O m

L a g b e s t f t m d G i f t o r ä t t i Bo.

A c a d e m i s K A f h a n d l i n g

hvilken

med K ongl. Maj:ls särskilda allernådigste tillåtelse

sam t

Vidtlagfarna Juridiska Facultetens i Upsala samtvcke

ti l l offentlig granskning framställes

af

MAG. SAM. DETLOF KNUT OLIVECRONAJu ris U triusque C an d id a t,

Ju ris C rim inalis e t Processualis D ocens,O m budsm an vid Kongl. Acadenrien i U psala,

v. H äradshöfding

och

C t B L F l Äff» A Ii WJLADt!?lII& B Ô L L E Kaf W estgöta N ation

\

å Gustavianska Lärosalen den 5 0 April 1 8 o l

p. v. t. e. m.

IV.

• U P S A L AW a h l s t r ö m & C.

/ T

H E R R

K O N U N G E N S T R O M A . N

DOMPROSTEN OCU TIIEOLOGIÆ PROFESSOR PRIMARIUS

LEDAMOTEN AF KOfs'GL. MAJ1TS NORDSTJERNEORDEN

H Ö G V Ö R D I G E OCII V I D T B E R Ö M D E D O C T O R

H EN RIK REUTERDAHZ.

egnas dessa blad

med vördnad och tacksamhet

R E S P O N D E N S .

S ie n h u 1 il a s t c Jtl o il e r

med sonlig vördnad, kärlek och tacksamhet

F IN G A L .

men försålt detsamma, då maste, ti ll vederlag at B-.s efter- lemnade arfvinge C. först afsättas af behållningen ett m ot­svarande belopp ocb endast uti återstoden 8 ,0 0 0 Rdr, så­som Makarnes gemensamma egendom , får B:s enka X . b e­räkna sig Giftorätt. Men gifter sig sedermera C ., så anses de 1 2 , 0 0 0 Rdr ban bekommit i arf efter fadren B . såsom a n d ra ä rfd a lösören , b vari bans maka Y. all Isa är berät­tigad att taga Giftorätt. E fter föreskriften i 17: 2 Ä .B . , innan 1 8 4 9 ärs Förordning utkommit, skulle dessa lösören äfveu i C:s hand betraktas såsom arfvejord, hvadan Gifto­rätt dcruti för Y . icke kunnat ega rum 35) , om C. aflidit före den dag , då författningen trädde i verksamhet. Men nämnde författning måste nu alltid tillämpas å förekommande fall j ty någon collis ion emellan arfvingarnes rätt till veder­lag ocb den efterlefvande Makans anspråk å Giftorätt kan ej komma i fråga förr, än vid ena Makans död.

Man bar dragit i tv ifvel, huruvida lösören , som blifvit satte såsom vederlag för arfvejord, verkligen böra anses undantagna ifrån egcndomssamfälligbcten S6). Detta tvifvel bärleder sig derifrån, att man ansett vederlag enligt 17 : 2A.B. endast kunna komma i fråga, vid collis ion emellan in- testat-arfvingar ocb testamenltagare, men icke vid collis ion emellan de förres rätt och efterlefvande Makas anspråk pä Giftorätt. Härvid måste dock erinras, att lagens föreskrift om vederlag för afkänd arfvejord ocb dess förbud emot Giftorätt i sådan jord bvila a en ocb samma grund — arfve- jordens bevarande åt slägtcn. Ocb dessa båda stadganden måste dcrföre stå med hvarandra i full öfvcrensstämmelsc. Ty det synes vara alldeles g ifvet , att lagens stadgande i 10 : 2 G.B., det ena Makan ej ma njuta Giftorätt i den andra Ma­kans a rfve jo rd å landet , vore utan all b etydelse , i den hän­delse arfviugarne nekades surrogat, af bo oskifto , nar jor­den blifvit såld och förvandlad i p enningar37). A ll incom-

3f>) J f r N e h r m a n : Förcl. ö. G .B. s. 146.3®) S c l i r e v c l i n s : Lärob. i C iv.B . I I I . s. 71 y t tra r : ” huruvida

sådana lösören, sotn b lif vit salta till surrogat fö r arfvejord , höra an­ses som undantagna från denna regel (att all 1 ös egendom är com- municabel egendom), är ganska tv ifve lak tig t, enär den i 1 7 : 2 Ä .H. förekommande lag om sådana lösörens arfvejordsnatur, såsom en un­dantagslag , är strictissimae interpretationis” ; j f r S c h r c v c 1 i u s : Om arfvejord (uti J u r . 4 r k iv V I I . s. 186 ocli s. 188). — N e l i r m a n : F örel. ö. G .B. s. 14 6 antager dcremot utan betänkande a tt G if to rät t ej kan ega ruin uti vederlag a f lösören.

3T) A f Kongl. 31 aj;ts Dom d. 14 Dec. 1827, hvarigenoni stadfästa-

m

municahel egendom kunde eljest genast förvandläs uti com- municabel, hvilket vore att kringgi lagens mening eller göra det Åsyftade ändamålet om intet. Om A . , såsom här ofvan antagits y ärft efter sin fader ctl hemman, värderadt ti l l 1 2 ,0 0 0 Udr, men försäljer detsamma till samma pris kort efter vigseln och sedermera dör, efter att bafva borttesta- menterat denna summa , som utgör boets enda t i l lg å n g , så , om man,, emot stadgandet i 17; 2 A.B., icke kan neka arf- vingarnes anspråk A fullt vederlag för den afhända arfve- jo r d e n , synes lika klart följa, att d esse , emot lagens grund i 1 0 ; 2 G.B., icke kunna kannas skyldige afstå halfva sum­man s&som Giftorätt At den eflerlefvande cnkan. Ty hon skulle dA njuta hältre rä tt , än om mannen testamenterat henne förenämnde 1 2 ,0 0 0 Bdr, hvilket visar sig deraf, a t t , om testamentet klandrades, hon i thy fall ej kunde erhålla det ringaste.

Till Makars samfållighet eller den cotnm unicabla egen­dom en , räknas vidare, utom lös egendom , med de undan­ta g , som nu nämnde äro:

b) all under Äktenskapet fö rv å r fva d , ren aflingefnstigket d landet.

Med nflingejord i vidsträckt mening förstas i allmänhet sådan jo r d , som icke ti llkommit någon genom arf. 1 a l l­männa Ingen saknas visserligen heslämning af delta begrepp, men enligt Kongl. For. d. 13 Ju n i 1 8 0 0 hänföras derunder alla fastigheter å landet, som ej genom arf fallit nAgon till eller hlifvil emot arfvejord lillbytta. Man skiljer emcdler- tid på grunder, som här nedan skola angifvas, emellan ren nflingejord och bördköp t jo r d . Denna skilnad är nödig alt klart fatta, då fråga Sr om GiftorättJ ty b ö rd k ö p t jord Sr för sin egare a flin g e , men till följd af slägtens anspråk l i lo l t undantagsvis underkastad egendomsgemensamhet (Kongl. Förkl. d. 2 3 Mars 1 8 0 7 p. 1).

Med ren n flin gejord , e ller nflingejord i inskränkt me­n in g , förslår mun sådan jo rd , som någon på kvarjehanda lag l ig t salt förvärfvnt af oskyld person eller af skyldcraan, d8 jorden i dennes hand icke varit slägtjord s#). CJnder

•tes Kongl. U o f B ältens ö. Skdne t>. B lekinge Dom d. i3 Dec. 1826,kan inheintas, a t t , uted stöd af I I : 7 G .B . 1 och 1 7 : 2 Ä . B . , an-s*go dessa domstolar fö l ja , a t t för hustruns under äktenskapet a f mannen försålda arfvejord borde vederlag, till köpeskillingens be­lopp, ” utgA af bO oskifto” (Se J tir . A rk iv I V . s. 2 9 1 —96).■* 8s) J f r Kongl. F örkl. d, 4 F ebr. 1801.

b ö rd k ö p t jo r d , i vidsträckt mening, innefattas derem ot, de ls sådan jo r d , som någon forvärfvat omedelbart a f en skylde* man inom bördslederna, så vida nemligen jorden varit arfve- eller bördköpt jord i abalienantens band ( = bördköpt jo r d i in skrän k t m en ing), deds ock sådan, börd underkastad, jo r d , bv ilken , efter d e t en skyldeman inom bördslederna föryttrat e ller afbäodt sig densamma till oskyld man, eller fjer- mare sk y ld , i laga ordning; blifvit löst i börd (== bördlöst jo rd ).

Enligt 10: 2 f 4 , 5 - G.B. och Kongl. För. d. 1 9 Maj 1 8 4 5 , ä r , säsom nyss näm ndes, af communicabel beskaffen­het all ren ajlinge fa s tig h e t, som M akarne u n der äktenska­p e t fo r v ä r fv a t; hvarvid ma anmärkas:

i :o ) A tt K ro n o -R u sth d ll, som af åbo blifvit köpt ti ll sk a tte , anses såsom ren atlingejord i bans band 3#). Om man och hustru sålunda u n der äk ten skapet skaltclöst ett rusthäll, böra de deruli njuta Giftorätt efter la g , såsom i an­nan under äktenskap aflad eg e n d o m , bvilket synes följa af Kongl. För. d. 19 Aug. 1 8 0 2 , som väl egentligen handlar om bördsrätt, men dock letnnar tillräcklig ledning för be­dömandet af Giftorätt i ty falk Och med andra Kronohem - m an e ller K ron olägen heter, som frän Kruno köpas till Skat­te 49) under äktenskapet, bör förhållandet vara enahanda.

2 :o) A tt under begreppet fa s t egendom ä landet inne­fattas afven ”hus och v a tte n v e rk , cbvad the à egen eller an n ars g ru n d bygde äro” (10: 2 . G B ) , således va tten qvarr n a r , så g v e rk , h y t to r , bruk och ham rar ( 1 0 : 17. R.B.) 41) rn. m., antingen eganderält ti ll grunden är dermed förenad eller icke. Förr än 1 7 5 4 års lag trädde i verksamhet voro visserligeu h u s, uppförde å annans grund, räknade till lös­ö ren i* ) ’, men genom denna lag ändrades delta så lunda, att äfven bus och vattenverk, ”ebvad the å egen eller annans grund byggde äro” 4 *), blifvit hänförde till kategorien

3*) i fr Kongl. Maj-Js Dom A. 8 Oet. 1 8 3 4 i J tir . A rk . V. ». 4 2 1 - 2 8 .

40) K. För . d. 19 Sept. 1 7 2 3 .*t) J f r A r n e l l : A n m . till S t .L .: ». 2 7 8 , bvarest åberopas Kgl-

Br. d. 18 Maj 1 0 8 9 , saint C a l o n i u s : de llypo theca: f . 8 . not. f (Op. Omn. I I . p. 202).

4*) J f r N e h r m a n : J u r itp r . Civ. ». 100. $. 4 0 . , samt C a l o ­n i u s : de pact, unten. §. 4 , not. 8 ,

44) Se Lag-C om m ittionent Prot. f. A. $ Apr. 1 6 9 0 . I. f. 4 0 7 . (Riks-Arehivet). — J f r den «f A b r i b a m i i o n , vid lagförslaget* granskning under 1751 1rs R iksdag , framställde a n m ä r k n i n g emot a t-

fa s t egendom. Sedan Kongl. h o r . o. 1 9 M a j 1 8 4 5 emedlertid ändrat 2 §. och upphäft 5 — 0 §§. af 1 0 cap. G.B., och i stället för de i §. 2 begagnade uttryck , användt orden ”fa s t egen­dom pä landet”, kan det med skäl 1 nigas om nägon for­ändring i sjelfva saken egt rum. Ty man kan ej gen ia för­moda att orden ”elivad the » egei e ller annars grund bvgde äro” kunnat bortgå utan giltig oriak. For vår del anse v i , att någon afvikelse ifrån 1 7 3 4 års lag icke varit åsyftad 44) , emedan 1 8 4 o års Författn ing, såsom redan blifvit omnämnt, cj hade till ändamål, hvarkcn att rubba de förut uppdragna gränserna emellan fa s t 45) och lös egendom eller a lt u tv idga omfånget af Makarnes communicabis egendom. A tt förenämnde ord icke blifvit i författningen intagne, torde endast komma sig dcraf alt lagstiftaren, vid redigerandet af den nya gifto­rättslagen, med obetydlig jemnkning afskrifvit 7: 3. G.B. uti L ag-C om m ittéens F örslag till Allm. C iv il-L ag . Men detta oakladt får man, på grund bäraf, ingalunda antaga, a lt ”fa s t egendom” enligt 1 8 4 3 års giftorällslag ocb ”fa s t egendom ” enligt nämnde Lagförslag äro af fullkomligt lika betydelse . T y Lagförslaget erkänner, såsom redan blifvit anmärkt, ’grufvor eller stenbrott” såsom fastighet; men icke 1 8 4 3 års

författning, som med 1 7 3 4 års lag måste anses häri öfverens- slämma. Lagförslaget förklarar vidare alt ”bus eller annan byggnad eller vallenverk” å landet, liggande ”ä annans grund”, b lo t t i den händelse är fa s t egendom, all ”ständig rätt till grunden är dermed förenad” 48); men allmänna lagen bar deremot stadgat, att ”bus ocb vattenverk å annans grund” betraktas såsom fastigheter, äfven ulan denna inskränkniDg.

vil,elsen ifrån den gamla lagen ; (sc Lag-Cotnmissionens F ö ts l. 1 .1734års lag. s. 15.

44) J f r Lag-U lsholtcts Bet. IV:o 82 (Bih. t. R. St:rs P io t . v. Riksd. 1 8 4 4 —'45, 7:dc Sand.), hvarest bland annat y t tras , a t t ” man gifver arfvejordens hela lielgd åt den obetydligaste lägenhet å landet , «1er åbyggnaden kan innefatta det förnämsta värdet, såsom vid vatten­verk och dylika anläggningar.”

45) Detta synes oss följa äfven d e ra f , a tt då Lagstiftaren genom Ii. För. d. 19 M aj 1845 ändrat I I : 7. G.B. och 0 : I. A .B . , så har dock icke någon rubbning egt rum med hänseende till det i lag be­stämda begreppet a f faxt egendom. Den uti förstnämnde lagrum förutvarande benämning ”j o r d ” , har blifvit bibehållen; och hvad på det scdnare lagstället utiT.ärkes med ” egendom, som ärfves efter lands­r ä t t ” , liar genom förberörde förordning blifvit återgifvet med ”fas t ig ­het å landet.”

46) Lag-Comnr.s Försl, t. A llin . C iv.L . : J .B , I: l j j f r Motiv. s. 84.

5:o) A l l F vals er än t a , hvilken, såsom en rättighet be­traktad, borde bänföras ti li lösegendom, dock, a f lageir an­ses sasom fa s tig h e t 47). Om .tlMsä frälscräuta blifvil af iVlakaruc under äktenskapet inköpt elle*' annorledes förvärfvad, så ega båda Makarne att deri njuta Giftorätt; såsom i anunu reu allingejord.

