Författare: Kajsa Halonen & Sheyma Ahmed

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Pedagogik C, VT 2020

Kandidatuppsats, 15 HP

När döden inträffar…

En jämförande studie av svenska krisplaner och danska sorgplaner i grundskolan

Handledare: Henrik Román

Examinator: Eva Forsberg

Sammanfattning

Döden kan ske när som helst och var som helst. Vid en förlust av en elev kan man som lärare

eller övrig pedagog på skolan behöva ta hjälp av en krishanteringsplan för att veta hur man

bör förhålla sig till ett barn i sorg. Studiens syfte har varit att bidra med kunskap om

kommunala kris- och sorgplaner för grundskolan. Ytterligare ett syfte har varit att jämföra

eventuella skillnader mellan danska och svenska planer, speciellt vad avser insatser inför,

under och efter kriser. Utifrån en pedagogisk synvinkel har vi jämfört tre svenska krisplaner

och tre danska sorgplaner för att se vilken beredskap dessa skolor visar på, med fokus på

lärarens roll. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi utifrån en

dokumentationsanalys analyserat och jämfört det empiriska materialet med hjälp av vårt

teoretiska ramverk, kris, kristerapi (Cullberg, 2006) och krispedagogik (Raundalen &

Schultz, 2007). Resultatet visade främst på de grundläggande likheterna i både strukturen och

innehållet av kris- och sorgplanerna, men trots detta skiljde sig de svenska och danska

planerna åt. De danska sorgplanerna var betydligt längre och mer omfattande, vilket skiljde

sig från de svenska planerna som endast presenterade korta delar gällande dödsfall i några

enstaka avsnitt. Undersökningens resultat visade avslutningsvis på att det finns fler

förutsättningar för danska lärare i sina sorgplaner att agera utifrån, än de svenska lärarna.

Detta eftersom det finns fler verktyg för danska lärare att förhålla sig till i sina sorgplaner.

Nyckelord:

Dokumentanalys, dödsfall, kris, krishanteringsplan, skola, sorg, sorgeprocess.,

Abstract

Death can take place anytime and anywhere. When a student dies, a teacher or other

pedagogue at the school, may need a crisis management plan in order to know how to relate

to a mourning child. The purpose of this study has been to contribute to an in-depth

knowledge of coping with grief and crisis in school, with focus on death. From a pedagogic

point of view, we have compared three Swedish crisis plans and three Danish grief plans to

see what the preparedness in these schools are showing, focusing on the role of the teacher.

To answer the study's purpose and questions, we have analyzed and compared the empirical

material with the help of Cullberg's (2006) crisis and crisis-therapy, and Raundalen and

Schultz's (2007) crisis-pedagogy, based on a document analysis. The results found were

mainly fundamental similarities that appeared in both the structure and the content of the

crisis management plans section, but nevertheless the Swedish and Danish crisis management

plans showed differences. The Danish grief plans were much longer and more extensive,

which differed from the Swedish plans which only presented short sections regarding deaths

in a few individual sections. The results of the survey finally showed that there are more

conditions for Danish teachers than Swedish to help a mourning child, as there are more tools

for Danish teachers to relate to in their grief plans.

Keywords:

Crisis, crisis management plan, death, documentation analysis, grief, grief process, school.

Innehållsförteckning 1. Inledning 2

1.1 Syfte och frågeställningar 4

1.2 Disposition 4

1.3. Begreppsdefinitioner 5

1.3.1 Kris 5

1.3.2 Sorg & sorgeprocess 5

2. Bakgrund 5

2.1 Skolans ansvar 5

2.2 Svenska krisplaner och danska sorgplaner 6

3. Tidigare forskning 7

3.1 Skolans kris- och sorgplaner 8

3.2 Lärarens roll 10

3.2.1 Lärarens brist på kompetens 11

3.2.2 Lärarens bemötande 12

3.3 Tidigare forskning i relation till vår studie 13

4. Teori 14

4.1 Kris och kristerapi 14

4.2 Krispedagogik 15

4.3 Vår tillämpning av teorierna 17

5. Metod 17

5.1 Metodval 17

5.2 Analysmetod 18

5.3 Urval 18

5.4 Datainsamling 19

5.5 Genomförande 20

5.6 Forskningsetiska principer 21

5.7 Studiens kvalité 21

5.8 Metoddiskussion 22

6. Resultat 23

6.1 Svenska skolor 23

6.1.1 Inför en kris 23

6.1.2 Under en kris 24

6.1.3 Efter en kris 25

6.2 Danska skolor 26

6.2.1 Inför en kris 26

6.2.2 Under en kris 27

6.2.3 Efter en kris 29

7. Analys 30

7.1 Inför en kris 30

7.2 Under en kris 32

7.3 Efter en kris 36

7.4 Sammanfattning av analys 38

7.4.1 Slutsatser 40

8. Avslutande diskussion 41

8.1 Studiens bidrag och begränsningar 44

8.2 Implikationer för vidare forskning 44

Referenslista 45

1. Inledning

Under 2000-talet har omkring 90 000 människor avlidit varje år i Sverige (Statistiska

centralbyrån, 2020). Döden kan komma plötsligt, när som helst och var som helst. Inte nog

med att döden kan ske när som, kan det även drabba vem som helst - en kollega, en

familjemedlem eller en klasskamrat. När döden inträffar blir ingenting sig likt och kommer

förmodligen inte vara det under en längre tid heller. Oavsett om döden är väntad eller oväntad

så spelar det ingen roll för de människor runt om som blir drabbade. Att förlora någon är

vanligtvis en stor påfrestning, oavsett om döden är väntad eller inte och vi människor är oftast

oförberedda på den tid som sker därefter. För de drabbade, såsom familjen och inte minst för

ett barn är döden en händelse som inte låter sig jämföras med något annat.

Ett annat exempel på en relevant kris som kan knytas till ovannämnda krissituationer är

COVID-19 pandemin som skakat hela omvärlden. Sverige fick under en lång tid kritik och

internationell uppmärksamhet över hur landet hanterat pandemin. Regeringen meddelade

under våren 2020 att man inte kommer ta efter grannländernas (Danmark, Finland & Norge)

strategi där man utfört nedstängning av landet, utan beslutet var att hålla förskolor och

grundskolor öppna men gymnasium och universitet stängda med distansundervisning. Den

strategi som skolorna har följt har till största mån handlat om att minska smittspridningen,

detta har man gjort genom att exempelvis skicka hem ett barn/elev som insjuknar under första

skoldagen och riktlinjerna är att man ska stanna hemma om man känner sig sjuk eller har

tecken på symptom (Skolverket 2020). Det är väsentligt för skolor att vara förberedda för

sådana kriser, eftersom det kan resultera i dödsfall eller andra krissituationer runt om skolan,

vilket är fokus i denna studie. Tänk dig att du som lärare, en morgon kommer tillbaka till

skolan och plötsligt står det en tom bänk i klassrummet. Hur ska man som lärare förhålla sig

till situationer som denna? Författarna till Skolverkets (2006) rapport När det värsta händer -

om krishantering i förskola och skola, som handlar om skolans hantering av kriser och

dödsfall menar att när döden har inträffat är det viktigt att våga vara medmänniska. Ibland är

det inte alltid krisplaner och regler som ska komma i första hand, menar de, utan det kan vara

viktigare för den som verkar i skolan att våga gå utanför sin roll som lärare, rektor eller elev,

att öppna sitt hjärta och vara sig själv, och se människan som den är, oavsett ålder

(Skolverket, 2006). För när döden inträffar och drabbar människor runt om dig, speciellt barn

är det väldigt viktigt att alltid betrakta barnets bästa i de besluts som tas (Unicef, u.å).

2

I arbetet med barn och kriser slits vi vuxna mellan två, delvis motstridande uppgifter. Den

första och viktigaste är att vara omtänksam, stödjande och trygghetsskapande. Den andra

innebär att hjälpa barnet att komma vidare samtidigt som lärandet är en betydande faktor

(Raundalen & Schultz, 2007). Det är dock inte alltid så enkelt som det låter, Nilzon (2004)

menar att skolan är en av de mest sårbara arbetsplatserna som finns i vårt samhälle. Det är en

plats med barn i alla åldrar som hanterar krissituationer på olika vis. Varje allmän skola i

Sverige har också en skyldighet att både skapa och följa en gemensam krisplan för skolan.

Det är viktigt att det finns riktlinjer till hands när något oväntat sker på skolan. På skolan ska

det finnas material som pedagoger kan använda sig av i syfte av vägledning under kris

(Nilzon, 2004). Det kan vara material om vilken roll man har som pedagog när en elev

drabbats av en personlig kris eller när en kris sker i skolan (Dyregrov, 1995).

Skolan är idag en av de största institutionerna i samhället och vi vill därför undersöka vilket

beredskap skolorna visar på inför en krissituation. Utifrån en pedagogisk synvinkel kommer

fokuset riktas mot att jämföra hur skolor och lärare förväntas hantera olika typer av dödsfall,

vilket kan innefatta barn, lärare, föräldrar/vårdnadshavare eller andra nära anhöriga. För att ta

oss an detta ska vi jämföra tre svenska krisplaner och tre danska sorgplaner med varandra, för

att se vad det finns för förutsättningar som lärare kring den individuella krishanteringen hos

barn i sorg. Studien är därför relevant för ämnet pedagogik för att vi med denna studie

kommer bära med oss kunskapen om hur olika skolor (och dess lärare) arbetar kring sin

krisberedskap. Med detta menar vi hur lärare utifrån kris- och sorgplaner har kunnat handla

inför, under och efter en kris för att stödja barn i sina sorgeprocesser. Vi vill även kunna

förmedla kunskapen som studien har bidragit med till andra studenter och yrkessamma

pedagoger i grundskolan. Detta för att ge dem en insyn i hur dem på bästa sätt kan handla och

stödja barn i sin individuella sorgeprocess.

3

1.1 Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att bidra med kunskap om kommunala kris- och sorgplaner för grundskolan.

Ytterligare ett syfte är att jämföra eventuella skillnader mellan danska och svenska planer för

att se vilken beredskap dessa skolor visar på, speciellt vad avser insatser inför, under och

efter kriser. Studien vill också utveckla kunskap om lärarnas förutsättningar, vilket berör

olika typer av verktyg och hjälpmedel för att stödja barn och som tas upp i kris- och

sorgplanerna. Studiens frågeställningar är:

- Vilka eventuella likheter och skillnader finns mellan svenska och danska kommunala

kris- och sorgplaner för grundskolan?

- Vilka förutsättningar finns det för lärare att hantera ett barn i sorg, utifrån danska

sorgplaner och svenska krisplaner?

1.2 Disposition Uppsatsen har delats in i åtta kapitel, där första kapitlet är inledningen som ger en

övergripande inblick i studiens fokusområde. Kapitlet två ger en kort bakgrund till kris- och

sorgplaner. Uppsatsens tredje kapitel presenterar en litteraturöversikt samt tidigare forskning,

vilket är uppdelat i två avsnitt: skolans kris- och sorgplaner och lärarens roll. Kapitel fyra

presenterar studiens teoretiska ramverk, vilket grundar sig i Cullbergs (2006) teori om kris

och kristerapi samt Raundalen och Schultz (2007) krispedagogik. I kapitel fem presenteras

studiens metodologi som redogör för studiens insamling av empiri och analysförfarande samt

en diskussion kring metoden. I studiens sjätte kapitel presenteras studiens resultat. I kapitel

sju presenteras studiens analys som tillämpas med studiens teoretiska ramverk, som sedan

avslutas med en analyssammanfattning och slutsatser där studiens forskningsfrågor besvaras.

Kapitel åtta bidrar till en avslutande diskussion kring studiens resultat i förhållande till

tidigare forskning. Avslutningsvis redogör vi för studiens bidrag, begränsningar samt vidare

studier inom studiens område.

4

1.3 Begreppsdefinitioner

I detta avsnitt redogör vi kort för de begrepp som är relevanta för studien.

1.3.1 Kris

En kris innebär att en människa inte orkar hantera de känslor som uppstår vid en allvarlig

händelse, detta kan exempelvis vara ett barn som har förlorat sin förälder. På grund av krisens

påverkan på barnet, kan barnet förlora den mentala förmågan att möta olika chockartade

upplevelser som kan uppstå vi en kris. Detta på grund av att barnet saknar de erfarenheter

som krävs för att förstå den aktuella situationen (Lindberg, 2006).

1.3.2 Sorg & sorgeprocess

Sorg kan relateras till att man förlorar någon, i vårt fall kan sorg kopplas till att ett barn har

avlidit. En förlust av liknande slag kan därför leda till sorg. Oavsett vad förlusten består i, så

startar en sorgeprocess efter varje väsentlig förlust (Fhyr, 1999).

2. Bakgrund

När ett barn har gått igenom en traumatisk upplevelse som leder till en längre sorgeprocess är

det inte alltid lätt att veta hur man som en förälder eller nära vuxen ska förhålla sig. Alla

upplever sorg på olika vis och det finns inte alltid ett rätt sätt att handla när man som vuxen

ska stödja ett barn i kris. I denna studie undersöker vi svenska grundskolors krisplaner och

Danmarks sorgplaner, i båda fallen med fokus på hantering av dödsfall och sorg.

2.1 Skolans ansvar Att fostra och undervisa elever är idag inte det enda pedagogiska uppgifter som skolor har.

Idag har skolor även ett stort ansvar när det gäller att hantera och bearbeta eventuella kriser

som kan uppstå i skolan (Utbildningsdepartementet, 1998). Skolan har därför en viktig roll,

speciellt i förhållande till elever i sorg, oavsett vem som har avlidit (Skolverket 2000).

Skolan ska vara en trygg plats att vara på, för både lärare och elever. Genom att ha en

fungerande beredskap kring krissituationer skapar detta inte bara en trygghet för elever,

föräldrar och övriga anhöriga utan även en trygghet hos skolans personal (Andersson &

Ingemarsson, 1994)

5

En annan central aspekt är skolans atmosfär, vilket har en betydande roll för ett barn som

drabbats utav en kris. Som lärare är det viktigt att vara öppen kring vad som har hänt och

därför anpassa kommunikationen efter den ålder som eleven är i. Det behöver inte alltid vara

en stor eller dramatisk händelse som skett på en skola för att det ska krävas beredskap på

skolorna. Personalen på skolorna har också ett ansvar gällande beredskapen för mindre

händelser eller andra krissituationer som kan drabba skolan mer lokalt, trots att

konsekvenserna kan bli svåra att hantera (Mathiasson, 2006). Det är lätt att ha en plan för de

stora händelser som kan ske, men i denna studie vill vi fokusera på beredskapen kring olika

typer av dödsfall, samt lärarens roll och dess beredskap kring barns individuella krishantering

rörande dödsfall. I boken Möta barn i sorg (2006) skriver Böge och Dige om mer konkreta

förslag och exempel på beredskaps strategier som kan komma till användning i förhållande

till sörjande barn. Krisplaner på skolor ska därför anpassas och utformas efter varje enskild

skolas behov, och alla i personalen bör också vara delaktiga i att bidra med åsikter om hur de

vill agera och ta hand om sörjande barn på skolan (Böge & Dige, 2006).

Andersson och Ingemarsson (1994) skriver i sin handbok för kriser, att krisplaner har en stor

betydelse i skolor och att det är viktigt att skolor har en bra ordning i sin krisorganisation.

