med blicken mot framtiden

Med blicken Mot fraMtiden

Om bokenUtgiven av Moderaterna 2010

Moderaterna Box 2080 103 12 Stockholm Tel 08-676 80 00 [email protected] www.moderat.se

HuvudredaktörJohan Forssell

Textredaktörer Mattias Kereztesi Hanna Elving

Grafisk Form Monika Hallstensson

Illustrationer Fanny Bjurström

Foto Sidorna 8 och 11 Ulrika Vendelbo

Tryck Strokirk-Landströms

Med blIcken MOT FraMTIden

Innehåll

Förord 9

Att rustA sIg För lIvet 14

Att Få vArA sIg själv 54

Att kunnA stå på egnA ben 98

Att växA upp I trygghet 134

MöjlIgheter I ett dIgItAlt sAMhälle 174

AnsvAr För MIljö och klIMAt 216

FrIhet I världen 258

8

Tomas Tobé, Anna Kinberg Batra, Oskar Öholm, Anna König Jerlmyr, Niklas Wykman, Sofia Arkelsten och Henrik von Sydow

MEd BLicKEN MOT FrAMTidEN

9

Förord

när jag var liten brydde jag mig inte särskilt mycket om politik. Det fanns så mycket annat att göra och tänka på än att bekanta sig med de politiska partierna.

Trots det var det några företeelser som lyckades etsa sig fast hos mig. Och en av de sakerna som gjorde ett intryck på mig var något så simpelt som ett helt vanligt klistermärke. Det kom att bli ett av mina allra första möten med Modera-terna och har präglat min syn på politiken sedan dess.

Dekalen kom från Moderaterna. Budskapet var enkelt. Texten ”Framtidens idéer” framträdde mot en ljus bak-grund.

Just den innebörden har alltid präglat min syn på Mode-raterna. När jag några år senare började intressera mig på allvar för politik, förstod jag att Framtidens idéer inte bara var en tom paroll. Här är ett parti som har idéer inte bara för hur Sverige ska se ut nästa månad utan också nästa år. Och om tio år.

Moderaterna har under många år varit ett parti som för-knippats med framtiden. För väldigt många av oss var det själva grejen med att bli moderat. Och skälet till att vi har fortsatt att vara det.

Att ha idéer för framtiden är avgörande för att nå fram-gång i politik. Samtidigt är det lättare sagt än gjort att ha det. Särskilt när man är i regeringsställning och höga krav ställs på att presentera konkreta resultat direkt. Men det är just i regeringsställning som det är som allra viktigast att


10

ibland våga höja blicken från skrivbordet mot horisonten. Det parti som växer ihop med makten och tror att väljarna tackar partier för gamla insatser, kommer snart att bli om-sprunget av andra.

Moderaterna ska alltid vara ett parti som utvecklas och för-nyas i takt med att omvärlden förändras. Samtidigt som vi är både ansvarstagande och regeringsbärande måste vi svara på frågan om hur vi vill att Sverige ska se ut i framtiden.

Det är så vi blir relevanta för väljarna. Och ser till att vi har de politiska förslagen för att fortsätta göra Sverige till ett friare, rikare och mer rättvist land för alla.

I den här debattboken söker Moderaterna svaren på fram-tidsfrågorna inom sju spännande områden. Att nu inleda ett seriöst arbete med att utforska svaren på framtidens utmaningar lämpar sig väl i den händelserika tid vi befinner oss i. Konsekvenserna av finanskrisen kommer att finnas under fler år och vi har samtidigt en klimatutmaning att hantera. Den tekniska utvecklingen skapar nya politiska dimensioner och Sverige fortsätter att förändras av den allt snabbare globaliseringen.

I de kommande kapitlen diskuteras allt från hur vi kan ge skolbarn en rättvis start i livet till vikten av att fler män-niskor i vår omvärld omfattas av samma fri- och rättigheter som vi har. Sju unga moderater har skrivit bokens kapitel.

Skolan är grunden för att alla ska ges möjlighet att utvecklas på lika villkor. Men har skolan hängt med i den tekniska utvecklingen? Oskar Öholm ställer sig frågan om det inte är dags att låta byta ut svarven och slöjden mot verktyg som datorer som är självklara på de flesta moderna arbetsplatser.

Samtidigt som ungdomsarbetslösheten är hög talas det om stora pensionsavgångar och kommande rekryteringsbehov. Tomas Tobé resonerar kring hur Moderaterna kan utveckla

MEd BLicKEN MOT FrAMTidEN MEd BLicKEN MOT FrAMTidEN

11


12

sin politik för att göra generationsväxlingen på arbets-marknaden till en möjlighet för framtidens arbetssökande.

Unga som gamla ska ha utrymme att vara sig själva i Sverige. Niklas Wykman skriver om hur få saker beskär människors frihet i så stor utsträckning som fördomar och förlegade ideal gör. Och hur en modern politik ser ut för att låta människor forma sina egna liv.

Trygghet ska vara en självklarhet i Sverige. Samtidigt är det ett faktum att våld och brott hindrar många unga män-niskor från att förverkliga sina idéer. Anna König Jerlmyrs text handlar om brottslighetens orsaker och hur vi kan vända hopplöshet till framtidstro i utsatta områden.

Internet är ett självklart frihetsverktyg för de allra flesta i Sverige. Henrik von Sydow skriver om hur Moderaterna kan utveckla sin politik för att båda ta tillvara de många möjligheter som internet ger och hantera viktiga frågor kring upphovsrätt och äganderätt.

Klimatförändringarna kommer att prägla den politiska debatten under lång tid framöver. Sofia Arkelsten ställer sig frågan hur Moderaterna kan använda sin tradition av förvaltarskap, kostnadseffektivitet och internationellt sam-arbete för att mer effektivt möta klimatutmaningen.

De globala utmaningarna är många. Samtidigt är det tydli-gare än någonsin att Sverige kan påverka händelseutveck-lingen också utanför våra egna gränser. I den avslutande texten skriver Anna Kinberg Batra om hur Sverige kan fortsätta att spela en viktig internationell roll, bland annat genom att använda våra ambassader på nya sätt.

Författarna ansvarar själva för texternas innehåll och de förslag som presenteras i respektive kapitel. Men idéerna är viktiga inspel i vår fortsatta förnyelse och arbete för att ge svar på morgondagens utmaningar.


13

Allt för att Moderaterna ska fortsätta att vara partiet med framtidens idéer.

Johan Forssell Planeringschef och ansvarig redaktör

14

OSKAr ÖHOLM

Att rustA sIg

För lIvet

15

Innehåll

Att rustA sIg För lIvet 17inledning 17rätt skola eller rätt föräldrar 21Vad vi har gjort hittills 26

Sjunkande resultat 29Läraryrkets sjunkande status 30den havererade gymnasieskolan 30Ordning och reda 32

Ytterliggare satsningar 32Vad kommer härnäst? 34Kunskapssyn 36Modernitet 39in med mobiltelefonerna i klassrummen! 41Ärad vare Gud i höjden – detta har jag gjort i slöjden 44Friare skolor utan timplan 46Gå vidare 48Vägen framåt 50


16


17

Att rustA sIg För lIvet

InledningAlla vet hur skolan ska bli bättre.

Det är egentligen inte så konstigt eftersom alla har gått i skolan och själva har tydliga minnen och åsikter om hur undervisningen borde ha bedrivits, vilka ämnen som var viktiga och vilka som var meningslösa och varför vissa lärare lyckades inspirera mer än andra.

Ganska många har barn som går i skolan. Berättelser och anekdoter om hur det ser ut i klassrummen i dag debatte-ras, analyseras och kritiseras. Det finns en oro att man inte lär sig lika mycket som tidigare och kanske en ängslan över att vi håller på att halka efter andra länder. Man jämför med sin egen skoltid och funderar på om det kanske inte, trots allt, var bättre förr? Det var åtminstone ordning och reda i klassrummet.

Rätt många går själva i skolan. De har givetvis mycket klara uppfattningar om vad som fungerar dåligt och tydliga och konkreta förslag på hur klassrummet kan bli snyggare, lärarna bättre, skolmaten godare och kvaliteten på utbild-ningen högre.

Alla är hursomhelst överens om att frågan är viktig, av gan-ska uppenbara skäl. Skolan ska ge oss alla en stabil platt-form att stå på, den ska utjämna livschanser och se till att vi kan utnyttja vår fulla potential. Med rätt kunskaper och färdigheter får vi – oavsett bakgrund – möjlighet att nå våra


18

drömmar. Åtminstone är det så det brukar heta i högtidstal och portalparagrafer.

Det krävs heller inte speciellt mycket historiekunskaper för att också bevisa hur sanna högtidstalens formuleringar om skolan som språngbräda faktiskt är. När den allmänna folkskolan introducerades i mitten på 1800-talet lades na-turligtvis också grunden för demokratiseringen av Sverige. När utbildning inte längre bara var ämnad för en elit, utan för hela samhället, börjar människor också ha synpunkter på sin omvärld och sin roll i samhället. Världen växer och blir rikare när individerna ges verktyg och kunskaper.

Skoldebatten – i bred bemärkelse – är därför en viktig del i förståelsen för vår historia. Den är central i dagspolitiken eftersom alla har synpunkter och idéer och den är fullstän-digt avgörande för var vi vill att Sverige ska vara om 20 el-ler 30 år. För samhället och för individen. Frågan är om det finns något annat politikområde med så många engagerade, kunniga och stundtals tvärsäkra debattörer än i diskussionen om hur skolan ska se ut – i dag och i morgon?

Jag skulle vilja hävda att diskus-sionen om skolan, just i bemär-kelsen ”att rusta sig för livet”, är en av de mest deltagarintensiva samhällsdebatter som finns i Sverige. Alla har en åsikt, alla har en synpunkt. Det skiljer ut skoldebatten från nästan alla andra områden där vi alltmer litar till experter, forskning och utredningar. Väldigt få talar om ”lite mer sunt bondförnuft i akutsjukvården” eller berättar drömmande om sin första tågluff när Stockholm ska upphandla sin tunnelbanetrafik.

Stöd hemifrån har blivit allt viktigare för möjligheterna att nå bra resultat och elevernas sociala bakgrund får allt större genomslag i resultaten.


19

Att alla är med i skoldebatten är naturligtvis i grunden po-sitivt och något som vi ska bejaka. Det säger också ganska mycket om att skolfrågorna inte bara är budgetdiskussion. I stället handlar diskussionen just om hur man bäst rustar sig för livet, om vilka verktyg man ska få som medborgare, vad som är morgondagens kunskaper och om hur vi vill att vårt samhälle ska se ut i framtiden.

Men kan det också vara så att deltagarintensiviteten, om vi nu kallar den så, faktiskt gör debatten ganska konservativ i ordets mer negativa bemärkelse? Att allt för många jämfö-relser med hur det var förr faktiskt hindrar utvecklingen? Att en idealbild av när man själv gick i skolan sätter käppar i hjulet för förnyelse av pedagogiken i dag? Käppar i hjulet för förnyelse i största allmänhet?

Ett avslöjande tankeexperiment kanske kan vara att fö-reställa sig ett helt vanligt svenskt kontor någon gång i början av 1980-talet. Skrivmaskinen är toppmodern och har möjlighet att radera felslag, även om naturligtvis Tipp-Ex-flaskan finns till hands för att i efterhand justera någon dumdristig formulering. Arkivpärmarna tynger hyllorna, men arkiveringen går å andra ganska snabbt nu när firman haft råd att anställa en ny sekreterare.

Så där ser inte några kontor ut längre, möjligen med un-dantag för någon excentrisk författare. Men klassrummen ser ut ungefär på samma sätt som de gjorde i början på 1980-talet. Till äventyrs har någon modern pedagog flyt-tat om bänkarna så att de står i grupper i stället för på rad, men kärnan i utrustningen är alltjämt densamma.

En del ser inte ens något problem med att det är så. Att gå i skolan handlar til syvende og sidst om att lära sig läsa, räkna och skriva, och det har man minsann varken behövt OH-projektorer eller laptops för att klara av tidigare. Om någon tycker att det är en raljant beskrivning så vill jag bara påminna om att det finns skolpolitiker i Sverige som


20

på fullaste allvar tycker att man borde kasta ut datorerna ur skolan.

Så eleverna lär sig någonting.

För det är onekligen pudelns kärna. Skolan ska erbjuda oss de verktyg vi behöver för att navigera i livet. Den ska förse oss med kunskaper och färdigheter som gör oss till ansvarstagande, trygga och ifrågasättande medborgare. Dessutom på ett sätt som kompenserar för att vi alla kom-mer från olika platser, har olika bakgrund och vitt skilda förutsättningar när vi sätter oss i skolbänken.

Och det där är egentligen det enkla. Den riktigt stora utmaningen handlar om att försöka förutsäga hur samhäl-let och arbetsmarknaden ser ut i framtiden och identifiera vilka sorts kunskap som kommer att vara viktig. När hela samhället förändras i grunden ändras samtidigt svaret på vilken kunskap som är nödvändig.

Den här texten har inte alla de svaren. Dels för att det ligger i sakens natur att man i dag inte kan svara på hur samhället kommer att se ut imorgon, dels för att politiker kanske är sämre lämpade än många andra att peka ut vad som är modernt. Risken är överhängande att om politiker med majoritetsbeslut ska bestämma vad en modern skola innebär så hinner det bli omodernt innan det är på plats. Fullföljer man tanken blir den dessutom absurd; nu har riksdagen med röstsiffrorna 188 mot 161 beslutat att skolan ska bli ”modern”… grattis!

Det politiken emellertid kan göra är att formulera några av frågorna och reflektera kring hur vi skapar förutsättningar för en modern skola. Hur kan vi se till att skolan fortsätter att utvecklas med övriga samhället och inte står kvar och stampar? Hur kan vi omsätta Sveriges mest deltagarinten-siva samhällsdebatt till förslag, idéer och framsteg?


21

Ett bra första steg är förmodligen att ha klart för sig vad problemet är i dag.

rätt skola eller rätt föräldrarOm skolfrågorna skiljer ut sig i den allmänna debatten, just för att det är så många som har synpunkter, är skillnaderna mot andra områden kanske ännu större när man talar om skolans resultat. Eller åtminstone om orsakerna till varför skolan misslyckas.

De flesta känner igen siffrorna och rubrikerna: Var fjärde elev lämnar grundskolan utan godkänt betyg i minst ett ämne, var tionde utan godkänt betyg i svenska, engelska eller matematik. Nästan var femte pojke blir underkänd i läsförståelse i årkurs nio. Vi har dessutom sett en kraftig ökning av elever som inte klarar av gymnasiet och därige-nom fått en situation där en av fyra saknar slutbetyg från gymnasiet efter fyra år.

Det går att fortsätta på domedagstemat. I internationella studier som TIMSS1 och PISA2 har vi svart på vitt kunnat följa hur resultaten för svenska elever blir sämre och hur andra länder springer förbi. Här kan man till exempel kon-statera att de svenska åttornas prestation i naturkunskap år 2003 ligger på samma nivå som sjuorna hade 1995. Eller hur dagens åttor är sämre på matematik än vad sjuorna var 1995.

1 TiMSS är studier av elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap som or-ganiseras av iEA (The international Association for the Evaluation of Educational Achievement), en internationell organisation som genomför studier för att jämföra länders skolsystem.

2 PiSA (Programme for international Student Assessment) är ett OEcd-projekt som syftar till att undersöka i vilken grad respektive lands utbildningssystem bidrar till att femtonåriga elever, som snart kommer att ha avslutat den obligatoriska skolan, är rustade att möta framtiden. Genom olika prov undersöks elevernas förmågor inom tre kunskapsområden: matematik, naturvetenskap och läsförståelse.


22

Till detta kommer brister i lärarförsörjningen och lärarut-bildningen, bristande lugn och arbetsro i klassrummen och tusentals barn som går till skolan varje dag och utsätts för mobbning.

Allt som allt har vi en del att ta itu med.

Den uppenbara skillnaden mot nästan alla andra politiska områden är naturligtvis tidsaspekterna. Det tar tid att förändra i skolan, åtminstone om man med förändring vill påverka utfallet i den typ av siffror som finns ovan. De förändringar vi gör i dag påverkar en hel generation.

När det gäller nästan allting annat som politiker beslutar om är vi vana vid snabba utvärderingar. Skatten sänks och vi kan på öret räkna ut hur mycket människors disponibla inkomst har förstärkts ett visst år. Förändringar i arbets-marknadspolitiken eller sjukförsäkringen ger direkta och mätbara resultat bland a-kassorna eller hos Försäkrings-kassan. På skolans område blir det längre ledtider där en förändring av betygssystemet i dag kanske blir tydlig och mätbar i kunskapstermer först om tio eller femton år.

Många av de reformer som vi genomfört sedan 2006 kom-mer att långsiktigt kunna förbättra resultaten och höja kvaliteten. Men bakgrunden är ändå viktig, både för att synliggöra vad som faktiskt gått snett och för att förstå varför förändring och förbättring kommer att ta tid.

För alldeles oavsett hur man tolkar enskilda statistikse-rier eller antal avhopp från gymnasiet eller vad det nu kan tänkas vara är den sammantagna bilden minst sagt bekym-mersam. Den beskrivs kanske allra bäst i rapporten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola – en sammanfat-tande analys”, som Skolverket publicerade i oktober 2009.

I den här rapporten konstateras det som många börjat misstänka under lång tid, nämligen att skolan blivit allt sämre på att kompensera för elevernas sociala bakgrund.


23

Stöd hemifrån har blivit allt viktigare för möjligheterna att nå bra resultat och elevernas sociala bakgrund får allt större genomslag i resultaten.

Man slår fast och redovisar hur svenska elevers resultat i olika kunskapsmätningar försämrats och hur det tydligast märks i matematik och naturveten-skapliga ämnen. Någon enkel, identifierbar och ensam orsak går naturligtvis inte att peka på, i stället resonerar Skolverket

om flera faktorer såsom segregering, decentralisering, dif-ferentiering och individualisering som orsaker till vad som förändrats sedan början av 1990-talet.

Låt oss därför stanna upp och reflektera kort kring vad här betyder.

Om en elevs bakgrund spelar större roll för resultaten i dag, än den gjorde för 20 år sedan, innebär det att skolan misslyckats med något av det absolut viktigaste. Det är ett misslyckande som man kan beskriva på flera olika sätt. Man kan formulera det som att skolan inte förmår kom-pensera för elevens sociala bakgrund, eller att skolan blivit mindre likvärdig. Den exakta formuleringen är mindre vikig eftersom den politiska slutsatsen är så uppenbar:

Vi får ett samhälle där det blir viktigare att välja rätt föräld-rar än att välja rätt skola.

Problemet med ett sådant samhälle är – med risk för att säga det uppenbara – att man inte själv väljer sina föräldrar och sin sociala bakgrund. Det är av precis den anledningen som varje samhälle som tycker att människor ska få möj-ligheter att utvecklas och växa, måste erbjuda en skola som faktiskt kan utjämna livschanser. Misslyckas vi med kanske

Har barnen knäckt läskoden tidigt får de dessutom lättare för matematik.


24

mest grundläggande kravet spelar mycket av det andra vi gör mindre roll. Skolan blir ojämlik, eller med ett populä-rare ord – djupt orättvis.

Att vi hamnat i den här situationen är visserligen inte speci-ellt överraskande. Skolverket pekar i sin kartläggning på ett antal orsaker. Till dem ska man givetvis foga en samhälls-utveckling där uppföljningen brustit, där kunskapsmålen sänkts och där skolan fått ansvar för allt fler samhällspro-blem – utan att ges verktyg att lösa dem.

Det riktigt allvarliga är därför egentligen inte siffrorna eller statistiken i sig, utan riktningen. När skolan inte förmår kompensera för elevernas olika bakgrunder betyder det att man cementerar orättvisor och taskiga förutsättningar.

Allt detta har till på köpet skett i en tid när den officiella retoriken talat om motsatsen. Från vänstersidan i svensk politik har man talat om att ”utjämna klasskillnader” och att ge fler möjlighet att växa. Faktum är att hela den soci-aldemokratiska gymnasieskola vi sitter med i dag, där det uttalade målet har varit att alla ska få allmän behörighet till högskolan, bygger på just en analys om att arbetsmarkna-den blir mer komplicerad och att kunskapskraven ökar. Av den anledningen måste alla få en möjlighet till högre studier och inte begränsas av en skola som håller dem tillbaka, har det hetat.

Det låter ju fint.

I verkligheten fick vi en gymnasieskola där var fjärde elev inte klarar sig. Vi fick ett individuellt program, som var avsett som ett undantag för dem som inte kom in vid ett så kallat nationellt program, men som för pojkar blivit det enskilt största ”gymnasieprogrammet”. Vi fick ett skolsys-tem där målformuleringarna och de faktiska resultaten gick i motsatt riktning.


25

På vänstersidan har man såklart också begripit att allt inte står rätt till. När Socialdemokraterna för några år sedan i min hemstad Örebro fick frågan om varför resultaten för-sämrades så mycket i Örebros skolor svarade det ansvariga kommunalrådet att ”det är ju inte så konstigt, vi har ju så många invandrare i Örebro”. När vänsterpartister i riksda-gen ondgör sig över ojämlikheten i utbildningen blir svaret att ställa ännu färre krav och av något slags missriktat med-lidande helt och hållet förbjuda läxor i skolan.

Om eleverna inte klarar att leva upp till kraven får vi väl ta bort kraven, eller? Att det sedan leder till att utbildningen blir än mer ojämlik spelar tydligen ingen roll.

Det finns sätt att möta den här utvecklingen med bristande kunskaper, naturligtvis. Många förändringar har genom-förts och reformerna på skolområdet har avlöst varandra de senaste åren. Under 2010 börjar till exempel de första gymnasieeleverna på de tio gymnasieskolor som fått möj-lighet att starta en spetsutbildning, där eleverna läser mer och i högre takt än vanligt.

Men det moderata svaret på kunskapsluckorna kan inte bara vara fler spetsutbildningar. Ett parti som tror på den enskilda människans kraft och förmåga måste snarare ta sin utgångspunkt i rättviseaspekten. Vi tror på ökad valfrihet, på att människor kan ta eget ansvar och uppnå sina dröm-mar. Men hela den utgångspunkten bygger faktiskt på att man ger alla någorlunda rimliga förutsättningar att nå dit.

Då kan vi inte ha en skola där valet av föräldrar är viktigare än valet av skola.


26

Vad vi har gjort hittillsSkolfrågorna kan förmodligen beskrivas som ett av de mest ”färdigförhandlade” områdena i regeringens politik. Sam-mantaget handlade det om 143 punkter där vi ville genom-föra förändringar, förbättringar och reformer som utgjorde en del av valmanifestet inför valet 2006.

Mycket av detta finns nu på plats. Det är reformer på nästan alla skolans områden och täcker in hela spektrat från försko-la till forskarutbildning. I grund och botten har det handlat om två självklara men ändå ovanliga utgångspunkter i svensk skolpolitik: ställ krav – och utvärdera resultaten!

Det där låter naturligtvis enkelt, men har i praktiken inne-burit att utbildningsdepartementet och utbildningsutskottet i riksdagen haft bråda dagar för att få alla förändringar på plats. Man har arbetat med en tydlig problembeskrivning som onekligen kokat ner till rätt omfattande förändringar.

Det handlar för det första om de sjunkande resultaten i grundskolan. Statistiken och skräckhistorierna finns över-siktligt beskrivna i det här kapitlet, men klart är att proble-men finns oavsett om vi jämför oss med andra länder eller med hur det sett ut tidigare.

Det handlar för det andra om läraryrkets sjunkande status. Man kan såklart ha en rent moralisk uppfattning att lärare, som förebilder och kunskapsförmedlare, borde vara en grupp med högt anseende i samhället. Men bra lärare är dessutom fullständigt avgörande av andra skäl och forsk-ningen visar att lärares kompetens är den enskilt viktigaste faktorn för goda kunskapsresultat.

Det handlar för det tredje om hur gymnasieskolan skickar människor i återvändsgränder. När uppemot var fjärde elev lämnar gymnasieskolan utan slutbetyg får det rätt tydliga konsekvenser – dels för eleven själv som saknar kunskaper och får svårare att ta sig in på arbetsmarkanden, dels för


27

samhället i stort. Om skolan dessutom ska utjämna livs-chanser och kompensera för vilken social bakgrund man kommer ifrån är avhoppen från gymnasieskolan än mer bekymmersamma.

Och det handlar för det fjärde om de ordningsproblem som finns på en del skolor. Här känns debatten igen och vi har alla hört talas om mobiltelefonerna i klassrummen och stökiga lektioner. Allvarligt i sig, såklart, men än mer oroande är naturligtvis att tusentals elever varje dag går till skolan och blir mobbade.

Det finns ingen politik i världen som erbjuder en ”quick-fix” på de här problemen. Förändringar tar tid och mätbara resultat kanske dröjer en generation med att uppträda. Risken är också att man just fastnar i att utse syndabockar och hitta förklaringar till varför problemen har uppstått.

En del verkar till exempel tro att bara vi låter staten ta till-baka huvudmannaskapet för skolan så löser sig alla andra problem automatiskt. Då höjs lärarnas status, skolan blir mer likvärdig och allt blir bättre i största allmänhet. Exakt

på vilket sätt skolan blir bättre av att hundratusentals lärare byter arbetsgivare förklaras i och för sig aldrig och ingen verkar riktigt veta hur ett sådant förstatligande ens skulle gå till.

Självklart ska staten ta ett större ansvar för skolan, men bättre skolinspektion, lärarutbildning och uppföljning av resultaten förutsätter inte på något sätt ett förstatligande. Det är lätt att

fastna i organisationsfrågan, men förutom att kommunerna tog över ansvaret för skolan är det ganska mycket annat

det finns positiva ex-empel och undantag, men i huvudsak har skolans värld inte utvecklats på samma sätt som sam-hället i övrigt.


28

som hänt sedan dess; läroplanen är ny, betygssystemet är utbytt och gymnasieskolan förändrad.

Det sämsta vi kan göra är nog därför att fastna i och lägga tid på organisationsfrågan när all kraft borde läggas på innehållet.

Politikens utgångspunkt är nämligen enkel.

Kunskapsuppdraget är skolans huvuduppgift, det måste få genomslag i besluten och innebär också att man vågar säga att en hel del saker faktiskt inte ligger på skolans ansvar.

Alla elever ska mötas av höga krav och positiva förvänt-ningar. I den forskning som gjorts kring framgångsrika skolor är det uppenbart att ett synnerligen effektivt sätt att få folk att göra dåligt ifrån sig i skolan är att berätta för dem att de kommer att göra dåligt ifrån sig. På samma sätt kan elever lyckas väldigt väl om man faktiskt möter dem med just positiva förväntningar och höga krav.

En naturlig fortsättning på kraven och förväntningarna handlar om att sätta in stöd och hjälp tidigare än man hit-tills gjort. Dels i form av extrahjälp, men också genom att man följer upp resultaten och tydligare ser vilka det är som faktiskt är i behov av stöd.

Allt detta har kokat ner i den kanske mest ambitiösa reform agenda som skolan sett på 40 år. Om man vill få en snabb överblick av de reformerna kan man ställa upp dem på samma sätt som problembilden.


29

Sjunkande resultat

läsa-räkna-skriva-satsning

Totalt satsas 900 miljoner på att lära de yngsta eleverna att läsa, räkna och skriva. All forskning visar att blir det problem med de grunderna är det oerhört svårt att komma tillbaka senare under sin utbildning. Satsningen riktar sig till de tre första årskurserna och innebär i praktiken att skolan får en extra tusenlapp för varje elev och läsår.

kunskapskontroller i årskurs 3, 5 och 9

En förutsättning för att kunna sätta in hjälp och stöd är att man vet hur eleven ligger till. Därför införs nu fler kun-skapskontroller som gör att både elever och föräldrar får en tydlig bild av hur det går i skolan och sätter press på skolan att sätta in stöd där så behövs.

Färre och tydligare mål

En del rektorer har beskrivit en vardag där de från politiker och genom lagar och bestämmelser drunknar i olika mål-sättningar som skolan ska leva upp till. Nu sker en översyn som innebär att kunskapsuppdraget sätts i centrum, resten kommer faktiskt i andra hand.

ny skollag

Sedan nuvarande skollag började gälla har det hänt ganska mycket i skolans värld, vi har till exempel fått friskolor och skolan har kommunaliserats. I den översyn av skollagen och dess närmare 900 paragrafer som nu sker riktas uppdraget tydligare mot professionen och elevernas rättigheter stärks.

nytt betygssystem – fler och tidigare betyg

Betyg i sig har kanske inget egenvärde, men de visar hur man ligger till och de allra flesta är överens om att betyg är ett bra sätt att utvärdera vad man har lärt sig. Dagens


30

betygssystem har kritiserats länge för att vara orättvist och otympligt. Nu förändras systemet och betygen kommer tidigare och i fler steg.

läraryrkets sjunkande status

lärarlyftet om totalt 3,7 miljarder kronor

Forskning visar att lärares kompetens är den enskilt vik-tigaste faktorn för goda kunskapsresultatet. Lärarlyftet innebär det största satsningen i modern tid för att höja lärares kompetens.

ny lärarutbildning

En långsiktigt stabil lärarutbildning av hög kvalitet med fokus på läraryrkets centrala innehåll och djupa ämnes-kunskaper. Två nya examina med tydliga inriktningar garanterar att lärare utbildas på vetenskaplig grund och för skolsystemets behov.

Obligatorisk rektorsutbildning

den havererade gymnasieskolan

nya tillträdesregler till högskolan

Genom de nya tillträdesreglerna till högskolan kommer eleverna att kunna dra nytta av att läsa kurser som är re-levanta för den högskoleutbildning de avser att söka samt mer avancerade kurser i matematik och språk.


31

krav på G i fler ämnen

Kraven för att komma in på gymnasiet förändras. I fram-tiden måste eleven vara godkänd i svenska, engelska och matematik samt nio andra ämnen för att vara behörig till de högskoleförberedande programmen.

Meritpoäng för ”rätt kurser”

Genom att alla kurser på gymnasiet värderats lika har vi fått en situation där man ibland ”tjänar” på att läsa lättare kurser. Kanske är det lättare att få ett högt betyg i ”krea-tiv matlagning” än i en fördjupningskurs i tyska. Nu ger fördjupning meritpoäng och kanske kan vi vända den trend där bara 15 procent fördjupar sig i språk på gymnasiet mot 30 procent för drygt tio år sedan.

Helt ny programstruktur

Det införs två nya examina: en högskoleförberedande examen och en yrkesexamen. Dessutom införs en modern lärlingsutbildning. Programstrukturen förändras när det humanistiska och det ekonomiska programmet återuppstår. Samtidigt uppgår medieprogrammet i samhällsvetenskaps-programmet.

Mer tid för yrkesämnen

På yrkesprogrammen minskar tiden för allmänteori, i stäl-let ökar tiden för yrkesämnen.

Detta har länge efterfrågats och kommer förhoppningsvis leda till färre avhopp från yrkesprogrammen.


32

Ordning och reda

Tydligare befogenheter i nya skollagen

Mobiltelefoner är i grunden bra verktyg i vardagen, och kanske också i skolan. Men det är lika självklart att en lärare måste kunna hindra en elev från att ringa under lektionstid. Även om det kan låta som självklarheter har befogenheterna i skollagen varit så otydliga att tveksamhe-ter uppstått om hur man får och inte får göra.

Satsning mot mobbning

Just nu pågår en storsatsning mot mobbning. Det handlar till exempel om att skolan måste använda forskningsbase-rade åtgärdsprogram som vi vet fungerar, inte hemmasnick-rade varianter som ibland fått helt motsatt effekt.

Möjlighet att flytta mobbare och splittra gäng

Mobbning är ett av de största hälsoproblemen på svenska skolor. Att kasta ut personer från skolan är oftast inte lösningen, men i de undantagsfall där man måste bryta upp personer från varandra måste det vara självklart att det är mobbaren och inte hans eller hennes offer som får byta skola.

Ytterliggare satsningarTill detta kommer dessutom fler satsningar där den nya skolinspektionen är värd att nämna särskilt. Den innebär i praktiken ett mer effektivt sätt att följa upp hur skolorna fungerar genom att man tydligare fokuserar inspektionerna på skolans kunskapsuppdrag.


33

En annan viktig del handlar om förskolan och de viktiga reformer som där kan lägga grunden för att man lyckas längre fram. Det spelar ju faktiskt ingen roll hur bra grund-skolans senare år är om underlaget är svagt och bräckligt.

När det gäller till exempel språkutveckling läggs grun-den redan i förskolan. Forskningen visar att ett medvetet pedagogiskt arbete med de yngsta barnen förbättrar de-ras förmåga att senare lära sig läsa, skriva och räkna. Har barnen knäckt läskoden tidigt får de dessutom lättare för matematik. Ett ökat pedagogiskt inslag på förskolan har därför stora fördelar när vi funderar på hur skolan ska lyckas också längre fram.

Sammantaget kommer alltså de reformer vi genomfört att räcka en ganska bra bit på vägen och man kan inte nog understryka hur viktiga de här förändringarna och förbätt-ringarna är för kvalitet och styrning av den svenska skolan.

Dessutom håller de allra flesta med oss. Det finns en djup oro bland många svenskar om att skolan inte når upp till de resultat vi förväntar oss och en stigande insikt om att den väg vi hittills valt har fungerat dåligt.

De allra flesta tycker att man ska ställa höga krav i skolan och att man som elev och förälder har rätt att veta hur det går i skolan. Också när det gäller betygssystemet är det of-tast instämmanden när vi beskriver hur dagens system är för fyrkantigt genom att innehålla alldeles för få betygssteg. På samma sätt brukar vi få medhåll när vi talar om behovet av lugn och ro i klassrummen och hårdare tag mot mobbare.

Det finns alltså två viktiga slutsatser man kan dra kring den skolpolitik som Alliansregeringen fört sedan vi kom till makten för tre år sedan. Det ena handlar om att reformerna faktiskt kommer att kunna lösa en hel del problem – sär-skilt på lite längre sikt. Tydligare uppföljning, höjda krav,


34

kompetenshöjning för lärare; allt detta har betydelse och är centralt för att få skolan att fungera bättre.

Den andra delen handlar om att vi – i huvudsak – har vunnit skoldebatten. De flesta håller nämligen med om den här pro-blembeskrivningen och de som på fullaste allvar vill ha en skola där betygen slopas, friskolor förbjuds och uppföljning genom nationella prov avskaffas är trots allt i minoritet. Men det är precis den minoritet som Mona Sahlin ska förhandla fram en ny skolpolitik med om de vinner valet 2010.

Vad kommer härnäst?Man kan alltså i någon mening tycka att vi har hyfsad koll på vad problemen är i dag och vad man borde göra åt dem. Vi kan dessutom konstatera att de stora penseldragen vad gäller lösningar är – om inte helt genomförda – så åtminsto-ne beslutade eller på väg fram. Det gäller allt från betyg och kunskapsprov till ny gymnasieskola och lärarfortbildning.

Det har blivit lite ordning och reda, kanske någon skulle säga. Och ordning och reda är ju någonting som vi gillar i skolan.

Till en viss gräns.

Självklart ska det vara lugn och arbetsro i klassrummen, men vi behöver också kreativitet. Ska man vara självkritisk mot hur borgerlig skolpolitik ser ut hamnar man lätt i en diskussion som handlar om just gränsdragningen mellan å ena sidan ordning och redo och å andra sidan kreativitet och modernitet.

När ett humorprogram på tv strax efter valet 2006 ville driva med moderat politik siktade man in sig på just skolpolitiken. ”När fröken har ringt in bestryks skolgården med maskin-


35

gevärseld. Sen ankomst har minskat med över 40 procent”, sa speakerrösten samtidigt som bilder av en taggtrådsinvirad mur och ett vakttorn visades upp. Tramsigt och oseriöst, såklart, men också en sketch som humoristiskt sätter fingret på baksidorna med för mycket ordning och reda. Ingen vill liksom tillbaka till en 1950-talsskola med skamvrå, kvarsitt-ning och slag på fingrarna.

Det finns tendenser, tycker åtminstone jag, till att borgerlig skolpolitik ibland fastnar i ett bakåtblickande. Inte genom att någon vill bestryka skolgården med maskingevärseld, men polishämtning av skolkande elever och knarkhundar i skolkorridorerna är faktiskt förslag som på fullaste allvar cirkulerar i debatten.

Det är på ett sätt inte så konstigt att det blir så här och vi var inne på en möjlig förklaring redan i inledningen; eftersom alla har sina egna, och förmodligen idealiserade minnen, av hur fantastiskt skolan fungerande ”på min tid” söker man sig kanske till den tidens ordning och reda. Men man uppdaterar sanktionerna och kontrollerna till tidens standard och kvarsittningen blir polishämtning och skam-vrån ersätts med knarkhundar.

Det är nytt, absolut. Men hur modernt känns det? Det är fullständigt självklart – och en förutsättning för att man ska kunna lära sig något – att skolan präglas av lugn och ro och fokuserar på kunskap och lärande. Men det är ju mer en hygienfaktor än ett mål i sig självt.

Det betyder inte att vi har valt fel väg. När elever och för-äldrar beklagar sig över stökiga klassrum, bristande respekt för lärare och otrygghet i korridorerna ska man ta det på allvar och göra någonting åt det. Och det gör vi; tydligare befogenheter för lärare är bra och kan stärka lärarens auk-toritet i klassrummet. Självklart finns det tillfällen när man måste kunna beslagta en mobiltelefon som stör en hel klass utan att det anses vara en kränkning av eleven. Givetvis är


36

det vettigt att vi går mot en ordning där det, i sista fall, är mobbaren som ska flytta på sig om man måste bryta upp destruktiva gäng som gör livet till ett helvete för någon som faktiskt är i skolan på grund av skolplikten.

Allt det där är bra, men det kommer inte ensamt att för-bättra skolresultaten eller revolutionera skolans värld.

kunskapssynNär det gäller just knarkhundarna, om vi nu tar dem som exempel, kan man avfärda det som en, om än absurd så likväl rimlig åsikt i debatten om hur skolan ska bli tryg-gare. På samma sätt får vi nog acceptera att alla har åsikter om skolan och att några av de åsikterna kommer att mer drömma sig tillbaka till gårdagens pluggskola än vara fram-åtsyftande. Det är egentligen inget större bekymmer utan en naturlig del av en levande samhällsdebatt.

Vad som är bekymmersamt är däremot om den typen av åsikter också börjar smitta av sig på själva kunskapssynen och vad innehållet ska vara i utbildning och undervisning. Här finns större utmaningar och själva startpunkten för en diskussion om skolan bortom de reformer som genomförts de senaste tre åren.

Vilken typ av kunskap kommer att vara viktig om 20 el-ler 30 år? Hur förändras skolan i takt med att samhället förändras? Att ge tvärsäkra svar på de frågorna är inte helt enkelt och kräver förmodligen, om man ens ska försöka, en hel panel av framtidsforskare som slår sina kloka huvuden ihop. Men man måste någon gång åtminstone börja ställa frågorna.


37

En rimlig utgångspunkt är att fundera över hur skolan kan moderniseras. Det finns positiva exempel och undantag, men i huvudsak har skolans värld inte utvecklats på samma sätt som samhället i övrigt.

Det finns en mängd skäl till att det är så. Den negativa konservatism som kan finnas hos både föräldrar och lärare har säkert spelat in. Men frågan är om inte den viktigaste förklaringen är lika sorglig som relevant – man har helt enkelt inte behövt ompröva gamla sanningar.

Lås oss för ett ögonblick återigen återvända till 1980-tals-kontoret med Tipp-Ex-flaskorna och skrivmaskinerna. Vi har redan konstaterat att inget företag med någon som helst förhoppning om att konkurrera och bli framgångsrikt rim-ligtvis kan bedriva sin verksamhet på det sättet i dag. Men lås oss ändå tänka oss att det finns anställda som skulle vilja jobba på det sättet – i dag. En medarbetare som krasst konstaterar att det gick precis lika bra att jobba med just skrivmaskiner som ett worddokument och att man faktiskt lika gärna kan spara sina dokument i en pärm som på hård-disken. Yuppienallen är en meningslös statussymbol och man kan lika gärna lämna ett meddelande i växeln.

Man riktigt ser framför sig hur den här medarbetaren skulle få ta ett snack med HR-avdelningen, som personen konsekvent kallar för personalchefen, och förmodligen ganska snabbt bli omplacerad eller i värsta fall uppsagd:

det handlar om gammal hederlig utveckling – gåspennan blev en kulspets-penna, räknestickan en miniräknare och nu har anteckningsblocket och skolbiblioteket på sina håll ersatts av en iPhone.


38

”Det fattar du väl själv, Torsten? Det är 2009 och du måste inse att världen har förändrats”.

Min poäng är att i skolans värld är inte exemplet absurt eftersom man i skolans värld fått välja lite grann själv hur modern man känner för att vara. Man kan som lärare och rektor aktivt välja att nästan helt strunta i till exempel modern teknik och i rätt många fall få både föräldrar och skolpolitikerna med sig. Det finns till och med dem som skulle beskriva detta som att de återupprättar en kunskaps-skola med ordning och reda.

Om någon tycker att jag överdriver rekommenderar jag en djupdykning i tidningsarkiven och en sökning kring vad exempelvis modern teknik kan innebära. ”De som påstår att mobiltelefoner kan vara till hjälp i undervisningen pra-tar trams”, säger en gymnasielärare i Nya Wermlandstid-ningen i en insändaredebatt som pågått under lång tid.

Faktum är att nästan varje gång mobiltelefoner i klassrum-met dyker upp i samhällsdebatten är det som exempel på hur ordningen störs och hur eleverna inte har respekt för sina lärare. Mer sällan att de faktiskt kan vara till hjälp i undervisningen.

På samma sätt är det med datorer. Om det berättas om en skola som gett laptops till sina elever är det oftast inte ett reportage om hur nya verktyg hjälper eleverna att nå målen, utan en sur uppstötning från någon som tycker att en (fri)skola försöker muta sina elever med gratis lyxut-rustning.

En del av det här tror jag beror på exakt den förändringso-vilja som finns och fortplantas i skoldebatten i stort, men man ska också ha klart för sig att skolan rent strukturellt är kvar i väldigt gamla hjulspår. Hur annars ska man förklara att hammare och spik på träslöjden är en självklar del av


39

läroplanen, medan datorer och IT är något som läraren i stor omfattning själv kan välja – eller välja bort?

ModernitetJag tror att den enskilt viktigaste frågan för framtidens skola handlar om att göra den modern igen. Visst är det en raljant ton i delar av det här kapitlet och bristen på moder-nitet och nytänkande kan beskrivas också på andra sätt. Man kan beskriva det i termer av en samhällsdebatt som gärna fastnar i vissa frågor eller i en läroplan som missat vilket århundrade vi lever i. Oavsett vilket handlar utma-ningen om hur vi utvecklar hela skolvärlden till att fungera i samklang med det omgivande samhället.

När man ser tillbaka på den skol- och bildningsdebatt som måste ha funnits i Sverige när den allmänna folksko-lan drog igång kan man i någon mån bli avundsjuk på de storslagna visionerna. Tanken att alla, oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar, hade rätt till åtminstone begränsad undervisning måste ha varit svindlande och ut-manat hela synen på hur ett samhälle ska se ut och fungera.

Vi vet också vilka enorma samhällsomvälvningar vi gick igenom i förvandlingen mellan jordbrukssamhälle och in-dustrisamhälle och hur man knappast kan överdriva vikten av utbildning. Exakt vilken etikett historikerna kommer att sätta på den tid vi lever i nu kan man fundera på, men att samhället förändrats radikalt är uppenbart. Över hela väst-världen har tekniken förändrat vårt sätt att arbeta, umgås, ta del av information och konsumera kultur.

I en sådan föränderlig tid, för att använda en uttjatad politi-kerklyscha, måste man ändå börja fundera på hur samhälls-förändringarna slår igenom också i skolans värld. Visst kan


40

man hävda att just den föränderliga världen snarare kräver mer av klassisk bildning, men svaret på skolans utmaningar inför 2010-talet och framåt kan ändå inte bara vara en lit-terär kanon.

Att modernisera skolan är tveklöst en förutsättning för att Sverige ska hävda sin position som kunskapsnation och därför i förlängningen en förutsättning för hela vårt välstånd och vår välfärd. Det handlar helt enkelt om att konkurrensen mellan länder blir tuffare och kraven på arbetsmarknaden högre. De som kommer ut som vinnare är de länder som förstått hur omvärlden ser ut och anpassat sig därefter.

Men moderniseringen är förstås precis lika viktig för varje enskild elev. Det handlar om att känna att utbildningen fyller en funktion, ger någonting tillbaka och är en del av vår verklighet. För den enskilda eleven finns här också en solklar koppling till det som tidigare i det här kapitlet må-lades ut som det största problemet i dagens skola, nämligen rättvisan. De som har föräldrar och ett nätverk som fung-erar och ställer upp kommer alltid att klara sig och ligga i framkant, så har det alltid varit. Men vill vi vända den trend som gör att social bakgrund spelar större roll för skolresul-taten i dag än för 20 år sedan måste skolan erbjuda det stöd och den hjälp som saknas hemifrån.

Modernisering för samhällets skull och för elevernas skull, alltså. Men frågan är om inte själva moderniteten faktiskt också har ett egenvärde? Ett samhälles förmåga och vilja att göra saker bättre, snabbare och mer effektivt har i trots allt präglat hela vår historia och nästan alltid varit positivt.

Låt oss därför titta på ett antal exempel på hur vi med detta som utgångspunkt skulle kunna modernisera svensk skola.


41

In med mobiltelefonerna i klassrummen!Den givna startpunkten för att modernisera skolan handlar – föga förvånande – om att använda den moderna tekniken på ett helt annat sätt än vi gör i dag. Det är ett arbete som måste bedrivas både genom förändrade attityder bland lärare, rek-torer och föräldrar och genom att politiken förändras.

Mobiltelefoner och datorer finns med i nästan allting vi ägnar oss åt i dag, oavsett om det handlar om arbete, fritid eller kultur. Frågan är om det är någon annanstans än i skolans värld som det, på sina håll åtminstone, fortfarande finns ett motstånd och där tekniken allt för ofta snarare beskrivs som ett problem och ett hinder för verksamheten.

Att förändra den synen är nödvändigt, av flera olika skäl. Det första och viktigaste handlar om att man lär sig mer när det känns meningsfullt och är på riktigt. Om samhället i stort använder datorer och annan modern teknik kan inte skolan vara väsensskild från det. Vill man rusta för livet måste alltså skolan se ut som samhället i övrigt.

Ett annat gott skäl är att modern teknik kan hjälpa elever att lära sig. Det finns exempel på hur elever med olika bokstavskombinationer tack vare datastödd undervisning kunnat nå helt andra resultat.

attityderDe goda exemplen saknas inte på det här området. På Vålbergsskolan i Karlstad3 tycker man till exempel att det är självklart att också mobiltelefonen får användas i klass-rummet. Eleverna fotograferar anteckningar på tavlan med mobilen, lyssnar på sitt uttal på franskan genom ljudupp-tagningar i telefonen eller använder mobiltelefonens mini-räknare på matten.

3 Exemplet från Vålbergsskolan i Karlstad finns beskrivit i NWT 2009-11-09


42

Och om det ringer på lektionerna kanske inte det är värl-dens största problem heller. ”Hur gör vi vuxna när det ringer under mötet? Vi ber om ursäkt och stänger av. Det gör eleverna också. Man har gjort ett fel och vet om det, mer än så är det inte”, säger skolans rektor Rune Jacobsson till Nya Wermlandstidningen.

Den finns också andra goda exempel. På Brännkyrka gymnasium i Stockholm arbetar man också aktivt för att ändra på attityderna och visa vilken potential ny teknik kan ha för lärande. I deras fall har de inlett ett samarbete med KTH för att också kunna ta del av den forskning som finns i ämnet och utveckla nya metoder som lärare kan använda.

Poängen med de här exemplen är att det på ett naturligt sätt integrerar resten av samhället i undervisningen och i skolans värld. Det handlar kanske inte så mycket om att politiker måste peka ut vilken teknik som ska användas eller att skolorna behöver nya datasalar. Tvärtom borde nog politiker hålla sig ifrån den typen av bedömningar och datasalarna borde kanske förbjudas. Det handlar om gam-mal hederlig utveckling – gåspennan blev en kulspetspenna, räknestickan en miniräknare och nu har anteckningsblock-et och skolbiblioteket på sina håll ersatts av en iPhone.

resurserDet finns naturligtvis stora problem som är kopplade till den sedvanliga diskussionen om skolans resurser. Skolver-ket har nyligen rapporterat att knappt var tredje lärare har en egen dator på jobbet och bara var fjärde lärare tycker att den egna skolans IT-kompetens är tillräcklig. Samma rapport visar att det är högst någon gång i veckan som lä-rarna använder IT i undervisningen och att få datorer finns tillgängliga för eleverna.

Det ser något bättre ut bland de fristående grund- och gymnasieskolorna än bland de kommunala. Det gäller både


43

datortäthet, kvaliteten på skolans IT-utrustning och i vil-ken utsträckning skolorna använder IT för kommunikation med elever och föräldrar.

Slutsatsen är inte ny teknik för teknikens egen skull, utan som ett sätt att revolutionera undervisningen och göra den roligare, intressantare och mer relevant för eleverna.

Hur ruSTar VI För lIVeT?

Modern teknik ska vara en självklarhet i svensk skola – •om Portugal och Uruguay kan ha en nationell plan för hur varje elev ska få en egen dator borde Sverige sätta högre mål än i dag.

Kompetensutveckling hos lärare – många beskriver i •dag att de har behov av kompetensutveckling på IT-området. Ändå var det bara en (1!) kurs inom ramen för lärarlyftet som handlade om modern teknik i un-dervisningen. I framtiden borde det vara obligatoriskt.

Översyn av läroplan – det är inte rimligt att man regle-•rar hur länge man ska stå framför en svarv i träslöjden men duckar för hur moderna hjälpmedel ska användas i undervisningen. Vi behöver en nationell IT-strategi för skolan.


44

Ärad vare Gud i höjden – detta har jag gjort i slöjden ”Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften”, sjunger Ebba Grön i Staten och kapitalet. Vi har redan konstaterat att skolans uppgift är ganska mycket större än så och att det kanske viktigaste målet är att göra skolan mer jämlik, allra särskilt om skolan inte ska bli ett ”system för att sålla”, för att fortsätta på samma Ebba Grön-referens. Här har vi mycket kvar att göra, inte minst eftersom ut-vecklingen gått åt fel håll de senaste 20 åren.

Men klart är också att innehållet i utbildningen förändras över tid allt eftersom samhället utvecklas. Det som är rele-vant kunskap och viktiga färdigheter i dag är inte nödvän-digtvis samma sak som för 30 eller 50 år sedan.

Delar av det här resonemanget fanns med i den diskussion som ledde fram till en ny gymnasieskola; den om vilka ämnen som skulle vara gemensamma för alla program. Som alltid blir det en het debatt där varje ämne har sina försvarare och som hävdar att alla – oavsett inriktning – har nytta av att ha fått läsa lika mycket historia eller religions-kunskap. I slutändan tillkom historia som nytt ämne och estetisk verksamhet försvann på en del program.

Det framåtsyftande i en sådan diskussion är att försöka sätta fingret på vilken kunskap som är viktig inte bara i dag, utan om 20 eller 30 år. Man kan i det sammanhanget fundera över en del av de saker man enligt gällande ordning förväntas lära sig i dag.

Är, till exempel, slöjd ett modernt och framåtsyftande skol-ämne utan vilket man kommer att kastas ut med förbundna ögon i livet och på arbetsmarknaden? Klarar hemkunska-pen, trots sina tvättråd och betoning av svensk husmans-kost, att rusta dagens ungdomar att sköta om sitt hem? Jag är inte helt säker på att svaret är ja i något av de fallen.


45

Det finns dem som menar att vårt samhälle har förändrats så dramatiskt de senaste åren att vi inte riktigt hänger med i vilka färdigheter som faktiskt behövs. Egentligen är det inte så konstigt, om man ska förbereda sig för en trolig yrkeskar-riär där man gör ett och samma jobb på samma arbetsplats i 40 år eller för ett arbetsliv i en kunskaps- och tjänsteeko-nomi där man byter arbetsplatser och jobbar på hela nya sätt är det kanske helt nya saker skolan borde lära ut.

Det man kallar för ”soft skills”, som att kunna fungera i eller leda ett team eller förmågan att knyta nya bekantska-per är förmodligen mycket viktigare i dag än det var för säg 40 år sedan. Hur klarar skolan av att förbereda elever på ett arbetsliv där ens samarbetsförmåga, problemlösningsta-lang och förmåga till att interagera med nya människor blir nästan lika viktigt som ens formella utbildning?

Här finns återigen en koppling till den ojämlika skolan och behovet av en skola som utjämnar livschanser. Även på det här området kommer många att få med sig precis de kun-skaperna och färdigheterna hemifrån och därmed vara väl rustade för ett liv där förändring utmanar och lockar mer än det skrämmer.

För dem som inte får med sig det här hemifrån riskerar vi ett samhälle där globaliseringen fortsätter men där världen för somliga snarast blir mindre än större. När jag besökte en skola i en bruksort i Örebro län berättades det till ex-empel om tiotalet killar som aktivt sett till att hamna på det individuella programmet – för då behövde man inte åka till Lindesberg, ett samhälle som var för stort och där det fanns för många nya människor man inte kände. Man kan onekli-gen fråga sig hur väl rustade de ungdomarna är för livet.


46

Hur ruSTar VI För lIVeT?

Skrota slöjden – gör en förutsättningslös genomgång av •vilka ämnen som tjänat ut sin roll och överväg om till exempel slöjd och hemkunskap bör slopas eller ersättas med någonting annat.

Social kompetens i skolan – borde detta betonas och •beaktas på ett annat sätt än i dag när läroplaner, kurs-planer och liknande uppdateras?

Privatekonomi på schemat – med all respekt för den •svenska husmanskosten, borde kanske inte privateko-nomi, med allt från sms-lån till avbetalningsplaner, vara en större del i det vi i dag kallar hemkunskap?

Friare skolor utan timplanEn utgångspunkt för all moderat politik brukar vara att den ska utformas med individen i centrum. Det där riskerar ofta att bli en meningslös klyscha eftersom det är få som på allvar tycker att man ska utforma en politik där indivi-den sätts i periferin. Likväl är frågan viktig och det finns få områden där detta i praktiken har så stor betydelse som när det gäller utbildning och skola.

Den utveckling som skolsverige genomgått vad gäller frihet och nytänkande är på många sätt fantastisk, även om jag inser att fokus i det här kapitlet handlat om avigsidorna. Men när det gäller frihetsgraden har inte minst friskolere-formen inneburit en valfrihetsexplosion som varit oerhört positiv för skolans utveckling. Dels genom att möjligheten att välja skola höjer kvaliteten i alla skolor, dels genom att olika skolor kan välja olika profiler och nya sätt att arbeta med innehåll och pedagogik.


47

Valfrihet, mångfald och flexibilitet är centralt för att skapa en skola med hög kvalitet. Och även på det området finns fler steg att ta. Att ge sig på detaljreglering är i nästan nio fall av tio också ett sätt att stärka självbestämmandet och öka elevers, lärares och föräldrars makt över hur skolan ska utformas. Löftet från politiken ska handla om vilken kunskap man faktiskt har rätt till – inte exakt på vilket sätt den ska erbjudas.

