natur&trädgård 4/10

F A K T A O C H I N S P I R A T I O N F Ö R P A S S I O N E R A D E O D L A R E

2 0 1 0

SAGOLIKASIPPOR

• Nisses nya rön • Locka humlor • Jätteröksvamp • Trädgårdens mykorrhiza

25ÅR

2 NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Tidskriften Natur & Trädgård utkommer med fyra nummer per år. Utgivningsmånadernaär mars, juni, september och december. Natur & Trädgård säljs inte som lösnummer i butik, tidskriften kan endast fås genom helårsprenumeration.

nr 4 december 2010 årg 25

Innehåll

Natur och Trädgård Bokförlag

Postadress:Natur och Trädgård

Dormen Bäcklunda 157, 716 94 Mullhyttan

Telefon: 0585-400 44

Mobil: 070-686 75 19

E-post: [email protected]

Hemsida: www.naturochtradgard.se

Ansvarig utgivare:Sven Lindholm

Layout:Lotta Flodén, [email protected]

Grafisk form:Lotta Flodén, Barbro Forsberg

PrenumerationPris fyra nummer:Sverige 260 kronor (varav moms 14:71)

Bankgiro:5502-9441

Plusgiro:7 79 14-0

Prenumeranter i Europa: Pris fyra nummer: 380 kronor, varav 120 kronor utgör porto.IBAN-nummer: SE45 6000 0000 0004 1933 6648Swissadress: Handsess (Svenska Handelsbanken, Clearing 6567)

Tryck: AlfaPrint AB

ISSN 0283-1740

Omslagsbild

Vitsippor med ovanliga släktingar.Foto: Sven-Gösta Johansson/Lisas Blommor

Sagolika sippor 4Lisa Winnerlid beskriver flera olika sipporoch uppmanar oss att investera i dessa vå-rens ljuvligheter.

Fantastisk perenn 14Nu finns alunrot i en mängd spännandefärger efter ett intensivt förädlingsarbete.

Klockljung – tuff med mjuk charm 18Brita Johansson skriver om klockljungenoch dess hybrider.

Årets rosor 26Årets ros2010 blev’Leonardoda Vinci’.’Lövhult’utsågs tillÅretsPOM-ros.

Foto: Sven-Gösta Johansson/Lisas Blommor

Fyllda kanelrosen ’Lövhult’.

xNoT 1004 02-03 :mall 28nov08 2010-11-14 14.21 Sida 2

Så driver du narcisser i vårblom 29

Plantera för humlorna 30Bo Söderström upp-manar oss att plante-ra rätt växter på rättplats åt humlorna.

Blåklint – ögonfröjd och ogräs 38Lisbeth Almark berättar om blåklinten –en bi- och kulturväxt med lång kulturhis-toria.

Löktrav – ogräs för finsmakare 42

Mykorrhiza – vår vän i trädgården 44Mykorrhiza svamparna är livsviktiga förde flesta av våra trädgårdsväxter.

Nisses magiska massa 54Barbro Forsberg har träffat trädgårdsmäs-tare Nils Åker stedt som i 30 år experi-menterat med odling i sand och gräsklipp.Nu berättar han om sina senaste rön.

Så sår du 64Nils Åkerstedt berättar hur du lyckasmed att så och skola dina plantor. Någrafrönyheter illustrerar artikeln.

Adresser till fröfirmor 70

Glimtar & godbitar 72Sven Lindholm har bläddrat i 25-årsjubi-lerande Natur & Trädgårds första num-mer och funnit mycket som fortfarandeär intressant och aktuellt.

Fröspecialisten gråsiskan 78

Jätteröksvamp 82Ett gynnsamt år för jätteröksvampar, både på landsbygden och i storstaden.En förträfflig matsvamp så länge köttetär vitt.

Längst bak 94

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10 3

25%, 30%, 40% och 50% rabatt!Alla prenumeranter kan nu ge bortNatur&Trädgård till oslagbara priser!Se baksidan på detta nummer!Även på: www.naturochtradgard.se

foto: Tero Niemi

foto: Stefan Lindberg


Vindens väna vårblomma

xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.58 Sida 4

Det var en smekande vårdag. Jag satti min lilla naturlund och gladdes åtvitsipporna som vandrade in i om-

rådet. Kröp in i julrosrabatten och dekore-rade marken runt idegranshäcken. Då komjag att tänka på en vän, vars trädgård var vi-da berömd för sin skönhet. Hon var en för-tjusande dam, men en gång chockade honmig:

– Jag blir galen på vitsipporna! utbrasthon ilsket, medan hon nogsamt plockadebort de fina vårblommornas små rotstam-mar med en pincett! De hade smugit sig inbland den blå bergvallmon och drottning -skon och bildade en stjärnbeströdd mattaunder hennes blomsterjuveler. Och detgick inte alls an det!

Varför? När vitsippan strör sina stjärnblommor

över marken i ljusa lövskogar så är henneslöftesrika budskap att våren har kommit påallvar. En andlös syn som vi också kan njuta

av i våra trädgårdar om vi planterar in vit-sippan i buskage och orörda lundmiljöerdär den snabbt sprider sig till en förtjusan-de marktäckare.

Var min vän irriterad på vitsipporna där-för att de så fort förökar sig med vandrandejordstammar? De växer vågrätt under mar-kytan och bildar sidoskott som i sin tur pro-ducerar nya skott. Det är därför som vitsip-pan bildar stora täta bestånd i naturen. Menjordstammarna är smala och sköra, och detgracilt finflikiga bladverket är högst tio cen-timeter högt, och kan inte skugga mer stor-vuxna grannar. Bladverket skräpar visserli-gen när det vissnar tidigt efter blomningen,men det är jättelätt att kratta bort det.

Jag har aldrig märkt att vitsipporna skul-le störa de växter som de har slagit sig nedhos i min trädgård.

Så varför blev min vän galen på de småförtjusande varelserna? Var det frågan omträdgårdssnobberi?


Text: Lisa Winnerlid

Foto: Sven-Gösta Johansson

/Lisas Blommor och Istockphoto

Låt vindens blomma, vitsippan,vandra in i din trädgård! Den störinte sina växtgrannar och detfinns många vackra sorter att väl-ja på av dessa vårens ljuvligheter.

Vitsippa med ovanliga släktingar: limegul svavel-

sippa, dubbel vitsippa,”grönögd” vitsippa och

lavendelblå vitsippa.



VITSIPPOR

Vitsipporna har självaslagit sig ned hos

mina pioner där debildar en vårlig

marktäckare runt denyvakna pionskotten.


Själv är jag galen i vitsippor. Anemone ne-morosa. Bara namnet anemon… Visst ärdet poetiskt! I England kallas vitsippan för”vindens blomma” (Windflower). Kanskedärför att den stillsamt och behagfullt vajarför vinden vid minsta bris. Den legendaris-ka Vita Sackville-West på SissinghurstCastle älskade anemoner: ”Så glada de är,så strålande glada. Så lysande är de, dessavindens blommor i olika färger, att man fal-ler i trance…”

Ja, sannerligen. Är man inte romantikertidigare så blir man det i vitsippans säll-skap. Vita öppnade mina ögon för att detfinns olika slags vitsippor. Det finns blå vit-sippor, läste jag. Blå som vårhimlen... Detblev till att ge sig ut på vitsippsjakt. En nyvärld öppnade sig. Där fanns den blåaste avblå vitsippor, Anemone nemorosa ’RoyalBlue’. Två andra himmelska visade sig vara’Blue Beauty’ och ’Allenii’, som jag hittadehos postorderföretaget Botanicus, som säl-jer ovanliga växter. (www.botanicus.nu)Den sällsynta ”blåögda” skönheten ’BlueEyes’, som jag har beställt hos BergianskaTrädgårdens Vänner, ska vara något alldeles

extra: vit med blå fylld mitt.Och så ”lavendelsippan”, Anemone ne-

morosa ’Robinsoniana’, som har fått sittsvenska smeknamn på grund av sin ljuvligtlavendelblå nyans på kronbladen som om-ger en stor gul ståndarkudde. Undra på attengelsmannen William Robinson lär hablivit som träffad av blixten när han upp-täckte den i Oxfords botaniska trägård.Den berömde växtsamlaren och naturäls-karen kom vandrande i en backe alldeles vitav vitsippor, och i blomsterhavet stod en la-vendelblå. Robinson lär ha blivit så be-geistrad att han som latinskt namn döptefyndet efter sig själv!

Robinson rekommenderade i sin bok TheEnglish Flower Garden att man kan ha deni stora tuvor i ett stenparti, som kantväxt irabatter, bottenplantering bland buskaroch i glest gräs. Min ”lavendelsippa” är merförsynt än sin levnadglada vita släkting.Den sprider sig sakta i en ring runt en träd-stam, får ett par–tre fler blommor för varjeår. En planta har tagit ett skutt in under ennärbelägen syrenbuske, och en annan döki våras upp långt från modern i ett vilt


Hänförd blir man när vitsippan Anemone ’Ro-binsoniana’ slår upp sina lavendelblå ögon.

Det är något himmelskt över de blå vitsippor-na. Se bara på sorten ’Allenii’!



Ett charmigt ”monster” bland vitsippor är den säregna ”grönögda” vitsippan ’Green Dream”.

Den solgula gulsippan växer vild från Skåne tillUppland. Det finns även en fylld form Anemo-ne ranunculoides ’’Flore Pleno’.

Den blekgula svavelsippan är en skatt somsnällt sprider sig och dyker upp på nya ovänta-de platser.


parti. Hade fröer kommit med vinden ellerfåglarna? funderade jag tills jag plötsligtkom ihåg att jag hade flyttat dit en bit jord-stam för minst tio år sedan. Under de årenhade jag aldrig sett till den. Något som kan-ske tyder på att ”lavendelsippan” ärsvårflyttad?

Grönögda monsterBörjar man botanisera i olika blomster -släkten så får man lätt mersmak. Inte minstför udda varianter. Särlingar bland vitsip-por är några grönögda ”monster”. De bru-kar kallas för monstruösa därför att de haren grön tofs i blommans mitt. Vackra? Nja,men charmiga. Jag tycker att min ’GreenDream’ påminner om en liten spjuveraktigtrollunge där den står bland sina vita släk-tingar.

En annan sippjuvel i vårträdgården ärden fyllda vita sorten ’Vestal’, som av kon-nässörer prisas som en prinsessa bland vit-sippor. Och så förstås min älskling svavel-sippan, Anemone x lipsiensis, med mån -skensgula blommor. Det är en naturlig

hybrid mellan vitsippa och gulsippa frånNordeuropa, som jag fick tag på för längesedan på den tiden när Bergianska Trädgår-den i Stockholm hade en riktig plantskola,och en trädgårdsmästare av den äkta gamlastammen som stolt förevisade den. Svavel-sippan har med åren spritt sig till stora mat-tor som blommar i lövsprickningstider un-der buskar och träd. Den har ett förtjusan-de sätt att dyka upp på nya ställen. Nu se-nast har den slagit sig ned bland ett beståndav blå vitsippor. Vilken syn det var i vårasnär jag upptäckte dem tillsammans. Natu-ren har känsla för finess ibland.

Svavelsippans ”halvsyster” gulsippa,Anemone ranunculoides, har klargulablom mor som lyser som små solar. Alla sip-por har det typiska fint flikiga bladverket,men gulsippans bladverk är nog det vack-raste jag sett bland sippors. De graciösamörkgröna flikiga bladen växer till en tätmatta, som långsamt breder ut sig.

Det finns rosa också. Jag väntar medspänning på att få se Anemone nemorosa’Pink Delight’, som ska ha fyllda ljust,


Den fyllda vita vit-sippan ’Vestal’hyllas av konnäs-sörer som enprinsessa blandsippor.



Balkansippan ’White Splendours’ stora

snövita blommor har här fått ett matchande

sällskap av en tulpan med vitkantade blad.

Ungersk blåsippa finnsi blått och vitt, ochblommar någon veckatidigare än vår vanligablåsippa.

Har man den fridlysta blåsippan i trädgår-den så kan man unna sig lyxen att gräva

upp en planta, sätta den i en kruka och nju-ta av den på nära håll. Efter blomningen är

det bara att gräva ned den ute igen!


ljust rosa blommor, enligt Botanicus kata-log. Botanicus säljer också sorten ’ParlezVous’ som presenteras som en mjukt ljus-blå sort, som samlades in i Frankrike underförsta världskriget.

En förtjusande släkting till vitsippan frånBalkan, Kaukasus och Främre Asien är bal-kansippan, Anemone blanda. Det finns blåoch rosa sorter, men ingen är som sorten’White Splendour’. Den kan kinka omman sätter den i den för sippor idealiskahalvskuggiga fuktiga lundmiljön. Ger manden däremot en plats i sol i lätt jord så strå-lar den varje vår lika stjärnögt med sina upptill fem centimeter stora blommor i blän-dande vitt.

Vårens himmelsblå ögonNär blåsippan klär sig i himmelsblått sideni tjällossningstid då väntar våren runt knu-ten. Och då tycker jag att det inte finns nå-gon vackrare blomma än den.

Blåsippan, Hepatica nobilis (tidigareAnemone nemorosa) har flera fina ”systrar”:”Rödsippan”, Hepatica nobilis ’Rubra’ är

lysande rubinröd, och finns även i en fylldform, Hepatica nobilis ’Rubra Plena’. Denungerska blåsippan Hepatica transsilvani-ca, är en skatt med litet större blå eller vitablommor. Den har ett vackert glänsandebladverk och blommar lite tidigare än vårvilda blåsippa. Det märkliga är, att medanviltet aldrig rör mina blå- och rödsippor, el-ler vitsippor, så får jag passa upp med denungerska blåsippan. Den är väl giftig denockså som de flesta växter i familjen Ra-nunculaceae? Vet inte hararna och rådjurendet? Någon vild vän är det som är tidigt ute


Blå balkansippa.

Den lysande rubinröda blåsippan har en förtju-sande vana att dyka upp på nya platser.

Fylld rödsippa är en raritet, eftersökt av samlare.


när plantan börjar knoppas. Jag har en an-teckning i min växtdagbok om att integlömma att ställa en papperskorg av nät-konstruktion, som släpper in ljuset, överplantan. Det är enda chansen att få njutaav de silkesfina blommorna.

Blåsippor är en förtjusande underplante-ring under buskar där den brukar stormt-rivas på grund av läget: det är ljust där innanbusken hunnit lövas och höstens nedfallnalöv bildar med åren den mjuka kompost-jord, som blåsippan älskar. Hos en släktingsåg jag den mest andlösa blåsippsbackesom jag någonsin har sett. ”Vad gör du?”undrade jag. ”Ingenting!” svarade han. Detär det som är hemligheten. Räfsa aldrig lövdär det finns sippor. Gödsla aldrig. Sipporvill vara ifred”.

Myror sköter såddenBlåsippor trivs och förökar sig även i barr-mattan under mörka granar. Det ser man igamla granskogar där de kan bilda blånan-de hav. Jag tog bort de understa grenarna

på några fullvuxna granar ett par meterupp på stammen, så att litet ljus kan silaned på marken. Till min förtjusning slog sigbåde blå och röda blåsippor självmant neddär. Blåsippor sprider sig genom frösåddoch kan dyka upp på nya överraskande stäl-len, vilket alltid är lika roligt. Frösåddenombesörjs ofta av myror genom att blåsip-pans klibbiga fröer fastnar på dem. Myror-na planterar, det vill säga tappar sedan frö-erna på sina promenader i naturen.

De treflikiga, läderartade bladen, som sit-ter i rosetter, har skönhetsvärde nästan åretrunt då de håller sig gröna ända fram till vå-ren. Då vissnar de bort samtidigt som defjuniga blomknopparna tittar upp ur mar-ken. Ett underbarare sätt att möta våren påän att se in i blåsippans nyvakna him-melsblå ögon kan man knappast önska sig.

Det kan vara svårt att få tag på de ovan-ligare vårsipporna. Inte är de billiga heller.Men vad då? Sipporna är en investering ivårens ljuvligheter. Och det finns ju sämresaker att ruinera sig på!


En sirlig juvel från östraUSAs skogar är Hepaticaacutiloba, blek blåsippa.Åtrådd av samlare.

Blåsippan har några få vita hybrider. Sorten på bilden heter Hepatica nobilis'Alba', vit blåsippa. Det finns även enfylld form, Hepatica nobilis 'Alba Plena'.


Vit ungersk blåsippa är enbländande syn där den lyser

bland vissna fjolårslöv.


För 15 år sedan fanns det bara några få alun-rotsorter i trädgårdsbutikerna. Men då in-leddes en enorm utveckling när det gällernya sorter, främst i USA där ett intensivtförädlingsarbete med att ta fram nya färg-kombinationer ständigt pågår.

Heuchera är ett sortrikt släkte med ettgränslöst färgspektra. Det finns bladfärgeri purpur, silver, brons, tenn, koppar, cho-kladbrunt, orange, skarpt limefärgat ochnästan vitt plus alla strimmor och marmo-reringar som också dekorerar bladen. Där-

till förändras bladfärgerna under växtsä-songen.

Blomningen infaller oftast i juni-juli medskira blomställningar. För att alunrotensblomning ska komma till sin rätt kräver dennågon form av bakgrund. Plantera gärnaalunrot framför exempelvis barrväxter,med olika gröna nyanser, eller vackra, storaprydnadsgräs vars blomning infaller senarepå sommaren, men där de gröna bladtuvor-na bildar en fin bakgrund till alunrotensmjukt rundade bladverk.


Alunroten är en fantastisk perenn med blad i ett gränslöst färgspektrasom förändras under säsongen. Nya sorter förädlas fram intensivt.

ALUNROT– en symfoni av färger

Alunrot – Heuchera ’Green Spice’. Foto: Terra Nova Nurseries


Gemensamt för många av alunrotsorter-na är att de är relativt anspråkslösa och trivspå de flesta växtplatser så länge det inte ärför torrt och där solen inte gassar för myc-ket. Alunrot kan planteras i de flesta jordar,men undvik tunga lerjordar, och välj gärnalätt soliga till halvskuggiga växtplatser. Ing-en regel utan undantag och det gäller ävenför alunroten. Vissa sorter, till exempel ’Li-me Rickey’, tål inte sol alls. Läs därför alltidinformationen på växtetiketterna innan dubestämmer dig för vilken sort som passardär du ska plantera.

PlanteringstipsNär det gäller perenner blir effekten bästom man vid planteringen sätter flera plan-tor av samma sort tillsammans i en grupp.Att plantera bara en planta i rabatten kanlätt ge ett rörigt intryck, försök därför attminst ha 3 plantor av varje sort. Ett annatalternativ är att använda alunrot i urnoroch krukor, gärna då tillsammans med and -ra perenner för att få ett långlivat arrange-mang.

Växtsättet hos Heuchera påminner omett halvklot och blir därför ett ’mjukt’ in-slag i planteringen. Heuchera har marktäc-kande egenskaper och blir så småningomsom en tät matta utan att ta över för myc-ket.

SorterI milt vinterklimat är de flikiga bladen vack-ra året om och glöm inte att även studerabladundersidan som i många fall har en av-vikande färg i jämförelse med ovansidan.

Sorten ’Plum Pudding’ har en vackertrödlila bladundersida, men en ännu vack-rare ovansida där området närmast blad-nerverna är plommonlila och resten av bla-det går mot en gråmetallisk nyans. ’PlumPudding’ är kraftigväxande och blommarmed krämfärgade blommor på 60 cm högastänglar.


Alunrot – Heuchera ’Plum Pudding’. Den und-re bilden visar närbild på bladen.

