frågan om öronproppar gavs svaret att det inte fanns några. En annan

patient hade blivit lovad att få lyssna på musik under operationen och blev besviken när

utrustning för detta saknades, detta påverkade förtroendet negativt.

“Blev lovad att jag skulle få musik i öronen, det fick jag inte, apparater

saknades...” (Patient 10)

Uppvakningsavdelningen upplevdes ofta som opersonlig, från att ha fått mycket god

uppmärksamhet inne på operationssalen så kunde det upplevas som att personalen som

jobbade på uppvakningsavdelningen var mycket mer stressade och inte hade lika mycket tid

för patienterna. Det var också då som en del av patienterna kände sig övergivna, de vill säga

när de lämnade operationssalen för vidare vård i vårdkedjan.

Preoperativa tankar

Förväntningar, önskemål och delaktighet

De flesta patienter upplevde att de fick valmöjligheten att istället för regional anestesi få

generell anestesi. De som upplevde att de fick vara med och påverka tyckte att det var mycket

bra och de fick en bra start på vårdtillfället. Inför ingreppet uttalade flertalet patienter att de

skulle ha föredragit att sova under operationen, dock upplevde de flesta patienter att

informationen angående regional anestesi var god. De förstod fördelarna med att vara vaken

och varför det är mer gynnsamt postoperativt. En del av patienterna hade önskemål om att få

vara lätt sederade eller “slumrande” men med bibehållen spontanandning. Detta var

anestesisjuksköterskorna duktiga på att tillgodose, varpå patienterna i huvudsak var nöjda

med sin tid på operationsavdelningen.

“Det var bättre än jag trodde, var orolig och nervös, det gick smidigt och lätt,

man oroar sig alltid och tänker att det ska va värre” (Patient 6)

18

Två av de intervjuade patienterna var själva i olika vårdyrken och dessa hade önskat speciella

ortopeder eller anestesiologer och fått dessa. Detta var mycket uppskattat då det ingav en stor

trygghet att få vård av personal som patienterna kände förtroende för sedan tidigare. Flertalet

patienter hade en uppfattning om att det skulle vara mycket stressigt, opersonligt och ett högt

tempo på operationsavdelningen. De patienter som hade opererats förr hade med sig sina

tidigare erfarenheter och sin bild om hur det skulle vara. Denna bild varierade från väldigt

god till dåliga upplevelser, som följt dem genom livet. De patienter som opererades för första

gången beskrev att de blev förvånade över hur lugnt och personligt de hade blivit bemötta.

Patienterna upplevde att de själva kunde var med till viss del och påverka och att deras åsikter

spelade roll. Både anestesiolog och anestesisjuksköterska frågade hur patienten önskade ha

det och i den mån det gick uppfylldes det som patienten önskade. Några patienter hade fått

informationen att själva ingreppet skulle ta en viss tid, men var oförberedda på att

anläggandet av anestesin och den postoperativa vården på uppvakningsavdelningen också

skulle ta en ansenlig tid.

“Jag hade en liten skev bild av hur det skulle gå till, de hade sagt till mig att

operationen skulle ta en timme... men det var ju förberedelser på nästan två

timmar och sen är det efterbehandling. Det var jag inte förberedd på”

(Patient 2)

Perioperativ kommunikation

Information

Majoriteten patienter upplevde informationen de fick som mycket god. Informationen som de

fick under anestesibedömningen uppskattades i hög grad. I den preoperativa fasen skapades

god kontakt med patienten och de fick veta hur förloppet skulle komma att se ut. I detta skede

släppte mycket av den oro som vissa patienter byggt upp innan.

“De var jätteduktiga på att berätta vad de skulle göra, förberedde mig inför

vad som skulle komma” (Patient 2)

Informationen lades generellt på en sådan nivå att patienterna kunde tillgodogöra sig den på

ett adekvat sätt. I den intraoperativa fasen var dock informationsflödet betydligt mindre.

19

Vissa patienter hade önskat att få mer information då, medan andra inte ville prata så mycket

under tiden operationen pågick, utan ville istället slumra till med hjälp av läkemedel. Andra

upplevde det som att när väl operationen var igång så hade anestesisjuksköterskan andra

saker för sig som till exempel att sköta utrustning och ge läkemedel. En patient kände sig

mindre nöjd med informationen hen fått och hade önskat sig mer både innan, under och efter

operationen.

“Fick väl ingen information om själva operation direkt, visste att jag skulle få

ryggbedövning. Sen var det inte så mycket…” (Patient 8)

I den postoperativa fasen upplevdes det att anestesisjuksköterskan återigen hade mer tid för

patienten och avslutet på operationssalen hade i de allra flesta fall ett lugnt skede. Väl på

vårdavdelningen så var det också där ett gott informationsflöde om hur operationen hade gått

och vad som skulle hända härnäst för patienten, något som skapade trygghet och en positiv

stämning.

Professionellt bemötande

Känsla av säkerhet och trygghet

De allra flesta patienter ansåg att de fått en bra premedicinering inför ingreppet och att när de

väl kom in på operationssalen så var de mindre nervösa. Upplevelsen av säkerhet och

trygghet var mycket god bland deltagarna då anestesisjuksköterskorna upplevdes ha god

kontroll på rutiner, ingrepp, läkemedel och utrustningen. Anestesiologen kom och gick

medan anestesisjuksköterskan hela tiden fanns hos patienten. Detta upplevdes hos de flesta

intervjuade som en trygghet då det hela tiden fanns någon att prata med och som såg dem.