Vill vi ta detta vidare inom ramen för en mer modern skola bör man därför ställa sig frågan om vi behöver statlig reg-lering av exakt när skolan börjar och slutar eller nationella timplaner som reglerar det exakta antalet undervisnings-timmar i ett enskilt ämne. Det kanske fanns en tid när den typen av bestämmelser var relevanta och fyllde en funktion men nog har det hänt ganska mycket sedan timplanerna började gälla i mitten av 1980-talet.

Att ta bort detaljregleringar är ofta en moderat paroll oavsett ämne. Om man flyttar över bara lite mer av be-stämmande till, i det här fallet rektorer och lärare, leder det förhoppningsvis till att man tar ett större ansvar och att man samtidigt skapar förutsättningar för nytänkande och kreativitet. Det är det ideologiska argumentet för friheten.

Men det finns rätt många praktiska argument också. Hur mogen man är vid en viss ålder eller hur man bäst lär sig en uppgift är nämligen också synnerligen individuellt. Mot den bakgrunden känns det tveksamt att åldern ska bestämma när någon är redo att ta steget från grundskolan till gymnasiet eller exakt hur många timmar svenska man behöver för att nå målen.

På de platser där man faktiskt fått möjlighet att testköra utan timplaner verkar det ha slagit väl ut. Fler verkar nå målen när man tillsammans med läraren själv kan pla-nera hur tiden ska användas och dessutom ökade lärarnas trivsel. Att det – återigen – är de elever som har svårast att


48

nå målen som tjänar mest på en förändring gör naturligtvis bara reformen än mer lockande.

Hur ruSTar VI För FraMTIden?

Skrota timplanerna – det finns ingen anledning att •detaljstyra exakt hur många timmars undervisning som behövs i varje ämne. Det viktiga är att man får med sig de kunskaper som behövs och det tar olika lång tid för olika personer.

Flytande gränser – det finns inget som säger att över-•gången mellan till exempel grundskolan och gymnasiet måste ske vid en viss ålder.

Gå vidareDe tre områden som jag redogör för här skulle kunna vara ett första steg mot en modernisering av svensk skola. De är i sig inte nya som idéer; det finns goda exempel på hur modern teknik används i klassrummen, diskussionen pågår om vilka ämnen som är relevanta i framtiden och en del skolor har redan fått ta bort timplanen på försök. Men sammantaget skulle ändå de förändringarna skapa en betydligt större flexibilitet än vad som är fallet i dag.

De ligger dessutom väl i linje med till exempel de nyckel-kompetenser som EU har formulerat som utmaningar för skolan och morgondagens medborgare. Totalt är det åtta punkter:

Kommunikation på modersmålet1.

Kommunikation på främmande språk2.


49

Matematiskt kunnande och grundläggande veten-3.skaplig och teknisk kompetens

Digital kompetens4.

Lära att lära5.

Social och medborgerlig kompetens6.

Initiativförmåga och företagaranda 7.

Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer 8.

Ska vi klara av de utmaningarna kräver det också ett nytän-kande där vi behöver hitta ännu fler sätt att förändra och modernisera.

Tyngdpunkten i de här förslagen – och i hela den här texten – ligger på grundskolan och gymnasiet. Modernisering av och nytänkande i skolvärlden innehåller givetvis också reformer och attitydförändringar även i förskolan och på universiteten.

På förskolan lär sådana förslag lägga tonvikten med att fortsätta med ökad pedagogik, på högskolan genom att göra dem än mer självständiga både i sin verksamhet och sina antagningsmodeller. Kanske skulle högskolorna i framtiden helt och hållet själva få avgöra vilka antagnings-regler som ska gälla?

Ytterligare en framtidsväg, oavsett vilken nivå vi talar om, är kanske att fortsätta på rättighetstänkandet. Om vi mer vill betona rätten till kunskap snarare än plikten att gå till skolan, hur ska man i så fall kunna reklamera en utbildning som inte gett vad den lovat?

I den delen handlar utmaningen också om att skapa balans mellan å ena sidan en fri skola där lärare och elever får ta stort eget ansvar, och å andra sidan en skola som ställer tydliga krav. Visst är det bra att reglerna nu stramas upp på gymnasiet och att man tydligare pekar ut vilken kunskap man ska få med sig, men finns det ändå inte en motsättning


50

i det när vi samtidigt vill att elever ska få ta större ansvar över att själva påverka hur utbildningen ska se ut? På det sättet är till exempel minskningen av det individuella valet på gymnasiet problematisk ur ett valfrihetsperspektiv.

Vägen framåtDen, förhoppningsvis, röda tråden i det här kapitlet hand-lar om att skolan måste anpassas till världen runt omkring. Det handlar delvis om datorer och modern teknik, men framförallt tror jag att det är en attitydförändring vi måste uppnå. Den moderna tekniken är faktiskt mer av en hy-gienfaktor och den egentliga frågan är hur skolan kan bli lika modern som den en gång var.

Att bli lika modernt som det en gång var låter nästan som en självmotsägelse, men kanske är det i den skärningspunk-ten som skoldebatten befinner sig. Vi kan se tillbaka på de stora samhällsförändringarna som skett och hur utbildning och pedagogik förändrades i takt med dem. Saker som i dag tas för självklarheter måste vid ett eller annat tillfälle ha va-rit nymodigheter och slutsatsen blir därför lätt paradoxal: det var bättre förr, för då var det modernt!

Risken är förstås att vi, hur vi än gör, riskerar att sitta med samma problem i framtiden som vi i dag upplever med slöjden och hemkunskapen. För det som är modernt i dag är med all säkerhet omodernt imorgon. Risken är stor att om politiker beslutar vad som är modernt så hinner framti-den springa förbi besluten innan de ens är helt genomförda. Det bästa exemplet är väl de skolor som var först ut med att köpa in datorer till undervisningen och när de väl var spridda i hela samhället satt den framtidsintresserade rek-torn där med första generationens skräpprodukter.


51

En modern skola handlar därför inte i första hand om att peka ut några tekniska underverk eller bestämma vad som är modernt. I stället handlar det om hur politiken ska utformas för att skapa förutsättningar för det nya. Lika viktigt är att slå fast att det nya faktiskt är bra och att för-ändringen och förnyelsen gör att vi kan göra saker bättre och på andra sätt.

Några övergripande drag för en sådan politik har skisserats ovan. Det är attitydfrågor och ett förändrat synsätt i några av fallen, rena resursfrågor i andra och på en del områden behov av radikalt förändrade lagar och regler. Tillsam-

mans kan detta vara förslag som skulle kunna öka frihetsgraden och mångfalden och därigenom också bidra till förnyelse.

För det är ofta frihet och mångfald som gör att man hittar de nya syn- och arbetssätten. Politiker borde ägna sig åt att sätta tydliga mål och utvärdera verksamheten, men i grunden låta skolor hitta olika sätt att nå fram till målen. Problemet med skolan de senaste åren är att den har fungerat precis tvärtom; det har varit otydliga mål, dålig uppföljning och en extrem detaljreglering av på vilket sätt man ska utföra uppgiften.

Sedan ska man dessutom våga vara självkritisk. Vi har ge-nomfört en lång rad reformer som är viktiga, som kommer att få betydelse och som bara precis har börjat verka. Men utmaningarna tar liksom inte slut med det och framtidsdis-kussionen måste starta.

i den delen handlar utmaningen också om att skapa balans mellan å ena sidan en fri skola där lärare och elever får ta stort eget ansvar, och å andra sidan en skola som ställer tydliga krav.


52

Det finns ibland tendenser till att beskriva borgerlig skol-politik som lite väl tillbakablickande. En del av våra egna debattörer förstärker dessutom den bilden genom krav på allt från knarkhundar i skolkorridorerna till polishämtning av skolkare. Vem vet, det kanske finns extremfall där precis den typen av åtgärder är nödvändiga, men att skapa en modern skola handlar om helt andra saker.

Den andra stora utmaningen handlar om att ge alla elever de verktyg de behöver för att nå kunskapsmålen. Inte hel-ler där är vi riktigt i hamn.

När vi ser utvecklingen de senaste 20 åren och hur socio-ekonomisk bakgrund blivit mer avgörande än tidigare blir misslyckandet uppenbart. För oss som tycker att Sverige ska vara ett land som håller ihop och där alla ska kunna lyckas i livet är därför en återupprättad kunskapsskola också en rättvisefråga. Det vi länge tagit för givet – att alla elever har samma möjligheter i skolan – är helt uppenbart inte längre sant. En sådan skola är oacceptabel, särskilt för oss som tror på människans inneboende kraft och förmåga.

Men en skola med större fokus på kunskap är också en skola med större rättvisa. Kunskap är den nyckel som ger alla möjlighet att nå sin fulla potential. Då är det centrala i uppdraget att möta eleverna med höga krav och positiva förväntningar samtidigt som skolan ger stöd och hjälp till dem som inte når målen

Den riktigt stora uppgiften är att identifiera framtidens krav och utmaningar för elever i Sverige. I det arbetet ska Moderaterna vara den starkaste kraften för modernitet och framtidstro.


53

54

NiKLAS WYKMAN

Att Få vArA

sIg själv

55

Innehåll

Att Få vArA sIg själv 57inledning 57

Mångfaldens kraft och framtidens möjligheter 60Moderaterna i ett modernt Sverige 65Frigörelsens scener, arenor och garderober 67Halvmånar, regnbågar, patriarkat och designade rullatorer 77

Alltid till frihetens försvar 81Sverige kan bli ett föregångsland 96


56


57

Att Få vArA sIg självTiLLSAMMANS BLir Vi SVEriGE – ATT Få VArA SiG SJÄLV OcH TiLLSAMMANS BLi ETT LANd

Inledning Jag gick i förskolan när jag förstod att jag var annorlunda, men jag upptäcker fortfarande hur mycket jag har gemen-samt med andra. Tillsammans med en spännande, spretig och spektakulär grupp människor har jag fått möjligheten att fundera på hur Sverige borde utvecklas. Det är i alla fall vårt perspektiv på att få vara sig själv. Det är å ena sidan varje människas frihet att forma sitt eget liv, men det är å andra sidan vårt gemensamma ansvar att bygga ett samhälle och skapa ett klimat där det är möjligt. Att tillåta varje människa att bli sig själv är en frihets- och skaparrevolu-tion. Det är såväl den enskilda människans frigörelse som samhällets framsteg och modernisering det handlar om.

Att få vara sig själv är kanske den yttersta frihetsfrågan. Att alla ska få vara sig själva är också en lätt sak att säga, men en svår princip att leva upp till. Staten kan skapa problem genom att vara slapphänt mot orättvisor eller överenergisk i sin vilja att lägga till rätta. Däremot är det offentliga aldrig en ensam garant eller ett enskilt hinder för varje människas rätt att vara sig själv. Tillsammans skapar vi alla normer och strukturer som såväl underlättar som försvårar varje människas frigörelse. Vi får aldrig vara en rörelse som ser varje människa som en ö, eller för den delen ser på samhäl-let som delat mellan stat och människa. Det är i samspelet människor emellan och mellan stat och individer som såväl


58

vår frihet som vår ofrihet uppstår. Moderaterna måste såväl vara det politiska alternativ som föreslår bäst reformer som den opinionsbildare som i alla lägen står på mångfaldens och acceptansens sida.

Även om Moderaterna är Sveriges främsta frihetsparti är jag långt ifrån nöjd med hur vi som parti lever upp till våra fina ord. Det är förvisso stor skillnad på det Moderaterna där Fredrik Reinfeldt som en av två moderata riksdagsle-damöter röstade för partnerskapslagstiftningen och nya Moderaterna av i dag, där Fredrik som statsminister kunde få en könsneutral äktenskapslagstiftning på plats. Ändå går det inte att vara nöjd. Varför har vi så hård röstpiska i riksdagen när det gäller signalspaning men helt fri omröst-ning när frågan gäller om homo- och heterosexuella ska ha samma rättigheter? Varför har vi som rörelse så svårt att diskutera normer, strukturer och maktordning, men så lätt att prata inflation, skatter och arbetsutbud?

När jag associerar fritt till att få vara sig själv dyker ord som jämställdhet, integration och HBT upp. I takt med att arbetet med den här texten har pågått har dock ordet vanlig återkommit allt oftare. Vi lever i en tid då varje person för-väntas sprudla av personliga uttryck och erfarenheter, men där väldigt många drömmer om att få ha en bra och vanlig tillvaro. Samtidigt är det allt fler som vill uttrycka sina olikheter och sina personligheter, samtidigt som vi fortfa-rande lever i ett samhälle fyllt av moraliserande normer och fördomar.

Mångfaldsutmaningen är inte bara mikro. Det handlar också om hur vi ska fungera tillsammans när allt fler vill uttrycka sina olikheter. Jag kan lova att många personer inte längre nöjer sig med att bli en slags patienter. Eller att många personer inte nöjer sig med att bli en slags pensionä-rer. Vi har gemensamma utmaningar i sjukvården, omsor-gen och skolan där individualismen behöver få en nystart.


59

Det finns inte ett Sverige eller en svenskhet men tillsam-mans kan vi bygga ett fantastiskt land. Vi har olika före-ställningar om vad vi vill att Sverige ska vara. Ändå borde alla kunna enas om att den bästa framtiden är avhängig vår förmåga att tillvarata allas förmåga. Befolkningen har förändrats snabbare än välfärden och myndigheter. Ett samhälle måste klara av att ge trygg service åt alla sina medborgare.

Till sist handlar det också om dem som har allra svårast att få vara sig själva. De som har sin egen frihets främsta fiende närmast inpå, det kan vara familjen eller rentav en själv. Hedersvåld och ätstörningar är vitt skilda saker, men för den drabbade har de en sak gemensamt: Den delen av vardagen som ska vara som tryggast, jaget och familjen, blir till det otryggaste som finns. Jag vill att vi som parti bättre ska se och förstå dessa problem.

Jag sjunger inte de politiska lösningarnas lovsång, men för mig förpliktigar det politiska engagemanget till mer än lagstiftning och statsfinanser. Vi kan som rörelse ha starka åsikter om samhället utan att för den skull hävda att lösning-en ligger i de politiska besluten. Vi ska inte vara rädda för att tycka, om det vi tycker om och om det vi inte tycker om.

Jag har inte som ambition att lägga fram ett nytt politiskt program eller presentera en ny färdplan för Sverige. Däre-mot har jag velat lyfta in obekväma begrepp och realiteter i vår samhällssyn. Jag är lika övertygad om att det finns en könsmaktsordning som att det finns marginaleffekter. Att få vara sig själv är ett oändligt tema och jag har snävat in det mot hur vi tillsammans ska kunna fungera som land, våra olikheter till trots. Eller snarare tack vare våra olikheter.


60

Mångfaldens kraft och framtidens möjligheter Vi kan fira att det var mer än tjugo år sedan muren föll och världen tog ett språng mot att bli en. Den fria ekonomin hade övertrumfat de kommunistiska regimerna. Bakom muren och ridåerna hade inte bara en ekonomisk misär brett ut sig utan också en fruktansvärd intolerans. Vår eko-nomiska frihet, vårt välstånd och vår yttrandefrihet i väst hade visat sig vara en oändligt bättre grogrund för rätten att få vara sig själv.

Nu är kartan omritad och vi kan inte leva på gamla meriter. För mig har det alltid varit en paradox att så många partier och människor som erkänner den fria ekonomins kraft har så njugg inställning till den fria människans kraft. För mig är det ”same same but different”. Har man väl sett förde-larna med en fri ekonomi borde man se fördelarna med fria människor. Ändå har borgerligheten i Sverige och i världen så svårt att försvara hela friheten. Att få tjäna pengar på sitt arbete eller kunna starta och driva ett företag är i förläng-ningen ett uttryck och respekt för den egna personen. Det är samma slags rättighet som att få utöva sin egen religion, definiera sitt eget kön, leva i jämställdhet eller gifta sig med vem man vill. Det är dags för Moderaterna att likabehandla dessa olika uttryck för samma frihet.

Styrkan i den fria ekonomin ligger i den enskildes möjlig-het att förverkliga sina idéer och styrkan i det fria samhäl-let ligger i varje människas möjlighet att få vara sig själv. I en globaliserad värld kommer de länder som bäst klarar av att skydda hela friheten att klara sig bäst. Det kommer inte bara att bli så, det är redan så. Toleranta samhällen som sätter talang främst presterar bättre än de samhällen där dogmer och fördomar tillåts ta plats.

Alla murar är inte gjorda av cement och hur mycket vi än älskar Sverige måste vi konstatera att vi har en lång resa


61

framför oss för att bli det land vi drömmer om. Jag är trött på att civilingenjörer kör taxi, kvinnor tjänar sämre än män och att muslimer misstänkliggörs. Jag är upprörd över att namnets klang är viktigare än kompetens och jag är upp-rörd över att HBT-personer stigmatiseras. Varje fall av orättvisa gör mig ledsen därför att en person har blivit be-handlad felaktigt. Men varje fall gör mig också arg eftersom vi som land avfärdar den bästa framtiden.

Vi har inte råd att säga nej till människors kraft, men varje gång vi diskriminerar eller fattar fördomsfulla beslut förne-kar vi en person att vara med och bidra. Det är ett hån mot den drabbade och ett rån mot oss andra. Sverige kan bara bli världens bästa land genom att vi tillvaratar alla medbor-gare. Jag vet att varje arbetsplats, varje företag, varje skola och varje organisation blir bättre av mångfald. Olikheter ersätter vanans makt med kreativitetens kraft.

Jag vill inte möta konkurrensen från andra länder med lägre löner, sämre arbetsvillkor eller mer auktoritär undervisning. Jag vill att Sverige ska vara forskningens, framstegens, kulturens och uppfinningarnas land. Det är möjligt genom mångfaldskraft. Rasister, homofober, extremister och andra xenofober står emellan oss och en fantastisk framtid.

Utöver vilja är kunskap en förutsättning för att kunna till-varata mångfalden. Det finns en risk i att vi lär oss att pro-blematisera kring kulturkrockar och segregation men inte lär oss att förstå dynamiken i olikheter. Skolan skulle säkert kunna göra mycket för att öka förståelsen kring mångfal-dens värde. Redan här och nu måste dock arbetsgivare bli bättre på att utnyttja hela samhällets resurser. Oscar Lun-din är en av Sveriges duktigaste unga entreprenörer och har även hjälpt till med att ta fram den här texten. Oscar driver

Att få vara sig själv är kanske den yttersta frihets-frågan.


62

bland annat Ung omsorg, som går ut på att få unga männis-kor att delta i välfärden genom att rekrytera skolungdomar till att jobba extra på äldreboenden. Den verksamheten är i sig självt normbrytande och jag frågade Oscar hur han såg på mångfald i ett modernt företag:

Entreprenörskap är att vilja och att våga och mångfald är inte en utmaning med en klassisk standardiserad lösning, så ur entreprenöriell

synvinkel är det en oerhörd kraft att tämja. Potentia-len i att låta individer blomstra på olika sätt utifrån sina förutsättningar skapar livskraft och glädje, vilket i sin tur bådar gott för framtida problem som måste lösas. Smidighet, individualisering och bättre förstå-else är alla resultat av en stark mångfald.

Mångfald är för mig en ytterst viktig faktor i en långsiktig entreprenöriell verksamhet. Att organisa-tionen man själv representerar är bred ger förank-ring, tyngd och legitimitet mot en vid omgivning. Att mobilisera energi och engagemang i en förändrings-process kräver acceptans och lust. Genom att männis-kors olikheter bejakas föds nya idéer och nya sätt att klara utmaningar.

Skapandekraft och företagande utvecklas genom ständig nyfikenhet, förvåning, förväntan och för-bättring. Genom mångfald, i det lilla och det stora, blir individers ursprung, erfarenheter och historier ett gemensamt försprång gentemot konkurrenter, men även gentemot samhällets och dess institutioners självbevarelsedrift och stagnation.

I vår organisation är mångfald en överlevnadsfråga. Alla äldre som behöver extra omsorg och service i vårt land och är unika med sina unika livshistorier. Det kräver ett brett spektrum av erfarenheter och ursprung från vår sida såväl som ett socialt tillskott.

”


63

Ung Omsorg har unga medarbetare från jordens alla hörn, med intressen och färdigheter av olika karak-tär. Olikheterna och lusten att arbeta är styrkan i vårt dagliga arbete.

Jag tror på framtiden och på Oscar. Eller så tror jag på framtiden därför att jag tror på Oscar. Det svenska mång-faldssamhället måste byggas på idén att vi ska hålla sam-man. Det är genom samvaron i våra olikheter som vi skaffar oss fördelar. Det för oss också in på det ord som för mig är centralt i debatten om mångfald, nämligen skäl. Ett företag ska givetvis få anställa vem man vill å enda sidan, men aldrig tillåtas diskriminera å den andra. En skärpt dis-krimineringslagstiftning kan vara ett verktyg för att driva på utvecklingen i rätt riktning. En anställning borde alltid kunna motiveras utifrån relevanta skäl. I speciella yrken el-ler speciella sammanhang kan såklart språkkunskaper eller klädkoder vara avgörande, men det får aldrig vara okej att ”default” stänga ute människor om skälen inte synnerligen är av praktisk natur. Tvärtom måste vi bygga ett samhälle där arbetsgivare uppmuntras att pröva mångfald. Dagens arbetsmarknadspolitik är på tok för stelbent för att företag och organisationer ska våga vara de mångfaldsambassadö-rer som vi behöver.

De olikheter och den arbetslust som utgjorde den svenska arbetsmarknaden på femtio- och sextiotalet gjorde oss till ett av världens rikaste länder. I dag är till exempel svensk-iranier enormt framgångsrika inom den akademiska värl-den och fyller Karolinska institutet och Kungliga tekniska högskolan med studenter. Migrationen har och fortsätter att modernisera Sverige. En av kulturkrockarna i Sverige är uppenbarligen många invandrade iranska familjers förmåga att i mycket högre utsträckning än andra motivera sina döttrar och söner att studera svåra utbildningar.

Potentialen i den svenska mångfalden är enorm. Inte nog med att våra olikheter bygger grunden för det som kan


64

bli ett kreativt föregångsland, vi kommer också på en rad handfasta vis kunna dra nytta av våra olika kunskaper och erfarenheter. Vi talar de flesta språk, förstår de flesta kulturer och har lärt oss att leva i gemenskap. En lyckad integrationspolitik i Sverige kan lägga grunden för ett land som kan komma att stå i en framtida affärsvärlds centrum. En klok utrikespolitik, exportpolitik och diplomatisk verk-samhet kan hjälpa svenskar att vara med och starta företag och driva verksamheter i länder som håller på att resa sig eller kommer att resa sig ur krig och förtryck.

Jag är kanske för optimistisk, men alternativen tilltalar mig mindre. Tyvärr vet jag att många inte delar min optimism. Jag har talat inför skolklasser där ingen tror att de kan bli något bra i Sverige. Hopp om en bättre framtid är en av de viktigaste saker en människa kan känna, men jag kan utifrån min egen erfarenhet tyvärr konstatera att framtids-hoppet är väldigt orättvist fördelat i Sverige. Som parti kan Moderaterna vara med och ändra på det.

Färdriktningen måste vara kristallklar. Oavsett bakgrund, kön, hudfärg, religion eller sexualitet ska alla ha samma möjligheter att förverkliga sig själva och sina ambitioner. Alldeles för många som jag har träffat berättar berättelsen om sitt liv utan framtidshopp. Det leder till sammanhang där hela grupper tappar tron på att imorgon kan bli bättre än i dag. Detta är förödande eftersom nyfikenheten är starkt knuten till idén om en bättre morgondag och när vi inte längre undrar vad som finns runt hörnet kommer vi inte heller att våga titta.

Moderaternas politik tar allt för ofta sin utgångspunkt ur medelklassens och kärnfamiljens myter och realiteter. Stärkt framtidstro är garanterat ett bättre botemedel mot kriminalitet i våra förorter än strängare straff. Som rörelse måste vi bryta oss loss från våra egna felaktiga föreställ-ningar om Sverige för att kunna skapa det Sverige vi egent-ligen vill ha.


65

Moderaterna i ett modernt Sverige Olof Lavesson är moderat riksdagsledamot, och jag bad honom att fundera kring en moderat grundposition kring det här med att vara sig själv. Han svarade så här:

Att vara en individ innebär rätten att vara an-norlunda – att vara olik. Genom våra individu-ella erfarenheter bygger vi en gemensam kompe-

tens. Tillsammans utgör vi det vi kallar Sverige.

Moderaterna har ett ideologiskt arv och en politisk historia som förpliktigar. Att bygga en politik för alla förutsätter ett värnande om våra olikheter. Om allas rätt att få vara sig själv. Att inte accepteras utan res-pekteras. Om att värnas och inte bara tolereras. Till detta kommer det solidariska ansvaret för andras rätt till individuell frihet.

Samhällsproblem löses inte genom jagandet av symboler. Den väg andra länder har valt, exempel-vis genom att förbjuda slöjor, kan därför inte vara Sveriges. Att förbjuda huvudduk minskar förvisso förekomsten av ett klädesplagg, men har liten påver-kan på det förtryck som utövas mot enskilda kvinnor. I stället beskär man muslimska kvinnors rätt till in-dividuella uttryck. På samma sätt löser man inte dis-krimineringen i samhället genom att ständigt utöka hetslagstiftningen med nya grupper. I stället riskerar man göra de individer som inte går att klassificera än mer utlämnade.

Att ta ansvar för andras frihet och rätt till individu-ella uttryck är ett moraliskt ansvar för oss alla, men ett absolut ansvar för politiken. Detta handlar om rätten till individuella uttryck utan att betraktas som avvikande, men också om rätten att leva enligt tra-


66

ditionella mönster utan att för den saken bära ansvar för det normerande.

Genom att endast utgå från majoriteten, marginali-serar vi i stället minoriteterna. Maktlösheten och ut-anförskapet ökar. Ska Moderaterna på allvar kunna verka utifrån sin ideologiska bas måste vi i stället ha ett normkritiskt förhållningssätt. Först då gör vi frihetsbegreppet levande.

Olof är kärnfull och hans perspektiv befriande. Det är all-tid lätt för en majoritet eller en starkare part att ta sig rätten att problematisera kring en minoritet eller svagare part. Problematiserandet övergår ofta i moraliserande och i den processen bygger vi planlöst normer och strukturer. Mo-deraterna ska inte spela det spelet utan i stället vara norm-kritiskt. Att närma sig andra kulturer och religioner med frågeställning om vad vi ska förbjuda är kontraproduktivt. Förbudsdiskussioner ger bara syre åt extremister som kan anspela på kamp mot majoritetssamhällets förtryck. Mo-deraterna ska i stället vara det nyfikna politiska alternativet som närmar sig det okända med viljan att lära och lära ut.

Felix König som är ordförande för RFSL-Ungdom och Alev Akbas som är ordförande för Turkiska Ungdomsför-bundet har också deltagit i gruppens arbete. Deras åsikter samstämmer givetvis inte exakt med Olofs men perspek-tiven var ofta liknande. Det är normerna och strukturerna som håller människor tillbaka. Samtidigt är det viktigt att inte göra människor till offer. Alev återkommer ofta till att många människor frivilligt gör kompromisser för att få vara med i ett sammanhang, till exempel en familj. Det gör givetvis inte kompromissandet till något bra, men den är en viktig insikt för att kunna jobba med problematiken. Under våra spännande samtal blev det allt mer uppenbart för mig att vägen mot att alla ska få vara sig själva sällan går genom förbud. Det handlar om att se de platser och


67

strukturer där självförverkligandet fungerar och avslöja de omständigheter som begränsar och håller tillbaka.

Som parti ska vi vara tydliga i vår övertygelse om vad som är rätt och vad som är fel, men vi måste vara beredda att vara pragmatiska i våra metoder. Vi ska snarare uppmuntra och stödja det vi tycker är rätt, än att förbjuda och för-trycka det vi tycker är fel.

Frigörelsens scener, arenor och garderober Varje person är eller blir sig själv i en kontext. Ofta an-vänder vi uttryck som att ”bara få vara” eller få vara i ett sammanhang ”där man bara kan vara sig själv”. Ofta säger vi uttrycken i en speciell ton och med längtan och avslapp-ning i rösten. För de flesta av oss betyder det så mycket att ha utrymmen i tillvaron där vi är fria från andras förvänt-ningar och bara kan forma tillvaron utifrån våra egna öns-kemål. Samtidigt vill de flesta av oss få känna oss uppskat-tade i ett sammanhang, och vi är beredda att göra mycket för att kunna fungera tillsammans med andra. Åtminstone för mig är det så här tillvaron får mening: Jag får vara mig själv och för mig själv, men jag får också vara tillsammans med andra och utvecklas gemensamt. För många är den här möjligheten stängd, stora delar av tillvaron är ett skådespel och rollerna obekväma och förljugna. Varje sådant tillfälle, varje sådan plats och varje sådant människoöde är ett miss-lyckande för oss som frihetsrörelse.

Hela tillvaron kan inte läggas tillrätta med politiska be-slut, men i kampen för att alla ska få vara sig själva kan vi gemensamt göra mycket för att stärka de miljöer där män-niskor frigör sig och försvaga de strukturer som förtrycker


68

och håller tillbaka. Scenerna, arenorna och garderoberna är många: internet, skolan och arbetsplatsen är några exempel.

För mig har ändå arbetet en särställning när det kommer till att få vara sig själv. Jag tror jag talar för många när jag säger att det mesta jag kan har jag lärt mig av jobbarkom-pisar och chefer. På jobbet fyller alla en funktion och man får vänner och kontakter. Olikheter läggs åt sidan för att kunna lösa gemensamma problem. Arbetsgemenskapen ger för de flesta en trygghet i att också vara sig själv och vara annorlunda. För många som känner sig fördomsfullt behandlade för sitt kön, sin hudfärg eller sin sexualitet kan det vara oerhört befriande att få vara i en miljö där det är prestationen i sig själv som räknas. Arbetet har på så sätt ett egenvärde för människans frigörelse och en stärkt arbetslinje är också en stärkt politik för rätten att få vara sig själv.

Arbete ger också en inkomst som gör det möjligt att ut-trycka sin personlighet och förverkliga sina drömmar. Att låta människor behålla lite mer i plånboken är en politik för självförverkligande. Ett jobb och en egen inkomst kan vara vägen till frihet för en invandrad kvinna från ett land där könsmaktordningen är förhärskande. Sänkt skatt på medelhöga inkomster blir till en jämställdhetsrevolution för många sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och lärare. Moderaterna har mycket kvar att göra med arbets-linjen för att stärka integrationen och öka jämställdheten. Bara att perspektivet finns med är värdefullt.

Att arbete och inkomst är viktigt gör det inte till en mira-kelgörande kur. Mobbning, rasism, sexism och homofobi är vardag på många svenska arbetsplatser. Arbetsmiljöver-

Stärkt framtidstro är garanterat ett bättre botemedel mot kriminalitet i våra förorter än strängare straff.


69

kets tillsynsansvar skulle kunna stärkas på dessa områden och såväl fackföreningar som arbetsgivare skulle kunna göra mer. En arbetsgivare som underlåter att motverka missförhållanden måste tydligare kunna ställas till svars och krävas på ersättning.

Internet är för många en arena för självförverkligande. Själv fick jag tillgång till nätet när jag var femton och helt plöts-ligt kunde jag lära känna människor som var som mig och som delade mina intressen. För min möjlighet att vara mig själv blev nätet den naturliga scenen. Därför har jag och många i min generation eller yngre med fasa sett hur poli-tiker försöker övervaka och reglera nätet. Kanske har inte de konkreta förslagen varit så långtgående, men varje insteg upplevs ändå som förfärligt. För mig har staten lika lite att göra i ett chattrum som i ett sovrum.

När nätet kom på tal i vår grupp kände jag igen min egen reaktion från många sammanhang i Felix Königs agerande. Han upprörs över vuxenvärldens felaktiga närvaro och oförsvarliga frånvaro på nätet:

Staten ger pengar till organisationer som ska infor-mera om nätet och de råder föräldrar att ställa ut datorn i vardagsrummet. För en ung tonåring som har upptäckt att hon eller han är homosexuell och håller på att lära känna andra unga människor i samma situation är givetvis detta en katastrof. Vuxna borde i stället ta sitt ansvar genom att medverka i communities och prata med sina barn om nätets för- och nackdelar.

Hanna Österberg är författare, beteendevetare och frisk anorektiker. Hon har också varit med i gruppen och vi ska snart läsa mer om henne. Från sitt liv som självde-struktiv har hon många vittnesuppgifter om när nätet är dåligt. Hanna berättar om hur hon själv lärde sig knep som försvårade hennes ätstörningar och gav tips om hur hon


70

kunde skada sig själv utan att bli upptäckt. Samtidigt berät-tar Hanna om hur hon nyligen blivit mamma och om hur hon själv är bättre rustad för att kunna prata om nätet med sina barn än vad hennes föräldrar hade.

Efter Hannas och Felix diskussion bad jag dem återkomma med ett perspektiv på att få vara sig själv och internet som arena för självförverkligande:

Det är inte gatans fel att människor säljer sex. Inte heller är det internets fel att vissa ungdo-mar far illa där. Internet innebär möjligheter

att känna igen sig, skapa kopplingar till andra män-niskor, och ta ut svängarna i de intressen eller idéer som är lite ovanliga.

Internet är helt fantastiskt. En 14-årig flata från Laxå kan bli bästa kompis med en bög i Boden och gemensamt kan man stärka varandra och se till att påminna varandra om att man har rätten att vara den man är och få respekt för det.

Utvecklingen av internet, och den centrala del det spelar för nästan alla ungdomars liv, ställer höga krav på hur vuxensamhället och kompisar ska kunna fånga upp de som riskerar att råka illa ut. Inspiration till ätstörningar, e-mobbning eller sexuella trakasse-rier finns där och är alla föräldrars legitima oro.

Lösningen är inte den förenklade varianten att flytta ut datorn i vardagsrummet. Vuxna måste själva utforska internet, läsa om saker som rör deras ungdo-mar, och ta hjälp av de massvis med sajter som finns som stöd och hjälp. De måste prata med sina ungdo-mar om vad de går igenom och hur de ser på sin egen gränssättning, och vara tydliga med: Jag litar på ditt omdöme på internet, precis som jag litar på att du


71

kan ta dig till skolan själv. Kom och prata med mig om det är något.

Ungdomar som har blivit utsatta för något på in-ternet känner ofta skuld och skam över att de blivit varnade men ändå råkat ut för något – och man vågar helt enkelt inte säga något av rädsla för att få ett ”vad var det jag sa” till svar.

Vi måste använda oss av internets fantastiska iden-titetsstödjande möjligheter! Det som är normalt och vanligt är inte samma sak, och med internet som verktyg kommer ovanligheten inte att vara någon utmaning.

Moderaternas förhållningssätt till nätet som frigörelsearena måste utvecklas från den syn som sjuttiotalisten Hanna och åttiotalisten Felix har. Det är knappast regleringar eller övervakning som är vägen framåt, däremot ökat vuxenan-svar och bättre samspel mellan livet på och utanför nätet. Jag tycker att Hannas påpekande om att hon som förälder är rustad på ett helt annat sätt än vad hennes föräldrar var är viktigt. Kanske har vi precis passerat historiens största generationsgap där en generation föräldrar har försökt uppfostra sina barn med liten eller ingen kunskap alls om deras barns främsta tillhåll. Denna föräldrageneration sitter också på den politiska makten och risken är uppenbar att de försöker ta igen i lagtext vad de saknat i kunskap. Den vägen får Moderaterna inte gå – det kommer kunnigare föräldrar som inte heller vill vara övervakade på nätet.

Däremot har våra myndigheter och preventiva verksamhe-ter mycket att lära om nätnärvaro. Den som googlar själv-mord, anorexia eller skära sig borde komma i kontakt med hjälp och stöd innan de hittar tips och uppmuntran. Dit når vi inte genom att censurera eller reglera utan genom att förbättra välfärdens närvaro online.


72

Jag älskade min tid på förskolan men trivdes aldrig fullt ut i skolan. Jag kände aldrig riktigt att jag fick vara mig själv där. Majoritetsintresset var lag och den fotbollsspelande killen och den hopprepshoppande tjejen var upphöjd till norm och i centrum för uppmärksamheten. Mobbning var vardag och de pedagogiska experimenten avlöste varan-dra i rask takt. Det måste inte vara så här och mycket har redan förändrats till det bättre. I grunden handlar det om att se också varje barn som en individ och inte som en elev. Frågan är om konformismen har ett lika starkt grepp någon annan stans i samhället som i skolan. Skolan borde i stället få bli den spännande plats den skulle kunna vara.

Valfriheten och valbarheten mellan olika kurser och inrikt-ningar borde fortsätta att öka. Självklart måste det man lär ut ha bäring på jobb eller fortsatta studier, men ändå finns det stort utrymme för att själv få påverka sin utbildning från dag ett. Det har mycket med att få vara sig själv att göra. Det finns en stor gemensam trygghet i att allas intres-sen och färdigheter bemöts med respekt, även om man är barn eller ungdom. Moderaterna måste verka för en skola där vi värnar hemspråk, där killar får lära sig makeup på mellanstadiet och där tjejer får lära sig matematik i snab-bare takt. Eller vad det nu kan vara. När man tänker på det är det rent hemskt hur mycket vi förnekar barn och ungdo-mar att vara egna individer.

Samtidigt ska skolan aldrig kompromissa med att alla barn har rätt till samma kunskap och vetenskapligt beprövade metoder. Sexualundervisning är till exempel något som alla barn har rätt till. Dessutom borde det skötas av proffs eller av proffsiga lärare.

Oscar återkom ofta under våra diskussioner till att skolan var för dålig på att utveckla eleverna och få dem att våga vara sig själva och använda sin kreativitet. Jag bad honom utveckla lite kort vad han menade:


73

Svenskt skolväsende har i grunden ett systemfel: människosynen och synen på framtida vuxna medborgares möjligheter och ansvar. Med ett

alltför strikt akademiskt fokus och inrutat tankesätt kring hur livet efter skolan bör te sig, försvinner många goda idéer och entreprenöriella satsningar som då aldrig realiseras.

Till viss del är det ett resultat av att alla gymnasiala inslag (kurser) har samma bedömningspremisser (betyg) och bedöms och värdesätts därefter av så-väl lärare som omgivningen i övrigt. Jag vill slå ett slag för skolans fostrande ansvar gällande individers ansvar och möjligheter att av egen kraft förändra och förbättra andra medmänniskors vardag.

Att alla delar av skolan ska vara mer eller mindre lektionsbaserade och betygsättas är för mig smått befängt. Samhällsansvar, entreprenörskap och väl-befinnande borde vara minst lika viktiga inslag som faktainsamling och diskussion kring resultat. Skolan som samhällets språngbräda har enligt mig ett viktigt ansvar att fånga upp människor och låta alla växa utifrån egna förutsättningar.

Det kan vara idékraft eller personliga svårigheter, som måste få praktiska handlingsplaner eller stöttning i vardagen. För när unga människor inte får komma till sin rätt i ett tidigt stadium i livet blir framtidsutsik-ten lätt disig. Delaktighet, ansvar och välbefinnande borde vara den moderna skolans motto.

Bara en sådan sak som att den svenska skolan borde ha ett motto är en spännande men avlägsen tanke. Det är också kraften när vi som parti vågar närma oss frågor ifrån andra infallsvinklar, till exempel den om att få vara sig själv. Från ett sådant perspektiv framträder andra dimensioner i den politiska vardagen.


74

Jag tror att kreativitet vore ett annat bra ord att arbeta med för skolan. Det öppnar upp för självförverkligande och självförtroende. Skolan kan förutom att vara en trygg miljö också vara en kreativ omgivning. Därför måste vi fortsätta att utveckla mångfaldsskolan, det är bra när hela samhället möts i samma klassrum. Det fria skolvalet måste stärkas, främst genom mer information till föräldrar i socialt utsatta områden, så att vi lär oss att utvecklas tillsammans genom våra olikheter.

Många fler skolor skulle kunna göra mycket mer i jäm-ställdhetsarbetet och arbetet mot rasism och homofobi. Etniska föreningar, jämställdhetsgrupper och HBT-fören-ingar på skolan tillsammans med inbjudna talare och före-dragshållare kan göra elever mycket starkare i sin identitet. Just etniska föreningar tror jag är ett exempel på en dåligt utnyttjad resurs i samhället. Där finns mycket kunskap och engagemang men också en möjlighet att föra dialog och ha idéutbyte i en miljö som känns trygg. Moderaterna borde bli mycket mer aktiva i sitt utbyte med sådana föreningar. Jag frågade Alev som är ordförande i Turkiska Ungdoms-förbundet hur hon ser på TUF som mötesplats:

Först och främst är det självklart givande för att man i större sammanhang kan se de behov turkiska

ungdomar har i dag. Men ska jag vara ärlig ser jag faktiskt oss inte som en mötesplats för speci-fikt turkar, vi är bara en vanlig mötesplats för ungdomar. Dessa ungdomar har dock ”turen”

att vara turkar och möjligheten att utnyttja TUF:s resurser. I många fall behöver de bara en mötesplats och inget annat. Turkiska ungdomar i dag söker sig ofta till varandra med liknande problem men umgås i stor del också med andra invandrare. Problemen i dag är nämligen lika bland alla invandrare. Jag ser TUF:s framgång och existens som en följd av avsak-naden av bra mötesplatser för invandrarungdomar


75

i dag. Och vår legitimitet märks bland föräldrarna, med våra efternamn garanterar vi att när vi tar med ungdomarna på en aktivitet att föräldrarna har nå-gon att fråga ut vid eventuella problem och detta är stor trygghet för en förälder, oavsett ursprung.

Etniska föreningar ger precis som en fotoklubb eller HBT-klubb möjlighet för människor som normalt behö-ver känna sig i minoritet möjligheten att vara i majoritet. Det skapar ett utrymme att bara vara sig själv. Men de kan också vara en källa till integration och gemenskap med andra. Givetvis finns det andra arenor och mötesplatser som också skapar möjlighet för självförverkligande, som till exempel alla våra fantastiska föreningar. Dock finns det också fortsatta utmaningar värda att arbeta vidare med.

Det har forskats en del kring pojkfotboll i Sverige och re-sultaten är tydliga: vid sidan av allt det positiva odlas också

normer som inte hör hemma i ett modernt Sverige. Kärringar, bögar och invandrare gör sig icke besvär, för att hårddra det hela. Kommuner skulle kunna göra stor skillnad genom att till exempel erbjuda alla ungdomsle-dare utbildning i bemötande och attityder. Det finns nog väldigt få, om ens någon, ungdomsleda-

re som vill vara en dålig förebild eller bevara dåliga normer, men det krävs också insikt och kunskap för att kunna bli bättre.

Det är också viktigt att tjejer och killar har lika möjlighe-ter. Många gånger går det mer pengar till aktiviteter som traditionellt lockar fler killar. Det händer också att tjejer inte får samma tillgång till träningsanläggningar. Modera-terna måste vara den främsta försvararen av rättvisa i dessa sammanhang.

Att låta människor behålla lite mer i plånboken är en politik för själv-förverkligande.


76

Om vi lämnar skolan och ungdomar specifikt och spanar mot samhällstrender i stort befinner vi oss i ett spännande värderingsskifte kring att förverkliga sig själv. Det finns fortfarande ett stort intresse av att uttrycka sig med kläder och teknikprylar, och det finns nog heller ingen anledning att tro att det skulle förändras. Men upplevelser och upp-märksamhet värderas allt högre. Det är såklart en konse-kvens av att det har blivit en rimlig ambition att få tv-tid eller tusentals tittare på nätet. På så sätt har individualis-men vuxit sig starkare i Sverige och tillsammans med ökad mångfald sätter det gamla sanningar på prov. Politikens rättvisedimension är fortfarande materialistisk trots att människors livsdrömmar allt mer handlar om icke-materi-ella världen. Längtan efter bekräftelse och viljan att synas är kanske större än någonsin. I en värld där att få vara sig själv kunde handla om att kunna förverkliga en materi-ell dröm kunde politiken på ett lättare sätt kunna ingripa genom att omfördela resurser och därmed ha en legitim roll. Men röster i Idol eller tittare på YouTube låter sig inte fördelas via skattesedeln. Det ställer nya krav och mycket handlar om att rusta människor med självförtroende.

En annan aspekt av den här utvecklingen är längtan efter att få vara vanlig. Det är lätt att stressen och pressen på att bli något speciellt blir många övermäktig. Som frihetsrörel-se får vi aldrig bli elitistiska och tro att självförverkligande eller rätten att vara sig själv bara omfattar dem som vill göra det udda eller extraordinära. Alla som söker att göra sitt eget och andra människors liv bättre måste alltid känna att de har en allierad i Moderaterna.

Vi ska vara ett parti som söker det gemensamma bästa och underlättar varje människas självförverkligande genom att förbättra de scener och arenor som finns att uttrycka sin personlighet på.


77

Halvmånar, regnbågar, patriarkat och designade rullatorerBara jag slipper att se det. Ofta är detta andra halvan av meningen: De får göra som de vill, bara jag slipper att se det. Förvisso är denna inställning mer lovvärd än den totalt fördömande, men det är ändå en attityd som bygger ett samhällsklimat vi aldrig får vara nöjda med. Vi vill lyfta fram mångfalden och använda den som en framgångsfaktor, inte gömma undan den och låtsas som om alla är lika.

Kvinnor, muslimer, homosexuella och många andra tvingas för ofta till social kurragömma. Föreställningar och för-väntningar bygger tillsammans med fördomar och förutfat-tade meningar strukturer som håller människor tillbaka. Kvinnor ska vara omhändertagande och vårdande, men när de vill starta egna sjukhus blir de misstänkliggjorda. Bögar får gärna vara roliga i tv eller designa snygga kläder, men när de vill gifta sig och skaffa barn möts de av motstånd. Muslimer får gärna driva närbutiken eller laga tänderna, men när de vill bygga en moské för att kunna träffas och be möts de av motstånd. De här dubbla pålagorna i form av falska föreställningar om hur människor borde vara och motstånd mot hur människor faktiskt är går stick i stäv mot Moderaternas uppfattning om frihet.

I stället för att problematisera kring företagande i välfärds-sektorn, moskébyggen och gifta radhusflator med barn måste vi som frihetsparti välkomna en sådan utveckling. Att olika människor materialiserar sina föreställningar om det goda livet är något bra. Sjuksköterskan som blir företagare har materialiserat en vision om jämställdhet. Muslimerna som bygger en moské materialiserar idén om religionsfrihet. Äktenskapsbeviset mellan Robin och Gustav materialise-rar idén om att alla människors kärlek är lika mycket värd. Men det upprör och provocerar eftersom man inte slipper


78

se. När mångfaldssamhället går från idé till praktik måste Moderaterna vara processens främsta påhejare.

Sverige är långt ifrån att leva upp till idén om att alla ska få vara sig själva. Vi har pratat om ett mångfaldssamhälle men byggt en enhetsstat. Än så länge har det fungerat någorlunda eftersom den generation som haft mest kontakt med staten trots allt funnit sig i idén om att inte sticka ut allt för mycket och vara tacksam för det man får. Nya generationer kommer att ställa nya krav. Fyrtiotalisterna kommer inte att acceptera samma äldrevård som tjugotalisterna. Åttiotalisterna kommer inte att acceptera samma sjukvård som sextiotalisterna. Det är inte bara det att jämställdheten har ökat, att invand-ringen har förändrat befolkningen eller att homosexuella kräver sina rättigheter fullt ut; det är ännu mer det att alla kommer att kräva att bli bemötta utifrån just sina intressen och förutsättningar.

Nittiotalisterna är den generation som från början har vant sig vid att få bli bemötta utifrån egna förutsättningar. Möjligheten att själv få välja skola och kunna ställa krav även inom det som finansieras gemensamt är början på en mångfaldsrevolution inom hela välfärden.

Detta kommer inte att bli verklighet av sig självt utan är beroende av att vi som rörelse orkar fortsätta att föreslå reformer och delta i idédebatten. Om vi kapitulerar finns en risk att rätten att vara sig själv blir starkare för dem som tillhör lättdefinierade grupper eller intressegemenskaper. Det är förvisso bättre att några har frihet än att ingen har det, men vi kan inte nöja oss med ett orättvist samhälle där vissa är upphöjda över andra.

delaktighet, ansvar och välbe-finnande borde vara den moderna sko-lans motto.


79

Bara kraftfulla valfrihetsreformer inom hela välfärdsektorn garanterar att alla människor kan få vara sig själva. Att få vara sig själv kan handla om så enkla saker som att den morgontrötte får sova några timmar längre på morgonen, även om man är inlagd på sjukhus eller behöver hemhjälp. Kön, etnicitet eller sexualitet får vare sig överordnas eller underordnas andra personliga uttryck eller egenskaper. För varje människa är det såklart lika viktigt att bli behandlad och accepterad utifrån den man är.

Det är inte oproblematiskt att få vara sig själv i ett land där så mycket styrs av staten. Hur mycket ska skattebetalarna ha att säga till om verksamheten som bedrivs med deras pengar?

Jag ställde frågan till gruppen i en av våra diskussioner. Oscar var snabb med att svara:

Sådär kan du ju inte säga. Det är ju människans egna pengar som du har tvingats betala och nu inte har råd med något annat än vad staten

erbjuder.

Med Sveriges exceptionellt höga skattetryck anser jag att staten som förvaltare och struktursättare har ett stort ansvar kring individanpassning av välfärdslös-ningar riktade gentemot dess medborgare. Då en stor del av den personliga lönen solidariskt finansierar viktiga inslag i det egna livet kräver det en enorm ödmjukhet och respekt för var och en av oss önsk-ningar och behov. Det kan vara praktiska detaljer eller inslag i välfärdstjänster som önskas av specialka-raktär, eller mer diffusa önskningar man vill tillgo-dose. Strukturmässigt tror jag därför på lösningar där var och en efter behov får stöd och service efter önskemål i allra möjligaste mån.


80

Äldreboenden med tydliga nischer är ett exempel som är starkt efterfrågat, och här måste staten ställa upp med smidiga valfrihetsalternativ för att upprätthålla respekten för skattetrycket och den service det skall ge uttryck för!

Det finns redan äldreboenden med etnisk profil och det håller på att startas upp boenden med fokus mot HBT-boende. Denna utveckling måste bli en tydlig del av vår politik. Självklart ska man kunna fortsätta att leva efter egna önskemål livet igenom. I Stockholm ska till exempel ett boende för äldre HBT-personer startas, Regnbågen. Det är lätt att förstå att äldre flator, bögar och transpersoner vill finnas i en trygg miljö och tillsammans med likasin-nade. Speciellt de som är äldre nu, eftersom de tillhör en generation där fördomarna är många. Moderaterna måste självklart välkomna det här tillskottet, men vi måste också öppna upp för fler liknande alternativ. Till exempel kom-mer det att bli viktigt med äldreboenden med särskilda språkprofiler när gamla människor med rötterna utom-lands börjar återvända till sina modersmål.

Hela välfärden behöver utvecklas för att klara av att möta alla människor i Sverige på ett bra sätt. Jag tycker att Moderaterna har tagit ett viktigt kliv när de föreslår en ny sjukvårdspolitik som går ut på att alla ska ha samma rät-tigheter var än i Sverige de bor. Detta är en frigörelsepolitik i linje med att vi vill att alla ska få vara sig själva. Norrbott-ningar och skåningar ska ha lika bra sjukvård. Vårdvalet är också en reform som bejakar människors olikheter. Det ligger en stor trygghet i att få välja en läkare som har för-ståelse för ens livsstil och situation. Däremot är det viktigt att Moderaterna framöver håller tanken klar. Likvärdig får aldrig betyda likadan och valfri får aldrig betyda segrege-rad. De enda bra regleringarna är de nödvändiga.

Individualism och mångfald gör det allt mer relevant att tala om välfärd i stället för offentlig sektor. I ett Sverige


81

där rätten att vara sig själv garanteras blir det allt viktigare att prata om människor och allt mindre relevant att prata om system. Låt mig ta ett tydligt exempel: I ett samhälle som ”default” betraktar sina medborgare som sekulära, heterosexuella, rättspositivistiska familjemedlemmar är det kanske okej att ungdomsmottagningar ringer hem till fem-tonåringar för att informera om klamydiatestet. I Sverige måste detta omedelbart upphöra. Vi får aldrig utgå ifrån att varje ungdom har en hemmiljö där det finns stöd för de egna livsvalen. Vi måste stärka unga människors rätt till sitt privatliv och sin integritet.

I rubriken skriver jag patriarkat, halvmånar, regnbågar och designade rullatorer. Låt mig avsluta med hur jag menar. Det är självklart att vi ska vara jämställdhetens och mång-faldens försvarare. Kvinnor, muslimer, homosexuella och många andra är i dag underordnade den vita heterosexuella mannen; vi ska vara en rörelse mot sådan underordning. Däremot ser vi varje människa var för sig och vi vänder oss mot alla ideologier som ställer grupper eller personer emot varandra. Allt bottnar i varje människas frigörelse och vetskapen om att det finns ett gemensamt intresse i att tillvarata alla. Män, ateister och heterosexuella är också vin-nare på det jämlika samhället och varje människas uttryck för sin olikhet och egenart är lika mycket värd. Kanske kan det handla om en designad rullator i stället för en tilldelad standardmodell, i en framtid där varje peson är en män-niska i välfärden i stället för en klient i staten.

alltid till frihetens försvar En blick tillbaka i historien eller ut i världen tydliggör varför vi aldrig ska relativisera frihetsbegreppet. Frihet är alltid frånvaron av förtryck. Moderaterna har varit den


82

tydligaste rösten mot politiskt förtryck. Men i ett redan fritt land som Sverige är det inte säkert att förtrycket vare sig kommer från för mycket politik eller låter sig bekämpas med mer politik. De normer, strukturer och kulturer som människor har byggt upp emellan sig själva kan också vara förtryckande. En människa kan också vara sig egen främsta förtryckare. Moderaterna måste vara en rörelse som ser och förstår alla frihetens utmaningar.

En klåfingrig stat kan givetvis stå i vägen för möjligheten att få vara sig själv men är knappast det enda hotet mot en människas frihet. Sexism, xenofobi, hederskultur, ätstör-ningar, självdestruktivitet och många andra saker kan i praktiken vara en mur mellan en människa och det liv hon skulle vilja leva.

Moderaterna måste fördjupa sin samhällskritik inom många områden samtidigt som vi måste vidga analysen och betydelsen av den politik vi redan för. Det är inte så queer med höga skatter helt enkelt. En allt för stor stat är själv-motsägande en normkritisk sådan. Moderaterna kan bli så-väl mest queer som mest normkritiska. För det är svårt att vara sig själv om man mest måste jobba för någon annan.

Livspusslet har blivit ett moderat honnörsord som är starkt normkritiskt utan att hylla det udda eller det avvikande. Det lägger ärligt talat inte någon värdering alls i hur du le-ver ditt liv, hur du ser på din etnicitet eller könstillhörighet, det kritiserar bara en invand norm om att man ska göra allt själv och att det skulle vara fel att få behålla merparten av sin egen lön eller köpa tjänster av andra. Ett normkritiskt förhållningssätt upptäcker och försöker råda bot på miss-förhållanden i samhället.

Om livspusslet kan underlättas med justeringar i skatte-skalorna så finns det normer som inte låter sig upplösas så enkelt. Till exempel förväntningarna om att ha gjort, sett och upplevt så mycket. Det har blivit komplexfyllt att bara


83

vilja vara vanlig och ha ett schysst liv. Pressen på att göra och åstadkomma kan vara stor. En utbyggd arbetslinje och fortsatta jobbskatteavdrag kan vara en del av en komplex lösning på detta. Genom att uppvärdera betydelsen av arbete och göra det lönsamt att jobba bekräftar man att det faktiskt är nog så viktigt att jobba och därigenom kunna göra roliga saker och leva ett bra liv. Att få känna arbets-glädje och arbetsgemenskap ger trygghet och bekräftelse.

