Nr 4 1999

60 ir sedanvinterkrigetbröt utPentti Käppi, ögonvittne,berättar frän sitt karelskaperspektiv, i historiens ljrs

Missude daministerEva Biaudetstul påSkeppsbron?

Sidorna 8-9!

Se sidorna 6-7!

Vem ör lottunsom vur med

Oaaapil mvrgnmgenav minnes-

"Det bästa för mig varatt fä stanna i Sverige"

Liis lrmu Magnussonsberiittelse!

Sidorna 10-12!

Ari Kunnari har fullt upp med ott föreviga hcindelserna. MarttiBroström ser till att fanan håller sig stilla. Lottan i mitten ser ut

§&,

pluttan?

Svaret finnspå sista sidan!

att trivas med scillskapet. Foto: Kai Rosnell

Trå,wrfuDetta nummer av MedlemsNytt ägnas delvis åt 60-

iärsminnet av vinterkrigets utbrott.Skotten i Mainila, som Pentti Käppi berättar om, kan

sägas utgöra startskottet för vår tillvaro i Sverige, ftir helakrigsb arnsverksamheten.

Den bitterhet som en del av oss känner bör egentligenriktas mot de politiska makthavare som startade krigen:Hitler, Stalin, Molotov och deras anhang.

Hade du svårt att uppfatta minister Eva Biaudets talvid invigningen av minnesreliefen på Skeppsbron? Ellerdu kanske inte var där?

Vi har fått en kopia av talet och publicerar större de-len av det i detta nummer, med kritisk kommentar. EvaBiaudet själv har fätt ta del av den, men vi har inte ffittnågot svar på kritiken.

För att vidga våra lyer publicerar vi denna gång engästkrönika. Zenarda Hadzimahovic, flykting frånBosnien, skriver en krönika var f,ärde vecka i Östgöta-Correspondenten. Vi har fätt hennes tillstånd att återge

en av dem.

Jag har hört Irma Magnusson i Lindome berätta omsina upplevelser och känslor från barndomen, och jag haruppmuntrat henne att skriva ner sin berättelse. Därftir ärdet ett nöje att kunna publicera den precis som hon skri-vit den.

Hon har ett imponerande minne, men det är väl så attman oftast minns de riktigt dramatiska händelsema. Honhar många sådana att minnas.

Hon skriver att "det bästa för mig var att stanna iSverige". Men jag vet att hon hela tiden plågas av att intekunna kommunicera med sina släktingar på sitt moders-måI. Hon är inte ensam om den plågan.

Detta är årtusendets sista MedlemsNytt. Vi önskar lä-sekretsen ett gott nytt millennium!

Redaktionengenom

Kai Rosnell

Detta nummer av MedlemsNytt iirtryckthos Ekonomi-Pint AB,Stockholm, i november 1999.

I dettu nummer:

Från redaktionenOrdftiranden har ordet 3

Gästkrönikör 4

Nya böcker 5

För 60 år sedan 6-7Eva Biaudets tal med kommentar 8-9Minnesplattan somr,ykort 9

Irmas berättelse 10-12Dikt, av Soile Vesterberg 12

OmKuras§mningochKalevala 13

Ljuvligaungdom 13

Efterlysning 14

RFK-nytt 14

På gang i lokalföreningarna 14

RFK:s bibliotek 15

RFK och lokalfiireningarna 15

Erna Sinclair,lotta 16

I ntistu nummer:

Omjudiska krigsbarn.Att "fiirlora" en bror till Sverige.

Fler berättelser."Nya" böcker.Med mera.

Re da ktion en frir M edlemsNy tt :Pirkko Ahlin, ansvarig utgivare. Tel 054-1 5863 8.

Kai Rosnell, redaktör (redigering, layout),Kölängsv. 10,741 42 Knivsta. Tel; 018-380009.E-post: kai. ro s nell@m ail. bip. netGunnar Såltin, Odengatan 47, 4 tr,113 5l Stockholm. Tel: 08-6731869.Gui Emanuelsson, Mjölnerbacken 15,4 tr,174 48 Sundbyberg. Tel: 08-4011703.

sid2

2

-r

Ordforanden har ordet:Kära vänner!"Hösten åir kommen, hör stormarna gny, svanen tar

avsked och svalorna fly...,, Så sjöng vi i skolan, då under40-talet. Nu sjunger man inte den visan mer i skolorna,tyvtirr - kanske. När detta skrivs tir det en vacker höstdagmed en blek novembersol som lyser fran en helt klar him-mel. Det har ju varit en otroligt vacker höst med tempera-turer över det normala åtminstone håir i Våirmland.

Vi har nu avslutat vårt stora projekt med minnes_plattan. Det kåinns fantastiskt att vi har lyckats genom_ftira detta stora projekt och att aut till slut gick så väl ilås. Det har dock varit ett intensivt arbeteLed mångadiskussioner och kompromisser, men det har också varitväldigt roligt att delta i detta arbete. Täck alla ni, käravänner, som med stöd och uppmuntran har ftiljt oss un_der denna tid. Jag kan nu uppmana er att när ni kommertill Stockholm, gå till Skeppsbron 2g och titta. Där pådenna husfasad finns den. Den pryder verkligen sin plais.

Varför just Skeppsbron 2g? Några (utomstående) harfaktiskt ställt denna fråga till mig. I dag ägs detta hus avKFLIK-KFUMs riksförbund. Men under den tid somkrigsbamstransporterna genomftirdes ägdes huset av re_deriet Svea. Det var till Skeppsbron som de ftirsta finlands-bamen kom och det var dåir de steg i land. Manga somvar med den 19 september mindes detta och kiinde nos_talgi och var rörda att återigen stå just dåir och minnas.

"Det kiinns hedrande för KFUK-KFUM att haminnesplattan p,å vårt hus. Att minnas de Jinska krigs_barnen och deras situation och allo friviiliga insatsers9m gjordes dr viktigt för KFUK-KFUM som en frivil_lig organisation som arbetar för barns och ungdomarcbösta och barns och ungdomars delaktighet. SverigesKFUK-KFUM har i dag direkt sumurbete med fleraKFUK och KFaM i vörlden diir detfinns barn som drub_buts hårt av krig , förtryck och ockapation: palesfina,Liberin, flera ldnder i Latinumerika.,'

Så skriver generalsekreterare Anita Andersson iKFUK-KIUMs tidning s:"**1ffiffi w 5t99.Darfinns en artikel om minnesplattan med Anita Anderssonframför husfasaden. RF,K vill tacka också KF,UK_KF'IIM för delaktighet i arbetet med minnesplattan.

Jag har i tidigare ,,brev,,niimnt om RI,K:s framtida

inriktning. Det som vi framfiir allt nu måste fortsätta medoch kanske ta hårdare tag i iir dokumentationen. Vi har istyrelsen diskuterat detta och vi inser att det börjar blibråttom. Vi blir fler och fler,,pensionåirer,' i vår ftirening.Det innebiir mer tid att sätta sig ner och kanske skrivaeller på annat sätt dokumentera vår egen historia. Mendet innebiir också något som vi ej kan bortse ifran, nåimli_gen att var ftrening inte kommer att bestå i oåindlig tidframöver. Manga bidrag har kommit från medlemmar menvi tar emot så låinge vi orkar. Skriv gåirna!

Vi kanske ska inleda ett samarbete med ftireningarnai Finland och i Danmark när det gäller just dokumenta_tion. I Danmark finns som jag tidigare konstaterat inteså mycket bevarat, eftersom många av deras dokument,av siikerhetsskäl ftir de finska barnerl ftirstördes niir lan_det ockuperades. Men många har säkert mycket att be_rätta.