“Tryggheten var jättebra, väldigt bra och professionellt bemötande, man

kände sig väldigt avslappnad, det var superbra” (Patient 7)

Anestesisjuksköterskorna använde ofta humor i syfte att skapa en god stämning, vilket de i

hög grad lyckades med, i princip alla patienter var både förvånade och imponerade hur

trevligt de hade det på operationssalen. De flesta patienter uppskattade att det var ett lugnt

och avslappnat klimat där de kunde känna sig avslappnade och trygga.

20

“Jag var i trygga händer, jag tycker de tar hand om en jättebra, de ordnade

allt” (Patient 4)

Att anestesisjuksköterskorna upplevdes som kompetenta förstärkte också känslan av

tryggheten avsevärt. Några patienter hade varit med om att anestesisjuksköterskan och

anestesiologen diskuterat fram en lösning och inte att läkare bara sa hur det skulle vara. Detta

var något som uppskattades då sjuksköterskan framstod som mycket kunnig och erfaren i sitt

arbete.

Att få ett bra bemötande

Patienterna beskrev både positiva och negativa upplevelser av anestesisjuksköterskans

bemötande. De skapade oftast en god kontakt med patienten och fick dem att känna sig både

trygga och sedda. Just den avslappnande attityden men med bibehållen professionalitet

upplevde flertalet patienter var något väldigt positivt. Detta var en av de allra största

faktorerna för att ge patienterna en god upplevelse perioperativt.

“Han hade en skön jargong som gjorde att man slappande av. Det att det inte

är dödligt allvar, utan det var avslappnat och tryggt, vi hade roligt” (Patient

2)

Generellt sett så var bemötandet från personalen mycket gott genom hela det perioperativa

förloppet. Flertalet av de intervjuade patienterna hade uppfattningen om att det var

anestesiologen som skulle vara med dem under operationen och inte bara i uppstarten. De

blev således förvånade att det istället var anestesisjuksköterskan som fanns med dem hela

tiden. Detta var dock något positivt då de uppskattade att ha en person med sig under hela

operationen och som uppfattades mycket kompetent och kunnig av patienterna.

“De klappade mig på kinden, narkossköterskan var väldigt snäll, vi hade

trevligt där” (Patient 10)

21

DISKUSSION Studiens resultat visar på att de allra flesta patienter var mycket nöjda med sin upplevelse och

det bemötande de fick när de genomgick operation i spinal anestesi. Framför allt faktorer

såsom att anestesisjuksköterskan ofta använde humor i samtal med patienten spelade stor roll

för hur de upplevde sin tid på operationssalen. Att patienten under hela det perioperativa

förloppet fick god information gjorde att denne kände sig trygg med vad som skulle hända

härnäst. En ytterligare starkt framträdande faktor var att anestesisjuksköterskorna uppfattades

som kompetenta och kunniga på sitt jobb. Dessa faktorer skapade en känsla av trygghet hos

merparten av de intervjuade patienterna. Till de negativa upplevelserna av bemötande var att

anestesisjuksköterskan ibland upplevdes frånvarande i den intraoperativa fasen, under denna

tid uppfattade vissa patienter också att de fick mindre information, eller att personalen ibland

pratade över huvudet på dem.

Resultatdiskussion

Att uppleva negativa känslor

Vissa patienter upplevde smärta i samband med anläggandet av den spinala anestesin, något

som även Höhener et al. (2008) framhåller som nackdel, då detta kan påverka den fortsatta

vården negativt. En fördel med denna anestesiform är dock att patienten kan få en kortare

vårdtid och tidigare kunna börja påbörja en återgång till vardagen. Patienterna i vår studie

upplevde att de med hjälp av god information kunde förstå fördelarna med regional anestesi,

ett fenomen som också har uppmärksammats i tidigare studier (Höhener et al. 2008). Höhener

et al. (2008) belyser även att negativa upplevelser från tidigare vårdkontakter kan få

konsekvenser för patienten i sina framtida vårdkontakter. Detta framkom också i vår studie då

framför allt en patient som fått eternarkos som barn hade mycket obehagliga minnen från den

operationen, något som denne hade med sig även vid detta operationstillfälle.

En god perioperativ dialog kan minska stress och oro, som beskrivs av Haugen et al. (2009).

Flera patienter upplevde att personalen ibland pratade över huvudet på dem, men detta var

inte bara en negativ upplevelse då dessa samtal kunde uppfattas som en distraktion för

patienten, detta finns beskrivet i studier av bland annat Haugen et al. (2009) och Bergman et

al. (2012). En annan upplevelse som beskrivits av Gilmartin & Wright (2008) är den att

patienter ofta känner sig övergivna under operationen och att de inte får de stöd de hade

önskat. Denna upplevelse hade till viss del även patienterna i vår studie, då i synnerhet under

22

den intraoperativa fasen, då sjuksköterskan upplevdes som att denne hade andra uppgifter att

utföra än i de andra faserna. Då de flesta patienter sa sig förstå att sjuksköterskan hade mer att

göra när väl operationen hade kommit igång, kände sig flera ändå till viss del övergivna.