4:o) Huruvida ständigt b e sittn in g srä tt till så kallade säm je- ocb sia d g e-hemman 41 •) skall hänföras till fa s t e ller lös e gen dom , derom bafva* meningarne länge varit delade. Äldre jurister, såsom A b r a In a m ss o n 49) och N e b r m a n 50) , betrakta den såsom lö sö re , C a lo n i u s dereniot såsom fast gods 5 *). För vår del anse vi den sednarc meningen vara den rätta , helst som ifrågavarande hemman egentligen äro en art förmedlade Skattehemman 5'4), ehuru de sedan lång tid ti l l­baka varit ansedde såsom Iireino. C a l o n i i åsigt torde ock vara den, hvilken in praxi al Imänneligen följes. — Ilvad sär- skildt beträffar de s. k. H rono-bergsm anshem m an 5S) , hvilka äfven äro Kronohemman med ständig besittningsrätt åt iune- kafvaren, så synes icke n ågot tvifvel böra uppstå alt Gifto­rätt i dem kan ega rum såsom i annan fastighet. T y em e­dan dessa hemman kunna gå till utmätning för gäld 54), k ö ­pas ocb säljas samt upphud clerå lagas (ehuru icke fasta) 55) , utan förut af Kronan beviljadt tillstånd, bar förenämnde b e ­sittningsrätt öfvergålt till nära nog samma natur som annat privat dominium. Det synes derföre vara skäl all Makars Giftorätt deri hedömes efter samma grunder som Giftorätt i annan fast egendom.

Ifrån den bär ofvan uppställda rege ln , a lt all ren a f -

47) Sc /». För. om B ö rd es-R ä tt yu landet d. 2 7 Jun i 1 7 2 0 . §. 1 , 5 ; samt R , F ör. d. 10 A y r . 1810.

*3) Om dessa a r te r a f Kronohem man, se L. G. U a b e n i u ä : Lärob. i Ram crallagfarenhelen . § . 184.

49) A n m . till C h .L L. s. 2 7 9 , hvarest åberopas Itongl. Resol. y . R idd . o. A d . Besvär 1688. §. 2 4 , (men bör vara §. 88.)

50) Jurisprudentia Civilis. s. 1 0 0 .

51) De Pactis antenuytialibus. §. 4 . not. 0 ; De Tiyyothcca. §. 0. not. 1.

5*) J f r B e r g f a l k : Om Svenska jordens beskattning, s. 18.

53) Se härom B a b e n i o s ; U am erallagf arenheten. §. 2 8 8 .

51) K. Bcrgs-C oll. B r. d. 7 A y r . 1786 o. Ii. Resol. y . A lln i. Bcsv. d 30 Nov. s. å. §. 18.

55) K. För. d. 4 J u li 1739.

Thnge jo r d å landet, som under äctenskapet fö r v å r fv a s , räk­nas t i l l den communicabla egendonen, finnas dock följan de undantag, ncmligen:

1. Om aflinge jo r d blifvit gem m G å fvn eller Testam ente öfverlå ten till endera 31 ah an , ned fö rbeh å ll a t t han eller hon shall densamma ensam behàllt. K. För. d. It) Maj 18 45 .

2. Om aflinge jo rd u tgör vederlag fö r fö r sk in g ra d arfve- jo r d å landet. 17: 2. Å.B. och lon g ! . För. d. 6 Febr. 184 9 .

3. Om aflingejord lemnas af F ö rä ld ra r såsom hem följd . 16 : 1. G B.

Till Makars gemensamm a egtndom hör vidare:

c) sådan bördköpt jo r d , som under äktenskapet b lifv it ome- mcdclbarl köpt i ena Makans börd, så v ida öfvcrlåtelsen skett å båda M akarnc genensam t, utan förbehå ll att den oskylda M akan deri icke ikall cga G iftorä tt.

Detta innehnlles i Rongl. Förhl. d. 2 3 3 Ia rs 1 8 0 7 , l:a punkten. 10 cap. G.B. af 1 7 5 4 ars lag nämner ej uttryck­ligen, huruvida den bördköpta jorden tillhör äkta Makars g e ­mensamma bo eller icke. Der säges blott , att man och hu­stru fä Giftorätt i ”allt fa s t gods å la n d e t, som the i hiona- lag afla tilsammans men alt deremot ifrån den communi- cabla egendomen äro uteslutne: ”jo r d eller hus och v a tte n ­verk . . . som man eller hustru förr eller under ächtcnska- pet ä r f d t”, eller såsom det äfven heter , att de ”ej giftas til hwars annars arfve jo rd à landet.” Det torde ej vara utan gagn för ämnets belysning att här söka utreda, om 1 7 5 4 iirs lagstiftare verkligen haft för afsigt att i 1 0 cap. G.B. räkna hördköpt jord till a flin ge , alltså till den communicabla egendomen, eller till a rfve jo rd en , som ifrån egendomssam- fälligheten är utestängd. Ty sedan denna fräga blifvit af- gjord , kan man lättare bedöm a, huruvida 1 8 0 7 års Förkla­ring verkligen är, såsoni namnet antyder, en b lott förklaring af lagen, eller om icke densamma bör anses innefatta ett n y t t lagstadgande.

Vid flere ti llfällen hafva vi redan omnämnt den synner­liga omsorg, hvarmed man fordom sökte vid släglen qvar- liålla den jord , som frän fädren gått i arf och huru arfvejor- «fen ansågs pä visst sätt tillhöra hela ätten. Detta ättens anspräk — en naturlig följd af ättemännens forntida förplig- telse till gemensamt försvar och hjelp — mäste nödvändigt medföra inskränkningar i individens dispositionsrätt öfver slägtjorden, hvilka inskränkningar hufvudsakligen yttrade sig genom ättemännens mellanträdande hördsrält vid alla för-

y ttrirfgar t itu lo oneroso till oskylde personer, samt i för­buden att horltestamcntcra eller bortskänka arfvejorden, äfven- 6om alt i densamma inrymma sin Maka Giftorätt. Vid mera ordnade samhällsförhållanden var det klart att slägtmedlem- rnarnes förpligtelse ti ll gemensamt försvar måste försvinna; men ehuru sälunda denna grund för anspråket upphört, qvar- stod dock detta sjelft. 1 7 5 4 ars lagstiftare, som uti släg- ternas sammanhållning och oberoende ställning sago garantier för samhällets egen try g g h e t , funno nödigt att under för­mildrade former bibehålla de väseudtligaste af dessa, ti ll bör­dens fördel, bäfdvunna inskränkningar. Hvad angår bördköpt jo rd , hafve vi redan anmärkt, att ehuru denna benämning ingalunda varit obekant, den tid landskapslagarne uti skrift sammanfattades 5#) , och i L L :ne äfven namnes i ordalag, som utmärka, att man ansåg sådan jord vara af annan egen­skap än vanlig aflinge 57) , så existerade dock icke i sjelfva verket , enligt den äldre R ätten , den ringaste skilnad em el­lan bördköp t jord och anuan arfvejord. Denna distinction härleder sig först ifrån den tid, då det blifvit ti llåtet, alt i testamente bortgifva bördköpt jords värde. Detta sk e d d ev såsom bekant ar , genom F. S ta d g a n om T estam enten d. 3 J u li Î 6 8 6 58) , hvarest uti §. 5 , angående ”byrdkiöpt jord” sages , att man må ej densamma ”näste arfwom och byrda- mannom til förfång borttestamentera, utan thes w ä rd c Invad tlie t ä r k iö p t före." Häraf visar s i g , att då man såsom re­ge l uppställt den sa lts , att slägtjord icke skulle få bort- testamenteras, gjordes likväl härifrån det undantag, att icke sjelfva den bördköpta jorden , men väl dess vä rd e skulle kunna genom testamente nfhandns. Genom en sådan tillå­telse b lc f äfven af behofvet påkalladt, att skilja emellan 2̂:ue slag nf arfvejord, ncml. sådan arfvejord, som man bekom ­mit genom verkligt nrf, hvilken jord titulo gratuito alldeles icke kunde föryttras, samt sådan arfvejord, för hvilken man erlagt betalning eller titulo lucrativo förvarfvat och öf- ver hvars vä rd e man alltså borde ego friare dispositions­rätt- Det scdnare slaget af arfvejord — den bördköpta jo r ­den — innefattade ti ll en början all arfvejord, som genom köp erhållits. Men scdnn li. F ör. d. 2 7 Juni Î7 2 Ü 8#) , an­gående Bördes-Rätt å landet', inskränkt bördsrättcn inom

66) 8c kä r ofvan 8. 108. not. 41.6?) Se ofvan 8. 114 . not. 15.66) Ros S c Ii in c d e m a n : Jusl.V crhet. •. 1)02. 6°) I los M o l iée : P u ll. I I an dl. I . ». 2 IG.

4:de led af s idolin ien , så b le f benämningen bördköpt jord endast förbehållen åt sådan släg tjord , som man af någon skyldeman inom bördslcdcrne för penningar eller varor för- värfvat. Dock fastade man bvarken efter de gamla lagarna eller efter 1G86 års Testamcnts-Stadga någon vigt vid den omständigheten, huruvida jorden hlifvit om edelbarliqcn köp t af någon bördeman eller om den först hlifvit såld till oskyld man eller fjermare skyld och derefter genom ordentlig bör- desprocess a f köparen inlöst e0). Någon skilnad emellan jo r d , som hlifvit omedelbart k öp t i b ö r d , samt börd löst jo r d , känner ej eller 1 7 3 4 års lag 6 l) , utan denna ti llhör först E . Förkl. d . 2 3 M ars 1 8 0 7 , h vilken, med afseende å upp­k om sten , noga skiljer emellan

1) s lä g tjo rd , som h lifvit k ö p t om edelbart a f en inom börds- led varan de sky ldem an , samt

2 ) s lä g tjo rd , som , e fte r fö rsä ljn in g till oskgld person eller fjerm are skyldem an , i behörig ordn ing h lifvit löst i bö rd ( = bördlöst jord).

För att nu återkomma till sjelfva hufvudfrågan eller om allmänna lagen i iO cap. G.B. hänförer bördköp t jo r d i v id ­strä ck t m ening till a rfve jo rd eller ti ll a flin g e , anse vi sä­k e r t , att 1 7 3 4 års lagstiftare betraktat den bördköpta jo r ­den såsom a rfv e jo rd , och alltså såsom helt och hållet utesluten ifrån Makarnes egendomssamfälligbet. T il l detta antagande föranledas vi af den omständigheten, att lagst if­taren öfverallt omsorgsfullt upptagit det väsendtligaste af den äldre Rättens stadganden rörande arfvejordens bibehål­lande vid s läg ten , såsom nogsamt synes af vår gällande lags med denna Rätt öfverensstämmande föreskrifter i detta hän­seende. T y äfven m edgifvandet, att enligt 17: 3 . Ä.B. g e ­nom testamente bortgifva bö rd k ö p t jo r d s värde , livilket med* gifvande i 8 cap. J.B. hlifvit lämpad å gåfva, är b lott ett upprepande af hvad 5 §. i 1G8G års T estam en ts-S tadga i detta fall tillåter. Då 1 7 5 4 års Lagstiftare, i afsigt att qvarhålla slägtjorden vid ä tten , funnit skäligt neka rättig­heten alt på andra vilkor borltestamentera eller bortgifva bördköpt jo r d åt oskylde personer, än att bördemännen skulle få lösa jorden åter, synes af alldeles samma skäl, att Lagstifta­ren måste förbjuda ena Makan, alt tillgodonjuta Giftorätt i den jo r d , som under äktenskapet hlifvit löst eller omedel-

CO) J f r S c h r e v e l i u s : Om A rfve jo rd i Ju r . Ark. V I I . s. 1 8 0 -0 2 .6I) J f r Iionql. M aj:ls Utslan d, iö Sept. 1756 (uti Jusléens Sami.

af Kong, Bref.' I. s. 438).

✓bart köpt i den andras börd. Lagens grund flr ncmligen i bada fallen densamma. Och när Lagstiftaren sålunda för­bjudit ena Makan, a t t , genom testam ente till den andra, bortgifva sin bördköpta jo r d , så måste han äfven följdriktigt förhindra inrymmandet af Giftorätt i sådan jord. Det synes oss derföre k lar t , att likasom egentligen blott v ä rd e t af den bördköpta jorden kan testamenteras eller bortgifvas, så kan o c k , enligt 1 7 5 4 la g , endast Giftorätt i sådan jords v ä rd e erhållas. Och att domstolarnes praxis under 18:de sek let sålunda uppfattat frågan , bestyrka A b ra h a ms- s o n ®2) , N e h r m a n 63) och C a l o n i u s *‘1).

Man bar visserligen anmärkt, att i händelse 1 7 5 4 års L agstiftare , med afseende å Giftorätt, verkligen hade räk­nat bördköpt jord ti ll a rfve jo rd en , hade detta hort bestämdt uttalas i den definition å sistnämnde slag af jord , hvilken lagstiftaren uppställt i 2 cap. J .B . Men om det också ej kan förnekas, att ifrågavarande definition är ofullständig, så lärer dock af denna ofullkomlighet icke ensamt följa, att bö rdköp t jord bör uteslutas ifrån arfvejorden eller Makar- nes incommunicahla gods. A tt det icke uti 10 cap. G.B. blifvit särskildt utmärkt angående bördköpt jo rd , huruvida den bör hänföras ti ll ”fast gods som (be i kionalag afla ti ll­sammans”, eller ti ll ”arfvejord å landet”, kan väl förefalla besynner lig t , belst som af LaqCom m issionens Protocoll fö r d . 2 6 d u g . 1 6 8 7 sy n es , att fråga förevarit om något ut­tryckligt stadgande i nämnde hänseende 9i) . Men att sådant likväl utcblifvit, torde härleda sig deraf, att man ansett det- vara öfverflödigt att uttala en allmänt bekant regel; och i stä llet nöjt sig med att anmärka de afvikelser ifrån före­

®*) A n m . t. Ch. L .L . s. 3 0 1 .63) Ju r isp r . Civit.is. s. 2 1 0 ; Ju r . Civ. (2:dra ed.) s. 3 8 ; Föret. ö.

G .B . 8. 1 4 8 ; De CammuH. honor. §. 10.64) De paet. antenupt. §. 4. not. 7. — Härnli instämma äfven

H e r n b c r g : De effectibus ex legitimo matrimonio derivandis V, § . 4 ; samt S o l a n d e r : Strödda besvarade lagfrågor. 2 8 : s. 2 9 0 o. t.

65) LagCommissionens P ro t . I . f. 3 7 (Riks-Areh.) npplyser » tt LagConr.s Ordförande Gr. L i n d s k j ö l d varit af den tanken, a tt i den nya lagen borde stadgas a tt G if to rä t t skulle ega rum i bördköpt j o r d ; men a tt Lagman G r i p e n l i i e lm ocli Assessor P a r n i a n d voro a f skiljaktig mening; j f r fol. 91—9 3 . Uti de äldre Förslagen t . J . l t . cnp. 4 §. 4 heter det: ” Kiöper man eller inlöser vndcr vva rande äcli- tenskap then iord, som hustrun kan wara bördägande t i l ; hal we hon tå eller hennes barn och arfvvingar macht vid mausens d ö d , hans arfw ingar a t wtlösa” (R.Arch.)

skrifterna om arfvejord, hvilka meddelades i 1 7 : 5 Ä.B. och 8: 1 J.B. 8e). — Man har äfvenledes anmärkt, att i / £ F ör. d. 1 3 J u n i 1 8 0 0 , angående lega af jord à landet , räknas den bördköpta jorden ti ll aflinge fastighet. Men som denna forfattning angår frågan, hlbtt såvida den rörer arrende af j o r d 67) , kan man fördenskull icke anse att någon allmän förklaring blifvit meddelad om bestämmandet af skilnadcn mellan arfve- och aflingejord.

