FO

U R

AP

PO

RT

20

10

:5

Lisb

eTh Lin

deLL &

An

n-M

AR

i ek

MA

LMö

hö

gs

kO

LA 2

010

MALMö högskOLA

205 06 MALMö, sweden

www.MAh.se

LisbeTh LindeLL Ann-MARi ekkOMPLeMenTäRA MeTOdeR i PsykiATRiskA veRksAMheTeR – och brukares upplevelser och erfarenheter

Lisbeth Lindell, fil dr., leg. sjuksköterska inom psykiatri och verksam

som universitetslektor vid Malmö högskola, Hälsa och samhälle

Ann-Mari Ek, doktorand och verksam som projektledare i SIKTA –

Skånes implementering av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för

missbruks- och beroendevård inom Region Skåne

Intresset för komplementära metoder har ökat påtagligt i Sverige det

senaste decenniet, både hos allmänheten och inom människobehand-

lande yrken. Det har blivit vanligare att läkare och annan behörig

personal använder sig av icke konventionella metoder som komple-

ment i sin verksamhet. Patienter/brukare kompletterar också själv

den konventionella vården med någon komplementär metod utanför

verksamheterna. Sjukvårdsplanerare och lagstiftning betonar indivi-

dens egenansvar för hälsan och en hälso- och friskvårdstrend har vuxit

sig stark under det senaste decenniet. Komplementära metoder kan ses

som ett uttryck för en bland många delar i denna trend.

Rapporten innehåller en nationell kartläggningsstudie om taktil berö-

ring, akupunktur, djurskötsel och andra komplementära metoders

utbredning, tillämpning och effekter inom olika psykiatriska verk-

samheter. Rapporten innehåller också två studier om utövare och bru-

kares upplevelser och erfarenheter av komplementära metoder.

I studien lyfts metodernas generella effekter fram och författarna kon-

staterar att de komplementära metodernas mål är att må bra och att

öka hälsan och välbefinnandet – inte att bota sjukdom.

isbn/issn 978-91-7104-239-2/1650-2337

kO

MP

LeMen

TäR

A M

eTOd

eR i P

syk

iATR

isk

A v

eRk

sAM

heTeR

– Oc

h b

RU

kA

Res

UP

PLev

eLseR

Oc

h eR

FAR

enh

eTeR

Ko m p l e m e n tä r a m e t o d e r i p s y K i at r i s K a v e r K s a m h e t e r – o c h B r u K a r e s u p p l e v e l s e r o c h e r fa r e n h e t e r

FoU Rapport 2010:5

© Lisbeth Lindell och Ann-Mari Ek, 2010

Foto: Peter Nilsson, www.nilsson-foto.se

ISBN 978-91-7104-239-2

ISSN 1650-2337

Holmbergs, Malmö 2010

lisBeth lindell ann-mari eKKomplementära metoder i psyKiatrisKa verKsamheter – och BruKares upplevelser och erfarenheter

Malmö högskola, 2010Hälsa och samhälle

Tidigare utkomna titlar i serien

2005:1 Carlsson, A. Olycksfallsrisker i barnets hemmiljö – fokus på skållskador. (Licentiatavhandling)

2006:1 Andersson, F. och Mellgren, C. Våldsbrottsligheten – ökande, minskande eller konstant?

2007:1 Andersson, F. och Mellgren, C. Brottsutvecklingen i Skåne, en introduktion.2007:2 Östman, M. red. Konferens: Socialpsykiatrisk forskning, programbok.2007:3 Eiman Johansson, M. Sjuksköterskors kliniska beslutsfattande med fokus på

perifera venkatetrar (PVK). (Licentiatavhandling)2007:4 Laanemets, L. Från policy till verksamhet, implementering av Malmös strategi mot

prostitution.2008:1 Tikkanen, R. Person, relation och situation. Riskhandlingar, hivtesterfarenheter och

preventiva behov bland män som har sex med män. 2008:2 Östman, M. och Afzelius, M. Barnombud i psykiatrin – i vems intresse?2008:3 Andersson, F. och Mellgren, C. Processutvärdering av ”Trygga gatan”.

Ett projekt för minskad brottslighet och ökad trygghet i nöjeslivsmiljö.2008:4 Östman, M. red. Migration och psykisk ohälsa. 2008:5 Berglund, S. Competing Everyday Discourses – And the Construction of Hetero-

sexual Risk-taking Behaviour among Adolescents in Nicaragua: Towards a Strategy for Sexual and Reproductive Health Empowerment.

2008:6 Björngren Cuadra, C. Variationens spektrum – en studie av sensibilitet, tillit och vårdetik i hemsjukvård.

2008:7 Mallander, O. Nära Vänskap? En analys av kontaktperson enligt LSS. 2009:1 Hamit-Eminovski, J. Interactions of Biopolymeres at Biological Interfaces –

Examples from Salivia and Bacterial Surfaces. (Licentiatavhandling)2009:2 Andersson, O. Hållplats 8. En social intervention för unga kriminella i stads-delen

Rosengård, Malmö stad.2009:3 Johnsdotter, S. Discrimination of certain ethnic groups? Ethical aspects of the imple-

mentation of FGM legislation in Sweden.2009:4 Danielsson, M. Transpersona non grata. Den ogiltigförklarade livserfarenheten.2009:5 Eriksson Sjöö, T. och Ekblad, S. Stress, sömn och livskvalitet. En studie bland flyk-

tingar i SFI-utbildning, lärare och handläggare i Fosie stadsdel, Malmö.2010:1 Gregersen, P. Utopia – utopier som pedagogiskt medel, och deras användning inom

akademiskt lärande och kritiskt tänkande.2010:2 Scaramuzzino, R., Heule, C., Johansson, H. och Meeuwisse, A. EU och den ideella

sektorn – En studie av det svenska Equalprogrammet.2010:3 Björngren Cuadra, C. Kartläggning av preventiva hiv/STI-insatser i Skåne ur ett

migrationsperspektiv - AAAQ och grundad tillgänglighet.2010:4 Tikkanen, R. MSM-ENKÄTEN 2008 – Riskhandlingar, hivtest och preventiva behov

bland män som har sex med män. 2010:5 Lindell, L och Ek, A.-M. Komplementära metoder i psykiatriska verksamheter –

och brukares upplevelser och erfarenheter.

The publications are also available electronically, see www.mah.se/muep

aBstraKtSyftet med den första nationella kartläggningsstudien är att under-söka de komplementära metodernas ut bredning, tillämpning och effekter i psykiatriska verksamheter inom region/landsting, kommun och på behandlingshem som kontrolleras av länsstyrel-serna. Studien bygger på 321 telefonintervjuer i sex län. Resultatet visar att användandet av komplementära metoder är utbrett inom verksamheterna. Studie 2 och 3 bygger på intervjuer med 16 utövare i de olika verksamheterna och med 14 brukare. I studien ingår också en intervju med en fokusgrupp bestående av fem brukare. De vanligt förekommande metoderna i kommunala verksamheter är taktil stimulering, djurskötsel, snoezelrum och bolltäcke. Inom region/landsting är ljusterapi, akupunktur och taktil stimulering vanligast. Av länsstyrelsen kontrollerade verksamheter är taktil stimulering, djurskötsel, bolltäcke och akupunktur vanligast. Det finns en hög samstämmighet om nyttan och effekterna i de tre studierna. Nyttan med metoderna beskrivs sammanfattningsvis i termer av ökat väl-befinnande, avslappnande, dämpande av oro och ångest, förbätt-rad sömn, ljusare sinnesstämning, underlättande av kommunikation samt ökad kroppskännedom och självkännedom. Med metoderna släpper spänningar och brukarna blir mer närvarande, koncentre-rade, fokuserade och också mer mottagliga för samtal och andra behandlingsåtgärder. De får lära sig tekniker för att kunna hantera sin ångest och stress. Medicinförbrukning minskar och biverkningar är inga eller få och lindriga. Alla blir inte hjälpta av komplementära metoder och för en del är effekten liten eller ingen alls. Brukaren väljer själv och metoderna är frivilliga. Både utövare och brukare önskar en förnyelse av vården för personer med psykisk ohälsa. Utö-varna vill se mer brukarinflytande och individuell vård, fler utbildade i komplementära metoder och ökad tillgänglighet samt mer forsk-ning om komplementära metoder för personer med psykisk ohälsa. Brukarna vill i den framtida vården se mer av valfrihet, delaktighet, icke-medicinska metoder och behandlingar samt individuellt utfor-mad vård/omsorg. Det är önskvärt att traditionella och komplemen-tära metoder ses som komplement till varandra.

Nyckelord: komplementära metoder, psykiatrisk vård, psykisk ohälsa

aBstractThe purpose of the first national study is to examine the extension, the application and the effects of the complementary methods in psychiatric work within the county/municipality, local authorities and at rehabilitation centers that are under the control of the county administrative board. The study was conducted through telephone interviews with support of a questionnaire answered by 321 persons. The result shows that complementary methods are widespread in the psychiatric work of the different authorities.

Study 2 and 3 are based on interviews with 16 practicians from the different authorities and with 14 patients. An interview with a focus group of five patients is also included in the study. The common methods within local authorities are tactile stimulation, animal care, snoezel room and ball blanket. Within the county/municipality light therapy, acupuncture and tactile stimulation are the most common methods. Among the methods used by the county administrative board tactile stimulation, animal care, ball blanket and acupuncture are the most common ones.

There is high concordance of the benefits and the effects of the three studies. The benefit of the methods can be summarized in terms of increased well-being, relaxing effects, the reduction of anxiety and anguish, improved sleep, brighter state of mind, the assisting of com-munication and improved body awareness and self-knowledge. Ten-sions go away and patients get more attentive, concentrated, focused and more susceptible to conversation and other treatments.

The patients get to learn techniques to handle their anguish and stress. Consumption of medicines decrease and side effects are none or few and mild. Not all patients are helped by complementary methods and for some the effects are small or none. The patients decide themselves and the methods are voluntary. Both practicians and patients wish for an improvement of the psychiatric care of the mentally ill.

The practicians would like to see more influence from patients, more individual psychiatric care, more people educated in complementary methods, more access to the methods and more research on com-plementary methods for people with mental illnesses. The patients would like to see more freedom of choice, more participation, non-medical methods and treatments and individually shaped psychiatric care. It is desirable that traditional and complementary methods are seen as complements to each other.

Key words: complementary methods, psychiatric care, mental illness

innehållsförtecKning

FÖRORD ..................................................................... 13

1 BAKGRUND ............................................................. 14Hälsofrämjande arbete ..........................................................16Komplementär medicin ..........................................................17

2 SyFTE ..................................................................... 22Begrepp ..............................................................................22

Definition av begreppen ...................................................23Definitioner av begrepp som används i denna studie ............24

3 METODER OCH GENOMFÖRANDE ............................. 25Studie 1 ..............................................................................25Studie 2 ..............................................................................25Studie 3 ..............................................................................26Sammanfattande beskrivning av insamlade data och analysmetoder ....................................................................28Forskningsetiska aspekter ......................................................29Rapportens disposition ..........................................................31

4 KOMPLEMENTäRA METODER – EN NATIONELL KARTLäGGNING ...................................................... 32

Komplementära metoder i kommunala verksamheter .................34Akupunktur ......................................................................35Taktil stimulering ..............................................................36Bolltäcke .........................................................................38

Ljusterapi ........................................................................39Djur/djurskötsel ..............................................................40Andra mindre vanliga komplementära metoder ...................42Sammanfattande resultat ...................................................44

Komplementära metoder i sjukvårdens regi ..............................45Akupunktur ......................................................................45Taktil stimulering ..............................................................47Bolltäcke .........................................................................48Ljusterapi ........................................................................49Djur/djurskötsel ...............................................................51Andra mindre vanliga komplementära metoder ...................53Sammanfattade resultat ....................................................56

Komplementära metoder vid av länsstyrelsen kontrollerade verksamheter........................................................................57

Akupunktur ......................................................................59Taktil stimulering ..............................................................60Bolltäcke .........................................................................61Ljusterapi ........................................................................62Djur/djurskötsel ...............................................................62Andra mindre vanliga komplementära metoder ...................63Sammanfattade resultat ....................................................64

Sammanfattning av den nationella kartläggningen ..................65

5 HäLSA OCH HUMANISM – UTÖVARES UPPFATTNINGAR OM OCH ERFARENHETER AV KOMPLEMENTäRA METODER . 68

Studiens informanter .............................................................68Psykisk ohälsa och hälsa från vardagens praktik .....................69Intresset för och vägar till de komplementära metoderna ...........73Utbildning i komplementära metoder.......................................75Erfarenheter av komplementära metoder – metoder, brukare och omfattning ....................................................................77

Bildterapi .......................................................................77Taktil massage och bolltäcke ............................................78Massage och sinnesrorum .................................................80Avslappning, bolltäcke, kroppskännedom och andningsövningar ............................................................80Akupunktur ......................................................................81Ljusterapi ........................................................................84

Processen, verkan och effekterna ............................................86Samarbete med kollegor och samarbete över professionsgränser ..............................................................105Relationen mellan traditionella och komplementära metoder ....112Tankar om det framtida omhändertagandet av personer med psykiskt funktionshinder ................................................116Sammanfattande resultat ....................................................120

6 VALFRIHET OCH VäLBEFINNANDE – BRUKARES UPPLEVELSER OCH ERFARENHETER AV KOMPLEMENTäRA METODER ....................................124

Brukarnas syn på psykisk hälsa ...........................................125Vägarna till de komplementära metoderna ...........................127Erfarenheter av komplementära metoder – verkan, effekter, omfattning och finansiering ..................................................129

Verkan, effekter och omfattning ........................................129Finansiering ..................................................................135

Tankar om den framtida psykiatriska vården .........................136Sammanfattande resultat .....................................................139

7 DISKUSSION, SAMMANFATTANDE SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER ............................................141

Metoddiskussion ................................................................141Resultatdiskussion ...............................................................145

Nationell kartläggning av komplementära metoder ............145Utövarnas erfarenheter och uppfattningar .........................148Brukares/patienters erfarenheter och uppfattningar ............152

Slutsatser och rekommendationer ..........................................154Rekommendationer .............................................................156

REFERENSER ..............................................................158

BILAGOR ...................................................................162Bilaga 1 ............................................................................162Bilaga 2. ...........................................................................171Bilaga 3. ...........................................................................173Bilaga 4. ...........................................................................175

13

förord

Tack till all personal, utövare av komplementära metoder, brukar-föreningar och till alla brukare som välvilligt besvarat våra frågor. Det har varit mycket intressant och spännande att ta del av era kun-skaper och erfarenheter. Upprinnelsen och idén till projektet föddes när Gabriella Nilsson vid ett möte för psykiatrilärare berättade att alla patienter på en allmänpsykiatrisk avdelning i en svensk småstad erbjöds akupunktur (NADA). Jag vill tacka Gabriella Nilsson som vid projektets start i slutet av 2006 var aktiv och planerade att ta ansvar för en större del av projektet. Ändrade arbetsförhållanden hindrade dock det fortsatta samarbetet. Gabriella gjorde två inter-vjuer med utövare. Ann-Mari Ek var anställd på projektet och arbe-tade mycket aktivt fram till och med 2007 då hon lämnade projek-tet för annat arbete. Agneta Folkesson, Leif Hellström och Kerstin Gebru har hjälpt till med synpunkter och granskning av manuset i slutfasen av arbetet. Projektet har finansierats av Psykiatrisamord-ningen Socialdepartementet.

Saxtorp 20 april 2010

Lisbeth Lindell Malmö högskolaHälsa och samhälle

14

1 BaKgrund

Intresset för komplementära metoder har ökat påtagligt i Sverige de senaste åren, både hos allmänheten och inom människobehand-lande yrken. Det finns en stark trend mot användandet av mer alter-nativa behandlingsmetoder, framför allt vid långvariga sjukdomar eller ohälsa där konventionella behandlingar är otillräckliga eller ger allvarliga biverkningar av t. ex. psykofarmaka. Under det senaste decenniet har det talats allt oftare om komplementär medicin. Ter-minologin återspeglar att det har blivit vanligare att läkare och annan behörig hälso- och sjukvårdspersonal också använder sig av alternativa metoder som komplement i sin verksamhet och att patienter/brukare själva kompletterar konventionell vård med en alternativ metod. Sjukvårdsplanerare och lagstiftning betonar indi-videns egenansvar och ett aktivt stärkande av hälsan. En hälso- och friskvårdstrend har också vuxit sig allt starkare de sista decennierna (Hansson, 2004, Winroth, 2008, Leppänen, 2006, Arvidsson & Skärsäter, 2006 och Klang Söderqvist, 2008).

Det finns sannolikt många orsaker till att människor söker kom-plementär vård. Ett av skälen kan vara att svensk hälso- och sjuk-vård hittills, och med framgång, har prioriterat vård och behandling av akuta sjukdomstillstånd medan många långvariga eller kroniska sjukdomstillstånd, livsstilsrelaterad ohälsa, stressrelaterade sjuk-domar, sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete inte har uppmärksammats i samma utsträckning. Richt (2004) menar dock att de förklaringsförsök som bygger på misstro till, eller omfattande missnöje med, den konventionella vården inte håller som generella förklaringar. Detsamma gäller för ett idémässigt avvisande av den biomedicinska uppfattningen av hälsa och sjukdom. Misstro, miss-

15

nöje och ideologiska skillnader kan, skriver Richt (a.a.) visserligen finnas hos en del som använder sig av alternativmedicin, men Richt menar att människor i allmänhet tycks ha en pragmatisk syn på hälsa och sjukdom. Människor söker sig till och efterfrågar terapier som man tror kan vara till nytta för att lösa eller lindra ohälsoproblem.

Det kan också handla om att människor väljer att vandra mellan olika medicinska kulturer för att tillfredsställa olika behov. Att kombinera konventionella behandlingsmetoder med någon eller några komplementära metoder kan ses som gränsöverskridande eller gränsraserande aktiviteter. Om konventionell vård inte hjälper, prövar en del något annat. Att en praktisk attityd hos människor som söker vård är vanlig, stöds av studien ”Stockholmare och den komplementära medicinen” (Eklöf & Tegern, 2001). som visar att en övervägande del av dem som vänder sig till alternativmedicin även utnyttjar konventionell vård.

En upplösning av traditionella gränser är kanske en fruktbar väg att gå för att förstå alternativmedicinens ökande popularitet, menar Richt (2004). Den ökade tillgängligheten av alternativa behand-lingsformer i vardagen, i arbetslivet genom erbjudandet av friskvård och inom sjukvården (Landstingsförbundet och Örebro universitet, 2001) är meningsbärande och signalerar sannolikt att det är socialt accepterat att utnyttja alternativa metoder och att de har samhällets välsignelse. Upplösningen av de tidigare gränserna kan betraktas som en avspegling av en process som har påbörjats och som accelereras så att gränskategorierna löses upp (Richt, 2004). En upplösning av traditionella gränser stöds också av att både människor som söker vård och professionella utövare inte gör en klar distinktion mellan konventionell och alternativ medicin, utan betraktar behandlings-former som akupunktur, taktil massage och bildterapi som ”vanlig”, konventionell vård.

I Sverige har intresset ökat och Eklöf och Kullberg (2004) visar, i sin översikt över forskning och utveckling som bedrivs idag på det kom-plementärmedicinska området – internationellt och i Sverige, att allt fler människor under de senaste tjugo åren söker efter lindring och hälsa med komplementära behandlingsformer.

16

Det finns studier som visar (Eklöf, 2004) att kring mitten av 1980-talet, då en nationell undersökning gjordes, hade cirka en femtedel av befolkningen prövat någon form av alternativ medicin. Stora regio-nala skillnader registrerades. Invånare i Jämtland hade, i jämförelse med Skåne, t. ex. dubbelt så stor erfarenhet av alternativ medicin. Stockholmarna låg på riksgenomsnittet 22 % (a.a.). I en befolknings-studie från Stockholms läns landsting 2001, angående inställningen till och användning av komplementär medicin, hade 49 % av befolk-ningen prövat någon komplementär metod (Eklöf & Tegern, 2001).

I en större studie av bröstcancerpatienter undersöktes bl.a. bruket av naturläkemedel. Enligt studien (Jernström m.fl., 2005) framkom att vid inskrivningen vid sjukhus för behandlingen av bröstcancer använ-der totalt 14,5 % av patienterna naturläkemedel, en siffra som vid ett-årskontrollen var 18,2 %. I studien framkom också att kostnaderna för förbrukning av naturläkemedel år 2000 uppgick till 1,1 miljarder kronor i Sverige. Samma studie, gjord i norra Sverige, rapporterar att 20–25 % av kvinnorna använder naturläkemedel (a.a.).

Landstingsförbundet gjorde 2001 tillsammans med Örebro universitet en kartläggning som innefattade landets alla landsting (18 landsting, två regioner och en kommun). Det inkom svar från 16 landsting och sammanställningen visade att förekomst av komplementära metoder i olika grad fanns i alla landsting. De mest använda metoderna var akupunktur, massage och Qigong. Sju av 16 landsting hade vid denna tidpunkt avtal med externa utövare som kiropraktorer och naprapa-ter (Landstingsförbundet och Örebro universitet, 2001).

hälsofrämjande arbeteI det hälsofrämjande arbetet finns det de senaste decennierna ett ökat krav på att hälsofrämjande insatser behöver integreras i hälso- och sjukvården. Konkreta yttringar för denna ambition är t. ex. motion och kultur på recept. Hälsofrämjande och sjukdomsförebyg-gande insatser är ett uppdrag för hela hälso- och sjukvården och är en självklar del i behandlingen enligt nationella mål för folkhälsan (SOU 2000:91). Det finns ett ökat krav på att vården inte enbart ska lindra och reducera psykisk sjukdom, utan också arbeta aktivt med att främja patienters hälsa (Nationella folkhälsoinstitutet, 1999).

17

WHO (Världshälsoorganisationen, 1986) definierar hälsofrämjande arbetsinsatser som ”processer för att möjliggöra för människor att förbättra och öka kontrollen över sin hälsa” (a.a., s. 1) där part-nerskap, jämlikhet, samarbete, delaktighet i samhället, självbestäm-mande, empowerment och delat ansvar utgör de bärande delarna i det hälsofrämjande arbetet (WHO, 1984). För hälsofrämjande arbete krävs ett salutogent perspektiv på människan.

Ett salutogent perspektiv fokuserar på friskfaktorer och skyddsfakto-rer och bygger på kunskaper om vilka processer som leder till hälsa. Avsikten är att förbättra människors egenupplevda hälsa och välbe-finnande. Antonovsky (1991) menar att uppdelningen frisk och sjuk är en felaktig utgångspunkt. Istället ska man se hälsa som ett konti-nuum där ändpunkterna är helt frisk och mycket sjuk. Den saluto-gena inriktningen lägger stor vikt vid resurser och de faktorer som kan underlätta och utgöra stöd för att komma så nära friskpolen som möjligt och fokusera på det som fungerar. Upplevelsen av mening har stor betydelse för känslan av sammanhang (KASAM) för att kunna klara olika situationer och utgör var individen befinner sig på skalan. Förutom meningsfullhet är begriplighet och hanterbarhet de begrepp som tillsammans ger en känsla av sammanhang som leder till eller bibehåller hälsa också vid prövningar och svåra situationer (a.a.).

