LUND UNIVERSITY

PO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00

Mystiskt brödraskap – mäktigt nätverk : studier i det svenska 1700-talsfrimureriet

Önnerfors, Andreas; Bogdan, Henrik; Simonsen, Anders; Andersson, Jonas

2006

Link to publication

Citation for published version (APA):Önnerfors, A., Bogdan, H., Simonsen, A., & Andersson, J. (2006). Mystiskt brödraskap – mäktigt nätverk :studier i det svenska 1700-talsfrimureriet. (Ugglan. Minervaserien; Vol. 12). Lund University.

Total number of authors:4

General rightsUnless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by thelegal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private studyor research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal

Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will removeaccess to the work immediately and investigate your claim.

Download date: 19. Jun. 2021

https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/mystiskt-broedraskap--maktigt-natverk--studier-i-det-svenska-1700talsfrimureriet(1874f41d-2d50-42dc-b273-7263a0503d6a).html

Mystiskt brödraskap – mäktigt nätverk

Andreas Önnerfors (red.)

Mystiskt brödraskap– mäktigt nätverk

Studier i det svenska 1700-talsfrimureriet

Lunds UniversitetUgglan

Minervaserien 12

Omslagsbild: Carl August Ehrensvärd, Ordenskapitel i Frimurare Orden 24/11 1796.

Ugglan, Minervaserien utges av avdelningen för idé- och lärdomshistoriavid Lunds universitet, Biskopsgatan 7, 223 62 Lund.Redaktör för bokserien: professor Gunnar Broberg

Mystiskt brödraskap – mäktigt nätverk. Studier i det svenska 1700-talsfrimureriet© medverkande författare, 2006Grafisk form: Stefan StenuddTryck: Media-Tryck, Lunds Universitet, 2006ISBN 10: 91-975196-2-6ISBN 13: 978-91-975196-2-5

Boken tillägnas Nils Petter Sundius *1765.

Innehåll

Förord

I InledningAndreas Önnerfors

II Frimureriets moraliska kosmosAndreas ÖnnerforsAppendix: Svenska Arméens loges lagar från 1762

III En introduktion till studiet av frimureriets ritualerHenrik Bogdan

IV Socialhistoriska perspektiv på Svenska Frimurare OrdensGeneralmatrikelAnders Simonsen

V En introduktion till handskriften ”Provincial Matrikel öfversamtlige uti IX. Frimurare Provincen uti 18de Seculum […]antagne, Adopterade och befordrade Ledamöter”Jonas Andersson

VI Förteckning över svenska 1700-talsfrimurareJonas Andersson & Andreas Önnerfors

6

Om författarnaFil mag Jonas Andersson (f. 73) har en magisterexamen i idé- & lärdomshis-toria och historia och har studerat historia, idéhistoria, filosofi och peda-gogik vid Lunds universitet. Han har skrivit en kandidat- och magister-uppsats med rättshistorisk inriktning inom ämnet idé- & lärdomshistoria.Magisteruppsatsen behandlade frikyrkor och predikanter omedelbart förekonventikelplakatets upphävande 1858. Sedan 2004 är han assistent i pro-jektet ”Mellan mystik och makt: det svenska frimureriet på den europeiskaupplysningens scen”.

Fil dr Henrik Bogdan (f. 72) är författare till avhandlingen From Darknessto Light – Western Esoteric Rituals of Initiation (2003). Bogdan är verksamvid Göteborgs universitet och han har publicerat en rad artiklar om frimu-reri, västerländsk esoterism och nya religiösa rörelser. En omarbetad ver-sion av hans avhandling kommer att ges ut av State University of NewYork Press våren 2007 under titeln Western Esotericism and Rituals of Ini-tiation.

Fil dr Anders Simonsen (f. 66) är verksam vid Historiska institutionen, Gö-teborgs universitet. Han publicerade 2001 sin doktorsavhandling Blandhederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg 1755-1820. Dessutom har han publicerat “Organized social life and the makingof the bourgeoisie in Gothenburg c. 1760–1820”, i Bogdan/Önnerfors(red.) ”Between mysticism and Power Politics”, kommande konferensband2007; Lejonet och skeppet: 1737 och 1741 års beskrivningar av Göteborg ochStrömstad, jämte kommentarer och utblickar. Göteborg 1999 samt “Bön-hasar, ordensbröder och ostindiefarare. Europeiska och utomeuropeiskainfluenser i Göteborg under 1700-talet” (med Adam von Schéele), i Eu-ropa. (Humanistdag-boken) Göteborg 1999.

Fil dr Andreas Önnerfors (f. 71) doktorerade 2003 i idé- & lärdomshistoriamed en avhandling om Svenska Pommern under tidsperioden 1720-1815.I en rad artiklar och uppsatser har han behandlat 1700-talsfrimureriet ochägnar sig även åt presshistorisk forskning. Sedan 2004 är han verksam somprojektledare i projektet ”Mellan mystik och makt: det svenska frimurerietpå den europeiska upplysningens scen” och arbetar på utgivningen av för-fattaren Thomas Thorilds biografi och verk. Han är verksam vid Institu-tionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet som lärare och post-doktoral forskare.

7

Förord

Denna volym är resultatet av ett projekt som genomfördes vid Lundsuniversitet mellan 2004 och 2006: ”Mellan mystik och makt – detsvenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen”. Projek-tet hade två syften: att arrangera en internationell akademisk konfe-rens om ämnet samt att bygga upp en databas över svenska 1700-talsfrimurare. Konferensen, den första i sitt slag i Sverige, ägde rumi december 2004 och ett engelskspråkigt konferensband ges ut un-der 2007. Arbetet med förteckningen över svenska 1700-tals-frimurare bestod i att överföra information från en tidig 1800-tals-handskrift till en databas. Ett alfabetiskt index över nästan 4300medlemmar i svenska frimurareloger publiceras i denna volym somen första ingång till vidare biografiska eller sociologiska studier. Vidsidan om detta index behandlas frimureriets ideologi, initiation,sociala sammansättning samt själva matrikelhandskriften i fyra se-parata bidrag.

Projektets syfte på ett övergripande plan har varit att utforskamöjligheterna till akademiska studier om det svenska frimureriet iSverige samt att knyta kontakter till en redan väl etablerad europe-isk och internationell forskningsscen i området. Postdoktoral forsk-ning vid svenska universitet genomförs ofta inom mycket ödmjukafinansiella ramar och på en för forskarna skakig grund. Ett antalinstanser har genom sitt ekonomiska bidrag och på annat sätt visatatt de trott på projektet för vilket jag vill uttrycka min djupa tack-samhet: Donationsgruppen vid Lunds universitet, Svenska Frimu-rare Orden och Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen. Engagemangeti den europeiska forskningen om frimureriet har vidare genereratfinansiering av OVN (Stichting ter bevordering van wetenschappel?konderzoek naar de geschiedenis van de metselar? in Nederland) iNederländerna samt från European Science Foundation. Konferens-resor har under denna tid även gett mig möjligheten att publiceraenstaka forskningsresultat i en rad artiklar på engelska, tyska ochfranska.

8

Det finns ett antal inblandade som jag vill tacka speciellt: fördet första Institutionen för kulturvetenskaper, där projektet hadesin hemvist inom ämnet Idé- & lärdomshistoria, prefekt, ämnes-föreståndare och luttrad ekonomisekreterare; för det andra minhustru Frida och mina barn Eldgrim, Hedvig och Hilda för derasoändliga tålamod för min frånvaro under mina upptäcktsresor i deneuropeiska frimurareforskningen mellan Bulgarien och Skottland,Stockholm och Bordeaux; för det tredje Jonas Andersson utan vil-kens akribi och vilja projektet aldrig hade rotts i hamn (trots krea-tiva finansieringsformer och underliga egenskaper hos projekt-ledaren). Lars Otto Berg, Kjell Lekeby samt Tom C. Bergroth vidSvenska Frimuare Ordens Arkiv och Bibliotek tackar jag för benä-gen hjälp, liksom Kurt Eriksson och hans medarbetare vidRiksarkivets reproenhet. Projektet fördjupade även samarbetet medoch vänskapen till min käre kollega Henrik Bogdan (speciellt undervår oförglömliga vistelse vid Svarta Havet) samt med kollegan An-ders Simonsen.

Låt oss hoppas på att den akademiska forskningen om detsvenska frimureriet därigenom berikas!

Lund, 30 november 2006Andreas Önnerfors

9

Resurgat virtus oppressa – Den förtryckta dygden måtte åter resa sig.Titelvinjett för publikationen ’Frimurare-Nyheter’ år 1770.

10

I InledningAndreas Önnerfors

Fågeln Fenix lyfter sig ur den brinnande askan uppåt mot ljuset,den klart lysande solen. På askhögen vilar en vinkelhake bland sextistlar, omlindad av ett rep eller band. ”Den förtryckta dygden måtteåter resa sig” är mottot till denna titelvinjett som pryder publikatio-nen ”Frimurare-Nyheter” från år 1770. Jämte korta historiska över-sikter över frimureriet i olika länder och en av de första – om änkortfattade – historikerna över dess svenska historia kunde läsarenhär finna ”Frimurare-Bröders Urgamla Pligter”, som reglerade vär-deringar och beteenden inom och utanför frimureriets loger (ochsom i nästa bidrag skall presenteras in extenso). 1717 sammanslötsig fyra loger i London till en storloge och 1723 utgavs av den-samma en av frimureriets normativa huvudtexter, The Constitutionsof the Free-Masons. Constitutions, redigerad av den presbyterianskeprästen James Anderson (1679-1739), består av två delar: en (myto-)historisk tillbakablick över frimureriet som öppnar ett svindlandepanorama bakåt i tiden tvärs genom bibelns berättelser, antiken ochmedeltiden och en del som beskriver frimurarnas Charges, det villsäga stadganden och förordningar som frimurarna rätta sig efter.Utöver rent organisatoriska formaliteter stadgade Charges dock ävenom frimureriets ideologiska grundsyn. Trots vissa avvikelser i en-skilda formuleringar stod sig denna plattform för frimureriets vär-deringar under hela 1700-talet och i flertalet länder där frimurerietintroducerades. De ideologiska paragraferna lästes upp för dem somskulle antas i logen och inte sällan signerade de nya medlemmarnamed sin namnteckning både allmänna och särskilda lagar. Detta

11

tillsammans med att det inom frimureriets antagningsritualer kräv-des att avlägga en ed i syfte att uppfylla de stadgade förhållnings-reglerna måste ha skapat ett starkt moraliskt korrektiv bland med-lemmarna. Den som var frimurare kunde utgå från en förtrogenhetmed ett gemensamt symboliskt och ideologiskt språk, inte enbart isitt eget land, utan i hela Europa, oberoende hur nära länderna stodupplysningens härdar i England och Frankrike. Man kan fråga sigom det finns något annat upplyst kulturfenomen som så mångamänniskor förpliktade sig till i en transnationell föreställd gemen-skap.

