– 1 –

När smärtan talar olika språk

Att möta utomnordiska patienter med smärtai den mångkulturella vården.

En handledning i kultur, kommunikation och förståelse.

Tel 08-505 805 00 www.reumatikerforbundet.se • info@reumatikerforbundet.org

När smärtan talar olika språk

Innehållsförteckning

Varför denna skrift? 6

Bakgrund, projektbeskrivning och materialinsamling.

En mångkulturell vård 9

Skillnader på sjukdom, besvär och sjukroll 10

Hur patienten respektive vårdgivaren ser på hur sjukdom och sjukrollhar betydelse för hur symtom uppfattas. Exempel på sjukdomsförklaringar.

Sjukrollen i olika kulturer 11

Patientfallen Fatima och Tomasz: hur familjen spelar in på sjukrollen.

Kommunikation och samspel i vårdmötet 16

Att bli tagen på allvar. Kommunikationsmönster.Språkförbistringar - en barriär i vården. Hur sociala, kulturella,ekonomiska och utbildningsmässiga faktorer avgör om innehålleti informationen är relevant eller inte.

Att använda tolk 19Att tolka är mer än att bara översätta ord.Fördelen med att jobba med professionella tolkar.

Smärtuttryck och smärtbeteende i olika kulturer 21

Missförstånd i diskussion om smärta. Vad är en accepterad smärttröskel i olika kulturer? Skillnader i smärtuttryck; stort och litet uttryck.

Strategier i mötet med en smärtpatient 23

Sexpunkts-strategi för vården i mötet med en patient som har smärta.

Förslag på modell att testa i vårdmötet 26

Modell med sex steg/träffar: möte med läkare, möte med ssk, samt gruppträffar.

Hälsoenkät –EQ-5D 28

Patientformulär att använda i diskussion kring patientens hälsa.

Referenser och tips för vidare läsning 30

– 6 – – 7 –

Varför denna skrift?

Reumatikerförbundets projekt ”Hälsa Välkommen” startade 2010 i samarbete med Svensk Reumatologisk Förening och Vårdförbundet. För finansieringen svarar Arvsfonden. Syftet är att utveckla och testa verktyg och metoder som underlättar vårdmöten mellan vårdgivare och utomnordiskt födda patienter med långvarig generaliserad smärta eller annan reumatisk sjukdom. Denna skrift är tillsammans med ett handledarmaterial ett av dessa verktyg. Förhoppningen är att det kan bidra till inspiration och diskussion på den egna arbetsplatsen.

Språk- och resursbarriärerI början av projektet genomfördes tio fokusgruppsdiskussioner och nio djupintervjuer med patienter och vårdgivare på tre vårdenheter. Citaten i skriften är hämtade från dessa diskussioner och intervjuer. Resultaten pekade på flertalet faktorer som underlättar eller försvårar ett vårdmöte. Tid avdelad för mötet hade betydelse för att mötet skulle bli tillfredsställande men också vårdgivarnas kunskap om och tillgång till handledning för att möta denna patientgrupp.

Patienternas språkliga kompetens, deras förväntningar på svensk sjukvårdoch uppfattningar om symtom och behandling som kan skilja sig frånvårdgivarnas var faktorer som kunde generera känslor som maktlöshetoch frustration. Känslor som båda parter bar med sig in i vårdmötet ochsom påverkade detta negativt.

”Att ha lite tid att lyssna på patienter. Det är det viktigasteför att under tiden som de lyssnar kanske de lättare förstårvarandra.” [Kvinna från Iran, Sjögrens syndrom, fibromyalgi och artros]

– 9 – – 8 –

En mångkulturell vård

Sverige har blivit ett alltmer mångkulturellt samhälle under de senaste 20 åren och man beräknar att cirka 20 % av befolkningen är född i, eller har båda sina föräldrar födda i ett annat land än Sverige.1 Dagligen möter vårdgivare patienter från världens alla hörn och trots att båda parter gör sitt bästa för att få fram sina budskap i vårdmötet kan missförstånd och oklar-heter ändå uppstå.