Foto: Richard Nordström

Foto: Per alm

Alunrot – Heuchera ’Silver Scrolls’. Foto: Per Alm


Några andra alunrotsorter där bladver-ket har en metallisk anstrykning är ’GreenSpice’ och ’Silver Scrolls’. Hos ’Green Spi-ce’ är området runt bladnerverna purpur-färgat och i övrigt är bladen mönstrade igrönt och i en mer grågrön nyans. Undvikatt plantera ’Green Spice’ i solen då bladenlätt blir brända. ’Silver Scrolls’ har en mör-kare grön nyans i området närmast blad-nerverna på ett i övrigt gråmetalliskt blad.Blommar gör ’Silver Scrolls’ med vitablommor på 60 cm höga stänglar.

Utmärkande bladfärger finns också hossorterna ’Lime Rickey’ , ’Marmalade’ och’Obsidian’. Den förstnämnda har en lime-färgad bladnyans som lyser upp den mör-kaste vrån i trädgården. ’Lime Rickey’måste planteras på skuggiga till halvskug-giga växtplatser eftersom den inte tål sol.Mitt i sommaren blommar ’Lime Rickey’med vita blommor på 40 cm höga stäng-lar.

Är man ute efter mer färg kan ’Marma-lade’ vara ett alternativ. Här samsas färger-na orange, koppar och purpur i en skönblandning. Dessutom är bladen lätt vågigai kanten och lite lätt vridna så att bladun-dersidan blottas. ’Marmalade’ blommarmed ljust rosa blommor på stänglar somblir 40 cm.

’Obsidian’ vars blanka, nästan svartabladverk utgör en kontrast till de övriga ialunrotsläktet är klart den mörkaste alun-roten av de som förekommer, just nu får vältilläggas, och kan planters i både sol tillhalvskugga. Blommorna, som är vita, kom-mer i juni på 40 cm höga blomstänglar.

Alunroten är mycket användbar i träd-gården eftersom de vackra bladen kan fåvilken rabatt som helst att livas upp. Bådeblad och blommor är hållbara i buketter.

KlockvippesläktetEn nära släkting till Heuchera, som ocksåhar vackra blad, är Heucherella, klockvip-


Alunrot – Heuchera ’Lime Rickey’. Foto: Per Alm

Alunrot – Heuchera ’Marmalade’. Foto: Richard Nordström

Alunrot – Heuchera ’Obsidian’.Foto: Terra Nova Nurseries


pesläktet. En lyckad korsning mellan alun-rot, Heuchera, och spetsmössesläktet, Tia-rella. Här syns det tydligt att bladens deko-rativa mönster kommer från alunroten ochatt de söta blommorna är ett arv från spets-mössan. Heucherella har ungefär sammakrav på växtplats som en Heuchera mentrivs bäst i skugga till halvskugga.

Heucherella ’Stoplight’ har blad i en ljustgulgrön nyans med en rödaktig markeringi mitten och längsmed bladnerverna.’Stoplight’ blommar med attraktiva blom-spiror som är helt översållade av vita småblommor från maj och en bit in på somma-ren.

Text: Blomsterfrämjandet


HävvkeraFör de som har ett nyväckt trädgårdsintres-se kan de vetenskapliga namnen på växter-na vara avskräckande, men egentligen är detill stor hjälp och fungerar i hela världen. Desom har varit i trädgårdsbranschen ett tagupptäcker snart att det händer saker hela ti-den med namngivning och framför allt huruttalet av växternas namn ska tolkas.Ett bra exempel på detta är alunrotsläktetHeuchera, som numera uttalas [hävvkera].Namnet på släktet kommer från en tysk bo-tanist och läkare Johann Heinrich Heucher(1677–1747) och länge har vi uttalat namnetsom [höjjtjera].

Klockvippesläktet– Heucherella ’Stoplight’.

Foto: Per Alm


Ingen svensk är obekant med ljung, Callu-na vulgaris. Det är en av vår floras vanligas-te växter, svenska markers skönaste länkmellan sommar och höst. Vår andra ljung-art, Erica tetralix, klockljung är det långtfärre som har förmånen att möta i naturen.Det beror delvis på att den koloniserar bio-toper där man inte vistas så ofta, som mos-sar och sjöstränder. Det beror också på attdess utbredning i stort sett begränsas tillvästra halvan av Götaland. Det finns sprid-da lokaler längre åt norr och öster och artenanses glädjande nog vara på spridning. I öv-


Klockljungen och dess Text och foto: Brita Johansson

Klockljung, en tuff växt med detenklas och blygsammas mjukacharm.


rigt har klockljung ett stort utbrednings-område i Västeuropa. Plantor av sydligt ur-sprung är inte härdiga i Sverige.

Med sin älskliga framtoning förskönarklockljungen vår natur och varför inte ock-så våra trädgårdar? Den behöver lågt pH,runt 5,0 med tolerans åt båda hållen, menden är inte så vattenkrävande i trädgårdensom i naturen. Jag har odlat en rad sorterunder många år och aldrig funnit den svå-rodlad. Jorden måste vara lucker ochfukthållande vilket gäller alla ljungarter.Där klockljung trivs blir den långlivad. Vi

har haft plantor som blivit tjugo år gamla.På mycket våta lokaler växer klockljung

glest och oredigt medan man på en dikadmosse kan möta kompakta plantor full-ständigt översållade med blommor. Underde år min man och jag botaniserade på Toremosse mellan Halle- och Hunneberg i Väs-tergötland såg vi hela fält av yppiga plantori skiftande lilarosa toner. Då och då fann vivitblommande exemplar men aldrig nå-gon så röd planta som förekommer i od-lingssortimentet. Vid flera tillfällen träffa-de vi på muterade gula skott och tog


hybrider’Con Underwood’ är lätt att lyckas med.


sticklingar. Vi lyckades bara i ett fall menden plantan blev å andra sidan en fullträff.Vi kallade den ’Swedish Yellow’ eftersomvi ville sätta Sverige på ljungkartan. Detfanns vid den tiden ingen svensk ljungsort.

’Swedish Yellow’ saluförs och odlas nu-mera överallt i världen där ljung är populär.Den är förvånansvärt härdig. Plantan i bildväxer hos Bosse Strandgren i närheten avUmeå. Efter en ovanligt sträng vinter iSkottland fick vi veta att den finaste plan-tan på ljunganläggningen Cherrybank iPerth var vår egen ’Swedish Yellow’.

Lättskött och långblommandeKlockljung börjar blomma i juli och kanhålla på in i september om man klipperbort de vissna blommorna. De sitter i häng-ande flock i spetsen av skotten. Någon gång

påträffas en planta av f. stellata där blom-morna är uppåt- eller sidoriktade. De viss-na blommorna vänder däremot alltid upp-åt. Bladverket är mer eller mindre hårigtoch ger ett gråaktigt intryck. Få plantor blirhögre än tjugo centimeter, omfånget tret-tio till fyrtio centimeter. Skötseln är enkel.Man klipper bort de vissna blommorna påvåren och beskär bladverket litet om detbehövs. Klockljung bryter någorlunda frånäldre ved men beskärningen får inte varaalltför radikal.

Arten ar inte lika mångformig som Cal-luna och odlingssortimentet är inte tillnär-melsevis lika stort. Det rör sig om ett fem-tiotal namnsorter men av dessa är inte merän cirka tjugo i kommersiell odling. Hurmånga ser vi i svenska plantskolor?

Erica tetralix korsar sig spontant med tre


’Swedish Yellow’ härstammar från ett muterat gult skott som jag lyckades sticklingsföröka. Plan-tan blev en fullträff och finns nu att köpa i alla länder i världen där ljung saluförs.


andra ljungarter där de växer på samma lo-kal. Hybrider är intressanta för trädgårdendärför att de i regel är sterila. Normalt görblommor sig av med all grannlåten så snartbefruktning har ägt rum och satsar allt påfröets utveckling. Hos sterila plantor fort-sätter knoppbildning och blomning underlång tid och den enskilda blomman stårlänge fräsch.

Vackert utspringAlla Erica-hybrider har ytterligare en at-traktion, nämligen färgat utspring. Top-parna på nyväxten kan vara vita, gula,orange eller rosa, ibland en kombinationav två färger. Orsaken till detta har längevarit en gåta. Det anses numera att den ge-netiska information som kommer från fa-derplantan inte är anpassad till att fungera

tillsammans med de kloroplaster somfinns i hybriden. Kloroplaster är de orga-neller inom cellerna som utför fotosyntes-arbetet. De har eget DNA som hos de fles-ta växter ärvs uteslutande från moderplan-tan. Efter en tid sker en anpassning ochtopparna får normal färg. Den nyväxt somkommer på hösten brukar också få färgatutspring men inte alltid lika tydligt som påvåren.

Korsningen mellan E. tetralix och E. mac-kayana heter Erica x stuartii, stuartljung.Den är något mindre härdig än klockljung.Det finns flera odlingsformer. Särskilt vär-defull är ’Irish Lemon’ som har stora rosablommor och gult utspring. Denna sortblommar från midsommar och tills frostensätter stopp. Den har klarat alla vintrar izon II. Den kan försökas i zon III.


E. x watsonii ’Dawn’ i blom. E. x watsonii ’Dawn’ med utspring.

Den här plantan är förökad från ett naturfynd.Så blomtät kan klockljung bli.

Vild klockljung växer i Sverige främst på mos-sar i västra Götaland. Foto: Istockphoto


Erica x watsonii, watsonljung, är en kors-ning med E. ciliaris, en art som knappastkan odlas hos oss. Hybriden klarar sig un-der snötäcke normala vintrar i zon II. Enegendomlighet hos watsonljung är att ung-plantor som vinterförvaras i isolerad driv-bank kan stå med friska blommor ända tillvåren.

Sorten ’Mary’ har uppkommit i Frankri-ke. Det är en utliggande planta med mycketstora, rosa blommor. ’Dawn’ växer kom-pakt med purpurrosa blommor och ut-spring i gult och rött. ’Pink Pacific’ är stor-växt med mjukrosa blommor utan blått in-slag. Den kommer från en medveten kors-ning gjord av David Wilson i Canada.

De båda hybriderna ovan påträffas inteså sällan i naturen. Den tredje däremot, Eri-ca x williamsii, williamsljung är sällsynt.Bara tolv naturhybrider är kända, alla frånCornwall. Ena föräldren är här E. vagans,

som vi kallar fransk klockljung. Willi-amsljung brukar klara sig i zon III. Det finnsen mycket värdefull sort som korsats framav David Wilson. Den heter ’Ken Wilson’efter hans far. Plantan har nästan inget ut-spring men blomningen ar yppig, långvarigoch med en enastående rödrosa färg. Jumera sol desto rödare färg. En bra marktäc-kare är naturhybriden ’Cow-y-Jack’ somsällan blommar men har ett fint gult ut-spring som varar länge.

DrömkorsningenDet pågår på flera håll medvetet korsnings-arbete. Vi kommer att få se mera av ljung-hybrider. Den önskvärda korsningen mel-lan klockljung och purpurljung, E. cinerea,har hittills gäckat alla försök att förenaklockljungens härdighet med purpur -ljungens starka blomfärger. Men vem vet?Det finns numera knep som kan lura en


E. x stuartii ’Irish Lemon’. E. x williamsii ’Ken Wilson’.


tyckmycken plantfröken att acceptera enoönskad friare.

Klockljung är lätt att föröka med stick-ling. Ta under andra halvan av juli 4–6 cen-timeter långa, tillräckligt fasta skott sominte har knoppar. Stick i ogödslad torveventuellt med en liten tillsats ren sand.Gör rena snitt. Hos klockljung kommerrötterna runt snittytan. Vinterförvara i välisolerad drivbänk med en springa öppenför luftväxling. Kruka upp på våren ochnyp bort yttersta spetsen. Fortsätt att nypade skott som kommer tills plantan är bus-kig och fin.

Såväl klockljungen som hybriderna till-för ljungplanteringen variation i blad ochblommor och utsträcker blomningstidentill juli och augusti. Klockljung är inte enplanta som kråmar sig men den äger detenklas och blygsammas mjuka charm. Ochden är tuff.


E. x watsonii ’Pink Pacific’.

E. x williamsii ’Cow-y-Jack’.



Några bra sorter

• ’Alba Mollis’ är en kompakt vit planta medgrågrönt blad och silvergrå toppar.

• ’Con Underwood’ är ett förstaval för svens-ka förhållanden. Den är pålitlig och har en finröd färg. De vissna blommorna blir rostfärga-de och ger effekt även efter blomningen.

• ’Helma’ har uppåtriktade rosa blommor imängd och upprätt hög växt.

• ’Pink Pep-per’ fårsparsamtmed småblekrosablommor.Bladet ärljusgråttmed vit ny-växt. Stor-växt, lättod-lad och ef-fektfull.

• ’Pink Star’ växer lågt med ljust silvergråttblad. Blommorna är rent rosa och sidorikta-de. Vacker men inte helt robust. Plantan i bildväxer i torvblock.

• ’Ruth’sGold’ är enkompakt,prydligplanta medrosa blom-mor ochgult bladsom skiftari limegröntoch mörka-re gult.

• ’Samtpfötchen’ har mörkt rödrosa blommoroch mörk grågrönt blad. Den kompakta, håri-ga blomflocken liknar en tass, därav namnet”liten sammetstass”.


De vissna, rostfärgade blommorna hos ’Con Under-wood’ matchar fint det gulabladverket hos vårljungen’Rosalinde Schorn’.


’Leonardo da Vinci’vald till Årets ros för”dess robusta skönhetoch friska, frodiga växtsätt”.

Foto: Lars-Åke

Gustavsson

NoT 1004 26-29:mall 28nov08 2010-11-14 12.48 Sida 26

’Leonardo da Vinci’ röstades av cirka 1 000personer fram som Årets ros 2010. ’Lean-der’ knep andra platsen och ’Thérèse Bug-net’ tredje.

’Leonardo da Vinci’ är en ungefär meter-hög rabattros av floribundatyp. Den intro-ducerades 1993 av franska Meilland ochtillhör deras produktgrupp Romantica.Den är listad som en av de bästa solitärerbland de kraftigaste rabattrosorna. Skål-formiga, fyllda, gammalrosa blommor sombleknar till ljust rosa. Blomningen pågårnästan kontinuerligt till långt in på hösten.Zon 1–4.

Tävlingen arrangeras sedan 2008 avSvenska Rosensällskapet, Programmet förOdlad Mångfald och GRO Plantskolor.Premiärvinnare blev ’Ingrid Bergman’, fjol -årets segrare var ’Flammentanz’.

Kandidaterna till Årets rostävling nomi-neras av Lars-Åke Gustavsson, LiselotteDahlin, Göte Boberg och Helena Verghe-se Borg.

Några av nomineringsgruppens kriterierär att de utvalda rosorna ska vara mot-ståndskraftiga mot sjukdomar och varahärdiga så långt norrut som möjligt. De no-minerade sorterna hämtas också från olikarosgrupper som exempelvis; busk-, rabatt-och klätterrosor.

Syftet med tävlingen och ’Rosens Dag’ äratt alla ska ges tillfälle att upptäcka rosor-nas fantastiska mångfald och möjligheter!

Nästa års kandidater presenteras snart påwww.rosensdag.se


ÅRETS ROS 2010

’Leonardo da Vinci’

På andra plats kom Austinrosen ’Leander’.Foto: Lars-Åke Gustavsson

Trea blev kanadensiska buskrosen ’ThereseBugnet’. Foto: Helena Verghese Borg

NoT 1004 26-29:mall 28nov08 2010-11-14 12.48 Sida 27


En lågvuxen fylld kanelros som växt i Löv-hult i södra Småland sedan åtminstone1930-talet har utsetts till Årets POM-ros2010. Den passar på naturtomter och finnsatt köpa i trädgårdsbutikerna. De rotäktaplantorna är sticklingsförökade av Elit-plantstationen och Splendor Plant.

Rosen har fått det passande sortnamnet’Lövhult’ och beskrivs så här av POM i ettpressmeddelande:

Av tradition har fylldblommiga plantorav Rosa majalis, kanelros, förts sammanunder namnet ’Foecundissima’, fylld ka-nelros. I en nyligen genomförd studie hardet visat sig att fylld kanelros består avmånga genetiskt skilda kloner. Enligt vårtids klassificering bildar dessa Foecundissi-ma-Gruppen.

’Lövhult’ bäst av allaDet studerade materialet fördelade sig i tvåtydligt skilda grupper. Den ena består av 2–3 m höga buskar. I den andra gruppen ärbuskarna lågväxande och de blommar cir-ka 10 dagar före de högvuxna klonerna.

Högvuxna kloner saluförs av svenskaplantskolor under namnet ’Foecundissi-ma’, fylld kanelros, men ingen plantskolahar tidigare salufört en lågvuxen klon.

’Lövhult’ har valts ut av POM som denbästa av 27 lågvuxna kloner som studera-

des på Balsgård av Sveriges lantbruksuni-versitet och POM.

Buskarna blir ofta 0,7–1,2 m höga ochblommar på försommaren, i Skåne i börjanav juni. Blommorna är 4–5 cm i diameteroch doften medelstark. Den är frisk, an-språkslös, lättodlad och härdig i minst zon6–7.

’Lövhult’ kommer bäst till sin rätt närden odlas på naturtomter och i äldre, kul-turhistoriska trädgårdar, särskilt i allmoge-trädgårdar. Under POMs inventering harflera lågväxande kloner påträffats i betes-marker.

Programmet för Odlad Mångfald, POM, le-der en nationell inventering av äldre kultur-rosor. Varje ny Årets POM-ros är en särskiltintressant och värdefull ros som påträffatsunder inventeringen.

Läs mer www.pom.info

Årets POM-ros, fylldakanelrosen ’Lövhult’från södra Småland.Årets

POM-ros fin på naturtomten

NoT 1004 26-29:mall 28nov08 2010-11-14 12.48 Sida 28


Så driver du narcisserna i vårblomning

Våren känns långt borta just nu men om du planterade påsk- eller pingstliljor i kruka i höstas, så kan du snart smygstarta våren inomhus. I januari är det dags att ta in krukornaoch följa deras växtkraft fram till blomningen efter 3–4 veckor.

Text: Nils Åkerstedt

Lökar som sattes i höstas (se Natur & Träd-gård 3/2010 sidorna 60–63) och som förva-rats i en källare sedan dess, börjar i slutet avjanuari bli klara för att drivas i blom.

Innan man tar in en lökkruka för drivning ärdet viktigt att kontrollera om lökarna verkli-gen är tillräckligt långt komna för att driv-ningen ska lyckas. Är de inte det är risken storatt det bara kommer blad ur lökarna, ellerockså kommer det några små missbildadeblad och blommor.

Rätt tid för drivningEtt tecken på att lökarna är klara för drivningär när man kan se en blomknopp i mitten avskotten om bladen försiktigt viks undan. Synsdet ingen knopp bör lökarna stå kvar i källa-ren några veckor till.

Vissa sorter av narcisser blommar tidigareän andra. Har man några olika sorter går detlätt att se vilka som bör drivas först genomdenna knoppkontroll.

Det kan även vara andra orsaker till att lö-karna inte är klara för drivning. En är till ex-empel för dålig rotning, som oftast beror påbrist på vatten. Så tänk på att kontrollera fuk-ten i krukorna med 2–3 veckors mellanrum.

Håll koll på skottlängdenNär lökkrukorna tas in till drivning är det enfördel om de först kan ställas på en ljus platsmed ca 15 graders värme om skotten är 10–12cm långa. Är de kortare kan krukorna ståmörkt några dagar till dess skotten blivitlängre. Det är vid den här tidiga drivningensom knopparna kan ”fastna” i löken om skot-ten är för korta. Längre fram på våren händerinte detta lika lätt.

Efter en vecka höjs temperaturen till nor-mal rumstemperatur. Vattningen sköts nogaså att rötterna inte torkar.

När blomningen börjar kan man antingenklippa av blommorna och sätta dem i en vaseller låta dem stå kvar i krukan. Oavsett hurman gör håller blommorna lika länge. Det ären fördel att låta bladen vara kvar i krukan ef-tersom löken får tillbaka lite näring när devissnar ner.

