Mor och Dotter - en unik relation

Marie Halldén

Kursnummer

S1111B

Helsingborg 2015

2

Sammanfattning

Jag har valt att skriva om mor och dotterrelationen för att undersöka vad som behövs för att

denna ska kunna bli bra och utvecklande för båda parter.

Vilka problem och svårigheter som kan uppstå i denna speciella relation utifrån

anknytningsteorin.

En fungerande kommunikation är en förutsättning för en bra relation, därför har jag valt att

också använda denna del som grund för detta arbete.

I slutdiskussionen skriver jag om hur den SER-terapeutiska processen kan vara till hjälp.

3

Innehåll

Sammanfattning 2

Inledning 4

Syfte/Frågeställningar 5

Bakgrund och fakta

Anknytningsteori 6

Anknytningsmönster/typer- 6-7

Iscensättningar 7

Kommunikationen i relationen 8

SER terapi 8-9

Metod 10

Resultat

Anknytningens betydelse 11

Konsekvenser av en bristande anknytning 11-12

Separation 12

Separation under tonåren 12

Arvet efter mormor 12-13

Hårt bunden 13

Önskningar 13

Råda, hjälpa, stjälpa 14

Släppa taget 14-15

Att känna skuld 15

Att leva sitt liv 16

Att se och acceptera sin mamma- en dotters uppgift 16

Samtalet 17

Metabudskap 17

Att använda rätt ord 18

Vända samtal genom metakommunikation 18

En unik relation 19

Slutdiskussion 20

Källförteckning 21

4

Inledning

Det kom en dag när jag i smärta skrek högt för mig själv:

Jag fattar inte hur? Jag fattar inte varför? Men nu räcker det!

Senare har jag förstått att jag befunnit mig i ett iscensättningsdrama.

Detta var början på min resa mot förståelse för vad som händer i mitt liv och varför.

Jag har valt att skriva om mor- dotter relationen.

För mig har denna relation inneburit mycket skratt och gråt. Kärlek, sorg, vrede och

förtvivlan.

Från bruten kontakt till försoning.

Det är genom denna relation jag utvecklats och vuxit som människa.

För en kvinna är mor och dotterrelationen en av de mest intressanta relationer hon kommer att

uppleva. Det är den första, grundläggande relationen och den har ofta har en stark effekt på

handlingar i dina nuvarande relationer med ex. make, barn och vänner.

Våra mödrar är med oss överallt, undermedvetet påverkar de vår upplevelse av världen och

oss själva. Vi kan antingen reagera på livet som hon gjorde eller totalt motsatt.

Under uppväxten får vi mer av vår mamma än mat och beskydd, vi formar oss själva med

henne som förebild, och bygger vår kvinnlighet i relation till hennes. Döttrar får en dubbel dos

av mamma, både som vårdare och förebild.

5

Syfte/Frågeställningar

Syftet med arbetet är att få en större kunskap om denna relation.

Jag har undersökt vad som behövs för att denna relation ska kunna bli bra och utvecklande för

båda parter samt vilka problem och svårigheter som kan uppstå i denna unika relation.

Jag har haft SER-terapins synsätt som utgångspunkt när jag studerat ämnet.

Frågeställningarna jag har är:

Vilken betydelse har anknytningen för relationen?

Vilken roll spelar kommunikationen?

Begränsningar

Jag har begränsat arbetet genom att inte behandla:

Svårigheter i relationen på grund av psykisk sjukdom.

Kulturella skillnader.

Övriga familjemedlemmars inverkan på relationen.

.

6

Bakgrund och fakta

Anknytningsteori

Anknytningsteorin utformades av en känd psykolog från Storbritannien, John Bowlby, som

började sitt arbete på 1950-talet. Nyfödda barn anses vara genetiskt programmerade att knyta

an till sina föräldrar för att i första hand säkra sin överlevnad och även för att skapa en trygg

och säker uppväxt, genom anknytningsteorin förklaras vikten av en nära relation till

föräldrarna, som det lilla barnet använder som en trygg hamn att återvända till vid utforskning

av omgivningen.

Barnets anknytningsrelation till föräldern (omsorgspersonen) utvecklas och skapas under de

två första levnadsåren, sedan stängs ”fönstret” för anknytningsuppgiften.