Flera patienter upplevde också förlusten av kroppslig kontroll som skrämmande, när

exempelvis de inte kunde känna av sina ben, men kunde se att operationsteamet lyfte och höll

på med dem. Detta är även beskrivet av Susleck et al. (2007), som menar att detta är en

vanlig upplevelse. Det är då enligt Karlsson et al. (2012) extra viktigt att patienten har en nära

kontakt med sjuksköterskan, något som även framkom i vår studie då flera patienter upplevde

detta behov.

Preoperativa tankar

Enligt Lindwall et al. (2003) är det eftersträvansvärt att sjuksköterskan och patienten om

möjligt kan planera vården ihop. Costa (2001) menar också på att det inte bara är vilken

information som ges, utan även hur den ges som kan komma att påverka hur delaktig och

välinformerad patienten upplever sig vara. Då sjuksköterskorna i de allra flesta fall gav både

ett kompetent, avslappnat och rent av roligt intryck på patienten så får det anses som att

informationen levereras på ett tämligen bra sätt. Att patienterna oroar sig inför operation är

en vanlig företeelse, vilket uppmärksammats av bland andra Halldin & Lindahl (2005),

Matthey et al. (2004) och Rees & Tagoe (2002). Rees & Tagoe (2002) beskriver fasen från

dess att den spinala anestesin läggs till dess operationen påbörjas som känslig, något som de

patienter vi i denna studie intervjuat inte gett uttryck för. En trolig orsak är att patienterna

inför operation informerats om dessa potentiella obehag förknippade med denna typ av

anestesi. Faktorn att sjuksköterskan upplevts som närvarande genom att trösta, svara på

frågor och i vissa fall ge mer lugnande läkemedel om patienten bad om detta, kan också ha

spelat in.

Många patienter hade uppfattningen om att tempot på operationsavdelningen skulle vara högt

samt att personalen som jobbar där skulle ha lite tid. Detta i enlighet med Costa (2001) som

belyser att modern sjukvård lägger stor vikt vid att vara produktionseffektiv. De flesta

patienter var således beredda på en opersonlig vård. Vår studie visar att så inte var fallet, utan

personalen i allmänhet och sjuksköterskan i synnerhet behandlade patienten som en individ

vilket fick denne att känna sig avslappnad. Detta är en viktig uppgift för sjuksköterskan,

något som Hemanth et al. (2014) betonar. Även Bergman et al. (2012) belyser vikten av en

närvarande sjuksköterska.

23

Perioperativ kommunikation

Riksföreningen för anestesi och intensivvård och svensk sjuksköterskeföreningen (2012)

anser att patienten bör ges en professionell vård som inger lugn och trygghet. Detta var något

som framkom tydligt under vår studie då merparten av patienterna upplevde sjuksköterskan

som både trygg och kompetent, något som hade en mycket positiv inverkan på

helhetsupplevelsen. Beträffande delaktighet så upplevdes den positiv hos flertalet av de

intervjuade patienterna. Boyle (2005) anser att sjuksköterskan bör ge en god omvårdnad så att

patienten blir delaktig på ett bra sätt. Delaktigheten var i de flesta fall god i den preoperativa

fasen, men sämre intraoperativt där flertalet patienter kände att de inte riktigt visste på vilket

sätt de kunde vara delaktiga. Detta var dock inget större problem hos dessa patienter, utan de

överlät då ansvaret mer på sjuksköterskan. Postoperativt upplevde patienterna att de återfick

kontroll och delaktighet då de själva återigen kunde påverka sin situation bättre. Susleck et al.

(2007) menar att sjuksköterskan kan hjälpa patienten med detta genom bland annat god

information och ett bra bemötande. Hankela & Kiikkala (1999) anser dock att just rädsla

inför ingreppet kan göra att delaktigheten minskar. Flertalet av patienterna i denna studie

upplevde rädsla, men uppgav också att den känslan minskade då sjuksköterskan och övrig

personal bemötte dem på ett bra sätt.

Professionellt bemötande

Vissa av de intervjuade patienterna upplevde att kontakten och kommunikationen med

sjuksköterskan blev sämre under den intraoperativa fasen. Bergman et al. (2012) betonar

vikten av bra kontakt i alla faser kring en operation. Denna kontakt är viktig för att

sjuksköterskan ska kunna utvärdera patientens hälsa på ett bra sätt. Enligt vår studie ter sig

ändå helhetsupplevelsen som god hos de intervjuade patienterna, något som kan tyda på att

den goda pre- och postoperativa kontakten kompenserar för detta och att slutresultatet således

ändå får anses som bra. En del patienter betonade i synnerhet teamarbetet som personalen på

operationssalen utförde som särskilt imponerande. Detta resultat är i enlighet med det som

King (2002) beskriver i sin studie om att sjuksköterskans förmåga och möjlighet att fokusera

på god omvårdnad ökar, genom teamarbete.

