nr 3 2002 · nordisk marinestevne 4-5 marinen på plats vid almedalsveckan 6 något om ett vågat...

1FLOTTANS MÄNNr 3 2016

Nr 3 2016

FLOTTANSMÄN

KAMRATSKAP ÖRLOGSTRADITION SJÖFÖRSVAR

2 Nr 3 2016FLOTTANS MÄN

Förbundets Höge Beskyddare:AMIRALEN H.M KONUNG CARL XVI GUSTAFRikshedersordförande:Jens NykvistMARINCHEF

ANNONSER:

Ordf: Kommendör Johan ForslundTel: 08-571 448 51

V.ordf: Kommendörkapten Jan WikbergTel: 0735-637 492.

Sekr och informationsansvarig:Elektroingenjör Bo Schagerberg Tel:08-530 447 [email protected]

Kanslichef: Örlogskapten Lennart BresellTel kansliet: 08-678 09 08 Tel hem: 070-774 31 [email protected]

Ur innehållet:

Ledare 3Nordisk Marinestevne 4-5

Marinen på plats vid Almedalsveckan 6Något om ett vågat liv 7-10Rekonstruktion av tre spant 12-13

Vad en gammal bild berättar 15Marindagen i Karlskrona 16-17Några sjömätarminnen 18-19

Nya böcker 20-21Återträffar 22-23Marinens musikkår del 4 24-25

Mönstring 1957 26-27Marinens Musikkårs Vänner 30-31Lokalföreningarna 32-39

Omslagsbild:

Nummer 4 2016 utkommer i dec. Manusstopp den 15 nov.

FLOTTANS MÄNTidskrift för Flottans Mäns Riksförbund

Nr 3 sept 2016Årgång 82

GRAFISK FORMGIVNING:Dag Åshage - epost: [email protected] 0455-48218Fasanvägen 4, 370 30 RÖDEBY

REDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE:Olle Melin - [email protected] 0455-23964Författarevägen 9, 371 63 LYCKEBY

ISSN 0015-4431

FLOTTANS MÄNS RIKSFÖRBUND

KANSLI:

Teatergatan 3, 111 48 StockholmTel: 08-678 09 08Öppet tisdagar 09-16Internet: www.flottansman.seAdress e-post: [email protected]

TRYCKERI: Printfabriken, Karlskrona

PLUSGIRONUMMER:

Riksförbundet: 5 88 19-4Stora Tratten 35 80 22-2

STORA TRATTEN (Arrendator LoF Stockholm)PL 326, 130 25 Ingmarsö Tel: 08-542 461 26Telefontid juni-augusti 09-10, 17-18

Kontakta Bo SchagerbergEpost: [email protected] 447 57

PRENUMERATION:Kontakta kansliet. Kostnad 200 kronor/år. 4 nummer.Kostnad lösnummer 60 kronor.

Kontakta Anne-Louise Fröding, 054-86 06 83, 070-522 14 73Epost: [email protected]

HMS Carlskrona förtöjd i Visby hamn under Almedals-veckan i Visby.


D en här sommaren har varit den soligasteoch varmaste på mycket länge och i Stock-holms skärgård har det varit ett helt fantas-tiskt semesterväder. Vi, som bor här ute, är

verkligen lyckligt lottade en sådan här sommar. En i detnärmaste idyllisk tillvaro!

Men världen omkring oss är inte lika idyllisk. Det på-går krig i vår omvärld, såväl mellan stater som inbördes-krig, med enorma flyktingströmmar som följd. Totalt ärmer än 60 millioner människor på flykt någonstans i värl-den. Tidningsrubrikerna vittnar nästan dagligen om ter-rordåd, som utförs på de mest bestialiska sätt och omensamma galningar, som av diverse obskyra skäl blirmassmördare, där målgrupperna är helt vanliga männis-kor, som av någon obegriplig anledning har ådragit sigförövarnas missnöje.

Utanför mellanöstern verkar Frankrike, Belgien ochUSA vara värst drabbade av terrorister och galningarmed stora dödssiffror som följd, men det går inte att ute-sluta, att även andra länder kan drabbas. Vanliga männis-kor, män, kvinnor och barn, unga och gamla utan hän-syn till etnicitet, religion eller hudfärg drabbas urskill-ningslöst på det mest fruktansvärda sätt.

Ovanpå alla dessa tragiska händelser, där oskyldigamänniskor blir lidande och stora ekonomiska värdendessutom går till spillo, råder en betydande politisk oropå många håll i världen. I Europa har Storbritannien efterfolkomröstning valt att lämna Europeiska Unionen. För-sök till väpnad statskupp gjordes i Turkiet och efter deutrensningar, som följde på kuppförsöket, har Turkietoch Ryssland ”tagit upp förhandlingar”. Om det leder tillsprickor i NATO kan det i värsta fall leda till ett försäm-rat säkerhetsläge i Östersjöområdet. USA går till presi-denval i november och detta stora land har lyckats vaskafram två kandidater till ämbetet som världens viktigastestatschef, som inte tycks vara de mest populära perso-nerna i Amerika. Dessutom nås vi av rapporter om ras-motsättningar i Sydstaterna, som är större än på mångaår. I Asien stärker militären sin makt på flera håll och detgenomförs testskjutningar med ballistiska missiler.

I Afrika pågår nästan ständigt konflikter på grund avetniska eller religiösa skäl, som ofta resulterar i folk-mord. I vår närmaste omvärld pågår en militär upprust-ning och retoriken är aggressiv och stundtals hotfull. Vilever i ett informationssamhälle, som har visat sig vara

mycket sårbart. Det finns ett flertal vittnesmål om attack-er mot våra informationssystem, som har medfört storaproblem både för det officiella Sverige och för det civilasamhället.

Sammantaget ger det här en mycket dyster bild av englobal osäkerhet på många plan. En helt annan hotbild änden, som rådde under det kalla kriget, ligger för handen.Men trots alla dessa terrordåd, folkmord och militäraupprustningar och provskjutningar tycks den allmännauppfattningen vara, att klimatfrågan utgör den största ut-maningen för den politiska ledningen runt om i världen.Det är naturligtvis långsiktigt en oerhört viktig fråga, meni närtid finns det ärenden på bordet, som kanske är vikti-gare att lösa på kort sikt.

När ”alla” tycks vara medvetna om det rådande lägetsallvar, är det märkligt, att inte världens ledare kan hitta engemensam väg framåt och finna en lösning. Eller kan detvara så, att det inte finns någon riktig vilja att komma tillrätta med de här stora frågorna? Den som deltar på bådasidor i en väpnad konflikt visar ett tämligen ljumt intresseför en lösning, som gagnar dem, som drabbas av konflik-ten, nämligen landets befolkning. Starka krafter vill på-tvinga andra en politik eller åskådning och drar sig intefrån att använda våld eller hot om våld för detta. Små sta-ter känner en stark oro, när en stor granne ökar sin mili-tära förmåga och hotar att använda den för att nå sinamål. Tydliga signaler når oss dagligen om en orolig om-värld med en mångfacetterad hotbild, som kan påverkadet svenska samhället och vår säkerhet. Det innebär ettstort mått av risktagande att vänta för länge med nödvän-diga förstärkningar, som gör samhället mera robust ochhöjer vår förmåga att möta påfrestningar över hela kon-fliktskalan.

En orolig värld


idigt den 2 juni startade vi vår resa till Kristi-ansand i Norge. I Karlstad hämtade vi uppBert Ågren, sekreteraren i Karlstadsfören-ingen och i Högboda, halvvägs mot Arvika,

hämtade vi Ulf Sjödén, deras ordförande. Nu började enlång dags färd mot vårt mål. I Årjäng tankade vi bilenoch oss själva och på slingriga vägar i de vackra värm-landskogarna drog vi oss mot norska gränsens vägarbe-ten. Våra svenska vägar är kurviga, smala och backigaoch de norska är inte bättre. De vita vägmarkeringarnablev gula och plåtpoliserna gröna, medan vi for backeupp och backe ner över höga broar och genom mångatunnlar och passerade flertalet betalningsstationer, sommed kamera noterade vår passage. Motorvägar, där du i120km/h körde långa sträckor i relativt skumt ljus i tunn-lar och blev omkörd - det gjorde en annan fundersam,som är van vid Muskötunneln.

I Moss tog vi färjan över till Horten, medan vi drackkaffe och åt en räksmörgås. När vi närmade oss Kristi-ansand, blev vår gps-tant och det norska vägnätet intehelt överens om, vart vi skulle, så vi nödgades rådfrågalokalbefolkningen och fick hjälp av en dam, som kördeföre och ledde oss på rätt väg och snart såg vi flygfälteti Kjevik, som var vårt mål. En militärvakt lät oss passerade två bommarna. I kansliet anmälde herrarna vår an-komst och vi hälsades välkommen av Thor Eickstedt,sekreterare i NOF (Norges Orlogsforbund) och fick vårarum i officersförläggningen, var sitt stort fint rum medtv och eget badrum – inget kasernliv här inte!

Senare kom även de fyra kamraterna från Stockholmmed Johan Forslund och Lennart Bresell i spetsen och såanslöt även två Göteborgare, så nu var vi hela tio perso-ner. Alla deltagare, som kom en dag för tidigt, samladespå markan, där vi beställde pizza. De var av jättemodelloch priset därefter! Den var som en familjepizza härhemma och vi delade kamratligt och glatt ut bitar till de,som kom senare än oss.

Fredagen började med ”frokost” för att efter ”lunsj”ha Stevneåpning med opstilling och flaggheis. Där sågman skillnaden på givakt och flaggans hedrande blandvåra länder.

Finland deltog inte vid mötet, så det var Sverige ochDanmark som gästade Norge och endast Sverige lyfterupp flaggan. De andra sätter den vid sidan om sig i mar-ken.

Mötet öppnades av presidenten i NOF, Kjell Olsen,som påtalade vikten av dessa möten för att hålla fokus påvårt marina försvar, som liksom andra försvarsgrenardrabbas av neddragningar.

En längre orientering om platsen gavs av Harald Min-de, sjef Luftforsvarets skolesenter Kjevik.

Varför är vi på en 70 år gammal flygteknisk skola? Jo,för 100 år sedan sades det, att svenskarna med flyg skul-le bomba Norges ena marinbas med apelsiner(!) och dåfick man på ubåten Kobben idén, att även Norge skulleha flygplan. En man ombord reste till Berlin för att taflygcertifikat, men fick inget sådant utan bara ett planmed sig hem (Rumbler Taube), som han i hemlighet flögmed från Horten ut över vattnet i 35 minuter. Armén gil-lade inte att Marinen stal flyget från dem och efter en ut-redning 1936, försökte man slå samman deras två verk-samheter. Ekonomin tillät inte annat än den lilla kapacitet,som fanns vid Hitlers ockupation 1940. Flygarna flyddetill Kanada och bildade senare ett kommando i London.Den 10 november 1944 bildades det norska flygvapnet.Sex månader senare slutade kriget och det ställdes kravpå utbildning och tekniskt kunnande. Verksamhetenbyggdes upp på åtta dagar i Kjevik, sedan man med tågförflyttat 300 elever, instruktörer och materiel från dentidigare basen i Kjeller. Efter avslutad arbetsdag hjälptesalla åt att bygga upp förläggningens kaserner, mäss ochlärosalar samt verkstäder. Böcker fanns inga, utan allaskrev efter diktamen sina egna. När utländska plan landa-de och ville ha service, fick de lämna sina tekniska hand-böcker som betalning.

Idag är det befälsutbildning inom teknik- och fotosamt radio- och vapenteknik, som man ägnar sig åt,samtidigt som utbildning sker i radar- och samband samtmaterialförvaltning.

Ungefär 440 elever, 200 befäl och 200 civilt anställdabedriver stationens ordinarie verksamhet. Ytterligare 190kurser med totalt 1650 elever och 90 000 övernattningarsker per år. Konferenser med upp till 300 deltagare hjäl-per upp verksamheten liksom de simulatorer och utbild-ningar, som sker för industrin med cirka 250 tillfällenoch 1500 deltagare om året.

Nu omorganiserar man mot moderna stridsflygplan,nya räddningshelikoptrar och tekniska system. Man harelevutbyte med flygskolan i Halmstad, men samarbetaräven med skolor i Nederländerna och Danmark.

Efter denna genomgång var det visning av några an-läggningar inom området, som jag inte deltog vid.

På kvällen äntrades ett par bussar och vi skjutsades tillKristiansands Orlogsstua H7 på Odderöya, härligt place-rad i den blivande historiska småbåtshamnen, ett nybyg-ge från 2015, efter att den tidigare brunnit, sponsrat avstaden och Vest Agder Museet, som driver hamnen.

Där bjöds på mingeldrink och välkomsttal av Svein A.Eriksen, ordförande Kristiansand Orlogsforening, innanvi satte oss i den solvarma lokalen för att spisa Biff Stro-ganoff och god kall Iskrem.

Lördag morgon efter frukost var det återigen dags för

XVIII Nordisk Marinestevnei Kristiansand, Norge 3 – 5 juni

T


en bussresa, nu till batteri Vara på Mjövik. Där finns värl-dens näst största kanon någonsin, monterad på land ochbyggd, för att tyskarna 1940 skulle kunna stänga Skage-rack. De planerade också för ett batteri i Hanstholm iDanmark. Bygget började 1941 med 1400 man från Nor-ge, Danmark och Tyskland. 1942-43 tillkom 200 ryskakrigsfångar. Senare kom 600 tyska soldater för att betjä-na kanonen, varav 450 var marinsoldater, då det räkna-des som ett kustbatteri. Kanon 2 och 3 provsköts i mars1942 och kanon 4 i november samma år. Då var kanon-brunn och bunker klar till kanon 1, men själva kanonensaknades och arbetet vilade till sommaren 1944, då kase-matten byggdes på 10 veckor med 4,5 meter tjockt takoch 3,8 meter tjocka väggar. Vid nyår 44-45 var alla de-lar (230 ton) men inte det 19,76 meter långa och 110 tontunga eldröret på plats. Detta skickades på fartyget PortoAlegre från Tyskland i februari 1945. Fartyget sänktesav brittiskt flyg i Kattegatt.

Batteriet var aldrig i strid, men övningssköts både un-der och efter kriget och var en del av kustförsvaret framtill 1957och lades ner 1962. Kanonerna 3 och 4, samt detsom fanns till kanon 1, blev skrot. 2:an blev kvar somden ende av sitt slag med 38 cm kaliber. SKC 34 ellerL50 är 28 meter lång och väger 337 ton. Tornet har engrundplatta på 100 kvm och kan svänga 360 grader ochlyftas 52 grader. Det åtgår tio man för att ladda kanonenoch totalt var 19 man i tornet vid avfyrning. Kanonen be-räknades klara 150 skott, innan den var utsliten, då manmenade, att varje granat tog med sig 400 gram av ståletvid varje skott. Skotthastigheten beräknades till ett skottper minut. Ammunitionen delas in i tre delar. En spräng-granat, 170 cm lång, väger 800 kg och en lätt granat vä-ger 500 kg. Till detta kommer kardus eller mellanladd-ning 97,75, 140 eller 190 kg krut och som avslutning enhylsa med 114,25 kg krut. Efter avfyrning hjälptes bun-kerns alla 52 man åt med rengöring av kanonen, något

som tog två dagar. 50 fullkalibriga skott har avfyratsmed kanonen, senast den 15 augusti 1951. Räckviddenpå kanonerna beräknades till 55 km och utrymmet, sominte täcktes av dessa batterier, fylldes med 11 000 styck-en kraftiga minor mellan Hanstholm och Mjövik.

Transport tillbaka till Kristiansand för smörgåslunchpå Kilden teater- och konserthus. Så kördes vi upp påOdderöya fort för kransnedläggning vid minnesstenenöver fallna kustartillerister och vi fick en historisk orien-tering om stadens och fortets försvar vid krigets början.Lite inblick gavs vi i den svenska lejdtrafiken och hur defå soldaterna försvarade sig här högt upp på klippan i detstenfort, där endast ruinerna finns kvar idag.

Så återvände vi till Kjevik för ombyte till klubbdräktmed alla utmärkelser inför kvällens bankett och medan vibytte om, skedde även ett ledarmöte. Det blev busstur tillofficersmässen ett stycke bort utefter vägen mot staden,där vi bjöds på ett glas champagne. medan vi bekantadeoss med varandra, innan vi bänkade oss och avnjöt gra-vad lax marinerad i Harald Hårfagre Akvavit till förrätt,renköttsmedaljong från Hovden i Setesdal och en panna-cotta till dessert. Gott att äta, många bra korta tal, gåvorsom överlämnades och tacktal till kvällens värd Ove StenOlsen, projektledare för Kristiansands Orlogsforening.Det blev buss tillbaka tack o lov – maten mättade!

Söndagen började med flagghalning med de fåtal, somvar kvar och utrymning av våra rum, innan vi åt frukostoch lämnade området. Resan hem blev den omvändamed färja och kaffe ombord – fast utan räksmörgås ochavlämning av Bert i Karlstad och Ulf i Högboda.

Innan vi återvände till Nynäshamn hade vi senare för-månen att få hälsa på Bert och se hur fin Karlstads Ma-rinstuga är, som de har tillsammans med Sjöfartsfören-ingen mitt i staden i Karlstads hamn.

Berit Åberg

Foto Bo Schagerberg

Johan Forslund mottar medalj Batteri Vara


Försvarsmakten har deltagit med fartyg i Almedalsveckan under flera år. I är var det HMS Carlskrona,som representerade. Syftet med deltagandet är att se till, att försvarsfrågorna får uppmärksamhet. Dettagörs genom att stort antal seminarier iland besöks och vissa även hålls ombord. Dessutom fungerar farty-get som boendeplattform för deltagarna. Försvarsmaktsledningen med överbefälhavaren i spetsen samtförsvarsministern tillhörde gästerna. Naturligtvis visades fartyget för intresserade besökare, däriblandsjälvklart Flottans män från Gotland. Viss representation genomfördes i form av mottagningar. HMSCarlskronas besättning slet hårt under veckan för att få allt att fungera och fick bra stödfrån basskyddskompaniets första pluton från Marinbasen. Plutonen stod för bevakningen av fartyget.

