lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom · 2017-04-04 · anna angelin lunds universitet...

Anna Angelin Lunds universitet Samhällsvetenskapliga fakulteten Socialhögskolan

Lokala

handlingsstrategier

mot barnfattigdom

-Vad kan och bör man göra för att minska

Malmöbarns ekonomiska utsatthet?

Spridningskonferensen 10 september 2013

Anna Angelin

Tapio Salonen


Intervjuer med socialtjänsten i Malmö

Intervjubaserad studie: 10 handläggare och 10 chefer

inom varje stadsdelsförvaltning, totalt 20 intervjuer.

Tre övergripande teman:

1. Organisering och handlingsutrymme, såväl vad gäller verksamhet som

enskild handläggare.

2. Uppfattningar om riksnormen: nivåer, konstruktion och utveckling.

3. Förhållningssätt till ansökningar över norm.


Konsekvenser av barns fattigdom

• Studiens forskningsöversikt kring barnfattigdom visar på

förhöjda risker för framtida ohälsa, arbetslöshet eget

socialbidragstagande och lägre utbildningsnivå. Barn som

vuxit upp i hushåll med långvarigt socialbidragstagande

indikerar höga risker för ogynnsamma levnadsvillkor

• När så många som en tredjedel av Malmös framtida vuxna

har vuxit upp i fattigdom är det centralt att förhålla sig till

vilken betydelse detta får för stadens utveckling och

framtidsvisionen om en socialt hållbar och jämlik välfärd.

• Vad är den långsiktiga kostnaden för dessa faktorer?


Ett ökat fokus på barnfattigdom och

barnperspektiv

• Den generella uppfattningen är att barnperspektiv blivit allt mer

framträdande inom ekonomiskt bistånd i Malmö stad.

• Barn urskiljs som en särskild kategori socialbidragsmottagare

som skall hållas ”skadelösa” så långt som möjligt. Ofta motiveras

detta utifrån moraliska grunder. ”Barnen är alltid oskyldiga om

man säger så”.

• Barn beskrivs som berättigade mer hänsyn, mer generositet och

mer utredning avseende individuella behov.


En oskälig levnadsnivå

• Riksnormen anses av de flesta vara för låg och främst

anpassad för kortvariga bidragsbehov

• De intervjuade anser att när det gäller långvariga

bidragsbehov garanterar riksnormen inte en skälig

levnadsnivå

• De intervjuade anser att normen för de långvariga

hushållen borde ses över då den inte tillgodoser en skälig

levnadsnivå.


Tillfällig kris eller långvarig försörjning

• Flera av de intervjuade betonar att faktiska rimliga

levnadskostnader inte överensstämmer med

beräkningarna eftersom dessa bygger på föreställningen

om försörjningsstödet som ett tillfälligt krisstöd. De som

realistiskt sett är helt chanslösa på dagens arbetsmarknad

uppmärksammas också av flera eftersom de troligen alltid

kommer leva på försörjningsstöd. Systemet uppfattas inte

vara anpassat till de livssituationer där behovet är

långvarigt eller “permanent”.

• Flera av dem uttrycker såväl beundran som förundran över

att klienterna kan få det att gå runt.

• Svårast att klara sig på normen har barnfamiljerna, särskilt

ensamstående mammor.


• Försörjningsstödets utformning har konstruerats för att

utgöra en tillfällig övergångslösning under de mer

kortvariga ekonomiska kriser som kan uppstå i ett hushåll.

Långvariga mottagares levnadsnivå blir därmed mycket

låg. Malmö tillämpar lägsta möjliga nivå, riksnormen.

• De långvariga hushållen med försörjningsstöd har under

senare år visat en ökande utveckling.

Stor andel långvariga biståndshushåll


• Zzrit am irillam dunt

ipsummodio

• Duisl utet sequi tio con

henim quat augueraessis

• Eum dolendre

• Commolorem zzrit lorem


Att öka skäligheten. Strategier för att

tillförsäkra en skälig levnadsnivå

• Bevilja ansökningar ”över norm” där möjlighet finns att

godta skäliga utgifter för livsföringen i övrigt. Dessa får en

kompensatorisk funktion där man ser att familjen inte klarar

sig på normen och därför beviljar extra för ansökningar om

saker som egentligen ingår som en post i den ordinarie

riksnormen t.ex. fritid och kläder för barn.

• Göra hembesök för att kunna göra en bedömning av behov

av hemutrustning, samtala kring barnens behov av t.ex.

fritidsaktiviteter och få en helhetsbild av barnets situation.

• Ifall familjen haft bistånd under längre tid anses beviljanden

över norm rimliga och nödvändiga och

biståndsbedömningen blir mer ”liberal”.


Att kompensera och normalisera

• Andra vägar att minska barnfattigdomen och öka skälighet

är ofta av mer kompensatorisk och normaliserande

karaktär, t.ex. att ge bättre möjligheter till datorer samt

kostnadsreducerad kultur och fritid.

• Att bevilja pengar till fritidssysselsättningar eller cyklar för

barn.


Risker med ”över norm” beviljanden

• Risken för godtyckliga beslut ökar.

• Extra och tidskrävande arbetsbörda för att handlägga

dessa samt kontroll av kvitton efteråt.

• Spridningsrisk där andra biståndstagande familjer får veta

vad andra fått till sina barn och hushåll och då anser sig

berättigade detsamma i rättvisans namn.