"Kura skymning, giorde man över hela Norden den8 november, ett samarbete mellan Föreningen Norden ochStadsbiblioteken. Temat i ar var bl a Kalevala. Hur man"kurade s§mning" i Karlstad berättas om på annan platsi MN.

Kalevala firar i höst l5O-årsjubileum. Elias Lönn-rots utgåva av Kalevala utkom 1g49. I är 1999 tir en nysvensk översäthring aktuell. Lars Hulddn och Mats Hulddnstar ftir denna den ftirsta fullstiindiga översätfiringen se_dan 1860-talet. Lars lluld6n berättade om arbetet yidett besök i Karlstad den 17 november.

RFK har begåvats med en ny bok! Med posten komftir några dagar sedan ett brev innehållande en bilderbok,som gåva till RFK, o,Impi från Suomussalmi _ X,inlands_barn i Sverige 1944-1941" skriven av Gunilla Bönner.Boken recenseras i MN. Tack Gunilla ftir en betydelsefullgåva!

Vid invigningshögtiden den 19 september erhöll RFKflera gåvor. En ftirteckning över dessa finns också redo_visad i denna tidning.

Deffa ?ir sista numret av MN far är 1999. Men redak_tionen fortsätter oftirtrutet sitt arbete. Skicka in brev, dik-ter, berättelser och allt som kan vara av intresse. MN ut_kommer även under 2000!

Tack fiir all fin kontakt jag haft med er under aret. Jagönskar er alla en riktigt GOD jul och ett GOTT NYTTÅnt Vi har mycket att se fram emot ftir år 20001

?.;k,tr

Dagens gästkrönikörSom en påminnelse om att det fortfarande pågår krig

pä vår jord, och inte så langt fran våra gråinser, Publicerarvi här en "krönika" som var infÖrd i Ostgöta-Correspondenten i Linköping den 21 oktober i ar.

Författaren är fodd 1963, kom med man och ettårig

son från Bosnien till Sverige 1991. Då var det fullt laig iKroatien och "det kåindes tydligt att även kriget i Bosnienyar närd', skriver Zenaida Hadzimahovic.

Hon var gymnasielåirare i slaviska språk och litteratur

och senare journalist i Bosnien. Sedan familjen fick per-

manent uppehållstillstand i Sverige har Zenaida arbetat

familjen till min mans hem-

stad Bihac. Dåir fums huset

som jag kallade för mitthem i flera år. Dit kommerjag med ftirhoppningen att

tomheten inombords, lag-rad under alla dessa ar av

bortovaro, åintligen ska ftir-svima.

arje sommar för-väntar jag migockså att längtan

efter det förlorade skaminska, att stenen som så

tungt §cker i bröstkorgenska ft)rvandlas till rök. Jag

slutar aldrig att hopPas Påatt åhrlinstone fä tillbaka en

del av mitt liv ftire kriget,som den kåinslan av ovill-korlig tillhörighet som en-

dast hemmet kan ge.

Men huset i Bihac, ta-ket och väggarna, bjuderinte längre på samma kEins-

lor. Mina bekanta och släk-

tingar i Bosnien gör visstsitt bästa ftir att jag ska må

bra och kåinna mig välkom-men. Ingen av dem hördock det osagda som gråter

inom mig.Ofta undrar jag vad vi

egentligen förväntar oss

från varandra. Jag orkarinte lyssna på hemska his-

torier från kriget och de

bryr sig faktiskt inte om vadjag sysslar med i Sverige.

De blir uttråkade när jag

som hemspråkslärare på heltid samtidigt som hon stude-

rat svenska och samhällskunskap på komvux.

Hon deltog i ett projekt ftir journalister med invand-

rarbakgrund på "Corren" och fick ftirst ett vikariat. Nu iir

hon alhnänreporter på lokalredaktionen i Kisa och skri-

ver en krönika var fiiirde vecka.

"Jag ftirsöker fii måinniskor att se saker och ting fran

olika perspektiv så att vi kan, kanske, bättre ftirstå var-

arrdra", skriver Zenaida.Vi iir många som ktinner igen oss i hennes text. Klu-

venheten ftirftilj er oss. Kai Rosnell

n av de vanligastefrågorna som stiillstill mig i Sverige är

om jag tänker återvändahem. I början var svaret gi-vet. Jag kom ju hit for att

bara stanna ett par måna-

der. Tills l«iget i Bosnientar slut, brukade jag säga.

Som bekant pågick krigetlängre än två månader och

redan efter ftirsta resan hem

hösten 1995 hade jag inga

självklara svar på fråganlängre.

"Jag åker hem när detblir verkligen bra igen iBosnien", yttrar jag mignumera diplomatiskt. Jag

vågar inte säga: 'Nej, jagtiinker inte återvända hem",

ett svar som skulle ställamig i en svår situation. Jag

kan bli betraktad som en

konstig person, en sådan

fosterlandsförrädare sominte vill åka till sitt egethem. Men jag törs inte hel-

ler säga att jag snart vän-der tillbaka, då kan folk blisura på mig som öppet fti-redrar det sargade Bosnienframfiir det vackra och friaSverige.

Sanningen iir dessutom

attjag själv inte längre vet

vart jag skulle återvända.

Varje sommar åkerjag med

Llag*ns

t§NAlpÅ HÅFZt§ctÅh{{llflc

Att åldras utan hemberättar om min kamP förett jobb som journalist, ettområde diir sådana som jagvarit och är sällsYnta. Delyssnar likgiltigt På minaberättelser över hur svårtdet kan vara för invandrareatt komma åt en plats i det

svenska samhället, utan att

man på vägen dit blir for-nedrad på grund av sin hiir-komst.

Det jag har att säga lå-

ter ju löjligt jämftirt medmina bekantas dagligaöverlevnadsstrid i Bosnien.

Hemlängtan åir inte hellerså farlig i deras ögon.Många av dem vill resadärifrån, åka långt bort en-

bart med hoppet om att ettbättre liv väntar där ute.

fter varje sommarblir jag mer medve-ten om en sak, att

det som jag saknar barafinns i minnet och att jagaldrig ffir det tillbaka. Attordet hemmet enbart inne-håller känslor och männis-kor som tu borta fiir gott.

Först på plats i Bihacblir min ft)rlust verklig ochjag inser att jag aldrig nå-

gonsin kommer att träffamin mamma och min sys-

ter. Att jag och många av

mina kompisar inte längre

har så mycket att säga tillvarandra. Och resan tillSverige, där glömskan är

möjhgt, efter dessa semes-

trar k2inns alltid som en be-

frielse.- Välkommen hem, sa

1l-åriga Frida närjag komtillbaka till LinköPing fran

årets resa till Bosnien.- Eller du kanske var

hemma? undrade hon vi-dare.

Då sajag det. För ftirstagången.

- Jag har inget hem,Frida.

Hon tittade en långstund på mig med sinarunda snälla ögon.

- Nej. Det har inte jagheller, men man våinjer sig

vid det, tröstade flickanmig.

ridas föräldrar ärskilda sedan flera år

tillbaka och hon bor

en vecka hos mamma, en

vecka hos pappa. Därförvisste hon.

"Borta liingtade j ag hem

och hemma längtade jagbort. Bara på resan kändejag mig verkligen hemma",säger ett finskt flYktingbarni en bok av Gunilla Bönner.

Vi iir många i det hiir lan-

det som delar sammakänsla.

zenaida.hadzimahovic@corren. se

4

"Varje mönniska harsin bertittelse. Dettu äF min.r,Så s:iger IMPI från Suomussalni

- Finlandsbam i Sverige 1944-1945i bildeftoken slsriven av Gunilla Rin-ner.