Marinen på plats under Almedalsveckan

Kockgänget som serverade mer än 2000 måltider

Hela besättningen, officer som sjöman, hjälper tillatt bära ombord livsmedel till fartyget.

Montering på helikopterdäck av de tält som använ-des för seminarierna ombord

Pressmöte med bland andra Försvarsministernombord på SCarlskrona.

Mikael Kockum och Matilda Westman, två avsoldaterna som stod Sför bevakningen

Jimmie Adamsson


YstaddelenÅr 1940 fanns jag, en något busig 7-årig pojke, i densydskånska staden Ystad. Som tredje barn i en familj om4, med en far som arbetade dygnet jämnt på stadensskeppsvarv och en moder, som hade all möda att hållasamman familjen och köra lastbil för kvinnliga bilkåren(SKB), gavs det stor frihet. Det gick halvknackigt i sko-lan och fritidsintressena delades mellan ivrig läsning aväventyrsböcker och akvarieskötsel! En något stillasittan-de tillvaro således!

Det var ju krigstid och min far hade bråda dagar påvarvet. Han såg till, att jag hjälpte till och på så sätt fickjag en första kontakt med Kungliga flottan. En minsve-parflottilj röjde under den tiden farleder söder om Skåne.På kvällarna angjorde minsveparna ofta Ystads hamnoch ville ha reparationshjälp under natten. Fartygen skul-le avgå kl 0800 på morgonen, så det var bråttom, bråt-tom! Jag fick följa med som ordonnans eller springpojkeoch förmedla bud mellan varvskontoret och fartygen.Det var en spännande sysselsättning och folket ombordsåg till, att mina besök resulterade i många godsaker.Varvet byggde också minsvepare av fiskebåtstyp och M-båtar. Ett minne från den tiden är en utomordentlig vack-er, nästan meterlång, detaljerad trämodell av M13, somfortfarande finns i familjens ägo.

Simning.Min äldsta syster, Anne Marie, var ivrig simmare ochdrog med mig till simklubben för träning. Att bada efterskånska sydkusten var ingen större glädje för en frusengrabb. Yttemperaturen är där på grund av de kraftigaströmmarna vanligtvis bara +13-15 grader även underhögsomrarna. Simklubben hade emellertid fått ett områ-de i Ystads ytterhamn, nedanför lotskontoret, där detuppställdes hopptorn och gjordes simbanor. Vatten-dju-pet var 6-7 meter, inte särskilt idealiskt för barnträning,men det var strömfritt. Där tvingades jag i, darrande, förjag var en riktig ”vattenkruka” och hatade både torrsim-ningen på land och övningarna i vattnet. Min storasysterfick skämmas för lillbrorsan, men det skulle bli ändring!

När jag äntligen lärt mig att simma någorlunda, blevdet simavslutning för sommaren med uppvisning ochtävling i hopp. Min kull hade fått i uppdrag att simma 25meter utan korkdyna. Uppvisningen var en stor händelsei Ystad och massor av människor satt på läktarna runtden inhägnade bassängen. Jag var fylld av spänning vidförsta simningen inför publik, men drabbades hårt avupptäckten, att jag glömt mina badbyxor hemma. Famil-jen samlades runt mig och goda råd var dyra. MammaEugenie fann på råd. Hon hade lillflickans, min två åryngre syster Elisabeths baddräkt i sin väska. Trots minavilda protester fick jag krypa in i den grovt hemstickade,tjej-hängsle-baddräkten, försedd med rosa rosetter i höjd

med axlarna! Materialet töjdes ordentligt, så den till slutpassade mig. Problemet var bara att maskorna blev jätte-stora och avslöjade pinsamt de flesta delar av min knub-biga kropp. Jag skämdes våldsamt inför alla och när vihoppade i vattnet, hade alla simkunskaper sköljts bort.För att inte drunkna tog jag till en sorts hundsim,sprattlade med benen och vevade med armarna. Jagklarade de 25 meterna som siste man, men lokaltid-ningen Ystads Allehanda hade syrliga kommentarer tillåret simskoleledning.

Sally BauerEn dag hade klubbledningen bett Hälsingborgsflickanoch simläraren Sally Bauer komma ned i hamnen ochhjälpa till med undervisningen. Sally Bauer var då kändöver hela världen för sin stora bragd att simma över Eng-elska kanalen 1939. Man förstod då, att kontakten meden sådan personlighet med utomordentlig stor erfarenhetskulle ”omvända” mig, när det gällde fysisk träning ikombination med simning. Långdistansträningen kördesivrigt utanför Ystads Saltsjöbad. Simningen fick skelängs med stranden för att på bästa sätt undvika dekraftiga strömmarna. Jag var fortfarande litet rädd förvattnet, men nu gick det i alla fall att bröstsimmandeta sig fram.

Simträning och olaga dyk i StockholmÅren till sjöss i handelsflottan, som följde, gav inte tid tillmer simträning. Blir man yrkessjöman, så badas det inteofta i havet. De flesta sjömän kunde då för övrigt intesimma. En gammal båtsman sa vid ett tillfälle: ”Ramlarman i spa´t och kan simma så förlänger man bara pinan!”Men intresset hos mig fanns kvar och då sjötjänsten full-gjorts, började jag med studier på Navigationsskolan iStockholm och simningen kom i fokus igen. Skolan hadefasta tider i Forsgrenska badet på Medborgarplatsen.Badmästaren Åke Johansson där blev min vän och lära-re. Crawl- och ryggsimning övades nästan varje dag.När anrika simklubben SKK (Kappis), då Stockholmsstörsta simklubb, tog in mig som medlem blev det trä-ning i stadens enda 50 meters bassäng. Trots goda för-sök blev mina sträcktider aldrig bättre än 31-32 sek på 50meter. Så någon rekordsimmare blev det inte av mig,men SKK-tiden gav en utomordentligt god träning.

Tyska mindykare på NavigationsskolanEn dag tillkom det två nya elever i styrmankursen medkrigiskt förflutet. De hade flytt Tyskand efter samman-brottet 1945. Dieter och Hans hade blivit inkallade till tys-ka marinen under kriget och fått en enkel utbildning tilllättdykare och utrustningen hade de tagit med sig tillSverige. Iklädda gummidräkter, cyklopöga, simfenoroch en andningsapparat med syrgasdrivet system hade

Något om ett ”vågat” liv!


de utbildats att leta efter mineringar utanför tyskockupe-rade kuster.

Syrgasen blandades primitivt med luft i en anslutengummilunga och man fick själv sköta inblandning avgasen.

Tyskarna hade stora svårigheter med svenska språketoch ville ha hjälp av mig. Vi överenskom, att de skullelära mig ”syrgas-dyka” och jag skulle traggla svenskamed dem. Arrangemanget fungerade bra och så små-ningom kunde jag dyka ganska obehindrat ned till 10meter i Stockholms ganska smutsiga ström och tyskarnatala hyfsad svenska. Okunskapen om dykningens farorvar stor och det hela hade nog kunnat sluta i tragedi, ominte de tyska pojkarna hade misstänkts för smugglingunder vattnet utanför Stockholms frihamn och i bråds-kan sänkt dykapparaterna till botten under hemsimning!

Kungl. Flottans utbildning och fortsattillegal dykningEfter sjökaptensexamen följde värnplikten. Ett sätt attgöra den för sjökaptener, var att pröva in till KungligaSjökrigsskolan i Näsbypark för att bli reservofficer. Lite”promenad-simning” blev det då och då i bassäng. Förstnär vi som aspiranter, under ledning av vår aspirantoffi-cer Wille Frithz, kommenderades till övningsbasenSkredsvik på Västkusten, flammade dyk- och simintres-set upp i klar låga. Jag hade då träffat den legendariskedykaren kapten Rolf Hamilton och blev helt begeistradöver attackdykarutbildning. Innan en sådan kunde ske,var jag tvungen att fullgöra min kurs RSKA vid Sjökrigs-skolan. Det blev fartygstjänst på somrarna på olika far-tyg. Minnena från signalmans- och pjäsbefälhavarjobbetpå tredje kanon ombord på jagaren Norrköping (mednummer 10 målat i stäven) glöms aldrig bort. Vi, somkom från handelsflottan, hade inga svårigheter med dis-

ciplinen och göromålen ombord på örlogsfartygen, menibland orsakade kommandoorden lätt förvirring. Sjösätt-ning av fartygens ”tiohuggare” gjordes ofta. Ett röst-kommando, som skulle avsluta sjösättningen och firn-ingen lät: ”Stå i taljan”. Att stå i en talja! Det uttryckethade vi aldrig hört förut, så ibland blev det onödiga dis-kussioner på båtdäck. En härlig sommar ombord på jaga-ren blev det i alla fall och jag trivdes utmärkt. Fortfarandehade jag inte någon officiell dykutbildning, men jag fick ialla fall användning för mina magra dykkunskaper iskärpt läge.

Jagaren med besättning övade skärgårdsnavigering ihög fart. Det är ju en av Kungl Flottans specialiteter, menden här gången gick det illa. Under den knepiga passagengenom Järnholmssund, syd Ornö, kom man ur kurs. Detblev en svår nödgir nära graniten i hög fart. Plötsligt ska-kades fartyget kraftigt i akterskeppet. Färden avbrötsomedelbart och man hörde upprörda diskussioner frånbryggan och på däck, om vad som hänt! Dykarunders-ökning beordrades, men jag visste ju, att ingen dykareoch utrustning fanns ombord. Min kadettofficer hadedock kläm på mitt intresse, så han frågade, om jag villegöra en besiktning av akterskeppet och propellrarna. Detvar ju högsommar och klart, kallt vatten och jag accepte-rade. Klädde snabbt om och tog på mig dubbla långkal-songer och varma tröjor och en ordentlig overall för kyl-ans skull. Båtens skyddsofficer hade ett AGA rökdykar-aggregat ombord och komponenterna där är snarlika enAGA-dykapparat. Aggregatet hade ett öppet system ochen 15 liters lufttub och var fylld med ”ren” komprimeradluft, passande för rökdykning. Tyvärr hade ansikts-maskerna till rökapparater då ”glasögon” och inte en storhel fönsteryta, som nutida cyklopögon har. ”Glasögo-nen” ger ett obehagligt dubbel-seende, men just då hadejag inget val.

Värnpliktiga sjökaptener på kurs RSKA Sjökrigsskolan Näsbypark 1954. Ifrämsta ledet, nummer två från vänster, Ulf Holm och därefter kadettoffice-ren Wilhelm Fritz och läraren, styrman Nilsson

Ulf, 15 år, för första gången inmönstradtill sjöss med Abraham Rydbergsstiftel-sens ASY Sunbeam i Medelhavet 1948


En lejdare kastades ner akteröver och med en manillalinaom livet plumsade jag i. Det tog mig inte många minuterför att konstatera, att jagarens ena propeller hade haftnärkontakt med ett stengrund. Propellerbladet såg utsom en vissen blomma, men akterskeppet visade ingaskador.

Fartygschefen såg bestört ut vid rapporteringen.Meddelandet medförde inget beröm från chefen. Jag lär-de mig snabbt att överbringaren av tråkiga nyheter sällanuppskattas trots nedlagt jobb! En något neslig färd avfartyget till Horsfjärden avslutade den resan.

Attackdykarkurs i Karlskrona och SkredsvikEfter ansökningar våren 1956 samlades ett trettiotalvärnpliktiga och officerare i Karlskrona för prövning tillårets attackdykarkurs med kapten Rolf Hamilton somchef. Det blev hårda tag från början. Rolf hade varit iUSA 1952 tillsammans med officerskollegan Gösta Fahl-man och fått SEALS-utbildning (enligt uppgifter denmest krävande undervattensskolan bland alla sjöfartsna-tioner) och vi skulle nu få utstå samma prövningar. Detblev undervattenssimning i flottans simhall på kasernSparre och terrängmarscher med tung packning härsoch tvärs utanför Karlskrona. Kapten Hamilton visadeutan ansträngning sina enorma färdigheter i fridykning.Hans kraftiga bröstkorg medgav dykning utan aggregat i5-6 minuter. Han undervisade oss genom göra övningar-na själv och skaffade sig omedelbart respekt för sitt kun-nande och lugna sätt i alla situationer.

Sållningen i vår aspirantgrupp var hård och obarm-härtig. Endast en fjärdedel av de sökande antogs. En litengrupp officerare och värnpliktiga härdade ut. Efter god-kännande blev det kommendering till Skredsvik, utanförUddevalla för vidare utbildning. Det blev en fantastisktrevlig och lärorik vistelse i vacker miljö. Skredviksbasen

var då inte så utbyggd som idag, utan det fanns bara ettpar gamla hus för mässar och måltider, enkla logementoch förrådshus för materielen. Men naturen imponeradepå oss alla med sitt friska vatten i den djupa fjorden ochde omkringliggande höga bergen. På Skredsvik var detett intensivt dagligt och ibland också nattligt program.Där gymnastiserades, gavs dykarlektioner och vi fickbekanta oss med alla sorters sprängteknik. UppblåsbaraKlepperkanoter användes för långdistanspaddling. Orien-tering med karta och kompass, både i skogen och på ochunder vattnet gjordes i ett rasande tempo.

Detta gjorde, att alla attackdykarna fick en utomor-dentligt god kondition. Inga strapatser blev för jobbiga,utan vi kunde springa, simma och dyka flera dagar isträck utan problem!

De dykaggregat, som användes, var av typen Lund 2.Den utrustningen var behändig och lätt, men skulle lad-das med syrgas och kalipatroner i ett slutet system., Dy-karen själv skulle ladda aggregatet. Inga förrådandebubblor skulle nå havsytan och kunna röja vår närvaro!Problemet var, att vid minsta vatteninträngning i syste-met bildades dödliga gaser. I sin mildaste form blev detillamående med huvudvärk. Apparaterna medgav inteheller större dykdjup än cirka 8-10 meter och använd-ningstiden under vattnet några timmar. Detta tillsam-mans med den tättslutande gummidräkten gjorde iblandtryckutjämningen under ytan besvärlig. Ofta kom vi uppur vattnet med starkt illamående med blodet rinnande uröron och näsa. För andra, mer fredliga undervattensar-beten, som att ta loss minor ur fisknät eller inspekterafartyg, kajer och bottnar, så användes AGA-divatorer.Detta luftaggregat hade öppet system med special-renadluft och lämnade stora luftbubblor. Det var mycket en-kelt att använda Aga-apparaterna, men för attackdykarevar de ju odugliga.

VM i marin femkamp, hinderlöpningen Svenska flottans trupp och lag vid VM i marin femkamp i Aten 1956. Ledarenkommendörkapten Lid af Hageby i mitten och Ulf Holm längst fram till vänster


Som befäl och tungdyka-re i Neptunbolaget vidbärgning av MF JosefJoham, Hamburg, vidHolmögadd den 10december 1957

Ulf Holm

VM 1956 i marin femkamp i Pireus, Grekland.En sammanslutning av många länders örlogs-mariner(CISM) organiserade på 50-talet (och gör det fortfaran-de) internationella marina tävlingar. Sverige ordnade ensådant VM i Marin femkamp i Stockholm 1955. Jag del-tog och tävlingarna avhölls i Näsby Park och det blevsatsning från många ”örlogskamrater” här hemma, dånästa års tävlingar skulle avhållas i Grekland 1956.Femkampen bestod av löpning, hinderbana, amfibiefält-skjutning och bansimningar (livräddning och hindersim)med utrustning.

Tack vare attackdykarutbildningen gick det bra förmig i uttagningen. Resan till Grekland och den internatio-nella tävlingen under ledning av kommendörkapten Lindav Hageby blev ett stort äventyr med många roliga episo-der. Det var med stolthet jag mottog den stora silverpo-kalen som 1:a pris ur en grekisk prinsessas hand. Grek-land var ju ett kungadöme på den tiden.

Dykning i NeptunbolagetNär min militära utbildning var klar blev det först anställ-ning som befäl och dykinstruktör i Sveriges då störstabärgningsföretag Neptunbolaget. En förnämlig utbild-ning i tungdykning gavs vid företagets station på Gåsha-ga, då och då avbruten med bärgningar av sjunkna ochgrundstötta fartyg.

SjömätningNästa arbetsplats blev Sjöfartstyrelsens Sjökartebyrå påSkeppsholmen i Stockholm.

Sjömätningsfarygen seglade under örlogsflagga ochalla i besättningarna bar Flottans uniform. Det var englatt och trevligt dagligt utomhusliv i små motorbåtaroch gav goda kunskaper om vattnen runt Sverige.

Svenska SportdykarförbundetFlottans officerare hade då en gymnastikgrupp med bad iCentralbadet i Stockholm. Under en bastutillfälle där,blev jag kontaktad av några kamrater, bl.a. kapten BoCassel, som sysslade med marinens bärgnings-och dy-kargrupper. De kände till min dyk utbildning och påpeka-de, att det numera fanns en stor grupp dykande amatöreri Sverige. Kunskapen om luftdykning bland dessa gladaamatörer var i allmänhet ganska undermålig och mångadödsfall inträffade på grund av ren okunskap. Det sakna-des över huvud taget säkerhetsbestämmelser för civiladykare. Mina vänner i bastun tyckte, att jag borde enga-gera mig i ärendet. Så blev det också. I Skottenborgsaula på Skeppsholmen i Stockholm den 9 april 1958,samlades efter mitt upprop en skara amatördykare frånhela landet tillsammans med flottans män med bl.a. Bos-se Cassel, Gösta Fahlman och bildade Svenska Sportdy-karförbundet. Det skulle utbilda, göra säkerhetsbestäm-melser (Det plankades friskt från Flottans utmärkta reg-ler) och verka som sammanhållande för dykklubbar iSverige. Ordförandeskapet tog mycket av min tid i an-

språk under det efterföljande året och bröts först, när jagfick arbete som hamnkapten i Ronneby 1959.

Ronneby hade heller inga officiella dykare på den ti-den, varför jag fick utföra många spännande dykningar ikommunens och statliga fiskeristyrelsens tjänst.