De hälsofrämjande interventionerna i den psykiatriska vårdens praktik och tyngdpunkten i det kliniska omvårdnadsarbetet, menar Svedberg (2006). ligger fortfarande på att reducera psykisk sjukdom och inte på att aktivt stärka den psykiska hälsan. Hittills har mycket av den medicinska utvecklingen och kunskapsbasen varit fokuserad på att försöka undersöka hur sjukdom uppstår och hur man bekäm-par den, vilket utgår från ett sjukdomssynsätt där hälsa är detsamma som frånvaro av sjukdom. Här utgår man från ett patogenes (sjuk-domens ursprung). vars syfte är att lindra och bota sjukdom (a.a.).

Komplementär medicinWHO har uppmanat sina medlemsländer att satsa på forskning och policyutveckling för att ta tillvara och kvalitetssäkra den komple-mentära medicinen. Forskningscentra har upprättats i Europa och USA i syfte att utforska den eventuella nyttan med komplementära

18

behandlingsformer för svårbehandlade sjukdomar som t. ex. psy-kosomatiska besvär, ryggont, allergi, astma, ledgångsreumatism, fibromyalgi och cancer. Det är angeläget att få kunskaper om alter-nativa och komplementära metoder har effekter på människors hälsa och det är angeläget att få kunskap om hur och när dessa behandlingsmetoder fungerar. I Sverige har det bildats ett nätverk med representation från samtliga riksdagspartier i syfte att följa upp WHO:s strategier. I den svenska regeringsöverenskommelsen från år 2002 uttrycktes också en önskan om en ökad dialog mellan alterna-tiv medicin och konventionell medicin. Riksdagspartier har genom olika motioner pekat på värdet av att tillvarata och kvalitetssäkra den komplementära medicinen genom att t. ex. föreslå en översyn av hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763) och lagen om yrkesverk-samhet på hälso- och sjukvårdens område (LYS 1998:531). Dess-utom föreslås ett inrättande av ett nationellt forskningscentrum i integrativ medicin och att skolverket utvecklar utbildningar inom integrativ medicin i samråd med branschorganisationerna.

I Sverige bildades år 2000, under ledning av Torkel Falkenberg, Enheten för studier av integrativ vård vid sektionen för omvård-nad, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska institutet. Han ledde tillsammans med medarbetare kurser om alternativ, komplementär och integrativ vård på bland annat läkarlinjen. På ett flertal högskolor och universitet i landet ger man också inom vård- och omsorgsområdet introduktionskur-ser i komplementära metoder. Falkenberg menar att kunskaper i alternativa terapier borde ges till alla som arbetar inom vården. Skälet är dels att människor i hög utsträckning (Stockholmstudien, Eklöf & Tegern, 2001) tycks pröva komplementära metoder, dels att patienter inte talar om för läkaren att de använder alternativa behandlingar (och därmed kompletterar sin behandling själv) och dels att läkaren (och annan vårdpersonal) inte frågar patienterna. Eftersom kunskaper om komplementära metoder är begränsade kan detta innebära risker vid t. ex. användning av naturläkemedel till-sammans med vanliga läkemedel.

Efter en stor donation ändrade Enheten för studier av integrativ vård namn till Osher centrum för integrativ medicin (OCIM). På deras hemsida (2010-01-25) kan man läsa följande:

19

”Integrativ medicin syftar till att främja hälsa och motverka sjuk-

dom genom utveckling och integration av evidensbaserad kun-

skap från olika discipliner och traditioner för att komplettera den

etablerade medicinen. Genomgående tillämpas strikt vetenskap-

lig metodik för att utvärdera mekanismer, behandlingseffekter,

effektivitet och användning i samhället. Verksamheten vid Osher

centrum för integrativ medicin vid Karolinska Institutet utmärks

av en psykobiologisk ansats för att undersöka grunder för fysiskt

och psykiskt välbefinnande. Fokus ligger på grundforskning, där

mekanismer för placebo, smärtupplevelse och självskattad hälsa

är viktiga områden. I viss mån är behandlingsforskning också

representerad, framför allt med inriktning mot sjukdomsövergri-

pande symptom som exempelvis smärta. Inom integrativ medi-

cin kan konventionell medicin kombineras med behandling eller

kunskap från komplementär och alternativ medicin men med

höga krav på vetenskaplig evidens och utvärdering. Vid Osher

centrum för integrativ medicin gäller verksamheten då främst

vad som brukar kallas ”Mind-Body Medicine”, till exempel psy-

kologisk behandling av smärta eller insomni. Mer sällan gäller

verksamheten andra huvudområden av icke-etablerad behand-

ling. All behandling sker inom ramen för forskning och centret

bedriver ingen egen patientinriktad verksamhet.”

Hur omfattande är den svenska vetenskapliga forskningen om kom-plementär och alternativ behandling? På uppdrag av FAS gjorde Jensen m.fl. (2007) en studie med syftet att dels undersöka systematiskt pågå-ende behandlingsforskning inom KAM i Sverige och dels undersöka internationella vetenskapliga artiklar. Dessutom gjordes en enkätstu-die till finansiärerna av denna typ av forskning. Studien konstate-rade att forskningens omfattning inte motsvaras av den omfattande användningen, 49 % (Stockholmstudien, Eklöf & Tegern, 2001). De flesta studier, 56 stycken, som kunde identifieras var utvärdering och behandling av smärta. Det kunde konstateras att forskning bedrivs främst vid Göteborgs universitet, Linköpings universitet och Karolin-ska institutet. Man kunde även konstatera att de studier som publice-ras efter referee-granskning har låg impactfaktor. Studierna var gjorda på mycket små urval och oftast endast på kvinnor. Studier av biverk-ningar är sällsynta. Anslagen till KAM totalt var 2,1 % av Sveriges

20

anslag till medicinsk forskning 2006. Det är framför allt privata stif-telser och regionala forskningsråd som står för finansieringen.

Rapporten påtalar behovet av effekter av kvalificerad forsk-ning om komplementär och alternativ medicin med tanke på dess utbredning. Forskarna lyfter också fram behov av hälsoekonomiska utvärderingar av KAM-behandlingar, jämfört med konventionella behandlingsformer (a.a.). Komplementär och alternativ medicin (KAM) förkortas med samma bokstäver som Kommittén för alternativ medicin (KAM). Den senare är en branschorganisation som har som ändamål att vara forum för samverkan mellan yrkesförbund och skolförbundet inom komple-mentär- och alternativmedicin samt företräda branschens gemen-samma intressen. KAM auktoriserar enskilda yrkesutövare i förbund för homeopater, akupunktörer, fotzonsterapeuter, Qigongutövare etc. Dessutom verkar de för att bl.a. sprida information och öka patientsäkerheten när det gäller komplementära och alternativa medicinska behandlingsmetoder, hävda individens rätt att fritt välja terapiform och en god utbildningsnivå hos de ingående förbundens medlemmar som t. ex. en basmedicinsk utbildning och krav på att följa KAM:s etiska regler (KAM:s hemsida, 2010-01-25). Organi-sationen ingår även i ett nordiskt samarbete, Nordiska Samarbets-kommittén för icke-konventionell medicin, NSK, som star tades 2000. KAM har också kontakter med bl.a. WHO, Socialsty relsen och Läkemedelsverket (Eklöf & Kullberg, 2004).

För att i framtiden kunna möta människors vårdbehov är det ange-läget att med forskning bidra till att öka kunskapen om vilka kom-plementära metoder som finns och under vilka förutsättningar dessa kan ha lindrande/botande effekt och/eller hälsofrämjande betydelse för människor med psykisk ohälsa. Det finns vidare behov av forsk-ning som främjar dialogen och kunskapsutbytet mellan utövare, som genererar metodutveckling samt värnar om kvaliteten och säkerhe-ten för såväl brukare som utövare. Att granska och utvärdera kom-plementära metoder utifrån ett brukarperspektiv kan ses som forsk-ning som SBU (1999, 4:e rapporten) efterlyser när de påtalar att den vård och rehabilitering som erbjuds bör belysas utifrån brukarnas perspektiv och uppfattningar.

21

Det finns sparsamt med forskning om hur, när och vilka komplemen-tära metoder som tillämpas inom det psykiatriska vårdområdet och om deras effekter. Samtidigt finns det en nyfikenhet och ett intresse för ämnet, eftersom patienter/brukare och anhöriga frågar efter kom plementära metoder. Detta ställer krav på politiker, anställda och administrativ ledning inom kommuner, hälso- och sjukvård och behandlingshem för personer med psykisk ohälsa.

Vår studie utgörs inte av enskilda alternativa eller komplementära metoders evidens utan är en kartläggande undersökning om komple-mentära metoders utbredning och effekter inom psykiatriska verk-samheter, utövares erfarenheter och uppfattningar om effekter samt patienters/bru kares erfarenheter och upplevda nytta av alternativa eller komplementära metoder.

22

2 syfte

Syftet med studien är att undersöka de komplementära metoder-nas ut bredning, tillämpning och effekter i psykiatriska verksamhe-ter inom region/landsting, kommun och på behandlingshem som kontrolleras av länsstyrelse. Vidare vill vi undersöka hur metoden/metoderna implementeras i verksamheterna, vad utövarna/ behand-larna uppfattar för effekter hos patienter/brukare, det speciella med metoderna och vad i metoderna som anses hälsofrämjande. Vi vill också undersöka patienters/brukares syn på och erfarenheter av komplementära metoder. Vad uppfattar patienterna/brukarna som effekter och som det speciella med metoden? Vad hjälper och vad är hälsofrämjande vid psykisk ohälsa?

Studien har inte några anspråk på fullständighet, utan ska istället ses som en översiktlig kartläggningsstudie inom ett tämligen outforskat ämnesområde inom det svenska psykiatriska vårdområdet.

BegreppDet gemensamma för begreppen alternativ, komplementär och inte-grerad/integ rerande/integrativ medicin är att de inte är erkända eller endast delvis erkända. Vissa terapiformer är inte erkända i Sverige men kan vara det i andra länder. Detta gör att vad som betecknas som alternativ eller inte, beror på kulturella, geografiska och histo-riska influenser (Eklöf, 1999). Alternativ medicin som begrepp kom under 1970-talet. Under 1990-talet började begreppet ersättas med komplementär medicin. Detta för att framhålla att behandlingsfor-men inte enbart är tänkt som ett alternativ till konventionell vård utan även kan användas som komplement till konventionell vård.

23

Det sker en ökad integrering av olika behandlingsformer i hälso- och sjukvården och gränserna mellan den komplementära medicinen och den konventionella medicinen är inte skarpa eller stela. Tidigare alternativa yrkesgrupper som t. ex. kiropraktiker (1999) och nap-rapater har fått legitimation och personal inom hälso- och sjukvård utövar terapiformer som akupunktur, felden-krais, Qigong, massage och kroppskännedom (a.a.). Inom antroposofisk medicin är läkare och sjuksköterskor utbildade traditionellt och har legitimation, men de har dessutom en relativt omfattande utbildning inom medicinsk antroposofi och tillämpar kunskaper och metoder från båda kun-skapskällorna. Akupunktur ingår sedan 1993 (SOSFS 1993:18) i metodutbudet inom svensk hälso- och sjukvård och då vanligast som smärtbehandlingsmetod inom förlossningsvård, vid smärtklini-ker samt inom missbruksvården för att framför allt lindra abstinens-symtom.

Den ökade tillgängligheten och den oklara distinktionen mellan kon-ventionella och alternativa eller komplementära metoder försöker Carlsson & Falkenberg att klargöra i sin bok Integrativ vård (2007).

Definition av begreppen”Alternativ medicin har en egen förklaringsmodell, diagnos och

behandling och ses som ett alternativ till den etablerade sjuk-

vården. Ett exempel är patienter med ett kroniskt smärttillstånd

som själv betalar för traditionell kinesisk medicinsk behandling

istället för att ta emot sedvanlig behandling som hälso- och sjuk-

vården erbjuder.” (Carlsson & Falkenberg, 2007, s. 16)

”Komplementär medicin har en förklaring, diagnos och behand-

ling som i stort sett är förenlig med skolmedicinen och kan an-

vändas som ett komplement till den vanliga sjukvården. Exempel

är naturläkemedel eller taktil massage. Komplementära metoder

erbjuds ibland som en del av hälso- och sjukvården.” (a.a.)

”Integrativ medicin/integrativ vård är en kombination av skol-

medicin och de komplementära metoder som det finns en begyn-

nande evidens för. Målsättningen är att värna om ett individuellt

helhetsperspektiv med hälsa och helande i fokus. Patienten ses

24

som en samarbetspartner och personalen är ofta själva engage-

rade i både sin professionella och sin personliga utveckling som

ett sätt att bland annat öka sin självkännedom och bidra till ett

empatiskt förhållningssätt. Ett exempel på integrativ vård är att

i kombination med sedvanlig skolmedicinsk behandling använda

akupunktur som smärtlindring för äldre patienter med kronisk

smärta, tillsammans med massage och samtal för att stödja pa-

tientens välbefinnande och eventuellt minska behovet av smärt-

lindring.” (a.a.)

Det kan också vara som Eklöf (2004) lyfter fram att ”idag talas det om alternativ och komplementär medicin i ett och samma svep, utan att någon uttrycklig åtskillnad görs” (a.a., s. 19). Detta menar hon är på grund av att den medicinska marknaden i olika länder har varierande förhållanden och att det inte råder någon fullstän-dig överensstämmelse om vad som är alternativ eller komplementär medicin. Det som är alternativt i ett land kan vara konventionellt i ett annat (a.a.).

Definitioner av begrepp som används i denna studieMed komplementära metoder avses i studien icke-traditionella metoder som används för att främja människors psykiska hälsa och som traditionellt inte har erbjudits inom den etablerade hälso- och sjukvården eller ingått i de skolmedicinska utbildningarna som läke-medelsbehandling, ECT, samtalsterapier i olika former och social träning.

Med utövare avses personal vid region/landsting, kommun eller av länsstyrelsen kontrollerade verksamheter som använder sig av eller har använt sig av någon komplementär metod i kontakten med indi-vider med psykiskt funktionshinder/psykisk ohälsa.

Med brukare avses personer som har eller har haft långvarig och all-varlig psykisk ohälsa och som använder sig av eller har använt sig av någon komplementär metod. I den regions-/landstingsdrivna vården används oftast patientbegreppet, i kommun och på behandlingshem är benämningen oftast brukare.

25

3 metoder och genomförande

Arbetet består av tre studier.

studie 1Den första studien (kapitel 4) är en inventering av vilka komplemen-tära metoder som tillämpas inom verksamheter för individer med psykisk ohälsa och i vilken omfattning de används. För att kart-lägga utbredningen söktes psykiatriska verksamheter i kommun och regioner/landsting med hjälp av telefonkatalog. De av länsstyrelsen kontrollerade verksamheterna avsedda för personer med psykiskt funktionshinder fanns på respektive länsstyrelses hemsida. Geogra-fiskt söktes spridning i landet och studien kom därför att avgränsas till att omfatta sex län: Stockholm, Västra Götaland, Skåne, Jämt-land, Kalmar och Norrbotten. Vi ringde upp chefer för intervju i verksamheterna inom de tre olika områdena i de sex länen. Ibland hänvisade chefen till en utövare för att denne skulle besvara frå-gorna. Det totala antalet telefonintervjuer uppgick till 321. Inter-vjuerna genomfördes utifrån en fastställd enkät med en inledande öppen fråga (se bilaga 2).

studie 2I den andra studien (kapitel 5) används djupintervju för att undersöka utövares uppfattningar om och erfarenheter av den eller de komple-mentära metoder de arbetar med. Studie 2 föregicks av den nationellt kartläggande studien baserad på en enkät där respondenterna blev intervjuade per telefon (kapitel 4). Olika tekniker användes för att få kontakt med utövare av komplementära metoder. Respondenterna tillfrågades efter telefonintervjun om namn på utövare av någon

26

komplementär metod som de trodde skulle vilja bli djupintervjuade. Vi fick namn på 13 personer som då ringdes upp. Vid förfrågan om att delta i studien informerades om syftet med studien, metoden och att intervjumaterialet skulle behandlas konfidentiellt och att med-verkan naturligtvis var helt frivillig. Det informerades också om rät-tigheten att avbryta intervjun när som helst utan att behöva ange orsak. Samtliga tackade ja och tid bestämdes för intervju.

Vid en föreläsning där studie ett redovisades för praktikhand-ledare och lärare i psykiatri för sjuksköterskeprogrammet på en högskola, avslutades redovisningen med att författarna frågade de deltagande sjuksköterskorna om någon av dem använde en kom-plementär metod eller arbetade tillsammans med någon som de trodde skulle vilja delta i en intervju. Tre personer anmälde sitt intresse för intervju. Dessa fick samma information som de som först tillfrågades. När dessa samtyckt till intervju bestämdes tid för intervju. Innan intervjun informerades utövarna igen muntligt och skriftligt och gav sitt medgivande till intervju. Totalt intervjuades 16 personer. Samtliga valde att bli intervjuade på sina arbetsplat-ser. Intervjuerna, som varade mellan en och två och en halv timme, spelades in på band och transkriberades ordagrant. Vid intervju-tillfället användes ett halvstrukturerat frågeformulär (se bilaga 3) innehållande frågor om den personliga bakgrunden, den egna verksamheten och vägen till metoden, synen på psykisk hälsa och sjukdom, om metoden, indikationen, nyttan och effekterna av de komplementära metoderna, brukarna, samarbete med andra vård-givare och tankar om framtiden.

studie 3Studie 3 (kapitel 6) bygger på kvalitativa djupintervjuer som genom-fördes våren 2007 med brukare som har eller har haft allvarlig psykisk ohälsa och psykiskt funktionshinder. Avsikten var att under-söka dessa personers uppfattningar och erfarenheter av effekter och nytta av komplementära metoder. De personer vi intervjuade i denna studie har inte fått behandling med någon komplementär metod av utövarna i studie 2 (kapitel 5). Brukarna har således inte haft någon relation med de utövare vi har intervjuat.

27

Vi tog istället kontakt med olika brukarrörelser och informerade om projektet vid deras möten och passade samtidigt på att tillfråga mötesdeltagarna om de hade använt någon komplementär metod och ville bli intervjuade. På det sättet har vi fått kontakt med tolv personer.

De som anmälde sitt intresse för intervju tillfrågades individuellt efter mötet och informerades samtidigt muntligt om studiens syfte, metoden och att intervjun skulle behandlas konfidentiellt och att medverkan naturligtvis var helt frivillig. De informerades också om rättigheten att avbryta intervjun när som helst utan att behöva ange orsak. Tid och mötesplats bestämdes. Sammanlagt intervjuades tolv brukare från olika organisationer/rörelser. Intervjuerna genomför-des i tio fall i brukarnas möteslokaler och i två fall i brukarnas hem efter deras önskemål.

Innan intervjuerna påbörjades tillfrågades brukarna igen om de ville delta och fick samma information som vid den första förfrå-gan, muntligt och skriftligt om studiens syfte, att materialet skulle behandlas konfidentiellt, att det var helt frivilligt och att de kunde avbryta när som helst utan att ange orsak. Samtliga brukare fick också våra telefonnummer om det var något de ville tillägga till intervjun eller om de ångrade sin medverkan. Vi fick kontakt med ytterligare två intervjupersoner via en utövare på en slutenvårdsklinik som inte intervjuats. Utövaren frågade några brukare som fått komplementär behandling och som nyligen blivit utskrivna från en slutenvårdsklinik men med fortsatt öppenvård-kontakt med utövaren, om de ville bli intervjuade om sina erfaren-heter av komplementära metoder. Två brukare anmälde sitt intresse till utövaren. Verksamhetschefen informerades och gav sitt skriftliga tillstånd till intervjuer med de två brukarna. Utövare förmedlade datum och tid för intervjun. Intervjuerna genomfördes i en lokal på vårdenheten där utövaren arbetade. Innan intervjun påbörja-des informerades dessa två intervjupersoner på samma sätt som de övriga om studies syfte, att materialet skulle behandlas konfidenti-ellt och att medverkan naturligtvis var helt frivillig. De informerades också om rättigheten att avbryta intervjun när som helst utan att

28

behöva ange orsak. Muntligt, men också skriftligt, informerades de om syftet med studien, att intervjun skulle behandlas konfidentiellt och att informanterna när som helst kunde avbryta intervjun.

Sammanlagt 14 personer, sex kvinnor och åtta män, intervjuades individuellt. Utifrån den första delstudien (kapitel 4) formulerades frågor inför intervjuerna med brukarna. Vid intervjutillfället använ-des ett halvstrukturerat frågeformulär (se bilaga 4) innehållande frågor om psykisk hälsa, erfarenheter av komplementära metoder, effekter, samarbete mellan olika vårdgivare och funderingar kring framtiden. Intervjuerna varade mellan en och två och en halv timme, spelades in på band och skrevs ut ordagrant.

I materialet ingår också en fokusgruppdiskussion som ägde rum vid Malmö högskola, Hälsa och samhälle, i oktober 2007. De indivi-duella intervjuerna hade blivit analyserade och bearbetade av fors-karna och avsikten var att återkoppla resultaten och få brukarnas synpunkter och reflektioner. Fokusgruppen bestod av fem brukare. Dessa tillfrågades om de ville delta i en form av fokusgruppdiskus-sion där avstampet (Obert & Forsell, 2002) var det preliminära resultatet från de individuella intervjuerna. Deltagarna fick samma information som vid de tidigare individuella intervjuerna gällande de forskningsetiska principerna. Samtliga deltagare var positiva och gav informerat samtycke. Samtliga deltagare godkände även att samtalet spelades in med bandspelare. Resultatet från de individu-ella intervjuerna presenterades, diskuterades livligt och validerades.

sammanfattande beskrivning av insamlade data och analysmetoder Följande material har insamlats i de tre studierna:

• Studie 1. Telefonintervjuer med 321 verksamheter, november 2006 till februari 2007.

• Studie 2. Djupintervjuer med 16 utövare, våren 2007.• Studie 3. Djupintervjuer med 14 brukare, våren 2007.• Studie 3. Fokusgruppintervju med fem brukare, oktober 2007.

29

I studie 1 sammanställdes i frekvenstabeller de olika verksamhets-områdena separat för att undersöka om det fanns skillnader och likheter. Vi ville undersöka den geografiska utbredningen, vilka metoder man arbetade med, vilka patienter/brukare man vände sig mot, på vilka indikationer, effekter, om patienter/brukare hade haft nytta av metoden och i så fall på vilket sätt. Vi ville också undersöka i vilken omfattning metoden användes.