En ny bok om Finlandsbam harutkommit! Den bygger på bilder frånen utstiillning (ffin 1990). Bildemagiordes av Gunilla Bönner, som hörtdet finska lrigsbamet Impi Kuparioch hennes wenska marnrna KerstinGustafson beråtta. Nu lggg har be-rättelsen och bilderna blivit en bilder-bok

Den iir indelad i två avsnitt. I denftrsta berättar Impi om sin stora fa-milj och hembln i Suomussalmi ochom hur barnen som någonting sjiilv-Hart fick hjzilpa till med allr på går-den. Impi berättar också om den"vandrande fröken' som kom till snnagra ganger om året. Hon beättarom lekar, bastubad och om andaktenhemma i storstugan om xindagarna.

Men'en dag btev allt annor-lunda. Det var den 30 november1939 och jag var bara fem år,, Fa-miljen måste fly och svårigheternabö{ade.

Den andra delens ftirsta kapitelheter "Den långa resan". Lnpi ffirhöra talas om att barn kan resa tillSverige. Hon anmiiler sig i hemlig-het. Det var vintern 1944. Nåir hen-nes far frr veta det säger ban "Jaghar tio fingrar och tio barn och jagtilskar dem alla lil<a. Skulle jag kunnavara utan något enda av dem?"

Men resanblir av och Impi ham-nar till slut hos sin "wenska nuunmaKerstin". Hon f;lr det bra. Men honsåger dock "Min riktiga mamma varoch fi)rblev "tiiti" i Finland". Honsäger också: "Det var svårt att varapå två strillen inombords."

Niir kriget slutar btir det kaos fitrImpi. '7 mitt huvud blev det som enkrusell" . Lnpi vet inte riktigt om honvill hem, men till slut blir det så.Låingtån till wenska mamma kommeriinda att fiir alltid finnas kvar.

"Jag kände mig alltmer som tvåbarn samtidigt. Ett finskt och ettsyenskt. " Detta iir ju något som deflesta av oss vdl kiinner igen. Och vik:inner igen mycket i den hiir boken.Bilderna har en mörk underton ochklinns suggestiva. Men de passar ut-miirkt till Gunillas tex.

Med hjiilp av de kartor som finnskan manlätt orientera sig geografisld.Detfinns även ordftirHaringar ochenfaktadel, med historik samt en del sif-feruppgifter. (Den exakta uppgiftenom antalet adoperade barn, I 424,varifrån kommer den?)

Boken passar utmiirkt att låsa fiiroch tillsammans med barn Varfiir inteenjulklapp till våra barnbarn?

Pirkko Ahlin.Aoken kan böställas direV från För-

laget Blå Fjäril, Kalle Stinas grönd 2,590 4l Rimforsa, tel 0494-21123, ochkostar då 250 kr + porto. I bokhandelnkostar boken 265 kT.

h[YA nÖcrrn

-

Brewcixlingskildrarvardogen

Listan över litteratur om Finlandslcrig och krigsbam blir allt liingre.

Martta och Eero. En finsk familjunder kriget 1939-1944.

Så heter en fiirsk bok av MarjaIhussi Sjöberg, professor i historia iUmeå. Den bygger pa brerruiixlingenmellan ftiråUarens firråildrar i Finlandunder krigsåren och skildrar varda-gen på "hemmafronten". Samtidigtvidgar den fiirståelsen bl a fiir de om-ständigheter som ledde till att såmånga mCxlrar s?inde iväg sina barntill Sverige.

Författaren iirvde brevsamlingen(omfattande ett par tusen brev) ochhar giort ett u::yal och sammanstiilltsitt material med hjiilp av fiiriildrar-nas minnesanteckningar.

M återkommer till denna bokDet iir Aflantisboldirlag i Stock-

holm som gettutbken. Atlantis harkommit att specialisera sig bl a påb<kker med anknltning till Finland

För några år sedan gav man utHeikki Ylikangas'Vägen tiII Tam-merfors, en nrycket upmäksammadskildring av inkirdeslrriget. I höst harman också gett ut den underbaranyöversättningen av Kaleval4 samten bok av Max Jakobson, den fin-liindske diplomaten som var aktuellatt bli FN:s generalsekreterare. Denheter'tr'inlands väg 1899-1999..

UppfiitjareVi som läst Sinikka Vesterbergs

sjiilvbiografiska bok,En gång krigs-barn' och njutit av hennes fina språkhar snart en uppftiljare att vZinta.

'Skymt av livet' heter den nyaboken som rfikommer i början av år2000, "en skönlitterlirt berättad shld-ring från 5O-talet med sjiilröiografiskankrytning", som fi)rfattaren slrriver.

Den iir skriven och tryckt i Aus-tralien-

Hennes fiirsta bok såldes genomAune Karlsson samtvia Nordens tid-ning och Arena Norden. Hur vi fårtag i "S§.rnt av livet" återkommer vitill i ett senare nummer av MN.

Kai Rosnell

Morgonen den 30 november l9j9 flag mcingder ov ryska bombplan över grcinsen på Karelska Nciset för att spridaslrrcick och förödelse över Helsingfttrs och andra strider i Finland. Flyplanen på denna bild ar dock amerikanska

B 24 på vrig mot tyska måL.

För 60 år sedan...Den 30 november 1939 är ett da-

tum som de flesta finländare 65 åroch äldre har något dramatisktminne av. Det var då vinterkriget'bröt ut med massiva ryskaterrorbombningar runtom i helaFinland.

Redan soilrmaren hade skilt sigfrån andra somrar i min hembyKuninkaanristi i Vuoksela kommun,som låg mitt på Karelska näset, en-

dast tre mil fran det nåirmaste ryskagränsavsnittet. Även ett barns ögonoch öron uppfattade att någontingextraordiniirt höll på att hända.

De vuxna samlades oftare åin van-ligt hos grannen, som ägde en radio.De lyssnade på nyhetssändningar ochdiskuterade mera intensivt åin vanligt.Man kunde ibland se en liten trupp-avdelning marschera på b1vägen, to-ligen på väg till ett beffistringsarbetenågonstans på Näset.

Ett och annat flygplan dånadeöver den fridfulla landsbygden, ochsamtliga bam rusade då ut ur husetftr att beskåda den friimmande fiigeln.

Hemlig paktTysklands anfall på Polen den 1

september ökade trycket på Finland.Landet levde åinnu i okunnighet omRibbentrop-Molotovpaktens hemliga

tilläggsprotokoll, enligt vilket FinlandutliirDnats som ett lovligtbyte ftir Sov-jetunionen.

Vid mötet mellan de nordiskastatscheferna och utrikesministrarnai Stockholm 18-19 oktober fick pre-sident Kallio och utrikesministerErkko ett entydigt svar av statsminis-ter Per-Albin Hansson: Sverige skulleinte kämpa vid Finlands sida om kri-get bröt ut.

Från mitten av oktober till mittenavnovember fiirde Finland under Paa-

sikivis ledning fre forhandlingar medde ryska ledarna utan att nå någonöverenskommelse. Niir ftirhandling-arna bröt sarnman ansåg Erkko ochfinansminister Tanner att det intefanns någon anledning att upprätt-hålla en skärpt försvarsberedskap.Statsminister Cajander gladde sig den23 november åt att livet i Finland höllpå att ätergå i sina normala banor.

Skotten i MainilaDen ende som tycktes inse lägets

allvar var ftirsvarsrådets ordftirandeMannerheim, som hotade med av-gång. President Kallio övervägde justatt b1'ta ut den "gamle och bitske" fiilt-marskalken mot en yngre och foglig-are person niir skotten i Mainila av-lossades den 26 november. Molotov

anklagade finländarna ftir aff med sittartilleri ha skjutit på ryska posteringari byn Mainila på den ryska sidan ochkrävde ett tillbakadragande av finskatrupper med 20-25 km frän gråinsen.

Ryssarna har ftirst efter glasnost

erkänt att skotten i Mainila var enprovokation. Syftet var att ge ryssarnaalibi för ett anfall mot Finland.