Dessa kan bero på skillnader i den ickeverbala och verbala kommunikatio-nen, men också på att vi inte har gemensamma föreställningar om sjuk-domar och dess behandling. Människor tillägnar sig sin kulturella identitet genom utbyte och dialog med sin omgivning och formas och omformasi samspelet med andra människor.2

Gemensamma drag trots stora skillnaderPersoner födda utanför Sverige utgör ingen homogen grupp. Tvärtomhandlar det om stora skillnader när det gäller språklig, religiös, kulturelloch socioekonomisk bakgrund. Den generaliserade kunskapen, som dennahandledning är, kan dock peka på vissa gemensamma drag i en kultur ochskapa en lyhördhet för att det finns olika sätt att kommunicera och samspela på. Denna lyhördhet kan göra oss mer öppna för att den andra personen eventuellt förhåller sig annorlunda till situationen än vad jag själv gör.2

” Ett transkulturellt perspektiv i vården innebär att somvårdgivare kunna reflektera över betydelsen av egen ochandras bakgrund, kulturell och annan, och nuvarandelevnadsförutsättningar i ett maktperspektiv och vilkenbetydelse det får för arbetet med patienter och anhörigaeller med kollegor i vården.”3

– 10 – – 11 –

Skillnader på sjukdom, besvär och sjukroll

Det svenska ordet ”sjukdom” täcker många olika aspekter varför man i litteraturen ofta använder de engelska begreppen disease, illness och sickness.

Disease är sjukdomen som den medicinska vetenskapen har diagnoser för, alltså den diagnostiserade sjukligheten.

Illness är de besvär patienten upplever och den innebörd patienten lägger i sitt tillstånd; den självrapporterade sjukligheten.

Sickness står för den sociala roll, alltså sjukroll, som patienten får eller tar i ett visst samhälle. Vad som berättigar till en sjukroll förändras över tid och varierar mellan olika kulturer. Både disease och illness är så kallade kropps-nära begrepp men sickness är en framförhandlad social position som anger en del av förhållandet mellan personen och personens omgivning.4

Kulturkrock i sjukdomsförklaringenVarje kultur har sina förklaringar till varför en person blir sjuk och i den västerländska biomedicinen söker man en bakomliggande sjukdomsorsak som objektivt går att mäta och iaktta. I andra samhällen kan illness-upple-velsen vara minst lika viktig och patienten förväntar sig att vårdgivaren ska ta god tid på sig och lyssna. Att möta en vårdgivare som då är rakt på sak och har snäva tidsramar kan upplevas som avvisande.2

Kultur påverkar sjukdomsbeteendetHur en person har lärt sig att tänka kring sjukdomsuppkomst har betydelse för hur personen också uppfattar sina symtom, värderar sjukdomen och hanterar den, alltså hur sjukdomsbeteendet ser ut.4,5 Både vårdgivaren och

patienten betraktar sin kulturs sjukdomsförklaringar och behandlingspraxis som en självklarhet men i mötet med personer som har andra uppfattningar och förväntningar än de man själv har kan det uppstå en känsla av osäkerhet hos båda parter.2

Sjukrollen i olika kulturer

Svenska vårdgivare lär sig att se patienten som stark i sitt jag och att strategin för att hantera sjukdomar sker genom självhjälp, egenvård, oberoende och att främja sina egna behov – ett aktivt beteende. Man förväntar sig av en person som är van att klara sig själv att han eller hon inte ska klaga över smärtor och obehag ” i onödan” men också är tydlig när det ”verkligen” finns ett hjälpbehov.

Är man uppfostrad i denna anda, både i sin roll som vårdgivare och patient, är det annorlunda att arbeta med patienter som har socialiserats in i ett beteende som karakteriseras av ömsesidigt beroende och ansvarstagande.

Exempel på sjukdomsförklaringar:

• Patientens levnadsvanor och livsstil• Obalans mellan yin och yang eller med naturen• Sjukdom som straff• Onda ögat eller onda munnen• Besatthet av djävulen eller onda andar, magi och

avlidna förfäders andar

– 12 – – 13 –

Patienten och sjukrollen – patientfall Fatima

Fatima är 59 år gammal och född i Turkiet. Hon har bott i Sverige i 23 år, har förvärvs-arbetat de flesta av dessa år (hon jobbar nu i skolans matbespisning) och pratar bra svenska. Fatima är överviktig och har nyligen fått diagnosen artros och diabetes av distrikts-läkaren på vårdcentralen. Av sin distrikts-sköterska har Fatima fått råd om egenvård

som bra mat och motion tillsammans med broschyrer om artros och diabetes på svenska och turkiska.