Spara lökarnaDet går bra att spara dessa lökar för odlingute och för drivning på nytt om 3–4 år efteratt de fått stå ute och hämtat krafter.

Ställ undan de utblommade lökkrukorna iett norrfönster eller på en undanskymd plats iett par veckor. Sedan kan krukorna ställas till-baka ner ikällaren tilldess lökarnakan sättas ijorden ute.

Höstplante-rade lökar i

kruka kan dri-vas i blom

inomhus re-dan undervårvintern.

Foto:

Istockphoto

NoT 1004 26-29:mall 28nov08 2010-11-14 12.48 Sida 29

Trädgårdar har blivit allt viktigare förhumlor. Samtidigt som det omgi-vande landskapet blir fattigare på

blommor, har det ökade intresset för träd-gården skapat prunkande oaser. Om manmedvetet väljer nektarrika växter kan träd-gården bli än mer attraktiv för humlor. Ing-et svårt val när man betänker att humlor äroerhört viktiga pollinerare av träd och bus-kar. Utan de nyttiga humlorna blir skördenav exempelvis äpple, hallon, vinbär ochkrusbär inte vad den skulle kunna vara.Humlornas surr i rabatten hör verkligensommaren till. Med sin skyddande päls ärhumlorna aktiva från gryning till skymning

Plantera för humlornaText och foto: Bo Söderström och Istockphoto


Humle -drottningen

vältrar sig obesvärat i

stockrosens pollen.

Naturträdgård

Din trädgård är räddningenför humlorna när omgivningenblir fattigare på blommor,om du planterar rätt växter.Som tack ökar humlorna dinafrukt- och bärskördar.


– även vid riktigt låga temperaturer underbakslag i vädret om våren.

Humleväxter i trädgårdenDet finns en uppsjö av olika växter i han-delsträdgården som lockar humlor. Menminst lika viktigt som växtsort är var i träd-gården man planterar dem. Humlor gillarsol och lä. Välj därför ut trädgårdens soli-gaste och mest vindskyddade hörn, gärnainvid farstutrappan där man kan drickamorgonkaffet till rogivande humlesurr.

Humleväxten framför alla andra är la-vendel, Lavandula angustifolia, perfekt attrama in humlerabatten med. Plantera gär-

na flera sorter med olika blomningstid. Vivalde ’Munstead’ och ’Hidcote Blue’. När-mast huset har vi behållit de stockrosor, Al-cea rosea som självsår sig år efter år. De haren mycket lång blomningstid, och det ärlustigt att se hur humlorna utan ansträng-ning vältrar sig och blir mjöliga av pollen.Mellan de höga stockrosorna och den lågalavendelhäcken har vi planterat humlefa-voriten anisisop, Agastache foeniculum ochbuskrosen ’Diamond Border’. Jordhum-lorna har en särskild teknik för att samlapollen från rosorna, ett kraftigt surr inne iblomman får pollenet att lossna från stån-darna.


Tack vare sin päls kan humlor flyga även omvädret är kallt och ruggigt.

Humlor är oerhört viktiga pollinerare avfruktträd och bärbuskar.

Humlerabatten avgränsas avlavendel,’Munstead’ och ’Hidcote Blue’.Kontinuerligt blommande buskrosor ’Dia-mond Border’ nära farstutrappen och invidfasaden olika självsådda stockrosor.


Humlor återvänder gärna till rika ochkontinuerliga nektarkällor. Enstaka plantorär inte lika attraktiva. Plantera därför åt-minstone två eller tre plantor av varje sort.Undantag är de buskliknande hjärt stilla,Leonurus cardiaca och rosenflockel, Eupa-torium purpureum. Trivs de blir de mer änmanshöga och blommar rikligt under enstor del av sommaren. Vi har planterat des-sa invid trädgårdsdammen i lä mellan gara-get och huset. Hjärtstillan blommar i sexveckor från början av juli och när den är påupphällningen tar rosenflockeln vid medblommor in i september. Här vet humlornaatt säkra nektarkällor finns tillgängliga un-der nästan hela sommaren.

Kryddträdgården förenar nytta med nö-je. Ängssalvia, Salvia pratensis, kungsmyn-ta, Origanum vulgare och backtimjan, Thy-mus serpyllum är riktiga humlefavori-


Invid dammen trivs den höga rosenflockeln(närmast kameran) och bakom den skymtaren likaså manshög hjärtstilla. Tillsammans er-bjuder dessa två plantor rika nektarresurserfrån 1 juli till 15 september.

En back humla,Bombus humi-

lis suger nek-tar från hjärt -

stillan.

En jordhumla, Bombus terrestris tar för sigav kärleksörtens höstnektar.



Blomningstid

Apr Maj Juni Juli Aug Sep

Krokus, Crocus apr maj

Blåstjärnor, Scilla apr maj

Revsuga, Ajuga reptans maj juni

Gullviva, Primula veris maj juni

Rosenplister, Lamium maculatum maj juni juli

Lupiner, Lupinus juni

Klätterros, Rosa helenae (hybrida) juni

Stäppsalvia, Salvia nemorosa juni

Gul fetknopp, Sedum acre juni

Ängssalvia, Salvia pratensis juni

Blånepeta, Nepeta grandiflora juni juli

Kattmynta, Nepeta cataria juni juli

Fingerborgsblomma, Digitalis purpurea juni juli

Strålöga, Telekia speciosa juni juli

Backtimjan, Thymus serpyllum juni juli

Honungsfacelia, Phacelia tanacetifolia juni juli aug

Lavendel, Lavandula angustifolia juli aug

Hjärtstilla, Leonurus cardiaca juli aug

Anisisop, Agastache foeniculum juli aug

Stockros, Alcea rosea juli aug

Kungsmynta, Origanum vulgare juli aug

Stjärnflocka, Astrantia major juli aug

Kranssalvia, Salvia verticillata juli aug

Parkstånds, Senecio sarracenicus juli aug

Kransveronika, Veronicastrum virginicum juli aug

Syrenbuddleja, Buddleja davidii juli aug

Temynta, Monarda fistulosa juli aug

Bolltistel, Echinops sphaerocephalus aug sep

Rosenflockel, Eupatorium purpureum aug sep

Kärleksört, Hylotelephium telephium aug sep

Växter som lockar humlor till din trädgård

Arter i fet stil har särskilt hög attraktionskraft på många olika humlearter.

Att tänka på:

• Vindskydd • Soligt läge • Flera plantor av samma sort • Sorter med olika blomnings tider• Samla många humleväxter på samma plats istället för att sprida ut dem i trädgården


ter bland kryddorna, liksom kattmynta,Nepeta cataria.

Sociala humlorHumlor tillhör familjen bin Apidae medomkring 300 arter i Sverige. Endast unge-fär en tiondel av dessa är sociala bin – detvill säga de bygger samhällen med avgrän-sade kaster (drottning, arbetare och ha-nar). Förutom humlorna tillhör även ho-nungsbiet, Apis mellifera de sociala bina.Övriga arter i familjen är solitära, ensam-levande, där honan anlägger sitt bo i engång i marken eller i död ved. Honan sam-lar en pollenklump där ett ägg läggs och se-dan muras boet igen. Larven som kläcks urägget äter upp pollenklumpen, förpuppasoch kläcks nästföljande sommar. Mångasolitärbin har svårt att finna lämpliga bop-latser och därför kan man hjälpa dem ge-nom att sätta upp så kallade bibatterier (seNatur & Trädgård nummer 1/2008).

De sociala humlorna flyger som allra flesti trädgården från midsommar till skolstart.Under tre veckor mellan 20 juli och 10 au-gusti brukar det vara som bäst. Då är intebara arbetarna i samhällena aktiva, utanäven hanar och unga drottningar av alla ar-ter. En förutsättning för denna rikedom äratt de nymornade drottningarna i april hartillgång till nektar och pollen för att kommai gång med sina samhällen. Plantera gärnaen sälg, Salix caprea eller någon annan Salixi en solig del av trädgården. Blåstjärnor, Scil-la, gullviva, Primula veris, rosen plister, La-mium maculatum och revsuga, Ajuga rep-tans är tidiga örter som gärna besöks avhumledrottningarna under våren. När denvärsta hungern är stillad börjar drottningenjakten på en lämplig boplats. Hon lågsniffari cirklar över marken på jakt efter övergivnasorkbon, lämpliga grästuvor eller luftigmossa. Drottningen brukar sällan slå ner si-na bopålar i välansade trädgårdar. Undan-


Det röda murarbiettillhör solitärbina och lämnar här sitt pollen i ett hål i en förborrad stubbe, ett ”bibatteri”.

Blommande Salixuppskattas av

vårens första humle -drottningar.

Scilla är en av många tidigblommande örtersom kan rädda vårhungriga humlor.


taget är hushumlan som gärna bygger bo ifågelholkar, uthus eller under träpanelen ifasaden. Humlor har en stor aktionsradie,enligt vissa studier en till två kilometer frånboet. Därför räcker det att lämpliga miljöerför humlor finns någonstans i omgivningenför att man också ska få dem till blommornai sin trädgård.

SnylthumlorSnylthumlor kan inte själva samla pollenoch de har inga egna samhällen. I ställettränger sig snylthumlehonan in i ett redanetablerat socialt humlebo där den lägger si-na ägg. Bona av de nio vanligaste socialahumlorna i Sverige parasiteras av var sin artav snylthumla. Av de tio vanliga humlorsom förekommer i trädgårdar är det endast

haghumlans, Bombus sylvarum bon sominte parasiteras av en snylthumla.

I slutet av juli och i början av augusti fin-ner man ofta snylthumlor på väddklint,Centaurea scabiosa, åkervädd, Knautia ar-vensis och åkertistel, Cirsium arvense. Gi-vetvis lockar dessa växter även till sigmånga sociala humlor.

Förutom deras större storlek och trögareintryck utmärks snylthumlor av en glesarepäls, vilket gör att de ser blanka ut när ku-tikulan, ”skalet”, skiner igenom. Vingarnaär ofta mörkare och huvudet större medlängre och kraftigare käkar. Snylthumlorhar inga arbetare och honorna saknar pol-lenkorg på bakbenen – med andra ord ärhonans bakben håriga runtom hos snylt-humlor.


LITTERATURHolmström, Göran. 2007. Humlor – alla Sveriges ar-ter. Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm. ISBN:978-91-7139-776-8

Humlesidan. http://www.artdata.slu.se/Humlor/In-dex_humlor.htm

Lindholm, Sven. 2008. Skörda mer frukt och bär – Sättupp bibatterier. Natur & Trädgård. http://www.naturoch-tradgard.se/naturtradgard_solitarbin.html

Montelius Risberg, Jens. 2008. Gynna humlorna pågården. Jordbruksinformation 3–2008. Jordbruksverket,Jönköping.

En åkersnylthumla, Bombus campestris på väddklint. Snylthumlor har gles päls vilket gör att ”ska-let” skiner igenom. Vingarna är mörka, bakhuvudet kraftigt och bakbenen saknar pollenkorg.



Om du ser en hum-ledrottning i dinträdgård är det medstörsta sannolikhetnågon av följandetio arter.

Orange eller röd rumpa:

Åkerhumla

helt brun mellan-kropp

Ängshumla

bred gul krage påmellankroppen

Haghumla

rufsig gråsvart päls,högt flygljud, varia-bel (ljus eller mörkform)

Stenhumla

slät sammetssvartpäls, lågt flygljud

Åkerhumla, Bombus pascuorum.

Ängshumla, B. pratorum.

Haghumla (mörk form), B. sylvarum.

Stenhumla, B. lapidarius.

Att känna igen humlor

Tio arter sociala humlor är vanliga övernästan hela landet och besöker gärnaträdgårdar för nektarbesök. Utöver dessaarter finns tolv arter som bara förekom-mer i Norrland, sex ovanliga arter i Göta-land/Svealand samt nio arter snylthum-lor. Totalt finns alltså i dag 37 arter hum-lor i vårt land. I min trädgård i utkantenav Uppsala har jag funnit 18 arter humlor.

Om du vill lära dig att bestämma olikahumlearter är det bäst att börja i din träd-gård. I den enkla nyckeln presenteras en-dast utseendet hos drottningar. Utseen-det hos arbetare och hanar skiljer sig i fle-ra fall från det hos drottningarna. För attgöra det än lite mer komplicerat harmånga humlor olika färgformer, och ensliten humla sent på säsongen är intesärskilt lik en fräsch humla. Därför är deten spännande utmaning att sätta namnpå humlor trots det rätt begränsade anta-let arter.

Som tur är finns några knep att ta till.Ta haghumlan, B. sylvarum till exempel.Den kan vara ytterst lik stenhumla, B. la-pidarius och gräshumla, B. ruderarius,men flygtonen avslöjar den! Ett ilsket,högt surr särskiljer den från det dovabrummandet hos snarlika arter. Växtvalkan också vara utslagsgivande vid artbe-stämning. En ”jordhumla” som försvin-ner in i en knölklocka, Campanula rapun-culoides är nästan alltid den lilla blå -klockshumlan, B. soroeensis; ett sällsyntväl valt namn med andra ord! På liknandesätt finner du ofta stormhattshumlan, B.consobrinus i nordisk stormhatt, Aconi-tum lycoctonum. Om en humla flyger ini en fingerborgsblomma är det den lång-tungade trädgårdshumlan, B. hortorumoch inte den korttungade ljunghumlan,B. jonellus.



Vit rumpa:

Hushumla

helt brun mellankropp

Ljunghumla

liten, gul på båda sidor om midjan, kortkind och sugsnabel

Trädgårdshumla

stor, gul på båda sidor om midjan, långkind och sugsnabel

Blåklockshumla

saknar gul midja, ofta avbrutet gult bandöver bakkroppen

Ljus jordhumla

saknar gul midja, helt gult band över bak kroppen, rufsig päls, bred citrongul krage

Mörk jordhumla

saknar gul midja, heltgult band över bak -kroppen, slät päls, smal ockragul krage

Hushumla, B. hypnorum.

Blåklockshumla, B. soroeensis.

Trädgårdshumla, B. hortorum.

Ljus jordhumla,B. lucorum.

Mörk jordhumla, B. terrestris.

En humla som flyger in i en

knöl klocka är nästan alltid en

blåklockshumla, B. soroeensis.

Ljunghumla, B. jonellus.

En humla som flyger in i en fingerborgsblomma är nästan alltid en trädgårdshumla B. hortorum.


Kanske tänker inte så många på att de blå -blommande växterna har en lång kultur-historia. Blåklint, Centaurea cyanus (Aste-raceae), är en biväxt som kan användas tillmycket. Blåklint förekommer i hela lan-det, från Skåne till Torne i Lappland. Vild-växande är den mest vanligt förekom-mande i södra och mellersta delen av lan-det.

I släktet Centaureafinns en dryg handfullarter, till exempel rödklint, väddklint ochbergklint, men det är bara blåklint och

bergklint som har blå blommor. Den sena-re är odlad och förvildad.

Blåklint är en ett- till tvåårig höst- ellervårgroende ört med rak, grenig, lätt hårigstjälk med strödda, gråaktiga, mjukt ludnalansettlika blad. Stjälken är ofta grenig ochkan bli drygt 80 cm hög. Blomkorgarna sit-ter enstaka på långa skaft i grenspetsarnaoch innehåller stora, klarblå femflikigakantblommor som är sterila och rörlika,violetta diskblommor som är tvåkönade. Ihandeln finns ett stort antal sorter, från vita


Den vackra blomman har funnitsi vårt land sedan urminnes tider.En ögonfröjd för vägfarande – ettbesvärligt ogräs för bönder.

BLÅKLINT– en kulturväxt med anorText: Lisbeth Almark

Foto: Istockphoto


till ljusgula, rosa, röda och olika blå nyan-ser. Holkfjällen har svarta och fransade bi-hang. Frukten är en tillplattad och silvrignöt med kort pensel av sträva hår.

Ständigt nya blommorBlåklint blommar i juli–september och detkommer ständigt nya blommor som ersätt-ning för de man plockar. Avklippta blom-mor håller sig i fyra till åtta dagar i vas, mende förlorar gradvis i färg. För bin är blom-morna mycket attraktiva. Under blom -


Centaurea scabiosa,väddklint.


ningstiden besöks blåklinten av mångainsekter som söker efter den söta nektarn ide blommor som sitter i mitten av blom-ställningen. Här sitter också ståndarna somär mycket känsliga för beröring. De skjuterupp ståndarmjölet mot de besökande in-sekterna så snart dessa kommer åt ståndar-strängarna. På så sätt sprids ståndarmjöletoch tryggar därmed frösättningen.

Myror sprider nötterna”Blomman” är ett sammansatt konstverksom utgörs av många små blommor. I kan-ten sitter de blå kantblommorna som är be-tydligt större än de mörkt violetta blom-morna i mitten. Alla blommorna hålls sam-man av en ”korg” bestående av rundadefjäll som sitter tätt tillsammans och är grö-na med en mörkare kant. Efter blomningenutvecklas små nötter i korgarna som i torrtväder faller ner på marken under plantan.Myrorna bär gärna med sig dem en bit bort.Blåklint kan på så sätt spridas ett styckebort från moderplantan.

VäxtplatsUrsprungligen kommer blåklint från me-delhavsregionen. Därifrån har den sprittsig med odlingen av spannmål till andra de-lar av världen. Växten var tidigare ett van-ligt ogräs i sädesfälten i Sverige, från Skånetill Värmland, Västmanland och Gästrik-land och sparsammare norrut. Man troddeförr att blåklint kommit in i Sverige medimporterat utsäde i ganska sen tid. Nu harman dock klarlagt att blåklint fanns i landetredan under senglacial tid. Blåklint blom-made alltså på svensk jord redan innanbarrskogen vandrade in och drev bortmånga örter som krävde öppna marker.

Under 1900-talet blev blåklinten säll-synt i åkerfälten, då bruket av kemiskaogräs medel gjorde den alltmer fåtalig.Dock har den till viss del åter börjat synasi åkrarna, framför allt för att flera börjat in-


Centaurea montana,bergklint.

Centaurea jacea,rödklint.


tressera sig för bevarande av växten, ochnumera kan man ibland få uppleva den eu-foriska blåhet i landskapet som väckteKarlfeldts andakt: ”I skördetider, jag söktedrömögt blåklint mellan halmen.”

”Det vackra är icke alltid det nyttiga”, ärblåklintens budskap i Svenska Blomster-språket och det är vad lantbrukaren hartyckt. Det är inte bara som ogräs i allmän-het som blåklint varit illa sedd på fälten,utan också för att de sega stjälkarna görliebladet slött. På engelska kallas den där-för ofta för hurt-sicle (”skadar skära”).


INNEHÅLLBlåklint innehåller orga-niska färgämnen, bitter -ämnet cnicin (centau-rin), flavon glykosider,acetylenföreningar, slem- och garv ämnen.Dessa substanser ger den svagt diuretisk(urindrivande), adstringerande (samman-dragande) och stärkande egenskaper.

ANVÄNDNINGI moderna, färdigblandade örtteer ochkryddblandningar används ofta blåklint föratt ”försköna” blandningen. Blommornager också angenäm färg i potpurrier.

Blomsaften blandad med alun ger en finultramarin färg, dessvärre är den inte ljus-äkta. Blad och skott ger gul färg.

Blommorna (Cyani flores) används inomörtmedicinen som infusion enbart eller till-sammans med andra växter i teblandningarmot störningar i ämnesomsättningen.

Utvärtes används blåklint i badpreparateller kompresser för behandling av sår ochbölder. Den ingår också i hårtonika och an-vänds för ögonsköljning och vid hornhinne-inflammation.

NAMN OCH SYMBOLIKKlint lär vara ett fornsvenskt ord för klumpoch kan syfta på blomkorgens form. Artepi-tetet cyanus är latinets ord för blå.