Arbetsmoral och ansvaret att försörja sig själv är också exempel på bra normer och listan över andra goda normer kan göras lång. Ett normkritiskt förhållningssätt är inte samma sak som normupplösning, tvärtom. Den moderata normkritiken måste handla om att utvärdera och ifrågasätta de normer som finns i syfte att stärka de som är bra och försvaga de som är dåliga.

Normer är också tätt kopplade till makt och inflytande. Makten att bestämma ligger hos de som går bra ihop med normen. Det kan verka trivialt men en så enkel sak som en trottoarkant kan stänga den rullstolsburne ute från samhället och makten att åstadkomma förändring ligger hos majoriteten, som knappast möter samma problem. Att bara acceptera normer som de är eller rentav på kon-servativt manér försvara dem bara för att de finns är intel-lektuellt degenererande. Normer som inte ifrågasätts leder till vanföreställningar och fördomar om de andra. Det är hämmande för den som inte får definiera sig själv, men det är också hämmande för den som slipper definiera sig själv. Dogmer underordnar såväl den inordnande som den utdömde. En moderat ambition måste vara att se på sam-hället med många ögon. Alla som bidrar med sådana ögon förtjänar också vår tacksamhet. Oavsett om det är etniska organisationer eller föreningar för personer med funktions-nedsättningar så bidrar deras synpunkter och kunskaper till vår ambition om ett samhälle som är fritt för alla.


84

En norm som är viktig för oss som frihetsrörelse att för-stå är svenskhet. Vi vill gärna att människor som kommer hit ska anpassa sig till någon slags svenskhet. I all indivi-dualism och mångfald vill också uteslutande alla ha något gemensamt att hålla fast vid. Tyvärr urartar många gånger denna vilja till gemenskap och ett fungerande vi till na-tionalism och främlingsfientlighet. Svenskhet görs till ett argument emot att människor kommer hit i stället för en gemenskap för oss som är här.

Främlingsfientliga krafter utnyttjar ofta oskärpan i svensk-het för att stänga människor som flyttat hit utanför samhäl-let. Å ena sidan ställer de krav på att alla i Sverige ska vara svenskar, å andra sidan har de en otydlig definition av vad det innebär att vara svensk. På så sätt kan en norm använ-das på två sätt för att stänga människor ute.

De värderingar som vi som frihetsrörelse upphöjer till norm eller gör anspråk på ska utgöra normaltillståndet måste vi kunna konkretisera, de måste också vara tillgäng-liga och inkluderande. Svenskhet är en norm som är allt för oklar för att kunna vara funktionell i en persons integra-tionsprocess eller frigörelse.

Jag skriver i min bok ”Längtar efter Sverige” att:

Mycket av den svenska kulturen och våra seder och bruk ligger i det outtalade. Man är svensk, det är inget man springer runt och skriker om

eller viftar med flaggor för. Mycket av det vi tror är genuint svenskt är också med lite längre perspektiv på det hela väldigt osvenskt. Flaggan var till exempel in på 1900-talet en illa ansedd symbol för överheten. Att hylla våra idrottsstjärnor var ingen självklarhet innan folkhemsbygget behövde några nationalidoler att ersätta de gamla kungarna med. Kalle Anka var tills för några år sedan ett självklart inslag på julafton för alla barn. Nu misstänker jag att de flesta ungar


85

rusar från tv:n i tristess över denna dåliga parodi på Disney Channels ordinarie utbud.

Ändå är svenskhet en viktig norm eftersom det är vår minsta gemensamma nämnare av att bo i Sverige. Eller skulle i alla fall kunna vara det. Att få vara sig själv handlar vid sidan av alla individuella uttryck också om att kunna få finnas i

trygga gemenskaper med gemensamma referensramar. Vi borde uppgradera betydelsen av med-borgarskap för att öka gemenskapen. Låt oss inte göra oss några illusioner

om att svenskhet går att utbilda sig till eller att någon kan bli svensk genom att få ett visst antal poäng på något test. Förslag om språktester eller Sverigekunskap blir lätt löjliga i jämförelse med den verkliga komplexiteten. Däremot vore det en bra idé att länka att bli medborgare till att faktiskt vara en del av samhället. Utfästelsen av medborgarskapet borde i normalfallet vara kopplat till egen försörjning eller annan delaktighet, som till exempel studier.

Turkiska Ungdomsförbundet jobbar bland annat med att få svensk-turkiska ungdomar att känna sig svenska. Jag bad därför Alev att beskriva hur hon såg på svenskhet:

Svenskhet innebär för mig en delaktighet i det svenska samhället, att man känner sig som en bit av det svenska och titulerar sig titeln

”svensk”. Om man däremot vill göra svenskhet till något attraktivt bör man i stället se fördelarna med att vara delaktig i det svenska samhället. Att vara delaktig innebär att anpassa sig, inte att stöpas i en befintlig mall med andras applicerade normer och värderingar. Vill man göra svenskhet attraktivt för-

det ligger en stor trygghet i att få välja en läkare som har förståelse för ens livsstil och situation.


86

söker man uppmuntra till att ta med det som är ”bra” från den tidiga kulturen, man kan göra ett moders-mål till en tillgång i arbetssökande, det kan vara en merit att ha många småsyskon, man kan skryta med sin stora släkt under tiden man lär sig att kombinera det nya med det gamla.

Det viktiga man måste trycka på är individens rät-tighet att ta till sig exakt det man själv vill från sin gamla kultur, och balansera det med den svenska kulturen så att man själv kan känna sig delaktig. I detta fall försöker vi finnas till för att visa på föredö-men till exempel en person som älskar turkiska och arbetar som välavlönad tolk men lever ihop med en svensk eller någon som valt att inte utveckla sin tur-kiska och nu arbetar som litteraturkännare.

Du behöver inte vara som alla andra vill att du ska vara, men att vara delaktig i det svenska samhället kommer bara att gynna dig. Du anpassar dig efter ett nytt jobb, en obekant jargong eller en arg tonåring, just för att det gynnar dig. Kort sagt, svenskhet är att vara delaktig. Men vi väljer att vara delaktiga genom att anpassa oss, välja det bästa av två kulturer och lära oss att kombinera dem och leva på det sätt vi vill.

Jag gillar Alevs grundansats om att det måste gå att påvisa fördelarna med att göra sig svensk. Om det inte går att göra går det inte heller att förena ambitionen om integra-tion med rätten att vara sig själv. Det andra perspektivet jag tycker att vi ska lära oss av är att vi för ofta bedömer graden av integration efter hur mycket som är kvar av det gamla i stället för hur mycket som har adderats av det nya. Integration måste vara en process där vi lär det bästa av varandra, för det är ju med kultur som med fildelning, alla kan få mer utan att någon blir av med något.


87

Att få vara sig själv är inte bara ett avgörande perspektiv inom integrationspolitiken utan också inom jämställdhe-ten. Vår idé om frigörelse måste ta sin utgångspunkt i att varje person ska få vara som den vill, utan att underordnas könsroller eller behöva leva upp till ideal och föreställ-ningar om manligt och kvinnligt. Tyvärr är vi långt ifrån ett sådant samhälle i dag.

Killar får komplimanger för sina kunskaper och färdigheter medan tjejer får beröm för sitt utseende. Killar som slåss på förskolan är stökiga. Tjejer är det något fel på. Killar som tar för sig är framåt. Tjejer som tar för sig är oupp-fostrade. Killar som skriker är arga. Tjejer som skriker är ledsna. Hur vi bemöter barn och ser på barns beteenden säger mycket om våra föreställningar och om våra vanfö-reställningar. För oss som parti måste det vara viktigt med gedigna kunskaper bland den personal som möter våra barn, men också med en livlig samhällsdebatt om frågorna. Det ligger i vår övertygelse att vare sig den enskilda män-niskan eller utvecklingen i stort mår bra av att vi tvingas in i förutbestämda ramar om manligt och kvinnligt.

Politiken kan inte över en natt omdana samhället och genom lagar och förordningar kommendera fram jäm-ställdhet. Vi som rörelse kan vara pådrivande och vara ett föredöme, men i grunden blir samhället precis så jämställt som människorna själva vill. Dock har politiken byggt upp en rad hinder och genom sitt sätt att behandla män och kvinnor byggt på patriarkala strukturer i stället för rivit ner dem. Vårdnadsbidraget är ett illavarslande exempel, men mer långtgående konsekvenser har ändå föräldraför-säkringen haft. Vårdnadsbidraget används främst i områ-den där jämställdheten är som minst och kvinnor har som svagast position och föräldraförsäkringen konstruktion är ju ett skattefinansierat upprätthållande av löneskillnader på arbetsmarknaden. På samma sätt som vi förespråkar individuell beskattning och inte familjebeskattning måste


88

vi förespråka en individuell föräldraförsäkring. Att upp-rätthålla dagens system är inte förenligt med ambitionen att alla ska ha lika rätt att vara sig själv.

Ett annat exempel på att staten upprätthåller en norm om att kvinnan bär det yttersta ansvaret för barn och familj är hur det döms i vårdnadstvister. Att staten nästan alltid fin-ner att modern är den mer lämpliga vårdnadshavaren befäs-ter en norm om att barnen främst är kvinnans ansvar. Här måste vi uppdatera vår politik och konsekvent förespråka en linje där varje människa har samma ansvar, oavsett kön.

Det mesta av jämställdhetsproblematiken ligger dock utan-för de områden där politiken kan eller bör fatta beslut. Till exempel hur bolagsstyrelser ser ut. Sanningen är ju att Sve-rige är långt ifrån ett föredöme när det kommer till kvinnor på höga positioner. Ändå kan inte hela debatten ligga här. För varje kvinna som ska bli chef i näringslivet i stället för att jobba som vårdbiträde i hemtjänsten eller på sjukhus krävs att en man tar hennes plats. Det jämställda samhället kräver alltså att vi lägger många föreställningar om kön och vad som är en riktig man eller en riktig kvinna bakom oss.

Som ett resultat av vår dåliga jämställdhet på högre posi-tioner bygger vi också myter om den duktiga tjejen eller starka kvinnan. Låt oss sluta göra det. En stark kvinna är precis samma sak som en stark man; någon som orkar lyfta mycket. Eller omvänt, en stark man är precis samma sak som en stark kvinna, någon som trots sitt kön visat sig riktigt duglig. Ja, ni hör ju själva hur dumt det är. Jag kän-ner framgångsrika killar som träffas i en bastu och skryter upp varandra emellanåt. De beskriver inte varandra som duktiga, driftiga eller speciella för sitt kön. Men de dricker gärna en öl och utbyter erfarenheter. När tjejer ska skaffa sig liknande arenor tvingas de ofta in i nätverkande för framgångsrika tjejer. Här finns strukturer som vi måste agera emot.


89

Från borgerligt håll framhävs ofta att vi ska se till kompe-tensen och inte könet. Det är en bra ansats för framtiden. Däremot måste vi också ta konsekvenserna av att inte vilja se världen i kön. Ett enkelt exempel är namnlagen som ställer till problem för transpersoner som till exempel både vill ha ett kvinnonamn och ett mansnamn. Att avskaffa en sådan lag borde ju vara en smal sak för politiker som tycker att man ska se till kompetens och inte till kön.

Många personer jag känner som har sin egen bakgrund i kulturer där det förekommer heder brukar tala om för mig vikten av att inte döma ut hela kulturen. Som utomstående betraktare måste jag ha förståelse för att många självmant inordnar sig i den gällande ordningen eftersom det också innebär familjegemenskap och trygghet. Vägen bort från förtrycket går inte genom att ta bort det som är bra med människors kulturer, utan genom att motverka de inslag som är destruktiva.

Stockholms stad gjorde under 2008 en större enkätunder-sökning bland 30 procent av stadens niondeklassare. Av de tillfrågade svarade 23 procent av flickorna att de varken fick ha jämnåriga pojkvänner samt att de förväntas vara oskulder vid äktenskapets ingång. Om man därtill ställer frågan om de begränsas hemifrån i att delta på alla skol-inslag eller får ha en egen fritid svarar elva procent att de begränsas. Slutligen svarar sju procent att de utsatts för kränkande behandling, hot och våld hemifrån. Att svara ja på en eller alla av dessa frågor betyder inte att man lever med hedersrelaterat våld, men det visar ändå på att det finns god grund att tro att fenomenet är utbrett och att de mord som skett inte är enstaka händelser utan en del av ett omfattande problem.

Vi moderater talar gärna om vikten av starka familjer och ett starkt civilt samhälle som tar ansvar. Men när den enskilde gång på gång blir sviken av dem som är tänkta att skydda och hjälpa en måste staten vara en garant för


90

den enskildes rätt till att leva sitt liv som han eller hon vill. Det svenska samhället saknar funktioner som kan hjälpa unga kvinnor och män som utsätts för hedersrelaterat våld i hemmen. Det som finns är metoder för att hjälpa utsatta kvinnor och barn som bor tillsammans med en stereoty-pisk våldsbenägen man. Skyddet av ungdomar som flyr från hedersrelaterat våld måste vara en statlig angelägenhet och polisen måste ha specialkompetens för att utreda dessa brott. Dessutom måste socialtjänstlagen ändras. I dag ska socialtjänsten alltid kontakta föräldrarna om man startar en utredning om en flicka eller en pojke som är under 18 år. Det är många gånger helt rätt att kontakta föräldrarna men lagstiftningen blundar för att det finns en hedersproblema-tik i samhället då det kanske är det värsta man kan göra att kontakta föräldrarna. Dagens utformning av Socialtjänst-lagen leder troligen till att barn och ungdomar inte vågar anmäla den egna familjen eftersom de vet att socialtjänsten kommer att kontakta föräldrarna.

Hederskulturen kan aldrig accepteras. Den tar ifrån unga tjejer rätten till egna liv och den reducerar unga killars liv till att övervaka sina släktingar. Homosexuella ungdomar som växer upp i hederskulturer är givetvis också mycket utsatta. För att motverkar hederskulturer är en fungerande integration avgörande, men det är också viktigt att skolan känner igen dem som är drabbade och kan erbjuda stöd.

Hederskulturen blir obehaglig eftersom den egna friheten och personen beskärs som mest i den miljön där de borde få blomstra som mest. I vårt utforskande av olika infallsvinklar av att få vara sig själv har vi nu kommit till vår sista anhalt, när man blir sin egen frihets fiende. Den psykiska ohälsan har ökat bland ungdomar och emellanåt är bemötandet långt ifrån vad man kan förvänta sig från samhällets sida. Ätstör-ningar, självdestruktivitet och annan psykisk ohälsa är ett stort hot mot att få vara sig själv. Debatten präglas ofta av


91

okunskap och inte sällan diskuteras modeller för underklä-der i stället för modeller för tillgängligare sjukvård.

Politiken vill ha en problemformulering som gör att enkla reformer och tydliga regler kan råda bot på situationen. Därför reduceras ofta debatten till huruvida det borde vara lagligt med smala tjejer och vältränade killar på reklampe-lare. Forskning och personliga berättelser vittnar däremot om att reklam och retuscherade posters inte är källan till ätstörningar. Det är självförtroendet det hänger på. Många anorektiker jag har mött vittnar om samma sak, den fysiska förminskningen av sig själv är bara en förlängning av eller ett uttryck för en mental självförminskning, där den drab-bade inte anser sig ha någon rätt att ta plats.

Unga tjejer och killar som mår dåligt sluter sig inåt, svälter sig och börjar skada sig själva. Trots deras symptom är det ingen som tvingar dem till vård eller hjälp utan det är något som de får söka sig till själva. Dessutom förnekas lejonpar-ten någon vård. Vi måste verka för en vårdgaranti för unga som söker hjälp för dessa besvär. Den som inte får någon hjälp från sitt landsting borde automatiskt ha rätt att söka sig till ett annat landsting eller någon annan utövare för att få tillgång till vård.

Jag bad Hanna Österberg som varit långvarit sjuk i ano-rexia, skrivit en bok på området och hållit otaliga föredrag på temat sammanfatta sin syn på vad vi kan göra åt ätstör-ningar och självdestruktivitet:

Det finns i dag ingen tydlig forskning som kan visa varför vissa drabbas av ätstörningar och andra inte. Det finns dock forskning som visar

att man kan ha en ”medfödd känslighet”, men det räcker inte alls för att utveckla en ätstörning utan det är mycket som behöver komma till under livet.


92

De som drabbas av ätstörningar tycker alltid illa om sig själva. Varför de tycker illa om sig själva kan vara väldigt olika från person till person. En del kanske har fått höra under sin uppväxt att de inte duger till, blivit retade av klasskamrater som talat om att de är fula och äckliga. Men, majoriteten har inte blivit utsatt för något sådant. Majoriteten har satt väldigt höga krav på sig själva att prestera saker. Kraven man satt upp är ofta orimligt höga och nästan som gjorda för att inte klaras av. Det kan vara så att andra personer tycker att ”klart du inte klarar det där, men du är ju jätteduktig ändå”, men personen som lever med ätstörningen, eller som är på väg in i ätstörningen kan inte förlåta sig själv för att inte ha klarat prestationen. Detta gräver sig längre in i personen och börjar skapa en känsla av att man är värdelös. Den känslan avspeglar sig i nästa sak man ska göra, och i nästa och sen är misslyckandet totalt. Det här kan hos vissa skapa ett självhat. Att man verkligen hatar sig själv så mycket att man måste straffas på något sätt. Att inte ge sig själv tillräckligt med näring är ett av sätten som ofta används. Här kan anorexi utvecklas. Eller andra typer av ätstör-ningar som bulimi, ortorexi, UNS eller hetsätnings-störning. När du inte ger din kropp tillräckligt med näring händer väldigt mycket i hjärnan som gör att du i princip inte kan bli av med ditt självhat, eller komma i ordning med det hela själv. Eftersom du svälter så hårt är det ofta vanligt att anorexi övergår till bulimi med hetsätning, för att kroppen skriker efter mat. Många ätstörda per-soner straffar sig själva på många andra sätt också,

Vi som parti borde levan-degöra en självför-troenderörelse i Sverige.


93

till exempel genom att inte tillåta sig själva att ligga eller sitta bekvämt; man ska straffas och plågas för att man är en sån hemsk människa.

Självdestruktivitet är någonting som är vanligt före-kommande hos personer med ätstörningar. Det säger sig självt i och för sig. Att inte ge sig själv den näring man behöver, eller att straffa sig själv med sjukligt mycket träning, är väl kanske höjden av självde-struktivitet. Men när man pratar om just självde-struktivitet i dag så relateras det ofta till ungdomar som skär sig själva på undersidan av armarna.

Självdestruktivitet av den graden förekommer vitt och brett utanför gruppen som lider av just ätstörningar. Visst är det förekommande med ungdomar som skär sig själva på handlederna. Det är alldeles för vanligt. Dock finns det otroligt många fler i alla åldrar som är precis lika självdestruktiva men gör det på ett annat sätt. Så att inte någon annan ska se eller ana. Att hata sig själv till den grad att man vill skada sig själv är också hemskt pinsamt. En man på 45 år vill kanske inte skära sig själv på handlederna. ’Det är ju bara ungdomar med svart hår som gör sånt.’ Har man också fru och barn så kanske man inte vill att de ska se. Då finns det andra sätt att skada sig själv på.

Det finns också väldigt många människor som inte har en aning om varför i hela friden man gör så här mot sig själv. Så här är det. Om man plågas av en stark psykisk smärta, till exempel ångest, så blir man ofta rädd. Har man någonsin upplevt en stark ångest så vet man vad det handlar om. Den starka ångesten gör att man blir rädd. Rädd för vad det är som hål-ler på att hända med en. Rädd att man ska bli galen och göra något knasigt eller bli psykotisk eller bli inlagd på sjukhuset. Ångesten är en smärta som gör så otroligt ont. Kroppen fungerar ganska finurligt,


94

så vi har svårt att känna två starka smärtor samti-digt. Det är oftast en smärta som tar över andra som man eventuellt har samtidigt. Om man då skadar sig själv ordentligt fysiskt så det gör riktigt ont, då tar den känslan över ångesten. Och en fysisk smärta är man sällan lika rädd för. Man vet att den fysiska smärtan inte kommer göra så att man bli inlagd på psyket. Man kan hantera den för att man har gjort sig illa någon gång tidigare. Att skära sig själv så att det svider ordentligt gör att ångesten mattas av. Det är en skön känsla. Att slå sig själv hårt, eller springa in i en dörr tar också bort ångesten. Det här är ingen bra lösning i längden naturligtvis och man behöver få hjälp. Hjälpen bör vara vård som fokuserar på vad som skapar ångesten.

Det finns i dag många undersökningar som visar att ätstörningar kan botas, att man faktiskt kan bli helt frisk. Det finns också många undersökningar som visar att det som krävs för att man ska bli frisk är att hamna under vård så fort som möjligt. Ju längre tid en patient går sjuk, desto svårare är det oftast att få honom/henne frisk. Samma undersökningar visar också att patienterna bör hamna i en speciell ätstör-ningsvård. Alltså få vård på platser och kliniker som är specialiserade på att behandla just ätstörningar. Det räcker tyvärr sällan att erbjuda hjälp på den lokala vårdcentralen, eller inom den vanliga psykia-trin i form av BUP eller öppenvårdsmottagningar. Trots denna vetskap är det i dag endast tio till femton procent av alla som är sjuka i någon ätstörning som får specialistvård.

Samhället måste förstå att ätstörningar är en allvarlig sjukdom, inte något ”påhitt av unga tjejer” som har sett en smal fotomodell och vill bli som hon. Tror man det är man ute på hal is. Namnet Anorexia Nervosa


95

uppkom 1873 av Sir William Gull, som var Drottning Viktorias husläkare.

Anorexia är den psykiska sjukdomen som har högst dödlighet av alla psykiska sjukdomar. Man kan se de senaste åren att dödligheten i anorexi börjar minska något, till följd av tidig upptäckt och snabb behand-ling. Det är dock fortfarande cirka tio procent av alla anorektiker som avlider av sin sjukdom.

Om fler människor i samhället får veta mer om vad ätstörningar egentligen handlar om är det troligt att vi tidigare kan uppmärksamma symptom hos varan-dra. Det finns många fördomar kring ätstörningar i dag som inte stämmer, som borde informeras bort. Det verkar också uppfattas närmast som normalt att tycka att man är ”tjock”.

Det är inte troligt att ”skönhetsmagasin” är en ensam bidragande orsak till ätstörningar. Det ser vi genom att titta historiskt också. Däremot är det troligt att det kan bidra till att fler personer i dag ser kritiskt på sig själva och sina kroppar. En undersökning som gjordes 2007 med ett stort antal kvinnor i åldern 15-60 år visade att över 70 procent av dessa kände sig deprimerade, skyldiga och skamsna efter att ha tittat i olika typer av skönhetsmagasin i endast tre minuter.

Vi skulle kunna göra mycket för rätten att vara sig själv ge-nom att ta till oss av Hannas råd. Budskapet är tydligt och det finns ingen anledning att upprepa. Vi kan också vara kritiska mot hur skönhetsideal skapas och upprätthålls, men det är viktigt att vi lägger fokus på att lösa grund-problemen om bristande självkänsla och en vård som inte räcker till.

I det här stycket har vi behandlat vitt skilda fenomen på temat att få vara sig själv. Vi har sett hur inskränkningarna


96

kan vara många och att vi har mycket arbete framför oss. Det finns såklart ingen universallösning men för mig är det ändå tydligt hur viktigt självförtroende och självkänsla är, oberoende av vilken aspekt på frågan vi väljer att titta på. Vi som parti borde levandegöra en självförtroenderörelse i Sverige. Självförtroende föds i en process där man över-tygar sig om sin egen förmåga genom att begå misstag och sedan försöka igen och lyckas.

Ett misslyckande är bara en annan väg in i framtiden.

Sverige kan bli ett föregångslandHär kommer mitt bidrag till sitt slut. Uppgiften var att utveckla vår politik så att vi kan bygga ett samhälle där människor får vara sig själva. Jag har försökt argumentera för att vi aldrig får glömma bort att de flesta människor söker självförverkligande genom att vara med andra och tillhöra ett sammanhang. Mycket av vår politik gör att samhället redan utvecklas i den riktningen. Jag har också velat komma med nya idéer hur vi gemensamt ska kunna utveckla våra gemensamma åtaganden, som skola, sjukvård och omsorg för att rätten att vara sig själv inte ska upphöra när man är som mest beroende av andra. Det finns också fenomen som vi är för dåliga på att hantera överlag och som har mycket negativ påverkan på människors möjlighet att förverkliga sig själva, inte minst hur vi möter hederskul-turer och ungas psykiska ohälsa.

Jag har också sagt att vår politik och vår samhällsanalys behöver bli mer queer och mer normkritisk. Allt för ofta reproducerar vi normer av bara farten och ibland gör vi politik av idéer som inte hör hemma i en frihetslängtande rörelse. Jag efterlyser en frihetsröst som hörs även när lös-ningen inte är lagstiftning eller politisk makt.


97

Utan att jag har skrivit det rakt ut har jag välkomnat en utveckling där Moderaterna vågar ifrågasätta det kloka i kollektiviserande lagstiftning. Särlagar, sharialagar och mo-rallagar, ja alla lagar som säger att ens frihet är viktigare än någon annans ska alltid avvisas med bestämdhet. På något annat vis är det svårt att se ett mångfaldsland hålla samman.

Rätten att få vara sig själv borde starkare garanteras i lagstiftningen. I dag har vi olika lagar, till exempel om diskriminering och hets mot folkgrupp. På sikt borde dessa övergå till ett stärkt skydd för rätten att få vara sig själv. Speciellt borde människor som fått sin person kränkt kun-na få bättre upprättelse för det. I dag kommer till exempel skolor som inte satt stopp för mobbning allt för enkelt och billigt undan.

Men framför allt har jag velat visa på den kraft och potenti-al som finns i att låta människor vara sig själva. Vad än den politiska frågan är handlar det aldrig om att ställa grupper eller intressen mot varandra. Det är min övertygelse att alla har mycket att vinna på ett samhälle som låter varje män-niska bli den hon vill vara. Vi kan släppa loss en kreativitet och skaparglädje som gör Sverige bättre för alla.

Vi vill ha ett öppet Sverige som ständigt utvecklas, blir mo-dernare och mer utvecklat. Vi vill också ha ett Sverige där alla känner framtidstro och självtillit. Där gamla dogmer förlorar mot förnuft och respekt för allas rätt att välja sin livsstil. Jag längtar efter ett Sverige där alla känner sig del-aktiga och behövda. Precis som de är. Precis som du är.

98

TOMAS TOBé

Att kunnA

stå på egnA

ben

99

Innehåll

Att kunnA stå på egnA ben 101inledning 101Ett globaliserat näringsliv 104

Framtidens företagande 104Ett näringsliv öppet för alla som vill 106Silicon Sverige 110

Generationsväxlingen 112den demografiska utmaningen 112ScB: Förändring på länsnivå 114En generation med möjligheter 117Nationell mobilisering för generationsväxlingen 120

Framtidens arbetsmarknad 122Europa och omvärlden 122Framtidens svenska arbetsmarknad 125Flexicurity 127En bättre matchning 129

Slutsatser: Vägen framåt 132Globaliserat näringsliv 132Generationsväxlingen 133Framtidens arbetsmarknad 133


100


101

Att kunnA stå på egnA benEN JOBBSKAPANdE ArBETSLiNJE FÖr ATT MÖTA ETT GLOBALiSErAT NÄriNGSLiV, GENErATiONS-VÄxLiNGEN OcH FrAMTidENS ArBETSMArKNAd

InledningSverige går igenom tuffa tider. Omställningen från stark högkonjunktur till dramatisk nedgång har slagit hårt mot hela världsekonomin och inte minst mot ett handelsbe-roende land som vårt. Effekterna av den finanskris som började i USA övergick snabbt i en jobbkris som på allvar prövar utformandet av politiken framgent.

Krisbekämpning är till sin natur kortsiktig och kan därmed lätt skymma sikten för oss beslutsfattare. Risken finns att vi likt en fartygskapten försöker skydda vår skuta mot hotande vågor, men bortser från kompassriktningen.

Konsekvenserna av kortsynthet kan bli betydande. Re-formpaket kan rullas tillbaka, utformandet av en framåt-blickande plan kan bli lidande. Det får inte ske den här gången. Landets arbetsmarknad och näringsliv behöver en tydlig färdriktning som sträcker sig längre än till nästa mandatperiod. Nu är tiden den rätta att ta sikte tio år fram-åt. I grunden handlar det om nästa steg i en jobb skapande arbetslinje.

Nya Moderaterna och Alliansregeringen har gjort betydan-de avtryck på arbetsmarknaden genom att konsekvent sätta arbetslinjen i första rummet. Särskilt viktigt har skatte-


102

lättnader för främst låg- och medelinkomsttagare varit, och dessa har genomförts på en skala vi sällan upplevt i Sverige. Att det ska löna sig bättre att arbeta minskar utanförskap men det handlar också om makt och inflytande över våra egna liv. Genom att ta ansvar för sin egen försörjning växer självkänslan. Ett arbete ger ofta den sociala tillhörighet och dagliga bekräftelse som människor mår bra av. Arbetslinjen handlar om just detta, att gradvis göra Sverige till ett land där människor kommer till sin rätt. Ett land där vi värnar om varandra. Ett land där man kan leva gott på sitt arbete och inte behöva oroa sig om pengarna ska räcka månaden ut.

Men, bottenplattan i vårt uppdrag – arbetslinjen – behöver nu kompletteras med att vi stärker företagandet och där-med jobbskapandet. Detta ska utformas i en jobbskapande arbetslinje som möter de möjligheter som ett globaliserat näringsliv, generationsskiftet och framtidens arbetsmark-nad erbjuder. Det kommer att kräva politiskt mod och långsiktighet i reformer, men också att vi skapar bred sam-syn om de utmaningarna som Sverige står inför.

För att möta ett alltmer världsomspännande näringsliv måste Sverige få fart på entreprenörskapet och skapa ett bättre företagsklimat. Problemet är inte att det är svårt att starta företag, utmaningen ligger i lönsamheten. Fler måste kunna leva på och bli framgångsrika som företagare.

Sverige behöver vidare se den demografiska utmaningen i vitögat. Fram till år 2015 väntas ungefär 850 000 personer att passera pensionsåldern.4 Välfärdens sektorer är särskilt berörda. Ett generationsskifte som saknar motstycke vän-tar och vi har inte råd med en misslyckad kunskapsöver-gång. Det är ett guldläge som öppnar sig för landets unga men det innebär också utmaningar för att hantera denna enorma förändring i arbetskraften. En ny undersökning från SCB visar att allt färre kommer att behöva försörja allt

4 Arbetsförmedlingen


103

fler 2020. Urbaniseringen räddar till viss del storstadsregio-nerna, men för län som Dalarna och Norrbotten tecknas en mörk bild.

Avslutningsvis är framtidens arbetsmarknad mer indivi-dualiserad, specialiserad och gränsöverskridande. Detta förutsätter ökad flexibilitet och trygghet på arbetsmarkna-den, vad som i den europeiska debatten kallas flexicurity. Matchningen på arbetsmarknaden behöver därtill förbätt-ras och EU behöver en ny strategi för att integrera tjänste- och arbetsmarknadsområdet.

Om vi spelar korten rätt så kommer Sverige att gå en ljus framtid till mötes. Ofta hörs berättelser om en välfärd i världsklass och en miljöteknik som andra länder avundas. Dagligen läser vi om framgångsrika svenska entreprenörer, stora som små, och hårt arbetande människor som gör sitt yttersta för att förverkliga sina drömmar. Vi hör om vän-ner och bekanta som pendlar varje morgon mellan Malmö och Köpenhamn, som arbetar på projekt i Norge eller som nyss fått en nystart på sitt liv genom att ha bytt anställning från näringsliv till välfärdens sektorer eller vice versa. Alla i Sverige ska få möjlighet att utveckla sin egen potential, sin personliga framgång.

Det är genom att ta sikte framåt som nya Moderaterna ska bekämpa utanförskapet. Att effektivt möta ett globaliserat näringsliv, generationsväxlingen och framtidens arbets-marknad är våra viktigaste uppgifter. Svaren finner vi till stor del i en jobbskapande arbetslinje.


104

ett globaliserat näringsliv

Framtidens företagandeNya Moderaternas jobbskapande politik ska utgå från att möta ett alltmer globaliserat näringsliv. Det är omöjligt att exakt förutse var vi befinner oss om tio år, men det räcker med att göra en återblick ett decennium bakåt för att någorlunda se vad vi har framför oss. År 1999 stod Jonas Birgersson i fleecejacka på ”Framtidsfabriken” och målade upp visioner om rörliga bilder i mobiltelefoner, bredband över hela Sverige och menade att framtiden stavades inter-nationella tjänsteföretag. Många skrattade åt honom.

Samma år fick skåningarna och danskarna sin Öresunds-bro, men många tvivlade på att människor verkligen ville jobba över sundet. Sverige fick 1999 sitt första privatägda akutsjukhus, Sankt Görans sjukhus, och skeptiker trodde att detta var början på slutet för välfärden. Inom industrin höjde människor på ögonbrynen när Ford köpte Volvo Personvagnar, jobben skulle flytta till USA hette det. Mitt i denna tid fruktade många inför det nya millennieskiftet: skulle datorerna sluta fungera på nyårsaftonen? De påföljan-de åren genomgick Sverige en IT-kris och därefter inträffade 11 september 2001 som i grunden förändrade världen.

Företagandet kommer att bli än mer utvecklat fram till år 2020. Industrin kommer fortfarande att vara en grundpe-lare för näringslivet, men kompletteras av en diversifierad tjänstesektor. Tjänstesektorn kommer att fortsätta växa i en rasande takt, vilket gäller såväl kvalificerade tjänster som mindre kvalificerade tjänster. Bemanningsföretag kommer att vara vanligt förekommande. Soloföretagare kommer också att utgöra en viktig del av arbetskraften. Människor kommer av egen kraft våga ta steget att starta eget.


105

Klimatomställningen kommer att genomsyra hela sam-hällsekonomin. Klimatjobben kommer snabbt att växa fram. Sverige är redan i dag världsledande på teknik som rör det förnybara. Denna kunskap kan exporteras lika mycket som vi exporterar överskott av ren el år 2020. Den

svenska basindustrin kommer att gå i bräschen för klimatomställningen genom en oöverträffad energief-fektivisering. Industrins utveckling kommer att vara understödd av en kraftig utbyggnad av de förnybara energislagen, långsiktiga besked i kärnkraftsfrågan och elnätsinveste-ringar i stamnätet.

Satsningar på förnybara energikällor kommer att innebära betydande möjligheter för arbetsmarknaden. En exakt kvantifiering är svår att göra, men det finns kalkyler för hur klimatomställningen omsätts i antal klimatjobb. Till exempel: Föreningen Svensk Vindenergi har beräknat att regeringens ambition för vindkraften om 30 terawattimmar kan skapa 21 000 nya arbetstillfällen.

Vattenkraftsexpertis kommer att behövas i andra länder än Sverige. Kluster av kunskapsinriktade energicentrum kom-mer att utvecklas över hela landet, inte minst i Norrland, för att maximera vår konkurrensfördel. Utbildningscentra av detta slag ger spin-off effekter i form av små och medel-stora kunskapsintensiva bolag 2020.

Välfärden kommer att utvecklas, inte minst för att möta 40-talisternas pensionsavgångar. Massiva investeringspro-gram i äldrehem och relaterade tjänstesektorer växer fram de närmaste åren. Samtidigt kommer vi att kunna exportera Sveriges världsledande expertis inom sjukvård till andra länder. Denna utveckling kommer att ske parallellt med en utökad mångfald i välfärden. Nya driftsformer inom

det är ett guld-läge som öppnar sig för landets unga


106

äldrevården och sjukvården banar väg för nya former av välfärdsjobb.

Industrin kommer att vara fortsatt konkurrenskraftig men kommer att fortsätta växa på andra marknader, och därmed fortsätta flytta produktionsenheter utomlands. Nischade och kunskapsintensiva tillverkningsföretag i mindre storlek blir allt mer vanligt förekommande. Generationsskiftet kommer samtidigt att ha konsoliderat större delar av tidigare familje-ägda tillverkningsfokuserade bolag runt om i landet.

Sverige kommer om tio år att på ett bättre sätt kapitalisera på forskningsprodukter. Partnerskapet mellan akademi och näringsliv integreras allt närmare. Det kommer att vara vanligare att se tillväxtföretag med svensk forskningsbas. Forskningssatsningar såsom EES i Lund kommer att ut-göra en katalysator för att profilera Sverige som ett innova-tionsland.

ett näringsliv öppet för alla som villKrisen har slagit hårt mot många företag i Sverige. Även om det förekommer ljusglimtar och början till återhämt-ning så kommer flera branscher att behöva gå igenom en fas med osäkerhet om framtiden. Det är svårt att intala sig själv att vi lever i den bästa av alla världar samtidigt som taket brinner. Men samtidigt måste beslutsfattare försöka vara tillräckligt rationella för att ge bästa möjliga förutsätt-ningar att på längre sikt värna en jobbskapande arbetslinje som möter en globaliserad ekonomi.

I varje historisk kris har stora dinosaurier fått ge vika för mindre, snabbfotade aktörer. Omvandling och struktur-förändringar är i sig något positivt, så länge det inte ger brutala och bestående effekter i samhället. Vårt land har ett


107

antal stora multinationella företag som tydligt definierar vårt näringsliv. Vi har en stark bas- och tillverkningsindu-stri. Tjänstesektorn står emellertid för en allt större del av sysselsättningen.

Intressanta framgångsexempel är lätta att finna i Sveriges näringsliv. Kreativa och snabbväxande företag som Bambu-ser, Skype och Spotify har genom ny teknik förändrat vårt sätt att nyttja tjänster i takt med tiden. Hundratals företag med fokus på hushållsnära tjänster etableras varje år. Nya miljöteknikföretag träder in på marknaden med jämna mellanrum. Men trots detta har Sverige få mindre och mel-lanstora aktörer som kan bära en stor del av jobbskapandet i framtiden.

För att åstadkomma rätt förutsättningar för ökat entrepre-nörskap så måste vi vara ärliga med vad som krävs. Många har försökt sig på att förklara varför många svenskar kanske värjer sig för att ta klivet och starta eget, eller varför små- och medelstora företag inte växer sig större, jämfört med andra länder.

Ofta hänvisas till kulturella, geografiska eller historiska aspekter. Klart är att Sverige under 1900-talet var ett land underbyggd av en stark korporativistisk modell. Vår exportorienterade basindustri hjälpte till att bygga upp Europa. Den vinst som förskaffades kunde användas för långsiktiga investeringar i kapitalintensiva tillverknings-industrier. I den världen växte en tyst överenskommelse fram mellan industrin och decennier av socialdemokratiskt regeringsinnehav.

Oavsett historiska skeenden så finns det i dag ett antal uppfattningar som utgör en bromskloss. Vi måste göra upp med föreställningen att det är svårt att starta företag i Sverige. Även om det kvarstår betydande reformer för att minska regelkrångel så kan alla driva företag. Det finns tu-sentals utlandsfödda svenskar i vårt land som är framgångs-


108

rika företagare, samtidigt som många av dessa engagerade själar har svårigheter att prata svenska.

Nya Moderaternas utgångspunkt ska vara att näringslivet ska vara öppet för alla som vill. Entreprenörskapet ska vara ett naturligt alternativ för såväl gamla som unga. I Sverige uppger ungefär hälften av alla studenter under studietiden att de är intresserade av att starta företag, men så lite som en procent förverkligar sina önskemål.5 Drivkrafterna för personer att bli entreprenörer och företagare är flera. Främst är troligen den enskildes drivkraft och tro på sina idéer. Men, många ser det riskfyllda i att gå från säker anställning till entreprenör. Grundbulten i problemet är att den upplevda risken med att starta företag, att anställa och utveckla verksamheten inte motsvarar den förväntade lönsamheten i uppgiften.

Företagsklimatet har under mandatperioden förbättrats avsevärt. Avskaffad förmögenhetsskatt, lägre arbetsgivar-avgifter och bolagsskatt samt skattelättnader på näringsin-komster har varit viktiga. Avdrag för hushållsnära tjänster och ombyggnationer har dessutom införts vilket stimulerat till ökat entreprenörskap. Men mycket återstår att göra.

Om nya Moderaterna ska lyckas med att göra företagande till ett naturligt alternativ för fler så finns ett antal viktiga prioriteringar att göra:

För det första, det är viktigt att fortsätta den inslagna vä-gen med förstärkta jobbskatteavdrag för näringsinkomster, eftersom dessa skattelättnader medför att alla som arbetar får behålla mer av sin lön och detsamma gäller för småföretaga-re. Detta ökar de ekonomiska drivkrafterna för företagande.

För det andra, en allt för hög beskattning på vinst i ett företag utgör i dag en barriär för tusentals svenskar som funderar på investera i att starta företag. Det måste bli mer

5 SAcO


109

lönsamt att vara företagare. Den dubbelbeskattning som bolagsskatten och kapitalinkomstskatterna utgör ska kraf-tigt justeras nedåt.

För det tredje, lättnader med hänsyn till de sociala avgif-terna behöver beaktas. Generellt sänkta arbetsgivarav-gifter beskrivs ofta som kostsamt för statskassan utifrån förväntad sysselsättningseffekt. Alliansregeringen har valt att främst rikta sänkta arbetsgivaravgifter utifrån sys-selsättningsskäl för olika grupper med svag ställning på arbetsmarknaden. Det har varit rimligt mot bakgrund av det stora utanförskapet, men Sverige behöver långsiktigt säkerställa att vi har konkurrenskraftiga arbetsgivaravgif-ter. Reformer ska givetvis prövas utifrån vad de betyder för sysselsättningen men också för vad de betyder för att stärka företagandet. Den totala kostnaden för att anställa i Sverige är hämmande, och särskilt för de mindre företa-gen. Om generellt sänkta nivåer är svårfinansierat bör ett grundavdrag på sociala avgifter övervägas. Ett grundavdrag har fördelen att lättnaden betyder mer för mindre företag.

För det fjärde, en uppkommande tjänstesektor är i allt väsentligt kunskapsintensiv och innebär en stor investering i utbildning för den enskilde. Utbildning är en viktig del i grunden för ett företagsintensivt samhälle. Höga marginal-skatter motarbetar utbildning. Det är nödvändigt att redu-cera den straffskatt som hämmar ambition och individens strävande efter utveckling. Skattelättnader för låg- och medelinkomsttagare behöver kombineras med ett skattere-formpaket som främjar ambition.

För det femte, bör ett rit-avdrag införas. I dag erbjuder alltför för få företag tjänster som vänder sig till privatper-soner för assistans inom IT, trots att efterfrågan är stor. Erfarenheterna från rut- och rot-avdragen visar potentialen för en tjänstesektor att växa om privatpersoner får rätt till skattereduktion. IT-tjänster borde inkluderas i vad som


110

definieras som hushållsnära tjänster och därmed bana väg för fler unga entreprenörer.

För det sjätte, det är viktigt att företagens delaktighet i väl-färdens sektorer ökar. Behovet av välfärdstjänster kommer att utvecklas och likaså kraven på mångfald. Det förutsätter att välfärden öppnas än mer för privata företag som kan erbjuda tjänster för att möta efterfrågan i Sverige och som kan exportera vår expertis.

Summa summarum, krävs en omfattande skattereform som syftar till sänka skattetrycket i Sverige och som tar fasta på potentialen i en globaliserad företagsvärld.

Silicon SverigePolitiska beslutsfattare har i alla tider försökt sig på att ana-lysera förutsättningarna för att etablera växthus för entre-prenörskap och företagande. I sin iver att efterlikna succéer som Silicon Valley eller Bangalores entreprenörskapsunder har flera av regeringar tagna initiativ lett till positiva resul-tat, men också väsentliga motgångar. Ett av de mest kända misslyckandena är kanske Malaysias regering som inves-terade i en ”Biotech-Valley” för motsvarande 1,5 miljard kronor 2005. I dag beskrivs satsningen som ”Valley of the Bioghosts”.6 Norges regering har i åratal försökt få högre avkastning på landets oljemiljarder, utan att vårt grannlands entreprenörskap har nått några avsevärda framsteg.

Föregångsexempel står att finna i till exempel Israel som förra året attraherade lika mycket utländskt riskkapital som Frankrike och Tyskland tillsammans. Landet har fler så kal-lade ”start-ups” per capita än något annat land i världen och fler företag listade på Nasdaq än det sammantagna antalet

6 Nature.com, 2005


111

från Kina och Indien. Kopplingen till USA spelar säkert roll, kulturella delar likaså, men det förklarar inte allt.

En viktig anledning till Israels positiva utveckling har varit sättet som utländskt riskkapital attraherats. Landets re-gering grundade 1992 en fond om motsvarande en miljard kronor, som var utformad för att få utländska investe-rare och entreprenörer att placera riskkapital i innovativa projekt. Fonden fungerade som en bas för delfinansiering, men investeringens inriktning beslutades av investeraren.

Effekten av detta initiativ lade grunden för en kraftig ökning av både utländskt och inhemskt riskkapital och därmed ett livskraftigt näringsliv.

Med en finanshärdsmälta endast ett år bakåt, och med flera närliggande makropo-litiska beslut som syftar till

att reglera kapitalmarknaden, är det lätt att begrava visio-nerna om ett långsiktigt ansvarstagande investeringsklimat. Visionen om Stockholm som Europas finanshuvudstad ligger långt bak i medvetandet. Samtidigt är just den typen av idéer avgörande för att skapa företagstillväxt i Sverige. 7

Venture capital-sektorn i EU växte med i genomsnitt hela 23 procent per år mellan 2003 och 2006. Sverige har fak-tiskt en större industri inom detta område än USA, relativt till storleken på ekonomin.8 Detta skymmer dock en out-nyttjad potential. Sverige är nämligen ett av de få OECD-länder som inte har en struktur för att styra privata pengar till företag för att på så sätt öka tillgången på riskkapital. I länder som Frankrike och Storbritannien uppmuntras

7 The Economist, 29 oktober 20098 The Economist, ”A special report on entreprenurship” 14 mars 2009

Vi måste göra upp med föreställningen att det är svårt att starta företag i Sverige.


112

privatpersoner att spara i utvecklingskraftiga bolag genom skattelättnader. Även i övriga skandinaviska länder finns liknande system.

Hela 25 procent av ”start-ups” med färre än 50 anställda vill ta in riskkapital för att utvecklas genom investeringar och genom att anställa. Flera utredningar har för olika regeringar aktualiserat frågan men utan betydande resultat.9

Nya Moderaterna behöver verka för att göra det mer att-raktivt för både privatpersoner och bolag att investera i de mer riskfyllda faserna i ett företags livscykel. Sverige ska vidare attrahera mer utländskt kapital genom att förut-sättningslöst söka framgångsexempel i vår omvärld. Att underlätta företagens tillgång till kapital är i högsta grad en jobbskapande politik.

Generationsväxlingen

den demografiska utmaningenEuropas befolkning krymper och blir äldre. Om vi fortsät-ter på den inslagna vägen väntas arbetskraften i EU totalt att sjunka med 48 miljoner mellan 2009 och 2050.10 Den demografiska utmaningen innebär också stora förändringar för Sverige. Ett generationsskifte sker under det närmaste decenniet. Trots att ett ökat arbetskraftsdeltagande bland äldre väntas en tredjedel av dagens arbetsstyrka lämna arbetsmarknaden fram till 2020. Det gyllene tillfälle som öppnar sig för unga är unikt i sitt slag. Det blir av allt att döma en kraftig omvälvning i åldersstrukturen.

9 dagens Nyheter den 28 september 200910 Eurostat


113

Det är svårt att se en entydig bild av processerna, då växlingen kommer att se olika ut i olika typer av orga-nisationer. Ett inflöde av nya förmågor balanserar inte nödvändigtvis det förväntade utflödet. Kompetensen hos en erfaren person är inte lättersättlig och löses inte per automatik genom att få in ny kompetens. Storleken på den demografiska förändringen visar vilken utmaning det verk-ligen handlar om. Fram till 2015 kommer ungefär 850 000 personer att passera pensionsåldern. Mer än var fjärde går i pension inom sektorer som jordbruk, myndigheter, intres-seorganisationer, vård och utbildning.11

I näringslivet spår företagsorganisationerna att generations-skiftet kommer att bli kännbart i till exempel familjeägda företag. Men problemet, eller snarare möjligheten, är stort i hela näringslivet. Sjuttio procent av tillfrågade HR-chefer i näringslivet ser situationen som en central fråga inför framtiden. Enligt en undersökning av Kairo’s Future upp-ger knappt en tredjedel av personalcheferna att det finns en tillräcklig kunskap om hur man får äldre medarbetare att ”lämna över” till yngre.

Klart är att generationsväxlingen kommer att förändra väl-färdssektorn. Ett exempel att lyfta fram berör statsförvalt-ningen. 50 000 väntas nå pensionsåldern fram till 2015. Det nuvarande inflödet av nya förmågor till statsförvaltningen bedöms endast ersätta runt hälften av dessa.

Sverige står inför ett gigantiskt skifte också vad gäller chefer och ledare. Detta gäller näringslivet, men troligen i högre grad inom välfärdens sektorer. Bland fyrtiotalisterna finns många som är chefer på olika nivåer. Cirka 4 500 av de statliga cheferna är i dag 55 år eller äldre. Om vi räknar in övriga välfärden blir siffrorna än mer slående. Enligt en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting finns cirka 60 000 chefer i kommuner och landsting. Inom de närmaste

11 Arbetsförmedlingen


114

åren kommer hela 25 000 nya chefer att behöva rekryteras på grund av stora pensionsavgångar.12

Problemställningen är tydlig. Generationsskiftet är en av vår tids största utmaningar på arbetsmarknaden.

Scb: Förändring på länsnivåPå uppdrag av nya Moderaterna har befolkningsprognoser för Stockholms, Skånes, Västra Götalands, Dalarnas och Norrbottens län beställts från SCB. Statistiken påvisar va-riationer på det demografiska området fram till 2020.13

Skilda regionala demografiska förutsättningar påverkar till en hög grad arbetsmarknadens utveckling. En befolknings-prognos är baserad på antaganden om fruktsamhet, dödlig-het, inflyttning och utflyttning. Empirisk exakthet är näst intill omöjligt, men genom en prognos kan vi se ungefär hur befolkningen förändras över tid. Den äldre delen av be-folkningen kommer att öka både i antal och andel. Statistik från prognosen visar att andelen 65 år och äldre ökar mer i län som ligger utanför storstadsregionerna, men trenden är tydlig över riket i stort.

Befolkningsförändring: En befolkningsökning förvän-tas ske i storstadsregionerna, samtidigt kan vi notera att populationen i ett län som Dalarna sjunker några år framåt för att senare förväntas öka igen. En förhållandevis stor variation mellan Dalarna och Norrbotten stärker bilden av att sjösätta olika regionala strategier för att möta den demografiska utmaningen.

12 Arbetsgivarverket, ”den stora generationsväxlingen i statsförvaltningen”13 ScB, ”Befolkningsprognoser för fem län åren 2009-2020”, 20 november 2009


115

befolkningsförändring, netto 2010-2020

-50.000 0 50.000 100.000 150.000 200.000 250.000

Dalarna

Norrbotten

Stockholm

Skåne

Västra Götaland 80.953

110.318

217.574

-6.370

-351

nettoökning och förändring i andel av befolkning, 65 år – 2010-2020

0 10.000 20.000 30.000 40.000 50.000 60.000 70.000 80.000

Dalarna

Norrbotten

Stockholm

Skåne

Västra Götaland 54.450

50.772

68.634

9.164

5.606

11%

5%

13%

19%

18%

Försörjningsbördan: En viktig parameter är den så kal-lade demografiska försörjningsbördan. Den beräknas som relationen mellan antalet personer i de yrkesaktiva åldrarna 20-64 år och summan av befolkningen som ligger utanför detta åldersintervall. Enkelt kan man säga att om vi i dag har 78 personer per 100 i yrkesaktiv ålder i Dalarna, så väntas denna försörjningsbörda öka till omkring 91 perso-ner 2020, det vill säga en ökning med hela 17 procent. Vi kan också notera att Stockholm ligger förhållandevis lågt i detta avseende. I exemplet nedan redovisas utvecklingen i respektive län mellan 2009 och 2010 och även befolknings-sammansättning mellan 20-64 år:


116

demografisk försörjningsbörda 2009-2020

0

20

40

60

80

100

DalarnaNorrbottenStockholmSkåneVästra Götaland

2009

2020

9% 10% 10% 15% 17%9%

76

70 70

76

63

91

78

85

7469

befolkningens sammansättning, 20-64 år 2020

0

20

40

60

80

100

DalarnaNorrbottenStockholmSkåneVästra Götaland

20-34 35-49 50-64

Försörjningsbördan skiljer sig mellan regionerna men ökar för alla. Allt färre kommer att behöva försörja allt fler. Utvecklingen är tämligen jämn i storstadsregionerna. Sam-tidigt förväntas försörjningsbördan öka ännu mer i ett län som Dalarna, vars utvecklingstakt är nästan dubbelt så hög som i Västra Götalands län. En ökande försörjningsbörda


117

i hela riket innebär dels att fler måste komma in på arbets-marknaden, dels att personer kommer att behöva arbeta längre. Den demografiska situationen i län som Dalarna och Norrbotten gör detta extra tydligt och de förväntas även fortsätta ha en äldre sammansättning av befolkningen i yrkesaktiv ålder. Sammantaget stärker detta argumentet för en jobbskapande arbetslinje som effektivt möter gene-rationsväxlingen.

en generation med möjligheterSverige har en stor grupp unga som står beredda att kom-ma in på arbetsmarknaden och ta viktiga ansvarsfulla roller. Många har försökt sig på att tillskriva denna grupp männis-kor enhetliga attribut.

Vissa har beskrivit dagens unga som ”kräsna och krävande”,14 en grupp som ifrågasätter för mycket, och som ensidigt söker självförverkligandet, en grupp uppfylld av egocentriskt patos. Man lever ett dualistiskt liv med tydliga motsatsförhållanden. En grupp som lever på nätet inför öppen ridå, men samtidigt värnar sin integritet. Man drömmer om rikedom, men vill inte arbeta för hårt. Man är orädd inför utmaningar, men är stundtals osäker inför livsval på grund av de oändliga möjligheter som världen har att erbjuda.

En annan undersökning beskriver en grupp som har för vana att resa och studera15 var man vill i Europa och som varit i Sydostasien både en och två gånger. På helgerna chattar man med nyfunna vänner som man träffade på sillrensningsjobbet i Norge, språkresan i Montpellier, eller bartenderkursen på Koh Samui. Efter avslutade lektioner

14 Anders Parment, ”Generation Y”15 Kairos Future, ”Framgångsrik generationsväxling”, 2008


118

hjälper en student sin far med att översätta handlingar för infrastrukturprojekt i södra Irak. Internationella språk är en självklarhet. Många lever med engelska, andra drömmer om att prata kinesiska.