Alla skolor kommer någon gång drabbas av en plötsligt och smärtsam händelse där någon -

elev, förälder eller lärare – dör eller skadas allvarligt. Skolan har ett stort ansvar gällande

bästa sättet att agera på i en kris. Skolan och dess personal måste därför vara förberedda att

bemöta krissituationer, och detta gör de på bästa sätt genom att ha en krisorganisation och

krisplan som ligger till grund för agerandet (Andersson & Ingemarsson, 1994). Skolverket

(2000) redogör även i sin rapport att chefer och arbetsledare inom skolan måste ha bra och

tillräckliga kunskaper inom krishantering, för att kunna planera och skapa en krisplan på

lämpligaste sättet.

2.2 svenska krisplaner och danska sorgplaner Svenska handlingsplaner för skolor benämns som krisplaner. Dessa krisplaner är annorlunda

jämfört med de danska sorgplanerna då svenska krisplaner istället har fokus på olika typer av

kriser rent generellt. Varje skola i Sverige bör ta fram en krisplan samt en krisledningsgrupp i

syfte att vara beredd på oväntade situationer. I krisplanen ska det stå vilka som är med i

krisledningsgruppen och vilken behörighet gruppen har (Skolverket, 2000). En krisplan bör

6

vara enkel att läsa och all personal ska ha kännedom om materialet, den ska även innehålla

checklistor som ska fungera som ett stöd till personalen i en krissituation.

Kriser kan skapa en enorm stress och det är därför viktigt att skolorna har den beredskap som

krävs för att bemöta och bearbeta eventuella krissituationer. Alla skolor bör ha en krisplan

med fasta rutiner för att bemöta kriser där elever kan bli drabbade (Böge & Dige, 2006). Att

ha kännedom kring hur en skola ska agera vid en krissituation spelar en väldig stor roll för

både lärarnas och elevernas skull. En krisplan ska därför inte ses som ett pappersdokument

som bara finns gömd i en pärm någonstans, utan den ska som användas som en beredskap

inför eventuella krishändelser (Andersson & Ingemarsson 1994).

Lytje (2017) som studerat de danska sorgplaner menar att det inte är helt enkelt att beskriva

vad som karakteriserar en sorgplan eftersom det är något som utarbetas individuellt för varje

skola. Man kan beskriva det som en handlingsplan som används i skolor för att bemöta

sörjande elever, men det finns signifikanta skillnader i hur sorgplaner är utarbetade i olika

skolor (Lytje, 2017). Mer omfattande danska sorgplaner kan innehålla fler än trettio sidor

medan vissa planer endast sträcker sig över en sida. De längre planerna har ett detaljerat

innehåll som exempelvis redogör för uppföljningsarbetet och veckorna efter dödsfallet.

Planerna kan också inneha ett exemplifierande utkast som kan vara som stöd i det brev som

ska skickas ut till vårdnadshavare. Planerna ska också erbjuda ett underlag om sorg ur ett

psykologiskt perspektiv. I mindre omfattande handlingsplaner ligger fokus på den sorg som

uppkommer i akuta situationer. Sorgplaner kan variera innehållsmässigt, men alla planer

utgår ifrån ett liknande ramverk och bemöter samma krisscenarier. Exempel på detta kan vara

när en skola har förlorat en elev, när ett barn har förlorat en anhörig eller när en skola har

förlorat en lärare i ett dödsfall.

7

3. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer vi redogöra för empiri rörande studiens forskningsområde. De

databaser som vi använt oss av är Google Scholar, Swepub, Researchgate, Jstor och de

sökord som använts är: sorg, förlust, krisplan, sorgplan, barn i sorg, skolors krishantering,

breavement, school breavement, breavement plans, school crisis plans. Vi har funnit relevant

forskning som berör områden som anses vara viktiga vid kriser. Den forskning och

litteraturöversikt vi tar upp behandlar hur lärare bemöter och arbetar med barn som går

igenom en kris, vikten av erfarenhet och kunskap vid sorg samt hur en krisplan är uppbyggd

vilket är väsentliga delar för studies syfte och område. Kapitlet börjar med en överblick om

krisplaner och dess betydelse, vilket sedan följs upp av forskning rörande lärarens roll för

barn i sorg.

3.1 Skolans kris- och sorgplaner

Barclay (2004) visar i sin studie hur skolor i Storbritannien och USA aktivt arbetar med sin

krishantering i skolor. Krishanteringen tog sig till en ny nivå i båda länderna efter två olika

skolskjutningar. En ägde rum i Skottland 1996 när en beväpnad person dödade 16 elever och

den andra inträffade när två elever dödade 15 elever i USA 1999. Artikeln både understryker

och argumenterar för hur viktigt det är att alla skolor har en krisplan som alla pedagoger och

övrig personal ska kunna använda. Författaren rekommenderar också alla skolor och

pedagoger att testa om dessa krisplaner faktiskt fungerar, genom praktiska övningar med

föreställda krissituationer. Lärare får därför testa och analysera de praktiska övningarna,

vilket kommer förbättra beredskapen samt skapandet av en krisplan, vilket också kan

anpassas skolvis (Barclay, 2004).

Kris- och sorgplaner har dock sina för- och nackdelar. I en studie genomförd av Martin Lytje

(2017) visade resultat på att lärarna tyckte att de danska sorgplanerna fungerade väldigt bra

som stöd i krissituationer. Detta har i sin tur har bidragit till att lärarna känner sig mer trygga

och självsäkra när de bemöter en förlust. En kritik som Lytje dock presenterar är att

sorgplanerna kan bli rätt generaliserade, och på så sätt inte alltid fångar in alla barns sätt att

hantera sorg, vilket kan skapa en osäkerhet hos lärarna. Utöver den kritiken visar resultatet på

att sorgplanerna är effektiva (Lytje, 2017).

8

Året därpå fördjupade sig Lytje (2018) i sina studier kring sorgplaner. I denna studie ville han

undersöka sorgplaners förmåga att stödja både lärare och elever i en krissituation där döden

har en central roll, och vilka för- och nackdelar det finns. Lytje sammanfattar sina två tidigare

undersökningar, där den första studiens fokus som sagt var lärare och deras känslor gentemot

de nuvarande strukturerna i sorgplanerna. Den andra studien grundade sig i intervjuer från

barn som tidigare förlorat en förälder och hur de tyckte att sorgplanerna fungerar i deras

sorgeprocess. Studien visade på ett flertal problem som en uppdaterad plan bör ta itu med.

Resultatet visade sammanfattningsvis på att lärare, trots sorgplanerna, tycker det är svårt att

stödja barn som sörjer och att lärare redan innan en kris sker (till exempel dödssjuk förälder)

måste visa stöd. Resultatet visade också på att det är viktigt med en input från elever som

tidigare tagit del av sorgplanerna, för att veta vad som faktiskt var bra och vad som behöver

förbättras, alternativt uppdateras. Trots de problem som presenterats så har sorgplanerna ändå

lyckats bli en ständigt närvarande och värderad aspekt av de verktyg som läraren har

tillgängliga i sitt vardagliga liv. Författaren menar vidare att när sorgplanerna uppdateras,

kommer det inte endast att säkerställa att barns åsikter hörs, utan de kommer även att skapa

bättre förutsättningar för lärare. En sorgplan som uppdateras kommer att skapa en bra grund

för lärare att känna sig trygga i samverkan med barn som sörjer (Lytje, 2018).

Sammanfattningsvis visar Lytjes två studier från 2017 och 2018 att sorgplanerna fungerar bra

men behöver uppdateras. Den bästa lösningen till att få en så bra sorgplan som möjligt är att

låta barn som upplevt en förlust och tagit del av sorgplanerna vara med och bidra med

synpunkter till planens uppdaterade version.

Steeves, Metallo, Byrd, Erickson och Gresham (2017) ville se hur krisföreberedelserna såg ut

i skolorna utifrån personalen på skolans perspektiv. Det övergripande syftet med deras studie

var att se om personalen kände sig beredd i olika kriser och huruvida olika krisförberedelser

utnyttjades på de olika grundskolorna med målet att ge rekommendationer för att förbättra

krisplaner inför framtiden. I studien deltog sex offentliga grundskolor där 72 lärare,

administratörer och andra medarbetare på skolan fick mäta upp sina uppfattningar kring

krisberedskap och relaterade aktiviteter i förhållande till krisrespons (utbildningar,

kännedom, krisplaner). Resultaten visade på positiva uppfattningar kring skolornas beredskap

inför en kris och med hjälp av en regressionsanalys visade resultatet på att lärare och de

resterande medarbetarna på skolan hade positiva inställningar till krisplaner för skolans

9

beredskap inför en eventuell kris såsom exempelvis dödsfall, självmord, brand och andra

större krissituationer (Steeve, et al., 2017).

I Tennessee, USA, genomfördes en undersökning på institutionen för hälso-och

säkerhetsvetenskap, där beredskapen inför en eventuell krishantering undersöktes. I denna

undersökning formades enkäter som sedan skickades ut till ett flertal skolor i landet. Frågorna

som ställdes var: hur många använder sig av en krisplan, vilka kriser ingick i krisplanen,

vilka i personalen ingick i skolans krisgrupp, hur ofta träffades krisgruppen för att diskutera

och träna inför en eventuell krissituation och har skolan haft någon krissituation på senare

dagar. Resultatet visade att de krisgrupper och skolor som var mest förberedda inför en

eventuell krissituation var de krisgrupper som träffades med jämna mellanrum. Studien

visade på att genom att ha en god beredskap innebar ett tryggare handlande inför en kris, och

detta ledde i sin tur till att man kunde förhindra att större kriser på skolorna, som slagsmål,

vapenhot och andra typer av kriser kunde spåra ur och i värsta fall leda till dödsfall (Smith,

Kress, Fenstemaker & Hyder, 2001).

3.2 Lärarens roll Hurd (1999) påvisar i en studie att en hälsosam sorgeprocess hos barn är kopplad till ett antal

olika aspekter. Det handlar om vilken relation barnet har haft till den avlidne föräldern, det

emotionella stödet barnet får från föräldern som finns vid liv samt hur effektiv

kommunikation med familjemedlemmar är. Förutom dessa faktorer visade det sig även att

skolan kan ha en positiv inverkan i ett barns sorgeprocess. Förutom ett stöttande nätverk som

består av vänner och familj så kan även skolan ses som en viktig del i sorgeprocessen (Hurd,

1999)

Förlust och sorg är också något som kan påverka barnens skolgång, och därför ses skolan

som en säker och en möjlig plats för att kunna hjälpa barn som sörjer (Reid, 2002). Cullinan

(1990) menar även att det är viktigt att lärare är bekväma med att prata om döden om de ska

kunna stötta elever under en sorgeprocess. En lärare som är sensibel och samtidigt kan ha en

förståelse för barnets behov och kan finnas till hands under barnets sorgeprocess är en

väsentlig faktor för att kunna hjälpa eleven att anpassa sig till exempelvis en förlust av en

anhörig (Cullman, 1990).

10

Robinson, Ekins, Durrant och Summer (2018) undersökte de behov som fanns hos lärare som

arbetade i engelska skolor i förhållande till de som arbetade med barn med livshotande eller

livsbegränsande förhållanden. Detta undersöktes i form av kvalitativ och kvantitativ metod i

form av enkäter och gruppintervjuer. Resultatet påvisade att nästan hälften av respondenterna

hade erfarenhet av att arbeta med barn med livshotande eller livsbegränsande förhållanden,

den andra hälften av respondenterna saknade en sådan erfarenhet. Flera av de lärare som

deltog i undersökningen uttryckte en känsla utav ångest när det kommer till hantering utav

sorg, sjukdom och dödsfall, och vidare uttryckte de svårigheter i sin kommunikation med

barn, föräldrar och vårdmyndigheter. En annan oro som många av lärarna uttryckte handlade

om deras professionella roll. De menar att de känner en oro över att hålla sig till rollen som

lärare och samtidigt ha kontroll över sina egna känslor men även andras. I studien diskuterar

författarna de förväntningar som finns på lärarna i deras roll. De förväntas att förse eleverna

med utbildning och samtidigt finnas där som emotionellt stöd för barn med livshotande eller

livsbegränsande tillstånd. Vidare menar författarna att en lärare med rätt erfarenhet skulle

kunna bidra till ett praktiskt och emotionellt stöd. Sammanfattningsvis behöver angreppssätt i

riktlinjerna tydliggöras för att både främja och skydda lärarens välbefinnande (Robinson et.al,

2018). Alisic (2012) studie visade också på att det finns flera lärare som var osäkra i sin roll

att bemöta barn i sorg, de kände svårigheter med att hitta en gräns mellan rollen som pedagog

och psykologens ansvar. Det visade sig även att lärarna fann det svårt att bemöta barn med

traumatiska upplevelser och samtidigt fullfölja sitt ansvar som lärare till resterande barn i

klassen.

3.2.1 Lärarens brist på kompetens

Många lärare uttrycker svårigheter kring hantering av sörjande barn, många gånger handlar

det om brist på kunskap inom området. Dyregrov (1995 & 2010) och Thormod (2013)

redogör i sina studier för att det inte finns tillräckligt med kännedom kring hur pedagoger tar

hand om sörjande barn. Resultatet visade att lärarna har kunskap i hur sorg påverkar elevers

skolgång. Sorg kan påverka barnen i form av minskad koncentrationsförmåga och

sömnproblem. Vidare visade det sig att skolpersonalen generellt sätt har för lite kunskap om

sorg hos barn vilket kan skapa en känsla av skuld hos lärarna eftersom de känner att de inte

göra tillräckligt för barn som sörjer. Vilket betonade vikten av kunskap kring sorgeprocessen

hos barn. Vidare delade lärarna en uppfattning om vad en bra handlingsplan bör innehålla.

Lärarna menade att handlingsplaner bör förutom viktiga telefonnummer och en checklista

11

även innehålla teorier om sorg och sorgereaktioner (Dyregrov, 1995 & 2010 och Thormod,

2013)

Demuth, Miller och Alderfer (2020) utförde en kvalitativ pilotstudie i form av öppna frågor i

syfte att undersöka de åsikter och erfarenheter hos lärare och skolpersonal om deras förmåga

till att kunna tillgodose behov hos sörjande elever i klassrummen. Resultatet analyserades

med en kvalitativ innehållsanalys. Frågorna täckte aspekter kring åsikter och erfarenhet av

sörjande barn samt de tillvägagångssätt som används. Resultatet visade att majoriteten av

deltagarna haft interaktion med sörjande barn. I resultatet redovisas även vad lärarna hade

gjort för att hjälpa sörjande elever. Vidare visade studien att flera lärare skulle kunna tänka

använda sig av en handlingsplan med fokus på att bemöta elever i sorg. Sammanfattningsvis

kan man utläsa ur resultatet att lärarna är öppna användningen av en utarbetad sorgplan om

en sådan finns. Demuth et.al (2020) menar att en sorgplan hade fungerat som ett stöd för

pedagogerna att få mer kunskap om sorg hantering samt hjälpt dem med vägledning samt

hitta olika strategier till att tillgodose sörjande elever med både emotionellt och akademiskt

stöd.

Holland och McLennan (2008) undersökte hur lärare och andra professioner möter sörjande

barn i olika skolor i Storbritannien. De ville titta närmare på tillvägagångssättet i hur man

bemöter sörjande barn, om det fanns personal med rätt kompetens, vart de vände sig för att få

hjälp samt den vikt som skolorna lägger på barn som sörjer i skolorna. Detta undersöktes

genom elektroniska enkäter som skickades ut till 350 olika grundskolor, gymnasium och

specialskolor. Resultatet visade att elever som sörjer på grund utav en avliden förälder

bedöms som relativt hög. Många skolor uttryckte däremot att de sökte hjälp från utomstående

när en elev förlorat en förälder, däremot uttryckte respondenterna att det fortfarande finns ett

behov av utbildning kring området. Respondenterna uttryckte även att det inte finns ett

kontinuerligt stöd från skolan när ett barn sörjer och att skolorna inte har en bred förståelse

för förlust och påföljden av en förlust (Holland & McLennan, 2008).