Att miljön på en operationssal kan vara skrämmande är beskrivet i tidigare studier såsom

Bergman et al. (2012) samt Hankela & Kiikkala (1996). Dock var detta inget som de

patienter som intervjuades i denna studie framförde. Detta skulle kunna bero på den goda

kontakt patienterna fick med sjuksköterskan, som trots att miljön för de flesta var obekant

24

kunde få patienterna att känna sig trygga. En annan orsak till oro är den förlamning som

Matthey et al (2004) beskriver. Inte heller detta har framkommit under vår studie. Också detta

skulle kunna härledas till ett närvarande, informativt samt inkluderade förhållningssätt av

sjuksköterskan. En inte helt ovanlig företeelse är att patienterna hellre hade sovit under

operationen än varit vakna, ett fenomen uppmärksammat av Höhener et al. (2008). Denna

åsikt framkom enstaka gånger hos de intervjuade patienterna, men inte alls i lika stor

utsträckning som tidigare studier visat på. Bergman et al. (2012) betonar vikten av att god

information kan minska denna upplevelse som skrämmande, något som de intervjuade

patienterna också uppfattade. Enligt vår studie kände sig välinformerade patienter tryggare,

vilket visar på vikten av god information också under det intraoperativa skedet. Ytterligare en

aspekt som framkom i intervjuerna var att om patienterna upplevde en god kontakt med

sjuksköterskan och hade kunnat ställa frågor kände de sig lugnare och tryggare. Deltagarnas

kön, ålder, civilstatus, utbildningsnivå samt operation har redovisats, någon påverkan på

resultat beträffande dessa faktorer sågs dock ej.

Kopplingar till Travelbees omvårdnadsteori

För vår studies teoretiska utgångspunkt valde vi Joyce Travelbees omvårdnadsteori då vi

ansåg den passande till ämnet. Travelbee (1971) betonar samspelet mellan patient och

Sjuksköterska vilket vi tycker passade mycket väl då operationer i regional anestesi skapar en

mycket speciell omvårdnadssituation där sjuksköterskans agerande kan ha stor betydelse för

patientens hälsa och lidande. Travelbee (1971) anser att sjuksköterskans omvårdnad bör vara

inkluderande och individanpassad för patienten och att de tillsammans ska kunna tackla de

utmaningar som uppstår längs vägen. Detta stämmer väl överens med resultatet i vår studie

som visar på att sjuksköterskans förhållningssätt har en stor inverkan på patientens

upplevelse. Travelbee (1971) menar vidare att patienten i grunden är en rationell människa,

men som i kris kan fatta ologiska beslut. Detta är en stor del av sjuksköterskans uppgift att ge

patienten de verktyg denne behöver för att själv agera på ett sätt som främjar hälsa och

välbefinnande. Detta kan kopplas till att flertalet patienter innan operationen helst skulle vilja

sova istället för att vara vakna. Med god information och bemötande om varför det är mer

gynnsamt att vara vaken kunde patienterna själva ta det beslutet. Just det individbaserade

synsättet är typiskt för Travelbee (1971) där patienten bör ses som en unik människa och inte

som en diagnoskod. Flera av de intervjuade patienterna i vår studie var inför ingreppet rädda

för att bli reducerade till just detta, men med hjälp av sjuksköterskans agerande fick de allra

25

flesta en god upplevelse där de fick känna sig som individer. En anledning till detta är att

sjuksköterskan i stor utsträckning använde sig av humor och ett avslappnat förhållningssätt.

Travelbee (1971) menar också på att valfrihet och delaktighet är viktigt, något som också

patienterna i vår studie kunde vittna om. I de fall där de själva upplevde sig som delaktiga var

upplevelsen bättre.

Metoddiskussion

Studiens syfte var att undersöka patientens perioperativa upplevelse under regional anestesi.

För att få svar på syftet användes en deskriptiv intervjustudie med semistrukturerade

intervjufrågor. En intervjuguide skapades för att säkerställa att samtliga deltagare fick svara

på samma frågor. En provintervju utfördes för att kontrollera att frågorna gav svar på syftet,

denna intervju inkluderades sedan i materialet. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ

innehållsanalys.

Vid kvalitativa studier är det önskvärt att få så stor variation som möjligt på de som deltar, då

det önskas så olika svar som möjligt (Trost, 2010). I studien blev variationen av ålder inte

speciellt bred. De flesta var i en ålder mellan 60–70 år. Önskvärt hade varit om det deltagit

några till yngre samt någon äldre så åldersspridningen blivit bättre. Tänkvärt är att de flesta

med planerade operationer hade någon form av höft eller knä problematik som uppträder i

den åldern. Hade inklusion skett från gruppen med akut vårdbehov hade det troligtvis varit

rimligare att få fler yngre deltagare. I övrigt blev spridningen bland deltagarna gällande kön,

civilstatus, utbildningsnivå och operationsindikation jämnare.

Tanken var att intervjuerna skulle vara cirka 30 minuter långa, men intervjuerna tog cirka 10–

20 minuter. Materialet i intervjuerna kan ha påverkats negativt då intervjuerna inte blev så

långa som det först var tänk. Svaren blev kanske inte så utförliga som författarna önskat.