Vad har riksrådet Carl Gustaf Tessin gemensamt med repslagare-åldermannen Spalchaver? Vad kommersierådet Patrik Alströmer medprofessor Mårten Strömmer, vad filosofie magistern Eric Östlingmed skogvaktare Skragge, löjtnant Schildt, grosshandlaren Broberg?De delar egenskapen att vara bland de 4300 medlemmar i logersom tillhörde Svenska Frimurare Orden under dess uppkomstsekel,1700-talet. Ingen historisk forskning har hitintills uppmärksam-mat det potentiella sambandet mellan dessa människor, ingen harnågonsin ställt sig frågan om medlemskapet i denna organisation(den största enskilda under seklet) på något sätt präglade medlem-marna och vilka konsekvenser det kan ha haft för den svenska sam-hällsutvecklingen, det kulturella livet eller idéernas historia i Sverige.1

Detta missförhållande kommer vi inte att kunna råda bot på meden enda publikation. Emellertid är vår avsikt att etablera fakta ochpresentera möjliga ansatser till vidare forskning med idé-, religions-och socialhistoriska perspektiv.

Huvudsyftet med denna volym är att presentera medlemmar-nas namn i alfabetisk ordning som en ingång till vidare studier avkällmaterialet, en medlemsmatrikel som innehåller ibland detalje-rade, ibland mycket knappa uppgifter om bland annat medlem-marnas yrken, levnadsdata eller karriär inom frimureriet (ett lång-siktigt mål är att göra matrikeln tillgänglig i sin digitala form). Menatt publicera en namnlista utan en ansats till förklaring av vad med-lemskapet i ett hemligt sällskap under upplysningstiden innebärskulle med säkerhet inte tillfredsställa läsaren. Svårigheten är å and-ra sidan att tillförlitlig litteratur om det svenska (och även det euro-

12

peiska) frimureriet, dess organisation, historia och ideologi inte fö-religger och att således få hänvisningar till substantiell tidigare forsk-ning kan göras. Forskningsläget karakteriseras kort något senare idenna inledning. En bibliografi om svensk litteratur som behandlarfrimureriet från 1700-talet fram till idag saknas än så länge ochdenna lucka försvårar forskningen avsevärt.

Frimureriets ideologi kan analyseras via ett studium av dessnormativa texter, alltså sådana texter som i förtätad form förmedlarett budskap eller en självuppfattning om vad frimureriets syfte är.Fil dr Andreas Önnerfors presenterar i det första bidraget exempelpå lagar och förordningar som formulerar frimureriets syfte ochgenom vilka frimureriets medlemmar instruerades om ett moralisktidealbeteende. Frimureriet förmedlas dock även genom enupplevelsebaserad kunskapsprocess, initiationen. Fil dr Henrik Bog-dan belyser i sitt bidrag hur initiationen inom frimureriet gestaltarsig och påverkar den enskilde. Medlemskap i sällskap av skiftandeslag är en viktig socialhistorisk källa. Sammansättningen av med-lemmar från olika samhällsklasser kan berätta om ståndsideal ellersocial mobilitet. Fil dr Anders Simonsen behandlar frimureriet uren socialhistorisk synvinkel. I fil mag Jonas Anderssons bidrag skild-ras arbetet med huvudkällan för denna volym, matrikeln över 1700-talets medlemmar i Svenska Frimurare Orden.

TerminologiInom det nordiska frimureriet förekommer ett i vanligt språkbrukrätt märkligt klingande adjektiv: frimurerisk, med betoning på e.Ordet, som är svårt att undvika, kategoriseras i SAOB som utdött(en google-sökning 2006-10 ger emellertid 234 träffar) och är bil-dat efter 1700-talstyskans ”freimaurerisch”. Den engelska motsva-righeten är ”free-masonic”, för det mesta ”masonic” eller på franska”maçonnique”. I modern tyska har ordet börjat användas som ettfrämmande ord, ”masonisch”, kanske också som en avgränsning motdet interna bruket av ”freimaurerisch/maurerisch” inom frimureriet.På svenska skulle ”masonsk” inte vara adekvat. När behovet så på-kallar används i denna volym det enligt SAOB utdödda adjektivet.

13

Frimureri – försök till en definitionInledningsvis skall ett försök göras att definiera vad frimureri är.Frimureriet som socialt och kulturellt fenomen spred sig från ochmed 1700-talets början i hela Europa för att ingå som en viktigbeståndsdel av upplysningstidens sällskapsväsende. Vid sidan ometablerade gemenskaper som familj, by, församling, stånd eller yr-keskår utvecklades under 1700-talet nya sociala organisationsformergenom tillkomsten av sällskap. Sällskap kan karakteriseras somgemenskaper där medlemmar delar intresset för litteratur, veten-skap, musik eller moral. En viktig egenskap är att de bygger på deenskilda medlemmarnas engagemang och på lokal förankring. Inomfrimureriet kallas den lokala basorganisationen för loge. Samtidigtspände sig ett nätverk mellan sällskapen i Europa som hölls ihop avallt bättre postförbindelser och därigenom brevkorrespondens samtgenom en alleuropeisk bokmarknad och ett pressväsende som saktamen säkert skapade ett gemensamt europeiskt offentligt rum. Detfrämsta exemplet på sällskap i Europa är lärda och litterära akademiersom med furstlig stadfästelse ägnade sig åt sina särskilda intresse-områden av både vetenskaplig och konstnärlig karaktär. Trots attfrimureriets uppkomst som organisationsform tvivelsutan kan da-teras tillbaks till en tid då skråväsendet uppstod i Europa, fick detsitt slutliga genombrott genom att amalgameras med upplysnings-tidens sällskapsväsende. Det betyder i klartext att det finns en ut-vecklingslinje och en flytande gräns mellan medeltidens typ avmurareskrå och den typ av organisationsform som tillkännagav sinexistens i London 1717, när fyra loger slöt ihop sig till en storloge.Man kan lika lite hävda att ”frimurare” inte var verksamma sommurare eller arkitekter som att ”murare” inte ägnade sig åt yrkes-relaterade ritualer eller symboliska och mytiska berättelser om sitthantverks innehåll och ursprung.

Frimureriets vidare spridning i Europa skedde i ett komplextsamspel mellan olika aktörer, ibland under politiska förtecken. Ri-valiteten mellan England och Frankrike skyndade med säkerhet påutvecklingen av två varierande system och en kreativ konkurrensdem emellan om vilket som representerade det ”ursprungliga”frimureriet bäst. Senast mot mitten av seklet hade hantverks-

14

symboliken utökats med ett tydligt riddareideal som gav upphovtill organisatoriska specialformer av frimureri med referenser tillmedeltidens och korstågens riddareordnar, främst de mytomspunnaTempelriddarna. Frimureriet så som det spred sig under 1700-talethade som avsikt att belysa och förbättra medlemmarnas moral. Dettaär den minsta gemensamma nämnaren mellan en uppsjö av olikavariationer av organisationsformer, rituell praxis, ideologi eller sym-bolik som kännetecknar frimureriet och besläktade sällskaps verk-samhet under upplysningens sekel. Efterhand skapades även orga-nisationer för kvinnor, så som kvinnliga eller blandade frimurare-loger. De flesta av dessa moraliska sällskap hade även gemensamt attnya medlemmar infördes i sällskapet och dess moraliska värderingarpå ett rituellt sätt, kunskap förmedlades genom initiation (genomen fysisk rituell upplevelse) och befästes via instruktion (genom enabstrakt intellektuell förklaring av ritualen och symboler och ettformellt förpliktigande till lagar och stadgar). Dessa båda aspekterkommer i de följande bidragen belysas utförligt. Kunskapenförmedlades – precis som i det ursprungliga murareskrået – allt somoftast även gradvis där efter tiden som lärling och gesäll mästerska-pet var det yttersta målet. Efterhand utökades dessa grader till ettväsentligt större antal, till ett system av olika skeden med olika inne-håll. Gemensamma tecken, märken och sätt att röra sig, särskildarum för speciella ritualer skapade och befäste en yttre ram för engemenskap som betonade ett ståndsövergripande ideal av brödra-skap (och i vissa fall även ett systerskap) mellan medlemmarna. Ge-mensamma måltider och festligheter som avhölls under rituella for-mer utgjorde en förlängning av detta ideal. Betoningen av mora-liska värderingar och filantropiska idéer gjorde att medlemmarna imoraliska sällskap ofta engagerade sig i sociala projekt som förebå-dar välfärdsstatens ambitioner. Frimurare i Sverige tog exempelvisinitiativ till grundandet av barnhus och lasarett, inokulering motsmittkoppor eller pensioner för soldatänkor. De anordnade konser-ter till förmån för fattiga och nödställda. Samtidigt som släktska-pen till typiskt upplysta värderingar är uppenbar, rymdes inom deteuropeiska frimureriet även idéer från tidigare mystiska strömningarså som 1600-talets rosenkreutzare eller alkemins hermetism. Riddare-

15

romantiken blommade. Denna till synes motstridiga tendens kantolkas på olika sätt, faktum kvarstår emellertid att det irrationellautövade en attraktionskraft även på de mest rationella och upplystamedlemmarna. Det vore lika fel att ignorera som att försöka bort-förklara eller stigmatisera detta fenomen. Trots att frimureriet hadeutvecklats i många variationer skapade det en gemensam referens-ram åt en stor del av den europeiska kulturella och sociala elitensom under 1800-talet förvandlades till en del av separata nationellaborgerligheters självuppfattning.

Teoretiska utgångspunkter för forskning om frimureriInternationellt har för forskningsfältet inom vilket vi publicerardenna volym etablerats termen ”research into freemasonry”. Ävenom denna preposition för liknande forskningsområden är vanlig påengelska finns det en viktig distinktion att göra, gentemot någotsom skulle kunna kallas ”resarch within freemasonry”. Som redanantytts ovan sker inom ramen för frimureriet en intern kunskaps-förmedling som är baserad på den personliga individuella och i vissmån kollektiva upplevelsen. Svenska Frimurare Ordens allmännalagar beskriver denna process som en vetenskap: ”Ordens syfte äratt meddela sina medlemmar upplysning i den ädla vetenskapen attöva dygden och att kuva lasten […]”.2 Precis som i ett religiöstsamfund är det kanske bäst medlemmarna själva som kan svara påfrågan hur man egentligen skall tolka samfundet. Detta ställer forsk-ningen om frimureri i samma position som all form av antropolo-gisk eller sociologisk forskning: hur mycket kan man veta om någotsom man inte är inblandad i eller omvänt: om man är inblandad inågot, hur kan man avgränsa det som man får veta internt från denvetenskapliga processen? Problemet är givetvis inte okänt.

Lingvisten Kenneth Pike har lanserat begreppsparet emiskt-etiskt(ur ”phonemic” resp ”phonetic”), vilket sedan länge används inommånga kulturvetenskaper. Dikotomin bygger på iakttagelsen att enkulturvetenskapligt inriktad forskare rör sig mellan sin egen veten-skapliga kultur och studieobjektets. Med ett emiskt perspektiv när-mar sig forskaren uttryckligen sitt studieobjekt på den studeradekulturens egna villkor. Bland annat anammar han/hon den termi-

16

nologi som tillämpas i den studerade kulturen. Starkt förenklat kandetta sägas vara ett inifrånperspektiv. Med ett etiskt perspektiv serforskaren den studerade kulturen utifrån och skapar således på egenhand sina begrepp eller lånar dem ur den befintliga litteraturen.3

Olikt många andra rörelser är frimureriet än så länge stängt förantropologisk forskning i form av exempelvis deltagande observa-tion eller intervjustudier av dess medlemmar. Argumenten för dennastängdhet är främst pedagogiska. Frimureriet tillmäter den person-liga upplevelsen, personlighetsutvecklingen en så stor betydelse attalla avslöjanden ses som ett hot mot den individuella lärdoms-processen. Ett sådant synsätt måste givetvis accepteras, även om detkan ifrågasättas kunskapsteoretiskt: Kan man läsa sig till en upple-velse eller utvecklas personligen genom att studera en akademiskuppsats? På ett rent intellektuellt plan kan dessa frågor säkerligenbejakas. Men är den moraliska förädlingen frimureriet eftersträvarenbart en intellektuell process?