3.2.2 Lärarens bemötande

Skolan utgör en viktig del av själva läkningsprocessen som ska hjälpa elever att återgå till det

normala efter ett trauma eller en sorg. I en studie av Dyregrov et.al (2013) undersökte man

lärarnas attityder och tankar kring sorg hos yngre personer samt hur dem såg på deras sätt att

stötta dem. Studien var en blandning av kvantitativ och kvalitativ metod i form av enkäter

12

och intervjuer. Intervjuerna bestod utav sex fokusgrupper med både lärare och rektorer.

Resultatet i båda grupperna visade att de hade en bred erfarenhet av att jobba inom en

skolverksamhet. Vidare visade det sig att lärarna var väl medvetna om barns behov. Lärarna

var medvetna om vikten att kunna visa empati för de elever som gick igenom en sorg. Många

av lärarna betonade vikten av skolans roll under barnets sorgeprocess, lärarna menade att

skolan kunde ses som en flykt från verkligheten, bort från det som orsakats av sorg, barnen

hittar andrum och en paus från de tankar som de inte förstår såsom döden, sorg och gråt. Just

därför menade lärarna att det var viktigt för ett barn att hitta ett andrum från all sorg och att

skolan kan vara en sådan plats för barnen. Flera av lärarna delade uppfattningen att lärarna

ska stötta barn i deras sorgeprocess, men några uttryckte att det måste finnas en gränslinje

mellan psykologens och lärarens roll (Dyregrov, 2013).

Croona (2003) har studerat sorgearbete i vården men det som tas upp kan även vara

överförbart till andra yrken. Croona menar att ett gott bemötande anses som en medfödd

egenskap och en del av den personliga identiteten. Det som kan påverka en individ är den

miljön man vuxit upp i samt de normer man bär på. Normerna utmärks bland annat av

omsorg, ärlighet och vänlighet. Respekt är även viktig när det handlar om ett gott bemötande.

När ett barn har varit med om en förlust hamnar barnet i ett tillstånd fyllt av oro, och just

därför är det viktigt att barnet blir bemött med värme, engagemang och förståelse. Barnet

behöver känna en närvaro, och inte endast en rumslig närvaro. Detta innebär att en vuxen

måste finnas där sinnligt med ett öppenhjärtigt engagemang och intresse (Croona, 2003).

3.3 Tidigare forskning i relation till vår studie

Det finns mycket forskning gällande lärarens roll i relation till barn i sorg. De studier som

presenterats ovan redogör för vikten av lärares bemötande till barn i sorg men att det också

finns en stor osäkerhet hos lärare att hantera sörjande barn. Detta grundar sig ofta i bristen på

kunskap och kompetens. Forskningen visar dock på att krishanteringsplaner hjälper lärare att

handla i sådana krissituationer. Den forskning som presenterats ovan ligger därför till grund

för studiens syfte, att undersöka vilka förutsättningar det finns på lärarna utifrån kris- och

sorgplanerna. Genom att vi ställer de danska och svenska planerna mot varandra, kommer vi

bidra med att skapa en tydligare bild av hur en bra kris - alternativt sorgplan bör ser ut. Detta

sker även mer fokus på lärarens roll, för att kunna stödja barn i deras individuella

krishantering.

13

4. Teori

I detta avsnitt presenteras studiens teoretiska ramverk och de analytiska begrepp som har

varit relevanta för studiens syfte. Avsnittets utgångspunkter utgörs av Cullbergs (2006) teori

om kris och kristerapi samt Raundalen och Schultzs (2007) krispedagogik.

4.1 Kris och kristerapi

För att förstå varför någon hamnar i en kris så menar Cullberg (2006) att vi måste ta hänsyn

till dess tidigare historia och utveckling. Hur vi reagerar i en kris skiljer sig från individ till

individ. Det kan finnas ett flertal faktorer som påverkar hur man reagerar exempelvis

personlig betydelse och aktuell livs fas. Sociala förutsättningar är också en påverkande faktor,

det vill säga hur ens familj är uppbyggd och hur mycket stöd som finns att hämta vilket kan

spela en stor roll i den nya livssituationen och hur krisen både kan och bör hanteras

(Cullberg, 2006).

För att förstå de psykiska symptom som den krisdrabbade visar menar Cullberg (2006) vidare

på att vi måste ha en kunskap om personens upplevelsevärld. Inom kristerapin ser man en kris

som en sorts reaktion där ens existens och situation antingen förändras eller ifrågasätts. Trots

att vi som individer kan uppleva olika kriser menar författaren att de flesta kriser,

förvånansvärt nog, följer samma krisförlopp och stadier. En kris kan därför delas upp i olika

faser. Cullberg (2006) har själv valt att fokusera på de starkare graderna, då den drabbade

individen själv inte klarar av att ta sig ur en kris med sina egna resurser. De stadier som en

person drabbas av under en traumatisk kris är först chockfasen, som sedan övergår i en

reaktionsfas som i sin tur leder till bearbetningsfasen fram till nyorientering som innebär en

fullständig återhämtning. Dessa fyra faser presenteras mer omfattande nedan.

Chockfasen Den här fasen varar från en kort stund till några dygn. Under chockfasen

försöker individen själv hålla sig borta från verkligheten med all kraft eftersom det inte

öppnats en ny väg att ta in informationen från krisen, exempelvis en avliden anhörig. Denna

fas kan därför ses som en överlevnadsstrategi, för att inte låta de första känslorna från krisen

ta över. Chock behöver inte alltid synas på utsidan utan ibland kan det endast vara en känsla

som man känner inom sig. I denna fas kan också minnet påverkas, vilket gör det svårt att

fånga in ny information (Cullberg, 2006).

14

Reaktionsfasen Denna fas är andra steget inom ett krisförlopp. Nu börjar man släppa in

verkligheten och börjar därför inse vad som faktiskt har hänt, vilket kan leda till rädsla,

ångest och oroskänslor. Man börjar nu försöka ställa om och integrera med verkligheten så

funktionellt som möjligt. Individens försvarsmekanismer som ofta kan verka väldigt

primitiva får nu mobiliseras på nytt. Det är också vanligt under denna fas att försöka finna en

mening med händelser, speciellt ifrågasätta händelsen med varför det har hänt och klaga på

hur orättvis och absurd situationen är (Cullberg, 2006).

Bearbetningsfasen Nästa steg är bearbetningsfasen som kännetecknas av att man nu börjar

inse vad som har hänt på riktigt och börjar därför bearbeta känslorna och reaktionerna för att

kunna gå vidare med en ny vardag. Denna fas kan självklart bero på omständigheterna kring

situationen, utifrån tidigare inre och yttre aspekter av traumat, men vanligtvis är denna fas

som påtagligast under sex till 12 månader. Under den här fasen börjar individen återigen

vända sig mot framtiden som tidigare varit ockuperat av krisen och dess känslor (Cullberg,

2006).

Nyorientering När man bearbetat klart händelsen går man vidare till den fjärde och sista

fasen i krisförloppet. Det som tidigare hänt kan nu ses som ett minne och som ett stycke av

livet som aldrig kommer att glömmas bort. Beroende på kris kan händelsen även komma att

skapa en ny betydelse under kommande livsperioder. Denna fas är som tidigare nämnt den

sista fasen i krisförloppet, vilket innebär att denna fas inte har någon avslutning. Individen

kommer för resten av sitt liv leva med den eller det förgångna som ett ärr som alltid kommer

finnas där (Cullberg, 2006).

4.2 Krispedagogik Magne Raundalen och Jon-Håkon Schultz har skrivit boken Krispedagogik - hjälp till barn

och unga i kris (2007). Boken handlar om hur lärare och andra pedagoger i skolan kan hjälpa

barn och unga som varit med om en kris eller ett trauma. Boken grundar sig i ett perspektiv

om att barn som upplevt ett trauma eller en kris behöver professionell hjälp, vilket kan

innefatta exempelvis kurator, BUP eller socialtjänsten. Utöver det så menar även författarna

att lärare och pedagoger inom skolan oftast kan göra mer för barnen än vad man tror. Lärarna

och de övriga pedagogerna i skolan behöver inte alltid en speciell utbildning eller kompetens

kring området för att kunna arbeta terapeutiskt, utan ibland räcker det att hålla skolrutinerna

15

vid liv för att hjälpa barnet att komma på fötter igen. Det är dock viktigt att nämna att en

vardag med skolrutiner inte kommer hjälpa barnet att övervinna krisen, men en skoldag med

rutiner är en bra start för att bygga upp grunden igen. Författarna menar som tidigare nämnt

att läraren och övriga pedagoger inte behöver en särskild kompetens utöver sin utbildning för

att hjälpa ett barn i kris, men att läraren själv måste veta var gränsen går för vad och när

läraren själv kan hjälpa och när det faktiskt krävs professionell hjälp.

Författarna har därför skapat en krispedagogisk modell för lärare och pedagoger, som kan

användas för att bemöta barn och unga i krissituationer. De menar att modellen kan skapa en

förståelse för hur arbetet kring ett barn i kris ska struktureras (Raundalen & Schultz, 2007).

Modellen består av fyra huvudfaser som presenteras nedan.

Uttrycksfasen Denna fas handlar om att läraren arrangerar ett tryggt samtalsklimat där

eleverna har ordet. De viktigaste förutsättningarna för denna fas tid och plats, så att barnet

själv ska kunna sätta sig ner i ro och kunna tala både oavbrutet och ostört. Barnet ska under

denna fas kunna uttrycka både tankar och känslor som hen upplever. Läraren eller pedagogen

kan ställa lätta men konkreta frågor som rör den aktuella krissituationen för att skapa ett så

öppet och tryggt samtalsklimat som möjligt för gruppen eller individen (Raundalen &

Schultz, 2007).

Faktafasen Vid en krissituation förvärras alltid situationen oftast av missuppfattningar,

osäkerhet och rykten. Det är därför viktigt att skolan och läraren tar fram pålitlig

förstahandsinformation så fort som möjligt. Denna fas handlar därför om sortering,

modifiering och komplettering av fakta, där läraren själv har ordet och barnet/barnen kan

ställa frågor. Har exempelvis en anhörig gått bort är det enligt författarna väldigt viktigt att

läraren har fått (rätt) information om den aktuella händelsen för att kunna hantera situationen

med barnet på bästa vis. Genom att läraren har rätt information är det lättare för läraren och

övriga pedagoger att bemöta barnets tankar, känslor och frågor kring händelsen (Raundalen

& Schultz, 2007).

Handlingsfasen Här sker en fortsatt bearbetning, där barnet/barnen får möjlighet att visa

solidaritet och konstruktivt engagemang. Författarna menar att denna fas kan ha en stor

inverkan på barn när en kris eller ett trauma har inträffat. Utformningen av denna fas kan

dock variera beroende på krissituation. Vid en större kris där ett hus exempelvis har brunnit

16

ner, är det viktigt att informera barnen om detta, och berätta för barnen vad brandkåren och

polisen gör vid en situation som denna, och hur ett agerande ska ske om en sådan situation

inträffar. Det är också viktigt att belysa för barnen vad de själva ska och bör göra vid en

sådan situation (Raundalen & Schultz, 2007).

Uppföljningsfasen Beroende på när krissituationen uppstått och hur krissituationen påverkat

barnet kan de ta olika lång att läka från händelsen. Vissa barn kan behöva mer hjälp än vad

denna modell förklarar beroende på situationens inverkan på barnet. Lärarens jobb under

uppföljningsfasen blir därför att följa upp med de barn som fortfarande är märkbart

påverkade av situationen, i samarbete med ett kristeam eller BUP (Raundalen & Schultz,

2007).

4.3. Vår tillämpning av teorierna

Med hjälp av Cullbergs teori kan vi skapa oss en inblick i hur individer reagerar vid en kris

och framför allt hur dessa faser återspeglas i våra undersökta krishanteringsplaner. Raundalen

och Schultzs krispedagogik belyser hur lärare och andra pedagoger kan vara till hjälp när ett

barn genomgår en kris, med hjälp av krispedagogikens fyra faser kan vi ta oss närmare frågan

om hur lärare och andra vuxna kan stödja ett barn kris via en kris- eller sorgplan (med fokus

på dödsfall). Dessa teorier kommer därför att tillämpas i analysen för att se vilka skillnader

det finns mellan kris- och sorgplanernas samt sättas i relation till vilka förutsättningar det

finns för lärare att agera och stödja elever i en kris.

5. Metod

I detta kapitel presenteras studiens val av metod samt de metodologiska överväganden som

varit viktiga under processens gång. Därefter presenteras uppsatsens analysmetod, urval och

datainsamling och sedan diskuteras i ett avsnitt om studiens kvalité i relation till studiens

slutresultat.

5.1 Metodval

Kvalitativ metod intresserar sig för meningar, innebörder snarare än kvantitativa statistiska

samband (Alvehus, 2013). Med hjälp av denna metod kan forskaren utgå från sin egen

föreställning och tolkning av information och skapa sig en helhetsbild, vilket möjliggör en

ökad förståelse för det studerade fenomenet (Holme och Solvang, 1997). Fokus blir också

17

bättre på det insamlade materialets kvalité och det centrala således ord och tar till sig ett mer

tolkande sätt för att komma nära det man undersöker (Bryman ,2011). I denna undersökning

har vi tagit en roll som kvalitativa forskare då vi närmat oss materialet vi undersöker för att

skapa en helhetsbild av det vi ska undersöka.

5.2 Analysmetod

Denna studie grundar sig i en dokumentationsanalys och innehållsanalys som metodteknik

för att analysera skolornas kris- och sorgplaner, vilket Bryman (2011) menar är en vanlig

form av kvalitativ dokumentanalys. För att få svar på frågor om verkliga förhållanden och

processer menar Bowen (2009) att data av dokument är ett bra alternativ. Med hjälp av

dokumentanalys kan man på ett systematiskt sätt utvärdera eller granska dokument, både

material som är tryckt och är elektroniskt (Bowen, 2009). Detta kan innefatta material i form

av böcker, broschyrer, journaler och brev, med mera. Generellt innebär denna analysmetod

att man selekterar, granskar och skapar sig en förståelse över det dokumentet man har framför

sig, därefter framställs kategorier av textinnehållet för att besvara studiens frågeställningar

(Bowen 2009).

I vårt fall ansåg vi att denna metod var bäst lämpad för oss eftersom metoden ger oss goda

möjligheter till att analysera och klarlägga relevanta tolkningar av kris- och sorgplanerna.

Detta samtidigt eftersom vi vill skapa en övergripande och detaljerad bild av skolornas

krishantering, samt skapa oss en tydligare bild av beredskapen som skolorna påvisar inför

eventuella dödsfall. Metoden ger oss även upphov till en djupare och fullständig uppfattning

av skolors krishantering, och på grund av detta kändes dokumentanalys som ett givande

alternativ för studien. En vidare motivering för val av metod grundar sig i studiens syfte, det

vill säga det låg även ett intresse i att ge fördjupad kunskap i hur kriser och hur hantering av

sorg sker på skolan, vilket vi menar synliggörs i planernas innehåll och struktur. Till en

början var intervjuer av intresse för att gå djupare in på lärare och övriga pedagogers syn på

förutsättningar och redskap inför en kris, men på grund av den rådande pandemin ansåg vi att

dokumentanalys var ett lämpligare alternativ i förhållande till studiens syfte och

frågeställningar men även eftersom dokument finns tillgängliga i det offentliga (Bowen,

2009).

