Missionsstandaret 1

Nr 8 27 augusti 2004 Årgång 112

FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM

Missionsstandarets offerdag den 12 september

Lilla Aaron i pappa Björn Stenbacks famn och med mamma Sofi a Wallin vid sidan upplevde under midsommaren sin första baptist-konferens på Hummelholmen.

FOTO: PETER SJÖBLOM

Söndagsskolan ett kärt minne

Det är med stor värme Alf Joensuu minns sin barndoms söndagsskola i Nybränn.

I juli i år fi ck han möjlighet att ge uttryck för sin tack-samhet vid den min-nessamling Forsby baptistförsamling ordnade.

Mst träffade honom för ett samtal om vad söndagsskolan i Nybränn betydde för honom.

SIDAN 6

– Baptistförsamlingen i Forsby gjorde mycket för oss barn i Nybränn, minns Alf Joensuu som i dag bor i Jakobstad.

”Som ett tack”

– Det kändes viktigt att Aaron får bli väl-signad, säger Sofi a Wallin, som också berättar att det kändes som ett stort ”tack” att få bära fram sitt barn.

Den 13 juni blev Aaron välsignad i Betel i Helsingfors.

MITTUPPSLAGET

Kristna anarkister på HumleFör 24:e gången (nästa år är det 25-årsjubileum!) ordnades Humlefestivalen på baptisternas lägerområde i Monäs. Utbudet var brett. På lördagen höll Markus Jakobsson från punkbandet Tekla Knös ett intressant seminarium om kristen tro och anarkism. Mera om festivalen som helhet i nästa nummer.

åttan [SIDAN 10]

Det är bra att skydda sina öron! Stina Jansson (i rött) var konferencier i år. Magnus Mikander, festivalansvarig ungdomssekreterare, har sonen David i famnen. Längst till vänster Ulrika Mikander.

FOTO: PETER SJÖBLOM

Missionsstandaret2

Nästanummer……utkommer den 24 sep-tember.

Manus till det numret bör vara redaktionen till-handa senast fredagen den 10 september. Kor-tare notiser tas emot senare.

k K O R T & N Y T T

Finlands svenska baptist missions och dess ungdomsförbunds tidning

Utkommit sedan 1892. Tidigare namn: Finska Månadsposten, Finska Missionsbladet (1903), Missions- Standaret (1915)

12 nummer per år

Redaktörer: Sten-Göran Liljeström, Peter Sjöblom (layout)Ansvarig utgivare: Leif-Erik Holmqvist

Postadress: PB 54, 65101 Vasa

Redaktion och expedition: Rådhusgatan 44 K 5, VasaTelefon: 06-346 4501; Fax: 06-346 4510; E-post:

mst@baptist.fiExpeditionstid: må-fr kl 9-12.

Prenumerationer: Olof Frantz

Redaktionsråd: Maj-Lis Ede, Jan Edström, Leif-Erik Holmqvist, Rurik Lindqvist, Inez Revahl

Prenumerationspriser:I Finland 40 euro, i Norden och Baltikum 44 euro, övriga länder

(med flyg) 55 euro. Gåvo prenumeration: 32 euro, övriga Norden 35 euro, övriga länder 50 euro. Med studie- eller

pastors rabatt: 32 euro. Frikyrkligt tidnings paket (FTP) 112 euro, EVMST 60 euro, KBMST 64 euro, NBMST 52 euro.

Annonspriser: 0,95 euro/spmm. Förlovnings-, vigsel- och födelseannonser 13 euro/st.

Bankgiro: Vörå Sb 497111-213391;Nordea 228218-61965; Sampo 800012-252311

Vasa 2004, Oy I-Print Wasa Ab

❑ HÖSTMÖTE för Finlands svenska baptistmission blir lördagen den 13 november i Larsmo. Ursprungligen var det tänkt att hållas två veckor tidigare, men har av olika orsaker fl yttats fram.

❑ KONFERENSEN 2006 hålls på Sursik skol- och idrottscenter i Pedersöre. Bap-tistförsamlingarna i Pedersöre har tackat ja till att vara värdar för jubileumskonferen-sen. Tidpunkten blir helgen före midsommar.

❑ RENOVO hålls nästa gång den 14 september i Mangsgården vid Frank Mangs Center i Ståbacka, Närpes, med början kl 9.00. Anmälan om deltagande görs senast den 7 september till Betaniakyrkans kansli, tfn 723 0642.

❑ HÖSTTALKO på Humle blir det lördagen den 18 september. Lägerområdet ses över och och städas inför vintern. Diverse reparations- och byggnadsarbeten behöver också göras. I frysen fi nns både överbliven korv och glass som man gärna får köpa med sig hem.

❑ LEIF-ERIK Holmqvist välkomnades söndagen den 8 augusti som pastor i Jakob-stads baptistförsamling. Han är anställd på deltid i försam-lingen.

I takt med att de moraliska värdering-arna relativiseras blir det allt svårare att veta vad man kan och får predika

– åtminstone om utgångspunkten är att man inte får såra eller ”hetsa” någon. I Sverige har debattens vågor beträffande predikan och förkunnelsefrihet gått höga denna sommar sedan pastor Åke Green den 29 juni dömdes till en månads fäng-else för hets mot folkgrupp, då han i en predikan gått till attack mot homosex-ualiteten som han bland annat liknade vid en cancersvulst i samhället. De fl esta kristna riktningar stöder Green och hans rätt att predika Bibelns ord som han för-stått det, även om de fl esta också anser att hans ordval inte var så väl avvägda.

Vad den postmoderna, sekulariserade människan vänder sig emot och tycker är förmätet är tron att det i kristendomen skulle fi nnas någon universell sanning som gäller för alla människor i alla tider. I våra samhällen stiftas lagar om allt möjligt, och enligt dessa skiljer vi på det som är rätt och fel, lagligt och olagligt. Men synd, nej det är någonting relativt som vi inte ska predika eller annars orda så mycket om. Då är risken stor att vi gör oss skyldiga till hets mot någon grupp i samhället.

Olof Djurfeldt säger i Nya Dagen: ”Jag tycker det är oerhört viktigt att vi är tyd-liga i vårt försvar av förkunnelsefriheten. Det är inte bara predikningar vi gillar som ska ha rättsskydd. Också den oöver-lagt spontane eller överdrivet nitiska pre-dikanten ska ha rätt till yttrandefrihet.”

När den nya hetslagen drevs igenom i Sverige var det bara kd som röstade emot. De andra partierna lovade att ingen skulle fällas för att predika det som står i Bibeln. Nu har det alltså visat sig att kd fi ck rätt i alla fall. En pastor har redan dömts och åtminstone en annan har blivit anmäld för samma sak. Det är märkligt

att man får säga och visa nästan vad som helst i tv utan att det blir några påföljder. Men som någon kolumnist i Sverige kon-staterat går detta an så länge man fram-träder som t.ex. konstnär eller satiriker. Det ska mycket till innan man fälls för något brott om man kan åberopa det konstnärliga i någonting och använda det som täckmantel.

Förr i världen då frikyrkorna upp-levde stora väckelser fl orerade olika slags ”syndakataloger”. Det

var inte heller så bra och visligt alla gånger. Nu har vi dock defi nitivt hamnat i andra diket. Vi bör helst inte kalla någonting för synd längre, inte ens sådant som vi kan läsa om svart på vitt i Bibeln. I stället har olika lättkränkta grupper blivit de som ställer kristna inför rätta för deras ”syndiga” uttalanden, med hänvisning till lagen om hets mot folk-grupp.

Äktenskapet mellan man och kvinna har i århundraden betraktats som den normala samlevnadsformen inom kris-tenheten. Men numera arbetar och lobbar också många kristna grupper för att homoäktenskap ska få ingås i kyrkorna. Målet för dessa grupper är förstås att samkönade äktenskap ska likställas med och bli lika normativt som äktenskapet varit tidigare. Det som i hundratals år varit vedertaget och uppfattats som en naturens ordning framställs nu som into-lerant och inskränkt. Kommer det då någon som Åke Green och domderar om synd med hänvisning till Bibeln, ja då måste han i lagens namn få sig en knäpp på näsan och dömas till fängelse.

I sin debattguide i Trons Värld skriver Krister Holmström att riksdagsledamot Tuve Skånberg (kd) anser att den nya hetslagen måste rivas upp, om inte domen ändras. Får man eller får man inte förkunna det som står i Bibeln? Det är den stora och viktiga frågan som fortfa-rande kräver ett entydigt och redigt svar.