Anledningar till detta kan bland annat ha varit att intervjuerna inte utfördes på en avskild

plats, eller författarnas begränsade erfarenheter av att intervjua. Som följd av detta ställdes

kanske färre följdfrågor och patienternas berättelser blev mindre uttömmande. Möjligtvis

skulle intervjuguiden kunnat ha utformats på ett annorlunda sätt. Vid återkommande tillfällen

upplevdes det som att de första frågorna i intervjuguiden gav svarat på de efterföljande

frågorna och patienterna hade inget mer att tillägga till det de redan sagt. Detta upptäcktes

dock inte vid provintervjun utan framkom efter att flera intervjuer genomförts.

26

Flera patienter hade även svårt att svara isolerat på sina upplevelser av det perioperativa

förloppet, utan berättade snarare om både hela vårdtillfället och även tidigare kontakter med

sjukvården. Detta skulle kunna bero på att vi valde att börja intervjun med en öppen fråga.

Enligt Polit & Beck (2013) så tillåter öppna frågor intervjupersonen att svara med sina egna

ord på ett berättande sätt och således blir svaren mer bredare. Nackdelen med detta är dock

att intervjupersonen lätt svävar iväg från ämnet, vilket skedde i vår studie. Detta skulle bland

annat kunna bero på författarnas bristande erfarenhet på att intervjua och saknar då erfarenhet

att föra tillbaka samtalet till den aktuella frågan.

Samtliga intervjuer utfördes av den ena författaren och den andre författaren skötte den

tekniska utrustningen och kom med kompletteringsfrågor. Båda författarna saknade

erfarenhet av att intervjua så risk finns att författarna inte skulle varit tillräckligt samspelta för

att intervjua mer tillsammans och således haft en negativ effekt på intervjun (Trost, 2010).

Trost (2010) anser att det är en stor fördel om den som intervjuat även är med och sedan

analyserar materialet. Detta då minnet av intryck som uppfattades vid intervjun anses vara en

viktig del vid tolkning och analys. Tolkningarna och analyserna av materialet gjordes av

bägge författarna.

Trost (2010) och Polit & Beck (2013) anser att en intervju bör ske på en ostörd plats som är

fri från åhörare och i en miljö där den som intervjuas kan känna sig bekväm. Finns det

möjlighet bör informanten få välja plats, för att inte lämna över på ansvaret på informanten

bör intervjuaren även föreslå någon lämplig plats. Målet var att intervjuerna skulle ske

enskilt, på en lämpligt ostörd plats på avdelningen. Syfte med detta var att sekretesskydda

deltagarnas åsikter och integritet, samt att få ett lugnt och ostört samtal. Dock upptäcktes vid

besök på avdelningen att det inte fanns något lämpligt rum för detta. Patientens medicinska

tillstånd tillät inte alltid heller att de skulle kunna förflytta sig till ett annat rum då de inte så

lätt förflyttade sig från sängen. Detta upplevdes som en svaghet från författarna då det ofta

blev avbrott eller störningar i intervjun för att exempelvis personal kom med läkemedel eller

liknande. Danielsson (2012) beskriver att det på vårdavdelningar kan vara svårt att få tillgång

till ostörd plats och att det kan vara svårt att undvika avbrott. Intervjuaren får i detta fall vara

följsam till vad som erbjuds. Patienterna uttryckte sällan att det var något problem med att det

fanns andra personer i omgivningen som hörde vad intervjun handlade om. Dock kan det

tänkas att resultatet hade fått ett innehållsrikare material om intervjun skett i ett avskilt rum.

27

Insamlingen och presentationen av resultatet har skett så att ingen enskild individ ska kunna

identifieras.

Studien hade relativt få deltagare vilket kan ses som en svaghet, då det kan tänkas hela den

verkliga populationen inte kan representeras i resultatet. För detta examensarbete på

magisternivå ansågs det dock att tillräckligt med material samlats in. Med mera material

insamlat är det möjligt att analysen inte hade hunnits genomföras på rätt sätt inom tidsramen

för arbetet. Detta kan då medföra att analysen riskerar att bli för ytlig, då det vid en kvalitativ

studie krävs en djupgranskning av materialet. För att dra mera slutsatser av materialet skulle

en större studie behövas för att få mer material att analysera och dra slutsatser av (Polit &

Beck, 2013; Trost, 2010). Materialet kan dock bli stort och då bli svårt att överblicka, vilket

gör att det även kan finnas fördelar med att begränsa sig till ett mindre antal intervjuer (Trost,

2010).

Patienterna fick en kort betänketid att fundera över om de ville delta i studien när de blev

tillfrågade utan de förväntades ha ett svar omgående. Risken finns att patienterna var rädda

för att om de nekade deltagande i studien så kunde deras fortsatta vård påverkas negativt.

Författarna informerade dock att det inte fanns någon risk för detta, denna information fanns

även i informationsbladet som lämnades hos patienten.

Giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet

Genom giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet kan en studies trovärdighet bedömas. En

studie bedöms ha god trovärdighet om dessa är av god kvalitet (Lundman och Hällgren

Granheim, 2012). Lincoln och Guba hävdar att en studies trovärdighet involverar två olika

aspekter, där den första är att genomföra studien på ett sätt som ökar trovärdigheten av dess

resultat. Den andra är att tydligt redovisa hur genomförandet skett (Polit & Beck, 2013).