5.3 Urval

Ett målinriktat urval är en ofta använd strategisk urvalsmetod inom den kvalitativa

forskningen. Denna urvalsmetod går ut på att man på ett strategiskt sätt väljer ut deltagare så

18

att man utformar ett relevant urval utifrån de frågor man vill studera (Bryman 2011). Syftet

med befintlig studie var att undersöka vilka förutsättningar lärare från svenska och danska

grundskolor har att stödja barns individuella krishantering utifrån sina kris- och sorgplaner.

Det var av intresse att jämföra svenska krisplaner och danska sorgplaner för att se hur de

skiljer sig åt. När vi läste forskning som berörde sorgplaner var det intresseväckande att se

hur Danmarks skolor hade ett unikt fokus och beredskap på dödsfall. Vilket vi inte fann i de

svenska skolorna, som endast berörde dödsfall i enstaka avsnitt i sina krisplaner. Från ett

pedagogiskt perspektiv var det därför intressant att se hur förutsättningarna skiljer sig för de

svenska respektive danska lärare att stödja barn i sin individuella krishantering. Studien utgår

således ifrån sex kommunala grundskolor, med tre svenska krisplaner och tre danska

sorgplaner med fokus på de delar som berör kris som uppkommer i relation till dödsfall. Det

var viktigt att få tag i kris- och sorgplaner med ett innehåll som kunde besvara syftet samt

studiens frågeställningar.

I frågan om bortfall samrådde vi med vår handledare och vi bestämde initialt att endast utgå

från svenska fristående grundskolor, men vi fann svårigheter med att hitta tillgängliga

krisplaner på skolornas hemsida samt få kontakt med huvudansvariga. Således valde vi att

istället utgå från kommunala svenska skolor för att lättare komma åt den empiri som

behövdes till studien.

5.4 Datainsamling

Vår första tanke var som tidigare nämnt att studien skulle utgå ifrån fristående grundskolor i

Stockholmsområdet, för att kunna nå mer unika krisplaner och för att begränsa oss i våra

sökande. Till en början var det svårt att anpassa urvalet, då de fristående skolorna inte har

samma tillgänglighet på sina krisplaner online. Vi fick därför ändra riktning och valde istället

att ha kommunala grundskolor i Stockholmsområdet, där krisplanerna var lättillgängliga att

hitta och använda sig av. I linje med sökandet av tidigare forskning, läste vi in oss på

Danmarks krishantering i skolorna och lärarens roll under en kris. Vi kom då tillmötes av

danska sorgplaner som endast inriktar sig på olika typer av dödsfall och dess sorgearbete,

vilket är det innehåll som vi tidigare valt att analysera. Viktigt att nämna är att sorgplanerna i

Danmark inte är deras motsvarigheter till svenska krisplaner. Danska skolor har också en

övrig krisplan som berör andra typer av kriser som är viktiga att ha beredskap kring. Vi är

därför medvetna om denna skillnad under analysen och vi diskuterar detta mer i studiens

kvalité (5.7) samt studien bidrag och begränsningar (8.1)

19

Avslutningsvis beslutade vi oss för att jämföra de danska sorgplanerna med de svenska

krisplanernas kapitel som berörde samma typer av dödsfall, vilket vi ansåg kunde leda till en

intressant jämförelse samt slutresultat. Vi fick därför börja söka oss efter danska grundskolor

som skulle stå i linje med de svenska krisplanerna som skulle analyseras. Vi valde att

begränsa oss till Köpenhamnsområdet, så som vi valde att göra begränsa de svenska

grundskolorna till Stockholmsområdet. Vi hittade slutligen tre danska grundskolor med

tillgängliga sorgplaner, som skulle komma att jämföras med de tre svenska krisplanerna vi

valt att analysera.

5.5 Genomförande Vi började först med att söka efter relevant forskning och bakgrundsmaterialet som vi ansåg

vara lämpliga för studiens syfte. I första hand läste vi en del om barns rättigheter, såsom

barnkonventionen och socialtjänstlagen och därefter kom vi in på barn i sorg och en vuxens

roll till ett barn som sörjer. Därav fann vi ett intresse för svenska krisplaner som till följd

även blev danska sorgplaner. I forskningsgenomgången fann vi peer review-granskade

rapporter och artiklar med studier inom vårt område. Efter läsning gjorde vi ett urval av

relevanta texter. Forskning kring danska sorgplaner var begränsat, men med hjälp av Lytje’s

studier från 2017 och 2018 fick vi ta del av både för- och nackdelar kring sorgplaner, vilket la

en bra grund inför studien. Det var också svårt att hitta studier rörande specifikt svenska

krisplaner, så för att komma så nära vårt forskningsområde som möjligt fick vi därför arbeta

bredare men smalare, för att redovisa för så relevanta studier som möjligt. Därav presenterar

vi ett antal studier som genomförts i andra länder för att hålla både artiklarna och studiernas

fokus så relevanta som möjligt.

Efter att vi läst om tidigare forskning så började vi bearbeta planerna vi valt att analysera,

detta gjorde vi med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. I bearbetandet identifierade vi

noggrant vilken information som var relevant och sorterade ut det vi inte ansåg vara relevant

för studiens syfte. Vilket främst var relevant för de svenska krisplanerna som berörde andra

kapitel som inte var relevanta för denna studie. Under bearbetningen var huvudfokuset olika

typer av dödsfall, det vill säga när en elev dör, när en elev förlorar en anhörig och när en

kollega dör. Arbetet började sedan med att vi skrev ut dokumenten som vi valt att analysera,

och började läsa igenom alla dokumentet utan att ha några kategoriseringar eller annat i

åtanke. Detta var för att få en överblick och förståelse över de material vi hade framför oss.

Därefter organiserade vi materialet utifrån de tre kategorier vi funnit och uppfattat under

20

läsningen vilket var inför en kris, under en kris och efter en kris. Vilket också blev centralt

för studien då vi sedan sökte efter dessa teman i dokumenten och försökte finna de svar vi

letade efter utifrån våra forskningsfrågor samt teorier. Inom dessa kategorier kunde vi också

identifiera mer avgränsade kategorier som exempelvis kommunikationsvägar, ansvar och

efterarbete. Det skiljde sig dock bland skolorna samt länder emellan i både mängden innehåll

och struktur, vilket skulle försvåra analysen. Vi valde därför att endast förhålla oss till de mer

övergripande kategorierna (inför-, under- och efter en kris) för att presentera analysen så

rättvist som möjligt. Vi valde också i vårt resultat (samt analys) att hålla skolornas innehåll så

sammanfattat som möjligt, istället för att presentera utdrag från skolornas kris- och

sorgplaner. Detta gjorde vi för att kunna göra en bredare jämförelse mellan de svenska och

danska skolorna, istället för varje enskild skola för sig. Vilket inte var studiens syfte.

5.6 Forskningsetiska principer

Vetenskapsrådet (2018) har fyra forskningsetiska principer som samhällsvetenskaplig

forskning bör ta hänsyn till. De principer som finns är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Denna studie har utgått från offentliga dokument

som finns tillgängliga online för andra. Vi har därför inte haft kontakt eller samarbete med

skolorna som vi studien grundar sig i. Därav har vi endast förhållit oss till konfidentialitets-

kravet som innefattar konfidentialitet kring personuppgifter, då vi med respekt valt att hålla

skolorna anonyma. Vi förhöll oss även till nyttjandekravet då empirin endast använts i

vetenskapligt syfte.

5.7 Studiens kvalité

När det gäller studiens kvalité är begreppen validitet och reliabilitet det vanligaste att relatera

till, men i förhållande till kvalitativ forskning och denna studie är trovärdighet och pålitlighet

de begreppen att reflektera studien innehåll till. Trovärdighet syftar till att reflektera hur

trovärdig studiens resultat är och pålitlighet innefattar om resultatet skulle vara detsamma om

studien skulle upprepas (Bryman, 2011). Vår studie grundar sig i en jämförelse mellan

svenska krisplaner och danska sorgplaner. Trovärdighet innebär också att man är säker på att

det finns ett empiriskt stöd på att de tolkningarna man har gjort är rimliga (Kvale, 2014). I

förhållande till detta har vi hög trovärdighet, då denna studie har förhållit oss till de riktlinjer

som finns för Uppsala universitet som beskriver hur en forskning ska utföras samt använt oss

utav litteratur som beskriver en korrekt forskningsprocess. En studie kan också anses

21

trovärdig genom att man rapporterar resultatet till de inblandade (Bryman, 2011), vilket inte

berörs i denna studie då studien inte har några deltagare att meddela. En annan aspekt som

kan sänka studiens trovärdighet är att kris- och sorgplaner inte riktigt är en motsvarighet till

varandra. Svenska krisplaner berör fler områden än bara dödsfall, vilket skiljer sig från de

danska sorgplanerna som lägger stor vikt i olika typer av dödsfall samt sorgeprocessen

därefter. På grund av detta kan resultatet påverkas genom att planerna inte är en direkt

motsvarighet till varandra (se avsnitt 8.1). Men utöver det har vi gjort vårt bästa genom att

försöka göra en så noggrann och objektiv analys som möjligt, vilket höjer trovärdigheten i

studien.

I frågan om studiens pålitlighet tolkar vi det som att studiens resultat är hög, om denna studie

skulle genomföras igen med samma empiri och frågeställningar tror vi att resultatet skulle

visa detsamma. Detta på grund av det som vi tidigare nämnde, att det skiljer sig så mycket

mellan sorg- och krisplanerna. Detta skulle i sin tur komma att visa på samma resultat. Skulle

studien dock genomföras med andra slumpmässiga svenska krisplaner eller endast svenska

krisplaner (dvs inga danska sorgplaner alls), skulle studien nog inte visa på samma resultat.

Under arbetets gång har stora skillnader mellan de svenska skolorna påvisats, och vi anser att

om dessa tre skolor skulle bytas ut till tre andra kan resultatet komma att påverkas. Men som

studien ser ut nu anser vi att pålitligheten är hög.

5.8 Metoddiskussion

Dokumentanalys som metod har varit bäst lämpad för studien studie, men vi har också varit

medvetna om att kombinera alternativa metodval, exempelvis kvalitativa intervjuer. Vilket

kunde ha bidragit med en djupare inblick i lärares uppfattningar kring skolans krishantering.

På så sätt hade man kunnat få ytterligare perspektiv gällande hur skolorna handskas med

kriser utifrån deras egna erfarenheter i praktiken. En annan fördel med intervjuer hade varit

att det tankesätt och den diskussion som legat till grund till innehållet av kris och sorg

planerna hade förtydligat och lyfts fram. Bryman (2011) menar att man med hjälp av

kvalitativa intervjuer kan få både detaljerade och omfattande genom att det finns en möjlighet

till att ställa följdfrågor vilket hade förtydligat oklarheter. Däremot valde vi att inte utgå från

andra metoder eftersom vårt syfte med studien var inte var att ta del av lärarens egna

erfarenheter, utan fokuset låg i att analysera det som lyfts fram i kris- och sorgplanerna. Det

skulle dock varit en risk att ta del av lärarnas och övriga pedagogers perspektiv, då det hade

22

kunnat leda till att vi skapar oss en förförståelse för kris- och sorg planens innehåll. Intervjuer

som metod hade således varit en risk då det hade kunnat påverka dokumentanalysen vilket i

sin tur hade kunnat sänka studiens kvalité.

En annan begränsning under arbetet har varit den subjektiva tolkningen av materialet när vi

som par har arbetat på distans. Detta kan ha varit en nackdel genom att vi läst dokumenten på

håll, och vår egen tolkning och förståelse av texten hamna i fokus. Detta har vi försökt

motverka genom att läsa kris- och sorgplanerna på håll och sedan sammanfatta och diskutera

dem tillsammans. Detta för att skapa en gemensam uppfattning och tolkning av materialet

som vi har analyserat. Med hjälp av att vi tillsammans diskuterat materialet kunde vi se i

texten som den andra personen inte hade uppmärksammat och vice versa.

Sammanfattningsvis har metoden varit väl anpassad för studiens syfte och frågeställningar

och trots dess problematik så har metodvalet varit lärorikt och bidragit till intressanta resultat.

6. Resultat

6.1 Svenska skolor

I detta avsnitt presenterar vi resultatet av de svenska krisplanerna (A-C), i följande kategorier:

inför, under och efter en kris.

6.1.1 Inför en kris

I de svenska krisplanerna synliggörs en handlingsberedskap inför en kris genom att det står

beskrivet att handlingsplanen finns i syfte att vägleda lärare och andra pedagoger när en kris

sker. Krisplanerna påvisar en beredskap inför en kris genom tydliga rubriker och ett brett

innehåll som täcker områden som kommunikation vid kris, telefonlista, allvarliga olyckor

eller dödsfall, elev som avlider, elevs anhörig som avlider. Krisplanerna varierar

innehållsmässigt men har en liknande utgångspunkt som innebär hantering av kriser vid olika

ovan nämnda scenarier. Krisplanen för skola A inleder exempelvis med en beskrivning av

syfte till handlingsberedskap och den effekt man strävar efter att krisplanerna ska ge, syftet

med krisplanen är att bredare handlingsberedskap för all personal på skolan samt att den ska

finnas tillgänglig för all personal vid vilket tidpunkt som helst. De svenska skolorna beskriver

att krisplanerna ska ses som ett material för att stötta elever som går igenom en kris. Det alla

svenska skolor har gemensamt är en krisgrupp vilket vanligtvis består av individer som

23

rektor, sjuksköterska, kurator, lärare eller annan viktig personal på skolan. Krisgruppen kan

man beskriva som spindeln i nätet utifrån att gruppen har det yttersta ansvaret vid en kris.

Deras ansvar är att analysera läget vid en krissituation, fatta de beslut som behövs för att

hantera en kris, bjuda in till samtal/möte i syfte för att hitta lösningar vid en krissituation och

delegera uppgifter. Utöver det är krisgruppens ansvar även att stötta lärare och andra

pedagoger på skolan som drabbas av en kris samt det förebyggande arbetet som innebär att

bjuda in personal till utbildningar som handlar om kris och krissituationer. Alla tre skolor

presenterar en överblick kring deras krisgrupp, där presenteras krisgruppens ansvar men

också de olika ansvarsområden när en kris äger rum. Denna följs sedan upp av en tydligare

beskrivning kring krisgruppens uppgifter och arbetsfördelning med avsnitt vid olika typer av

dödsfall samt tiden efter dödsfallet. I övrigt har krisplanerna liknande rubriker samt innehåll,

vilket också berör av olika kapitel kring när och vilka åtgärder personalen behöver ta.

Avslutningsvis skiljer sig krisplanerna strukturmässigt samt innehållsmässigt, men berör

dock samma rubriker och grundande syfte som handlar om hur man som lärare på bästa sätt

förbereder sig inför, under och efter en krissituation.

6.1.2 Under en kris

Krisplanerna redovisar en hel del punkter som när en kris äger rum. Det centrala handlar om

kommunikationsvägar som ska tas vid dödsfall och lärare och andra pedagogers

förutsättningar. Alla tre krisplaner utgår från liknande krissituationer. Den tyngd som sätts i

krisplanerna handlar om hur lärare och andra pedagoger ska hantera olika kriser på skolan,

alla tre skolor inleder med att beskriva krisgruppens ansvar och sedan följs det med en

noggrann beskrivning av ansvarsfördelningen på skolan vid kriser. I samtliga krisplaner är

det krisgruppens ansvar att fördela ansvar och förmedla information, däremot understryker

alla tre skolor att det är polisens ansvar att meddela anhöriga vid dödsfall (i skolan). Därefter

är det krisgruppen som tar över ansvaret och upprättar vidare kontakter samt diskuterar vidare

åtgärder. Skola A sticker dock ut en del, då skolan främst fokuserar på det akuta skedet, det

vill säga de viktigaste åtgärderna som bör tas vid eventuella krissituationer. Krisplanen tar

upp att det är krisgruppen/ledningens ansvar att bedöma vilka åtgärder som bör tas efter en

olycka eller dödsfall efter polis, sjukvård, skolan och anhöriga blivit informerade.