Vad ska man överhuvudtaget pre-dika om, kan man fråga sig? Om man följer det lutherska mönstret

med bestämda predikotexter för varje söndag är förstås utgångspunkten klar. Men de fl esta frikyrkliga har sin egen stil. Skulle det då det gäller svåra ämnen som homosexualitet vara lämpligare att ”predika” mellan fyra ögon så att säga?

Är det ändå inte så att de största och viktigaste förändringarna i en människas liv åstadkoms av den påverkan som hon får genom kontakten med andra kristna i vardagen? De fl esta av dem som är i behov av en predikan som skulle resul-tera i en förändrad livsföring kommer knappast till kyrkan. Så länge vi inte själva i vardagen är levande predik-ningar, lär det inte komma några större skaror av ”syndare” till kyrkan. Vi borde i högre grad göra och leva det vi lär. Pre-dikan måste kombineras med vittnesbörd om vad som händer i levande livet.

På tal om vittnesbörd och homosexu-alitet fi nns det exempel på homosexuella som ändrat livsstil och blivit heterosex-uella. Det är ett faktum som gärna för-tigs. Under en debatt om homoäktenskap i samband med Pridefestivalen i Stock-holm i sommar var det fl era i publiken som vittnade om just detta. Sådana vitt-nesbörd gör intryck.

Vi får inte låta oss tystas så att vi inte vågar predika Bibelns ord helt och fullt. Och de gånger som vi då kommer i klam-meri med rättvisan får vi i likhet med Petrus och apostlarna i Apostlagärning-arna 5:29 säga: ”Man måste lyda Gud mer än människor.”

Det som Paulus skriver i 2 Tim. 4:1-5 känns plötsligt också väldigt aktuellt.

”Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppen-barelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning.

Ty det skall komma en tid då männi-skor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gär-ning och fullgör din tjänst.”

Hur är läget hos oss i församlingarna, hur är läget med oss privat? Står vi ut med den sunda läran?

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM

Predikan i vågskålenI våra samhällen stiftas lagar om allt möjligt, och enligt dessa skiljer vi på det som är rätt och fel, lag-ligt och olagligt. Men synd, nej det är någonting relativt som vi inte ska predika eller annars orda så mycket om. Då är risken stor att vi gör oss skyldiga till hets mot någon grupp i samhället.

En gruppresa till Baptisternas världskongress i Birmingham, England ordnas ifall tillräckligt stort antal intresserade resenärer anmä ler sig. Kongressen, som också är BWA:s 100-årsjubileum, hålls 27-31 juli 2005. Broschyr kan fås från Baptistmissionens expedition. Den som har Internet kan också gå in på www.bwacongress2005.org.uk och därigenom få nödvändig information. För närmare information kan Missions-föreståndaren kontaktas 050 323 6188 eller e-post vikstrom@baptist.fi

Stillhetens rum inbjuder till en retreat med vandring i naturen. Inkvarteringen sker i enskilda rum vid Merilä lägergård. Retreaten innehåller tid för stillhet, möjlighet att delta i tidebön, undervisning och meditationstillfällen. God mat och vandring i naturen med raster för kropp och själ längs vandringsleden under lördagen kl.10.00 – 16.00. Retreaten avslutas med lunch på söndagen kl.13.00. Tema: Att leda och att låta sig ledas. Retreatledare är Leif-Erik och Gertrud Holmqvist. Förfrågningar Leif-Erik 040/7589207 eller Gertrud 040/8296198.

Missionsstandaret 3

å A N D R A S Å S I K T

Missionsföreståndaren

Bra i stället för bu– Tiden rusar iväg. Det går fort nu. Har vi tid med vår inåtvändhet? Har vi tid att fylla debattsidor med trätofrågor mellan kristna? Har vi tid med alla sammanträden? Vad skulle hända om alla sammanträ-destider under ett år i våra kyrkor och samfund hal ve rades till förmån för målmedveten bön och nödrop till Gud för landet och situationen? Då skulle vi ju åtminstone få tid till bön. Vilket resultat och vilken res-pekt skulle det inge om vi ägnade tid i debatter åt att säga bra istället för bu?

(Hans-Göran Björk i Trons Värld)

Missionsstyrelsen möttes i Betania-kyrkan i Jakobstad tisdagen den 17 augusti.

Bland annat diskuterade man Hummelholmen, där ett beslut måste göras om huruvida man skulle utnyttja bygglovet för ett kapell eller låta det förfalla.

En vecka tidigare hade ett möte hållits på Humle med re pre sen tan-ter för missions styrelsen, SBFU, bygg nadskommittén och plane-rarna. Det mö tet rekom menderade att man låter byggnads lovet för-falla, eftersom de ritningar det baserar sig på utgår från kapellet i Monå, ett alternativ som i dagens läge inte längre känns aktuellt.

Missionsstyrelsen beslöt efter en lång diskussion att, som rekom-menderades, låta byggnadslovet förfalla. En ny grupp ska tillsättas för att planera den fortsatta byggna-tionen, som ska innefatta ett kapell i någon form. Eftersom ett nytt kök sannolikt inte byggs under de närmaste åren, måste i stället det befi ntliga köket renoveras. Det kommer att ske redan till nästa sommar.

Det stora mötestält som brukar hyras för bland annat Humlefesti-valen har bjudits ut till försäljning. Missionsstyrelsen tyckte att priset var bra och beslöt att köpa in det.

HUMLE:Inget kapellbygge – köket renoveras

Jag trodde ju inte att det skulle bli verklighet då jag skrev i förra numret av Missionsstan-

daret: …”det mesta regnar bort”…, men så är det nu. Dock hjälper det inte att bli kvar i den regnvåta som-maren.

Vi drar vidare och har en fantastisk tid framför i församlingarna. Enligt Natur-lig församlingsutvecklings principer fi nns det sex grundläggande livslagar som alla församlingar bör sträva till att använda för att bygga en frisk församling. Och liksom ett friskt fruktträd bär god frukt, framspringer det också god frukt i en frisk församling.

Den första livslagen är en princip som gäller för en församling om vi vill det eller inte. Principerna kan ha en god eller dålig inverkan. Friska församlingar arbe-tar efter dem.

Den första principen är ”samband eller nätverksbyggande”. Allt är samordnat och är inbördes beroende i vår värld för

allt slags utveckling. För-samlingen består också av många delar sam-ordnade enligt vår eller Guds plan. Delarna hänger ihop med hel-heten. De enskilda med-

lemmarna bildar en skara av troende och om någon

lem lider eller växer och utvecklas positivt påverkar det samtidigt alla andra delar!

Frågan vi bör ställa oss när vi satsar på något nytt sätt att arbeta i försam-lingen bör därför vara: Tjänar denna satsning församlingens målsättning på lång sikt?

Satsningen på elefanterna i ett afri-kanskt land är ett talande exempel på samband och inbördes avhängighet. Ele-fanterna var utrotningshotade. Genom att bygga ett elefantreservat började fl ocken att växa. Kortsiktigt var det en framgång. Elefanterna som huvudsakligen åt aka-

cieträd upplevde efter en kort tid att det blev mindre trän att äta. Elefanterna dog därför att det var samband mellan till-gången på föda och elefantfl ockens stor-lek.

Så kan vi ta exemplet från för-samlingen där tre personer startade bönemöten. De ville ha det var kväll. De hade tro på att mer bön skulle leda till att församlingen växte. På kort sikt var det en storartad satsning. Begeistringen var stor bland alla. Nu satsades det i församlingen! Det gick några månader, ett halvt år, ett år. Frustrationen ökade hos de som satt aktionen igång. Varför kommer det inte fl er på bönemötena? Vad är det för fel på folk som inte ber! De som inte kom på bönemötena började känna mer och mer dåligt samvete, som i sin tur förde till frustration över situatio-nen i församlingen.

I 1 Korintierbrevet kapitel 12 använder Paulus kroppen med många lemmar som bild på församlingen. I kroppen fungerar

alla organ i beroende av varann och är sammankopplade med varann så att de påverkar varann. Så är det också i för-samlingen säger Paulus i vers 6: ”Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.” Vi har också livslagen om sådd och skörd i försam-lingen.

Börjar vi församlingen undersöka vilka nådegåvor som fi nns hos medlemmarna och börjar fungera i dem har det positiv inverkan på andra delar i församlingen också. Friska församlingar arbetar utifrån gåvor som fi nns i församlingen och fram-tvingar inte verksamheter som det inte fi nns förutsättning för i medlemmarnas utrustning.

Nils Erik

(Tankar för mina skriverier ovan är hämtade delvis ur ”Av seg selv, Guds livslover for

sunne menigheter”, av Ommund Rolfsen)

Sune Fahlgren om Paulus församlingsvision:

Var och en ska växa till full mognadDrygt tjugo åhörare från olika församlingar hade mött upp till förkonferens på Hummel-holmen på Midsommaraftonens eftermid-dag.