I blomsterspråket finns det flera tolkning-ar av vad blåklint signalerar eller meddelar;takt, celibat, kravlös, barnslig, enfald, lantligoskuld och ”var enkel som den”.

Ett gammalt talesätt förtäljer att blåklintfaktiskt inte håller färgen, utan skiftar medvädret från djupt blått till allt ljusare färger,ända till rent vitt, därför: ”Den som är svagoch vankelmodig, ska bära blåklinten, vil-ken aldrig håller färgen och är en bild avvankelmod.” Detta var sannolikt inget Folk-partiet tänkte på när de valde den som sym-bol.

Fakta och kuriosaom blå klint

LITTERATUR & KÄLLOR

Stodola, J, Volak, J. Tidens stora bok om läkeväxter. Tidens förlag.

Örtmedicin och växtmagi. Det Bästa.

Falk, B, Kallenberg, L. Barnens flora. Alfabeta bokförlag.

Jonsson, R. Vilda blommor i våra marker. Bonniers.

Mac Fadyen, D, Westrup, Jadwiga P.

Blommor ur örtagården. Trevi.

Wahlin, Bertil. Vilda blommor i vår närhet. Tidens förlag.

Myror skrapar på blåklin-tens knopp för att komma

åt den söta växtsaften.


Löktraven är ett välbekant ogräs förmånga. Den trivs på skuggig mark,under träd och buskar och i trädgår-

dar och är allmän i södra och mellersta Sve-rige. Att den väljer sina växtplatser medomsorg och inte går att hitta överallt kom-penseras av att den förökar sig generöst därden väl trivs – något många trädgårdsägarekan intyga.

Senapspepprig vitlökDet vetenskapliga namnet är Alliaria petio-lata, och redan i släktnamnet avslöjar densitt främsta särdrag. Alliaria är en böjningav lökväxternas Allium, vilket antyder attman länge känt till och säkert också upp-skattat den doft av vitlök som står kring alladelar av plantan. Krossas ett blad mellanfingrarna känns den tydligt och bladensmakar lite senapspepprigt, som det anståren växt som sorteras in nära senapsväxter-na. Löktraven är tvåårig och utvecklar förs-ta året en bladrosett av hjärtliknande blad.I maj och juni under sitt andra levnadsår

blommar den, oansenliga vita blommormed fyra kronblad. När den har blommatsätter den ärtliknande frukter i skidor ochdör sedan.

Närmast marken har löktraven en kransav hjärtlika blad, medan de blad som sitterpå den resliga stammen, som kan bli uppåten meter hög, får en fintaggig form sommer påminner om nässlans blad. Stammenfortsätter ner i jorden i en pålrot som ävenden luktar vitlök. Roten har dessutom enstickande, pepparrotsliknande arom somfår ögonen att tåras och näsan att rinna.

Två typer av bladKnappast något ogräs gör sig så nyttigt i kö-ket som löktraven. De hjärtformade bla-den närmast marken har en starkare lukt avvitlök än de nässellika blad som sitter påstammen högre upp, men båda bladtyper-na kan användas i matlagning. De passarbäst i det kalla köket – långvarig upphett-ning får de flyktiga aromämnena att för-svinna och kvar får man på sin höjd några


LÖKTRAV– ogräs för finsmakareText: Peter Jägerbro

Mixa ner färska blad i den varmasoppan, lägg dem i salladen ellersom bas i pesto – ja, det går att an-vända den vitlökssmakandelöktraven på många sätt i köket.

Löktrav. Foto: JC Schou Biopix


sorgligt slokande gröna blad. Bladen kanmixas ner i en varm soppa i sista sekundeninnan servering, eller blandas ner i en woki allra sista stund, det tål de. Smörstektablad som fått rinna av på hushållspapperblir krispiga och är ett perfekt tillbehör tillfisk, även om de möjligen hinner tappa litevitlökskaraktär under stekningen.

Bladen kan läggas råa i en sallad, men föratt lösa ut den delikata vitlökssmaken påbästa sätt krävs fett och tid. Fint skurna ochnedrörda i rumsvarmt vispat smör ellersom bas i en mortlad pesto med sötmandeloch parmesanost blir löktravens blad enren delikatess. I en salladsdressing på kall -pressad rapsolja och schalottenlök kännerden sig verkligen hemma, inte alltför avläg-sen släkting med raps som den är. Den djär-ve använder även den starka roten som kananvändas finriven i stället för pepparrot.

Världens bästa restaurangDet är så gott som omöjligt att förväxlalöktraven med någon oätlig växt, åtminsto-ne för den som har luktsinnet i behåll. Dehjärtformade bladen i kombination medresligheten och den påtagliga vitlöksdof-ten gör löktraven till en passande ingång tillde ätliga ogräsen. Men som vanligt när detgäller mat från det vilda anbefalls försiktig-het – var och en kan reagera olika på svave-lämnena i löktraven. Ändå, den som van-ligtvis inte tål vitlök men som vill kunnanjuta av vitlökens aromer kan göra klokt iatt utforska vad löktraven har att ge.

Ett sådant här användbart ogräs förtjänarett bättre öde än att hamna på komposthö-gen. Och René Redzepi, ägare och köks-mästare på restaurang Noma i Köpenhamnanvänder gärna lök trav i sin matlagning,ogräs eller ej. Med tanke på att Noma av enbranschorganisation blev utsedd till värl-dens bästa restaurang 2010 får man anta atthan har goda skäl till det. Så gör som Renéoch ta in löktraven i köket!


Första året har plantan runda blad ien rosett vid marken. De här bladensmakar bäst när de utsatts för litehöstkyla. Foto: Lotta Flodén

Ett läckert kryddsmör görs enkelt genom att blanda fint skuren löktravi rumsvarmt vispat smör.

Foto: Peter Jägerbro

Garlic mustard, ”vitlökssenap” ärlöktravens engelska namn och blom-mornas fyra kronblad avslöjar släkt-skapet med senapsväxterna.

Foto: Istockphoto


Mykorrhizasvamparna Text: Håkan Wallander, professor i markbiologi

Det är inte bara våra trädgårdarsom är helt beroende av de under-jordiska svamptrådarna. De ärlivsviktiga för nästan all växtlig-het på jorden.

Ett tätt förgrenat nätverk av svamphyfer växer ut från skogsträdens tunnaste rötter. Själva rötternakan inte ses på bilden eftersom de är täckta av gult eller vitt svampmycel. Symbiosen benämns ek-tomykorrhiza eftersom svamphyferna aldrig växer in i cellerna. Foto: Håkan Wallander


Jag gillar inte när gräset gror i mina odlings-bäddar. Tänk så mycket värdefull jord somföljer med när man drar upp en grästorva.Jord som vårdats och förbättrats genomidogt arbete när komposten myllats nervarje höst.

Det tar tid att bygga upp en lucker ochnäringsrik jord och arbetet blir förgäves omden får följa med grästorvan tillbaks till

NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 44

kompostbehållaren. Även om man skakarav jorden så har den inte samma goda egen-skaper som den hade som orörd i odlings-bädden.

Har ni tänkt på hur lite jord som följermed när man drar upp en lök? Plantan harbara en handfull grova rötter, men kan ändåbilda en stor saftig lök som väger lika myc-ket som en rejäl grästorva. Hur är detta

möjligt? Båda växterna behöver ungefär li-ka mycket näringsämnen från marken.Gräset tar upp dem genom sitt finförgre-nade rotsystem, men hur gör löken?

Löken lever, liksom de flesta andra väx-ter, i symbios med svampar i marken somhjälper till med näringsupptaget. De kallasmykorrhizasvampar och själva ordet my-korrhiza kommer från grekiskans ”my-

– våra vänner i trädgården

Purjolöken har grova rötter och är helt beroen-de av mykorrhizasvampar för att kunna ta uppmineralnäring ur marken. Foto: Istockphoto

Gräset å andra sidan har finförgrenade rötteroch kan växa ganska bra även utan sina sym-biotiska svampar. Foto: Istockphoto


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 45

Mycel från en sandsopp växer snabbt ut frånen tallrot. Översta bilden visar en rot som nyli-gen placerats på en torvyta. Efter en vecka harsvampmycelet vuxit ut några cm från roten. Efter ytterligare två veckor täcker mycelet helaytan (nedersta bilden). Foto: Håkan Wallander

Här ser man hur hyferna växer in mellan celler-na i roten, finförgrenade arbuskler bildas i vis-sa rotceller och där sker utbytet av näring mel-lan växt och svamp.

Illustrationer: NRC Research Press,

ur boken ”Mycorrhizas: anatomy and cell biology”.

Hyfer av trädgårds-växternas mykorrhiza(arbuskulär mykorrhi-za) växer in i en rot.Den runda bollen ären spor som har bild-ats utanför roten.


kos” som betyder svamp och ”rhiza” sombetyder rot. Sporer från dessa svamparväcks ur sin dvala när en rot växer förbi. Se-dan tar sig svampen in i roten där den kanta del av växtens kolhydrater.

Lyckat samarbeteNär symbiosen är etablerad växer hyfer,

svamptrådar, ut ur roten och förgrenar sigi komplicerade nätverk, mycel. Tunnasvamptrådar har en oslagbar förmåga atttränga in i jordens alla skrymslen och vråri sin jakt på nyttiga näringsämnen.

Jag brukar låta studenter betrakta enhandfull jord från en mager tallskog under

mikroskopet. Överallt syns tunna trådar,varenda markpartikel är omspunnen avsvamp, men trädens rötter får man leta ef-ter. Ur en enda rotspets kan det växa uthundratals meter svamptrådar och rötter-nas huvudsakliga uppgift är att föda svam-pen så att den kan leta upp de näringsäm-nen som växten behöver. I utbyte får svam-pen kolhydrater som växten bildat genomsin fotosyntes. Det är därför denna symbioshar blivit så framgångsrik bland växterna,80 till 90 procent av alla växter bildar sym-bios med mykorrhizasvampar. Så länge so-len lyser har växterna gott om kolhydrater,men har ofta svårt att ta upp tillräckligt

NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 46

Till skillnad från trädgårdsväxternas mykorr-hiza, bildar trädens mykorrhizasvampar (ek-tomykorrhiza) synliga fruktkropparar som till exempel den här kremlan. Foto: Istockphoto

Tunna mykorrhizahyfer och runda sporer somväxer i en odlingsskål. Foto: Edith Hammer

Mykorrhizahyfer växer ut från en solrosrot. Läggmärke till hur tunna svamphyferna är jämförtmed roten. De runda strukturerna är sporersom svampen bildar för att kunna sprida sig.

Foto: Sören Rosendahl


med mineralnäring som kväve och fosforur marken.

Det råder däremot hård konkurrens omsnabba kolhydrater mellan alla sorterssvampar i marken. Att vara kopplade tillväxternas fotosyntes ger mykorrhizasvam-parna en enorm fördel när de kämpar medandra organismer om markens tillgångar.

Mykorrhizasvamparnas mycel gör jor-den gynnsam att växa i. De binder nämli-gen ihop jordpartiklarna till små klumparsom gör den lucker och mindre kompaktså att luft och vatten lättare kan röra sig.Man säger att jorden blir aggregerad. Menaggregaten går sönder vid kraftigt regn el-

ler när man skakar av jord från en grästorva.Det gäller att skydda jordytan och låta my-celet verka ostört i marken. Då får man enlucker doftande mylla som tjänar våra väx -ande vänner.

Rätt svamp på rätt platsDen ursprungligaste formen av mykorr-

hiza utvecklades redan när de första väx-terna vandrade upp på land för 400 miljo-ner år sedan, och denna förekommer hosde flesta av våra örtartade trädgårdsväxter.Man behöver ha ett bra mikroskop för attkunna se trådarna som finns både inne i röt-terna och ute i jorden.

NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 47

Svampen förökar sig med sporer som ärganska stora för att vara svampsporer –ibland synliga för blotta ögat – men oftastbara någon tiondels millimeter breda. Des-sa förekommer rikligt i de flesta trädgårds-jordar, men ska man exempelvis planteraen bokhäck är det inte säkert att de rättasvamparna finns på plats. Skogsträden haren annan typ av mykorrhiza som utveckla-des långt senare – för cirka 60 miljoner årsedan.

Det är bra att tillföra lite skogsjord närman planterar sin häck, så är man säker påatt de rätta svamparna kommer med.

Trädens mykorrhizasvampar är lättareatt se. Om man lyfter försiktigt på ett jord-lager som legat och vilat mot ett stenblocki skogen, syns ett komplicerat nätverk av

rötter och svamptrådar. Många av dessatillhör matsvampar, som exempelvis sop-par, kantareller och kremlor. Svamparna viplockar, fruktkropparna, sprider sporerna,men utgör bara en liten del av svampen.Det mesta finns kvar i marken där svamp -trådarna förlänger trädens rötter och göratt kontaktytan med jorden mångdubblas.

SvampodlingOm man vill odla speciella mykorrhiza -svampar för att få fruktkroppar, måste manympa in svampmycelet redan när träd-plantorna är små. Det är inte helt lätt attlyckas. En forskare vid Sveriges Lantbruks-universitet (SLU) i Uppsala fick visserligenfram kantareller från krukor med ympadeträdplantor i växthuset, men kantarellmy-


Det kan bli väldigt vackert att odla träd i kru-kor. Jag har provat både japanska tallar ochsvenska lövträd och de trivs fortfarande braefter drygt tio års krukodling. Jag gräver ner

hela krukan i marken under vintern ochdroppbevattnar hela sommaren. Allra vack-

rast blir vresboken, en genetisk variant avvanlig bok som växer runt Torna Hällestad i

Skåne. Man kan odla fram plantorna från bo-kollon. I en vacker kruka påminner de om ja-

panska bonsaiträd som skulle pryda sin platsi vilken trädgård som helst.

Foto: Håkan Wallander

NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 48

celet klarade sig inte i den hårda konkur-rensen med andra svampar när han plante-rade plantorna utomhus.

Däremot har man lyckats odla bourgog-netryffel på Gotland, mycket tack vareChristina Wedéns forskning vid SLU. Ihennes bok, Tryffel – mat för gudar, gutar ochsvin, kan man bland annat läsa om hur mannått de framgångsrika odlingsresultaten.

EpifyterI mitt växthus pryder orkidéer av släktetCyrtochilum sin plats mellan grenarna frånvinrankan. Jag odlar dem i små krukor medbarkflisor. När det gäller orkidéer är detviktigt att svampen är på plats redan närfröet gror, för orkidéfröet har ingen frövitaoch därmed ingen egen energireserv. My-

korrhizasvampen som koloniserar orkidé-rötterna kan även bryta ner ved och en delav energin från veden går till den spirandeplantan. Många orkidéer i regnskogen väx-er som epifyter högt upp på trädens stam-mar. Där kan de få ljus och svampen fårockså tillgång till lite död ved.

Även risväxter som ljung och blåbär haren speciell typ av mykorrhiza. Det är vis-serligen ont om blåbär i skogarna runt Tor-na Hällestad, men jag brukar ändå kunnanjuta av hemplockade bär med grädd-mjölk under ljumna sommarkvällar, efter-som det finns flera trädgårdsanpassade sor-ter att välja på.

Blåbärens mykorrhizasvampar trivs i surjord, och de är specialister på att frigörakväve från svårlöslig torv och annat or-


Numera kan man köpa tryffelympade ek- ochhasselplantor på vissa svenska plantskolor.

En gotländsk bourgognetryffel.

Orkidérötter kan med hjälp av mykorrhiza -svampar bryta ner död ved och omvandla dentill energi åt plantan. Foto: Istockphoto

Orkidé av släktet Cyrtochilum. För att orkidéfrö-et ska kunna gro så måste mykorrhizasvampenfinnas på plats från början.

Foto: Stefan Lindberg



NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 49

Ängsblommorna på bilden behöver mykorrhizasvampar för att kunna hävda sig i konkurrensenmed andra växter. På en äng utan mykorrhiza växer det bara gräs. Foto: Istockphoto


ganiskt material. Det är bra att blanda inokalkad torv när man planterar, men manska vara försiktig med vattningen för tor-ven suger år sig mycket vätska som kan fry-sa till en stor isklump under vintern. Detkan ta lång tid innan den smälter på vårenoch då får växterna svårt att ta upp vatten.

Det lär gå bra att odla blåbär i ren sandockså, bara den är tillräckligt sur. Själv skajag prova i en sandig hörna av trädgårdendär det tidigare vuxit bergtall.

Barndomens blomsterängMånga vill skapa en hörna i trädgården dären blomsteräng kan utvecklas fritt ochkanske ge minnesbilder från barndomensängar, med all sin blomsterprakt.

Men det är inte så lätt att få blomsteräng-en att frodas om man inte har en närings-fattig plätt att utgå ifrån. Näringshalten är

ofta för hög och den är inte lätt att få bort.Min far sådde frön på sin torpartomt i norraSkåne, och även om fröna grodde så dröjdedet inte länge förrän gräset hade tagit överoch konkurrerat ut ängsblommorna.

Nu har han under flera år slagit ängenmed lie och tagit bort växtmaterialet så attjorden har utarmats. Den börjar sakta mensäkert att likna en äng. Att avlägsna näringfrån jorden är ett tålamodsprövande arbe-te, medan man lätt förstör en blomsterrikäng på nolltid genom att gödsla.

Forskare i Holland har visat att mykorr-hizasvamparna ökar artrikedomen på vårablomsterängar. Om jorden steriliseras, fyllsi krukor och besås med blomsterängsfrön,kommer det inte att bli samma blomning ikrukorna som på ängen. I stället frodas grä-set i krukan medan de flesta blomväxter ly-ser med sin frånvaro. Om man där emot

NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.10 Sida 50

blandar in lite sporer av mykorrhizasvam-par i jordblandningen blir resultatet annor-lunda, och mycket mer likt det man ser påängen. Många av blomväxterna har grovarötter och är beroende av svamparna för sittnäringsupptag. När de inte är närvarandeblir dessa växter utkonkurrerade av gräsmed mer finförgrenade rotsystem som kanta upp näring utan svampens hjälp.

Underverk med gräsklippEn del frågar sig om man ska tillföra degynnsamma mykorrhizasvamparna för attgynna tillväxten hos sina plantor, eller föratt förbättra själva jorden hemma i trädgår-den. Jag är övertygad om att det oftast intebehövs – om man nu inte är ute efter attodla tryffel.

Hur ska vi då göra våra trädgårdar till ettparadis för mykorrhizasvamparna? Först

och främst ska vi inte gödsla för mycket,och helst använda organiska gödselmedelsom är mer skonsamma för mykorrhizan.Växterna gör sig av med sin hjälpandesvamp när jorden innehåller för mycketlättlöslig näring, speciellt fosfor.

Ekologisk odling är bra eftersom mine-ralgödsel då är bannlyst. Men det är ocksåviktigt att inte röra om för mycket i jordenoch då bör man undvika alltför intensivmekanisk ogräs bekämpning som kan varavanlig inom den ekologiska odlingen. Där-för förespråkar jag täckodling enligt NilsÅkerstedts metod, se sidan 54. Gräset görsig bäst på gräsmattan men gräsklippet kangöra underverk i odlingsbädden. Täck allbar jord med gräsklipp. Därunder får jor-den ligga ostörd så att svamparnas trådarkan breda ut sig i lugn och ro. Daggmaskar-na drar efterhand ner det kväverika

Mykorrhizan trivs när man täcker markytanmed gräsklipp. Då kan de breda ut sig i denfuktiga miljön och de växer bra i det kväverikamaterialet som dras ner i marken av daggmas-karna. Foto: Håkan Wallander

Blåbär har en speciell typ av mykorrhiza somtrivs bäst när marken är sur. De har speciellaenzymer som kan lösgöra näring från den hu-mus som ansamlas i sura marker.


Foto: Istockphoto

NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.10 Sida 51

Svampar hittar

klippet i marken och när det bryts ner såväxer svamptrådarna ut och tar upp nä-ringen som frigörs från gräset. Dessutomhålls det lagom fuktigt och ogräset får litesvårare att gro.