Lärarnas centrala uppgift i en kris som rör dödsfall är att ta hand om barnets behov i

klassrummet, det vill säga läraren hanterar det som sker i klassrummet efter eleverna har

24

blivit informerade om det som har skett, läraren har således inget ansvar över att kontakta

anhöriga vid dödsfall eller ta tag i andra kontaktvägar utan det är krisgruppens ansvar för

kontaktvägar och övriga åtgärder. Samtliga krisplaner beskriver att det är skolans rektor som

har ett ansvar över att delge information både till personal och elever på skolan vid dödsfall

eller annan kris, därefter ska rektor tillsammans med krisgruppen samla de drabbade för att

informera om det som har skett. I detta skede är det viktigt att man är tydlig med den

information man ger ut. Det är således viktigt att lärare eller andra pedagoger har en rak och

ärlig kommunikation för att undvika missförstånd och att rykten sprids vidare. Alla tre

krisplanerna redogör även kort för elevernas reaktioner efter de mottagit informationen

eftersom barn kan reagera på olika sätt efter ett tungt besked, således är det viktigt att lärare

är uppmärksamma på elevernas mående samt följer upp deras mående under den närmsta

tiden. Att hantera en kris kan också bli jobbigt för den som jobbar närmast eleven eller

eleverna, krisplanerna menar därför också på att lärare har rätt till stöd av krisgrupp men även

annan hjälp utifrån.

Samtliga krisplaner tar även upp att lärare och övriga pedagoger på skolan bör ge eleverna tid

att bearbeta den information de mottagit, samt ge utrymme till att dela med sig tankar och

känslor om det som har skett. Skolorna tar upp att man kan använda sig av material vid

dödsfall som papper och färgpennor, man menar att bilder kan vara en hjälp för barn att

bearbeta om det som har skett, ett annat sätt är att läsa böcker eller titta på passande filmer

om förlust av en nära person. Skola B nämner även att läraren kan ta fram en krislåda under

en pågående kris, krislådan kan innehålla näsdukar, ljus, tändstickor och en fotoram.

Sammanfattningsvis visar samtliga krisplaner hur man bör förhålla sig vid en kris.

Krisplanerna berör bemötande, vad man bör tänka på under ett samtal och hur man bör

informerar elever vid en kris. De exemplifierar även för ett antal tips på aktiviteter som kan

hjälpa eleverna i en sorgeprocess. Däremot varierar det i samtliga krisplaner i hur mycket

instruktion samt hur utförlig denna information, speciellt gällande vad en lärare bör göra vid

en kris. Detta visar således att de svenska lärarna har mindre förutsättningar att förhålla sig

till under en kris utifrån krisplanerna.

6.1.3 Efter en kris

I alla tre svenska krisplaner presenteras också en handlingsplan för hur lärare (och övriga

pedagoger) bör tänka vid när man ska stötta en elev när den. Skola A:s krisplan redovisar

25

relevanta punkter som ska tas hänsyn till tiden efter ett dödsfall. Barns reaktioner och känslor

efter en jobbig händelse kan uppvisas vid ett senare tillfälle, således är det viktigt att man

som lärare och andra pedagoger uppmärksamma på barnets mående och tittar efter tecken

som tyder på att barnet mår dåligt. Om professionell hjälp behövs har skolan ett ansvar att

ordna detta. De två andra skolorna beskriver sorg som en normal process som alla individer

går igenom någon gång i livet och det kan ta olika långt tid att bearbeta en sorg eftersom alla

sörjer på sitt eget vis. Under en sorg är det viktigt att lärare låter barn upprepa sig och låter

barnet att styra samtalet genom att försöka prata så lite som möjligt sam undvika tröst som

innebär förringande av förlusten. Läraren kan uppmuntra de som har en gemensam sorg att

dela av sig tankar med varandra då det kan fungera som ett stöd för de/den drabbade. En av

skolornas krisplan har även ett avsnitt där man redovisar ett flertal punkter som personal bör

tänka på vid samtal med en drabbad elev. Detta är något som lärare och andra pedagoger kan

förhålla sig till både under och efter en kris. Krisplanen beskriver vikten av att den vuxne

alltid anpassar samtalet efter barnets ålder samt hålla en öppen och ärlig kommunikation,

vidare i avsnittet tar krisplanen upp att den vuxne ska visa sitt stöd och finnas där för den

drabbade genom att vara öppet för frågor och funderingar samt lyssna aktivt till den sörjande,

det är viktigt att visa den drabbade att man finns där och hjälpa med att sörja. Vidare nämner

krisplanen också att det är viktigt att respektera den drabbade beslut om att vilja prata om sina

känslor, då det istället kan finnas ett behov av att prata av sig vid ett senare tillfälle.

Avslutningsvis poängterar även krisplanerna att man som lärare ska ge erbjuda andra sätt som

kan hjälpa med sorgeprocesser i klassrummet, detta kan innebära att lärare bjuder in en

elev/elever till samtal under mentorstid och att som lärare eller annan personal visar en

öppenhet för religion eller andra ritualer eftersom det kan vara en tröst till den drabbade.

6.2 Danska skolor I detta avsnitt presenterar vi resultatet av danska sorgplaner (D-F), i följande kategorier:

inför, under och efter en kris.

6.2.1 Inför en kris

De danska sorgplanerna skiljer sig en viss del från varandra i sina presentationer av

beredskap inför en kris. Skola D visar inledningsvis sin beredskap genom att presentera

varför en krisplan rörande sorg och förlust behövs. Skolan skriver att man som lärare ska

hjälpa barn och varandra genom kriser och att det mänskliga stödet från nära relationer är

26

huvudverktyget till stöd. Skolan visar också på att det är viktigt att vara förberedd för att

kunna hantera olika typer av kriser. Syftet med skola D:s sorgplan är till för att personalen på

skolan ska kunna förhålla sig till planen, för att kunna stötta den eller de berörda. Skola E

inleder sin sorgplan med statistik på hur många barn i Danmark som förlorat en förälder, samt

hur en kris kan påverka barn och ungdomar nu och framöver. Sedan redogör skolan för sin

roll gällande barn i sorg och hur stor del skolan är av barnets vardag. Syftet med sorgplanen

är att ha beredskap inför eventuella krissituationer, exempelvis om ett barn som förlorar en

förälder eller om skolan förlorar en elev eller anställd. Avslutningsvis redogör de även för att

barn i sorg har ett stort behov av gemenskap och andra vuxna och därför är sorgplanen ett

viktigt verktyg att använda sig av för att stödja barn i sorg. Den sista danska sorgplanen visar

inte på samma typ av beredskap och varför en sorgplan behövs inför en kris, utan går direkt

in på sorgplanens första kapitel. I övrigt synliggörs en handlingsberedskap inför en kris i alla

danska skolor. Alla tre skolor redogör för samma typer av kapitlet rörande hur man som

lärare eller övrig pedagog på skolan ska förhålla sig när en kris uppstår, samt vilket ansvar

som tilldelas. De kapitel som berörs är när en elev dör, när en elevs familjemedlem eller

annan anhörig dör och när en i personalen dör. Skola D berör ett kapitel kring när en elev

eller anhörig är allvarligt sjuk.

6.2.2 Under en kris

Det är ett flertal punkter som presenteras i sorgplanerna när en kris äger rum. Det är dessa

punkter som skapar förutsättningar för både lärare och andra pedagoger att stödja barn i en

kris. De punkter som berörs i sorgplanerna är först och främst olika typer av

kommunikationsvägar. Sorgplanerna beskriver att skolans ledning ska informeras först när ett

dödsfall har skett och därefter ansvarar sedan ledningen för att informationen förmedlas

vidare till övrig personal på skolan. När läraren har tagit del av informationen gällande

dödsfallet ska eleverna i klassen samt deras föräldrar också få ta del av informationen. I ett

utdrag från Skola F, kan vi se ett exempel på hur danska skolor beskriver hur läraren ska

handla när eleverna i klassen ska informeras kring dödsfallet av en annan elev.

Børnene informeres:

• Det vurderes i det enkelte tilfælde sammen med ledelsen, om kontaktpersonen er i stand

til at give denne information, eller om han/hun har behov for, at en anden træder til.

• Fortæl facts (afliv myter - måske kendes omfanget af ulykken ikke endnu)

• Er der dødsfald, så tænd evt. et lys på elevens plads (lys i materialekassen)

27

• Gi` børnene tid til forskellige reaktioner (nogle spørger, nogle vil lege videre, andre er

tavse, nogle vil gerne fortælle m egne oplevelser … )

• Giv evt. tid til at tegne oplevelser, følelser…

För att sammanfatta utdraget ovan så beskriver första punkten att olika typer av dödsbesked

bedöms tillsammans med ledning och hur man ska tilldela informationen med barnen. Det är

också viktigt att vara tydliga med informationen man som lärare förmedlar. I samtalet ska

man vara ärligt för att både undvika samt sätta stopp på rykten och missuppfattningar. När

informationen har förmedlats kan man vid behov, tända ett ljus på elevens plats (som finns i

skolans materiallåda). I de sista två punkterna redogör sorgplanen för barns olika sätt att

reagera, det kan se olika ut och det kan ta olika lång tid för barnen att avreagera sig. Vissa

elever kommer ha fråga, vissa vill fortsätta leka, andra vill berätta om sina berättelser medan

andra vill sitta tysta. Men avslutningsvis är det också viktigt att man som lärare ger tid för att

tala om upplevelser och känslor med varandra. Utdrag visar ett tydligt exempel på

instruktioner och vilka förutsättningar det finns för en dansk lärare att agera vid ett dödsfall.

Alla tre sorgplaner belyser vikten av noggrannhet och ärlighet när eleverna ska informeras.

Det ska alltid vara två vuxna i klassrummet när informationen förmedlas och samtalet ska

anpassas efter klassens ålder. Sorgplanerna belyser även vikten av att vara tydlig med vad

som har hänt, för att undvika missuppfattningar. Läraren ska vara rak och ärlig för att vara

tydlig kring vad som faktiskt har hänt. Eleverna ska även, vid ett senare tillfälle, erbjudas att

samtala om klasskamraten, antingen med varandra, en vuxen eller skolkurator. Det är också

viktigt att eleverna ges utrymmet till att uttrycka både positiva och negativa tankar som de

upplever samt bearbeta besked på olika vis. Detta kan lärarens göra genom att låta eleverna

berätta minnen kring eleven, rita teckningar, sjunga en sång eller hålla en tyst minut. Detta

kan även anpassas efter ålder och behov.

Läraren har inte bara ett ansvar att hjälpa elever bearbeta händelsen, utan ska exempelvis

också hålla kontakt med familjen som förlorat sitt barn. Alla de danska sorgplanerna menar

att främst läraren (tillsammans med klassen) eller ledningen ska skicka hem blommor från

skolan och skola E menar även på att klassläraren ska hålla kontakt med familjen i ett år efter

händelsen, speciellt om eleven som gått bort har ett syskon som går på samma skola.

Avslutningsvis är det också viktigt att forma en handlingsplan för hur man som lärare eller

övrig pedagog på skolan ska hantera och arbeta med den drabbade eleven (som t.ex förlorat

28

en familjemedlem) eller de elever i klassen som förlorat en klasskamrat. En handlingsplan är

något som till en början grundar sig i när en kris sker, det vill säga när eleverna har fått ta del

av informationen och accepterats vad som har skett. Alla tre sorgplaner, visar som tidigare

nämnt på ett flertal förutsättningar för lärare och övriga pedagoger att förhålla sig till.

Handlingsplanen och uppföljningsarbetet håller varandra hand i hand och börjar med att

informationen förmedlas och eleverna förstår vad som skett och fortsätter, när krisen sedan

har skett och eleverna har fått tagit del av informationen ska man som lärare ska hjälpa

eleverna att bearbeta händelsen (se vidare 6.2.3). Alla tre sorgplaner visar därför på ett flertal

förutsättningar för lärare och övriga pedagoger att förhålla sig till i arbetet av bearbetningen.

Skola D menar exempelvis på att eleverne skal have lov til at fortælle alt, både positivt og

negative oplevelser. Idéer: en sang synges, lys og/eller blomst på elevens plads, tegning/digt

skrives. Det vill säga att eleverna ska ha möjlighet till att få berätta om både positiva och

negativa upplevelser och tankar kring det som hänt. Detta kan eleverna få uttrycka genom

sång, ljus eller blommor på elevens plats. Att rita eller skriva en dikt är också ett alternativ

för bearbetning av händelsen.

6.2.3 Efter en kris

När den aktuella krisen har skett och barnets chock har lagt sig är det viktigt att gå vidare och

fortsätta bearbeta händelsen, detta kan ske olika beroende på vem som har dött. Sorg-

planerna visar på liknande sätt och instruktioner på hur lärare och övriga pedagoger bör

handla vid sorgearbetet. Detta görs via en handlingsplan, vilket innefattar en rad olika

punkter för hur läraren ska handla. Det sorgplanerna främst berör är vikten av att

uppmärksamma barn sorgereaktioner efter dödsfallet och något som tydligt nämns i alla tre

sorgplaner är att lärare ska vara bra lyssnare och låta barnen tala och uttrycka sina tankar och

känslor, vilket är grundläggande i bearbetningen. Utöver det presenterar sorgplanerna även

olika typer av sorgereaktioner som är vanliga för barn, men belyser även vikten av att

sorgereaktioner är något individuellt och därför bör anpassas efter det. Sorgplanerna nämner

också att barn ska ha tillgång till en vuxen att prata med, vilket nödvändigtvis inte behöver

vara klassläraren eller en kurator utan kan också vara en annan vuxen på skolan.

Skolan ska även hålla en minnesstund för den avlidne, vilket skolans rektor har ansvar för.

Detta kan innehålla sång, tal och en tyst minut. Ledningen har även ett ansvar att informera

övriga föräldrar i klassen om dödsfallet. Det ska även anordnas ett möte i syfte med

29

föräldrarna i klassen för att belysa barns sorgereaktioner tillsammans med andra professioner,

för att underlätta sorgeprocessen.

Lärarna ska också fortsättningsvis arbeta med sorgeprocessen genom att fortsätta tala om

personen, olika minnen samt låta barnen uttrycka sig i text (ritningar, dikter m.m.) eller

genom att tala om det med varandra. Detta bör även anpassas efter ålder samt klassens behov

och förutsättningar. Om det är en elev eller en anhörig till en elev som dött så har läraren

även ett fortsatt ansvar att under en kommande framtid ha kontakt med den drabbade

familjen. Detta är antingen för att tillsammans med föräldrar/förälder skapa en anpassad

handlingsplan för den drabbade eleven, eller om det är eleven som har dött, så ska läraren

endast visa stöd till den drabbade familjen.

Avslutningsvis berör sorgplanerna instruktioner inför framtiden, om dödsfallet är en elev eller

personal på skolan så kan skolan uppmärksamma årsdagen för dödsfallen genom att ha en

tyst minut eller ägna en stund åt att prata minnen eller låta barnen prata om övriga tankar och

känslor kring det personen.

7. Analys

I detta avsnitt kommer vi med hjälp av våra teoretiska ramverk analysera vårt resultat i tre

avsnitt som vi kategoriserat, för att i analyssammanfattningen kunna besvara studiens

forskningsfrågor.