Sune Fahlgren talade om församlingen. Hans disposition bestod av fyra frågor:1. Hur är läget?2. Hur avvecklar man en församling?3. Varför Jesus?4. Hur utvecklar man en församling?

Av dem blev fråga 2 berörd närmast i förbifarten.

Inledningsvis konstaterade Fahlgren att vi alltför sällan diskuterar vad det innebär att vara en församling.

– Vi befi nner oss idag i en religiös övergångstid, där den kristna församlingen fått nya förutsättningar.

Sune Fahlgren har några år ingått i en grupp som inom Evangeliska frikyrkan i Sverige arbetat med ett “Älska församlingen”-pro-jekt. Som grund för sitt arbete har man bland annat haft Paulus storslagna församlingsvi-sion i Kolosserbrevet. I Kol 1:28 skriver han: “Honom förkunnar vi genom att vägleda alla människor och undervisa dem alla med all vishet för att kunna föra fram alla som fullvuxna i Kristus.”

– Visionen är alltså att alla, var och en ska kunna mogna, växa och bli fullvuxna i Kristus.

Hur är läget?När det gäller lägesbeskrivningen konstate-rade Fahlgren att alla församlingar är påver-kade av tiden och den sociala situationen.

Församlingen i Kolossai befann sig i Mindre Asien, alltså nuvarande Turkiet. Staden låg ca 200 km från kusten, i ett jordbävningsområde. Hela staden raserades år 61 e Kr och byggdes aldrig upp igen. Kulturellt och andligt var man utsatt för stora förändringar. En romersk handelsled passerade genom staden och detta innebar ett infl öde av nya tankar och idéer. Vid tiden för Paulus brev var det inne både med extrem askes och framtidsspekulationer. Man käm-pade också med ökande arbetslöshet och utfl yttning.

På många sätt påminde situationen i Kolossai således om den situation många av dagens församlingar lever i.

Församlingen i Kolossai hade grundats av Epafras, en medarbetare till Paulus. Men Paulus kände ändå ansvar för församlingen och var väl förtrogen med situationen där.

Troligen var kristna med hednabakgrund i majoritet i församlingen. Slavägaren File-mon är en av de medlemmar man känner till.

Epafras hade rest till Paulus i Rom för att konsultera honom om läget i församlingen.

– Det är nyttigt och nödvändigt att också vi idag gör analyser av vår församling och av vår sociala situation. Där har NFU (Naturlig församlingsutveckling) varit till stor hjälp i Sverige, när man velat ta pulsen på den egna församlingen, sade Fahlgren.

Identitetskris i KolossaiFörsamlingen i Kolossai befann sig i en all-varlig identitetskris. Krisen hade två tydliga inslag. Dels hade samhällets tidsanda trängt in i församlingen och dels hade det fl öde som fanns i tiden, i form av bland annat olika religiösa idéer, också smugit sig in. Man riskerade att förlora sin identitet som Kristi församling.

– En del började fundera i stil med: ”Tänk om det vi en gång lämnade för Kristus ändå är ett bättre alternativ?”

Sune Fahlgrens teori kring Kolossernas identitetskris är att de hade ett andligt arv i bagaget som hämmade utvecklingen. De judiska kristna odlade idén om en “högre andlighet”, vilket i praktiken skapade en stark individualism.

– En riktig andlighet gör en alltid mera mänsklig! poängterade Fahlgren.

Beskrivningen i Kol 2:16 (“Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker...”) visar att något vid sidan om Kristus blivit det väsentliga, dels tidsandan, dels en strävan efter högre andlighet.

– De kristna sökte andliga erfarenheter vid sidan om församlingen. Jämför Paulus ord om “alla” och “varandra” med diverse fi losofers “unna dig själv”.

Hur möta utmaningarna?Utgående från hur ledarskapet i Kolossai mötte utmaningen kan man dra vissa tillämpliga riktlinjer:

1) Möt krisen tillsammans, ingen har ensam lösningen.

2) Ge teologi om församlingen (den djupa grunden, vad vi är i relation till Gud och hans verk).

3) Gör upp med det som hämmar utveck-lingen. (”…döda det jordiska…”)

4) Ange en tydlig inriktning framåt. (Paulus: “Varje medlem vill vi ställa fram som fullvuxen i Kristus.”)

Helhetssyn viktigEtt par förutsättningar för församlingens sunda utveckling är dels ett starkare guds-medvetande och dels en gemenskap som är villig att leva ut den kunskapen om Gud, överlåtna åt varandra.

Ska vi förstå församlingen, måste vi förstå Kristus (Kol 1:9-20). I Kristus är alla dimen-sioner av tillvaron innefattade.

– Risken är att vi, liksom församlingen i Kolossai, förlorar den här helhetssynen.

Utifrån fokuseringen på Kristus följer allt annat om församlingen.

– Paulus svar vad gäller församlingsut-veckling är att en bra församling är när vi blir insatta i Guds plan genom Kristus. Detta fördjupar livet.

– Målet med församlingsutveckling måste

Paulus vision om att var och en ska mogna, växa och bli fullvuxen i Kristus är kanske trots allt inte det som sysselsätter tankarna hos den här unga konferensbesökaren.

FOTO: PES

Forts. på nästa sida...

Missionsstandaret4

Under konferenslördagens för-middagsseminarier talade Sune Fahlgren om våra ”längtor” och om gudstjänsten. Pluralformen längtor av ordet längtan fi nns förvisso inte i Svenska Akade-miens ordlista, men det är ett praktiskt sätt att tala om olika slag av längtan. I programmet fanns också ordet visioner, men han valde att inte använda det ordet, eftersom det ofta förblir så opåtagligt.

– Ofta vet vi inte vad vi menar med vision. Men längtan, det förstår vi.

Deltagarna fi ck först fundera på vad det är som påverkar oss mest: det vi har, eller det vi inte har?

– Svaret är givet: det vi inte har.

Därefter övergick han till att berätta om tre olika kyrkotyper i Nya testamentet.

Kyrka à la LukasUtgångspunken var här Apg. 1:8 och Fahlgren konstaterade att det här var frågan om för-samlingen som en utåtgående rörelse. ”Gå ut! Nå ut!”

De viktigaste personerna är apostlarna som symboliserar vår längtan och önskan att nå ut, att komma längre. Vi ska göra någonting. Här fi nns en stark betoning på människorna och deras handlande. Andra citerade bibelställen i det här sammanhanget var Apg. 6:7 och Apg. 9:15.

– Här ges bilden av försam-lingen som det stora Gudsfol-ket. Det är Lukas’ bild. Detta är ett exempel på hur Gudslängtan kan ta sig uttryck.

Kyrka à la JohannesDet bibelord som var utgångs-punkten här var Joh. 10:14-16, liknelsen om den gode herden.

Nyckelordet här är ”inåt”, att nå inåt, att samlas, att bli ett.

Jämfört med den förra kyr-kotypen uppvisar den här typen

passivitet i den betydelsen att man väntar på vad Gud ska göra. Och denna väntan är kon-centrerad till gudstjänsten.

– Längtan är att få någon-ting.

Ett annat viktigt bibelord här är Joh. 15, liknelsen om vinstocken. Fahlgren frågade publiken vad som är det unika med vinträdet? Ingen kom på svaret, eller åtminstone var det ingen som svarade.

– Jo, det är det enda träd där alla grenar sitter direkt på stam-men. Det fi nns inte någon gren som är förenad med stammen via någon annan gren. Jesus är stammen genom vilken allt fi ltreras.

Kyrka à la PetrusUtgångspunkten togs här i bibelorden 1 Petr. 3:13 ff, där rubriken lyder ”Lidandet leder till liv” och 1 Petr. 2:12 som handlar om de kristna i värl-den.

– Folk ställer frågor om oss och vi ska vara beredda att svara.

Betoningen ligger här på ordet ”bland”, bland männi-skor.

– Vi lever ett vardagsliv som väcker frågor. Man kan vinna folk utan att använda ord (1 Petr. 3:1). Det är livsstilen vi har som är det starkaste medlet att vinna en människa i det samhälle där vi bor.

I 1 Petr. 5:5-6 betonas öd- mjukheten.

– Ödmjukhet betyder inte att man är menlös. Man känner till sina styrkor och svagheter och har dem under kontroll.

I 1 Petr. 2 betonas att vi är stenar i ett andligt husbygge.

– Man drömmer om en för-samling som inte är fast i bygg-nader. Vi är människor som är fogade samman till ett tempel.