Bowlby menar att utvecklingen av anknytningen påverkar individens relationer genom hela

livet.

(Annika Tibblin, föreläsning, 11 maj 2011)

Anknytningsmönster/typer

Mary Ainsworth undersökte på 70-talet små barns anknytningsmönster genom att utföra ett

experiment där hon observerade små barn tillsammans med deras mödrar, under separation

från deras mödrar, i närvaron av en främling och vid återförening med modern. Hon fann att

barnens gensvar verkade passa in i olika grupper som hon kategoriserade beroende på typen

av anknytning som fanns mellan modern och barnet. De två huvudkategorierna kallas för

trygga och otrygga anknytningar. De otrygga anknytningarna delades in i undergrupper.

Trygg anknytning- individen upplever trygghet, tröst och beskydd när den söker förälderns

närhet.

Otrygg anknytning-upplever inte trygghet, tröst och beskydd

Undvikande otrygg anknytning- undviker föräldern

7

Ambivalent otrygg - visar förtvivlan och protest

Desorienterad otrygg -är rädd för föräldern och har kroniskt påslagna anknytningssystem.

Det är förekomsten av regelbunden fysisk kontakt mellan föräldrar och barn som avgör om en

anknytning utvecklas, detta innebär att spädbarn knyter an känslomässigt även till en

avvisande nyckfull/motsägelsefull, vanvårdande eller misshandlande förälder.

De mammor som skapat en trygg anknytning hade mycket ögonkontakt, kroppskontakt och

verbal kommunikation, de var lyhörda, visade acceptans, (ovillkorlig kärlek) tillgänglighet

och samarbetsförmåga.

(Annika Tibblin, föreläsning, 11 maj 2011)

Iscensättningar

”Varför går allting igen… lik och tiggare och dårar och människoöden och

barndomsminnen”(August Strindberg)

Enligt Anki Persson, grundare av akademin för Ser-terapi är iscensättningar alla de mönster

och handlingar som återupprepas i en persons liv.

Iscensättningar kan hindra människan att bli den hon/han vill vara, göra det hon/han vill göra

och känna det som hon/han vill känna. Iscensättningar skapas oftast i barndomen. Det kan

vara något känslomässigt smärtsamt som händer som får det lilla barnet att gömma undan den

obehagliga känslan utan att ha bearbetat den. När känslan trycks ner i det undermedvetna och

”glöms” bort kommer det lilla barnet som vuxen att försätta sig själv i scenario där den

bortträngda känslan kommer att bubbla upp och ge sig till känna. Det här händer helt

omedvetet eftersom människan har en omedveten drivkraft att vilja hela sig själv, att hitta

hem. Man kan känna igen en iscensättning när man börjar titta på sina upprepande mönster

och situationer där känslor väcks. För att bryta iscensättningen måste man bli medveten om

sig själv och sina relationer till andra människor, genomleva känslan som kommer med

iscensättningen samt lära sig hantera och se på händelsen på ett nytt sätt.

8

Kommunikationen i relationen

”Kathryn står med sin mamma i köket och skär tomater. ”Tänker du skära dem i fyra delar?”

frågar modern. Kathryn stelnar till och pulsen stiger. ”Ja”, svarar hon. Mamman säger ”okej”,

men Kathryn tycker att tonfallet och mimiken säger någonting annat. ”Är det något fel med

det?” frågar hon. ”Nej, nej, det är bara det att jag själv skulle skära dem i skivor”.

Tannen, Deborah. 2007. Den där kan du väl inte ha?

”En kommentar som kommer från en dotter eller mor är mer stärkande eller mer sårande än

när samma kommentar kommer från någon annan”.

Deborah Tannen är professor i lingvistik i Washington, har skrivit flera böcker som handlar

om kommunikation i relationer. Enligt henne är irritation och ilska över oskyldiga

kommentarer från den andra vanliga hos både mödrar och döttrar. Dottern tolkar budskapet

som att mamman kritiserar allt hon gör, medan mamma tycker att allt hon säger uppfattas som

en anklagelse. I kommunikationen mellan mor och dotter är det viktigt att man har förståelse

för varandras perspektiv och tänker på hur budskapet i kommunikationen kan uppfattas av den

andre menar Tannen.