7.1 Inför en kris Beredskapen inför en kris skiljer sig till en viss del ifrån varandra, trots liknande syften och

innebörder så visar alla kris- och sorgplaner på en egen unik beredskap. Enligt Raundalen och

Schultz (2007) krävs det inte alltid en övrig utbildning hos lärare för att kunna stödja barn i

sorg, utan detta kan man med medmänsklighet komma långt på. Författarna menar vidare på

att lärare därför kan hjälpa barn mer än vad dem tror, trots att de inte har en utbildning kring

området eller övriga meriter för att stödja ett sörjande barn. Författarna tyder även på att det

är viktigt med beredskap inför en kris. Det är därför planerna har en viktig roll för lärare och

pedagoger att kunna förhålla sig till när en kris sker (Raundalen och Schultz, 2007). Detta

synliggörs i både de danska sorgplanerna och svenska krisplanerna, genom att skolorna

30

beskriver sitt syfte samt varför skolan bör ha en kris- respektive sorgplan. Motiveringen man

finner i dokumenten ligger sedan till grund för deras beredskap inför krissituationer. Planerna

börjar exempelvis med att definiera vad en kris är och vilka typer av krissituationer som kan

uppkomma. De inleder också med att tydliggöra skolan beredskap genom att motivera planen

syfte. Alla skolor beskriver att planens intention är att stödja personalen vid en eventuell kris,

vilket kan användas som ett grundläggande verktyg att förhålla sig till, för både sig själv och

för andra. Det tilläggs även specifikt i främst krisplanerna att planen endast är ett

grundläggande verktyg, och kan därför anpassas efter krisens behov. Detta är även något man

understryker i Skola A:s krisplan, där det beskrivs att en krisplan endast ses som en generell

plan för hur man som personal på skolan ska agera vid en kris. Personalen på skolan bör

därför vara beredda på att improvisera om situationen kräver det.

En märkbar skillnad mellan de svenska och danska planerna är att de svenska planerna lägger

en större vikt i en så kallad krisgrupp. Detta visar på en annan typ av beredskap, vilket vi

menar är en typ av förutsättning för lärare på skolan i stödet av barns sorgeprocess. De

svenska krisplanerna redogör för en strukturerad beskrivning av krisgruppens ansvar, vilket

visar på en annan typ av beredskap för att krisen ska hanteras på bästa vis (Raundalen &

Schultz, 2007). Det som beskrivs är att krisgruppen ansvarar för att elever, lärare och andra

pedagoger på skolan ska kunna ta sig igenom en kris på bästa sätt. Vilket också kan kopplas

till Raundalen & Schultz krispedagogiska faser, genom att krisgruppens huvudansvar är att

erbjuda, delegera ansvar och sammanlänka individer för att en kris ska hanteras på bästa sätt.

Vilket är grunden för den krispedagogiska modellen. En annan tolkning av beredskap inför en

kris synliggörs i de svenska krisplanerna genom att två av skolorna tar upp att krisgruppen

har ett ansvar att erbjuda utbildningar i syfte att förebygga krishantering på skolan. Enligt

Raundalen & Schultz (2007) skiljer det sig också barn emellan hur lång tid det kan ta att

återgå till det normala efter en kris, vilket innebär att barn kan behöva olika mycket hjälp

efter en kris. Vi anser således att det är viktigt att personal kan få utbildning i jämna

mellanrum för att kunna få läraren kan få stöd i att bemöta barn som behöver ett pågående

stöd i en kris. I krisplanerna står det ingenting om vilka typer av utbildning det rör sig om,

men vi skulle kunna se det som skolorna värdesätter ett förebyggande arbete för att förbereda

sig för eventuella kriser men även se till att lärare och andra pedagoger har verktyg för att

kunna hantera kriserna. Trots att erbjudandet om utbildningar inte tydliggörs i de danska

planerna så står vi fortfarande fast vid att både sorg- och krisplanerna visar på en beredskap

31

och förberedelse inför en kris. Men att det skiljer sig mellan de danska och svenska skolorna i

hur detta framförs innehållsmässigt i dokumenten.

7.2 Under en kris

Den krispedagogiska modellen är skapad för lärare och övriga pedagoger på skolan att

använda av för att bemöta barn i krissituationer samt hur arbetet kring ett barn i kris ska

struktureras (Raundalen och Schultz, 2007). Med hjälp av dessa faser kan vi se vilka

förutsättningar det finns för danska respektive svenska lärare i deras planer under en kris. När

en kris (t.ex. dödsfall av en elev) har uppstått är det först Raundalen och Schultz faktafas som

äger rum, fasen berör de rykten och missuppfattningar som läraren ska sättas stopp när

informationen inte har varit tydligt kring ett dödsfall. Som lärare är det viktigt att tidigt ta del

av rätt information, för att sätta stopp på både ryktesspridning och missuppfattningar. Ju

tidigare en lärare tagit del av informationen och förmedlat rätt information vidare till

eleverna, desto tidigare kan eleverna acceptera händelsen och började bearbeta den. När

läraren sedan har berättar om dödsfallet för eleverna, är det också viktigt att informationen

förmedlas rättvist och anpassas efter ålder. Informationen ska också vara rak och tydlig så

barnen verkligen förstår vad som har hänt. Detta är något som både de danska och svenska

skolor tydliggör i sina planer. Det som dock skiljer sig är att de danska planerna har mer

utförliga instruktioner på hur läraren ska tala om för eleverna vad som har hänt. De danska

skolorna skriver ett flertal punkter för hur läraren bör tänka, tala och agera i en sådan

situation, vilket kan underlätta för läraren vid en krissituation. Trots att de svenska skolorna

också berör samma område och vikten av att vara tydlig och ärlig i samtalet med eleverna, så

visar de svenska skolorna inte på samma typ redskap för läraren att förhålla sig till. De

svenska skolorna visar endast på 1–2 enstaka punkter med information för läraren att förhålla

sig till när information kring ett dödsfall har skett. Vilket skiljer sig med de danska skolorna

som istället har ett flertal punkter, samt egna avsnitt kring vad läraren både ska göra och

tänka på när de ska informera elever kring dödsfallet. Detta visar i sin tur på att de danska

lärarna har fler förutsättningar att förhålla sig till i sina sorgplaner, i förhållande till de

svenska krisplanerna i frågan om hur läraren bör kommunicera med sina elever efter ett

dödsfall har skett. Detta för att sätta stopp på ryktesspridning och missuppfattningar.

När en kris väl sker menar även Cullberg (2006) att alla reagerar olika, det finns inte ett rätt

eller fel sätt att reagera vid en kris utan det finns endast ungefärliga faser. Cullberg (2006)

32

redogör för fyra faser när en kris sker, och den första fasen som han presenterar är

chockfasen, den fasen vara ifrån en kort stund till några dygn. I denna fas kan det vara svårt

för individen att förstå vad som har hänt och det kan vara svårt att förstå vad man känner.

Detta kan exempelvis vara när en elev har fått reda på att en klasskamrat har avlidit.

Känslorna behöver inte alltid synas på utsidan utan känslorna kan också endast kännas på

insidan. De danska skolorna är tydliga med att alla barn kan reagera olika på sorg och att

läraren därför bör vara uppmärksam genom att hålla ett extra öga på elevernas reaktioner och

beteenden som inte alltid behöver inträffa när krisen sker utan kan även komma en tid

därefter. En skillnad vi därför kan se mellan de svenska och danska skolorna är att de svenska

skolorna inte berör samma typ av aspekt kring att kriser kan upplevas och kännas olika för

individer. De danska skolor tillger mer information kring en krishantering i förhållande till

hur lärare bör agera, vilket skiljer sig gentemot de svenska som endast kort redogör för de

instruktioner som läraren bör förhålla sig till under en kris. De svenska krisplanerna visar på

ett mer objektivt perspektiv, där läraren endast har ett fåtal instruktioner som hen kan förhålla

sig till. Krisplaner lägger istället mer ansvar hos krisledningsgruppen, och inte på läraren. De

danska sorgplanerna berörs på ett mer individuellt plan, där läraren själv har en större roll att

agera vid en kris. Tack vare att de danska lärarna får ta del av information kring vad

exempelvis en kris är och hur individer kan reagera i sina planer, så skapar detta en

förförståelse samt fler förutsättningar för danska läraren att agera vid en kris. För det är enligt

Cullberg (2006) viktigt att man som lärare förstår att alla elever reagerar olika och hanterar

kriser på olika vis. Utifrån de svenska krisplanerna är det endast en av de tre skolorna som

kort nämner detta, skolan menar att man som lärare måste förstå att alla barn reagerar olika

och att man aldrig ska blockera ett barns känslor. Utan det är viktigt att låta barnet acceptera

och förmedla sina känslor kring dödsfallet. I övrigt visar de svenska krisplanerna inte på

samma typ av förutsättningar gällande sina instruktioner i planerna. Utan de svenska

krisplanerna tar istället upp att ett möte med ansvariga (ledning och krisgrupp) i skolan ska

ske vid en kris. Ett exempel på detta är att krisgrupperna i svenska skolorna håller i mötena

när en kris har skett. Detta kan i sin tur leda till en annan typ av förutsättning för svenska

lärare, då lärare och andra pedagoger kan agera under en kris med hjälp av varandra. Genom

att man i grupp diskuterar vilka åtgärder man anser lämpligt att ta in under en kris. Detta kan

således ge svenska lärare andra typer av förutsättningar att kunna handskas med de problem

som de ställs inför, men som dock inte grundar sig i krisplanerna på samma sätt som de

danska sorgplanerna.

33

När chocken har lagt sig ingår man in i Cullbergs (2006) reaktionsfas och Raundalen och

Schultz’s (2007) uttrycksfas, man börjar acceptera vad som har hänt och man kan börjar

ifrågasätta krisen och fråga sig varför samt vad man kunde ha gjort för att undvika händelsen.

Som lärare är det viktigt att man skapar ett tryggt samtalsklimat för eleverna i klassrummet

för att prata om sina känslor och tankar kring händelsen. Läraren eller pedagogen kan också i

en trygg samtalsmiljö ställa konkreta frågor kring situationen för att skapa ett så öppet

samtalsklimat som möjligt för gruppen (eller individen). Både de danska och svenska

planerna ger exempel som både Cullberg (2006), Raundalen och Schultz (2007) nämner, att

man exempelvis ska skapa utrymme för eleverna. Som lärare ska man ge både tid och

utrymme att låta eleverna uttrycka sina känslor och tankar till händelsen. Eleverna ska kunna

få tala om minnen och sina egna upplevelser. De danska sorgplanerna understryker även att

läraren ska läsa av reaktionerna hos eleverna, vissa elever kommer vilja uttrycka sig kring

händelsen medan andra elever kan visa på motsatsen och vill inte uttrycka sig alls. Det är

därför viktigt att läraren uppmärksammar detta och låter alla elever uttrycka sig och bearbeta

det på sitt eget sätt. Trots likheterna så skiljer sig de svenska krisplanerna en liten del från

varandra. I två av de svenska krisplanerna får vi inte ta del av samma typ av nutidsberedskap

som de danska sorgplanerna presenterar, utan de två skolorna presenterar endast hur läraren

ska agera i en senare handlingsplan. Det finns inga tydliga direktiv på hur läraren bör eller

ska agera när händelsen precis har skett, utan de redogör endast kort för att läraren ska ge

utrymme åt att samtal, en minnesstund ska hållas samt att religion kan vara en tröst samt

själsvårdnare. Avslutningsvis skrivs det att en minnesstund med en präst kan tilldelas vid

behov. Inte nog med att de svenska skiljer sig mot de danska, utan det skiljer sig även

skolorna emellan (A-C: svenska skolorna). Två av de svenska skolorna är väldigt korta och

objektiva, vilket skiljer sig från den sista skolan som har ett långt eget avsnitt med

beskrivningar på hur läraren bör tänka på vid samtal med barn, som efterliknar de danska

sorgplanernas instruktioner. Detta kan tolkas som att skolan lägger vikt på betydelsen samtal

vid en sorg genom att krisplanen ger tips och vägledning. Vilket kan ses som en förutsättning

för lärare att stötta elever i en krissituation. Det centrala som därför berörs i avsnittet är det

som både Cullberg (reaktionsfasen) och Raundalen och Schultz (uttrycksfasen) berör, vikten

av en trygg samtalsmiljö. I den svenska skolan som fokuserar på samtalet med barn har

grunder i både krispedagogiken och kristerapin. Som lärare är det återigen viktigt att använda

rätt ord och ha en förståelse över att det kan ta tid för eleven att visa sin sårbarhet. Således är

det av vikt att läraren respekterar att alla barn inte vill prata om det inträffade och istället ska

ge barnet tid att öppna upp för samtal. Detta påvisar fler förutsättningar för de danska lärarna

34

samt den enstaka svenska skolans lärare än de övriga två svenska, i frågan om hur de bör

tänka och agera vid samtal av sörjande barn.

Avslutningsvis under krisens skede kan man med hjälp av Raundalen och Schultz (2007)

handlingsfas, se hur man som lärare och pedagog bör handla härnäst. Under denna fas ska

man som tidigare nämnt låta barnen visa sitt engagemang kring händelsen. Detta kan ske

genom att låta barnen rita, skriva, prata minnen med mera, för att bearbeta händelsen ännu

mer. I de danska planerna har vi kunnat se att det inte bara finns instruktioner kring hur

informationen kring dödsfallet ska förmedlas utan också hur man som lärare ska förhålla sig i

samtalet med eleverna, men här får man också ta del av hur läraren ska handla kort därefter.

De danska planerna tar upp olika idéer på aktiviteter som kan genomföras därefter för att

börja bearbetande av krisen. Exempel på detta är att sjunga, tända ljus, plocka och lägga

blommor på elevens bänk, rita, skriva dikter (eller övrig skrift till den bortgångne), skriv

minnen i en minnesbok eller skriva hälsningar till familjen. De tre danska planerna lägger

också stor vikt i att det måste finnas möjligheter för eleverna att kunna göra aktiviteter som

inte har något att göra med döden. Detta är för de elever som inte vill tala eller bearbeta

dödsfallet just då och därför är (helst) fysiska aktiviteter ett bra alternativ. Genom att de

danska planerna har ett flertal, detaljerade idéer på hur läraren ska handla, så skapar detta

också fler förutsättningar för lärarna att handla i klassrummet när chocken av dödsfallet har

lagt sig hos eleverna. I de svenska krisplanerna finns det dock skillnader i vilka

förutsättningarna det finns för lärare i klassrummet och hur det synliggörs i krisplanerna. De

danska sorgplanerna har återigen tydliga instruktioner på hur en lärare bör handla vid en kris.

Det kan tolkas så genom det exempel som finns kring vad en lärare kan och bör göra för en

sörjande elev. I de svenska krisplanerna presenteras endast ett fåtal punkter om hur en lärare

kan handla vid en kris, där den berörda eleven får stöd till att hitta ett sätt att bearbeta sin

sorg. Det redogör kort och punktligt för att eleverna kan få rita, titta på en film, läsa böcker

(som behandlar sorg) eller att man kan ta fram krislådan som innehåller ljus, tändstickor,

näsdukar med mera. Utöver detta betonar de svenska krisplanerna att samtal med den

drabbade om sorg och döden kan vara ett sätt att hjälpa med pågående bearbetning under en

kris. Utifrån ett översiktligt perspektiv kan man dock se att det finns en del likheter i

planernas exempel på hur elever kan engagera sig i sin sorgeprocess. Men trots detta skiljer

dem sig åt, vilket som tidigare nämnt visar sig i mängden innehåll och detaljer som påvisas i

planerna. Där de danska sorgplanerna återigen bidrar med fler förutsättningar för läraren att

35

stödja barn i sin krishantering, till skillnad från de svenska krisplanerna som inte visar på

samma typer av förutsättningar för lärare att agera utefter.