– Allt detta ska mynna ut i ledarskap, konstaterade Fahl-gren. Alla tre formerna har sitt

berättigande, men alla tre for-merna har också sina tydliga risker.

Hans slutsats var: ”Forma era församlingar utifrån en läng-tan, det kommer att bära er.”

Gudstjänsten – liturgi

Under andra seminariepasset talade Sune Fahlgren om guds-tjänsten. Han började med att citera en strof från Psalmer och Sånger: ”Alla mina ord och tankar, Jesus, låt dem glädja dig.”

– Vi behöver höja trosmedve-tandet både privat och i försam-lingen, konstaterade han. Vi har glömt bort vilka vi är och vad Gud har kallat oss till. Sekula-riseringen i Sverige verkar nu ha avstannat, men i stället acce-lererar den i församlingarna. Kristna har förlorat förmågan till vördnad för det heliga. Man ser Gud alltmera som ett utbud, en konsumtionsvara bland alla andra. Detta visar att vi lider av andlig demens.

Gudstjänst – lek i framtiden– Gudstjänsten är en gåva att upptäcka.

Fahlgren vill få in ett moment av lek i gudstjänsten och beskri-ver först vad som karakteriserar leken.

– Den är fri. Ingen är tvungen att vara med.

– Den är bunden till sina egna regler.

– Den innehåller fantasi, improvisation och hängiven-het.

– Den är improduktiv. Den skapar ingen egendom.

– Den har givna inslag.– Den har sitt eget syfte.– Den omfattar hela männi-

skan. Leken är till för sin egen skull.

* Gudstjänsten är en slags vuxenlek på allvar. Guds-tjänsten kan också ses som

en framtidslek. Vad innebär det? Här refererade Fahlgren till Uppenbarelseboken, som har ett annat synfält än det vi vanligen har.

– Längtan utgör en av män-niskans starkaste drivkrafter. Jesus är genom sin död och uppståndelse en glimt av evig-heten. Ett nyckelord i Uppenba-relseboken är ”såg”, skådande. Fokus är på framtiden, att våga se det vi inte har. Vi är pilgri-mer, vi är på väg till målet. Det vi inte har påverkar oss mer än det vi har. Den kristnes längtan fi nns i ett spänningsfält mellan det som vi redan har och det som är möjligt.

* Gudstjänsten i himlen– Vad är det som redan nu är möjligt att erfara av himlen?

Fahlgren presenterade föl-jande lista:

– tillbedjan. Vi leker att vi är inför tronen. Tillbedjan kan uttryckas genom sång, musik, tungotal, lovsägelse.

– festmåltid. Nattvarden är en försmak av Lammets fest-måltid.

– de heligas gemenskap. Gudstjänst är att bedja med bedjarna.

Gudstjänsten på jordenHär räknar Fahlgren upp föl-jande komponenter:

– förkunnelse i form av pre-dikan och skriftläsning. Skrift-läsningen är ett centralt moment i gudstjänsten.

– dop, trosbekännelse och vittnesbörd.

– försoning, förbön för värl-den, förbön för människorna, förlåtelse.

Han sammanfattade sin fram-ställning på följande sätt:

I. Det nödvändigaförkunnelsedop – credoförsoning

II. Det möjligatillbedjanfestmåltidde heligas gemenskap

– Gudstjänsten är inte ett givet program. Därför är både liturgi och lek nödvändiga. Det ska fi nnas samspel mellan frihet och form. Vi möts därför att vi är realister.

S-G LILJESTRÖM

Om ”längtor” och gudstjänstervara att göra varje medlem fullvuxen, gällande kunskap, identitet, livsstil, gemenskap. Läran är alltid kopplad till livet, också hos Paulus. Växt och utveckling beskrivs inte som en uppåt-gående kurs utan är hela tiden fråga om ett samspel mellan lära och liv.

I det sammanhanget rekommenderar Fahlgren läsning av John Howard Yoders bok “Liv i församlingen”.

Församlingen är Herren Jesus Kristus synliggjord och förkroppsligad i den här världen.

– Det mänskliga och det skapade är inget som är emot Gud.

– Församlingen är “trons moder”. Men vi tror inte på församlingen på samma sätt som vi tror på Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande. Försam-lingen är viktig, men bara ett återsken av det viktigaste.

Samtal i grupperEftermiddagen gav också rum för samtal i mindre grupper, där tanken var att man bland annat skulle fundera över vad som är en bra församling och även dela hur läget är i den egna församlingen.

– Det handlar om att bli beroende av andra, att leva beroende av varandra, sade Fahlgren.

Nedan några av diskussionsinläggen under det efterföljande gemensamma samtalet.

– Utveckling kräver tid. I våra för-samlingar ger vi inte alltid varandra tid.

– Gudstjänsten ska ses som en helig plats där vi möter en helig Gud.

Någon anknöt till konferenstemat “Guds resurser och våra”: – Jag har kanske inte så mycket, men tid har jag. Mycket är beroende av hur vi ser på tiden. Tiden är en gåva just när jag helgar den åt Gud.

– Det gäller att se varandra på allvar.

– Gemenskapen över åldersgränserna är viktig, för församlingen är för alla åldrar. Men när möts vi och hur bygger vi broar?

– Vi bör jobba för att hela tiden bygga för framtidens ledarskap. Ge rum för det nya.

– SBFU i sig är en plantskola och Barn- och ungdomsledarträningen ett steg på vägen. Samtidigt rör vi oss lite i skilda världar. Det är bra om vi hittar mötesplatser.

– Det är viktigt att vi möts från båda hållen.

– Inte heller förr i tiden var man alltid så lojal mot de gamla, men med åren har det visat sig att de unga också mognar och växer in. När man bildar familj och får barn är församlingen åter viktig.

Tecken och instrumentAvslutningsvis gav Sune Fahlgren ett par nyckelord: tecken och instrument.

– Församlingen är ett tecken i världen som pekar på Kristus och en större verklighet även fastän man inte gör något. En falsk föreställning är att vi är något därför att vi gör något. Men vi är något i första hand, och därför gör vi något.

– Samtidigt är vi Jesu redskap, instru-ment för ett uppdrag. Men börjar vi fel blir det så galet! Det här är inget som kan mätas i prestationer. Därför är också en passiv medlem med och bär tecknet.

PETER SJÖBLOM

Sune Fahlgren talade bl a om gudstjänsten och om våra ”längtor”.

Var och en…Forts. fr. föreg. sida...

Birgitta Ahlskog och Karolin Högberg (vid pianot) medverkade på konferens -söndagens förmiddagsmöte. Lägg märke till den vackra dekoren i bakgrunden med havsmotiv.

FOTO: S-G LILJESTRÖM

Missionsstandaret 5

Gemenskapen värmdeNu är den förbi, gemen-skapskonferensen för baptist-kvinnor i Norden. Också i denna ruta har under det senaste året funnits inbjudan till och påminnelse om de Nordiska gemenskapsdagar för baptistkvinnor den 12-15 augusti 2004 på Kiponniemi kursgård nära Jyväskylä. Nu har vi, 12 kvinnor från SBFK, varit där och fått uppleva en varm och härlig gemen-skap. Totalt var vi ett 60-tal kvinnor i alla ålders kategorier som lyssnade, samtalade, bad och njöt av god mat och vacker natur. På annan plats i denna tidning fi nns ett referat om dagarna skrivet av SBFK:s sekreterare Gerd Långnabba.

Kom ihåg 50 cent-kampanjenMed augusti månad och åter-gång till skolor och arbete börjar livet återvända till sina vanliga banor. Om någon under sommarperioden glömt bort att delta i SBFK:s 50 cents-kampanj är det dags att skärpa sig! Kam-panjen går ju ut på att 100 kvinnor (karlar får förstås också delta) sparar 50 cent per vecka för att SBFK ska kunna bidra med 2000 € i FSB:s rehabiliteringsprojekt för fysiskt handikappade i Thailands bergstrakter. Vid midsommarkonferensen på Hummelholmen hade vi fått in knappt 1500 € för ändamå-let, nu ska vi skrapa ihop resten. Om du önskar info om detta projekt eller vill över-lämna dina sparade slantar, ta kontakt med underteck-nad.

Hösttalko, inget höstmöteI höst anordnas inget höst-möte för SBFK i enlighet med vad som beslöts på vårmötet. Men hösttalko på Hummelholmen blir det den 18 september då kvinnorna från Vasa står i köket. Tänk på att vid talkot behövs många fl inka händer för att ställa de gemensamma utrymmena i vinterskick. Talkot gäller inte bara de egna hyddorna!