Giltighet handlar enligt Lundman och Hällgren Granheim (2012) om hur sanna resultaten i en

studie är. Resultatet som lyfts fram anses giltigt om studien synliggör det karaktäristiska inom

det aktuella området. Data som var relevant för syftet valdes ut med hjälp av Graneheim och

Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Denna metod syftar till att beskriva variationer

i deltagarnas olika upplevelser och således möjligheten att belysa det område studien avsåg.

Med flera deltagare ökar möjligheterna till större variation i upplevelserna av det studerade

28

området (Lundman och Hällgren Granheim, 2012). I denna studie var det som tidigare

nämnts tio deltagare, vilket skulle kunna minska giltigheten, då tio deltagare kan anses som

få. Deltagarna har däremot olika bakgrund och erfarenheter vilket ger större bredd och ökad

variation av resultatet, detta ökar giltigheten. Det hade varit önskvärt med större spridning i

ålder. Att citat redovisats i resultatet ökar också giltigheten, vilket har gjorts i studien (Polit &

Beck, 2013).

Även för att stärka resultatets tillförlitlighet behöver analysarbetet noggrant beskrivas. De

ställningstaganden som gjorts av forskarna under hela studien ska motiveras. Fördelen med

om båda författarna hade intervjuat är att olika uppföljningsfrågor ställs, dock kan det bli

lättare att fånga upp olika variationer av upplevelser (Lundman och Hällgren Granheim,

2012). Tillförlitligheten ökar om författarna läser intervjuerna och sedan tillsammans

genomför det mesta av analysen. När reflektioner och diskussioner kring olika

tolkningsmöjligheter genomförs i varje steg i analysen blir koder och kategoribenämningar

mer konsekvent (Lundman och Hällgren Granheim, 2012). För att uppnå tillförlitlighet så har

en detaljerad beskrivning av analysprocessen presenterats i metoddelen. Författarna har

kontinuerligt diskuterat och reflekterat över den insamlade datan. Det kan ha varit berikande

för resultatet att de två författarna har olika erfarenheter och bakgrund. Dock saknar

författarna tidigare erfarenheter av innehållsanalys och på grund av detta är det möjligt att

relevant data kan ha gått förlorad (Polit & Beck, 2013).

Överförbarhet innebär enligt Lundman och Hällgren Granheim (2012) att resultatet i studien

går att tillämpa i andra situationer och grupper, samt hur användbart resultatet är. Är bland

annat urval, datainsamlingsmetod och analysprocessen tydligt beskrivna blir det lättare för

läsaren att bedöma studiens överförbarhet. De olika processerna har i denna studie tydligt

presenterats genom att inklusions- och exklusionskriterier för urval utförligt beskrivits. Polit

och Beck (2013) tydliggör vikten av att kunna replikera studien, med tanke på detta har

datainsamlingsmetod och analys beskrivits så detaljerat som möjligt. I metoddelen har det

beskrivits så utförligt som möjligt hur intervjuerna utfördes. Analysprocessen har beskrivits

med bland annat tabeller. Med hjälp av citat från patienterna har resultatet levandegjorts och

förtydligats.

29

Kliniska implikationer

Riksföreningen för anestesi och intensivvård och svensk sjuksköterskeföreningen (2012)

beskriver att anestesisjuksköterskan ska inge patienten lugn, trygghet och uppleva

professionell omvårdnad av anestesisjuksköterskan. Denna studie har bekräftat att när

patienten upplever att anestesisjuksköterskan är närvarande och informerande så känner sig

patienten trygg och sedd. Den visar även på att när sjuksköterskan inte är närvarande så

upplever patienten en känsla av övergivenhet. Såldes har denna studie belyst vikten av en

närvarande anestesisjuksköterska och får anses ha en klinisk relevans i svensk sjukvård. Om

patienten får goda upplevelser av sin operation så kommer det troligtvis påverka att

patientens förväntningar inför eventuella kommande operationer längre fram är positiva.

Vilket är gynnsamt för både patienten och för sjukvården ur ett samhällsperspektiv.

Slutsats

Tidigare forskning visar på att en anestesisjuksköterskans agerande kan ha en stor påverkan

för patientens upplevelse vid regional anestesi. Detta visade även vår studie på. Faktorer som

bidrar till att skapa en positiv upplevelse för patienten var att god information om förloppet

gavs, ett bra bemötande, att ha en närvarande anestesisjuksköterska samt att få patienten att

känna sig delaktig i vården. Känslan av trygghet och säkerhet för patienten ökade då

anestesisjuksköterskan uppfattas som kunnig och kompetent. Vid frånvaron av dessa faktorer

kunde istället upplevelsen för patienten bli negativ med en känsla av övergivenhet då

sjukvårdspersonalen inte lyssnade och inkluderade patienten i vårdförloppet.

30

REFERENSER

Bergman, M., Stenudd, M., & Engström, Å. (2012). The experience of being awake during

orthopaedic surgery under regional anaesthesia. International Journal of Orthopaedic and

Trauma Nursing, 16, 88–96.

Boyle, J. (2005). Patient Advocacy in the Perioperative Setting. AORN Journal, 82, 250–262.

Cobbold, A. & Money, T. (2010). Regional anaesthesia: back to basic. Journal of

Perioperative Practice, 20, 288–293.

Costa, M, J. (2001). The lived perioperative experience of ambulatory surgery patients.