Vid tillämpningen af 1 0 cap. G.B. var allmänna praxis under förra seklet sådan , att man antog det den oskylde Makan icke kunde erhålla vidare rätt ti ll all i andra Makans hörd inköpt fastighet , än Giftorätt i jordens v ä rd e eller löseskillingen. Men vid slutet af samma sekel och hörjan af det närvarande vann en annan åsigt — att b ö rdköp t jord horde räknas till deu communicabla egendomen, — småningom insteg vid UnderDomstolarue och någon gång äfven hos Öf- verRätterna, hvilken förändring i åsigterna slutligen ansågs vara af den betydenhet , att en lagförklaring ifrån lagstif­tande Maktens sida erfordrades, för att åstadkomma enhet i lagtillämpningen. Frågan hänsköts likväl först ti ll dåvarande LagCommission, hvilken, i afgifvet underdånigt Betänkande d. 4 Februari 1 8 0 7 , angående åtskilliga ämnen hörande ti ll lagskipningen, bland annat yttrade: att ”enär tvänne Makar gemensamt tillhandlat sig inom enderas slägt sådan jo r d , som i Säljarens hand är såsom arfvejord att a n se , den af M ak ar n e , fr å n hvars börd jo rd en icke b lifv it in köp t, bör cg a g if to rä tt d e ru ti i mon a f sin lo tt i boet, så v id a n å g o t så ­d a n t förbehåll i köpeafliandlingen icke finnes g jo r d t a tt egen­dom en inom den a n d ra M akans s lä g t bör fö rb lifva ®8).

C(>) Uti de särskildta F örslag till G .B ., som a f LagCommissionen uppsa t tes , nämnes ingenstädes uti cap. om G if to rä t t något om börd- köpt jo rd . (Se de å R iksA rcliive t förvarade original-förslagen).

67) A tt någon gång, ehuru mindre r ik l ig t , denna författning blif­vit åberopad i bördstvister, kan ses af J u r . A rk iv . V. s. 4 0 0 .

68) LagCommissioncns ifrågavarande underd. Betänkande förvaras bland LagCom:s andre handlingar, å JliksArchivel. — Ofvananförde y t trande , grundadt å e tt votum af LagComts ledamot Exp.Secret. L i l j e w a l c h , upptager såsom motiv: ” Då Lagen i 10 cap. 2 §. G.B. s tadgar at efter landsrätt giftes frälseman och bonde til två de­la r och hustrun til trediung i alla lösören, som de å landet och i staden äga eller äga få och a lt fast gods å landet, som de i hjonelag afla t il lsamman, och sådan arfvejord, som begge mokarne gemensamt inom enderas börd sig t il lhandlat, sedan köpet blifvit lagfarit och oklandrad t laga stånd derå til lkommit, efter LagCom:s tanka icke kan anses vara bördköpt till större del, än den M akan, inom hvars

Inom LagCommissionen visad'c sig samma stridighet i asigter som hos domstolarne; ty delta yttrande biträdde blott sex af LagComtnissionens da närvarande elfva ledamöter ®9). Motsatta å s ig len , eller alt Giftorätt icke kunde cga rum uti sjelfva den bördköpta jorden , men väl i dess värde, för­svarades deremot af fem le d a m ö te r ’ 0) , sa att frågan alltså i LagCommissionen afgjordes genom en pluralitet a f e n röst 71). Den sedermera utfärdade Kong]. Förkl. d. 2 3 Mars 1 8 0 7 är kufvudsakligen byggd å LagCommissioncns votum; men afvikcr dock från detsamma derutinnan, a lt mellan bördköpt och b örd lö st jo r d en skilnad blifvit g jord , hvarom LagCom- missioncn icke sig utlåtit och kvilken , efter hvad vi här ofvan redan an fö r t , är fullkomligt främmande så väl för de äldre lagarne som för 1 7 3 4 ars allmänna lag. Denna skil­nad är emedlertid nu mera och sa länge 1 8 0 7 ars Förkla­ring fortfar att vara gällande, af vigt vid bedömandet af frågor rörande Makars egendomsförhållanden.

Enligt 1 8 0 7 års Förklaring ' 2) räknas följaktligen till den communicabla egendomen sådan b ördköp t jo r d , som under

börd jo rden b lifvit k ö p t , deruti ii ger, helst egenskapen af bördköpt jo rd fö ru tsä tter a r fs - och bördsrät t hos dem, som deraf kommit i besittning samt sålunda icke kan åtfölja sådan j o r d , hvilken närmaste arfvinge låti t oklaiulrad komma i oskyld mans hand , så anser Lag­Commissionen följa etc. . . .

69) Exped. Secret. L i l j e v v a l c h , Lagman P o p p i u s , Revisions- Secret. F r ih . B o i j e , v. Presidenten L e j on m a r k , v. Presidenten L a g e r b c i m samt H. Exc. RiksDrotzet G r. W a c h t m e i s t e r .

70) Lagman S y l v a n d e r , Lagman B r e d b e r g , Just.Borgmästaren W a l l i n samt RevisionsSecret. B j ö r k m a n och I s e r h j e l m .

71) JLagCommissionens Prot. för d. 2 9 IVov. 1 8 0 6 , då omröstnin­gen egde rum, e rb juder ttere punkter af intresse. F ö r a tt sätta läsaren i til lfäl le a t t kunna bedöma rä tta värdet a f de skäl, som å båda si­dor anfördes, tro vi oss göra allmänheten en tjenst, dä vi i en bi­laga till denna afhandling meddela en a fskrift från det å R iksA rc lit- vet förvarade Protocoll (Se Bil.). — Enlig t vår tanke, äro de biista skälen å minoritetens sida.

7*) l :s ta Punkten . . . ” Som den egendom, hvilkcn man och hu­stru til lhandla. sig a f enderas skyldeinan, ej kan anses vara köpt i b ö rd till s törre d e l , än som svarar emot «len med säljaren skylde Alakans lo t t , samt den oskylda m akan, för det den ingått i handel med andra makans slägtinge, ej kan hafva sämre rä t t än som vun­nits genom dylik afhandling med annan oskyld man, så blifver ock deraf en fö l jd : att den u f M aUarne, hvilken cj är i skyldskaj> med sä lja re n , bör, utan afseende derå at handclcn skett inom den skylde Alakans bö rd , njuta den G iftorätt, som lagen i it) caj). G .B . iillaq- ger man eller hustru i allt fa s t gods d landet, som de i hjonalag afla

*î>6varan de äktenskap b lifv it in köp t frä n ena M akan s sky ld en an inom b ö rd s led ern a , så sn a r t öfverlåtelsen sk e tt à båda M a- karne gem ensam t och n ågo t förbehåll icke b lifv it g jo r d t , a tt egendom en skall en sk ild t tillhöra den skylde M akan . I delta fall erhåller den Makan, som icke varit i skyldskap ned säljaren, Giftorätt i sjelfua jo rd en . Men i de händelser, der åter slägtjord hlifvit l :o ) löst i börd å den sk y ld e M ulans v ä g n a r , e fte r orden tlig bördcsprocess, eller 2 :o) öfverlåtelsen sk e tt en dast till den skylde M a k a n , bekommer den oskv lda Makan b lo tt Giftorätt i löse- eller köpeskillingen. — Och då vi förut visat, att Giftorätt bvarken efter de gamla lagarne eller efter 1 7 5 4 ars lag varit tillåten i den bördköp ta jo r ­d e n , så finner man, att 1 8 0 7 års Författning, då den vil- korligen gör ett sådant medgifvande, rätteligen icke innehåller en förklaring öfver lagen , utan ett alldeles nytt stadgan de93).

Sedan vi nu sökt utreda under hvilka förhållanden Giftorätt kan ega rum uti jord å landet, torde det tillåtas oss att fästa uppmärksamheten å tvenne ti ll afgörande vid domstolarne ofta förekommande rättsfall; hvilka vi anse för vårt ämne upplysande och som vi derföre icke höra med tystnad förbigå. Om t. ex. A . , som antages vara gift med It., ärf- ver , jem te sin syster C ., en hemmansdel efter sin fader, men A ., jemlikt 1 2 : 7 A .B., utlöser sin systers lo tt , så frå­gas: skall den del a f hemmanet, som han sålunda icke iirft, utan af systern sig tillöst, anses vara egendom af communi- cabel beskaffenhet? — Denna fråga anse vi sålunda höra besvaras, att emedan systerns lo t t , uti hennes hand är arfve- jo r d , så måste denna jord ikläda sig egenskap af b ö rd k ö p t, då brödren vid arfskiftet till sig löser densamme. Eitligt 1 0 cap. G.B. och 1 8 0 7 års Förklaring kan alltså A :s hustru

tilsam mans. Dock a tt i händelse sjelfva afhandlingcn innehåller a tt egendomen blifvit öfverlåten och försåld, endast à t tien sky lde 91a- k a n , eller att den blifvit löst i börd å den skylde 9!altans vägnar, dä skall gälla hvad deroin är i köpebrefvet layligen förbehålle t, samt lag i ö frig t om bördköpt jo rd förm år, sä a tt den andra m akan har giftorä tt endast i köpe- eller löseskillingen .”

M) Då Ii. F ör. d. 19 Maj 1 8 4 5 icke uttryckligen upphäft 1 p. a f 1 8 0 7 års Förk la r ing , måste hvad den s tadgar om G i f to r ä t^ ännu anses gällande, hels t, såsom redan blifvit anm ärk t , syftemålet med förstnämnde författning icke varit a tt åstadkomma någon rubbning af gränserna mellan Makarues communicabla och incoiumunicabla gods. A t t samma förfat tn ing , då den gaf åt 1 0 : 2 G .B. en fö rändrad ly­delse, icke i lagtexten upptag it innehållet a f 1 8 0 7 års F ö rk la r in g , ä r blott e tt nytt bevis på det hastverk , som egde ruin, då ett a f de allra vigtigaste stycken af hela Civili lällen underkastades en genom­gripande förändring.

B . icke tillerkänna* Giftorätt i sjelfva jo rd en , utan b lo t t uti löseskillingcn. •— Vidare skulle kunna frågas om den fastighet å landet ä f af coinmunicabcl beskaffenhet, bvilken cn s o n , sedan han trädt i g if te , på det sätt iorvärfvat a f sina föräldrar, a lt han erlagt cn sumina penningar och ut­föst sig ntt , under föräldrarnes återstående l i fs l id , till dem utgöra visst årligt underhäll eller s. k. fördel? — Enligt Kougl. Förkl. d. 4 Febr. 1 8 0 1 måste jord en , om denna är aflinge i föräldrarnes hand, icke anses annorlunda än som annan aflingejord\ i sonens , äfven om han, i den händelse öfverlätelsc aldrig sk e t t , vid föräldrarnes blifvande död skulle i arf ensam bekomma hela fastigheten. I sådan händelse inäste al 1 Isa hustrun tillerkännas Giftorätt i sjelfva jorden , likasom i annan under hjonclag aflad fastighet. Men om den j o r d , som blifvit på förenämnde sätt öfverlåten, uti fadrens hand varit arfvejord eller bördköpt jo r d , sä bör den äfven i sonens hand såsom bördköpt anses och hans hustru följ­aktligen icke njuta Giftorätt i sjelfve jo rd en , utan b lott i dess värde, så vida ieke salubrefvet utmärker alt öfverlåtel- sen skett till båda Makarne.

S lutligen hörer äfven ti ll Makarnes communicabla egendom

«1) A ll fastighet i stad eller å stadens m ark.

Allmänna Lagen förklarar uti 10 : 5 G.B. att Giftorätteger rum i ”jo r d , hus, g å r d , tomt eller va tten verk i staden eller å staden s m ark”, ulan afseende derpå om makarne ”thet fö r r ächtenskapet eller u n der hionalaget ä r f t eller f ö r v i ir fd t” K f o r . d . 7 9 M a j 1 8 4 5 afviker icke härifrån, ulan antager l ikaledes, att till Makarnes gemensamma bo räknas ”den fa ­sta egendom i s ia d eller å stadens m a rk , som de cga eller ega få .” AU stadsfastighet är sålunda, enligt reg e ln , af com- municahcl beskaffenhet, men härifrån ega dock följande un­dantag rum, nemligen:

1. Om fastigh e t u tg ö r fideicommiss i ena M akans hand.2. Om stadsfastigh et genom G åfva eller T estam ente b lifv it

å t den ena M akan ö fve r lå te n , med förbehåll a t t honom eller lienne en skild t tillhöra. K. För. d. 1 9 Maj 1 8 45 .

o . Om stadsfa stigh et b lifv it sa tt såsom vederlag fö r fö r ­så ld eller försk in grad a rfve jo rd å landet 17: 2 Ä.B. K . f ö r . d. 1 6 fe b r . 1 8 4 9 . Härvid gäller hvad ofvan, i afseende å vederlag i lus egendom, blifvit anmärkt 74).

?*) S c l i r e v e l i u s : Lärob. i Civ.Jt. I I I . s. 71 anser det vara ” ganska tvifvelaktigt” huruvida stadsfastighet, som ä r su rroga t för

4. O m fa s tig h e t i s ta d b lifv it lem nad såsom hem fö ljd . 10: 1. G.B.

Vi kafva nu sökt a t t , enligt 10 : 2 — 6 . G.B. och Kongl. Für. d. 1 9 Maj 1 8 4 5 bestämma förem ålet för Giftorätt eller den egen d om , som för bada Makarnc är gem ensam , och skola nu angifva bvilken egen dom , som under äktenskapet bör anses såsom hvardera Makans enskilda ti l lhörighet, o ch i hvilken den andra Makan icke eger tillgodonjuta Giftorätt. — Men inian vi härtill ö fvergä, må det tillåtas oss i allmänhet an­märka, a lt då Giftorätt innebär förvärfvande af cgnnderätt, foijer häraf, att från gemensamma boet måste vara undantaget allt fast eller löst gods, deruti ett sädant förvärfvande antingen icke a f lag är medgifvet eller ock skulle leda ti l l förfång för tredje mans bättre rätt. A f denna orsak eger ej Gifto-

arfvejord å landet , bör undantagas ifrån Makarnes conununicatln egen­dom. ( J f r not. 3G). — Delade åsigter bäroin, sc vid Ii. 9 la j:tt Dom d. 4 Febr. 1850 uti J u r . A rk iv X X I I . s. 1— 7. Den r ä t t e g å n g , som deri oikförmäles, var af följande bufviidsakliga innehåll. A r å 8015 liadc Fiik. R. försålt sin arfvejord och efter ingånget äktenskap inköpt säteriet S . , men äfven afy tt ra t denna fastighet och i stället inköpt gård i Upsala. E f te r hans d ö d , och innan arfskifte blifvit g jo rd t , mtddelade RådhusRätten härstädes inteckning uti lialfva gården, til l säcerhet för 2:ne a f enkan utfärdade sbuldebref. Den 13 Nov. 1 8 4 4 g jirde enkan cession och d. 18 Dec. s. å. förrättades först arfskifte efter aflidne mannen, hvarvid hon frånkändes all G i f to rä t t , allden- s tind mannens cftcrleinnade t il lgångar ej motsvarade vederlaget för dm försålda arfvejorden. Vid det af inteckningsinnehafvarne sedermera anstälde klander a f arfskiftet, förklarade Svea U o frä lt, i Dom d. 18 Jel i 1 8 4 8 , a t t emedan stadsfastigheten blifvit a f Ulakarne gemensamt under äktenskapet inköpt, borde Alakarne deri njuta G if to rä t t , men att Enkan ej vore pligtig a tt med sin lott i stadsfastigheten gifva vederlag för mannens, före äktenskapet 6ålda, arfvejord. Högsta Dom- sUlens flestc ledamöter funno ock, alt Enkan borde ega G if to rä t t i nämnde fasta egendom; men a t t , enär mannens odaljorö blifvit under äktenskapet försåld, efter hvad antagas måste , till båda Afakarnes n j t t a , skulle Enkan af sin lott i boet lemna vederlag, enligt 11: 7 . G B . — En ledamot y ttrade deremot: ” E n är upplyst och s tyrkt ä r , att R. i lifstiden försålt sin arfs lott i G . , samt derigenom a t t han sedermera före äktenskapet inköpt S . , hvilket derefter under äkten- skipet blifvit försåldt och hus i stad i stället inköpt, uppenbart ä r , att köpesumman för den försålda arfvejorden i boet influti t, samt R. icse egt laglig makt a tt genom en sådan försäljning a f jo r d å landet och inköp af stadsfastighet förändra eller förminska sina arfvingars r ä t a t t erhålla vederlag för den försålda arfvejorden; alltså och då . . . a f stadganderna i 1 0 : 2 . G . B. samt 1 2 : 3 . och 1 7 : 2. Ä .B . fö je r a lt livad som hörer endera makan, till bör fö rst a fsk ilja s innan G fto rä tt kan beräknas samt således då uti ifrågavarande fall fastig­het å landet ieke fanns a t t t i l lgå , lös egendom och fa s t egendom i s tid borde a f sättas t il l vederlag fö r den a f R . försålda a rfve jo rd en , isman G ifto rä tt kunde enkan tilldelas” , . . . ogillades käromålet.