Intresse för kvinnoarbetet?Kvinnorådet möts till styrel-semöte den 30 augusti i Vasa. På föredragningslistan fi nns bl.a. samtal om nomine-ringar till SBFK-rådet för åren 2005-2007. Om du vill vara med och arbeta för kvinno-verksamhet och mission, ta då kontakt med oss i rådet.

Mai-Britt Vehkaoja, ordf. Svenska baptisternas i Fin-land kvinnoförbund (SBFK)

PS. Ta emot en varm häls-ning från EBWU:s vice ord-förande Livija Lame från Lett-land samt alla andra kvinnor som var med i Kiponniemi! DS

S B F KF R I T T F O R U Mf Spalten Fritt Forum är öppen för läsarnas inlägg och debattartiklar. Insändarskribenternas åsikter sammanfaller inte nödvändigtvis med redaktionens.

Om vår världssituation fortsätter som nu, med sin negativa utveckling

då det gäller upprätthållandet av etiska och moraliska värden, kommer det sociala ansvaret att falla ihop som ett korthus. Man har en känsla av att grundvär-dena håller på att utslätas öve-rallt. Frånvaron av ärlighet och rättvisa gör att den individuella rättskänslan går förlorad till förmån för personligt berikande och profi tbegär.

Dagens handels- och arbets-system är också en av bovarna i dramat som leder till att mång-ens sociala omtanke om andra går förlorad. Profi thunger utan etiska och moraliska värden ökar den egoistiska träskbild-ningen. Kortsiktig och hän-synslös skövling blir resultatet. Ledande män missbrukar sin politiska immunitet och gynnar den egna plånboken, i stället för att se till att människorna i deras länder har livskraftiga och livsuppehållande strukturer.

Framför mig ligger en lista över de mest korrumperade statschefernas illegala försking-ringar av statskapital. Räknar man ihop dem kommer man till en summa på över 50 miljarder dollar. Det handlar också om olika måttstock när det gäller lönerna. I Amerika fi nns det toppchefer som förtjänar upp till 100 miljoner dollar per år. Här i Schweiz fi nns det chefer som förtjänar upp till 20 miljoner SFR (drygt 13 miljoner euro) per år, medan många knappt kommer upp till existensmini-mum, eller blivit bortrationali-serade på grund av profi ttän-kandet.

Att en person med stort ansvar har rätt till högre lön bestrider ingen. Men när en del löner når en hutlös och nästan omoralisk nivå, måste man fråga sig om de verkligen är så många gånger mer värda än en vanlig arbetare. Utan duktiga arbetare på bas-nivå skulle inget företag fung-era. Under år 2003 ökade kri-minalitet med våldsinslag här i Schweiz med 8 %. Därmed steg kriminalitet med våldsin-slag till 10 % och sexualbrott med 13 %. Av brottslingarna var tyvärr 55,3 % utlänningar. Det rika Schweiz har tyvärr också blivit lockande för utländsk turistkriminalitet.

På den afrikanska kontinen-ten förlorar t.ex. Nigeria 3,7 miljarder dollar per år på grund

av oljestölder. Där har också prominenta personer, tillsam-mans med syndikat, sina fi ngrar med i spelet. I Angola försvinner en fjärdedel av oljeinkomsterna i politikernas och militärelitens fi ckor. Angolas regering anses vara en av de mest korrupta i Afrika. Dessa pengar, som försvinner i privata fi ckor, borde i stället användas till att bygga skolor, sjukhus och statlig infra-struktur. Dessa exempel visar på nödvändigheten av att man återfår ett socialt, moraliskt och etiskt ansvar.

I en liten by i Peru försökte invånarna under en tre veckors period genom protester och demonstrationer göra den cent-rala regeringen medveten om den korrupta förvaltningen i byn. När ingenting hände och central regeringen inte reage-rade, förlorade man tålamodet och tog rättvisan i egna händer. Man band chefen för byförvalt-ningen vid en påle i byn centrum och piskade honom till döds. Tre andra inom förvaltningen överlevde med större och mindre skador. Att ta rättvisan i egna händer är ingenting som man kan understöda. Tvärtom måste man förkasta och fördöma så da na tendenser. Men ändå kan man inte undvika att ställa frå-gan: När ledningen av ett sam-hälle är korrupt, kan man då förvänta sig att allmänheten ska vara bättre?” Här behövs igen en på Bibelns vishet grundad etisk och moralisk standard, som står för ärlighet, redlighet och socialt ansvar och omsorg om nästan.

När samhället blir egoistiskt tvingas fl er och fl er människor ut i kylan och faller igenom det sociala nätverket. Ett av resul-taten är bostadslösheten som tvingar folk att leva utomhus. Som exempel kan nämnas två städer, Madrid och New York, som har 160 000 resp. 60 000

bostadslösa. I en undersökning här i

Schweiz framkom det att kvin-nan i vart tionde äktenskap blev slagen. För stora krav och att man inte lärt sig att lösa konfl ik-ter på ett konstruktivt sätt resul-terade oftast i våld. Den sociala sammanhållningen kan endast existera där mänsklig omsorg och värme upprätthålls.

Här i Europa är den nya heden-domen på frammarsch. Här i Kanton Zürich försöker man med hänvisning till kostnads-skäl stryka ämnet biblisk histo-ria i grundskolan. Ifall utveck-lingen fortsätter på samma sätt kommer nästa generation att ha liten eller ingen aning alls om Bibelns innehåll. I en undersök-ning i Frankrike kom man fram till att 92 % av fransmännen inte läser Bibeln. Däremot försöker årligen 175 000 människor ta sitt liv där. Om det fi nns reli-giösa eller själsliga orsaker till detta vet jag inte. Upplösning av grundvärdena leder ofta till förlust av existentiell trygghet.

Hur man än vrider och vänder på problemet Israel och Pales-tina, kan en lösning endast ligga på det politiska planet, och i försoning. Den militära lösning som nu praktiseras ökar endast hatet och våldsspiralen. En kom-positör och musiker som nyligen tilldelades ett musikpris i Jeru-salem kritiserade Israels nuva-rande politik med följande ord: ”Ockupation och kontroll av ett annat folk strider mot fäder-nas ideal.” Som kristen glöm-mer man lätt bort att 4,1 miljo-ner palestinier fortfarande lever kvar i 59 fl yktingläger, inom och utanför Palestina. Denna situation bidrar till att problemet får en islamisk dimension och det är ett problem som borde lösas så fort som möjligt, innan det utvecklas till en okontrol-lerbar brandhärd. Här behöver båda sidorna visa en hög stan-

dard beträffande etik och moral för att lösa konfl ikterna utan mera blodbad.

Krig medför alltid att primi-tiva mänskliga sidor aktiveras. De senaste dagarna har vi sett mer än tillräckligt av detta på nyheterna. Att USA, som ska införa demokratiska principer i Irak, låter sig sjunka så djupt i primitivitet när det gäller tortyr av fångar är oförståeligt. Här-vidlag blir inte Amerikas refe-renser bättre än Saddams dik-tatoriska fängelsemetoder. Om Amerika proklamerar ”In God We Trust” (”Vi förtröstar på Gud”), behöver landet gå till-baka till den bok som lägger grunden för det moraliska ansva-ret, även mot fi enden. Jag tänker här på Nya testamentets respekt för nästan.

Min fru sade nyligen då vi diskuterade världssituationen så här: ”Vår värld är för tillfäl-let så tokig att man kunde bli deprimerad.” Jag måste tyvärr instämma i det påståendet. Att för tillfället kunna se någonting positivt är enligt min mening rätt svårt. Ändå får man inte låta sig överväldigas av det negativa, ifall man vill behålla sin livs-duglighet.

Vad vi kan göra är att höja våra röster mot allt profi tbegär, orätt-visor och förtryck. Jag efter-lyser fortfarande profetröster, som genom sitt obekväma bud-skap skakar om, river ner och bygger upp ett samvetsbaserat, socialt handlingsmedvetande. Jag hoppas församlingarna inte utvecklas till klubbar för inbör-des beundran, utan förstår sig på att umgås med ”saltet”. Varför är de fl esta kristna så rädda för att bli ”kantiga” när det behövs, i stället för att ha en tendens att alltid vilja vara alla till lags?

STIG ZITTRA

Skribenten är bosatt i Schweiz.

Vår värld behöver mer bibelbaserad etik och moral

Stig Zittra efterlyser i sin artikel ”en på Bibelns vishet grundad etisk och moralisk standard, som står för ärlighet, redlighet och socialt ansvar och omsorg om nästan”.

”Frånvaron av ärlighet och rättvisa gör att den individuella rättskänslan går förlorad till förmån för personligt berikande och profi tbegär.” (Illustr. ur Mst:s arkiv)

Missionsstandaret6

LivsordI spalten Livsord uppmanas

skribenterna att utgå från ett bibelord.