Gillar mångfaldDet är också bra att hålla jorden ständigtbevuxen genom att odla grödor mellan ra-der av träd eller så in nya grödor mellan deäldre som snart ska skördas eftersom det dåalltid finns växtrötter som kan vara värdartill svamparna.

Jag tycker förresten inte att det gör såmycket med lite ogräs i odlingsbäddarna.Mykorrhizasvamparna trivs när det finnsen mångfald av växtrötter i marken, ochvisst blir det finare med en blandning avväxter än alltför rena monokulturer. Menen del odlare gillar inte täckodling och me-nar att sniglarna frodas under gräsklippetdär det är lagom fuktigt och gott om mat.Men det finns andra material att använda.På Mandelmans trädgårdar använder manull. Den är mjuk och skön att gå på, denluktar gott och sniglarna gillar den defini-tivt inte.

Svampar kan bli allt viktigare förjordens framtida livsmedelsför-sörjning.

I Mandelmanns trädgård används ull sommarktäckning. Skönt att gå på och garanteratsnigelfritt. Foto: Håkan Wallander


Jag tror att mykorrhizasvamparna kom-mer att få allt större betydelse både i jord-bruket och i våra trädgårdar i framtiden.Ett av våra stora miljöproblem är nämligenatt fosfortillgångarna på jorden håller påatt ta slut. Nordafrikas fosfatgruvor beräk-nas vara tömda redan om 50 till 100 år ochfosforpriset har redan rusat i höjden.

Utan fosfor kommer vi ha svårt att pro-ducera tillräckligt med mat, men mykorr-hizan kommer att gynnas när jordarna blirfosforfattigare. En stor del av fosforn somlagts på åkrarna har blivit otillgänglig förväxterna, eftersom det bildats svårlösligaföreningar med järn- och aluminium. Men

NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.10 Sida 52

fosfor där växtrötter går bet

I framtiden kommerdet att bli ont om fosfor. Det kommeratt bli svårt att tillverka konst -gödsel som innehåller lika mycket fosfor som dagens.

Fosforinnehållet i urin från en

människa räckertill att produceraminst hälften av

den mat som han eller honkonsumerar.

Foto: Istockphoto

Wavellit (aluminiumfosfat), ett av flera fosfat-mineral som bryts i Nordafrikanska gruvor.


svamparna kan lösa upp en del av dessa för-eningar och göra fosforn tillgänglig.

I Kanada har man gjort försök som visatatt veteskörden ökade med 6 procent ochlinsskörden med 26 procent trots att manminskade fosfortillsatsen, men bara omman samtidigt tillförde mykorrhizasvam-par till jorden. Tydligen kunde svamparnautnyttja fosfater som tidigare varit otill-gängliga för växterna. Att det gick så myc-ket bättre för linserna än för vetet beror påatt linser tillhör ärtväxtfamiljen som harmycket grövre rötter och därmed blir merberoende av svampen för sitt fosforupptag.

Om man gödslat mycket med fosfor kandet dröja innan mykorrhizan kommer till-baka på ett naturligt sätt. Då kan man be-höva tillföra sporer som ympmaterial, mendet gäller att använda en svamp som är an-passad till rådande förhållande.

Men mykorrhizasvamparna kan inteskapa ny fosfor så vi måste lära oss att hus-hålla bättre med den vi använder i samhäl-let. En del försvinner med avloppsvattnetut i Östersjön, där den orsakar giftiga alg-blomningar.

Vi kommer inte ha råd att slösa med fos-for på detta sätt. Om den ska avskiljas påreningsverken eller redan i toalettstolarnafår framtiden utvisa. Fosforinnehållet iurin från en människa räcker till att produ-cera minst hälften av den mat som han ellerhon konsumerar. Dessutom innehållerurin både kväve och kalium som växternaockså behöver.

Kanske kommer vi trots allt att ha till-räckligt med fosfor för vår matproduktioni framtiden, men då måste vi nog ändra våralevnadsvanor.

Foto: Istockphoto

Foto: Istockphoto

NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.10 Sida 53


– En av fördelarna med att odlai sand och grönmassa är attväxten själv bestämmer översin näringstillförsel och kan ut-veckla sitt rotsystem i exakt rätttakt, säger Nils Åkerstedt.


NATUR & TRÄDGÅRD 4/1055

Nissesmagiska

massaText: Barbro Forsberg


Efter dryga 30 års experimenterandehar Nils Åkerstedt nu förfinat

sina odlingsmetoder med sand och gräsklippmed oöverträffat resultat.



Nils Åkerstedt öppnar en påse med klippsom ännu inte blivit till färdig grönmassa.Den behöver lagras några veckor till. Mankan fortfarande urskilja gräs och andra örter.

Så här gör du

din egen grönmassa

1. När du klippt gräsmattan, samla ihop detfärska gräsklippet i önskad mängd.

2. Lägg det i oigenomskinliga plastkassareller sopsäckar.

3. Fukta klippet om det är torrt. Nässelvattenpåskyndar processen och ger grönmassanännu bättre egenskaper.

4.Tryck ut så mycket luft som möjligtoch förslut noga.

5. Placera plastförpackningarna varmtoch soligt i cirka 4–8 veckor.

6.När grönmassan är klar ska den varaihopsmetad, brunsvart och lukta somgödsel.

7. Låt massan ligga och lufta i två dygn innanden används.

Så här svart och geggig ska den färdiga grönmassan se ut. Gräsklippet har legat lufttätt i enplastkasse i en dryg månad i solen och omvandlats till ett supergödsel. Det kan sparas utom-hus i sin förpackning till nästa säsong utan att förlora näring. Det är en fördel att ha gummi-handskar på när man hanterar gödslet.



– Allt man planterar i gräsklipp och sandväxer snabbare och mår bättre. Varkenkompost-, planteringsjord eller torvmullhar någon chans. Inte ens om man gödslarefter hand går det att få bättre resultat, be-rättar Nils Åker stedt livligt medan hanknyter upp en ihop snörd plastkasse för attvisa upp sin färdiglagrade grönmassa.

En klibbig svart sörja tittar fram – den ärallt annat än grön.

Nils öppnar upp påsen och blottar helahärligheten. En stark doft sprider sig.

– Det här är klart. Det märker man pålukt och konsistens. I princip har det för-vandlats till kogödsel.

Ajöss till konstgödsel och jordDet är i slutet av juli på solens och vindar-nas ö. Luften är mättad av havets dofteroch det platta landskapet ger fritt spelrumför himmelskupan. Vi befinner oss i Mör-

bylånga på Öland, väster om Alvaret därjorden är extra bördig ner mot kusten.

Det är här på Blomster vägen 4 som träd-gårdsmästaren Nils Åker stedt experimen-terar för fullt med sina, för många kontro-versiella, odlingar i sand och gräsklipp.

På trädgårdsskolan, där Nils utbildade sigtill trädgårdsmästare i slutet av 40-talet,var det konstgödsel som gällde. Den sluta-de han med för 40 år sedan och ett tiotal årsenare slutade han även att använda jord.

Sedan dess har han prövat sig fram medatt odla i olika konstellationer av sand ochgräsklipp med banbrytande resultat.

Skonsam startDen torra sommaren märks inte mycket avi trädgården. Det grönskar och prunkarvart man än vänder sig – i växthuset, påmarken,uppåt väggarna i olika krukor ochbyttor.

Det är många odlingsprojekt som tävlar om utrymmet i Nils Åkerstedts trädgård.


Nils går in i växthuset för att demonstre-ra hur man planterar i kruka med sand ochgrönmassa.

Han lossar en stickling med svarta vinbärur den lilla startkrukan.

– Man lägger först ett lager med cirka 1/2cm grön massa i botten på den nya krukanoavsett storlek. En fördel är att man intebehöver ha så stora krukor när man plan-terar i den här blandningen, berättar Nilsoch strör lite sand på grönmassan så att röt-terna inte får för mycket näring i början.

Plantan vet bästHan ler finurligt och avslöjar en av hemlig-heterna med odlingsframgångarna – näm-ligen att plantan själv kan välja när den villha ”mat” och på så sätt utvecklas i sitt egettempo.

– I princip är det omöjligt att själv tillföraexakt den mängd näring en specifik växtbehöver, vare sig det är konst- eller ekolo-gisk gödsel.

– Det är många parametrar som påver-kar näringsbehovet, exempelvis väderlek,typ av jord och i vilket stadium växten be-finner sig i, berättar Nils vidare medan hanmed vana fingrar ger plantan nytt livsrummed sand runtom.

– Lämna sedan plats för ytterligare ett la-ger av grönmassa upptill, på 1–2 cm. Då fårväxten lite lagom gödsel i starten. Så små-ningom, vartefter plantan växer, hämtarrötterna näring i bottenlagret efter behov.

– Och till sist strör man lite sand överstså att grönmassan hålls på plats, säger Nilsoch vattnar igenom krukan.

– Sådärja, då var det klart, konstaterarNils och ställer ner den på gräsmattan.

– Nu kan daggmaskar och andra mikro -organismer leta sig in. De blandar sig sedanmed grönmassans fauna och gör sandenännu mer näringsrik. Mer gödsel behövsinte på ett halvår, säger Nils.

– I höst, när jag planterat ut sticklingen,sparar jag sanden den har vuxit i. Den fun-gerar utmärkt som såjord till våren.

En uppsjö av produkterNils tar upp ämnet om det stora utbud avolika typer av gödsel, jord och mull somhandeln erbjuder.

– Det skapar förvirring hos konsumen-terna och en uppfattning om att exempel-vis gräsmattor, frukt, bär, rosor måste ha si-na egna speciella gödningsmedel, sägerhan och fortsätter berätta om olika träd-gårdsprodukter på marknaden.


Plantera med grönmassa och sand i kruka

Lägg 1/2 cm färdigluftad grön-massa i botten på krukan,oavsett storlek …

… och täck över med lite sätt-sand med en blandad korn -storlek mellan 0–8 mm.

Ta bort all jord på rotklum-pen om plantan är köpt, sättsedan ner den i krukan …



… och fyll på med mera sandrunt plantan och lämna platsför …

… ytterligare ett lager medgrönmassa på 1–2 cm. Trycktill och …

… avsluta med lite sand överstoch vattna igenom krukan or-dentligt.

3.na

Ett exempel på lyckat odlingsresultat med grönmassa och sand i kruka. Bilden visar en tvåårig vin-ranka som bar frukt redan första året. I vanliga fall tar det minst fyra till fem år innan de första dru-vorna kan skördas.



– Torvmull som man uppmanas att plan-tera i på hösten, suger åt sig vatten och fry-ser sedan till is runt den nyplanterade rot-klumpen, hur vettigt är det?

– Och täckbark, den passar bara när väx-ten är fullvuxen, annars hämmar barkentillväxten då den hindrar fukt, näring ochmikroorganismer att komma åt rötterna.

– Den hönsgödsel man köper, har förlo-rat cirka 75 procent av sitt näringsvärde ef-ter att ha behandlats på olika sätt för attpelleteras och avlägsna obehaglig lukt, be-rättar Nils.

– Då är det här sättet att använda sandoch gräs klipp inte bara enklare och billiga-re, det ger dessutom bättre odlingsresultatoch är mer miljövänligt. Bland annat för attde produkter som säljs i handeln, transpor-teras långa sträckor, menar Nils.

Ingen brist på klippVi kryssar runt i trädgården mellan bärbus-kar, fruktträd, grönsaksodlingar och and raprydnadsväxter, medan Nils berättar om si-na projekt och visar på resultaten av sinaodlingsmetoder.

Namn: Nils Åkerstedt, 85.

Bor: I Mörbylånga, Öland.

Familj: Hustrun Ingrid, som gick borti juni 2009. Döttrarna Eva och Karin.

Yrke & utbildning:

Trädgårdmästarutbildning 1948–49.Drivit tre handelsträdgårdar.Arbetat som trädgårdstekniker i Sundsvallfram till pensioneringen. Skrivit trädgårds-böcker. Artikelförfattare i Natur & Trädgård.Skriver för Dagbladet i Sundsvall.Föreläser i trädgårdsföreningar med mera.

Intressen: Förutom trädgården, natur,litteratur, hundar och katter.

Nils Åkerstedt har med sig en specialbyggdkruka med glasvägg när han håller föredrag.

Han berättar om fördelarna med krukodlat.– Det är praktiskt med mobila växter, man

kan flytta dem till mer skyddade platser om dettill exempel är för stark sol. Den enda nackde-len med den här odlingsmetoden är att manmåste vattna oftare vid torr väderlek, men åand ra sidan har plantan ett varmare klimat ikruka än på friland.


Med tanke på trädgårdens begränsadegräs ytor, ställer vi frågan hur han får ihoptillräckligt med gräs klipp.

– Jag har snälla grannar som skänker sittklipp. Och ibland hämtar jag gräs från all-männingar och ängar. Det har gjorts studierdär man jämfört kväverikt gräsklipp medmagert från ängsmark. Resultatet visade påatt det näringsfattiga, örtrika klippet har enmer gynnsam effekt på växterna.

– Många tror att det är bra om klippet lig-ger kvar som extra gödning, eller att manmåste gödsla extra om gräsklippet avlägs-

– En annan fördel med sandoch grönmasse-metoden är att man inte behöver ha så storakrukor, säger Nils och berättar om när han ficksin kanariebananplanta.

En 100-literskruka rekommenderades ochplantan skulle bära frukt efter fyra till fem år.I stället använde Nils en 20-liters kruka medsand och gräsklipp och kunde skörda 65 bana-ner redan tredje året. Foto: Istockphoto


– Ville bara testa om det skulle gå. Drev upp några majsplantor som jag sedan satte ut i sand ochgrönmassa. De växer över förväntan, säger Nils Åkerstedt nöjt.



nas. Så är inte fallet, gräsmattan mår bra än-då, berättar Nils av egen erfarenhet.

Släng inte ogräsetHan tipsar om att klippa innan gräs ochand ra örter går i blom och sätter frö. Detgör att man slipper ogräs i odlingarna. Ävengrönmassan hindrar ogräset.

Har man mycket ogräs, kan man klippaner det som inte gått i blom och lägga detsom gödsel direkt på odlingen – ogräs inne-håller mycket näring.

– Många tycker det är fult, men det tarinte många dagar för daggmaskarna attmumsa i sig ogräsklippet, säger Nils.

– Traditionen är fortfarande att det skavara bar jord mellan växterna i rabatten.Det är onaturligt, konstaterar han.

Efter en rördragning på tomten blev deten öppen jordyta i gräsmattan. Nils såddeinte med nytt gräsfrö.

Efter några veckor var det grönt igen medde sorter som vuxit där tidigare – de somden övriga gräsmattan bestod av – de somvar tåligast och trivdes där bäst helt enkelt.

Det börjar dugga så smått. Men det Nilsberättar om är solklart.

– Ju mer man härmar naturen, destobättre resultat.

Hur Nisse upptäckte sandoch gräsklippsmetoden

I mitten av 70-talet skulle NilsÅkerstedt montera upp ettväxthus.

Det skulle ta ett tag efter-som marken behövde jämnasut. Under tiden satte han nertomatplantor provisoriskti sand täckt med gräs klipp föratt behålla fukten.

När tomaterna skulle plan-teras i vanlig jord efter cirkatvå veckor hade de vuxit sigenormt stora.

Då anade Nils att han kan-ske hade kommit på någotnytt.

För att testa om det var justsand och gräs klipp som gavdetta positiva resultat, gjordehan ett experiment och plan-terade i fem olika substrat.

1. Flisblandad jord 2. Naturgödslad jord.3. Konstgödslad jord.4. Sand med älggräsklipp5. Sand med gräsklipp

Klar vinnare var sand ochgräs klipp. Sämst växte deti fliset.

Sedan dess har Nils för -finat metoden. I början an-vände han bara färskt gräs -klipp i sandblandningen.Det är effektivt, men meto-den med lagrad grönmassager ännu bättre resultat.Dessutom går den att sparalänge utan att den torkar ellerförlorar sitt näringsvärde.

Denna ettåriga rosstickling, som Nils Åkerstedtdrivit upp i sin sandblandning, har utvecklat ettrotsystem som enbart består av en mängd finasugrötter. De främjar näringsupptag och tillväxt.Köperosor har däremot oftast tre kraftiga röttermed få sugrötter som försvårar tillväxten.



– Kålrabbi odlar jag främst för att den är så vacker, säger Nils Åkerstedt och drar upp en skönhetur trädgårdslandet.

Läs Nils Åkerstedts Boken om marktäckning – och om odling i sand gratis påwww.naturochtradgard.se/boken_om_marktackning.html


Att studera frökataloger och bestämmavilka växter man ska satsa på, är avgörandeför resultatet av vårens och sommarens od-lande. Visst kan man gå till närmaste varu-hus och köpa fröer, men sortimentet är of-tast mycket begränsat och det är ju roligtatt försöka med någonting nytt, till exem-pel när det gäller att välja kantväxt till stora


SÅ DINA PLANTOR SJÄLV– Nisse berättar hur du lyckas

Text: Nils Åkerstedt

Kanske inte billigare, men det ärmycket roligare att så och dra uppsina egna plantor än att köpadem. Då finns också chansen attpröva på något annat än degamla vanliga sorterna.

Pelargonen ’Divas Pink Meteor’ är en av Rara Växters nyheter. Den uppges vara kraftigväxandeoch vädertålig, blommar hela sommaren med sina vita kronblad och det rosa ögat på framsidan.Baksidan är lysande rosa.

Bästa groningstemperaturen är mellan 20–22 grader. Fröna gror på en dryg vecka. Planteraplantorna en och en när de är ca 2–3 cm höga i 6–8 cm vida krukor. Plantera sedan om dem 2–3gånger innan de sätts ut. Dels blir plantorna knubbigare om de planteras om några gånger ochdels händer det lätt att frösådda pelargoner dör om de sätts i stora krukor och vattnas för rikligt.

Bilderna i artikeln visar några av fröfirmornas nyheter 2011.


rabatten. Varför alltid sätta lobelia när detfinns så många andra växtarter som passarlika bra?

När det gäller grönsaksfröer är det extraviktigt att välja sorter som hinner bli klaradär man bor. Det finns all anledning attskaffa en frökatalog och hemma i lugn ochro bestämma vilka växter man ska satsa på.

Att själv så och dra upp de växter som skapryda rabatter och ge fin skörd i trädgårds-landet, tillhör vårens glädjeämnen.

Värme och ljus styr såtidernaVilka växtarter man ska börja med, och närsådden av respektive art eller sort ska göras,är beroende av vilka möjligheter man har.Fröplantorna behöver rätt värme och ljus ibörjan av sin utveckling samt en bra platsatt stå på de sista veckorna före utplante-ring.

För de flesta arter är det lämpligt med entemperatur på 18–20 grader för sådden.Gurka gror dock bäst vid 25–30 grader, sal-lat vid en temperatur på 15–18 grader. Attordna en bra plats för sådden är därför inteså svårt. Däremot kan det vara svårare attge fröplantorna en ljus plats där det inte ärvarmare än cirka 18 grader under någraveckors tid, vilket är nödvändigt om manska lyckas få några livsdugliga plantor. Förvissa växtarter kan temperaturen få vara sålåg som 10 grader.

För den som har balkong eller annanlämplig uteplats att ställa växterna på sistaveckorna före utplanteringen, är det ingaproblem. Och har man växthus, även heltutan uppvärmning, är det mycket lätt attklara av förkultiveringen av utplanterings-växter.

Vänta med såddenDen som inte har en lämplig plats med ljusoch rätt temperatur vid sådd redan i mars–april, kan vänta till slutet av april och bör-jan av maj, även för växter som ska sås


Pomodoro Dattero F1 är en typisk italienskminiplommontomat. Uppges vara saftig,smakrik och perfekt till alla olika sorters pastasåser etcetera.