Efter skotten i Mainila sade Sov-jetunionen ensidigt, i shid med över-enskomna avtal, upp nonaggressions-pakten tuärr 1932 och bröt de diplo-matiska ftirbindelserna med Finland.

Fientligt flyg!Morgonen den 30 november 1939

såg ut att gry lika sömnig och fuktigsom andra morgnar under senhösteni mitt hem i Kuninkaanristi. Vinternvar sen, men den forsta blöta snönhade fallit under natten.

Morgonsysslorna i ladugården varavklarade. Familjen, bestående av faroch mor samt fem minderåriga barn,satt och åt frukost, niir ett starkt ovä-sen störde den sömniga friden. Sirkka,äldsta dottern, sprang fram till ytter-dörren ftir aff ta reda på orsaken.

Hon ropade till av fiirvaning ochhela familjen rusade till dörren.

En stor måingd flygplan for övervåra huvuden och man kunde höra

kulsprutesmatter. Vi ståingde dörrensnabbt. Mor konbollerade att spisenhade brunnit ut så att ingen rök stegupp fran skorstenen och avslöjade attdet fanns folk i huset. Sedan fick viftirhållningsregler att inte gå ut i onö-dan.

Ner i diket!Om vi var tvungna att vistas ute

skulle vi söka s§dd så snart vi hördemotorbuller. Om vi inte hann ta ossinomhus innan planen var inom s1m-håll skulle vi slänga oss i diket medansiktet mot marken. För mörk-läggningen hiimtade mor fram någrafiltar som under kvällen och nattenskulle hindra fotogenlampans ljus attvägleda de ryska flygplanen.

Grannarna, som hade sina husniira skogen, utrynde husen på dag-tid och uppehöll sig i skogen på da-gen. Vid mörkrets inbrott smög de till-

'*'"tr; -":r,-" "1-;

baka till sina utkylda hus, uträttadeladugårdsgöromålen, värmde upphuset och åt sig mätta.

Yisade ingen oroVår familj saknade dennamöjlig-

het. Fran det lilla huset vid Vuoksensstrand var det en hel kilometer tillskogsbrynet, och tre av barnen varunder fem år gamla, den yngste inteens två månader. Mina ftiräldrar togrisken att stanna hemma utan att påminsta sätt visa sin oro fiir oss. Dettagiorde att vi inte heller kiinde någonstörre ängslan.

Det blev i ltingden hist att sittainne och undra vad grannarna hadeftir sig i skogen. Jag och min tre aräldre syster fick på eftermiddagen lovatt bege oss dit fiir att hälsa på demPå vägen dit fick vi två ganger kastaoss i snöiga diken. I ett avseendelydde vi inte fträldrarnas ftirmanin-

gar. Vi höll inte ansiktet tryckt motmarken utan vände oss genast mothimlen för att kunna se flygplanen,som dånade över våra huvuden.

Vi hittade snart de flesta av våragrannar under några snöiga granar.De visade ingen glädje över vår an-komst, utan fiireftill deprimerade ochnervösa. Dåirftir återviinde vi hem.

Bomber!Nästan hemma hörde vi återigen

flygplansbuller och sprang in ihöladan, som låg ca 50 meter frånhuset, och sliingde oss på golvet. Enkraftig explosion fick vår fantasi attskena iväg. Hade vårt hus blivit häf-fat av bomben?

Niir motorbullret ftirsvunnit i fiär-ran sprang vi ut ftir att lättade kon-statera att huset stod kvar.

Vid skymningen, när flyg-aktiviteten avtog, hängde mor upp fil-tarna, så vi kunde tiinda fotogenlam-pan. Ugnen värmdes upp ftr att ftibättre rumstemperatur och ftir attlagarisgrynsgröt till kvällen. Sedan gickmor till ladugärden för att utförakvällssysslorna.

Under tiden kom en grannpojkepå besök och meddelade att om entimme skulle en släde håimta oss allautom far, som skulle bli kvar i krigs-tjåinst. Det enda vi fick ta med oss varde varma kläder vi tog på oss och tvåfiltar.

Nåir mor återvtinde fran ladugår-den vidtog en febril aktivitet. Som detsagts stod en häst och släde med enkusk utanftir vårt hus på angiven tid.Mor och vi fem barn steg på sedan visagt farväl till far, som vi inteskulle se ftirråin i mars nåir han åter-våinde från vinterkriget. Kvällsgrötenhann vi aldrig äta.

Efter en lang och sömngivande-slädtur kom vi till en jiirnvägsstation,där många flyktingar, huvudsakligenkvinnor, barn och åldringar, hadesamlats. Återigen en lång väntaninnan tåget anliinde någon gång eftermidnatt.

I den alLnänna rusningen efter debästa platserna sprang min snaårigebror bort, men hittades sedan i felvagn. Instuvade i kalla godsvagnarbörjade vår flyktingftird tillsammansmed drygt 400 000 andra karelare.

§§'r$.-å*?

erlx artrdit'+*.,ilo,alI laL+"';. i..*-*+i;; i itrJ f.ri,r4.!s.1, egg,i _",

tllfs§:l"r': j*;+:**.::i*ä-*;j1./'i\;''ii;-{,,_] - \l-;-t,*"-r-}

,":l:-{ i§lill,\::-:§' X{' i .}-. i. ,, : : I i' -', i , , ; , | : l

*"{rj, qjjk*,i k.tlliit. rcir'äiJi;j,,,b r},rf rqh vr,l iira rcli **pPerlietn;enf I

f):r,fyilei linri lrcltJ;*r "iir !{'jdä a}rxi, o*,r tiil, L;r}i *,iiil* h,l.i.n n,*t "r,

f):r fyilei linr* :rcilJ;*r oli, "iin;*

u*;i, o,,,0 ;,;";r,;; .,ii,l"i,*l," *", ._Vod tpk,rlj «!r rrg"ohriiia ieir lrirnårr:. are mrd {räi.l ,,lrt" i-,i;Li:;"Ar."1,' ldrt miikrrrimr,[ liittji+r vårt' hiiga p*rti 1,1jr rårt *,,*1,-ro. fli"rn""U,,rf.

-'" "-' In:l

i''lt''d" t irlind:e*t vrl::isrm s*i:. «,lr ejtr hÄmrrr ,i;, ."nrn,n6 .:clr {r,J

utr Jrlrsi rrrL gl"rljr rrll t;,r.iqy1 vlrl Lrjsi fiir var l,rrl,!yml, tr,e ,.ltr "J,:1X+r l*dl\u f ,nrr{rhrail innncr o:11 l nrn irr yår Li!r, +rrn ;r l.älrf;iidit*ill,.j t{r:}rcr)1 tr\1*

.xå nr,i7 hx,rli om*.k ax friij,.f,g idas r,;').rt-;fr"'^*y l)lr11r xd*l:tirs. l'1 ' 1 i i .-', ,t j, ,L,rlr.

Denna dagsvers publicerades i Dagens Nyhete:r dagen efter vifie)riigetsutbrott. Ny Dag var en kommunistisk tidning som försvarade Soiietsangrepp. Bakom signaturen HIC dolde sig Alf Henrikson.

Pentti Kc)ppi

Omsorgsminister EvaBiaudet, representant ftr Fin-lands regering, ftirrättade in-vigningen av reliefen påskeppsbron 19 september ochgav därmed officiell status åtminnesmärket, och därmedockså åt RFK, RiksftirbundetFinska Krigsbarn.

Hennes högtidstal var noggrantfiirberett och nedskrivet. Hennes his-torieskrivning överensstämmer i storadelar med den allmänt vedertagnauppfattningen, även bland oss krigs-barn.