Marice Forth-Helsing

V i besökte en antikmarknad i Billnäs på semestern. Orten var okänd för mig. Jag tyckte att det skulle bli intressant att se den gamla bruksmiljön och få uppleva marknadsstämning på somma-

ren. Det hör av någon anledning till sommarpro-grammet. Kanske jag också kunde hitta något intressant att köpa. Förväntningarna var stora när vi såg det gamla fabriksområdet, som för några dagar levde upp p.g.a. ett stort antal köpare och säljare som samlades från hela landet. Man beräknade att ca 8000 personer skulle besöka marknaden på två dagar. Vi trängdes bland alla människor som intresserat tittade på porsliner, möbler, skolböcker, textilvaror osv.

Jag kände igen en del föremål från min barn-dom och kunde njuta av att se på dessa föremål för en stund. Jag blev stående vid ett bord med en låda som föreföll innehålla mest skräp. När jag stod där föll blicken på något som jag kände igen. Köpkort med ransoneringskuponger från krigs-tiden – kunde det verkligen vara sådana? Jag tittade närmare på texten. Jovisst, det var statens allmänna köpkort med namn och giltig-hetstid 1953-1954. Som barn fi ck jag ibland som uppgift att limma dessa kuponger för redovisning till Folkförsörjningen. Tänk att det ännu 1953-54 fanns livsmedel som var ransonerade! Det kom jag inte ihåg. När jag tittade närmare i lådan hittade jag en annan variant av köpkort som jag inte kände igen. Det var statens bröd kort för tiden 1919-1920 med instruktioner om användningen. Dessa köpkort var på sin tid mycket viktiga, eftersom de var en förutsättning för att få köpa olika varor. Våra viktigaste baslivsmedel hade varit ransonerade och det före-faller inte vara särskilt långt tillbaka i tiden.

När jag gick och såg mig omkring på besökarna tänkte jag på hur förhållandena ändrats under mina föräldrars och min egen generation. Vi har levt under en tid som präglats av knapphet, en tid när allt skulle tas tillvara. Förbättringar och utvecklingen i samhället har gett oss nya möjligheter, liksom förbättringar i våra egna levnadsvillkor. Har våra erfarenheter av begränsade resurser gett oss någon beredskap att leva i den värld som präglas av ett överfl öd på olika varar och tjänster?

När jag kom ut till vår sommarstuga såg jag en affi sch ovanför sängen. På den fanns en vacker fjäril i en hand och en text under: ”Han upplåter sin hand och mättar allt levande med sin nåd.” Jag tittade på texten ännu en gång. Den mat själen behöver är tillgänglig för oss alla. Vi behöver inga pengar, inga köpkort, inga egna prestationer. Men vi behöver kanske stanna upp och refl ektera över vad vi som enskilda människor behöver. Oberoende om vi för tillfället lever i en dynamisk utveckling med intressanta projekt eller om vi upplever våra egna begränsningar och livet verkar vara mest fyllt av problem, kan vi behöva stanna upp och refl ektera över vilken mat vår själ behöver.

Våra yttre förhållanden ändras vanligen från tid till annan, men oberoende av detta kanske vi har mera glädje av att stanna upp och refl ektera än att fångas av allt vi tycker oss behöva. Jag stavar igen på orden: ”Du upplåter din hand och mättar allt levande med din nåd.”

MARICE FORTH-HELSING

Du upplåter din hand och mättar allt levande med din nåd (Ps.145:16).

Du mättar

allt levande

”…kan vi behöva stanna upp och reflektera över vilken mat vår själ behöver.”

– Baptistförsamlingen i Forsby gjorde mycket för oss barn i Nybränn, sa jag på minnessam-lingen.

Alf föddes i ett torpar-hem i Purmo 1939.

Han var den tredje i en syskonskara på sex. Först 1950-talet kunde hans far bygga ett nytt hem åt familjen på Präst holmen ned-anför kyr kan. Mor Elsa (f. Ny bohm) och far Jo han nes tyckte det hör de till att alla bar nen skulle gå i sön dagsskola.

Elsa hade själv gått i söndagsskolan i

”Framstu Edlas stuga” i Nybränn och fått sin Bibel däri-från.

Hörde till att gå i söndagsskolaDet hörde till att man skulle gå i söndagsskola på den här tiden, och det spelade ingen roll fast man hörde till den lutherska kyrkan och gick i baptisternas söndags-

skola. Faktum är att nästan alla de som gick i baptisternas söndags-skola i Nybränn var lutheraner.

– Alla mina morbröder och mostrar gick i den söndagsskolan, som hade startat redan i början på 1900-talet. Min fasters man, Ivar Nybränn, som var född 1905, brukade säga att han gått 16 år i söndagsskola.

– Den var den lyckligaste tiden i mitt liv då jag fi ck gå i söndags-skola. Min syster Viola och jag har bägge konstaterat att det är något vi aldrig glömmer.

– Jag minns inte när jag började i söndagsskolan, bara att jag var så liten att de äldre syskonen drog mig på en kälke. Vi var fem syskon som samtidigt gick i söndagsskolan. Jag är född i samma sorts stuga som Edlas, så det var som att komma hem då jag kom dit.

De gånger som ingen lärare kom från Forsby undervisade Edla själv. Men för det mesta kom någon från Forsby baptistförsam-ling, som alltså har mycket gamla anor då det gäller denna verksam-het.

Trägna och trogna söndagsskollärareAlf kommer väl ihåg de olika lärarna.

– Gunnar Edström beundrade jag, han var en så trägen lärare. Han kom oftast med cykel. Jag minns vilka kläder han hade: svartläderstövlar, stövelbyxor och mössan nerdragen över öronen. Edla hade alltid kopparpannan med kaffe väntande i spiselvrån då Gunnar skulle komma.

Andra lärare som Alf minns

är: Greta Ågren, Bror Jansson, Holger Jansson, Marta Lindgren, Lea Holm och Inga Eklöv. Inga var förresten med på samlingen i Nybränn i juli.

Söndagsskolan fl yttar till ”Hermans”Det var 1948 eller -49 som söndagsskolan fl yttade till Rakel och Josef Waldenströms hem, också det i Nybränn. Men stället kallades alltid bara ”Hermans”, efter namnet på Josefs far.

– Jag sade nog åt Rakel att jag beundrade henne, att de var vil-liga att ta emot oss många barn, kanske 25 stycken, som inte alltid var så rena om fötterna. Josef kom in och spelade på orgel varje gång som vi skulle sjunga.

Rakel och Josef fl yttade senare till USA. För ett par år sedan dog Josef. Rakel bor kvar i USA på vintrarna, men är hemma i Purmo på somrarna. Gården på Nybränn står numera tom.

Alla stjärnor i behåll– Då vår familj år 1950 fl yttade från Nybränn till Prästholmen, blev vägen till söndagsskolan fem kilometer. Min syster Viola och jag deltog ändå varenda söndag, vi gick till fots eller for med spark-stötting på vintern. De två yngre bröderna slutade efter att vi fl yt-tat. De tyckte att det var för lång väg. Min äldste bror Harry fi ck Bibeln 1949 och Viola fi ck sin 1952.

Alf har sparat alla de planscher han fi ck. Också många tidningar och annat material har han fortfa-rande kvar, prydligt arkiverat och hopbuntat.

Alf Joensuu minns söndagsskolan för 50 år sedan:

En lycklig tid som jag aldrig glömmerForsby baptistförsamling anordnade

i sommar en söndagsskola enligt gammalt mönster och inbjöd forna

elever till ”Söndagsskolan i Nybränn söndagen den 4 juli 2004”. Initiativ-tagare var Kurt Nyman. Det var en

god samling till vilken ca 80 personer mötte upp. En av dem som var med och upplevde gamla, goda minnen

var Alf Joensuu från Jakobstad.

”Det hörde till att man skulle gå i söndagsskola på den här tiden, och det spelade ingen roll fast man hörde till den lutherska kyrkan och gick i baptisternas söndagsskola.”

Så här såg Söndagsskolan i Nybränn ut någon gång på 40-talet.

Missionsstandaret 7

– Jag saknar inte en enda stjärna på mina planscher som jag fi ck.

Varje gång man var med klist-rades en stjärna på den plansch man fått.

– På vintern kunde det vara -30 grader kallt, men till söndags-skolan skulle vi. En gång förfrös Viola och jag våra kinder, så vi måste göra en sväng in till min morbror för att vi skulle tina upp lite innan vi fortsatte.

Alf var inte borta från söndags-skolan en enda gång efter att familjen fl yttat från Nybränn, utom då han skulle få sin Bibel 1953. Men då råkade det sig inte bättre än att han var sjuk.