Samtliga tre tomater är nyheter hos Franchifröer, Skandinvien. Den på bilden heter Ton-do Piccolo Ibridio och är en F1-hybrid.

Rio Grande är också en pastatomat. Påmin-ner om Roma men är mer produktiv. Såsinomhus i februari till maj, 1 cm djup. Kräversolig och varm växtplats, blir bäst i växthus.



Den lågväxta luktärten föddes i ett försöks-fält i Santa Clara, Kalifornien 1893 i ett endaexemplar. Bland ett fält med vitblommande’Emily Henderson’ upptäcktes en avvikandelåg planta. Det visade sig att plantansdvärgegenskaper var så stabila att när mannågra år senare odlade den på sju tunnlandvar alla plantorna lika små.

Under drygt 100 år har växtförädlarnatrollat fram åtskilliga låga luktärtor. En ärLathyrus odoratus var. nanellus ’Villa RomaScarleet’. Den nya drottningen bland lågaluktärtor, hävdar Impecta som tagit in den-na ettåring belönad med Fleuroselectsguldmedalj.

Luktärtsfröna har hårda skal, men detfinns knep att snabba på groningen. Ett äratt fodra en tom margarinask eller dyliktmed fuktigt, men inte blött hushållspapper.

– Lägg fröna på papperet, sätt på locketoch ställ asken på en ljus och varm plats,17–18 grader. Efter några timmar har deflesta frön börjat svälla, vilket visar att desugit upp vatten och börjat gro, skriver Gra-ham Rice i sin bok Luktärter (ISBN 91-7233-145-3).

Han rekommenderar att man sedan tarett frö mellan tumme och pekfinger ochskär en skåra i fröskalet med en vass kniv.Eller drar ett par gånger över skalet med enny nagelfil eller annan fil.

För den som är ute efter att förnya perenn-rabatten med något extra, är denna tistel -aster ett tips. Barkheya purpurea ’Silver Spi-kes’ är namnet och en av Impectas nyheter.

Denna taggbladiga, upp mot en meterhöga, perenn kommer från de svala, gräsbe-vuxna bergsluttningarna i östra Sydafrika.

Blommar oftast redan första året med 8cm ljuslila korgblommor i juli–september.Kräver ett soligt läge och uppges härdig tillzon 3–4.

Förkultiveras inomhus i februari–mars el-ler utomhus i maj–september.

En annan namnsort, B. p. ’Zulu Warrior’,har rykte om sig att vara lättodlad men kort-livad. Hur det är med ’Silver Spikes’ har viingen uppgift på.


i början av mars. Det är nämligen långtifrån nödvändigt att småplantorna är såstora som de vi köper i handelsträdgårdar-na på våren. Visserligen börjar de blommanågot senare, men blir lika fina efter någraveckor. För till exempel purjo blir det intenågon större skillnad på slutresultatet.

Så det allmänna rådet till alla som ska draupp utplanteringsväxter, är att det är bättreatt så lite senare än för tidigt och att väljaarter och sorter som är lätta att klara av sålänge man inte har tillräcklig erfarenhet.För varje år som går kan man tidigareläggasådden med någon dag om man noga stu-derar plantornas utveckling och tar lärdomav de fel och misstag som man oundvikli-gen begår ibland.

Såjord och såkärlDen första och mycket viktiga delen avplantuppdragningen är val av såjord ochkrukor, fat eller andra lämpliga såkärl. Ihandeln finns så kallade miniväxthus sombeskrivs som utmärkta för detta ändamål.De är onekligen mycket bra att använda,men inte längre än till dess fröna har grottoch hjärtbladen har utvecklats. Det går likabra att använda ett fat som är lämpligt stortför att man ska kunna ställa fyrkantiga kru-kor på det.

Det är alltid bäst att så varje frösort i varsin kruka. Det underlättar skötseln avse-värt eftersom frö av en sort kan gro efter 2–3 dagar medan andra frön kan behöva 2–3veckor på sig. Behandlingen genast efteruppkomsten är också olika för olika sorter.

Har man gamla krukor eller såfat är detviktigt att de är väl rengjorda i hett vattensom blandats med såpa för att undvika an-grepp av förökningssvampar. De ställer of-ta till problem, i synnerhet vid sådd avsmåfröiga växtarter som petunia, lejongapoch lobelia.

Förökningssvampar är en gemensam be-nämning på de parasitsvampar från flera

olika svampsläkten som angriper fröplan-tor och orotade sticklingar.

Näringsfattig jord bäst till såddDet är viktigt att man använder jord somär avsedd för sådd. Det säljs speciell såjordsom är utmärkt att använda, om man intesjälv har tillverkat Ekoblandning (lika vo-lymdelar grönmassa, som lagrats i minsttvå månader, och sand). Den kan dock inteanvändas som såjord direkt eftersom denär alldeles för näringsrik, men det går lättatt sålla blandningen så att man skiljer påsanden och gräsklippet. Den sållade san-den är utmärkt att använda vid frösåddereftersom det finns små mängder näringkvar på sandkornen.

De krukor som sådden sker i ska vara fyll-da ända upp till kanten.

När man sår gäller det att fördela frönaså jämt som möjligt över hela ytan och attinte så för tätt. Det är endast lobelia somdet är en fördel att så tätt. Det underlättarskolningen eftersom man ska sätta fleraplantor tillsammans.

Sand stoppar svampangrepp Oavsett om man använder köpt såjord el-ler egen, lyckas man bäst om det överstalagret i krukan består av ren sand, 5–10 mmtjockt. Fröna som ska myllas över, täcksäven de med ren sand. Det finns alltid riskför att de så kallade förökningssvamparnaangriper de små fröplantorna, i synnerhetom det är för fuktig luft, för låg temperatur,ljusbrist eller för tät sådd. Vid sådd i rensand minskar risken med nära hundra pro-cent.

Det är säkrast att sätta etiketter i krukor-na om man sår frön av många olika sorteroch färger. En förväxling kan medföra storanackdelar för slutresultatet. Vissa växt -arters fröer gror bättre i mörker och andrai ljus, men eftersom det inte är lätt att vetavilka önskemål de olika fröerna har



brukar jag täcka över frösådden med etttidningspapper med enbart text på. Finnsdet bilder kan de skugga för mycket. Denmetoden har jag tillämpat i mer än 50 årmed gott resultat.

VattningFrösådden bör vattnas underifrån. En bun-ke fylls med ljummet vatten till två tred-jedelar av krukans höjd. Cirka 30 minuterbör krukan få stå i vattnet. Upprepa med4–5 dygns mellanrum.

Sker vattningen uppifrån med dusch -spruta eller kanna är det stor risk att småfrön flyter ihop till klumpar eller att de gli-der ner mellan krukkanten och jorden.

Ett par dygn efter sådden bör man lyftapå papperet som täcker sådden för att seom någon sort börjat gro. Så fort hjärtbla-den börjar visa sig ska pappret bort.

Sedan är det mycket viktigt att göra den-na kontroll varje morgon. Får papperet lig-ga kvar över en dag sedan fröna börjat grokan det vara för sent att rädda plantorna.

Duscha med ljummet vattenDet är också viktigt att luften är fuktig intillde små fröplantorna. När man tar bort pap-peret blir de utsatta för torrare luft och där-för bör man duscha dem med ljummet vat-ten någon gång på morgonen eller förmid-dagen tills de vänjer sig vid den torrare luf-ten efter några dagar.

Det är även mycket viktigt att frösåddenkommer på en riktigt ljus plats så fort frönabörjar gro, men man ska undvika att de ut-sätts för starkt solljus den första veckan.

Underbevattningen måste ske oftare se-dan pappret över sådden tagits bort.

SkolningVid uppdragning av växter från frö kanman visserligen, i stället för att skola plan-torna, så direkt i de krukor som växternaska stå i under den första tiden, eller ända


Lippia dulcis, Sötverbena. Impecta, som hardenna tropiska fleråriga ört i sitt nyhetssor-timent, skriver att den är cirka 1000 gångersötare än socker på grund av sitt innehåll avhernandulcin. Det är bladen som inte barasmakar utan även doftar sött.

Blir 20 cm hög. Får små, vita blommor ijuli–september. Klarar både sol och halv -skugga. Har ett utbrett växtsätt, så den gåratt använda både som marktäckare ochsom vävarväxt i amplar och lådor.

Förkultiveras i februari–mars och utveck-las bra redan första året.

Måste övervintras frostfritt, till exempelbland krukväxterna.

Sötverbena växer vild i Mexiko och Central -amerika och ska ha använts av aztekerna in-te bara som sötningsmedel utan främstsom medicinalväxt mot luftvägsinfektioneroch hosta.

Sötverbenans vetenskapliga namn ändra-des för några år sedan från Phyla dulcis tillLippia dulcis.


till dess de ska utplanteras. Men detta krä-ver dels stora utrymmen genast från såd-den och dels blir utplanteringsväxternalättare gängliga om de inte skolas och flyt-tas om några gånger.

Att skola små fröplantor är en trevlig sys-selsättning som inte är svår och inte hellerså tidskrävande om man bara bestämmersig för hur många plantor man ska ha avvarje växt och sedan slänger resten av dem.Det kan kännas svårt, till och med för ensom odlat i mer än 50 år.

Beroende på hur många plantor av varjesort man ska ha, kan man skola i krukor el-ler fat, men det är en fördel att ha varje artoch sort för sig eftersom de växer olika fort,har olika krav på ljus och värme och därförkräver individuell behandling.

Den jord som används vid skolning kanvara vanlig blomjord eller Ekoblandningnär det är växtarter som exempelvis tage-tes, dahlia, solros och andra kraftigväxan-de arter.

För till exempel lobelia, petunia, lejon -gap och liknande arter med små fröplantormåste man använda jord med mindre nä-ringsinnehåll. Fyll halva krukan med nä-ringsrik blandning och blanda ut restenmed lika stor mängd sand, då är det ingenrisk för att rötterna på de små plantornabränns. Sedan finns det bra med näring ef-terhand som plantorna växer i storlek.

Det räcker för de flesta växtarternasplantor om djupet på krukan eller fatet är5–8 cm.

Fröplantorna bör vattnas några timmarinnan de skolas. Enklast är det att fortsättamed underbevattning när det gäller småfröplantor. De storväxande arterna kan ifortsättningen vattnas med stril eller ge-nom underbevattning.

Den första veckan efter det plantornaskolats bör de skuggas mot sol. Sedan är deten fördel ju ljusare de står eftersom plan-torna då blir knubbigare.

När de skolade plantorna vuxit så myc-ket att de börjar stå trångt, är det dags attantingen skola om dem om det är små -växande arter, eller också plantera dem ikrukor som de får står i tills de ska planterasut. Det brukar dröja 3–6 veckor.


Sibirisk backsippa, Pulsatilla turczaninowii,är en sällsynt art med nickande, mycketmörkt violetta blommor med mer ellermindre bakåtböjda kronbladskanter. Blad-verket är finflikigt och djupt grönt. Efter-som den har sin hemvist i Västra Sibirien,Mongoliet samt Västra och Norra Kina börden vara härdig. Blir 20 cm, vill ha sol och-blommar i april–juni.

Plantor finns sporadiskt att köpa hos od-lare som specialiserat sig på udda växter.Frön finns mera sällan, men nu har ImpectaSibirisk backsippa som nyhet.

Sås inomhus i januari–maj, 1 mm djupti såjord. Gror oregelbundet, från 30 till 180dagar. Kan även sås utomhus på hösten.


Redan i premiärnumret slog jag an den tonsom fortfarande ljuder i Natur & Trädgård– omsorgen om trädgårdens djur.

”Sluta elda skräpet/Tänk på alla djuren”,var rubriken på en krönika som uppmana-de trädgårdssägarna att i stället låta ris ochdylikt bli ny näring för de odlade växterna.

Krönikan har varit införd en gång senarei Natur & Trädgård och finns nu på vårhemsida.

Första frågan om vitlökFlitigaste medarbetaren under alla år harvarit, och är, Nils Åkerstedt. I början svara-de han på åtskilliga frågor från läsarna ombiologisk odling. Den första var om vitlök.

En kolonist i norra Uppland hade fått hö-ra av flera, bland annat i ett TV-program,att den inte gick att odla så långt norrut,men tänkte ändå försöka och undrade närhon skulle plantera vitlöken.

Nils Åkerstedt, som hade sett och för -vånats över samma TV-program, kände tillen odlare i Lit, Jämtland, som lyckades för-träffligt. Så här svarade han:

– Det kan göras antingen höst eller vår.Jorden där vitlöken ska sättas, bör vara luc-ker och gärna sandblandad, dessutom bördet blandas i mineraler, antingen med sten-mjöl eller träaska.

– Avståndet ska vara cirka 15 cm x 20–30cm. När lökbladen blivit 10–15 cm täcksjorden med färskt gräsklipp mellan rader-na.

– Löken kan stå kvar i jorden över vin-tern, så därför kan det vara lämpligt attplantera så mycket att en del kan få stå kvarpå tillväxt för nästa år.

Underkänd blomjordNils Åkerstedt har i flera artiklar i Natur &Trädgård underkänt den så kallade blom-jorden, som egentligen är finmalen torv.


Detta är det hundrade numret av Natur & Trädgård. Ända sedan starten för 25 år sedan har tidningen skrivit om många praktiska odlingstips. Här har chefredaktören Sven Lindholm plockat fram någraav pärlorna ur innehållet från tidiga nummer.

GLIMTAR & GODBITAR

När vitlöksplantorna är så här stora är det dagsatt täcka med gräsklipp.

Foto: Istockphoto

25ÅR

NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 72

Men i Natur & Trädgård var det faktisktprofessor Eivor Bucht som var först medden kritiken – redan i premiärnumret vå-ren 1986. Då var hon verksam vid Movi-um, Alnarp och vida känd genom TV:strädgårdsprogram som på den tiden var ettkunskapsprogram.

– Den som har tillgång till egen jord be-höver aldrig köpa blomjord, sade hon tillNatur & Trädgård.

Även den så kallade jord som köpta kruk-växter växer i, underkände hon.

– För mycket torvmull. Jag planterar all-tid om krukväxter så fort jag kommer hem.

Enligt Eivor Bucht har torven i dettasammanhang flera negativa faktorer:

• Suger upp vatten långsamt och därför bildas luftfickor kring rötterna.

• Behöver näring för att bryta ner sig själv.

• Krymper när den torkar.Eivor planterade om i sin egen hemma -

tillverkade blomjord. Den innehöll ocksåtorvmull, men bara 30–50 procent. För atthålla nere priset köpte hon balar hos Lant-männen. Resten av hennes krukväxtjordbestod av sand, trädgårdsjord och siktadkompost.

– Tumregeln är – en del sand, en del träd-gårdsjord och en del siktad kompost blan-dat med torvmull. Är trädgårdsjordensandrik blir det att minska på sanden ochär den lerrik blir det att ta lite mer sand.

Gamla sparrisplantorAtt odla sparris har blivit mycket populärtunder de senaste åren. En fråga som dykerupp då och då, är om det går att flytta gamlasparrisplantor. Svaret på det spörsmå-


Dansk körvel mot sniglarVad som är tro och vad som är vetenskapnär det gäller biologisk bekämpning är idag en tvistefråga, konstaterade jag i pre-miärnumret och inbjöd läsarna att provaett av, då 80-åriga, tyskan Gertrud Frankspåstående. Varje sommar tog hon emotbusslaster och berättade om sin mång-åriga erfarenhet av biologisk odling.Bland annat hävdade hon att sniglar integår på sallat om man sår dansk körvel isamma säng.

Vi sände med två fröpåsar, en meddansk körvel och den andre med batavia-sallat. Läsarna ombads provodla och rap-portera. Ingen hörde av sig. Tyvärr, för påLantbruksuniversitet i Alnarp var en fors-kare intresserad att lägga upp ett veten-skapligt försök om det kommit positivasignaler.

Gamla sparrisplantor går bra att flytta, menläs Nisses tips här intill först!

NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 73

let lämnade Nils Åkerstedt redan i höst-numret 1986. Så här skrev han då:

–Visst går det att flytta dem, men om detdäremot går bra, det kommer till en del anpå den som flyttar plantorna och vilken be-handling de får efter flytten.

– Är det stora plantor är det en fördel attdela på dem innan de sätts på nytt. Delasinte plantorna kan de visserligen ge skördnågot tidigare, kanske redan första året ef-ter flyttningen, men samtidigt tar det läng-re tid innan de ger lika bra skörd som dela-de plantor.

– Dela därför plantorna försiktigt i 2–3delar, det bör vara minst 5 skott på varjeplanta eller rester av skott, eftersom skot-ten klipps av före delningen.

– Varje år på eftersommaren gödslasplantorna antingen med färskt gräsklippeller naturgödsel och man bör även strö utträaska eller stenmjöl.

– Låt de delade plantorna växa förstasommaren utan att de skattas på skott, and -ra sommaren kan de skattas med någraskott per planta och därefter kan de skattasnormalt.

Natur & Trädgård ofta förstNär jag nu bläddrar i gamla nummer slårdet mig hur ofta Natur & Trädgård varitförst att publicera nyheter.

Vi var till exempel först av alla trädgårds-tidningar att berätta om varför nässelvat-ten är bra för växterna.

I nr 2/1988 skrev vi om forskaren RolfPeterson som efter sju års experimenteran-de vid Lunds universitet funnit att nässel-vatten höjer pH-värdet i marken, stimule-


Fransk dragon – en riktig norrlänning!

Fortfarande kan man läsa i trädgårdslitte-

ratur att den fleråriga kryddörten fransk

dragon, Artemisia dracunculus, är en skör

och frostöm planta trots att Roland Karls-

son redan i Natur & Trädgård nr 4/1996

dementerade detta. Under ytterligare en

vinter med barfrost och långvarig kyla i

Järvsö i Hälsingland frös många perenner

ut. Men icke den franska dragonen.– Denna, kanske vår tuffaste kryddväxt,

kom med sina första skott kring den 20

maj, bara några dagar senare än vanligt,

rapporterade Roland Karlsson, då örta-

gårdsmästare på Stenegård.– Där har den betett sig som en riktig

norrlänning i många år. Inte nog med att

den återkommer stadigt år från år – den är

också mycket okänslig för kalla och våta

vår- och försomrar. Medan andra växter

kan stanna i växten och börja gulna när ky-

lan och vätan blir för svår, står våra franska

dragoner gröna och fina.

Nässelvatten• Plocka en hink vårnässlor, helst på en

äng. Det går även att plocka nässlor senare på året och från andra växtplatser.

• Slå på vatten tills det täcker.• Låt stå i två veckor.• Späd därefter det nässelextrakt du får tio

gånger.• Användes i trädgården som

växtstimulans.

Tvestjärtar kan äta 100 bladlöss

per dygn.

NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 74

rar växtens kväveupptagning samt gynnarderas rotutveckling.

Det var just nässelvattnets positiva in-verkan på rotsystemet som ansågs vara denvärdefullaste upptäckten.

Rolf Peterson odlade bland annat tomati sand. De plantor som fick nässelvatten ut-vecklade ett mycket mera finfördelat rot-system än de som vattnades med närings-lösning.

– Det är en iakttagelse jag gjort undersamtliga försök när jag odlat i sand ochkunnat frilägga rotsystemet, berättadeRolf Peterson vid disputationen när hanblev ”nässeldoktor”.

– Och eftersom mineralerna i huvudsaktas upp i rotspetsarna, innebär det att manhar en mycket större upptagningsyta avmineraler i nässelvattenbehandlade plan-tor än i de som fått näringslösning.

Rolf Peterson fann att unga nässelplan-tor plockade i maj innehåller de högsta vär-dena av kväve, fosfor och kalium. Och attnässelvatten som lagrats under sex måna-der har högre kvävehalt än när det tillagas.