/

\

Omsorgsminister Eyq Biaudet har omsorg om sina barn vid avtcickningenav minnesplattan. T h Pirkko Ahlin.

ten för en Wgg och sund uppvtixt-miljöför barnen glnnsam. Detta haravspeglat sig civen senare i lvigsbarn-ens liv.

- Sålunda cir uppfattningen qttlcrigsbarnen slaille haft mera problemmed att klara sig senare i livet cin

ondra felahig. Det rir naturligt, omockså mycket svårt, att mqn blev

frammande för var andra, detta grilldebåde barnen och derasförcildrar Detvar det priset barnen betaladeför en

trygg uppvcixtmiljö.- Enligt en undersökning från

fawa artiondet har lcrigsbarnen Ha-rat sig rätt så bra i livet. Sambandetmellan de traumatiska höndelserna ibarndomen och psykiska och socialaproblem i vuxeru ålder cir inte rcitlin-jigt, man hqr inte kunnat pavisa attbarnen i allmrinhetfått svåra men cN

farflyttningen.- Klqrt dr att man i dag tcinker an-

norlunda om att separera barn frånsina förrildrar. Som tumregel betrcif-

fande t ex adoptiv- ochfosterbarn cir

att en separation alltid lcimnar sår,

men att dessq genom goda ochtryggamcinniskorelationer kan ldkas ochbalanseras upp, medan redqn tvåseparationer rir betydligt svårare attkompensera.

- En skyddande fahor för barnenutgjorde de tillfredsstrillandem rinniskorel ationerna s om i allmcin-het rådde ifamiljen och som skapade

-+

I

Ifar ministern glömt oss?Hon konstaterade att "lvigsåren

var en svår tid tiven för civilbefolk-ningen i Finland", med otryggauppväxtfiirhållanden fiir barnen ochbrist på tillräcklig och niiringsrik mat:

- Ncir yinterlcriget brutit ut bör-jade man i Sverige planera humani-ttir hjcilp till Finland. Sverige erbjödsig ta emot tusentals barn i privat-hem. I Finland strillde man sig förstnegativ till detta erbjudande eftersomman ansåg att det var vihigare medhjrilp iform cwyaror ochpengar Då-v ar ande socialministeriet accepte-rade cindåförslaget, och man bildadeen organisation för att sköta trqns-porterna till Sverige.

- Den första trqnsporten skedde15 december 1939. Fram till våren1940 tog Sverige emot 12 000

finlcindare, dcirav 9 000 barn och3 000 möfuar och åldringar

- Efter vinterlviget ombesörjdesb arnfr ågorna w Hj rilpkommitt ön förFinlands barn. I Sverige bildqdesoclrs å " Kommittönför finska sommar-barn", och i Finland var det Nord-iska Hjälpcentralen och Manner-heims barnskyddsJörbund som ver-k a d e. B arnförfly ttnin gs komm it t önkoordiner ade tr ansporterna. I v arj elan fanns en lokal kommittö som ef-ter lcikarforslagvalde ut de barn somskulle evakueras. Senare kunde manscinda öven barn som fått inbjudantill privata hem i Sverige.

- Socialministeriet faststcilldeurv alslviterierna. De v anligaste v ar

evakuering, sjukdom, stort barnan-tal, fadern vid fronten eller stupad.Det v iktigaste var moderns egen vcir-dering w hjcilpbehovet. Barnens ål-der bestcimdes till högst 12 år Ncira90 procent ay barnen var under l0år Mödrarnafickmedfalja endast om

barnet var under tre år- hd lvigsslutet hade totalt cirka

70 000 barn evqkuerats till Sverige.De Jlesta kom från Nylands ochWborgs lan, vilka utsqttes för de hdf-tigaste bombningarna. Ncirq hciffienov barnen komfrån stcider, och hcilf-ten av stadsbarnen komfrån Helsing-

fors. Inbjudningar kom oclcså frånDanmark, Schweiz och Ungern, menendast till Danmark srindes ncira4 000 barn.

- Transporterna skedde både medbåt och tå9, via Haparanda. Trans-porterna var tunga för barnen. Sjuk-domar spreds. Man hade inte hunniteller kunnat yaccinera alla barnföreavresan.

- Tuberkulos och difteri var devcirsta plågorisen och många barndog. Det vihigaste var dock att bar-nen Jick möjlighet att leva i fred och

få tillrackligt med nriringsrik mat.Detta hjtilpte ocl<så barnens farald-rar ndr defattade beslutet att srindabarnen.

- Ånda från borjan forhall stgmassmedierna i Sverige positivt tillförflyttningarna cN barnen. Då civen

befollmingen strillde sig positivt tillfarflyttningarna y ar ut gångspunk-

8

t

l

en vildig grundfor att barnen kundebygga rpp nya relatio'ner i Sverige.

- Orsakentill att barnenmåsteskiljas både då de ldmnade hemlan-det och då de återvrinde kunde dåriven ur bqrnens qtnvinkel ofto kdn-nas motiy er ad. D et v ar v iktiga år m e dtanke påfisiskt och andligt vdxande,som tillbringades i Sverige.

- Många barn fick dven ett nyttspråk, svenska, det andra inhemskaspråket i vårt land, som senare blevanvtindbart också hemma i Finland.Ax byta språk, ev två gånger, var dockscikert inte alla gånger ldtt.

- Krigsbarneru erfarenheter cir sc)-

kertvrirdefulla då det gdller aa hjdlpabarn i dag som avskilts från sina /br-cildrarpgakonflikter

- Med tanke på situationen i v()rl-den och i Europa i dag kanjag inteannat cin qtt dnnu en gång påminnaom hur stort ansvar vi vuxna har fAratt förhindra y ålds amma konflikterDet cir alltid barnen som blir offer.

- Då vi avtcicker minnesmrirketöver lvigsbarnen kanvi göra det medtacksamhet och med belåtenhet överyårt ytistra grannland Sveriges ochdess befolkttings uppofil ande hj dlpgentemot vårt land.s nödstrillda möd-rar och barn under de svåra krigs-åren. Det lcrciver en djup solidaritetoch stor förmåga till medkcinsla attstrilla upp för andra, ofia helt fram-mande familjer i nöd, genom attöppna sina hem och familjer för de

finska krigsbarnen, så som man

§orde i Sverige.

Så langt Eva Biaudet.Men, som påpekades redan i ftirra

numret av denna tidning, ftirefallerministem inte medveten om att cirka15 000 finliindska barn blev kvar iSverige. Även om myndigheterna iFinland faktiskt hade råiknat med atten del barn inte skulle återvändamåste det chockerande stora antaletkännas mycket otillfredsställande.

Den undersökning som EvaBiaudet håinvisar till åir Eila Riisiinensfran 1988, diir hon jåimftr en gruppåtervåindande laigsbarn i Kuopio liinmed en grupp som stannade i Finland.Hon finner inga avgörande skillnader.

Men bortfallet i Räsiinens enkät-grupp av krigsbarn var påfallandestort, och det finns skäl att ffo att desom inte besvarade enkäten skulle"ftirsämrat" resultatet.

Minnespluttan som vykort

Minnesreliefen finns nu också på vykort, tryckt hosTTycktjrinst i Korlstad AB. I/ykorten sdljs för 5 lv perstyckplus porto. Bestdll demvia Pirkko Ahlin, tel054 -I 586i8.

501 personer fick enkäten, endast379 svarade, ett bortfall på över 20procent. Av de 568 som ursprungli-gen ingick i undersökningenvar 37döda, 10 saknades adress till och 20fick man inte tag på.

Kontrollgruppen bestod av 144personer.

De 15 000 som blev kvar i Sverigehar inte blivit ftiremål ftr någon lik-nande undersökning. Dock har Lille-mor Lagnebro gjort eff försök, menantalet "djupintervjuade" krigsbam ihennes avhandling var avseviirt min-dre. Hennes slutsats åir emellertid attden anpassning som krigsbarnen (iSverige) visar upp enbart åir en an-passning på ytan, inte på djupet. Så-ren finns kvar, de tir inte liikta.