Andra talar om en ”konservativ, seriös” generation, som prioriterar arbetet högst och vars intresse att flytta utom-lands gradvis har minskat. Man drömmer om ett liv med ett bra jobb och någon att vara tillsammans med. Dagens unga bryr sig om miljöförstöring och klimatfrågan, och är nog-granna med att samhället måste ta ansvar.16

Sanningen är nog att den nya generationen är lika mång-fasetterad som det antal individer som gruppen består av. Men några gemensamma karaktärsdrag återfinns i många attitydstudier på området: Det är tydligt att man uppfattar arbetsförhållandet och kontraktet mellan arbetsgivare och arbetstagare på ett annat sätt. Många unga är säkert lojala med sin arbetsgivare, men man tvekar mindre inför att byta jobb, bransch eller yrkesin-riktning. Unga ser framför sig ett individualiserat arbetsförhållande i vilket möjligheten ska finnas att varierat arbeta som till exempel egenföretagare och arbetstagare samtidigt. Det är tydligt att indivi-dualismen växer sig starkare.

Auktoriteter är inte längre lika relevanta: de är jämlikar som kan ifrågasättas. Hierarkier anses gam-maldags. Att som driftig och am-bitiös person vänta fem år för att ta över en övre chefs tjänst är mindre aktuellt. Kontinuerlig stimulans, lärande, nya uppgifter och ökat ansvarsområde kommer den yngre generationen att kräva mer än tidigare.

16 Kairos Future, ”Min bild av drömsamhället”, 2009

Många unga är säkert lojala med sin arbetsgivare, men man tvekar mindre inför att byta jobb, bransch eller yrkesinriktning.


119

Den nya generationen är en enorm tillgång. Det är en syn-nerligen berest, tolerant och välutbildad grupp unga som nu ska ta över viktiga funktioner i samhället. Sveriges unga är också eftertraktade på den internationella arbetsmarkna-den. De beskrivs som målinriktade, disciplinerade och hårt arbetande. Man sätter ofta uppgiften främst och försöker överträffa förväntningarna. De är vana att arbeta i grupp, är sunt konsensusorienterade, och jobbar särskilt väl i grup-per med personer från olika etnisk-kulturella bakgrunder.

Men för att framgångsrikt möta generationsväxlingen är det väsentligt att diskutera samhällets syn på ”ungdom”. Det finns en risk att en onyanserad begreppsvärld i ämnet distraherar verklighetsbeskrivningen. I dagens Sverige är man ansedd som ung alldeles för sent i sin ålder. På 80-talet var arbetsmarknadspolitik för unga riktat till tonåringarna. I nuläget blir den som är 24 år placerad i särskilda ung-domsprogram.17 Etableringsåldern på arbetsmarknaden var 2007 hela 27 år för män och 29 år för kvinnor.18 Det är därför viktigt att börja särskilja på exempelvis ungdomar och unga vuxna.

Det svenska samhället har också en märklig syn på äldre, eftersom en människa anses gammal alldeles för tidigt i sitt liv. En början till attitydförändring på arbetsmarknaden har skett under den senaste tiden men många anses ändå ha passerat sitt bäst-före-datum redan vid 50 år. Det är en oacceptabel inställning som dessutom är direkt farlig med tanke på att både unga och gamla behövs på arbetsmarkna-den för att klara den demografiska utmaningen.

Låt människor själva bestämma när man anser sig vara ung eller gammal. Det handlar om ens förmåga, kompetens och vilja att bidra på en arbetsplats.

17 LO, ”Unga går itu”, 200918 Ungdomsstyrelsen


120

nationell mobilisering för generationsväxlingenSverige behöver en nationell mobilisering för att möta generationsväxlingen. Det guldläge som har öppnat sig för landets unga är unikt i sitt slag. Förändringen i arbetskraf-ten innebär såväl möjligheter för unga som en grundläg-gande utmaning för hela samhället. Skiftet får inte försvåras av fördomar eller undermålig systematik. Detta kräver dels en attitydförändring genom informellt politiskt ledarskap, dels konkreta åtgärder.

En omfattande idéförändring i samhället är nödvändig. I detta ligger att våga utmana föråldrade attityder som berör såväl unga som äldre människor. Attityden bör vara att en ung vuxen tidigare kan iklä sig ansvarsfulla befattningar, samtidigt som äldre människors erfarenhet tydligare ska omsättas i mentorskap och förändringslegitimitet.

En annan förutsättning berör synen på kompetens. Arbets-givare bör utgå från en attityd där man hellre kvalificerar en ung arbetstagare för hennes vilja och intresse att lära sig på jobbet, än diskvalificerar henne på grund av gamla synsätt på utbildning eller långvarig arbetslöshet. Såväl praktisk som teoretiskt lärande utvecklas oftast bättre på arbetsplatsen. ”I-jobbet-träning” är utgångspunkten för generationsväxlingen.

Självinsikt vad gäller en organisations attraktivitet för den yngre arbetssökanden är nödvändig. Detta gäller framfö-rallt välfärdens sektorer som står för generationsskiftets största utmaningar. Man måste utgå från att en ”generation med möjligheter” möter en alltmer diversifierad arbets-marknad i vilken konkurrensen för att attrahera duktiga personer kommer att hårdna. Ledarskapet måste lyftas som en profilfråga. Välfärdens sektorer får aldrig ses som ett andrahandsval för den arbetssökande. Vi behöver många av landets bästa för att ansvara för välfärden.


121

Utöver att utmana attityder och förändra arbetssätt så bör tre konkreta åtgärder sjösättas på kort sikt:

För det första borde särskilda generationsjobb införas. De skulle fungera som en introduktion för personer upp till 30 år under sammanlagt ett år. Ett generationsjobb skulle medge en reducerad arbetsgivaravgift förutsatt att en men-tor erbjuds som kan ge vägledning.

För det andra kan Arbetsförmedlingen ges ett förstärkt uppdrag att skapa en gräddfil för arbetstagare och arbetsgi-vare. Det skulle handla om att välja ut och matcha relevanta personer gentemot de arbetsplatser där en större genera-tionsväxling kommer att äga rum. Inom ramen för sats-ningen skulle kortare utbildningsinsatser kunna erbjudas om en specifik kunskap eller färdighet efterfrågas.

För det tredje behövs en kunskapsstrategi för alla delar av välfärdens sektorer. Det innebär en systematisk kom-petensöverföring genom mänskliga möten och en samlad IT-strategi för dokumentation, databaser och utbildnings-program. Talangpooler behöver upprättas för att ta tillvara framtidens medarbetare och ledare i ett tidigt skede. Detta, tillsammans med fler åtgärder, ska bidra till att stärka den uppkommande generationens bild av offentliga organisa-tioner som arbetsgivare.

Sammanfattningsvis, det finns ingen enskild åtgärd som ga-ranterar en friktionsfri övergång mellan generationer. Men genom att identifiera nödvändiga förändringar vad gäller samhällsattityder, och på kort sikt genomföra ovanstående initiativ, är vi på god väg.


122

Framtidens arbetsmarknad

europa och omvärldenI krisens spår kan vi skönja skiften i vår omvärld som påverkar utformningen av en politisk vision. Det är tydligt att de anglosaxiska ländernas tidigare idérika inflytande inte längre kan tas som självklart. USA:s regering är för närvarande ägare till världens största bilföretag. Vad som brukade vara Storbritanniens hyllade liberala idéer, som ba-nade vägen för en exceptionell finansindustri, är i dagsläget ifrågasatta.

Västvärldens ekonomiska dominans har fått sig en rejäl törn. USA och Storbritannien kommer att brottas med ekono-miska problem och en skyhög skuldsättning. Hela EU kan vänta sig en långdragen återhämtning. Östeuropeiska länder kommer att behöva stöd för att åter komma tillbaka. Dold protektionism kan oroväckande komma upp till ytan. Kli-matomställningen påverkar hela världsekonomin.

Allt detta innebär ett fundamentalt skifte i vilket utveck-lingsekonomier som primärt Kina, men också Indien och Brasilien, kommer att utgöra viktiga tillväxtmotorer i världsekonomin. Diskussionerna om en G2-konstellation mellan USA och Kina har redan lämnat spekulationerna för att bli verklighet.

De närmaste åren kommer EU:s arbetsmarknad tampas med strukturella problem som fanns redan före krisen. Ut-anförskapet har oavsett konjunkturcykel varit svårt att råda bot på. Många medlemsstater har ända sedan nittiotalet fått leva med en relativt hög arbetslöshet trots goda tider. Ungdomsarbetslösheten är ett problem i många EU-länder. År 2006, det vill säga mitt i högkonjunkturen hade EU15 en ungdomsarbetslöshet på 16 procent, Frankrike 22,4 pro-cent och Tyskland 14,2 procent, enligt Eurostat.


123

En närmast upp och nedvänd värld karaktäriserad av höga arbetslöshetsnivåer bland lågutbildade, en gradvis åldrande befolkning och parallellt med detta en särskild brist på kva-lificerad arbetskraft har länge gäckat EU:s politiska ledare. Dessa bestående problem utmanar inte minst vårt sätt att möta pensionsavgångarna och en framtida interberoende ekonomi.

Matchningen mellan individ och jobb är genomgående en utmaning. Särskilt teknikbristen är påtaglig i framtiden. Enbart i Tyskland saknades i juni 2009 36 000 ingenjörer för att fylla vakanser. Demografiska förändringar är en orsak. Men en viktigare anledning är de samhällssatsningar på infrastruktur, energiomställning, kärnkraftsutbyggnad och fortsatt utveckling av IT och telekommunikation som kommer att kräva hundratusentals ingenjörer och teknik-utbildade de närmaste decennierna. Länder som Indien examinerar 400 000 ingenjörer och 200 000 IT-specialister varje år. 19I Kina är takten ännu högre. EU behöver en ko-ordinerad strategi för att attrahera denna typ av arbetskraft.

En ny karta behöver en ny politiskt färdriktning: en ny Lissabonstrategi. Den tidigare tillväxtstrategin sågades med fotknölarna 2004 av Hollands före detta premiärminister Wim Kok. Det är sant att den inte direkt kan härledas till framsteg såsom utvidgningen, tjänstedirektivet och Blå-kortsdirektivet. Men de kollektivt överensstämda riktlinjer som underbyggde strategin har haft en avgörande betydelse för att genomdriva närliggande, svårforcerade triumfer. Planen satte tonen för en hållning som resulterade i viktiga framsteg för att främja den fria rörligheten i EU.

Nu är tiden mogen för en offensiv framtidsstrategi där mer fokus sätts på Europas omvandling till avancerade tjänsteekonomier. Handelsberoende västeuropeiska länder som Tyskland och Sverige måste rikta sin exportindustri

19 Hamilton, E ”Mot en post-Lissabon strategi”, Nystart för Europa


124

mot uppkommande marknader. Europas ekonomier måste tydligare grundas på inhemsk konsumtion och utveckling av en kvalificerad tjänstesektor. Subtil protektionism måste motarbetas. Klimatinriktade investeringar och miljötek-niska tjänster behöver prioriteras. EU:s tjänste- och arbets-marknad bör integreras fortare.

Det är även viktigt med en ökad rörlighet eftersom det ger jobb. Den europeiska arbetsmarknaden är fortfarande hämmad av regelkrångel och omoderna lagar. Studier visar att endast 0,1 procent av den arbetsföra befolkningen inom EU15 flyttar till ett annat land per år.20 Enligt en Euro-barometer hittade 59 procent av de arbetslösa som bytte land ett arbete inom ett år. Av dem som blev kvar i sitt eget land hittade bara 33 procent ett jobb. Eures annonsplank innehåller för närvarande 800 000 lediga jobb, 300 000 me-ritförteckningar och 19 000 registrerade arbetsgivare.21 Vi möter en globaliserad ekonomi bäst genom att underlätta för människor att finna arbete i andra länder.

Arbetskraftsinvandring kommer att bli än viktigare i en alltmer konkurrenskraftig omvärld. Sverige har glädjande en för Europa unik lag vad gäller arbetskraftsinvandring för utländska medborgare utanför EU/ EES-området. Det nya systemet är självreglerande och behovsstyrt. Systemet är inte enbart fokuserat på högkvalificerade yrkesgrupper, utan utformat för att möta arbetskraftsbristen i alla sekto-rer.

Sveriges nya system för arbetskraftsinvandring är ett före-gångsexempel för att öka mobiliteten på arbetsmarknaden, samtidigt som den nya lagen på ett effektivt sätt möter de demografiska utmaningarna. En ny tillväxtstrategi bör ha som tydlig riktlinje att öppna upp för ökad arbetskraftsin-

20 Over-werk, ”comparing labour mobility in Europe and the US: facts and pitfalls”, 2008

21 Vladimir Spidla, ”EU:s jobbsökardagar hjälper arbetslösa flytta till jobben”, dagens industri, 21 oktober 2009


125

vandring i fler EU-länder med Sverige som förebild.

Harmoniserande regler behövs också för att underlätta tjänsteutbyte mellan länder. Gränsöverskridande tjänsteföretag kommer att utgöra tillväxtmotorn i framtidens europe-iska ekonomi. Redan i dag står dessa tjänstebranscher för ungefär 75 till

80 procent av värdet av EU:s produktion och sysselsätt-ning. Att fulländat driva igenom ett nytt tjänstedirektiv som omfattar samtliga tjänstebranscher, däribland de som inte omfattas i dagsläget; bemanning, finansiella tjänster, säkerhetstjänster och transporttjänster, kan leda till en BNP-ökning på nästan två procent och cirka 2,5 miljoner nya arbetstillfällen, enligt Europeiska kommissionen. Ingen tjänar på ett urvattnat tjänstedirektiv.

Det kan tyckas märkligt att diskutera jobb i andra länder men det räcker med att nämna de som dagligen pendlar mellan Haparanda och finska Kemi eller bekantas bekanta som arbetar i Norge, för att förstå innebörden. Det är inte ovanligt att höra människor prata svenska i London eller Barcelona. Nya Moderaterna ska fortsätta värna öppen-heten i EU och vara stolta över våra frihetsideal. En ny europeisk tillväxtstrategi ska stå stadigt i Europaprojektets essens: den fria rörligheten.

Framtidens svenska arbetsmarknadDet är svårt att sia om hur framtidens arbetsmarknad ser ut, men man kan försöka titta in i spåkulan. Först och främst, vi kommer igenom jobbkrisen. Redan nästa år väntas tillväxten att åter ta fart i Sverige. Arbetslöshet kom-

Vi behöver många av landets bästa för att ansvara för välfärden.


126

mer att vändas till arbetskraftsbrist i många branscher inom bara några år.

Arbetsmarknaden är mer internationaliserad om ett decen-nium. Utvecklade gränsöverskridande samarbeten i till-växtregioner som Öresund och Göteborgsregionen är en verklighet. Allt fler väljer att arbeta utomlands under flera år för att därefter återvända till Sverige och bidra med den erfarenhet och kunskap man har skaffat sig i ett annat land.

Sveriges kopplingar till Kina kommer att stärkas. Detta kommer att märkas genom såväl ökat kinesiskt ägarinfly-tande som i ökade bilaterala samarbeten. Kina kommer å sin sida att köpa svenska tjänster i form av välfärdslösning-ar, klimatteknik och svenskt ledarskapstänk i en allt större utsträckning.

Människor byter i större utsträckning arbete mellan yrken och mellan välfärd och näringsliv framöver. En större geo-grafisk mobilitet är att vänta. Urbaniseringen kommer att accelerera.

Synen på arbetsförhållandet kommer att vara annorlunda. Nästa generation nittiotalister och tjugohundratalister ser sig själva i en mer flexibel yrkesroll. Förekomsten av indi-viduell lönesättning är vanligare i både välfärden och det alltmer globaliserade näringslivet.

Vissa delar av arbetsmarknaden lämnar kunskapssamhäl-let bakom sig och går mot ett ”förståelsesamhälle”. En ny värld uppkommer i vilken kommunikation, sociala nätverk via IT-plattformar och konstant lärande blir avgörande. Framgång sker genom att vara en vaken iakttagare av sin omvärld snarare än att inneha en viss kunskap. Att nå en konceptuell förståelse, kunna koppla ihop informationsflö-den och dra komplexa slutsatser är framtiden för en upp-kommande generation.


127

Framtidens svenska arbetsmarknad kräver således ett nytt förhållningssätt vad gäller utbildning. År 2020 har vi en gång för alla gjort upp med att man i alla lägen måste tillhö-ra ett specifikt utbildningsfack för att erhålla eller klara ett jobb. Förståelse och förmåga att se sammanhang är nyckeln i allt fler jobb.

Yrkeskunnandet uppnås oftare genom träning i jobbet. Teoretisk och praktisk kunskap utvecklas också på arbets-platsen: ”I-jobbet-träning”. Arbetsgivare har vid denna tid ändrat attityd och kvalificerar hellre en ung arbetstagare för hennes vilja och intresse att lära sig på jobbet, än diskvalifi-cerar henne på grund av inrutade utbildningsfördomar.

FlexicurityDen svenska arbetsmarknaden är till stor del präglad av att arbetsmarknadens parter givits ett stort ansvar för att reg-lera löner och villkor. Framtidens arbetsmarknad förändras över tiden och den internationella konkurrensen tilltar. För att klara denna utveckling krävs det att den svenska model-lens grund består och att parterna utvecklar sitt ansvar.

I Sverige föreligger en anslutningsgrad bland arbetstagare till våra fackliga organisationer om hela 71 procent av arbetskraften. Kollektivavtal utgör normen och täcker 3,4 miljoner arbetstagare, vilket är drygt 90 procent av de anställda.22 Även om det finns tendenser till en minskad facklig anslutningsgrad, så behöver det inte innebära att de delar av arbetsmarknaden som täcks av kollektivavtal kom-mer att minska. Hos arbetsgivarna ökar andelen medlem-mar och det leder i viss mån till att underlätta för parterna att träffa avtal med varandra.

22 Medlingsinstitutet


128

Den svenska modellen har varit en konkurrensfördel för Sverige, eftersom den resulterat i en överlag stabil arbets-marknad för både arbetstagare och arbetsgivare. I inter-nationell jämförelse stärks bilden ytterligare. För att möta framtidens arbetsmarknad behövs en politik som tillsam-mans med parterna genomför de förändringar som behövs för att stärka arbetstagares behov av trygghet och arbets-givares behov av flexibilitet. Det som i den europeiska debatten kallas flexicurity. Här har nya Moderaterna en viktig uppgift. Vi ska stå upp mot dem som önskar att mer av arbetsmarknaden ska regleras i lagstiftning och därmed säkerställa att parterna ges de förutsättningar som krävs för att forma moderna spelregler för den svenska arbets-marknaden.

En utmaning är att underlätta för en mer rörlig arbets-marknad och där är parternas omställningsavtal viktiga att lyfta fram i sammanhanget. Dessa avtal omfattar ungefär två miljoner arbetstagare, eller ungefär hälften av arbetskraf-ten, och har som syfte att ge arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist nya jobb genom omställningsåtgärder och ekonomiska stöd. Över 80 procent av dem som använder sig av omställningsavtalen får nytt jobb inom sex månader.23 För att öka tryggheten för arbetstagare är det viktigt att omställningsavtalen omfattar fler på arbetsmarknaden.

Andra utmaningar är att öka anpassningen till lokala och branschmässiga förutsättningar för att arbetstagares och företags potential ska tas tillvara bättre. Att centrala för-handlingar mellan parterna emellanåt helt avgör utfall för

23 Trygghetsrådet

Vissa delar av arbets-marknaden lämnar kunskapssam-hället bakom sig och går mot ett ”förståelsesamhälle”.


129

enskilda företag och arbetstagare är inte långsiktigt håll-bart, utan det behövs en ökad variation. Arbetsrätten är vidare viktig för att ge arbetstagare trygghet men den kan för vissa, särskilt för unga och utrikes födda, ibland fungera negativt för möjligheten att få behålla ett arbete eller ges möjlighet till tillsvidareanställning. Fler arbetstagare än i dag kommer dessutom att önska individuell lönesättning.

Allt detta innebär inte att grunderna för den svenska mo-dellen behöver överges, snarare tvärtom. Att via lagstift-ning, utan en samsyn från parterna, försöka omreglera hela arbetsmarknaden är varken önskvärt eller framgångsikt. Det är inom ramen för avtalsreglering som utvecklingspotentia-len ligger och i övrigt ska vi hantera de specifika problem som föreligger. Ett särskilt problem, som Sverige delar med många andra länder, är en förhållandevis hög arbetslöshet bland unga. Nya Moderaterna ska därför verka för att fler unga får en bättre övergång från skola till arbetsmarknad genom att arbetsmarknaden öppnas upp för fler lärlingsan-ställningar. Det behövs även mer i ”i-jobbet-träning” på hela arbetsmarknaden, särskilt för långtids arbetslösa.

en bättre matchningI den pågående jobbkrisen har återigen frågan om arbets-marknaden funktionssätt kommit till ytan. Högre match-ningseffektivitet mellan individ och jobb blir allt viktigare. Arbetsmarknaden är långt ifrån mättad. I skrivande stund, mitt i jobbkrisen, finns det cirka 20 000 lediga tjänster på Arbetsförmedlingens platsbank. Som tidigare beskrivits finns det 800 000 lediga jobb på Eures hemsida. Detta är toppen av isberget av de lediga tjänster som finns på den svenska och europeiska arbetsmarknaden. Majoriteten av tillgängliga tjänster och företagens personalbehov utan-


130

nonseras inte och förmedlingsmekanismen har därmed en nyckelroll.

Förmedlingstjänsterna måste anpassas för att hänga med i en allt mer komplex marknadsplats. Oavsett konjunkturcy-kel har Sverige fått tampas med en relativt hög strukturell arbetslöshet. En dålig matchning har varit en orsak. Ökad valfrihet för den jobbsökande och ett bredare utbud av kompetenta förmedlare är en grundförutsättning för att komma tillrätta med problemet.

Möjligheten att anställa rätt person till rätt plats är ett komplicerat samspel som inkluderar jobbsökaren, arbets-givaren och, ofta, förmedlaren. Sätten som personer får nya jobb på varierar. Många går via kontakter och nätverk. Andra använder sig av parternas omställningsprogram. En del lyckas ”få in en fot” genom till exempel bemanningsbo-lag, vikarieanställning, praktik eller visstidsanställning, som senare kan övergå i fast anställning.

Jobbsökarens valfrihet att kunna välja bland ett brett spek-trum av rekryteringsaktörer är redan i dagsläget en verklig-het. Vid sidan av Arbetsförmedlingen har marknaden för rekryteringsaktörer, bemanningsföretag och search-bolag fullkomligt exploderat. I lågkonjunkturens spår har dess-utom coachföretag och utbildningsföretag utvecklats i rask takt.

Arbetsförmedlingen har av Alliansregeringen reformerats till vad som var tänkt med myndigheten från början: att de ska förmedla jobb. Kärnan i verksamheten har komplet-terats med kompletterande aktörer. Trots att utvecklingen gått framåt så är det dags att vända blad. En jobbskapande arbetslinje måste fortsätta att optimera matchningen mellan jobbsökare och arbete.

Vi vill ha ett Sverige där vi bryr oss om varandra.


131

Det är i grunden positivt att den jobbsökande möts av en variation av förmedlingsaktörer. Samtidigt bidrar en tillta-gande volym till en ökad otydlighet och en lika varierande kvalité bland utförarna. Att gå vidare med en fristående myndighet som centralt upphandlar privata eller semiof-fentliga förmedlingsutförare är en naturlig fortsättning på de redan initierade matchningsreformerna.

Australien är ett föregångsexempel att ta intryck av. Landet har gått igenom betydande reformer på arbetsmarknads-området det senaste decenniet. Förbättrade matchningsef-fekter och ökad valfrihet för den arbetssökande har möjlig-gjorts genom strategisk upphandling av förmedlingsaktörer samt kontinuerlig uppföljning.

I Australien ansvarar myndigheten Centrelink för en första bedömning av den arbetssökande. Detta sker genom en strukturerad modell för att på ett tidigt stadium identifiera vilka människor som behöver särskilt kvalificerade insatser samt vilka som egentligen inte står till arbetsmarknadens förfogande. Detta avgör också vilken ersättning arbetsför-medlaren får för den arbetslöse.

Samtliga arbetsförmedlingsresurser upphandlas centralt och utvärderas vart tredje år. När förändringarna genom-fördes 1998 gavs den tidigare offentliga arbetsförmedlingen en 40 procentig marknadsandel. Efter Centrelinks bedöm-ning har de arbetssökande rätt att välja mellan de utförare som finns kontrakterade inom arbetsmarknadsområdet. Ersättningen till utföraren följer de arbetssökandes val. Valfriheten har blivit uppskattad. En större studie visar att hela 71 procent av programdeltagarna i Australien väljer sin utförare.24

Sverige behöver förbättra matchningen på arbetsmarkna-den och behöver ta intryck av goda exempel i omvärlden.

24 Jansson B, Kilsved H, Svenskt Näringsliv, ”Nya aktörer inom arbetsförmedling, spotmarknad eller dynamisk förnyelse”, 2009


132

Australiens Centrelink-system borde utgöra grunden för ett svenskt matchningscentrum i takt med tiden.

Slutsatser: Vägen framåtNya Moderaterna är ett nyfiket och framtidsinriktat parti. Vi vågar ifrågasätta vedertagna sanningar och finner prag-matiska lösningar på utmaningar. Samtidigt är vi drivande för att frigöra den outnyttjade potential som finns i vårt samhälle. Vi vill ha ett Sverige där vi bryr oss om varandra.

Tiden är nu mogen för att utveckla en jobbskapande ar-betslinje som tar sikte mot 2020 och som möter ett glo-baliserat näringsliv, generationsväxlingen och framtidens arbetsmarknad.

Globaliserat näringslivFör att stärka svensk konkurrenskraft i ett allt mer interna-tionaliserat näringsliv kan inte skattesystem och regelverk avvika för kraftigt i relation till andra jämförbara länder. Vår politik bör långsiktigt vara inriktat mot betydande skattelättnader på företagande, arbete och kapital. Skatt på ambition ska motverkas. Administrativt krångel ska fortsätta att förenklas. Företagare ska välkomnas att delta i välfärdens sektorer. Nya Moderaterna ska vara drivande för att Sverige ska vara förmånligt att investera i för såväl inhemska som utländska intressenter.


133

GenerationsväxlingenEn nationell mobilisering för generationsväxlingen kräver ett särskilt fokus på välfärdens sektorer. Systematik, ända-målsenliga kompetensförsörjningsplaner och ett utarbetat mentorskap är grunden i arbetet. En möjlighet till särskilda generationsjobb som introduktion under ett år för perso-ner upp till 30 år bör övervägas, med skattelättnader givet att en mentor erbjuds. För att möta behovet av nya chefer i välfärdens sektorer krävs talangpooler och tydligare fokus på ledarskap på alla nivåer. Arbetsförmedlingen borde erbjuda en särskild gräddfil för hela generationsväxlingen. ”I-jobbet-träning” är mantrat.

Framtidens arbetsmarknadSpelregler som underlättar en ökad rörlighet på arbets-marknaden är ett måste för att etablera ett utvecklingskraf-tigt växthus för små- och medelstora företag i Sverige. Det kräver att parterna på arbetsmarknaden tar ansvar för att flexicurity – det vill säga både flexibilitet och trygghet - på arbetsmarknaden uppnås. Fler lärlingsanställningar ska bli verklighet. En ny tillväxtstrategi, som fortsätter att under-lätta för arbetskraftens rörlighet i Europa, bör utformas. Ett matchningscentrum med inspiration från Australien, som inkluderar ökad valfrihet för den enskilde jobbsöka-ren, ska utvecklas.

134

ANNA KÖNiG JErLMYr

Att växA upp

I trygghet

135

InnehållAtt växA upp I trygghet 137inledning 137Utanförskapets och otrygghetens konsekvenser för ungdomar 139

Uppmärksamma unga i riskzonen för att begå brott 140Unga gärningsmän ger unga offer 141Att skapa inre trygghet 142ingen myndighet är en ö 143Se över påföljderna 144Socialt företagande som en väg tillbaka 146

Att växa upp i otrygghet 147Förorter i brand 147Att känna sig trygg där man bor 148Minska missförstånden 150Extrema åsikter kräver extrema kunskaper 151Tillvarata kunskaperna 152Arbete som väg till trygghet 154Förlös kraften i entreprenörskapet – företagande på fritidsgården 155

När friheten beskärs i hederns namn 158Samhällets stöd till unga som förföljs 159Hjälpgaranti som hjälp mot förföljelse 160

den nya och gamla otryggheten 161När mobbningen flyttar in i barnens rum 161cyberpoliser i webbens tjänst 162En ny syn på skolk 162

åtgärder mot sexualbrott som en del i att förebygga otrygghet och brottslighet 164

Ett tryggt hus mot otrygghet 165Blotta blottarna 165Behandling måste få kosta 166Skolans roll 167Nationell telefonlinje 168Obligatorisk behandling 168En tryggare boendemiljö 169

det civila samhällets betydelse för trygghet 169Avslutning 171


136


137

Att växA upp I trygghet

Inledning Att vara trygg är ett brett begrepp. Det kan handla om att ha landat i sina värderingar och våga stå för den man är, men det kan också handla om att inte vara rädd för hot och våld i eller utanför hemmet.

Otryggheten kan ta sig uttryck i en oro över brottslig-heten i samhället eller att någon närstående ska bli utsatt för brott. Överlag visar ändå trygghetsundersökningar att svenskar i huvudsak är ett tryggt folk. Det innebär inte att vi ska låta bli att prioritera trygghetsfrågor, eftersom otryggheten inkräktar på mångas frihet och livskvalitet. Känslan av trygghet skiljer sig också åt beroende på var man bor i Sverige och den skiljer sig mellan kön då kvinnor upplever sig vara mer otrygga än män. Unga kvinnor har också en större benägenhet att anpassa sitt rörelsemönster efter rädslan att utsättas för brott, men det är männen som mest utsätts för dem.

Ett område jag har valt att fokusera särskilt på är alla de som lever i socialt utsatta områden och där många har bak-grund i ett annat land. Inte bara för att det är i storstadsre-gionernas stadsdelar där trygghetsklyftorna ökar som mest. Utan också för att vi ser att det finns stora hinder i dag, men som med långsiktigt målmedvetet arbete kan vändas till möjlighet och framgång.

Det är svårt nog att komma in i ett nytt samhälle och det blir inte lättare av att bo i ett område med hög social utslag-ning. Vi har sett exempel på många frustrerade ungdomar


138

som inte upplever att det finns jobb, som är frånvarande från skolan och som helt tappat förtroendet för vuxenvärl-den. Bränderna i svenska förortsområden är ett uttryck för denna växande frustration. Vi måste ta utvecklingen på allvar och bygga hållbara broar till arbetsliv och egen försörjning för framtiden.

En modern politik för ökad trygghet måste skapa förut-sättningar för att människor ska utveckla en inneboende kraft att vara trygga i sig själva, att uppleva trygghet i sin boendemiljö och känna trygghet för sina närstående. För att lyckas med den uppgiften måste vi börja med dem som är unga i dag eftersom de bär framtiden i sina händer.

Vi moderater har alltid haft en hög trovärdighet i trygg-hetsfrågor. Historiskt har vi prioriterat tuffa tag mot våld, brott och droger och att människor ska kunna känna sig säkra på gator och torg. Det ska vi fortsätta med. Ge-nom EU-samarbetet har vi också stärkt våra möjligheter att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. Det internationella samarbetet innebär att vi kan sätta in mer effektiva insatser mot trafficking, organiserade stöldligor och knarksmuggling.

Men en modern moderat politik för trygghet måste också i högre grad fokusera på brottslighetens orsaker och före-byggande arbete. Vilka underliggande problem ligger till grund för att ungdomar hamnar i ett utanförskap, som i alltför många fall leder till grov kriminalitet? Hur vänder vi hopplöshet till framtidstro? Vilka metoder har visat sig fungera? Hur stärker vi tilltron till vuxenvärlden, rätts-system och polis?

Varken frågor eller utmaningar saknas. Det här debattinläg-get gör därför inte heller anspråk på att ge heltäckande svar på alla problem som återstår på trygghetsområdet. I stället ligger fokus på några konkreta områden som utanförskaps-problematik, unga förövare och unga brottsoffer, sexual-


139

brott och hedersförtryck, där relativt enkla reformer skulle innebära mer trygghet och bättre möjligheter för unga som hamnat snett. Att minska otryggheten är att öka friheten, för gammal som ung. Jag har också undvikit att ge mig in i allt för många resonemang kring polisens organisering utan försökt att koncentrera mig mer på innehållet i polisens arbete.

utanförskapets och otrygghetens konsekvenser för ungdomar Ingen människa föds ond eller kriminell, men ett barns uppväxtförhållanden kan öka risken för kriminalitet. Utan-förskap är en stor riskfaktor till att hamna snett.

Uppväxtförhållandena spelar roll för hur brottsligheten utvecklas. Ekonomiska problem, lägre utbildningsnivå och svag anknytning till arbetsmarknaden är faktorer som kan leda till utanförskap och utgöra riskfaktorer för att hamna i kriminalitet.

Fattigdom och ekonomisk utsatt-het riskerar att skapa konflikter i hemmet och som för med sig en rad andra problem. Särskilt sårbara är de barn som växer upp i fosterfamiljer eller som tidigt har kontakt med sociala myndig-heter under de tidiga uppväxt-åren. Men det har också visat sig i forskningen att unga som ändå har goda uppväxtförhållanden hemma kan begå brott då de lever i socialt utsatta miljöer. Vän-skapskretsen spelar roll.

Men en modern moderat politik för trygghet måste också i hö-gre grad fokusera på brottslighetens orsaker och före-byggande arbete.


140

Utanförskapet håller människor gisslan. Makten över det egna livet begränsas och beroendet av andra för sin egen försörjning ökar. Självklart påverkas många barn i familjer där fattigdomen är utbredd. Just därför är arbetet med att få fler människor i arbete och fler företagare så viktigt.

Brott begås givetvis på andra ställen än just utanförskaps-områden. Stölder, misshandel och våldtäkter är brott som sker överallt i vårt samhälle. Polis och andra myndigheter och organisationer måste reagera lika snabbt och lika kraftigt oavsett var i Sverige brotten begås. Vi kan inte för framtiden acceptera stora geografiska skillnader i tillgänglighet, som att poliskontor stänger över sommaren. Att synas lokalt och verka lokalt utgör viktiga ledord för framtiden.

uppmärksamma unga i riskzonen för att begå brottTrasiga unga kommer inte sällan från trasiga familjer. Stu-dier har tidigare visat att traumatiska händelser under barn-domsåren, såsom förlust av en förälder, sexuella övergrepp eller misshandel, ökar risken för exempelvis depression och drogmissbruk.

Det är många unga som någon gång begår brott, men det är bara en liten grupp som står för den stora delen av brottsligheten. De som tidigt börjar begå brott har också en större benägenhet att fortsätta med kriminalitet senare i livet. Just denna grupp är viktig att nå. Unga som tidigt har kontakt med sociala myndigheter, som upplever sig svikna av vuxensamhället och som inte ser någon utväg för sin situation.

Om inte föräldrarna har kraft att axla föräldraansvaret mås-te det finns andra vuxna som gör det. Samhället bör finnas


141

för att stötta både den unga likväl som familjen. Hjälpen kan bestå i att hitta alternativa boenden i andra bostadsom-råden eller få möjlighet till kostnadsfri terapeutisk hjälp. Familjer ska inte kunna neka hjälp till behandling om det är så att barnen i familjen upplevs ha ett stort stödbehov. I dag har föräldrar rätt att neka stöd till barnen. Skolan måste också få tydligare verktyg för att kunna finnas där för dem som har tappat förtroendet för vuxenvärlden.

Tidiga insatser för unga i riskzonen kan reducera risker för antisocialt beteende och alkohol- och drogmissbruk. Samma sak gäller om stöd ges till familjer med hög risk för utveckla-de av missbruksproblem. För bäst effekt krävs mer samord-ning av professionella insatser för den unga och dess familj; från barnomsorg, ungdomsmottagning, barn- och ungdoms-psykiatri, skola, socialtjänst och barnhälsovård.

unga gärningsmän ger unga offerUnga förövare ger sig oftast på unga offer. Utsattheten för misshandel är dubbelt så hög jämfört med äldre och är tre gånger så hög när det rör rån. Att rättssamhället måste arbeta särskilt med denna grupp är nödvändigt eftersom bemötandet kommer att prägla de unga offren resten av li-vet. Klarar samhället inte av att stötta de unga brottsoffren riskerar framtida generationers trovärdighet för rättssyste-mets att urholkas.

De unga som blir utsatta för brott bör få ett ökat stöd. Det behövs mer synliggörande av brott mot unga och mör-kertalet måste minska. Det talas ofta om unga förövare i den allmänna debatten, men vi behöver tala mer och oftare om unga brottsoffer. Ungdomar är den åldersgrupp som är klart mest utsatt när det rör vålds- och stöldbrott. Var tredje niondeklassare har blivit bestulen och mellan fem


142

till sex procent uppger att de blivit utsatta för så pass grovt våld att de sökt vård och många känner någon som råkat ut för våld eller annan brottslighet. Det är händelser som kan forma en ung människas beteenden för resten av livet.

Många ungdomar uppfattar inte heller hot, våld och trakas-serier som brott, enligt en undersökning från Brottsoffer-jourernas riksförbund (BOJ). Undersökningen visar på ett stort behov av att diskutera vad som är brottsliga handling-ar. Det är allvarligt att en tredjedel av eleverna inte ens vet om de blivit utsatta för ett brott eller inte. Än mer oroande är det att nästan ingen ser socialtjänsten som ett brottsof-ferstöd, trots att de har ansvaret. Här finns en pedagogisk uppgift att fylla i framtiden, inte minst i att informera unga elever om vad som är brottsligt.

Brott som begås av ungdomar ska enligt lagen utredas med särskild skyndsamhet. I ärenden där barn är inblandade ska också barnutredare kopplas in och ansvara för förhören av de unga. För framtiden är det angeläget att utredarna blir fler och att det sker en kvalitetsöversyn i syfte att säkerstäl-la att de bestämmelser som finns om att unga brottsoffer i regel inte ska behöva vänta längre än tre månader också har ett faktiskt genomslag. Med blicken riktad mot framtiden, bör det finnas möjlighet att utreda skadeståndsmöjligheter för offer som får vänta längre än tre månader på brottsut-redningar. Genom att koppla statliga ersättningskrav till utredningar kan en brottsutredningsgaranti införas. Allt för att klargöra hur viktigt staten ser på en av sina viktigaste uppgifter – att värna människors trygghet och säkerhet.

att skapa inre trygghet Personlig trygghet och självkänsla grundas i hemmet. Trygghet för unga kan också handla om vetskapen att det


143

finns föräldrar och vuxna som sätter gränser för vad som är rätt och fel.

Även skolan har stor betydelse. Unga som befinner sig i högstadieåldern är som mest sårbara och påverkbara. Många testar droger, alkohol och tobak för första gången. Ett exempel där man arbetar med värderingar är så kallade ”life skills” träningar, som är amerikanska projekt riktade till unga i högstadieåldern. Under ett antal timmar under en treårsperiod får eleverna träna sig i beslutsfattande, att motstå grupptryck och social samspelsträning. Utvärde-ringar har visat att programmen leder till minskad använd-ning av tobak, alkohol och marijuana med 50-75 procent, även åratal efter det att programmen avslutats.

Vuxna behöver också uppmuntras till att ta en aktiv del i sina barns liv, att vara nyfikna på var unga befinner sig och hur man kan diskutera med sina unga om droger och brottslighet. Det finns program från USA som har visat sig vara oerhört effektiva, då föräldrar knyts till skolan på ett bättre sätt för att i sin tur stärka deras förmåga att samtala och diskutera droger med sina barn.

Ingen myndighet är en ö Förtroendet för vuxna och polis måste öka. Genom sats-ningar som Ung & Trygg i Göteborg kan samverkan mellan kommunal förvaltning, kommunala bostadsbolag, polis och åklagarmyndigheter ge stöd för att unga inte ska hamna i gängkriminalitet och missbruk.

Inom arbetet med Ung & Trygg tas individuella planer fram för ungdomar som har svårt att klara av skolan, hitta arbete eller praktik. Från en början fanns det en stor okunskap om hur polis, socialtjänst och åklagarmyndigheter jobbar.


144

Okunskap som i sin tur byggde otrygghet. Genom kun-skapsdialoger med ungdomspolisen blev resultatet att betyd-ligt fler litar på polis och socialtjänst. Fler unga känner helt enkelt förtroende för att de får hjälp om de behöver det.

Ett annat exempel på där myndigheter samarbetar finns i Örebro där socialtjänsten följer med polisen på helger och kvällar när polisen griper in. När polisen utreder eventu-ella brott tar fältassistenterna hand om de ungdomar som befinner sig i miljön och kontaktar deras familjer.

Samarbete och samverkan kan också vara ett effektivt sätt att förebygga drogrelaterad brottslighet. Stockholmspo-lisen samarbetar med bland annat Maria Ungdom och socialtjänst under projektnamnet Operation Gåsen för att fler unga ska motiveras till vård. Med blicken riktad mot framtiden måste arbetet fortsätta stärkas med att minska unga drogberoende. Inte minst eftersom det ofta är en inkörsport till grövre brottslighet. Många begår också rån och stölder för att kunna finansiera sitt missbruk. Vård och behandling bör kopplas till unga brottslingar som ägnar sig åt brott som rån och stöld. Genom att minska missbruket kan förhoppningsvis inkörsportarna mot en kriminell bana stängas. Unga som för första gången åker fast för narko-tikabrott ska få en mer intensiv hjälp att komma ur sitt missbruk. Omfattningen och kvaliteten av stödet får inte skilja sig beroende på var i Sverige man bor.

Se över påföljdernaDet är viktigt att för framtiden utvärdera olika påföljder. Unga människor måste få en skyndsam behandling från polisanmälan till verkställighet av straff.


145

Ungdomstjänst är exempel på en relativt ny påföljd som infördes i lagstiftningen 2007, som en fristående påföljd för unga brottslingar. Ofta innebär det oavlönat arbete på en arbetsplats som är lokaliserad nära bostaden eller skolan. Ungdomstjänsten är en bra påföljd i den bemärkelsen att den knyter ungdomen närmare arbetslivet. Fler kan på så sätt visa upp arbetserfarenhet på sitt CV vilket stärker möj-ligheten att få ett jobb. Att enbart döma unga brottslingar till böter är inte att hjälpa dem för framtiden. Unga ska inte kunna köpa sig fria från brott utan behöver stöd för att inte falla tillbaka i brottslighet.

Även om Ungdomstjänst har visat sig vara en uppskattad påföljd som i huvudsak fungerar väl, saknas det inte ut-maningar. Det finns fall där det nästan tagit ett år från att brottet begås till det att den dömde påbörjar sin ungdoms-tjänst, och detta är inte acceptabelt för framtiden. Många återfaller också i brott inom ett år, visar en uppföljning från 2007. Fler hade också svåra sociala problem och missbruk av droger bakom sig som ledde fram till att de misskötte sig under påföljden. Resultatet är minst sagt nedslående och

visar på att det kanske inte räcker med en-bart ungdoms-tjänst. Redan i dag finns möjligheterna att komplette-

ra ungdomstjänst med vård. Den möjligheten bör användas oftare eftersom det kan minska återfallsrisken och förändra destruktiva beteendemönster. Mer tvingande åtgärder bör övervägas när den unge inte kommer i tid till arbetsplatsen eller på annat sätt missköter sin ungdomstjänst. Det är ock-så viktigt att reaktioner vid misskötsel kommer snabbt. Vi behöver visa på fler förebilder, där tidigare unga kriminella kan förmedla budskapet att jobb och att kunna sköta sig på

Om inte föräldrarna har kraft att axla föräldraansvaret måste det finnas andra vuxna som gör det.


146

sitt arbete är en förutsättning för anställning. Moderaterna skulle kunna initiera en ambassadörssatsning, liknande den satsning på kvinnliga företagarambassadörer som Allians-regeringen utsett.

Socialt företagande som en väg tillbakaSocialt företagande kan vara en väg tillbaka från kriminalitet och utanförskap. Skillnaderna mellan ett vanligt företag och ett socialt företag är att de sociala företagen får göra vinst, men att vinsten måste återinvesteras i verksamheten. Ofta har företagen som idé att hjälpa socialt utsatta människor.

Det finns en mängd sociala företag. Bland dem finns koo-perativet Vägen Ut i Göteborg som jobbar med att anställa tidigare kriminella. Många arbetsgivare undviker arbets-sökande med ett kriminellt förflutet. När företag vänder tidigare brottslingar ryggen, kan de vända sig till de sociala företagen som i dag aktivt jobbar med att öka möjlighe-terna till egen försörjning.

Bastakooperativet i Södertälje är en annan betydelsefull verksamhet dit de som har ett kriminellt förflutet kan vända sig.

I stället för att de unga ska identifiera sig som brottslingar, får de utbildning i ett yrke och på så sätt ovärderliga kun-skaper och erfarenheter med sig in i arbetslivet. Att säga att man är snickare i stället för arbetslös ex-kriminell gör mycket för självkänslan.

Socialt företagande ligger väldigt nära Moderaternas bud-skap om självförverkligande, empowerment och vikten av


147

entreprenörskap. Fler kooperativ och sociala företag bör ges uppmuntran att växa runt om i Sverige25.

att växa upp i otrygghet

Förorter i brandSensommaren 2009 brann det i Sveriges förorter. Över Rosengård i Malmö, Hisingen i Göteborg och Gottsunda i Uppsala drog en våg av skadegörelse fram. Bilar sattes i brand dagligen, räddningstjänst attackerades och ungdoms-gäng drabbade samman med polisen. Till skillnad från de oroligheter i svenska storstäder som förekommit tidigare år spred sig utvecklingen denna gång även till en rad mindre orter som Kungälv, Falkenberg och Kalmar.

Det rådde delade meningar om vad som startade våldsam-heterna. Polisen talade om kriminella aktioner och bilbrän-der medan ungdomsgängen pekade på uppdämd frustra-tion och provokationer från polisen.

Händelserna är oförsvarliga. Ambulansförare och poliser skadades, oskyldiga människor fick sina ägodelar förstörda och otryggheten bredde ut sig bland såväl unga som gamla.

Bergsjön, Fittja, Gottsunda, Backa, Rosengård och Bi-skopsgården. Alla är de områden som blivit förknippade med skadegörelse, brottslighet och utanförskap.

25 Källor: rapporter från Brå, Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ) 2007, Svensk BUP förenings riktlinjer för handläggning av barn med utagerande, Ungdomssty-relsen, Ung och Trygg Göteborg, aktuella artiklar om trygghetssatsningar, Brå: Brottsutveckling i Sverige fram till år 2007, Ungdomsbrottslighet, Folkhälsoinstitu-tet, Forskningssammanställningar Loeber och Farrington, Stockolms stad.


148

Att unga i ytterområden har rest sig mot myndigheter och politisk ledning har pågått sedan decennier runt om i värl-den. Ofta finns det en frustration i botten. Det handlar om känslan av maktlöshet, känslan av att inte kunna göra sin röst hörd och känslan av att inte kunna påverka. Allt detta är utanförskapets signum.

Men långt ifrån alla som bor i utanförskapsområdena känner igen sig i bilden som ges av deras bostadsområde. De känner stolthet och gillar mycket med området de bor i. Bråkstakarna kommer utifrån, berättar en del. Andra menar att det är några få unga som förstör för det stora flertalet. Oavsett vilket, de flesta vittnar om att något måste göras. Frågan är bara vad.

att känna sig trygg där man borLåt oss börja med dagens Sverige. Hur ser situationen ut? Det räcker egentligen med att ta tunnelbanan i Stockholm och hoppa av vid ett antal olika stationer. Samma stad, men ändå så olika. När du förflyttar dig mellan stadsdelarna Kungsholmen och Vasastan märks ingen skillnad, men när du tar samma tunnelbanelinje till Rågsved är skillnaden markant. En storstad måste vara mångfacetterad. Allt be-höver inte vara lika. Men när olikheterna och skillnaderna blir för stora, då finns det risk för ökad polarisering och konflikt. Särskilt när olikheterna bottnar i ojämlika sociala förhållanden.

Risken för otrygghet ökar också i takt med att andelen fattiga familjer stiger. Många upplever sig otrygga kvällstid i det egna området. I området Högdalen i Stockholm är skillnaderna tydliga. I de hus där man inte ombildat till bo-stadsrätter är det lätt att komma in, för portkod finns inte.


149

Dörrarna är trasiga, vissa har bytts ut eftersom de slagits sönder. Klotter och skräp är utbrett.

Sida vid sida ligger identiska punkthus där en del har ombildats till bostadsrätter. Husen har prydliga trappupp-gångar med portkoder och lås. Utanför ligger välskötta lekparker. Här har de boende fått möjlighet att äga sina bo-städer. Personligt ansvarstagande över området växer ofta om det finns möjlighet att äga sin mark och sitt hem.

Även om många bostadsområden skulle behöva rustas upp känner ändå invånare ansvar över att upprätthålla en god boendemiljö. Det såg vi exempel på tidigare i år när invånare i Rosengård jagade ut ungdomar från Reclaim the Streets-rörelsen. Upprördheten gick inte att ta miste på eftersom andra som inte bodde i området hade försökt göra anspråk på att vara frustrerade Rosengårdsbor. Aktionen blev aldrig av eftersom boende tillsammans samverkade för att mota ut bråkstakarna. Tydligare grannsamverkan får man leta efter.

Det finns en stark växelverkan mellan att skapa attraktiva och trygga stadsdelar och att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen. En bättre stadsplanering kan bidra till att minska brottsligheten. En blandad bo-stadsbebyggelse behövs och fler ska kunna äga sitt boende. Alliansregeringen skärper nu kraven på att hyresvärdar sköter sitt bostadsbestånd på ett bra sätt. Förändringarna i lagen gör att det också i framtiden förhoppningsvis blir mer lönsamt att bygga, äga och förvalta hyresrätter. Det är också förändringar på gång inom hyressättningssytemet som långsiktigt kommer att göra det mera lönsamt att vara hyresfastighetsägare. De kommunala bostadsföretagens hyresnormerande roll är på väg att försvinna. En annan förändring är att lägesfaktorn kommer att få större genom-slag på hyran.


150

Människor ska kunna göra bostadskarriär i sitt eget om-råde. Vi måste bygga ett land med städer och förorter där man kan flytta från hyresrätt till bostadsrätt eller den nyinrättade boendeformen ägarlägenheter, eller till rad-hus och villa i ett och samma område. Människor ska inte behöva flytta till andra områden så fort de får en förbättrad ekonomisk livssituation. Förebilderna ska vara på plats och inspirera fler som bor i området. Lyfter vi boendemil-jön i de utsatta områdena kan förhoppningsvis utflyttning vändas till inflyttning. Vi har sett det i andra städer runt om i världen och det bör vara möjligt även i Sverige.

Politiken kan underlätta för stadsplanering genom att skapa incitament för företag att lokalisera sin verksamhet i utsatta stadsdelar. Att slippa betala hyra första året i ett flerårskontrakt eller få slopade arbetsgivaravgifter kan vara morötter för att få arbetsgivare att etablera sig i utanför-skapsområden.

Minska missförståndenKonflikterna i förorterna mellan polis och ungdomar bott-nar i en okunskap om varandras vardag. Vi har sett exempel både när enskilda ungdomar bedriver rena provokationer mot polis, men också exempel på när vissa enskilda poliser ger uttryck för diskriminerande attityder. Båda exemplen är olyckliga och bör inte vara en del i framtidens samhälle.

Polisen bör vara närvarande och ha lokal förankring och kunskap om de boende. De mentala avstånden människor emellan minskar om man har samtalat och känner varandra vid namn. Genom kontakter och möten kan en ömsesidig respekt skapas. När brott väl begås ska reaktionen från polisen vara omedelbar och tydlig, men i förebyggande syfte kan mycket vinnas om unga har förståelse och känner


151

respekt för att polisen finns till för dem och för att skydda deras och andra människors rättigheter.

Framtidens Sverige bör ha en förstärkning av den lokala känne-domen inom polisen, där man tidigt vet namnen på vilka unga som ligger i farozonen att dras in i tyngre kriminalitet. Där

man kan samarbeta med tolk och åka hem till familjer som inte behärskar svenska språket, för att prata om den ungas situation och vad man göra åt den. Det finns allt för många fall, där familjerna hemma inte känner till vad deras unga gör. Att inte kunna behärska svenska språket som förälder gör det än tuffare. Polisen ska i sin tur ha ett respektfullt bemötande och vara fast förankrade i de värderingar man satt upp.

Unga i riskzonen att hamna i kriminalitet ska snabbt fångas upp för att bryta deras destruktiva färdriktning. Man kan föra samtal med föräldrarna, göra upp planer som kan gå ut på att barnet ska sköta sig i skolan och koppla det till olika incitament som kan bestå av ekonomiska morötter som möjlighet till stipendium eller praktik i någon spännande statlig eller kommunal verksamhet och så vidare.

extrema åsikter kräver extrema kunskaperFittja utanför Stockholm drabbades hösten 2009 av miss-tänkta arrangerade upplopp. Organisationen Afa, Antifas-cistisk aktion, misstänktes för att ha legat bakom många av oroligheterna. I förorten Rinkeby utgjorde en fritidsgård

Barn med invandrarbak-grund har egentligen enorma försprång i och med deras språk-kunskaper.


152

rekryteringsplats för unga män som värvades till Somalia för att delta i terrorism i religionens namn. I Sverige växer den högerextrema organisationen Svenska Motståndsrörel-sen, vars medlemmar dömts för att försökt mörda invand-rarungdomar. Allt detta är uttryck för extrema åsikter som inte hör hemma i Sverige.

När extremismen tar sig uttryck i våld, hot eller ingångar till terrorism måste samhället ingripa. Den lokala polisens kunskaper om extremism måste förbättras för framtiden, oavsett om extremismen tar sig uttryck i ideologiska eller religiösa motiv. Den lokala polisen i områden där extremis-men är utbredd måste få ökade möjligheter att jobba före-byggande mot extremism. Skola, föreningsliv, socialtjänst och andra myndigheter måste få årliga överblicksbilder av framväxten av extremism och hur man kan jobba för att förebygga och motverka den.

Tillvarata kunskaperna Förorterna i dag brinner och det är förenat med många utmaningar. Men med blicken mot framtiden finns det samtidigt stora möjligheter. Sverige ska inte behöva vara ett homogent land, låt oss utnyttja allt det positiva som kom-mer med en mångfald av kulturer. Bryt bidragsberoendet och ställ tydliga krav på att människor ska vara aktiva och låt entreprenörskapet blomstra. Då kan vi förhoppningsvis få ett Sverige där alla inser värdet av varandras olikheter.

Där utanförskapet är högt är ofta utbildningsnivån låg i förhållande till närliggande områden. Unga som inte har högre formell utbildning än avslutad grundskola får höga trösklar till arbetslivet. Därför är det viktigt att skolor i utan-förskapsområden får större stöd från samhället för att kunna arbeta med att öka examensfrekvensen i gymnasieskolan.


153

Barn med invandrarbakgrund har egentligen enorma försprång i och med deras språkkunskaper. I en allt mer globaliserad värld är det en tillgång att behärska språk som till exempel persiska och arabiska. För den skull minskar inte kraven på att kunna det svenska språket. Många vittnar om att språket är en viktig nyckel in till arbetsmarknaden.

I en skola där knappt någon talar svenska i hemmet ställs det särskilt stora krav på språkundervisningen. För hur un-derhåller man svenska, när det är helt andra språk som talas eleverna emellan? En del föräldrar väljer att flytta bort sina barn, in till skolor i områden där det bor många infödda svenskar. Men många elever stannar kvar, med bristfällig språkinlärning som följd.