Holmbro Båthamn, innanför Muskö i StockholmsskärgårdEfter tjänstgöringar som chef i Ronneby hamn, Kalmarhamn och Nynäshamns hamnar har åldern hunnit kappmig och det blir troligtvis inte fler dykningar. Jag skullebehöva dykhjälp till mitt arbete med bojstens- och ankar-linebesiktning i vår familjs lilla båthamn, belägen i sundeninnanför Himmelsö och Muskö i Stockholms skärgård.Men jag är inte orolig! Det ges nog så småningom hjälpfrån fänriken och barnbarnet Christoffer Holm, som lig-ger på Berga örlogsbas utanför Stockholm för sin dykut-bildning!

Med honnör och hälsning till alla trevliga kamrater jagmött i Kungliga Flottan och annorstädes!

Som fartygschef på Kalmar stads elevfartyg ASY Garpen,enrollerad i Abraham Rydbergsstiftelsen sommaren 1973,med den ungdomliga besättningen på resa Kalmar –Stockholm – Åland


I vecka 31 lämnade HMS Falken örlogshamnen iKarlskrona och efter något dygns komplettering påÖckerövarvet bar det av mot årets äventyr, somkommer att gå söderut till Afrikas västkust och far-tyget kommer att vara borta nästen ett helt år. Far-tyget återkommer till Karlskrona den 4 juni 2017,lagom till att fira 70-årsjubileum.

Första kullen elever utgörs av 25 kadetter, somläser det s.k. officersprogrammet och då tillsam-mans med gymnasieelever. Ett antal besättningsby-ten (elever) kommer att ske vid olika tillfällen under

HMS Falken på nya äventyr

segelperioden, dock finns en grundbesättning om12 officerare och sjömän till hands hela tiden. Far-tygschef är Thomas Falk.

Årets stopp kommer att ske i Scapa Flow, Aber-deen, London, Brest samt ett antal hamnar längsSpaniens kust samt i Gambia och Senegal. I januari2017 kommer Gladan att möta upp i Spanien ochefter detta kommer besättningen att beredas långle-dighet.

Skonertdivisionen hör hemma i Sjöstridsskolan.Skonerterna Gladan och Falken seglade första

gången 1947 och har sedan dess utgjort en utomor-dentlig plattform för att lära sig navigation, lära signaturens skiftningar och inte minst lära sig leva till-sammans med andra under en längre tid.

Än så länge är vinden gratis, så utbildningskost-naderna blir därmed lägre, när man utbildar på se-gelfartyg.

För en kustartillerist som undertecknad är detalltid spännande att se, vilken växt fartyget har medsig från någon utländsk hamn i avsikt att planteras iparken på Kungsholms fort.

Olle Melin

Neptunibruden

I över 100 år har Neptuni Orden årligen delat ut en brudgåva till en ”en obemedlad, frisk, välbildad, dygdig och in-telligent flicka i en ålder af minst aderton och högst trettio år, född af aktningsvärda föräldrar, af hvilka faderntjänat vid svenska örlogsflottan.

På hundra år har såväl örlogsflottan som samhället i övrigt genomgått stora förändringar.För att kunna fortsätta med traditionen att utse årets Neptunibrud har ledningen för Neptuni Orden beslutat att föl-

jande text skall anslås på Neptuni Ordens hemsida:”Berättigad att bli Neptunibrud är en i studier, yrkesutövning eller i övrigt framgångsrik kvinna i åldern 18-35 år,

med ett medmänskligt engagemang, som står i begrepp att gifta sig och vars förälder tjänat i svenska marinen.Som vägledning för att vara kvalificerande förälder gäller nedanstående kriterier.* Alla officerare i marinen som har eller har haft rätt att tjänstgöra ombord.* Alla som gjort sin värnplikt eller frivillig grundutbildning (GU) i flottan.* Alla kontraktsanställda sjömän och soldater i marinen med minst fyra års tjänstgöring och med rätt att tjänstgöra

ombord.”Ytterligare information kan lämnas av Neptuni Ordens kansli.

Stockholm i juni 2016

Thomas HasselbergOrdförande i Neptuni Ordens hjälpkommitté

NEPTUNI ORDENInstiftad 22 mars 1812

————————————————————SKEPPSBRON 10, 2 TR, 111 30 STOCKHOLM

TELEFON 08-20 15 34, FAX 08-10 63 17E-post: [email protected]


å Lindholmen i Karlskrona har flottans varv-sanläggning varit etablerad sedan slutet av1600-talet och utgjorde under större delen av1700-talet kärnan i örlogsvarvet. Lindholmen

är även en av landets första, storskaliga industrimiljöer,vilken förklarades som byggnadsminne 1995. På Lind-holmen byggdes fyra nya skeppsstaplar under 1700-ta-let. Den stapel, som ligger mellan Wasa skjul och Polhems-dockan gjordes till upphalningsbädd under 1800-talet.

På denna stapel skall VHFK (Varvshistoriska fören-ingen i Karlskrona) nu rekonstruera tre spant i full skalafrån ett 1700-talsfartyg.

Syftet med projektet är att kunna berätta om Lind-holmens skeppsbyggarhistoria och synliggöra denvarvshistoriska miljön.

Själva konstruktionen är tänkt att anläggas på en ytasom är 10 x 15 meter, där en 15 meter lång sträcka avjärnvägsrälsen från 1858 tas bort.

På den fasta berggrunden har VHFK i samverkan medFortverket planerat gjuta tre betongplintar, som kläs medträpanel för att efterlikna kölblock, på vilka de tre span-ten monteras. Det största spantet kommer vara 10 meterhögt och 13.5 meter brett. För att säkerställa konstruk-tionen i sidled och längdled kommer stöttor och dragstagmonteras.

De tre spanten kommer delvis att bordläggas ochgarneras för att tydligare kunna visa, hur dåtida krigsfar-tyg byggdes. På den sida, som bordlagts, kommer också

en stapelbana byggas på det sätt, som gjordes i slutet av1700-talet.

Den andra sidan kommer att stöttas på det sätt, somgjordes under byggnationen, innan skeppet kilades upppå sina sjösättningsslädar.

Målsättningen med projektet att skapa ett nytt och att-raktivt besöksmål för turister, som är intresserade avvärldsarvet på Västra Lindholmen. Projektet ska visa defysiska dimensionerna på dåtidens seglande skepp samtvisa de skeppsbyggnadsprinciper, som utvecklades avde stora skeppsbyggmästarna Gilbert Sheldon och Fre-drich Hindrich af Chapman, som båda var verksammavid varvet i Karlskrona i slutet av 1700-talet.

Som förebild för rekonstruktionen har valts en spant-ritning från linjeskeppet Adolf Fredrik från 1744 ochdess ombyggnad till linjeskeppet Riksens Ständer 1770,som gjordes på Lindholmen.

Spantritningen är gjord av Gilbert Sheldon här i Karls-krona och är daterad 22 april 1766 och är den mest väl-dokumenterade och detaljrika ritningen från denna tid.

Riksens Ständer deltog i kriget mot Ryssland 1788 -1790 , men förlorades sista krigsåret vid anfallet motReval.

Chapman, som efterträdde Gilbert Sheldon, lät 1778bygga skeppet Wasa, som var ett mindre grundgåendefartyg, som trots sin ringa storlek kunde leverera storeldkraft. Ett mindre fartyg har fördelarna, att det ärgrundgående och kan navigera med större frihet samt att

Spantet från ett av de sista Svenska linjeskeppensom deltog i det sista stora sjöslaget mot Ryssland1790

Spantritning linjeskeppet Adolf Fredrik

P

Vasas konstruktionsritning. Ur Svenska flottans historia del 2


Tänkt utseende på spantet.Jämför storleken med inlagdmänniska

det minskade vattenmotståndet ger högre manöverdug-lighet och hastighet. Den låga höjden reducerar ocksåavdriften, vilket hjälper fartyget att hålla formationen i enslaglinje samt presenterar ett mindre mål för fienden attbeskjuta.

Wasa kan sägas vara ett prototypfartyg för de kom-mande tio linjeskeppen, som seriebyggdes på örlogsvar-vet i Karlskrona mellan 1782 till 1785. Dessa var emeller-tid något större än Wasa och med liknande dimensioneroch konstruktionslösningar, som visas mera detaljrikt påspantritningen för Rikets Ständer.

VHFK har därför nu bestämt att spantritningen förRiksens Ständer ska ligga till grund för rekonstruktionen,som ska visa hur dåtidens timmermansarbeten utfördes.

Wasa byggdes i Stora Skeppsskjulet på Lindholmen1778 och som då fick namnet Wasa skjul.

Att noteras är, att Chapman också seriebyggde tiofregatter parallellt med linjeskeppen under dessa år.

Chapmans storhet som den första moderna skepps-byggmästaren var bl.a., att han gjorde släpförsök av oli-ka skeppsmodeller för att mäta deras motstånd och på såsätt skapade grunderna för modernt skeppsbyggeri ge-nom sina tekniska beräkningar rörande släpmotstånd,stabilitet m.m.

Dessa finns efterlämnade i hans verk ”Tractatat omSkeppsbyggeriet, Architectura Navalis Mercatoria ” från1775.

Wasa sänktes 1836 avsiktligt i Djupasund mellan

Tjurkö och Sturkö i Karlskrona skärgård tillsammansmed ett 20-tal andra skepp intill. Här finns det nu planerpå att bygga en dykpark, då området är lättdykt och väl-besökt redan idag.

Projektet, som har godkänts av Länsstyrelsen, kom-mer att drivas i VHFK regi och sker i nära samverkanmed Fortverket och Marinbasen.En arbetsgrupp för dess genomförande har nu bildats.

Sven-Erik HellbrattProjektledare och ordförande i VHFK

Wasaskjul med inlagd animerad bild avstapeln

Wasaskjul. Foto Olle Melin

Konstruktionsmodell av linjeskeppet Vasa presenteras.Från vänster skeppsbyggmästare Gilbert Sheldon,varvsamiralen Carl Tersmeden, hertig Carl, skeppsbygg-mästare Fredrik Henrik af Chapman samt amiralenHenrik af Trolle. Foto Olle Melin

Modell av linjeskeppet Kung Adolf Fredrik. Foto Marin-museum


en här bilden fann jag i fars låda och påbaksidan finns texten från Dagens Nyheter.Samma bild finns med i MTB-bokens mitt-uppslag, kanske en av de finaste bilderna,som finns på en motortorpedbåt. Att sen

far står på däck må så vara. Han är nummer två på ba-bordssidan med en hårtofs stickande ut bakåt under båt-mössan. Betänk, att just detta år var enda året, som bådakryssarna gick samtidigt (Tre Kronor och Göta Lejon)Enligt uppgift är kortet tagit just från en av dessa ochäven att T26 vid detta tillfället passerade båda i hög fart.

FC står på styrbord sida och hälsar på någon ochstrax efter lär även armen åka upp i luften på ett vederta-get vis enligt flottans sätt att hälsa till sjöss.

Min fråga är, finns det någon, som vet något mer omdetta kort ? Min far lever och är helt klar, men kommerinte ihåg, hur det var vid just detta tillfälle.

Med vänliga hälsningar från ”maskinbåsasonen” Ör-jan Sundkvis, som fortfarande är aktiv i Marinen.

Full fart framåt

PS. T26 är fortfarande i drift i Veteranbåtsflottiljen ochär förmodligen världens enda i ursprungligt skick ochoperativt körbara motortorpedbåt med snart 60 år pånacken. RedD

En närmare presentation av boken fi nns på magnusullman.comDu kan beställa boken på tel: 0708 1919 29 eller

e-mail: [email protected] levereras med en inbetalningsavi till angiven adress. Priset inkluderar porto och emballage. För leverans till adress i utlandet tillkommer extra porto med 90 kr.

Bokförlaget Magnus Ullman

Från Gustaf IIIs ”Amphion” till Carl XVI Gustafs T 46. Ett 20-tal örlogsfartyg och båtar med koppling till Gustaf III, hertig Karl, Oscar I, Oscar II, Drottning Victoria, Gustaf V, prins Wilhelm, prins Bertil och Carl XVI Gustaf presenteras, ävensom fyra kung-liga statsbesök i Helsingfors med örlogsfartyg och Mannerheims statsbesök i Stockholm 1919 med en isbrytare! I boken skildras också Gustaf IIIs äventyrliga sjökrig mot Ryssland 1788-1790 där utgången hängde på ett hår och fl era andra dramatiska örlogshis-toriska händelser. I boken fi nns ca 110 oljemålningar, kartor och fotografi er. Oljemålningarna är utförda av de kända marinmålar-na J.D. Schoultz, Jacob Hägg, Herman af Sillèn, Christer Hägg, Håkan Sjöström m.fl . En praktbok! 176 sidor. Pris 450 kr. Numre-rad bibliofi lupplaga, 150 ex, med exklusiv pärm, 750 kr.

Örlogsfartyg med kunglig anknytning

Ö

av Magnus Ullman

REDOVISNING AB

Lars-Erik Nilsson Auktoriserad Redovisningskonsult

Vi erbjuder hjälp med;

Bokföring, moms, lönehantering bokslut, årsredovisning och deklaration

Box 33, 263 21 Höganäs mail: [email protected] Tel 042-33 20 15 fax 042-34 19 16 mobil 070-339 12 99


ret är 1954 och i förgrunden syns örlogs-varvets gamla plåthall, som fick ge vika närnya verkstadsbyggnaden började byggesnär man skulle ge plats för verkstäder ochskrovhall. På bilden ser man också de delar

av varvsmuren, som här numera är rivna liksom ett antalbyggnader till höger i bild.

Längre bort på bilden syns Klockstapeln och framfördenna en kär byggnad, som revs 1972 och som mångakarlskronabor gärna sett, att den bevarades, nämligenGamla teatern på Västerudden. Man ser också bebyggel-sen på Västerudden, som bara några år senare i stortskulle jämnas med marken.

Längst till höger i bild syns förstäven på pansarskep-pet Sverige, som håller på att skrotas

Pansarskeppet Sverige sjösattes 1917 och tillkomstenutgör ett märkligt kapitel i Sveriges historia. Pansarskep-pet var nämligen ett resultat av två insamlingar 1912 ochsom inbringade cirka 17 miljoner kronor och som räcktetill såväl ett pansarskepp som till några sjöflygplan ochtre till minsvepare byggda bogserbåtar. De insamlademedlen utgjorde cirka 10 % av 1912 års försvarsanslag.Ingen kan väl idag tänka sig, att en insamling på motsva-rande sätt skulle inbringa mer än fyra miljarder kronor.

De två pansarbåtsinsamlingarna 1912 kom i grevenstid. Tack vara denna stora manifestation av försvarsviljahos det svenska folket, kom byggandet av pansarbåtenSverige igång och försvarsfrågan fick fart. Detta leddetill en konfrontation mellan regeringen Staaff och kunga-

makten, borggårdskrisen och regeringens avgång.Kungaregeringen Hammarskjöld kom sedan att lösa för-svarsfrågan under 1914, även om det länge såg mörkt ut.Utbrottet av storkriget i början av augusti 1914 ledde nutill, att de tre stora partierna i riksdagen enades om borg-fred och om försvaret. Konkret blev det sedan en radförsvarskompromisser både i fråga om armé och flotta. Ifråga om pansarskepp av Sverigeklassen backade reger-ingen till tre fartyg. Med tanke på kostnadsutvecklingenvar det ett rimligt beslut.

Långsiktigt fick Sverigeskeppen fick en viktig strate-gisk betydelse. Den svenska flottan ansågs av stormak-terna under båda världskrigen och även under det kallakriget vara en strategisk maktfaktor. En början till dennaepok lades av pansarbåtsinsamlingen 1912, som alltsåfick en långsiktig betydelse. Sveriges sjömakt stärktesgenom Sverigeskeppen, som under 1920-talet hörde tillde starkaste i Östersjön. Den svenska flottan bidrog nutill att stärka förtroendet för den svenska alliansfria poli-tiken. (Avskräckning och förtroendeskapande åtgärder).Den fyllde därmed en viktig säkerhetspolitisk funktionför nationen Sverige.

Vad en gammal bild kan berätta

Å

Olle Melin


Lördagen den 13 augusti var det åter dags för Marindagen i Karlskrona, ett arrangemang som brukar dra många besökare. Ochså blev det även i år, trots det lite oroväckande väderläget på morgonen. Men regnet kom av sig, dock inte blåsten, men det hin-drade inte, att över 10 000 besökare räknades in.

Och dessa blev inte besvikna. Det bjöds på fartygsbesök, uppvisning av helikopter och den nya bogserbåten Hector, skydds-vaktuppvisning, överflygning av JAS Gripen. Hemvärnet visade upp en mångfald av verksamheter och SAAB/Kockums presen-terade det nya ubåtsprojektet A 26.

Hemvärnets musikkår Blekinge bjöd på såväl musikmarsch som konsert. Ett antal frivilligorganisationer och föreningar fannsockså på plats för att informera. Här fanns Sjövärnskåren, T 38 vänner, Flottans Män, Museum för rörligt kustartilleri och själv-klart Varvshistoriska föreningen, som bl.a. erbjöd repslagning i den över 300 meter långa Repslagarbanan.

Fortverket, som är svenska statens förvaltare av området fanns givetvis på plats liksom Försvarsmaktens rekryterare i hoppom att finna nya intressenter för att bli soldater och sjömän.

Möjligheterna att äta och dricka en kopp kaffe var många.Mig veterligen inträffade inge incidenter under dagen, vilket är ett gott betyg åt såväl arrangörer som åt besökare.Ett arrangemang som detta ger verkligen Försvarsmakten och framfö allt marinen en extra goodwill och alla jag mötte och

talade med var mycket nöjda med dagen.Om två år är det dags igen!