Association of Operating Room Nurses Journal, 74, 874–81.

Crabtree, B, F. & Miller, W. (1999). Doing qualitative research. (2nd Edition) Thousand

Oaks: Sage Publications Inc

Danielson, E. (2012). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red), Vetenskaplig teori

och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 163–176). (1. uppl. ed.). Lund:

Studentlitteratur.

Elo, S. & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of

Advanced Nursing, 62, 107–115.

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier (3 ed).

Stockholm: Natur och kultur

Gilmartin, J. & Wright, K. (2008). Day surgery: patients’ felt abandoned during the

preoperative wait. Journal of Clinical Nursing, 17, 2418–2425

Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in reseach: concepts,

procedures and measures to achieve trustwothiness. Nurse Education Today, 24, 105–112.

31

Halldin, M. & Lindahl, S. (red.) (2005). Anestesi. Stockholm: Liber.

Hankela, S. & Kiikkala, I. (1996). Intraoperative nursing care as experienced by surgical

patients. Association of Operating Room Nurses journal, 63, 435–42.

Haugen, A. S., Eide, G. E., Olsen, M. V., Haukeland, B., Remme, Å. R., & Wahl, A. K.

(2009). Anxiety in the operating theatre: a study of frequency and environmental impact in

patients having local, plexus or regional anaesthesia. Journal of Clinical Nursing, 18, 2301–

2310.

Henricson, M. & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. I M: Henricson (Red.), Vetenskaplig

teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 134). Studentlitteratur: Lund.

Hemanth Kumar, V., Jahagirdar, SM., Athiraman, UK., Sripriya, R., Parthasarathy, S. &

Ravishankar, M. (2014). Study of patient satisfaction and self-expressed problems after

emergency caesarean delivery under subarachnoid block. Indian Journal of Anaesthesia, 58,

149–53.

Hovind, I. L. (2013). Anestesiologisk omvårdnad (2 ed.): Studentlitteratur AB.

Hsieh, H, F. & Shannon, S, E. (2005). Three Approaches to Qualitative Content Analysis.

Qualitative Health Research, 15, 1277–1288

Höhener, D., Blumenthal, S. & Borgeat, A. (2008). Sedation and regional anaesthesia in the

adult patient. British Journal of Anaesthesia, 100, 816.

Karlsson, A-C., Ekebergh, M., Mauleon, A., & Österberg, S. (2012). ‘‘Is that My Leg?’’

Patients’ Experiences of Being Awake During Regional Anesthesia and Surgery. Journal of

PeriAnesthesia Nursing, 27, 155–164.

King, Cecil. (2002). Ethics in Perioperative Practice - Promoting Health, Welfare, and Safety.

AORN Journal, 76, 866–870.

32

Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I M. Henricson (Red), Vetenskaplig teori och metod:

Från idé till examination inom omvårdnad (s. 69–94). (1. uppl. ed.). Lund: Studentlitteratur.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (3. [rev.] uppl.)

Lund: Studentlitteratur.

Lindwall, L. & von Post, I. (2008). Perioperativ vård: att förena teori och praxis. (2. uppl.)

Lund: Studentlitteratur.

Lindwall, L., von Post, I. & Bergbom, I. (2003). Patients' and nurses' experiences of

perioperative dialogues. Journal of Advanced Nursing, 43, 246–253.

Lundman B. & Hällgren Graneheim U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär &

B. Höglund-Nielsen (red.) (2012). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård.

(2., [rev.] uppl.). (s 187–207). Lund: Studentlitteratur.

Macfarlane, A. J., Arun Prasad, G., Chan, V. W., & Brull, R. (2009). Does regional

anesthesia improve outcome after total knee arthroplasty? Clinical Orthopaedics and Related

Research, 467, 2379–2402.

Matthey, P. W., Finegan, B. A. & Finucane, B. T. (2004). The public’s fears about and

perceptions of regional anesthesia. Regional Anesthesia and Pain Medicine, 29, 96–101.

Polit, D. F. & Beck, C. T. (2013). Essentials of nursing research: Appraising evidence for

nursing practice (8th ed.). Philadelphia, USA: Lippincott Williams & Wilkins.

Rees, S. & Tagoe, M. (2002). The efficacy and tolerance of local anaesthesia without

sedation for foot surgery. Foot, 12, 188–192.

Riksföreningen för anestesi och intensivvård och svensk sjuksköterskeförening –SSF. (2012)

kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med

inriktning mot anestesisjukvård. Hämtad från: http://www.aniva.se

33

Susleck D, Willocks A, Secrest J, Norwood BK, Holweger J, Davis M, Myhan G & Trimpey

M. (2007). The perianesthesia experience from the patient's perspective. Journal of

Perianaesthesia Nursing, 22, 10-20.

Svenska Akademins ordbok. (1950). Oro. Hämtad 2017-04-25 från:

http://www.saob.se/artikel/?unik=O_1289-0056.Q4Gv&pz=3

Travelbee, J. (1971). Interpersonal Aspects of Nursing (2nd ed.). Philadelphia: F.A. Davis

Company.

Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. (4., [omarb.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

34

Bilaga 1.