Med säkerhet inte. Frimureriet som rörelse bygger på att detfinns en potential som kan motivera medlemmarna till engagemang.Loger och hemliga sällskap utövade under sitt uppkomstsekel, 1700-talet, en enorm attraktionskraft på Europas eliter. Tankeväckande isammanhanget är att samtidigt som loger grundades på hela konti-nenten, skrifter som behandlade frimureriet och även sades avslöjadess symboler och hemligheter spreds i en avsevärd omfattning. Dettafaktum tycks inte ha hindrat medlemmarna från att engagera ochfördjupa sig i frimureriet. Uppenbarligen kunde man skilja mellanden offentliga diskursen och det som hände när dörren till logenstängdes. Vi skall något senare beröra detta förhållande närmare.

Det som fascinerar i studiet av frimureriet är just dess attrak-tion som kulturellt, socialt och intellektuellt fenomen. Källmaterialså väl som fysiska artefakter vittnar om en estetisk medvetenhet utöverdet vanliga. Det förekommer ett rikt bildspråk med stark symboliskkodning, ritualtexterna ger prov på en mycket hög performativmedvetenhet och språkbruket infogar sig väl i den västerländskaretorikens tradition, med klassiska och kristna förlagor. Men ävenfrimureriet som organisation är ett relevant fenomen att studera.Organisationsstrukturen, medlemsregistreringen, den interna

17

kommunikationen, organisationen av internationella kontakter,administrationen av medlemsavgifter, gemensamma ekonomiskaåtaganden och humanitära projekt, likaså pressbevakning och litte-ratur om frimureri år områden som inte direkt berör frimurerietsideologi, men som ger rikhaltiga forskningsuppslag. En specialaspektär hur man inom frimureriet skapade och tillämpade föreställningarom ”legalitet”, det vill säga ett komplicerat system av formellt er-kännande via konstitutioner och avtal. Dessa uppslag har sällan letttill formuleringen av teoretiska ansatser i forskningen om frimureri.De mest kreativa försöken redovisas i samband med beskrivningenav forskningsläget.

ForskningslägetDet akademiska intresset för forskning om frimureri i Europa äridag större än någonsin tidigare. Goda vetenskapliga studier i äm-net publiceras och konferenser anordnas där akademiker får möjlig-het att presentera sin forskning. En översikt över den ökande tren-den beträffande forskning om frimureri i Europa under de senastetvå decennierna erbjuder inledningen till Pierre-Yves Beaurepairesstudie L’ Espace des franc-maçons. Une sociabilité européenne au VIIIesiècle (2003). Beaurepaire - professor i historia och verksam vidCentre of Mediterrenean Studies vid universitetet i Nice-Antipolisforskar själv om frimureri. Han tillämpar därvid även modern in-formationsteknik och närmar sig frimureriet utifrån postmodernateorier om ”space” och ”sociability”. Särskilda professurer i frimu-reri inrättades år 2000 vid universiteten i Sheffield, Storbritannien(Professor Andrew Prescott) och Leiden, Nederländerna (ProfessorAnton van den Sande, Vrijmetselarij als geestesstroming en sociaal-cultureel Europees verschijnsel). I Sheffield invigdes på våren 2006ett nytt forskningscentrum, Centre for research into freemasonry (sefreemasonry.dept.shef.ac.uk). Sedan ett antal år tillbaka finns deten professur vid det spanska universitet i Zaragoza där professorJosé Ferrer Benimeli leder ett centrum för studiet av frimureriet iden spansktalande och frankofona världen med en stor konferensoch utgivningsverksamhet. Professor Helmut Reinalter vid univer-sitetet i Innsbruck i Österrike leder liknande forskningsprojekt för

18

den tyskspråkiga världen. Vid Fria universitetet i Bryssel, Belgienorganiseras en interdisciplinär forskningsgrupp om frimureri. Tyskaforskare samlas i en grupp kallad ”Netzwerk Freimaurerforschung”som har inrättat webbplatsen freimaurerforschung.de. ProfessorCécile Revauger vid universitetet i Bordeaux i Frankrike ägnar sigfrämst åt personhistoriska studier rörande det franska frimurerietoch arbetar på ett stort biografiskt lexikonprojekt. Vid universiteteti Halle-Wittenberg bedrivs forskning om sällskapsväsendet vid”Interdisziplinäres Zentrum zur Erforschung der Aufklärung”.Ritualteoretikern professor Jan Snoek vid universitetet i Heidelbergleder ett stort forskningsprojekt om rituell dynamik i könsblandadeoch kvinnliga initiatoriska sällskap. Listan kan göras längre och ten-densen är att forskningsfältet i skrivande stund är i uppgående. Enny dimension nåddes med finansieringen av en exploitary work-shop genom European Science Foundation. Forskare från USA,Kuba och Europa samlades i Bryssel i oktober 2006 till en work-shop om ”Freemasonry and national identity: levels of theconstruction”. I maj 2007 arrangeras den första InternationalConference on the History of Freemasonry med deltagare från helavärlden.

Under en lång tid har akademisk forskning om frimureri intevarit gångbar. 1700-talets öppenhet för forskning om frimurerietshistoriska bakgrund ersattes med en slutenhet under 1800-talet, dåfrimureriet ingick som en ingrediens i formuleringen av separata,avgränsade, nationella och manliga borgerligheter i Europa. Detvar festskrifternas sekel, då många loger firade sitt första århund-rade och med medaljer och tjocka minnesskrifter reste bekräftandemonument över sig själva. Under 1900-talets början publiceradesnågra av de fortfarande normativa och viktigaste verken om frimu-reri (så som Lenhoff-Posners Internationales Freimaurerlexikon 1932)samtidigt som några av de mest hårresande konspirationsteoretiskapublikationerna (exempelvis falsifikatet Sions vises protokoll, påsvenska utgivna 1920, 1933 och 1940) utkom. Frimureriets upp-komst under upplysningstiden har förbryllat många forskare. An-tingen har det tolkats som ett progressivt avantgarde, om inte meden agenda för, så i alla fall en medvetenhet om behovet av samhälle-

19

lig reform eller rent av revolution (så har revolutionerna i USA 1776och Frankrike 1789 exempelvis betraktats som ett resultat av fri-murares engagemang). I motsats till detta har frimureriet tolkatssom en irrationell motströmning mot det upplysta moderniserings-projektet, som en anti-modernistisk reaktion.

De mest kreativa teoretiska ansatserna har formulerats av dentyske begreppshistorikern Reinhart Koselleck och den amerikanskahistorikern Margret C. Jacobs. I sin doktorsavhandling Kritik undKrise: eine Studie zur Pathogenese der bürgerlichen Welt, 1959, 1973m.fl. upplagor) skriver Koselleck att ”hemlighet och offentlighetutgjorde upplysningens historiska tvillingpar”. Koselleck ser värde-ringar som utvecklades i de hemliga sällskapens privata och avskildasfär som vägröjare för händelserna i den offentliga sfären. ”Hemlig-heten” är således inte hemlighetsmakeri eller mystik utan utgör sna-rare en verkstad eller ateljé för utprovningen av banbrytande sam-hälleliga idéer. En liknande ansats har på sistone framförts av Mar-garet C. Jacobs som med sina böcker The radical Enlightenment:Pantheists, Freemasons and Republicans (1981), Living theEnlightenment: Freemasonry and Politics in Eighteenth-century Eu-rope (1991) och The origins of freemasonry: facts and fiction (2005)samt en rad andra publikationer radar in frimureriet i den radikalaupplysningens idétradition. Genom sin organisation, sina värde-ringar och medlemmarnas engagemang tolkar hon frimureriet somen föregångare för det moderna civilsamhället, där medborgarnasengagemang i den demokratiska processen utgör grunden för poli-tiken. Raka motsatsen till denna tolkning kan vi finna hos företrä-dare som har gjort gällande att frimureriet snarare är att betraktasom en irrationell bakåtsträvande underströmning under den ratio-nella upplysningen, att affiniteten för det ockulta hotade det mo-derna projektet och att reaktionära eliter i den snabba förändring-ens tidevarv skull ha klamrat sig fast vid frimureriet som en sistabastion av det medeltida ståndssamhället. En mer positiv variant avdenna tolkning är att tillmäta frimureriet betydelse som romanti-kens föregångare. För Sveriges del är den mest kände apologeten fördenna position Martin Lamm och hans verk Upplysningstidens ro-mantik: den mystiskt sentimentala strömningen i svensk litteratur (1918-

20

20) som på denna punkt ännu inte har ifrågasatts tillräckligt.Båda tolkningsansatser tenderar emellertid att förenkla

upplysnings- och modernitetsbegreppet som helt befriade av irra-tionella element. Istället för att isolera förnuft och känsla från var-andra är det mer fruktbart att vinnlägga sig om en korrekt beskriv-ning av deras ömsesidiga dynamiska relation. Den danske litteratur-historikern Thomas Bredsdorff gör sin bok Den brogede oplysning.Om følelsernas fornuft og fornuftets følelse i 1700-talets nordiske litte-ratur (2003) gällande att både upplysningsfilosoferna och de ”ro-mantiska” rörelserna, pietismen, herrnhutismen och frimureriet kanuppfattas som olika delar av Upplysningen som samverkade i op-position mot auktoriteter och ortodoxa trossystem. I en forskar-grupp under ledning av Monika Neugebauer-Wölk vid det tyskauniversitetet Halle-Wittenberg med namnet ”Die Aufklärung imBezugsfeld neuzeitlicher Esoterik” (”Upplysningen satt i relation tillden nya tidens esoterik”), studeras sedan 2004 esoterismens förhål-lande till upplysningen. Neugebauer-Wölk har i en rad bidrag be-handlat frimureriet och Illuminaterorden. Inom religionsvetenska-pen har ett av de mest uppmärksammade forskningsfälten kopplattill delar av frimureriet ökat snabbt, västerländsk esoterism. Väster-ländsk esoterism beskrivs som en tankeströmning som varit närva-rande i den västerländska kulturen sedan renässansen, och anses hapåverkat frimureriet under framförallt 1700-talets senare hälft. Detfinns idag två professurer inrättade i västerländsk esoterism sominnehas av professor Jean-Pierre Brach vid Sorbonne och Wouter J.Hanegraaff vid Amsterdams universitet. Religionshistorikern An-toine Faivre och hans efterföljare vid Sorbonne, Jean-Pierre Brach,har sedan en lång tid integrerat forskning om frimureriet (som dekallar för ”masonology”) inom ramarna för en professur i ämnetvästerländsk esoterism. Västerländsk esoterism är ett relativt nyttämne inom religionsvetenskapen som behandlar en tankeform somvarit närvarande i den västerländska kulturen sedan renässansen,men som tidigare inte uppmärksammats ur ett akademiskt perspek-tiv. Grovt förenklat kan man beskriva den västerländska esoterismensom ett tankesätt som karaktäriseras av ett motstånd till att antingenrationellt tänkande eller dogmatisk tro skall dominera. Istället beto-

21

nas individens strävan efter kunskap eller gnosis om relationen mel-lan det gudomliga i tillvaron och människan. År 1999 inrättades enandra professur i ämnet vid Amsterdams universitet, med titeln ”Her-metisk filosofi och närbesläktade strömningars historia”. Dennaprofessur är kopplad till en nystartad institution med samma namn,och innehas av Wouter J. Hanegraaff. Det unika med institutioneni Amsterdam är att den erbjuder kurser från A-nivå upp tilldoktorandstudier.