Studie 2 och 3 har bearbetats med stöd av kvalitativ forskningsanalys (Kvale, 1997, Polit m.fl., 2001). Via avlyssnande, transkribering och läsande av det insamlade materialet, söktes först en samlad bild av helheten. Frågor som Vad händer här? och Vad är speciellt med det här? ställdes. En syntes eller sammanställning gjordes, där data som berörde samma fenomen fördes samman. Därefter följde en systema-tisk sortering av data. Det särpräglade samt dess variationer notera-des noggrant. Här utvecklades alternativa förklaringar till fenome-nen, bärkraften bestämdes i förhållande till data för att utveckla de sammanhängande, de bästa och mest tydliga kategorierna. I slutet av denna syntesprocess kunde ett generellt huvudtema, som präg-lade och kunde inrymma materialet, urskiljas i de båda studierna (Polit m.fl., 2001). I utövarstudien är Hälsa och humanism det tema som kunde inrymma allt material. I brukarstudien är Valfrihet och välbefinnande det tema som kunde inrymma allt material.

I analysarbetet rörde vi oss fram och tillbaka mellan data och reflek-tion med tyngdpunkt på att upptäcka, beskriva särdrag, identifiera mönster och söka förståelse, mening och teman i materialet (Polit m.fl., 2001). Utövarna såväl som deras metoder, jämfördes och kon-trasterades mot varandra. Likheter, olikheter och variationer note-rades och sammanställdes. Brukarmaterialet behandlades på samma sätt. Brukarnas upplevelser och erfarenheter av metoderna och dess effekter jämfördes och kontrasterades. Utövarna och brukarnas resultat gällande effekterna jämfördes.

forskningsetiska aspekterForskningsetiska aspekter och ställningstagande var aktuella under hela forskningsprocessen. Öppenhets-, självbestämmande-, kon-fidentialitets- och autonomikrav är de viktiga principer som varit

30

vägledande i vår studie (CODEX hemsida, 2010-01-25). Alla perso-ner i enkät- och intervjustudierna har informerats om studiens syfte och tillfrågats om samtycke. Innan djupintervjuerna med utövare och brukare påbörjades, informerades dessa återigen muntligt, men också skriftligt, om syftet med studien och att intervjumaterialet skulle behandlas konfidentiellt. Intervjupersonerna informerades om att medverkan naturligtvis var frivillig och att man närhelst, om man så önskade, kunde avbryta intervjun utan någon förklaring. Erfor-derliga tillstånd hos chefer har sökts i respektive verksamheter.

Frågorna till utövarna har inte uppfattats som känsliga. Det som vi frågade om var uppfattningarna och erfarenheterna av den eller de metoder som de arbetade med. Frågan om psykisk hälsa till brukarna kan uppfattas som känslig och ställdes därför indirekt i generaliserande form. De övriga frå-gorna uppfattades som mindre känsliga. Det var inte personerna i sig utan de komplementära metoderna som var studiens fokus.

När det gällde datainsamling i patient-/brukargruppen valde vi att, istället för att söka personerna på enheterna, vända oss till patient-/brukarorganisationer för att patient/brukare där kommit längre i sin återhämtning från psykisk ohälsa och kanske hunnit reflektera över den komplementära metoden och dess effekter. Det är en fördel i denna studie att patient/brukare inte står i något lojalitets- eller beroendeförhållande till de utövarna vi har intervjuat. Vi tillfrågade ledningen i respektive brukarorganisation om tillstånd att få komma och informera om vår studie i samband med ett ordinarie möte i verksamheten och därefter tillfråga deltagarna om det fanns någon som ville delta i en intervju. Vi lämnade våra telefonnummer till utö-varna och brukarna efter intervjun, så att de skulle kunna ta kontakt med oss om det var något de undrade över, om de ville lägga till eller dra ifrån något till intervjun eller ångra sitt deltagande.

31

rapportens dispositionI kapitel 4 presenteras den nationella studien som visar på förekomst, utbredning och erfarenheter av komplementära metoder inom olika verksamheter för personer med psykiskt funktionshinder. Kapitel 5 baseras på intervjuer med personal och innehåller en redo-görelse för deras erfarenheter av att arbeta med komplementära metoder, deras tankar kring bl.a. samarbetet med andra vårdgivare och den framtida vården och omsorgen.

Kapitel 6 baseras på intervjuer med brukare och innehåller en sam-manställning av deras erfarenheter av att ha psykisk ohälsa och att konsumera traditionell såväl som komplementär vård och omsorg.

I kapitel 7 återfinns konkluderande resultat från de tre studierna, en diskussion kring studiens resultat samt författarnas slutsatser och rekommendationer.

32

4 Komplementära metoder – en nationell Kartläggning

Den nationella kartläggningen avser kommunala verksamheter, sjukvårdande verksamheter och av länsstyrelsen kontrollerade verk-samheter för individer med allvarlig psykisk ohälsa och psykiskt funktionshinder. Avsikten med samtliga studier är att ge en över-gripande bild av de komplementära metodernas utbredning samt omfattningen och uppfattningen om nyttan av dessa metoder inom det psykiatriska vård- och omsorgsområdet.

Studien bygger på telefonintervjuer som genomfördes under peri-oden november 2006 till februari 2007 utifrån ett fastställt fråge-formulär (se bilaga 2). Vi valde att inte definiera komplementära metoder, utan inledde enkäten öppet med frågan om det fanns eller hade funnits några komplementära metoder som använts i verk-samheten och i så fall vilken eller vilka. Detta för att inte inleda respondenten på vissa metoder som kunde utesluta andra. Vi kunde också för de som efterfrågade mer information tillägga att vi inte menade de vanliga psykiatriska metoder som psykofarmaka, ECT, olika samtalsmetoder eller social träning som ingår i den sedvanliga yrkesutbildningen. En person gjorde samtliga intervjuer.

Studien begränsades geografiskt till sex län: Skåne, Stockholms, Västra Götalands, Jämtlands, Kalmar och Norrbottens län. Urvalet gjordes med hänsyn till befolkningsmängd och geografisk sprid-ning.

33

Kommunala verksamheter i de sex länen ingick i studien och i varje län kontaktades via telefonregister samtliga kommuner/stadsde-lar med verksamheter för individer med psykiska funktionshinder. Respondenterna utgjordes av personer som hade ansvar för de kom-munala verksamheterna eller av personer som arbetade med någon komplementär metod i verksamheten. Det totala antalet verksam-heter som kontaktades uppgick till 188, varav svar erhölls från 184 verksamheter.

I den regions- eller landstingsdrivna vården hämtades telefonnum-ren från landstingens telefonlistor över öppen och sluten psykiatrisk vård i de sex länen. Vi sökte personer ansvariga för verksamheterna. Respondenterna utgjordes av dessa eller så hänvisades vi till perso-ner med erfarenheter av någon komplementär metod. Ibland fick vi till svar att man inte kände till någon som erbjuder eller har erbjudit komplementära metoder. Sjukvårdsstudien bygger på 75 telefon-kontakter varav 55 ledde till en telefonintervju.

I de av länsstyrelsen kontrollerade verksamheterna avsedda för vuxna psykiskt funktionshindrade individer, t. ex. behandlings-hem, inhämtades telefonnummer från länsstyrelsen i respektive län. Respondenterna utgjordes av personer som hade ansvar för verk-samheterna eller av personer som arbetade med någon komplemen-tär metod i verksamheten. I Jämtlands län fanns ingen verksamhet för denna målgrupp. Det totala antalet verksamheter i de övriga fem länen uppgick till 73. Svar erhölls från 62 verksamheter.

De vanligaste komplementära metoderna redovisas under respek-tive verksamhet. Dessa metoder är akupunktur, taktil beröring, boll-täcke och djur/djurskötsel. I kommunala verksamheter och inom sjukvården finns också ljusterapi. För varje metod redovisas i vilka län den används, vilka brukare som blir erbjudna metoden, vad som är den upplevda nyttan och i vilken omfattning metoden används. I respektive verksamhet redovisar vi också för mindre vanligt före-kommande metoder inom de olika verksamhetsområdena, som t. ex. snoezelrum/sinnesrorum. Detta görs under rubriken Andra mindre vanliga komplementära metoder.

34

Komplementära metoder i kommunala verksamheterRespondenterna utgörs av personer som har ansvar för kommunernas verksamhet för individer med psykiskt funktionshinder eller av perso-ner som arbetar med någon komplementär metod. Det totala antalet verksamheter som kontaktades uppgick till 188. Svar erhölls från 184 verksamheter, vilket ger en svarsfrekvens på 98 %. Se tabell 1.

Tabell 1. Län som har ingått i studien och antalet verksamheter inom dessa. Frekvenser.

Antal svar Totala antalet verksamheter

Skåne län 42 42Stockholms län 41 43Västra Götalands län 67 68Jämtlands län 8 8Kalmar län 12 12Norrbottens län 14 14Summa 184 188

Två respondenter i Västra Götalands län och en respondent i Stock-holms län svarade ej i telefon. En respondent i Stockholms län bad att få uppgifter mejlade till sig, men hörde därefter inte av sig.

Av de 184 verksamheterna som ingick i studien var det 60 (33 %) som uppgav att de använder eller har använt sig av någon komplementär metod, medan 124 (67 %) uppgav att de inte använder sig eller har använt sig av någon komplementär metod (se tabell 2). Komplemen-tära metoder används eller har använts i samtliga sex län.

Tabell 2. Svarsfördelning gällande utbredning av komplementära metoder inom studerade län. Frekvenser.

Ja Nej TotaltSkåne län 12 30 42Stockholms län 13 28 41Västra Götalands län 21 46 67Jämtlands län 2 6 8Kalmar län 8 4 12Norrbottens län 4 10 14Summa 60 124 184

35

Det visade sig vara mest vanligt att en eller två anställda använder sig av någon komplementär metod, men det finns också verksamhe-ter där åtta eller fler anställda inom en och samma enhet använder någon komplementär metod.

För varje metod redovisas i vilka län den används, vilka brukare som blir erbjudna metoden, vad som är den upplevda nyttan och i vilken omfattning metoden används.

AkupunkturNär respondenterna talar om akupunktur (NADA, se bilaga 1) avser de i nästan alla fall öronakupunktur.

Förekomst i studerade län. Akupunktur används i sex kommuner varav tre ligger i Skåne län, en i Stockholms län och två i Västra Götalands län. En kommunal verksamhet i Västra Götalands län har tidigare erbjudit akupunktur (tabell 3) men slutat på grund av tidsbrist och att ingen tid fanns för uppföljning.

Tabell 3. Tillämpning av akupunktur. Frekvenser.

Använder Har använt

Summa

Skåne län 3 3Stockholms län 1 1Västra Götalands län 2 1 3Summa 6 1 7

Brukare. Tre av verksamheterna erbjuder akupunktur till brukare med dubbeldiagnos (psykisk sjukdom och missbruk). två erbjuder alla som är intresserade och en erbjuder metoden till de personer som kommer till dagverksamheten.

Nytta. Flera framhåller att det verkar lugnande och ångestlindrande och att sömnen förbättras. En av respondenterna säger att öronaku-punktur minskar abstinensbesvär och suget efter droger. En annan betonar att det blir en gruppsammanhållning mellan brukarna eftersom akupunktur ges i grupp. Två respondenter säger att det är populärt och att brukarna fortsätter att gå på öronakupunktur

36

vilket de menar måste betyda att de tycker om det. Respondenterna menar dock att det är individuellt hur akupunktur uppfattas. Många brukare tycker att det är bra, men en del att det är meningslöst. På frågan i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar en respondent något. Övriga valde att inte svara på frågan.

Omfattning. På frågan om hur många gånger behandlingen ges och under hur lång tid, svarar respondenterna att det är individuellt och varierar. Någon säger att behandling ges en gång i veckan inlednings-vis och en annan säger att behandling ges minst en gång i veckan.

Taktil stimuleringTaktil stimulering (se bilaga 1) kan också benämnas som taktil massage eller beröringsmassage. Vid massagen används lätta strykningar, cirkelrörelser och tryck på huden (Beck & Tastensen, 2005).

Förekomst i studerade län. Tjugosex kommuner uppger att de använder sig av taktil stimulering. Metoden erbjuds i samtliga sex län. Fem kommuner har tidigare använt sig av taktil stimulering. Flera av dessa kommuner uppger att anledningen till att metoden inte används längre är att ingen efterfrågar taktil stimulering. En respondent svarar att ingen brukare är aktuell just nu, men att utbil-dad personal finns, medan en annan uppger att personalen som var utbildade i metoden har slutat.

Tabell 4. Tillämpning av taktil stimulering. Frekvenser.

Använder Har använt

Summa

Skåne län 8 1 9Stockholms län 2 2Västra Götalands län 11 11Jämtlands län 2 2Kalmar län 1 2 3Norrbottens län 2 2 4Summa 26 5 31

37

Brukare. Flera respondenter uppger att taktil stimulering erbjuds eller kommer att erbjudas alla som vill. Metoden uppges vara bra för brukare som har oro, ångest, sömnsvårigheter och problem med kroppsuppfattning och beröring, t. ex. de som har varit utsatta för övergrepp, f.d. missbrukare och schizofrena. En av respondenterna berättar att metoden tidigare erbjöds alla, men att de inte längre får ge det till psykosgruppen då deras patientansvarige läkare har för-bjudit det eftersom metoden kan väcka starka känslor hos brukarna. En annan respondent säger att det inte är så många brukare som vill ha taktil stimulering, eftersom de inte vill ha beröring.

Nytta. Taktil stimulering uppges ha en lugnande, avslappnande effekt. Den ökar välbefinnandet, lindrar ångest, smärta och spän-ning, förbättrar kroppsuppfattningen och ger självkännedom. Behandlingen ger även högre stresstolerans. En respondent säger att alla mår bra efteråt och en annan menar att det är stor efterfrågan, vilket tolkas som att brukarna tycker om det.

Flertalet respondenter pratar om beröringens positiva effekter. En respondent säger att det är en människovänlig metod som är väldigt uppskattad. Det ses som positivt att någon vidrör och förmedlar omtanke och närhet. En respondent säger att målgruppen ofta lever ensamma och får lite beröring. Metoden ses som ett lagligt sätt att ge beröring åt dem som är rädda för kontakt. För brukarna är metoden en bra övning på att släppa på revir och få kroppskontakt. Metoden möjliggör att tillit och förtroende förmedlas genom att brukarna vågar släppa en människa inpå sig. En respondent menar att effek-ten kan sitta i från en halvtimme till flera dagar, en annan att det lugnar för stunden men inte ger någon bestående effekt.

Metoden beskrivs som ett verktyg som kan underlätta samtal, efter-som den ger en lugnande effekt som möjliggör kommunikation. Respondenterna menar att brukarna öppnar sig bättre när de får taktil stimulering och att det då blir lättare att nå fram och prata om känsliga saker. Under behandlingen kan de ha musik i bakgrunden och samtala under tiden.

38

Hur stor nytta brukaren har av metoden är individuellt. Metoden uppges hjälpa några mer än andra. Några respondenter säger att beröring kan väcka frustration och att alla inte vill ha det, men att de då får pröva sig fram och kanske börja med handmassage.

På frågan i vilken grad metoden medför nytta för brukaren, svarar 14 respondenter hög eller mycket hög grad. Tre svarar i någon grad och 14 respondenter svarar att de inte vet.

Omfattning. Hur ofta och under hur lång tid en brukare får taktil stimulering avgörs individuellt, men många får det en till två gånger i veckan. Vid några enheter får brukaren taktil stimulering tio gånger och därefter får de göra uppehåll för att ge plats åt nästa brukare. Vid andra enheter sker det mer sporadiskt.

BolltäckeBollarnas tyngd anses påverka centrala nervsystemet via tryck på kroppen. När man rör sig under täcket skapas nya tryckpunkter och därmed nya taktila signaler till centrala nervsystemet (se bilaga 1). Förekomst i studerade län. Tolv kommuner uppger att de använ-der sig av bolltäcke. Kommunerna är belägna i Skåne, Stockholms, Västra Götalands, Jämtlands och Kalmar län. En kommun i Stock-holms län har tidigare använt sig av bolltäcke men p.g.a. resursbrist finns inte byggnaden där bolltäckena fanns kvar.

Tabell 5. Tillämpar bolltäcke. Frekvens.

Använder Har använt

Summa

Skåne län 2 2Stockholms län 1 1 2Västra Götalands län 5 5Jämtlands län 1 1Kalmar län 3 3Summa 12 1 13

Brukare. Bolltäcke används till brukare med oro och sömnsvårigheter. Andra besvär som nämns är psykos och neuropsykiatriska symtom.

39

Nytta. På frågan om på vilket eller vilka sätt metoden medför nytta för brukarna, svarar en del respondenter att de har använt bolltäcke för kort tid eller i för liten omfattning för att kunna svara. De testar storlekar och prövar sig fram. De respondenter som har mer erfaren-het säger att bolltäcket är ångestdämpande, lindrar oro, förbättrar sömnen och ger trygghet. En respondent tycker att det känns som att ha någon att krama.

Respondenterna menar att det är individuellt hur mycket boll-täcket hjälper och hur det upplevs. För vissa underlättas sömnen och för andra ger täcket ingen effekt. Brukarna kan tycka att täcket är för tungt, att det är för varmt på sommaren eller att det låter för mycket. En del får ångest av att tyngas ner och vill inte ha det.

På frågan om i hur hög grad metoden medför nytta för brukarna, svarar fem i mycket hög grad eller i hög grad och fem svarar att de inte vet.

Omfattning. Hur ofta och hur länge bolltäcke används är olika och individuellt. Täckena finns i olika varianter som provas ut. En del brukare får vänja sig vid det genom att till en början ha det en liten stund på dagen.

LjusterapiLjusbehandling ges i speciella rum där tak, väggar och golv är vita. Man använder lysrör med så kallat bredspektrumljus som ger ett vitt ljus (se bilaga 1).

Förekomst i studerade län. En kommun i Kalmar län uppger att den använder sig av ljusterapi.

Brukare. På frågan om vid vilket eller vilka sjukdomstillstånd de använder sig av ljusterapi, svarade respondenten att det kan erbju-das alla som lider av höstdepression, SAD (Seasonal Affective Disor-der, årstidsbunden depression).Nytta. På frågan om på vilket eller vilka sätt metoden medförde nytta för brukarna, svarar respondenten att de sover bättre. De

40

upplever inte hösten som så tung, de hanterar saker bättre och blir inte så tungsinta. De blir även mer mottagliga och det blir lättare att öppna upp samtalen. Respondenten menar att metoden medför nytta för brukarna i hög grad.

Omfattning. Brukarna får ljusbehandlingar tio gånger, därefter följer sex veckors uppehåll innan de får tio ljusbehandlingar till. Djur/djurskötsel Norling (2001) anser i Rekreation och psykisk hälsa att det är fast-ställt att djur och natur har mycket stor betydelse för en individs hälsa. De olika relevanta komponenterna i djur- och naturbaserade aktiviteter är bl.a. fysisk aktivering, social interaktion och bearbet-ning av upplevelser (se bilaga 1).

I litteraturen (Delta Society, 2004) finner man begreppen AAT (Animal-Assisted Therapy) med vilket avses att djur används i en målmedveten intervention i syfte att utveckla och stärka sociala, emotionella, fysiska och kognitiva förmågor. Djur används också i egenvård och på institutioner som hjälpmedel för att aktivera indivi-den, så kallad AAA (Animal-Assisted Activity).

Förekomst i studerade län. Det är sammanlagt 25 kommuner som erbjuder djurskötsel och det finns i samtliga sex län. Kommunerna använder sig av hästar (sju). hundar (sju). katter (fyra) och övriga djur (fem). En kommunal verksamhet svarar att de har slutat med djurhållning eftersom katten avled.

Tabell 6. Län som använder djur i sina verksamheter. Frekvenser.

Använder Har använt

Summa

Skåne län 1 1 2Stockholms län 8 8Västra Götalands län 7 7Jämtlands län 2 2Kalmar Län 3 3Norrbottens län 4 4Summa 25 1 26

41

Brukare. Alla verksamheter påpekar att deltagande med djur/djur-hållning bygger på brukarnas egna intressen. En av respondenterna säger att de har en katt i boendet. I Stockholms län erbjuds på flera enheter hunddagis som daglig sysselsättning. Ridning erbjuds också i de flesta länen. Ridning kan kombineras med utfodring och daglig skötsel av hästarna. En enhet driver ett minizoo som daglig verk-samhet och en annan har daglig sysselsättning på bondgård. En verksamhet uppger att de åker till en bondgård en gång i veckan och då får alla intresserade följa med.

Nytta. Respondenterna menar att många brukare har svårt med känslor och beröring. En del har svårt att umgås socialt och många lever ensamma och isolerade. Samvaron med djur ger ett högre väl-befinnande och innebär att brukaren får ta ansvar, har en uppgift att fylla och blir behövd. Det ger också fysisk kontakt. Det kan vara lättare att umgås med djur än med människor. En huskatt som alla engagerar sig i, pysslar om, matar och gosar med, kan fungera som en trivselfaktor. Det är lättare att gå ut och promenera med en hund än utan.

Ridning ger kroppskännedom, respekt för djur och är stimulerande. En respondent säger att deras ridverksamhet har utvärderats och att utvärderingen visade på många positiva aspekter, som att våga, få kontroll, känslan av naturen, skogen och frihet.

Att få vara på en bondgård, komma ut och träffa djur och ägna sig åt kroppsarbete tycker en del som är intresserade är väldigt roligt, påpekar en respondent. Han tillägger att det är svårt att säga om det är djuren i sig eller något annat som ger effekt, men oavsett så blir brukarna lugna och trygga och de tycker att det är roligt och avstressande. En respondent menar att de som har svårt för kontakter har lättare att få kontakt med djur. Med djur kan känslor uttryckas lättare, vilket i sin tur kan öppna upp för kontakter med människor. Genom att sköta djur får de ta ansvar, de blir behövda och bekräftade.

42

Sysselsättning på hundpensionat upplevs som lugnande och harmoniskt. Brukarna får ta hand om levande varelser, de får närhet och kärlek från djuren och dessutom ges tillfälle att träffa människor (hundägarna) och träna på sociala kontakter.

Vid en enhet har många brukare egna djur som personalen kan hjälpa till med vid behov. Vid en annan enhet säger respondenten att det är väldigt bra med djur, men att brukarna inte ska ha egna utan att personal ska vara med. Brukarna får då visa känslor och umgås med djur under ordnade förhållanden utan för stora krav.

På frågan om respondenten uppfattar att metoden medför nytta för brukaren, svarade 23 respondenter, varav nio anser att djur/djur-skötsel medför nytta i mycket hög grad eller i hög grad, två något och tolv att de inte vet.