Vad kan vi då göra?

Slutsatser från:

• den empiriska studien

• socialtjänstens expertis

• forskning om reduktion av barnfattigdom


Vilka insatser fungerar och hur prioriterar man?

• Insatser mot barnfattigdom är (kortsiktigt räknat)

kostsamma och fattigdomens multifaktoriella karaktär gör

att direkta och mätbara effekter är komplexa att fastslå. Det

finns därmed ingen klar vetenskaplig evidens för hur man

bäst minskar barnfattigdom.

• Ska insatser vara kompensatoriska eller förebyggande?

Skadereduktion eller proaktivt arbete?

• Selektiva dvs. riktade mot enbart utsatta barn eller

generella välfärdslösningar för alla Malmöbarn (som t,ex.

gratis kollektivtrafik för barn och ungdomar).

• Är det hela familjen eller enbart barnen som skall ”lyftas”?


Hur vill man reducera barnfattigdom och ge

en skäligare levnadsnivå?

• De intervjuade anser att den bästa insatsen mot

barnfattigdom är att verka för att öka föräldrarnas

möjligheter på arbetsmarknaden. Man vill arbeta aktivt

med detta på ekonomiskt bistånd.

• För att kunna göra detta inom ekonomiskt bistånd

krävs ökade resurser, mindre personalomsättning

samt tid och utrymme inom tjänsten för aktivt socialt

arbete med fokus på arbete mot självförsörjning. Detta

saknas i hög grad idag.


Att reducera barnfattigdom och tillförsäkra en skälig

levnadsnivå är en ytterst svår utmaning för

socialtjänsten under nuvarande förutsättningar

Socialtjänsten saknar resurser, tid och utrymme att arbeta

med det lagstadgade uppdraget och sin egen önskan att

arbeta mot att stödja barnfamiljers väg mot självförsörjning.

Normen uppfattas som för låg för att kunna tillförsäkra skälig

levnadsnivå i de många långvariga hushållen med barn.

Svårigheterna begränsas dock inte till att handla om enskilda

tjänstemäns arbetssituation utan måste förstås mot bakgrund

av en långt större utmaning och problematik där betydande

statliga förändringar inom socialförsäkringarna avsevärt

påverkar kommunal socialtjänst. Rikspolitiken är central.


Arbetslinjen kommer inte uppnås av många

barnfamiljer

• Det rådande politiska paradigmet förespråkar tydligt den så

kallade arbetslinjen som främsta lösning för den som inte

klarar sin egen försörjning och har försörjningsstöd.

• Många barn lever varaktigt i hushåll där föräldrar inte kan

arbeta eller vars arbetskraft inte efterfrågas. Sannolikheten

för dessa familjer att kunna lämna försörjningsstödet är

många gånger ytterst låg.

• Hur förhåller vi oss till att försörjningsstödet många gånger

inte ger dessa barnfamiljer den skäliga levnadsnivå de är

berättigade och att detta inte kommer förändras förrän

deras föräldrar får den anställning som många gånger är i

det närmaste ouppnåelig?


Den centrala frågeställningen

Det finns alltså en bred vetenskaplig evidens för att långvarig

fattigdom och socialbidragstagande innebär avsevärda

framtida risker för barns välfärdsutveckling. Detta innebär ett

individuellt lidande men även betydande samhällskostnader.

Då kan vi fråga oss:

• Är det hållbart och skäligt att ha en beräkningsgrund för

försörjningsstödet som främst är utformat för kortvariga

behov samtidigt som den socialpolitiska funktionen av

försörjningsstödet haft en utveckling där en stor och

ökande andel i realiteten är och många gånger kommer

fortsätta vara långvariga biståndstagare?

• Hur förhåller vi oss till att socialtjänsten tydligt klargör att

de inte kan arbeta med familjerna för att de inte hinner?


Vad kan Malmö då göra för att reducera

barnfattigdom?

• Fastställa en norm på 2500 kr per år avsedd för

fritidsaktivitet, fritidsutrustning, kollovistelse och dylikt för

barn i hushåll med långvarigt försörjningsstöd.

• Inkludera kostnad för internet i normen för försörjningsstöd.

• Låta föräldrar i familjer med långvariga bidragsbehov som

läser in betyg på gymnasienivå behålla försörjningsstöd.

• En kommunal strategisk plan för bekämpandet av

barnfattigdom samt en kommunal barnombudsman.

• Öka resurser för socialtjänsten inom ekonomiskt bistånd att

arbeta med föräldrar mot självförsörjning.

• Satsa vidare på stadens positiva projekt och

utvecklingsarbeten.


Det finns goda exempel

• Fosies barnperspektivarbete och ”Hela familjen” två

verksamheter som arbetat med detta i Malmö.

• Många svenska kommuner arbetar aktivt och proaktivt med

barnfattigdomsreducering och har hittat modeller och

insatser som fungerar bra. Studera dem och implementera

vad som kan fungera för Malmö.

• Lokalt föreningsliv och ideell sektor i Malmö har många

goda insatser som kan vidareutvecklas t.ex. läxhjälp,

frukostklubb, Barn till hav och skog. Vidare samverkan och

finansiellt stöd till dessa är en väg.

lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom · 2017-04-04 · anna angelin lunds universitet...

Documents