Med detta är de teoretiska ansatserna i studiet av frimureriettecknade. För utförlighetens skull skall även den ”prosopografiskametoden” nämnas, till vilken även större delen av denna volym kanräknas.4 Prosopografi ägnar sig åt en systematisk kartläggning av enavgränsad personkrets, exempelvis med avseende på ursprung, kar-riär eller släktförbindelser. Personkretsen väljs ut genom en kombi-nation av geografiska, tidsliga, sociala eller politiska kriterier. Forsk-ningsresultaten presenteras i alfabetiska förteckningar eller i störredatabaser. Med utgångspunkt i prosopografiska kartläggningar kankollektivbiografier tecknas eller nätverksanalyser genomföras. Dennametod användes – förutom i detta forskningsprojekt – bland annatav Eric Saunier i hans doktorsavhandling Les mutations de la franc-maçonnerie. Des Lumières au Romantisme: l’exemple normand (2003)och av Petri Mirala i avhandlingen Freemasonry in Ulster (publiceras2007). På hemsidan för Centre for research into freemasonry (s.o.)publiceras två medlemsdatabaser om frimureri i Wales, England ochSkottland. För svensk del har Anders Simonsen kartlagt det organi-serade sällskapslivet i Göteborg i sin avhandling från år 2001 (se”Forskningsläget i Sverige” nedan).

Forskningsläget i SverigeIdéhistorikern Henrik Stenius behandlade i sin doktorsavhandlingFrivilligt, jämlikt, samfällt: Föreningsväsendets utveckling i Finlandfram till 1900-talets början med speciell hänsyn till massorganisations-principens genombrott (1987) frimureriet som en del av utvecklingenav det borgerliga föreningsväsendet. En liknande ansats följer An-ders Simonsen i sin avhandling Bland hederligt folk - organiserat säll-skapsliv och borgerlig formering i Göteborg 1755-1820 (2001) där en

22

hel rad med ordenssällskap ingår i analysen på en lokal nivå. AndreasÖnnerfors undersökte i sin avhandling Svenska Pommern – kultur-möten och identifikation 1720-1815 (2003) frimureriets loger somen plattform för sociala kontakter mellan tyskar och svenskar, somen ideologisk frizon utanför kulturellt laddade onmråden i samhäl-let. Samma år försvarade Henrik Bogdan en religionsvetenskapligavhandling som fokuserade på initiationsritualer i den västerländ-ska esoterismen och därmed även frimureriet: From Darkness to Light:Western Esoteric Rituals of Initiation (2003). Utöver detta har påsvenska universitet kandidat- och magisteruppsatser försvarats sombehandlar frimureri, exempelvis Marcus Willén i Örebro, Peter Lindi Uppsala (båda Litteraturvetenskap), Karl-Axel Norberg i Stock-holm (Idéhistoria). Sedan dess instiftelse 1997 har forskningslogenCarl Friedrich Eckleff som lyder under Svenska Frimurare Ordenberikat forskningen om frimureriet genom utgivningen av årsbo-ken Acta Masonica Scandinavica där även danska och norska bidragpubliceras.

Ett försök till kategorisering av litteratur som berör frimurerietForskning om frimureriet har gjort sitt avtryck på olika sätt i denmer eller mindre lärda litteraturen. Ett försök till huvudkategorierman utöver rent akademiska studier om frimureriet kan uppresaföljer här. Det har funnits ett internt behov att offentliggöra histo-riska källor eller normativa texter i syfte att öka kännedomen omfrimureriet och bekämpa förutfattade meningar. Samtidigt har fres-telsen varit stor att avslöja hemligheterna bakom frimureriet, detnyfikna avslöjandet är en stark bevekelsegrund för forskning. Entredje linje som kan urskiljas är konspirationslitteraturen, alltså så-dan litteratur som skall uppdaga en hemlig mörk politisk agendasom frimureriet strävar efter att förverkliga. Ett specialområde ut-görs av litteratur som undersöker kopplingen mellan frimurerietoch det medeltida riddareväsendet, i synnerhet tempelherreorden.Sedan finns det litteratur av mer hagiografiskt slag, så som biogra-fier över bemärkta frimurare eller enskilda logers och ordnars storajubileer.

23

(1) Tryckt material som offentliggör kunskap om frimurerietsorganisation, historia eller värderingarFrimureriets allra första sekel födde fram de röda trådar enligt vilkaforskningen om frimureriet fortfarande grupperar sig. Det engelskafrimureri som 1717 uppenbarade sig gick i täten. Det är beteck-nande att dess ledande män var skolade akademiker. Tendensen gårigen i andra länder under seklet. Det är en förutfattad mening att iregel adelsmän skulle ha sökt sig till frimureriet, även i de högregraderna. I Leipzig grundades redan mot slutet av 1730-talet enloge med akademiker, Minerva. Och i Paris fanns femtio år senareden berömda logen Neuf Soers, ”nio systrar” (syftande på muserna),som samlade intellektuella. Det tyska ordenssystemet StrikteObservanz som byggde på en idé om tempelherreordens återskapandehade sin storhetstid mellan 1762 och 1782. När man bläddrar ige-nom förteckningen på dess drygt 1700 riddare slås man av det storaantalet akademiker i de högre graderna. Även i Svenska FrimurareOrden finns ett tydligt inslag av akademiskt utbildade och veten-skapligt verksamma. Fysiskern Desauguliers, stormästare i den eng-elska orden, följde i sitt vetenskapliga kall obönhörligt Newtonskrav på empiri och experiment som bas för kunskap. James Ander-son, författare eller åtminstone redaktör för det enorma verk somutkom 1723, var kanske främst historiker av gammal 1600-tals-skolning. Både Desauguliers och Anderson tillhörde den rationellaengelska upplysningens krets med täta förbindelser till den veten-skapliga världen och akademin Royal Society. Ett av de första ste-gen man tog i den engelska storlogen var att 1723 offentliggöra bådefrimureriets mytisk-historiska bakgrund i Constitutions ochfrimureriets interna organisation och värderingar i Charges. IConstitutions fabulerade Anderson likt Rudbeck i Sverige ihop enstorslagen historia för frimureriet som räckte tillbaks bortom syn-dafloden. Idag skulle vi kalla det för historieförfalskning, men påden tiden hörde den mytologiskt bearbetade historien fortfarandetill de stora europeiska nationernas självuppfattning. Att alltså av-färda Constitutions som ovetenskapligt blottar arrogans mot den ti-dens tänkande. Till upplysningens vetenskapliga ideal hörde justoffentliggörandet och spridningen, insynen och prövningen av det

24

som hade presterats. Även denna ambition är förverkligad hos An-derson: hans studier i frimureriets historia, hur absurda de än måförefalla oss, presenterades öppet för den europeiska intellektuellaeliten. Constitutions och Charges översattes snabbt till de stora språ-ken redan under tiden för sin uppkomst. En öppen redovisning avforskningsresultat om den egna historien förekommer inom de flestafrimurarsystemen under seklet. Nu låg i öppen dager vad andra spe-kulerade om och varken Anderson eller Desauguliers lastades för attha avslöjat något. Om man skall kvalificera den typ av skrifter somtog sin början med Andersons Charges och Constitutions så är det(1) tryckt material som offentliggör kunskap om frimureriets orga-nisation, historia eller värderingar. Det finns inga tecken på att manopponerade på Andersons skrifter. Men likväl gav reaktionen påfrimureriet som organisationsform i Europas lärda eliter genast upp-hov till en annan klass av skrifter som också den kan klassificeras iviss mån som ledd av en vetenskaplig utgångspunkt.

(2) AvslöjarskrifternaEn av de första avslöjande skrifterna såg ljuset redan under 1730-talet, Samuel Prichards Masonry Dissected. Läget blev inte bättre avatt påven 1738 utfärdade sin bulla In Eminenti som var riktat motfrimureriet. Tre skäl angavs som speciellt viktiga: man fruktade atten religiös indifferentism skulle sprida sig genom ett system somvar tolerant mot olika trosriktningar; hemliga sällskap var inte fören-bara med absoluta monarkier. Det tredje skälet kände Vatikanentill, men ville inte röja det. Denna sista formulering öppnade givet-vis för många spekulationer om frimureriets hemligheter. Man kanalltså säga att den katolska kyrkans fördömanden spelade den avslö-jande genren i händerna som senare kom att utveckla en betydelse-full underavdelning, (2) avslöjarskrifterna. Den kanske mest bety-delsefulla avslöjande skriften är L’ Ordre des Franc-Maçons trahi et lesSecrets des les Mopses revélé från 1745. L’ Ordre des Franc-Maçonstrahis officiella ambition är att avslöja hemligheterna i frimurarnasoch den könsblandade mopsordens loger. Till sin hjälp hade läsarnadessutom sju (utvikbara) kopparstick som illustrerade olika symbo-ler, kläder och rituella skeenden. I ett appendix följde en utförlig

25

beskrivning av frimureriets grader samt ett antal frimureriska sångermed noter. Men lika mycket kunde den tjäna som en perfekt ochfullständig vägledning för hur man skulle gestalta frimuraraktigaceremonier och ritualer. Hela Europa hade nu en komplett hand-bok i frimureri och ordensväsende. Den avslöjande litteraturen mins-kade inte intresset för frimureriet, tvärtom. Frimureriet hade precisbörjat sitt segertåg genom de europeiska eliterna. Boken diskutera-des i de mest avlägsna hörnen av kontinentens upplysta kultur. Mankan med skäl hävda att den öppnade dörren för ordensväsendetsetablering.

Förrädarskrifter är ingalunda en isolerad företeelse i den lärdalitteraturens historia. Alltid har forskare (och i våra dagar journalis-ter) förletts att avslöja hemligheter, diplomatisk korrespondens, skval-ler eller sexuella avvikelser. Naturforskarna är skapelsens principerpå spåret sedan femhundra år. Kuriosa och abnormiteter lockadehela generationer av läkare och anatomer. Vår insikt om männis-kans anatomi går genom ett dissekerat slagfält av europeiska dårar,sjuklingar, dödsdömda och svaga. Det är sällan normaliteten somorsakar behov av förklaring. Det är sällan det normala och invandasom utgör grunden för efterforskning. Därför har avslöjarna i

Expressens löp torsdagen den 12 januari1995.