Omfattning. Ridning kan erbjudas en gång i veckan eller sporadiskt. Besök och sysselsättning på bondgård kan vara en gång i veckan till en daglig sysselsättning under lång tid. Hunddagis är en daglig sysselsättning och det kan vara individuellt hur många dagar den enskilde deltar i verksamheten.

Andra mindre vanliga komplementära metoderVi har valt att redovisa de övriga metoderna som förekommer i mindre omfattning tillsammans.

Förekomst i studerade län. Tjugotvå kommuner uppger att de använder sig av någon annan än de ovan nämnda komplementära metoderna. I alla länen finns tillgång till snoezelrum (sinnesrorum, avslappningsrum, upplevelserum, vita rummet, vattenrum, mörka rummet, bollrum, händelserum, himmelriket, se bilaga 1). I kommun-verksamheterna i Stockholms län finns också Tai Chi, basal kropps-kännedom, yoga, Qigong och Rosenrörelser. I Västra Götalands län finns kroppshållning och mjukmassage och gruppsammankomster med undervisning i massage och massagebollar. I Kalmar län finns musikterapi. En kommunal enhet i Stockholms län har tidigare haft ett upplevelserum men har inte längre tillgång till byggnaden.

43

Brukare. Metoderna erbjuds i de flesta fall alla brukare. Frivillighe-ten poängteras och behandlingarna erbjuds efter behov och intresse. Besvär som nämns är oro, spänningar i kroppen, dålig koordination och kroppsuppfattning. En respondent berättar att de bl.a. använder avslappningsrummet när någon brukare som har en psykossjukdom försämras i sitt mående.

Nytta. När det gäller snoezelrum ger respondenterna i de olika verk-samheterna liknande svar, som att det är avslappande, lugnande, dämpande och rogivande, men också att rummen kan verka stimule-rande och aktiverande. Brukarna kan känna sig tryggare och tycker om att vara där. De får träffa kontaktpersonen på ett annat sätt genom att de gör något tillsammans.

Tai Chi och kroppskännedom ger mindre spänningar och rakare kroppshållning. En respondent berättar om en massagekurs som brukarna upplevde som rolig och positiv på så sätt att de fick beröra varandra och personalen. Qigong är lätt att vara med på berättar en respondent och det finns ett stort intresse. När det gäller yoga säger en annan respondent att det har funnits intresse och deltagare, men respondenten vet inte något om effekterna. Om Rosenrörelser (lätt-massage) rapporterar en respondent att brukarna mår bra efteråt.

På frågan i vilken grad som metoden har medfört nytta för bruka-ren, svarade 18 respondenter. Av dessa svarade fyra i mycket hög grad eller i hög grad, en något och 13 att de inte vet. Responden-terna påpekar att det är individuellt hur olika metoder upplevs. För en del brukare passar en metod inte alls, medan andra upplever att den hjälper i mycket hög grad.

Omfattning. De flesta metoderna erbjuds en gång i veckan och det är ofta terminslånga kurser. Snoezelrum kan erbjudas en gång i veckan vid en verksamhet och vid en annan efter tillgång och efterfrågan, vilket kan innebära en till två gånger i veckan för de brukare som behöver det mest.

44

Sammanfattande resultatStudien visar att en tredjedel (33 %) av de kommunala verksamhe-terna för vuxna psykiskt funktionshindrade individer som tillfrågats, använder eller har använt någon eller några komplementära metoder. Komplementära metoder används i samtliga sex län. Mest utbrett är taktil stimulering, djurskötsel och snoezelrum som finns i alla länen. De metoder som flest verksamheter erbjuder är taktil stimulering och djurskötsel. Bolltäcke finns i Skåne, Stockholms, Västra Götalands, Kalmar och Jämtlands län. Akupunktur erbjuds i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län. I Kalmar län erbjuds ljusterapi.

Det är mest vanligt att en eller två anställda per enhet använder sig av någon komplementär metod, men det finns verksamheter där åtta eller fler anställda använder någon komplementär metod.

I de fall där verksamheterna har slutat att erbjuda en komplementär metod, uppges anledningarna vara tidsbrist, resursbrist, bristande efterfrågan eller att de som hade utbildning i metoden har slutat. Gällande taktil stimulering som hade erbjudits tidigare till personer som tillhörde psykosgruppen, hade man slutat att erbjuda metoden när enheten fick en ny läkare som påtalade att den kunde väcka starka känslor.

Metoderna erbjuds i de flesta fall alla som vill pröva. Brukarna har ett flertal olika psykiatriska diagnoser och symtom. Många har spänningar i kroppen, dålig koordination, dålig kroppsuppfattning, stress, oro, ångest och sömnproblem.

Nyttan med metoderna beskrivs i termer av ökat välbefinnande. Metoderna är lugnande, de lindrar oro och ångest och brukarna sover bättre. Brukarna blir mer öppna för samtal. Beröring har en välgörande effekt. Brukarna får välja metod själv och göra något som de tycker är roligt och är intresserade av. Det är individuellt hur stor nyttan blir och alla metoder passar inte alla brukare.

När det gäller omfattning avgörs det ofta individuellt efter brukarens önskemål och behov. Många metoder erbjuds en gång i veckan.

45

Komplementära metoder i sjukvårdens regiAv de 75 uppringda var det 55 som ledde fram till en enkätinter-vju med någon som arbetar eller har arbetat med någon komple-mentär metod. Det visade sig vara vanligt förekommande att per-soner som erbjuder komplementära behandlingsmetoder går runt på olika avdelningar och mottagningar. Det är därför inte möjligt att fastställa hur stor andel av enheterna som erbjuder komplemen-tära behandlingar. Av de 55 intervjuade personerna var det 49 som använde sig av någon komplementär metod och sex som tidigare hade använt någon komplementär metod. Nio arbetar enbart inom slutenvården och övriga arbetar vid öppna mottagningar eller utför behandlingar vid såväl öppna som slutna enheter. Komplementära metoder erbjuds i samtliga sex län. Fördelningen över län åskådlig-görs i tabellen nedan.

Tabell 7. Svarsfördelning över län. Frekvenser.

Använder Har använt SummaSkåne län 13 13Stockholms län 13 1 14Västra Götalands län 11 5 16Jämtlands län 2 2Kalmar län 7 7Norrbottens län 3 3Summa 49 6 55

Vid de flesta enheterna (18 stycken) är det endast en anställd som använder sig av någon komplementär metod. Vid sju enheter finns det två utövare och vid en enhet finns det fler än tio anställda som använder sig av någon komplementär metod.

Vi redovisar de i studien förekommande metoderna var för sig. För varje metod redovisas i vilka län som den används, vilka brukare som blir erbjudna metoden, vad som är den upplevda nyttan och i vilken omfattning metoden används.

AkupunkturFörekomst i studerade län. Vid intervjutillfället använde samman-lagt elva av de kontaktade enheterna akupunktur medan två tidigare

46

har använt sig av det. Respondenterna är fördelade på fem av länen (Skåne, Stockholms, Västra Götalands, Kalmar och Norrbottens län). Att två enheter inte längre erbjuder aku punk tur beror i det ena fallet på att personen som kan akupunktur är långtidssjukskriven och i det andra fallet på att sjukgymnasten som kan akupunktur av tidsbrist har prioriterat andra metoder.

Tabell 8. Tillämpar akupunktur. Frekvenser.

Använder Har använt SummaSkåne län 7 7Stockholms län 1 1Västra Götalands län 1 1 2Kalmar län 2 2Norrbottens län 1 1Summa 11 2 13

Brukare. De sjukdomstillstånd eller symtom där akupunktur används är oro, ångest, sömnsvårigheter, ätstörningar, avgiftning, abstinens, nedtrappning/utsättning av medicin och smärta. Akupunktur ges i lugnande syfte till brukare som har svårt för att komma till ro och slappna av och ges även som ersättning för vidbehovsmedicin.

På frågan om vilka brukargrupper som erbjuds akupunktur, svarade en enhet också att det vid avdelningen finns patienter med person-lighetsstörning och nyinsjuknade med psykossjukdom varav många är yngre.

Nytta. Utövarna framhåller att brukarna tycker om akupunktur och upplever att det är bra. De ser goda effekter i form av att brukarna slappnar av, blir lugnare, so ver bättre och har mindre ont i kroppen. Brukare som är ”uppvarvade” och oroliga får ligga eller sitta ner en halvtimme med akupunkturnålar. De slappnar av och märker att de kan vila, oron lindras och ångesten dämpas. En utövare ser positiva biverkningar eftersom akupunkturen ger en systempåverkan.

En utövare rapporterar att hon först var skeptisk till akupunktur, men att hon är helt fascinerad och överväldigad över hur mycket det hjälper. Hon ser markanta skillnader och tycker att det är skönt att

47

som personal känna att hon kan hjälpa. Patienterna kommer själva och vill ha akupunktur och det kan vara det första de frågar efter vid inläggning i sluten vård. En annan utövare menar att akupunk-tur är en naturlig del av vården och har varit det i flera år. Flera av respondenterna framhåller att användningen av bensodiazepin-preparat minskar och att nedtrappningen av bensodiazepinpreparat underlättas i mycket hög grad.

Några påpekar att det är individuellt hur stor nyttan blir. En respon-dent menar att det inte hjälper vid jättehög ångest, men att de som får det regelbundet vänjer sig vid det och att det används mer och mer på avdelningen. På frågan i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar fyra i mycket hög grad, två i hög grad och tre vet ej.

Omfattning. På frågan hur ofta behandlingen ges och under hur lång tid, svarar flertalet att det avgörs individuellt efter behov och önske-mål. Patienter med ätstörningar kan få akupunktur efter måltid och patienter med sömnproblem får det inför sänggående. En del får en eller två gånger i veckan medan andra kan få en till tre gånger varje dag. Hur ofta behandling kan ges beror i de flesta fall på om det finns någon som kan akupunktur i tjänst. En enhet uppger att de är väldigt måna om behandlingsformen och alltid ser till att det finns någon utbildad i tjänst.

Taktil stimuleringFörekomst i studerade län. Två av intervjupersonerna använder sig av taktil stimulering varav en är verksam i Skåne län och en i Västra Götalands län. En enhet i Skåne har tidigare erbjudit taktil stimule-ring men slutat. Anledningen uppges vara att tidsperspektiven är för korta i slutenvården och att behandlingen inte kan fullföljas.

Tabell 9. Tillämpar taktil stimulering. Frekvenser.

Använder Har använt SummaSkåne län 1 1 2Västra Götalands län 1 1Summa 2 1 3

48

Brukare. Den ena respondenten uppger att alla som vill får taktil stimulering. Den andra respondenten uppger att taktil stimulering erbjuds alla som sjuksköterskan tror kan ha hjälp av det, men framför allt de med ångestproblematik och problem med att slappna av.

Nytta. Utövaren vid den ena enheten som erbjuder taktil stimule-ring, menar att bru karna uppskattar det oerhört mycket. Utövaren ser ett minskat behov av behovsme diciner. Vid den andra enheten sker utvärdering före och efter behandling. Framför allt sömnbesvär lindras. Personalen ser taktil stimulering som ett bra komplement till medicinsk behandling och samtalsbehandling. På frågan i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar en i mycket hög grad och en vet ej.

Omfattning. Den ena respondenten uppger att brukarna får sätta upp sig på en lista och får behandling i mån av tid. Den andra responden-ten ger behandling tio gånger en gång i veckan, därefter sker utvärd-ering och efter uppehåll kan brukarna få behandling igen.

BolltäckeFörekomst i studerade län. Bolltäcke används vid sju av enheterna. De är belägna i Skåne, Stockholms, Västra Götalands och Norrbot-tens län.

Tabell 10. Använder bolltäcke. Frekvens.

AnvändareSkåne län 1Stockholms län 3Västra Götalands län 2Norrbottens län 1Summa 7

Brukare. Bolltäcke används vid ångest, oro, sömnsvårigheter, panik-syndrom, psykoser, ätstörningar och till personer med personlighets-störning.

Nytta. Respondenterna rapporterar att bolltäcket fungerar bra och att brukarna är nöjda. En utövare ser bolltäcket som ett komple-

49

ment till medicinering och menar att det fungerar förebyggande så att inläggningar på slutenvården undviks. Bolltäcke används för att lindra olika symtom. Brukare med ätstörningar får hjälp med kropps-avgränsning, brukare med sömnsvårigheter får lättare att sova och brukare med ångest kan hantera ångesten bättre. Bolltäcken används på olika sätt. Vid en enhet kan patienter med personlighetsstörning och svår ångest låna hem ett bolltäcke som de kan använda istället för att ta bensodiazepinpreparat. Vid en annan enhet kan brukarna sitta två och två under ett täcke och lyssna på musik.

Vid en enhet används bolltäcke i ett speciellt rum med vitt ljus och diabilder med naturmotiv. Personalen ser två effekter, dels att de som är rädda för att slappna av och släppa kontrollen får ett verklig-hetstest, då de kan testa om det är så att avslappning ger ångest, dels om det istället är så att avslappning har en ångestlindrande effekt.

Flera framhåller att bolltäcke inte passar alla brukare då en del tycker att det är jobbigt att ha det på sig. På frågan i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar två i mycket hög grad, två i hög grad och två vet ej.

Omfattning. Användningstiden av bolltäcke varierar utifrån bru-karnas individuella behov och önskemål. Bolltäcken finns på en del avdelningar. En del brukare får låna hem bolltäcken. Vid en enhet får brukaren efter en månads utprovningsperiod och en utvärdering behålla täcket som ett kostnadsfritt lån.

LjusterapiFörekomst i studerade län. Ljusterapi används i fyra län. Enheterna är belägna i Skåne, Stockholms, Västra Götalands och Kalmar län. I Västra Götalands län uppger sex enheter att de tidigare har använt ljusterapi. Huvudskälet till avvecklingen uppges vara att de styrande har tagit fasta på en utvärdering från SBU (2004, nr 166/2, 2007) som tolkas som att effekterna av ljusterapi inte är evidensbaserade. Vidare uppges patienterna med årstidsdepression inte längre tillhöra specialistpsykiatrin utan primärvården, men primärvården har inte hämtat utrustningen. En enhet anför som skäl till avvecklingen att patienterna skulle komma tidigt på morgonen och att det inte gick att lösa med personalens scheman.

50

Tabell 11. Tillämpar ljusterapi. Frekvens.

Använder Har använt SummaSkåne län 5 5Stockholms län 4 4Västra Götalands län 4 6 10Kalmar län 3 3Summa 16 6 22

Brukare. Ljusterapi används framför allt vid årstidsbundna depres-sioner (SAD) och vid flera enheter krävs diagnos för att få behand-ling. Andra symtom som nämns är sömnförskjutningar och depres-sionstillstånd av olika slag. Vid en enhet pågår försök med att ge behandling till patienter med ätstörningar då det har visat sig att även de mår sämre under vinterhalvåret.

Nytta. Respondenterna talar genomgående om mycket goda behand-lingsresultat. De ser en ordentlig effekt efter ett par tre dagars behandling, såsom att brukarna blir piggare, öppnare, gladare, mer koncentrerade, klarare i huvudet, pratar mer, får bättre kvalitet på sömnen, blir piggare på kvällen, kommer upp på morgonen, klarar den sociala biten bättre och tar mindre mediciner. Respondenterna menar att brukarna lyfts i sin sinnesstämning och att allt blir lättare för dem. En neråtgående spiral gällande sinnesstämningen bryts och blir uppåtgående istället. Efter att ha fått behandling tio gånger är de symptomfria. En respondent skulle vilja fotografera människor före och efter behandlingen för att visa hur bra den är. Några respondenter betonar att det även finns en social sida av behandlingen. Många ser det som positivt att bli behandlad i grupp med kaffepaus och en del lär känna varandra och börjar umgås även efter behandlingen. En respondent menar att en positiv grupp ger ett bättre resultat.

En del respondenter säger att de inte vet vad det är som hjälper, om det är psykologiska orsaker eller behandlingen i sig, men oavsett har det effekt. Några nämner att evidensen är ifrågasatt (SBU 2004, 2007). men menar att så länge patienterna upplever att de blir bättre och efterfrågar det, fortsätter de att erbjuda det.

51

Respondenterna menar att det är individuellt hur mycket ljuste-rapin hjälper. På många har det en fantastisk effekt medan andra som har en mycket svår social situation inte blir särskilt hjälpta av det. Behandlingens effekt sägs också bero på hur dåliga brukarna är från början och hur motiverade de är. Vid en enhet erbjuds ljus-kepsar till hemlån. Där ses ljuskepsen som ett sätt att bryta en ond cirkel. Brukare som inte orkar ta sig ut, mår bra av att få ljusterapi inomhus. Efterhand märker de att ljuset ger effekt och går ut själva i dagsljuset vilket ger ett bättre allmäntillstånd.

Läkare konsulteras före behandling så att inga hinder finns (t. ex. ögonsjukdomar och huvudvärk). Som biverkning nämns att ljus-terapi kan ge sömnproblem. En del blir nästan för pigga och då minskas behandlingstiden ner. Respondenterna menar att årstids-bunden depression inte går att bota utan måste behandlas varje år.

Respondenterna vid enheterna som inte längre erbjuder ljusterapi menar att det finns behov och önskemål och att patienterna som fick behandling var nöjda. Utövarna har sett goda effekter och hade gärna velat ha kvar metoden. Brukarna som tidigare fick ljusterapi får nu istället antidepressiva mediciner eller söker sig utomlands till ljusare och soligare breddgrader under vinterhalvåret.

På frågan i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar en i mycket hög grad, sex i hög grad och tre vet ej.

Omfattning. Ljusterapi ges i de flesta fall tio gånger och två timmar åt gången under en tvåveckorsperiod. Därefter sker påfyllning vid behov. Vid två enheter säger personalen att det är olika och indi-viduellt hur mycket behandling som ges. Brukare som har fått det förut får det i förebyggande syfte och känner själva av hur mycket de behöver. Vid den enheten som lånar ut ljuskepsar får brukarna själva höra av sig på hösten.

Djur/djurskötselFörekomst i studerade län. Tre enheter, belägna i Jämtlands, Kalmar och Norrbottens län, använder djur eller djurskötsel som metod. En enhet i Västra Götalands län har tidigare använt sig av ridterapi men personen som ansvarade för det arbetar inte längre kvar.

52

Tabell 12. Tillämpar djur/djurskötsel. Frekvens.

Använder Har använt SummaVästra Götalands län 1 1Jämtlands län 1 1Kalmar län 1 1Norrbottens län 1 1Summa 3 1 4

Brukare. En enhet ger ridterapi till brukare med psykos, depres-sion eller ätstörning. Ridterapi sätts in när det anses viktigt att få en persons tillstånd att vända i riktning mot hälsa. En annan enhet ger ridterapi till patienter med ätstörningar. Eftersom ridning är en fysisk aktivitet är vikten (mätningar av skelettet) avgörande för att få vara med. De som inte uppfyller viktkravet blir motiverade till att gå upp några kilon för att få vara med. En ny grupp för brukare med depressioner planeras. I ett län finns det i landstingets regi en bondgård med djurskötsel för de patienter som är intresserade. De kommer på remiss från psykiatrin och vid intervjutillfället fanns det 25 inskrivna som var mellan 18 och 60 år. Nytta. Respondenten vid den ena enheten som erbjuder ridterapi menar att det ger väldigt mycket. Brukarnas vakenhetsgrad och deras mentala närvaro ökar. Ibland är det tungt för brukarna att komma iväg till ridterapin men efter kontakten med hästen märks skillnad. De får en ljusare sinnesstämning. Även rent motoriskt ser respon-denten ridterapi som en viktig och inte minst rolig bit. Respondenten menar att utövaren måste ha en profession och gedigna kunskaper i grunden. Det är brukarens kroppskännedom som är det centrala och hästen blir en hjälp i det hela.

Vid den andra enheten som erbjuder ridterapi ser respondenten snabba resultat och menar att ridterapi utgör en stor del i tillfrisk-nandet. Brukarna kliver ut ur sjukhusmiljön till en frisk miljö. De får självkänsla av att känna att de klarar av det stora djuret. Kontakten med hästen är viktig och ofta rider de barbacka och får på så sätt mer kroppskontakt med djuret. Vid ridningen använder de kroppen och får direkt feedback från hästen. De känner att de klarar av att hantera kroppen och styra hästen. Brukarna får skriva dagbok före

53

och efter ridningen. Före kan de skriva att de inte orkar och inte vill, men efteråt skriver de ”vilken tur att jag kom, detta är verkligen höjdpunkten och detta är det enda som hjälper”. Ridterapi är en billig behandlingsform då enheten endast betalar hästhyran. Perso-nalen är sjukgymnaster som utgår från kroppskännedom. Brukarna som var med de två första terminerna, har nu gått vidare och är inte kvar vid ätstörningsenheten.

Vid bondgården menar respondenten att brukarna utvecklas mycket socialt, får bättre uthållighet och får vara med och bestämma. Ledor-det är delaktighet. När samarbetet med bondgården inleddes, visade det sig att inläggningar på slutenvård sjönk och att användningen av vidbehovsmedicin minskade.

På frågan i vilken grad metoden medför nytta för brukaren, svarar en i mycket hög grad och en i hög grad.

Omfattning. Ridterapi erbjuds en gång i veckan. Den ena enheten stämmer av och utvärderar efter en termin och sedan beror det på individen om den fortsätter eller ej. Den andra enheten erbjuder ridning under en förmiddag i veckan under två terminer. Brukarna kommer dit, äter mellanmål, gör i ordning hästarna och rider i 45 minuter. På bondgården finns individuella arbetsscheman.

Andra mindre vanliga komplementära metoderFörekomst i studerade län. Nitton enheter uppger att de använder sig av någon annan komplementär metod.

Tabell 13. Tillämpar andra komplementära metoder. Frekvens.

Län Använder Har använt SummaSkåne län 3Stockholms län 7 2Västra Götalands län 6 1Jämtlands län 1Kalmar län 2Summa 19 3 22

54

I Skåne län används bildterapi, uttryckande konstterapi och kropps-kännedom/mas sage. I Stockholms län finns Qigong, bildterapi, kroppskännedom, musikterapi, dansterapi och rörelseterapi. I Västra Götalands län erbjuds musikterapi, bildterapi, massage, kroppskän-nedom och sinnesrorum. I Jämtlands län förekommer kroppskän-nedom och i Kalmar län erbjuds bildterapi och kroppskännedom. Tre enheter har tidigare använt sig av någon komplementär metod. Vid en enhet i Stockholms län erbjöds tidigare bildterapi, Qigong och kroppskännedom, men den sjukgymnasten som kunde de meto-derna har slutat. Mottagningen är positiva till komplementära metoder och ska försöka hitta någon ny med en sådan inriktning. En enhet i Västra Götalands län och en enhet i Stockholms län har tidigare använt sig av bildterapi men hade andra grupper igång vid intervjutillfället.

Brukare. Det är vid en rad olika symtom och besvär som de kom-plementära metoderna erbjuds, som t. ex. ätstörningar, utmattning, posttraumatisk stressångestproblematik, tvång, borderline eller vid annan personlighetsstörning, depression, psykos eller risk för psykos.