ISO

frätt rum * egen dom , h vartill icke någon enskild person har fu lls tä n d ig t dom in iu m , såsom alla Kronan immediate behållne gods och lägenheter , alla publika tjenstemäns boställen, alla ad pios usus anslagna g o d s , städernas donationsjord m. m.; äfvensom hemman af ren Krononatur, hvilka under ständig och oförkränkt besittningsrätt äro åt enskilde upplåtne, såsom vanliga Kronohemutan, stubbe- och röjselrätts-, besittnings- rättshemman, samt KronoRusthåll 75). Hvad de sistnämnde beträffar stadgar särskildt Kongl. För. d. 2 2 Febr. 1 7 4 9 att ”uti K ronoR uslhå ll , som är Kronans och icke ruslbållarens egen d om , någon Giftorätt hvad sjelfva Ruslhållet angår icke cger rum, utau endast i nionderingens vävde såsom i all an­nan lös egendom ” 74). — Och af nämnde skäl kan icke helicr ti l l gemensamma boet räknas sådan egendom , hvartill en­skilda p erso n er hcifva e g a n d e rä tte n , men som endera eller båda Makarnc legt e ller annorledes ti ll bruk och nyttjande, å lifstid (J .B . 1 0 : 2 ; 8 : 4 ) , à vissa år eller à obestämd lid, eller under panträtt, eller såsom lån, eller inlagsfä emotlagit.

B) E n sk ild eller incommunicabel egendom.

Såsom mannens eller hustruns enskilda t illhörighet, h\ar- uli den andra Makan ej njuter Giftorätt, måste räknas

a} slägtegendom , såsom

l : o ) a r fv e jo rd å lan det 77) samt vederlag derför.Om arfvejorden yttrar 1 7 3 4 års Lag i 10: 2. G.B. att

”i j o r d , e l ler hus och va tten verk . . . som man eller hustru f o r r , e ller u n der äktenskapet ä r fd t . . . eger ej han, e.ler h o n , Giftorätt” , och i §. 4 af samma cap. ”ej giftas the ti l hwars annars arfive jo rd å la n d e t.” K. f ö r . d. 1 9 M aj 1 8 4 5 undantager äfvenledcs ifrån Makarnes samfällighct ”den fasta egendom à la n d e t, som man eller hustru fö re eller under äkteuskapet ä r ft." 7#). Såsom enskild egendom betraktas

fr*) Om dessa K ronan , publica Verk ock Inrättningar eller menig­he ter til lhörande gods, se I t a b e n i u s ; Lärobok i Kamcrallaqfaren-hcicn. §.§. 1 7 0 —8 4 ; §• 2 2 7 o. f.

fr®) I afseende à til lämpningen häraf , kan ses Kongl. Maj:ts U t­slag d. 2 Mars 184G (i J u r . J r k iv X V I I . s. 292).

frfr) Hvad med arfvejord förstås, se 2 : i; o : i; C: 2. J . B . ; j f r K ongl. Förorda, d. 4 Febr. i8 0 i .

fr®) LagCommittéen.: Försl. t. Allm. Civ. Lag G.B. 7: 4. äfvensom L ag ltered n in g en : Försl. t. G.B. 7: 4 . an taga, att till enskild egen­dom bör äfven räknas den fa stighe t i sta d , som endera M akan, före äktenskapets ingående, eller sedan i a r f bekommit.

IGO

ock, p» salt ofvau redan är anmärkt, "aflingejord, eller, ther ej fast gods finnes, penningar eller andre lö sö ren , eller ock fast egendoui i staden”, som sältas till vederlag för afhänd eller förskingrad arfvejord å landet 79). A l t den makan, livars odaljord genom den andras åtgörande och till den­nes enskilda nytta klifvit honom eller henne a fhänd , eger att vid skeende hodelning i afkäudarens odaljord eller lö s ­ö ren , tillgodonjuta vederlag , visa 1 1 : 7 . G.B. och I i F ör. d. 1 9 M a j 1 8 4 5 , dock med den inskränkning, a l t sådant icke t i l l förfång för borgeuärer tillåtas kan80).

2:o) fuleicommiss a f lös eller fa s t egendom . H gl. F ör. d . 2 7 A p r . 1 8 1 0 .

5:o) b ö rd k ö p t jo r d , så snart öfvcrlåtelsen sk e t t blott ti l l den skylde Makan, eller då jord blifvit lö s t i den an dra M akans börd. Iig l. F ör kl. d . 2 3 M ars 1 8 0 7 . p. 1.

b) hem fö ljd i löst eller fast gods. 1C: 1. G .B .

c) lös eller fa st egendom, som genom Gäfvet eller Testamente b lifv it till ena M akan under äktenskapet öfverlåten, med vilkor a tt den honom eller henne enskildl tillhöra skall. l ig ! . F ö r . d. 19 Maj 1 8 4 S .

d) aflingejord u la n d et, som a f endera M akan blifvit f ö r e äktenskapets ingående fö rv ä rfva d 81).

Härom stadgar 1 7 3 4 ars lag i 1 0 : 2 , 4 . G. B. att i ”jo r d eller hus eller va tten verk . . . som man e l le r hustru . . . fo r u l fö rv ä rfv a d t" eller i ” then jo r d , som f ö r e ächtenskapet th er (å landet) aflad ä r”, eger ingendera af Makarne Gifto* rätt SJ). I fullkomlig öfverensstämmelse härmed förklarar äf-

79) J f r I V e h r m a n : Förs t . ö. G.B. s. 14 7 . — A t t S c l i r e v e l i u s : Lärob . i Civ. B. s. 7 2 . deremot från Makarnes gemensamnu bo icke undantager vederlag för a fhänd arfve jord , har redan bär of*an s. 149 not. 3 0 blifvit anmärkt.

Concurs Lagen d. 12 M ars 1830. §. H G .8I) A f LagCommissionens P ro t . för d. 2 Febr . (T. f. 315) och d.

9 Sept. 1 6 9 0 (I . f. 6 1 2 ) synes a tt fråga inom LagComnissionen fö revar i t , huruvida icke före äktenskapet förvärfvad jord å landet borde hemfalla till Makarnes gemensamma bo. — Då LagCon:s Försl. t. G .B . , genom Iigl. Br. d. 18 Nov. 1G90 öfverlcmnades till I lo f - Bätte rna för a tt granskas, begärde LngCommissionem dessa domsto­lars yttrande i saken. Uti afgifvet betänkande y t trad e S ’ea H o f - B ä t t , a tt sådan fastighet bör räknas för hvardera M akans enskilda gods , til läggande a tt ” dermed ock Praxis vid domstolarne öfverens kommer.” (N ord. Sam i. 4:o lV:o 169) .

8*) Uti underdånig skrifvelse till I iongl. Maj:t y t trade B. S t r . vid Riksdagen 1 8 0 9 —10 ” a lt den fastighet, hvilkcn under fäst iingstidcu

ICI

Ven Fgl. F ör. d. 1 9 M aj 1 8 4 5 a l l i ”den fasta egendom à îa n d e t , som man eller hustru . . . fö ru t förvärft”, eger den andra Makan icke del 8S). J sammanhang härmed torde hora anmärkas, a lt om endera makan fö re äktenskapets ingående inköpt fa s tig h e t å la n d e t, men samma fastighet, efter äkten­skapets fu llbordande, frånvinues honom eller henne genom h ö rd elöscn , sa synes den andra Makan icke kunna förnekas Giftorätt i lö sesk il l in gen , likasom i annan lös egendom. Om deremot t. ex. mannen före äktenskapet ti llhandlat sig fa s t egendom â la n d e t , utan att till fullo hafva erlagt köpeskil­l in gen , men sederm era, efter ingånget g if te , liquiderar köpe­summan med hustruns i boet införda contanta penningar, hör visserligen samma fastighet anses såsom hans enskilda j o r d , så att hustru icke kan deri erhålla någon Giftorätt 8*); men henne måste alltid i sådant fa ll , jemnlikt l i : 5. G.B., ti llkomma godtgörelse ; ty ”hafwer enthera u nder ächten- skapet guld it sin euskilda gäld med hegges theras del i boet; tå skal thet w id arfsk ifte , eller deln ing, å thes egen lo t t räknas.”

' §• 2 2 .IV) storleken a f h va rd era M akans an del i gem ensam m a boet.

För bestämmandet af hvardera Makaus andel i den communicahla egendomen är nödigt kauna, huruvida äkten­skapet är ingånget fö re eller e fte r den 14 September 1 8 4 5 , då den nya giftorätlslagen till efterlefnad allmänligen k ungjordes; ty Giftorätt är, såsom ofvan sid. 1*26— 2 7 re­dan blifvit anmärkt, en rätt ighet, kvilken inträder omedel­bart med v ig se ln , och nämnde lag kan ej ega retroactiv Verkan a rättsförhållanden mellan Makar, som före sagde dag med hvarannan ingått förening. Och som lagens stad­gande i 10: 2 — 6. G.B. följaktligen måste anses ännu gällande för äktenskap, som äro äldre än nämnde Gongl. Förordning,

a f man eller rjvinna gemensamt inhöpes, bör anses såsom fö re äkten­skapet förvärfvad, till så stor del för l ivardera, som köpebrefvet ut­s t a k a r , och i kvilken de l, om ej särskildt derom kon öfverenskom— mas, någon G if to rä t t för and ra Alakan icke äger m in.” (S e Jtidil. o. Ä d . P ro t . V I : i . s. 2 8 7 ) .

83) LagC om m illten i Försl. t. Allm. Civ. L. G.B. 7: 4. och L a g ­b ered n in g en : Försl. t. G. B. 7 : 4. an tag a , ' a t t äfven stadsfastighet * som blifvit förvärfvad fö re äktenskapet, bör räknas till Alakarncs in» communicahla egendom.

Jfr N eh rm a n : Försl. ö* G.B. s. 148.

anse vi oss böra i korthet utveckla de grundsatlser, som i dessa lagrum blifvit följde vid besfiimmandet af hvardcra Makans lo t t i det gemensamma boet. Vi skola i anledning häraf till en början undersöka

A ) tnakarnes an delar i boet en lig t 1 0 cap. G .B .

Huru Maharnes egendomsgemenskap småningom uppstått o ch , till följd af särskilda politiska och ekonomiska orsa­k e r , erhållit en olika utbildning â landsbygden oeb i köp­städerna, deroin bafva vi förut yttrat oss. 10 cap. G.B. af 1 7 5 4 års lag innefattar, med få förändringar, livad förut var stadgad t i Ch. L .L . och d. y. S t .L . , angående akta Ma­kars delaktighet af gemensam egendom ; och bar lagstiftaren liärvid tydligen betraktat saken ifrån den synpunkten, att i den allmänna lagen endast borde sammanföras på ett ställe hvad dessa äldre lagar hvar för sig förut föreskrifvit. Med fä- 6ladt afseende härpå upptogo 1 7 5 4 års lagstiftare landslagens föreskrift, att då Makarne tillhörde det forna odalmannaståndct, — eller samhällsklasser, hvilkas förmögenhet hufvudsakligen utgjordes af fa s t egendom n landet — skulle mannen taga dub­bel lott emot hustrun, genom kvilket medel lagstiftaren trodde sig kunna förekomma jordens alltför starka sön- derslyckande. På samma sätt bibehölls ock oförändradt St.L-.s stadgande om lika Giftorätt, emedan den lika fördel­ningen emellan man och hustru ansågs för handels och nä­ringars befrämjande ändamålsenlig. Och slutligen erkändes äfven af allmänna lagen livad förut endast genom privilegier var förunnadt åt presle-cnkor, alt nemligen taga hälften af gemensamma b o e t , kvilken förmon dock utsträcktes dcrbän att gälla äfven för mannen, i händelse han öfverlefde hustrun. ])ä Förslag till ny Giftcrmålsbalk uppsattes af den utaf Konung C arl X I ti llförordnade L ag-C om m ission , väcktes äfven fråga om alt i den nya lagen stadga en lika Giftorätt och alt sålunda upphäfva skiljaktigheten emellan lands- och stadsrätt *). Denna fråga är således ingalunda ny; men den

t) h a g -C ommissionens Prot, f. d. 19 IVov. 1C89. I. f. 2 0 2 . (Riks-Arch.) . "II. l£xc:s (Gr. Lindskjöld): Mig infaller twifvvel om den å lhsk ilna t, som är utlii g iftorätten u t i Inndz och stadz L . , och synes mig rä tt at i eett rijke är lika lag om g ifto rä tten , ty om her giflftes man med een hustru som bafwr godz, får han deraf in te t , men af pgr får han sin gifftorätt och således är gifftorälten å thskil- J ig , och det alt för familicns shull." — U nder lagförslagets g ransk­ning vid 175 1 års R iksdag anmärktes äfwen a f en ledamot a f R idd .o. A d e ln , att all skilnad emellan landsrätt och stadsrätt horde för­

framställdes då allt för tidigt, för att kunna vinna ringaste bifall. Hvad presterskapefs särskilda Giftorätt beträffar, upptages densamma visserligen uti Lag-Commissionens ar 1 6 9 0 ti l l Hof-Rättcrnas bepröfvande ölveilem nade Förslag 2) ; men saknas deremot uti det reviderade Förslag, som af samme Konung ar IG 9 4 godkändes 3). Den 4:de §:n af 1 0 cap. återfinnes sedermera såsom ett ti llägg in margine uti det år 1 7 4 9 — 3 0 för sista gängen öfversedda förslaget 4). Häraf visar s ig , det Lag Commissionen icke varit särdeles böjd att bibehålla ett för presterskapet ensamt gällande undantag ifrån både lands- och stadsrätten. Och vid 1 7 3 1 års R iks­dag erinrades äfven af P reste -S tånd et, alt den nämnde §:n innehöll en afvikelse ifrån Presterskapets Privilegier; men vid påföljande Riksdag 1 7 3 4 fr anträddes anmärkningen 5).