26

frimureriet hittat sitt Eldorado. Frimureriet är i högsta grad en onor-mal företeelse. Den chockerande mängd av symboler och symboliksom slår emot den som befattar sig med frimureri leder många tillatt förklara vad det ”verkligen” rör sig om. Han kan inte leva meddet surrealistiska tillståndet som skapas genom det ritualbundna ske-endet. Förrädaren som forskartyp är en förenklare. Han reducerarbredden av tolkningsmöjligheter och problematiserar sällan. Detmest prominenta exemplet i nordiska sammanhang är den norskereligionshistorikern Sverre Dag Mogstads bok Frimureri: mysterier,fellesskap, personlighetsdannelse (1994) som låg i grunden för en se-rie artiklar i Expressen under januari 1995 där löpet löd ”Kändasvenskar i hemlig rörelse dricker blod”. Tillsammans med publika-tionen av mer eller mindre kända namn ur den fritt tillgängligamedlemsförteckningen över medlemmar i Svenska Frimurare Or-den slogs Mogstads ”avslöjanden” upp som en stor nyhet. Exaktelva år senare, i januari 2006, återbrukades Expressens upplägg i Af-tonbladet, nu under rubriken ”Makthavarna medlemmar i hemligasällskap”. Frimureriet buntades ihop med Rotary (vilket i sig är ettsakfel) och man gjorde ett stort nummer av namnen på de s.k. makt-havarna. Värre än så var att traditionellt vänsterinriktade Aftonbla-det som ”expert” på ordensväsende anlitade en känd högerextrempropagandist som på sin hemsida hyllar UNA-bombaren och ut-trycker antisemitiska åsikter.

(3) KonspirationslitteraturenKonspirationsteoretikern bygger på den förment avslöjade sanningensom i hans ögon kan bevisa vilka absurditeter som helst. Det mestprominenta och ännu oemotsagda exemplet i Sverige är Jüri Linasböcker Världsbyggarnas bedrägeri: frimurarnas dolda historia (2001)och dess engelska upplaga Architects of deception: the concealed his-tory of Freemasonry (2004). Man behöver bara citera följande raderför att bilda sig en uppfattning om konspirationsteoretikerns sättatt skapa en ”inblick i den dolda maktstrukturen bakom händel-serna i det förflutna och i nutiden.” Denna politiska ordning, sägsdet, ”har byggts upp av krafter, som verkat bakom den glättade fasa-den - Tempelherreordens, illuminaternas och frimurarnas omfat-

27

tande bedrägeri präglar allas vår dagliga tillvaro.” Syftet med arbetetär att ”skapa ett brottsregister över de hemliga sällskapens förödandeverksamhet.” I boken avslöjas enligt författaren ”dolda förgreningarmellan olika delar av frimureriet”. Dessa ”har påverkat historienmed hjälp av marionetter som Napoleon, Lenin, Trotskij, Hitler,Mao Zedong, Roosevelt och Truman (samtliga höga frimurare). […]Läsaren får veta den verkliga orsaken till flera stora krig och revolu-tioner, från den stora franska revolutionen 1789 ända fram tillKuwaitkriget 1991 och bombkriget mot Serbien 1999.”5

Denna typ av konspirationsteorier har en lång tradition bakåt itiden. Redan under 1700-talets slut spekulerades det i om frimu-rare och/eller illuminater låg bakom franska revolutionen eller mor-det på Gustav III.6 Teorierna fortsatte att gro under 1800-taletsborgerliga revolutioner och sekularisering, och i samband med attavslöja första världskrigets och den ryska revolutionens ”sanna” or-saker. Ett verk har sedan sekelskiftet 1900 otvetydigt satt sina tyd-liga spår i konspirationens litteraturhistoria: Sions Vises Protokoll.”Protokollen” publicerades först i Ryssland 1903. Sergej AlexandrovicNilus, rysk skriftställare och mystiker, gav ut dem 1905. Han varövertygad om deras äkthet och påstod att han fått dem några årtidigare av en person som i sin tur påstått att de stulits från en hem-lig judisk organisation i Frankrike. Texten Nilus fick var skriven påfranska och han översatte den till ryska. Skriften översattes snabbttill olika språk och spreds i en mängd upplagor under olika namnoch i olika versioner i Öst- och Centraleuropa. Ganska snart kon-staterades att det var ett falskt dokument, vars innehåll delvis byggdepå plagiat från äldre romaner. Ändå var det många som trodde påskriftens äkthet. Förlagan för protokollen är bland annat romanenBiarritz från 1868. Handlingen i Sions Vises Protokoll utspelar sig ien hemlig judisk organisation. Ledaren talar om för medlemmarnahur man skall gå till väga för att infiltrera samhället, så split mellanolika samhällsklasser, starta revolutioner för att slutligen helt ta övermakten i hela världen. Frimureriet skildras som det mest framträ-dande redskap i denna process.

Men fastän det tidigt konstaterades att ”Protokollen” är ett fal-sifikat spelar de en viktig roll i formuleringen av antisemitiska tan-

28

kar bland extrema högerkretsar och muslimska fundamentalister.På Radio Islams hemsida behandlas ”Protokollen” utförligt och lä-saren får där även följande definition av vad frimureri är:

1) Frimureriet är ett hemligt brödraskap av kristna avfällingar iförbund med hedningar, i hemlighet lett av det judiska folketsledare, och dess ändamål är att tillintetgöra den kristna kyrkanoch den monarkiska regeringsformen, i synnerhet den kristna.2) Frimureriet är ett antikyrkligt eller ett sataniskt kyrkosam-fund, en föregångare till Antikristi kyrka. 3) Frimureriet är s a sfortsättningen här på jorden av det av Satan i himmelriket på-började upproret emot Gud. 4) Frimureriet är ”olaglighetenshemlighet”. 5) Frimureriet är ”det stora Babylon”, ”den storaskökan som sitter över många vatten”, (Joh. Upp. XVII ochXVIII).7

Också i högerkretsar finns det en tradition av litteratur sombehandlar den frimureriska konspirationen. 1923 publicerade nazis-ternas chefsideolog Alfred Rosenberg den tyska översättningen avSions vises protokoll. 1927 utkom så den kanske mest inflytelserikaanti-frimureriska publikationen, general Erich Ludendorffs,Vernichtung der Freimauerei durch Enthüllung ihrer Geheimnisse, somredan ett år senare översattes till svenska med titeln “Frimurerietstillintetgörande genom avslöjandet av dess hemligheter”. Liksom ide fascistiska regimen i Italien och Spanien utsåg nazisternafrimureriet till en av sina ideologiska huvudfiender efter maktöver-tagandet 1933. Efter att frimureriet förbjöds i Tyskland 1935 sam-lades arkivmaterial och boksamlingar från logerna in, byggnaderoch inredning konfiskerades för att säljas eller användas – ironisktnog – av nazisterna själva. Det arrangerades utställningar somturnerade runt om i landet och där frimureriets ”sanna” väsen skulleuppdagas. Till viss del är det den nazistiska nitens förtjänst att såpass mycket material om det tyska frimureriet finns bevarat än idag. Med de samlade arkivbestånden ville man ägna sig åt att bevisaden frimureriska konspirationen historiskt. Men andra världskrigetkom emellan. Materialet forslades undan till bombsäker berggrundsom sedermera hamnade på DDR-sidan och som var färdig-katalogiserat kort tid efter återföreningen 1990.8 Logernas biblio-tek samlades likaså och hamnade av en slump i Poznan/Polen, där

29

de nu utgör en av världens största samlingar av frimurerisk littera-tur.9 Men även i Sovjetunionen och senare hela Östblocket för-bjöds och förföljdes frimureriet av snarlika skäl som i de fascistiskastaterna. Den ryska säkerhetstjänsten NKVD intresserade sig fördet av GeStaPo påbörjade arbetet och förde i krigets slutskede överarkivmaterial från Berlin till Moskva där det fortfarande finns enhel del material, medan annat överlämnats, till exempel till den fran-ska storlogen Grand Orient de France.10

(4) Kopplingen till TempelriddarnaEn händelse som har skapat hyllmeter av forskning var Andre MichelRamsays tal om (4) sambandet mellan frimureriet och de medeltidariddarordnarna som hölls eller åtminstone spreds i Frankrike medbörjan 1737. Talet presenteras i denna volym för första gången isvensk översättning. Ingen annan tanke, inte ens James Andersonsegna har sysselsatt forskare och fantaster mer.11 Sin största blomst-ring och fantasifulla bearbetning fick frimureriets tempelherremystiki frimuraresystemet Strikta Observansen (SO).12 Här blandades diktoch verklighet friskt med varandra i syfte att förverkliga idealet omdet lycksaliga ridderskapet. Sin höjdpunkt nådde SO under 1760-talet. Men Europa var för upplyst för att svälja vad som helst. Där-för baserades konstruktionen av tempelherrarnas efterföljd på nog-grann historisk forskning. I ett virtuellt Europa förlänades provin-ser och prefekturer till riddarna i olika grader. Den danske religions-historikern Friedrich Münter (1761-1830), var både riddare av SOoch historiker. Han skrev ett mycket betydelsefullt arbete omtempelherreordens historia. Orientalisten Johann August Starck(1741-1816) grundade SO:s prästerskap mot slutet av 1760-talet idet då svenska Wismar. Efter noggranna historiska studier kom hanfram till att prästerskapet fortfarande saknades. Starck var orienta-list, kanske en av de främsta i Europa, och intitierades i Paris i dehögre graderna samtidigt som han forskade kring arameiska källorom den tidiga kristenheten. Från den radikala upplysningens sidalöjliggjordes tempelherrespåret. Friedrich Nicolai (1733-1811), för-läggare, frimurare och upplysningens man i Berlin, underkände påvetenskapliga grunder sambandet mellan Templeherreorden och

30

frimureriet. 1782 hade tvivlarna inom SO fått nog. Man avfärdadekopplingen mellan denna riddareorden och frimureriet och den levdesom starkast vidare i det svenska systemet. En annan gren avfrimureriet, Illuminaterna, fångade i hög grad upp både upplysning-ens vetenskapliga tänkande, reformivern och ordensväsendets att-raktion. Den bayriske professorn Weishaupt lyckades på några få årskapa ett slagkraftigt europeiskt förbund av intellektuella. Den på-stådda kopplingen till tempelriddarna är en ingrediens i de flestakonspirationsteorierna mot frimureriet. Men samtidigt finns det ävenstark intern tradition – som senast började med Ramsays ”Oration”– där frimureriets släktskap med medeltidens riddareordnar beto-nas.