Bygg litet bo till tvestjärtenOm tvestjärten inte fanns, så tror jag attman måste uppfinna den, tyckte RolandBerglund i Natur & Trädgård 1/1987. Hankonstaterade att flera forskare fått fram atttvestjärten är en duktig medhjälpare i denbiologiska trädgården, bland annat är denstorkonsument av bladlöss. Varje tvestjärtkalasar på drygt 100 stycken under ettdygn. Ungarna sätter i sig omkring 50. Där-för finns det biologiska yrkesodlare sombygger bo åt tvestjärten och flyttar dessabon till träd som hotas av bladlusinvation.

Det är lätt att bygga ett litet bo åt tve-stjärten, tipsade Roland. Bara att fylla entom blomkruka med lite torrt gräs.

Omedelbart efter att Rolands tvestjärt-artikel var införd förlorade jag en prenu-merant. Hon var upprörd över att vi


Morötter och lök skyddarinte varandraEn gammal myt som ännu frodas, ärden att om morötter och lök växer till-sammans, skyddar de varandra mot mo-rots- och lökfluga. Redan i Natur & Träd-gård 1/1987 skrev vi om den försöksod-ling på Sveriges lantbruksuniversitet(SLU) som visade att så inte var fallet.Försöket gav negativt resultat.– Ingenting framkom som visar att lö-ken skyddar morötterna från angrepp avmorotsbladloppa och morotsfluga, rap-porterade hortonomerna Birgitta Rä-mert och Gunilla Nehlin.De samodlade även vitkål med selleri föratt se om det låg någon sanning i att sel-leri skyddar mot kålfjärilen. Men detgjorde den inte – fjärilen kom ändåfladdrande till vitkålsplantorna och bryd-de sig inte alls om att selleridoften sig-nalerade landningsförbud.Ett annat gammalt recept som ocksåprövades, var att strö ut granbarr runträdisorna för att skydda dem mot snigel-angrepp. I samma syfte provade man attpudra plantorna med släkt kalk ellerstenmjöl. Man vattnade också med av-kok på rabarberblad.Men resultaten blev alla negativa. Snig-larna avskräcktes inte utan hasade sigfram till rädisorna i alla fall.

NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 75

kunde propagera för ett sådant ”stort” ska-dedjur. Hade hon läst artikeln hade omdö-met måhända nyanserats något. Det ärnämligen med tvestjärten som med alltingannat här i livet, den har från vår horisont,både för- och nackdelar.

Tvestjärten lever nämligen av både ani-maliskt byte och vegetarisk föda. Bladlöss,sköldlöss, flugor, larver och småsniglar.Späda blad och skott, kronblad av chry-santhemum och dahlia, frukter, skadadeväxtdelar och växtmaterial som håller påatt brytas ned.

Roland refererade till aktuella forskar-rön som visade att den allätande tvestjär-ten föredrar animalisk föda.

I själva verket tycks den inte alls ge sig påvegetabilier, annat än när det råder brist påanimalier. Och de skador den i så fall åsam-kar kulturerna är mycket obetydliga.

Mannen som älskade maskrosorAllan Nyström skrev flera artiklar i Natur& Trädgård under de första åren. Han äls-kade verkligen sin trädgård – för honom enförgård till paradiset Allt fick leva i den. In-

te ens en mygga slog han ihjäl. Maskrosenvar hans favoritblomma.

– Den som de flesta hatar, den älskar jag,skrev Allan Nyström i Natur & Trädgård2/87.

– Jag odlar faktiskt maskrosor. Under äp-pelträdet där jag lägger rikligt med kogöd-sel på hösten, har den sin favoritplats. Därväxer den snabbt och frodigt.

Och det var viktigt, för Allan användemaskrosen till hundra procent, från topptill rot.

– Både bladen, blommorna och rötternaär delikatesser. Antingen var för sig ellertillsammans. Här finns både bitterämne,taraxin, garvämne, kåda, kautschuk ochflyktiga oljor. Verksamt mot gallsten,skrumplever, gikt och reumatism.

Men framför allt var han ute efter bladensom skördades med sax. Eftersom Allansodlade maskrosor fått kogödsel växte desnabbt och fick inte den beskhet långsam-växande maskrosor lätt får.

– Mina maskrosblad är överlägsna denfräschaste sallat du kan odla i din träd-gårdstäppa. Tro mig, eller prova själv, upp-manade Allan Nyström.

Han hade ett nästan andligt förhållandetill sin trädgård.

– Att skörda maskros en tidig junimor-gon med dagg i gräset är en handling somhar något av skapelsens hemlighet över sig.Under nattens skymning har igelkottarna,som bor under stenarna vid vinbärsbuskar-na, plöjt sina stigar på jakt efter sniglar i detvåta gräset.

Skydd mot kålflugaMarktäckning är ett bra vapen mot kålflu-gan enligt en dansk provodling vi skrev omi Natur & Trädgård 2/1987. På Steensmin-de på Jylland hade blomkål och kinakåluppdragna i växthus utplanterats ganskastora på friland. Strax efter la man på ett 3–5 cm tjockt marktäcke av häck klipp från

Välgödslade mask-rosor blir mindre

beska och passar ut-märkt i en sallad.


NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 76

naverlönn, hagtorn, liguster med fleraväxt slag hopblandat med gräsklipp ochfinfördelat i kompostkvarn.

I en kontrollruta växte flera oskyddadeplantor.

Marktäckningen visade sig vara positiv.Enligt trädgårdskonsulent Helge Petersenvar anledningarna tre:

• För det första hindrar marktäckningen kålflugan från att lägga ägg i jorden, vilket den normalt gör.

• För det andra ger marktäckningen skydd åt nattdjur som jordlöpare och kortvingar – djur som bland annat leverav kålflugans ägg och larver.

• För det tredje trodde Helge Petersen att kålplantan trivs med marktäckningen eftersom denna skuggar jorden och håller den fuktig.

– Vilka av dessa faktorer som är avgöran-de för det goda resultatet, må vara osagt,men faktum är, skev Helge Petersen i tid-skriften Haven, att marktäckning har enbetydande effekt mot kålflugan.


Lätta drivbänksfönsterDe praktiska tipsen har varit många i Natur& Trädgård genom åren. Här ett från num-mer 4/1986 som jag funderar på att prövatill våren. Det gäller problemet med tungadrivbänksfönster. Biodynamiske grönsaks -odlaren Artur Nilsson utanför Hässleholmhade funnit att genomskinlig, korrugeradplast som bland annat används till ute -plats tak är lika användbar som glas när detgäller att driva fram växter.

Enda skillnaden jämfört med glasadebänkfönster är tyngden – och den är vä-sentligt till plastens fördel.

Artur Nilsson täppte till ”vågorna” påkortändan med hjälp av tjocka porösagummilister.

Marktäckning funge-rar mycket bra somskydd mot kålflugan.

NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 77

GRÅSISKAN– en fröspecialist

Text och foto: Tero Niemi


När hösten kommer brukar de förs-ta flockarna med gråsiskor dykaupp i landets södra och mellersta

delar. Då kan man höra flockarnas typiskametalliska lockläte ljuda uppe från skyn.Hur stort antal fåglar som visar sig berorhelt och hållet på tillgången av föda. Precissom många andra näringsspecialister ärockså gråsiskan en så kallad invasionsfågelsom under vissa år uppträder i ovanligt sto-ra mängder.

Här i vårt land är gråsiskan främst ennordlig fågel som har sitt huvudsakligahäckningsområde norr om den så kalladeNorrlandsgränsen. Den förekommer frånnordligaste Värmland och norra Dalarnatill Torne lappmark. Den finns även i skogs-landet ända ner till kusterna i Norrbotten,Västerbotten samt i de inre delarna av Ång-ermanland, Medelpad och Hälsingland.Det totala beståndet av gråsiskor uppskat-tas variera mellan 250 000 till 1 000 000par.

79

Gråsiskan trivs bäst ovanför Norrlandsgränsen.

Men tryter frön från björkkan den häcka långt

söderut och i stället livnärasig på granfrön.

Granfrö är gråsiskans nödfoder. Olika ogräsfrön äts också

när huvudfödan björkfrön tryter.


I södra Sverige finns också ett mindre be-stånd av den sydliga gråsiskan, kallad brun-siska. Den förekommer främst i Skåne ochlängs Västkusten, men har under senare tidspridit sig längre norrut. Landets beståndav brunsiska uppskattas till några tusenpar.

Äldst är vackrastTill utseendet är gråsiskan en grann fågel,särskilt de äldre hannarna. De är vackertrödfärgade på bröstet, på pannan ochibland även på den streckade övergumpen.Undersidan är gråvit med längsstreckadekroppssidor. Honorna har också rött på hu-vudet men saknar hannarnas röda bröst.Ungfåglarna är kraftigt streckade och sak-nar de äldre fåglarnas röda färginslag i dräk-ten. Gråsiskan är en tämligen liten fågelsom inte mäter mer än 13 centimeter mel-lan näbb och stjärt.

Den kan förväxlas med flera andra arter,bland annat vinterhämplingen. Men den

saknar gråsiskans svarta haklapp, är merbrunaktig i dräkten och har inget rött påhuvudet. Även grönsiskan kan förväxlasmed gråsiskan, men grönsiskan har alltidnågot grönt i dräkten, vilket gråsiskan sak-nar. Snösiskan är den vanligaste förväxling-sarten som dock ger ett betydligt ljusare in-tryck. Vidare har snösiskan ett tunt ljustpannband och en vitaktig ostreckad över-gump.

Gråsiskans föda består huvudsakligen avfrön, och då främst björkfrö som den ärspecialiserad på. Ofta kan man se hur fåg-larna klänger omkring flockvis ute påbjörkgrenarna för att komma åt de åtråvär-da fröna. Även de som fallit ner till markentas till vara. Under häckningstiden äter grå-siskan även insekter, fjärilslarver och fröerfrån olika örter.

Under år med mycket god tillgång pågrankottsfrön utgör de en viktig närings-källa för gråsiskan och då kan den häckalångt söder om sitt normala häckningsom-


Ju äldre en gråsiskhanneär desto rödare bröst.Högst kända ålder för engråsiska är 10 år och 8månader.


råde och redan tidigt på året så fort gran-kottsfröna blivit tillgängliga.

Gråsiskan häckar i enstaka par eller i gle-sa kolonier. Den häckar både i skogslandetoch i fjällens björkskogsbälte. Boet place-ras vanligen ganska lågt, oftast under tremeter, gärna i en björk- eller videklyka el-ler i en mindre gran. I fjällen häckar dengärna i buskrika bäckraviner och andrafuktiga marker. Boet är rikligt fodrat meddun, främst från ripa, men också med väx-tull och djurhår. Det byggs ensamt av ho-nan även om hannen håller henne sällskapunder byggtiden. Bobygget går vanligenmycket snabbt och redan efter två till tredagar brukar det vara helt klart. Sedan läg-ger honan fyra till sex ägg som ruvas i tiotill elva dagar. Under ruvningstiden matashonan av hannen med föda som han stöterupp ur krävan. Efter ytterligare tio till tolvdagar är ungarna redo att lämna boet ochblir sedan flygfärdiga kort därefter. Gråsis-kan kan sedan skaffa ytterligare en kull.Ibland läggs den första kullen i barrskogoch den andra i fjällbjörkskog.

Värmer sig i snönUnder år med bra tillgång på björkfrön kanmånga gråsiskor stanna kvar på nordligabreddgrader och tillbringa vintern där.Dock kan kalla vinternätter vara tuffa fören så pass liten fågel som gråsiskan. Menden har ett knep – den gräver helt enkeltner sig i snön precis som rapphöns och ri-por, och har på så sätt bättre chans att över-leva. Det enda som sedan vittnar om grå-siskornas nattliga vanor är små hål i snöndär de legat.

År när det inte finns tillräckligt medbjörkfrön, tvingas många gråsiskor att gesig iväg för att söka efter platser med bättretillgång på mat. Dessa flyttningsrörelserkan föra fåglarna ända ner till Västeuropa,varifrån de sedan återvänder norrut mot si-na häckningsplatser i april månad.


Enstaka snösiskor återfinns ofta i gråsis-

keflockarna även i södra Sverige. Häckar

främst i Torne lappmark.

Brunsiskan, även kallad sydliggråsiska, lever i landets sydligastedelar, men är på väg norrut.


Text: Barbro Forsberg


Skymningen sänker sig sakta medan det sörmländskakulturlandskapet passerar förbi bilfönstret.

Plötsligt glimtar något till i ögonvrån– ett gigantiskt, nästan självlysande vitt ägg.

JÄTTENhar landat

NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.55 Sida 82

10 september. Andra mötet med denimponerande jätteröksvampen.

Vi följde dess livscykel under 26 dagar.

NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 83

– Vad var det där för någonting?Inbromsning och en u-sväng tillbaka.

Frodiga gräs ytor sträcker sig uppmot en herrgårdsliknande byggnad.Ägget, som ligger ett tiotal meter frånvägen, ligger i en krans av mörkaregräs vid basen.

Det är en jätteröksvamp och denvisar villigt upp sig – fullvuxen medett benvitt ytterhölje i ett imponeran-de sciencefictionformat.

Den som klippte gräset här senast,förstår att uppskatta denna skönhetsom gästar ägorna.

Vanligtvis lever jätterök svamp arnafarligt. I parker och dylikt nära bebyg-gelse, får de sällan växa sig så här stora,skonade från spark sugna fötter ochgräsklippningsmaskiner.

StorstadssvampSäsongen har varit synnerligen gynn-sam för den ovanliga röksvampen.

Det har dykt upp fruktkroppar påflera ställen i Stockholms innerstadunder augusti – i Vasaparken, Vanidis-lunden och till och med i en plante-ring vid Fridhemsplan. Men de har in-


5 september. Första mötet med giganten.Omkretsen är cirka 145 cm. Ytan kännssom baksidan på en fårskinnsfäll. Densvarta pricken till vänster är en mygga.

12 september (även stora bilden på upp-slaget). Vartefter svampen mognar mins-kar den i omfång och hatthuden får dju-pare sprickor.

NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 84


17 september. Jätteröksvampen har börjatsjunka ihop ännu mer och mörkna. Spor-fabriken jobbar nu för högtryck inuti frukt-kroppen.

te fått vara i fred. Efter någon dag harde blivit sönder sparkade eller för-svunnit.

TorrbollarJätteröksvamp är en mycket bra mat-svamp så länge köttet är vitt, menman bör inte äta de som växer i stor-stadsmiljö.

Får samtal från svampkonsulentDieter Endom som fått rapport omatt giganterna är på gång på Mälar-öarna utanför Stock holm. Nu kanskedet finns chans att provsmaka.

NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 85


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 86


30 september. Jätteröksvampen har blivit ännumer brunspräcklig och plattare. Ytterhuden ärrejält uppsprucken och blottlägger nu biljontalsmed sporer som väntar på att få spridas.

Petar i öppningen med en pinne för att få fartpå ”röken”.

Fredagseftermiddag vid Fridhemsplan i Stock-holm. Från busshållplatsen syns något be-kant ovanför stenmuren …

NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 87


… visst är detjätteröksvamparsom ligger pålur bland vit-plistrarna. Dagenefter fanns allautom en kvar.

NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 88

Vi besöker Teri Lee Eriksson på Wiggebygård på Färingsö. Hon berättar om jätte -rök svamparna som återkommer varje år påägorna.

– Förra året växte sju stycken i en häxringvid boningshuset, men i år har de hittat ettnytt ställe, säger Teri Lee och pekar ner moten slänt.

Där syns två jätteröksvampar i det frodi-ga gräset – knappt fotbollsstora och ljustgräddfägade.

– Det är först vid beröring som sporernafrigörs. Och när de är riktigt gamla torkarde ihop och fångas så småningom upp avvinden. Då rullar de”mumifierade” bollar-na om kring medan sporerna ryker. På såsätt hittar de nya ställen att växa på längrebort, berättar hon vidare.

Makabert utseendeVi får lov att gräva upp den minsta frukt-kroppen för att ta hem och provsmaka.Den sitter ordentligt fast nere i gräs svålen.Skär en cirkel med kniv runt basen och grä-ver försiktigt med fingrarna under bollen.

Lyckas få upp hela svampen oskadd.Den är tung och kompakt, känns behag-

ligt sval och sammetslen. Hela jätterök -svampen med den åtsnörda foten liknarfaktiskt en dödskalle.

Jätteröksvamp är rätt så vanlig på Mälaröarna.Här på Wiggeby gård på Färingsö får man jätte-röksvamp på tomten varje år. Detta exemplarvisar sig vara ett perfekt exemplar att lägga istekpannan – fruktköttet är fortfarande vitt ochfast. Sporbildningen har inte påbörjats.


Heta fotoobjekt. Svampkonsulent Dieter Endom fångar in två jätteröksvampar i kamerasökaren.Dessa exemplar fanns vid Alby gård på Ekerö – i högt gräs i ett dike längs en allé.

NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 89

90

Text: Barbro Forsberg


JÄTTERÖKSVAMPCalvatia gigantea.Från latinets calva huvudskåloch giganteus jättestor.

Vid en polisutryckning, när byggjobbare isödra London larmade om att de hittat död-skallar under ett golv, fick experter från denkungliga botaniska trädgården klara uppmysteriet – det var jätteröksvampar.

Ja, historierna är många, likaså rekord -noteringarna om hur stora och tunga frukt-kropparna kan bli.

I normala fall blir jätteröksvampen somen fotboll med en vikt på några kilo. Menibland händer det att den blir många storle-kar större – diametern kan överstiga halv-metern och då blir kilona tvåsiffriga.

Jätteröksvampen finns i större delen avhela världen i tempererade områden medvarierad förekomst, både på norra och söd-ra halvklotet.

I Sverige är den vanligast i de sydligastedelarna och mer sällsynt norrut.

Svampen växer gärna på kalkrik, gödsladmark i häxringar.

Den är ätlig som ung när köttet är vitt ochfast, men man bör avlägsna den sega hatt-huden innan anrättning.

Tillväxten på fruktkroppen är snabb.Vartefter sporerna bildas i gleban, sporkam-maren, spricker ytterhöljet. Till slut brytsdet upp i oregelbundna flikar på ovansidanoch åtskilliga miljarder sporer hoppas på attfå ”ryka” iväg”. Av alla dessa är det i bästafall bara en enda som lyckas hitta en ny platsatt växa på.

Dödskallar? Nej, omkullsparkade jätterök -svampar i Vasaparken i Stockholm.

Det vita kompakta svampköttet på de tu-delade fruktkropparna visar att de är unga ochhar ännu inte börjat bilda sporer. Men de harredan blivit angripna av insekter.

Här syns den millimetertjocka ytterhuden.



erök -

de tu-nga ochde har

huden.

Visste du detta om jätteröksvamp?c Rekordet lär vara från New York State, 1877. Där fanns ett exemplar som hade en diameter på 137–163 cm med en omkrets på över 4 meter. Höjden var dock bara 24 cm.

c Det senaste svenska rekordet noterades 1997 på Gotland. Omkret- sen på svampen var 207 cm och den vägde cirka 19 kilo. En avgjutning i gips finns på Naturmuseet i Visby.

c I början växer fruktkroppen med mer än 20 000 celler per minut, i om- fång betyder det en ökning av storleken med cirka 1 cm i timmen.

c På Naturhistoriska riksmuseet finns ett exemplar från 1952 från Oden- gatan i Stockholm som kom upp under trottoaren och lyfte stenlägg- ningen med sin växtkraft.

c Man har räknat ut att ett stort exemplar innehåller cirka 20 biljoner sporer. Lagda i en enda rad skulle de nå två varv runt jorden vid ekvatorn eller täcka Sveriges yta med 44 sporer per kvadrat- meter. Om bara 7 stycken av dessa bildade fruktkroppar, skulle hela vårt avlånga land vara täckt av jätteröksvampar.

c I Danmark fanns vid ett tillfälle 43 stycken jätterök- svampar med en samlad vikt av 138 kilo i en enda häxring med en diameter på cirka tolv meter.

c Häxringarna ökar med 2 meter per år.

c Det är den största markväxande svampen i världen.