I ett framtida Sverige bör det ges möjlighet för elever från olika skolor att gemensamt läsa kurser som specialkurser. Fler initiativ bör tas för att elever från olika bostadsområ-den med olika etnisk bakgrund ska mötas och samarbeta. Inte minst är det viktigt för en ökad tolerans, mångfald och språkinhämtning. Förlägg gärna attraktiva kurser i utanför-skapsområden för att unga människor med olika bakgrund ska mötas.

För framtiden bör man också överväga att införa fler mo-rötter, snarare än piskor, i form av språkprov. På samma sätt som sjukvårdsmiljarden gav landstingen drivkrafter att minska sjukvårdsköerna, bör fler liknande incitament införas för språkundervisning. Överväg att införa en morot till de förortsskolor som bäst kan uppvisa ett lyft i det svenska språket. För att undvika misstankar om generösa bedömningar bör Skolverket ta in och rätta de nationella proven. Låt skolor få ta del av en ekonomisk belöning om de lyckas med att förbättra resultaten i det svenska språket. Belöningar som också kommer eleverna till del.

I ett längre tidsperspektiv ser det ljusare ut eftersom arbets-marknaden blir mer global. Med tjänstesektorns utveckling


154

kommer vi att ha många unga som jobbar via nätet med världen som arbetsfält. Förorterna och de invandrartäta områdena har här en enorm utvecklingspotential. Ambi-tionen måste vara att förvandla dessa områden till kreativa och entreprenöriella kluster för framtidens arbetsmark-nad. Svenska i all ära, men vi är nio miljoner som talar det, samtidigt som över 300 miljoner människor talar arabiska. Låt oss svenskar vara ödmjuka inför det faktum att det inte bara är invandrare som behöver lära sig svenska. Svenska elever behöver för framtiden lära sig mer av våra invand-rares språk, kulturer och traditioner eftersom många med stor sannolikhet kommer att göra affärer med varandra i framtiden. Sverige är för litet för att ha råd att förlora de möjligheter som kommer med de nya svenskarna. Visionen måste vara att bättre ta tillvara förorternas potential och göra dem till 2000-talets handelscentra.

Ärligt talat är det dags för lite ”jalla jalla”. Om ett par de-cennier kommer en tredjedel av den svenska befolkningen att ha en utländsk bakgrund. Samtidigt som en stor del av svenskarna går i pension. Sverige har ingen tid att förlora när det gäller att förlösa den utvecklingskraft som finns i förortsområdena.

arbete som väg till trygghetSkulle det bara finnas utrymme för en enda åtgärd i arbe-tet för ett tryggare Sverige, måste det otvivelaktigt handla om arbete. Jobb är den i särklass viktigaste insatsen för att komma åt en rad samhällsutmaningar, däribland otrygghet.

Många förortsområden är förknippade med ett stort utan-förskap. Arbetslöshet är grogrund för segregation, bidrags-beroende och kriminalitet, som alla är en del av utanför-skapsproblematik. Ungdomsstyrelsens rapport Fokus 08


155

om ungas villkor i svenska förorter, visar till exempel att 35 procent av alla unga mellan 20 och 25 år i stadsdelar som Rosengård och Hjällbo varken studerar eller arbetar.

Företagande och arbete är några av de i särklass viktigaste verktygen i det brottsförebyggande arbetet. Moderata före-trädare måste alltid tänka jobb och entreprenörskap i sam-manhang när man problematiserar kring ungdomsbrott.

Förlös kraften i entreprenörskapet – företagande på fritidsgårdenI intervjuer efter sommarens bränder och skadegörelse i tidigare nämnda förortsområden vittnade unga om att det saknades meningsfulla saker att göra efter skoltid. Blickar man tillbaka historiskt finns det anledning till viss självkri-tik rörande Moderaternas förhållningssätt till ungdomars fritisverksamhet. Många har med stor skepsis förhållit sig till satsningar som fritidsgårdar. Men det finns anledning att tänka om.

Unga människor är underställda sina föräldrar. Föräldrarna har det huvudsakliga ansvaret för sina barn, både inom hemmet och utanför. Men vad gör man när föräldrar inte har möjlighet att tillgodose något mer än hemmiljön för sina barn?

Fritidsaktiviteter är också kostsamt. Det krävs en hel del pengar för att hålla igång en hockeyspelande tjej eller kille och samma sak gäller dans, cykling och många andra akti-viteter. Listan på utgifter kan göras lång; terminsavgifter, träningsutrustning, medlemskap i föreningar och kanske bensinpengar för hämtning och lämning. Alla har inte råd, men med de betydande inkomstskattelättnader som Alli-


156

ansregeringen drivit igenom finns det ändå större möjlighe-ter jämfört med för ett par år sedan.

Men för familjer i områden där bidragsberoendet bitit sig fast, finns få möjligheter att tillgodose barnens behov av en meningsfull fritid. Då kan samhället i form av kommunen göra stor nytta.

I vissa förortsområden i Stockholm har exempelvis den gemensamma fotbollsplanen varit en stor samlingsplats för unga. En boll är det enda som har behövts. Men när kom-munen väljer att släcka lamporna vid planen ett par timmar tidigare på kvällen, så har unga plötsligt ingenstans att gå. I stället samlas man vid tunnelbaneuppgångarna som får fungera som uppsamlingsplats. De stora ansamlingarna av unga sent på kvällen får andra förbipasserande att uppleva otrygghet.

Ingenting blir egentligen bättre av att minska ungas fri-tidsmöjligheter, men det ska ställas tydliga krav på kvalitet i verksamheterna. Många fritidsgårdar har i dag en god kvalitet, där det blir ett konstruktivt samspel och möte mellan unga och vuxna. Andra har det inte. Men mötes-platserna kan utvecklas. Inför framtiden bör man på försök satsa på att utveckla ungas fritidsmöjligheter med så kallade entrepre-nörskapsgårdar. Gårdarna ska utgöra kreativa platser där unga kan utveckla sina affärsidéer, som en utveck-ling av dagens fritidsgårdar. Genom samarbete med organisationer som Ung Företagsamhet kan fler få möjlighet att starta och driva företag. I framtiden bör det ges möjlighet för UF och liknande organisationer att inte bara vara en del av skol-

Skolan behöver också tillsammans med kommun och polis följa upp unga som misstänks ha utsatts för hedersrelaterat tvång eller våld.


157

gången, utan också erbjuda en möjlighet för unga att enga-gera sig även på kvällar och helger. Förhoppningen är att vi exempelvis ser satsningar där unga entreprenörer startar egna nyhetssajter i förorterna som rapporterar om enbart positiva nyheter, som en motbild till alla negativa skriverier som de unga möter om deras bostadsområden.

Även regeringens satsning på nystartskontor bör renodlas och i stället helt inriktas på att få fler att starta egna före-tag genom tydliga program för unga. Genom att satsa på entreprenörskap i utanförskapsområden hjälper vi männis-kor att bygga vårt land för framtiden. Vi är övertygade om att företagsamheten kan bryta utanförskapet, inte minst i invandrartäta förorter. Ser man till invandringsföretagande bär det på en enorm kraft. Enligt IFS finns det i dag över 70 000 företag som drivs av personer med utländsk bak-grund. Hela 75 procent av utlandsfödda ungdomar skulle kunna tänka sig att starta företag, men det finns hinder. Det största uppges vara bristen på finansiering, men där kan nystartskontoren vara behjälpliga för att informera om exempelvis de mikrolån som Alliansregeringen utvecklat eller förmedla potentiella lånefinansiärer.

Kan vi satsa mer på att skapa fler vägar in till företagande och göra det lättare att driva företag, så kan Sveriges framtida konkurrenskraft stärkas. När de demografiska utmaningarna gör att vårt land kommer att ha allt tuffare att hitta arbetskraft, finns det anledning att vara tacksam för de nya svenskarna. Faktum är att invandrare har stått för 90 procent av befolkningstillväxten i Sverige de senaste åren. Möjligheterna är stora. Man beräknar till exempel att den årliga köpkraften hos personer med utländsk bakgrund är drygt 200 miljarder kronor. Den som inte ser och tar tillvara potentialen och affärsmöjligheterna i denna kraft är dömd att misslyckas.26

26 Källor: iFS, Almi, Ungdomsstyrelsen, Socialstyrelsen, där utanförskapet är som störst, Moderaterna 2009, Otrygghet och segregation, Bostadsområdets bety-


158

när friheten beskärs i hederns namnDet finns få grupper vars liv beskärs så kraftigt som för de unga kvinnor och män, som lever under hedersförtryck. Samhället har tyvärr många gånger misslyckats med att ge dessa unga kvinnor ett fullgott stöd. Lagar och regler i all ära, men vi får inte blunda för att många familjer har sina egna regler, grundade i traditioner och hederstänkande.

Hedersproblematiken uppvisar på många sätt en föråld-rad syn på könsroller. Mannens heder kan avspegla sig i kontroll och beskydd av familjen, medan kvinnans heder snarare är förminskande och kopplad till sexualitet.

Hedersproblematiken visar sig på flera sätt. Det kan bland annat ta sig uttryck i att en ung kvinna har begränsad rörel-sefrihet, inte får klä sig som hon vill eller vara förhindrad att delta på idrottslektionerna. Både unga män och kvinnor får också uppleva familjens krav på vilka de ska gifta sig med och leva med. I många familjer där hederstraditionen är stark, är det otänkbart att vara öppet homosexuell.

Otryggheten breder ut sig. En av tio femtonåriga flickor i Stockholm och fyra procent av pojkarna lever med heders-relaterade problem som kraftigt begränsar deras liv, visar en kartläggning från Stockholms stad 2009. En annan under-sökning från Ungdomsstyrelsen pekar på att cirka 70 000 unga människor i dag upplever att de inte har möjlighet att fritt få gifta sig med vem de vill. Samhället har ett ansvar att hjälpa alla de som i dag växer upp under förhållanden som hårt begränsar deras frihet. Alla människor i Sverige ska ha rätt att delta i skolan, i arbetslivet och ha möjlighet till egen fritid.

delse för allmänhetens otrygghet och oro för brott (Brå 2008)


159

Samhällets stöd till unga som förföljsDet är omöjligt att på några korta sidor i detalj redogöra för hur hedersproblematik kan förebyggas och motverkas. Men låt oss säga detta – politiken måste göra allt för att hjälpa dessa utsatta människor att få hjälp med att bryta sig loss. Det måste finnas tydlig information om vilken hjälp samhället kan bidra med och att den hjälp som finns ska vara effektiv. Skolan ska känna ett särskilt stort an-svar för att informera om hedersproblematik och ta upp värderingar som strider mot de mänskliga rättigheterna. Skolan behöver också tillsammans med kommun och polis följa upp unga som misstänks ha utsatts för hedersrelaterat tvång eller våld. Det bör också utformas tydlig information på nätet dit unga som har svårt att röra sig fritt kan vända sig och få stöd och hjälp.

Myndigheternas kunskaper om hedersproblematik måste öka. Nationella riktlinjer bör tas fram om bemötande av och åtgärder för unga som exempelvis misstänks ha utsatts för arrangerade äktenskap.

Vi behöver öka kunskaperna om hedersbrott och öka insat-serna i områden och bland grupper där risken för heders-brott upplevs som särskild stor. Samhället bör på olika sätt satsa på information om svenska lagar, men också aktivt försöka att samarbeta med organisationer på plats för att få till stånd en dialog om värderingar som bottnar i respek-ten för mänskliga rättigheter. Om det så krävs ska polisen finnas på plats för att säkra att dessa unga människors kan utöva sina rättigheter i samhället.

Andra åtgärder för framtiden bör vara att varken social-tjänst eller frivilligboenden ska ha rätt att kräva att den förföljda unga människan ska polisanmäla familjen för att få tillgång till skyddat boende. Det finns boenden som stäl-ler krav på polisanmälan, vilket leder till att många avstår från att söka hjälp eftersom de inte orkar eller vågar ta den


160

rättsliga konflikten med sin familj. Åklagare vittnar också om att många unga tjejer drar tillbaka sin polisanmälan, efter hot. I dessa fall bör samhället inte släppa taget utan fortsätta att följa upp flickornas situationer och erbjuda dem skydd och stöd. Ansvaret kan inte ligga på ideella kvinnojourer. Polis och övriga samhället måste ta sitt an-svar. Mer tvingande åtgärder behövs också för de familjer som nekar sina barn samhällsstöd.

Hjälpgaranti som hjälp mot förföljelseIngen kommun eller stadsdel ska i framtiden kunna skylla på att det fattas pengar för att man ska kunna ge hjälp. Om unga människor blir förföljda ska de ha rätt att söka hjälp i en annan kommun, om de inte får omedelbar hjälp av sin hemkommun. Kostnaderna faktureras sedan den kommun där de är mantalsskrivna.

För framtiden finns det också anledning att stärka förföljda unga män och kvinnors möjlighet att få hjälp ekonomiskt. I dag kan kommunerna tillhandahålla viss ekonomisk ersättning. Men tvingas man ge upp skola och jobb sam-tidigt som räkningarna ska betalas, då måste det finnas möjlighet att få ett större stöd än i dag. Att gömma sig ska inte behöva resultera i livslång skuldsättning. Även skyddet runt den hotade människan bör stärkas i form av exempel-vis patrullering runt bostaden.27

27 Källor: Socialstyrelsen, Ungdomsstyrelsen, Stockholms stad


161

den nya och gamla otryggheten

när mobbningen flyttar in i barnens rumNy teknik, internet och sociala medier har inneburit en enorm frihetsreform för människor världen över. Genom den digitala utvecklingen har avstånden blivit allt mer betydelselösa och möjligheterna till kommunikation ändlösa. Nya kunskaper, åsikter och nyheter är bara några knapptryckningar bort.

Denna fantastiska utveckling har tyvärr också fört med sig nya utmaningar. Nätkränkningar och e-mobbning, blir allt vanligare. De utsatta barnen och ungdomarna som kunde andas ut när de kom hem och stängde ytterdörren, nås nu av sina plågoandar via sms, chatt eller på andra mötesplat-ser på internet dygnet runt. Det kan röra sig om förnedran-de bilder som sprids, hotfulla sms eller kränkande rykten. Glåporden och otryggheten följer med in i hemmet, ända in i pojk- eller flickrummet.

Nya kränkningar kräver nya typer av insatser. Den infor-mation som finns i dag om nätmobbning är tyvärr alldeles för bristfällig och dåligt underbygd. I framtiden kan vi anta att trakasserier av denna typ kommer att öka, om ingenting görs.

Föräldrar har ett ansvar över att sätta sig in i den nya teknikutvecklingen och vara intresserade av vad sina barn gör ute på nätet. Precis som traditionell uppfostran handlar det om att sätta gränser för vad som är tillåtet på nätet och hur man ska hantera och förhålla sig till risker, faror och förbjudna situationer.

Även lärares kunskaper inom detta område måste bli bättre. I en undersökning från 2006 uppgav 58 procent av de deltagande ungdomarna mellan 15-17 år att lärarnas


162

kunskaper om e-mobbning var dåliga och lärarna höll med. Samma undersökning visade att 74 procent av lärarna ansåg de hade dåliga kunskaper om e-mobbning.

I skolornas handlingsplaner mot mobbning bör informa-tion om och åtgärder mot nätkränkningar bli en naturlig del. Skolornas ansvar för stöd och aktiva insatser måste stärkas. Modern teknik ska in i skolorna. För en bättre grundinsikt och kunskaper om ungas nätvanor bör lärare få tillgång till egna datorer. IT-kunskaper och nätkultur ska in som en naturlig del i lärarutbildningen.

cyberpoliser i webbens tjänstMed tanke på ungas ökade närvaro på nätet finns det an-ledning att inför framtiden också utveckla polisens arbets-sätt. Med blicken ställd mot framtiden bör det öppnas en eller flera polisstationer i virtuella världar. Syftet är att unga kan vända sig dit med frågor eller för att tipsa om möjliga hotbilder. I framtiden kan man säkert utveckla konceptet med förhör via länk. Polisen bör också som organisation bli mer modern och få möjlighet att utveckla cyberpoliser, vars enda uppgift är att verka på nätet. Deras uppgift ska vara att finnas närvarande för unga som upplever otrygghet i den virtuella och digitala världen. Ett ökat stöd bör också riktas till att utveckla brottsofferstödet på nätet och fler organisationer och vuxna bör uppmuntras att nätvandra.

en ny syn på skolk Trots skolplikten uteblir tusentals svenska ungdomar från skolan varje år. Unga som skolkar gör det av en anledning.


163

Låt det få vara samhällets väckarklocka. Missar vuxen-världen signalerna från dessa elever finns det stora risker att många av dessa unga senare i livet hamnar snett. Att bli hämtade av polis och med tvång förd till skolan hjäl-per föga en ung människa som i hemmiljön bevittnar när mamma blir misshandlad i hemmet. I stället är det dags för

en mer nyanserad syn på skolk. När en ung människa väljer att vara frånvarande från skolan måste det ske utredningar som ger en förklaring till den ungas frånvaro. Stat och kommun behöver också upprätta riksomfattande statistik över skolk för att kunna få årliga lägesbilder över omfattningen av unga som undviker skolan.

Det finns anledning att tro att skolket är omfattande. Statistik från CSN visar på att kommuner i Stockholms, Skåne, Södermanlands och Örebro län har flest antal elever som är olovligt borta mer än 20 procent av lektionstiden under en månad. Över 60 procent av dem som skolkar är pojkar.

Skolk kan också betraktas som en inkörsport till krimina-litet. Svenska studier har visat på att ungas riskbeteende riskerar att öka ju mer de skolkar. De elever som skolkar mest är oftare mer kriminella än andra och använder droger i högre utsträckning. Dessutom finns det en tydlig kopp-ling mellan skolk och våldsbrottslighet.

Föräldrar har givetvis ett ansvar i att lära sina barn att närvara i skolan, möta krav och komma i tid. Familjer bör också få tydligt stöd av socialtjänst, polis och andra myn-digheter för att komma till rätta med problemen. Samtidigt måste skola och lärare få större möjlighet till effektiv hjälp om de anmäler skolk hos socialtjänsten. Ingen elev ska lämnas utan uppföljning.

Vill vi minska antalet våldtäkter för framtiden, måste vi börja med de unga förövarna.


164

Inspiration till insatser finns västerut. I England använder man sig av ett koncept kallat Notschool. Med mobil teknik har Notschools visat sig vara ett alternativ till traditionell utbildning för unga, till de elever som är på väg att hoppa av skolan, saknar förtroende för vuxna eller av andra anledningar inte längre klarar av skolarbetet. Genom att unga i åldern 14 till 16 år använder sig av Notschools som en community på nätet, kan fler bli motiverade att lära. Re-sultatet har varit synnerligen framgångsrikt, över 90 pro-cent av dem som deltar blir behöriga för gymnasiestudier. Många har sedan visat sig gå vidare till heltidsarbete och fortsatta studier.28

Åtgärder mot sexualbrott som en del i att förebygga otrygghet och brottslighetVåldtäkter är ett brott som många unga förknippar med stor otrygghet. Många kvinnor anpassar sitt rörelsemönster efter rädslan för sexualiserat våld. Brottet är problematiskt ur den aspekten att få brott leder till åtal och dom. Många förövare är unga och offren likaså. Ofta är alkohol inblan-dat. Ibland har ett nej inte respekterats.

Även om anmälda brott fortsätter att öka är mörkertalet stort. Hälften av offren som kommer till akutmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm avstår från att anmäla. Fort-farande behövs många insatser för att fler ska våga göra en polisanmälan. I just våldtäktsfall är det centralt att det så snabbt som möjligt sker en undersökning för att bevis som saliv och sperma ska kunna säkras.

28 Skolverket, cSN, rapporter som (Sundell, El-Khouri, Månsson 2005, respektive Sundell, Klint, colbiörnsen 2007) Skolk- sund protest eller riskbeteende? Karlberg och Sandell 2004, Motiverande samtal som en metod för ökad närvaro i gymna-sieskolan?, Johansson och åstrand, Lunds universitet


165

Alliansregeringen har gjort mycket för att stärka offrens möjligheter till ett bättre bemötande, mycket tack vare Nationellt Centrum för Kvinnofrid i Uppsalas nationellt framtagna riktlinjer. För framtiden är det viktigt att också lägga kraft på tidiga insatser för unga förövare i förebyg-gande syfte för att fler brott inte begås.

ett tryggt hus mot otrygghetVill vi för framtiden utveckla stödet för offren är införande av Trygghetshus en möjlig insats. Satsningen liknar de Bar-nahus som finns där olika myndigheter och organisationer samverkar för att hjälpa utsatta barn. Tanken med Trygg-hetshusen är att underlätta för bland annat myndigheter, sjukvård och ideella organisationer att samverka. En väg in ska underlätta för de utsatta offren och deras familjer att få hjälp med att komma i kontakt med polis, sjukvård och åklagarkammare.

För manliga sexualbrottsoffer är vårdsituationen i dag un-dermålig, fler akutmottagningar för både män och kvinnor bör i framtiden växa fram på många håll i Sverige.

blotta blottarnaVill vi minska antalet våldtäkter för framtiden, måste vi börja med de unga förövarna. I många fall kan man tala om en lång process innan en person utför en våldtäkt. För många förövare finns det en historia av en gradvis upp-trappning av sexuellt ofredande, övergrepp och våld redan från tidiga åldrar. Det finns alltså ofta tidiga tecken på ett sexuellt avvikande beteende och den kunskapen är viktig


166

att sprida inom myndigheter så att de i högre utsträckning kan larma om riskbeteenden. Det finns också starka skäl som talar för att fler som gjort sig skyldig till blottning ska dömas till behandling. I dag får många enbart böter, vilket är otillräckligt om man vill minska återfallsrisken. Alla som upptäcks ha ett avvikande beteende, bör erbjudas hjälp från samhällets sida. Framförallt ska det handla om förebyg-gande behandling.

Övergreppsbeteenden måste uppmärksammas tidigt, av förskola, socialtjänst och skola eftersom det är hos de unga förövarna vi på sikt kan arbeta för att våldtäkterna ska minska.

Debutåldern för de unga misstänkta förövarna är ofta låg. Det tar tid innan de identifieras och det finns ett stort mörkertal. Enligt en rapport från Socialstyrelsen är det kanske enbart 10-20 procent av dessa brott som blir kända. En betydande del av de vuxna förövarna begick också sina första brott när de var under 18 år.

behandling måste få kostaIngen kommun ska kunna neka, förkorta eller avbryta en behandling av en ung sexualbrottsling av ekonomiska skäl. Om personerna får sin behandling avbruten riskerar de att begå fler brott, vilket kommer att kosta än mer i samhälls-kostnader och mänskligt lidande.

En ung förövare som efter avtjänad behandling ska komma tillbaka till samhället, behöver en bättre utslussning och eftervård jämfört med i dag. Även här måste kraven på kommunerna förstärkas. Samtidigt finns det även behov av någon slags återkommande uppföljning vad gäller de individer som även efter avslutad behandling löper risk för


167

återfall. Ingen person som bedöms ha hög risk att återfalla i brott ska lämnas utan uppföljning, det måste vara ett löfte för framtiden.

Övriga framtida insatser för att förebygga våldtäktsbrott handlar om ökad forskning. I dag förlitar vi oss ofta till internationell forskning när det rör sexualbrott, men mycket skulle kunna göras här hemma. Inte minst handlar det om att följa upp de unga som i dag döms för våldtäkter och sexualbrott för att se effekten av olika behandlingar. Det finns också behov till ett ökat forskningsanslag för att närmare undersöka bakomliggande faktorer som kan bidrar till våldtäkter. Finns det till exempel några eventu-ella mönster som kan ge en bild av hur förövarbeteendet uppkommer och utvecklas? Därutöver finns det anledning att ge forskningsanslag för att kartlägga omfattningen av kvinnliga sexualförbrytare.

Skolans rollÄven skolan måste få en tydlig roll. Skolan kan inte ansvara för allt, men uppgiften att försöka skapa och upprätthålla sunda värderingar bör vara en del av ansvaret. Sexual-undervisningen måste få en tydligare roll i undervisningen där man också ska diskutera gränssättning, respekten för ett nej och fördomar om kvinnor och mäns sexualitet. Allt detta behöver vara en del i framtidens skola. En skola som bygger sina värderingar på jämlik sexualitet där respekt, integritet och lyhördhet värnas.


168

nationell telefonlinjeFör de som upplever sig ligga i riskzonen att begå över-grepp bör det införas en nationell stödtelefonlinje. Dit ska man kunna vända sig om man upplever att man är på väg att begå brott. I England har man infört en sådan linje med lyckat resultat. I Sverige har många dömda våldtäktsmän vittnat om att de först sökt hjälp innan de begick brott.

Obligatorisk behandlingFör de som är dömda till fängelse för sexualbrott bör det inte kunna gå att neka behandling. Motivering tar tid, i dag tilldöms unga våldtäktsmän vård och de har ingen möjlig-het att neka. Flera av de psykologer som arbetar inom Sta-tens Institutionsstyrelse vittnar om att det är högst möjligt att få ett gott resultat även om förövaren inte inledningsvis är motiverad.

Många förövare saknar insikt om vad de har gjort. Insikten kommer först efter en lång behandling där specialiserade behandlare är inkopplade, särskilt med tanke på den gräns-dragningsproblematik som följer av att det sällan förekom-mer fysiska skador på offret. I många fall behövs det en längre period av behandling för att förövarna skall komma till insikt med att förändra beteenden, tankar och attityder och därmed sänka sin återfallsrisk. Ingen dömd våldtäkts-man som har hög risk att återfalla i brott, ska kunna tacka nej till behandling.


169

en tryggare boendemiljöSjälvklart kan också polisiär närvaro skapa en känsla av trygghet. Att du vet att det finns en polis inom rimligt avstånd om något skulle hända. Känslan av att vara trygg i sin boendemiljö förstärks om det finns god belysning, att människor rör sig ute och att det finns en tydlig grannsam-verkan.

Andra viktiga insatser för en tryggare levnadsmiljö kan gö-ras i samverkan med ideella organisationer, kommuner och bostadsbolag kring en tryggare levnadsmiljö. Vi måste ta den upplevda otryggheten på stort allvar, även om det inte alltid finns fog i brottstatistiken för att vara rädd. Känner sig unga män och kvinnor sig otrygga när de går ut beskärs deras frihet och deras levnadsutrymme minskar. Därför är trygghet en av framtidens viktigaste frihetsfrågor.29

det civila samhällets betydelse för trygghetLagstiftning, regler och poliser i all ära, men brottslighet försvinner inte bara för att det står i lagboken att det är förbjudet. Människor i Sverige har stor makt att påverka, inte bara sina egna liv utan även andras. Föräldrar, syskon och kamrater har alla en stor betydelse för att göra insatser för en tryggare tillvaro.

Politiken är viktig för att driva idéutvecklingen framåt, att konstruera lösningar på samhällsproblem och att sätta in resurser där det behövs. Samtidigt finns det situationer där politiken inte kan och kanske inte heller ska vara stark.

29 Handlingsplan mot våldtäkter, Anna König Jerlmyr m.fl. 2008


170

I ett frihetligt land måste människor själva kunna ta ansvar för att forma sina egna och sina medmänniskors liv och ges uppmuntran att göra det. Det kan handla om att sprida sunda värderingar, som respekt, tolerans och öppenhet för olikheter och allas lika värde. Andra insatser kan handla om att människor aktivt deltar i att skapa ett tryggare sam-hälle genom att stå upp för någon som far illa.

Volontärskapet i Sverige är starkt. Vuxna och unga deltar i trygghetsvandringar på helgnätterna, de hjälper de hemlösa och engagerar sig mot hedersförtryck. Allt detta engage-mang är en positiv kraft som kan utvecklas.

När Moderaterna talar om brottsförebyggande och trygg-hetsstärkande insatser ska volontärskapet vara en självklar del i det arbetet. Samtliga polismyndigheter bör uppmunt-ras att samarbete med volontärer. Fler projekt från andra länder bör användas som förebilder för svenska kommuner att använda sig av. Framgångsrika projekt bör få stöd att sprida sig nationellt.

I USA använder man sig exempelvis framgångsrikt av pro-jektet Big Brothers and Big Sisters of America. Program-met går ut på att vuxna volontärer under flera år har kon-takt med socialt utsatta barn från sex års ålder. Vem som helst får givetvis inte bli volontär, utan personen går först igenom olika typer av lämplighetsbedömningar. Volontären får även kontinuerlig handledning genom programmet. Uppföljningar av programinsatserna har visat att de unga hade ett mindre drogberoende, skötte sig bättre i skolan och hade bättre relation med sina föräldrar än de som inte fick ett stöd. I Sverige finns det kontaktpersoner, men det finns anledning att utveckla volontärskapet för unga som växer upp i socialt utsatta områden.

Stockholmspolisen har också framgångsrikt använt sig av utbildade volontärer för att bistå polisen med olika trygg-hetsskapande uppgifter. Genom att bland annat närvara


171

på stan och utan-för stora fester är syftet att skapa vuxen närvaro och förebygga ung-domsbrottslighet. Tanken med volon-tärskapet bygger

på att människor med lokal kännedom är bäst lämpade att skapa lokal trygghet. För det är svårare för en ung kille eller tjej att skapa konflikter i området om det finns vuxna som kanske inte bara känner den unga, utan också ungdo-mens föräldrar och syskon. Att känna varandra vid namn och ha en bekantskap är effektiva verktyg att använda för trygghetsspridande.

Att engagera sig för en ökad trygghet i samhället kan vara så enkelt som att visa civilkurage om någon blir trakas-serad, eller att våga anställa en ungdom som tidigare varit kriminell. Fler bör uppmuntras i att vara aktiva medmän-niskor. Sverige behöver fler vardagshjältar.

avslutningFör att sy ihop säcken vill jag avsluta med att poängtera att kampen för trygghet är en av de viktigaste frihetsfrågorna för framtiden. Med högt utanförskap följer ofta högre brottslighet, vilket urholkar tryggheten Att vara rädd påverkar människors livsval och rörelsemönster. Att leva under förtryck beskär människors livskraft och att fastna i utanförskap och kriminalitet förminskar både gärningsmän och offer. Vill vi på allvar råda bot på otryggheten handlar det om att börja tidigt, med människor i unga åldrar.

En modern moderat politik för trygghet bygger på två ben: bekämpa krimina-liteten och bekämpa krimi-nalitetens orsaker.


172

Människor som är delaktiga i samhället upplever sig som mer trygga. Därför kan åtgärder för att minska arbetslös-het, segregation och skolk leda till ett tryggare Sverige.

när trygghetsklyftorna ökarPolitiken spelar roll. Socialdemokraternas årtionden av maktinnehav har lämnat efter sig ett samhälle med pro-blemförorter, utanförskap och ett Sverige med stora inte-grationsproblem. När Moderaterna under 2009 studerade 105 svenska utanförskapsområden var 100 socialdemokra-tiskt styrda under åren 2002-2006. Socialdemokraterna är alltså ytterst ansvariga för områden där mer än hälften av invånarna saknar en inkomst från egen försörjning. Därför behövs förändring, eftersom resultatet av en illa förd po-litik leder till stora orättvisor i levnadsvillkor och förmin-skar människors möjligheter att komma till sin rätt.

Vägen ut ur utanförskapets gissel handlar om arbete och företagande. Att fler ska kunna känna trygghet i egen försörjning och kunna få erfarenheter som stärker anställ-ningsbarheten för framtiden.

Trygghetsklyftorna i Sverige måste tas på allvar. Kvinnor är mer oroliga för att utsättas för brott än män när de är ute i sitt område kvällstid. Äldre är ofta mer otrygga än yngre och lågutbildade personer med låg inkomst upplever högre risk för otrygghet än resursstarka personer. Otryggheten är också större bland de med invandrarbakgrund jämfört med dem som är födda i Sverige.

En politik som har som målsättning att minska trygghets-klyftorna ökar inte bara människors frihet. Det är också en rättvis politik som bygger på att alla, oavsett kön, ålder eller bakgrund, har rätt till trygghet i ett framtida Sverige.


173

en politik på två benEn modern moderat politik för trygghet bygger på två ben: bekämpa kriminaliteten och bekämpa kriminalitetens orsaker.

Kan vi påverka ungas värderingar tidigt kan vi påverka människor. Genom att ge barn och unga grundläggande värderingar som tolerans för olikheter och respekt för andras åsikter och jämställdhet, kan samhället hjälpa till att forma dagens och morgondagens unga till att utveckla sina talanger snarare än att hamna i kriminalitet.

Unga offer behöver också få ett gott bemötande och en ef-fektiv utredning av sin polisanmälan. Kan rättssamhället ge unga offer ett bra stöd kommer trovärdigheten att öka och ge större framtida trygghet.

Unga förövare behöver också de mötas av effektiva insat-ser som behandling, vård och andra påföljder för att de inte ska återfalla i brott. De som har störst risk att hamna i tyngre kriminalitet bör ges särskilt stort stöd för att kunna bryta sina destruktiva livsmönster. Alla har möjligheten att växa upp och bli någonting stort, ingen ska dömas på förhand.

För Moderaterna måste den viktigaste trygghetsutma-ningen för framtiden handla om att minska utanförskapet och brottsligheten och få så många unga människor som möjligt att utvecklas i trygga uppväxtförhållanden. För det är genom att börja med de unga som vi kan bygga en ny tryggare generation för framtiden.

174

HENriK VON SYdOW

MöjlIgheter

I ett dIgItAlt

sAMhälle

175

InnehållMöjlIgheter I ett dIgItAlt sAMhälle 177Vägkarta till det digitala samhällets möjligheter 177internet, entreprenörskap och innovationer 179

internet och mobilnät – lika viktigt som vägnät och elnät 179digital kreativitet och snabbstartad företagsamhet 181100 entreprenörer viktigare än ett Ericsson? 183Sverige som hubb för global näthandel 184Lätta på skatten – så lyfter fler idéer 185rut-, rot- och rit-avdrag 186

internet, upphovsrätt och digital kreativitet 187Upphovsrätt för mer skapande på nätet 188Stärk innovationsklimatet med mer europeisk marknad 189Lös ut oklara upphovsrättsförhållanden 190Möjliggör frivillig avsägelse av upphovsrätt 191

internet, öppenhet och regleringar 192Vem ska äga nätet? 194Nätneutralitet som reglering 195Frihandel också vid näthandel 196demokratibistånd mot nätcensur 198

internet, integritet och rättssäkerhet 199integritet är rättssäkerhet – och respekt 200Grundlagen verktyg för integritetsupprättelse 201registerförenkling – på samma sätt som regelförenkling 203”Nix”-reform för ökad egenmakt över personuppgifter 204

internet och rättstryggheten 206När enskilda kränker enskilda 206Vårt rättsväsende ska följa brottsligheten också på nätet 207digital grannsamverkan 208

När teknik möter politik 209Entusiasm över skiftet från analogt till digitalt 211Ökad öppenhet med aktiverad offentlighetsprincip 212digitala broar över gamla murar i byråkratin 212”Molnens” möjligheter för offentlig förvaltning 213

Med blicken mot framtiden 214


176


177

MöjlIgheter I ett dIgItAlt sAMhälle

Vägkarta till det digitala samhällets möjligheterFör trehundra år sedan var Sverige ett av världens fattigaste länder, vidskepligt och outvecklat. I dag är det tvärtom. Sverige är rikt, sekulariserat och tillhör definitivt ett av de mer öppna och tekniktillvända länderna. Här använder människor och företag nätet mer än nästan någon annan-stans i världen30.

Telefonväxlar, kullager, innovatörer och entreprenörer har bidragit till vår framgångssaga. Tillsammans med framsynta politiska reformer har de möjliggjort för människor att tillvarata samtidens möjligheter för framtiden. Öppenhet mot omvärlden, frihandel och den tidiga avregleringen av telemarknaden är exempel på sådan framsynt politik.

Tekniken skapar inte bara affärsmöjligheter, den påverkar också politiken och formerna för vår demokrati. Vi talar om bloggbävningar, digitala folkrörelser, en permanent dialog mellan väljare och valda på nätet och snabba steg mot öppenhet och transparens. Vi ser hur nätet bidrar till att vitalisera klassiska demokratiska idéer och ideal.

Samtidigt är teknik i sig själv inte en garant för frihet, fram-steg och vitaliserad demokrati. I auktoritära och diktatoris-ka stater ser vi tekniken tjäna motsatta syften31. På samma

30 Närmare bestämt nästan nio av tio svenskar, 89 procent, hade tillgång till nätet våren 2009, enligt ScB.

31 i till exempel Kina talas om ”The Great Firewall” – ett omfattande digitalt informa-tionsfilter som den kinesiska regimen infört för att försvåra användandet av nätet.


178

gång ser vi här hemma hur riskerna för kartläggning, kon-trollsamhälle och övervakning ökar. Fel nyttjad och länkad till farliga idéer kan teknik hota grundläggande demokratis-ka och frihetliga värden. Det är sättet som tekniken används på som avgör dess värde och roll i vårt samhälle.

Ny teknik behöver därför goda idéer och institutioner för att ge gott skydd för enskilda fri- och rättigheter och fram-steg. Teknik i sig själv är inte farligt – det är totalitära idéer om diktatur, auktoritetsstyre och kontroll över enskilda som är farliga.

Den digitala utvecklingen samverkar med idékli-mat, socialt klimat, vad vi efterfrågar i vår vardag och vilka samhällstren-der som utvecklas. Den politiska reformagendan spelar också roll – vilka möjligheter vill vi öppna för och hur värnar vi rättssäkerhet och respekt för varandra?

Mitt bidrag syftar till att väcka frågor kring fem centrala frågeställningar med gränsyta mot nätet den nya tekniken och politiken: Det gäller frågor om företagsamhet och upp-hovsrätt, nätets öppenhet, enskildas rättssäkerhet och hur vår demokrati vitaliseras i nätets tidevarv.

På varje fält skissas på reformer som tillsammans kan ses som en vägkarta för att öppna oss för både samtidens och framtidens möjligheter i det digitala samhället. Och kom-passkursen är inställd mot Föregångslandet Sverige, för att tala med statsminister Fredrik Reinfeldts ord.

i iran har regimen blockerat mer än fem miljoner sajter enligt Wall Street Journal (22/6-09).

de senaste tio till femton åren är bara en liten aptitretare till det som komma skall där allt fler tjänster åtminstone i någon mån kopplas till nätmiljön.


179

Internet, entreprenörskap och innovationer

”99 procent av alla program och tjänster som vi kom-mer använda via internet har inte utvecklats än. Det finns ingen gräns för hur mycket nytt man kan göra”,

Internetgurun Vint Cerf, ofta omnämnd som en av nätets skapare, tecknar framtiden.32

Internets utveckling har varit snabb. Så snabb att vi lätt tappar perspektivet. På bara 15 år har nära en miljard män-niskor fått tillgång till internet. Aldrig förr i vår historia har någon teknik spridit sig så fort. Samtidigt har vi successivt kommit att digitalisera allt fler objekt och processer i vår omgivning. Tidningen, telefonkatalogen, banken, ord-boken, kartboken, skrivspelaren, klädaffären och förstås mycket mer, är i dag programvaror eller nättjänster som körs på våra datorer.

Den digitala nätmiljön har inneburit en omvälvande för-ändring i vår vardag. Ändå har vi långt fler positiva föränd-ringar att vänta oss när ett väsentligt mer utvecklat internet ännu enklare blir tillgängligt för var och en. De senaste tio till femton åren är bara en liten aptitretare till det som komma skall där allt fler tjänster åtminstone i någon mån kopplas till nätmiljön.

Internet och mobilnät – lika viktigt som vägnät och elnätBara under det förra året såldes det uppskattningsvis 600 000 mobila bredbandsabonnemang i Sverige33. Nätets

32 Svenska dagbladet, 29/10-09.33 från återförsäljaren Phonehouse.


180

framväxts har haft stor betydelse för informationsutbyte, företagsamhet och vår ekonomiska växtkraft. Hälften av vår tillväxt på senare år kan tillskrivas till telekomsektorn.

Just nätet och tillväxten av allt snabbare bredband har möjliggjort att mycket av det bästa av Sverige kan förenas och förverkligas. Det är fullt möjligt att jobba i en vacker skärgårdsmiljö och samtidigt vara uppkopplad mot konto-ret i staden. Tekniken har öppnat möjligheter för hundra-tusenstals människor att förenkla livspusslet i det lilla och i det stora varit ett utomordentligt smörjmedel som gjort vår arbetsmarknad betydligt mer dynamiskt. Det är lättare att tacka ja till jobb i en annan del av landet när möjligheterna att jobba hemifrån ökat så de sista åren. Med internet mins-kar vi avståndet till omvärlden och ökar vår kontakt med densamma. Det innebär att vi kan arbeta och bo var vi vill, inte nödvändigtvis där vi har vårt arbete. Vår frihet ökar med nätet. Det är redan i dag många som beskriver internet och mobilnätet som viktigare än de flesta av våra vägnät.

Hur våra sociala liv förändras och ökar är också en fasci-nerande konsekvens av nätets utveckling. I Sverige, ibland beskrivet som världens mest ensamma land, uppger män-niskor i dag att de har fler vänner och kompisar tack vare nätet. Nästan tre miljoner svenskar finns på Facebook och fem procent av alla svenskar – unga tjejer är överrepresen-terade – har också en egen blogg34.

34 de som byggde internet i Sverige (iSOSOc-SE)


181

digital kreativitet och snabbstartad företagsamhet

”Många grejer misslyckas man ju med. Men det gäl-ler att tillåta sig att misslyckas och se till att göra det snabbt och till en så låg kostnad som möjligt.”

Ted Valentin, som kallar sig själv för entreprenör och laptopnomad.35

Värdet av nätet växer snabbt och exponentiellt i takt med att allt fler människor, allt fler funktioner och tjänster kopplas upp och ihop med nätet. Allt fler investeringar förs också mot nätet; uppenbart är att stort kapital genom an-nonssatsningar nu hamnar i ”internetekonomin”.

Vid sidan av detta så ser vi också hur ett brett småföran-detagande och allt fler nya innovationer kopplas till nätet. Den hyllande musiktjänsten Spotify har fått mest tid i strålkastarljuset, men den är långt ifrån ensam bland unga svenska företag som nyttjar nätets potential.

Med allt lägre inträdeströsklar har det aldrig varit enklare för webbentreprenörer att förverkliga sina idéer. Web-bentreprenören Ted Valentin startade i våras den första upplagan av 24 hour business camp, ett evenemang där 90 deltagare samlades för att lansera webbtjänster på bara 24 timmar. Tre månader senare var nästan 80 procent av de dryga 50 projekten som sjösattes fortfarande igång. Vi har närmast sett en explosion av webbstartups, och redan nu kan vi konstatera att företagsamheten på internet har gått stick i stäv med den rådande ”traditionella” lågkonjunktu-ren.

Booli.se, Bloggy.se, Twingly.com, Jaycut.com, Bambuser.com, Animascher.com, Agency9.com, Dashnotes.se,

35 Ted Valentin intervjuas i Svenska dagbladet, 4/10-09 om hur han driver sitt ”webbimperium” med laptop och trådslös uppkoppling som grund. ”Stockholms kaféer fungerar utmärkt som kontor.”


182

Videoplaza.com, Voddler.com och Earbooks.se är alla ex-empel på svenska webbstartups som renderar ett allt större intresse och ser företagsamhetens framtid på nätet.

Det är särskilt intressant att det är i Sverige, landet som av många utpekats som piraternas förlorade land, som två globala snackisar har utvecklat sig i IT-världen, Spotify och Voddler. Båda vill profilera sig som det lättanvända och smidiga alternativen. Sverige är kanske inte unikt ur den aspekten att vi skulle vara mer brottsbenägna än andra eller, för den delen, tro mindre på upphovsrätt än människor gör i andra länder. Sverige skiljer sig från andra tack vare vår nyfikenhet och tradition att vara snabbt ute med ny teknik och att vi tidigt hade en hög andel uppkopplade laptops i vart och vartannat hem.

Tack vare många företag som Spotify och Voddler håller Sverige på att ta positionen som ett land som går i bräschen för de lagliga alternativen. Det är en utmärkt utveckling, som vi med politiska reformer kan stärka och bredda vägen för. För även om det är enkelt att få upp idéerna på nätet, så krävs det kapital, investeringar och entreprenörskap för att få idéerna att växa och flyga mot framtiden.

Det är förstås omöjligt att veta vilken av dagens innovatio-ner som är embryot till ett revolutionerande teknikskifte eller vilka av dagens små företag och entreprenörer som skulle kunna vara ett framtida Ericsson. Vad vi däremot kan lära oss är vilket klimat och vilka institutioner som är gynnsamma såväl för innovatörer och innovationer som för de entreprenörer som kommersialiserar innovationerna och gör det möjligt för alla oss andra att ta del av framstegen.


183

100 entreprenörer viktigare än ett ericsson?Det påpekas ofta att mer än hälften av Sveriges 50 största företag startades före första världskriget. Inte något är star-tat efter 1970. Å ena sidan kan det möjligen tas som intäkt för att innovationsklimatet varit gott i de svenska storföre-tagen, eftersom de uppenbarligen lyckats ömsa skinn både en och två gånger och på så sätt behållit sin position i top-pen på listan. Å andra sidan finns det skäl att oroa sig för att nya innovationer inte leder till att nya växande företag byggs i Sverige. Alla stora företag har någon gång varit små – och startat med en idé som blivit till verklighet.

Det kan inte bortses från möjligheten att företagandet kommer att se annorlunda ut när den nya tekniken sprider sig. Vi kan inte utgå från att företagandet är detsamma i framtidens informationssamhälle jämfört med industrisam-hället. Kanske får vi fler och mer snabbstartade men också kortlivade företag. Kanske kommer framtidens företag att utvecklas annorlunda och inte bli stora företag – utan mer kluster av tjänstföretag. I stället för ”ett” Ericsson blir det viktigare med hundra entreprenörer som Ted Valentin. Då behöver vi vara öppna för att företagens och företagan-dets natur ändras varefter tjänsteinnehållet ökar, tekniken utvecklas och företagandets trösklar slipas ned.

Oavsett vilket så är vår förmåga att ta hand om innovatio-ner central. Vi måste ha rätt institutionella ramverk för att kunna dra fördel av nya landvinningar.

Det är frihet i vår ekonomi som i hög utsträckning förkla-rar svenska IT-framgångar. Vi måste också starta med att göra vår egen ekonomi så öppen som möjligt. Ambitionen måste vara att åstadkomma världens mest öppna interne-tekonomi till 2014 – och börja ta stegen dit.


184

Sverige som hubb för global näthandel Nätet beskrivs ofta som den perfekta handelsplatsen – all-tid öppet och ofta gränslöst. Här kan företagare sälja sina varor var som helst och när som helst. Med ökande handel över nätet så blir tullar och momsregler mer synliggjorda också för webbföretagen. Det går snabbt att bli global och att då mötas av tullar och momsinbetalningar till andra länder än Sverige. Genom politiska reformer kan vi göra utmaningarna mindre – och samtidigt göra vår byråkrati exemplariskt anpassad för nya affärsmöjligheter och ytter-ligare ett skäl att driva bolag i Sverige.

Skatteverket borde få i uppdrag att starta kontoret för in-ternationell momsclearing i myndighetens regi. Bolag som är registrerade i Sverige kan fylla i en internationell moms-redovisningsblankett som skickas till Skatteverket som sedan clearar utländsk moms med sina myndighetskollegor i andra länder. Det vore en nyckel till att lösa avsevärda och växande bekymmer för bolag som i dag driver interna-tionell handel över nätet. Det är en liten reform med stor potential som kanske till och med kan bli ett argument för att registrera bolag i Sverige.

På så vis skulle svensk, smart och serviceinriktad byråkrati faktiskt vara ett skäl – inte för att lämna landet utan tvärt-om – för bolag att faktiskt registreras och drivas i Sverige. Tillsammans med andra reformer som öppnar för mer av entreprenörskap kan det bidra till att göra Sverige till fri-hamn för globala och digitala nätaffärer.

Vi borde också söka nya bolagsformer för den nya entre-prenörsgenerationen. Sverige skulle kunna konkurrera med särskild bolagsform – med lägre krav på revision och aktiekapital – för snabbstartade nätprojekt med en lägre bolagsskatt de första åren för att sedan beskattas fullt när det läggs ned eller uppgraderas till ett aktiebolag.


185

Moderaterna ska underlätta näthandel och nya digitala •affärsmodeller med enklare regler för internationell moms-clearing.

lätta på skatten – så lyfter fler idéer

”Internet och innovationer visar vägen ur recessionen”

President Barack Obama

Om vi ska underlätta för de krafter som skapar jobb och tillväxt när världsekonomin vänder så ska vi nu genomföra reformer som öppnar för framtidens företagare, de som i dag sitter på stor talang och liten laptop. I dag expanderar små företag i stor utsträckning genom egna medel. I första hand vänder sig företagare till banker för mer pengar till att finansiera expansion.

Riskkapitalister är fortfarande en ovanlig källa till att få in mer pengar till ett företag. Mer kapital är nyckeln för min-dre företag att snabbare växa sig större. Företagarna själva är övertygade om det skulle bli fler investeringar i unga tillväxtbolag om vi i större utsträckning gjorde villkoren för att investera i företagsamhet rimligare36.

Vi vet att bristen på kapital ofta är det som avgör om fö-retag utvecklas, anställer fler, höjer målsättningen eller om det stannar upp i utvecklingen. Det är nu läge att öppna för skattelättnader för enskilda som vill göra investeringar i nystartade och expansiva företag. Vi vet att den refor-men skulle öppna för att fler unga idéer kan förverkligas i Sverige.

36 SEB:s Företagarpanel 2007-06-12


186

Med ett riskapitalavdrag ökar möjligheterna för nystartade •företag att växa snabbare.

rut-, rot- och rit-avdragNy teknik bidrar till möjligheter att förbättra och förenkla vår vardag, men har också bidragit till att vi nu har allt mer komplex teknik i våra hem. Alla som försökt koppla ihop bredbandsmodem, trådlösa nätverk, skri-vare, platt-tv och datorer vet vad som avses. Eller för att inte tala om den krånglande brandväggen.

Genom att införa av-dragsmöjligheter för supporttjänster i hem-met kan vi öppna för att förenkla vardagen för många samtidigt som vi stärker de unga företag som fokuserar på att serva omställningen från det analoga till det digitala samhället. Det bidrar till att det digitala samhällets möjligheter enklare kommer fler till del. Och egentligen, varför ska sådana supporttjänster inte vara avdragsgilla när fönsterputsning, barnpassning, snickerier och målning i hemmen är det?

Med ett rit-avdrag kommer det digitala samhällets möjlighe-•ter fler till del.

Lika mycket som vi gillar fildelning måste vi ogilla piratkopie-ring och också förstå hur den uppkommer för att kunna bekämpa den.


187

Internet, upphovsrätt och digital kreativitet

”Älska fildelning och ogilla piratkopiering”BWO-Martin Rolinski vid Moderaternas

framtidsseminarium 9 september 2009

Fildelning är en fantastisk teknik som dramatiskt förenklar distribution av digitalt innehåll. Det här möjliggör dagligen nya upplevelser på nya marknader och nya affärsmodeller. Lika mycket som vi gillar fildelning måste vi ogilla piratko-piering och också förstå hur den uppkommer för att kunna bekämpa den.

Det finns en enorm efterfrågan på innehåll av olika slag i de nya nätekonomierna. Musik, bilder, film och annat konsu-meras i aldrig tidigare skådad utsträckning. Men tillgången utvecklades inte alls i takt med att efterfrågan växte och resultatet blev uppkomsten av gråzoner och piratkopiering. Nu växer tillgången på musik, film och annat innehåll i le-gitima kanaler och därmed minskar piratkopieringen. Men sanningen är att piratkopieringen inte uppkom ur intet: den var en direkt följd av ett marknadsskifte som fortfarande inte följts av en strukturomvandling som motsvarar efter-frågestrukturerna på marknaden.

Problemet är att när goda entreprenöriella krafter i dag hittar nya affärsmodeller och skapar nya tjänster så står den redan spridda piratkopieringen i vägen för skiftet till det digitala samhället. Det blir för riskfyllt att investera i digitala affärsmodeller när man verkar i ”laglöst land”. Det leder till att den traditionella distributionen sätter normen för pris, utgivningstakt och mycket annat som säkert skulle se annorlunda ut på en marknad som drivs av den digitala världens logik.

Striden mot piratkopiering är en strid mellan gammalt och nytt. Men det är piraterna som står för det gamla och de


188

lagliga tjänsterna, som Spotify och Voddler, som står för det nya.

upphovsrätt för mer skapande på nätetDet går inte längre att fysiskt ta på alla våra viktigaste resurser. Den amerikanska nationalekonomen Jonathans Kendricks forskning visar att förhållandet mellan imma-teriella och materiella tillgångar har skiftat från 30/70 till 63/37 under de senaste 70 åren. På motsvarande sätt som det var viktigt för den demokratiska rättstaten att skydda bönders ägande, ägande av mark och senare ägande av fa-briker och värdepapper, är det i dag angeläget att formulera lagstiftning som på ett fungerande sätt skyddar upphovs-rätt och immaterialrätt.

Samtidigt måste vi, också inom Moderaterna, vara ödmjuka inför skillnaden mellan upphovsrätten och den traditionella äganderätten37. Det finns, trots allt, grundläggande skillna-der mellan fysiska och digitala kopior. Materiella tillgångar är av naturen begränsade. Upphovsrätt är inte äganderätt, men det är en rättighet och en viktig sådan38.

Ytterst är motiven för upphovsrätten moraliska. Den enskilde ska ha rätten till frukten av sitt skapande. Till det kommer drivkrafter för skapande och att det ska löna sig att investera i skapande. De skapandevillkor och drivkraf-ter som följer av upphovsrätten är viktiga att vårda för att människor ska kunna leva på sin talang, sina idéer och på att utveckla kreativa tjänster och ny konst.

37 Vilket till exempel nationalekonomen och filosofen Friedrich Hayek noterat och kommenterat.

38 Upphovsrätten har också status som grundläggande mänsklig rättighet och en koppling till yttrandefrihet. det är symptomatiskt att varken yttrandefrihet eller upphovsrätt förekommer i totalitära stater.


189

När argumenten för upphovsrätt vilar på en stark moralisk grund måste upphovsrätten vara demokratisk förankrad för att blir väl fungerande och effektiv. Idén om upphovs-rätt – och det sätt som den upprätthålls på – måste vinna en bredare respekt hos nya generationer också i framtiden.

Upphovsrätten är inte en gång för alla definierad i poli-tiska beslut som för alltid är omöjliga att förändra. Det är långtifrån säkert att balansen mellan olika intressen för all framtid är korrekt fixerad. För ett land som vill ligga på framkant är det angeläget se på fältet som ett möjligt reformområde som alla andra. Vi kan öppna för mer av innovation, mer av företagsamhet och vinna ett starkare stöd för upphovsrätten som idé och i praktik.

Stärk innovationsklimatet med mer europeisk marknad För att främja innovationer och utveckling för tjänster som på olika sätt hanterar upphovsrättsskyddat innehåll – film, musik, spel – är det nödvändigt att reformera det europeis-ka systemet för rättighetsklarering. Som EU-kommissionär Viviane Reding konstaterat saknas det en inre marknad för innehållstjänster i EU39. Det är ett hinder för de företag som vill investera i innovation på innehållsområdet. Sverige och Europa kan stärka växtkraften och förbättra innova-tionsklimatet genom att samordna rättighetsklareringen enligt en enkel process.