– Jag hade fått varbildning i ena örat och ena kinden efter borttag-ning av polyper, så jag kunde inte hämta min Bibel.

Han tyckte om att läsa Bibeln, och fi ck därför först läsa sin mammas Bibel. Men hon uppma-nade honom att vara försiktig och inte riva några blad.

– Då jag fått min egen läste jag genast genom hela Bibeln.

Fattiga efterkrigstiderTiden strax efter kriget var inte lätt. Därför var det extra festligt för söndagsskolbarnen då de hade julfester och avslutningar och det trakterades godsaker som inte hörde vardagen till. Alf minns hur han en gång så länge söndagssko-

lan var i Framstu Edlas stuga mis-sade en avslutning. Han hade inte lärt sig minnesversen ordentligt och ville därför inte gå.

– Då Viola kom hem berättade hon att de fått lemonad och munkar, och så hade de lekt ”sista paret ut”. Då grämde det mig att jag inte gått i alla fall.

En gång vid en avslutning begä-rde Göta Nybränn, en kusin till Alf, en påse åt sin mamma också. Och det fi ck hon.

Alf minns med tacksamhet Alwar Edström som hade kon-takter till Tromsö i Norge den här tiden. Genom hans försorg började familjen Joensuu få paket med avlagda kläder och en del matvaror, som konserver och ibland frukt.

– Från Norge kom den första apelsin som jag åt. De fl esta kon-serverna innehöll förstås fi sk.

Paketen från Norge fi ck inte väga mer än tre kilo och fi ck skickas bara en gång i kvartalet.

Tuggummi från mun till munDet hände det sig ibland att sön-dagsskolbarnen fi ck tugg um mi från USA. Det var Josef Wal-denströms bror Karl och syster Ellen som bjöd på den läckerhe-ten i slutet av 40- och början på 50-talet. Det var förstås någonting alldeles extra. För att ytterligare

förstärka och förstora tuggupple-velsen tillgreps olika knep.

– Vi lade ihop tre gummin, och sen tuggade vi i tur och ordning.

Minns olika lärares favoritsånger– Jag minns ännu vilka favo-ritsånger som lärarna hade. Med Marta Lindgren sjöng vi alltid ”Hör hur västanvinden susar, inga bojor hålla mer”. Greta Ågrens favoritsång var ”Är jag en sol-glimt för Jesus”, Gunnar Edströms ”Jesus lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär”, Bror Janssons ”Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt”.

Då Holger Jansson kom kunde det ibland vara extra spännande. Han var så modern att han t.o.m. hade en vevgrammofon, vilket minsann inte var mans egendom då.

– Vi satt som tända ljus då han spelade på grammofonen.

Det händer ännu att Alf ibland tar fram den gamla söndags-skolsångboken och sjunger sånger därifrån. Ett av hans många fri-tidsintressen är just sången och musiken, som alltid legat honom varmt om hjärtat. I Jakobstad har han sjungit med i kören Sångens Vänner i hela 44 år och är fortfa-rande en aktiv sångare.

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM

FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM

Alf Joensuu har sparat alla de planscher och bilder han fi ck i söndagsskolan i Nybränn. Också alla stjär nor han fi ck har han i behåll. – Baptistför-samlingen i Forsby gjorde mycket för oss barn i Nybränn, sa han bl a på minnes-samlingen som hölls i juli och samlade omkring 80 per-soner, många av dem gamla söndagsskol-elever.

B Ö C K E RbTro ditt hjärta om gottMargareta Melin har gett ut en mosaik om människosyn. Där fi nns mycket som uppmuntrar och ger nytt mod. Dikter, bibel-ställen och annan text. Kapitlen är korta och lätta att läsa. Det handlar om oss själva, vår Gud och våra medmänniskor. Har du läst Melin förr så blir du inte besviken. Hon håller samma stil.

Hon säger om innerligheten i vårt förhållande till andra:

– Samma handling, samma summa pengar kan upprätta eller förödmjuka.

– Om din makt är liten eller stor gäller ditt val alltid det-samma: att öka ljuset omkring dig, eller mörkret.

– Det fi nns inget fullkomli-gare sätt att utöva makt än att bereda livsrum för de maktlösa.

– Det är lika viktigt som svårt att lära sig förstå när det är dags att dröja och dags att gå, dags att hålla om och dags att lämna i fred.

Mycket i boken talar om hopp, om att se och vilja gå vidare. Att inte rygga tillbaka för svagheten utan se Guds möjligheter just där. Hon talar om kroppen som vårt hem lika naturligt som hon lyfter fram evigheten i vårt inre.

Behöver du en bok för högläs-ning, att ge bort eller att själv uppbyggas av så passar denna bra.

Margareta MelinTRO DITT HJÄRTA OM GOTTBokförlaget Libris 2003

H JANSSON

Fri från rädslaFri från rädsla är en slags andaktsbok som man följer i 30 dagar. Boken är till för att öppna en port in till Katarina av Sienas andliga erfarenheter och hennes andliga vishet. Det är viktigt att man förstår att man inte ska läsa boken från pärm till pärm, utan läsa ett stycke per dag, och meditera och be kring det stycket. Man uppmanas att hoppa över sådant man känner att inte stäm-mer överens med en själv, samt att läsa stycken som passar för en själv fl era gånger. Varje dag är indelad i tre delar, första delen

är ett stycke där Gud talar, andra delen är några ord att minnas och fundera över under dagen, och sista och tredje delen är jag svarar-delen, där man får läsa människans svar på vad Gud sade på morgonen.

Det är korta och lättlästa stycken, det tar inte många minu-ter av ens tid, men man känner ändå att man får ut någonting av det. Det blir som att man har en liten stund med Gud varje dag, och genom att varje dags andakt är indelad i morgon, under dagen och kväll, så gör det att man tänker på Gud och de ord man läst under hela dagen. De ord man läser på kvällen inger en trygghet inför natten och i alla fall jag kände en slags frid. Jag har redan avklarat mina 30 dagar med boken, men den har fortfa-rande en självklar plats i min nattduksbordslåda, och det är absolut en bok som jag kommer att läsa igen. Det här är den sortens bok som jag är säker på att de fl esta kan få ut någonting av, och jag rekommenderar den varmt.

FRI FRÅN RÄDSLA30 dagar tillsammans med Katarina av SienaArgument Förlag 2003

LINDA TAMMELIN

Bostad och hälsaDetta är bara ett boktips för intresserade. Jag har inte kapaci-tet att ge kritik över en bok med fakta om ett sundare hem. Den är skriven av Ragnar Forshufvud 1998. Du kan fi nna den på en del bibliotek. Här tas framför allt upp vikten av att vår kropp under natten behöver få återhämta sig, ostörd av spänningsfält orsakade av el. Bort med alla elapparater ur sovrummen. Att placera en klockradio nära huvudet är helt förkastligt, om du inte använder batterier i den. Elapparater som datorer och tv, vilka inte är påkopplade orsakar också spän-ningsfält och bör kopplas från vägguttaget, åtminstone under natten.

Kanske föräldrarna har en ”babyvakt” i vagnen, när barnet sover. Sätt den 2 m från den lilla. Aldrig en påkopplad mobil i en vagn. Använder du mik-rovågsugn, så sluta. Eller ställ dig åtminstone 2 m från den när den är i gång. Ta sedan ur väggut-taget. Glödlampor och avskär-made armaturer är att föredra före lysrör, halogen och lågener-gilampor. Sladdlösa telefoner bör vara med analog signal, inte pul-sade.

Det fi nns en liknande bok som nyss kommit ut på fi nska: ”Sähköä ilmassa” av Erja Tam-minen, eget förlag. Det är andra, utökade upplagan.

Ragnar ForshuvudBOSTAD OCH HÄLSA. MIMRES BRUNN, Sala 1998ISBN 91-88884-03-1

H JANSSON

Missionsstandaret8

MERA FAKTAFrån de första kristna fi nns inga historiska belägg varken för barndop eller barnvälsignelse. Men från 300-talet och framåt dominerade barndopet den kristna kyrkan. Från 600-talet fi nns belägg för att Paulicianerna – en del av kristenheten i östra delen av Romarriket – praktiserade barnvälsignelse och namn-givning. Paulicianerna spred sig till Europa och fanns kvar ända till 1500-talet. Detta kan ha spritt sig vidare via anabap-tisterna. På 1600-talet kom baptismen i England och Amerika och på 1700-talet spreds barnväsignelsen i baptistiska kretsar. 1861 hölls den första barnvälsignelsen i Sverige.

(Fakta hämtade ur boken “Guds försprång” av Bert Franzén, Libris 1991.)