På det andra uppföljande besöket hos distriktssköterskan, tre månader efter att Fatima fått sin diagnos, verkar hon inte ha ändrat sitt bete-ende gällande mat och motion. Fatima har inte gått ned i vikt, tränar inte, har ont i sina leder, framförallt knäna och har höga glukosvär-den. Distriktssköterskan samtalar återigen om vikten av att ändra beteende men känner samtidigt att Fatima inte tar till sig vad hon säger trots att Fatima nickar.

Diskutera – vad kan man göra för att hjälpa Fatima?

Mat och social funktionFatimas familj behöver involveras i hennes vård och beteendeförändring. Fatima har ansvar för matlagningen i familjen och får mycket av sin identitet från denna funktion. Det kan därför vara svårt att ändra sitt eget matbeteende utan att det innebär en förändring av hennes roll i familjen. Troligen kommer familjens behov i första hand och hennes egna behov i andra hand. Så länge hon mår bra och kan ta hand om sin familj så känner hon inget behov av att förändra någonting. Förutom att ha samtal med Fatima tillsammans med hennes familj så kan det vara bra att skapa en grupp med kvinnor i samma ålder och med lik-nande bakgrund som Fatima där man kan diskutera mat och motion. KroppsuppfattningFatima betraktar kanske inte sig själv som överviktig. Hon ser ut som kvinnor i hennes ålder förväntas göra om de ska betraktas som värdefulla och bli respekterade. MotionAtt motionera associerar troligen Fatima med kroppsarbete. Att inte behöva arbeta mycket med kroppen är ett tecken på status och välmående. Det kan vara svårt att nu tänka om och se motion och kroppsarbete som en förutsättning för välmående.

Följdfråga – patientfallet FatimaFatima ringer upp några dagar efter sitt senaste besök och berättar att hon inte klarar sitt arbete i skolbespisningen där hon står, går mycket och lyfter tungt. Hon undrar om läkaren kan sjukskriva henne. Diskutera hur ni hanterar detta.

– 14 – – 15 –

Patienten och sjukrollen – patientfallet Tomasz

Tomasz, en polsk man i 65-årsåldern, är nyss hemkommen efter en knäoperation på grund av artros. Tomasz fru har varit i kontakt med sjukgymnasten på vårdcentralen och hemmet är förberett inför hemgång med diverse hjälpmedel.

På sjukhuset har Tomasz träffat en sjukgymnast och har lärt sig och arbetat igenom ett hemträningsprogram utan större svårigheter. En vecka efter operation träffar Tomasz och hans fru vårdcentralens sjukgymnast för att kontrollera rörligheten i knät. Det framkommer att Tomasz helt slutat med träningen efter hemgång. Sjukgymnasten betonar vikten av träning för att återfå så stor rörlighet och minskad smärta som möjligt. När Tomasz är tillbaka för att ta bort stygnen hos distriktssköterskan berättar frun att Tomasz bara sitter, rör sig så lite som möjligt och behöver hjälp av frun med i stort sett allt.

Diskutera – vad kan man göra för att hjälpa Tomasz?Artros och rehabilitering efter operationFörst behöver vårdgivaren förstå att patienter och deras familjer inte alltid delar samma mål som vårdgivaren har. På sjukhuset kan man låta familjen få följa Tomasz i sjukgymnastikträningen. Sjuk-gymnasten på vårdcentralen kan göra samma sak och inte i första hand trycka på vikten av hemträning. I många kulturer värderas inte egenvård högt utan snarare värderas det ömsesidiga beroendet mellan familjemedlemmarna.

Respektera Tomasz roll i familjenEn annan betydelsefull faktor är skillnaden mellan egalitära och hierarkiska kulturer. I en jämlik kultur som vår egen, är alla roller teoretiskt lika mycket värda; ingen i familjen anses underordnad någon annan. I hierarkiska kulturer är vissa familjemedlemmar (män och äldre) klart dominerande medan andra är klart underordnade (kvinnor och barn). Det är deras plikt att lyda och ta hand om den dominerande familjemedlemmen – deras make och far.

Acceptera behovet av kontrollKontroll kan också spela en roll i misslyckandet att ta hand om sig själv. Tomasz kommer från en kultur som tydligt erkände hans makt och auktoritet. Hans hälsa har nu reducerat honom till ett tillstånd av fysisk svaghet. Att kräva uppassning av familjen är ett sätt att visa dominans. Det kan vara maskerat som hjälplöshet, men är ett sätt att upprätthålla kontroll.