(5) Jubileumsskrifter och biografierFör det svenska frimureriet förde slutet av 1700-talet med sig enkonsolidering av stora mått som avslutades med Hertig Carls ritual-arbete kring sekelskiftet 1800. I samband med den konservativautvecklingen efter Wienkongressen 1815 och nationalstatens grun-dande förlorade de stora forskningsteman om frimureriet som hadedominerat 1700-talet sin relevans i den intellektuella debatten. Desystem som hade överlevt förra seklet kunde istället ägna sig åt in-tern forskning. 1800-talets början såg många 50-års och några 100-årsskrifter om enskilda loger eller ordnar. Härmed inleddes den mestproduktiva men samtidigt mest oöverskådliga fasen i forskning omfrimureri: (5) jubileumsskrifternas och biografiernas. Det ingick i 1800-talets och det begynnande 1900-talets självuppfattning att ägna varjejubileum en skrift. Men de stora frågorna lämnades obearbetat inomfrimureriet. Kopplingen till den externa forskningen om frimurerietgick sakta men säkert förlorad. Från tyskt håll skrotades i slutet av1800-talet kopplingen till tempelherremystiken inom den tyska or-den som arbetar efter svenskt system. Argumentationen är ett typ-exempel på sammanblandningen av villkor som gäller för forsk-ningen om frimureriet och forskningen i frimureriet. Krav på ob-jektiv källkritik skulle även gälla inom orden. Vid tidpunkten präg-lades hela Preussen av en radikal rationalism, i synnerhet i den bio-logiska debatten. Den preussiske kronprinsen och stormästaren som

31

var starkt imponerad av det rationella tidevarvet såg tiden mogenför att rensa ut irrationella element i ritualerna.

Utöver dessa fem huvudkategorier går det säkert att urskiljafler områden, men vårt försök pekar på behovet att företa en kate-gorisering av litteratur och källmaterial om frimureriet för framtidaforskning. För svenska förhållanden kommer en bibliografi översvensk litteratur om frimureri behöva precisera olika kategorier när-mare.

Frimureriet i Sverige – en kort överblickTill Sverige kom frimureriet 1735 när de första mötena arrangera-des i Stockholm. Innan dess hade ett antal svenskar blivit medlem-mar i utländska loger i främst Frankrike och England. På 1730- och1740-talet formerade frimureriet i Sverige sig och bröt igenom somorganisation på 1750-talet. Antalet medlemmar och loger ökadeoch statsledningens beskydd och involvering i frimureriet till-skyndade säkerligen denna process. Under 1760-talet dämpadesfrimureriets utveckling av olika skäl, för att under 1770-talet saktamen säkert konsolideras. Prinsarna Gustav, Carl och Fredrik Adolfengagerade sig nu i det svenska frimureriets ledning. Efter stats-kuppen 1772 och ett decennium framöver finns tendenser till attGustav III ville använda sig av det i utrikespolitiska syften. Däre-mot spelar hans bror hertig Carl under tre decennier huvudrollen iutvecklingen av det svenska frimureriets innehåll och organisation.Mot slutet av 1700-talet faller bitarna på plats och det som framö-ver kom att kallas ”det svenska systemet” (eller med engelsk termi-nologi ”The Swedish Rite”) etablerades nu både till sitt innehålloch till sin form och utgör än idag basen för Svenska FrimurareOrden.

Följande schematiska tabell över viktiga årtal i det svenskafrimureriets historia skall underlätta orienteringen:

32

Schematisk översikt över det svenska frimureriets utveckling på1700-talet

Årtal HändelseFöre 1735 Enstaka svenskar knyter kontakter med frimureriet och

blir upptagna, främst i Frankrike. En möjlig kontaktytasedan Karl XII:s tid utgjordes av (skotska och franska)pro-jakobitiska kretsar.

1735 Carl Gustaf Tessin recipierar som förste frimurare påsvensk mark av Axel Wrede-Sparre.

1737 Carl Friedrich Scheffer erhåller en konstitution av denfranska pro-jakobitiska frimurareorden (Radclyffe) somger svenskarna rätt att konstituera loger.

1738 Påvens första bulla mot frimureriet, In Eminenti, ut-kommerI Stockholms-Posten publiceras en följetong om fri-mureriet och dess värderingar.

1744 Den ryske generalen James Keith öppnar loge i Stock-holm och recipierar ett större antal frimurare.

1746 Det svenska frimureriet uppenbarar för första gångensin existens genom att slå en medalj över kronprinsGustafs födelse.

1752 Knut Posse grundar logen Saint Jean Auxiliaire somsedermera anser sig vara moderloge för övriga svenskaloger. Kung Adolf Fredrik utnämns till frimureriets be-skyddare i Sverige.

1753-1763 Minst 14 loger grundas i svenska väldet, i genomsnitt114 medlemmar årligen recipieras

1753 Frimurare Barnhuset grundas i Stockholm.1756 Logen L’Innocente grundas i Stockholm av Carl Frie-

drich Eckleff, den första i Sverige som arbetar i de hö-gre, s.k. skotska graderna.Samma år avrättas frimurare som var delaktiga i hov-partiets misslyckade kuppförsök.

1759 Kapitellogen L’Innocente grundas i Stockholm, riddare-motiven inom frimureriet tar sin början i Sverige.

33

1760 Den svenska Stora Landt-Logen skapas som överorga-nisation för det svenska frimureriet.

1761 Frimureriet i Svenska Pommern tar sin början. Seder-mera grundas tre loger, Zu den drei Greiffen i Greifswald,La Charité och Zur Eintracht i Stralsund. Loger i dehögre graderna grundas i ett annat system, Zumfunckelnden Nordstern (skotsk) och Chapitre Illustre (ka-pitel).

1765 På engelskt initiativ grundas tre loger i Sverige: Britta-nia, S:t George och Phenix. Engelsmännen anser sig ägalaglig rätt att konstituera loger i Sverige. Konflikten somså uppstod löstes inte förrän i början av 1770-talet.

1765 utfärdar Eckleff en konstitution för en loge i Berlin somarbetade enligt det svenska systemet.

1767 I det till Sverige hörande Wismar grundas med starksvensk medverkan Tempelherrefrimureriets så kalladeklerikala gren. I Wismar samlade logerna Zu den dreiLöwen och Gustav zum goldenen Hammer svenska ochtyska medlemmar och en inre krets av dem blir verk-samma som ”kleriker” inom frimurareorden StriktaObservansen (SO) som har stor spridning på kontinen-ten.

1770 I Berlin grundas Grosse Landesloge der Freimaurer vonDeutschland, som anammat det svenska systemet

1774 Hertig Carl övertar av Scheffer posten som lands-stormästare och av Eckleff posten som kapitellogens stor-mästare. Kungens och prinsarnas engagemang inomfrimureriet ökar avsevärt.

1778 Hertig Carl väljs till efterföljare till posten som SO:shärmästare. Valets implementering saboteras av tyskaoch danska frimurare som inte önskar stå under svensköverhöghet.

1780 Sverige grundar Tempelherrefrimureriets IX:de provinssom omfattade Sverige, Ryssland, baltiska länderna ochde tyska besittningarna.

1784 Gustav III besöker den jakobitiske tronpretendenten i

34

Rom i syfte att överta en fullmakt för överhögheten övertempelherreorden som denne sades vara i besittning av.Slutet av 1780-talet En rad loger lägger ner, kanske isamband med anti-gustavianska stämningar undersvensk-ryska kriget och riksdagen i Gävle.

1792 Mordet på Gustav III, hertig Carl blir utnämnd tillförmyndarregeringens chef

1796-1800 Efter Gustav IV Adolfs tronbestigning ägnar sig hertigCarl åt att slutföra en reform av ordens ritualer och orga-nisation

1800 Det nya svenska systemet kommer på plats med refor-merade ritualer och en reformerad organisationsform.Tryckta dokument distribueras för första gången.

Efter 1800 Under första decenniet efter 1800 vänder rekryterings-siffrorna radikalt uppåt. Nya loger grundas i provins-städerna. Trenden fortsätter även efter förlusten av Fin-land (1809) och Svenska Pommern (1815). Frimurerietblir en del av den norsk-svenska unionens högborgerligakultur.

1811 Carl XIII Orden blir en officiell statsorden som delas uttill frimurare

Noter1 Undantaget är de två förstudierna till denna volym. Jonas Anderssonoch Andreas …nnerfors: Ò ‘Position or Profession in the Profane World’.4300 Swedish Freemasons from 1731 to 1800 Ó i Masonic and EsotericHeritage. New Perspectives for Art and Heritage Policies, Den Haag 2005,sid. 194-210. Ibid.: Ò ‘Embete eller yrke i den AllmŠnna Verlden’ – 4 300svenska frimurare frŒn 1731 till 1800 Ó i Acta Masonica Scandinavica 8,K¿benhavn & Stockholm 2005, sid. 134-163.2 Svenska Frimurare Ordens Allmäna Lagar, Stockholm 2001, §1.3 Kenneth Pike: Language in Relation to a Unified Theory of the Structureof Human Behavior. The Hague & Paris 1967, s. 37 ff;.4 Se även Eric Sauniers artikel ”La prosopographie historique: une nou-velle voie pour l’étude de la franc-maçonnerie” i Franc-Maçonnerie, etpolitique au siècle des Lumières: Europé-Amériques, Lumières No. 7, Borde-aux 2006, sid. 331-338.

35

5 Citaten är hämtade från Jüri Linas hemsida geocities.com/jyrilina[besökt 2006-10-15]6 För en aktuell överblick över ”Les Thèses du complot” och deras his-toriska rötter, se bidragen i det lika lydande avsnittet i Franc-Maçonnerie,et politique au siècle des Lumières: Europé-Amériques, Lumières No. 7, Bor-deaux 2006, sid. 247-310.7 Citaten hämtade från Radio Islams hemsida radioislam.org [besökt2006-10-15]8 Se arkivförteckningen Endler/Schwarze-Neuß (utg.): Die Freimaurer-bestände im Geheimen Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz, band I och II,Frankfurt a.M. 1994 och 1996.9 Se samlingens hemsida lib.amu.edu.pl/specjalne/masonbr.htm [be-sökt 2006-10-15]10 Till exempel material om en loge som grundades 1742 i Berlin ochdär sedermera Carl Gustaf Tessin blev medlem. Pierre Mollier: “L’ ‘OrdreÉcossais’ à Berlin de 1742 à 1751” i Renaissance Traditionelle, 131-132,Clichy 2002 som behandlar det till GODF återlämnade arkivmaterialetGrand Orient de France: Cote AR/Fonds H pièce 3.11 För en överblick över materien se Pierre Mollier: La ChevalerieMaçonnique, Paris 2005.12 Standardverket i sammanhanget är fortfarande René Le Forestier: Dietemplerische und okkultistische Freimaurerei im 18. und 19. Jahrhundert,Teil 1 (und 2), Die Strikte Observanz, 1987. Verket utkom ursprungligentjugo år tidigare på franska.

36

Frij Murare Ordens allmännurgambla Stattuter samt Swänska Armé-ens Loges Egna Lagar och Instructioner, Stralsund, 1762.

37

II Frimureriets moraliska kosmosAndreas Önnerfors

The Enlightenment needs to be seen as a complex mix of newideas as well as habits: public discussion, sociability, private,uncensored reading. All required a new, more commonplace senseof an inner self that took pride in discipline and decorum. Lod-ges, like other forms of sociability, helped to instill it.

Margaret C. Jacob, The Origins of Freemasonry. Facts and Fictions2006, sid. 20

Kommunikationen av frimureriets värderingarVilka värderingar präglade det svenska 1700-talsfrimureriet? Är detmöjligt att urskilja en särskild frimurareideologi? Delade det svenskafrimureriets 4300 medlemmar en gemensam värdegrund? Och hurkommunicerades dessa värderingar till dem?Det följande bidraget skall utförligt behandla en speciell form avkunskapsprocessen inom frimureriet, instruktionen. I princip allasom upptogs som frimurare var tvungna att underkasta sig en in-struktion om frimureriets lagar och statuter samt att undertecknadesamma. Så skapades en gemensam moralisk nämnare i brödraska-pet som varje medlem förpliktades till. Genom att närmare betraktadessa normativa texter kan vi bilda oss en uppfattning om denfrimureriska etiken, kontextualisera den i förhållande tillupplysningsfilosofin och till den svenska samhällsutvecklingen. Dennedan citerade portalparagrafen för den 1761 i Svenska Pommerngrundade Svenska Arméens Loge (SVA) får ange tonen:

1:mo

En rättskaffens Frii murare frucktar Gud, och älskar nästan, samthandlar aldrig emot sitt Samwete.