SER terapi

Terapin består av Samtalsterapi (samtalet är stommen i terapin) Energy Flow Breathing (en

kombination av djupandning, stresspositioner och Mindfulness) Regressionsterapi (under

djupavslappning söka i sitt undermedvetna)

SER-terapi är en helhetsterapi, som kombinerar olika metoder och psykologiska teorier från

ett psykodynamiskt, humanistiskt, existentiellt och andligt/ transpersonellt perspektiv.

Grundfilosofin utgår ifrån att människan är en helhet med, kropp, behov, tankar, känslor och

själ i relation till andra, där allt påverkar vartannat.

Terapin handlar om att se och förstå våra beteenden, känslor och tankar och fokus ligger på

genomlevande och bearbetande av den smärtan som vi som barn tryckt undan.

Iscensättningar.

Att se, möta och arbeta med ”vårt inre sårade barn” är det mest grundläggande i terapin.

9

Våra psykologiska mönster, handlingar och relationer kan inte på ett hållbart sätt förändras

utan detta arbete.

Ytterligare verktyg som används i terapi är visualisering (åskådliggöra med hjälp av bilder,

från vårt inre), bildterapi, symbolterapi och arbete med drömmar, som alla syftar till att nå den

djupaste känsla och lösa upp den smärtan som ligger dold där.

(Anki Persson, rektor för Ser Akademin)

10

Metod

I mitt arbete med denna uppsats har jag samlat information genom att fördjupa mig i dels

kurslitteraturen i SER- terapiutbildningen, och dess föreläsningar, samt i övrig litteratur som

jag har samlat på mig inom ämnet genom åren. All litteratur som finns nämnd i

källförteckningen har jag läst i syfte att få en större överblick och förståelse för ämnet.

Den litteratur som främst ligger till grund för uppsatsen är:

Firman, Julie. Firman, Dorothy. 2003. Mödrar och Döttrar mot en vuxen relation

Jonas, Susan. Nissenson, Marilyn. 1997. Vänner för livet

Nemzoff, Ruth. 2008. Don`t bite your tongue. How to foster rewarding relationships with

your adult children.

Tannen, Deborah. 2007. Den där kan du väl inte ha?

11

Resultat

Anknytningens betydelse

Anknytningsteorin beskriver en viktig grundläggande del för den framtida relationen mellan

mor och dotter. Enligt denna teori som grundades genom John Bowlbys forskning, har ett

nyfött barn ett medfött behov av kontakt, omsorg och beskydd för att överleva. Barnet

kommunicerar sina behov till den vuxne genom exempelvis gråt eller leenden och joller när

det upplever oro, rädsla eller ensamhet. Det är viktigt för barnets framtida självbild att

föräldrarna är lyhörda för signalerna och bemöter behoven och känslorna genom att förmedla

trygghet och stöd. Barnet lär sig också att det kan påverka sin omgivning och att världen är en

trygg plats för det.

Vid ca 6 månaders ålder börjar barnet att utforska sin omgivning och använder föräldrarna

som en trygg bas att återvända till vid behov. Ett barn som får en god anknytning till sin

mamma vågar sig med tiden längre och längre från sin mamma och detta ger en bra grund för

kommande vuxenlivet. Det är i stort sett en omöjlig uppgift för en mamma att alltid kunna

trösta och hjälpa sitt barn fullt ut, varje mamma gör vad hon tror är rätt utefter sina egna

förutsättningar. Eftersom mamman ofta undermedvetet kopierar det hon själv upplevt i sin

barndom finns det ibland brister eller begränsningar som kan påverka anknytningen till

barnet.

Konsekvenser av en bristande anknytning

Om mamman inte besvarar det lilla barnets gråt och rop på hjälp kan barnet komma att tro att

det är hennes eget fel att hon blir försummad och att hon inte är älskvärd nog. Firman och

Firman skriver att om kärleken till dottern är villkorad kan detta leda till en försämrad känsla

av egenvärde och att den mentala och känslomässiga bristen av välbefinnande hos vuxna

människor till stor del härstammar från en bristfällig anknytning till modern i tidig ålder. Att i

tidig ålders tvingas anpassa sig till en bristfällig anknytning kan senare i livet leda till en

känsla av att vara mindre värd, tillitsbrist eller att vara dålig på att känna sina egna behov.