Marindag i Karlskrona

Olle Melin

Foto Ulla och Olle Melin

Karl Rosqvist och K-G Ahlqvist från Lindås utanför Emmabodavar bland de tidiga besökarna

En förväntansfull skara människor väntar påp att grindarnaska öppnas

Flottans Män i Karlskrona och Karlshamn fanns på plats.Från vänster Per Nejdefelt Karlskrona, Göran LöfgrenKarlskrona, Bo Ringdahl Karlshamn, Lennart HåkanssonKarlskrona och Rolf Pärlhem Karlshamn

Även den yngre generationen trivdes. Här några som fick åkamed Hemvärnets transportfordon


Gun och Jan Bengtson och dottern Jessica samtalar medBirgitta Åshage

Ringlande köer för att komma ombord på korvetten Karlstad

Svensk kyrkan fanns på plats.Amiralitetspastor Daniel Breimertfrån Kungl Amiralitetsförsamlingen

Johan Melin, en avHemvärnets stridsbåtsfö-rare

Samövning mellan helikopter och bogserbåten Hector

Ubåtsräddningsfartyget Belos lockade mångabesökare

Den nya bogserbåten Hector rönteberättigad uppmärksamhet

Ubåten Uppland lockade många ochkön för att gå ombord var enorm

Hemvärnets Musikkår Blekinge marscherar in på Örlogshamnen i Karlskrona


ag gjorde min värnplikt i flottan 1952 med un-derbefälsutbildning och ryckte in i januari medinställelse i Karlskrona. Detta år grasseradeflera barnsjukdomar i förläggningen. Alla

sjukhus var fyllda med värnpliktiga och man måsteskicka hem många. Själv hamnade jag på sjukhus ganskailla medtagen av mässlingen. När jag väl kom på benenigen, hade alla friska i gruppen redan fått sin kommandetjänstgöring bestämd. Man skrämde mig med, att jagskulle hamna på kryssaren Göta Lejon, vilket var denstora skräcken hos oss värnpliktiga.

Så blev det nu inte, utan jag blev uttagen till signalma-tros och rena drömjobbet som sjömätare. Tydligen ut-sågs sjömätarpersonalen bland i första hand skärgårds-grabbar från ost- och västkusten

På våren, när båtarna rustades för kommande uppgif-ter, tjänstgjorde jag i Sjökarteverkets snickarverkstad påSkeppsholmen. Verket disponerade på den tiden hela ka-sern 3 och snickeriet låg i källaren. När mätningssäsong-en började, placerades jag ombord på Ejdern, som till-sammans med Gustav af Klint gjorde sjömätningar i Bot-tenhavet. Fartygschef på Ejdern var flaggstyrman GöstaGrinne, en i mitt tycke mycket duktig sjömätare och båt-människa.

Eftersom Ejdern var ångdriven och det endast fannsen ångmaskinist tillgänglig för Sjökarteverket, fick envärnpliktig eldare, som seglat eldare i bogserbåt i mångaår, sköta maskineriet. Jag som skärgårdsbo fick bli för-ste rorgängare och alltid ta rorstörn i svåra lägen. Restenav den värnpliktiga besättningen hade ingen sjövana menhemort på ost-och norrlandskusten.

Efter en del specialmätningar i Västerviksskärgårdenoch vid Utö bar det av till Bottenhavet, där vi hela mätpe-rioden låg vid Finngrundet för utsjömätningar, ett myck-et illa beryktat havsområde med många sjunkna båtar. Idag finns en kassunfyr därute. Tidigare låg här ett fyr-skepp, som hette Finngrundet.

Eftersom vi inte hade optisk kontakt med någon refe-renspunkt i land, skedde all navigering med Decca Navi-gator. Sjöfartsverket hade egna sändarmaster i land.

Inom grundområdet vid Finngrundsbankarna hade vivårt mätområde, där kurserna var två timmars körtidlånga och två och en halv meter från varandra. När väd-

ret var för hårt, gick det bara att loda mot vinden. Det varganska jobbigt att hela tiden stirra i Decca Navigatornoch hålla rätt kurs. Det blev långa och tröttande arbets-dagar. Till en början var jag ensam rorgängare, tills vi lärtupp en grabb till. När jag muckade, fick jag ”övertidser-sättning” på värnpliktslönen, vilket var unikt. Varje helggick vi in till Gävle för att bunkra kol. Det var en begiven-het, som alltid lockade en stor publik. En lastbil med koltippade lasten på en träränna, som räckte ned på gång-bordet. Vi hann inte med att baxa ned kolet i boxen, sådet mesta blev kvar på däck, varför vi förhalade Ejdernmed stor slagsida och vände motsatta sidan mot kaj, därnästa billast tippades. Det tog nästan hela lördagen, innanhanteringen var klar och båten avvaskad, så vi kunde gåoch bada och sedan fira helg. Klockan 5 måndag morgonbar det så ut igen.

En episod, som sitter kvar i minnet, är, när vi bärgadesjöräddningskryssaren Örskär, som drivit på land i Norr-bodaviken på Gräsö. Vi låg för nordlig storm i Örskärs-sund och fick meddelande, att räddningskryssaren, somlåg vid boj, hade drivit i land med boj och allt i södra sidanav viken och inte kunde komma loss för egen maskin,utan behövde assistans. Besättningen hade jobbat hårtoch försökt bärga kryssaren, men inte lyckats. Man hadebl.a. spänt en wire tvärs över viken och fäst denna i mas-ten för att på så sätt kunna kränga loss fartyget. Norrbo-daviken är tämligen grund och svårnavigerad, bl.a. pågrund av uppgrundningar. Gösta Grinne tog fram ettspecialsjökort över viken och frågade, om vi ville varamed om ett bärgningsförsök. En sådan fråga är inget attdiskutera, trots att haveririsken för Ejdern var tämligenstor i dessa grundfyllda vatten.

På livräddningskryssaren hade man gjort i ordning engrov grästross att användas vid losstagningsförsöket.När allt var kopplat och klart och grabbarna på däck läm-pade trossen över bord, hände det, som inte bara fickhända. Trossen hamnade i vår propeller. Maskinen stan-nade, ångan rusade och trossen slet rodret helt tvärs.Ratten snurrade ohejdat och skickade ut mig i brygg-räcket. Ångan rusade ut i alla ventiler. Grinne svor ocheldarmaskinisten svor också, men han lyckades dockbaxa runt propelleraxeln, så att trossen kunde frigöras.

När vi reparerat roderledningen och tagit upp den gro-

Någrasjömätarminnen

JFörfattaren värnpliktig 1952


va trossen, gjordes ett nytt försök. Då gick den grovatrossen av och nya kopplingar måste göras på haveri-sten. Den här gången gick det bättre och så småningomfick vi loss kryssaren. Det var tur, att inte något larmgick, så att räddningskryssaren måste ut på uppdrag.

Det hade nu blivit kväll. Vinden hade avtagit. Livrädd-ningskryssaren var bärgad och allt började återgå till nor-mala rutiner och så småningom kom vi ut till vårt mät-område.

Vi hade en civil kock, som varit på sjön i flera år. Hanhade skaffat sig en hund, en schäfervalp, som han togmed ombord. Det var synd om hunden, för valpen blevsjösjuk och riktigt dålig under en vecka. Veckan efterfick hunden stanna i land. En annan, som led svårt avsjösjukan, var en grabb från Säter i Dalarna. Han blev sådålig, att även hand fick sättas i land.

En händelse detta år var, när Catalinan blev nerskjuteni Östersjön. Det diskuterades då, att sjömätarna skullesöderut för att delta i sökningen efter planet.. Sjöfarts-verket tyckte mätningarna var viktigare, så vi kom aldrigatt delta.

Några år senare träffade jag Gösta Grinne vid en pro-menad på Skeppsholmen. Han kom ihåg mig och händel-sen med livräddningskryssaren och för att jag efter enhelgpermission hade med mig en liter jordgubbar till varoch en ombord. Alla skärgårdsbor odlade jordgubbar viddenna tid. Han bjöd mig ombord på Ejdern, som nu var

ombyggd. Instrumenteringen var förbättrad, ångmaski-nen var borta och ersatta av en dieselmotor. Göstatyckte, att ändringarna hade gett Ejdern sämre sjö-egenskaper.

I dag är Gösta Grinne borta och Ejdern är en priva-tägd nöjesbåt. Skeppsholmen är förstörd av diversemonsterfigurer i plast. Sjökarteverket har flyttat och ör-logsvarvet är rivet. Stockholm förlorar mer och mer avsin sjöstadskaraktär. Bygger man så det föreslagna No-belhuset på Blasieholmen, har man helt förstört den ge-nuina hamnstadskaraktären.

Per-Oskar Eriksson, IngmarsöBåtbyggare och mångårig FM-medlem med ankar medalji silver nr 36

PS. Hur följer marinen gällande sjöfartsregler, när manjagar ubåtar? Vi har byggt en båt åt en affärsman i Stock-holm, som har en egen ö utanför Dalarö. Vi hämtar, vin-terförvarar och utrustar den var je år och bogserar dentillbaka till ägarens ö. I höstas sammanföll hämtningenmed ubåtsjakten på Nämndöfjärden. Marinens mindrebåtar for som vettvillingar kors och tvärs och några sjö-vägsregler tycktes inte gälla. Med undanmanövrar ut urkaoset lyckades vi med oskadd kundbåt ta oss ut på Kan-holmsfjärden. DS

Författaren som rorgängare på Ejdern Sjömätningsfartyget Gustaf af Klint

Sjömätningsfartyget Ejdern


Nya böcker

20

Den hemliga svenska krigsplanenUnder kalla kriget planerade svenska för-svarsmakten aldrig för något annat än ensovjetisk invasion. Fienden kom alltid öst-erifrån och även om det officiellt fanns an-dra krigsfall, gjordes aldrig någon planlägg-ning för dessa.

Var skulle den sovjetiska invasionenkomma? I norr, i söder eller längs med densvenska ostkusten? Kanske en kombina-tion? Oavsett vilket skulle det planeras ochövas för alla dessa scenarion. Hur såg densvenska krigsplanen egentligen ut? Dettavar under kalla kriget kvalificerat hemligt.

För första gången avslöjas nu i denna bokden hemliga krigsplanen från kalla kriget isin helhet. Var skulle hundratusentals krigs-placerade svenskar ha hamnat om krigetfaktiskt hade kommit? Vilka uppgifterskulle de lösa? Hur såg planen ut i stort ochhur såg den ut för det enskilda förbandet?

Boken analyserar de stora förändringarnainom försvarsmakten från 1945 och framtill kalla krigets sista decennium. Hur sågman egentligen på hoten, på Sovjetunionenoch på Nato? Författaren Bengt Wallerfelt,överstelöjtnant och fil.mag. och var dokto-rand i historia vid Stockholms universitet,granskar kritiskt den svenska planen, inteminst för den tänkta massmobiliseringen,ett smidigt maskineri under tre intensivadygn. Men hade det fungerat? Redaktörerhar varit: Olof Santesson och Kent Zetter-berg.Boken utgiven 2016 av Medströms Bok-förlag i samarbete med forskningsprojektetFörsvaret och det kalla kriget (FOKK).ISBN 978-91-7329-124-8.

Stellan Andersson

Med ångbåt från land till stadÅngbåtsepoken är sedan länge över, mendet finns fortfarande en liten flotta av devackra vita båtarna kvar i Stockholmstrak-ten. På sin tid innebar de såväl ekonomisksom social och teknisk förändring. Idag kande bevarade ångfartygen ses som minnes-märken överr en betydelsefull del av Stock-holms och Sveriges historia.

Tidigt under 1800-talet etablerades ång-båtslinjer mellan huvudstaden och andrastäder runt Mälaren. I boken kompletterarförfattaren och ångbåtskännaren LennartRydberg ångbåtstrafikens historia, när hanskildrar, hur även det stora omlandet, d.v.s.Mälardalens jordbruksområden, knöts när-mare huvudstaden genom nya linjer. Vilkenbetydelse hade trafiken för människorna idessa områden? Vilka stod för initiativenoch kapitalet och hur utvecklades teknik,service och komfort under epoken.

Författaren är en verklig kännare i ämnetoch dessutom ordförande i Stiftelsen Skär-gårdsbåten.

En stor samling av bilder ingår i boken,vilket avsevärt förhöjer värdet.Författaren och Stockholmia – forskningoch förlagISBN 978-91-7031- 0288 – 5

Olle Melin

Fredens hav?Ökade spänningar kring ÖstersjönSverige har en av Europas längsta kuster.Större delen av denna kust vetter mot Ryss-land, ett land som vårt land i århundraden, ibästa fall, haft ett spännande förhållandetill, i värsta fall varit i krig med. Enkel logiksäger att när en maktfullkomlig VladimirPutin spänner de militära musklerna, bordeSverige ha en stark flotta för att försvaraSveriges kust. Ett konstaterande lika enkeltsom logiken är, att så inte är fallet.

Östersjön är ett viktigt hav och det hardet varit i hundratals år. Här finns både han-delsvägar och strategiska punkter och sedanmedeltiden har kampen om Östersjöns far-vatten varit hård. De senaste åren har hotni-vån trappats upp markant.

Hur gick Östersjön från att vara ”Fredenshav” till att hamna överst på den transatlan-tiska säkerhetsagendan? Vilken dynamikligger bakom det försämrade säkerhetslägetoch hur kan länderna i regionen, USA ochNato agera för att situationen skall förbätt-ras? Detta är några av frågorna som Katari-na Tracz behandlar i denna viktiga bok!!

Boken Fredens hav av Katarina Traczbeskriver den hotfulla situationen i Öster-sjön på ett enastående sätt. En bok som börvara av prioritet att läsa för Sveriges politi-ker och beslutsfattare för Sveriges försvar!

Katarina Tracz är chef för tankesmedjanFrivärld och har bred erfarenhet av utrikes-politisk analys och opinionsbildning medsärskilt fokus på säkerhetsfrågor.Boken är utgiven av författaren och Frivärldår 2015. ISBN 978-91-7533-116-4.

Stellan Andersson

21FLOTTANS MÄNNr 3 2016 21

Sjövägen till SverigeBoken har undertiteln Från 1500-talet tillvåra dagar.För första gången tar Sveriges främsta mari-tima forskare ett helhetsgrepp på det mari-tima området Sverige och Norden. Sjövägentill Sverige lyfter fram kunskapen om ha-vets centrala roll i Sveriges samtid och his-toria. Det handlar om de långa historiskalinjerna, från Gustav Vasas tid till idag. Bo-kens första del ger en bred introduktion tillsvenska sjökrig och örlogsflottans historia,utrikeshandel och sjöfart, skeppsvarvenshistoria, fiske och passagerarsjöfart. Denandra delen innehåller mer avgränsade ut-blickar. Här behandlas ämnen som sjöman-statueringar, hummerfiske, det unika svens-ka intresset för fritidsbåtar m.m. I stort somsmått visar perspektiven på, hur viktigt ha-vet varit för både nationen och dess männis-kor.

Att detta förhållande behöver framhållasi en egen bok förklaras kanske av, att havetär ständigt närvarande och ändå lätt glömsbort, inte minst gäller det havets och sjöfar-tens betydelse i den svenska historiebe-räyyelsen.

Ett stort antal författare medverkar i bo-ken.Boken ges ut med stöd av SjöhistoriskaSamfund och Kungl Patriotiska Sällskapet.ISBN 978 – 91 – 87439 – 27 - 8

Olle Melin

Roten till det onda.Uppdelningen av Mellanöstern 1916 -2016.

År 1916 satte sig britter och fransmän ihemliga förhandlingar. De drog ett streck påkartan över osmanska rikets arabiska delar.Områdena norr om strecket förklaradesvara franska intressesfärer och de södrabrittiska. Det här ledde till att regionen ficknya gränser efter första världskriget, utanhänsyn till den 4000 år gamla civilisatio-nens historia, kultur och religion.

Vilka långtgående konsekvenser fick det-ta enkla pennstreck? Hur påverkar det män-niskor idag hundra år senare?

I Roten till det onda förklarar och resone-rar mellanösternkännaren och författarenIngmar Karlsson kring historien bakom da-gens mest krisdrabbade område. IngmarKarlsson skildrar denna blodiga historia ochboken är ett måste för alla som vill förstådagens komplicerade situation.

Detta är författarens 20:e bok. IngmarKarlsson har erhållit Smålands AkademisDag Hammarskjölds pris och SydsvenskaDagbladets Europapris 2015.Boken är utgiven av Historiska Media iLund 2016. ISBN 978-91-7545-338-5.

Stellan Andersson

Regalskeppet KronanHistoria och arkeologi ur djupet.När Kronan sjösattes 1668 var detta fartygdet största som någonsin byggts i Sverige!Det svenska stormaktsväldet stod i zenitoch Kronan var en symbol för dess militäramakt. Endast åtta år senare förliste hon den1 juni 1676 under ett sjöslag mot dansk-ne-derländska flottstyrkor. 800 människorgick under och kvar på havets botten lågvrakdelar och likrester. Där låg de stilla framtill år 1981, då utforskningar av vraket in-leddes. Sedan dess har man funnit mer än 30000 föremål - bland annat Sveriges störstaguldmyntskatt och praktfulla bronskano-ner, skulpturer och navigationsinstrument,soldaternas kläder och böcker. De ovärder-liga fynden berättar historien om Sverigesom krigsmakt, om hårda sjöstrider och omenskilda människoöden i stormaktstid-ens samhälle. En verkligt intressant ochlärorik bok, lättläst och rikt illustreradmed färgbilder.

I Regalskeppet Kronan ger marinarkeolo-gen och historiken Lars Einarsson en unikoch spännande inblick i en tid då Stor-maktsssverige var som mäktigast.Utgiven av Historiska Media och Kalmarläns museum 2016.ISBN 978-91-7545-355-2.

Stellan Andersson

NorgeSvenska Kryssarklubbens årsskrift för 2016 handlar om Norge och utvalda hamnar frånSvinesund till Bergen. Inte mindre än 120 hamnar fördelad på nio områden, beskrivs medseglingsleder, historia, faciliteter m.m.

Författarna Jörn Engevik och Per Hotvedt har inte bara åstadkommit en handbok förseglare utan också en bok för den, som vill lära sig mer om vårt grannlands historia.

Boken är synnerligen rikt illustrerad med utsökta bilder.Svenska Kryssarklubben.ISBN 978-91- 88067 – 01 - 2

Olle Melin


en 19 maj samlades ett antal eldare, som an-ställdes som befälselever den 16 april 1961för 55-årsjubileum i Värtahamnen, Stock-holm för en tur på sjön. Vi var 11 förvän-

tansfulla, som möte upp med respektive allt ifrån Piteå inorr till Broby i söder. 1961 var vi 21 unga gossar, somanställdes efter först ha genomgått vissa tester och un-dersökningar. Väl anställda, fick vi vår förläggning påBataljon af Trolle, där dåvarande styrman Helge Lundahltog hand om oss för fostran och exercis. Tyvärr är juinte alla med oss nu och en del hade förhinder att delta.Av dessa 21 var det fem, som stannade kvar to ”The bit-ter end”. Jag tror mig veta, att ingen egentligen ångrat detvalet. Nåväl av resten blev det kärnkraft, järnhandel, ma-skinbefäl, värmeverk, entreprenörskap, polisen och ut-landsjobb m.m. som utkomst.