Ta ett musikföretag som exempel. Anta att ett svenskt, ungt företag skapar en fantastisk tjänst för strömmad musik. För att kunna erbjuda tjänsten i alla EU-länder krävs omfattan-de förhandlingar med olika rättighetsklareringsorganisa-

39 Viviane reding: Bringing down walls and barriers in the digital world – priorities for the European digital Agenda. Anförande i Visby 9/11-09.


190

tioner. Under den tid som dessa förhandlingar sker kan ett amerikanskt företag i princip kopiera tjänsten och omedel-bart erbjuda den till hela den amerikanska marknaden och med en snabb tillväxt i antalet användare sedan förhandla sig till snabbare och bättre avtal även i Europa.

På samma sätt borde också en ursprungslandsprincip för rättighetsklarering införas. Har rättigheter klarerats i ett land ska tjänsten också kunna erbjudas i alla andra med-lemsstater. Det handlar om enkla grundprinciper som frihandel och europeiskt samarbete, och inte minst om att se till att länder som Sverige har goda förutsättningar att vara basen för tjänsteinnovation på hela den europeiska marknaden.

Moderaterna ska verka för en ursprungslandsprincip för •rättighetsklarering i EU införs.

lös ut oklara upphovsrättsförhållandenI de fall där det är oklart vem som är upphovsman och rättighetsinnehavare kan vi tala om så kallade föräldra-lösa verk. I förhållande där rättighetsläget är oklart skulle staten med förhållandevis enkla medel kunna bidra till att tydliggöra när upphovsrätten gäller och när den inte gör det genom att införa ett enkelt registreringsförfarande. Det

När argumenten för upphovsrätt vilar på en stark moralisk grund måste upphovsrätten vara demokratisk förankrad för att blir väl fungerande och effektiv.


191

skulle kunna vara ett nätbaserat standardförfarande som måste genomgås för att få använda föräldralösa verk. På så sätt skapas en enkel process för att lösa de problem som uppstår när ingen vet vem som är rättighetsinnehavaren till ett verk samtidigt som det skyddas. På sikt vore det förstås önskvärt med en europeisk process där registreringsförfa-randet hanteras av EU:s institutioner.

Moderaterna ska arbeta för bättre möjligheter att använda •så kallade föräldralösa verk.

Möjliggör frivillig avsägelse av upphovsrättI dag är det inte möjligt att enkelt avsäga sig den ekonomiska och den ideella rätten till sina verk. Sverige borde införa ett registreringsförfarande genom vilket upphovsmän kan välja att frivilligt korta ned eller avskaffa sin upphovsrätt. På detta sätt skulle de upphovsmän som önskar enklare kunna sprida sina verk till den ”intellektuella allmänningen”.

I detta ligger möjligheten att inom ramen för den existe-rande upphovsrätten hitta praktiska lösningar som leder till större legitimitet för upphovsrätten. Genom att låta upphovsmän frivilligt begränsa eller korta sin upphovsrätt öppnas möjligheter till en ny balans inom ramen för den existerande upphovsrätten.

Moderaterna ska verka för upphovsmännens möjligheter att •frivilligt korta ned eller avskaffa sin upphovsrätt.


192

Internet, öppenhet och regleringar”Varför inte ge honom rätten att upphäva tyngdla-gen eller ändra primtalsserien, medan han ändå är igång?”

Kommentarer på New York Times sajt efter att senator Jay Rockefeller lagt fram förslag om att presidenten ska få makten ”stänga av internet”.

I takt med att nätet får allt större värde och blir en allt mer central del i många människors liv väcks frågan om vem som ska äga och förvalta nätet i framtiden? Och hur ska vi reglera det? Samtidigt som nätets utveckling drivs på så ser vi också allt fler politiska initiativ och förslag som siktar på att styra, reglera och kontrollera internet.

I Iran har regimen stängt ned 500 miljoner internetsidor40. I Venezuela har president Hugo Chávez infört strängare medieregler och kallar Twitter och Facebook för terror-vapen. Enligt en färsk rapport från OpenNet Initiative41 ökar censuren i Mellanöstern och Nordafrika i takt med internetanvändandet. Regimen i Kina stängde i somras ned Facebook och i Turkiet är bland annat Wordpress och YouTube censurerade. Allra längst går Kuba där tillgång till nätet är olagligt om du inte är utrustad med ett särskilt tillstånd för ditt nätabonnemang.

Ian Brown på Oxford Internet Institute, som har kartlagt nätcensuren i 40 länder världen över, kommenterar också tendensen till att nätcensur sprider sig även till västvärlden:

40 Wall Street Journal 22/6-0941 www.opennet.net


193

”Jag tycker inte vi ska bygga in censur i internet. Nätet är ett underbart verktyg för yttrandefrihet, och därför är det särskilt oroväckande att demokratiska stater börjar censurera, det ger en ursäkt för repres-siva regeringar att utöka sin kontroll ännu mer.”42

Vi behöver dock inte förflytta oss till vare sig Kina, Iran eller Mellanöstern för att hitta exempel på stater som vill reglera nätet. I till exempel Frankrike, Italien och Austra-lien har lagstiftning införts för att staten ska kunna tvinga operatörer att stänga ned hemsidor och filtrera bort mate-rial så att användaren inte kommer åt det.

Vi ser förslag – särskilt pådrivna i EU och av franska po-litiker – om att kunna stänga av användare från nätet. Det är klokt att på principiella grunder avvisa idéer om möjlig-heten för stater att stänga av medborgare från nätet. Det är operatörer som kan stänga av människor för att använda deras tjänster för att nå nätet – men det är en verklighets-frånvänd idé att tro att stater ska kunna stänga av enskilda medborgare från nätet.

Alla dessa idéer och modeller bygger på en grundläggande oförståelse inför nätets natur. Den som tror att avstängning är en lösning förutsätter att användare bara använder nätet för att ”ladda ned” olika typer av innehåll. Vi vet tvärtom att användare i dag använder internet för att uttrycka sig och för att skapa. Avstängning vore detsamma som att för-bjuda detta och kan knappast bedömas som varken verk-ningsfullt eller proportionerligt.

Också i Sverige ser vi förslag om att på olika sätt blockera utländska sajter. Det mest konkreta exemplet var den stat-liga utredning som vill förbjuda utländska spelbolags sajter, allt i syfte att värna det svenska spelmonopolet och Svenska Spels ställning.43

42 dagens Nyheter, 21/3-0943 ”En framtida spelreglering” SOU 2008:124.


194

Förslaget skulle ge internetleverantörerna uppdraget att styra vilka webbplatser vi får besöka. Någon sådan plikt finns inte i dag, utan censuren skulle bli den första lagen i sitt slag. Så den som vill surfa på en spelsajt skulle i stället få ett meddelande från staten om att detta är förbjudet. Så fungerar det i Italien. Där finns det också sanktionsavgifter mot internetleverantörer där användaren når fram till en förbjuden webbplats.

Vi gör klokt i att avvisa sådana förslag om att blockera utländska spelbolags sajter44. Vi ska avvisa förslag om in-ternetblockering och internetcensur som strider mot, eller rimmar illa med svenska grundlagar. Den svenska tryck- och yttrandefriheten ska i huvudsak fungera teknikneu-tralt. Så får gamla principer nytt liv också i en digital miljö.

Moderaterna ska värna nätets öppenhet och avvisa förslag •om internetblockering och särskild internetcensur.

Vem ska äga nätet?Samtidigt som det är lätt att fascineras över de ändlösa möj-ligheterna i nätets utveckling blir frågan också förstås: kla-rar nätet allt det här? Systemet skapades trots allt i en tid, för inte alltför länge sedan, när datorerna stod i datarum-men eller på skrivbordet och när mobiler inte var någon-ting för vanliga människor. Att vi dagligen skulle se på film och nyheter via internet och ständigt ha nätet tillgängligt i våra innerfickor är det få som kunde föreställa sig.

44 Här ska noteras att Socialdemokraternas spelpolitiske talesman, riksdagsledamot Lars Wegendal, vill införa censur av utländska webbplatser som erbjuder spel. i TT 15/12-08 motiverar han detta med att syftet är att svenska spelbolag ska slippa konkurrens. Spelmonopolet blir alltså motiv till nätcensur.


195

Det mesta av den internationella grundstrukturen för in-ternet, nationella kabelnätverk och de olika tjänsterna som krävs för att förenkla och hantera trafiken ägs och drivs av företag. Många av de tekniska reglerna som styr hur in-ternet fungerar skapas av Internet Engineering Task Force som är en mer löst sammansatt organisation och inte någon statlig myndighet.

Moderaternas principiella hållning ska vara klar: vi före-språkar en liberal och icke-regulatorisk hantering av nätets framtida förvaltning. Det är aktörerna på marknaden som ska driva utvecklingen framåt. Den dynamik och inno-vationskraft som finns på marknaden ska tillvaratas och stimuleras. Statens roll är att se till att marknaden fungerar effektivt och att företagsamheten ges goda förutsättningar.

internets framtida förvaltning ska mötas med ett liberalt och •icke-regulatoriskt förhållningssätt.

nätneutralitet som regleringPå samma gång som nätet distribueras av privata företag stegrar nu intresset av att reglera hur nätet ska förvaltas och förmedlas. Frågan om så kallad nätneutralitet är en het potatis. Principen gör gällande att operatörerna ansvarar för att leverera tillgång till internet. Själva innehållet i nätet svarar användarna för. Men behövs lagstiftning för att be-vara ett fritt internet?

Förespråkarna för neutralitet ser skräckslaget framför sig att internettillgången kommer begränsas av betalningssys-tem liknande det för kabelteve. Den som betalar mindre får tillgång till färre tjänster. Detta är inte en särskilt tro-lig utveckling efter som internets princip bygger på bred tillgång.


196

Operatörer som erbjuder access till vissa delar av nätet slås antagligen ut. Att låta marknaden avgöra vilka affärsmodel-ler som fungerar har lett fram till dagens fria nät. Risken med en statlig reglering är att konkurrensen, som garan-terar att användarna har olika alternativ att välja på, blir lidande. Det är faktiskt avsaknaden av statliga regleringar som gjort internet till ett ständigt växande och oändligt kreativt kommunikationsverktyg.

En reglering av miniminivåer på det utbud som internetle-verantörer måste erbjuda – så kallad nätneutralitet – vore en skadlig reglering. Internetleverantörerna måste kunna ha flexibilitet att själva avgöra vad de ska erbjuda och vad det ska kosta. Statliga regleringar på detta område skulle i syn-nerhet hota möjligheterna att prioritera kapacitetskrävande tjänster som telemedicin. Ett sådant offentligt ingrepp i marknaden står också i kontrast till den frihet som i hög grad förklarar Sveriges teknikframgångar.

Moderaterna ska avvisa en särskild reglering om nätneutra-•litet som tvingar internetleverantörer att erbjuda till en viss miniminivå av utbudet.

Frihandel också vid näthandelNär Kinas regim i somras blockerade Facebook för män-niskor i landet stängde regimen också ned en betydelsefull handelsplats. Kina, som med nära 300 miljoner internetan-vändare är världens mätt i antal användare största internet-nation, betyder stora framtida möjligheter för handel och affärer över nätet. Vi ser en utveckling i hela Asien där allt fler allt snabbare kopplas upp mot nätet. Sydkorea har, sett till landets storlek, världens mest omfattande e-handel och andelen internetuppkopplingar växer snabbt i Indien.


197

Så för svenska företag i täten för global handel över nätet växer censur på sökmotorer och blockering av internet-sidor som handelshinder mot viktiga och växande mark-nader. Frågorna knyter an till samhällens växtkraft och

vitalitet. Det är inte en djärv prognos att de länder som lyckas öppna för möjlighe-terna att tillvara nätets möjligheter går hand i hand med en växande ekonomi och ett mer vitalt samhälle. På

motsatt sätt finns tecken på att ekonomisk tillväxt faller med dem som begränsar nätets tillgänglighet 45.

Moderaterna ska vara drivande för att Sverige använder sitt inflytande och initiativmakt i Världshandelsorganisa-tionen, WTO, till att knyta förslag om nätets öppenhet till de pågående frihandelsavtal och frihandelsrundor inom ramen för WTO. Frågor om öppen handel över nätet – och mekanismer för att stoppa protektionism på internet – är ett växande svenskt frihandelsintresse.

Moderaterna ska koppla frågor om nätets öppenhet till det •svenska frihandelsintresset.

45 EciPE Working paper No12/2009. Protectionism online: internet censorship and international trade law.

Nätet kan med rätt förutsätt-ningar bli ett verkligt viktigt verktyg för demo-kratibyggande.


198

demokratibistånd mot nätcensur

”E-bistånd blir i framtiden ett allt viktigare verktyg mot censur och för öppenhet och demokratisering”

Bloggaren Johanna Nylander från Juliagruppen46 vid Moderaternas framtidsseminarium 23/10 2009.

På samma sätt kan öppenhet på nätet kopplas till svenska biståndsavtal och samarbeten inom ramen för den svenska biståndsbudgeten. I ett internationellt perspektiv är det viktigt att vi främjar utvecklingen av internet i utvecklings-länderna. Genom att i större utsträckning teknikinrikta biståndet kan vi stötta – och starta – lokala projekt som syftar till att ge människor tillgång till kunskap och infor-mation – till exempel om vilka rättigheter de har och om de kan göras utkrävbara kan vi göra skillnad.

Möjligheter är stora. Även om man inte kan åstadkomma demokrati och mänskliga rättigheter i alla länder, kan vi hjälpa människor i de allra mest slutna diktaturerna att få ett fritt informationsflöde. Med friare kanaler slipper cyber dissidenter världen över riskera brutala straff. Dess-utom garanteras omvärlden fler källor för förstahandsrap-porter. I USA testas system för att ta sig förbi statssanktio-nerad censur i länder som Kina och Iran. Det är möjligt att leverera censurfria nyheter via olika webbmailtjänster och åstadkomma det som kallas ”virtuella titthål” och därmed öka möjligheterna till filterfri surfning.

Vi kan nyttja vårt inflytande genom våra biståndsmedel till att hjälpa oppositionella och dissidenter att få tillgång till fri information och se till att de själva kan nå ut med direktrapporter. Genom att i inriktningen på vårt bistånd också ställa krav på öppna och fria informationskanaler så gör vi inte bara skarp markering mot andra regeringsföre-trädare, utan öppnar också för praktisk aktivism som kan

46 Juliagruppen beskriver sig själva som ”internets vänförening” och arbetar för ett öppet och fritt internet. www.juliagruppen.se.


199

göra skillnad. Nätet kan med rätt förutsättningar bli ett verkligt viktigt verktyg för demokratibyggande.

Moderaterna ska jobba för att teknikinrikta vårt demokrati-•bistånd på ett sätt som främjar internets öppenhet.

Internet, integritet och rättssäkerhet”Jag har inte avskaffat min integritet. Folk har större insyn i mitt privatliv, men det är fortfarande jag som styr över vad de får se.”

Jenny47

”Bloggen ger mig makten över beskrivningen av mig själv. Samma rätt till sin egen person har också andra.”

Eric

Samtidigt som vi kan känna stor entusiasm över det digitala samhällets möjligheter så ställs vi också inför andra, svå-rare frågor. Vad händer med vårt privatliv och integriteten i nätets och digitaliseringens tidevarv? Med en ny teknisk verklighet lämnar vi allt fler fotspår och vårt liv, vår tillva-ro, våra vänner och nätverk kan kartläggas i en omfattning som tidigare inte varit möjlig.

Och på samma gång som allt fler oroas över den förlorade integriteten så myllrar nätet av människor som gärna låter vem som helst få insyn i minsta lilla privata vrå. På Twitter och Facebook berättar vi gärna var vi är, vad vi gör och vad vi tänker på. Det verkar ibland lättare i den digitala världen

47 Jenny och Eric intervjuas om integritet, öppenhet och sociala medier i Magsinet Neo, maj/juni 2007.


200

att forcera de sociala barriärer som ligger i vägen för gemen-skap, öppenhet och ibland utlämnande än i världen offline.

Integritet är rättssäkerhet – och respektMed detta följer också perspektivskjutningar på vad som utgör var och ens integritet och privatliv. Integritet är svårt att definiera. Det används i olika betydelser och utan närmare beskrivning. Den kan inte vägas, mätas eller på annat sätt graderas. Synsätten på vad som är integritet och inskränkningar i denna skiljer sig åt. Det är uppenbart att unga människor inte ser på integritet på samma sätt som äldre48.

I dag lägger många ut den egna personen, de egna känslor-na, de egna bristerna eller hybrisen till allmän beskådan på Twitter, Facebook och andra sociala medier. Men de delar av ens liv som inte kan förstås utan att andra människor blottläggs – där går gränsen för många. Integritet handlar för många mindre om att få ha sina förehavanden i fred, än om att respekteras för dem. Du kan avslöja när och var du dejtade – men inte med vem.

Möjligen är det också därför som så många ogillar tanken på att staten ska avlyssna mejltrafik. Det syftar ju inte i för-sta hand till att få tillgång till vad som faktiskt skrivs – utan att kartlägga relationer och vänner.

Och just möjligheterna till kartläggning ökar. Digitali-seringen har möjliggjort och förenklat förutsättningar att bedriva övervakning av enskilda människor och deras dagliga liv. Det gäller registrering och lagring av telefon-samtal, positionering, övervakning av nätet, registrering av bankomatuttag, inköp, trafikövervakning med mera. Det

48 Se till exempel rapporten från Kairos Future: Ungdomar och integritet 2009.


201

är i dag omöjligt – eller i varje fall ytterst svårt – att leva ett normalt liv utan att lämna tydliga digitala spår efter sig som på olika sätt registreras. I ett historiskt perspektiv saknar dessa övervakningsmöjligheter motstycke.

Detta innebär många nya utmaningar. Det finns ett fram-tidscenario som är värre än ett övervakningssamhälle. Det är ett övervakningssamhälle som tar fel på oss, där vi blir oskyldigt anklagade. När statens myndigheter slarvar med information – genom exempelvis bristande insamlingsdisci-plin eller gallring, dåliga register och dålig informations-hantering – så hotas rättssäkerheten och risken ökar för att oskyldiga anklagas.

Så vad vi borde diskutera är hur respekten och det rättsliga skyddet för integriteten kan stärkas, hur rättssäkerheten kring statens digitala register ska skärpas och hur egenmak-ten över våra personuppgifter kan öka.

Grundlagen verktyg för integritetsupprättelse

”Det vi bör inrikta oss på är att stärka den demokra-tiska rättstaten ytterligare och bruka dess redskap. Allt är ju inte ett hot, och en fördel med den digitala utvecklingen är att den underlättar övervakning av övervakarna, som också de sätter digitala spår, till nytta för den rättsliga kontrollen.”

Hans-Gunnar Axberger, justitieombudsman49

Det finns, trots allt, möjligheter till en ljusare framtid för det konstitutionella integritetsskyddet i vårt land. Den vik-tiga demokratiska principen om rätten till ett privatliv och

49 Svensk Juridisk Tidskrift 4/09.


202

tillgången till en fredad zon ska nu – inte en dag för tidigt – uttryckligen slås fast också i vår grundlag. Uttryck om privatlivets helgd och vår integritet får dock inte reduceras till ett allmänt honnörsord eller retorik i vår konstitution. Rättigheterna i vår grundlag måste göras mer direkt ut-krävbara av människor. Det är när grundlagens rättigheter på allvar blir ett verktyg för den enskildes fri och rättighe-ter som den blir symbol för friheten i vårt land.

Om vår rättsordning innehåller verktyg som ger enskilda möjligheter att få upp-rättelse och ersättning om staten kränker deras integritet så ökar män-niskors rättssäkerhet och vi reser konstitutionella spärrar mot kränkningar av människors privatliv.

I dag saknas möjligheter att med grundlagen som verktyg driva en rättsprocess om upprättelse och skadestånd om staten kränker vår integritet. Någon sådan begränsning finns inte när det gäller rätten till privatliv enligt Europa-konventionen för mänskliga rättigheter.

Det vore både enklare och rimligare om upprättelse och skadestånd skulle vara utkrävbara direkt i vår egen rätts-ordning – det är orimligt att hänvisa utsatta människor till rättsprocesser i Europadomstolen som riskerar att bli årtionden långa. Nyckeln är i stället att länka samman vår egen grundlags rätt till privatliv med skadeståndslagens möjlighet till upprättelse och ersättning vid missbruk. Då blir vår grundlag ett användbart verktyg och effektivt rätts-medel för den enskilda att värna integriteten och förhindra myndigheters misstag och missbruk.

Människor ska känna trygghet i att staten och lagarna är till för att skydda dem och deras rättigheter och privatliv – inte för att urholka dem.


203

Det är en viktig förändring för att öka rättssäkerheten i framtiden. Människor ska känna trygghet i att staten och lagarna är till för att skydda dem och deras rättigheter och privatliv – inte för att urholka dem.

Moderaterna ska stärka skyddet för vårt privatliv genom att •göra grundlagsskyddet skadeståndsgrundande när staten kränker människors integritet.

registerförenkling – på samma sätt som regelförenklingMed digitaliseringen av register ökar riskerna för missbruk och läckage på ett sätt som riskerar människors integri-tet. Digitala uppgifter kan spridas till så många, så lätt. I genomsnitt är svenskar i dag registrerade i mellan 100 och 150 statliga register, men det saknas uppgift om hur många statliga register det egentligen finns. Inte ens Datainspek-tionen, som är ansvarig tillsynsmyndighet, vet svaret på detta. Det är förstås, med mild byråkratprosa uttryckt, djupt otillfredsställande, att det inte går att få svar på hur många register staten för över människor i Sverige.

Det är skäl att nu rensa i rabatten av statliga register. Det är hög tid att genomdriva en genomgripande registerrevision hos de statliga myndigheterna, bolagen och institutionerna. Statens myndigheter, bolag och institutioner måste bli bättre på att öppet redovisa vilka register de för över män-niskor i Sverige. Myndigheter, statliga bolag och institutio-ner borde i verksamhetsberättelser och årsredovisningar re-dovisa mängden register, volymen på personuppgifter och med vilket rättsligt stöd som personuppgifter registreras.

Med utgångspunkten i en sådan registerrevision blir det också möjligt att formulera en målsättning som mins-


204

kar risken för missbruk och ökar rättssäkerheten. På motsvarande sätt som Alliansregeringen arbetat med ett mål om regelförenkling borde en nyvald Alliansregering arbeta med ambitionen att minska volymen personupp-gifter i statliga register med 25 procent till 2014. Mycket kan åstadkommas genom skärpt insamlingsdisciplin och förbättrade gallringsrutiner. Det är viktiga steg mot en mer rättssäker förvaltning av de statliga registren.

Säkert kan ett och annat register också ifrågasättas. Digita-liseringen gör att vi måste bli bättre på att ställa den grund-läggande frågan: varför ska staten överhuvudtaget samla in informationen? Svarar omfattningen på personuppgifterna mot syftet med registret?

Moderaterna ska ta initiativ till en revision som syftar till en •mer rättssäker förvaltning av statens register. Målsättningen borde vara att minska volymen personuppgifter i statens register med 25 procent till 2014.

”nix”-reform för ökad egenmakt över personuppgifterDigitaliseringen kastar också ett nytt ljus över tillämpning-en av den svenska offentlighetsprincipen. Den ursprungliga idén bakom vår offentlighetsprincip är att möjliggöra för medborgarna att granska och kontrollera staten. Samtidigt har vi sett en utveckling där en mängd personuppgifter blir lättillgängliga hos våra myndigheter. Offentlighetsprinci-pen blir då ett verktyg för att granska grannen och varan-dra, snarare än att granska staten.

Det är få andra myndigheter som får in så mycket person-lig och privat information om människor och företag som statliga Skatteverket. I de delar av Skatteverkets register


205

som är offentliga, och därmed är öppna för vem som helst att ta del av, finns bland annat uppgifter om vår taxerade inkomst, var vi bor, vilka som gifta med varandra och vad barnen heter. Det får konsekvenser för hur offentlighets-principen nyttjas. Vi ser konsekvenserna på kvällstidning-arnas löpsedlar: ”Så mycket tjänar din granne – listor över hela Halmstad”. I tidningarna finns sammanställningar som i tabeller, stadsdel för stadsdel, sammanställer på kronan uppgifter om vad vi tjänat och vilka relationer vi har. Det är knappast den här öppenheten som offentlighetsprincipen ska tjäna.

Människors makt och kontroll över personuppgifterna om sig själva måste öka – inte minst när de finns i statliga regis-ter. Det borde bli möjligt för enskilda att bestämma vilka personuppgifter i statliga register som ska vara tillgängliga. Inom andra områden finns redan den möjligheten. Den som inte vill bli uppringd av försäljare kan till exempel anmäla sig till det så kallade Nix-registret och den som inte vill ha direktreklam i brevlådan kan spärra sig hos Statens personadressregister.

Om en liknade spärr införs skulle det stärka människors egenmakt över sitt privatliv för den som inte vill att per-sonliga uppgifter sprids via massutlämnanden från Skatte-verket. Gränsen kan sättas lågt, till exempel vid uppgiftsut-lämnade som avser fler än tio personer.

Människors möjligheter att spärra sina personuppgifter i •statens register från att massutlämnas ska öka.


206

Internet och rättstryggheten

när enskilda kränker enskildaNäthatet, mobbing och kränkningar förekommer på inter-net i allt för mångas vardag. Hatet blir mer gränslöst när anonymiteten möjliggör en råare ton och en föreställning om ansvarsfrihet för illasinnade kommentarer. Trakasse-rierna är starkt destruktiva, som med tyngd lägger sig på människors frihet och möjlighet att växa. När kränkande kommentarer får bloggarna att lägga ned sina bloggar blir det ett frihetsproblem. Yttrandefriheten hotar till slut ytt-randefriheten.

Samtidigt är internet knappast en plats utan lagar och regler. Det finns gränser – och det är samma gränser som gäller i världen offline. Förtal är förtal - också på nätet. Om inte vårt rättsväsende anpassas till den digitala nätmiljön riske-ras nätets framtid som demokratiskt forum. Samtidigt som yttrandefrihet försvaras måste enskilda människor ha ett fungerande skydd mot angrepp, anklagelser och trakasserier.

Ta till exempel killen som mejlade nakenbilder av sin före detta flickvän till ett par kompisar, som sin tur spred bilderna vidare till sina vänner. Förvisso var bilderna tagna med flickans goda minne, men hon polisanmälde sin ex-pojkvän och tingsrätten dömde killen för ofredande. Domen överklagades och i hovrätten friades killen: Det finns inte i svensk rätt något generellt förbud mot att utan samtycke visa film eller sprida bilder på en enskild person, hur kränkande av integriteten det än kan vara.

Ett sätt att angripa problemet med kränkningar utan att inskränka yttrandefriheten vore att införa en generellt och skadeståndsgrundande skydd mot grova kränkningar av den personliga integriteten. Det behövs. Alltför många färska rättsfall ger exempel på att samhället i den digitala


207

nätmiljön saknar ett effektivt skydd för att ingripa mot övergrepp. Det skulle vara en reform där vår rättsordning ger ett bättre skydd mot att enskilda kränker andra män-niskors personliga integritet. Det måste kosta att kränka, annars fortsätter kränkningarna.

Moderaterna ska verka för ett civilrättsligt och skadestånds-•grundande skydd mot grova kränkningar av den personliga integriteten.

Vårt rättsväsende ska följa brottsligheten också på nätetDen organiserade brottsligheten använder förvisso då och då kofoten som verktyg, men allt oftare tangentbordet. På nästan varje brottsplats så finns det en dator eller laptop, och i den finns det inte sällan ledtrådar till att lösa brotten, hitta gärningsmännen och komma åt uppgifter som förhin-drar att nya brott begås. Rättssamhället måste bli bättre på att följa efter, när brottsligheten söker sig in på nätet och använder ny teknik. Vårt rättsväsende ska förhindra att nätet används för brottsliga syften.

Kriminella på nätet är innovativa, fantasifulla och snabba på att ta till sig ny teknik. Polisen har inte råd att ligga steget efter. Så för att vinna kampen mot internetbaserad – och organiserad brottslighet, så krävs inte bara flera unga och hungriga poliser – utan också fler tekniker i rättsvä-sendets tjänst. Vi måste öppna för polisens möjligheter att tillvarata den bästa kompetensen i kampen mot brottslighet på nätet. Vi måste möjliggöra anställningar av tekniker och ingenjörer som kan bistå vår polis och driva kvalificerad spaning på nätet.


208

Det är centralt i polisens arbete att vara duktig på att bedriva spaning och underrättelsearbete – det gäller också på nätet. I en den nya informationsmiljön är det särskilt viktigt att kunna sortera, identifiera och koppla ihop infor-mationen. Med hjälp av ny teknik och kunskap kan polisen hitta mönster i ostrukturerad information på sajter, bloggar och diskussionsforum.

Till detta måste ambitionen öka vad gäller att dra nytta av tips på nätet från allmänheten. Allmänheten är polisens bästa vän och viktigaste medspelare – och det gäller särskilt för att spåra och stoppa brott som begås på nätet. Det räcker inte med att kunna göra en polisanmälan direkt på Polisen.se. I stället borde initiativet att använda den digitala nätmiljön som ett sätt driva utredningar öka i takt och ambitionsnivå. Polisen i Dalarna samarbetar till exempel med den lokala nättidningen där polisen systematisk medverkar i chatt för att samla in tips och ta mot anmälningar. Det är ett exempel på ett mer närvarande polisväsende – också på nätet.

Moderaterna ska verka för att göra det lättare för polisvä-•sendet att anställa civila tekniker och ingenjörer för att bistå polisens arbete att följa brottsligheten på nätet.

digital grannsamverkanPå samma sätt borde vårt rättsväsende också stötta och samarbeta med det som kallas för digital grannsamverkan. Nätet för också med sig möjligheter att öka tryggheten och minska brottsligheten. Sajten Brottsportalen.se ökar möjligheten för den som blir bestulen att få igen sitt stöld-gods. Privatpersoner som utsätts för brott kan lägga ut efterlysningar om stulna cyklar, bilar och tavlor på den så kallade ”hälarlistan”. Stulna prylar eftersöks om de krängs


209

på blocket eller andra annonssajter. Chansen att få tillbaka kära gamla ägodelar ökar.

Vad gäller just inbrott, stölder och skadegörelse är det brott som ofta är väldigt svåra att lösa. Spår och vittnen saknas ofta. Då är det bra med hjälp från allmän-

heten. Med mer virtuell grannsamverkan får deltagarna upp kartor över ett valt område och samtidigt uppgifter om vilka brott som begåtts, vart och hur. Är det en inbrottsvåg i ett område är det förstås bra och brottsförebyggande om de boende där får reda på det.

Så med satsningar på ökad kunskap och ökad synlighet också i den digitala nätmiljön ska blicken fästas mot att också skapa en svensk polis och svenskt rättsväsende som i världsklass förmår att agera för att öka rättstryggheten i den digitala nätmiljön.

när teknik möter politik”Digitaliseringen driver ned kostnaden att organisera människor”

Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge

Nätet vitaliserar också vår demokrati och vi ser en ny ak-tivism formas; bloggbävningar, digitala folkrörelser och ett nytt parti som snabbt tog sig in i Europaparlamentet. Face-bookgruppen ”Sverigedemokraterna i riksdagen – nej tack” fick på ett par veckor snabbt 230 000 anhängare. Snabbt

den organiserade brottslig-heten använder förvisso då och då kofoten som verktyg, men allt oftare tangentbordet.


210

blir nätets forum allt viktigare. Sociologen Manuel Cas-tells – nestorn bland nätforskarna – talar till om ”ett nytt imperativ” där alla som söker efter förtroende i allmänna val måste vara med i någon kontext av nätets och den nya teknikens kommunikationsmöjligheter.

Detta förändrar formerna för politiken och för partierna. Möjligen tenderar vi att överskatta effekterna på kort sikt – men visst ser vi en förändring i kraven och förväntningarna på hur de politiska uppdragen utövas. Det finns trender som framhålls som generella och som särskilt viktiga egenskaper för den som söker andras förtroende i ett mer uppkopplat och digitalt sammanhang50:

Transparens: öppenhet och ärlighet är en dygd. •

Realtid: du ska snabbt kunna kommunicera vad du gör, •allra helst i realtid.

Permanent dialog: det finns inget avslut i dialogen mel-•lan väljare och valda.

Personlighet: kraven att stå för dina åsikter, och stå på •dig, växer snabbt.

Vid en första anblick kan detta ses som klassiska ideal för folkvalda. Ta ett exempel från den grå svenska kommunal-politiska vardagen: förra kommunalrådet i Göteborg, Gö-ran Johansson, som alltid var i dialog med göteborgarna, alltid tillgänglig, hade egna åsikter som han stod upp för och som han också vann väljarnas förtroende genom.

För den som strävar efter att vinna väljarnas förtroende blir det med digitaliseringen allt enklare att vara i dialog med väljarna och att hålla sig med ett nätverk som bistår med fakta, idéer och förslag. Det blir också lättare för partier att bygga banden till dem som redan är positiva och intressera-

50 Hämtat från tidningens Fokus seminariedag på temat ”Teknik och politik”, 15/10-09.


211

de och få dem än mer engagerade. Digitaliseringen minskar dessutom kostnaden att organisera människor.

Med digitaliseringen kommer också nya krav på partiernas kulturer. Transparensen och insynen ökar. Moderaterna sprider nästan all information, intern som extern, i dag via nätet. Socialdemokraterna gör sin valstrategi offentlig. Värdet av att det når många, är större än behovet att ha kontroll. Trenden är tydlig – från megafonkultur till en kommunikation där fler deltar på lika villkor.

Allt detta är upplyftande och vitaliserande. Digitaliseringen stärker viktiga värderingar i den borgerliga demokrati-synen: öppenhet, ansvarsutkrävande och väljarens makt på valdagen med personval. I det korta perspektivet kan vi hoppas att den nya tekniken, sociala medier och nätet stärker banden mellan väljare och valda, möjliggör ett större enskilt ansvarsutkrävande och ökar intresset – och kanske också genomslaget – för personvalet. På längre sikt är förändringarna sannolikt mer genomgripande än vad vi anar i dag.

entusiasm över skiftet från analogt till digitaltDet kan tyckas som en paradox att samtidigt som nätets utbredning och det digitala samhällets frammarsch så har det politiska engagemanget och entusiasmen över möjlig-heterna falnat – som om vi tar utvecklingen för given. När det offentliga diskuterar den digitala tekniken och nätet så är det oftare säkerhetsfrågor som står i blickfånget snarare än framtidens möjligheter att med tekniken som verktyg gjuta nytt liv i klassiska demokratiska idéer och ideal. Här finns ett utrymme för pånyttfödd entusiasm, energi - och


212

för ett politiskt ledarskap som mer aktivt driver på skiftet till mer digital administration och förvaltning.

ökad öppenhet med aktiverad offentlighetsprincipVi kommer med stor sannolikhet se krav på att myndig-heter och politiker öppnar upp sig, kommunicerar mer med medborgarna och låter fler vara med, eller i vart fall få insyn i, beslutsprocessen. Digitaliseringen skapar också ett tillfälle att på ett klokt sätt gjuta nytt liv i och aktivera vår offentlighetsprincip. Det är en fullt rimlig målsättning att hälften av alla offentliga handlingar ska vara tillgängliga digitalt och på nätet 2014. Vi borde möjliggöra sökningar i offentliga handlingar – och möjligheter att prenumerera på de offentliga handlingar som berör nyckelbegrepp som vi är särskilt intresserade av – till exempel Halmstad eller utnämningar.

digitala broar över gamla murar i byråkratinMed internet följer förstås också stora möjligheter för att förbättra det offentligas verksamhet. Digitaliseringen hjäl-per till att rationalisera och – rätt använd – minimera byrå-krati. Inte minst möjligheterna för att skapa en bättre, mer öppen och mer konkurrensinriktad process för den omfat-tande och viktiga offentliga upphandlingen. Vi kan driva på den utvecklingen med ny teknik. Varför inte sätta upp ett slutdatum när statens offentliga upphandling inte längre sker med blanketter – utan bara över nätet. På samma sätt kan ett slutdatum sättas myndigheternas fakturering över


213

papper. Före 2014 borde fler myndigheter övergå till att som huvudregel enbart arbeta med e-fakturering.

Just detta är också exempel på målsättningar som enkelt kan översättas till förvaltningen i landets kommuner. Tillståndsansökningar, miljöredovisningar, restaurang- och alkoholtillstånd kan som huvudregel sökas över nätet. Det ger en dubbel effekt; förbättrar och förenklar byråkratin och förenklar för människorna som bor i kommunen. Det är inte så illa: en både bättre, enklare och – dessutom grö-nare – offentlig förvaltning.

”Molnens” möjligheter för offentlig förvaltningAllt fler talar om möjligheterna med så kallad cloud com-puting, den teknik som möjliggör att datakraften – servrar och applikationer – flyttas ut från våra hårddiskar och lag-ras på internet i ”datamoln”. En av fördelarna med ”moln-teknik” är att IT-kostnaderna minskar mycket påtagligt. Samtidigt har mycket av diskussionen kring molnens möj-ligheter kretsat kring oro för sårbarhet och säkerhetsrisker för det offentliga. Statens perspektiv borde vara öppet, möjlighetsorienterat och vända på frågeställningen: Hur kan vi vinna säkerhetsfördelar jämfört med i dag? Hur kan vi utveckla grundfunktioner som faktiskt säkrar den enskil-des integritet jämfört med i dag? Vi ska inte avfärda tanken att staten också investerar i att utveckla datamoln – som vi är nöjda med och känner oss säkra med – inom ramen för public private partnerships. Staten och det offentliga ska dra nytta av ”molnens” möjligheter.


214

Med blicken mot framtiden”Ett parti behöver två idéer. En idé om samtiden och en idé om framtiden”

Tony Blair

Vi vet – från vår egen historia – att vi är ett land som på kort tid kan ta stora steg. Om freden, vaccinet och potati-sen var viktiga i Sverige under 1800-talet så spelade telefon-växeln, kullagret och frihandeln stor roll för att vi mellan 1870 och 1970 utvecklades till ett av världens rikaste länder. Vilka tre ord kommer nu att känneteckna vår framtid?51

Och vad ska Sverige vara 2020?

I mitt drömsverige finns då en tro på att allt är möjligt och att det är lätt att förverkliga sina idéer. Vi har gott om jobb och företagande i den kreativa sektorn och kulturlivet är så bubblande att varje 18-åring som har lust kan gå direkt från skolan till ett bra jobb – om han eller hon inte vill studera eller starta eget. Människor känner trygghet, tillit och tillförsikt i att staten och lagarna är till för att skydda vår frihet och våra rättigheter. Demokratin och partipolitiken har vitaliserats med att väljarna har tagit sig större makt och utkräver mer ansvar av enskilda. I riksdagen är så gott som alla ledamöter personvalda. Den statliga förvaltningen har effektiverats med digitaliseringens möjligheter och är nu hälften så dyr och dubbelt så bra.

Vilka är då de intressanta etappmål som vi kan nå till 2015? Den nya tekniken har använts till att öka fler människors frihet och underlättat för mer företagande och nya jobb i hela landet. Sverige är en hubb för digitala affärsmöj-ligheter i internetekonomin. Här älskar vi fildelningens möjligheter och ogillar piratkopieringens skevheter. Vår rättsordning är vänd mot den digitala nätmiljön och vi har

51 Maria rankka resonerar intressant om detta i antologin Friheten är inte som förr (Teknikföretagen)


215

genomfört reformer som stärker rättssäkerheten för den enskilde. Våra myndigheter har öppnat digitala broar som förenklar människors kontakter med de offentliga verk-samheterna.

Jag tror att entreprenörskap, öppenhet och rättssäkerhet är viktiga idéer att försöka länka samman med det allt mer digitaliserade samhället. Med dessa ledord öppnar vi för en framtid där människor både kan känna entusiasm över och trygghet till det digitala samhällets möjligheter. Det är vik-tiga ledord som – tillsammans med reformagendan – kan inspirera oss i vägen vidare mot föregångslandet Sverige.

216216

SOFiA ArKELSTEN

AnsvAr För

MIljö och

klIMAt

217217

SOFiA ArKELSTEN

Innehåll

AnsvAr För MIljö och klIMAt 219inledning 219Nya miljömoderaterna? 221

Var det bättre förr? Eller åtminstone annorlunda? 221Vad är nytt i dag? Förutom Moderaterna 223Jobb eller miljö? Varför inte båda! 225Mer än sopor och avlopp 226

Moderaterna vs Miljöpartiet 227Ställ krav på dina miljöpolitiker 228Sverige Y energiuppgörelsen 229Vad händer om Miljöpartiet får bestämma över energin? 230det globala samarbetet 234Vad är politikens roll? 236Moderaterna ger mer miljö för pengarna 238

Med blicken mot framtiden ser vi en offensiv miljöpolitik! 241

Sverige i världen 241Ett grönt skifte i skattesystemet! 242Arbetslinjen är bra för miljön 245Vi gillar all bra teknik! 247Låt tusen blommor blomma! 247

Vad kan vi själv göra för miljön? 249information, ett mjukare styrmedel 252

Till sist 255


218218


219219

AnsvAr För MIljö och klIMAtVår TidS STÖrSTA UTMANiNG

InledningKlimatfrågan är vår tids största utmaning. Vi står inför ett klimathot som är så skrämmande att det nästan blir för mycket att ta till sig. Klimatångesten drabbar oss alla ibland. Antingen ger du upp eller så försöker du rädda världen trots att det inte är så enkelt. Svåraste utmaningen är att klimatet är en naturvetenskaplig fråga som är kom-plicerad, med extremt långsiktiga effekter, och som är helt global. Det bryter med all tidigare känd politisk organisa-tion. Klimatförändringarna är omöjliga att lagstifta bort för Sveriges riksdag. Vi kan inte heller påverka alla utsläpp som påverkar oss. Inte ens EU klarar att lösa utsläppsutma-ningen själv. Det krävs samarbete mellan alla länder på hela jorden och det rör alla områden, inte bara politiken. Flera organisationer driver olika processer och viktigast just nu är FN och klimatkonventionen, särskilt mötet i Köpen-hamn för COP 15.

Det är ingen lek att skriva en debattbok om klimat med lite livslängd i argumentationen när boken trycks på papper redan innan Köpenhamnsmötet har varit. Alla är medvetna om att det mötet är en del i en process, låt vara med höga förhoppningar och massiv mediebevakning, men Köpen-hamnsmötet är inte slutet på klimatfrågorna utan mer en start för det globala arbetet. Efterspelet kommer vara det viktigaste och dynamiken i avtalet avgörande. Medan jag skriver pågår finalen i världsmästerskapet i positionering


220220

inför mötet. Sverige leder men det finns ingen solklar vin-nare, utan tvärtom, många förlorare.

Syftet med det här kapitlet är att beskriva var vi moderater står i dag med avstamp i debatten för tjugo år sedan. Mot slutet av kapitlet ritas riktlinjerna upp för en visionär po-litik som både möter utmaningarna och tar tillvara på våra politiska styrkor.

Det handlar om sakpolitik med fokus på lösningar men texten handlar också om de kommuni-kativa och politiska utmaningarna. En enkel konkurrentanalys visar att enfrå-gepartiet Miljöpartiet de gröna är våra största konkurrenter om väljarnas för-troende i miljöfrågorna. Våra styrkor är att den moderata politiken ger mer miljö för pengarna, är heltäckande vad gäller energifrågorna, är stark när det gäller internationellt samarbete och att vi använder effektiva styrmedel. Vi tycker att väljarna ska ställa krav på sina miljöpolitiker. Politiken ska göra sin del, men vi får inte glömma det civila samhället och de enskilda människorna. Det är inte alltid enkelt som medborgare att göra miljöbra saker.

Kapitlet handlar om skillnaden mellan de politiska alterna-tiven i miljöpolitiken. Å ena sidan en äkta miljöpolitik med det gröna skiftet i skattesystemet som vi har genomfört, å andra sidan överbudspolitiken och bristen på åtgärder. Mo-deraterna är ett lyssnade parti och jag har intervjuat delar av miljörörelsen om politikens roll och vad de skulle göra om de var moderater för en dag.

den moderata politiken ger mer miljö för peng-arna.


221221

nya miljömoderaterna?Även om vi moderater står med ett ben i konservatismen är vi är på väg framåt. Det klassiska Fredrik Reinfeldt-citatet ”Förändra er eller dö” definierar nya Moderaterna. Vi ut-vecklar vår politik hela tiden. Ett annat citat av Fredrik från framtidskonventet i november 2008 är ”Förnyelsen när det sker på riktigt gör ont”. Men så smärtsamt är det inte att prata om frågor som vi har bra politik för.

Den politiska kartan har ritats om på sistone. Det märks i partiledardebatten från den 20 maj i ett replikskifte med Miljöpartiets andra partiledare Peter Eriksson när Fredrik förklarar: ”Jag tror att Miljöpartiets mardröm har inträf-fat. De har nu pålästa motståndare som har ambitioner på miljöområdet. (…) Jag står för att jag har vidtagit åtgärder, och jag är beredd att göra mer. Jag har berättat om det här i Sveriges riksdag. Ni berättar ingenting konkret.”

Här ställs den viktigaste frågan i miljöpolitiken i dag. Vad vill de två olika politiska alternativen, nu och i framtiden? Här berättar jag om våra visioner. Förlåt den blandade metaforen men för att kunna blicka framåt måste vi ta sats bakåt. Precis som i kast med liten boll.

Var det bättre förr? eller åtminstone annorlunda?Ett fantastiskt tidsdokument finns på SVT:s kampanjsida Ställ om. Det är ett klipp från en klimatdebatt inför FN:s miljödag som sändes den 4 juni 1989. Medverkande är socialdemokratiska energi- och miljöministern Birgitta Dahl, Moderaternas partisekreterare Per Unckel, forskaren Thomas Roswall och Anders Wijkman, numera kristdemo-


222222

krat men som då var generalsekreterare för Naturskydds-föreningen.

Var det då stor skillnad i debatten för tjugo år sedan? Nej, inte direkt. Birgitta Dahl och socialdemokraterna vill stänga kärnkraftverk och i stället minska energianvänd-ningen. Dahl föreslår hushållning av energi och en radikal omställning av trafiksystemet och påstår att kärnkraft är något på marginalen. Det enda som skiljer Socialdemokra-terna då från nu är förslaget om att använda gas till upp-värmning, så tycker de inte i dag.

Den alltid moderna Per Unckel vill ha kvar kärnkraften eftersom den inte släpper ut koldioxid och säger tydligt att regeringen går åt fel håll när de ökar koldioxidutsläppen då vi vet att koldioxidutsläppen är världens allvarligaste miljöproblem. Han har också ett klassiskt moderat inlägg om kostnadseffektivitet och frågar vad som skulle hända om vi lägger de 30 miljarder som kärnkraftsnedläggningen kostar och som är helt utan miljönytta, på forskning, och utveckling av energiteknik i stället?

Han förklarar också att ett modernt samhälle måste ha transporter som fungerar och att vi behöver bilar och tåg och utvecklade kommunikationer. Lösningarna för att minska utsläppen är ny teknik, energi- och bensinsnålare bilar och att energieffektivisera.

Det kunde vara klippt ur en debatt i dag.

Naturskyddsföreningen vill att Sverige ska gå före och tycker att politiker och näringsliv kan göra mer och ge mer pengar till tåg. Det klingar också bekant. Men sen ut-trycker Anders Wijkman sin djupa sympati för de radikala förändringarna Socialdemokraterna föreslår och menar att det krävs drastiska förändringar av teknik och livsstil.

Socialdemokraterna gör en snygg retorisk poäng av över-kapacitet i energisystemet som gör att energi säljs till


223223

underpris. Därför vill de radikalt minska energiförbruk-ningen.

– Jag kan inte tillåta oss total individuell frihet i ett sam-hälle där vi slösar så mycket med energi, säger Dahl. Men hon går inte in på hur ett samhälle utan individuell frihet i energifrågor skulle se ut.

Per Unckel betonar att en nedläggning av kärnkraften är det största slöseriet med pengar och miljö och kallar det ekonomiskt och miljömässigt vanvett.

– Vi kan åstadkomma det verkliga genombrottet för en helt ny syn på miljö och energi, säger Unckel och förklarar att partipolitiken kommer i vägen för rationaliteten. Det är viktigt med de stora globala konventionerna och de är ramen för vårt ansvar men det konkreta och verkningsfulla arbetet gör vi alla där hemma. Det är oansvarigt att ta ett enda steg åt fel håll när vi har identifierat det största miljö-hotet.

Mot skattehöjningar som enda styrmedel från Socialdemo-kraterna står ett moderat förslag att i stället omdisponera energiskatterna och belasta energin efter den koldioxid de släpper ut. Moderaterna har dessutom ett färdigt förslag till CO2-skatt medan Socialdemokraterna fortfarande utreder sitt.

Som du ser. Det är ungefär samma debatt nu som då i den politiska eliten.

Vad är nytt i dag? Förutom ModeraternaNågonting stort har förändrats. Miljöfrågorna har äntligen demokratiserats. Fler är inne i debatten. Förr hanterades miljöfrågorna av idealister och en liten tyckarelit. Eller


224224

möjligtvis någon miljöchef som satt som alibi på ett företag men mest fick krishantera. Numera har alla en åsikt och vågar uttrycka den. Det finns flera sätt att vara miljövänlig. Åsiktsmonopolet är brutet. Företag gör skillnad och törs kommunicera både vad de gör själva men också använda miljö som säljargument. Det politiska trycket att leverera bra miljöpolitik har ökat. När fler kommer in i debatten breddas den. Det är vitaliserande. Moderaterna har stärkt sitt självförtroende. Vi har lagt på miljöaspekten i de frågor där vi traditionellt är starka, eftersom det är helt avgörande för en offensiv och trovärdig miljöpolitik. Det rör sådant som forskning och utveckling, energipolitik och ordning och reda i finanserna.

Väljarna prioriterar miljö och det gör de politiska partierna också. Men särskilt i klimatfrågan finns en rejäl frustration hos både väljare och politiker eftersom det går långsamt med de globala lösningarna. År 2009 har varit världsmäs-terskap i positionering inför Köpenhamnsmötet. Samtidigt som frågorna är viktigare än någonsin ställer inte väljarna särskilt höga krav på sina miljöpolitiker.

Medborgarna i Sverige är som vanligt smarta, kunniga och engagerade. En undersökning från Naturvårdsverkets visar att 96 procent av svenskarna anser att det är mycket viktigt eller ganska viktigt att vi i Sverige sätter in åtgärder för att göra något åt klimatförändringen, till och med höjda skat-ter52. 100 procent känner spontant till eller har hört talas om klimatförändringen, 95 procent tror att Sverige redan har påverkats eller kommer att påverkas av klimatföränd-ringen, 96 procent tycker att det är viktigt att vi i Sverige sätter in åtgärder för att göra något åt klimatförändringen, 85 procent tror att vi i Sverige kan göra något för att brom-sa klimatförändringen och 78 procent tror att de själva kan göra något för att bromsa klimatförändringen.

52 Läs mer på vaggatillvagga.se


225225

Jobb eller miljö? Varför inte båda! Det är lite trångt i miljödebatten nu. Alla vill in. Så har det inte alltid varit. Valet 2006 handlade om jobben. Ett citat ur ett snabbt svar på en fråga om jobben verkligen var viktigast, eller om valet egentligen handlar om miljön, från Fredrik Reinfeldt dyker ibland upp i debatten när någon motståndare har ont om argument. Det blir lite fånigt eftersom de flesta moderater vet att vi arbetat länge med miljöfrågorna. Naturvård, förvaltarskapstanken, ansvaret för miljön, principen om att förorenaren betalar och de marknadsekonomiska styrmedlen är grunden. Men det är ingen tvekan om att jobbfrågorna var viktigast för väljarna 2006. Miljödebatten var inte lika het och fick inte samma utrymme i media eller utfrågningar. Vi ser nu att miljö är minst lika viktigt som jobben och att det håller i sig i väl-jarnas attityder trots ekonomisk kris. Det avspeglas också i den offentliga debatten. Framförallt är det mycket roligare att vara miljöpolitiker när människor är intresserade av frågorna och budskapen.

Den senaste valrörelsen, EU-valet, handlade mycket mer om miljön och både den ekonomiska och ekologiska krisen var viktig för väljarna. Som politiskt parti mötte vi det bra. Vår egen valanalys säger så här:

”Moderaterna har under de senaste åren blivit Mil-jöpartiets främsta utmanare. Detta är ett resultat av en genomarbetad och trovärdig politik, vilket står i tydlig kontrast till Miljöpartiets orealistiska politik. Moderaterna är det parti som tydligast förstår att det behövs en internationell lösning på ett internationellt problem. (…) En lärdom att ta med sig till valet 2010 är att vi behöver fortsätta ta mer plats i klimatde-batten och att de konkreta skillnaderna gentemot Miljöpartiet ska vara tydliga för väljarna.”


226226

För det är irriterande att förlora mot ett oansvarigt parti som aldrig ställs till svar för sådant som hur de ska leverera och vad det kostar, men framför allt – vem som betalar. Men mer om detta senare.

Mer än sopor och avloppMiljömoderaterna blir starkare och fler. Basen är alla de klassiska sop- och avloppsmoderaterna som kämpar på i byggnämnder, kommunala avfallsbolag, tekniska nämnder och trafiknämnder och som ofta jobbat med miljöfrågor länge. För oss är det inspirerande med exempel som det i Cradle to cradle53 där avfallet ses som en resurs i stället för ett problem och vi gläds när avloppsverken kan kalla sig energiverk. De handfasta miljöfrågorna klarar vi bra.

Ibland beskrivs det moderata miljöengagemanget, främst av hotade motståndare, som en omvändning, men när vi går igenom gammalt material, rapporter och motioner så finns allt på plats. Vi har bara inte pratat om det tillräckligt. Däremot har vi drivit en stabil och lokal miljöpolitik men stundtals fastnat i tekniska debatter om mottryck, place-ring av biogasverk och antal reaktorer.

Någon gång har självförtroendet svikit och vi har låtit andra partier bedöma vår politik. Det skulle vi aldrig göra när det gäller ekonomisk politik. Det är slut med det nu. Vi moderater har stort förtroende hos människor när det gäller att förvalta ekonomiska resurser, naturligtvis ska vi förtjäna det när det gäller förvaltning av naturresurserna också. Det är allmänt känt att planekonomi fungerar uselt för båda typerna av förvaltning.

53 Med anledning av prop. 2007/08:108 En skogspolitik i takt med tiden.


227227

Moderaterna vs Miljöpartiet Huvudsyftet med vår moderata miljö- och klimatpolitik är att rädda världen. Våra värsta motståndare är Miljöpartiet. Trots att regering och riksdag de senaste tre åren har leve-rerat mer för miljön än på väldigt länge så blir den politiska paradoxen att ett enfrågeparti som Miljöpartiet aldrig kan säga att det som sker är bra. Fast de positiva miljöeffek-terna av vår politik är fler än de någonsin kunde förhandla igenom med Socialdemokraterna. Ett erkännande av vår politik gör Miljöpartiet onödigt för väljarna.

I vår politiska vardag konkurrerar alla partier om väljarnas förtroende för att vi ska kunna genomföra vår politik. Den politiska marknaden är begränsad, det finns bara så många väljare. Och ärligt talat är väljarna lite lagom politiskt intresserade, fler och fler bestämmer sig först på valdagen, färre engagerar sig politiskt. Det är faktiskt stressande. Konkurrensen är hård.