Helt klart äir att många finländ-ska barn upplevde sin tillvaro iSverige som enbart positiv. De somnu, på äldre dar, tycker sig ha pro-blem iir i ftirsta hand de barn som helttappade både sitt språk och sin kon-takt med hem, hemland och hemlan-dets kultur. Man söker sig tillbaka tillsina rötter.

"Det iir naturligt att mun blev

frdmmande för varandru Det vsr detpris barnen ftck betala för en trJrgguppvdxt", sa Eva Biaudet.

Det var inte bara det att de blevfrämmande för varandra. Det varvåirre tin så.

Manga krigsbam ifrågasätter i dagom det var viirt priset.

- Med uppsiittandet av dettamin-nesmdrke kiinner vi attvi efter 60 århar blivit officiellt erkönda inte barahdr i Sverige utan dven i Finland, sa

MK-ordföranden Pirkko Ahlin vidinvigningen.

- W könner glitdje och stolthet attFinlands regering bistår oss medinvigandet av vårt minnesmiirke.Genom detta f,år vi, som en gångvurit Jinska medborgare, en bekriif-telse på attviJinns. W dr inte liingrebortglömda.

Att döma av Eva Biaudets tal åir

vi (15 000 som blev kvar) fortfarande(nästan) bortglömda.

Kai Rosnell

i

I

egravningen var påSordavala hj ältbkyrko-gärd, nära kyrkan som

brunnit 1940. Farbror och jag stodbland andra sörjande framftir fina vitakistor, som redan såinkts. Den andrafrån höger var pappas. På kistornafanns inga blommor. Det var en gråhöstdag.

Tiden som följde var mycket svår.

Mamma var ofta sjuk och togs in påSordavala sjukhus. En dag i börjanav augusti 1942bad, hon kvinnornafran grannbyn att elda i bastun. Deknorrade ftir de höll på med skörden.

På kvällen kom en ung präst ochgav henne nattvarden. Jag satt påena sidan och grät. Prästen sade tillmig: "mamma blir snart frisk". 'T.{ej,hon går till pappa och gud". Dåsträckte mamma ut sin hand mot migoch sade: "säg inte mot Irma ft)r honvet".

Vit och stumDagen dåirpå var jag i skolan. Ut-

anför stod två kvinnor och viskadeöver mitt huvud. Jag anade att detgällde mamma och sprang hem. Hu-set var tyst. I sovmmmet låg mammamed en näsduk över ansiktet. Jag sletbort den. Mamma var vit och stum.

På eftermiddagen kom kvinnornafran byn ftir att tvätta henne. Jag stodi ett hörn och ropade: "akta mamma"niir jag hörde lederna knaka. Mam-mas kista ställdes ftirst i trädgården.Hon hade sått borstnejlikor och viplockade en bukett och satte i henneshand. Solen lyste så vackert. Kistanbars sedan upp till källaren. Jag ftir-stod ej varfiir mamma inte kunde fiiligga i huset.

Diir bodde en kvinna i ena sov-rummet. Hon såg till att min bror ochjag fick mat. En barnsköterska fränSordavala kom då och då for att se

till Markku. Hon hade fin uniform.Några dagar senare var kvinnan

med mig fiir att prova klänningen somjag skulle ha på begravningen. Denvar av manchestersammet med mångasmå svarta knappar.

"Om jag sjönk.."På hemväg läg jag i frren pä bå-

ten. Jag plaskade med håinderna i detmörka och varma vattnet. Jag tiinkte:om jag rullade över relingen och neri vattnet skulle tanten inte hinna fåtag i mig. Jag ville till mamma ochpappa och Gud. Men så kom tanken

att mamma inte ville det ftir jag hade

min lillebror att ta hand om.Till begravningen hade jag fått

tvåbuketter; te orange gladiolus och

en bukett höstflox. Meningen var attde sistnämnda skulle läggas i gra-

ven och de andra över. Jag giordetvåirtom. På fråga varftir svarade jag

"skulle inte mamma ha de finasteblommorna".

HöIl mig i handenVid minnesstunden efteråt hade

jag fuägat farfars bror Aron om hankunde ta hand om mig. Han tycktehan var fiir gammal och dessutom

änkling.Jag träffade honom ftir cirka 20

år sedan vid en släkfträff. Vi kundeinte tala med varandra - jag kundeinte finska. Men han satt och höllmig i handen hela eftermiddagen.Kanske tänkte han på den lillaflickan som vi[[e stanna hos honom.

Mina tankar går ofta till denna

tid och hur svårt malnma måste haft

det. Hon måste ha oroats över hurdet skulle gå ftir min bror och mig..Hennes egen släkt hade evakueratsoch inte återkommit. Pappas styvmoroch yngre syskon bodde visserligen iniirheten men de hade nog inte så god

kontakt har jag ftjrstått.

Ett löfteFarbror och pappa hade lovat var-

andra att ta hand om resp. familj omnågot skulle hända. Han tog oss medtill Vääksy till sin familj, faster ochtre barn i vår egen ålder. Vi vartrangbodda och det var ont om mat.

Den tiden levde jag mest idagdrömmar. Jag hade ftirlorat hem

och ftiräldrar och ville till Sverige.Detta hade jag talat om redan i Kare-len, berättade faster. Diir fanns matoch fred.

Det beslöts, att jag skulle fi åka

till Sverige och "äta upp mig". Detbehövdes nog fiir vid ankomsten till

Forts På ntista sida -->11

Fotografiet på den lyckligafamiljen tir ett lcdrt minne för lrma.

Huldöns tunkuriir ute och går

Lars Hulddn, professor i nordisk filologi, har giortnyöversätfiringen av Kalevala, tillsammans med sin sonMats.

Nyligen turnerade Lars Huld6n i Sverige och berät-tade om översättningsarbetet. Både roligt och intres-sant.

Svenskarna iir att gratulera! Det åir en fröjd att läsaden nya versionen. De finskspråkiga fär nöja sig meddet gamla originalet med måingder av ord och uttrycksom åir helt obegripliga numera och kräver en omfat-tande ordftirklaring.

Den har naturligtvis varit absolut nödvåindig for attHuld6n över huvud taget skulle kunna ftirstå original-texten.

Huld6n har skrivit en hel del, både dikt och prosa.Han åir mycket mångsidig, har också skrivit revltexter.Mest känd åir han kanske, åtminstone fiir en svenskpublik, ftir sina översättningar, dåiribland ett 20-tal fin-ska schlagers till svenska.

- Ja, det är nog min främsta kulturgärning, skrattarHuld6n.

Den roligaste formuleringen? "Var gång min tankeär ute och går", så enkel och så elegant träffande,i sången Ljuvliga ungdom, skriven och tonsatt avKullervo Linna!

Den hörde vi aldrig under kriget - tillkomståret iirt949.

Kai Rosnell

Eliqs Lönnrot bland runosångarei Karelen. Denna svartyita bild gernaturligtvis inte rcittvisa åt MaijaKurlins v acldr a olj emålning.

LJUVLIGA UNGDOMNåir jag var barn var jag sorgfri och glad,då levdejaglycklig var dag.än kan de lyckliga dagamas radskåinka åt minnet behag.

Ja, ljuvliga ungdom, dig har jag kvarsom våirme i $åirtat på äldre dar.

Saliga dag nåir i rmgdomens vårjag fann min vän,fann kåirleken.Var gang min tanke åir ute och gårminns jag den dagen igen.

Ja, ljuvliga ungdom...

Overs att fr ån Jinskan : Lors Huldön.