Vår resa gick till Tallinn. På vägen dit så åts förbröd-ringsmiddag med tillbehör och mycket ”Kommer Duihåg”,” Vad gör han nu”, o.s.v. Någon tog sig en sväng-om till bra musik och senare njöt vi av enastående upp-visning av en akrobatisk dansgrupp. Väl framme på mor-gonen väntade en guidad tur, dels med buss och delssom promenad. Efter att blivit avlämnade av guiden, sat-

Återträff efter 55 årtes kursen mot ett lämpligt vattenhål, där även öl kundeinmundigas under strålande sol. Under vägen dit trans-porterades en av de äldre i gänget i rullstol p.g.a. ”idrotts-skada” (vid den åldern) och vi hjälpsamma turades om,att få köra honom på de kullerstensbelagda gatorna somövning inför eventuellt kommande rullatorers intåg i våraliv (PRAO vid 70 fyllda). Njutbart eller inte för Bosse,men en trevlig dag i hamn blev det. Efter allt i land medbesök i gamla kyrkor, parker och apotek embarkeradesMS Victoria för återfärd. Nu blev det redig mat i á la car-terestaurangen. Även när man har trevligt, så måste detta slut och denna resa avslutades med färd i Stockholmsvackra skärgård och efter förtöjning samlades gänget föravsked, samtidigt som vi önskade 60-årsjubileumet väl-kommet framöver och att vi skall ses då.

Jag vill på detta sätt framföra mitt och min hustruMonicas samt de övriga deltagarnas, med respektive sto-ra tack till arrangörerna, ingen nämnd ingen glömd.

D

Väl mött år 2021.Lars Erik och Monica Blomqvist


ör att fira att det i år är 55 år sedan vi startade vår aspirantutbildning på KSS, genomfördes en återträff 17-19/5. Denna gång blev det en tripp till Riga, där vi ordnat en svensktalande guide, som visade den väl res-taurerade stadskärnan. Mycket intressant!

Under sjöresan hade vi bokat plats i konferensavdelningen och kunde ägna oss åt bildspel och mycketnostalgi från den mestadels mycket positiva tiden som elev vid KSS. Bl.a. ventilerades Öresundssimningen mellanHelsingör och Helsingborg. Trots vattentemperatur på bara 13 grader C och en vindhastighet på 10-12 m/s lyckadesbåde Kalle Birgander och Leif Schmidt ta sig över efter styvt tre timmar i vattnet. När jag nästa morgon informeradevår kurschef, löjtnant Lennart Grenstad , om övningen, var hans enda kommentar: ”Fy tusan!”

Inseglingen till Stockholm blev en höjdarupplevelse, genom att fartyget Isabelle i motsats till de flesta andra färjor-na angör via Sandhamnsleden i stället för Söderarm. Därför var hela gruppen först i kön, när frukostmatsalen öppna-de kl 0700, för att få tillgång till två fönsterbord längst förut. Där kunde vi sedan följa hela inseglingen från Farfars-grund, över Kanholmsfjärden, via Sollenkroka, Sandö sugga, Saxarfjärden, Oxdjupet, Tynningösvängen och så små-ningom till Frihamnen. Liknande inseglingar har de flesta av oss gjort tidigare, men det var länge sedan, vi ”körde”själva, så det var verkligen njutbart.

Mycket nöjda skiljdes våra vägar utanför färjeterminalen, dock inte förrän vi bestämt tid för nästa återträff. Denblir redan nästa år i september, då det ju är 55 år sedan vi tog examen.

RSKA-62 på återträff

F

Hans Rosengren

Aspiranter på KSS, juni 1961Övre raden fr vänster: Rolf Johnsson, JohanListrup, Kjell Nording, Herman Karlin, HansRosengren, C-H Wulff. Mellersta raden: GunnarFischer, Björn Genberg, Sven Winterstam, LeifSchmidt, Måns Suneson, Diedrik TaubeFrämre raden: Karl Birgander, Arne Westholm, BoMöller

Simmande kadetter i Helsingör,augusti 1962Från vänster. Björn Genberg,Kjell Nording, Rolf Johnsson,Karl Birgander, Herman Karlin,Leif Schmidt, Måns Suneson,Hans Rosengren

Återvändare från RigaFrån vänster. Måns Suneson, Gunnel Sunesson, Bo Möller, PiaBirgander, Björn Genberg, Karl Birgander, Astrid Taube, DiedrikTaube, Hans Rosengren, Karin Rosengren, Sven Winterstam


Marinens Musikkår – med anor från 1680-taletDel 4

1872 läggs Marinregementet ned och personalen förs pås.k. vakantstat. Förspelet till nedläggningen är speciell.Riksdagsman O F Brunnberg från Karlskrona hade åren1868-1870 tre år i rad riksdagen föreslagit indragning avMarinregementet eller förflyttning till annan ort ”där detäven i fredstid kunde beredas nyttig sysselsättning, så atticke som nu är förhållandet, mer än hälften av dennuvarande garnisonen får gå sysslolös samt spridaoch underhålla sådan demoralisation, som av dagdri-veri alstras.”

Beväringens övningar kunde Kronobergs och Kalmarregementen svara för enligt motionären.

År 1872 vakantsattes således Marinregementet; detskulle sålunda avvecklas allt efter manskapets avgång.Vissa musiker kom att överföras till Flottans musikkår.

Blekinge bataljons musikår (I 30) 1886 – 1901.När Blekinge bataljon (I 30) sattes upp på Bredåkra hed iKallinge 1886, överfördes de kvarvarande musikernafrån Marinregementet till bataljonens musikkår. Dennamusikkår kom att bestå av 7-8 man, d.v.s. egentligenendast en förstärkt sextett.

Blekinge bataljons (i 30) musikkår omkring 1890.Arkivbild

Karlskrona Grenadjärregementes (i 7) musikkår på uppmarsch till Stortorget i Karlskrona samband med mobilisering-en för Första världskriget. Arkivbild


Olle Melin

Karlskrona grenadjärregementes musikkår (I 7) 1902 – 1927Blekinge bataljon (I 30) och Smålands grenadjärkår i Eksjö (I 7) slogs 1902 samman till Karlskrona grenadjärrege-mente (I 7), som fick en musikkår om cirka 15 man. Kårerna i regementets föregångare hade omfattat endast 7-8man. I 7 musikkår lades ned tillsammans med regementet den 31 december 1927. Det finns ett antal exempel påmusiker från I 7, som förflyttats både till flottan och KA 2. Karlskrona hade således åren 1902 – 1928 hela tre militär-musikkårer. En del av I 7 musiker återfinns 1939-42 i den musikkår av inkallade beredskapsmän, som sätts upp av in-fanteribesättningen i Karlskrona fästning (Landstormen).

Blekinge bataljons musikkår på marsch genom Ronneby. Arkivbild

Karlskrona Grenadjärregementes musikkår utanför musikpaviljongen på Gräsvik. 1920-tal. I mitten första radenmusikdirektör Oscar Alm. Arkivbild


önstringsförrättning skedde på St Gö-ransgården Kungsholmen Stockholm.Jag hade gått ut Tekniska realskolan påel-teleteknisk linje samt sökt till Tele-

skolan för utbildning till radiotelegrafist med internatio-nellt certifikat, detta för att handha rörliga radiostationeroch trafik med kustradiostationer världen över.

Mönstringen omfattade intressanta tester för att fåfram fallenheter och lämpligheter inför placering i krigs-makten. En furir klargjorde, att vi hade ”förmånen” väljatre olika vapenslag, varav minst en skulle vara i Boden!Placering skulle fastställas inför nämnden, som bestodav officerare från samtliga försvarsgrenar.

Jag ville givetvis till flottan, eftersom jag påbörjat ett-årig utbildning på Teleskolan till radiotelegrafist. Jag kun-de inte önska annat än flottan, vilket jag skrev tre gångerpå formuläret. När jag kom inför nämnden sent på efter-middagen, satt officerare bakom ett långt bord. De sågtrötta ut och slipsarna hade halkat ner på bröstet efter enlång dag.

När föredragande granskade min önskan om enbartflottan, utbrast han ”Vafalls har ni enbart önskat flottanoch inga andra vapenslag, hur kan det komma sig?”

Jag förklarade, att mitt internationella radiotelegrafist-certifikat bäst kunde gagna flottan. Då tog en officer frånsignaltrupperna i Boden till orda och klargjorde, att deminsann också hade skickliga telegrafister, som även enflygofficer instämde i. Flottans officer i sin blåa uniformklargjorde, att de inte hade några radiotelegrafistplatserkvar att tilldela!

Nu höll det på att bli kris, för jag ville absolut till flot-tan. Jag sa då inför nämnden, att hemma på Solviksvä-gen i Bromma bodde en hög sjöofficer, som talat varmtom flottan. Han hade börjat som skeppsgosse på sin tid.

Nämndens sjöofficer, frågade: ”Vad heter han då?””Amiral Helge Strömbäck”, svarade jag. Sjöofficerenlättade en par decimeter från stolen, samtidigt som handrog upp slipsen och sa ”Jag skall ringa till Uppsalaoch efterhöra, om de har en plats”. Efter en minut hadejag tilldelats flottan.

När jag var i 5 års-åldern och spelade kula på trottoa-ren nedanför 12-ans spårvagnshållplats Smedslättstor-get, kom där en man i uniform från spårvagnen. Hanbrukade stanna upp och kallade mig för Kalle, när hanväxlade några ord med mig. Det inträffade flera gånger.Senare såg jag att han kom hem till villan på Solviksvägeni limousin med gula registreringsskyltar. Amiralen hadetvå döttrar men ingen son.

Flottbesök i Finland juni 1962.Tänka sig att vår minsvepardivision med HMS Arkö,Spårö och Karlsö skulle till Uusikauponki, numera Nys-

tad, på flottbesök. Vid ankomsten dit kopplade jag fasttelefonlinje till land och pratade med den finländske sam-bandsofficeren, som talade hygglig svenska. När jaggick upp mot centrum, passerade jag långa baracker,som visade sig vara textilfabriker.

Jag blev iakttagen vid första fönstret av två flickor,som tittade ut och sedan satt det i varje öppet fönsterflickor, som kommenterade, när jag passerade de långabarackerna. Jag måste erkänna, att det var lite pinsamt,eftersom jag var ensam. Väl uppe i staden satt affischeruppsatta, att extra dans anordnades i folkparken till kväl-len med anledning av svenskt flottbesök.

Vi var tre gånger 17 man i divisionen men få, som varinställda på dans.

Vi tyckte, att vi för artighetens skull borde gå dit ochjag fick med mig en kamrat. Men först gick vi till en res-taurang för att få en gin och tonic.

Hovmästaren frågade, om vi hade intyg på, att vi i uni-form fick dricka alkohol, allt enligt finsk lag! Jag bad attfå låna telefon och ringde upp sambandsofficeren, somverifierade, att intyg erfordrades och att han kunde utfär-da ett generellt tillstånd men först dagen efter. Men vi sit-ter nu på restaurangen! Svaret blev ändå, ”det kan jaginte utfärda förrän i morgon.”

Jag drog mig till minnes, att det låg en polisstation ikvarteret, så jag gick dit och gjorde honnör för de tvåpoliser, som hoppade upp bakom skranket och besvara-de hälsningen. Jag frågade, om det gick för sig att få lånaskrivmaskinen, en svart gammal Halda med manuell åter-föring av valsen.

Poliserna öppnade skranket och jag fick komma in föratt skriva på deras Haldamaskin. För att hänga med i högtelegrafitakt hade jag lärt mig skriva maskin med allafingrarna, vilket imponerade på poliserna, som i övrigtvar disciplinerat artiga.

Intyget löd: Härmed intygas att 1:e rrm Malmqvistfrån HMS Arkö på officiellt svenskt flottbesök i Nystadåtnjuter tillstånd att inmundiga alkoholhaltiga drycker årestauranger. Nystad 15/6 -62HögaktningsfulltChief wireless operatorS.Bergman,

Sedan satte jag på röd lack, som användes för assure-ring av brev och tryckte i en svensk krona i lacken. Intygnummer två blev undertecknat av 1:e rrm. Vi hade sålun-da intygat varandra om förtäringen, vilket torde varaoantastligt. Tillbaka till restaurangen visade jag upp inty-gen och hovmästaren blev nöjd, satte fram svenska ochfinländska flaggan på bordet och serverade en gin ochtonic med is och citron. Vi fick behålla intygen och jaghar mitt i behåll. Vi visade senare upp intygen för FC,som blev road och bad att få behålla det ena.

Mönstring 1957 och örlogsbesök 1960

M


Malmqvist var duktig på att sjunga, närhan fick lite inspiration. Han hade enkvinnlig kusin, som var professionellsångerska.

Vi besökte sedan folkparken, därflickorna trängdes på ena sidan dans-golvet och grabbarna på andra sidan.Det var i början hart när omöjligt nåflickorna, för de finländska grabbarnavar aggressiva med armbågarna. Flick-orna var intresserade av oss, men dedansade mest tango! En finne var påmig och drog i mina kläder flera gångeroch pekade mot baksidan av dansba-nan. Jag sa åt Malmqvist, som var enstor trygg skåning, att vi tar tjuren vidhornen, om vi skall var här i kväll. Viföljde med finnen bakom banan och där stod två av hanskamrater och väntade. Jag bad Malmqvist bevaka minrygg, när vi kom fram till de tre.

Jag tänkte lika bra att förekomma honom, men hanvar huvudet kortare än jag, så det stämde inte riktigt.Strax drog han upp en spritbutelj ur bakfickan och bjöd.Han kunde bara finska, men nämnde Ingo. Det visade sigstrax, att Ingemar Johansson hade förlorat mot FloydFinnen höll upp garden och vevade lite i luften framförmig. Tur att jag inte förekom honom.

Som artig flottistkavaljer erbjöd jag en flicka jag dan-sat med att följa henne hemåt. Svaret blev ”O nej, jag ären ordentlig flicka”. Där fick jag för att vara lite artig.Man talade hygglig svenska i Nystad, som ju är gammalsvenskbyggd.

Senare på hösten, när vi låg vid Skeppsholmen, kom enpersonalman ner till HMS Arkö och meddelade mig, attjag kunde gå med HMS Älvsnabben på långresa. Jag badom 24 timmars betänketid. Jag hade ju flickvän, som jagville berätta om fyra månaders bortovaro. Personalman-nen svarade Vafalls skall en beväring ha betänketid föratt följa med Älvsnabben på långresa under värnplikts-tiden.? Jo precis, svarade jag.

Den resan kallades senare för Älvsnappsresan, vilkenblev en annan trevlig upplevelse.

Vid tangentbordet S. Bergmanf.d. radiotelegrafist HMS Arkö

M 57 Arkö

Nedisning i Guineabukten

Några år efter andra världskriget återupptogs under vinterhalvåret långresorna till främmande länder.Kadettfartyget, som under kriget ingått i Kustflottan, stod formellt kvar där även under den första långre-

san efter kriget. Detta hade bl.a. till följd, att alla order och meddelanden, som Flaggen strödde omkring tillKustflottans fartyg, naturligtvis även hamnade på långresefartyget.

Detta år blev det en ovanligt kall vinter med risk för farlig nedisning och andra besvärligheter som följddärav. Från Chefen för Kustflottan avsändes därför till samtliga fartyg följande order:

Rapportera förekomst och fördelning av is ombord smt vidtagna åtgärder.Signalmeddelandet nådde även långresefartyget, som sedan en vecka befann sig i Guineabukten och vars

besättning våndades i en tryckande fyrtiogradig hetta. Till CKF avsändes följande svar:Is förekommer blott i begränsad mängd i off och uo pentrys kylskåp. Åtgärd: nedsmältes i glasbägare med

väl fungerande katalysvätska.Trots sitt lugnande innehåll, lär rapporten ej ha uppskattats.

Ur Gunnar Schoerners bok När skepparpipan drillar

En liten historia


KORSORD Lösning Korsord 2 2016

Förra numrets korsord var tydligen svårt. Endast femförslag till lösningar kom in. Jag delar ut två priser urJonny Ekdahls alsterVinnare i denna omgång blev:Bo PeterssonKolmårdenSten Joelson Olofström

GRATTIS!

Korsord nr 3-2016 har som vanligt konstruerats avGustav KarlssonSenast den 1 november 2016 vill jag ha Din lösningunder adress:Redaktören Flottans MänFörfattarevägen 9371 63 LYCKEBY

Jonny Ekdahls Knåp och Knep

Korsord 3 2016


Stöd Marinens Musikkår genom att blimedlem i Marinens Musikkårs Vänner.

MMV är en religiöst och politiskt oberoendeförening som ideellt arbetar för MMK:s fortsattaöverlevnad.Föreningen är en riksförening med säte i Karlskrona.Blir du medlem nu så gäller medlemskapetäven för 2017.Förutom medlemstidningen Reveljen, får du somtack en DVD skiva med Marinens musikkår.Sätt in årsavgiften 100:- på plusgiro 21738-0Betalningsmottagare Marinens Musikkårs vänner.Glöm ej ditt namn och adress.Gärna också tel. och email.Kontoret öppet säkrast torsdagar 10 -12Tel 0455-85833.Adress Östra Prinsgatan 2.37131 Karlskrona.

Marinens Musikkårs Vänner –en livaktig förening

mannen kom förslag på att kraftigt reducera antalet mu-siker till 16 alternativt 8 och ”resterna” av Marinens Mu-sikkår skulle fortsättningsvis inte kunna genomföra denmusik, som Försvarsmakten krävde.

Det var då dags att skapa en lobbyorganisation för attbevara en fulltalig musikkår, d.v.s. minst 25 musikerplus dirigent.