För mig som arbetar praktiskt med politik och ser de två miljöpolitiska

alternativen på nära håll känns det sorgligt om människor att röstar på ett parti bara för namnet skull. De har ett fan-tastiskt namn men saknar politik att matcha det med.

Naturligtvis vill inte Miljöpartiet erkänna att vi konkur-rerar om samma röster. Då blir det svårare att demonisera moderater. De pratar sällan offentligt om det 40-tal kom-muner där vi samarbetar, men så är den politiska verk-ligheten. Väljarna är fria och de allra flesta är också rätt fördomsfria.

Moderaterna har under de senaste åren blivit Miljöpartiets främsta utmanare.


228228

Ställ krav på dina miljöpolitikerVi får de politiker vi förtjänar. Det duger inte med höga målsättningar utan åtgärder. Just därför tycker vi att väl-jarna ska ställa krav på sina miljöpolitiker.

Vi moderater erbjuder väljarna en äkta miljöpolitik. Och vi tycker att väljarna har rätt att ställa höga krav. Modera-terna är vänner av både upplysta konsumenter och väljare. Därför har jag tittat lite närmare på Miljöpartiet. För vi misstänker att väljare ibland tror att Miljöpartiet, tack vare sitt namn, ska vara bra för miljön. Men så enkelt är det inte.

Det finns stora politiska skillnader: Moderaterna och Mil-jöpartiet skiljer sig markant i synen på energipolitiken, det globala samarbetet, synen på statens roll och kostnadsef-fektiviteten.

Miljöpartiets energipolitik kan sammanfattas med ordet Nej! Nej till kärnkraft. Nej till utbyggd vattenkraft. Nej till investeringar i utlandet som del i klimatpolitiken och nej till att fånga in och lagra koldioxid. Nej till ny teknik och mer bioenergi från skogen. De höga ambitionerna att sänka utsläppen av växthusgaser i Sverige och utomlands omin-tetgörs av den egna politiken.

Miljöpartiet möter helt enkelt inte dagens utmaningar. För ett parti med omkring sex procent av rösterna i senaste valet är det kanske givet att sikta högt och driva principfrågor. Men det är allvarligare än så. Deras politik kommer sanno-likt att prägla hela oppositionens politik. Jag ser det som att Socialdemokraterna har outsourcat sin miljöpolitik.

En av våra tillgångar är förtroendet. Väljarna ger sitt förtroende till de politiker som vågar ta ansvar för miljö-frågan. Fredrik Reinfeldt är ohotad etta i undersökning efter undersökning. Ett av miljöpartiets partiledare Maria Wetterstrand ligger också bra till men gapet är stort för


229229

Socialdemokraterna. Sämst i förtroendemätningarna ligger vänsterpartiets Lars Ohly.

Varken Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpar-tiet tar ansvar för helheten. Den globala utmaningen kräver globalt samarbete och engagemang, inte klimatnationalism. Flera rapporter och uttalanden från Miljöpartiet visar att de inte utgår från miljönytta och kostnadseffektivitet, utan mer principiella ställningstaganden. Det gör helt enkelt att Miljöpartiets politik får dåliga resultat.

Här har jag gjort en enkel analys av några av Miljöpartiets ställningstaganden och deras konsekvenser. Med hjälp av Riksdagens utredningstjänst reder jag ut begreppen och ser på effekterna. En del av förslagen har också analyserats av Konjunkturinstitutet.

Sverige Y energiuppgörelsenPartiledarna i Allians för Sverige har slutit en historisk energiöverenskommelse. Den skapar framtida hållbarhet och långsiktighet för energimarknadens aktörer. Svenska företag och konsumenter måste kunna lita på att det finns en trygg energiförsörjning även i framtiden.

Den svenska energipolitiken består av tre grundpelare. Ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjnings-trygghet ska prägla svensk energiförsörjning.

Sverige kommer utifrån den grunden satsa på en bred och ren energiförsörjning som bygger på kärnkraft, vattenkraft och förnyelsebart i form av vindkraft, kräftvärme och övrig förnybar kraftproduktion. De tre pelarna ligger till grund för fortsatt ren energi och skapar de rätta förutsättningarna för ytterligare utsläppsminskningar.


230230

Målet är att 50 procent av svensk energiproduktion ska bestå av förnybar energi år 2020 och att växthusgaserna då ska ha minskat med 40 procent från 1990-års nivå. År 2020 ska också tio procent av transportsektorns energi vara förnybar och energieffektiviseringen ska ha ökat med 20 procent. Sverige som utgångspunkt är viktigt, men för att på riktigt åstadkomma en förändring av klimatproble-men måste frågan lyftas till en global nivå.

Som du vet så verkar regeringen för ett globalt klimatavtal och en fungerande handel med utsläppsrätter. Målet är ett globalt pris på koldioxid.

Att energifrågorna nu är hanterade, kommer vara en stor tillgång för Alliansen inför valet. Vi har löst upp en stor politisk knut. Väljarna vet vad de får.

Alternativet till den långsiktiga klimat- och energiöver-enskommelsen är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Enade eller oense. Eftersom det lutar åt att Miljöpartiet blir den tongivande aktören inom oppositio-nens miljö- och energipolitik har jag valt att titta närmare på deras förslag och argument. Fler av Miljöpartiets förslag saknar vetenskaplig grund, verklighetsförankring och kost-nadsberäkningar.

Vad händer om Miljöpartiet får bestämma över energin?Miljöpartiet vill avveckla kärnkraften inom en period på tio-tolv år. Vid samma elförbrukning som i dag kommer vi i början av 2020-talet att sakna drygt 41 TWh för att ersätta energibortfallet från kärnkraften. Inte minst om de också stryper utvecklingen av vattenkraften. De kraftiga energi-besparingarna som skulle krävas drabbar både svensk in-


231231

dustri och svenska konsumenter. Bortfallet kan i värsta fall behöva ersättas med el som ur klimatsynpunkt produceras sämre. Miljöpartiet föreslår att huvuddelen av bortfallet ska kompenseras genom energieffektivisering men saknar helt konkreta förslag kring hur det ska gå till.

Regeringens planeringsmål gör att vindkraften ökar till 30 TWh till år 2020, mot 1,432 TWh i dag. Miljöpartiet fö-reslår också en kraftig vindkraftsutbyggnad. Och eftersom de vill avveckla kärnkraften krävs en ännu större satsning.

Det är tekniskt möjligt att uppväga förlusterna av kärn-kraften, men expansion av vindkraft begränsas av andra miljömål och bestämmelser i miljöbalken. Normalt sett ställer Miljöpartiet höga krav vad gäller vidare forskning om en viss investerings konsekvenser för djur och natur eller målet god bebyggd miljö men de verkar frångå sina principer när det gäller vindkraften. Mer forskning krävs för att ta reda på vad vindkraften får för konsekvenser för fisk, fågelliv, rennäring och marina miljöer i enlighet med försiktighetsprincipen.

Miljöpartiet tar tydlig ställning för vindkraft, bland annat i en motion från Per Bolund 2007-10-02:

”Det är därför dags att ta krafttag för att öka insat-serna för att snabbt öka produktionen av vindkraft i Sverige. Miljöpartiet anser att målet bör vara att det minst ska produceras 30 TWh vindkraft per år i Sve-rige år 2020. Om denna vindkraftsutbyggnad kombi-neras med en kraftfull effektivisering och utbyggnad av solvärme och biobaserad kraftvärme finns möjlig-heter att avveckla såväl kärnkraft som fossila bräns-len för el- och värmeproduktion”

De storskaliga satsningarna görs ju redan, men de är fort-sättningsvis kategoriskt emot kärnkraft trots att få andra alternativ presenteras. I motionen föreslås en effektivise-


232232

ring av solvärme och biobaserad kraftvärme men hur denna effektivisering, eller höjning av energiproduktiviteten för solkraften ska gå till nämns inte. Tvärtom ifrågasätter Miljöpartiet regeringens inställning att miljö- och produk-tionsmålen ska väga lika i sin motion med anledning av skogspropositionen54. De säger nej till utökad produktion av bioenergi från skogen, samt är skeptiska till att öka intensivodlingen, skogsgödsling, nya arter och uttag av gre-nar, rötter och toppar samt stubbrytning.

Men stödsystemen då? Jo, elcertifikatsystemet betyder att en viss del av all elkraft som produceras ska vara förnyel-sebar. Kvot-plikten inom elcertifikatsys-temet innebär en skyldighet för elleveran-törerna att ha elcertifikat i förhållande till sin försäljning och användning av el under året innan. Den som producerar el från för-nybara energikällor får ett elcertifikat av staten för varje MWh el som produceras. Genom att sälja certifikat får producenten en extra intäkt vid sidan av försäljningen av el. Då ökar lönsamheten för att investera i ny förnybar elpro-duktion. Elcertifikatsystemet har utvärderats och systemet har gett fem TWh förnybar el, jämfört med 2002 års nivå.55

Vattenkraften utgör en stor del av de certifikatberättigade anläggningarna. Men alla stödberättigade produktionsslag har ökat mellan år 2003 och 2005.

Ett elcertifikat tilldelas den som i en godkänd anläggning producerat och uppmätt en megawattimme el från förny-bara energikällor eller torv. El producerad från vindkraft

54 riksdagens utredningstjänst (nr?)55 Av de outbyggda beräknas 27 TWh som ekonomiskt möjliga att bygga ut men

det finns naturintressen att ta hänsyn till.

Miljöpartiets energipolitik kan sammanfattas med ordet Nej!


233233

solenergi, vågenergi, geotermisk energi, biobränslen enligt förordning (2003:120) om elcertifikat och torv i kraftvär-meverk berättigar till elcertifikat. Detsamma gäller vatten-kraft som är småskalig och vid utgången av april 2003 hade en installerad effekt om högst 1500 kW per produktionsen-het, nya anläggningar, återupptagen drift i nedlagda anlägg-ningar, ökad produktionskapacitet i befintliga anläggningar, anläggningar som inte längre kan erhålla långsiktig lönsam produktion på grund av myndighetsbeslut eller omfattande ombyggnader

I Sverige är vattenkraften relativt väl utbyggd, ungefär hälf-ten av Sveriges elproduktion kommer från vattenkraftverk. Enligt beräkningar från vattenregleringsföretagen skulle man tekniskt sett kunna bygga ut vattenkraften till att ge 135 TWh i Sverige, varav 65 TWh redan är utbyggda.56 De fyra outbyggda norrlandsälvarna, Torne älv, Pite älv, Kalix älv och Vindelälven, står för den allra största delen av den outbyggda vattenkraften i den beräkningen. Någon sådan utbyggnad är inte aktuell i Sverige i dag eftersom de fyra älvarna, tillsammans med ett antal mindre älvar och älvsträckor, är skyddade mot utbyggnad enligt svensk lag. Alliansens energiöverenskommelse innebär inga ändringar i denna bestämmelse. Däremot är det möjligt att förbättra befintliga kraftverk samt att bygga små vattenkraftverk i andra älvar.

Ett av Miljöpartiets förslag är att utesluta vattenkraften från elcertifikatsystemet, vilket minskar investeringar och effektiviseringar av produktion av förnyelsebar energi. Detta går exempelvis att läsa i en motion av bland andra Ingegerd Saarinen med anledning av den dåvarande reger-ingens proposition 2005/06:154 om förnybar el med gröna certifikat.

56 Ur motion 2005/06:mp302, För en hållbar energipolitik.


234234

”Systemet med elcertifikat bör omfatta mer ny pro-duktion av förnybar el än vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern föreslår. Ett prisgolv kan behövas. Vattenkraft och torv ska inte ingå. För att ge effekt måste det kompletteras med ett beslut om nej till kärnkraftsutbyggnad och uranletning.”

Samma resonemang återfinns också i den stora partimo-tionen om energipolitik från samma år. I den utvecklas resonemanget kring stopp för elcertifikat både för småska-lig vattenkraft och effektiviseringar av befintliga kraftverk genom implementering av ny turbin- och generatorteknik. De fastslår också ett stopp för ny vattenkraft. ”Vi anser vidare att ingen ny vattenkraft ska byggas, storskalig eller småskalig.”

Enligt Energimyndigheten ger systemet med elcertifikat ökade investeringar i förnybara energislag. Utbyggnaden och effektiviseringen av vattenkraften skulle hämmas om den uteslöts ur det gröna elcertifikatssystemet.

Alltså föreslår Miljöpartiet att vattenkraften ska minska. Men de presenterar inga andra lösningar.

det globala samarbetetUtsläppen måste minska över hela jorden. Klimatfrågan är ett globalt problem som kräver globala lösningar. Vi ska göra allt vi kan för att rädda världens klimat men världens klimat räddar vi inte i Sverige.

Klimatfrågorna är komplexa problem och lösningarna måste vara internationella, samtidigt som våra politiska motståndare envist hävdar att frågorna ska lösas genom de vanliga nationella regleringarna, förbuden och skatterna,


235235

trots att det inte fungerar. Världen har förändrats men de har inte hängt med.

Miljöpartiet står för en tydlig klimatnationalistisk klimat-politik. Så här skriver de själva i sitt förslag till Klimat-beredningen: ”Tyngdpunkten bör ligga på det nationella målet med syfte att Sverige ska gå före och göra utsläpps-minskningar på hemmaplan.”57.

Miljöpartiets inställning är att det är viktigare att vara bäst i klassen än att göra rätt saker. Den inställningen noncha-lerar både de problem vi står inför och skattebetalarnas pengar.

Vi måste använda de mest effektiva sätten att snabbt få till stånd utsläppsminskningar globalt. Ett exempel är gröna investeringar. CDM, Clean Development Mechanism, ett delprojekt under Kyotoprotokollet som går ut på att industriländer minskar sina koldioxidutsläpp genom investeringar i utvecklingsländer. För den som tycker att utsläppen måste begränsas med alla medel är detta en del i lösningen eftersom det är kostnadseffektivt och göra miljönytta.

Miljöpartiets ståndpunkt är att CDM kan genomföras men inte ska räknas i statistiken. Dessutom skriver de: ”Miljö-partiet anser att regeringens internationella klimatarbete är svagt, orättvist och delvis riskerar att bidra till ökad klimatförändring.”58.

Miljöpartiet skriver i sin rapport om avsikterna med flexi-bla mekanismer, enligt Kyotoprotokollet. Slutsatsen de drar är: ”Märkligt nog är mekanismens konstruktion sådan att den aldrig kan bidra till globalt minskade utsläpp. I den bästa av världar, om alla projekt vore perfekta, skulle det

57 Miljöpartiets förslag till klimatberedningen58 På villovägar mot Köpenhamn, en granskning av regeringens internationella

klimatsatsning, Mp jan 2009


236236

vara ett nollsummespel där en minskning med x ton i exem-pelvis Kina kompenseras av en utebliven minskning med x ton i ett industriland.”59.

Miljöpartiet påstår att mellan 30-60 procent av de reduk-tioner som ska göras i utvecklingsländer ”inte är verkliga” utan att projekten skulle ha genomförts även utan stöd och att CDM är ett nollsummespel.

”Detta innebär att den uteblivna utsläppsminskning-en i det rika landet är ett ökat utsläpp i förhållande till åtagandet och att de globala utsläppen i själva verket ökar.”60

Konjunkturinstitutet har utvärderat satsningarna på JI och CDM och anser att de är de effektiva klimatåtgärder. Flexi-bla mekanismer är mycket billigare än inhemska åtgärder och ger så stor CO2-sänkning som möjligt för varje satsad krona. KI skriver: ”En fortsatt satsning på dessa mekanis-mer är högst motiverad för att man ska få största möjliga klimateffekt per resursinsats.”.

Vad är politikens roll?Utmaningen just nu är att driva politik som tar ansvar för klimatet på alla politiska arenor. Det krävs en armé av politiker och inte ens då räcker åtgärderna till. Vi måste samarbeta på alla håll, med hela näringslivet, företagarna, producenterna, handeln, konsumenterna, forskarna, hela utbildningssektorn, media och alla andra. Vi är också tyd-liga med att varje människa gör skillnad.

59 Se ref. 260 Se ref. 2 sid. 18


237237

Moderat miljöpolitik bygger på lagstiftning som ska följas, att förorenaren ska betala, att äganderätten och det civila samhällets kraft ska användas för att både skydda och förvalta miljön. En komplett miljöpolitik bygger främst på internationellt samarbete, långsiktiga regleringar och styr-medel som är breda och likformiga. Miljöfrågorna rör alla politikområden. Därför krävs en helhetssyn från politiskt håll. Politiken ska leverera lagstiftning och internationella och globala överenskommelser.

Moderat miljöpolitik bygger på sunda marknadsekonomis-ka principer. När allt ska bära sina egna miljökostnader blir en av politikens viktigaste uppgifter att se till att kostna-derna påförs enligt principen att förorenaren betalar.

I första hand ska som sagt styrmedel vara breda, långsiktiga och gärna internationellt samordnade. Det räcker inte med en bred koldioxidskatt som styrmedel. Andra åtgärder kan vara motiverade av hög miljönytta.

Politiken ska också vara teknikneutral. Det är enkelt att som politiker vilja gynna en särskild teknik eller genom-föra projekt, program eller särregleringar. Men politiken ska inte välja mellan solceller eller vindkraft. Vi ska se till att förutsättningarna är goda för alla kraftslag som är miljö-vänliga.

Konjunkturinstitutet menar att styrmedel som prissätter CO2-utsläppen kan behöva kompletteras med åtgärder som främjar teknisk utveckling. Tekniksubventioner bör vara teknikneutrala för att minska risken för inlåsningseffekter och stöd till forskning bör vara så breda som möjligt. Poli-tiken ska inte välja teknik.

Mot den inställningen står Miljöpartiet. De är kända för den så kallade pumplagen där bensinmackar åläggs att er-bjuda ett alternativt drivmedel. Eftersom etanolpumparna var billigast blev resultatet inte den mångfald av bränslen


238238

som efterfrågats. Nu föreslår de en modifierad pumplag version 2.0. ”Ett nationellt biogasprogram upprättas för att stimulera en kraftig ökning av såväl produktion som distribution. Det ska finnas en biogaspump i varje svensk kommun.”61

Miljöpartiet är inte särskilt teknikvänligt alls. Tvärtom. Trots att kolkraft kommer att användas i världen under lång tid är Miljöpartiet principiellt emot teknik som mins-kar eller eliminerar växthusgasutsläppen vid kolkraftspro-duktion. Ett bra exempel på det är infångning och lagring av koldioxid, CCS, Carbon Capture and Storage. Argu-menten är att CCS legitimerar fortsatt kolanvändning. Det är oansvarigt att av principiella skäl förkasta teknologi som kan minimera utsläppen av kolanvändning.

Moderaterna ger mer miljö för pengarnaPolitiken måste handlar om vem som levererar mest och inte vem som lovar mest.

Susan Solomon är Senior Scientist på NOAA:s Earth System Research Laboratory i Boulder, Colorado och har drivit arbetsgrupp ett i IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change. Hennes forskning visar bland annat att klimateffekten kommer vara länge, minst tusen år stannar dagens utsläpp i atmosfären. Dr Solomon är något så ovan-ligt som en forskare som kan kommunicera.

– Tänk dig att varje kilo du lägger på dig stannar kvar. Hur mycket cheesecake skulle det säljas då, frågar hon. Det är bråttom att begränsa utsläppen och vi har varken råd eller tid att vara ineffektiva.

61 Se ref 7 sid. 9


239239

Kostnadseffektivitet präglar den samlade klimat- och ener-gipolitiken. Utgångspunkten är att generera så stora ut-släppsminskningar som möjligt per varje satsad krona. Mer miljö för pengarna helt enkelt. Det innebär en avvägning mellan det vi gör i Sverige och det vi kan åstadkomma glo-balt. Därför satsar vi en del av resurserna på CDM, något som vi får stöd för från Konjunkturinstitutet.

”Utsläppen av växthusgaser är ett globalt miljöpro-blem som kan betraktas som historiens största mark-nadsmisslyckande. Det är viktigt att klimatpolitiken tar hänsyn till vilka åtgärder som ger störst klimatef-fekt per krona.”

Ur Konjunkturinstitutets rapport ”En samhälls-ekonomisk granskning av Klimatberedningens

handlingsplan för svensk klimatpolitik”.

Kostnadseffektivitet kan låta trist men är helt nödvändigt. När varje krona satsas där den gör mest nytta kommer utsläppsminskningarna att bli större och ske snabbare. Effekten måste alltid vägas mot kostnaden och de olika åtgärderna måste också vägas mot varandra. Ideologiska motiv till vissa satsningar eller förbud kan motverka ut-släppsminskningar.

Miljöpartiets politik och handlingssätt utesluter ofta kost-nadseffektiviteten. Ett exempel är att Miljöpartiet vill att

Sverige ska minska sina koldioxidut-släpp med 40 pro-cent enbart inom Sveriges gränser fram till år 2020 och med minst 85 pro-cent till år 2050.

Konjunkturinstitutet har gjort kostnadsberäkningar för olika målnivåer för Sverige. Den som gör likadant som

Politiken måste handlar om vem som levererar mest och inte vem som lovar mest.


240240

Miljöpartiet och bara mäter utsläpp inom Sveriges geografi får en utmaning i all den verksamhet som omfattas av EU:s system för utsläppstak och handel med utsläppsrätter. Där fattar vi besluten på EU-nivå. Om de verksamheterna ska minska med exempelvis 25 procent måste alltså resten av de svenska utsläppen på svensk mark minska sina utsläpp med hela 50 procent sen 1990 till 2020. Det kan låta krångligt och det är inte enkelt. Dessutom är det oansvarigt att lägga fram såna beslut som inte har analyserats. Konjunkturin-stitutet har räknat på det och det visar sig att det här fallet skulle kosta ungefär 20 miljarder kronor per år, en försäm-ring av BNP på 0,7 procent, per år.62

Vi vet inte hur Miljöpartiets politik ser ut för att uppnå deras nationella mål, och vi kan bara anta vad det kommer att kosta. Hur kan någon ansvarsfull politiker föreslå saker som faktiskt ger lite eller fel effekt till höga priser? När det finns så mycket bättre och viktiga saker att göra. Som sagt, kärnkraften som står för cirka 50 procent av vår elanvänd-ning, föreslås effektiviseras bort med hälften och hälften ska ersättas av vindkraft, bioenergi och solkraft. De vill stoppa utveckling av vattenkraften och utesluta vattenkraf-ten från det gröna certifieringssystemet. De vill förbjuda Vattenfalls teknikutveckling av koldioxidinfångning och förvaring.

Varken vi eller väljarna vet vad Miljöpartiet, Socialdemokra-terna och Vänsterpartiet vill med miljöpolitiken och Sveriges ekonomi. Det finns några ljumma överenskommelser på de olika hemsidorna och i skrivande stund väntar vi på att deras olika arbetsgrupper ska leverera. Tre olika budgetförslag presenterades från oppositionen. Så vi vet att de lovar att samarbeta sen, men vi vet inte om vilka frågor och inte vad som prioriteras och varken vad det kostar eller smakar.

62 Svensk klimatpolitik – betänkande från klimatberedningen


241241

Med blicken mot framtiden ser vi en offensiv miljöpolitik!Nu har jag berättat om alternativet. Men vad vill vi mode-rater? Jo vi föreslår en komplett och offensiv miljöpolitik. Det bygger på ett internationellt samarbete, ett grönt skat-tesystem, en stark arbetslinje och teknikutveckling

Sverige i världenSveriges del av utsläppen är inte stora globalt sett, men vi är överens om att Sveriges utsläpp spelar roll. Vi tar vårt ansvar. Andra ska ta sitt. Tror vi på allvar att klimatfrågan är ett globalt problem måste vi leverera globala lösningar och inte enbart tänka innanför nationsgränserna.

Vi samarbetar och EU är vår viktigaste miljöorganisation. Vi agerar både i Sverige och utomlands, och börjar helst där effekterna blir som störst. Allt annat är oansvarigt och plakatpolitik.

Därför har vi en offensiv klimatpolitik nationellt och internationellt. Och därför är två av regeringens viktigaste miljöministrar utvecklings- och biståndsminister Gunilla Carlsson och handelsminister Ewa Björling. Biståndet är klimatsäkrat, ökad frihandel häver människor ur fattigdom och är bra för de mänskliga rättigheterna. I takt med att länder utvecklas ökar utrymme och möjligheter att satsa på sin egen miljöpolitik. Handel ger många goda effekter, som specialisering av produktion och effektivitet. De sam-mantagna miljöeffekterna av de insatserna mäter vi inte ens. Det kanske vi borde? Vi vet redan att krig, fattigdom och totalitära vänsterdiktaturer är katastrofala för miljön.


242242

ett grönt skifte i skattesystemet!Politiken är precis som en dator. Du får exakt vad du frågar efter. Det kanske inte var vad du menade, men det var vad du frågade efter. Ett bra exempel är vår svenska bilpark. Den är en direkt effekt av Socialdemokraternas politik för 15-20 år sen. Leasingreglerna, förmånsskattesystemet och andra stöd till bilbranschen har gett svenskarna en bilpark som är ganska säker, men både tung och törstig och väldigt gammal jämfört med andra länder. Här ligger en stor del av vår miljöpåverkan och det tog det tid innan teknikföränd-ringar slog igenom.

På tre år har vi förändrat förutsättningarna och ökat antalet bilar som har bättre miljöprestanda. Först kickstartade vi marknaden genom att ge nybilsköpare en bonus och senare genom att sänka skatten på ägandet av bättre bi-lar så att förmånen följer med bilen och inte stannar vid första köpet. En morot som heter duga. Ett annat exempel är faktiskt fastighetsskatten som var utformad så att varje miljöförbättrande åtgärd, som tilläggsisolering och treglas-fönster direkt belönades med en höjd skatt. Den skatten tog vi bort. Det är intressant att se hur politiken och skat-tesystemet får miljöeffekt lång tid efter att besluten fattats. Det gör oss ödmjuka.

En grön skatteväxling brukar betyda en sänkning av skatt på arbete och en höjning av skatt på energi. Det skulle alltså gå jämnt upp. En in och en ut. Socialdemokraterna med stöd från Miljöpartiet genomförde ett sådant system under sin sista tid vid makten och marknadsförde det med buller och bång. Men en liten justering, att flytta pengar från en ko-lumn till en annan i en jättebudget är inte en offensiv miljö-politik. Deras budgetjustering är inte ens jämförbar med den förändring som vi genomfört nu, med stora skattesänkningar på arbete kombinerat med skattehöjningar på koldioxid.


243243

Alliansregeringen har skiftat upp, från smått till stort. Jag bad riksdagens utredningstjänst att jämföra regeringens skattepolitik med den förra regeringens skatteväxling. Sva-ret blev att det inte går att jämföra.

Alliansregeringens höjda skatter på miljö-, klimat- och energiområdet uppgick i 2008 års budget till 2,89 miljarder och året därefter till 2,69 miljarder. Samtidigt hade skat-terna på arbete sänkts med närmare 45 miljarder kronor vid den tidpunkten, bara genom inkomstskatten.

Skattesänkningarna på arbete är bra mycket större än skattehöjningarna på energiområdet. Miljöeffekterna är enorma. Fler i arbete har lett till stärkta finanser och utökat utrymme för satsningar på miljöområdet. Aldrig tidigare har vi haft starkare miljöbudgetar.

Alliansens satsningar på miljö- och klimatområdet består förutom att Sverige nu har en samlad klimatpolitik, också av de kraftfullaste satsningarna någonsin på Östersjön och internationella klimatinvesteringar och en utvecklingspo-litik som är klimatsäkrad. Skiftet är inte bara ekonomiskt. För första gången samordnas politikområden.

Arbetslinjen med en allt lägre skatt på arbete ger Sverige sunda stadsfinanser och utrymme för de investeringar som behövs för utveckling. Ny infrastruktur, som gör arbets-marknader större för människor och gör bilen onödig, grundforskning och projekt som på lång sikt ger goda effekter. Dessutom kanske vi kan häva den brain drain som Sverige levt med länge där forskare och ingenjörer helt enkelt flyttar utomlands. Då behövs inte särregleringar i skattelagen för experter.

Den förra S-regeringens gröna skatteväxling gick ut på att höja skatten på miljö- och energiområdet och sänka skatten på arbete. Skattehöjningarna bestod främst av höjda skatter


244244

på koldioxid och el och skattesänkningarna av sänkt allmän löneavgift och höjda grundavdrag.

Skatteväxlingen genomfördes mellan 2001 och 2006 och omfattade totalt cirka 17 miljarder kronor under sex år. De fyra första åren uppgick skatteväxlingen till mellan två och tre miljarder per år.

Låt oss se på ekonomiska fakta: I budgetpropositionen för år 2001 föreslog dåvarande regering en grön skatteväxling. Under perioden höjdes skatterna på energiområdet medan skatterna på arbete sänktes. Sänkningen av skatten på ar-bete gällde främst sänkta inkomstskatter via höjda grund-avdrag men också genom sänkta arbetsgivaravgifter.

Den höjda energiskatten är ett styrmedel och när det fung-erar som det är tänkt och inte är en fiskal skatt som bara ökar statens inkomster styr skatten bort viss konsumtion av energi och statens inkomster minskar. Men redan innan det hinner hända finns en annan finanspolitisk knorr på skatteväxlingen.

Staten kommer tjäna pengar och öka inkomsterna från den höjda energiskatten, det finansierar sänkningen av skatt på arbete i budgeten. Men inkomsterna minskar året efter in-förandet. Höjningen påverkar nämligen konsumentprisin-dex och därmed prisbasbeloppet. Det i sin tur har effekter på basbeloppsanknutna utgifter i statsbudgeten året efter införandet. Det är en förklaring till underfinansieringen i utfallet i statsbudgeten för 2006. Resultatet är faktiskt att skatteväxlingen är underfinansierad med 1,6 miljarder kronor 2006.

Frågan är hur offentliga finanserna skulle ha sett ut om den gröna skatteväxlingen inte genomförts?

Över tiden uppstår en skillnad, exempelvis blir grundav-draget 14 miljarder kronor år 2006. Ett återställande av grundavdraget skulle öka offentliga sektorns inkomster


245245

med 18,6 miljarder kronor, förutsatt 2006 års prisbasbelopp och 2006 års löneinkomster. Med samma förutsättningar om löneinkomsterna skulle en höjning av arbetsgivaravgif-ten med 0,4 procentenheter öka inkomsterna med 4,3 mil-jarder kronor. Sammantaget 2,2 miljarder kronor.

Ett syfte med skattehöjningarna är att minska förbruk-ningen. En minskad förbrukning innebär samtidigt mindre skatteinkomster när styrmedlet fungerar. Om politiken är framgångsrik kan det betyda att skatteinkomsterna från höjningarna är för högt räknade.

Sammanfatt-ningsvis var den gamla gröna skatteväxlingen bara ett petande och micklande i systemen. Effek-ten är oklar. Det imponerar inte.

Moderaternas och Alliansens miljö- och klimatpolitik är mer än bara en grön skatteväxling. Det är ett grönt skifte i hela skattesystemet. Reformerna vi genomfört är framgångsrika, ger goda miljöeffekter och har positiva synergieffekter. Det ska vi fortsätta med. Därför vill vi se över skattesystemet och de olika miljöstyrande effekterna det har.

arbetslinjen är bra för miljönGenom en tydlig arbetslinje har regeringen som sagt skapat utrymme för de största satsningarna på miljö- och energi-området någonsin. Den mest prioriterade frågan i valrörel-sen 2006 var jobben. Men inte för Miljöpartiet. För de vill inte jobba. De har en politik som bygger på att människor

Genom en tydlig arbetslinje har regeringen som sagt skapat utrymme för de största satsningarna på miljö- och energiområdet någonsin.


246246

inte ska arbeta med förslag som arbetstidsförkortning och friår och medborgarlön. Motsatsen, långsiktiga, rättvisa och beprövade principer som att förorenaren betalar, mo-rötter i stället för piskor och mest miljö för pengarna har lett till att Sverige ligger i framkant vad gäller klimatarbetet i världen.

Det gröna skatteskiftet ger både grönare energiomställning och nya anslag till miljö- och klimatområdet. Satsningarna på havsmiljön, klimatmiljarden, forskning, infrastruktur och hållbara städer genomförts tack vare en regering som tar ansvar för arbetslinjen. Miljö- och klimatpolitik får aldrig bli en ursäkt för skattehöjningar. Det är kortsik-tigt och oansvarigt och gör en offensiv miljöpolitik till en marginaliserad lyx vi och andra länder bara kan prioritera i goda tider.

En ansvarsfull klimatpolitik kräver en regering som står upp för både arbetslinje och finansiering. De rödgröna par-tierna vill både skärpa miljö- och energibeskattningen och samtidigt höja skatten på arbete. Vad blir effekterna av det?

Det har betydelse hur skattesänkningar och skatteväxlingar införs. Jobbskatteavdraget påverkar statens inkomster. Den förra regeringens skatteväxling via höjt grundavdrag påver-kar kommunernas skattebas och leder i förlängningen till ett ökat kommunalt behov av statsbidrag. Det är vi så klart emot. Skattesänkningar genom höjt grundavdrag urholkar kommunernas skattebas och därmed välfärdens kärna.

Jag längtar till valrörelsen. I bästa fall föreslår oppositions-partierna ännu en skatteväxling. Mer troligt är att en reger-ing med Vänsterpartiet som medlem sänker alla möjligheter till att fortsätta använda skatt som verktyg skapa de bästa förutsättningarna för global klimatomställning. Opposi-tionen skryter gärna med gröna skatteväxlingar och över-budspolitik. Vi svarar med en miljö- och klimatpolitik i ett större perspektiv.


247247

Vi gillar all bra teknik!Det är ingen hemlighet att Moderaterna är teknikoptimis-ter. Teknikutveckling är vår grej. Vi gillar alla tekniker, kärnkraft och vindkraft och alla andra krafter. Allt är inte lika effektivt men det är inte vettigt att konstant ställa olika energislag mot varandra. Måste den som är för en teknik, som kärnkraft, automatiskt vara mot en annan teknik, som vindkraft? Så var det förr. Men det är ett gammalt synsätt. Vi nya moderater är teknikneutrala.

Det är ganska skrämmande hur många som låtsas att politi-ken är ett nollsummespel och lägger mycket tid på att vara emot något energislag. Och visst, det har hänt att mode-rater fastnat i tekniska frågor. Det är en balans hela tiden. Att helt okritiskt vara för ett bränsle bara för att det kallas biobränsle är dumt, ungefär som att tro att allt som är vege-tariskt är nyttigt. Det finns bra och dåliga biobränslen. Vi gillar de bra, men inte de dåliga. Teknik blir inte värdefull förrän den används på ett bra sätt.

låt tusen blommor blomma!Den bästa uppfinningen är inte uppfunnen ännu. Vi vet inte vad som blir nästa tekniska hopp framåt. Hur ser vi då till att bra teknik utvecklas? En del är bättre riskkapitalis-ter. En annan är satsningarna på forskningen. Lösningarna för framtiden är antagligen inte längre stora system som är politiskt styrda. Det är ingen ny månlandning vi behöver, hellre ett SETI-projekt eller varför inte starta med 1 000 friggebodsprojekt?

En av politikens viktigaste uppgifter är att skapa långa och hållbara ramar för en gynnsam utveckling. Sedan 1979 får svenskarna bestämma över sin egen tomt och bygga små


248248

byggnader på tio kvadratmeter utan bygglov. Från den 1 januari 2009 år utvidgades regleringen till att omfatta yt-terligare fem kvadratmeter. En medveten regelförenkling. Tänk om vi går vidare och regelförenklar för småskalig elproduktion?

Varje möjlighet till produktion av förnyelsebar energi bör tas tillvara och staten ska inte bromsa utvecklingen el-ler begränsa människors vilja att göra miljöbra saker. Vi vill uppmuntra småskalig och närproducerad energipro-duktion, dels för att det bidrar till en omställning, och många bäckar små… Men också för att människor vill göra skillnad även om det nationalekonomiskt inte är det mest effektiva, på samma sätt som det är tillfredsställande att snickra hemma, odla en kolonilott, sätta en surdeg, baka snygga muffins eller en sticka en tröja själv.

Investeringarna i smarta elnät och storskaligt utvecklad distribution av el kommer att bli stora. Vad avregleringen av elmarknaden kommer få för långsiktiga effekter vet vi inte ännu. Politiken måste använda sig av marknadskraf-terna och avreglera mera. Politiker hyllas sällan för avreg-leringar av monopol och statligt kontrollerade marknader. Effekterna kommer oftast sent. Avregleringar är ett viktigt politiskt instrument och har goda miljöeffekter.

Två bra exempel är flygmarknaden och telemarknaden. I dag har vi massor av flygbolag, det är hyfsat enkelt att resa vart som helst i världen, informationen finns om olika länder och priserna är rimliga63. Miljöpåverkan har ökat men det är utsläppen och inte resorna som vi ska minska. Utvecklingen av resemarknaden hade aldrig hänt om staten fortsatt ägt och drivit flygbolagen. Kundernas krav driver utvecklingen. Telemarknaden har också utvecklats på ett sätt som ingen kunnat lagstifta fram, vi har fler mobiler

63 Läs gärna kapitel 8 i Flyt! Förbättringar i Sverige sen sjuttiotalet, Paues & Wallen.


249249

än människor i Sverige, teletjänsterna blomstrar, informa-tionssamhället är faktiskt här.

Ekvationen är tydlig: avreglerade marknader plus satsning-ar på forskning plus riskkapitalister och innovativa företag ger teknikutveckling. Världen behöver fler glada forskare än galna forskare.

Vad kan vi själv göra för miljön?Det viktigaste du kan göra för miljön är att rösta på Mode-raterna. Det är en försäkring för en politik som är effektiv, grundad i forskning och kunskap och då röstar du för ett riktigt ledarskap både i Sverige och internationellt. Men politiken klarar inte allt, vi behöver också det civila sam-hället och att människor gör något. Vi är partiet som säger att allt räknas och om ingen gör något blir ingenting gjort.

Vad säger miljörörelsen om vad människor själva ska göra för miljön? Vad skulle de själva göra om de var moderater för en dag? När Naturskyddsföreningen presenterade sin bok ”Tänk om…” så förklarade generalsekreteraren Svante Axelsson att det inte behövs särskilt stora eller dramatiska förändringar i människors liv för att påverka utvecklingen. Många små insatser kan tillsammans ändra världen. Boken är ett exempel på hur föreningens arbetar med att visa hur lätt det kan vara att göra rätt.

Ni visar många tydliga exempel men vad är det viktigaste människor kan göra själva för att rädda världen och klimatet?

– Det viktigaste människor kan göra själva är att vara resurseffektiva – det spar både på pengar och miljö, säger Svante Axelsson.


250250

Om du var moderat för en dag, vad skulle du göra då? Moderatfaktorn gör att du inte får föreslå socialism, plan-ekonomi eller ensidiga skattehöjningar.

– Då skulle vi ta in skatt på ett sådant sätt att vi får så kor-rekta priser som möjligt på marknaden. Det är egentligen oberoende av skattetrycket.

Aha. du har ju ett rätt radikalt skattväxlingsförslag, vad handlar det om?

– Till exempel handlar det om att göra det ännu enklare att agera rätt genom att sänka snedvridande skatter på arbete som lockar till svartjobb och samtidigt gör vård, skola och omsorg onödigt dyr. I stället så skulle vi öka koldioxids-katten och energiskatten eftersom de båda skatterna lockar till en ökad resurseffektiv ekonomi. En annan effekt blir att relativpriserna mellan varor och tjänster förändras så att tjänstekonsumtion växer vilket i de flesta fall är positivt ut miljösynpunkt.

Moderaterna är ett lyssnande parti. Jag frågar också Marti-na Krüger från Greenpeace vad hon svarar människor som undrar vad de ska göra för att rädda klimatet.

– Som individ har du två skyldigheter, det ena i rollen som medborgare, den andra som konsument. Som medborgare bör du låta dina politiker veta att det finns stöd för energi-omställning, säger Martina och förklarar att medborgarnas stöd ger kraft åt politiken.

– Samtidigt har alla en skyldighet att som konsumenter ta personligt ansvar för att inte slösa med resurser och energi eller lägga ansvaret på andra. Det håller inte att säga att du vill att alla andra ska göra något men att det inte passar för mig, säger hon. Det handlar alltså om det egna ansvaret och att ge demokratiskt valda stöd för förändringar.


251251

Martina Krüger betonar att det viktigaste är att politikerna, med väljarnas stöd, gör det enkelt för medborgarna att leva och handla rätt, så att inte ansvaret att rädda världen läggs på varje individs axlar.

Vi moderater säger ofta att allt du gör räknas och att människor gör skillnad men är ju tydliga med vad som är politikens roll. Om du var moderat för en dag, vad skulle du göra då?

– Det första jag skulle göra är att fasa ut alla subventioner till fossila bränslen och kärnkraft.

Aha, fossila bränslen förstår jag, men kärnkraft tycker vi moderater ska finnas om marknaden vill ha det.

– Att marknaden vill ha kärnkraft beror på att kärnkraften fortfarande är subventionerad på olika sätt. Ansvarsfrågan till exempel. I dag garanterar staten att den står för kostna-derna i händelse av en kärnolycka. Jag antar att moderater är mot subventioner? Just nu existerar inte de olika energi-alternativen på lika villkor. Den som vill släppa marknaden fri måste se till att skapa en bättre balans mellan energisla-gen. Jag skulle ta bort subventionerna från icke-hållbara energitekniker och sikta på ett så kallat ”level playingfield”, säger Martina Krüger. En marknad där alla energislag har samma förutsättningar är riktigare.

Martina förklarar att subventioner kan vara själva skat-tesystemet som innebär särskilda skattelättnader och att principen om att förorenaren betalar är något alla pratar

om, men det är svårare att ge-nomföra. Hon menar att priset på förnybart blir mycket lågt i jämförelse med kärnkraften och kolkraften om de skulle göras betalningsansvariga för miljöför-störingen de orsakar.

ingen kan göra allt men alla kan göra något.


252252

Är det något mer som du skulle göra?

– Ja, förtydliga statens ansvar som ägare. Politikens uppgift är att vara tydlig och leda i rätt riktning. Se bara på Vatten-fall, här är det alldeles avgörande med ett tydligt och kraft-fullt ägardirektiv för att få bukt med företagets utveckling.

Starkt ägande och ansvar låter ideologiskt rätt. du är en oväntat bra moderat måste jag ändå säga. det trodde jag inte.

– Och jag tror ibland att Moderaterna tycker att miljö-rörelsen är onödig och lite besvärlig. Men så tänker ni kanske inte? Annars tycker jag ju att miljödebatten nu är väldigt bra. När den föder nya idéer kommer jag närmare lösningarna. Jag tror inte att det bara är ett parti som har lösningarna eller är intresserad av hållbarhet. Många vill rädda världen, men sedan finns det som bekant olika sätt att göra det och olika sätt att prioritera.

Information, ett mjukare styrmedelIngen kan göra allt men alla kan göra något. Även om det inte är enkelt. Konsumentverkets rapport ”Har konsumen-ten möjlighet att agera hållbart?” ger inte en helt positiv bild, men betonar ändå att hushållen har en positiv syn på förmågan att påverka och de tycker att viljan att göra rätt är lika viktig som ekonomiska motiv. Men få tycker att det är lätt att agera miljövänligt.

Trots att det aldrig tidigare funnits med information i omlopp finns ett informationsunderskott hos konsumen-terna. Dessutom lever det ibland kvar föreställningar om att allt som är bra för miljön kräver uppoffringar. Miljö-politik bedöms ibland enligt en gammal luthersk metod


253253

där tagelskjortorna ska klia och medicin ska smaka illa. Skatt ska vara hög och förbuden rejäla. Men det är gammal politik och det är inte särskilt effektivt. Själva effekten är det viktiga.

Den som utgår från att staten eller kommunen har alla lösningar gör gärna privata problem politiska. Då kommer förslag på fettskatt, sockerskatt och köttskatt och staten tar över ansvaret för något så privat som vad du äter genom ekonomiska styrmedel, av hälsoskäl eller klimatskäl. Det är inte vår politik. I klimatpolitikens utkanter talas om per-sonliga koldioxidkvoter, som i stort sett blir en alternativ global ekonomi. Inga av de förslagen redovisar hur staterna i världen ska kontrollera att varje medborgare håller sin kvot. Förslagen rimmar illa med vår syn på mänskliga rät-tigheter och integritet.

Vår grundinställning är att människor vill göra rätt och att alla själva har ansvar för sina val. Då krävs att människor är informerade och har tagit till sig kunskap. Information är ett styrmedel som inte diskuteras lika ofta som skat-ter. Särskilt för oss borgerliga är det svårt att föreslå breda informationsinsatser med staten som avsändare om frågor som rör privata val.

I framtiden tror jag inte att det går att arbeta med enbart hårda styrmedel. God information behövs eftersom infor-merade människor gör kloka val av egen kraft. Då handlar det också om att myndigheter inte ska opinionsbilda, men gärna informera och leverera siffror och underlag. Det är inte enkelt att förändra beteenden genom information. Vore det lätt skulle svenska folket inte röka, äta enligt tall-riksmodellen och motionera regelbundet.

Därför föreslår vi gärna andra typer av styrmedel som avdrag och olika skattenivåer. Priset på en vara är en viktig informationsbärare när vi driver en politik som bygger på att det ska vara enkelt för människor att göra miljöbra


254254

saker. Därför är biobränslen skattebefriade och vi har gjort det billigare att konsumera tjänster.

Men inte ens företagare är superrationella ekonomiska varelser. En genomgång av olika klimatåtgärder i en rap-port Svenskt Näringsliv beställt visar vad som är billigt, vad som är dyrt och vad som är lönsamt64. I en perfekt värld skulle naturligtvis de lönsamma åtgärderna redan vara genomförda. Men tyvärr finns inte transaktionskostnaden, alltså vad det kostar att faktiskt genomföra förändringen, eller informationskostnaden med i rapporten. Information för att åstadkomma förändringar kostar också och påverkar kalkylen. Där finns en skärningspunkt mellan politik och näringsliv som måste förvaltas med varsamhet.

Expertgruppen för miljöstudier har undersökt om allmän-heten är enkel att påverka med miljöargument65 och kom-mer fram till att vi inte ska förvänta oss några stora effekter på allmänhetens attityder av enskilda brett upplagda och allmänna informationsinsatser. De har undersökt SR:s satsning på programmet Klimatfeber. Och expertgruppen konstaterar att människor är inte mottagliga när liknande information funnits allmänt tillgänglig länge.

Ett program som heter klimatfeber attraherar möjligtvis mest de redan frälsta. Däremot så har expertgruppen inte undersökt andra stora informationssatsningar, som Al Gore och hans föreläsningar som sen blev en film. Det är ett gediget informationsarbete och han är den enda män-niskan i världen som både vunnit Nobels fredspris och en Oscar. Den opinionsbildningen har fungerat på både näringslivet, allmänheten och politiken.

64 du hittar den här: http://www.svensktnaringsliv.se/material/rapporter/mojlighe-ter-och-kostnader-for-att-reducera-vaxthusgasutslapp-i-sv_49567.html

65 rapporten 2009:4 Kan jag påverka folks miljöattityder genom information? En analys av radiosatsningen ”Klimatfeber”. Jagers m fl.


255255

Sverige är känt för sitt miljöengagemang. Svenskarna tar miljö- och klimatfrågorna på allvar. Engagemanget är genu-int och för första gången har det hållit i sig trots en ekono-misk kris.

Till sistMed blicken mot framtiden är det enkelt att se att alla poli-tiker borde bedömas på den politik de levererar och till va-let måste vi bedömas på de idéer och visioner för framtiden som de presenterar. Det är lätt att driva överbudspolitik och säga höga siffror men för oss är det tydligt att miljöpo-litik inte är ett avskiljt område för en liten elit längre. Tvärt om. Och utan internationellt samarbete, en tydlig arbets-linje, säkerhetsfrågor, ekopoliser och miljöåklagare, en klimatsäkrad utvecklingspolitik, en frihandelsvänlig linje och framförallt stabila statsfinanser så går det inte att rädda världen, eller ens Sverige.

Det är 1900-tals politik att driva klimatnationalism. Det är fult att lura väljarna till att tro att medicin måste smaka illa och att det går att spara och späka sig ur denna enorma utmaning för världen. Världen behöver utvecklas klimats-mart. Vi tror att varje människa gör skillnad och att om ingen gör något blir inget gjort. Klimatfrågorna är för komplicerade för att enbart lämnas till politiken.

Frihetsdimensionerna i miljöfrågorna är enorma. Vad är en debatt om FRA och IPRED jämfört med system för att reglera varje människas enskilda klimatpåverkan? Det är en reform som föreslagits av en tankesmedja i Storbritan-nien. Väljarna behöver också få veta hur skattesystemet se ut i framtiden? Hur mycket ska politiken styra? Vad ska beskattas och med hur mycket? Föreslås några morötter?


256256

De politiska oppositionspartierna är fastlåsta och ropar efter starkare stat, mer styrning, hårdare regler och högre skatter. Det är samma visa som alltid. Det finns inte ett enda problem som de inte vill lösa på det sättet.

Nyanserna finns här hos Moderaterna. Det är inte enkelt att ta ansvar för de stora omställningarna i energisystemen. Vi driver en långsiktig energipolitik och samtidigt en poli-tik som gör att vi får fler galna forskare, fler petiga ingen-jörer och fler sura ekonomer som kan balansera de idealis-tiska politikerna och skynda på de långsammare politiska förvaltarna.

Det är så enkelt att heta Miljöpartiet. Det går alltid att säga jättehöga siffror och att vilja mer. Ibland förvånas vi över hur lätt de har det. Deras företrädare får sällan en kritisk fråga. Men människor ska inte behöva avlatsrösta på Miljö-partiet för att döva sitt dåliga klimatsamvete. Väljarna har rätt att ställa krav på sina miljöpolitiker som ska ta ansvar för att rädda världen snabbast och effektivast möjligt. Där-för är Moderaterna vår tids miljöparti.

Det är svårt att kommunicera opolitiska lösningar på politiska problem. Vi tror inte att staten klarar klimatut-maningen själv. Vi moderater gör vår bit såklart. Vi ska arbeta för att göra det enkelt för människor att göra miljö-bra saker. Moderat politik ger de bästa lösningarna - inom miljöområdet också. Nästa valrörelse kommer att handla mycket om miljö och klimat. Den politiska spelplanen har ritats om. Den som har bäst idéer om framtiden vinner. Det har vi. Nu handlar det om hur vi kommunicerar det vi levererat och det vi ska leverera efter valet. På så sätt gör vi Miljöpartiet onödigt för väljarna.


257257

258

ANNA KiNBErG BATrA

FrIhet I världen

259

ANNA KiNBErG BATrA

Innehåll

FrIhet I världen 261inledning 261

En mänskligare värld är möjlig 262Frihet till vardags, i vår tid, i världen 263Nya utmaningar och möjligheter 264Måste man vara rik för att vara frisk? 265Alla lever i klimatet 266Förtryck finns trots frihet 267Världsmedborgare finns av bägge könen 268En modern moderat politik för frihet 269

15 punkter för en friare värld 270En tydligare röst för frihet i världen 270Frihandel ger frihet 270Bättre och effektivare bistånd 273demokrati före dAc 275Frihet genom rörlighet 276information måste vara fri 278E-demokrati på export 279Små lån – stor skillnad 280Frihet att hitta sig själv och några till 282Frihet till sitt liv och sin kropp 283Frihet genom utbildning och utbyte 284Frihet från krig och kärnvapen 285Ta bort terrorismens rötter 286Svenska ambassader – frihetens fyrtorn? 288Använd EU för frihet 289Ge friheten starkare röst i FN 291

Två möjliga vardagar, våren 2046 291Vardagsliv, 2046 – i en fri eller lite friare värld 291


260


261

FrIhet I världenNY VÄrLd, NYA UTMANiNGAr

InledningEn treårig flicka någonstans i världen, våren 1910, hade inte många decennier att se fram emot. Hon skulle sannolikt inte gå i skolan utan arbeta redan som barn. Om hon levde tills hon kunde få barn skulle hon inte få bestämma själv med vem eller hur många. Hon skulle aldrig få rösta och sannolikt aldrig ha egna inkomster eller uppleva sin fyrtio-årsdag. Endast ett litet fåtal av världens allra rikaste män-niskor skulle erbjuda sina döttrar bättre alternativ, längre och rikare liv. Men i så fall på pappans eller makens villkor och utan möjligheter att göra sina egna val i livet. För de flesta treåriga flickor då, även i Sverige, var livet kortare och tuffare än vad man kan föreställa sig i dag.

En treårig flicka någonstans i världen, våren 2010, kan förvänta sig att leva upp till dubbelt så länge som om hon föddes för hundra år sedan. I de flesta länder i världen, in-klusive flera av de allra fattigaste, kommer hon ha tillgång till skolgång och i många länder även högre utbildning. Hon kommer få ungefär två barn och även om hon sanno-likt inte behåller samma partner hela livet så kan hon välja sådan mer eller mindre självständigt. Även sina valda po-litiska företrädare har hon större möjligheter att välja själv än någonsin i världshistorien. Hon har större möjligheter på alla områden att forma sitt liv som det passar henne.

Den här texten handlar om henne. Om den treåring som växer upp i dag och som har hela livet framför sig. Som vill få det bra, lära sig läsa, försörja sig, förverkliga sina dröm-


262

mar, hitta en partner och kanske bilda familj. På de flesta håll i världen har hon större chanser än sin mamma och mormor att göra det hon vill och bli det hon önskar, men på andra håll riskerar hon att råka ut för idéer och politik som tar dessa chanser ifrån henne. Moderat politik handlar om att försvara hennes frihet – var i världen hon än befinner sig.

en mänskligare värld är möjligDen som någon gång sett jorden från rymden kanske lägger märke till en sak. Det syns inga gränser mellan länder. Man ser väldigt mycket vatten, varav det mesta inte går att dricka, och man ser hur mörkt det är på natten där det är fattigt.

Friheten syns inte heller från rymden, men den känns om man har den och smärtar om man inte har den. Tyvärr nås inte ännu alla människor på jorden av samma friheter och rättigheter som du och jag har i vår vardag. Men de har precis samma rätt till frihet och rättvisa. Att få tänka och tala fritt. Att få äga och arbeta utan att någon stjäl resulta-tet. Att få välja sina ledare, sin tro eller vem man vill leva tillsammans med.

Det är dessa fri- och rättigheter som vi i Sverige erövrat, på historiskt sett ganska kort tid. Och även om vi själva inte är perfekta eller fria i alla områden har vi kommit längre än många andra. På så sätt är Sverige ett land som gått före – ett föregångsland. Därför har vi också en del resurser som erfarenheter, kunskaper och även pengar att dela med oss av. För en bättre värld är möjlig – om människor är fria. Det visar det senaste århundradets utveckling i Sverige – och världen.


263

Frihet till vardags, i vår tid, i världenModerat politik handlar om frihet, såväl i de små som i de stora sammanhangen. Om att människor själva ska få bestämma mer och politiker mindre. Vi vet att frihet banar vägen för demokrati och rättvisa. För oss är det självklart att Sverige har ett ansvar att verka för frihet och mänskliga rättigheter i andra länder runtom i världen.

Enligt tankesmedjan Freedom House levde noll procent av världens befolkning i demokratier år 1900. Femtio år senare levde 50 procent i demokratier och år 2000 var den siffran 58,2 procent66. I dag lever fler människor än nå-gonsin i frihet. Att världen har blivit friare är ingen slump. Idéer spelar roll, och vilka idéer som får inflytande spelar roll. Det var inte socialister som krävde rivning av Ber-linmuren eller Baltikums frigörelse, som möjliggjorde för Indien att börja resan ur fattigdom eller som gjorde USA till världens rikaste land.