– 16 – – 17 –

Kommunikation och samspel i vårdmötet

För en patient som varken behärskar språket eller har kunskap om hur sjuk-vården fungerar kan mötet med vården bli förvirrande och därför oroande.Kommunikationsproblem begränsar patientens möjligheter att förmedla sinatankar och känslor till vårdgivaren och kan i värsta fall isolera patienten.

Vilka är de viktigaste bristerna?Distriktsläkaren och forskaren Kristian Svenberg sammanfattar de viktigastebristerna i det transkulturella vårdmötet från både internationell och svenskforskning.7 Patienter från minoritetsgrupper, särskilt de som inte talar detdominerande språket flytande, blir mindre delaktiga i vården och får mångagånger otillräcklig information. De tas ofta inte på allvar och upplever attvårdgivaren inte lyssnar på dem, vilket kan leda till missförstånd och att mötet blir ineffektivt. Från vårdens sida beskrivs en frustration och känsla avmaktlöshet på grund av svårigheter att nå förståelse.

Att betona de kulturella skillnaderna, istället för att bara vara öppen fördem, kan medföra att sociala och ekonomiska faktorer underskattas somorsaker till dålig hälsa. Att som patient uppleva diskriminering på grund avkulturella skillnader beskrivs som en avgörande faktor för dålig psykisk ochfysisk hälsa och kan leda till att patienter undviker att söka sjukvård.7

Naturlig respektive professionell omsorgOmvårdnadsteoretikern Madeleine Leininger menar att kulturen länge harhaft betydelse för den mänskliga omsorgen.8 Hon talar om två olika formerav omsorg som bygger på olika slags kunskap. Den första är den naturligaomsorgen som bygger på familjära och traditionella kunskaper inom kulturen,

exempelvis att behandla artrit med viss sorts mat: kött, fisk, morötter, nötter, russin, honung, te och kaffe, och att svepa in sig i många lager kläder och filtar.

Den andra är den professionella omsorgen, vilken innefattar sjuksköterskansyrkesområde. När klyftan mellan dessa två former av omsorg blir för storuppstår en kulturkonflikt i vården vilken medför stress för patienten och kanleda till en oförmåga att följa instruktioner. Exempelvis har man i studiersett att patienter tolererat mindre smärta när sjukvårdspersonalen haft enannan kulturell bakgrund än patienten själv.9

– 18 – – 19 –

För att skapa tillit i vårdmötet och för att informationen ska vara menings-full behövs en förståelse av kulturella skillnader hos vårdgivaren, men ocksåav att sociala faktorer och patientens utbildningsnivå har betydelse.

När det gäller innehållet i informationen kommer patientens allmäntillstånd,syn på sjukdom, dess orsaker och förväntningar på behandlingen att avgöraom vårdgivarens information ger mening eller inte. Hur man ser på informa-tion och ”sanning” samt i vilka situationer man informerar öppet om allt –och i vilka man inte gör det – är såväl kulturellt som personligt betingat.

Att använda tolk

Att tolka handlar inte bara om att överföra en uppsättning ord från ett språktill ett annat. Det handlar lika mycket om att tolka ett budskap i ett givetsammanhang och att överföra budskapet till ett annat språk på ett sätt somgör att det får samma innebörd för mottagaren som för avsändaren.2

Huvudorsaker till kommunikationsproblemVanligtvis finns tre huvudorsaker till kommunikationsproblem mellanvårdgivare och patienter och anhöriga från olika kulturer:1. Parterna talar samma språk men använder inte samma symboler. Ordet ”ja” har en annan symbolisk betydelse i exempelvis stora delar av

Mellanöstern vilket kan ge upphov till många missförstånd. Ett ”ja” kan exempelvis betyda ”ja, jag hör vad du säger, jag förstår vad du säger men

jag håller inte med dig” eller ” ja, jag hör vad du säger men jag vill inte besvära dig med att tala om att jag inte förstår dig”.