Bildterapi och utryckande konstterapi uppges vara bra för brukare som har svårt med kommunikation och interaktion. Vid vissa enheter erbjuds alla patienter bildterapi. Vid andra enheter görs det en bedömning om det passar individen och om de kan ha nytta av det.

Dansterapi erbjuds intresserade och motiverade patienter som har prövat många olika behandlingsformer utan att kunna gå vidare. En respondent menar att musikterapi är bra för traumatiserade patien-ter. Qigong erbjuds brukare med ångesttillstånd, nedstämdhet och utbrändhet. Massage, avspänning och kroppskännedom erbjuds brukare med spänningsrelaterade besvär, ångest, depressioner, per-sonlighetsstörning, ätstörningar och neuropsykiatriska besvär.

Nytta. Kroppskännedom, massage och avspänning har enligt respon-denterna en lugnande inverkan. Brukarna blir bättre på att hantera stress och att hitta sätt att förebygga och motverka ångest. De lär

55

sig att vila i sig själva och att vara utan aktivitet. Många brukare har ont i kroppen och dålig kontakt eller kontroll över sin kropp. Behandlingarna ger dem bättre kroppsmedvetenhet, bättre balans och lugnare, jämnare andning. En respondent menar att kroppskän-nedom är bra eftersom det är en metod som länkar samman kropp och själ.

Qigong uppges vara milt för kroppen och bra för de som är spända och har ont i kroppen. Metoden lösgör spänningar, ökar energiflö-det och blodgenomströmningen. Brukaren får öva på balans, kon-centration, uppmärksamhet, och andning. En utövare menar att det är en metod som passar psykiatripatienter och som har visat sig vara bra för många.

Uttryckande konstterapi och bildterapi uppges vara bra för brukare som har svårt för att uttrycka vad de känner i ord eller som har dålig kontakt med sitt känsloliv. Respondenterna menar att brukarna får större självkännedom och blir mer välintegrerade. De får bearbeta inre konflikter och bildskapandet blir ett avbrott i allt tänkande. Några respondenter ser snabbare förbättringar än vid enbart sam-talsterapi. Ett genombrott sker när brukarna får kontakt med käns-lolivet. Det blir en annan kreativ känsla hos dem, de använder fler sinnen och får bättre förståelse och insikt. Det ger möjligheter till samtal där respondenterna når patienterna på ett annat sätt.

Flera respondenter menar att bildterapi är en rehabiliterande metod som ger långtidseffekter och som kan hindra återfall. Sjukskrivna brukare kan i många fall återgå till arbete och några kommer vidare i livet och återkommer inte till psykiatrin. En del brukare upptäcker kreativa begåvningar som de inte visste att de hade och fortsätter med bildskapande efter behandlingen, vilket verkar hälsofrämjande.

Dansterapi uppges hjälpa brukarna att identifiera kroppsdelar och känna i kroppen vad som händer. Musikterapi har ett avslappande syfte. En utövare menar att den kan få brukare att öppna sig och släppa fram känslor. En annan utövare menar att musikterapin ökar brukarnas koncentration och närvarokänsla. De kan släppa sin ångest för en stund och ge plats åt nya tankar. En respondent menar

56

att det är viktigt med komplementära metoder, eftersom de får igång människors egna krafter, vilket behövs då många brukare inte tror på sig själva.

De olika metoderna utgör en del av en bredare behandling och är alltid individanpassade.

På frågan i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar en i mycket hög grad, åtta i hög grad, en något och tre vet ej. Flera respondenter påpekar att det är individuellt hur stor nyttan blir, beroende på hur mottagliga brukarna är. En del har stor nytta av det, medan andra får en skön stund, men även om de bara upp-lever avslappning under den timmen så är det mycket värt, enligt en respondent.

Omfattning. Metoderna erbjuds vanligtvis en gång i veckan. Det är individuellt hur länge en metod utövas. Behandling kan ske såväl enskilt som i grupp.

Sammanfattade resultatStudien visar att komplementära metoder erbjuds i samtliga sex län. Vid enheterna som ingår i studien är ljusterapi och akupunktur de vanligast förekommande metoderna. Akupunktur används framför allt vid enheterna i Skåne län. Ljusterapi erbjuds vid enheter i Skåne, Stockholms, Västra Götalands och Kalmar län.

Det är oftast en eller två anställda per enhet som använder sig av någon komplementär metod. I de fall där en verksamhet inte längre erbjuder en metod, uppges anledningarna vara tidsbrist, att persona-len som kan metoden inte längre är i tjänst eller att andra metoder har prioriterats. När det gäller nedläggning av ljusterapi uppges bristande evidens samt att patientgruppen har överflyttats till pri-märvården som skäl.

Brukarna har ett flertal olika psykiatriska diagnoser som psykos, depression eller anorexi med symtom som exempelvis oro, ångest, sömnsvårigheter. För ljusterapipatienter är indikationen oftast års-tidsbunden depression (SAD) och diagnos ställs före behandling.

57

Nyttan med metoderna uppges vara dämpad oro och ångest, bättre sömn, ökad kroppskännedom och ljusare sinnesstämning. Vidare kan inläggningar förebyggas och användningen av läkemedel minskas. Det är individuellt hur mycket metoderna hjälper. Alla metoder passar inte alla brukare. På frågan i hur hög grad som metoden medför nytta för patienten, var det flera respondenter som valde att inte svara då de inte ville sätta ett genomsnittligt betyg på någonting som upplevs som högst individuellt. Andra svarade men påpekade av samma skäl att det är en svår fråga och att ett sammanvägt svar inte gör de enskilda rättvisa.

Behandlingarnas omfattning avgörs med hänsyn till brukarnas indi-viduella behov och önskemål. För ljusterapi finns det manualer att följa.

Komplementära metoder vid av länsstyrelsen kontrollerade verksamheterUrvalet avgränsades till att gälla av länsstyrelsen kontrollerade verk-samheter för vuxna psykiskt funktionshindrade individer. Det totala antalet verksamheter uppgick till 73. Svar erhölls från 62 verksam-heter, vilket ger en svarsfrekvens på 85 %. Fördelningen på svar åskådliggörs i tabell 14.

Tabell 14. Svarsfördelning över totala antalet verksamheter i länen. Frekvenser.

Antal svar Totala antalet verksamheter

Skåne län 19 23Stockholms län 16 23Västra Götalands län 14 14Jämtlands län 0 0Kalmar län 11 11Norrbottens län 2 2Totalt antal svar 62 73

58

I Skåne län var det fyra verksamheter som ej svarade i telefon, medan en verksamhet svarade att de skulle återkomma vilket ej skedde. I Stockholms län var det tre verksamheter som ej svarade i telefon, två som uppgav att de ej hade tid att svara och två som ej återkom efter att meddelande hade lämnats på deras telefonsvarare. I Jämtlands län visade det sig inte finnas någon av länsstyrelsen kontrollerad verksamhet som specifikt riktar sig till vuxna psykiskt funktions-hindrade.

Av de 62 verksamheterna som ingick i studien var det 28 (45 %) som uppgav att de använder eller har använt sig av någon eller några komplementära metoder, medan 34 (55 %) uppgav att de inte gör eller har gjort det. Komplementära metoder används eller har använts i samtliga fem län som ingår i studien, vilket framgår av tabell 15. Tabell 15. Svarsfördelning över tillämpning i de fem län som har verksamheter för vuxna personer med psykiskt funktionshinder. Frekvens.

Ja Nej TotaltSkåne län 12 7 19Stockholms län 5 11 16Västra Götalands län 5 9 14Kalmar län 4 7 11Norrbottens län 2 0 2Summa 28 34 62

Det visade sig vara mest vanligt att en eller två anställda använder sig av någon komplementär metod. I fyra av verksamheterna är det fem eller fler anställda som använder sig av någon komplementär metod.

Vi har valt att redovisa de olika i studien förekommande metoderna var för sig. För varje metod redovisas i vilka län som den används, vilka brukare som blir erbjudna metoden, vad som är den upplevda nyttan och i vilken omfattning metoden används.

59

AkupunkturFörekomst i studerade län. Akupunktur som behandlingsmetod används i tre (tabell 16) av de fem länen (Skåne, Stockholms och Kalmar län).

Tabell 16. Tillämpar akupunktur. Frekvenser.

Använder Har använt SummaSkåne län 3 4 7Stockholms län 1 1Kalmar län 1 1Summa 5 4 9

Sammanlagt är det fem verksamheter som vid intervjutillfället använder akupunktur, medan fyra tidigare har använt sig av aku-punktur. På frågan om anledningen till att de inte längre erbjuder akupunktur, är svaret i samtliga fyra fall att den personen som hade kompetensen har slutat. En av de uppringda enheterna tillade att de inte tyckte att metoden gav effekt.

Brukare. De sjukdomstillstånd eller symtom där akupunktur används kan variera men metoden ges ofta i lugnande syfte vid oro, ångest och hörselhallucinationer. Vid en enhet används akupunktur främst vid missbruk. Vid en annan enhet uppgav respondenten att det förutom vid oro, ångest och abstinens även används mot spän-ning, smärta och depression. På frågan om vilka brukargrupper som erbjuds akupunktur svarade respondenterna att det ges till brukare med psykos, schizofreni, ADHD, missbruksproblem, ätstörningar, personlighetsstörningar, ångest, oro och dubbeldiagnoser. En enhet uppger att det erbjuds till alla.

Nytta. Respondenterna är i stort sett överens om att metoden har en lugnande effekt. Någon menar att brukarna känner sig harmoniska. Av ett svar framkommer att brukare kan ha nytta av metoden vid avvänjning (missbruk). En utövare menar att metoden ökar livskva-liteten och minskar läkemedelsförskrivningen. En respondent uppger att metoden kan dämpa ångest för stunden, men att den annars inte har någon effekt.

60

På frågan i vilken grad metoden medför nytta för brukaren, svarar två att den hjälper i mycket hög grad, fyra menar att den hjälper i hög grad medan två svarar i någon grad.

Omfattning. Respondenterna uppger att behandlingstiden varierar och att det avgörs individuellt. En utövare ger akupunktur tre gånger i veckan första månaden och därefter glesare efter önskemål.

Taktil stimuleringFörekomst i studerade län. Tretton enheter uppger att de erbjuder taktil stimulering och metoden används i samtliga fem län (tabell 17). Två enheter i Skåne län har slutat att använda sig av taktil sti-mulering, eftersom personalen som hade kompetensen har slutat.

Tabell 17. Tillämpar taktil stimulering. Frekvenser.

Använder Har använt SummaSkåne län 5 2 7Stockholms län 2 2Västra Götalands län 1 1Kalmar län 3 3Norrbottens län 2 2Summa 13 2 15

Brukare. Taktil stimulering erbjuds i syfte att öka välbefinnandet till personer som har oro, ångest, sömnproblem, beröringsproblem och tvångsföreställningar. En respondent menar att metoden kan tillämpas när någon känner sig nedstämd men också när någon är upprörd, då i syfte att lugna. En annan respondent framhåller vikten av att titta på den enskilda individen och pröva sig fram. Vid flera enheter får alla som vill ta del av metoden.

Metoden tillämpas vid ett flertal psykiatriska diagnoser och symtom som ADHD, Aspergers syndrom, demens, psykos, självskadebete-ende, anorexi, bulimi, tvångsbeteende och vid ångest. Det kan också erbjudas till personer som varit utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp.

61

Nytta. På frågan om på vilket eller vilka sätt som metoden medför nytta för brukaren, svarar respondenterna att taktil stimulering har en lugnande effekt, att det verkar avslappnande och ökar välbefinnandet. Det ger brukarna en ökad trygghet och ro i kroppen. Metoden inver-kar avledande på ångest och smärta och gör det lättare att sova. Att träna på att ta emot positiv beröring är bra, eftersom en del brukare har mycket lite kroppskontakt med andra. Två respondenter framhål-ler att det är viktigt för brukarna att få uppmärksamhet och egen tid med en person som är helt fokuserad på deras välmående.Respondenterna ser metoden som ett utomordentligt bra arbets-verktyg. Den kan användas som ett sätt att bygga upp förtroende och inverkar positivt på samtalskontakten.

På frågan i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar en att den hjälper i mycket hög grad, nio att den hjälper i hög grad och fem att den hjälper något.

Omfattning. På frågan om hur många gånger och under hur lång tid behandlingen ges, svarar flertalet att det är olika och styrs av indivi-dens behov. En del får behandling varje dag, andra en till några gånger i veckan. En respondent svarar att metoden används sporadiskt och spontant. En annan svarar att den används såväl schemalagt som vid behov. Vid en enhet diskuterar utövaren först med läkare. Vid en annan ges fem behandlingar och därefter sker en utvärdering.

BolltäckeFörekomst i studerade län. Sex verksamheter, fem belägna i Skåne län och en i Norrbottens län, uppger att de använder sig av bolltäcke.

Brukare. På frågan om vid vilket eller vilka sjukdomstillstånd eller symtom metoden används, framhåller respondenterna ångest, oro, rastlöshet och sömnsvårigheter. En respondent menar att brukarnas efterfrågan styr och en annan att alla som vill får pröva.

Nytta. Respondenterna svarar att bolltäcket minskar oro, lindrar ångest, är muskelavslappnande och ökar välbefinnandet. Brukarna känner sig omfamnade av täcket och blir lugna och samlade. Boll-täcket är uppskattat och brukarna vill inte lämna det ifrån sig. En

62

respondent betonar att känslan av att lindas in och omslutas ger trygghet och förbättrar nattsömnen. På frågan om i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar tre i hög grad, två något och en vet ej.

Omfattning. På frågan om hur många gånger behandlingen sker och under hur lång tid, svarar respondenterna att det är olika och avgörs individuellt. Någon svarar att det ges vid behov. Två enheter uppger att det erbjuds varje dag.

LjusterapiIngen verksamhet använder sig av ljusterapi. Djur/djurskötselFörekomst i studerade län. Femton verksamheter uppger att de använder sig av djurskötsel som behandlingsmetod eller att de har djur i verksamheten. Enheterna är belägna i Skåne län, Stockholms län, Västra Götalands län och Kalmar län (se tabell 18).

Tabell 18. Geografisk utbredning. Frekvenser.

Använder djurskötselSkåne län 5Stockholms län 4Västra Götalands län 3Kalmar län 3Summa 15

Det visade sig vara vanligast att ha katter och hundar i verksam-heterna, men även andra djur förekommer som t. ex. getter, grisar, hästar, höns, får, kaniner och fåglar.

Brukare. De brukare som själva vill får engagera sig i djuren.

Nytta. Merparten framhåller att djuren har stor betydelse i verk-samheterna. Djuren väcker empati, kräver engagemang och ger sti-mulans. Brukarna får närhet och får ge och ta emot beröring på ett naturligt sätt som inverkar lugnande vid ångest. Brukarna lär sig att ta ansvar eftersom djuren är beroende av skötsel. Genom att ge

63

omsorg kommer brukarnas bästa sidor fram. De får någon annan att bry sig om och känner sig betydelsefulla.

Några menar att djuren utgör en trivselfaktor som ger bra stäm-ning på vårdhemmet. Andra betonar att det är rehabiliterande att ha kontakt med djur. Djurskötseln blir ett sätt att återhämta sig från sjukdom. Det ger struktur åt vardagen och kan avleda oro och ångest. Djuren är också bra för brukare som är avskärmade, efter-som det är lättare att få kontakt med djur än med människor och kommunikationen sker på andra sätt. En respondent framhåller att brukarna slipper ta läkemedel, eftersom de genom djurskötseln lär sig att hantera olika saker i livet utan att ta till piller. En annan menar att djuren lugnar vid ångest och att brukarna kan kela med katten istället för att ta mediciner.

Två respondenter påpekar att det är individuellt hur mycket djur hjälper. En del får ut mer, andra mindre. En respondent påtalar att det finns risk för att vissa brukare skadar katterna och att persona-len måste passa katterna så att detta ej sker.

På frågan om i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar fem i mycket hög grad, sju i hög grad och två något.

Omfattning. På en behandlingsenhet tar en ur personalen med sin egen hund varje dag. Flera svarar att det finns katter på alla avdel-ningar och till en del enheter får brukarna ha egna djur med sig. Vid några enheter är djuren integrerade i verksamheten.

Andra mindre vanliga komplementära metoderFörekomst i studerade län. Fjorton verksamheter uppger att de använder sig av någon annan komplementär metod. I Skåne län har fyra enheter inrett sinnesrorum medan två erbjuder massage. I Stock-holms län erbjuder en enhet massage. I Västra Götalands län har en verksamhet inrett en spa-avdelning med floating och avslappning, en annan erbjuder massage och en tredje erbjuder arbete i en jord-bruksfastighet. I Kalmar län finns två enheter som erbjuder massage och i Norrbottens län erbjuder en enhet massage och en enhet sin-neslådor och taktila bollar.

64

Brukare. De olika metoderna är frivilliga och erbjuds till alla eller vid behov, exempelvis vid oro. Metoderna används också vid smärta, spänning och muskelskador. Nytta. Nyttan med metoderna uppges vara att brukarna mår bättre såväl fysiskt som psykiskt. Metoderna verkar lugnande och sam-lande och ger en avslappning eller avkoppling som medför ett ökat välbefinnande. Brukarna får vara tillsammans med en person (utöva-ren) vilket upplevs som tryggt. En respondent framhåller beröringen och att det mänskliga behovet av kontakt uppfylls. När det gäller jordbruksaktiviteter som metod lyfts vikten av att utföra och delta i arbete fram. Det ses som nyttigt för brukarna att få något vettigt att göra och vara ute i friska luften. På frågan om i vilken grad som metoden medför nytta för brukaren, svarar en i mycket hög grad, sju i hög grad och fem något.

Omfattning. På frågan om hur omfattande metoden används, svarar verksamheterna att det är individuellt och varierar. Insatsen ges när behov finns och när brukaren så önskar. En utövare svarar att det också kan bero på när personalen har tid. Vid en enhet erbjuds ständig tillgång till avslappningsövningar till stabila brukare som inte är i psykos, eftersom det då anses för riskfyllt. Vid en annan enhet ber brukarna själva om behandling.

Sammanfattade resultatStudien visar att 45 % av verksamheterna som tillfrågats använder eller har använt någon eller några komplementära metoder. I Jämt-lands län finns ingen verksamhet för vuxna med psykiskt funktions-hinder. I de resterande fem länen används komplementära metoder. De metoder som flest verksamheter erbjuder är taktil stimulering och djurskötsel. Akupunktur är vanligast i Skåne län men förekom-mer även i Stockholms och Kalmar län. Bolltäcken finns i Skåne och Norrbottens län. Djurskötsel erbjuds i Skåne, Stockholms, Västra Götalands och Kalmar län.

Det är oftast en eller två anställda per enhet som använder sig av någon komplementär metod. I de fall där en verksamhet inte längre erbjuder en metod uppges anledningen vara att personen som hade kompetensen har slutat.

65

Metoderna erbjuds i de flesta fall alla som vill pröva. Brukarna har ett flertal olika psykiatriska diagnoser och symtom. Oro, ångest och sömnproblem är indikationer som återkommer. Nyttan med meto-derna beskrivs ofta i termer av avslappning och ökat välbefinnande. Brukarna blir lugnare, tryggare och sover bättre. Metoderna verkar dämpande på ångest och oro och minskar användandet av läkeme-del. När det gäller omfattning är det tydligt att verksamheterna gör individuella anpassningar och använder metoderna efter brukarnas behov och önskemål.

sammanfattning av den nationella kartläggningen Komplementära metoder används i samtliga sex län som ingår i studien och erbjuds inom såväl kommuner, regioner/landsting som av länsstyrelsen kontrollerade verksamheter. Resultaten från de olika verksamhetsområdena uppvisar stora likheter. Av de kommu-nala verksamheterna uppger en tredjedel (33 %) att de arbetar med eller har arbetat med någon komplementär metod. Motsvarande siffra för de av länsstyrelsen kontrollerade verksamheterna är 45 %. Det är oftast en eller två anställda per enhet som är utbildade och kan arbeta med någon komplementär metod, men det finns också verksamheter där åtta eller fler anställda är utbildade och kan använda sig av någon komplementär metod. Om någon enhet inte längre erbjuder komplementära metoder beror det i de flesta fall på att personen som hade kompetensen har slutat. Av de 75 tele-fonsamtalen till öppen och sluten psykiatrisk vård var det 55 som ledde fram till en telefonintervju med någon som använder eller har använt någon komplementär metod. Det visade sig inom hälso- och sjukvården vara vanligt förekommande att personer som erbjuder komplementära behandlingsmetoder går runt på olika avdelningar och mottagningar.

Metoderna erbjuds i de flesta fall i kommunala verksamheter till alla som vill pröva. Vid de enheter som ingår i studien var taktil stimulering och djurskötsel de vanligaste. Brukarna har ett flertal olika psykiatriska diagnoser och symtom. Många har oro, ångest och sömnproblem. Nyttan med metoderna beskrivs i termer av ökat välbefinnande. Metoderna är lugnande, de lindrar oro och ångest och brukarna sover bättre. Brukarna blir mer öppna för samtal. Beröring har en välgörande effekt. Brukarna får välja metod själv

66

och göra något som de tycker är roligt och är intresserade av. Det är individuellt hur stor nyttan blir och alla metoder passar inte alla brukare. När det gäller omfattning så avgörs det ofta individuellt efter brukarens önskemål och behov. Många metoder erbjuds en gång i veckan.

Studien visar att komplementära metoder erbjuds i regioners/lands-tings regi i samtliga sex län. Vid enheterna som ingår i studien är ljusterapi och akupunktur de vanligast förekommande metoderna. Ljusterapi fann vi i fyra av länen och akupunktur i alla länen utom Jämtland. Vi fann att bolltäcke erbjuds i fyra av länen och taktil stimulering i två av länen. Djur i vården fann vi har eller har använts i alla länen utom Stockholm och Skåne. Ridterapi erbjöds vid några enheter till brukare med ätstörningar och depressioner. I de fall där en verksamhet inte längre erbjuder en metod uppges anledningarna vara tidsbrist, att personalen som kan metoden inte längre är i tjänst eller att andra metoder har prioriterats. När det gäller nedläggning av ljusterapi uppges bristande evidens.

Brukarna har ett flertal olika psykiatriska diagnoser och symtom, som exempelvis psykos, depression, anorexi, oro, ångest och sömn-svårigheter. För ljusterapipatienter är indikationen oftast årstids-bunden depression (SAD) och diagnos ställs före behandling. Nyttan med metoderna uppges vara dämpad oro och ångest, bättre sömn, ökad kroppskännedom och ljusare sinnesstämning. Vidare menade respondenterna att inläggningar förebyggas och användningen av läkemedel minskar. Det är individuellt hur mycket metoderna hjälper. Alla metoder passar inte alla brukare. På frågan om i hur hög grad som metoden medför nytta för patienten var det flera responden-ter som valde att inte svara då de inte ville sätta ett genomsnitt-ligt betyg på någonting som upplevs som högst individuellt. Andra svarade men påpekade av samma skäl att det är en svår fråga och att ett sammanvägt svar inte gör de enskilda rättvisa. Behandlingar-nas omfattning avgörs med hänsyn till brukarnas individuella behov och önskemål.