För den skull samlades ett antal personer i Karlskronaden 17 januari 1991 i syfte att bilda en stödförening förbevarande av Marinens Musikkår och redan efter en må-nad kunde den nybildade föreningen ha sitt första årsmö-te. Drivande krafter var bl.a. ordföranden, dåvaranderiksdagsmannen Ralf Lindström, vice ordförandenSven-Otto Ullnér samt sekreteraren Arne Friberg. Mansatte genast igång verksamheten, som primärt utgjordebevarandet av kåren, genom uppvaktningar till olikamyndigheter och organisationer, som bedömdes ha möj-lighet att påverka kommande beslut. En stor manifesta-tion för uppgiften genomfördes den 1 maj detta i sam-band med den traditionella förstamajreveljen.

Efter cirka ett års arbete, konstaterade styrelsen, attmöjligheterna till framgång via Länsmusiken var uttömdaoch ändrade då riktning. Målet blev nu att återföra mu-sikkåren till den militära organisationen och uppvakt-ningarna och lobbyverksamheten fick en annan inrikt-ning. Man fick också stöd av ett antal militära chefer, därbl.a. ska framhållas dåvarande Chefen för Kustflottan,Sten Swedlund och ställföreträdande marinkommando-chefen i Karlskrona, Tomas Lundvall.

Efter otaliga diskussioner och stöd från blivande För-svarsmusikcentrum fick Sydkustens marinkommandouppgiften att förhandla med Länsmusiken om överföran-de och nu gick det bättre och den 1 juli 1993 var kårenåter en militärmusikkår.

Nu kanske många tyckte, att föreningen gjort sitt ochkunde dra sig tillbaka. Tur var, att så inte skedde, förmusikkåren har varit hotad ett antal gånger sedan dess,både med nedläggning och omstationering till Stockholmoch i dessa sammanhang har föreningen gjort beståendeinsatser för att ha kåren kvar i Karlskrona.

Föreningen har sedan 1993 på olika sätt utgjort ettförnämligt stöd för kårens verksamhet i form av funktio-närskap vid konserter och offentliga framträdanden,distribution av inspelningar gjorda av musikkåren samtspridit information om kårens verksamhet i medlemsbla-det Reveljen, som utkommer två gånger per år. Viss eko-nomisk stöttning har också förekommit.

Antalet medlemmar är i dag cirka 1900 och medlems-antalet har som störst varit cirka 4000. Medlemmarnakommer från hela landet och till en inte oväsentlig delfrån utlandet. Nuvarande ordförande är f.d. riksdagsle-damoten Kerstin Haglö och medlemsavgiften per år är100 kronor.

Vill Du hjälpa till och stödja musikkårens verksamhet,anmäl Dig som medlem. (Se annonsen)

Olle Melin

Den 1 juli 1993 marscherade Marinens Musikkår frånkasern Sparre in på Örlogsbasen för att anmäla sig till sinnya arbetsgivare, Sydkustens marinkommando, spelan-de bl.a. marschen ”Mot ljusare tider”. På plats fanns då-varande marinchefen Dick Börjesson och marinkom-mandochefen Stefan Furenius. Efter drygt två års kamphade kåren, åtminstone tillsvidare, räddats från nedlägg-ning och en ny era i kårens historia hade inletts.

Men det började redan 1971. Över en natt blev landetscirka 25 militära musikkårer civila i en organisation, somkallades Regionmusiken och en omstrukturering av kårernainleddes. Dock fick musikkåren i Karlskrona ha kvar sinprofilering som blåsorkester till glädje såväl för Försvars-makten som allmänheten.

1988 avvecklades Regionmusiken och de olika enhe-terna placerades ut på landets olika landsting och Mari-nens Musikkår hamnade i en organisation kallad Läns-musiken, sedermera Musik i Blekinge.

Det var nu det började knaka i fogarna. Från huvud-


I nummer 1 av tidningen gjorde jag enanmälan om en ny CD med MarinensMusikkår och lovade återkomma om tu-rerna för inköp av skivan.

Är Du intresserad av att köpa CD:n,betalar Du in 125 kr på plusgiro 217 38 -0, så kommer skivan på post. Du kanockså kontakta Bernt Berntsson, telefon0455- 149 19, så ordna han en skivamot faktura. Hämtar Du skivan är priset100 kronor.

Till försäljning finns också den ski-va, som musikkåren spelade in till ko-nungens 70-årsdag. Förfaringssättetoch priset är detsamma.

C D medMarinensMusikkår

Olle Melin

Marinens musikkår vid konsert i Kungl Amiralitetskyrkan Ulrica Pia. Foto Marinens Musikkår


LokalföreningarnainformerarRegion Nord

SundsvallI den begynnande vårens ankomst hade för-eningen ärtmiddag den 22 april med ett glattgäng deltagare. Som alltid god stämning helakvällen, då ”personalen” såg till, att alltfungerade som det skulle.

Årets stora begivenhet var utan tvekanRiksårsmötet ombord på Silja Serenad, ettriksårsmöte som vi i Region nord fått för-troendet att arrangera.

Mingel, underhållning, förbrödringsmål-tid, riksårsmöte, medaljutdelning, sightsee-ing och galamiddag, allt fungerade till allmänbelåtenhet. Ett omfattande referat från rik-sårsmötet finns i nr 2 av tidskriften.

Region Nord – FM-Östersund – Härnö-sand och Sundsvall hoppas alla trivdes medresan.

Gert Malmqvist

Den direkta anledningen till årets första ut-flykt den 3 maj, var en vänlig inbjudan frånFM-kamraterna Stieg Andersson och BengtLarsson i Västerås. Resmålet var VästeråsHistoriska Skeppsmuseum i Frösåker ochsom färdsätt hade vi valt samåkning i pri-vatbilar. Vi var 11 medlemmar i 3 bilar, somefter samling vid Marinlokalen, drog norruti ett underbart vackert vårväder.

Frösåkers Skeppsmuseum är mest käntför sina vikingaskepp och medeltidskoggar,men även andra intressanta båttyper, somtill exempel allmogebåtar, snipor, och kyrk-båtar, kan beskådas i den unika samlingen.Sammantaget handlar det om ett 25-tal far-koster, bestående av såväl nykonstrueradekopior som restaurerade original från forn-stora dar.

Vårt intresse var i första hand inriktat påden fullskalemodell av Hansakoggen ”RoterTeufel” från 1300/1400-tal, som efter di-verse turer nu ligger vid Frösåkers brygga.

Bakgrundshistorien är, att vrakdelar,som 1991 återfanns utanför Skanör, efter-

hand ledde till skapandet av en modell. Se-nare beslöt Malmö stad att som ett AMU-projekt och med utgångspunkt från model-len, bygga en fullskalekopia av den 29 meterlånga koggen. Skrovet sjösattes 2001 och enförsta seglats gjordes 2008.

Efter att koggen hamnat i museets ägo,har Stieg och Bengt varit delaktiga i arbetetmed en upprustning, där det bland annatinförts vissa moderna funktioner. Utöverriggen med ett stort råsegel, finns även hy-drauliskt drivna propelleraggregat och i öv-rigt är den nygamla koggen, utrustad mednutida teknisk navigationsutrustning.

Till Stieg och Bengt vill vi framföra ettvarmt tack, för ett mycket trevligt museibe-sök med spännande och informativ visning.Bengt höll dessutom ett fängslande föredragom koggarnas betydelse för Hansans, oftasjöröveridrabbade handelssjöfart.

Tacksamheten riktar sig också till muse-ets entusiastiske ägare, John-Erik ”Puh”Kockum, som presenterade koggen i ett in-tressant anförande. Han följde även med vidvisningen ombord och gav då kunniga svarpå alla våra frågor.

Slutledningsvis kan vi säga till FM-kam-

rater med intresse för vattenburen kultur-historia, att vi gärna rekommenderar Fröså-kers Brygga, som väl värd ett besök.

Eftersom Bengt, utöver det marina, ävenhar ett allmänt historiskt intresse, tog hanoss efter en sen lunch med till gravfältet vidAnundshög, där han kunde visa en mängdintressanta fornlämningar och runstenar.Här lyckades några av oss med bedriften,att till fots ta sig till toppen på en av Sveri-ges högsta gravhögar. Tack Bengt för ytter-ligare en historisk upplevelse!

Robert Hillgren

HemmaaktiviteterVid vårens sista måltidsträff den 11 majhade kvällens kocklag dukat fram en assiett,där temat var fisk i form av lax och ström-ming. Efter denna välsmakande förrätt, ser-verades det kassler med kokt potatis ochmimosasallad.

Gästande föreläsare var Olof Lindström,en pensionerad lärare som med stort enga-gemang bjöd på en fängslande och till hund-ra procent verbal föreställning med ”Kallakriget” som rubrik. I huvudsak handlade det

Region Mitt

Norrköping

Olof Lindström som engagerad talare.


om de politiska intriger och styrkedemon-strationer, som utspelade sig under perio-den från krigsslutet fram till Berlinmurensfall och Sovjetstatens upplösning.

Vid den sedvanliga frågestunden efter fö-redraget, uppkom det högaktuella spörsmå-let om Natotillhörighet. Olika uppfattning-ar kom i dagen, men det blev aldrig någotsom kunde kallas debatt, vilket heller intevar avsikten.

Onsdag den 1 juni var det Grabbkvällsom traditionell avslutning på säsongen.Förutom grillning ute i parken, stod även en4-kamp på kvällens program. Medan detända grillarna spred sina aptitretande dof-ter, utspelades kampen mellan några, i allhast sammansatta tremannalag och täv-lingsgrenarna var pilkastning, luftgevär,kasttåg och ett kunskapsprov.

Efter målgång väntade en typisk mensvåröverträffad sommarmåltid, som i denhärligt ljumma kvällen dessutom kunde av-njutas ute i parkens grönska. Alla som del-tog i den här smått historiska aftonens begi-venheter, torde ha anledning att känna tack-samhet och beundran, när det gäller de med-verkade kamraternas samlade, såväl kulina-riska som organisatoriska insatser.

När granskningen av 4-kampsresultatenvar klar, kunde tävlingsledaren JanneKnutsson utropa två lag som pristagare.Det visade sig då att lagen hade sina träff-säkra skyttar, Lasse Karlsson och MalteStrandh, att tacka för de knivar och ficklam-por, som utgjorde första respektive andrapris i tävlingen.

Med detta var den vårsäsong till ända,som sannolikt blev den sista för FlottansMän att uppleva på Saltängsgatan 48.

Här har många av kamraterna under dessa20 år på ett uppoffrande sätt lagt ner sin själi att egenhändigt restaurera, inreda och ut-smycka lokalerna, till att bli den unikt mari-tima och örlogspräglade miljö, man idagmed stolthet kan visa upp. Även de väl-skötta grönytorna och den fina parken medsina utställningsobjekt, är resultat av fören-ingsmedlemmars ideella insatser.

Vid ett extra styrelsemöte den 13 juli,dryftades ett antal olika förslag till nya lo-kaler och principiell lösning för föreningensframtida verksamhet. De besvärliga mennödvändiga besluten sköts dock fram till ettsenare möte.

En sargad Norrköpingsförening önskaralla en skön höst och på återseende i advent.

Bosse Petersson

Flottans Män i Nynäshamn har fortsatt vå-rens aktiviteter med ett besök på MusköÖrlogshamn. Återseendets glädje kom avsig lite, för det är ju inte samma välfylldaarbetsplats och inte fanns all den verksam-het kvar, som man mindes. Det mesta iverkstad och förråd tömdes inför Kockumsövertagande och 4:es flytt till Berga. För de,som aldrig varit där och även för de gamlabergtrollen, var det dock en intressant ochuppskattad dag, när de guidades runt av dentidigare föreläsaren från en av vårens sopp-kvällar, Bertil Oskarsson. Han var anställdredan på Marinbasens dagar och finns fort-farande kvar på området.

Vi hade fyra deltagare med vid SMKR re-presentantskapsmöte i slutet på april. Re-san gick till Åbo, där Flottans Män hade 10representanter med från olika föreningar.

Torsdagarnas soppkvällar har fortsattmed hembygden som tema. Vi har fått höraallt, som var viktigt om ön Järflotta och detdär befintliga batteriet och även den civilahistorien.

Soppkvällen därpå var det dags att lärasig mer om Nynäsbanan och vår viktigajärnväg mellan Nynäshamn och Stockholm,från ångtåg till pendeltåg, där restiden ärdensamma!

En längre föreläsning om köpingen, sta-den och kommunen Nynäshamn och helaÖstersjöområdet har vi också klarat av, inn-an vårens soppor tog slut och vi har nu baranågra viktiga aktiviteter kvar för säsongen.

Vårens utflykt med båt eller bil har viskjutit fram till en höstaktivitet, för vi harsatsat på den viktiga arbetsdagen vid Ma-rinstugan och har påbörjat det viktiga ochnödvändiga arbetet med husets yttre. Inom-hus har mycket hänt och vårt klubbhus på-gående uppfräschning är inte helt klar än,men alla medlemmar är välkomna att se, vadsom gjorts hitintills. Arbetsdagen avsluta-des som vanigt med en gemensam grillafton.

Södertäljeföreningens damer bjöd in tillsin traditionella sillunch helgen före mid-sommar och de tappra, som var där, fick i årsitta inomhus i klubbstugan på Notholmenför vädret var inte riktigt med oss, som varmed.

Ett andra kvartal med många och iblandlånga resor med Flottans Män är slut.

Berit Åberg

Nynäshamn

Stockholm

Många av skeppsgossarna hade lärt sig sjö-maning under sina resor på fullriggarna ochdetta kom även till nytta, då riggningsarbe-ten behövdes på af Chapman och även förregalskeppet Wasa.

Ingen av de gamla deltagarna i Knoparoch Stek är idag verksam, men vi har förde-len av att sitta i deras lokal i hantverkska-sernen på Skeppsholmen och är omgivna avmånga exempel på deras hantverksskicklig-het. Vi hade också turen att få träffa en av degamla mästarna, Gunnar Fagerlind, ett pargånger innan han avled.

Vad gör vi då under våra träffar? Vi hargenom kunskap från böcker och träning bli-vit ganska duktiga på kronplatting, fallreps-knopar, tränsning av flaskor samt annatpynt på väskor och personliga saker. Frånskeppsgosskårens dokumentation har viäven tagit upp prinsessljusstaken, gjord aven stjärnknop med sex parter. Vi har till ochmed bidragit till af Chapmans utrustningoch tillverkat ett 40-tal stroppar att hängaupp ventillocken med i öppet läge.

Vi har samlat på oss ganska mycket ma-teriel att arbeta med och saknas något, är detnära till Pille Repmakare. Över en koppkaffe löser vi även världsproblemen ochbrukar avsluta dagen med lunch.

Alla intresserade är välkommen tillSkeppsholmen varje torsdag från kl. 10.00.Vi kan lova, att ni redan första eller andragången går därifrån med en egentillverkadnyckelring.

Frågor besvaras av Per Erik Tibblin, 072-202 02 37 eller P-O Rekola, 070-362 44 46.

Per Erik Tibblin

Arbetsgruppen Knopar och StekFör cirka två år sedan, hösten 2014, var vinågra från FM Stockholm, som återupp-väckte denna gamla aktivitet, som startadesav skeppsgosseföreningen på 1960-talet.


Region Syd

Karlshamn

Karlskrona

Försommarens aktiviteterFlottans Män i Karlshamn har som broderförening i Danmark, Ro-skilde Marineförening. Föreningen bildades den 18 maj 1916. RolfPärlhem och Göran Persson med fruar var inbjudna till deras 100 årsjubileum, detta i egenskap av ordförande och styrelsemedlem iKarlshamn FM. Söndagen den 22 maj så var det jubileumsfest påHotell Comwell i Roskilde. Vi körde bil dit och ankom framåt efter-middagen, där togs vi väl omhand av våra danska marinvänner. Alltvar välorganiserat och en klädkod var klart beskriven för alla delta-garna. Talare vid festen var Roskildes borgmästare Joy Morgensen,Landsformand Jens Ole Löje Jensen och Rolf Pärlhem.

Jag berörde vid mitt tal det största marina slaget mellan stora slag-skepp som ägde rum mellan den 31 maj till den 1 juni 1916. Thebattle of Jutland, då The grand fleet of Royal Navy mötte den Tys-ka Kaiserliche Marine. Runt 9000 man dog. Det var samma år, somRoskilde Marineförening bildades.

Inom våra föreningar så har vi gemensamt Kamratskap, Örlogs-tradition och Försvar som grundpelare. Alla, som har tjänstgjortombord, vet vad kamratskap betyder till sjöss. Vi måste kunna litapå varandra.

Vi vet alla, hur viktigt det är att bibehålla våra traditioner. Vi kanaldrig förstå andra kulturer, om vi inte förstår vår egen. Det finns enutomordentlig känsla av samförstånd mellan våra marina föreningar.När det gäller våra sjöförsvar är de snarlika en lång kust och mycketsom importeras, till våra länder kommer ”på köl”.

Till vår glädje kommer Roskildes ordförande Keld Christen-sen och föreningens kassör Brian Svendsen med fruar att besö-ka oss i juli.

Under nationaldagen i Karlshamn den 6 juni så deltog vår fören-ing. Vi marscherade från stadens torg till Rosengården, där högtid-ligheterna fortsatte. Efter möte träffades vi i vår Marinstuga, ellersnarare utanför, för att njuta av ett grillparty som organiserats avvåra styrelsemedlemmar. Vi hade också lovat att Föreningen förHjärt- och lungsjuka skulle få delta. Vi var runt 30 personer, somhade en trevlig dag i solskenet.

Nationaldagsfirande i Karlshamn

Slutligen så vill jag gärna berätta följande dialog, som jag hörde påÄlvsnabbens resa till Svalbard 1957.

Jo, kapten, sa en mycket nervös matros, jag har aldrig varit så härlångt norrut förr. Vad händer om vi skulle kollidera med ett isberg?

Bekymra dig inte om det, fick han till svar, de där isbergen de tålvad som helst.

Rolf Pärlhem.

Flottans män Karlskrona deltar vid MarinekameradschaftPeenemünde 25-årsjubileumFlottans Män i Karlskrona har sedan mer än 15 år tillbaka en tyskvänförening, Marinekameradschaft Peenemünde und Umgebungvon 1991. Denna kamratförening firar således sitt 25-årsjubileum iår och hade bjudit in tre representanter från Karlskrona med respek-tive att närvara vid jubileet.