2. Patienten/anhöriga behärskar delvis det svenska språket men kan inte nyansera det.

3. Parterna talar inget gemensamt språk.

Auktoriserade tolkarVården bör använda sig av auktoriserade tolkar och om möjligt auktoriseradesjukvårdstolkar.10 I Sverige finns idag ca 130 stycken auktoriserade sjuk-vårdstolkar fördelade på 36 olika språk. Kammarkollegiet är den myndighetsom svarar för auktorisationen och utövar tillsyn över deras verksamhet.Förutom Kammarkollegiets tillsyn av auktoriserade tolkar finns ingengranskning av annan tolkverksamhet i Sverige.

”Jag minns ett tolksamtal på avdelningen, där jag satt meden kvinnlig tolk och en arabisk man. Och när vi pratadeom en svår sak […] så börjar han gråta. Och då vänder sigtolken direkt och sätter sig och tittar in i väggen […] Förmig är det ju självklart att jag ska böja mig fram mot denhär mannen och möta honom i gråten, men jag förstod juatt det var ju helt fel eftersom hon vände sig om. Efteråtsa hon att när en man just från den kulturen gråter, då skainte en kvinna titta på. Det var jättesvårt, och det är ju enokunskap att inte veta hur ska man bemöta det, för det gårju emot ens instinkt att vända sig bort från en människasom är ledsen.” [Läkare, reumatologisk klinik]

– 20 – – 21 –

God tolksedEn auktoriserad tolk iakttar så kallad ”God tolksed”, vilket är ett regelverk som innebär att:• Tolkenhartystnadsplikt,äropartiskochåtergervadsomsagtsiförsta

person (jag-form) och upplyser både vårdgivaren och patienten om detta i början av samtalet.

• Tolkenåtergerallinformationsåexaktsommöjligt,att”intetförtiga, tillägga eller förändra” – detta innebär att kraftuttryck, emotionella uttryck eller kroppsspråk inte tonas ned. Om tolken inte kan översätta en term bör hon/han be om en omskrivning.

• Tolkenfårintegeuttryckförsinaåsikterochvärderingarellerpåannatsätt låta dessa påverka tolkningen.

• Tolkenskallavböjaettuppdragomdetkanrubbaförtroendetförderasopartiskhet eller självständighet.

• Tolkenskaövervägasinamöjligheterattutföratolkningentillfredsställande.

Nya typer av stödFörutom det språkliga stöd som en tolk ger börjar nya former av stöd förinterkulturell kommunikation växa fram. En resurs är så kallade hälso-kommunikatörer med kompetens i hälsofrågor och kulturella aspekter.De har ett uppdrag att informera och vägleda utlandsfödda om ”vägar i vården” migration och hälsa och finns i Skåne, Östergötland och Stockholms län.

I Stockholm är hälsokommunikatörerna anställda inom Stockholms länslandsting vid Transkulturellt Centrum. För information och kontakt, se www.slso.sll.se/hk

Smärtuttryck och smärtbeteende i olika kulturer

En viktig komponent i sjukdomsbeteendet och kommunikationsmönstretär hur vi uttrycker smärta. Det har forskats mycket kring samband mellanetniskt ursprung och tolerans för smärta men entydiga svar ger att detförmodligen är förväntningarna på när och hur smärta ska uttryckas somär olika. Ett smärtbeteende lärs in genom imitation av beteenden hos när-stående och genom att vissa beteenden belönas.2, 4, 5

Vad är accepterat smärtbeteende?Det finns en benägenhet för vårdgivare och patienter att missförstå varandrai smärtrelaterade situationer vilket kan bero på språkförbistring men ocksåpå att vi har olika syn på vad ett accepterat smärtbeteende är.11 Den skandi-naviska kulturen tillsammans med flertalet västafrikanska och någraöstafrikanska kulturer präglas av idealet att ha ett ”litet smärtuttryck”.2

I andra kulturer, exempelvis Mellanöstern och vissa asiatiska länder, är detmer acceptabelt att ha ett ”kraftigt smärtuttryck”, både verbalt och kropps-ligt, vilket kan vara svårare för svenska vårdgivare att förhålla sig till.2,5

Ett ”kraftigt smärtuttryck” kan också vara ett sätt att kommunicera oro närspråket är begränsat.12

Med en ”ideell” tolk (barn, släkt och vänner) vet vårdgivaren ingenting om personens språkliga kvalifikationer eller förståelse för västerländskt medicinskt tänkesätt. En ideell tolk är inte neutral och opartisk utan befinner sig i en jävsituation. Genom att använda ideella tolkar undergräver tolkanvändarna sitt eget ansvar och utsätter patienten för risken att inte blir korrekt behandlad.