Separation

Från att vara helt beroende av mamman måste dottern gradvis lära sig att bli självständig. Det

lilla barnet förbereder sig inför detta genom att börja våga ge sig iväg från mamman på egen

hand, stegen blir efterhand större och större med målet att bli en självständig vuxen.

12

Enligt Friman och Friman är framgången i denna process beroende av hur anknytningen sett

ut från början. Utvecklingen mot självständighet underlättas om anknytningen varit god och

modern har förmågan att släppa kontrollen bit för bit samtidigt som hon finns där för tröst och

trygghet när behovet uppstår. Det gäller för modern att finna en balans i detta och se till att

hon varken överbeskyddar eller släpper kontrollen för mycket då detta kan inverka på

frigörelsen. Grunden för en framgångsrik separation är att mamman har en god självkänsla

och kan stötta den naturliga separationen. Hon kommer då att upptäcka saker som att hon inte

alltid inte är den viktigaste personen i dotterns liv, att hon måste kunna hantera alla dotterns

känslor (ledsen, arg och rädd), modern kommer också att upptäcka att hon måste låta dottern

ta konsekvenserna av sitt handlande och inte rädda henne ur alla situationer.

Separation under tonåren

Under de tidiga tonåren tar kampen om självständighet och vuxenliv fart på allvar, dottern

drivs av att utveckla en säker självkänsla samtidigt som hon fortfarande är i ett stort behov av

modern.

Denna period är sista chansen för mamman att forma och påverka sin dotters utveckling.

Dotterns bild av att vara kvinna smälter samman med bilden av modern och hon försöker ta

reda på i vilka avseenden hon vill vara lik eller olik sin mamma. I denna del av livet är

modern både motståndare och medhjälpare i en och samma person. Denna situation är inte

enkel varken för mamman eller dottern, den innebär ofta många och stora kraftmätningar,

men det är en del av en naturlig process där det är viktigt att mamman inte tolkar försöken till

självständighet som ett avvisande av henne själv som person.

Arvet efter mormor

Relationen mellan en mor och hennes barn är ett samband som de flest kan relatera till då de

har eller har haft en mor och själva varit barn till någon.

En mor bemöter ofta sitt barn som hon själv blivit bemött som liten, på många sätt påverkar

detta även relationen hon har till sin vuxna dotter.

Inga föräldrar uppfostrar sina barn på ett helt felfritt sätt och detta beror på att mycket av den

uppfostran en kvinna själv fått under sin uppväxt från sin mor omedvetet förs vidare till

13

relationen med dottern. Dessa mönster kan vara upphov till missförstånd och problem i

relationen. En viktig nyckel till att hantera dessa problem är att man som förälder reflekterar

över sin egen barndom och även försöker ta reda på hur ens mor har haft det under uppväxten

och vilka känslomässiga erfarenheter hon själv gjort.

Enligt Jonas och Nissenson är det viktigt för mor och dotter att bearbeta och lösa gamla

knutar och problem som finns mellan dem, annars kan dessa fortsätta påverka relationen

negativt med ilska, sorg eller spänning som följd.

Jonas och Nissenson hävdar att i de fall då man inte har en mor, exempelvis om hon har gått

bort i förtid, kan en kvinna känna sig hämmad som förälder då det inte finns någon förebild

har hon varit tvungen att lära sig om föräldraskapet på egen hand och samtidigt använt sin

saknade mamma som ett perfekt ideal vilket försätter dem i en sits där de känner sig

otillräckliga som förälder.

Hårt bunden

Ett annat problem som kan uppstå i en relation mellan mor och dotter är om mamman varit för

hårt bunden till sin egen mor, detta kan orsaka att hon har väldigt svårt att släppa sin egen

dotter fri och samtidigt ge henne kärlek. Hon känner med andra ord ett stort behov av att

lägga sig i sin dotters liv. Jonas och Nissenson ger också exempel på kvinnor som på grund av

denna bindning gör tvärt om, det vill säga ger för kraftig uppmuntran till separation, detta på

grund av rädsla att binda döttrarna för hårt till sig. Dessa kvinnor har dragit sig medvetet

tillbaka eftersom det varit svårt att släppa taget om dottern eller döttrarna.