Vår förening representerades av ordföranden Göran Löfgren, kas-sören Hans Pettersson och f.d. styrelseledamoten Sven-Otto Ull-nér. Jubileet firades med en Marineball lördagen 26 juni och avresanfrån Karlskrona till nattfärjan från Ystad startade på ”lövmarknads-kvällen”, torsdagen 23 juni.

Tidigt fredag morgon anlöpte vi Swinemünde i västra Polen. Enlokal vägfärja tog oss närmare den tyska gränsen vilken passeradesobemärkt, då gränskontroll saknades.

Vi körde västerut och inom en timma var vi framme i Loddin, därvice ordföranden Roland Kügler med fru bor. Efter en välkomnande

skål av ordföranden Wolfgang Telle intogs en välsmakande frukostoch vi delgavs information om programmet m.m.

Resan fortsatte sedan till Karlshagen för inkvartering på HotelPeenemünder Eck. Under eftermiddagens egentid besöktes affäreroch ett svalkande dopp hanns med längs de milsvida sandstränder-na på Usedoms Östersjökust.

På fredagskvällen var det dags för en förbrödringsmåltid i grill-ningens tecken i FA Karsdorf i Karlshagen och de kalla dryckernasmakade extra gott i sommarvärmen.

Under lördagens förmiddag genomfördes ett besök hos borgmäs-taren i Karlshagen, varvid Flottans Mäns standar överlämnades.

Damerna bjöds på sightseeing och shoppingtur och ”gubbarna”guidades i Historisch-Technisches Museum i Peenemünde. Museetinryms i en imponerande byggnad, vilken tidigare var ett kolkraft-verk, som producerade el för krigsindustrin under andra världskri-get. Större delen av ön Usedom var en militärbas under detta krigoch här fanns en flygbas, som idag är ett civilt flygfält. Här inrym-


des också stora fabriker för tillverkning av V1- och V2-raketer samtavfyringsramper för dessa. Här baserade också 1.flottiljen.

Vid denna tidpunkt fanns här ett av Tysklands tre snabbtågbanormed uppgift att transportera tusentals arbetare från förläggningarnatill ovan nämnda baser och fabriker.

Besök med förfriskningar gjordes på 1.flottiljens museum, där viockså mottog en gåva. Här besöktes också en utrangerad robotkor-vett med ryskt ursprung med guidning ombord. Eftermiddagen av-slutades med en bilrundtur i Peenemünde och Karlshagen med om-givningar.

På lördagskvällen var det så dags för besökets höjdpunkt, Mari-nekameradschaft Peenemündes 25-årsjubileum med Marineball i”Zwiebel” Peenemünde. Det blev ett mycket högtidligt jubileum,där medlemmar hyllades och en fantastisk buffé serverades tillsam-mans med drycker som förpliktigar ett 25-årsjubileum. Vår föreningöverlämnade gåvor i form av en tavla med motiv ”Svenska Flottan1956” samt en svensk örlogsflagga.

Ordföranden Wolfgang Telle dekorerades med Flottans MänsAnkarmedalj i guld och vice ordföranden Roland Kügler dekorera-des med Flottans Mäns Ankarmedalj i silver.

Kvällen avslutades i dansens virvlar och gemytlig förbrödring.På söndagsmorgonen tog vi farväl av våra tyska vänner och på-

började hemresan efter några mycket intensiva och trevliga dagarmed stor gästfrihet.Tack för ett utmärkt värdskap!

Göran Löfgren

Göran Löfgren och Sven-Otto Ullnér med guider vid TechnischeMuseum Peenemünde. V 2-raket i bakgrunden

Göran Löfgren delar ut FM ankarmedalj i guld till ordförandeWolfgang Telle och i silver till vice ordförande Roland Küglr

Deltagarna i Marineball samlade på Hotel Zur Zwiebel

FotoMarinekameradschaft Peenemünde


VästervikVi var ett ovanligt stort gäng från Västerviksom deltog i Riksårsmötet i år. Anledningenvar, att vårt Sångarlag nu börjar trappa nersin verksamhet. Vår lokalförening tyckte,att det var läge att rekommendera att delta-garna fick hederstecken för den uppmärk-samhet, som Flottans Män fått genom de-ras framträdanden. Sångarlaget har hunnitmed ett par hundra framträdanden under de14 år, den varit verksam. Två utlandsresor,till Flensburg i Tyskland och till Nerja iSpanien har genomförts. Sex år har Sångar-laget varit allsångsledare i Stadsparken iVästervik. Vi har förnöjt många pensionärs-föreningar, gjort åtskilliga framträdanden iäldreomsorgen och olika scener på bygden.Nu fick sångarna medaljer för sina insatser.På Riksårsmötet fick vi också tillfälle attjobba ihop med Taube-sällskapet frånSundsvall, vilket var lärorikt och härligt.

Bosse Nord och undertecknad användetiden i Helsingfors till ett besök på Svea-borg. Vi tog färjan ut och vi hade ett bestämtmål, ubåtsmuseet där. Ubåten Vesikko, sjö-satt 1933, har öppnats i för och akter, såman får gå igenom u-båten. Förra gången, jagsåg en ubåt från insidan, var HMS Neptunpå Marinmuseum i Karlskrona. Vilkenskillnad på de bägge fartygen! Det ärknappt 40 år mellan dem! Och ändå är demuseiföremål bägge två.

LOF i Västervik hade sin sommarlunchpå Händelöp i år. Vår ordförande Åke Re-velj arrangerade bussresa tillsammans medhustru Birgitta, Irene Lundqvist och HertyBengtsson. En underbar utflykt i början avjuni som fick rätt stort deltagande.

Bussen gick på den smala vägen ut till detlilla fiskeläget, där vår förre förbundsord-förande Gunnar Bengtsson tog emot ossmed strålande sol och precis lagom varmt.Han hälsade oss välkomna till Händelöpoch vi fick en härlig lunch med gravad,varmrökt och kallrökt lax. Så tog Gunnarhand om oss och berättade om byns histo-ria. De första kända noteringarna är frånGustav Wasas tid. På den tiden ägde Kro-nan marken, men efter Karl XII:s krig be-hövde staten pengar och sålde mark. De trefiskarfamiljerna, som då bodde på Hände-löp, fick då köpa större delen av ön. I tidigtadertonhundratal kom storskiftet med storaförändringar i markägarförhållandena. Näs-tan alla som bodde på ön försörjde sig somfiskare.

1906 byggdes missionshuset. Det är idagbystuga och det var i denna vi åt vår lunch.Byskolan inrättades 1920 och lades nedknappt 40 år senare.

Bron invigdes 1962 och därmed blev detpendlingsmöjligheter in till Västervik. Dåblev det möjligt att arbeta inne i staden ochpendla ut till Händelöp.

Förr i tiden var det kvin-nornas arbete att ro in tillstaden och sälja fisken.

När båtarna fick moto-rer, så tog männen överdenna funktion. Samtidigteffektiviserades fisket.Men idag finns endast tvåfiskare kvar på ön.

Gunnar Bengtssonspäckade sitt guidandemed åtskilliga lustiga min-nen och episoder och vilärde oss mycket om denvackra lilla ön.

Vår medlem Lennart”Necko” Nilsson är ett rik-tigt spänstfenomen. Hanfyllde 85 år för någon tidsedan och veckan innanrodde han och hustrunAnita Hasselörodden frånHasselö till Fiskarhamneni Västervik. För 50 år se-dan simmade han från Väs-tervik till Gamleby, 25 ki-lometer!

Christer Warfvinge

Torpedrummet på u-båten Vesikko.

Vår hedersordförande Gunnar Bengtssonberättar om Händelöp.

U-båten Vesikko på Sveaborg.


VäxjöI sommarens soliga dagar präntar jag nu ner lite om, vad som hänt den senaste tiden.

Städdagen 19 maj lockade som vanligt inte så många, men de som kom arbetade ochstod i. Som belöning serverades lite förtäring.

Nationaldagen firades sedvanligt i Marinstugan med sill och potatis och till kaffetsom vanligt utsökt jordgubbstårta. Traditionsenligt halades flaggan till Holger Karls-sons spel. Vid dragningen av årets andra medlemslotteri utföll vinsten till Jan ChristerSjö. Grattis Jan Christer!

Vid tisdagsträffen den 2 augusti samlades ett gäng pratsugna kamrater. Vi åt smörgåsoch drog sjömanshistorier. Bättre sent än aldrig överlämnades ett glasankare till Ken-neth Svensson, som i höstas fyllde 70 år.

Annelie Sandgren

Region Väst

HalmstadEn varm och, tycker många, skön sommargår mot sitt slut. Anledningar att beaktaJohn Kierans (amerikansk tv-personlighetm.m.) kloka ord ”Dåligt väder ser alltid vär-re ut genom ett fönster” har knappast varitaktuella.

Vår sedvanliga vårfest gick av stapelnlördagen den 14 maj. Arrangemanget bjödinte på några särskilda överraskningar, utandet mesta gick i invanda spår (varför skallman ändra på ett vinnande koncept). Detblev en ädel tävlan i skytte med luftgeväroch slangbåge samt i boule. På grund av ettlätt regn blev bouletävlingen inte helt full-

följd, men skjutmomenten fullföljdes. För-eningsmästerskapet i vår nyaste gren,skjutning med slangbåge, som hade inne-hafts av undertecknad, övertogs av vårwebbmaster, Leif Leihed. Undertecknadsprotester lämnades helt utan åtgärd - för-modligen med all rätt. Efter avslutade täv-lingar belönades alla med en näringsriktigbuffé och likaså drycker.

Nationaldagen firades på sedvanligt sättmed samvaro, korvgrillning m.m. Dennagång gynnades vi av ett eminent väder. Dethela avslutades med nedhalning av flaggaoch sjungande av nationalsången.

Den sedan många år, återkommande som-marfågelskjutningen gick av stapeln sönda-gen 12 juni. 12 av våra medlemmar och ensupporter for i väg till Kongens Lyngby. Vivälkomnades hjärtligt, precis som tidigareår med förtäring, välkomnande ord m.m. Vitackade för detta genom att vinna fem del-segrar av sex möjliga. Under prisutdelning-en och efterföljande samkväm var det precislika trevligt, som det alltid har varit. När viframåt kvällen återvände till Halmstad kun-de en nöjd reseledare konstatera, att samtli-ga var med tillbaka.

Tisdagen 19 juli var det dags för en nos-talgitripp. Halmstad besöktes av museifar-tyget M20. Ett tiotal medlemmar hade hör-sammat möjligheten att få besöka fartyget.Några av oss hade tjänstgjort ombord i M-båtar och diverse minnen ”ramlade över”oss, bl.a. över undertecknad. Att några år,faktiskt rätt många, hade förflutit framgickmed all önskvärd tydlighet, när man skulleta sig under däck, det var lättare förr detockså.

Söndagen den 7 augusti hade föreningensitt sedvanliga ”Öppet Hus”. Förutom vis-ning av våra egna samlingar visade vår med-lem, Lars Ericson, några av sina egenhändigtbyggda fartygsmodeller. Lars visade också,hur en modellbyggare arbetar. Vi bjöds ock-så på underhållning av sånggruppen meddet, i detta fall, mycket passande namnet”Gubbröran”. Antal besökare var runt 150stycken och många medlemmar ställde uppsom värdar.

När detta läses, har hösten kommit smy-gande och med den våra höstaktiviteter.September månads kamratafton kommerPublikbild från ”Öppet Hus”. Foto Leif Leihed


att handla om F 14:s historia. Årets två resterande kamrataftnar kommeratt beröra delar av Halmstads idrottshistoria. Vår höstfest går av stapeln 8oktober och de alltid lika populära städdagarna 10 och 11 samma månad.En adventslunch kommer att arrangeras även i år.Väl mött i stugan och glöm inte vår fina hemsida.

Kjell A Jönsson.

Modellbyggare in action. Foto Leif Leihed

VarbergSkeppskvällVår medlem Lars Gomersson kåserade un-der rubriken ”Segling Jorden runt med för-hinder” den 19 maj. Lars berättade med storinlevelse om sin äventyrliga resa, allt frånplanering till genomförande. Mycket in-tressant att lyssna till hur kärleksrelationeruppstod under resan och man kunde höra,hur Lars, med ”glimten i ögat”, beskrev hän-delserna. Resan utgick från Göteborg viaKielkanalen till Medelhavet. Därefter an-gjordes Kanarieöarna för att senare korsaAtlanten.

WEB utbildningMed stöd av Riksförbundet arrangerades enWEB fördjupningskurs kurs i FM Göte-borgs Marinstuga den 31 maj. Det blev enmycket bra beskrivning av möjligheterna attlägga ut information på hemsidan.

Helena Karlsson från föreningssupport iSöderhamn var lysande som kursledare. Ettstort tack även till Anders Andersson web-master FM Göteborg, som var initiativtaga-re till kursen.

NationaldagenNationaldagen firades på sedvanligt sätt i Minsveparen M 20

Societetsparken med tal ochflagghisning och i Marinstu-gan serverades kaffe med Bo-dils suveränt goda jordgubbs-tårta.

Minsveparen M 20Den 20 juli hade vi den storaäran att ta emot den pensio-nerade minsveparen M20.som i år fyller 75 år och gören jubiléumsresa från Stock-holm runt vår kust för attåtervända via Göta kanal.

Besättningen med ÅkeFoghammar i spetsen bjödspå besök hos Bosse Oskars-sons Marinmuseum norr omVarberg och därefter avnjötsen måltid från Bosses grill.FM Varberg tackar för besö-ket och ser fram emot kom-mande möten.

Göran Andersson

I Jönköping firade föreningen midsommar-tidens ankomst med traditionell S.O.S.-träff i Kanotklubbens vackra lokaler vidVätterkanten. Som vanligt åt vi sill, drackgoda drycker därtill och trivdes tillsam-mans. Deltagarna fick även lyssna till kor-nettspel.

Leif AljeredFoto Måns Suneson

Jönköping

Lars visar stolt upp fångsten!

Flottans Män Jönköping SOS vid Vättern 20


ÄngelholmPrecis som förra året vid den här tiden kanman ställa frågan, var blev juli månads som-marväder av. Det började bra men sedan?Nu får vi ställa hoppet till september och envarm skön höst istället.

Förutom nationaldagsfirandet invigde visommaren med vårt sedvanliga korum för-sta söndagen i juli. Några dagar tidigare, när-mare bestämt den 1 juli, besökte vi vår vän-förening i Köge för sedvanligt firande avsjöslaget i Köge Bukt på 1700 talet, där visom vanligt förlorade. Ett tack till Marin-föreningen för denna årliga tradition.

Vårt korum ägde rum söndagen den 3 Julidär kyrkoherde Åke Svensson och musi-kanten Gusten Gustavsson medverkade.Det började vackert med strålande solsken,men i slutminuterna fick vi pocka fram pa-raplyerna. Avslutningen med kaffe ochkaka skedde i Kajutan.

Vår servering av våfflor med tillhörandefika blev mycket välbesökt. Drygt etthund-ra personer besökte vår lilla Kajuta dessafyra tisdagar i juli månad. Det gräddadesöver 150 Våfflor i vårt lilla trånga pentrydessa dagar. En, som också är jättenöjd, ärvår spargris, som fick nära tvåtusen kronori dricks dessa dagar. Tackar! Ett annat tackgår till alla, som jobbade med projektet. Ochtack alla ni. som besökte oss, Vi fick ävennågra nya medlemmar, som vi hälsar väl-komna. Under året 2016 har vi hitintills fåttett tiotal ansökningar om medlemskap.

Den 14 september kommer ordföranden iGöteborgs FM Lars Erik Uhlegård och be-rättar om sin tjänstgöring i MUST, den mi-litära underrättelse och säkerhetstjänsten.En mycket intressant kväll utlovas.

Lördagen den 1 oktober är vi ansvarigaför Region Väst möte i Göteborg och freda-gen den 7 oktober serveras Kurt Romaresberömda hemlagade ärtsoppa.

Vi har även haft ett marint besök. Den18juli lade 75-årsjubilerande M20 till vid He-singörskajen i Helsingborg. Museifartygettillhör Sjöhistoriska museet i Stockholm.Fartygen byggdes i två serier med 12 enhe-ter i varje och är byggda i mahogny. M20var bland annat stationerad i Öresund. Honvar med och räddade 107 danska judar, somflydde till vårt land 1943. Vår ordförandeLars Linde, vår vice Hans-Otto Nilsson ochskribenten blev inviterade att stiga ombord.Vi besökte både gunrum och mäss och över-räckte Ängelholms symbol en lergök till far-tygschefen Åke Foghammar. M 20 har tidi-gare gästat oss i Höganäs hamn, när vi firade50-års- Jubileet av Operation Kullen 2005.Vår vapensköld fanns ombord prydligtuppsatt på skottet i gunrummet. Då var detMats Andersson, som var fartygschef Da-gen efter fick vår nye styrelseledamot ochwebbmaster, Bertil Lundvall, stiga ombord

Vår ordförande Lars Lin-de Överlämnar lergöken,Ängelholms symbol, tillfartygschefen Åke Fog-hammar ombord på M 20.Foto Gunnar Gunnarson

Korum vid Kajutan. Foto Lars Linde.

och följa med till Torekov, som var nästahamn på resan längs vår västkust. Stort tacktill den trevliga besättningen ombord på ju-bilerande M 20. Se vår hemsida, där Bertilberättar mer om sin sjöresa. Skribenten sän-der även en hälsning till Mats och tack förett trevligt riksårsmöte. Det kan även näm-nas, att M 20 kom från Köge, som den be-söker vart annat år. Även Köge Marineför-

Kransnedläggning vid monumentet vid Köge hamn. Foto Gunnar Gunnarson

ening firar 75 års jubileum i år, Köge den 27november.