Vidkommande åter G:te §:n af 1 0 cap., som innehåller att Giftorätt kan för ofrälsemän, borgare och bönder, g e ­nom flyttning ifrån landet ti ll stad eller tvärtom, eller om ofrälseman kommer i frälscständ, undergå förändring, så var detta dels ett a lldeles n y tt stadgande, dels ett närmare b e ­stämmande af hvad bruket redan börjat göra gällande. Derom förekommer ej något ens i de äldre redactionsförslagen, utan först såsom ett tillägg in margine uti det yngsta förslaget ®). Vid granskningen under Riksdagen 1 7 3 1 anmärkte äfven A b r a h a m s s o n , att en förändring i Giftorätten till följd of förändradt hemvist utgjorde en för den gamla lagen främ­

svinna; men anmärkningen ogillades (se Lay-Com :s Försl. t. Sver. R . L . 1734. s. lo .

*) Uti de å R ih s-A rcliive l förvarade båda äldsta bearbetningarne a f Förs lage t till G.IÎ. Förekommer icke något derom. Den § . , som bandlar om G if to rä t t för prester , synes vid granskningen d. 9 Sept. 1 6 9 0 bafva blifvit t il lagd. ( J fr R edact.Försl. t. 1734 års Lay . I I . samt Lay~Comm:s P ro t . I . f. 6 0 9 .) (Riks-Arch.) Ifrågavarande §. bade följande innehåll: "L ijdcr man och hustru under Prästeståndet, så ägc halfpartcn hwarthera u ta f alt hwad till boet hörer ware sig löst eller fa s t , ehwarest thet beläget är, effter Stadzrä tt undantagan­des den arfw eiord , som dhem för ächtenskapet til lfall it , medh hw il- ken förbålics effter landzrätt . Men om Enkian effter sin mans dödh affträder ståndet och wräker sig i förachteligt ächtenskap, tå b l i j r hennes giff torä tt eflter Landzlag."

3) Se R edact.F örsl. I I . (Riks-Arch.) samt N ord. Sami. 4:0. IV;o 149 .■1) Redact.Försl. I I . (Riks-Arch.)ö) Se Lag-Com :s Försl. t. Sv. R . L a y 1734. g. 16.®) Detta til lägg synes hafva influtit vid sista revisionen 1 7 2 0 — 3 0 .

J f r R edact.F örsl. i, 1734 års Lay. I I . (Riks-Arch.)

mande grundsalts; men hans anmärkning lemnadcs utan af- seende 7).

E nligt meraberörde 1 0 cap. G.B. är hvardera Hakans andel i det gemensamma boet beroende af tvenne omstän­digheter, nemligen Makarnes stå n d och den fa s ta egendom ens belägenhet. Med anledning häraf och för vinnande af en än­damålsenlig öfversigt af lagens bestämningar i detta hän­seende, anse vi nödigt att särskildt betrakta Makarnes gifto- rättsandclar i gemensamma boets lösa och fasta .ti llgångar.

a) storleken a f hvardera M akans andel i boets lösegendom.

Härvid gälla tvenne regloi*:1:o) a tt i a ll lös egendom , den må förvaras A landet eller

i staden, taga frä lsem an *) och bonde 9) två tred jede la r och frälsem ans och bondes hustru en tred jed e l e f te r la n d srä tt} 10: 2 . G.B.; samt 1

2:o) a tt i all lös egen dom , å landet eller i staden, taga y re s t eller ” the som til P res ta s tå n d e t höra” *°) äfvensom ”bor­gare 1 ’) och o frä lsem an , som i staden bor ’ *2) , efter s ta d s­r ä t t , m annen hälften och hustrun h ä lf ten ; 10 : 4 , 5. G.B.

I sammanhang barmed må vi anmärka:1. A tt den andel i boets gemensamma lösören , hvilken

tillkommer frälsem an och bonde, är helt och hållet i öfver- ensstämmclse med stadgandet i de gamla landskaps- samt

7) Se Lag-Com:s F örsl. t. Sv. R . Lag 1734. s, 16.8) Med frälseman förstås bär hvarje medlem a f de före år 1 8 0 9

å R iddarhuset introducerade adliga ä t t e r , äfvensom äldste söner af de efter 1 8 0 9 introducerade familjer. J f r R eg .F m . §. 3 7 och R idd . Ord. §§. 1 —8.

9) Bonde utmärker i lagens 1 0 : 2. G.B. hvarje å landet bosatt person, som icke räknas till frälsemän eller prcstcståndet. J f r IV e h r - m a n : Förel. öf. G .B. s. 1 4 3 . — S c h r e v e l i u s : Lärob. i C iv.R . I . s. 77 .

*0) Härmed förstås ej blott prestvigde personer, utan ock a l la , bvilka, såsom anställde vid academier, gymnasier och andra offentliga läroverk , njuta till gotlo Prest. Privilegier a f den 16 Oct. 1 7 2 3 . J f r IVe h r m a n : p. a. st. s. 180} — S c h r e v e l i u s : p. a. st.} — F l i n t - b e r g : L agfarenh Bibl. I I . s. 111 .

*1) Borgare Sr den , som i bebörig ordning vunnit burskap å han­del eller näring,

la) Under denna benämning innefattas alla de i städerna bosatte personer, bvilka hvarken kunna hänföras til l f rä lse - , borgare- eller pres teståndet.

landslagarne; ty i alla dessa lagar förekommer ej annan b e ­nämning än bon de , bvarmed fordom utmärktes den å landet bosatte , sjelfegnnde mannen. Den skilnad i Giftorätten för frälseman och b o n d e , hvilkcn lagstiftaren stadgat i 1 0 : 6 . G .B., att neml. bon de, om ban inflyttar till stad, förlorar Giftorätt efter landsrätt, var, såsom nyss anmärktes, förut obekant. Genom 1 7 3 4 års lag bibehölls alltså åt frälsemän den gamla landsrätten oförändrad; men för bonde eller o- frälseman å lan d et , med undantag af prester, gjordes der- emot den inskränkning, att en bonde icke skulle kunna njuta landsrätten ti ll g o d o , 6a snart ban bosatt sig i stad. U n­der Riksdagen 1 8 4 4 — 4 5 yttrades, såsom bekant är ocb nämndt b lifv it , den åsigt , att Giftorätt efter landsrätt vore ett privilegium för Ridd. ocb Adeln 1S) , så att en för­ändring deruti i c k e , utan ståndets eget bifall, kunde grund- lagsenligt vidtagas. Men d å , enligt 1 7 3 4 års la g , frälse- mäns Giftorätt förb lef densamma som efter landsrätten, och icke ens 1 7 2 3 års adliga Privilegier med ett enda ord om­nämna ifrågavarande Giftorätt såsom någon speciel förmån for Ridderskapet ocb A d e ln , kunna vi ej finna att bvad i 10 : 2 . G.B. föreskrifves, rörande frälsemäns Giftorätt, kan anses såsom ett undantagsstadgande ocb ett adligt privile­gium eller sådan förmon som af 11 4 §. i nuvarande R ege­ringsform kunnat njuta skydd 14). Den gamla bonde-lagen , hvars grundsatlser upptogos i 1 7 5 4 års lag , var visserligen icke någon undantagslag (priva lex). Hade man vid den tid, då 1 7 3 4 års lag utarbetades, — en tid då man var särde­les nogräknad med de särskilda ståndens privilegier, — verk­ligen uppfattat Giftorätten efter landsrätt såsom ett adligt privilegium , skulle säkerligen något spår deraf finnas uti Lag-C om m ission ens förhandlingar vid redactionsförslagens upp­sättande eller i öfverläggniugarne vid Riksdagen 1 7 3 1 ; men hvarken i nämnde Commissions Protocoll eller i de anmärk­ningar, som vid lagförslagets granskning under samma riks­dag framställdes, kan sådant upptäckas.

2. A tt Makarnes andel i den lösa egendomen alltid är beroende af m annens s tå n d , vid den tid då cgendoinsgemcn- samketen upphör; äfvensom alt om ofrnlseman i stad, bor­gare eller bonde förändrar hemvist och flyttar från landet till staden eller tvärtom, bans stånd anses förändradt, livil-

"13) jtid d . o. A d Prot. V II . s. 68 . o. f.1*) Om de otilia meniugarne härom , se R idd, 0 . A d . Prot. v»<4

IViksd. 1844— 18. VII. s, 1 6 0 —249.

k et ater har till följd, att Giftorätten i den lösa egendomen kan hlifva annorlunda vid boets upplösning, än den var , da äktenskapet afslutades. — Uti tvifvelakliga fall antages hemvistet vara der , hvarest mannen är skattskrifven.

5 . A tt Makarnes delaktighet i b oets lösören är för frälse­män ocb dem , som till Presteståndet höra, fullkomligt obe­roende af flyttning ifrån landet ti l l staden eller tvärtom.

4 . A tt om ofrälseman kommer i frälsestand förändras ock hans Giftorätt ti ll den för frälseman gällande (10: 6 . G.B.); men kommer frälseman att tillhöra det andliga stå n d et , s y ­nes han dock fortfarande böra åtnjuta Giftorätt efter lands­r ä t t , belst ban ieke upphört att vara frälseman, ehuru han t i l l följd af sitt embete kan räknas till ”dem , hvilka ti ll Presteståndet höra” 1 5).

b) storleken a f hvardera M akans andel i boets fa sta egendom.

Makarnes andelar i den fa s ta egendomen äro e j , såsom vid fråga om Giftorätt uti lö sö ren , beroende af mannens personliga förhållanden, utan endast af (len fa s ta egendom ens helagenhet. Härom gälla följande tvenne reglor:

l:o a tt u ti fa s t egendom å la n d e t tager m annen tv å tred jedelar och hustrun en tred jed e l e f te r la n d srä tt , undan­tagandes då mannen hörer ti ll presteståndet, i bvilket fall båda Makarna erhålla lika delar, 10: 2 , 4 , 3. G.B.J och

2:o) a t t u ti fa s t egendom i s ta d eller ä stadens m ark ta ­g a alltid m an och h u stru , efter stadsrätt, utan afseende a ståndsvilkor, lika d e l, 10: 5 , 4 , 5. G.B.

B ) makarnes andelar i boet en lig t K ongl. F or. d. 1 0 M aj 1 8 4 5 .

För alla äkta föreningar, hvilka äro ingångna sedan denna författning trädde i verksam het, gäller a tt m an och hustru hafva lika an del eller h ä lften h vardera a f all com m u­nie a l el egendom , utan afseende på ståud och hemvist e l ler egendomens beskaffenhet och läge.

§• 2 3 .V ) n ä r G if to rä tt upph ör och boet skiftas.

”När man och hustru äro sammanvigde” inträder den lagbestämda Giftorätten ocb denna rättighet fortfar seder-

15) J f r T en g w a l l : Tvistem .L agf. s. 8 0 j — F l i n t b e r g : La g - faren/i,B ib i. II. s. 111.

mera sa lange äktenskapet sjelft är bcslåudande. Alea äk ­tenskapet kan upplösas antingen genom

1) en dera M ahans d ö d , eller2 ) larja skiljsmessa. 1 båda dessa fall kominer det g e ­

mensamma boet att upplösas, ocb Alakarnes ideella ande­lar deraf att i verkligheten bestämmas ocb från hvarannan afskiljas. Detta sker genom afvittring eller arfskifte. Ä r endera Alakan död , sii att den communicahla egendomen skall skiftas med den allidnes närmaste arfvingar, dä gäller derom, sedan boet är upptecknadt och gäld gu ld en , före­skriften i 1 2 : 5 . Ä .B .: ”lefver man eller hustru efter; tage ta först sin fördel ut och th ern ä st sin G if to rä tt i boet efter lottniug.” Uti detta cap. stadgas icke nägon viss t id , inom hvilken arfskifte skall kallas, emedan sådant anses böra fä bero af vederbörande arfvingars godtlinnande, helst som de ega frihet a t t , jemlikt 1 1 : 1. Ä . B . , lefva samman i bo o- skifto; dock att der ”en eller flere och icke alle arf skifta vilja, hafwe then v it sord , som skifta w il .” 1 1 : 2 . Alen om efter- lefvande enkling eller enka ämnar gä i annat gifte, dä heter det i 12: 1. G.B., att sådant icke förr ske må, ”än barn eller andre arfvingar afwittrade äro, ebwad the äro myndige eller omyndige. Giör Ihet någor; hafwe förwerkadt til bar­nen eller arfwingarne tridiung af sin del i boet efter förra giftet och afwittre äntå efter lag.” Om äktenskapet upplö­ses genom laglig skiljsm essa, och denna icke förorsakats af brott mot ena Alakan, kommer, likasom vid äktenskapets upplösning genom döden ' ) , hvardera Alakans enskilda gods att först afskiljas samt derefter den communicahla egendo­men att delas. Huru åter ena Alakan, genom brott emot den andra, antingen belt och hållet eller till cn del för­verkar sin lo tt i b o e t , skola vi bär nedan angifva.