7.3 Efter en kris

När krisen har skett och händelsen har börjat smälta in hos eleverna är det viktigt att fortsätta

bearbeta händelsen. Med hjälp av bearbetningsfasen, som ofta kännetecknas av att man insett

vad som har hänt så börjar den riktiga bearbetningen av känslor och reaktioner. Nu tas nästa

steg för att kunna gå tillbaka till en fungerande vardag. Cullberg (2006) menar att denna fas

vanligtvis är den längsta, men kan variera beroende på omständigheterna. Mängden påverkan

på individen av dödsfallen påverkar också längden och mängden av bearbetning.

Krispedagogiken (2007) tyder på att rutiner kan vara en bra stödpelare vid bearbetningen av

en kris, exempelvis vid ett dödsfall av en vårdnadshavare kan det vara bra för eleven att

komma tillbaka till skolan för att få tänka på annat eller bearbeta sorgen med vänner eller

andra vuxna personer på skolan. Men beroende på hur krisen har påverkat eleven kan det ta

olika lång tid att läka från det. Vissa elever behöver mer hjälp än vad krispedagogikens

modell förklarar, men det är lärarens ansvar att under krispedagogikens uppföljningsfas, följa

upp med elever som fortfarande är märkbart påverkade av händelsen. Utöver lärarens

kunskaper och stöd kan det också i behov behövas professionell hjälp, för att stödja elever i

sin sorgeprocess (Raundalen & Schultz, 2007). Utifrån både Cullbergs (2006) kris- och

kristerapi samt Raundalen och Schultz (2007) krispedagogiska modell har läraren ett tydligt

ansvar att tillsammans med vårdnadshavare skapa en handlingsplan anpassat efter elevens

behov och förutsättningar. Detta berörs i både kris- och sorgplanerna, där man får ta del av

olika långa avsnitt för handlingsplaner och uppföljningsarbete för lärare att grunda sig i. Trots

en handlingsplan som skapas tillsammans av lärare och vårdnadshavare, kan det ibland

krävas mer stöd till barnet än vad lärare (och vårdnadshavare) kan ge. Det är då främst

lärarens ansvar att se till så eleven får tillgång till lämplig professionell hjälp som kan

innefatta skolkurator, psykolog eller SOC beroende på omständigheter och behov (Raundalen

& Schultz, 2007). Detta exemplifierar även de danska planerna som även senare i bearbetning

bör vara uppmärksamma på elevernas sorgereaktioner, de elever som kanske inte uttryckt sig

tidigare kan med tiden börjar uttrycka sig och det ska lärarna skapa utrymme för. Även de

eleverna som tidigare uttryckt sig kanske inte bearbetat händelsen helt och kanske behöver

mer hjälp än vad läraren och föräldrar kan ge. De danska sorgplanerna beskriver att läraren

har ett ansvar att ta kontakt med skolkurator, eller psykolog vid på behov, för att fortsätta och

36

stödja barnet i sin sorg. De svenska skolorna skiljer sig även här i jämförelse med de danska,

och menar att elevhälsan samt krisgruppen tillträder tidigt in i sorgearbetet hos eleverna.

Vilket innefattar att de svenska lärarna inte har lika stort ansvar som de danska lärarna har i

elevers sorgearbete. De danska skolorna tillkallar endast övrig (professionell) hjälp vid

svårare behov, där läraren känner att det inte kan kontrollera situationen längre (eller vid

svårare och allvarligare dödsfall). Till skillnad från de svenska planerna som redan tidigt i

sorgeprocessen låter de yrkesprofessionella ta över en större del av ansvaret. De svenska

lärarna tillkommer dock senare i sorgeprocessen, när barnen kommer tillbaka på fötter igen.

De svenska lärarna kan vara en mindre grundpelare av stöd när den större delen av chock har

lagt sig, vilket främst rör sig efter i bearbetningsfasen och vidare in på Cullbergs

nyorienteringsfas.

När bearbetningen har pågått ett tag, så börjar man efter en tid att nyorientera sig efter

händelsen. Det som tidigare har hänt kan nu ses som ett minne, och en del av livet som aldrig

kommer att glömmas bort. De danska skolorna berör Cullbergs (2006) nyorienteringsfas

genom att de uppmärksammas den avlidnes dödsdag, födelsedag samt begravningsdag. De

uppmärksammas även genom att hålla en tyst minut, lämna blommor på begravningsplats

eller skapar utrymme i klassrummet för att tala om personen och dess minnen. De danska

skolorna förhåller sig väl till Cullbergs (2006) nyorienteringsfas och de tre danska skolorna

som vi valt att analysera visar alla i sina uppföljnings- och handlingsplaner att man som

lärare ska fortsätta tala om den bortgångne eleven med klassen. Andra punkter som

presenteras är att eleverna får möjlighet att besöka gravplatsen, läsa böcker samt tala och

sjunga. En viktig del är också att komma ihåg den avlidnes födelsedag samt dödsdag vilket

bör uppmärksammas genom att hålla en tyst minut samt återuppta gamla minnen med

eleven). Det nämns även i de danska sorgplanerna att läraren återigen bör vara

uppmärksamma på eleverna känslor och tankar kring den avlidne, då årsdagar kan återuppta

gamla känslor. I de svenska skolorna berörs inte samma typ av uppföljningsarbete, utan de

svenska krisplanerna skriver att beroende på vad som har inträffat kan efterarbetet vara mer

eller mindre omfattande. Det beskriver endast att lärare och krisgruppen ska vara

uppmärksamma på elevernas sorgereaktioner och att kommunikation med vårdnadshavare

och andra pedagoger är nyckeln till ett fungerande efterarbete. De redogör även för att man

utifrån detta tar uppföljningsarbetet vidare vid behov. Det kan således utifrån krisplanerna

tolkas som att de svenska skolorna har ett tydligt sätt att hantera kriser som uppkommer men

det långsiktiga arbetet står inte skrivet i krisplanen, utan beror istället på den rådande

37

situationen. Det visar sig även utifrån krisplanerna att man ger lärare och andra pedagoger en

frihet till att analysera situationen. Vilket också tillger ett eget ansvar gällande vilket stöd

barnet behöver för att klara av sin skolgång efter en kris, detta genom att man exempelvis

kallar till experthjälp vid behov.

7.4 Sammanfattning av analys

Syftet med studien har varit att jämföra tre sorgplaner och tre krisplaner med varandra, för att

bidra till en fördjupad kunskap kring kommunala grundskolors krisberedskap, genom att

främst studera vilka likheter och skillnader det finns planerna emellan. Men också vilka

förutsättningar läraren har att stödja barn i kris utifrån planernas innehåll.

Studiens första forskningsfråga är vilka eventuella likheter och skillnader finns mellan

svenska och danska kommunala kris- och sorgplaner för grundskolan, vilket främst visar sig

i skolornas sätt att agera både inför, under och efter en kris. Raundalen och Schultz (2007)

menar som tidigare nämnt att det är viktigt med en beredskap inför en kris, och detta har alla

sex planer påvisat genom att i sina inledningar beskriva syftet med planen. Det enda som

skiljer dem åt är mängden innehåll och ordagranna motiveringar till planerna. Men alla kris-

och sorgplaners intention att stödja personal, vilket är viktigt vid en kris (Raundalen och

Schultz, 2007).

Raundalen och Schultzs (2007) modell ligger också till grund för lärare och övriga pedagoger

att använda sig utav när de ska bemöta barn i krissituationer. Modellen ska skapa en

förförståelse för hur arbetet kring ett barn i kris ska struktureras. Inom faktafasen skiljer det

sig en del i arbetet mellan de svenska och danska planerna. De danska sorgplanerna visade ett

flertal punkter med introduktioner för hur man som lärare ska hantera situationen, vilket de

svenska skolorna var väldigt korta om. Här kan vi också se att de danska lärare har fler

förutsättningar att handla utifrån, då de på ett mer tillgängligt sätt kan agera och förhålla sig

till sina sorgplaner. Enligt Cullbergs (2006) chockfas skiljer det sig också mellan planerna.

De danska planerna är tydliga med att beskriva reaktioner och hur lärare ska agera, medan de

svenska planerna knappt redogör för detta område alls.

I reaktions- och uttrycksfasen finns det dock en del likheter, alla sex planer benämner att man

som lärare ska ge utrymme för elevers känslor och tankar, trots att det läggs olika mycket vikt

38

i denna aspekt. I handlingsfasen kunde vi se ett liknande innehåll från ett översiktligt

perspektiv, men gick man in närmare på detaljer skiljde det sig återigen mellan länderna. De

danska sorgplanerna la större vikt i detta genom att bidra med fler och tydligare instruktioner

på vad läraren kunde göra. Vilket då skiljde sig mot de svenska som endast kort och punktligt

presenterade några få exempel. Vilket inte visar på samma typ av utrymme för barns känslor

och tankar som de danska sorgplanerna gör.

I bearbetningsfasen fanns det ett flertal likheter bland planerna. Alla sex skolor presenterar

olika typer av handlingsplaner som vara anpassat efter barnets behov. Det som skiljer länder

emot är förutsättningar kring händelsen samt aspekten om professionellt stöd för barnet. De

danska redogör för den professionella hjälpen när läraren själv känner att stödet är utom

kontroll. De svenska planerna redogör för det professionella stödet redan tidigt och lägger

därför inte lika stor vikt på att läraren ska agera och stödja barnet i en svår kris, utan att det

finns direkt professionell hjälp att få. Avslutningsvis berörs nyorienteringsfasen, med både

likheter och skillnader, danska sorgplanerna är tydliga med olika typer av uppföljningsarbete,

de berör även minnesdagar (födelsedag, dödsdag m.m.) och lägger stor vikt i att fortsätta

komma ihåg den bortgångne samt barn reaktion och känslor efter tiden. Krisplanerna tar

endast korta exempel om att fortsätta vara uppmärksamma på elevers sorgeprocess och att

beroende på händelse (och förutsättningar) kan uppföljningsarbetet anpassas efter behov.

Sammanfattningsvis finns det en del likheter och skillnader mellan de svenska och danska

planerna. Med hjälp av en tydlig beredskap inför en kris så läggs även grunden för det

kommande sorgearbetet. Alla planer har egna syften och motiveringar till sina planer och alla

påvisade på samma intentioner. Trots detta så varierar det en del gällande ansvaret, då de

svenska skolorna lägger mycket vikt i att krisgruppen/ledningen och professionell hjälp ska

tas in tidigt i krisen, vilket tyder på ett mindre ansvar för läraren. I jämförelse med de danska

där läraren har en betydligt större roll gällande stödjandet. Vilket också visar sig i Cullbergs

(2006) och Raundalden och Schultz (2007) faser. Läraren har inte endast ett ansvar att stödja

under krisen utan har också ansvar att se till så livet går vidare, detta kan de göra genom att

försöka återgå till normala rutiner, vilket är viktigt i sorgearbetet (Raundalen & Schultz,

2007). Läraren ska i linje med detta också bearbeta händelsen med lek, samtal och andra

engagemang. Vilket alla kris- och sorgplaner lägger vikt i. Den största skillnaden mellan

länderna är att de danska skolorna har större mängd innehåll med fler instruktioner, fakta,

förberedelser samt större efterarbete. Vilket återigen skiljer sig från de svenska krisplanerna

39

som endast berör detta i ett fåtal punkter. Det kan försvåra en krissituation för läraren då

punkterna inte bidrar med lika tydlig information som de danska sorgplanerna förmedlar.

Detta ligger även till grund för studiens andra forskningsfråga, vilka förutsättningar finns det

för lärare att stödja barn i sorg, utifrån kris- och sorgplanerna. För genom att vi kunnat

analysera och tydliggöra för de likheter och skillnader som finns mellan kris- och

sorgplanerna har det också framkommit att läraren och pedagogens ansvar ser olika ut. Vi har

kunnat se att det finns en del olika förutsättningar för de danska och svenska lärarna. Genom

att de danska sorgplanerna har tydliga instruktioner kring hur lärare ska agera både inför,

under och efter en kris underlättar det stödet till barns individuella krishantering. Vilket

skiljer sig markant med de svenska skolorna, som återigen är kortfattade och inte visar på

samma typ av beredskap. De svenska lärarna har därför inte samma typ av förutsättningar,

utifrån sina krisplaner att personligen stödja ett barn i sorg. Det vi dock har kunnat se är att de

svenska lärarna visar på en annan typ av beredskap, genom att dem tillsammans med andra

lärare har möten för att tillsammans ta beslut i krisen och sorgearbetet. Vilket visar på en

annan typ av förutsättning, vilket vi kommer diskutera närmare i kapitel 8.

7.4.1 Slutsatser

De slutsatser vi har kunnat dra är att kris- och sorgplaner förbereder både lärare och andra

pedagoger att handla inför, under och efter en kris men att det skiljer sig en del planerna

emellan. Utifrån teoriernas faser har vi också kunnat se att det finns flest likheter i fakta-,

handlings-, bearbetning-, och uppföljningsfasen. Det är dock viktigt att poängtera att trots de

likheter som påvisats i dessa faser så är alltid sorgplanerna ett snäpp vassare, genom att de är

mer detaljerade och utförliga. De övriga skillnaderna tydliggörs i chock-, reaktions-, uttrycks-

och nyorienteringsfasen då det endast är de danska sorgplanerna som berör och anpassar sig

utifrån dessa områden. De svenska krisplanerna nämner dessa områden till en viss mån, men

det varierar en del bland skolorna (A-C). Den långsiktiga stödprocessen med barns

individuella sorgeprocess är därför inte helt tydligt i de svenska krisplanerna, vilket därför

visar på att de svenska lärarna har färre förutsättningar utifrån sina krisplaner att stödja barn i

sorg.

Ytterligare en slutsats är att innehållet i alla planer skiljer sig en hel del, både i struktur och

mängden innehåll vilket också kan bidra till mängden förutsättningar läraren har att agera

utefter. De planer som innehöll flest sidor men som också var mest detaljrika, som också

40

förmedlare mer information och instruktioner gav läraren fler förutsättningar att agera utefter.

Avslutningsvis visar studien också på att, för att en kris ska kunna hanteras på bästa sätt, bör

läraren ha en bra grund med verktyg att handla utefter. Detta kan innefatta en kris- eller

sorgplan som stöd för att veta hur läraren ska handla eller samarbete med övriga pedagoger,

vårdnadstagare eller professionellt stöd för att hjälpa barn att bearbeta sin individuella

krishantering.

8. Avslutande diskussion

Böge och Dige (2008) samt Barclay (2004) menar att krisplaner är något som alla skolor ska

använda sig av, då det beskriver specifika krisscenarier samt hur man ska hantera en sådan

situation. Detta stärker också Raundalen och Schultz (2007) som också menar att en krisplan

ska nyttjas för beredskap och eventuella krissituationer och måste därför tas på fullt allvar. Vi

har kommit fram till att det finns både likheter och skillnader mellan danska sorgplaner och

svenska krisplaner samt hur lärares förutsättningar synliggörs i dokumenten.