Samhällets wärdiga afsigter, sträkka sig fuller, så till dett timme-liga, som ewiga lifwets Sällheter, dock äga thes ledamöter frihet,

38

att genom then religions öfwning the idka, sielwa sörja för the-ras Samwetens roo, ock Siäls Salighet.

I forna tiderne, war wäl en Frii murare skyldig att öfva thenkristna kiörkans tros Bekennelse ther han wistades, men wårawisa bröder, har sedan funnit säkrast för samhällets förening attei binda någon wid blotta Ceremonielen, utan har fotadt dessbestånd på de grundreglor hwarutinnan alla förnuftigamenniskior stämma allmänt öfwerens.

Orden fordrar därföre enkannerligen af sina ledamöter att deutan Swek, älska Gud, och hwarannan, samt beflita sig om Dÿgd,ärbarhet, Tro och ähra, då de i dessa kärleks ämbnen hafwa ena-handa åtrå ock enahanda tankar så är dett nog för samhälletsbeständiga warelse. § där råkas medelpuncten ock Fria Muraresrätta förening. § Däri wisa sig de oförlikneliga medel,hwarigenom redlig wänskap stiftas emellan Tusende slags tillSeder och hierttan olika folkslag, som eljest wid utgången afwerlden blifwit hwarannan lika främmande som de dett widinträdet woro. § där sehr man rätta wänskaps knutarne bundnaaf then osminkade kärleken, hwilka genom bortgången iEwigheten wäl uplösas, men i Lefvande och äkta frimuraresHierttan - aldrig.1

Paragrafen inleder manuskriptet ”Frÿ Murare Ordens Allmännaurgambla Stattuter samt Swänska Arméens Loges Egna Lagar ochInstructioner upsatte & förbättrade af Logens Secreterare, Capitaine& Riddaren Carl Johan von Essen, upläste & stadfäste i skåttska &mästare Logerne d. 17 aprill M\ Åh\ 5762 [1762]”. Dessa gälldeäven för Armélogens båda dotterloger Zu den drei Greiffen(Greifswald) och La Charité (Stralsund) och en tredje loge som skulleinstiftas i Kristianstad.2

Svenska Arméens loge (1761-1787) var en av de mest framgångs-rika i etableringen av det svenska frimureriet efter 1760.3 UnderSjuårskriget (1757-1764, det svenska deltagandet avslutades genomen separatfred med Preussen år 1762) förlades stora truppkontingen-ter till krigets Pommern och det måste ha varit en av de första gång-erna då frimurare från olika delar av Sverige träffades. Sjuårskrigetvar dessutom en i hela Europa utomordentligt viktig fas i sprid-ningen av frimureriet. För första gången fanns det en rimlig chans

39

att man på både fiendesidan och bland de allierade träffade på offi-cerare som var frimurare. I Berlin kunde en fransk krigsfånge rentav grunda ett helt nytt ordenssystem, det så kallade Clermontkapitlet.Den svenska armélogen rekryterade under 1700-talet 343 frimu-rare, eller nästan åtta procent av det totala antalet medlemmar.Dotterlogen Zu den drei Greiffen rekryterade 115 och logen LaCharité (vars medlemmar inte alltid finns upptagna i den senarebehandlade Generalmatrikeln) ytterligare ett sextiotal. Utan över-drift kan man alltså hävda att drygt tio procent av de svenska fri-murarna obligerades av de nedan behandlade lagarna ochförordningarna. När logen återvände till Sverige 1762 blev kungAdolf Fredrik (1710-1771, provinsialnummer 704) logens heders-ordförande och retroaktiv medlem nummer 1. På 1770-talet instal-lerades hans son, prins Fredrik Adolf (1750-1803, provinsialnummer1842), som armélogens ordförande mästare. Betraktar man sam-mansättningen av medlemmar och deras sociala status kommer mansnabbt fram till att rör sig om en viktig del av den svenska styrandeeliten, självfallet med ett helt dominerande inslag av militärer medhög rang. Detta gör de normativa texterna som medlemmarnaförpliktade sig till ännu mer relevanta.

I lagarnas totalt 27 paragrafer avhandlades frimureriets ideo-logi och moraliska värderingar. Här fastställdes logens organisation,formalia, samt allmänna moraliska förhållningsregler. De två förstaparagraferna utgör ett slags allmän programförklaring. Tolv para-grafer handlar direkt om organisationsfrågor, övriga behandlar mo-raliska förhållningssätt och värderingar. Tretton av paragraferna läs-tes för den som recipierade in i logen, vilket en särskild paragraf(25§) stadgade om:

alla de Paragrapher, som med ett sådant korss, X wid början ståteknade (som ock ei angå logen, eller ordens oeconomie) måstewarje nys antagen föreläsas, tillika med logens egna Stattuterock Förordningar; them han i öpen loge, straxt efter Receptionock föreläsningen underskrifwer.

De allmänna statuterna följdes av noggranna instruktioner förde elva enskilda ämbetsmännen i logen som till exempel Stormä-staren, Sekreterare och Skattmästare, Oratorn, Ceremonimästaren,

40

Arkitekten, den så kallade ”Grufweliga Brodern” med mera,”Instructioner & Statuter för alla oficianter af Swänska arméensLoge”. Till slut stadgades ett lokalt ordningsreglemente för armé-logen i 22 avsnitt, ”Lagar, särskilta Loge Stattuter för Ledamöterneaf Swänska arméens Loge” och det var under dessa de nya medlem-marna undertecknade.4

I en ritualtext sannolikt skriven för den svenska kvinnliga frimurare-logen La veritable et constante amitié (som grundades 1776) följerefter antagningen av den nya medlemmen samma procedur:

Sedan upläses Lagarna, ock Stormästaren erinrar de nyß intagneat wara upmärksamma uppå Cathechesen med hwilken alla Logeröpnas ock tilslutes, och tillika är en förklaring öfwer den ut-lagda Taflan eller Tapeten.”5

I en av de första tryckta franska ritualerna för storlogen GrandOrient de France 1788 är förfarandet liknande. Efter avslutad recep-tion läser den så kallade Oratorn en ”discours”. I direkt anslutninguppmanar logemästaren sekreteraren att ”fait la lecture des Statutsgénéraux de l’Ordre & des Régléments particuliers de cette R \ L \”och därpå följer instruktionen ”La lecture finie, le Vénérable faitpromettre au nouvel initié de se conformer à ces deux Réglements qu’illui fait signer. [originalet har kursiv]”6 Innan jag utförligt skall gå inpå Svenska Arméens loges lagar och andra svenska frimureriska lag-texter är det befogat att först göra en teoretisk utvikning.

Initiation och instruktion – två sätt av kunskapsförmedlingFrimureriets moral, symbolik och ritualer skapades inte i ett tom-rum. De absorberade tankelinjer och idéer i sin omgivning och kom-binerade olika traditioner till ett kunskapssystem där två sätt avkunskapsförmedling framträder: initiation och instruktion. För attförstå frimureriets väsen måste man tydligt skilja mellan dessa bådasätt att etablera vetande hos sina medlemmar, det som inomfrimureriet kallas för ”frimurarevetenskap” eller ”den konungsligakonsten”. Det är värt att dröja något vid etymologin. ”Initiation” ärbildat på det latinska verbet ”initiare”, att påbörja, starta, inleda.Substantivet ”Initium” kan även betyda ”ursprung”. Enligt SAOBhar ”initiera” flera olika betydelser: inviga, införa, upptaga men även

41

göra bekant eller förtrogen med eller delaktig i en särskild kunskap.En av de definitioner som är synnerligen relevant för frimureriet äratt medlemskapet i frimureriet börjar med initiationen. Undantagetnågra få specialfall då hertig Carl fann det för gott att genast upptavissa medlemmar till frimurareordens högsta grader, delade samt-liga 4300 svenska 1700-talsfrimurare erfarenheten av att bli invigdai en frimurareloge, en erfarenhet Henrik Bogdans bidrag beskriver.Även om den som skall initieras leds in i något är det ändå han självsom går. Initiationen förutsätter hans aktivitet och känsla, han lärsig genom att delta. Jag betraktar således här initiationen ur ett bre-dare perspektiv, inte enbart som själva akten av invigning utaninitiationen som deltagandet i en performativ akt, en performancesom skapas genom samspelet av flera aktörers aktivitet. Initiationenslutar med denna breda definition inte heller vid själva akten avinvigning och den som initieras utan omfattar allt som ökarförtrogenheten med och delaktigheten i kunskapen. Performancehar tre nivåer: 1) den omfattar den som initieras 2) den omfattarden personkrets som utför initiationsritualen (officianterna inomfrimureriet enligt ämbeten som t.ex. listades ovan) 3) den omfattardeltagarna i vid bemärkelse, alltså även åskådarna. Man skulle dess-utom kunna tillägga en fjärde, rumslig nivå: arkitekturen, omgiv-ningen som skapas av artefakter och själva rörelsen i rummet samten femte nivå som utgörs av sinnesintryck, främst hörsel och se-ende. Min avsikt är emellertid inte att här uppställa en performance-teori med tillämpning på frimureriet (vilket emellertid skulle varaen konstruktiv ansats), utan att endast antyda att det är givande attdra en gräns till instruktionen som kunskapsförmedling.7

”Instruktion” är etymologiskt bildat på det latinska verbet”instruere”: uppföra, upprätta, inrätta, utrusta, ordna, anordna,undervisa. Nära besläktat är ordet ”struktur” efter latinets structura,uppbyggnad, sammanfogning. Förvisso innehåller ordet många dragsom liknar initiationen. Att instruera kan betyda att meddela un-dervisning, att bibringa eller inhämta kunskaper. Men instruktio-nen är mer riktad, att ge anvisningar eller ”föreskrifter huru hanskall förhålla sig (i synnerhet vid fullgörande av uppdrag eller tjäns-teåliggande) eller gå till väga vid utförandet av något”. Inom militär

42

terminologi betyder ordet att ”meddela instruktion och förvissa sigom att posten riktigt uppfattat och tillägnat sig densamma” (SAOB:sdefinitioner). Instruktionen innebär någonting fundamentalt an-norlunda än initiationen. Instruktionen handlar inte om den per-sonliga upplevelsen och aktiviteten utan om att etablera en struk-tur, att ”bygga in i” den som instrueras. Här handlar det mer omintellekt och etisk hårdvaluta än om känsla och delaktighet. Denpassive undergår instruktionen lyssnande, seende, utförande, sva-rande. Instruktionen kan jämföras med en standard som förmedlastill alla.I motsats därtill går initiationen endast att skildra partiellt. Inomreligionsvetenskapen finns en specialdisciplin av ritualteori som ägnarsig åt att studera den så kallade ”rituella dynamiken”. Utan att för-djupa oss allt för mycket i detta område, kan konstateras att ritua-ler, tvärt om vad som i regel uppfattas, är föremål för en betydandedynamisk utveckling. Initiationen kan studeras inom ritualteorin,exempelvis hur ”rites de passage” iscensätts och hur de utvecklasoch förändras över tid. Henrik Bogdan analyserar i sin doktorsav-handling From darkness to light: Western esoteric rituals of initiation(2003) komparativt sådana initiationsritualer. Ritualtexterna kandessutom användas i klassisk filologisk forskning för att grupperaolika textfamiljer och datera ursprungs- och källtexter bakåt i tiden.Men om man betraktar initiationen som ett kunskapsteoretiskt an-norlunda sätt av kunskapsförmedling, nämligen baserat på den in-dividuella upplevelsen, hamnar vi i svårigheter när vi skall svara påfrågan hur initiationen påverkar moraliska värderingar och ställ-ningstaganden, eftersom det avgörande skeendet äger rum inom densom initieras. Kan vi således genom att läsa texter som berör självainvigningen av medlemmen sluta oss till frimureriets värderingar?Man kan läsa frimureriets ritualtexter som en teaterpjäs. Låt osssom exempel betrakta följande utdrag ur den redan citerade franskatryckta ritualen från 1788:

D. Mes FF \ consentez-vous qu’il fasse son troisieme voyage?R \ On étend la main sur le Tableau.Le Vénérable dit:Qu’on lui fasse faire le troisieme voyage? Qu’il aille, qu’il cherchela lumière.