Ehuru rättigheten ti ll delaktighet af gemensamt bo in­träder med äktenskapets fullkomnande och. enligt regeln, fort­far i jeuinbredd med äktenskapet sjelft intill dess delta upp-

1) Då Kong!. Maj:t «1. 0 Febr. 1 8 1 0 til l Rikets S tänder »flät Nådig Proposition om den nya lag , angående äkteitsknpsskilnad, livilken slutligen genom Iiongl. För. d. 27 Apr. 1 8 1 0 bief kungjord, föreslogs, bland annat, a tt vid skilnad i äktenskap derföre a tt ena makan blifvit dömd till landsflykt eller till l ift idsfangelse, skulle an­gående G iftorätt förhållas efter 13: I . G . B . , såsom då äktenskapet u pp- löses för horsbrott (se R id d . o. A d . Prot. v. Riksd. 1 8 0 9 — 10. V: 2. s. I 8 6 0 —61).. Men som Ridd. o. Ad. ansåg det obilligt a lt den, som vållade skiljsmessan, skulle lida en påökning i sitt straiT genom ” förlust a f egendom” , afslogs det föreslagna stadgandet i denna del.[Ridd. o. A d . Prot. V I : 1. s. 976).

bör, kunna likväl omständigheter inträffa, hvitka lagstiftaren anselt vara af den v ig t , a t t , ti ll skydd för ena Maknus rätt, Makarnas samfälda bo ma särskiljas, oaktadt äktenskapsför­bindelsen emellan man och hustru fortfarande bestar. Detta sker genom så kallad B o sk iln a d , h vanned förstas den å t ­gärd, genom bvilken, till följd af vederbörlig Domstols beslut, ena Makans lott i boet eller dess enskilda egendom a) eller bådadera från egendomssamfälligketen utskiftas 3) , när sam­ma Maka eger tillgodonjuta befrielse ifrån gä ld , för bvilken den andra Makan ensam svara bör, efter tby som i 11 cap. G.B. säges. Hela denna åtgärd åsyftar b lott tryggandet af ena Makans egendomsrättigheter emot misshushållning eller förgörelse genom den andra Makan. Ar det hustrun, som vunuit boskilnad, måste mannens måismannaskap och förvalt­ningsrätt hvila. Ty hennes enskildta gods eller dess an­del af gemensam egendom , som hon enligt 1 1 3 och 1 1 4 §§. i Concurs-Lagen af d. 12 Mars 1 83 0 . tillträda får, skulle eljest oupphörligt vara utsatte för faran att tillgripas för godtgörandet af mannens skulder, och ändamålet med boskil­nad sålunda förfelas. Enligt Concurslagen §. 117 . skall der- före hennes undanskiftade egendom förvaltas af hennes utaf Domstolen ti llförordnade Gode Man, så vida hon ic k e , efter boskilnadslvistens s lu t , vill tillåta mannen att återtaga, förvaltningsbestyren 4) , då hon må skylla sig sjelf för blif- vande förluster. Om sålunda, genom hoskilnaden, Makarnes förutvarande gemensamma bo kommer att särskiljas och hu­strun att undanskifta sin giftorättsandel, så frågas: bar der- igenom all framtida egendomssamfällighet upphört? — Nej! ty äktenskapet fortfar. MakarQes hemvist och hushållning, de­ras sträfvanden för familjens existens böra såsom förut vara gemensamma. Gods af communicabel beskaffenhet, som ef­te r hoskilnaden tillfaller endera eller båda Makarne, bildar en ny samfällighet. Vid äktenskapets ingående tillförsäkrar lagen båda Makarne Giftorätt i bo och förklarar ingenstä­

*) Äfven Makas enskildn egendom kan genom B oskilnad undan- skiftas. Och död Makas arfvingar kunna likaledes hegära a tt genom Doskilnad få undanskifta dess en&kildu egendom eller q ifto rä tt; jfr 1 8 3 0 års Conc.L. §. 10 6 .

3) Conc.L. §. 115, ” 1 boskilnadsmål varde den egendom, som, sökanden påstår sig t i l lhöra, i frå n boet u fsk iljd och under förvar och. qvarstad sa t t” etc,

4) Conc.L. §. 117 . moro. 2 . ” Vill hon e j , sedan Dom fa ll i t , lå ta mannen t i l l träda förvaltningen af hvad henne tilldpmdt ä r ; fortfarç Gode Mannen dermed.”

d es , alt denna rättighet upphör annorledes, än med åktcnka- pets egen upplösning. Kättigheten måste derföre anses skyd- dad af la g , så länge icke Makan genom brott gjort sig den­samma forluslig 5)- Genom boskilnadcn blir endast, såsom nyss nämndes, bustruns cnskildta gods eller bennes andel af förutvarande gemensam egendom afskiljd och ställd un­der hennes Gode Mans vård och ansvar. Och så länge ej mannen ti llåtes återtaga förvaltningen af denna egendom, är den allt framgent att betrakta såsom hustruns enskilda ti ll­hörighet. T il l och med räntan och inkomsten af hennes o- daljord, dera mannens borgenärer ej kunnat, för hans d e l , sträcka sina anspråk längre än så vidt ”samma ränta och inkomst i boet influtit eller inflyta bord t, then tid gälde- närens cgendoiu afträdes, och thet en gång för alla och ej flera” *) ( I I : 2 . G.B. Hongl. För. d. 1 9 Maj 1 8 4 5 ) , fortfara att vara äfvenledes hennes enskilda egendom. Giftorätt i sådan ränta eller afkomst kan först medgifvas mannen, sedan hustrun förklarat sig villig att låta mannen återtaga den för­valtningsrätt deröfver, som han, före boskilnaden, egde. Ty återfår han denna rättighet, synes han ock böra tillgodo­njuta del uti den afkom st, hvilkcn i viss mon alltid kom­mer att blifva beroende af hans k lokhet; arbetsamhet och omtanka. Och skulle gemensam gäld derefter göras, finna vi i boskilnaden icke något hinder, a lt ifrågavarande ränta eller afkomst k a n , såsom annan lösörctillgång af communi- cabel beskaffenhet, till gäldens betalning användas. — Såle­des emedan, såsom nyss nämndes, äktenskapet icke upphör med bosk ilnaden , och allmänna lagen ej erkänner Giftorät­tens upphörande förr, än med äktenskapets eg é t , måste Läraf fö lja , att ehuru lagen förbigår saken med tystnad, all annan egendom a f comm unicabel beskaffenhet, som efter boskilnaden tillfaller endera Makan eller af bådadera förvärfvas, ti l l­hör Makaruc gemensamt ’) , så att Giftorätt följaktligen eger rum deri, äfven för den Makan, som vållat boskilnaden. Detta synes dessutom Concurslagen §. 1 18 påtagligen antyda, do

5) J f r y ttrande a f H r Exped.-Secret. IV i c h e r t till Laq-Cotn P rot . d. 16 Oct. 1814. s. 5 9 . o. f.

$) Utan denna föreskrift hade den ickc-gäldbundna Makan föga gagn a f den vunna Boskilnaden.

7) S c i i r e v e l i u s : Lärob. i Civ.R . I I I , s. 6 9 y t tra r : ”Man ;nå härom tänka huru som hels t; så mycket synes åtminstone vara visst a tt i d e t , som Makarne efter boskilnaden gemensamt förvärfva, äger, Oaktndt boskilnaden, g if to rä t t rum.”

(len säger: ”Ilar , sedaa boskilnaden sök te s , någon egendom genoin a r f , testam ente, gåfva eller annorledes fallit hustrun t i l l , vare hon ej skyldig att med den del af samma egen­dom , hvari mannen ej eger g i f to r ä t t , e ller m ed sin g ifto ­r ä t t i den ö fr ig a , ansvara för den gä ld , som under äkten­skapet , innan boskilnadsansökningen ti ll Rätten ingafs , gjord är.” T y häraf finner man att lagstiftaren på e tt medelbart sätt angifvit det mannen fortfarande eger Giftorätt uti com- municabel egendom, som tillfaller boet, men alt allena hans del kan tillgripas for den gå ld , som existerade före boskil­nadsansökningen •). ln praxi bafva olika meningar dock yp ­pats bärom. Så bar man t. ex. betraktat den fastighet , som en hustru inköpt efter det mannen gjort concurs ock hon sökt boskilnad, men innan dom. fa l l i t , vara hennes enskilda egendom ocb förnekat mannen Giftorätt deri °). Pa samma sätt har, vid e tt annat t i l l fä l le , der hustrun, efter vunnen

0) A t t detta ä r rä tta meningen med det anförda 6tället af Con- curslagen, visar L ag-U tskottets B etänk. J\:o 62 vid Riksd. 1 8 2 8 —5 0 , hvarest hällan till stadgandet återfinnes. Der heter det: ” IVär man­nen dö r , dör ock hans G if to rä t t i den egendom, hans enka sedermera t il lfaller; men så länge m annen le fver och äktenskapet fo rlva ra r, fortvarar ock hans G ifto rä tt, ehvad hustrun söker och v inner boskil­nad eller e j, derest ej Giftorätten blifvit genoin äktenskapsförord el­ler särskild t förordnande upphäfven eller in sk rän k t .— U tsko tte t t ro r sig de rföre , med fästadt afseeude å hustruns beroende af mannen, på hennes egenskap a f omyndig, och på boskilnadens ändamål, ega fog a t t til lstyrka det s tadgande, att a f egendom, som h u stru , sedan hon sökl boskilnad , ä r/ver eller fö rvä rfver, endast mannens g iftorä tt må g å till betalning a f den gä ld , hvari boet häftade, då boskilnadsqnsök- ningen skedde.’’ (se B ihang t. B . S t:rs Prol. 7:de Sam i. I I : i . N:o 6 2 . s. 5 8 —59.)

®) Se lio f-B ä lte n s ö. Skåne o. B lekinge Dom d. 5 0 A pr. 1841 . Om den rä t teg ån g , som denna Dom afser, finner läsaren en berät­telse ut i J u r . A rk iv . X I . s. 4 1 0 —2C. — Listers D ä ra d s-R ä lt hade i Utslag d. 18 Oct. 18 5 9 , (som af Blekinge L a g m a n s-R ä tt i Dom d. 5 0 Dec. s. å. fastställdes), y t t ra t , a tt enär IV. IV. och IV. IV. så väl efter som före boskilnaden lefvat til lsamman och fortsatt deras äkten­skap , derunder den omtvistade behållningen genom deras ömsesidiga medverkan och omtanka til lkommit, anåste den anses såsom under bjonalaget förvärfvad egendom, deruti G i f to rä t t , enligt 10 cap. 2 §. G . II. icke kunde frånkäunas efterlefvande Makan” (som varit vållande til l boskilnaden). Då målet förekom i H o f-R it te n till afgörande uppstod skiljaktiga meningar. Trenne ledamöter ansågo mannen be­rä tt igad till G if to rä t t i boet, sådant det vid hustruns död befanns; trenne andra ledamöter förklarade deremot, a t t emedan mannens inåls- mannarätt hviladc, sedan boskilnaden söktes, kunde ej mannen t i l l ­erkännas G if to rä t t i den egendom, som hustrun innan Dom fall it åt sig förvärfvat. — I öfverensstämmelse med denna sednare mening ex­pedierades l lo f -R ä l tc n s Dom. Vid fortsatt ändringssökande y ttrade Nedre Revisionen i und. Betänk, d, 14 Maj 1 8 4 2 , ”att Sökanden

boskilnad, öppnat handelsrörelse i eget namn, mannen blif- vit förklarad obehörig att erhålla Giftorätt uti de tillgångar, som hon, genom väl beräknad köpenskap, lyckats förvärfva ,0). F ör var del finna vi icke dessa åsigter grundade på öfver- tygande skal. Om mannen äfvenledes, efter boskilnadsansök- n ingen , inköpt fastighet genom lånta penningar, och seder­mera förstått att förskaffa sig nya tillgängar ti ll köpe­skill ingens liqviderande, männe det vore skäl att bestrida hustrun Giftorätt uti sådan egendom , af den grund, att hon en gång vunnit boskilnad? Visst icke. T y , såsom nämndt bli fv i t , genom boskilnaden äro man och hustru icke att be­trakta såsom från sk ilda Makar. Deras förbindelser att sträf- va för gemensamt uppehälle och barnens uppfostran äro icke i det minsta förringade. Och då dessa pligter äro oförmin­skade, bör äfven den af lagen ti llförsäkrade Giftorätten qvar- stä under lika sk yd d , så snart den icke är förverkad genom brott eller genom förord frånträdd. Men rättvisan fordrar ock att Makarnes rättigheter äro Ömsesidiga. Tillägges hu­stru Giftorätt i den egeridom, som mannen efter boskilnads- ansökningen förvärfvat, bör äfven han iiljgodonjula samma för­mån i det communicabla gods, som hon i boet sedan dess infört.

Den afvikelse frän dessa grundsattser, hvilken in praxi egt rum , synes härleda sig från den förvillelse om rätta betydelsen af hoskilnad, att man trott denna åtgärd inne­bära ett så fullkomligt afskiljande af Makarnes egendoms­förhållanden , att någon framtida gemensamhet till egendom icke kunde ega rum, ehuru, såsom nämndt blifvit, boskilnad rätteligen endast utgör ett medel att rädda ena makans en­skilda gods samt hennes andel i den egendom af communi- cabel beskaffenhet, som i boet finnes, dä boskilnadsansökuing göres. Man har dessutom förbisett den omständigheten, att hvarken 1 7 3 4 års lag eller nu gällande Concurslag någor- städes förklarat Makarne, efter boskilnad, för all framtid af

icke kunde uteslutas ifrå n sin , enlic/t 10: 2. G .B. tillkommande andel i hela öfrir/a qvarlutensknpen efter IV. IV., sum under fortfarande äk ­tenskap med Sökanden, förvärfvat sig den omtvistade fastigheten. Uti Dom d. 4 J u li s. ä. förklarade slutligen Iionql. 3Iaj:t ” iV. IV. berät- t i fl a d a tt i den under äktenskapet med IV. /V. inköpta fastiijhet ål- n ju ta den rä tt, som W : 2. G .B . bestämmer; hvårföre, med ändring a f IIo f-R ättens Dom, stadgades, a t t , vid skeende bodelning, sedan a f bo oskifto först utgått hvail genom förord var förbehållet, efterlefvande makan skulle tilldelas fördel och ijiftorätt i boet, sådant de t vid döds- timinan befunnits, (se J u r . A rk iv . X IV . s. 200).

tO) Se härom Göta I lo f-B iitts Dom d. 2 8 Juni 1 8 3 0 , hvilken fastställer R ådhus-B ättcns i Skara Dom d, 17 Dec. 1838 (uti « fu r . A rk iv . X I I I . s. 2 S 3 - G 4 ) .

hvarannnu oberoende i sina egendomsförhållanden, e l ler upp- bäft den i 10 : 1 G.B. gifna försäkran: att ”nar man och hu­stru äro samman v igd e , tå eger hvarthera Giftorätt i b oet .”

Oen Giftorätt, hvilken, enligt rege ln , inträder, sa snart äktenskapet med vigseln fullbordadt är, och sedermera fort­farande existerar, intil l dess detsamma genom döden eller laga skiljsmessa u p p löses , kan likväl i vissa fall antingen b elt och hållet eller ti ll en del förverkas. Lagen har nem- ligen i sådana full, der ena Makan, af fiendtligt sinnelag m ot den andra, begått brott af svårare beskaffenhet, såsom då han antingen dräpt eller sökt dräpa densamma, eller ock brustit i sin äktenskapliga troh et , ansett den brottslige a ll­deles ovärdig den rätt ighet , som eljest åtföljer äktenskap, bvarföre han eller hon säges hafva ”förverkat sin giftorätt” eller sin ”lott i boet .” Oetta inträffar under följande om ­ständigheter ;

l : o ) " D räper man sin hustru med vilja eller a f groft vål­lande; tå hafvver han fö rve rk a t sin g i f to r ä t t , i a lt ihet g o d s , som hon fö r d t m ed sig i boet; och thet tage hennes arfvingar, så ock I her til af thet öfriga i b o e t , thet hustrun w a r g if t och g ifven til. . . . D rä p er hustru man s in , ware lag samma” eto. (G: 5. Ä>B>)>

Den brottsliga Makan bar följaktligen genom sådan grof missgerning förgjort sin andel uti det communicabla g o d s , som den andra i boet inbragt. Delta tager den dräpnes arf­vingar tillbaka oafkortadt, ”så ock thertil af thet öfriga i boet, th e t hustrun (mannen) xvar g i f t och q ifven ti l” ; men sin egen andel i hvad som gemensamt blifvit förvärfvadt, äfvensom i sådan communicabel egendom , som han (eller hon) sjelf fört ti ll b o o t , eger den brottslige likväl rätt att sjelf uttaga.