De märkbara skillnaderna vi har noterat när vi analyserat kris -och sorgplanerna är främst de

skillnader som berör både innehåll och struktur i dokumenten. Genom detta har vi också

kunnat tolka vilka förutsättningar lärare tilldelas utifrån kris- och sorgplanerna. Vi har tolkat

resultatet som att de danska sorgplanerna lägger ett fokus på att hjälpa och stödja elever

under sorgearbete vid en kris. De svenska krisplanerna lägger fokus på hur man bör handskas

med en kris i det akuta skedet, snarare än de verktyg som behövs för att stötta elever under

och längre under sorgeprocessen, vilket vi menar nödvändigtvis inte behöver påvisa en

starkare krishantering enbart för att det står ett utförligare innehåll om hur man handskas med

en kris som resulterar i sorg. Detta stödjer även Lytje’s (2017) studie som menar att danska

sorgplaner är ett väl fungerande stöd, vilket i sin tur lett till att lärare är en trygga i sin roll för

att bemöta förlust. Dock en kritik som Lytje (2017) lyfter fram är att sorgplaner inte alltid

presenterar alla barns sätt att hantera sin sorg i en krissituation. I förhållande till detta har

Cullberg (2006) och Raundalen och Schultz (2007) varit kompletterade, genom att påvisa att

alla barn hanterar sorg individuellt, vilket också har påvisats i de planer som vi har

analyserat. Den kritik som Lytje (2017) presenterar är också något som vi ställer oss bakom.

Detta eftersom en av studiens begränsningar har varit att vi inte använts oss, eller kombinerat

studien med exempelvis kvalitativa intervjuer, för att fånga pedagogernas egna utmattningar

kring krisberedskapen på skolorna. På grund av detta menar vi att en kris- och sorgplanerna

41

inte alltid kan användas för att stödja elever i sin individuella krishantering, utan planerna kan

ses en grundpelare i krisen som sedan kan anpassas efter behov. Under analysen framkom det

även i de svenska krisplanerna att man tog hjälp av professionell hjälp i ett tidigare skede i

jämförelse med danska sorgplanerna. Vilket man kan fråga sig kan vara anledningen till att

instruktionerna inte är lika tydliga och detaljrika. De svenska skolorna ger istället mer

utrymme till yrkesprofessionella att vägleda och hjälpa barn i en krissituation, vilket kan

bidra till ett mindre personligt ansvar för svenska lärare. Vilket också kan vara bra, då

situationen lättare kan anpassas efter behov då alla individer reagerar olika på sorg (Cullberg,

2006). De danska sorgplaner är istället mer av ett vägledande dokument, som berör hur en

kris ska hanteras och bemötas. Det vill säga hur kan lärare kan hjälpa elever att bearbeta sin

kris både under och efter en kris. Detta är inget som vi har sett i de svenska krisplanerna i en

lika stor utsträckning, men vi tolkar det som att både kris och sorgplaner erbjuder en egen

form av stöd för lärarna men på olika sätt. Utifrån studiens andra frågeställning kan vi dock

inte påstå att de svenska krisplanerna erbjuder en tillräcklig vägledning för att bemöta elever i

sorg, i förhållande till de danska sorgplanerna. Vi anser att det är viktigt att lärare kan

erbjudas vägledning för att bemöta barn som går igenom kriser, vilket även Böge och Dige

(2008) samt Barclay (2004) anser är betydelsefullt vid en krishantering. Detta kan relatera

med forskning från Demuth, Miller och Alderfer (2020) som menar att handlingsplaner som

fokuserar på sorg är en god vägledning för lärare att kunna bemöta elever som sörjer genom

att lärare får både kunskap och verktyg att bemöta dessa elever.

I övrigt har vi har även noterat märkbara skillnader i hur danska och svenska synliggör

lärarnas förutsättningar i klassrummet, vilket vi även berörde kort i analyssammanfattningen

(7.4). De svenska krisplanerna exempelvis nämner ett fåtal punkter på hur en lärare kan

hjälpa en elev i klassrummet vid sorg medans de danska sorgplanerna har omfattande och fler

instruktioner. En annan skillnad vi har noterat mellan danska och svenska planer är i fråga om

hur lärare ska kommunicera och bemöta barn vid dödsfall, i de danska sorgplanerna

synliggörs den vikt man sätter i både stöd, bemötande och kommunikation med eleverna som

sörjer genom tydliga instruktioner och tips. Detta anser vi är av stor betydelse och även en

betydelsefull förutsättning för lärare på skolan. Detta påvisade även Dyregrov (2013) i visade

i sin studie, där många lärare ansåg att skolan står för en viktig roll vid barns sorgeprocess.

Det är också viktigt att nämna att de danska och svenska skolsystemen inte heller är en

motsvarighet till varandra. Även om länderna skiljer sig från varandra, är det viktigt att

42

belysa att enskilda skolornas ledning och organisation kan skilja sig i hur dem väljer att

arbeta kring sorg och sorgeprocesser. Vilket har synliggjorts i denna studie, gällande både

länder emellan men också skolor emellan. Krisplanerna skapar exempelvis en större frihet för

läraren att själv hitta ett sätt att stödja eleven på, istället för att endast utgå från konkreta

instruktioner som exempelvis danska sorgplaner berör. Sorgplanerna är istället mer strikta

och detaljrika i sättet som läraren bör handla, men det behöver inte heller vara något negativt.

Krisplanerna observerar också att de är allmän plan för hur lärare ska ingripa vid en kris. De

beskriver också att skolans personal bör vara beredda på att improvisera när planen inte

stämmer överens med verkligheten, vilket är ett rimligt och intressant resonemang då vi

menar att ingen kris är sig lik den andra. Detta berörs dock inte i sorgplanerna i samma

utsträckning, utan synliggörs endast mellan raderna. Det nämns också att krisgrupperna

(förutom det aktiva arbetet vid en kris) erbjuder lärarna och övriga pedagoger stöd, i form av

utbildning men också inkallning till möten under kris, detta är något som inte heller har

presenterats i de danska sorgplanerna som istället lägger allt fokus på lärarens handlande och

menar istället på att de yrkesprofessionella kan tas in i bilden vid behov. Som vi nämnt

tidigare tyder detta på att svenska lärare inte har lika mycket personligt ansvar under krisen i

jämfört med de danska lärarna, men å andra sidan menar vi att detta kan visa på att lärarna får

andra förutsättningar att hantera krisen samt stödja eleverna i sina individuella

krishanteringar. Som lärare är det därför viktigt att kunna ta del av diskussioner och beslut

menar vi är stor förutsättning för lärare, för att kunna diskutera de behov som behövs vid en

kris. Detta kan kopplas till Smith, Kress, Fenstemaker & Hyder (2001) studie som menade att

krisgrupper som träffades ofta var förberedda inför eventuella kriser. Vi menar vidare som

Dyregrov (1995 & 2010) och Thormod (2013) att det kan bli svårt för lärare att bemöta elever

i sorg om det inte finns kunskap kring barns sorgehantering. Vi menar därför på att

utbildning, övriga kunskaper eller stöd därför kan ses som en förutsättning för läraren, genom

att det förbereder lärare inför, under och efter en kris. Detta exemplifieras dock till en stor del

i de danska sorgplanerna, som i dokumentet även redogör för fakta och övrig information

kring exempelvis barns sorgereaktioner som kan vara relevanta under stödprocesser.

Sammanfattningsvis skiljer det sig markant mellan länderna, och vi kan inte säga vad en bra

kris- eller sorgplan faktiskt är. Det vi dock kan säga att det finns olika förutsättningar för

lärare att handla i en kris samt stödja barn i sorgeprocessen.

43

8.1 Studiens bidrag och begränsningar

Denna studie har bidragit med forskning kring lärarens roll i relation till barns sorgeprocess

och de olika typer av beredskap som finns inför, under och efter en kris. Detta med hjälp av

både sorg- och krisplaner, samt den kritik som finns kring dessa områden. För att få ett

bredare perspektiv har vi redogjort för forskning som berör lärares egna uppfattningar

rörande deras roll i en kris på arbetsplatsen, där krisen inte endast påverkar dem själva utan

även deras elever. Studien har bidragit med en inblick i hur olika kris- och sorgplaner kan se

ut. Genom den jämförelse som studien har presenterat har vi tagit till fasta att det skiljer sig

en del mellan kris- och sorgplanerna och att det finns olika villkor och förutsättningar för

danska och svenska lärare att kunna agera i en kris. En begränsning med studien, som tidigare

har nämnts, är att kris- och sorgplaner inte är en motsvarighet till varandra. Därav är det svårt

att faktiskt säga vad som är en bra respektive dåligt plan, samt vilka lärare som har fler

förutsättningar att handla i en krissituation. De danska sorgplanerna har enligt denna studie

visat på en större beredskap, genom sina detaljrika och innehållsmässiga sorgplaner. Vilket

har resulterat i att vi utifrån vår andra forskningsfråga kunnat anta att det finns fler

förutsättningar för danska lärare att agera i en kris, i jämförelse med de svenska lärarna.

Något som dock tillträdde i analysen var upptäckten om att de svenska krisplanerna

(skolorna) lägger en stor vikt i att ta professionell hjälp redan från början av en kris. Det har

även gemensamma möten med ledning och krisgrupp för att tillsammans ta beslut som är

anpassat efter situationens behov. Vilket visar på en annan typ av förutsättningar som inte

berör forskningsfrågan. Detta påvisar utifrån denna studies syfte, på att de svenska lärarna

inte har samma typ av förutsättningar att personligen agera i en kris utifrån krisplanen. En

annan begränsning har också varit variationen mellan planerna, de danska sorgplanerna är

väldigt lika i sina innehåll vilket har skiljt sig ifrån de svenska skolorna där alla planer sett

väldigt olika ut, både innehåll- och strukturmässigt vilket också har påverkat analysen.

8.2 Implikationer för vidare forskning Inför fortsatta studier vore det intressant att ta en närmare titt på vilka förutsättningar lärare

faktiskt har, detta kan ske genom att kombinera studien med intervjuer för att komma åt

lärare och andra pedagogers egna uppfattningar. Med hjälp av intervjuer skulle man också

kunna ställa frågor rörande den tidigare forskning vi presenterat. Frågor som fokuserar på

lärares bemötande samt osäkerhet och brist på kompetens gällande stöd för barn i sorg. Med

intervjuer kan man även komma åt lärarens egen uppfattning kring de förutsättningar som

44

finns för dem när en kris sker i skolan, och vad de själva tycker är bra och dåligt kring deras

sätt att arbeta kring en kris. En annan intressant aspekt skulle också kunna vara att ta en

djupare inblick i vad lärarna själva tycker gränsen går, gällande rollen som lärare och

medmänniska i sin arbetsroll. Denna studies storlek har varit för liten för att fylla ut och

besvara stora relevanta frågor, men den har bidragit till att öppna upp för nya dörrar och

vidare forskning med fokus på vilka förutsättningar det finns för lärare att agera när ett

dödsfall inträffar.

Referenslista

Alisic, E (2012). Teachers’ Perspectives on Providing Support to Children After Trauma: A

Qualitative Study. School Psychology Quarterly, 27(1), ss. 51–59.

Alvehus, J. (2013) Skriva uppsats med kvalitativ metod. Stockholm: Liber.

Andersson, M & Ingemarsson, K (1994) Kris och katastrof: en handbok för skolan.

Stockholm: Liber utbildning

Barclay, C (2004). Crisis Management in a Primary School. Teacher Development, 8(2 & 3),

ss. 297–312.

Boréus, K & Kohl, S (2018) “Innehållsanalys”, i Boréus, Kristina & Bergström, Göran. red.

Textens mening och makt. Stockholm: Liber.

Bowen, G (2009). Document Analysis as Qualitative research method. Qualitative Research

Jounal, Vol.9, ss. 27–40

Bryman, A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber

Böge, P & Dige, J (2006) Möta barn i sorg: en handlingsplan för skola och förskola.

Kristianstad: Sveriges Utbildningsradio.

Cullberg, J (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och kultur

45

Cullinan, A. L. (1990). Teacher’s death anxiety, ability to cope with death, and perceived

ability to aid bereaved students. Death Studies, 14(2) ss. 147–160

Croona, G (2003). Etik och utmaning: om lärande av bemötande i professionsutbildning.

Diss. Växjö: Univ., 2003

DeMuth, M. Taggi-Pinto, A. Miller, E.G. Alderfer, M.A. (2020) Bereavement

accommodations in the classroom: experiences and opinions of school staff. J Sch Health, s.

165–171.

Dyregrov, A (2010) Barn och trauma. Lund: Studentlitteratur.

Dyregrov, A & Raundalen, M (1995) Sorg och omsorg. Lund: Studentlitteratur.

Dyregrov, A. Dyregrov, K & Thormod, I (2013). Teachers' perceptions of their role facing

children in grief. Emotional and behavioural difficulties 18(2)

Fhyr, G. (1999). Hur man möter människor i sorg. Stockholm: Natur och Kultur.

Holland, J (2008) How schools can support children who experience loss and death. British

Journal of Guidance and Counselling, 36(4):411–424

Holme, I.M & Solvang, B.K (1997). Forskningsmetodik - Om kvalitativa och kvantitativa

metoder. Lund: studentlitteratur

Hurd, R.C (1999). Adults view their childhood bereavement experiences. Death studies. 23,

17–41.

Kvale, S & Brinkmann, S (2014) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur

Lindberg, L. (2006). “Den läkande leken”, i Skolverket: Myndighet för skolutveckling(red.)

När det värsta händer: om krishantering i förskola och skola. Stockholm: 08 Tryck.

46

Lytje, M. (2017) The success of a planned bereavement response – a survey on teacher use of

bereavement response plans when supporting grieving children in Danish schools. Pastoral

Care in Education, 35:1, 28–38,

Lytje, M (2018) The Danish Bereavement Response in 2015-Historic Development and

Evaluation of Success. Scandinavian Journal of Educational Research, 62:1, 140–149

Mathiasson, L. (2006) “Det viktigaste är att vara närvarande”, i Skolverket, Myndigheten för

skolutveckling (red.) (red.) När det värsta händer - om krishantering i förskola och skola.

Stockholm: 08 Tryck.

Nilzon, K.R (2004). Krishantering, Falköping: Kommunikationslitteratur AB.

Raundalen, M & Schultz, J.H (2007) Krispedagogik - hjälp till barn och unga i kris. Lund:

Studentlitteratur

Reid, J (2002) School Management and Eco-systemic Support for Bereaved Children and

their Teachers. International Journal of Children's Spirituality, 7:2, 193–207,

Robinson, S.E. Durrant, I. (2018) Teacher communicating about life-limiting conditions,

death and bereavement. Pastoral Care in education 36(1):1–13.

Statistiska centralbyrån (2020) Döda i Sverige. Hämtad: 2020-04-17. Tillgänglig:

https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/doda-i-sverige/

(hämtad: 2020-04-07)

Skolverket (2006) När det värsta händer. Tillgänglig:

https://www.skolverket.se/getFile?file=1881 (Hämtad: 2020-04-14)

Steeves, O. Metallo, R.M. Byrd, S.A, Megan, R & Gresham, F.M. (2017) Crisis

preparedness in schools: evaluating staff perspectives and providing recommendations for

best practice. Wiley periodicals, Inc: Volume 54, issue 6

47

Smith, S. Kress, T. Fenstemaker, M & Hyder, G (2001) Crisis management preparedness of

school districts in three southern states in the USA. Safety Sciene, 39. 83–92

Skolverket (2000) Beredd på det ofattbara. Stockholm: db Grafiska.

Unicef (u.å) Barnkonventionen. Tillgänglig:

https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#kort-version (hämtad: 2020-04-13)

Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,

förskoleklassen och fritidshemmet. Lpo 94: anpassad till att också omfatta förskoleklassen

och fritidshemmet. Stockholm: Skolverket/Fritzes.

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer: inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

(Hämtad: 2020-05-07)

48