Önskningar

Jonas och Nissenson framhåller att ett av kännetecknen på en god relation mellan mor och

dotter är en ömsesidig respekt för varandras olikheter. Alla mödrar har önskningar för sina

barn och detta är i det närmaste helt oundvikligt eftersom allt vi gör i ord och handling och val

av livsstil förs över till barnen både medvetet och omedvetet. Det är dock väldigt viktigt att

kunna skilja på vad som är ens egna önskningar och behov eller barnets. Samtidigt är det

viktigt att inte leva för sina döttrar utan att kunna påvisa att man har ett eget liv med egna

framgångar för att dottern ska kunna utveckla en egen tro på sig själv och sin förmåga att

lyckas.

Modern bör också ha en förmåga att ge sina döttrar förståelse och stöttning även när de gör ett

val som inte är förenat med moderns önskemål, det är viktigt för döttrarna att känna att de

bestämmer själva i sitt liv och att mamma ändå finns där utan förebråelser och pekpinnar.

14

Råda, hjälpa, stjälpa

I Nemzoff 2008 kan man läsa om vikten av att ”kombinera rätt mängd moderlig omvårdnad

med rätt mängd moderlig distans”.

För många mödrar är det en svår position i livet att se sina döttrar växa upp och samtidigt att

behovet av omvårdnad och inflytande minskar. Det är ett stort dilemma för många föräldrar

att pendla mellan att skydda sina barn och låta dem pröva sina vingar och samtidig finnas för

dem. Vidare har de flesta föräldrar alltid en önskan om att hjälpa sina barn. En del mödrar kan

uppleva en känsla av betydelselöshet när döttrarna ska klara sig själv medan andra funderar

över om de gett barnen rätt verktyg på vägen. Det är också viktigt att väga in döttrarnas behov

av att någon finns där för dem och visar ett gediget intresse för deras liv.

Enligt Tannen är det dotterns önskan att mamman ska vara stolt över henne, då kan varje

negativ synpunkt eller åsikt verka sårande och skapa frustration i relationen. Det kan också

vara frustrerande för modern att inte nå fram till sin dotter med de råd hon tror är bäst ifall

dottern ser detta som maktutövning eller kritik. Åsikter från modern har fortfarande ett stort

inflytande på dottern.

Idag ses inte den äldre generationen längre som den enda källan till kunskap och information,

världen och våra livsstilar förändras med tiden och det kan vara viktigt för en moder att ta

hänsyn till detta. Dagens döttrar har ofta en annan livssyn och andra källor till kunskap som

de hellre förlitar sig på, ett välment råd kan i detta fall mottas på fel sätt och skapa obalans

eller konflikter i relationen.

Släppa taget

Inträdet i myndig ålder och vuxenlivet ger en rättighet att själv bestämma i sitt liv men också

en skyldighet att leva med båda bra och dåliga konsekvenser av sitt handlande. Även om det

är svårt för en mor att se sin dotter fatta dåliga beslut och behöva ta konsekvenserna av denna

handling är det nödvändigt för båda parters individualisering. Det är mycket viktigt att

döttrarna lär sig att lita på sin egen förmåga, om modern istället påminner om tidigare misstag

och hittar svagheter i sin dotters handlande undergräver hon dotterns självförtroende.

Jonasson och Nissenson menar att modern måste överväga innan hon ger råd om något ifall

detta råd undergräver eller bekräftar dotterns omdömesförmåga.

För att dottern ska lära sig att ifrågasätta myten om att livet ska vara smärtfritt är det viktigt

att modern motstår en benägenhet att rädda sin dotter ur svåra situationer.

I fall modern hela tiden tar över problem som inte är hennes medför detta att dottern inte tar

ansvar för sitt eget liv, det kan också göra att modern får fler problem som hon varken kan

15

eller bör försöka lösa. Dotterns inträde i vuxenvärlden innebär också att hon kanske har någon

annan person att söka tröst och hjälp av, som exempelvis en partner eller vänner, vilket kan

kännas olustigt för modern. Det är en utmaning för föräldern att inse att man inte längre har så

stort inflytande över barnets liv men när man tar ett steg tillbaka så visar man förtroende för

barnets förmåga att tackla motgångar.

Samtidigt bör man se till att relationen utvecklas genom att vara en engagerad observatör som

stöttar och lyssnar samtidigt som man är mån om att barnet ska ge respons på ens tankar och

eventuella råd.