Intervjuguide

Bakgrundsfrågor

1. Är du Man Kvinna

2. Ålder

3. Social status Sammanboende Ensamstående

4. Utbildning Grundskola Gymnasium eller motsvarande

Högskola/Universitet Annan eftergymnasial utbildning

5. Kom du till avdelningen Akut Elektiv

6. Vilken operation har du genomgått

Intervjufrågor

1. Vilka är dina upplevelser av din operation och anestesi? Kan du utveckla lite?

2. Hur upplevde du bemötande under denna operationen och anestesi? Kan du

utveckla lite?

3. Vilken information fick du inför ingreppet? Hur upplevde du den?

4. Vilken information fick du under ingreppet? Hur upplevde du den? För mycket?

För lite? Saknade du något?

5. Upplevde du trygghet under ingreppet? Kan du ge exempel på vad som gjorde att

du upplevde trygghet eller inte upplevde trygghet?

6. Lyssnade Anestesisjuksköterskan på det du sa?

7. Kände du dig delaktig under operationen? Varför, varför inte? Kan du ge exempel

på vad som gjorde att du kände dig/ inte kände dig delaktig under operationen?

8. Upplevelser efter ingreppet?

9. Är det något mera du vill tillägga?

Tack för hjälpen!

35

Bilaga 2.

Informationsbrev till avdelningen

Till personal på ortopeden

Vi, Rikard Andersson och Anna Jansson, läser för närvarande

specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning anestesi, vid Uppsala Universitet. I vår

utbildning ingår det att skriva en magisteruppsats på 15 hp. I uppsatsen avser vi att undersöka

hur patienter som fått regional anestesi har upplevt detta. Studien vänder sig således till

patienter som fått regional anestesi under sin operation.

Vi har som önskemål att få komma till er avdelning och intervjua inneliggande patienter.

Deltagande är frivilligt för patienterna och all data kommer att behandlas konfidentiellt. Vi

har tänkt att intervjua cirka 10 patienter. Intervjuerna beräknas ta cirka 30 minuter och

kommer att genomföras på enheten i ett ostört rum.

Intervjuerna kommer inte att påverka den övriga vården. Den information som framkommer

under intervjun kommer endast att användas i studiesyfte. Deltagandet i studien är helt

frivilligt och patienten kan när som helst välja att avbryta sin medverkan.

Undersökningen beräknas pågå i slutet av mars månad, samt april 2017.

Har ni frågor hör av er till oss via e-post eller personligt möte.

Med vänliga hälsningar

Ansvarig för studien Handledare

Rikard Andersson, Anna Jansson Ewa Wallin

Leg Sjuksköterska Specialistsjuksköterska

intensivvård

Universitetslektor, MD

annaochrikard553@gmail.com ewa.wallin@surgsci.uu.se

36

Bilaga 3.

Informationsbrev till studiedeltagarna

Hej

Du tillfrågas härmed om Du vill deltaga i denna intervjustudie “Patientens perioperativa

upplevelse vid regional anestesi”.

Bakgrund och syfte

Du har när du opererats fått en spinalanestesi, en så kallad ryggbedövning. Det innebär att Du

var vaken under operationen och kunde prata med personalen. Du kunde även höra och se

vad som skedde inne på operationssalen. Det var anestesisjuksköterskan som var ansvarig för

dig under tiden du fick bedövningen och vi vill nu undersöka dina upplevelser av att få

regional anestesi. Syftet med denna undersökning är således att se hur du upplevde att få

regional anestesi.

Studien ska resultera i ett examensarbete på specialistsjuksköterskeprogrammet i

anestesisjukvård vid Uppsala universitet. Intervjun kommer att äga rum på vårdavdelningen

efter överenskommelse med dig och ta cirka 30 minuter. Plats för intervjun kommer vara här

på avdelningen i ett avskilt rum. Resultatet av studien kan komma att innebära att förståelsen

för hur patienter upplever att få regional anestesi ökar.

Hantering av data och sekretess

Ditt deltagande är helt frivilligt och Du kan själv när som helst avbryta intervjun utan att det

påverkar din fortsatta vård på avdelningen och eventuell framtida vård. Samtalet kommer att

spelas in elektroniskt och all data kommer att behandlas konfidentiellt, vilket innebär att det

inte kommer vara möjligt att identifiera dina svar i rapporten. Ingen annan än forskarna

kommer att få ta del av det insamlade materialet. När uppsatsen är färdigskriven (Juni 2017)

kommer all insamlad data att raderas.

Om Du har några frågor kan du kontakta oss via e-post.

Tack på förhand

Rikard Andersson och Anna Jansson

Ansvarig för studien Handledare

Rikard Andersson, Anna Jansson Ewa Wallin

Leg Sjuksköterska Specialistsjuksköterska

intensivvård

Universitetslektor, MD

annaochrikard553@gmail.com ewa.wallin@surgsci.uu.se

37

Bilaga 4.

Samtyckesblankett

Samtycke till att delta i intervjustudien “Patientens perioperativa upplevelse vid

regional anestesi”

Jag har erhållit muntlig och skriftlig information angående studien. Mitt

deltagande är helt frivilligt och kan när som helst avbrytas utan förklaring och

det påverkar inte Min vård.

Härmed samtycker Jag till att deltaga i studien.

Datum:_______________

Namnunderskrift:__________________________________________________

Namnförtydligande:________________________________________________