2:o) ” G iör mannen hor . . . tå må skilnad i äclitenskapet sk e , och h afve han til henne fö rve rk a t hälften a f sin g if to - r ä t t i boet." G iör hustrun th e t; w are lag samma. 15: 1 G.B.

Vid blifvande bodelning kommer a l l tså , sedan gäld är betald och hvardera Makans andel i den communicabla egen­domen blifvit bestäm d, hälften af den brottsliga Makans giftorättsandel att tilläggas den oskyldiga.

5:o) ” Ö fverg ifver och förlöper m annen a f ondskt och m ot­vilja. sin hustru . . . hafwe ingen rätt sin lo t t i boet eller fasta gods sitt at råda. . . . Gommer han ej inom föresattan t id j döme tå Domaren til skilnad, och hafw e mannen fo r- v e rk a d t hela sin lo tt i boet■ Sam m a lag w a r e , tker hustru fö r lö p er mannen." 4 5 : 4 . G.B.

”Hwad mannen förwerkat hafwer” det sk a l l , enligt 15 : f> G.B. hustrun njuta ”medan hon ogift är, så ock nyttan och

räntan af ban» ftwta gods.” Men gâr hon i nytt g if te , far hon ej behålla mer än det ”hon var gift och gifven ti l’*, d. ä. sin G iftorätt, hvaremot den förverkade lotten säges ”falla barnen til.” Men har den bortlupne Makan ej efter- lemnat descendenter, så behöfver den hemmavarande ti ll man* nens andre arfvingar icke ullemna ”något af lösören och ailinge g od set .” Huru förhållas skall med den förrymdes lo t t i s ta d sfa s tig h e ter , nämnes icke. Som fa s tigh e t i s tad är, så vidt vi kunna inse, hvad Giftorätt dcri beträffar, närmast att hänföra ” ti l l lösören och aflingc godse t”, d. ä. ti ll den communicabla egendom en, så synes äfven den hemmavarande vara berätt igad , a t t , med full eganderätt , behålla den andres andel deri 1 *). Ty det kan icke heller vara utan betydelse hvad 1 5: 4 . mom. !5. innehåller att den brottslige har ”förverkat hela sin lott i b oet .” Huru förhållas skall när den hemma­varande Makar» d ö r , och den andra ej lemn&t descendenter, nämnes väl ic k e , men då torde samma regel höra gälla med afscende å den förrymde Makans förverkade gods , som är stadgad för det fa l l , att den förra ingått nytt gifte.

4:o) ”N ä r den ena M akan v id D om stol b lifv it förvunnen a t t hafva s tem jjla t eller an stä llt fö r så t em ot den a n d ra ,M a ­kans l i f ” och skiljsmessa i äktenskapet följer.

Kongl. För. d. 2 7 Apr. 1 8 1 0 föreskrifver att den ”oskyl­diga makan då eger den rätt till egendomen i b o e t , som 4 och b §§. i 1 5 cap. G.B. utstaka.” Den anförde 4 §:n i detta cap. stadgar, såsom nyss nämndes, att den brottsliga Makan har förverkat ”hela sin lo tt i boet.” Detta synes visserligen icke stå väl ti llsammans med lagens bud i C: 5 A .B ., a t t , i fall ena makan dräpt den andra, den förra icke förlorar hela sin G iftorätt, utan b lott sin andel uti den dödes i boet införda communicabla egodelar. Det förefaller nemligen föga rimligt, att påföljden, i afseende å Giftorättens förverkande, kan blifva svårare för ett försök till dråp, än för den full­bordade gcrningen. Men tvifvelsutan har lagstiftaren ansett a lt den oskyldiga Makan, ulan hvars förvållande äktenskapet blifvit up p löst , böra , för sin återstående t id , så länge hon lefver o g if t , ti llgodonjuta större förmouer ti ll ersättning för sitt lidande l l ).

H) A f annan mening är S c b r e v e l i u s : Lärob. i Civ.Jt. I I I . S< 1 5 7 — 58.

ia) LagU iskotlets Betänk, d. 10 Aug. 1809, bvilkct ligger till grund för Kgl. För. 3. 27 Apr. 1810, leinnar icke någon upplys­ning om motiven till den g jorda bestämningen om Giftorättens för­verkande (se Ridd, o. A d .P ro t. v. Riksd. 1 8 0 9 - 1 0 . II: 2. s. I2S4).

Om i ofullkomnade äktenskap, scdau man e ller qvlnna af Domaren Mifvit förklarad för äkta Maka och berättigad att tillgodonjuta full Giftorätt i dej andras h o , Giftorätt kan förverkas genom samma förseelser, som vid de med vig­sel fullkomnade äktenskapen, nämner ej lagen ; men sa snart ena Makan i detta fall förbrutit sig emot den andra, synes icke skäl vara att tillerkänna benne en fö r m o n , som äfven vigd Maka genom brott förverkar.

Slutligen och såsom ett tillägg till förevarande afhand- ling vilja vi anmärka, att Giftorätt undantagsvis någon gang kan inträda, oaktadt äktenskapet är att anse såsom en nulli­té!. Det bar redan bär ofvan s. 1 2 4 not. 0 blifvit erinradt, att om äktenskapet ifrån början varit og ilt igt (matrimonium nullum ), kunna icke de juridiska verkningar, bvilka eljest åtfölja det erkända, lagliga äktenskapet; för man och bustru ega rum. När äktenskapsföreningen återgår för en nullitets- orsak , bör sta tus an te matrim onium återställas. I 5 : 3 G.B. säges derföre, ”tage alt tbet åter utur b o e t , som ban eller hon ther bafvver införd t. Jfr 13: 7. mom. 2 . G.B. Men om något ”under ächtenskapet” blifvit med ”egna slögder afladt” bör äfven hvardera uttaga ”sin de l”, efter samma grunder, som för Giftorätt är stadgadt. Men verklig Giftorätt eger dock rum i det fall, som 1 3 : 7. mom. 1. G.B. omför- mäler, nemligen att man eller hustru blir öfvertygad att ”sedan tbe fäste blifvit” hafva föröfvat lägersmål med annan person och ”tbet e fte r w igslen warder w itter lig it”, så a lt äktenskapet af denna orsak går åter. Det heter då att med Giftorätten skall förhållas efter 13: 1. G.B., d. v. s. alt den brottsliga Makan bar till den oskyldiga förverkat ’ h ä lf­ten af sin Giftorätt i b oet .” Uti 8 §. af 1 3 cap. G.B. sä­ges äfvenledes, att äktenskapet ”går äter”, i den händelse att ena Makan är ”af naturen vanför och til äebtenskap al- deles obeqväm , eller drages han eller hon med obotel ig smittosam siukdora, förtiger tbet ocb swikeliga förleder an­nan til giftermål” , ocb att i thy fall "(len bro ttslige e j n ju ­te r g if to r ä t t i boet." Häraf torde man kunna sluta dcrti l l , att den oskyldige Makan deremot får beräkna sig till godo giftorättsandel i den andra Makans gods af communicabel beskaffenhet ,3b Huru förhållas skall när giftermål går åter för den orsak, som i 4 : 6 G.B. sä ges , omnämnes väl icke. Men af samma grund som i 13 : 8 G.B. är angifven, synes med Giftorätten böra g å , såsom i detta lagrum föreskrifves.

. ia) Jfr S e h r ev el i us: p. a. st. III. s. 115.

I n n e h a l l .

$. 1. I n l e d n i n g . . . . ............................................ sid. I .

F Ö R R A AFDELNI1VGEN.

H is to r i s k ö f v c r s i g t a f u p p k o m s t e n o eb u t b i l d ­n in g en a f ä k ta M a k a rs e g e n d o m s g e m e n s k a p .

§. 2. A) Frånvaro a f all egendomsgemenskap för äkta Makar.a) liustrun ursprungligen i saknad a f egendomsrätt

inom familjen............................................................................§. 3. 1») bustrun erliåller enskild egendom i boet; Dotal­

systemets uppkom st............................................ ................... 8 .4 . Domerska D o ta lrä t tcn . — 10.

§. 8. D) Uppkomsten af äkta Makars egendomsgemensamhet. — 2 0 .§. C. n) om de första spåren till egendomsgemcnsainbet;

om egendoinsgemensamketens utbildning, enligtsydgermanernas lagar....................................................— 2 6 .

§. 7. egendomsgemenskap enligt Tysk Dätt. . . — 4 8 .§. 8 . egendomsgemenskap enligt F ransk Dätt. . . — 8 3 ,§. 0 . frånvaro a f egendomsgemenskap i England. . — 8 9 .§. 10. 1)) egendomsgemensamhetens utbildning enligt de

nordiska folkens lagar .................................................— 6 3 .§. 11. 1) egendomsgemensamhet enligt de Isländska

rä ttskä l lo rna ................................................... ................... 8 0 .§ . 1 2 . 2) egendomsgemensamhet enligt de IVorska rä t t s ­

kä llorna ...................... ..... ............................................— 8 4 .§ .1 3 . 3) egendomsgemensamhet enligt de Danska rä tts-

kä llo rna .....................................................................— 9 6 .§. 14. 4) egendomsgemensamhet enligt Sveriges äldre

lagar.«) enligt landskapslagarne................................ — 9 9 .

l:o) tiden, då egendomsgemensambeten in­trädde .................................................... — 1 0 2 ,

2:o) den egendom, som var underkastadgemenskap............................................ — 1 0 3 .

3:o) bvardera Makans andel i gemensam­ma egendomen....................................— 1 0 9 .

4:o) när giftorättsandelen utskiftades. . — 1 1 0 .§. 16. ß) enligt landslagarne......................................— 1 1 3 .§. 16. y) enligt stodslagarne...................................... — 1 1 8 .§ . 1 7 . d) privilegierad g if to rä t t ................................— 1 1 7 .§. 18. *) om tillämpningen af giftorättslogarne un­

der 17:de seklet. ........................................— 1 1 9 .

8 Ë D N A U E A V D E L N IN G E N .

S y s te m a t i s k f r a m s tä l ln in g a f s t a d g a n d e r n a t ö r a n d e l a g b e s l ä m d G i f t o r ä t t . . .

§. 19. I . livad G if to rä t t innebär. . . . . . . .§. 2 0 . I I . t iden, då G if to rä t t in träder ...............................§. 21 . I I I . föremålet för G if to rä t t . . . . . . . .

om gemensam eller commnnicabel egendoma) all lös egendom...........................................b) all under äktenskapet förvärfd , ren af-

linge fastigbet å landet. . . . . .c) j o r d , som under äktenskapet blifvit köp

i börd , enl. K. Förkl. 2 5 Mars 1 8 0 7d) all fastigbet i stad.....................................

om enskild eller incommunicabel egendom.§. 2 2 , IV , ' storleken af bvardera Makans andel i gemen­

samma boet. . * . t .....................................A) Makarnes andelar i boet enligt 1 0 c. G.B

a) bvardera Makans andel i boets lösegen­dom. t , . , « . . i . . •

b) bvardera Makans andel i boets fasta e gcndom...................................... .... . . .

B) Makarnes andelar i boet enligt K. F. d. 11Maj 1848 . . * .............................................

§. 2 5 . V. när Giftorät t upphör och boet skiftas. • .Slut. . * •Bilaga. '

sid. 122. — 122.— 12G.— 155.— 154.— 154-

— 146.

— ISO.— 187.— , 189.

— 1 G L— 162.

— 164.

— 160,

— 160. — 166. — 174.

R ä tte lse r och tillä g g »

Sid. 10 . rad. 8. upfr. står sina läs sida— 6 2 . sista raden , vid ordet ego til läggcs nottecknet *6).— 7 6 . not. 8 7 . rad 8 nfr, står lika lite t som läs eller— — — — — 5 — — att hvad orden — hvad orden— — — «— — 2 — i — så om — att om‘— 7 7 . — — — 1 upfr. — synas de likvä l — de likvä l synas“ ■ 157 . — 11. vid slutet t illägges: V id granskningen af Försl. t.

Allm. Civ.Lag ansågo Ilögste Domst:ns lleste ledamöter, a t t all a f enskild egendom intill brukningsårets slut fallande gröda bor-* de såsom samfälld b e trak tas , emedan sådant syntes instämma med studgandet i 1 0 : 2. G .B . och grunderna i K . F ö r . d. 5 A pr, 1810 om fardag å fideicommiss egendom samt I i . F ö r . d. 2 2 Oct. 1 7 6 6 om fardag för boställshafvares sterbbusdelegare.(Se Högsta Domst:ns P ro t . f. 2 5 Mars 1 8 5 2 . s. 41.)

/

B i l a g a .

U tdrag af P ro toco l le t , hållet uti Kongl.LagCommissionen d. 2 9 N ovember 1 8 0 6 ,då närvarande voro Hans E xcellenceHerr UiksDrotzet Grefve W a ch tm eiste r ,

Herrar vice Presidenterne L agerheim och L ejonm ark

Herrar RevisionsSecreterare Iserh ie lm ,Baron B oije

och B jö rk m a n ,

Herr JustitieBorgmästaren W a llin

Herrar Lagmännen P o p p iu s , B red b erg

och S y lv a n d e r ,

Herr ExpeditionsSecrcterarcn L iljevalch .

S. D. Företogs till afgörande de vid sista sammanträdet t i l l en början uppgifne öfverläggningsämnen, hvarvid,

l:o u ti fr å g a n , huruvida g if to r ä t t m å äga rum i sådan fa s t ägendom å la n d e t , som m an och hustru u n der äktenska­p e t tillhandla t sig a f en deras s lä g t och som i sä ljarens hand v a r i t fö r arfvegods a t a n se ,

Herr ExpeditionsSecreteraren Liljevalch yttrade sig på sätt Kongl. LagCommissionens underdåniga Betänkande här­om innehåller.

Herr Lagman S y lva n d er åter utlät sig sålunda:”Uti 1 0 Gap. 2 §. Gift. B. stadgar Lagen at efter Lands­

rätt Frälseman och Bonde giftes till två delar och hustrun ti l l tridjung af allt fast god s å lan d et , som de i hionelag alla tillsammans. I anledning hvaraf fråga uppkomm it, huruvida slik giftorätt äfven ägde rum i den jord , som under ägten- skap blifvit af endera makans slägt köpt och i säljarens hand varit för arfvejord at anses. Jord å landet är i hänseende ti l l arf, testamente, gåfva köp och börd betragtad under 5:ne egenskaper neml. ärfd , bördköpt eller allinge. För hvardera

af dessa slags jord äro ock olika rättigheter och förbindel­ser utstakade. Arfve- och bördköpt jord hafva i förhållande t i l l afliuge jord den gemensamma åtsk ilnad , at den från skyl- deman kommit i annor skyldemans hand emot eller utan er- lagd betaln ing, hvaraf skillnaden emellan dessa 2:ne slaga jord inbördes uppkommer. I afseende på de förbindelser, hvarmed ärfd och bördköpt jord i egarens band äro förenade, hafva dessa slags jord vidare det gemensamt, at de vid ske> «ende försäljning äro hörd underkastade och icke få genom gåfva eller testamente bortgifvas, ehuru värdet af hördkopte jorden såsom lösören anses. Från sådan jord skiljer sig af- lingejorden genom ett alldeles motsatt förhållande: den är i ägarens hand hvarken ärfd eller bördköpt. A f 6kyldeman förvärfvad och till skyldeman öfverlåten är den af lika b e­skaffenhet som den, hvilken af oskyld man till annor oskyld öfverlåtes, ocb med den är i ägarens hand icke något vilkor förenadt, chvad den säljes eller bortgifves.”