Att känna skuld

Enligt Nemzoff , finns det i vår kultur något som kallas ”föräldra-skuld-budskap” vilket

innebär att man som förälder lätt tar på sig skulden när det inte går bra för barnen. Nemzoff

skriver att man inte bör ägna tid och energi åt att känna denna skuld eftersom ingen är felfri,

och att alla kan göra misstag, dock kan det krävas att man har förmåga att lära sig av dessa

misstag på vägen.

Historiskt sett har kvinnorna setts som huvudansvariga för barnuppfostran och därför anses

ofta mödrar ha skulden om något går snett för barnen. Det är därför vanligt att mödrarna tar

på sig skulden om något går snett.

Dagens kvinnor har inte bara rollen som barnuppfostrare att leva upp till, det tillkommer

mängder av roller som försörjare, hemskötare, kamrat, rådgivare med mera. När det inte går

att leva upp till alla dessa roller, vilket är en omöjlig uppgift kommer skulden. Det viktigaste

för att kunna ta sig ur denna känsla av skuld är att visa sin mänskliga sida och själv kunna be

om hjälp, detta erkännande av att man inte är perfekt har en värdefull effekt på döttrarnas

utveckling till självständig kvinna.

16

Att leva sitt liv

Vidare kan dotterns steg in i vuxenvärlden göra att modern har svårt att ta steget från

föräldraroll till vuxenroll utan istället stannar kvar i rollen som uppfostrare. Förutom försök

att fostra sitt vuxna barn kan detta leda till depressioner och en känsla av förlorade uppdrag.

Firman och Firman poängterar att rollen som vårdare bara berör en tid av livet och att ta sig

vidare från denna period underlättas av att man har kvar en fot utanför hemmalivet.

Det finns alltid en risk att den nya tiden i livet inte blir som förväntat, barnen kan bosätta sig

på annan ort eller deras familjesituation gör att det inte föds några barnbarn vilket kan vara en

källa till besvikelse. I detta fall menar Nemzoff att det är väsentligt att man som förälder tar

tillvara på den stora del av livet som återstår och göra sådant som man önskat göra länge då

man samtidigt kan vara en förebild i hur man lever sitt liv fullt ut. ”När vi är intressanta för

oss själva är vi intressanta för andra” skriver Nemzoff.

Att se och acceptera sin mamma- en dotters uppgift

Vuxna barn ser ofta sina föräldrar på samma sätt som när de var små, skriver Nemzoff.

De kan till och med ta för givet att föräldrarna ska finnas till för att hjälpa, stötta och umgås

vilket resulterar i besvikelse när mamma och pappa inte har tid eller möjlighet till detta. Det är

dotterns uppgift att acceptera modern som den hon är och inte som den hon var under

barndomen. Det är barnets uppgift att befria modern från skuldkänslor, endast de mödrar som

avsiktligen gjort sina barn illa har rätt till dåligt samvete.

Det finns behov hos en del döttrar att se sin moder som stark och de kan reagera negativt om

mamman har det kämpigt på något vis. För att en sådan relation ska utvecklas behöver dottern

kunna se sin mamma som mänsklig och inte en perfekt förebild enligt Jonas och Nissenson.

17

Samtalet

En viktig nyckel till en bra mor/dotterrelation är att det finns en bra kommunikation där båda

parter kan få bli sedda och accepterade. Enligt Tannen 2007, finns det i samtal mellan kvinnor

en önskan om att bli inkluderad och en rädsla över att bli exkluderad. Samtalet mellan mor

och dotter är det kitt som håller ihop relationen skriver Tannen. Det finna alltid en risk i att

nära samtal kan såra och väcka ilska då man passerar en osynlig gräns.

Samtal mellan mor och dotter kan vara väldigt laddade med risk för konflikt och bråk då

exempelvis dottern kan känna sig otillräcklig om hon utsätts för mammans synpunkter och

åsikter om hur hon lever sitt liv.

Metabudskap

Metabudskap är den underliggande betydelsen av de ord som sägs, enligt Tannen innehåller

allt vi säger metabudskap som talar om för oss hur vi ska tolka orden. Detta kan göra att

tolkningen av orden blir en helt annan än vad som avsetts, vilket kan skapa stora konflikter

som kan vara svåra att hantera. Därför är det viktigt för båda parter att se till att

kommunikationen inte kan missförstås.