Slutligen, kom ihåg, att vår Kajuta påÖstergatan 89 är söndagsöppen mellan 9-12. Välkomna! Telefon till Kajutan är 0768-494861. Glöm inte att kolla vår hemsida,www.flottansman.se/angelholm

Gunnar Gunnarson


FödelsedagarVi hyllar

40

95 år född1921-10-18 Arne Djupstedt ÅRSTA1921-12-02 Karl-Erik Norman SKÖNDAL

90 år född1926-10-20 Karl-Gustaf Tollefors TÄBY1926-11-01 Stig Bergqvist ÅKERSBERGA1926-11-20 Torkel Karlsson BROMÖLLA1926-12-07 Kurt Svensson LINKÖPING1926-12-14 Rune Söderström KUNGÄLV1926-12-18 Christer Fredholm NÄTTRABY1926-12-30 Kjell Närkhammar HANINGE

85 år född1931-10-03 Roland Stenström HALMSTAD1931-10-08 Nils Eriksson GRÄDDÖ1931-10-16 Lage Becker VÄSTERÅS1931-10-23 Bengt Widroth SÖDERKÖPING1931-11-04 Lennart Ekudden ÅKERSBERGA1931-11-07 Stig Lövgren SIMRISHAMN1931-11-12 Göte Svensson ÄNGELHOLM1931-11-15 Karl-Axel Ahlman KRISTIANSTAD1931-11-18 Kenneth Larsson KRISTINEHAMN1931-12-02 Carl-Axel Hernström NYHAMNSLÄGE1931-12-11 Lars-Åke Lundqvist KARLSTAD1931-12-15 Ingvar Jonsson TUNGELSTA1931-12-25 Sten Adlerson HOVÅS1931-12-27 Lars-Olof Olausson V FRÖLUNDA1931-12-28 Bengt Bökberg MALMÖ1931-12-29 Åke Stark NORRTÄLJE

80 år född1936-10-08 Sven Åke Sjöstrand STAFFANSTORP1936-10-08 Sven-Erik Petersson KARLSHAMN1936-10-09 Esbjörn Johansson VÄSTERVIK1936-10-15 Sune Sjöblom NORRTÄLJE1936-10-16 Bengt Larsson VÄSTERÅS1936-10-16 Brage Nordin SUNDSVALL1936-10-17 Nils-Gunnar Andersson KARLSKRONA1936-10-17 Sven Johannesson HÄLJARP1936-10-22 Bertil Henriksson TRELLEBORG1936-10-26 Henry Bentin HALMSTAD1936-10-27 Claes Andersson HALMSTAD1936-10-29 Bjarne Lander NORRKÖPING1936-10-31 Börje Folkesson VÄSTERVIK1936-11-01 Kjell Hedlund HÄRNÖSAND1936-11-03 Rune Stang ÖSMO1936-11-07 Kurt Persson TRELLEBORG1936-11-16 Rolf Thorsell ANGERED1936-11-19 Ove Bergström NYNÄSHAMN1936-11-21 Kjell-Arne Mattsson BANDHAGEN1936-11-21 Sigvard Håkansson LYCKEBY1936-11-25 Gunnar Ullmarker ARVIKA1936-11-27 Bengt Ståhl VEJBYSTRAND1936-11-28 Nils-Ivar Klang TVING1936-11-29 Olle Järvenpää ÄNGELHOLM1936-12-02 Anders Sjölander HÄRNÖSAND1936-12-06 Hans-Gunnar Andersson BERGSHAMRA1936-12-22 Åke Eriksson NORRTÄLJE1936-12-27 Lars Linde ÄNGELHOLM

1936-12-29 Karl-Erik Karlsson LYSEKIL

75 år född1941-10-02 Bengt-Ivar Magnevall LYCKEBY1941-10-12 Rolf Kjellberg JÄRNA1941-10-14 Christer Wicksell KÖPING1941-10-17 Manne Holmberg STOCKHOLM1941-10-27 Torgny Larsson VÄXJÖ1941-10-30 Björn Mohlin GRÄDDÖ1941-10-30 Lars-Erik Wennersten ASKIM1941-11-01 Karl-Erik Nordström UPPSALA1941-11-03 Anna-Lisa Engström LYSEKIL1941-11-16 Agneta Anderson GÅLÖ1941-11-16 Jan Andersson ASARUM1941-11-16 Lennart K Persson NYKVARN1941-11-17 Holger Torén KARLSHAMN1941-11-18 Jan-Olof Johansson GÖTEBORG1941-11-21 Robert Bildt SOLLENTUNA1941-12-01 Barbro Svensson NORRKÖPING1941-12-07 Rolf Svensson KARLSKRONA1941-12-10 Anders Nilsson HALMSTAD1941-12-20 Jackie Lindebäck LYSEKIL1941-12-23 Robert Värild VISBY1941-12-24 Kjell Värnbrink ÄNGELHOLM1941-12-27 Hans Gustafsson VARBERG

70 år född1946-10-03 Johan Bager SALTSJÖBADEN1946-10-08 Göran Eklund BOHUS1946-10-12 Lars-Åke Jakobsson VISBY1946-10-14 Jack Hagström TORSLANDA1946-10-17 Tommy Svensson RONNEBY1946-10-17 Trolle Lind HALMSTAD1946-10-18 Lars Andersson RÖDEBY1946-10-18 Lars-Erik Uhlegård MÖLNDAL1946-10-18 Ove Sivertsson LAHOLM1946-10-20 Jan Reimann VÄSTERHANINGE1946-10-22 Thomas Cronström KOLMÅRDEN1946-10-24 Björn Berglund FÅRÖSUND1946-10-31 Thorsten Gustafsson KARLSKRONA1946-11-08 Per Olof Rekola STOCKHOLM1946-11-11 Sven Magnander HELSINGBORG1946-11-12 Magnus Ullman DJURSHOLM1946-11-22 Peter Jakobsson KRISTINEHAMN1946-11-22 Ulf Strömbäck VÄSTERÅS1946-11-25 Tommy Melin LYCKEBY1946-11-26 Curt Lennart Johansson SKEBOBRUK1946-11-28 Karl Harrius JÖNKÖPING1946-12-07 Lars Axelsson LYSEKIL1946-12-11 Claes Göran Borg TENHULT1946-12-13 Evert Karlsson LAMMHULT1946-12-17 Björn-Erik Magnusson TORSLANDA1946-12-23 Rune Nilsson HÖRBY1946-12-26 Göran Hagfors HÄRNÖSAND1946-12-28 Claes Lindqvist VÄDDÖ1946-12-29 Gunnar Lindström NORRKÖPING

65 år född1951-10-05 Erling Holmberg KARLSKRONA1951-10-05 Filip Gille HAMMARÖ

41FLOTTANS MÄNNr 3 2016 41

1951-10-08 Karl Jonasson LYCKEBY1951-10-13 Claes Nilsson HEMSE1951-10-16 Peter Järsö HÖGANÄS1951-10-19 Christer Sundberg NORRTÄLJE1951-10-20 Eva Landberg NORRTÄLJE1951-10-20 Lars Gigård VÄSTERVIK1951-10-26 Georg Tellefsen STOCKHOLM1951-11-02 Tommy Hasselberg KARLSKRONA1951-11-03 Christer Berglund JÄRNA1951-11-04 Mats Nordlander SURAHAMMAR1951-11-15 Arne Mared VARBERG1951-11-26 Håkan Hallerdal TÄBY1951-12-01 Björn Nilsen TORSLANDA1951-12-22 Per Österholm HÄRNÖSAND1951-12-27 Göran Ehrenpohl GÖTEBORG1951-12-28 Kent Pettersson HÄRNÖSAND

60 år född1956-10-09 Arne Malmqvist RONNEBY1956-10-25 Tommy Svensson GOTLANDS TOFTA1956-11-01 Göran Olsson DEJE1956-11-13 Adrian Ström VISBY1956-11-14 Lars Green VÄSTRA FRÖLUNDA

1956-12-01 Leif Persson VARBERG1956-12-05 Michael Ordrup HALMSTAD1956-12-14 Bo Christensen KARLSKRONA1956-12-19 Ove Tunhielm VÄSTERÅS1956-12-27 Anders Knutas MARIEFRED1956-12-30 Mats Nilsson TÄBY

50 år född1966-10-14 Daniel Hallqvist MATFORS1966-10-21 John Björklund GÖTEBORG1966-10-23 Patrik Klintenberg VÄSTERÅS1966-11-08 Fredrik C Rosengren ÅKERSBERGA1966-11-08 Per-Ola Johansson KARLSHAMN1966-11-19 Tommy Storfeldt TYRESÖ1966-11-21 Johnny Sellbrand JÄRNA1966-11-29 Fredrik Kjell Lundin TÄBY1966-12-08 Pär-Lars Cummings UPPLANDS VÄSBY1966-12-14 Jörgen Wikström OSKARSTRÖM1966-12-23 Jonas Landström-Granhof LOMMA

40 år född1976-10-14 Andreas Sjöberg SÖDERTÄLJE1976-11-06 Thomas Amnebring HÄGERSTEN

JulhälsningarGlöm inte att skicka in en julhälsning, som kommer att införas i nr 4.Hälsningarna kostar 40 kr för medlem och 80 kr för förening och sätts in på plusgiro 588 19 – 4före den 8 november.

Lennart BresellKansliet


Avlidna kamrater

Hedra våra avlidna kamratersminne med en gåva till Flot-tans Män. Pg 5 88 19-4.

Efter Din betalning sänderFM kansli blanketten till desörjande.

Uno Andersson HALMSTADFödd den 30 juni 1931 Avliden den 15 maj 2016

Nils-Olof Andréasson KARLSKRONAFödd den 14 juli 1927 Avliden den 30 juni 2016

Lars Berglöw NORRKÖPINGFödd den 9 april 1929 Avliden den 8 maj 2016

Lennart Dahlin SUNDSVALLFödd den 4 maj 1945 Avliden den 5 juni 2016

Sven-Olof Fennrup HÖLLVIKENFödd den 7 oktober 1940 Avliden den 25 juli 2016

Stig Isaksson VENDELSÖFödd den 17 juni 1936 Avliden den 5 juli 2016

Stig Karlsson GÖTEBORGFödd den 28 augusti 1933 Avliden den 12 juli 2016

Johnny Lindqvist NORRKÖPINGFödd den 4 december 1950 Avliden den 29 december 2015

Gunnar Lundqvist VISBYFödd den 2 april 1930 Avliden den 27 maj 2016

Jan Mårtensson VARBERGFödd den 28 juni 1932 Avliden den 12 maj 2016

Lars G Nilsson HÄRNÖSANDFödd den 1 januari 1942 Avliden den 17 maj 2016

Roland Nilsson VÄSTERVIKFödd den 2 augusti 1927 Avliden den 10 juli 2016

Ture Olsson TUNGELSTAFödd den 28 december 1930 Avliden den 23 juli 2016

Åke Olsson MALMÖFödd den 12 juli 1931 Avliden 2016

Per-Ola Rundqvist LINKÖPINGFödd den 6 februari 1939 Avliden den 9 maj 2016

Stig Skottén KARLSKRONAFödd den 7 juli 1929 Avliden den 11 april 2016

Ulf Svanbäck VÄSTERVIKFödd den 5 oktober 1945 Avliden den 15 maj 2016

Helmer Ternegren VÄSTRA FRÖLUNDAFödd den 13 mars 1925 Avliden den 10 juli 2016

Ingvar Thörncrantz STOCKHOLMFödd den 5 september 1926 Avliden den 30 mars 2016

Lennart Tillberg MALMKÖPINGFödd den 21 februari 1933 Avliden den 15 april 2016

Sten Wahlskog GÖTEBORGFödd den 6 januari 1947 Avliden den 10 juni 2016

Claes Wallgren KARLSKRONAFödd den 20 september 1939 Avliden den 23 juni 2016

Bo Öberg ALNÖFödd den 30 juni 1942 Avliden den 23 maj 2016

Nya medlemmarVi hälsar följande medlemmar välkomna och önskar att alla skall få mycket glädje avmedlemskapet.

GöteborgChrister EklöfGöte WesthJack HagströmJerker FuruskogLars KiesslingHalmstadBernt-Åke Alm

HaningeLars HoffMattias BekkewoldKarlshamnGeorge CrafoordKarlskronaBenny LarssonLars-Erik Hörnlund

Robert QuidingLysekilBenny DjupMalmöJohnny RosenqvistKay WictorinRobert KlinghavRoland Carlström

StockholmArne AskmanJan RoothPer-Ola TingströmSödertäljeDavid StenRobert Selberg

TrelleborgLars HedinLars MelanderStig MöllerÄngelholmAnders LiljenströmAndreas HenrikssonDwight Grasshoff

ÖstersundLeif Westergren


Kontaktmän i förbundsstyrelsen och lokalföreningarStyrelse och lokala föreningar kan även nås via hemsidan www.flottansman.se

Förbundsstyrelse och kansliFörbundsordf Johan Forslund 0709-185 724 Dagsverksvägen 14 134 65 INGARÖ [email protected] förb.ordf Jan Wikberg 0735-637 492 Spovvägen 33 831 62 ÖSTERSUND [email protected] Bo Schagerberg 0705-214 439 Månbergsvägen 4 140 39 NYNÄSHAMN [email protected] Örjan Sterner 070-627 53 97 Odenvägen 19 136 42 HANINGE [email protected] Lennart Bresell 070-774 31 83 Balingsnäsvägen 92 141 34 HUDDINGE [email protected] Lennart Bresell 070-774 31 83 Balingsnäsvägen 92 141 34 HUDDINGE [email protected] Bo Schagerberg 0705-214 439 Månbergsvägen 4 140 39 NYNÄSHAMN [email protected]

Kansli Flottans Män 08-678 09 08 Teatergatan 3 111 48 STOCKHOLM [email protected]Öppet tisdagar 9-16

Region NordRepresentant i förbundsstyrelsen: Jan Wikberg.

Härnösand Åke Semb 070-603 93 59 Grönkullavägen 4F 871 60 ÄLANDSBRO [email protected] Cawe Johansson 070-659 54 65 Backvägen 6 861 38 BERGEFORSEN [email protected]Östersund Jan Wikberg 0735-637 492 Spovvägen 33 831 62 ÖSTERSUND [email protected]

Region MittRepresentanter i förbundsstyrelsen: Örjan Sterner, Bo Schagerberg och Lennart Persson

Gotland Olof Berglund 0705-767 187 Dalhem Dungårde 160 622 56 DALHEM [email protected]öreningslokal: Marinstugan 070-164 79 24 Södervägen 56 B 621 58 VISBY. (Stugvärdens hemtelefon)Haninge Lars Engvall 070-661 58 74 Lilla Hundens gata 422 136 64 HANINGE [email protected]öping Robert Hillgren 070-836 59 92 Utsätter 9 610 28 VIKBOLANDET [email protected]öreningslokal: Marinlokalen 011-13 84 25 Saltängsgatan 48 602 38 NORRKÖPING. [email protected]älje Kenneth Lundgren 076-166 95 66 Floragatan 9 761 31 NORRTÄLJE [email protected]öreningslokal: Marinlokalen Götgatan 14 A 761 64 NORRTÄLJE. (ej postmottagning)Nynäshamn Kjell Johansen 070-641 35 53 Båtsmansvägen 13 149 31 NYNÄSHAMN [email protected] Örjan Sterner 070-627 53 97 Odenvägen 19 136 42 HANINGE [email protected] Flottans Män 08-611 10 11 Teatergatan 3 111 48 STOCKHOLM. [email protected]ödertälje Thomas Westerberg 073-746 36 69 Ekenbergsgatan 30 152 43 SÖDERTÄLJE [email protected]öreningslokal: Notholmen 08-55 15 50 14 Hörningsholm, MÖRKÖ (ej postmottagning),Västerås Tommy Blomqvist 070-768 61 10 Stadshagsvägen 50 724 65 VÄSTERÅS [email protected]öreningslokal: Flottans Män Slakterigatan 10 721 32 VÄSTERÅS [email protected]

Region SydRepresentanter i förbundsstyrelsen: Göran Löfgren och Rolf Pärlhem.

Kalmarsund Stefan Horndahl 070-554 41 80 Värdshusvägen 14 394 77 KALMAR [email protected] Rolf Pärlhem 0708-882 441 Drottninggatan 22 374 35 KARLSHAMN [email protected]öreningslokal: Flottans män 0454-163 40 Lärkgatan 2 374 34 KARLSHAMNKarlskrona Göran Löfgren 0704-958 014 Saltö Torg 2 B lgh 1303 371 37 KARLKRONA [email protected] Lars-Ingvar Elofsson 070-893 85 15 Byastensvägen 10 291 77 GÄRDS KÖPINGE [email protected]ö Hans Carlsson 070-376 73 89 Vendelsfridsgatan 6 A 6 tr 217 64 MALMÖ [email protected] Göte Lindberg 070-840 18 44 Syréngatan 3 231 53 TRELLEBORG [email protected]ästervik Åke Revelj 070-336 07 16 Hornsvägen 15 M 593 54 VÄSTERVIK [email protected]äxjö Sten Svensson 0470-811 74 G:a Teleborgsvägen 12 352 55 VÄXJÖ [email protected]

Region VästRepresentanter i förbundsstyrelsen: Lars Linde och Kjell Jönsson.

Göteborg Lars-Erik Uhlegård 0723-97 21 86 Frejagatan 6 431 44 MÖLNDAL [email protected]öreningslokal: Marinstugan 031-29 07 23 Örlogsvägen 6, Nya Varvet. 426 71 V.FRÖLUNDA [email protected] Kjell Jönsson 070-393 02 93 Norra vägen 21 302 32 HALMSTAD [email protected]öreningslokal: Marinstugan 076-880 70 53 Dragvägen 302 90 HALMSTAD [email protected]önköping Måns Suneson 0706-372 106 Bergstigen 3 564 32 BANKERYD [email protected]ärmland Ulf Sjödén 076-266 05 16 Lerboda Framnäs 665 93 KIL [email protected] Jackie Lindebäck 070-368 33 60 Dalskogen 169 453 41 LYSEKIL [email protected] Göran Andersson 070-370 18 88 Anders Petters gata 6 432 54 VARBERG [email protected]öreningslokal: Gamla tullhuset 070-391 04 26 Otto Torelles gata 3 432 44 VARBERG.Ängelholm Lars Linde 072-200 17 01 Lupingatan 9 262 62 ÄNGELHOLMFöreningslokal: Flottans Män 0768-49 48 61. Östergatan 89 262 00 ÄNGELHOLM.


Vid definitiv eftersändningåtersänds försändelsen till:FLOTTANS MÄNTeatergatan 3,111 48 STOCKHOLM

Bilder från Marindagen i KarlskronaFoto Dag Åshage

POSTTIDNING B

nr 3 2002 · nordisk marinestevne 4-5 marinen på plats vid almedalsveckan 6 något om ett vågat...

Documents