Ovan. Ett perfektexemplar av jätte-röksvamp frånWiggeby gård påEkerö. Det skiva-des och stektesi smör. Enda kryd-dan var lite havs-salt. Svampen vardelikat. Mild i sma-ken – nötig och liteostig. Men vi vissteinte då att man skata bort hatthuden.

Höger. Snittet påen äldre jätte rök -svamp där spor-bildningen är i fullgång. (Ej ätbar.)



LITTERATUR & KÄLLOR

Broch, Ingvild & Johnsen, Ben (1988):

Svamp – som gift drog och medicin i magi,sex och religion. Rabén & Sjögren.

Cortin, Bengt (1951): Svampplockarenshandbok. Saxon & Lindström

Holmberg, Pelle & Marklund,

Hans (2009): Nya svampboken. Prisma.

Klán, J (1986): Nybloms svampbok.Nybloms förlag/Litteraturfrömjandet.

Lohmeyer, Till R. & Künkele, Ute (2008):

Svampar. Läsförlaget.

Mossberg, Bo, Nilsson,

Sven & Persson, Olle (1999):

Svampar i naturen c kulturen c köket. W & W.

Nylén, Bo (2000): Svampar i Norden.Natur och Kultur/LT:s förlag.

Philips, Roger, Jacobsson, Stig (1985):

Norstedts stora svampbok.P. A. Norstedt & Söners förlag.

Rune, Flemming (2010): Svampegastronomi.Svampe nr 62.

Ryman, Svengunnar & Holmåsen, Ingmar

(1992): Svampar, en fälthandbok. Interpublis-hing.

www.svampguiden.com

www.kew.org/plants-fungi/Calvatia-gigantea.htm

www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen.7036.html

Jätteröksvamp,Calvatia gigantea

FRUKTKROPP: 20–60 cm bred. Som fullvux-en kan den väga åtskilliga kilo. Oval till klot-eller oregelbundet rund. Som ung liknar yt-terhuden berett fårskinn, både till färg ochutseende. Efter hand blir ytan full av små -sprickor, missfärgas och blir slutligen brunoch ihoptorkad.

OVANSIDA: Med åldern öppnas hatthudenupp i oregelbundna flikar som blottar demogna sporerna.

BASPARTI: Svampens runda form avslutasmed en mindre rotliknande del undertill sominte är sporbildande.

KÖTT: Nästan hela innanmätet består av gle-ban där sporerna bildas. I början är köttetkompakt, vitt till gulvitt. Vartefter sporernamognar ändras färgen från gulbrunt tillolivbrunt och innanmätet blir till pulver.

SPORER: Olivbruna. Sporerna sprids vid be-röring, som exempelvis av regn eller blåst.När svampen har torkat ihop kan den släppafrån underlaget och rulla omkring, varvidsporspridningen fortsätter.

DOFT: Mild och behaglig.

SMAK: Som nötig pannkaka eller tofu.

VÄXER: Från sommar till höst. Ofta i häxring-ar på gödslad mark i parker och betesmarker.Är tämligen allmän i södra Sverige och mersällsynt i övriga delarna av landet.

PLOCKNING & RENSNING: Ta bara ungafasta exemplar som är helvita i köttet. Skärbort basen.

TILLAGNING & FÖRVARING: Svampenpassar bäst att stekas eller friteras i skivor.Avlägsna den sega ytterhuden innan tillag-ning. Svampen är olämplig att torka elleratt konservera.

FÖRVÄXLINGSARTER: Läderboll, Mycena-strum corium, som också är ätlig, är en hotadart och bör därför lämnas i fred. Den växer isamma typ av terräng, men blir inte lika storsom jätteröksvampen, 5–20 cm bred. Har entunn vit ytterhud och en inre läderartad väggsom spricker upp i rutor och till sist öppnarsig i spetsiga flikar som en stor jordstjärna.

NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.57 Sida 93

• ”Sven, starta en tidning!”Uppmaningen kom från Nils Åkerstedt,

odlaren som utvecklade marktäckningenmed gräsklipp och framförallt kom på nå-got nytt – de fantastiska fördelarna med attodla i enbart sand. Om det kan du läsa påsidorna 54–63 i detta nummer. Natur &Trädgårds reportageteam har besökt ho-nom.

Nisses och mina vägar korsades under ti-digt 80-tal och den vänskap som spiradehåller än. Han trädgårdsmästare och jagjournalist. Den kombinationen var ett vik-tigt inslag i den tankeprocess som föddeNatur & Trädgård våren 1986 – ja, rent avförutsättningen.

En lyckad planAtt starta en tidning utan några ekonomis-ka muskler är vanskligt. Mina var på den ti-den slaka, men Nisse hade ett bokmanussom sökte en förläggare. Det kunde må-hända ge vinst under de första åren när dendrömda tidningens upplaga skulle börjabyggas upp.

Natur och Trädgård Bokförlag inregistre-rades och boken Den Biologiska Trädgårdendel 1 trycktes. Kritikerna öste lovord ochNisse skrev snabbt del 2, del 3 och del 4.Samtliga slutsålda sedan länge.

Nisse har ända sedan premiärnumret va-

rit en flitig skribent i Natur & Trädgård. Un-der några av tidskriftens första år så ivrig attpropagera för odling i sand, att prenume-ranterna hotade med att hoppa av. Lös-ningen blev att han skrev ”sandboken” såatt de som inte fick nog kunde läsa den ochde andra slapp sandpropagandan i tidning-en.

Det trycktes flera upplagor av Boken ommarktäckning – och om odling i sand. Ocksåde slutsålda sedan länge, men du kan läsaeller skriva ut den från vår hemsidawww.naturochtradgard.se

Omstart Premiäråret 1986 blev upplagan blott1000 exemplar, men den ökade stadigt itakt med att den nya tidskriften med detkunskapsmättade innehållet blev känd.Sedan steg upplagan ytterligare till 5 200innan den ekonomiska krisen kom i börjanav 1990-talet och alla uppmanades att spa-ra. Flera valde att inte förnya prenumera-tionen och åren med ständigt minskandeupplaga inleddes. Det fanns inga pengar tillfärgbilder och katastrofen närmade sig –jag skulle bli tvungen att ge upp.

Då ringde Lotta Flodén, som varit trogenprenumerant på Natur & Trädgård från detförsta numret, och erbjöd sig att göra lay-out. Det var för sju år sedan och alla som


Längst bak

”Längst bak” är periodiskt återkommande i Natur & Trädgård. Här hittar du en hortikulturellblandning av nya och gamla nyheter om trädgård, funderingar och mycket mera.

Redaktör: Sven Lindholm

25ÅR

Vi firar 25 år och nytt upplagerekord!

NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 94

läste tidningen då, märkte att något posi-tivt plötsligt hände. Lotta är inte bara ensuverän layoutare som lyfte Natur & Träd-gårds utseende. Från att under alla åren haarbetat ensam, fick jag plötsligt ett fantas-tiskt bollplank att bolla idéer mot. Resul-tatet är som alla trogna läsare noterat – Na-tur & Trädgård blir bara bättre och bättre.

Upplagan började långsamt öka. I skri-vande stund, i slutet av oktober nådens år2010, är den på väg mot nytt rekord. Närdu läser detta torde upplagan överstiga 5200 exemplar och vara nytt toppresultat.

Nöjda läsare sporrarJag får många trevliga brev från nöjda läsa-re vilket värmer och uppmuntrar. Ochtrevliga recensioner som denna:

– Den mycket informativa skriften tarupp allt från enklare odlingsråd till senasteforskningsnytt. Spännvidden är impone-rande stor och det vimlar av lästips och nyt-tiga adresser. Natur & Trädgård lyckas verk-ligen förmedla att kunskap är grunden tillett givande trädgårdsliv.

Det är uppskattningen från er kära läsaresom gör att Natur & Trädgård fortsätter attkomma ut. Eftersom den inte innehållerannonser är prenumerationsavgifterna en-da inkomstkällan. Jag är inte principielltmot annonser, men när jag för många år se-

dan funderade på att införa dem i Natur &Trädgård, förstod jag att många inte önska-de dem och beslöt då att avstå. Annonsfri-heten gör att Natur & Trädgård inte bara ären unik tidskrift till innehållet.

Det har varit många glädjestunder degångna 25 åren. En reporter undrade förnågra år sedan hur många nummer jagtänkte göra. Hundra, svarade jag, och där ärvi nu. Men det blir fler, för arbetet med näs-ta års vårnummer är redan i gång.

Nu är siktet inställt på Natur & Trädgårds30-årsjubileum. Det skulle vara underbartatt få uppleva det.


Chefredaktör Sven Lindholm med Natur& Trädgårds meste medarbetare, träd-gårdmästare Nils Åkerstedt. Framför demjordärtskockan ’Bianca´med sina gulablommor.Foto: Mattias

Bergstrand

Premiär -numret kom ut

i mars 1986.

Sven Lindholm,Natur & Trädgårdsägare sedan starten1986. Nu har hansiktet inställt på 30-årsjubileum.

Foto: Stefan

Lindberg

NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 95


Längst bak

• Enligt gammal folktro liknar lappugglantrollpackan ”Tita Grå” som även Skam(djävulen) hade respekt för. Det är lätt atti hastigheten förväxla den drygt 60 cm sto-ra fågeln med en hare, när hon stryker tättmed marken i storskogen i jakt på sorkar.

Lappugglan var länge en häckfågel långtuppe i nordöstligaste Sverige. Enstaka snö-rika vintrar kunde fågeln tillfälligt ses sålångt ner som i Kilsbergen, dock utan attstanna. Men nu har något hänt. Sedan någ-ra år har den med stor framgång börjat häc-ka i Svealand.

I Fågelvännen 3/2010 rapporterar Dani-el Green att ett dussintal par häckat i Da-larna och åtminstone fem lyckade häck-ningar gjordes i Västmanland.

– Svealandsugglorna fick också mångaungar. Åtskilliga kullar hade fyra ungar ochi Dalarna noterades en rekordkull med he-la sju ungar, vilket lär vara rekord.

Bäst trivs den lavfärgade lappugglan igallrad blandskog med många småkärr.

Den är, som alla ugglor, tystlåten men av-slöjar sin närvaro genom dova parningsropunder vårnätterna, enligt Erik Rosenbergett dussin who who who …

Lappugglornadrar sig söderut

Lappuggleunge i Skinnskattebergs kommun,Västmanland. Foto: Daniel Green

• Fysikern Kenneth Libbrecht har fåttLennart Nilsson-priset 2010 för sina fotonav snökristaller. Juryns motivering: ”Ken-neth Libbrechts bilder öppnar människorsögon för naturens regelbundenhet ochskönhet. Med sina fotografier av snöflingorförvandlar han matematik, fysik och kemitill bilder av yttersta estetik.”

Nu finns hans bilder av snöflingor frånKiruna i en serie vinterfrimärken somsvenska Posten gav ut i november.

Prisbelönta kristaller

Foto: Kenneth

LibbrechtSnöflinga belyst med färgat ljus under fotografe-

ringen för att förstärka den estetiska effekten.

NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 96

• 28–31 januari 2011 är det dags igen föralla som matar småfåglar att delta i den sto-ra kampanjen ”Vinterfåglar inpå Knuten”.Den drivs av Sveriges Ornitologiska För-ening som vill att du under de fyra dagarnaräknar och rapporterar vilka fåglar som va-rit framme vid ditt fågelbord.

Det är sjätte året i rad som kampanjendrivs. Instruktioner och rapportblankettfinns på SOF:s hemsida www.sofnet.org

Där finns också telefonnummer till per-soner du kan ringa om du har frågor kringfåglar och räknande under kampanjhel-gen.

Förra året deltog 19 500 personer i kam-panjen. Då ”skrällde” bergfinken och blevSveriges näst talrikaste besökare på fågel-borden. Talgoxen står alltjämt efter 6 årsräknande som Sveriges fågelbordsfågel nr1, med 148 276 räknade exemplar 2010.

Kanske blir det gott om domherrar vidfågelborden i år, för redan i augusti dök deupp i mellansvenska trädgårdar. Troligen ärdet ont om ”lönn-näsor”, lönnträdets frön,som annars är domherrarnas favoritföda.

Så domherren kanske blir en ”vinnare” påfågelborden i år.

Mördarsnigeln harfått egen hemsida


Domherre kan bli Årets Vinnare 2011 i nästaräkning vid fågelborden.

• FOR, FritidsOdlingens Riksorganisa-tion, har under flera år kämpat för att be-rörda myndigheter, kommuner med fleraska ta frågan om spanska skogssnigelns ut-bredning på allvar, och i likhet med Norgeanta en nationell handlingsplan.

I väntan på den har FOR samlat den kun-skap och de rekommendationer om spans-ka skogsnigeln och dess bekämpning somfinns i dag på hemsidan www.snigel.org

Där finns följande råd om hur man kanförebygga angrepp i trädgården.

Kolla alla plantor du köper i handeln el-ler byter på växtbytardagar med mera.(Sniglar får inte förekomma i trädgårdsbu-tiker enligt Jordbruksverkets regler, mendet är ingen garanti.)

Förväxla inte snigelägg med de gödsel-korn som kan förekomma i krukjorden.Snigelägg är genomskinliga till mjölkvitaoch ligger klumpvis, medan gödselkornenär gulbruna, lite hårda och ligger jämnt för-delade.

För att gardera sig för risken att föra insniglar, kan man sätta nyköpta plantor i ka-rantän på en markväv eller plast underuppsikt i några veckor innan de planteras.Spola av rötterna på uppgrävda plantorsom kommer från andra trädgårdar.

Det vi kallar spansk skogssnigel kommeregentligen från västra Frankrike och heterArion vulgaris och inte det vi fått lära oss,Arion lustianicus. Men spansk skogssnigelär så inarbetat som svenskt namn att vi fårfortsätta kalla ”mördarsnigeln” för det.

Dags att mata ochräkna småfåglar

NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 97


Längst bak

• Fyra par vitryggiga hackspettar har häc-kat i Sverige. Det är den bästa siffran påmånga år, rapporterar Naturskyddsför-eningen. Nu hoppas man att detta är bör-jan på en riktigt positiv trend.

Häckningarna har ägt rum i Värmland,och för första gången på över 15 år vidNedre Dalälven. Från Norrbotten kommerrapporter om den första kända häckningendär på över 65 år.

Flera av fåglarna som häckat i Värmlandoch vid Dalälven, härstammar från fåglarsom Naturskyddsföreningen planterat ut.Det är unga vitryggiga hackspettar från för-eningens samarbete med avelsanläggning-en på Nordens ark i Bohuslän. Fåglarna harklarat sig på egen hand, bildat par och självagenomfört en häckning i det vilda.

– Det här resultatet visar att vi nu hittatett sätt att få utplanterade fåglar att över-leva på egen hand och till och med få utungar. Det känns väldigt uppmuntrande,säger Kristoffer Stighäll, projektledare förVitryggig hackspett.

De båda vitryggiga hackspettarna som

häckat framgångsrikt i Norrbotten kom-mer däremot österifrån. Det är troligenungfåglar från ryska Karelen som gjort enrejäl utflykt och funnit sig tillrätta i en löv -skog i Norrbottens kustland, tror Kristof-fer Stighäll.

I dag finns det knappt 15 vuxna vitryggari det fria i Sverige. Med årets tillskott avungar och ytterligare tio ut planterade ung-fåglar, hoppas Naturskyddsföreningen attden sedan länge pågående minskningen avantalet vitryggar i landet nu vänts till enpermanentad ökning och att framtidenkommer att se lite ljusare ut.

– Att arten gått tillbaka har sin förklaringi bristen på den typ av lövskogar som fågelnlever i. Vi hoppas därför att skogsbolagenBergvik Skog, Stora Enso och Sveaskog serden här framgången som en bekräftelse påhur viktigt det är att de fortsätter sitt arbetemed att restaurera artrika lövskogar och attockså staten gör mer för att rädda och ut-veckla värdefulla lövskogar, säger Natur-skyddsföreningens ordförande MikaelKarlsson.

Vitryggig hackspettunge i Norrbotten.Foto: Projekt Vitryggig hackspett

Ljusglimtar för vitryggig hackspett

NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 98


• ”Söta och milda i smaken, inte alls somde sura och skarpa sorter som säljs.”

”’Elan’ mår bra här i Härjedalsfjällen.Den har blivit min favoritgubbe.”

Två omdömen om den remonterande,extra söta jordgubben ’Elan’, vår populä-raste värvarpremie genom tiderna. ’Elan’är en av sorterna i den nya serie frösåddajordgubbar som får nya blommor och gerskörd oavbrutet under hela odlingssäsong-en ända fram till att frosten blir för ihållan-de. En och annan tidig köldknäpp bekom-mer den inte.

Jordgubbar har måttliga krav på näring.Alltför riklig tillgång, framför allt kväve, le-der till kraftig och frodig växt, skriver Lis-beth Larsson och Birgitta Svensson i sin lä-rorika bok Bärodling (ISBN 91-36-02696-4, första upplagan1989). Tyvärr tänkte jaginte på det förra året, utan lade på ett extralager med gräsklipp strax efter midsom-mar. ’Elan’-plantorna blev frodigt gröna

och kraftiga,men bärskör-den minskadedessvärre.

Värva och få supersöta’Elan’ gratis!

Du får sex’Elan’-plantor för varje värvad!Du som värvar kan redan nu önska 6 styc-ken Elan-plantor för varje ny prenumerant.Jag har beställt nya plantor till våren ochräknar med att kunna börja sända dem tillvärvare i slutet av april – början av maj 2011.De aktuella värvarpremierna beskrivs i enpdf på vår hemsida www.naturochtradgard.seHar du inte tillgång till Internet sänder vigärna en utskrift.

Postadress:Natur & Trädgård, Dormen Bäcklunda 157, 716 94 Mullhyttan

• I gammal, högvuxen skog kan man fyn-da svamprariteter. I södra Närke växte den-na blomkålssvamp, Sparassis crispa, somvägde närmare fyra kilo.

Efter noggrann sköljning och avhysningav sniglar och andra kryp, kunde delikates-sen avnjutas under åtskilliga dagar. Blom-kålssvamp innehåller nämligen ett mögel-dödande ämne som gör den extra hållbar.

För stor för svampkorgen

Vår svampskribent, Barbro Forsbergmed sitt jättefynd av blomkålssvamp.

En av våra godaste matsvampar.Foto: Stefan Lindberg

NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 99


Posttidning BNatur och TrädgårdDormen Bäcklunda 157716 94 Mullhyttan

Lösnummerpris:100 kronor

Beställningsdress: Natur och Trädgård, Dormen Bäcklunda 157, 716 94 Mullhyttan. Tel: 0585-400 44 E-post: [email protected] Hemsida: www.naturochtradgard.se

Posta, mejla, ring eller gör din beställning via hemsidan www.naturochtradgard.se

’Elan’ ingår i den nya serien jordgubbarsom ger skörd från omkring midsommartills första frosten sätter stopp för blom-ningen. Sorterna remonterar, d v s fåroavbrutet nya blommor under hela sä-songen fram till frosten blir ihållande.’Elan’ har högt sockerinnehåll, är kraf-

tig och revgivande. Med sina stora vitablommor och mörkgröna blad är den enperfekt ampelväxt. ’Elan’-plantorna sänds i slutet april/början av maj 2011.

Du får sex Elanplantor när Du värvar en ny prenumerant!

'Elan' – en supersöt jordgubbe som passarutmärkt i ampel!

Natur & Trädgård kan nu återigen erbjuda den supersöta remonterande jordgubben ’Elan’ som värvarpremie! Värvar Du en ny prenumerant får Du som tack sex pluggplantor ’Elan’. Porto ingår.

Natur och Trädgård Bokförlag

Foto: Istockphoto

natur&trädgård 4/10

Documents