Studien visar att 45 % av de av länsstyrelsen kontrollerade verk-samheterna för personer med psykiskt funktionshinder som tillfrå-

67

gats, använder eller har använt någon eller några komplementära metoder. I Jämtlands län finns inte denna typ av verksamhet. I de resterande fem länen används komplementära metoder. Mest utbrett är taktil stimulering som erbjuds i alla län och djurskötsel som vi fann i fyra av de fem länen. Akupunktur är vanligast i Skåne län men förekommer även i Stockholms och Kalmar län. Bolltäcken finns i Skåne och Norrbottens län.

Det är oftast en eller två anställda per enhet som använder sig av någon komplementär metod. I de fall där en verksamhet inte längre erbjuder en metod uppges anledningen vara att personen som hade kompetensen har slutat. Metoderna erbjuds i de flesta fall alla som vill pröva. Brukarna har ett flertal olika psykiatriska diagnoser och symtom. Oro, ångest och sömnproblem är indikationer som åter-kommer. Nyttan med metoderna beskrivs ofta i termer av avslapp-ning och ökat välbefinnande. Brukarna blir lugnare, tryggare och sover bättre. Metoderna verkar dämpande på ångest och oro och minskar användandet av läkemedel. Verksamheterna gör individu-ella anpassningar gällande omfattningen och använder metoderna efter brukarnas behov och önskemål.

Sammanfattningsvis kan sägas att komplementära metoder erbjuds brukare med varierande problematik men oro, ångest och sömn-problem är indikationer som återkommer. Metoderna, framhål-ler respondenterna, underlättar kommunikation. Användandet av komplementära metoder kan förebygga inläggningar och minska användningen av läkemedel. Det är individuellt hur stor nyttan blir och alla metoder passar inte alla brukare. När det gäller omfattning avgörs det ofta individuellt efter brukarens önskemål och behov. Nyttan med metoderna beskrivs sammanfattningsvis i termer av ökat välbefinnande, dämpad oro och ångest, bättre sömn, ökad kroppskännedom och självkännedom.

68

5 hälsa och humanism – utövares uppfattningar om och erfarenheter av Komplementära metoder

Avsikten med denna delstudie var att undersöka hur utövarnas intresse väcktes för den/de komplementära metoderna, deras utbild-ningar och erfarenheter av sin/sina metoder. Vad är speciellt med metoden? Vad hjälper? Vilka effekter och vilken nytta har brukarna av metoden och vilka är biverkningarna? Vi var vidare intresserade av hur metoden har implementerats i verksamheten, hur samarbete med kollegor och andra professioner fungerade, relationen mellan traditionella och komplementära metoder och respondenternas tankar om metoderna och den psykiatriska vårdens framtida utveck-ling.

studiens informanterStudien bygger på kvalitativa djupintervjuer med utövare av en eller flera komplementära metoder. Av de 16 intervjuade personerna är tolv kvinnor och fyra män. De har förutom sin grundläggande utbildning som t. ex. sjukgymnaster, sjuksköterskor, socionomer, mentalskötare och behandlingsassistenter också utbildning i en eller flera komplementära behandlingsmetoder. Tabell 19 åskådliggör vilken eller vilka metoder de använder och vilken typ av verksamhet de arbetar vid. Namnen är anonymiserade.

69

Tabell 19. Utövarnas metoder

Fingerat namn

Metod Tjänsteställe

Tove Akupunktur Privat klinik/öppenvård

Johan Akupunktur/massage SlutenvårdOla Akupunktur SlutenvårdCecilia Akupunktur SlutenvårdTorkel Akupunktur SlutenvårdAnna Akupunktur SlutenvårdHanna Akupunktur, taktil massage ÖppenvårdMikael Akupunktur SlutenvårdIrene Ljusbehandling ÖppenvårdMaria Ljusbehandling ÖppenvårdBritt Bildterapi/avslappning/visualise-

ringÖppenvård

Magdalena Snoezel, massage, taktil massage Kommun- psykiatri

Ida Taktil massage, bolltäcke BehandlingshemMoa Taktil massage BehandlingshemMia Taktil massage, bolltäcke BehandlingshemLivia Avslappning, bolltäcke, kropps-

kännedom, andningsövningarBehandlingshem

Utövarnas uppfattningar och erfarenheter av komplementära metoder beskrivs i form av följande kategorier: Psykisk ohälsa och hälsa från vardagens praktik, vägen till och utbildningen i de kom-plementära metoderna, erfarenheter av komplementära metoder – metoder, brukare och omfattning, processer, verkan och effekter, samarbete med kollegor och samarbete över professionsgränser, relationen mellan traditionella och komplementära metoder och tankar om det framtida omhändertagandet av personer med psykisk ohälsa.

psykisk ohälsa och hälsa från vardagens praktik Vad säger personal som utbildat sig och arbetar med komplemen-tära metoder om psykisk ohälsa och hälsa? Hur ser man på orsaker och förklaringar till psykisk ohälsa och hälsa? Kan det ha någon

70

betydelse när man väljer att utbilda och arbeta med någon kom-plementär metod? Konkretiseras detta vid val av det terapeutiska utbudet?

Flera av respondenterna ser orsakerna till psykisk ohälsa som en kombination av arv och miljö. Psykisk hälsa kan handla om balans mellan inre och yttre krav i sitt liv och i vardagen, medan psykisk ohälsa kan innebära obalans i relationer eller fysisk obalans. Någon framhåller att psykisk ohälsa karaktäriseras av att individen förlo-rat kontrollen över sitt liv. Det framkommer också synpunkter på att psykisk hälsa och psykisk ohälsa utgör ett kontinuum på en gli-dande skala. Några påpekar att alla inte söker till psykiatrin trots dagliga hallucinationer, hög ångestnivå, riskbruk eller depressioner. En del menar att de inte tänker så mycket på orsaker till psykisk ohälsa och psykisk hälsa utan att det vägledande är att det är här och nu som gäller och man gör det som man tror och ser kan hjälpa patienten/brukaren. Någon av informanterna menar att vem som helst kan bli sjuk. Det finns också de som inte vill låsa sig vid det som är sjukt, utan som vill se det friska och fokusera på varje indi-vids möjligheter.

Johan säger att han har två synsätt. Dels ett psykosocialt där press av olika slag i skolan eller hemmet påverkar den psykiska hälsan, dels ett genetiskt där ärftliga faktorer har betydelse. Johan hävdar att varje person måste ses för sig. Torkel tycker inte att föreställ-ningar om psykisk ohälsa och hälsa har någonting att göra med akupunktur som han arbetar med. När han ändå ska förklara säger han att det finns en spännvidd från rent biologiska förklaringar till mer psykosociala förklaringar. Det kan bero på obalanser i transmit-torsubstanser eller förändringarna på grund av ett yttre eller inre tryck. Han menar att det ena inte utesluter det andra och att det kanske är så att det går ihop på något sätt.

Magdalena anser att anledningen till psykisk ohälsa kan vara både genetisk och miljöbetingad. Särskilt uppväxten har stor betydelse, påtalar hon. Magdalena menar att människor idag är mycket upp-tagna av sig själva och inte tänker så mycket på sina medmänniskor. Hon tycker att det är viktigt att synliggöra handikapp och vad det

71

innebär att vara psykiskt sjuk. Psykisk hälsa är att vara normalstörd, säger Magdalena, och menar att normalstörda är vi alla.

Anna anser att psykisk sjukdom beror på en kombination av ärft-liga faktorer och inslag från miljön. Svåra depressioner menar hon är ärftligt eftersom det i journaler går att återfinna sjukdomen hos släktingar. Anna framhåller också att miljön och hur man hanterar sina sjukdomar har betydelse. Maria säger att det finns vissa gene-tiska betingelser men hon har aldrig gått in på frågan eftersom hon arbetar här och nu. Hon sköter omvårdnadsarbetet och försöker stödja och lindra, först och främst efter patienternas önskemål. Mia säger att det finns många orsaker till psykisk ohälsa som t. ex. incest eller skilsmässor, men att hon inte tänker på det sättet i arbetet.

Ola tänker inte så mycket på orsaker till psykisk ohälsa men säger att det kan bero på många olika orsaker, som exempelvis psykiskt sjuka föräldrar. Vem som helst kan bli psykiskt sjuk, anser han. Balans talar Hanna om och säger att psykisk hälsa handlar om balans mellan inre och yttre krav i sitt liv och att psykisk ohälsa är upplevelsen av obalans i relationer eller fysisk obalans.

Irene som arbetar med ljusterapi menar att stress, för små fönster eller inga fönster alls på arbetsplatsen, kan utlösa årstidsbunden depression. I Skåne är höst och vintervädret ofta dimmigt och grått och människor går ut för lite och får inte tillräckligt med ljus. Det, påpekar hon, kan vara en orsak till årstidsbunden depression (SAD).

Britt och Tove talar om en flytande eller glidande skala mellan ohälsa och hälsa. Britt känner sig tveksam till genetiska förklaringar. Vi är födda med vår personlighet och våra olika resurser, och sedan är det vad vi blir utsatta för som kan skapa olika symtom, förklarar Britt. Mycket kommer utifrån och kan i kombination med en typ av skörhet utlösa psykiska problem, menar hon. Psykisk hälsa ser Britt som ett kontinuum, ett flytande system. Att ha psykisk hälsa är att må relativt bra med sig själv och uppleva att man har bra rela-tioner. Tove träffar många brukare som inte har kontakt med psy-kiatrin, men som trots dagliga hallucinationer, hög ångestnivå eller

72

missbruk/riskbruk ändå fungerar socialt någorlunda. Hon träffar även patienter som är så deprimerade att de inte fungerar socialt. De klarar sig på något sätt eller skyddas av anhöriga som sköter dem. Tove menar att det finns patienter i psykiatrin som inte är psykiskt sjuka, likaväl som att det finns människor med psykiska problem som inte sökt psykiatrisk hjälp.

När det gäller psykisk hälsa ser Tove att livet ges med toppar och dalar. Att bli ledsen, arg och förtvivlad är inte psykisk ohälsa om man kan landa på andra sidan och står stabilt igen. Att tillfälligt vara deprimerad eller ha ångest är inte heller psykisk ohälsa för henne, men när det tippar över och blir väldigt destruktivt och lång-varigt eller när de stimuli som utlöser reaktionen är små och reak-tionen blir stor, då tycker Tove att det är psykisk ohälsa. Tove säger att hon tidigare tänkt att hallucinationer är ett tecken på psykos, men att hon har tänkt om. En del är medvetna om att det är halluci-nationer och kan hantera det, andra kallar det för något annat. Det skrämmer inte Tove om personen för övrigt är välfungerande och hon uppmuntrar inte till kontakt med psykiatrin om hallucinationen inte stör personen. Vad hallucinationen löser ut i för handlingar är avgörande, påpekar hon.

Livia talar om kroppsuppfattning och inre trygghet. Det är när patienterna tappar kroppsuppfattningen och den inre tryggheten som de blir sjukare och sjukare, flyter ut och tappar sin ram. När patienter säger att de tappade allt, är det tryggheten som är plattfor-men. Livia säger att hon har märkt att när patienterna får tryggheten tillbaka blir det lättare att vara sjuk. Sjukdomen blir koncentrerad och hanterbar. Psykisk hälsa, påpekar Livia, är att fungera trots sin sjukdom. Sjukdomen är hanterbar om patienten har ett avslappnat och tryggt tillstånd. Psykisk hälsa innebär att själv veta vem man är, vad man klarar och när man behöver söka hjälp. Då känner patien-ten själv att nu får jag fånga in mig själv, för nu börjar jag trilla dit där jag inte kan klara mig. Att hjälpa patienterna att återfå den egna kontrollen över sitt liv är det viktiga och det är det som hon ser som sitt arbete.

Att förstärka det friska, menar Moa och Magdalena, är det viktiga.

73

Moa säger att hon kanske är naiv men hon vill ta fram det friska och möjligheterna och inte låsa sig vid det som är sjukt. Moa säger att hon och brukaren tar fram det goda, har mysigt, tackar och är nöjda. Magdalena, som tidigare jobbat tio år i slutenvård, vill arbeta med det friska. Därför sökte hon sig till en kommunal verksam-het för personer med psykisk ohälsa. Hon tycker att det är väldigt roligt att de i verksamheten utgår från det friska hos personerna. De kan prata om ångest och oro men deras tanke är att se det friska och förstärka brukarens resurser så att det sjuka tonas ner och blir mindre.

Sammanfattningsvis har sålunda respondenterna olikartade före-ställningar om psykisk ohälsa och psykisk hälsa. Respondenterna talar om miljön och de yttre faktorernas påverkan och man talar om arv eller att människan föds med en personlighet och egna resur-ser. Någon menar att det är när man tappar kroppsuppfattningen och den inre tryggheten som man blir sjuk. En del funderar mycket kring varför människor får psykisk ohälsa eller har psykisk hälsa och vad det innebär att vara psykiskt sjuk, medan andra inte alls tycks reflektera över det.

När det gäller psykisk hälsa framkommer upplevelsen av balans mellan yttre och inre krav i sitt liv, i relationer och fysiskt som viktigt. Självkännedom, upplevelsen av trygghet och att kunna återta kontrollen över sitt liv, framhålls som viktigt för att kunna hantera ohälsan. Stödja, lindra samt förstärka resurser och det friska är viktigt för att kunna återfå psykisk hälsa.

intresset för och vägar till de komplementära metodernaIdén och intresset för utbildning och till att börja arbeta med kom-plementära metoder visar på olika vägar. Någon ville förnya sig efter många års arbete och menar att samtalsutbildningen respondenten tänkt söka inte startade och att hon istället fann bildterapin av en tillfällighet på nätet. Någon har kommit i kontakt med en kom-plementär metod under sin ordinarie utbildning. I de flesta verk-samheter har den komplementära metoden introducerats på chefens initiativ. Andra har sett att en komplementär metod fungerar och därför blivit intresserade. Det finns de som har ett eget intresse av

74

komplementära metoder eller som själva tycker om beröring. Någon har sökt sig till alternativ på grund av missnöje och att man saknat verktyg i den traditionella psykiatriska vården.

Britt som i sin grundutbildning är socionom och som i huvudsak arbetat med samtalsbehandling, berättar att hon för att förnya sig efter många års arbete gick psykodynamisk terapi steg 1. När det var tid för fortsatt utbildning i psykodynamisk terapi steg 2 drogs utbildningen in under en period. Britt letade då efter en annan utbildning och fann av en tillfällighet bildterapin som hon kombine-rar med avslappning, visualisering och samtal.

Ett specialarbete om ljusbehandling som Irene gjorde under sin vidareutbildning i psykiatri väckte hennes intresse. För ett tiotal år sedan fick Irene tillsammans med en kollega möjlighet att starta upp verksamheten på sin arbetsplats. Maria berättar att hon, chefssjuk-sköterskan och dåvarande överläkaren också startade upp ljusbe-handlingen för tio år sedan. Irene jobbar halvtid med ljusbehandling under den mörka delen av året och resterande delen av året på en psykiatrisk allmän avdelning.

Snoezelverksamheten startades i huset där Magdalena arbetar redan 1998 för personer med utvecklingsstörning. Verksamhetschefen hade varit i Göteborg och tittat på en snoezelverksamhet och ville starta upp det i Småstad. Verksamheten startade med att fyra medarbetare utbildade sig och gjorde studiebesök i olika verksamheter med sin-nesstimulering. Chefen tog kontakt med socialnämnden för att få anslag till verksamheten. Sinnesstimulering är inte lätt att beskriva varför Magdalena arrangerade ett studiebesök för ledamöterna i socialnämnden i Mellanstad där de själva fick pröva på sinnesrum-men. Efter studiebesöket biföll socialnämnden verksamheten och Magdalena berättar att politikerna idag är väldigt stolta över att den psykiatriska verksamheten kan erbjuda behandling i sinnesrum.

Det var den nya verksamhetschefen, berättar Anna som arbetar inom psykiatrisk slutenvård, som introducerade tankarna på akupunktur. Verksamhetschefen hade tidigare varit anställd i en grannstad där akupunktur sedan flera år tillbaka tillämpats inom psykiatrin. Anna

75

och Torkel som är arbetskamrater anmälde sig och gick en vecko-lång kurs i NADA-metoden. Torkel har sedan fortsatt med en längre utbildning i akupunktur.

Cecilia som har arbetat med öronakupunktur i två år berättar att hon från början var mycket skeptisk till akupunktur. En arbetskamrat utbildade sig i öronakupunktur och behandlade patienter med lång-varig benzodiazepinanvändning som skulle nedtrappas/avgiftas. Det fungerade och den förändringen som Cecilia såg hos dessa patienter blev bevis för metodens effekt. Chefen på avdelningen meddelade att ytterligare fyra skulle få utbildning i metoden och gjorde en för-frågan om vilka som var intresserade. Alla på avdelningen anmälde sig, berättar Cecilia.

Ida berättar att hon har arbetat med patienter med autism och Aspergers syndrom som var aggressiva och sexuellt utagerande. På hennes enhet började man använda taktil massage för att få de här personerna att samla ihop sig och må bättre vilket fungerade bra. Mia blev intresserad av att arbeta med taktil stimulering eftersom hon själv tycker om beröring. Det är väldigt viktigt att bli berörd för att få lugn och ro, menar hon. Livia säger att hon är en sökare som inte nöjer sig med de traditionella metoderna som erbjuds. Hon vill se djupare på människan. Taktil massage, menar hon, är ett fint sätt att möta människan på. Det blir en god situation.

Tove började arbeta inom narkomanvården som nyutbildad sjuk-sköterska, men kände att hon saknade redskap. Samma patienter gick ut och in och de hade inte bättre möjligheter att klara sig efter sjukhusvistelsen, säger hon. Efter några månader på en avdelning med psykossjuka, hamnade Tove i en svår konflikt. Hon upplevde vården som förfärlig, hon ville inte delta och ta ansvar för den. Tove arbetade sedan i många år inom den somatiska vården innan hon återkom till den psykiatriska vården via sin utbildning och intresset för öronakupunktur.

utbildning i komplementära metoderDe komplementära utbildningarna är tidsmässigt mycket olika. Några av respondenterna har utbildat sig i flera år medan de flesta

76

endast har gått korta kurser. Det speciella med utbildningarna är dock att eleverna efter teoriinslagen arbetar och tränar på metoden och därefter har uppföljningar på utbildningen och/eller får fortlö-pande handledning, ibland under många år av sin lärare. En del har själva gått i den behandling som de senare valt att utbilda sig i. Det finns de som har lärt sig och kan kombinera två eller flera metoder som de tillämpar utifrån brukarnas önskemål och behov.

Johan som är sjukgymnast har gått en flerårig utbildning i akupunk-tur och akupressur i Kina. Han arbetar också med massage och har en utbildning i koreansk hand te rapi.

Britt gick först några veckokurser i bildterapi. Hon blev fascinerad av bilden som uttryckssätt och såg möjligheten att kunna integrera bildterapi i sitt arbete med samtalsbehandling. Därefter följde en treårig utbildning på distans. Britt menar att det är viktigt att ha lång erfarenhet av behandlingsarbete för att arbeta med bildterapi-metoden eftersom den är en så kraftfull metod.

Cecilia har gått grundutbildningen för att använda NADA-öronaku-punktur. Utbildningen är tre till fem dagar lång och omfattar fem standardpunkter i öronen. Deltagarna får teoretisk undervisning och tränar sedan på plastöron och på de andra kursdeltagarna. Ola har gått en akupunkturutbildning omfattande cirka en vecka och har därefter gått en lång rad uppföljningskurser. Torkel berättar att han var misstänksam när han började sina studier i akupunktur men att han upptäckte att metoden gav positiva effekter på patienterna/brukarna och därför fortsatte sina studier med den längre ”hundra-punktskursen”.

Först gick Mia en utbildning som handlade om en helhetssyn på människan. Därefter gick hon en kortare kurs i taktil stimulering med praktisk uppföljning och handledning med sin lärare. Dess-utom har hon gått en internutbildning på sin arbetsplats och den utbildningen ska utökas med bild och bildtolkning. Ida berättar att hon gått en massagekurs på tre dagar. Kursen innehöll teori och praktiska övningar. Efter det första kurstillfället skulle de träna på patienter/brukare och de erfarenheterna bearbetades vid det andra

77

kurstillfället. Ida påpekar att kursdeltagarna redan hade grundläg-gande kunskaper om anatomi, fysiologi, sjukdomslära och omvård-nad genom sina grundutbildningar.

Magdalena som arbetar med taktil massage gick först en utbildning i friskvårdsmassage och klassisk massage. Hon utvecklades och lärde sig mer av de personer hon gav massage. För ett år sedan fick hon möjlighet att delta i en kurs i taktil stimulering som gavs till per-sonliga assistenter som arbetade med utvecklingsstörda. Magdalena har även gått en snoezelutbildning och hon menar att det är viktigt att ha kunskap om sinnena och hur sinnesrorummen kan användas för att stimulera olika sinnen. Det ska finnas ett syfte med behand-lingen, säger hon.

Djupavslappningsmetoden som Livia arbetar med kom hon i kontakt med via egna erfarenheter av en behandling med metoden. Hon gick senare en kurs i djupavslappning, en gång i veckan under ett år. Sedan dess arbetar hon med sin metod under handledning och ska snart bli certifierad. Livia arbetar också med bolltäcke, andningsöv-ningar och kroppskännedom.

erfarenheter av komplementära metoder – metoder, brukare och omfattning Respondenterna beskriver sina metoder och vilka typer av symtom eller problem de brukare som får ta del av de olika metoderna har. Det är stor variation på brukarna som tar del av de komplementära metoderna och i vilken omfattning de erbjuds.

Bildterapi Britts bildterapipatienter är till övervägande del kvinnor, men hon har även haft en del män. Det handlar mycket om personlighet och motivation att själv vilja ta tag i sig själv. En grupp patienter har ätstörningar och är mellan 16 och 24 år. En annan stor grupp är kvinnor med utmattningssyndrom. Ofta är det kvinnor som inte har kunnat verbalisera sin smärta som har satt sig som kroppsliga symtom. Britt har flera grupper i gång och ger även individuella terapier. Hon har också haft patienter med psykosdiagnoser. Patien-terna kan komma till henne via remiss men patienter som önskar

78

bildterapi kan söka själva genom att ringa till Britt. Hon gör då en intervju per telefon för att avgöra om det är någon person som kan bli aktuell. Om så är fallet hänvisar hon till resurspsykiatriska enheten som gör en första bedömning. Om det visar sig vara en psykiatripatient och patienten önskar bildterapi, och det samtidigt känns som en rimlig metod för vederbörande, träffar Britt patienten och gör en personlig bedömning.