– 22 – – 23 –

Somaliska kvinnors syn på smärta har beskrivits från Finland. Hur manförhåller sig till smärta har relaterats till islam, där religionen framhållerlidande som en prövning eller som ett straff för synder. Bland somaliskakvinnor i exilen uppmuntras därför acceptans, tålamod och uthärdande somett sätt att bekämpa lidandet och försöka minska det genom goda gärningar. En stoisk syn på smärta har beskrivits i en svensk studie, där gråt och klagan utgör tecken på svaghet.13 Ovan exempel antyder att det inte är helt problem-fritt att som vårdgivare möta och förstå alla människors smärtbeteende.

”Det är det viktiga, att de ska få en bekräftelse av att det finns en sådan smärta, att man ska kunna förklara genesen till den här smärtan, varför de just har den här smärtan, och hur man kan hjälpa. Är det botligt eller obot-ligt, ska man leva med den. [Läkare, vårdcentral]

Strategier i mötet med en smärtpatient

Andrews och Boyle beskriver sex strategier som är till hjälp för vårdgivareni mötet med patienter med smärta.14 De transkulturella aspekterna ärintegrerade i dessa strategier:

1. Att identifiera sina egna personliga attityder. Vårdgivaren behöver förstå sina egna värderingar och tankar om smärta.

Hon/han bör rannsaka sig själv och komma fram till vilka fördomar som finns om det förväntade sättet att uttrycka smärta.

2. Att skapa en god och effektiv relation till sina patienter. Smärta är en subjektiv upplevelse och kan därför vara svår att få bekräftad.

En patient med smärta är beroende av att vårdgivaren förstår patientens uttryck för smärta. Därför är det viktigt att inta en stöttande och för- stående attityd till patienten för att uppnå bästa resultat vid exempelvis smärtlindring och användning av hjälpmedel för smärtskattning.

3. Att respektera patienterna som olika individer. Vårdgivaren behöver respektera patienten som en unik individ men

samtidigt vara medveten om att kulturen utgör en viktig grund för just individualiteten. Att känna till att det finns en mängd olika tankar och värderingar om smärta och att det är just det egna sättet att se på smärta som patienten anser vara det riktiga.

4. Respektera patientens respons på smärtan. Patienten skall aldrig behöva känna skuld för sina smärtuttryck. Uttrycks-sätten av smärta är många och en vårdgivare som är medveten om dessa

olikheter kommer inte att förvånas eller distraheras av väldigt känslofyllda uttryckssätt och inte heller förbise lugna och behärskade sätt att visa sin smärta.

– 24 – – 25 –

5. Att aldrig inta ett stereotypt synsätt på en patient utifrån hans kultur. Det finns alltid skillnader även inom en kultur. Vårdgivaren behöver

också ta hänsyn till andra aspekter som påverkar en patient med smärta. Dessa är bland annat personliga upplevelser och psykologiska aspekter på situationen.

6. Grunda vården på sin kompetens som vårdgivare. Vårdgivaren har skyldighet att tillämpa de bästa aktuella forsknings-resultaten av den vård hon/han bedriver. Patienten skall alltid känna

sig trygg med den medicinska och medmänskliga kunskapen som vård-givaren besitter.

”… vad jag ibland möter, det är att dessa patienter känner ilska för att de blivit bemötta på ett sätt som är kränkande. Ibland möter jag ju patienter som har många känslor som jag får bemöta i första hand innan vi kan tala om det som det verkligen gäller.” [Sjukgymnast, smärtklinik]

– 26 – – 27 –

Förslag på modell att testa i vårdmötet

Modellen är framtagen av Hälsa Välkommen i samarbete med vården och består av:• ettindividuelltläkarbesök• ettindividuelltdistriktssköterske/sjuksköterskebesök• tre-fyragruppträffarmedläkare,sjukgymnast,arbetsterapeut,kurator,

dsk/ssk och representant från den lokala reumatikerföreningen.

För att informationen och diskussionen ska vara aktuell bör det helst inte gå mer än en vecka mellan träff 1 och 2. Mellan träff 2 och 3 bör det inte gå mer än fyra veckor och mellan gruppträffarna 3-6 bör det inte gå mer än två veckor.