43

Le F \ Expert le fait voyager en silence, comme ci-dessus.Pendant ce voyage on le purifie par le feu.Le Récipiendaire étant de retour à l’Occident, les Surveillantsfrappent un coup de maillet, & disent que le troisieme voyage estfait.Le Vénérable dit au Récipiendaire.Les flammes par lesquelles vous venez de passer, Monsieur, sontle complément de votre purification; […]8

Avsnittet beskriver recipientens ”tredje resa” under receptioneni den första graden. Texten så som den är tryckt påminner mest omutgivningen av dramatisk litteratur där regianvisningar är satta ikursiv och replikerna i rakt typsnitt. Detta korta avsnitt innehålleräven alla de element av performance jag tidigare antydde. Loge-mästaren frågar de närvarande om de instämmer att den som skallinitieras gör sin tredje resa, varpå svaret blir jakande genom en ge-mensam rörelse. Därpå får en av officianterna uppdraget att ge-nomföra ”resan” och under dess genomförande ”rena” recipientenmed eld. Så fort han återvänder till ”väster”, vilket antyder den rums-liga dimensionen av performancen, slår andra officianter ett slagmed en hammare och förkunnar att den tredje resan är genomförd,vilket markerar att en tidsligt definierad fas nu är avslutad. Därpåinstruerar logemästaren recipienten om symboliken av den nyss ge-nomförda ritualen. Men detta korta avsnitt visar också tydligt pro-blematiken med att basera en analys av vilka värderingar somkommuniceras till den enskilde och framför allt hur han uppleverinitiationen på en läsning av texter som beskriver hur en ritual skallgenomföras. Dessutom täcks av dessa texter inte helheten av aspek-ter. Exempelvis står det ingenting om hur ”rensningen” med eldenskall genomföras praktiskt, det står ej heller om hur och var slagenmed hammaren skall genomföras och inte heller vad det innebär attrecipienten återvänder till ”väster”. Dessa element av ritualen är san-nolikt kulturell praxis som förmedlades genom muntlig tradition,”best practice” och anpassat till lokala förhållanden. Liksom i teater-pjäsen är regianvisningar och repliker förutbestämda, likaså rum-mets utformning, rörelsen i rummet, klädseln, belysningen. Menhuvudsaken i initiationen, hur den enskilde upplever vad han/honär med om, vilka tankar och känslor det utlöser går lika lite att läsa

44

om i dessa texter som skådespelarens syn på sin roll eller publikensuppfattning av pjäsen. Dessa tankar och känslor går endast att tareda på om man intervjuar den som initieras, det rituella skeendetkan man på sin höjd förstå om man antropologiskt ägnar sig åtdeltagande observation där det i texten outsagda praktiseras i verk-ligheten. Problemet för den historiska forskningen blir genast up-penbara. Varken intervjuer eller fältstudier går att genomföra, möj-ligen en re-enactment, med de kunskapsteoretiska problemen somdärigenom skulle uppstå. Ritualtexterna är primärt skrivna för attuppföras, inte för att läsas.

Initiationsskildringar – ett sällsynt fenomenInitiationens upplevelse och dess påverkan på den som initieratskan enbart rekonstrueras med hjälp av självdokument (t.ex. brev,dagböcker, självbiografier), med alla de metodologiska brister detför med sig. Och några hållbara slutsatser skulle endast kunna fåsgenom ett kollektivbiografiskt tillvägagångssätt, när enskilda utsa-gor om initiationen föreligger i tillräckligt kvantifierad form. Visaknar tusentals av dessa skildringar för att etablera fakta om vadmedlemmarna i svenska frimurareloger tänkte om sin reception.Initiationsskildringar är extremt sällsynta. Redan detta gör det inteorimligt att dra slutsatsen att initiationen är en upplevelse som främstsker inom den som recipieras. Dessutom förekommer i de eder somavlades förbud att avslöja ”frimureriets hemlighet” (”le secret desMaçons & de la Maçonnerie”).9 Den enda skildringen av en initia-tion jag hitintills har hittat är tagen ur svensken Jakob Wallenius(1761-1818, provinsialnummer 2977) självbiografi. Wallenius kompå 1780-talet till universitetsstaden Greifswald i Svenska Pommernoch blev snart upptagen som medlem i den tidigare nämnda logenZu den drei Greiffen. Om sin reception skriver han:

Den 22 januari [1787] var en av de mest märkvärdiga dagarnajag upplevt. Jag recipierades högtidligt i den härvarande arbe-tande, lagmässiga och rättmätiga Logen Zu den drei Greifen.Sanitetskollegiets direktör och anatomiprofessoren etc. Dr.Rehfeld var på den tiden logemästare. Deputerade mästarenGadebusch installerade mig. Å! Hur felaktigt och oförnuftigttalar människan om saker hon inte känner till. Även jag hade

45

förutfattade meningar mot denna uråldriga, ärevördiga Frimu-rare Orden. Men jag slutade upp med dem och som belöninghar jag skådat det stora överraskande ljuset, som jag kommer attglädja mig åt för all framtid. Jag kan inte säga mer. Denna dagvar den lyckligaste i mitt liv. Hade jag upplevt den tidigare hadejag inte brusat upp så vid varje olycka. Men tig, murare! Det kanfinnas oinvigda som läser dessa ord.10

Wallenius skildring är alltså tämligen allmänt hållen. Han be-tonar att hans förutfattade meningar övervunnits, att han har ”sett”något som kommer att påverka hans framtida liv fundamentalt, atthan känner lycka och att receptionen tidigare i livet hade besparathonom från att påverkas för mycket av ödets hårda slag (vilka vi fårreda på tidigare i självbiografin). Samtidigt lägger Wallenius bandpå sig själv, påbudet att tiga som orsakas av att ”oinvigda” kan läsavad han skriver. Ur denna skildring får vi inte veta någonting omhur initiationsritualen genomfördes utan endast hur initiationenpåverkade Wallenius värderingar och känslor. Det är rimligt att antaatt han recipierades i enlighet med de svenska dokument som för-des över till Preussen på 1760-talet och som sedermera användes iden 1770 grundade orden Grosse Landesloge der Freimaurer vonDeutschland (GLL); logen i Greifswald hade anslutit sig till GLLefter en lång tids tillhörighet till det tidigare nämnda systemet StrikteObservanz. Hur komplicerade ritualerna är kan man se i den trycktaversionen som publicerades 1805 av Friedrich Ludwig Schröder.11

Första delen i Wallenius självbiografi skrevs i samband med en längresjukdom och rätt så nära själva receptionshändelsen. Varför skriverhan inte om vad som hände konkret? Detta kan dels bero på tysthets-löftet, dels på att receptionsritualen är så komplicerad att han heltenkelt inte kom ihåg den. I logens källmaterial hittar man Walleniusnamnteckning under ”Besondere Gesetze für die Freimaurer-Logezu den drei Greifen in Greifswald”.12 Vi skall senare återkomma tilldessa lagar, men konstatera att det här inte fanns något tolknings-utrymme för vad den nye frimuraren förpliktades till. Det finnsingen upplevelse av lagarna, det finns enbart en uppfyllelse av de-samma.

Instruktion och initiation skapar således två skilda textgenrerinom frimureriet, med två olika syften. Texten som skildrar

46

initiationsritualen kan läsas som en normativ text lika mycket somen teaterpjäs kan läsas som en roman. Men ritualtextens största rele-vans är den performativa aspekten, den liknar ett partitur med olikastämmor och instrumentering: uppförandet, iscensättningen, regis-seringen av ett tids- och rumsligt begränsat progressivt händelseför-lopp. Instruktionen däremot sträcker sig ut över den tidsligt ochrumsligt bundna progressiva processen. Den är av bestående ochförbindande karaktär. Ritualtexten återger, vilket jag tidigare redanantydde, inte heller helheten av händelseförloppet, den kommu-nicerar inte stämningen, ljuset, dofterna, sinnesintrycken. En sub-stantiell part av den performativa kompetensen förmedlades genompraxis, ett immaterialiserbart know-how som uppstår genom en se-rie av upprepade erfarenheter, en kunskap som inte går att kodi-fiera. Med en annan analogi kan arbetet inom frimurarelogen lik-nas vid ett naturvetenskapligt eller psykologiskt experiment.Initianden utsätts för en förprogrammerad försöksuppbyggnad varsslutresultat är att öka kännedomen om sig själv. Hur materien rea-gerar i försöket kan inte förutsägas, däremot är uppbyggnaden all-tid densamma. Eftersom vi i 4300 fall inte vet hur försökspersonenreagerade kan vi inte heller yttra oss om det psykologiskaexperimentets påverkan.

Det enda angreppssätt som enligt min uppfattning på ett merövertygande sätt ger oss svar på vilken värdegrund de 4300 svenskafrimurare kan ha delat måste fokusera på instruktionen. Det finnsgoda skäl för att anta att instruktionen var lika för alla. Inom ritual-texterna förekommer en form av replikskiften som internationelltkallas för ”katekes” (se citatet ovan: ”Stormästaren erinrar de nyßintagne at wara upmärksamma uppå Cathechesen med hwilken allaLoger öpnas ock tilslutes, och tillika är en förklaring öfwer den ut-lagda Taflan på eller Tapeten”). Katekesen är ett rituellt iscensattreplikskifte. Dess syfte är undervisning primärt om frimureriets sym-bolik genom frågor och svar.

Texterna ger ett intryck av en ålderdomlig form av kunskaps-förmedling i skolastisk anda. I det följande återges ett typiskt re-plikskifte ur ritualerna för den kvinnliga svenska frimurarelogen:

47

Tavla med symboler för andra graden enligt avslöjarskriften ’L’ Ordredes Franc-maçons tra