De patienter som numera kommer till henne från psykiatrin är svårt sjuka och behandlingstiderna kan därför blir långa. Ett, två eller tre år, ibland ännu längre, räknar hon med. Britt brukar föreslå att de kommer en gång i veckan eftersom hon tycker att det fungerar bäst. Under avslutningsskedet trappar hon ner till var fjortonde dag. En del patienter som är sköra vill hon gå lugnt och försiktigt fram med och då blir det var fjortonde dag från början.

Taktil massage och bolltäcke På Idas behandlingshem där hon arbetar med taktil massage finns avdelningar för människor med psykossjukdomar och psykiska funktionsnedsättningar kombinerat med missbruk. Hur länge de stannar varierar, en del stannar i flera år och andra ett halvår. Åldern varierar från strax under 30 till 60 år. Det finns 35 platser på behandlingshemmet. Ida ger taktil massage en gång i veckan under en timmes tid. Hon gör alltid en bedömning om metoden passar när hon träffar nya patienter, innan hon diskuterar med de vårdansva-riga. Hon kan inte erbjuda alla eftersom tiden inte räcker till. Under perioder då hon har haft många patienter har hon fått glesa ut det till två gånger i månaden. Ida berättar att bolltäcke är mycket bra och att det används till schizofrena i syfte att de ska samla ihop sig. Täcket finns och används i ett upplevelserum.

Mia arbetar också med taktil stimulering och bolltäcke cirka två till tre timmar dagligen inom ramen för sin ordinarie tjänst på boen-deenheten. Mia berättar att kontaktpersonerna har en lista där de kan skriva upp namn på personer som de tror skulle vara hjälpta av taktil stimulering. Hennes brukare har olika former av schizo-freni och lider av svår stress, de får inte lugn och ro och/eller har dålig kroppsuppfattning. Hon säger att de som har varit utsatta för

79

misshandel och incest inte ska ha taktil stimulering i första hand. Människor med borderlineproblematik som är uppjagade eller har självskadebeteende väntar hon med att ge taktil stimulering tills de är medicinerade och har landat lite. Det kan ta lång tid att vinna brukarens förtroende. De vill ofta inte klä av sig, men det går att ge taktil stimulering även utanpå kläderna. Hur ofta och under hur lång tid behandlingen pågår varierar. Det är också olika hur lång tid en behandling tar eftersom en del får helkroppsmassage och andra bara får på delar av kroppen. En helkroppsbehandling tar cirka 40 minuter. Mia ger massage tio gånger innan den utvärderas. Efter tio gånger kan det bli så att brukaren får massage varannan vecka istäl-let så att tid frigörs till andra brukare.

Mia berättar att hon har en brukare som använder bolltäcke vid en vilostund mitt på dagen. Ibland har han även fått det en stund på kvällen för att bli lugn, men Mia tror inte att det är så skönt att ligga under täcket en hel natt.

På Torkels avdelning lånar man ibland bolltäcken från öppenvårds-sjukgymnasterna. Det är främst självskadepatienter med kraftig ångest och självskadetankar som har fått använda dem. De har kunnat avvärja ångestattacker genom att använda sig av bolltäcke, påpekar han.

Moa som arbetar med taktil stimulering går runt på sitt behand-lingshem och frågar och berättar om metoden. Hon säger att många säger nej först, men att hon prövar att fråga en gång till. Moa får även tips av personalen på patienter som de tror skulle kunna ha nytta av metoden. Hon har kommit överens med sina chefer att hon inte på förhand bestämmer hur lång tid en behandling ska ta, utan att patienterna får styra. Hon berättar att hon tar max fem patienter per dag, eftersom hon själv kan bli väldigt trött av att ge behand-lingar och behöver återhämta sig. Hon ger väldigt mycket av sig själv när hon ger behandlingar och tycker inte att det skulle vara meningsfullt att ge behandlingar på löpande band.

80

Massage och sinnesrorumI Magdalenas arbetsbeskrivning finns massage som en arbetsupp-gift. Det är kommunen som har betalt hennes utbildning och klas-sisk och taktil massage finns med i presentationen och informatio-nen om verksamheten som en viktig del av det utbud som enheten har att erbjuda. Magdalena menar att hon har två typer av brukare. Det finns de som bokas in regelbundet, men det finns också brukare som får massage vid behov som när de har oro och ångest. Magda-lenas brukare får vanligtvis massage en halvtimme en gång i veckan, men en brukare med svårt psykiskt lidande får massage två gånger i veckan. Det står inskrivet i brukarens schema och det är brukaren mycket tacksam för. Magdalena har också ansvar för sinnesrorum-men. En del brukare vill vara där själva, men hon följer alltid med dem till rummet och efter att de har varit där i tre kvart eller en timme pratar hon en stund med dem.

Avslappning, bolltäcke, kroppskännedom och andnings-övningarHanna erbjuder sina brukare ett helt paket med avslappning, boll-täcke, kroppskännedom och andningsövningar. Hennes avslapp-ningsbehandling tar cirka 45 minuter och brukarna får behandling två gånger i veckan. Om någon mår sämre eller är på väg att ta ett varaktigt kliv i sitt liv kan hon lägga in tätare behandlingar. Behand-lingstiden anpassas efter brukarnas behov. Någon har fått behand-ling under ett och ett halvt år, en del får det under ett halvår och andra under tre månader. De flesta behöver behandling under minst ett år. Behandlingstiden kan sålunda bli lång men både hon och patienten måste bli klara och känna att behandlingen kan avslutas. Ibland gör Hanna förfrågningar, men oftast kommer brukarna på eget initiativ. Hanna berättar att många blir intresserade bara de hör ordet avslappning. Är det personer som är väldigt psykosbenägna eller som hör mycket röster är avslappning inte aktuellt, men annars får övriga pröva. Hanna har ofta en kölista och kan inte ta emot alla som vill ha behandling. Hannas yngsta brukare är runt 20 år och den äldsta 80 och de har mycket varierande problematik.

Om brukarna tycker om bolltäcket får de sova med det på nätterna och använda det i 40 minuter två gånger om dagen som en behand-ling. Vid Hannas behandlingshem är det bara hon som arbetar med

81

avslappning, men en i personalen arbetar med taktil massage och två är under utbildning. Brukarna får börja med antingen taktil massage eller avslappning för att det inte ska bli för mycket på en gång. De olika metoderna fyller lite olika funktion, menar Hanna. Taktil massage riktar sig enbart till kroppen medan avslappningen även riktar sig till tankar och syftar till att stärka självförtroendet.

AkupunkturJohan som är sjukgymnast och akupunktör har behandlat männis-kor med ätstörningar, spänningsproblematik, utbrändhet, sömnstör-ningar, psykosomatiska besvär, stressyndrom, schizofreni, bipolär sjukdom m.m. Han tycker att det är svårt att säga något om sina patienter som grupp eftersom alla är så unika. Han har dock en känsla av att de har mer arbetslöshetsproblem och sociala problem och lägre utbildningsgrad än normalbefolkningen.

Johan erbjuder kroppsakupunktur, öronakupunktur och permanenta nålar som sitter i en vecka på öppenvårdsmottagningen samt massage. På slutenvårdsavdelningen i sektorn används NADA (öronakupunk-tur) för att lindra abstinenssymtom för patienter som är beroende av alkohol och/eller tabletter. Patienter kommer från olika håll. De kan ha remitterats av läkare, någon i teamet eller komma via egen-remiss. Han har också fått många smärtpatienter som söker sig till psykiatrin eftersom smärtmottagningarna är nedlagda. Johan låter akupunkturnålarna sitta i mellan 20 och 30 minuter. Ola låter alltid akupunkturnålarna sitta i 45 minuter. Hur ofta bru-karna får akupunktur varierar. En del kommer tre gånger i veckan, andra en gång i veckan. Ola går efterhand över till kulplåster (små kulor som sätts på akupunkturpunkterna i ytteröronen) och sedan försöker han dra ut på tiden mellan behandlingarna så att de ska klara sig utan akupunktur. Ola berättar att de är givmilda med aku-punkturbehandling och att patienterna på avdelningen själva kan komma och fråga efter det.

Hanna, som också arbetar med akupunktur, berättar att patienterna är i medeltal runt 30 till 35 år, till övervägande del kvinnor och mer ofta låginkomsttagare än höginkomsttagare. Många har varit sjuk-

82

skrivna länge och tidigare sökt vård på flera olika ställen inom både somatisk och psykiatrisk vård. Hanna berättar att antalet personer som får akupunktur hela tiden ökar. Akupunktur kan ges till perso-ner som har ångest, sömnsvårigheter och andra symtom. Personalen informerar patienter som de bedömer kan bli hjälpta av akupunktur och sedan väljer patienterna själva. Hanna berättar att den som ger behandlingen lägger upp den efter hur mycket tid som finns. Hon ger brukarna akupunktur två gånger i veckan under de första fem veckorna. Därefter görs en utvärdering där brukaren får berätta hur de har upplevt behandlingen och om de märkt någon effekt. De som tycker att det är bra och som vill fortsätta, får akupunktur en gång i veckan i ytterligare fem veckor. Därefter görs en ny utvärdering. De som känner sig stabila kan göra uppehåll. De som tycker att det är för tidigt att sluta, kan fortsätta att få akupunktur varannan vecka ytterligare fem gånger och därefter utvärderas effekterna igen.

Akupunkturpatienterna på Cecilias avdelning kan välja mellan att få behandling i grupp eller enskilt. När det ges i grupp ska delta-garna sitta tysta och slappna av, gärna med någon musik i bakgrun-den. Nyinlagda vid avdelningen är ofta så sjuka att de vill vara på sina rum och få behandling liggande. Nålarna sitter vanligtvis i 45 minuter. En del somnar under behandlingen. Cecilia berättar att en person med ätstörningar får akupunktur direkt efter måltiderna. På så vis klarar hon sig utan mediciner. Cecilia tycker att det är synd att inte fler på avdelningen utbildas i akupunktur. När hon hade semes-ter i en vecka fick ätstörningspatienten medicineras istället.

Om någon i personalen tycker att akupunkturbehandling bör erbju-das en ny patient, ska det tas upp på ronden och godkännas av läkare. Om en patient som tidigare har fått akupunktur kommer tillbaka så kan personalen ge akupunktur direkt och ta upp det vid nästa rond. Cecilia berättar att läkaren sällan avslår ett önskemål om aku-punktur. Avdelningen har en informationsbroschyr om akupunktur som man ger till patienterna. I den beskrivs hur behandlingen går till och vilket syftet är. Sedan får patienten fundera lite och komma med frågor innan de bestämmer sig för att pröva. Patienterna kan få akupunktur upp till sex gånger per dygn, men det vanligaste är att de får två eller tre gånger per dygn, eftersom det inte finns så många

83

på avdelningen som är utbildade. Hur många patienter som får aku-punktur varierar. Cecilia ger akupunktur till olika patientkategorier och det kan vara såväl maniska som depressiva patienter.

Även på Torkels avdelning varierar det kraftigt hur många patien-ter som får akupunktur. Verksamheten har erbjudit akupunktur i cirka tre år och under den tiden är det drygt ett femtiotal patienter som har fått någon form av öronakupunktur. Hur många som kan få behandling beror dels på hur överbelastad Torkel är på andra arbetsområden, dels hur intresserad överläkaren är. Torkel berät-tar att all akupunkturbehandling ska vara initierad och ordinerad av läkare. Han har gått en längre utbildning än de andra på avdel-ningen som arbetar med akupunktur och har fått en delegering så att han kan ge tillstånd till behandling. Behandlingarna på avdelningen ges till 80 % vid avvänjning (nedtrappning av beroendeframkal-lande mediciner och/eller alkohol) och till 20 % vid ångest, oro och sömnreglering. Torkels akupunkturpatienter ber ofta själva om aku-punktur. De frågar också om de kan få akupunktur efter att de har blivit utskrivna, men det kan de inte eftersom akupunktur inte finns att få i den psykiatriska öppenvården i Torkels upptagningsområde. Patienterna måste då vara beredda att gå till en privat verksamhet och bekosta behandlingen själva.

På Torkels avdelning har tre ur dagpersonalen och två ur natt-personalen gått utbildning i öronakupunktur. En ur dagpersonalen som har utbildning har dock varit sjukskriven länge och det har gjort det svårt att ge akupunktur kontinuerligt. Det blir luckor i schemat. Akupunktur får därför ordineras efter behov och möjlig-heter att ge det.

Patienten får nålarna och sitter ner i lugn och ro i ett behandlings-rum. En behandling tar cirka 40 minuter. En del vill sitta i en timme för att de tycker att det är behagligt, medan andra tycker att det räcker med en halvtimme. Torkel berättar att om det gäller avgift-ning av en patient kan NADA ges en till två gånger dagligen i cirka fem dygn. Det är bättre att få ha nålarna bara fem minuter än inte alls, anser hans akupunkturlärare, som känner till hur arbetsförhål-landena på en avdelning kan se ut.

84

Anna ger akupunktur efter ordination av läkare. Behandlingen ges till personer med oro och ångest samt vid medicin- och tablettmiss-bruk som stöd vid avgiftning. Efter läkarens ordination informeras patienterna om de fem punkterna i örat som används och personalen berättar att akupunktur kan dämpa ångest och att de kan få behand-lingen istället för att de ska ta sin vidbehovsmedicin. Patienterna kan få NADA dagtid, kvällstid och nattetid och det tycker Anna är ypperligt, eftersom det hjälper många patienter. Om de exempelvis är oroliga vid sänggående kan de få akupunktur som dämpar deras ångest så att de kan koppla av och somna. Anna berättar att det är individuellt hur ofta patienterna får akupunktur. Det kan vara en eller två gånger per dag men ibland kommer patienterna flera gånger under dagen och ber om att få akupunktur istället för att ta medicin. Det finns ett speciellt rum för akupunkturbehandling. En del är rädda för nålarna men de godtar det. Det är individuellt hur länge de vill sitta med nålarna. Brukarna sitter själva eller i grupp, men de ska inte prata, utan var och en ska sjunka in i sig själv och koppla av.

Till den privata akupunkturkliniken där Tove arbetar, kommer män-niskor som av olika skäl inte vill besöka den allmänna psykiatriska vården och som dessutom har råd att betala sin behandling själv. Det kan vara människor som är kända från media, som har höga poster inom näringslivet eller som själva arbetar inom sjukvården och inte vill synas i psykiatrins väntrum. Tove träffar många patienter som har missbruk/riskbruk, dagliga hallucinationer och depressioner, men som inte har kontakt med den offentliga psykiatrin.

LjusterapiIrenes ljusterapipatienter kommer på remiss från läkare eller så har de sökt direkt på psykiatrimottagningen. De måste vara bedömda innan och ha en konstaterad SAD (årstidsbunden depression). De får en serie på tio behandlingar, två timmar per gång, och får välja mellan att få behandling morgon eller kväll. Om de inte känner sig riktigt bra efter tio gånger, kan de få en serie på tio gånger till eller välja att få en påfyllnadsbehandling tre gånger i veckan. Personalen pratar med patienterna vid varje behandlingstillfälle och hör hur de mår. Alla behandlingar utvärderas genom att patienterna fyller i en depressionsskala före och efter behandling.

85

Irene berättar att det är ungefär fyra gånger så vanligt att kvinnor får ljusbehandlingar än män. Den senaste behandlingsomgången var det sex män och 19 kvinnor. Irene menar att kvinnor ofta har mer krav på sig både från arbete och hem. Hon har också lagt märke till att de flesta av hennes patienter har människobehandlande yrken som t. ex. lärare, sjukvårdspersonal, tandläkare, läkare och hemtjänstper-sonal, arbeten som kan vara svåra att släppa och koppla av ifrån när de kommer hem. Hennes patienter kommer från två olika sektorer och den senaste säsongen var medelåldern för patienterna från den ena sektorn 42 år och från den andra sektorn 48. Den yngsta som då behandlades var 22 år och den äldsta var 78. Många av patienterna som får ljusterapi återkommer varje år. De som har fått diagnosen SAD blir dåliga varje vinter och behöver ljusterapi ungefär som en person med diabetes behöver insulin, påpekar Anna. Patienterna kommer ofta på remiss från sin husläkare eller psykiat-riker, men det händer också att de blir remitterade från avdelningar. De flesta är mellan 30 och 60 år och Anna behandlar cirka tio män och 70 kvinnor, men antalet män har ökat lite under de senaste åren. Yrkesbakgrunderna varierar men Anna nämner lärare, advokater och läkare. Anna upplever att de som har svårast för att komma på behandlingar är de som arbetar inom landstinget, eftersom de har dåligt samvete för sina arbetskamrater och upplever att de inte kan komma för att det är för lite personal på deras avdelningar.

Annas ljusbehandlingspatienter kommer måndag till fredag i två veckor och sitter två timmar varje gång. Därefter kan de få under-hållsbehandling hela vintern. En del kommer i september, en del blir inte dåliga förrän i början av december och andra blir som sämst i januari. Det varierar från individ till individ, men de kommer samma tidpunkt varje år. Anna berättar att patienterna inlednings-vis är väldigt trötta och att de tycker att det är jobbigt att komma till morgonbehandlingar, men de är så pass motiverade att det ändå fungerar. De patienter som behandlingen inte ger någon effekt på, återkommer inte året därpå.

Sammanfattningsvis är utrymmet för individuella anpassningar stort. Hur ofta och hur länge en metod används avgörs efterhand utifrån brukarnas och personalens utvärderingar och uppfattningar.

86

Utbudet kan ibland begränsas av resursmässiga skäl, t. ex. tidsbrist eller brist på utbildad personal. De flesta respondenterna har inte någon arbetstid avsatt åt de komplementära metoderna, utan får göra det utöver sina ordinarie arbetsuppgifter.

Brukarna lider av olika sjukdomar och symtom som t. ex. depres-sion, psykos, schizofreni, ätstörningar, självskadebeteende, absti-nens, sömnlöshet, oro och ångest. Bland brukarna finns allt från lågutbildade låginkomsttagare med svåra sociala situationer till hög-utbildade personer med fungerande arbetsliv och socialt nätverk.

processen, verkan och effekternaRespondenterna beskriver verkan och effekterna på en rad olika områden. De menar att brukarna genom de komplementära meto-derna får ett bättre mående, starkare självkänsla, bättre kroppskän-nedom och gladare sinnelag. Vidare anser de att brukarna blir mer koncentrerade, fokuserade och närvarande i nuet, vilket bland annat möjliggör djupare samtalskontakter och snabbare resultat också på andra behandlingsinsatser. Användandet av komplementära metoder kan vidare minska medicinförbrukningen, avvärja inlägg-ningar till slutenvård och kan också bidra till att förbättra effekten av andra konventionella behandlingsmetoder som brukaren samti-digt behandlas med. De komplementära metoderna används alltid i kombination med andra behandlingsinsatser.

Britt som är bildterapeut har tidigare under lång tid arbetat med samtalsterapi. Hon menar att arbetet med bilder accelererar terapi-processen. Det går fortare att komma ner till sådant som finns djupt lagrat. För patienten blir det en självbekräftelse att måla och börja relatera till sina bilder och därigenom indirekt till sig själv.

”Att arbeta med bilder och inre bilder, det snabbar ju på tera-

piprocessen, man kommer fortare ner i de djupare lagerna och

det blir en väldig självbekräftelse för patienten att måla bilder,

att de ser att de kan måla bilder och börja relatera till bilder. Då

handlar det om att de börjar relatera till sig själv, indirekt, så att

det kommer igång en sådan process.”

(Britt, bildterapeut/avslappning och visualisering)

87

Britt tycker att det är speciellt bra för patienter som har dålig själv-känsla, för patienter som är relationsstörda och för alla som har upplevt svåra trauman och som inte kan sätta ord på vad det är de har upplevt. De får börja med att måla och efterhand kan berättel-serna komma, så att de kan verbaliseras och bearbetas.

”Det är suveränt bra för patienter som har en dålig självbild och

dålig självkänsla, och det har ju de flesta som söker inom psykia-

trin. Det blir en bekräftelse, en självbekräftelse, och sedan är det

ju en bra metod för patienter som är kontaktstörda, som inte kan

sitta så här som du och jag gör nu.”

(Britt)

Samtalen underlättas av att bilderna är i fokus. Det är en mer levande och roligare metod, tycker Britt, och patienterna blir gladare. Alla bilder sparas, vilket är bra för personer som är splittrade och som har svårt för att komma ihåg det förra besöket. Genom att plocka fram föregående bild, länkas behandlingstillfällena ihop. En gång per termin har Britt en processgenomgång, vilket innebär att hon sätter upp alla bilderna. Det ges möjlighet till att gå tillbaka till en bild som inte känns färdig eller att utveckla något kring en bild som patienterna inte var mogna att prata om tidigare.

Britt berättar att flera av hennes bildterapipatienter har upptäckt att de har kreativa förmågor, vilket stärker självkänslan. Britt talar om frigörelse. När brukarna kommer in i en kreativ process släpper spänningarna. Britt använder sig också av avslappningsövningar. Brukarna får ligga på en säng och lyssna på musik, slappna av och se om det dyker upp några bilder. När brukaren ligger i djup avslapp-ning kan hon föreslå att de ska föreställa sig vissa symboler, varpå de får måla och därefter prata. Britt menar att man på det viset kan gå in och lösa konflikter och bearbeta situationer som har varit svåra. Hon kan som terapeut gå in och hjälpa brukarna att hitta andra lös-ningar på den svåra situationen. När brukaren t. ex. får måla händer någonting. Britt menar att många brukare tänker till förbannelse på hur de ska lösa sina problem. Hon försöker hjälpa dem att släppa tänkandet och istället komma ner i sina kroppar, till den inre djupa kunskapen som de har om sig själva. Där kan de hitta lösningarna.

88

Britt ser stora fördelar med att kombinera djup avslappning med musik och samtal kring symboler. Då sker det en bearbetning. Bilden blir ytterligare en bearbetning eller en bekräftelse på de nya lösning-arna.

”Jag har suttit med personer som har en väldigt negativ självbild.

Man kan sitta i förbannelse och försöka samtala om det, men

det är svårt. Ibland går det, men i många fall går det inte, och

då blir det en misslyckad terapi. Som terapeut känner man sig

misslyckad, patienten känner sig misslyckad, och så slutar det

med lite mer piller. Det är kroniskt många gånger, och då tror jag

att sådana här metoder är väldigt bra, då kommer man ner på

ett annat plan.”

(Britt)

Britt menar att bildterapi är en deltagande metod som kräver vilja och motivation.

Hanna som är avslappningspedagog och som använder sig av ett avslappningspaket (avslappning, visualisering, bolltäcke, kroppskän-nedom och andningsövningar) menar att brukarna genom behand-lingen får självkännedom på många olika plan. De lär känna både sina känslor och sina kroppar, hur de tänker och hur de fungerar. Det blir som en resa för den som är med om avslappningen, säger hon.