I vår del av världen bär vi moderater en stolt historia, särskilt i den moderna historien i Europa. Moderater har klippt av taggtråd mellan Ungern och Österrike, stått på måndagarna på Norrmalmstorg för befrielsen av de baltis-ka länderna, samlat företagsekonomiska böcker till univer-sitet där ord som ”marknad” och ”ränta” inte fanns i böck-

erna i början på nittiotalet och utbildat ledare för att forma de nya nationerna efter Sovjetunionens fall.

Vi var det svenska parti som först förespråkade ett medlemskap i EEC, som sedan blev EU, och var drivande för varje svenskt steg närmare Eu-

66 Freedom House, 2000

För oss är det självklart att Sverige har ett an-svar att verka för frihet och mänskliga rättigheter i andra länder runtom i världen.


264

ropasamarbetet. I dag kan vi med glädje konstatera att två hela decennier har passerat sedan Berlinmuren föll. Est-land, Lettland och Litauen är fria, självständiga stater och Sverige är i dag ett av hela 27 medlemsländer i EU, vilket få hade trott på åttiotalet. Den europeiska integrationen har gått snabbare än vad de flesta vågade hoppas för bara något årtionde sedan.

Om detta närmande mellan europeiska människor och län-der hade vi moderater visioner långt innan det blev verk-lighet. Utan idéerna om en utveckling likt den vi nu har upplevt hade den aldrig blivit av. Frihet är aldrig något som kommer som ett paket på posten eller något man kan ta för givet. Friheten kräver idéer och arbete. Hårt arbete.

I dag är fler på väg in i den europeiska gemenskapen. Ett återförenat demokratiskt Europa skulle ge fler människor möjligheten att komma till sin rätt. Det fortsätter vi kämpa för. Världen är dock större än EU och Europa och ett syfte med den här texten är att förtydliga vår vision om friheten i världen. Hela världen.

En liten tjej som börjar sitt liv i dag ska få göra sina egna val i livet, hitta möjligheter att försörja sig, få uttrycka både käns-lor och politiska idéer fritt och kunna välja själv var hon vill bo och med vem. Det gäller här hemma och det borde gälla överallt. Så länge det finns platser där friheten måste vinnas behöver vi fundera på vad vi kan göra för att ge fler män-niskor möjlighet att forma sina liv och följa sina drömmar. Frihet i världen handlar om frihet för människor i världen.

nya utmaningar och möjligheterI dag har fler människor rösträtt än någonsin, demokra-tierna är fler och EU är större. Men samtidigt finns det nya


265

utmaningar och problem därute. I dag pratar vi med våra vänner om hela världen. Då menar vi inte bara EU eller USA utan hela världen. Och när vi blickar ända dit ser vi fler problem och möjligheter och har anledning att ställa andra frågor än i går. De kräver nya svar.

Utmaningarna är fler. Alltifrån oroshärdar världen över där människor far illa och där konflikter skapar en grogrund för extremism i olika former till mer direkta frihetskränk-ningar som exempelvis internetcensur. De senaste tjugo åren har 130 miljoner människor lyfts ur absolut fattigdom. Men fortfarande lever en miljard människor på mindre än en dollar om dagen, ofattbart långt under vilken socialför-säkring som helst.

Men möjligheterna är också fler. Handeln och teknikut-vecklingen skapar resurser att fördela. Den tekniska ut-vecklingen har skapat kraftfulla verktyg för människors strävan efter frihet och kamp mot förtryck.

Måste man vara rik för att vara frisk?En stor global utmaning är de sjukdomar och andra allmän-na ohälsotillstånd som främst plågar de ekonomiskt fattigare delarna av vår planet. Globalt sett har medellivslängden ökat, som ett resultat av framgångsrik forskning som gett nya mediciner och vaccin. Även en minskad total arbetsbör-da gör att människor är friskare och lever längre. Men hiv/aids, malaria och tuberkulos orsakar tillsammans varje år att ca 5,5 miljoner människor dör. Av detta svarar aids för ca 2,9 miljoner och kvinnor är särskilt drabbade (2006)67.

Bristen på rent dricksvatten hindrar människor från att kunna leva under drägliga förhållanden och leder till sprid-

67 UN, 2007


266

ning av bland annat diarrésjukdomar och kolera. Världs-hälsoorganisationen, WHO, uppskattar att 1,7 miljoner människor dör varje år som en följd av orent dricksvatten. Jakten på rent vatten gör också att människor tvingas ägna sina dagar åt att leta detta i stället för att gå i skola eller ar-beta. Ansträngningarna att åtgärda vattenbristen går åt rätt håll. Mellan 1990 och 2004 minskade andelen länder där hälften av befolkningen saknar rent vatten från 24 till 11. Men trots detta saknar fortfarande 1,1 miljard människor rent dricksvatten68 och alldeles för många människor kan bara drömma om helt vanliga toalettbesök.

I länder där människors närmiljö är dålig och levnadsstan-darden låg saknar man inte bara vatten, man saknar också elektricitet. Utan el används eld för att laga mat. Förbrän-ningen är hälsofarlig och skapar oren inandningsluft som i sin tur orsakar omfattande lungproblem. WHO uppskattar att 1,6 miljoner människor världen över dör varje år som en följd av detta. Av dessa är ungefär hälften barn.

Även den rikare delen av världen drabbas av sjukdomar, katastrofer och elände, men har genom ekonomisk tillväxt skapat resurser för att möta dessa utmaningar. Fler borde ha samma möjlighet.

alla lever i klimatetKlimatförändringar kräver globalt samarbete. Att få världens länder att enas kring handel med utsläppsrät-ter och liknande är en mycket tuff politisk prövning. Vi i västvärlden har ett stort ansvar att ta ledningen och föregå med gott exempel. Detta är särskilt viktigt eftersom kli-matförändringarna riskerar att drabba fattiga människor i

68 Norberg , Underlagsrapport nr 1 till Globaliseringsrådet, Världens välfärd: Fyra decennier som förändrade planeten, 2007, sid 49-50.


267

utvecklingsländerna allra hårdast. Många gånger saknas till exempel möjligheter att förebygga och reparera skadorna efter naturkatastrofer. Har man inte tak över huvudet är det svårare att ta skydd om solen bränner eller vattnet sköl-jer bort allt i sin väg. Översvämningar och torka förstör de allra fattigastes huvudsakliga överlevnadskälla – jordbru-ket. Teknik och kunskap för rena industrier och klimats-mart produktion finns, men är inte tillräckligt spridda eller överkomliga för att fungera i fattigare områden.

Förtryck finns trots frihetTrots att utvecklingen går åt rätt håll snabbt, fler får rösta och demokratierna är fler så lever fortfarande en stor andel av världens befolkning under ett mer eller mindre påtagligt förtryck. Det kan vara i rena diktaturer, skendemokratier eller länder där demokratin är under uppbyggnad men ännu inte nått riktigt hela vägen fram. Även i länder som kallas demokratier kan det förekomma brott mot mänsk-liga rättigheter. Hur kan vi stödja dessa människors strävan efter makt över sina liv, och hjälpa deras länders demokra-tiska utveckling?

Internet är ett livsviktigt medium för frihet. Frihet för var och en att ta del av information och uttrycka sin egen åsikt. Åtkomsten till nätet ökar världen över, fler och fler kan tillgodogöra sig de ändlösa möjligheter som detta medium erbjuder. Men alla har inte tillgång till den möjlighetsmaskin och det frihetsverktyg som en uppkopplad dator faktiskt utgör. Alla har förstås inte råd, eller ens tillgång till en delad dator. Men mest oroande är när det är politiken som sätter gränser genom att förbjuda viss teknik eller genom att sätta hutlösa priser för att stoppa tillgång till uppkoppling. Ibland finns den tekniska åtkomsten men med stora begränsningar


268

i form av en omfattande statlig censur. Vi har kunnat se att nätet konsekvent missbrukas av stater och myndigheter värl-den över som vill kontrollera sina medborgare.

Världsmedborgare finns av bägge könenEn annan påtaglig skillnad i frihet är den mellan män och kvinnor. Kvinnors rättigheter i ett globalt perspektiv kan till en början ge en dyster bild. Hela 63 procent av världens analfabeter är kvinnor. Inte ens varannan kvinna i världen lönearbetar och i utvecklingsländer är siffran mycket lägre. I Afrika är 80 procent av bönderna kvinnor men de äger i stort sett aldrig marken de själva odlar69. Utan att äga mar-ken får dessa kvinnor heller inga lån och kan inte utveckla verksamheten, vilket gör att de har svårt att ta sig ur fattig-domen. Gamla strukturer och traditionella könsroller re-sulterar i en stor ofrihet och hindrar kvinnor världen över

att komma till sin rätt och förverkliga sig själva. Människo-handel, trafficking, drabbar också kvinnor i en mycket hög utsträckning i fattiga länder. Kvinnor kan inte bara själva tvingas sälja sin kropp för pengar, de kan också bli sålda av sina egna föräldrar för att familjen ska överleva.

69 Kvinnor och klimatförändringarna, Finska Utrikesministeriet, http://formin.finland.fi/Public/default.aspx?nodeid=41997&contentlan=3&culture=sv-Fi

Gamla strukturer och traditionella könsroller resulterar i en stor ofrihet och hindrar kvinnor världen över att komma till sin rätt och förverkliga sig själva.


269

Samtidigt är det just bland världens kvinnor som den största frihetspotentialen finns. Och mycket går också åt rätt håll. Kvinnligt företagande och entreprenörskap ökar trots allt på vissa platser, bland annat genom initiativ som mikrolån och andra små krediter. Kvinnorättsrörelser når steg för steg framgångar. Världens ledare inser i allt högre grad att en bra utveckling i problemområden kräver kvin-nors deltagande och kvinnor får större del av både den politiska och den ekonomiska makten.

en modern moderat politik för frihetDen här texten gör inte anspråk på att ge en heltäckande bild av de frihetsutmaningar som återstår i världen. Vi har heller inte alla svar på alla de svåra frågorna om varför fat-tigdomen finns eller hur man bäst bekämpar den. I stället har fokus lagts på ett antal konkreta tankar och reform-idéer som tillsammans kan bidra till att göra människor runtom i världen lite friare. Förhoppningsvis kan vi väcka några tankar om hur en modern global frihetspolitik kan få genomslag i praktiken.

Vi moderater ser positivt på framtiden. Vi vet att globalise-ring, marknadsekonomi och fri handel möjliggör ökad fri-het och med detta att fler människor i världen får det bättre ställt. Men att det kräver fria samhällen där människor kan äga, rösta och komma överens om hur resurser och inkom-ster ska användas. Och vi vill att alla människor, oavsett var man är född i världen, ska ha möjligheten att leva bra liv som man får forma själv. Det är vad vi kallar rättvisa.


270

15 punkter för en friare värld

en tydligare röst för frihet i världenVanliga människor ska ha rätt att forma sina liv, få

hjälp av politiken när det behövs men inte hindras från att göra sina val i livet. Det är grunden för moderat politik i Sverige, och ska också vara grunden för moderat politik i världen. Alltför ofta handlar utrikespolitiska förslag och texter om strukturer och system, och om en indelning av världen i delar som ges olika status och förutsättningar. Det blir torrt och tekniskt. Här listar vi några konkreta förslag till en friare värld, utifrån grundtanken att alla människor behöver frihet oavsett var man är född, eller av vem. Och med utgångspunkt i människan, inte systemet. Moderat po-litik i världen ska genomsyras av frihetstanken och vi vill att Sverige ska vara en aktiv röst och aktör för frihet i världen. Vi tar tydlig ställning för friheten och vill att Sverige såväl enskilt som i samverkan med andra ska ta vara på möjlighe-ten att hjälpa människor som saknar den att vinna den.

Detta avsnitt vill vara mer konkret. Att slå vakt om fri-handeln och fortsätta reformera biståndet är de viktigaste övergripande verktygen för en friare värld, men ytterligare några stora och små reformer skulle ha avgörande betydel-se för att öka människors frihet i världen. Och de är fullt genomförbara.

Frihandel ger frihetGlobaliseringen har inneburit det enskilt största

hävet ur fattigdom i mänsklighetens historia. Mellan 1975 och 2005, på bara trettio år, ökade världens årliga BNP per


271

capita från 4.867 till 8.477 dollar i 2000 års penningvärde. Det är nästan en fördubbling.

Utbildningsnivån har ökat avsevärt i många av de län-der som tidigare hört till de fattigaste och fördelningen av livsviktiga resurser har på många ställen förbättrats. I exempelvis Indien hade var sjätte invånare på landsbygden svårt att få tillräckligt med mat 1983. År 2002 var det var hundrade70.

Men trots att världen blivit en bättre plats för många av dem som tidigare hade det allra svårast så har välståndstill-växten långt ifrån kommit alla till del. På vissa platser, som till exempel Afrika söder om Sahara, har människor till och med blivit marginellt fattigare71.

Att bekämpa fattigdomen är en av vår tids största utmaning-ar. Det ställer höga krav på oss beslutsfattare i länder som är rikare. Dels måste biståndspolitiken reformeras och utveck-las. Men det i sig räcker inte för att bryta fattigdomen och ge utvecklingsländerna en rättvis chans att kunna konkurrera med sina råvaror och produkter på världsmarknaden.

Importavgifter, exportsubventioner, tullar, registrerings-avgifter, importkvoter och olika typer av dumping för att hålla upp priserna är alla exempel på åtgärder som innebär att förutsättningarna för ekonomisk utveckling urholkas. Både i utvecklingsländerna, men även i de rikare delarna av världen. När länder väljer att bygga murar, sluta sig och kortsiktigt försöka gynna sin inhemska marknad gör andra likadant. Till slut finns det ingen kvar att handla med och inga kunskaper att byta med varandra. Utvecklingen avtar, för såväl fattiga som rika. De som är mest utsatta drabbas först och hårdast.

70 Kinberg Batra, indien – Från stackare till stormakt, 2005, sid 4871 En politik för världen, Utvecklingspolitisk plattform för Moderaterna


272

Sverige har en stolt frihandelstradition. Som ett litet handels-beroende land har vi strävat efter öppna marknader och varit öppna för nya influenser från omvärlden under flera århund-raden. Det var också först när vi i Sverige under 1800-talet avreglerade vår ekonomi, öppnade för friare handel med omvärlden och släppte in utländskt kapital och kunnande som vi på allvar tog steget från fattigdom till välstånd.

Vår kultur och öppenhet i handelsfrågor har också betytt att Sverige stått starkt i finanskrisens spår då krav på att vända sig inåt och stänga nationella marknader rests från olika håll. Inte minst här i Europa. Vi kan vara stolta över att vi inte gav vika då och vi får aldrig ge efter i framtiden. Genom bland annat Europasamarbetet har vi bättre möj-ligheter än någonsin att försvara idéer om öppenhet och kunna föregå med gott exempel. Därför måste vi fortsätta vara drivande i att EU inom Världshandelsorganisationen (WTO) ser till att handelshinder rivs. Men EU kan också göra mer på egen hand. Det handlar om att undanröja regleringar som gör det lättare för utvecklingsländerna att sälja varor och tjänster, att bidra till ökad handelskapacitet i utvecklingsländerna, att förändra EU:s jordbrukspolitik och ta bort snedvridande stödformer.

Om vi framgångsrikt ska lyckas bekämpa fattigdom i andra delar av världen måste vi aktivt arbeta för att ge utveck-lingsländerna ökat tillträde till den internationella markna-den, och makt över sina resurser och inkomster. Vi måste stödja framväxten av ett livskraftigt näringsliv och lägga grunden för trygg och hållbar utveckling och tillväxt. Sve-rige måste även i fortsättningen stå upp för och försvara en fri, internationell handel så att världens utvecklingsländer kan få vara med på de rättvisa villkor dem förtjänar.


273

bättre och effektivare biståndAllians för Sveriges valseger 2006 markerade början

på många stora förändringar i svensk politik. Biståndsom-rådet är inget undantag. På samma sätt som vi moderater vågade tänka nytt inom den nationella politiken har vi utma-nat gamla föreställningar om hur en svensk biståndspolitik måste vara uppbyggd för att bidra till verklig utveckling.

Till grund för vårt engagemang för att förbättra biståndspo-litiken ligger tron på alla människors rätt till frihet, trygghet och rättvisa och övertygelsen om att utveckling ytterst drivs av människors egen vilja och förmåga. Vi ser att biståndets uppgift är att bidra till att skapa förutsättningar för männis-kor att lyfta sig ur fattigdom och förtryck.

Världen har förändrats sedan biståndet uppfanns. Kampen mot förtryck och fattigdom kompliceras i dag av globala utmaningar som klimatförändringar, migrationsströmmar, hälsohot och konflikter, utmaningar som ofta drabbar de allra fattigaste allra hårdast. Det kräver nya tankar om hur fattigdom och förtryck bäst ska bekämpas.

Att värna friheten och att framgångsrikt bekämpa fat-tigdomen i världens utvecklingsländer kräver en modern biståndspolitik som sträcker sig bortom den traditionella synen på bistånd.

I dag vet vi alldeles för lite om vad som kännetecknar ef-fektivt bistånd, trots att vi vet vad som driver utveckling. Demokrati, frihet, marknadsekonomi, handel och företa-gande är drivkrafterna bakom utveckling. Vi vet att ekono-misk tillväxt är en grundläggande förutsättning för utveck-ling och därmed också fattigdomsbekämpning. Det måste avspeglas i vårt bistånd.

Globaliseringen har medfört en aldrig tidigare skådad inkomstökning på global nivå och utvecklingen i många av de fattigaste länderna, däribland i Afrika, pekar i rätt


274

riktning. Samtidigt utgör många utvecklingsländers utan-förskap i förhållande till den globala ekonomin fortsatt en av de största utmaningarna för att nå målet om en rättvis och hållbar global utveckling. I grunden handlar det om att frigöra länders och individers inneboende förmåga att bedriva ekonomisk verksamhet och handel.

Möjligheterna att kunna följa upp vad enskilda insatser faktiskt inneburit och gjort för nytta måste förbättras. Hanteringen av biståndsmedel måste bli mer ansvarsfull med högre krav på resul-tatuppföljning, samtidigt som kampen mot kor-ruption i de miljöer där biståndet verkar måste intensifieras.

Bistånd får inte vara en verksamhet som bara handlar om att föra över en summa pengar till ett ändamål som inte kan följas upp eller mätas. Bistånd måste handla om att bidra till utveckling på rik-tigt. Det betyder också att biståndets innehåll måste kunna breddas för att på allvar möta fattiga människors behov. Investeringar i svensk läkemedelsforskning, klimatförbätt-rande åtgärder eller demokratibyggande i vårt närområde får inte uteslutas som möjliga insatser på grund av fyrkan-tiga regler för vad som får kallas bistånd. Biståndet behöver även klimatsäkras, inte minst då klimatförändringar och miljöproblem i större utsträckning drabbar utvecklingslän-dernas med deras små resurser.

Samtidigt får Sveriges bidrag i kampen mot fattigdomen och arbetet för att möta dagens globala utmaningar inte be-gränsa sig till biståndet. Bara bistånd räcker inte. Handels-,

Sverige kommer ald-rig att kunna göra allt överallt, men vi ska göra allt vi kan för att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.


275

jordbruks-, försvars-, utrikes- och migrationspolitiken måste samverka.

Det här är bara några exempel på den ambitiösa och breda reformering av bistånds- och utvecklingspolitiken som vi moderater inlett. Sverige kommer aldrig att kunna göra allt överallt, men vi ska göra allt vi kan för att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.

demokrati före dacVi moderater ska i alla lägen stå upp för den enskilda

människan och försvara hennes rätt till frihet och mot för-tryck. Och det finns ett tydligt samband mellan utveckling, fred och säkerhet och respekt för de mänskliga rättigheter-na. Därför vill vi prioritera stöd till frihetskämpar i länder där dessa principer helt eller delvis är satta ur spel.

Det kan handla om stöd till oppositionella krafter och frivilligorganisationer i diktaturer, stöd till journalister och oberoende media i länder där yttrande- och pressfriheten kränks. Här vill vi att det ska vara möjligt att använda biståndspengar för att nå framgång, även om det ligger ut-anför vad som internationellt kan klassas som bistånd. Ett sådant exempel är stöd till medier i Ryssland som på grund av sin ekonomiska ställning inte anses vara ett biståndsland, men där behovet av stöd till journalister och fria medier är uppenbart.

Dagens regelverk medger inte alltid att aktiviteter och insatser för att nå utveckling finansieras via biståndet. Det kan till exempel handla om utbildning av militär personal i mänskliga rättigheter eller humanitär minröjning som utförs av militärer.


276

OECD:s biståndskommitté, DAC, samordnar de olika biståndsgivarnas rapportering om biståndet. De tar fram riktlinjer för biståndet och slår fast kriterier för vilken typ av finansiella flöden som får räknas som bistånd. Men det finns fler exempel på aktiviteter som befinner sig i gräns-landet mellan utveckling och säkerhet som med dagens DAC-regler, trots tydliga utvecklingsaspekter, inte får räk-nas som bistånd. Det är därför viktigt att DAC:s regelverk ses över. Inte för att urvattna biståndet och använda det till annan verksamhet, utan för att stärka det och förbättra bi-ståndets resultat och därmed nyttan för alla de som bistån-det är tänkt att förbättra livssituationen för.

En särskilt viktig angelägenhet för Sveriges utrikespolitik är främjandet av respekt för de mänskliga fri- och rättighe-terna. Detta sker bland annat i Kina där kinesiska studenter kan genomgå ett utbildningsprogram i mänskliga rättighe-ter på magisternivå på Pekings universitet. Projektet drivs främst av svenska Raoul Wallenberginstitutet med hjälp av svenska biståndsmedel. I programmet ingår att bidra till en utländsk gästprofessor på plats. Sverige borde fortsätta och utöka denna satsning. Exempelvis skulle alla länder som definieras som ”ofria” eller ”delvis fria” enligt Freedom House, i dagsläget cirka 100 länder, kunna erbjudas möj-lighet att inrätta liknande Raoul Wallenbergprofessurer i mänskliga rättigheter med stöd av svenska biståndsmedel.

Frihet genom rörlighetAtt människor rör sig över gränser är naturligt. Från

luften ser man inga gränser alls, de har vi människor skapat själva. Utbyte mellan människor och möjligheten att enkelt kunna röra sig fritt över gränser och mellan länder är något som vi moderater fäster stor vikt vid. Ökad rörlighet leder


277

till ökade kontakter mellan människor. Det stärker relatio-ner och skapar förståelse och stabilitet. En viktig del i en modern moderat politik för frihet bör vara att riva hinder för människors rörlighet.

Pass- och visumfriheten har varit en framgång inom EU och ökat närheten mellan medlemsstaternas medborgare. För länder utanför EU krävs i dag ofta visum för att kunna korsa nationsgränser, inte sällan gäller det länder där med-borgarnas ofrihet är stor. Sverige och EU borde underlätta resandet för dessa medborgare genom att minska byråkra-tin kring visumansökningar och sänka kostnaden för att få dem utfärdade. Målet bör vara att inga visum krävs för att resa mellan länder.

Befolkningars kännedom om situationen i andra länder minskar möjligheterna för odemokratiska regimer att för-trycka sina medborgare. Vetskapen om att en annan vardag är möjlig ökar medborgarnas krav på förbättringar och demokrati.

Rörlighet i form av migration ska uppmuntras – fortfaran-de är det få av världens människor som bryter upp och rör sig över en landgräns mer varaktigt. Vårt mål måste vara att alla som vill röra sig i världen ska kunna göra det utan att behöva särskilda tillstånd eller särskild prövning. Alla som kan försörja sig och sin familj, och respektera de lagar och regler som gäller på orten och i landet, borde i en fri värld kunna bosätta sig var de vill. Friheten vinner på en så öp-pen migrationspolitik som möjligt.


278

Information måste vara friDet kan inte nog understrykas vilka möjligheter

internet och teknikutvecklingen inneburit för demokrati, frihet och välstånd världen över. Samtidigt har den explo-sionsartade tekniska utvecklingen också ökat odemokratis-ka staters och aktörers möjlighet till övervakning, frihets-kränkningar och censur.

Att försöka kontrollera människors kommunikation har alltid varit ett utmärkande drag hos totalitära och antide-mokratiska regimer. Missbruk av nya tekniska lösningar utgör ett stort hot mot frihet och människors integritet. I exempelvis Kina talas det om ”The Great Firewall” – ett omfattande digitalt informationsfilter som den kinesiska regimen infört för att censurera och försvåra användandet av internet.

Även inom EU har vi sett exempel på förslag som syftar till att blockera information. Detta görs under förevänd-ningen att det skulle vara för medborgarnas säkerhet. Detta kan vi från politiskt håll inte acceptera. Vi måste använda vårt inflytande i EU för att motverka denna sorts initiativ. Det kan vid första anblicken tyckas lovvärt att skydda sina medborgare mot potentiellt skadlig information, men det skyddande initiativet kan snabbt vändas emot sitt initiala syfte. Flyttas gränsen från fri information till delvis fri information är det omöjligt att säga var censuren börjar.

Ett konkret exempel på den nya teknikens och sociala mediers möjligheter är situationen i Iran. Trots att myndig-heterna gör sitt bästa för att förhindra det, kommunicerar oppositionella i Iran med omvärlden via YouTube och Twitter. I samband med de blodiga protesterna efter valet i juni 2009 ansåg den amerikanska administrationen att Twitter var en så betydelsefull kommunikationskanal för


279

oppositionen att man vädjade till företaget att senarelägga en uppgradering. Annars hade det blivit ännu svårare för många iranier att göra sina röster hörda72.

I de fall där svenska företag bidrar med teknik, kunskap och produkter som hjälper stater att inskränka friheten på nätet måste vi opinionsbilda för att upplysa om de skador detta medför människors möjlighet till frihet. I de fall dessa företag erhåller ekonomiskt stöd eller andra väsentliga för-delar från svenska staten bör vi också kunna ställa politiska krav på deras verksamhet. Svensk teknik ska utvecklas fritt och inte vara reglerad av politiken. Men det är onekligen mycket bättre när den används för att främja friheten för människor än används för att inskränka den.

Informations- och kommunikationsteknologi är i sig ingen garanti för frihet. Men ofta en väldigt bra början. Därför måste Sverige ta täten, såväl inom EU som globalt, för fri information i frihetens tjänst.

e-demokrati på exportÄven om konkurrensen har hårdnat de senaste åren

har Sverige en stark ställning som ett av världens ledande IT-länder. Denna roll bör användas mer strategiskt och i större omfattning för att främja frihet och demokratise-ringsprocesser internationellt.

För människor som köar i dagar eller tvingas betala för att få basala tjänster utförda av myndigheter, kan en utbyggd e-förvaltning både göra det möjligt för människor att försörja sig och sin familj i stället för att köa i hopplöshet. Dessutom är en digitaliserad byråkrati ett bra verktyg mot korruption.

72 rankka, Framtiden är inte som förr – En antologi om Sverige som industrination, 2009, sid 116


280

Skatteverkets databaser och gränssnitt på nätet är betydligt svårare att muta än en enskild, lågt betald, tjänsteman på skattemyndigheten i Delhi eller någonstans i Djibouti.

Även demokratin och valen vinner på möjlighet till e-röstning, som redan används i till exempel Estland och Indien. Med en dosa att rösta med kan demokratin nå ut till byar utan stora vallokaler, och säkra linjer är oberoende av befordran av postsäckar som kan försvinna eller läcka. Säkra tjänster har funnits länge, bland annat sådana som är utvecklade med svensk hjälp. Oavsett om Sverige självt törs införa möjligheten – vilket skulle underlätta för många väljare både i glesbygd, med funktionshinder eller andra länder – så kan svenskt kunnande användas för att ge män-niskor billig, säker och tillgänglig möjlighet att utöva sina demokratiska fri- och rättigheter.

Sverige bör satsa på att bli världsledande i e-förvaltning och e-demokrati och sprida erfarenheterna till andra länder exempelvis genom biståndsinsatser. E-röstning kan bli en naturlig del i svenskt demokratibistånd, och kan dessutom i allra bästa fall bli en ny svensk exportprodukt.

Små lån – stor skillnadDemokrati och mänskliga rättigheter har många be-

ståndsdelar. För oss moderater är en viktig del i biståndsar-betet att, där det är möjligt, förse människor med rätt verk-tyg så att de kan bli mer självständiga och få en chans att utveckla sina liv. Biståndets uppgift är att finansiera insatser som kan bidra till att bekämpa fattigdom och förtryck. Syf-tet måste vara att stärka fattiga människors förutsättningar att med egna resurser förbättra sina livsvillkor. Demokrati


281

och respekten för mänskliga rättigheter har ett egenvärde men kan också vara ett medel för andra utvecklingsmål73.

Vi vet att fattigdom ofta går hand i hand med brist på demokrati. Och vi vet att de som många gånger far mest illa och ofta är värst drabbade i fattiga och ofria länder är kvinnor. Därför är vi också övertygade om att en av de vik-tigaste delarna i arbetet för en friare och rikare värld stavas företagande – inte minst för kvinnor.

Ett av de mest framgångsrika fenomenen för att öka före-tagande i utvecklingsländer i allmänhet och kvinnligt före tagande i synnerhet är mikrolån. 2006 delades Nobels fredspris ut till bankmannen och ekonomen Muhammad Yunus som genom Grameen Bank i Bangladesh lett arbetet med att utveckla mikrolån. Mikrolån och små krediter har visat sig vara ett mycket effektivt sätt att med små medel främja framförallt kvinnors möjligheter i samhällen med svåra sociala och ekonomiska förhållanden. Mikrolånen är också ofta det första viktiga steget för att få igång en ekono-misk infrastruktur som sedan kan växa och skapa än bättre förutsättningar för lokala företagare och entreprenörer.

Mikrolånen lägger även grunden för en förbättring av ägan-derätten i utvecklingsländerna. Äganderätten, som skyd-das under artikel 17 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, är helt grundläggande för en god och hållbar utveckling. Utan en formell äganderätt till sina tillgångar

73 Frihet från förtryck, Skrivelse om Sveriges demokratibistånd, 2008, sid 7

Sverige bör satsa på att bli världsledande i e-förvaltning och e-demokrati och sprida erfarenheterna till andra länder t ex-empelvis genom biståndsinsatser.


282

kan människor i utvecklingsländer inte handla utanför snäva kretsar av familj och vänner där man känner och litar på varandra. Egendom kan inte användas som säkerhet till lån utan en äganderätt på plats och handel omöjliggörs om man saknar fungerande, formaliserade juridiska rättigheter på området.

För att bryta det ekonomiska utanförskap som så många människor lever i måste vi bidra till frihet genom företa-gande och hjälpa till att utöka äganderätten i utvecklingslän-derna. Som ett centralt led i arbetet kan vi i vår utvecklings-politik verka för större stöd till kvinnligt entreprenörskap, till exempel genom utvecklingsinsatser för fler mikrolån.

Frihet att hitta sig själv och några tillAtt växa upp är att ha kul och vara rädd, att göra

sina egna missar och hitta sina egna favoriter av allting. Att försöka smita från sina föräldrar en lördagskväll, att hitta en partner själv, att fundera på vem man är som person, både vad gäller ambitioner, politisk övertygelse, tro och sexuell läggning. I vissa delar av världen är det fortfarande det läskigaste som finns – i alla fall för makthavare. Kläder, musik, kärlek och utseende är populärt att reglera för att begränsa människor och utöva makt. Det ska politiken inte ägna sig åt.

Alla har privata åsikter om hur till exempel unga tjejer borde vara. När man borde gå och lägga sig. Hur man får se ut. Vem man får vara kär i och inte. Men politiken ska inte lägga sig i detta och inte utrikespolitiken heller. Menar man allvar med tanke- och yttrandefriheten bör det även synas tydligare i politiken. Sverige borde uppmuntra fria medier, stödja användandet av sociala medier, och svensk public service bör sända underhållning fritt och brett även


283

till tittare och lyssnare i andra länder. Spridning via You-Tube, fria bloggkanaler eller avdragsrätt för mediebolag som investerar i länder där demokratin inte har fotfäste än är några möjliga sätt att underlätta för framför allt unga människor att kunna ge uttryck för sina idéer och känslor.

Frihet till sitt liv och sin kroppPå olika ställen i världen är friheten påtagligt begrän-

sad över den egna kroppen. I många länder är abort be-gränsad eller strikt förbjuden, och 70 000 kvinnor dör varje år till följd av osäkra aborter. En kvinna dör varje minut av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning. Könsstympning är ytterligare ett problem som orsakar livslångt lidande och till och med döden för en stor mängd kvinnor världen över varje år.74

Sexuellt våld används också ofta som ett maktmedel utöver andra former av våld. I krigsdrabbade områden, där byar stormas och bränns, våldtas ofta kvinnor och barn i syfte att förnedra och sprida skräck. Detta är oacceptabelt och vi har ett ansvar att agera internationellt.

Vi har ett ansvar att bidra till en hälsosam utveckling på detta område i de länder där det behövs. Vi kan bland annat bistå med kunskapsspridning om preventivmedel och materiell tillgång till exempelvis kondomer. Samtidigt krävs insatser som inriktas på problemens kärna, som ofta kan kopplas till skadliga beteendemönster och bristfälliga institutioner.

För att minska mödradödligheten behövs insatser i form av utbildning i säkra aborter, kejsarsnitt och vanliga förloss-ningar. Detta måste naturligtvis föregås av och komplet-teras med en värdegrundsdiskussion där attityder och syn

74 http://www.rfsu.se/061016__rfsu_kommenterar_bistandsbudgeten.asp


284

på jämställdhet förbättras. Det ska vara självklart att varje människa äger sin egen kropp och beslutsrätten över sin egen sexualitet och reproduktion.

Rättssäkerheten måste stärkas i länder där förekomsten av sexuellt våld, könsstympning och andra övergrepp är ut-bredd. Författningar ska respektera värden som frihet och likhet inför lagen och detta ska också tillämpas rättsligt. Vi kan inte direkt styra över ett annat lands lagstiftning, men vi kan påverka utvecklingen i positiv riktning genom att få fler att ansluta sig till internationella konventioner och arbeta med gränsöverskridande opinionsbildning.

Frihet genom utbildning och utbyteAlla måste kunna få gå i skolan. Ingen ska kunna

fråntas rätten att få de kunskaper man behöver för att fungera i samhället. Den rätten har inte alla i dag. Svenskt bistånd ska gärna inriktas på att ge barn möjlighet till skol-gång, och kan göra särskilda insatser för flickor eftersom alltför många av dem inte har chansen ännu.

Dialog, diplomati och kontakter över landsgränser är viktigt. Att möten sker och att samtal förs mellan ledare i olika länder är av stor betydelse för att nå goda relationer. Politiskt samarbete, handelsavtal och andra överenskom-melser stärker relationerna mellan länder och skapar såväl tillväxt som ökad stabilitet.

Det är viktigt att relationerna inte bara bygger på ett ovanifrånperspektiv där relationerna byggs enbart genom förbindelser mellan länders ledningar. Det är av stor bety-delse att medborgarna också känner delaktighet, samhörig-het och förståelse. Inte minst gäller det unga människor. I många länder finns, ofta på grund av ofrihet, en begränsad


285

kunskap om omvärlden. Det kan skapa spänningar och rädsla som riskerar att leda till ökad nationalism och slut-enhet. Det vill vi bekämpa genom mer utbildningsutbyte, både för studenter och lärare.

I Europa finns i dag ett väl utvecklat samarbete för att främja rörlighet och jämförbarhet inom högre utbildning, den så kallade Bolognaprocessen. Samarbetet omfattar i dag 46 europeiska länder och har varit väldigt framgångsrikt i att skapa gemensamma regler och standarder på utbild-ningsområdet. Men världen är större än Europa och fler länder skulle ha mycket att vinna på att få vara med i detta samarbete. Bolognaprocessen bör därför öppnas upp för alla världens länder så att de, om de vill, och anses kunna leva upp till kvalitetskrav kan få Bologna-anpassa sina nationella högskolor och universitet. På sikt kan ”Bologna-certifierad” bli den främsta internationella kvalitetsmärk-ningen av universitet och högre utbildning och en master-examen kunna plockas ihop från olika världsdelar.

Frihet från krig och kärnvapen Det kalla krigets kapprustning känns både avlägsen

och främmande. Sedan dess har antalet kärnvapen i världen minskat kraftigt. Det är bra. Men fortfarande har världens erkända kärnvapenmakter tillräckligt med kärnladdningar för att utrota allt mänskligt liv på jorden. Under ett sådant moln ska vi inte behöva leva.

Vårt mål är tydligt – en fredlig värld. Och i en värld av fred behöver vi inte förmågan att utrota varandra. Därför vill vi ha en lagligt bindande, noga övervakad och verifi-erbar överenskommelse mellan världens alla länder om att avskaffa alla kärnvapen.


286

Men tyvärr finns det även andra länder, inte minst dikta-turerna Iran och Nordkorea, som redan har eller försöker utveckla egna kärnvapen. Ofta sker detta i hemlighet och i strid med avtal och löften som dessa länder gett. Det är oac-ceptabelt. Att stoppa dessa länder från att skaffa kärnvapen är en av våra största och viktigaste fredsutmaningar just nu.

Det finns dessutom fortfarande alltför många väpnade konflikter i världen. Ännu sker fasansfulla övergrepp mot människor – ibland utförda av företrädare för den egna staten som egentligen har skyldigheten att skydda medbor-garna från just övergrepp.

Därför har världssamfundet enats bakom principen om ”responsibility to protect” – skyldigheten att skydda, som innebär att alla världens länder genom FN har en skyldig-het att skydda människor från folkmord, brott mot krigets lagar, etnisk rensning och andra brott mot mänskligheten om de nationella myndigheterna – som har uppgiften i för-sta hand – inte själva kan leva upp till sina åtaganden eller till och med är den som utför eller anstiftar gärningarna.

Det är en fin princip som måste efterlevas.

I en fri värld ska ingen behöva lida, torteras, utsättas för övergrepp eller dö när stater och regeringar av olika anled-ningar slutar att fungera. Därför är det viktigt att Sverige har förmåga – inte minst tillsammans med andra likasin-nade i EU, Nato och FN – att agera, i sista hand även med militära medel för att hindra brott mot mänskligheten.

Ta bort terrorismens rötterFörutom att det innebar en fruktansvärd tragedi för

tusentals människor så visade terrorattackerna i New York den 11 september 2001 att terrorism och extremism är


287

globala fenomen. Attacker följde sedan i bland annat Bali, London, Madrid och Mumbai. Terrorismen, som tidigare i hög grad varit ett nationellt och regionalt fenomen, blev internationell framför våra ögon.

Terrorism är ett av de allvarligaste hoten mot demokrati, mot ett fritt utövande av mänskliga rättigheter och mot social och ekonomisk utveckling. Eftersom terrorismen är internationell, är bekämpningen av den en gränsöverskri-dande utmaning där gemensamma lösningar är nödvändiga för att nå framgång. Sverige ska vara en stark internationell röst för att både förebygga och bekämpa terrorism.

Utöver att radikalisering och den terrorism som i förläng-ningen kan följa i dess spår, är en av de största säkerhets-politiska utmaningarna i dag utgör den också stora hinder för många utvecklingsländer och fattiga människor. Och på samma sätt som terrorismen måste bekämpas polisiärt, och militärt där det krävs, så måste också de bakomlig-gande orsakerna kartläggas och tas itu med. Värden som respekt, mångfald, och medmänsklighet är och förblir centrala. Också när dessa hotas av dem som inte tror på dem. Tanke-, religions- och yttrandefriheten utgör grund-pelarna för demokratiska samhällen och ska försvaras. Det är viktigt att slå fast att det inte är någon religion i sig, utan radikalisering och extremism, som leder till våld.

Bakgrunderna till radikalisering är komplexa, det finns inga enkla samband som att fattigdom i sig föder extremism. Däremot vet vi att vissa omständigheter ofta är uppfyllda när extremismen växer. Det handlar om politiskt förtryck och frånvaro av demokrati och mänskliga rättigheter. Social orättvisa och känslan av utanförskap är andra bidragande faktorer. Vi vet också att marginaliserade och fattiga män-niskor lättare blir utnyttjade i sådana sammanhang, då de är beredda att begå extrema handlingar i jakten på en grupptillhörighet.


288

I arbetet med att komma tillrätta med radikaliseringens bakomliggande orsaker fyller internationellt utvecklings-samarbete en betydelsefull roll. Sverige ska ha en framträ-dande position i sådant arbete. Det handlar om långsiktiga insatser som syftar till att stärka demokratiutvecklingen på de platser som är grogrunder för radikalisering, till exem-pel Afghanistan. Utbildningsinsatser med särskilt fokus på unga människor tillsammans med riktade insatser för att stärka rättssäkerhet och individers möjlighet till politiskt deltagande är viktiga delar.

Konkret kan det handla om att i utvecklingssamarbetet stödja lokala företag eller institutioner som i samarbets-landet uppvisat bra resultat gällande antingen i att skapa meningsfulla lärlingsplatser för ungdomar eller främjat tolerans och frihetliga värden. Också stöd till fria medier och religionsfrihet är en viktig pusselbit i det förebyggande arbetet. Med mer nyanserade media och flera informations-kanaler minskar möjligheterna avsevärt till den indoktrine-ring som föregår våldsam radikalisering.

Svenska ambassader – frihetens fyrtorn?

I regeringens skrivelse ”Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik” framgår att ”svenska beskickningar har ett ansvar att föra en dialog med och ha samarbete med demo-kratiaktivister och journalister”75. Ambassaderna spelar en viktig roll i svenskt utvecklingssamarbete där bland annat arbete för demokrati och mänskliga rättigheter ingår. Ar-bete med yttrandefriheten är i dessa sammanhang en viktig prioritering, inte minst där denna är mycket begränsad. I länder med starkt auktoritära regimer eller till och med

75 (Skr. 2007/08:109, sid 13)


289

totalitära regimer är oppositionen olaglig och det civila samhället hårt kontrollerat eller obefintligt.

Ett praktiskt verktyg för oppositionella i sådana länder är att kommunicera med andra människor i och utanför landet fritt genom internet. Därför bör svenska ambassader i utlandet ge demokratiska krafter möjlighet att kommuni-cera med omvärlden via ambassaden. I länder där kontakter med omvärlden är begränsade kan diplomater föra vidare budskap och på ett legitimt sätt underlätta kommunikatio-nen mellan demokratiska aktivister och externa anhängare genom att använda sig av ambassadens kommunikationska-naler och internetuppkoppling.

Även en ny EU-utrikestjänst bör vägledas av dessa princi-per. Ett representationskontor för EU någonstans i världen ska vara ett ställe där vi arbetar för demokrati och mänsk-liga rättigheter och gör det även konkret. Där ska den som arbetar för demokrati och frihet kunna få både skydd och praktisk hjälp.

använd eu för frihetEU är världens bästa samarbete mellan demokratiska

länder, och bygger på ömsesidig respekt för grundläggande fri- och rättigheter. Ingen som kränker dessa rättigheter, eller ens har möjligheten att kränka dem genom exempel-vis dödsstraff i straffskalor, får bli medlem i EU. Därför är vägen till medlemskap en av de bättre krafterna för demokratisering där friheten är på väg, och stabilisering av demokratin i länder som just vunnit den. Men EU måste bli ännu bättre på att slå vakt om mänskliga fri- och rättig-heter, både internt och externt.


290

EU:s roll i världen kan stärkas, men vi kan också bli bättre på att leva som vi lär. När medlemmar i EU kränker grund-läggande värden, som till exempel när flera medlemsländer tillåter förföljelse av minoriteter eller när Litauen lagstif-tar mot positiva skildringar av homosexualitet, måste EU reagera starkare. EU:s fördrag ger en möjlighet för minister-rådet att inskränka rösträtten för det land som avviker från de gemensamma värderingarna, men den har aldrig använts. Hotet att göra det måste vara reellt och kunna sättas i verket om ett medlemsland inte bättrar sig. Lissabonfördraget med-för att stadgan för grundläggande mänskliga rättigheter blir rättsligt bindande på unionsnivå. Både domstol och minis-terråd måste då bevaka att rättigheterna fungerar.

Även externt talar de flesta om vikten av att EU blir star-kare - EU har som global aktör en central roll i att främja respekten för mänskliga rättigheter bortom sina egna grän-ser. Avtal med EU ger tillgång till 500 miljoner människor i demokratier, och sådana avtal bör för-pliktiga. Därför är det viktigt att EU:s dialog och förhand-lingar med andra länder och regioner också innehåller tydliga påtryckningar för mänskliga rät-tigheter och demokrati. Det görs i dag, men kan göras ännu bättre och med en ännu tydligare röst. Handelsavtal och bistånd ska användas för att stärka demokrati och mänsk-liga rättigheter i världen.

därför bör svenska am-bassader i utlandet ge demokratiska krafter möjlighet att kommunicera med omvärlden via ambassaden.


291

Ge friheten starkare röst i FnFN är världens bästa mötesplats för länder av det enkla skälet att alla är med. Men det är ett återkommande pro-blem att även odemokratiska stater har inflytande. Ibland blir det närmast uppenbart snett när till exempel förtryck-arstaten Libyen blir ordförande för FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Eller att enpartidiktaturen Kina har permanent plats i säkerhetsrådet och därtill hörande veto-rätt, trots bristen på grundläggande fri- och rättigheter för de egna medborgarna.

Dialog mellan länder oavsett styrelseskick är viktigt, därför är det också viktigt att använda FN. Men försvarare av de-mokrati och mänskliga rättigheter måste få större utrymme att agera och förtryckare sämre möjligheter att blockera. Därför bör FN reformeras, till exempel genom att minska eller ta ifrån rösträtten från de länder som inte låter sina egna medborgare utöva någon. Självklart bör inte heller de tyngsta positionerna, som exempelvis permanent sä-kerhetsrådsplats eller ordförandeskap i kommissioner och liknande, kunna gå till diktaturer.

Två möjliga vardagar, våren 2046

Vardagsliv, 2046 – i en fri eller lite friare världDen här texten har listat några förändringar som är vik-tiga och som kan göra världen friare och bättre och ge fler människor makt över sin vardag. Om förslagen genomförs kommer världen bli bättre, men inte omöjlig att känna igen jämfört med i dag. Om förslagen inte genomförs kommer världen att finnas kvar och säkert kvinnan i historien också,


292

men hennes vardag kommer att vara sämre och friheten mindre. Här nedanför kommer två fullt realistiska var-dagsbilder för en snart 40-årig kvinna någonstans i världen, ungefär 37 år från i dag.

devi, 39, i en ganska fri världAmballah, i Indien vid gränsen till Pakistan, våren 2046

– Tänk att jag fyller 40 snart, säger Devi till sig själv, och tar sig åt ryggen. Hon har ganska ont och det går inte över. Men hon är ändå glad att hon fyller 40, vilket hennes mor-mor aldrig gjorde.

Livet i Amballah har förbättrats också. När hon var liten hade de leriga vägar och trasiga hus men nu är det belägg-ning på gatorna och fler bor i hus som det inte regnar in i. Bussarna vid terminalen bakom snabbmatstället luktar lite mindre illa. Och Amballah har förstås vuxit. Särskilt när det var så oroligt så länge i Pakistan var det många som flydde över gränsen och många av dem stannade här. Få har jobb. Framför allt flickorna i familjerna verkar fara illa och det bor toviga små barn på gatan, kanske har de inga familjer alls.

Devis rygg värker efter trettio år i tvätteriet, visst har maski-nerna blivit bättre men det är fortfarande tungt och slitigt. Men det ger ju en liten slant, och den behövs när man har fem barn och en man som kör taxi. De funderar ibland på att ge sig iväg till en större stad, men det känns som om jobbet skulle vara hårdare och kostnaderna högre. Här går de i alla fall runt. Men varmt är det och luften kunde vara bättre.

Devi är varken nöjd eller missnöjd med sin vardag. Hon har inte så mycket annat att välja på heller. Hon använ-der sin rösträtt, och brukar precis som maken rösta emot sittande regering, oavsett vilken det är, eftersom hon mest tycker den är korrupt och inte bryr sig om vanligt folk. Hon började i skolan men hoppade av för att jobba ganska


293

snart. Mannen fick hon utvald åt sig av föräldrarna och har lärt sig leva med. Hennes största rädsla är att någon i famil-jen blir allvarligt sjuk, för även om tekniken finns är den ju dyr och försäkringssystem och sådant är fortfarande inte särskilt utbyggt. Devi ser på amerikanska såpor ibland och utländska nyheter på TV, talar bara urdu, kan knappt läsa och har aldrig varit utomlands. Hennes barn går i skolan, och det tänker hon se till att de gör åtminstone till gym-nasienivå, och hon känner att hennes familj har det bättre än hennes föräldrars. Men hon är också helt säker på att de har det mycket bättre i de flesta andra delar av både landet och resten av världen.

devi, 39, i en lite friare världAmballah, i Indien vid gränsen till Pakistan, våren 2046

– Tänk att jag fyller 40 snart, säger Devi till sig själv, och tar sig åt ryggen. Hon har ganska ont och det går inte över. Hon känner sig gammal.

Livet i Amballah har förbättrats också. När hon var liten hade de leriga vägar och trasiga hus men nu finns det inte bara asfalt och spårvagn utan bostadsområden också, på området där det mest gick kor och kastades sopor när Devi var liten. Bussarna vid terminalen bakom snabbmatstäl-let går på förnybar energi och luktar inte längre illa. Och Amballah har vuxit. När det var så oroligt i Pakistan var det många som flydde över gränsen och många av dem stannade här. I dag har många av dem flyttat tillbaka, andra bor i Amballah för att det är lugnt och lagom stort, och jobbar i Pakistan. Amballahs nya generationer invånare kommer både från Pakistan, och från större städer där det blev trångt och dyrt. Här trivs barnen bättre.

Devis rygg värker efter många års snett sittande framför datorn med en liten telefon inklämd sådär med örat mot axeln. Arbetet, att analysera vävnadsprover från hela värl-


294

den efter vissa virus, är både bra betalt och kräver specia-listkunskaper, men arbetsmiljön kan absolut förbättras. Men det ger ju en liten slant och den behövs när man har två barn som ska ha kläder och skolgång och aktiviteter. Dessutom är Devi nyskild och måste klara allt detta själv. Exmaken träffade hon på universitetet, de gled ifrån varan-dra och det är inte så dramatiskt men de separerade härom året. Nu har hon träffat en kollega ett tag, det börjar bli all-var och de funderar till och med på att flytta ihop, men tar det lite lugnt för barnens skull. De funderar ibland på att ge sig iväg till en större stad, men det känns som om jobbet skulle vara hårdare och kostnaderna högre. Här går de i alla fall runt. Och i större städer finns det fler faror för barnen.

Devi är ganska nöjd med sin vardag och är inte avundsjuk på till exempel amerikaner eller européer. Hon pluggade ett år i Tyskland och har kompisar i Europa. Härom året åkte hon dit på en av de många paketresorna över en långhelg där man visas runt i Paris, London och Stockholm. Men att flytta dit känns avlägset, särskilt när så mycket händer i Indien och jobben kommer.

Devi använder sin rösträtt och brukar precis som exmaken rösta emot sittande regering, oavsett vilken det är, eftersom hon mest tycker den är korrupt och inte bryr sig om van-ligt folk. Då är hon ändå välutbildad men kanske just där-för är hon mer skeptisk. Hennes största rädsla är att någon i familjen blir allvarligt sjuk, för även om tekniken finns är den ju dyr och försäkringssystem och sådant är fortfarande inte särskilt utbyggt.

Efter jobbet brukar Devi hjälpa barnen och kanske träffa en kompis om hon har tid. Och hon är lite generad över att hon fortfarande gillar Lady Gaga. Visst, hon turnerar fortfarande och det kommer nya låtar ibland, men det är länge sedan tantens musik var hipp. Det var Devis gamla tyska kurskamrat, som hon hållit kontakt med i alla år, som tipsade om henne. Först var det kul och lite spännande att


295

se en konsert i Tyskland hemifrån i Amballah. Snart blev det bara en kul och tramsig grej men nu är det egentligen bara pinsamt. Hon gillar också amerikanska såpor och ser utländska nyheter på nätet, men föredrar att läsa och prata på urdu, hindi eller engelska.

Devi är helt säker på att de har det mycket bättre i de flesta andra delar av både landet och resten av världen. Därför har hon engagerat sig politiskt. Amballah behöver bättre trafik och vanliga mammor som Devi måste få lägre skatt och bättre barnomsorg. Hon har börjat diskutera med de andra föräldrarna i klassen och blivit nominerad till kom-munfullmäktige, och ägnar mer och mer tid åt att skriva insändare i någon av lokaltidningarna.

På det stora hela har Devi en alldeles vanlig vardag och funderar på saker som barnens utbildning, om de kan åka på semester eller om hon vill gifta om sig. Det kunde hen-nes mamma aldrig drömma om.

Med blicken Mot fraMtiden

Oskar öholm – riksdagsledamot, Örebro. Skolan är grunden för att alla ska ges möjlig-het att utvecklas på lika villkor – men har den hängt med i samhällsutvecklingen? i kapitlet ”Att rusta sig för livet” ger Oskar förslag på hur skolan kan moderniseras för att ge alla elever goda förutsättningar i livet.

niklas Wykman – ordförande, Moderata Ungdomsförbundet. Niklas skriver om hur människors frihet beskärs av fördomar och förlegade ideal. ”Att få vara sig själv” hand-lar om hur en modern politik ser ut för att låta människor forma sina egna liv.

Johan Forsell – planeringschef för Moderaterna. Johan är redaktör för ”Med blicken mot framtiden” och huvudansvarig för framtidsgruppens arbete.

anna kinberg batra – riksdagsledamot, Stockholm. de globala utmaningarna är många. Samtidigt är det tydligare än någon-sin att Sverige kan påverka händelseutveck-lingen också utanför våra egna gränser. i kapitlet ”Frihet i världen” skriver Anna om hur Sverige kan vara en tydlig röst i världen.

Sofia arkelsten – riksdagsledamot, Stock-holm. Klimatförändringarna kommer att prägla den politiska debatten under lång tid framöver. i ”Ansvar för vårt klimat” ställer sig Sofia frågan hur Moderaterna kan använda sin tradition av förvaltarskap och internatio-nellt samarbete för att effektivt möta klimatut-maningen.

Tomas Tobé – riksdagsledamot, Gävleborg. Samtidigt som ungdomsarbetslösheten är hög väntar stora pensionsavgångar och rekryteringsbehov. Tomas resonerar i kapitlet ”Att kunna stå på egna ben” kring vad som behövs för att möta generationsväxlingen på framtidens arbetsmarknad.

anna könig Jerlmyr – riksdagsledamot, Stockholm. Våld och brott hindrar många unga från att förverkliga sig själva och sina idéer. Annas kapitel ”Att växa upp i trygghet” handlar om brottslighetens orsaker och hur vi kan vända hopplöshet och otrygghet till fram-tidstro i utsatta områden.

Henrik von Sydow – riksdagsledamot, Halland. internet är ett självklart frihetsverktyg för de allra flesta i Sverige. Henrik skriver i ”Möjligheter i ett digitalt samhälle” om hur Moderaterna kan utveckla sin politik för att både tillvarata de många möjligheter som internet ger och hantera viktiga frågor kring upphovsrätt och äganderätt.

med blicken mot framtiden

News & Politics