Kurt Persson - in memoriam

Kurt Persson avled av hjiirtinfarkt den 26 novem-ber I 989 tvA dagar efter sin 55-irsdag. Norrbottenhar diirmed fdrlorat sin i siirklass biista kiinnare avfaunan och floran.

Kurt iir fOdd i Lulel. Efter 6-Arig grundskolabdrjade han med triidgArdsarbete. FrAn bdrjan ar-betade han i privat regi, men de senaste 32 lrenAt LuleA kommun i Stadstradgerden, diir han framtill sin drid var anstiilld som vdxthusvaktmiistare.

Kurt hade ett brinnande intresse fcir allt somfanns i naturen. Redan vid 7-8 Ars 6lder bdrjadehan med att lara sig Norrbottens f6gelarter ochfortsatte senare med viixtema. Han drog sig intefcir att cykla runt hela Norrbotten fdr att bestjkaintressanta lokaler.

I slutet av 50-talet utstracktes intresset till fiari-lar och snart aven till skalbaggar. 1963 h6rde jagtalas om att Kurt samlade skalbaggar och gjordeett frirsta bes6k hos honom. Detta var bdrjan tillett livligt samarbete och gemensamma resor iolika delar av Sverige men iiven Finland ochNorge. Samarbetet frirstiirktes niir jag 1969 flyt-tade upp till LuleA.

Redan vid fdrsta besciket hittade jag i hans sam-ling den fcir Sverige nya jordkiparen Chlaeniuscostulatus. Fyndet av detta exemplar visar pA

Kurts skarpa blick. Han hade niimligen tagit dendrygt centimeterstora skalbaggen uppkrupen pA ettstarrstri ute pe en myr mellan LuleA och Boden.Trots att 6ver 100 exemplar tagits av denna frirNorrbotten exklusiva art har den diirefter aldrigobserverats levande i fiilt. Ett annat exempel drniir han 1969 plockade den millimeterstora kort-vingen Thinobius flagellatus i ett grustag vid Pers-cin som ny fiir Sverige. Arten visade sig senarevara ny f6r vetenskapen. Neuraphes perssoni somuppkallades efter Kurt iir hittills bara kiind frAnNorrbotten i ca l5 exemplar.

Kurts stora kunskap om fAglar och vlixter gjordeatt han ofta anlitades som exkursionsledare. Som-martid anstelldes han ett flertal Ar av Liinsstyrel-sens naturvlrdsenhet fdr inventeringsarbeten i lii-net.

Hans insamlingar av skalbaggar vid bl a dessatillftillen resulterade i ytterligare nyheter fOr liinet.Bland annat utgjorde dessa fynd underlag frir minuppsats om fdr Nonbotten nya skalbaggsarter1969-78 (Ent. Tidskr. 1980, l0l: 147-150). En

Stig Lundberg l0l

uppsats om skalbaggsfaunan i komposthdgar i Lu-let (Ent. Tidskr. 1973,94:208-210) skrev vi ge-mensamt men tyvdrr var Kurt inte beniigen attsjiilv publicera sina fynd utan tiverlat detta till mig.Fdr fdljande uppsatser utgiorde sAledes Kurts fyndunderlag, helt eller delvis:

1965. Chlaenius t'ostulatus Mtsch., en frir Sverige ny jordl6-pare. Opusc. Ent. 30: 24.1971. Aterfynd av nAgra intressanta skalbaggsarter (?rina-bius brevipennis Kies., Atheta trybomi l. Sahlb., Atheta wi-rini Brd. och Phyllotreta zimmermanni Crotch). Ent. Tidskr.92:267-270.1981. Aterfynd av jordliipama Chlaenius costulatus ochHarpalus nigritarsis i Sverige. Ent. Tidsk. 102: l3-15.1983. Skalbaggsfaunan pA Haparanda Sandskiir (Coleopte-ra). Natur i Norr 2: 89-92.

Med sina digra kunskaper var det naturligt att Kurtengagerade sig i naturskyddsarbete. Han erhdll f6rdetta SNFs medalj i brons 196l och den i silver1972. Dessutom var han politiskt engagerad. SomLuleA kommuns naturvardsombud kiimpade hanbl a f6r figlama i Gammelstadsviken mot kommu-nens utbyggnadsplaner. 1988 erh<ill han LuleAkommuns miljcistipendium.

102 Recension

Vintertid engagerades han som fdreliisare ochkursledare inom bAde fackliga, kommunala ochbiologiska omrlden. Vid sitt frlnfiille ledde hansiledes inte mindre iin 8 olika kurser.