”Då lagen så väscndtligcn bestämt skillnaden af jord och hvad under hvardera af ofvannämnde 5:ue scrskilda slag hör förstås, följer ock deraf, a t , fastän bördköpt jord och aflinge hafva sins emellan den enda likhet at under ägten- skap vara aflad eller förvärfvad, dessa olika slags jord dock icke kunna emot Lagens afsigt och ändamål hänföras ti ll an­dra rättigheter och förbindelser, än d e , som för hvardera tydligen hlifvit, utstakade. Och som Lagen icke ti llagt man eller hustru giftorätt uti annan jord än den , som egentligen hör under namu af aflinge komma, så synes ock redan deraf vara uppenbart at slik rätt ej eller kan med stöd af lag u t­sträckas ti ll bördköpt jo rd , hvilken både till namn samt åt­följande rättigheter och förbindelser är i så hufvudsaklig måtto fr&n aflingejordens egenskaper sk ild; vnrandes denno mening äfven i dömande allmänt antagen och hos Kgl. Maj:t uti dit dragne mål i Nåder gil lad; men sanningen och r ä tt ­visan deraf upplyses än mera, då i betragtande kommer at efter hvad lagen och således för obestridligt lärer anses, egenskapen af bördköpt'jord är enahanda ehvad den genom köp utan omgång kommit i bördemans hand eller af honom hlifvit från oskyld man i grund af bördsrätten inlöst; hvar- ifrån den slutföljd blifver o fe lb ar , at enär, såsom det ti ll öfverläggning härutinnan uppgifne exempel innehåller, mannen köpt eller bördat den jo r d , hvartill hustrun ensam ägde bördsrätt, han i detta fall handlat allenast såsom hustruns målsman eller ombud och at livad han genom sådan sin åt­gärd förvärfvat tillhörde hustrun allena, ty utan henne hade

Ill

han ingen ratt ägt och af honom, såsom målsman, berodde at lösa eller ic k e , hvartill kommer a t , enär icke allenast så beskaffad kördköpt jord; derest den af man och hustru ti l l oskyld försä ljes , är underkastad börd af deras skyldetxtän, utan ock ägare af bördköpt jord är betaget att densamma bortgifva, äfven dcraf följer at vid skifte och delning af samfäidt bo makarne emellan den ena ej äger till den andres bördkopte jord annan rätt , än at sin lagliga andel a fjorden s värde utbekomma. Kunnandes Lagfart och fasta for 2:ne ma­kar ä endcras bördköpta jord desto mindre verka på jordens egenskap och förhållaude i afseende på makarnes inbördes rätt och delaktighet der i, som fastebrefvet i dessa fall tjenar allenast ti ll utestängande af klander, hvilka af 5:dje m a n , angående rättighet ti l l samma jord kunna uppstå och böra innan laga stånd åkommer af honom i behörig ordning an­mälas. 1 grund af detta allt tror ja g , för min d e l , Lagens stadgande afsigt och ändamål, i anseende till den anförda frå­gan, vara så tydligen bestäm de, at någon förklaring öfver rätta förståndet af 1 0 Cap. 2 §. Gift. II. ej vore af nöden. Skulle âter en förklaring böra utfärdas, anser jag mig ej kunna densamma annorlunda i underdånighet tillstyrka, än i öfverensstämmelse med hvad jag här ofvan mig i underdånig- - het yttrat.”

Herr Lagman B red b erg : ”ansåg för sin del någon annan förklaring i detta ämne icke n ö d ig , än d en , som redan är med­delad genom Kongl. Maj:ts uti ett serskildt mål, angående upp- häfvando af e tt hemmans k ö p , d. 1 4 Oct. 1 7 9 4 gifne nådiga d om , kvarutinnan, såsom enligt med den i lagen emellan af- linge och bördköpt jord stadgade skillnad, samt dess grund och ändamål, anses at mannen icke ägt giftorätt i de delar a f hemmanet, som inom hustruns börd blifvit in löste , utan endast i de pänningar och lösören , hvilka till denna inlösen från hans och hustruns gemensamma bo kunnat åtgå.”

Herr Lagman P oppiu s förenade sig med Herr Exp.Secret. L iljevalch . Herr JustitieBorgmästaren I-Vallin afgaf följande yttrande: ”a lt då man och hustru under äktenskapet köpa jord à landet inom börd, så ikläder den samma sig en lik­het uti den ena nya ägarens, och en märkclig egenskap utäf arfvejord uti de dess arfvingars hand, till hvars slägt jorden tillförene hört; och som Lagen på de s tä llen , der härom handlas , tydligen åsyftar det ändamål, at arfve- och börd­köpt jord icke må ti ll Dagon del afhändas från s lägten , så fiiljde efter Borgmästarens tanka dcraf, at för den man e ller hustru, som icke är af samma s lägt , kunde giftorätt ej e l l e r

ega rum uti den bördköpte jo r d e n , utan allenast uti dess genom köpeskillingen bestämde värde, hvarföre pänniugar utgått utur mannens ocb hustruns samfälda bo.”

Herr Rev.Secret. B jörkm ans tanka var, at churuväl Lagen i 1 0 Cap. 2 §. Gift.B. tillägger hvardera makan giftorätt i allt fast gods n la n d e t , som the i bjonelag afla tillsammans* likväl och som lagen å alla de s tä l len , hvilka handla om hördköpt jord , ti llägger den enahanda egenskap med arfve- jo rd , deri giftorätt ej erhålles, så at endast bördköpt jords värde far bortgifvas och skyldeman äger rätt at hörda och lösa den åter; så synes det icke öfverensstämma med lagens rätta mening och åsyftade ändamål at tillerkänna någon­dera makan giftorätt i den jo r d , som inom enderas börd köpt är , utan b o r d e , oagtadt köpet och lagfarten skedt i hegges nam n, giftorätten ej sträcka sig ti ll annat än den ur b oet ti ll jordens inköpande uttagne summa och hustruns arfvingar vara berättigade at deremot undfå jorden , på ena-

*handa grund, som arfvingar äga lösningsrätt ti ll den innom börd köpta jo r d , hvilken ganom testamente bortgifves. Vid hvilket förhållande, ti ll förekommande af tvister i detta ämne och de olika meningar, som derom vid domstolarne kunde uppkomma, underdånig hemställan om den nådiga förklaring syntes Herr RevisionsSecreteraren nödig , at ägta makar en­dast äga giftorätt uti köpeskill ingen för den jo rd , som inom deras börd under äktenskapet är inköpt.”

* Herr Rev.Secret. Baron B oije instämde med Herr Exp. Secret. L iljcvalch . Herr Rev.Secret. Iserhielm utlät sig så­lunda:” då 1 0 Cap. 2 §. Gift.B. ti llägger man och hustru giftorätt , livad angår fast gods å lan d et , allenast i så b e ­skaffad jord som de i bjonelag afla tillsammans, synes den ti ll LagCommissionens underdåniga utlåtande i nåder förvista fråga, huruvida den ena makan bör tillkomma giftorätt uti den under äktenskapet innom den andre makans börd köpte arfvejord å lan d et , deruppå bero , t i ll hvilken slags jo r d , antingen ärfd eller förvärfd, en sådan under ägtenskapet bördköpt jord lämpligast må hänföras. — Nu finnes väl börd­köpt jord vara förbigången uti den på arfvejord uti 2 Cap. Jord.B. förekommande beskrifning, som innehåller at thet är arfvejord, som ärfves, så ock then aflingejord, som sättes i stället för arfvejord, them man sig pä hvarjehanda sätt afhandt hafver; men deremot inhemtas a f flere andre lagens rum, buruledcs hvad lagen om arfvejord till fast gods bibe­hållande vid s lä g ten , såsom utgörande dess förnämsta s t ö d , sorgfälligt forordnadt, äfven till bördköpt jord blifvit läm-

/

padt. Således äga likmäktigt 17 Cap. 3 §. Ärf.B. arfvingar magt at lösa hördköpt jord äter, som genom testamente bl if vit bortgifven innan laga stånd å kommer, efter det vä rde , som den är köpt f ö r , i likstämmighet hvarmed 8 Cap. fl §. Jord.B. ti llåter at genom gåfva med varm hand borlgifva hördköpt jords värde. Och anser 3 Cap. 3 §. Jord.B. hörd­köpt jord lika med arfvejord vara bördesanspråk af säljarens skyldemän underkastad. A f detta allt synes i min under­dåniga tanka fö lja , at änskönt lagen tillåtit ägaren af hörd­köpt jo r d , at utan klander af arfvingar bortgifva samma jords värde , lagen icke dess mindre, hvad sjelfva jorden angär, haft ti ll föremål at bevara den slägtens rätt , i hvars hand jorden varit ärfd och hvarifrån den sist kommen är. Hvar- emot och derest den cnä makan skulle detta oagtadt till­falla giftorätt uti den andra makans bördköpta jo rd , sådant komme at läuda den sednares jämskylde och samarfva till förfång uti den efter 6 Cap. 5 §. Jord.B. dem efter deras arfslotter tillkommande samfaldte hördesrätt, i anseende till så stor del af den bördköpte jord en , som under den oskylde makans g iftorätt komme at inbegripas. Det inkast, som här­emot kunde hämtas af möjligheten at illudera lagen genom ett allenast för sken skull digtadt köp med en främmande, som straxt derefter säljer jorden ti ll den makan, ifrån hvilkens skyldemän jorden genom det digtade köpet kommit, synes därigenom fö r fa l la , at med anledning af 3 Cap. 6 §. Jord. B. och den deruti föreskrefne edgång, som bördeman af kö­pare och säljare äger rätt at fordra, det icke synes vara vederbörande skyldemän b etaget , at vid uppkommande fråga om arfs- e ller bÖrdsrätt till en så beskaffad jo r d , söka få ett slikt bedrägeri behörigen styrkt och r ä t la d t , hvaremot å te r , therest ett sådant lagslridigt förhållande icke kan be- visligt gö ras , först säljarens skyldemän, som underlåtit at i rättan tid göra deras bördestalan ti ll den sålde jorden gäl­lan d e , aga at skylla sig sjelfve om samma jord dymedelst kommer at förbyta sin arfvejords natur i affinge. På dessa skäl hemställer jag i underdånighet, om icke lagen i denna fråga må så förstås; at den under äktenskapet bördköpte jorden å landet bor anses för den makans enskilda jo r d , inom hvars bord den blifvit k ö p t , och at således den andra maken endast tillkommer gif tom tt uti den derföre utgifne köpeskill ing; hvilken princip dessutom, så vidt mig vetterligt är , lärcr hos Kgl. Maj:t och uti Bikcts samtligc HofRälter varit allinänneligen hittills antagen och följd.”

Herr vice Presidenten L ejonm ark yttrade s ig: ”J ag före­ställer mig här frågan icke vara om annan fast ägendom än sådan, som kan säljas och k öp as , när säljare och köpare äro derom ense. Icke eller tinner ja g , at en mag kan vara mera förbuden än en främmande at med svärfadren om slik dess ägendom inga kö p , fastän ock arfvejord i säljarens hand; ty äger han rättighet at sälja den ti ll hvem han behagar, hvarföre ock icke ti ll magen? Ar nu köpet icke o lag l ig t , så äger ju köparen rätt at dermed lagfara. Blifva uppbu­den oklandrade och ingen bördestalan anmäld samt laga stånd okommit, sa fordrar ju lagen at derpä skall följa fastebref, hvaruti köparen försäkras at oqvald få den köpta fasta egen­domen besitta och behålla , följaktligen at icke vara skyldig derföre taga lösen. Häremot ser jag icke strida den åbe­ropade 2 §. i IO Cap. Gift.H., som da den vid slu tet an­förer d e t , hvaruti gif torätt cj bestås, icke nämner något så­dant som nu är i fråga. 17 Cap. 5 §. A rfd .B . , som stadgar at då nägon bortgifver genom testamente sin bördköpta j o r d , äga arfvingarne lösa den åter innan laga stånd åkomm er, synes så mycket mindre något verka häremot, som i före­varande fråga presupponeras laga stånd vara åkommet. 5 Cap. 5 §. Jord.B. handlar om en säljares skyldemäns rätt till bördando af en ägendom , som han förut sjc lf köpt i börd; men här är fråga om giftorätt i en lagfaren samt b e ­ståndande ä gend om , kvartill ingen skyldeman om börd sig anmält; och 8 Cap. 1 §. sistnämnde Balk säger huru för­hållas m å , nar bördköpt jord borlskänkes, hvilket icke tyckes kunna lämpas på ett lagligt köp. Ingendera af dessa lagens rum tinner jag alltså för min del invalidera verkan a f ett t i llåtigt , befäsladt med oklandrad lagfart och fasta på verk­lig besittning, hvarmed synes böra följa giftorätt i alla andra fa l l , än då lagen uttryckligen det förbjuder. Nu stadgar lagen i 1 0 Cap. 2 . §. Gift.B. at giftorätt skall vara i allt fast gods å landet , som man och hustru i hjonelag alla ti l l­sammans; och sådant är onekligen det nu i fråga varande; samt uteslutas dcrifrån endast sådant af det under äktenska­pet förvärfvade, som är verkligt arf, hvarom här icke är fråga, utan om köpt jo r d , ehuru inom den ena makans börd. Samma stadgande förekommer ock i 4 §. af samma Cap. an­gående presteståndets giftorätt , hvarifrån b lott undantages arfvejord, det vill säga, en jo rd , som endera makan antingen före eller under äktenskapet verkligen ärft. Men der ute- slutes icke ifrån giftorätten någon köpt jord iuom eller utom börd. Derföre kan a f allt detta i mitt sinne icke annat sia-

la s , än at lagens mening varit , det all under agtenskapet köpt ägendom hörer till giftorätt. Härigenom anser jag hvar- ken makans eller dess slägtingara i lag förvarade r ä t t , at innan laga ståndstiden inbörda den köpta ägendomen for s ig vara dem betagen; men på den händelse de icke finna sig dervid och alltså sjelfvill igt afstå från sin rätt , så tycke» deraf böra i denna så väl som alla andra casus fö lja , at köparen får oqvald behålla hvad han k ö p t , samt i den jord han sålunda besitter äga full giftorätt. Hvad för öfrigt an­går det nämde prejudicatet af Kongl. Maij:ts dom d 14 Oct. 1 7 9 4 , så finnes der hafva varit frågan om ett olagligt köp, hvilket genom högstberörde dom blifvit uppbäfvet och hvar- uti åtskillige omständigheter inlöpa, såsom ibland annat at på mannens sida blifvit försåld hustruns arfvejord utan hennes sam tycke; men deremot är, efter hvad här ofvanföre blifvit an förd t , i mitt sinne icke något at påminna emot sjelfva lagligheten af köpet uti ifrågavarande fråga.”

På dessa i sistberörde yttrande upptagne skäl, jemte dem Herr E xped.Secret. Liljevalch redan förut anfört, för­enade sig ock Herr vice Presidenten Lagerlieitn med bemälte Exped.Secreterare; uti hvars mening jämväl hans Excellens Herr Grcfven och ItiksDrotzet instämde.

' 1 ’ ?<t , . l ' . n « >

- V W , ! ’ ) : !

f.i