En annan form av metabudskap är att man uttalar en förväntan på någon annan indirekt och

att motparten ska göra förväntade gissningar, i detta fall är det viktigt att den andra

uppmärksammar och förstår ens outtalade känslor. Problemet är att vi alla har olika typer av

kommunikation, vissa är mer direkta än andra vilket gör att metabudskapets logik om att bli

förstådd utan ord ofta inte fungerar felfritt.

18

Att använda rätt ord

Tannen menar att det är viktigt att prata i jag-form istället för du-form i kommunikationen

mellan mor och dotter då detta gör stor skillnad på budskapet. Jag-formen är konstruktiv

medan du-formen är fylld av kritik och underkännande. Om man använder jag-formen ges det

möjlighet att säga vad man känner, vill och menar utan att motparten känner sig kritiserad.

Firman och Firman menar att om man använder sig av du budskap försöker man medvetet

eller omedvetet att göra den andre liten och sig själv stor.

”Jag kan inte” eller ”jag måste” är en typ av offerspråk enligt Firman och Firman, dessa

uttryck sätter motparten i en position av maktlöshet. För att nå ut med ett ärligt och

konstruktivt budskap är det bättre i detta fall att använda sig av uttrycken ”väljer att inte” eller

”vill inte”.

Vända samtal genom metakommunikation

Om man märker att ett samtal går i fel riktning kan man ibland vända det åt rätt håll genom att

svara på motsatt sätt mot vad man normalt gör, man kan försöka svara lugnt och stilla med ett

lugnande kroppsspråk. I stället för att bara reagera kan man svara på vad som varit sårande i

en kommentar. Innebörden i detta är att i stället för att reagera så tar man ett steg bort från

samtalet för att kunna se det från ett annat perspektiv. Det handlar mycket om att vara

närvarande i samtalet och ha empati för motpartens perspektiv och verklighet. Firman och

Firman skriver att den som lyssnar aktivt gör inte antaganden om vad den andra menar utan

söker bekräftelse på att hon förstått rätt.

Enligt Tannen är samtal mellan kvinnor oerhört viktiga, därför är det av stor vikt att förstå

dialogen mellan mor och dotter samt lära sig hur den kan bli bättre. Då behovet av att bli

förstådd och bekräftad av motparten är stort är en viktig väg att lära sig ett bättre sätt att

samtala på.

19

En unik relation

En son är en son tills han får sig en fru, en dotter är dotter hela livet (gammat ordspråk)

Jonas och Nissenson framhåller efter att ha sammanställt ett stort antal intervjuer att mammor

ser relationen med sina döttrar som speciell med glädje och förtroende som de inte har med

sina söner. Ofta används ordet ”vän” i sammanhanget, dock inte den form av vänskap som

man har till sina vanliga vänner. På grund av den långa historia mor och dotter delar av

minnen, vård och att lära känna varandra och tolka varandras beteenden osv, överträffar denna

all annan vänskap. Skillnaden är att en mamma alltid behåller rester av sin modersroll och det

gäller att kombinera kamratskap och föräldraskap i relationen. Båda parter måste reagera på

varandras behov och se till att få till stånd ett ömsesidigt givande och tagande där mamman

antagligen är den som kommer att ge mest på grund av sin tidigare roll som vårdare. Firman

och Firman uppger att den grundläggande faktorn för en fungerande vuxenrelation mellan

mor och dotter är acceptans och förlåtelse. När man accepterar och förlåter varandra ges man

möjlighet att ompröva vilken sorts vuxenrelation man vill ha och vad som fungerar bäst i just

denna kombination. Vissa kommer att kunna ha en väldigt nära relation medan andra kommer

att ha en relation utan något direkt djup. Det finns inte heller något som säger att en bra

relation är en friktionsfri relation, som i alla relationer kommer det att finnas toppar och dalar

att ta sig förbi. Vidare framhåller Firman och Firman att möjligheten till en djup vänskap

mellan mor och dotter finns, dock med det ömsesidiga kravet att båda parter tillåts och tillåter

sig att vara vuxna. Det gäller att finna balansen i relationen mellan att kväva varandra och att

tappa kontakten helt. Nemzoff skriver att det inte finns något facit för hur en relation ska se

ut, det gäller att utgå från var och ens unika personlighet och skapa en relation som fungerar

för båda.