Kura skymning med Kalevala och kantelemusik"Kura s§mning" gjorde man i

Kmlstad på stadsbiblioteket den 8 no-vember. I samarbete mellan Fören-ingen Norden och biblioteken kura-des s§mning samtidigt på (nästan)alla bibliotek över hela Norden.

Prick kl 19 tiindes ljuset på ett li-tet bord. "Gumle vise Vdinii-möinen..." deklamerade Anja Berg-man med stor inlevelse och läste vi-dare ur Kalevala. Finlands national-epos var nämligen ämnet för årets"kura s§mning".

Vi var en skara på ca 50 personer(dåiribland några laigsbarn ur vår ftir-ening) som inftnnit sig. Det blev ensttimningsfull stund. Anja läste ur delsen äldre upplaga av Kalevala, dels urden nyöversatta upplagan.

Nåir man hör orden "Gamle viseVäiniimöinen" ryser det i mig och jag

blir på något sätt helt stilla. Jag blirberörd av en mytisk känsla som åir

svar att beskriva. Anja läste med åikta

inlevelse flera av sångerna. Hon av-slutade med orden:

- För er som dnnu inte ldst Kale-vala siiger jag: Lycklig rcsa genomboken!

Kvällenvm inte slut dåir. Nubjödsdet på utsökta finska piroger medäggsmör och kaffe. Pirogema hadebakats av Marjatta Ylipeura fran Fin-ska Föreningen. Gott!

Efter denna paus blev det musikoch ännu mera diktläsning."Kanteleby ggarna" och OnervaKiiveri fran Västerås bjöd på ett un-derhållande program. Sam Halonen-Norlin med sina vänner i gruppen"Kantelebyggarnd' spelade på sinaegenhåindigt byggda kanteler.

Vi fick höra finska melodier somanknöt till Runeberg m fl finska dik-tare. Onerva, klädd ivacker finsk folk-driikt, läste passande dikter dåirtill.

Sam påstod falctiskt något som fickoss värmlänningar att hoppa till:"Värmlandsvisan", som för ossvåirmlänningar nästan åir helig, är fianbörjan en finsk melodi och har ftrstspelats på kantele!

Som avslutning vågade sig grup-pen på att spela denna visa. Vi blevrörda - det var vackert!

Tack, Anja, tack, Kantele-byggarna, tack Onerva, för dennaståimningsfulla kväll!

En av viirmlänningarna (dock ejinfödd)

Pirkko Ahlin

13

EfterlysningÄret 1944-45 var jag place-

rad i tre olika barnhem, iVärnamo, Halmstad och Hud-dinge @alingsta gard).

Alla ni som var på dessa stäl-len - ta kontakt med mig! Jagskulle gåirna höra av er. På dentiden hette jag Sinikka Mäntysalooch kom från Honkajoki.

Jag kommer speciellt ihåg enflicka som hette Lisett, vi var all-tid tillsammans och du fick minröda kälke nåir jag åkte tillbakatill Finland. Det måste ha varit påBalingsta gard i slutet av 1945.Du var lite äldre Ein jag och du

fiirsökte hjälpa mig i skolan.

Min adress:

Sinikka WirtqlaMålarvrigen 5141 31 Huddinge

På gång i lokuffireningurna

Självständighetsdagen, den 6december, firas i Sjömanskyrkan iMahnö kt 18. Öwiga finska ftiren-ingar tillsammans med Finska fiir-samlingen i Mahnö arrangerar.

Götebors

-

Självständighetsdagen fras påLundby Gymnasium, Blackevägen 1,

Göteborg, söndag 5 december kl 17.Karelskt julbord söndag 12 de-

cember kl 14-17, Karelia-huset,Tättingegatan 16, tel 03 l-29805 1.

Söndag 23 januari visar AlpoMyrberger fi hnen Järnvägen hemmahos sig, adress Sågaregatan I B,Trollhättan. Fihnen är gjord efterJuhani Ahos klassiska bok Rautatie.Anmäl om deltagande till Alpo, tel0520-351 10.

Årsmöte lördag 4 mars 2000 kl13.00 i Medborgarhuset, Storstugan,Brahegatan 11, Göteborg.

MellansveriseMedlemsträff 4 december kl

13.00 på Katajaiset, Lövudden, Väs-terås. Jultallrik, underhållning, triv-sam samvaro. Kontakta Gunnel Jo-hansson, tel 021 -22058.

Finska Föreningen i Karlstad in-bjuder till finskt julbord (hemlagat)söndag 19 december kl 15.00 i CafeGjuteriet. Kostnad 150 Iff. Anmälantill Marjatta Ylipeura, tel 054-518857, senast 12 dec. Kontaktper-son Pirkko Ahlin, 054-158638.

Lördag 11 dec kl 14.00. Julfest,Kristinehovs MaLngård.

Preliminärt program för våren2000: sista torsdagen varje manad påKristinehovs Makngård, mjukstart kl18.

27 januari: Karelska pirogeroch finsk tango! Buflö 50:-.

24 februari: Pojkarnas aftonmed Auvo Klefström. Samma datumför 66 år sedan avskaffades sprit-ftirbudet i Finland. Läge ftir iirter medpunsch, 50:-.

30 mars: Årsmöte, start kl 18.27 april: Önskeprogram. Med-

lemmarna ombeds framftira forslagtill festkommittdn.

27 maj (lördag kl 14): Vårfest.

Föreningen fortsätter med ReinoHeino som tf ordftirande. Sekreterareåir Irja Olsson, tel026-167678.

Lördag 4 dec kI 13 arrangerarmen en musikalisk träff på CasselsDonation, Gråingesberg, med allsängoch ftrtiiring.

Tänker du

FLYTTA?Meddelaredaktionen.

Annars missar dutidningen!

RFK-info 4/99Riksmötet 2000 planeras till 19-

2l maj i Skåne, preliminåirt i Åhus,nåira Kristianstad.

Skåneföreningen arbetar på attåstadkomma bästa möjliga villkor.

Boken "Impi från Suomus5nlmi,,som recenseras i detta nummer byg-ger på en utställning av fiirfattarenGunilla Bönner. Utställningen iir vis-serligen tio ar gammal men har bli-vit aktuell genom boken.

RFK planerar att till våren få ut-ställningen till Karlstad. Den finnsnu hos Östergötlands Bildningsftir-bund i Linköping. Förhandlingarpägär.

Om planerna gar i lås informeraslokalft)reningama.

En ny krigsbarnsrelief har in-vigts. Det skedde lördag27 novem-ber i Uleåborg (Oulu). M återkom-mer med mer inforrnation när vi filttsådan.

MedlemsNyttutkommer även nästa fu.

Utgivningsplanen ser ut så här:

Nummer 1, slutet av mars. Dead-line ftr bidrag 20 mars.

Nummer 2, början av juni. Dead-lne 29 maj.

Nummer 3, slutet av september.Deadline 18 september.

Nummer 4, månadsskift et novem-ber-december. Deadline 20 novem-ber.

PrenumerationDu som läser detta och inte är

medlem i ftirening ansluten till RFKkan prenumerera på MedlemsNytt.Sätt in 60:- kr på RFK:s postgiro-konto 424 54 97-5 och du fiir nästaars fina nummer. Glöm inte noteraavsändare.

I Finland åir priset FIM 50:-. Föratt undvika växlingskostnader kanbetalning ske till Kai Rosnells bank-konto 57008L 476 212 hos PorinOsuuspankki. Glöm inte namn ochadress och vad betalningen avser.

Har du synpunkter?VilI du delta i debatten?Hör av dig till redaktionen!

14

??t

Mellersta Finlands Krigsbarns-itirening, genom Pauli Lampinen:

En bok om fyVÄsxyt Ä.Lahtisföreningen Finska Krigs-

barn, genom Teuvo Halme:Bordsstandar, Lahden Seudun

Sotalapset ry 1995.Bj örneborgsföreningen Finska

Krigsbarn, genom Annikki Tanner:Tavla: KRIGSBARNS-

RELIEF'EN I PORI.