Träff 1: möte med läkareLäkaren använder sig av följande tre frågor i mötet:• Hurhardinabesvär/smärtorvaritunderdesenasteveckorna?• Hurserdinarbets-ochfamiljesituationut?• Vadförväntardudigavmötetmedmigidag?

Träff 2: möte med distriktssköterska (dsk) eller sjuksköterska (ssk)• Patientenfårettenskiltmötemeddsk/ssksomärutbildaditekniken

Motiverande samtal. Dsk/ssk använder sig av verktyget Meny/Agenda och/eller patientenkäten EQ5D (ny lättläst version finns på nästa upp-slag) i detta första inventerande samtal med patienten.

• Läkarensjournalanteckningstämsavmedpatientensupplevelseavbesöket och patienten ges tillfälle att diskutera och ställa frågor kring läkarbesöket.

• Imötettarpatientochdsk/sskettgemensamtbeslutompatientenskafortsätta vidare till de påföljande gruppträffarna på vårdcentralen.

Dsk/ssk förbereder den läkare som håller i samtalet i träff 3 om vilka symtom patienterna har för att få en adekvat fokusering av samtalet.

Förberedelser inför gruppträff 3En vecka före träff 3 ringer dsk/ssk hem till patienten och hälsar välkommen till gruppträffen och ber patienten fundera kring frågor att ta upp på träffen.

Gruppträff 3 och 4• Dsk/sskhälsarallavälkomna,informeraromträffenssyfte,längd

(90 minuter beroende på antalet deltagare) och upplägg. • Allapresenterarsigmednamnochfödelseland.• Samtalomsymtom,sjukdomochbehandlingi30minutermedläkare.• Samtali30minuterkringfrågorsompatienternaförberettinnan.• Patienternaombedsförberedafrågorochsamtalsämnensomtasuppvid

nästa träff.• Samtalakringpatienternasegnafysiskaute-ellerinneaktivitetochge

exempel på övningar från Reumatikerförbundets träningsblogg www.reumatikerforbundetstraningsblogg.blogspot.com

Gruppträff 5 och 6• Dsk/sskhälsarallavälkomna,informeraromträffenssyfte,längd

(90 minuter beroende på antalet deltagare) och upplägg. • Samtalomsymtom,sjukdomochbehandlingi30minutermedsjuk-

gymnast alternativt kurator eller arbetsterapeut, beroende på vilken träff i ordningen det är.

• Samtali30minuterkringfrågorsompatienternaförberettsedanföre-gående träff.

• InformationomReumatikerföreningeniområdetavrepresentantfrånlokalföreningen.

• Fysiskute-ellerinneaktivitetavslutarträffen.

– 28 – – 29 –

Hälsoenkät –EQ-5D

Frågor om hur du mårFör att vi ska kunna ge dig bästa vård är det viktigt att vi vet hur du mår idag. Därför ber vi dig att svara på några frågor. När du svarar på frågorna ska du sätta kryss vid den meningen som bäst beskriver hur du mår idag.

Hur mycket klarar du av att röra dig? Jag kan gå utan svårighet. Jag kan gå men det är svårt. Jag kan inte gå. Jag ligger mest i sängen.

Hur klarar du av att sköta om dig själv? Jag klarar själv av att klä på mig, äta och tvätta mig. Jag tycker det är svårt att klä på mig, äta och tvätta mig. Jag behöver hjälp för att klä på mig, äta och tvätta mig.

Hur klarar du av vanliga aktiviteter i vardagen?Med aktivitet menar vi att vara på ett arbete, i skolan, fritidsaktivitet eller att göra hushållsarbete hemma.

Jag klarar av att vara med på de flesta av aktiviteterna. Jag tycker det är svårt att vara med på de flesta av aktiviteterna. Jag orkar inte vara med på de flesta av aktiviteterna.

Har du ont? Jag har inte ont i kroppen. Jag har lite ont i kroppen. Jag har mycket ont i kroppen.

Hur är ditt humör? Jag känner mig glad och på gott humör. Jag känner mig lite orolig eller nedstämd. Jag mår dåligt. Jag är mycket orolig eller nedstämd.

Hur mår du?Vi vill att du ska berätta hur bra eller hur dåligt du mår med hjälp av bilden här bredvid, som liknar en termometer med siffror från 0 till 100.