20

Slutdiskussion

Då anknytning och separation är faktorer som påverkar självkänslan så kan brister i dessa

skapa en osund relation mellan mor och dotter även när dottern har blivit vuxen.

Det är också ganska tydligt att en för stark eller överbeskyddande anknytning skapar ett

beroende och inte självgående barn.

I SER-terapin hade arbetet med det inre barnet varit till stor nytta i processen att läka den låga

självkänslan Om det visar sig att en dotter har svårt att bli vuxen kan det mycket väl vara så

att mamman har svårt att släppa taget även om hon har svårt att erkänna detta. Ingen av

parterna har någon egentlig förmåga att förändra den andra och i många fall bär relationen

alltid ett spår av att mamman en gång varit den som haft rollen som vårdare och uppfostrare.

Av samma orsak är det svårt att uppnå en helt neutral vänskapsrelation mellan mor och

dotter, det finns alltid en risk i att dottern känner sig påhoppad eller kvävd av ett budskap,

bara för att det är mamman som kommer med det. För att uppnå balans i relationen är det

viktigt att mamman tänker på att inte vara för frikostig med sina åsikter samt att dottern tänker

på att inte kräva eller förvänta sig för mycket. Det är i detta sammanhang också av en stor vikt

att man tänker på språket och vad, och hur man kommunicerar och att man kan samtala på ett

vuxet sätt, där båda känner sig bekräftade och lyssnade på.

De flesta relationer mellan mödrar och döttrar har en djup kärlek i botten även om den inte

alltid märks på grund av obearbetade konflikter och andra problem. Det är också viktigt att

tänka på att det alltid finns två sidor av en konflikt när det kommer till relationer.

I många fall påverkas både mor och dotter av sin egna gemensamma historia och från tidigare

generationer nedärvda beteendemönster. Det kan ju vara så att även moderns självkänsla kan

vara skadad och att denna behöver läkas för att relationen till dottern ska kunna bli bra.

Vi bär alla på ouppklarade känsloproblem från det förflutna, vi tampas med negativa

föreställningar om oss själva som grundar sig i barndomen och vi upprepar destruktiva

mönster om och om igen.

Ser-terapin fokuserar på att vi ska bli medvetna om våra iscensättningar och om hur de

hindrar oss i vårt vuxna liv.

Vi arbetar på många olika sätt i terapin för att lösa konflikter, frustrationer och rädslor från

barndomen.

21

Litteraturförteckning

Bradshaw, John. 1990. Frigör barnet inom dig

Cullberg Weston, Marta. 2007. Självkänsla på djupet

Fredelius, Gunilla. Klein Frithiof, Patricia. Ursing, Ingrid. 2000. Kvinnoidentitet

Gyllensten, Bertil. Holm, Nenne. Olsson, Görgen. 1997. En värld är varje människa

Gyllensten, Bertil. Olsson, Görgen. 2013. Det terapeutiska mötet

Gyllensten, Bertil. Olsson, Görgen. 2013. Lysa med eget ljus

Firman, Julie. Firman, Dorothy. 2003. Mödrar och Döttrar mot en vuxen relation

Fred, Görel. Hjalmarsson Neideman, Ulrika. 2014. Försonas med din barndom

Jenson, Jean. 1995. Att återerövra sitt liv

Jonas, Susan. Nissenson, Marilyn. 1997. Vänner för livet

Josefson, Dan. Linge, Egil. 2008. Hemligheten

Goldhor Lerner, Harriet. 1988. Kvinnor och psykoterapi

Miller, Alice. 1979. Det självutplånande barnet

Nemzoff, Ruth. 2008. Don`t bite your toungue. How to foster rewarding relationships with

your adult children.

Ortiz, Liria. 2011. Jag och min mamma

Tannen, Deborah. 2001. Jag säger så här bara för att jag älskar dig

Tannen, Deborah. 2007. Den där kan du väl inte ha?

Tudor-Sandahl, Patricia. 1989. Det glömda självet

Ullman, Montague. Zimmerman, Nan. 1979. Använd dina drömmar

Young Brown, Molly. 2005. Det utvecklande självet

Internet

https://sv.wikipedia.org/wiki/Anknytningsteori

Föreläsningar på Akademin för SER-terapi

Anknytningsteori, Annika Tibblin, föreläsning, 11 maj 2011