Kurt var alltid glad, positiv och hjiilpsam. Hanefterliimnar ett stort tomnrm och vi sdrjer medhans fru Laila och de fyra bamen.

Till Kurt Perssons minne har instiftats en min-nesfond fdr naturverdsarbete och fflgelskydd iNorrbotten - postgiro 659 07-8 genom Natur-skyddsfiireningen i Nonbottens liin och Norrbot-tens Omitologiska Fcirening.

Stig Lundberg

Nytt standardverk om steklar

Gauld,I. & Bolton, B. (red.). 1988.The Hymenop-tera. Oxford, University Press. 332 s, 250x 180mm. ISBN 0-19-858521-7. Pris 35 GBP.

SA har dt denna sedan liinge emotsedda bok kom-mit ut och man flr nog tillsti att det er ett i storastycken lyckat alster. Gauld och Bolton har pA ettfdrtjiinstfullt siitt klarat av att pe bara drygt 300sidor civersiktligt redogdra fdr det mesta som 16rsteklamas liv och leveme. Det kan ej ha varitalltfttr lAtt att anpassa de Atta medarbetamas bidragtill den homogena och liittliista slutprodukt, somblivit resultatet av m6dan. Steklama utgOr ju enav de sttjrsta insektordningarna och det iir baraflugor och skalbaggar, som tel en jiimfdrelse.Steklamas biologiska mingfald gdr dem dessutomtill ett mycket intressant studieobjekt.

Boken iir indelad i elva kapitel och framstiill-ningen iir i huvudsak baserad pA den brittiska fau-nan med sina runt 6 500 arter (troligen drygt I 000arter fler i Norden). Den intressantaste delen iir defdrsta sju kapitlen upptagande l/3 av texten. I defdrsta kapitlen behandlas kortfattat lite om steklar-nas diversitet och hur de olika gruppema lever ochupptreder i naturen. Sedan friljer ett stycke omderas biologi i dess olika former och hur detta kantankas ha haft betydelse fdr deras utveckling somgrupp. Siirskilt framstiillningen om parasitoidernasstrategier vad giiller iiggliiggning och aculeaternassociala utveckling iir vdl sammanhAllen och liitt-smalt. Alla termer Ar hiir liksom dverallt i bokenskrivna med kapitiiler, vilket grir det liitt att hitta,vad man fctr tillfiillet sdker. Sjiilvcentrerad sommiinniskan Ar, mlste givetvis ett kapitel avhandlalite av den nytta resp skada steklama orsakar oss.I avsnittet om insamling etc ges en hel del nya

tips, men flera metoder, som utarbetats pA senare

tid och visat sig vara mycket effektiva, omnimnsej. Man undrar verkligen varlcir proctotrupider bdrmonteras pA triangullira lappar, men chalcididerpi rektanguliira? Ar man riidd om sitt material,bdr alla mindre steklar klistras i 45" vinkel pA

rektanguliira lappar. Visserligen blir dA vissa de-taljer lite svflra att se, men man beh6ver ju intealltid se allt pA samtliga exemplar - klistret gAr julett att l6sa upp, om sA erfordras.

Kapitlet om steklamas strukturella byggnad iirmycket bra, men antennens flagellum anses varaett enda segment, varfdr dess delar bdr beniimnasflagellomerer och ej segment. Mellankroppensbyggnad med frirsta tergiten hdrande till bakkrop-pen hos bladsteklama, men med samma tergit iform av propodiet hopsmiilt med mellankroppenhos civriga steklar, har fdranlett ft rfattama att in-fiira termen alitrunk for den senare. Tidigare hardenna term bara brukats inom myrtaxonomin. Detftjrefaller friga motiverat med denna distinktion,men en av huvudfcirfattama iir ju expert pA myror.Overhuvudtaget ar det hdg tid att man vid ettviirldsentomologmtite sAg till att standardisera ter-mema, t ex fiir vingamas neryer. Det [r synnerli-gen irriterande att man anviinder olika termer pA

homolo.ga karaktiirer inom de olika stekelgrup-pema. Onskvert vore nog att fler av de morfolo-giska termema var utsatta pe illustrationema.Dessutom iir flera av de giingse terrnema, somflitigt anvAnds, ej ens medtagna. Sammanstiill-ningen av larvemas morfologi och de olika ty-pema lir ocksA intresseviickande. Man kan juundra 6ver varfdr larven till Polynema (Mymari-dae) iir sA p6fallande lik den till Telenomus (Sce-lionidae). Mymaridernas stiillning i systemet iir ju