Siffran 0, längst ned på termometern, betyder att du mår mycket dåligt.

Siffran 100, längst upp på termometern, betyder att du mår mycket bra.

Vi vill att du ringar in den siffra på termo-metern som bäst visar hur du mår idag.

Tack för att du svarade på frågorna och hjälpte till att göra vården bättre!

Omarbetad ”lättläst” svensk version 2011 efter © Euro Qol Group 1990

Jag mår mycket bra

Jag mår mycket dåligt

100

9 0

8 0

7 0

6 0

5 0

4 0

3 0

2 0

1 0

0

– 30 – – 31 –

Referenser och tips för vidare läsning

Referenser1. Statistiska Centralbyrån, SCB (2010).2. Hanssen, I. (2009). Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. 3:e upplagan, Studentlitteratur AB, Stockholm.3. Ekblad, S., Lindencrona, L. Inventering av ett transkulturellt perspektiv på utbildning. Rapport. Karolinska Institutet, 2005-07-15.4. Helman, C. (2007). Culture, health and illness. 5th edition. Butterworth-Heinemann, Oxford.5. Hattar, H. (2010). Kulturella aspekter på smärta. Smärtbiblioteket, Mundipharma AB, Mölndal.6. Meleis, A.I. & Jonsen, A.R. (1983). Ethical crises and cultural differences. Western Journal of medicine, 138, p.889–893.7. Svenberg, K. (2011). Mötet mellan patienten och läkaren – erfarenheter hos somaliska flyktingar och läkare under utbildning. Doktorsavhandling, 111216. Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs Universitet.8. Leininger, M.M. (2001). Culture Care Diversity and Universality: a theory of nursing. Boston: Jones and Bartlett.9. Stier J. (2004). Kulturmöten: en introduktion till interkulturella studier. Lund: Studentlitteratur.10. Kammarkollegiet (2010). God tolksed. Vägledning för auktoriserade tolkar. Stockholm.11. Ernst, G. et al. (2000). The myth of the “Mediterranean syndrome”: do immigrants feel different pain? Etnicity & Health, 5(2), 121–126.12. Löfvander, M., Engström, A. (2007). Immigrant patients having widespread pain. Clinical findings by physicians in Swedish primary care. Dis & Rehabilitation, 29, 381–388.

13. Svenberg, K., Mattsson, B., & Skott, C. (2009). ”A person of two countries”. Life and health in exile: Somali refugees in Sweden. Anthropology & Medicine, 16(3), 279–291.14. Andrews, M. M. & Boyle, J. S. (2003). Transcultural Concepts in Nursing Care (4th Edition). Philadelphia: Lippincott William & Wilkins.

För vidare läsning:Läkemedelsbokens kapitel om transkulturell medicinhttp://www.lakemedelsverket.se/upload/om-lakemedelsverket/publika-tioner/lakemedelsboken/LB-2011-2012/Transkulturell%20medicin.pdf

Berlin, A. (2010). Watchfully checking rapport with the Primary ChildHealth Care nurses – a theoretical model from the perspective of parentsof foreign origin, BMC Nurs 7(20), 9–14.

Can, M. (2007). Tätt intill dagarna. Månpocket.

Fadiman, A. (1997). The Spirit Catches You and then You Fall Down.Farrar, Straus, Giroux.

Ruby, T.F. (2006). Listening to the voices of hijab. Women’s StudiesInternational Forum, 29, 54–56.

Sjögren, A. (1993). Här går gränsen: Om integritet och kulturella mönsteri Sverige och medelhavsområdet. Botkyrka: Arena.

http://culturedmed.binghamton.edu

Hälsa Välkommen, ett projekt i Reumatikerförbundets regi finansierat av Arvsfonden, där Svensk Reumatologisk Förening, Vårdförbundet, CeFAM vid Stockholms läns landsting och Kompetenscentrum för patient- och närstående-utbildning i Västra Götaland, samt vårdenheterna Bredängs vårdcentral, Reumatologiska kliniken Karolinska Universitetssjukhuset och Smärtcentrum vid Angereds Närsjukhus ingår som projekt- eller referenspartners.

Reumatikerförbundet 08-505 805 00 www.reumatikerforbundet.se • info@reumatikerforbundet.org

© Copyright Reumatikerförbundet 2012

heart.se 1205 Foto: Magnus Fröderberg