Vid invigningen uppvaktade ävenKrigsveteranerna i Lahtis, öster-bottens krigsbarnsförening ochKrigsbarnsföreningen i Åbo medblommor.

Från FRIS (FinlandssvenskarnasRiksftjrbund i Sverige) fick RFK enpenninggåva på 500 kr.

Litteraturpå Internet

Förteckningen över litteratur omkrigsbarn är lång. En nyligen upp-daterad lista, fiirdelad på skönlitte-ratur och facklitteratur, finns påinternet:www. im m i. s e/ b ib li o/kr i gs b arn. htm

Den kan även rekvireras från re_daktionen. Bifoga frankerat kuvert.

Riksförbundet Finska Krigsba rn lgggordf. Pirkko Ahrin, John Ericssonsg. 55, 652 rg KARLSTAD. Tel 054_158638.

Lokalavdelningar:X'inska Krigsbarn i Gävle-Dala (F,KGD):Tf ordf. Reino Heino, valharlav. 19 A, g1r 40 SANDVIKEN. Tel 026-250319.tr'inska Krigsbarn i Mellansverige @KMS):ordf. Raimo Berglund, välljärnsg. 240,724 73 vÄsrERÅS. Tel021_354507.Göteborgsföreningen F inska Krigsbarn, (Gf,K):_ordf.

Pentti Käppi, Sjögången 30, 42r 71 v FRöLUNDA. Tel 031-291688.Direktanslutna till Rtr'K (RF,K):Kontakt; Raimo Artman, Peiponpolku 9, FIN-53 650 LAPPEENRANTA. Finland. Tel 0035g-5-4569580.Stockholmsföreningen F inska Krigsbarn (SF,K):ordf. sinikka orrmark-Ahngren, Furusundsg. tg, lts 37 srocKHoLM. Tel0s_6615g08.Skåneföreningen Finska Krigsbarn (SfF,Xy:ordf. Kosti Markkanen, Ribetuatorp, 2g7 94 DEGEBERGA. Tel 044-352412.

Dessutom finns ftiljande två fiireningar icke anslutna till RFK:Vätterbygdens Finska Krigsbarn:Ordf Väinö Bistsjö, Box l15, 520 40 FLOBY Tet05t5_41223.Finska Krigsbarn i Norrland:Ordf. Oiva Boström, Kronoskogsv. 43,902 5l UMEÅ. Tel090_32433.

B öcker i RFK: s bibliotekRtr'K har vid olika tillfällen er_

hållit böcker m m som gåva. Härär en förteckning över vad somfinns.

Böckerna ftirvaras t v hos ordlti_randen. Om det är möjligt, av prak-tiska skäI, kommer böckerna att fin_nas tillgängliga under riksmöten.

Bengt Nordell: De sista offren _

en bok om finländska krigsinvalideri Sverige och svenska hjälpen till Fin-land 1939-1945. (Gåva 2j/4 -97.)

Bengt Nordell: Viimeiset uhrit- Suomen sotien invalidit Ruotsissaja Ruotsin apu Suomelle

Matkalla Kodista Kotiin.Sotalapset muistelevat. (Gåva frånbokens redaktör Leila Lehtiranta26/4 -97.)Suomi - Finland. (Gåva från Åbo_

nejdens krigsbarn 2714 -97.)G. Mannerheim: Minnen, del l,

1882-1930, och det 2,7931-1946.(Gåva fr ån Helsingforsnej dens krigs-bam 2614 -97.)

Kertokaa siitä lapsillenne...Kirja juutalaisten joukkotuhostaEuroopassa 1939-1945 (Gåva frånLevande historia, regeringskansliet,l e98).

Musik i Norden. FöreningenNorden, Kungl. Musikaliska Akade-min. (Gåva fiån Föreningen Nordenr 9e8.)

En gång krigsbarn. SinikkaVesterberg, utgiven hösten 199g.

Hälytys. Hekni Erving-Odelberg,utkom hösten 1998.

Impi från SuomussalmiFinlandsbarn i Sverige 1944-1941(bilderbok). Gunilla Bönner 1999.(Gåva fran ftrf.)

Ljusstake. (Gåva vid Riksmötetl ee8.)

Gåvor vid invigningenI samband med invigningen av

minnesreliefen l9 september 1999fick RFK ftiljande gåvor:

Centralftireningen Finska Krigs_barn i Finland, genom penttiKnuutinen:

C.J.Gardberg - Karl palsila:SVEABORG.

Hels ingforsnej dens Krigsbarn,genom Pertti Kavdn:

Karl Sahlgren: KRIGSBARN,videofilm från Finlands rundradio(frnns till utlåning).

l5

Avs: RFKc/o Kai RosnellKökingsviigen 10741 42 Knivsta B-PosT

Hon tog emot o,s,s

redan yidden förstatransporten

Text: Kai Rosnell. Bild:Ari Kunnari.

Kvinnan i gammal lottadräktsom yar med vid avtäckningen avminnesplattan vid Skeppsbronvem är hon?

Många kände igen den grå dres_sen fiån barntransporterna under kri_get och undrade.

Vi har naturligtvis svaret: ErnaSinclair, 78, Stockholrn.

Hon var med redan 1939 och togemot finska krigsbarn i Stockholm.

- Jag tjänstgorde på Anglais, ho_tellet som användes som övergångs_hem för de finska barnen.

Erna Naessdn, som hon hette då,var lotta i Älvkarleby men fick åkatill Stockhotm just ftir de finska bar_nens skull, liksom många andra lottorfiån hela Sverige.

Hon arbetade i omgångar medbarnen, var med och tog emot dem,hjälpte dem med bad och läkar_undersökningar, innan barnen slussa_des vidare till sin bestämmelseort utei landet.

- Det var tragiskt att se barnen.De var ofta sjuka och i väldigt dåligtskick, med potatismage, minns Erna.

- Men de var inte särskilt ledsna.Syskonen höll sig till varandra. Vi togut dem på promenad i Humlegården.

En liten flicka kom Erna att ftistasig vid speciellt, Tuula hette hon.

Vid en krigsbamsträffi Stockholmnyligen tyckte sig Erna känna igendenna Tuula.

Mycket riktigt, det var sammaflicka som hon ftist sig vid på hotellAnglais är 1944. Då var Tuula Toikkatre och ett halvt år!

- Jag minas mycket klart att jagsatt på en ltinsterbräda och tittade utöver Humlegården, men det är nogallt jag minas fiån den vistelsen, sä_ger Tuula.

Ema var också med att eskorterade finska barnen en bit på väg hem.Hon ftiljde med tågtransporter frånGävle till Haparanda där man över_lämnade barnen till finsk personal.

- Då var barnen glada och fiirvän_tansfulla inftir hemresan. Många hadeglömt finskan, kunde enbart svenska.

Vieno Aue, 78, deltog i sammaträffoch berättade om verksamheten

på finländsk sida. Hon var bl a med iKarelen och tog emot barn direkt urmoderns famn.

- Mammorna hade i all hast tving_ats lämna sitt hem, de hade inga tvätt_möjligheter, ingen mat, de var för_tvivlade, och lämnade över byltenamed orden: ta hand om mitt baml

Alternativen, i den mån sådanafanns, ftireltill klart sämre.

w%]wffi:wEr :wB

44rs åsånesxt"

ttll l,*a, ii*ii :in. {11 ,r : ;) ir:i:,::n.: {n §i.i ",f f,,.'", irrl--..-Arbetarbladet i Gc)vle onsdagen den27 augusti 1945. Erna lVoessön (se_nare Sinclair) eskorterar krigsbarnpå tåget mot Haparanda.