Bert Franzén defi nierar barnvälsignelsen i tre punkter:

1) SKAPAREN Barnvälsignelse är i första hand en glädje-fest. Ett tack till Gud att ett barn har fötts till världen och en bekännelse av att Gud är skaparen.

2) FÖRÄLDRARNA Barnvälsignelsen ska uppmuntra föräldrarna att ta andligt ansvar för barnet.

3) KYRKAN Barnvälsignelsen ska visa att kyrkan vill ta emot barnet i gemenskapen och samverka med föräldrarna för att barnen ska kunna växa och utvecklas i en kristen identitet. “Välsignelsen förändrar i sig inte barnens situation, men den förmedlar Guds välsignelse till dem och binder föräldrar och församling fastare till deras uppgifter”, skriver Bert Franzén.

LÄS GÄRNA Franzéns bok, om du får tag på den. På Allkris-ten Bokhandel i Vasa fanns den inte längre, men där tipsade man om ett par andra böcker som delvis behandlar samma ämne. I boken ”Vägledning till tro och liv” (Markus-förlag 2001) fi nns ett kapitel med rubriken ”Barnet i försam-lingen” skrivet av Monica Wienerdal. Andra förslag är Leif Svensson, ”Den växande församlingen” (Evangelipress) och Björn Wiedel, ”Trons pedagogik” (Verbum 1998).

Barnet i församlingen

I ett inlägg formulerat inför de teologiska överlägg-ningarna mellan baptister och lutheraner (2001) skri-ver teol mag Jan Edström följande om barn i försam-lingen. Hela hans inlägg fi nns att läsa på internetsi-dan ”www.baptist.fi /vav” (rubriken Tro i relation).

Baptister döper inte spädbarn. Barnen välsignas och blir föremål för församlingens förbön och undervisning i söndagsskola och ungdomsar-bete. Barnen deltar ofta i inledningen av försam-

lingens gudstjänst och är alltså från början delaktiga i församlingens gemenskap. Genom söndagsskola, scouting och annan verksamhet uppmuntras de unga till tro, del-aktighet och ansvar så att de också själva en dag kan bekänna sin tro på Kristus, låta sig döpas och bli medlem-mar i församlingen.

Tiden mellan barnvälsignelse och dop kan jämföras med urkyrkans katekumenundervisning och metodismens ”för-beredande medlemskap”.

I sitt bidrag till baptistisk barnteologi tar Bert Franzén upp barnens ställning i församlingen. Gud har ett för-språng i barnets liv, detta bör komma till uttryck i försam-lingens liv och dess syn på barnet. Franzén skiljer mellan tillhörighet och medlemskap i församlingen. Tillhörighe-ten fi nns genom den troende familjen och gudstjänstge-menskapen, den andliga livsmiljön, medan medlemskapet grundar sig på den personliga bekännelsen. Dopet utgör här den tydliga gränsdragningen mellan tillhörighet och ett fritt valt medlemskap. Viktigt är att barnens andliga liv ses som en helhet, där föräldrar och troende vänner, hem och församling tillsammans uppmuntrar och stöder barnens andliga tillväxt.

– Det känns bra. Vi är glada och tacksamma! Det var till och med större och bättre än vad vi tänkt.

De som säger så är Sofia Wallin och hennes man Björn Stenback som när jag träffade dem på konferensen på mid-sommardagen nyligen hade burit fram sin förstfödde Aaron för att välsignas.

Aaron Stenback och hans för äldrar är bosatta i Tölö i Helsingfors. Sofi a som är utbildad klasslärare (ped mag) har tjänst i Kottby lågstadium. Björn är utbildad dramainstruktör men har det senaste året vikarierat som lärare i bland annat gymnastik och moders-mål.

Olika bakgrundAaron var 9 veckor när han den 13 juni välsignades i Betel i Helsingfors.

Björn och Sofi a berättar att de redan i ett tidigt skede diskuterade igenom hur de skulle göra med dopet ifall det blev aktuellt med barn.

Björn är lutheran och barndöpt, medan Sofi a är baptist och döpt som 17-åring i samband med Kristendoms-skolan på Humle, och hade då hunnit tänka igenom saken.

– Eftersom barndopet inte kändes som någon viktig tradition för mig och jag visste att det var en viktig sak för Sofi a att Aaron själv ska få välja en gång, så tyckte jag inte det var något att strida om, berättar Björn.

Vad som kanske också påverkade valet var att även Sofi as kusinbarn blivit välsignade. På det sättet var det att följa en tradition.

– Vad man väljer, ifall man har olika bakgrund, är antagligen beroende på

vems tradition som känns starkare.Något motstånd från Björns familj

mötte deras val heller aldrig på. – Vi berättade vad det gick ut på.

Mina föräldrar hade också varit på en barnvälsignelse tidigare.

Välsignelsen i BetelBarnvälsignelsen skedde alltså i Hel-singfors svenska baptistförsamling, där Sofi a är medlem.

– Det kändes viktigt att Aaron får bli välsignad. På samma gång kändes det också som ett stort tack att få bära fram honom, säger Sofi a.

Sofia och Björn hade på förhand haft kontakt med Jani Edström som var den som skötte välsignelsen och gudstjänsten som inramade den.

– Vi fi ck vara med och utforma pro-

grammet, välja psalmer till exempel. Hela gudstjänsten präg la des av barn-välsignelsen. Ock så predikan anknöt till den.

Släkten deltog från båda sidor. Björns bror läste till exempel en sångtext och Sofi as syster och hennes man sjöng.

Aarons eget valEn fråga som kanske inte känns aktuell ännu, men som förr eller senare blir det, är vad som händer i fall Aaron senare i livet väljer att inte låta döpa sig.

– Då är det så. Vi vill ge honom möjligheten att välja själv, att inte behöva välja utgående från mamma eller pappa. Hur han än kommer att välja så respekterar vi hans val.

PETER SJÖBLOM

Barnvälsignelsen en fi n upplevelseVi ber för andra baptistsamfundInfödda i spetsen för missionsprojekt30 augusti-5 september

I april 2002 startade Europeiska Baptistfederationen ett nytt projekt som stöder infödda missionärer. Målet för projektet är att plantera baptistförsamlingar i Europa. Början var liten och blygsam: fyra mis-sionärer understöddes i Moldavien.

I januari 2003 utvidgades projek-tet till fem andra länder: Armenien, Vitryssland, Lettland, Ryssland och Ukraina. För närvarande fi nns det 23 infödda missionärer som arbetar på olika platser, från nordligaste Ryssland ovanför polcirkeln till yttersta södern i de bergiga områ-dena i Armenien och Moldavien.

Människornas öppenhet i dessa länder är påtaglig. Tillfället måste utnyttjas så länge det fi nns. Det vik-tiga för EBF är att hjälpa där det fi nns behov och att haka på där Gud är å färde. Projektet begränsas inte till de forna kommunistländerna. Det kan också tänkas bli utvidgat till såväl västliga länder som Mellanöstern. För att undvika beroende kommer EBF att minska understödet med åren.

Infödda missionärer är effektivast – de koncentrerar sitt arbete på för-samlingsplantering. De känner till situationen bättre än någon annan. De talar språket, förstår kulturen och har naturliga kontakter. De hindras inte av några kulturella eller språk-liga barriärer.

I sina brev ber missionärerna regelbundet om förbön för nya omvända, för ledarnas andliga till-växt, för vishet och styrka att klara olika svårigheter, för mate-riella resurser och skäliga reger-ingsbestämmelser som skulle gagna deras arbete.

6-12 september6 september: IBTS inleder sitt 56:e akademiska läsår.6-7 september: National Settlement Team i Skottland.7 september: Rådsmöte i Skottland.10-11 september: Europeiska Bap-tistmissionens styrelse håller möte i Schweiz.

13-19 september13-16 september: Årlig pastorskon-ferens i Schweiz.17-19 september: Första nationella konventet i Frankrike möts till en konferens vars mål är andlig förny-else.17-19 september: Baptistsamfundets konferens i Bulgarien.

20-26 september21-22 september: EBF:s styrel-semöte i Libanon.22-25 september: EBF:s allmänna rådsmöte i Libanon.25 september: Invigning av Lär-doms- och resurscentret vid det ara-biska teologiska seminariet.25-26 september: Ungdomskonfe-rens i Serbien.

Be för:– Guds välsignelse och ledning under EBF:s möten, för Hans led-ning under förberedelserna.

Aaron Stenback, här i mamma Sofi as famn, välsignades i Betelkyrkan i Helsingfors den 13 juni. Till vänster pappa Björn, till höger pastor Jani Edström

FOTO: TOM STENBACK