Hanna använder sig själv som redskap och blir djupt avslappnad när hon ger avslappning efter en bestämd teknik. Behandlingstiderna är ofta långa och det är viktigt med kontinuitet, berättar Hanna. Hon ser små förändringar månad för månad. Det kan vara att någon person blir lite starkare eller ser ut att få lite mer skinn på näsan. Det handlar mycket om att få personerna att acceptera sin kropp och att få igång kroppen. Det är det ultimata sättet att få igång en person, menar Hanna.

”Många kan beskriva under resans gång att det kan komma upp

äckelkänslor inför den egna kroppen. ’Jag tycker inte om att kän-

na min kropp så här’. Då backar vi ett steg och börjar om igen

och så får de vänja sig vid tanken att ’detta är min kropp – jag

89

har den och jag får försöka att acceptera den’. Det funkar till

slut. Men tiden och kontinuiteten är viktig /…/ jag tror inte att

en månad hade räckt på en person här”.

(Hanna, flertalet metoder)

Livia lär ut olika tekniker till patienter med självskadebeteende och ångest. De får lära sig andningsteknik och avslappningsteknik och de får skriva dagbok för att undersöka känslorna bakom ångesten. Hon ger verktyg. Målet är att de ska kunna hantera sin ångest i var-dagen och kunna styra och komma vidare i sina liv.

Kroppen brukar svara, säger hon. Livia arbetar mycket med att visualisera bilder, där personen ser sig själv som frisk, och med att föra in positiva tankar. Det blir som en programmering, säger hon, där man strävar efter att långsamt förändra brukarens medvetande till någonting ljust och positivt.

”Att långsamt, mycket långsamt, förändra hela medvetenheten

tror jag på. Vi använder oss av affirmationer, positiva tankar kan

lockas fram med glatt färgat papper, men vi kan också prata om

det i avslappning, så att patienten stärker sig själv och inte tänker

för mycket negativt hela tiden. Det är ju rätt så lätt för de psy-

kiskt sjuka att komma in i den onda cirkeln.”

(Livia, flertalet metoder)

Livia berättar om en mycket svårbehandlad patient som prövat på allt som erbjudits honom utan resultat. Med avslappning, bolltäcke och visualisering kunde det destruktiva brytas. Livia berättar vidare att patienterna kan ha biverkningar av sin medicinering, som till exempel krypningar eller ryckningar i benen, som kan störa avslapp-ningen. Livia möter många som ber sin läkare om att få trappa ut sina mediciner när de blir friskare. Hon menar att om en människa kan slappna av och må väl, blir det möjligt att ta bort lugnande medicinering. Hon menar också att när avslappningen har gått en bit in i kroppen kommer glädjen, patienterna skrattar mer och medi-cinering mot nedstämdhet kan då minskas.

Livia menar att ett bolltäcke på mycket kort tid ger en lugnande effekt. Brukarna kan slänga på sig täcket istället för att göra en

90

destruktiv handling. Täcket hjälper även mot sömnsvårigheter. Boll-täcken kan kännas lite obehagligt i början och man får till en början ha det bara på fötterna. Då tycker de flesta att det är skönt och så småningom kommer bolltäcket högre och högre upp över kroppen.

Vid avslappningsövningarna är bolltäcket på hela tiden. Livia nämner alla muskler och lär brukarna att spänna av en muskel i taget och att andas med magen. Bolltäcket gör brukarna lugna och när de blivit avslappnade och fått en bättre kontakt med sig själva, blir det möjligt att föra samtal och lägga upp en handlingsplan över vad som behöver göras.

Mia ger taktil massage och har tillgång till ett bolltäcke. Bolltäcket tynger ner och patienten kan uppleva det som tryggt, menar Mia. Mia berättar att taktil stimulering gör hennes brukare lugnare, men att det kan ta tid. Hon berättar om en kvinna som alltid håller hän-derna knutna, men som efterhand slappnar av mer och inte sitter och spänner sig. En annan brukare tycker att det till en början var nervöst att komma till Mia, men säger nu att det är skönt för att det känns tryggt. De personer som får taktil massage av henne, brukar efteråt säga de tycker att det är skönt. Hon brukar inte prata under behandlingen. En del personer pratar inledningsvis, men efterhand blir de tysta. En del blir ledsna och gråter under behandlingen, och det tolkar Mia som att de släpper ut känslor.

Mia tycker att det är speciellt att ge taktil stimulering och att det påverkar henne på ett positivt sätt. Mia berättar att hon prövar sig fram och anpassar behandlingen efter brukaren.

”…vissa, speciellt de med DAMP, ADHD eller autism, kan inte

ha musik och ljus till exempel, då det stör för mycket.”

(Mia, taktil massage och bolltäcke)

Mia berättar att en del brukare aldrig har blivit berörda och att de tycker att det gör ont när hon rör vid huden. Då tar hon det lugnt och försiktigt utanpå kläderna.

91

“Det finns många när det gäller taktil stimulering som tycker, det

låter kanske konstigt, att det gör ont när man rör huden och som

aldrig har blivit berörda. Då får man ta det lugnt och ge stimule-

ringen med kläderna på och försiktigt, försiktigt.”

(Mia)

Under den taktila massagen har utövaren hela tiden handen på kroppen och för brukaren känns det tryggt att beröringen inte avbryts. Moa går försiktigt och lyhört fram första gången hon ger taktil beröring. Det kan hända att brukarna blir ledsna och upp-rörda. Inte för att de inte tycker om att få massage, utan för att det kommer upp tankar och för att någon är vänlig mot dem. Att behandlaren är vänlig och gör något gott för brukarna väcker känslor, berättar Moa.

”Första gången jag masserar, gör jag inte det så länge. Man är

väldigt lyhörd och försiktigt prövar vi oss fram. Det händer ju

att de blir ledsna och väldigt upprörda /…/ det här med vänlighe-

ten, att man gör något gott för dem, det är väldigt påtagligt, det

väcker känslor.”

(Moa, taktil massage)

Moa upplever att de som får taktil massage plötsligt ser och hör mycket mer. I och med att de blir lugnare, väcks andra sinnen till liv. De hör om det blåser eller snöar och de ser tavlan hon har på väggen. Det händer ofta att brukarna somnar när de får taktil massage. De känner sig trygga och slappnar av. En brukare berät-tar att hon i sitt avslappnade tillstånd under massagen visualiserar positiva minnen från sin barndom hos sin mormor och morfar. När Moa frågar varför hon vill det, berättar hon att hon känner sig trygg där och beskriver sjön, båten och skogen. Moa menar att beröring ger en hormonell effekt som är densamma som frisättningen av hormonerna vid amning, oxytocin. Hon tycker att det är svårt att intervjua brukarna efteråt om effekterna, för de säger sällan mer än enstaka ord. De kan också säga att det var skönt och att de känner sig lugna. Moa känner att hennes behandlingar gör nytta genom att brukarna vill återkomma, känner igen henne

92

och undrar när hon kommer nästa gång. Moa menar att hon får en helt annan kontakt med patienten än vad personal som delar ut piller eller sätter dropp får. Hon blir speciell för sina patienter.

Ida har lång erfarenhet av att ge taktil massage. Hon har arbetat med personer som har autism och Aspergers, som kunde få impulsge-nombrott med mycket aggressivitet och som kunde slå varandra och personalen. När de började med taktil massage märktes en markant skillnad. Personalen kunde se att livet förändrades för brukarna och att de blev glada och snälla. Ida fick en relation till dem som hon masserade och blev inte längre utsatt för våld. Även sexuella provo-kationer, som kan förekomma, upphörde helt mot dem som mas-serade. Ida menar att taktil stimulering är ett sätt att avdramatisera beröring. Hon berättar om en brukare som var sexuellt utagerande.

”Man avdramatiserar det här med beröring. För något år se-

dan hade vi en man här som klämde på allt och alla, personal,

patienter, vem som, och jag sa till hans kontaktperson och den

vårdansvarige att jag kan tänka mig att massera för att se vad

det ger. De sa ´aldrig i livet, han kommer att vända omkull dig

där´, ´det kommer aldrig att gå vägen’. Jag sa ´ge mig en chans,

jag försöker´, och jag erbjöd honom massage och han tackade ja.

Han strippade av sig till bara kalsingarna och la sig ner. Första

gången var han så klart spänd och nervös, men efterhand slapp-

nade han av mer och mer, och han tyckte att det var toppen. Han

började faktiskt tafsa mindre. Han blev ju berörd /…/ under en

hel timme.”

(Ida, taktil massage)

Den effekt som Ida märker tydligast, är att det blir en speciell kontakt mellan henne och brukaren. Hon tycker att det är lättare att få kontakt när hon kan beröra. Ida kopplar ihop välbefinnande med rehabilitering och menar att om man får en människa att bli harmonisk tar hon emot annan behandling bättre. Hon kan fort-sätta samtala med dem och göra andra praktiska saker som en följd av massagen. Under behandlingen är hon tyst men efter massagen pratar de om saker som brukaren behöver prata om. Ida upplever att brukarna som får taktil stimulering blir lite mer koncentrerade och

93

fokuserade. Hon försöker alltid att avsluta med ett kortare samtal och menar att brukarna öppnar sig på ett annat sätt än vad de gör när de har samtal utan massage.

Magdalena berättar att de har inrett sinnesrorummen på olika sätt så att de ska tilltala olika brukare och att de också ska kunna anpas-sas utifrån brukarnas individuella behov vid olika tidpunkter. Det finns bl.a. ett musikrum med musikbäddar där musiken går igenom hela kroppen, vilket ger en ångestlindrade effekt, ett trädgårdsrum som är behagligt att vistas i och ett aktivitetsrum med bollbad som möjliggör lite bus och skoj.

”Vi har försökt skapa det på olika sätt så att de ska tilltala alla

människor, vi har försökt tänka till så att de inte ska vara lika.”

(Magdalena, sinnesrorum, massage)

Magdalena ser att hennes metoder ger effekt i form av att männis-korna mår bättre och är gladare. Hon berättar att det inte är många brukare som vill ha taktil helkroppsmassage, mycket för att de inte vill klä av sig. Istället väljer de traditionell ryggmassage. Det är lite hårdare massage och det är lättare att ta av sig bara tröjan och ligga sig ner med baksidan av kroppen upp och inte behöva vända sig under behandlingen. Den lättare beröringen, taktil massage, ger hon till en början bara på händerna för att hon tror att den ibland kan uppfattas som lite skrämmande.

Magdalena betonar också relationen mellan brukaren och utö-varen. Om brukaren är trygg, vågar hon/han pröva på och göra lite mer av det som i det långa loppet kan skapa självförtroende, menar Magdalena.

“Jag tror att det hjälper om man först är trygg med den män-

niskan som man är med. Har man först en relation som man är

trygg med vågar man pröva på. Det ger mer ro i själen efteråt,

tror jag, och i det långa loppet kan det skapa självförtroende och

man vågar då göra lite mer än om man inte hade fått möjligheten

att må bättre.”

(Magdalena, sinnesrorum, massage)

94

Magdalena som arbetar i en kommunal verksamhet betonar de sociala aspekterna. Det är inte bara behandlingarna som är viktiga, påtalar hon, utan även att tillhöra en gemenskap, känna sig trygg och ha möjlighet att göra saker tillsammans med andra människor. Eftersom brukare och personal träffas nästan dagligen blir gruppen som en andra familj och de arbetar också för att få en vi-känsla i gruppen, berättar Magdalena. Hon berättar att de har handledning tillsammans med boendestödjare en gång i månaden där de tar upp en person. De går nogsamt igenom personens barndom, händelser, sjukdomar och medicinering. I handledningen funderar och diskute-rar gruppen om de gör rätt eller om de ska göra på något annat vis. Det gör att gruppen får en annan förståelse och kunskap. Handled-ningen är mycket bra, menar Magdalena, därför att de ser till helhe-ten och inte bara till arbetet, boendet eller behandlingen.

Anna ger akupunktur till brukare med oro och ångest. Anna märker att många brukare är nyfikna på akupunktur och gärna vill pröva det. Hon tror att det beror på att akupunktur inte ger biverkningar som medicinerna gör. Hon ser på kroppsspråket att de känner sig lugna efter behandlingen och hon ser i ansiktet att de har slappnat av.

”Jag ser att det är vissa patienter som är väldigt oroliga när de

kommer och ber om NADA. Men efter behandlingen känner de

sig lugna, man ser det på kroppsspråket och man ser det i ansik-

tet att de har slappnat av.”

(Anna, akupunktur)

Det är individuellt hur mycket behandlingen hjälper. En del somnar och tycker att det är jättebra. Andra märker ingen effekt förrän efter två, tre gånger. En del säger att det inte har någon effekt och vill inte ha akupunktur fler gånger och då respekteras det. Personalen brukar erbjuda NADA istället för vidbehovsmedicin och ser att en del patienter kan ersätta medicinen med akupunktur under den tid som de är inlagda inom slutenvård. Personalen tycker att det är beklagligt att akupunktur inte erbjuds i öppenvården, då många av patienterna som har kontakt med öppenvården önskar att de kunde få behandlingen där också.

95

Ola ser effekterna av akupunktur omgående när det gäller ångestpa-tienter. Han menar att det är samma effekter som när de får benso-diazepiner, nämligen att de blir lugna och slutar att be om medicin hela tiden. Ola menar att en lugn människa kan göra mer rätt för sig. Ola fortsätter att berätta att när han först gick utbildningen i akupunktur var det endast för att användas mot abstinenssymtom. I början gav de bara akupunktur mot abstinenssymtom, men sedan har det utökats till ångest, oro, sömnsvårigheter och annat. Per-sonalen har sett bieffekter i form av positiva effekter som de inte räknat med. När han sätter en nål mot oro märker han att de sover bättre och känner sig lugnare och tryggare. Ola tycker att det är bättre att ge en ångestpatient en akupunkturnål än en tablett. Han säger dock att de inte får lov att sätta nålar mot annat än det som läkaren har ordinerat.

Beroende på vad det är för problem sätter man nålarna på olika ställen. Ola berättar att han ser en krater eller upphöjning i örat där skadan är och sätter sina nålar där. Ola har sett så många exempel på att akupunktur fungerar att han är övertygad om dess effekter. Han berättar om en flicka med anorexi, som var döende. Hon blev mindre och mindre och var knappt kontaktbar. Ola och en läkare som hade jour en helg bestämde sig för att pröva med akupunktur. Ola satte öronakupunktur i tio dagar och han vet inte om det var det som hjälpte, men efterhand gick det att få i henne en halv tesked med vätska, vilket inte hade gått innan. Det fick det att vända. Flickan tillfrisknade och arbetar idag som dansare.

Johan som ger akupunktur berättar att det kan användas för att dämpa abstinensbesvär och lindra ångest och smärta. Johan säger att det egentligen inte finns någon som tycker om att bli stucken, men att de pratar under tiden. Johan tror att många av hans patien-ter har letat sig fram till möjligheten att de kan bli bättre med aku-punktur. Det krävs en aktivitet från brukarens sida. Johan menar också att sjukgymnaster ofta får direktkontakt med patienterna på ett annat sätt än exempelvis psykologer. Sjukgymnasterna går via kroppen och kan börja prata om svåra saker förvånansvärt snabbt, säger han.

96

Hanna arbetar med akupunktur och taktil massage. Hon får mycket positiv feedback från de brukare som får akupunktur. Flertalet tycker att det hjälper dem och en del säger att de inte har sovit så gott så länge de kan minnas. Andra säger att de får ett lugn inom sig och en distans till sig själva. De kan tänka lite annorlunda och i andra banor än i de låsta tankar som de kanske har haft länge.

”Efter behandlingen är avslutad kan det gå en tid och sedan kan

en del höra av sig med att det har inträffat något som är svårt,

och att de känner att de behöver komma någon gång till för att

få lite styrka igen. Av dem som kommer hit, har en del depression

och utmattningssyndromet, andra har ångest eller panikångest.

Här kan de känna att de får ett lugn inom sig, de kan få lite

distans till sig själva, kan tänka lite annorlunda än den här låsta

tanken som de kanske har haft länge. De kan tänka i andra ba-

nor. Det är vad de säger till mig att de upplever.”

(Hanna, akupunktur, taktil massage)

Eterfrågan ökar på taktil massage och öronakupunktur, säger Hanna. De har blivit bättre inom teamet att informera patienterna om att det finns och att det kan vara till hjälp. Hanna tycker att det är ett bra komplement för patienterna och det är många av dem som känner att de blir hjälpta. Omvårdnadsdelen spelar en stor roll. Att få uppmärksamhet, bli omhändertagen, få en stund med sig själv och att sitta och hämta sig, kan ge kraft. Tron eller tanken på att ”detta ska hjälpa” har också betydelse, menar Hanna.

Genom de utbildningarna som Hanna har gått, har hon fått för-klarat för sig att effekterna har med det autonoma nervsystemet att göra. Taktil stimulering medför en frigörelse av oxytocin.

Hanna ser ett annat engagemang hos patienterna när de kommer för att få akupunktur än när de kommer för stödsamtal. De är noga med tiderna och det verkar som om det är viktigt för dem, säger hon.

Cecilia är förvånad över att akupunktur i hög grad minskar patien-ternas medicinförbrukning under tiden de är i slutenvård. Hon tycker att akupunktur borde vara mer tillgängligt. Cecilia har sett

97

att patienter som är motoriskt oroliga och börjar varva upp, blir hjälpta av akupunktur. Första gången de får det kanske de bara kan ligga i tio minuter, men efterhand kan tiden utökas. Patienter som återkommer och som har blivit hjälpta av akupunktur söker själva upp personalen som kan ge det. Cecilia beskriver hur de kommer gående i rask takt och säger: ”Sätt akupunktur nu!” Efter behand-lingen säger patienterna: ”Jag behöver detta för jag vill inte ha några piller och jag vet att detta är lika bra”.

Cecilia berättar om en manisk patient som var agiterad och stod och skällde. Eftersom hon känner patienten sedan tidigare gick hon fram och frågade om han ville ha akupunktur. Det ville han och efter fem minuter med nålarna somnade han. När Cecilia återkom någon dag senare berättade personalen att mannen hade varit uppe hela natten. Han sa till Cecilia: ”Kom nu och ge mig akupunktur för jag behöver sova”. Han fick nålarna och somnade efter fem minuter. Cecilia berättar även om en patient som lider av hetsätning. Akupunktur får henne att gå ner i varv, att inte hetsa upp sig och att inte börja hyper-ventilera. Behandlingen fungerar nio av tio gånger på henne.

Cecilia uppskattar att akupunktur hjälper åtta av tio patienter. Det beror lite på hur mottagliga de är och hur mycket de tror på det själva. Om de är säkra på att det inte fungerar så släpper de inte till, säger hon. Cecilia menar att hon genom att ge akupunktur öppnar tillgängligheten hos patienten. Blodtillförseln ökar och patienten går ner i varv. Patienten blir då mer öppen för samtal.

Patienter som är utskrivna från avdelningen kan på kvällstid ringa för att prata. Är kontaktpersonen inte där, kan de ändå känna sig lugnare genom att de får en tid då kontaktpersonen åter är i arbete och kan ringa, berättar Cecilia. I öppenvården på Cecilias klinik erbjuds inte akupunktur. Därför kan ibland Cecilia ge akupunktur utanför avdelningen för att på så vis avvärja inläggningar.

”Jag går lite utanför ramarna ibland fast jag egentligen inte får

det. De jag jobbar med kan säga ’jaså, du ska sätta akupunktur

nu?’ och då svarar jag att det gör så lite om han eller hon sitter

där i 45 minuter och att vi kanske slipper en inläggning.

(Cecilia)

98

Cecilia tror att många patienter har behov av beröring och upp-märksamhet. När hon ger akupunktur rör hon vid patienten och hon pratar också med dem både före och efter behandlingen.

Av Torkels akupunkturbehandlingar har 80 % handlat om alkohol-avgiftning och abstinenssymtombehandling. Av dem uppskattar han att 40 till 50 % upplever att symtomen försvinner, 20 till 30 % tycker att det känns bättre och 10 till 15 % menar att det var plus minus noll. Flera av patienterna upplever att de blir av med skak-ningarna rätt så omedelbart. Behandlingen hjälper även mot oro, ångest och svettningar.

Torkel har sett en påtagligt förbättrad sömn hos patienter som han har behandlat för sömnsvårigheter. En del patienter uttrycker också att de tänker klarare och känner sig mer tillfreds med sig själva. Det är många som har sagt till honom att de känner sig annorlunda på ett positivt sätt. Torkel har sett sådana otroliga resultat på öronaku-punktur att han är övertygad om att det fungerar. Han prövar sig fram inom akupunkturen. Efter att ha testat att sätta nålar på två självskadepatienter med mager effekt, satte han på en tredje själv-skadepatient istället nålar mot sömnstörning. Patienten säger att akupunkturen har hjälpt henne eftersom hon har lättare att stå emot tankarna på att skada sig själv när hon har sovit bra.

Torkel berättar om det kinesiska sättet att tänka om akupunktur. Enligt detta handlar all dysfunktion om en obalans mellan yin och yang. Torkel menar att det är viktigt att möta patienten oavsett om han ger akupunktur eller medicin, men att han får en bättre kontakt med sina akupunkturpatienter eftersom han förklarar mer vad det är som kommer att hända. Det medför att det skapas en allians mellan honom och patienten och Torkel menar att den alliansen är en av de verksamma substanserna i akupunkturbehandlingen.

Tove menar att om en brukare får akupunktur och samtalsterapi parallellt, halveras behandlingstiden. Akupunkturen förbättrar för-mågan att kommunicera och fokusera och tar bort en del av oron som gör att det bara går runt.

99

Akupunktur mot smärta, säger Tove, är väldokumenterat, men det mest fascinerande med akupunktur är att det också stabiliserar de inre organens funktion. Hon menar att akupunktur inte bara har en effekt utan att det är en bredspektrumbehandling som också ger bättre sömn och bättre sinnesstämning.

”Även om du behandlar mot en smärta får du på köpet en bättre

tarmfunktion, urinvägarna fungerar bättre, du sover bättre på

natten och du blir stabilare och ser ljusare på tillvaron. Aku-

punktur har inte bara en effekt utan det är en bredspektrum-

behandling. Jag tror att t. ex. sjukgymnasterna, som behandlar

mest smärtor och skador i rörelseapparaten, ibland har svårt att

klippa av en behandling när de tycker att patienten är färdigbe-

handlad men patienten ändå vill hänga kvar ett tag till. Det tror

jag är för de här andra positiva bieffekterna. De har haft en pe-

riod när de har sovit gott och mått bra psykiskt och de relaterar

det till behandlingen, och så törs de inte släppa den.

(Tove, akupunktur)

Tove menar att alla som har ett självdestruktivt eller destruktivt bete-ende kan bli hjälpta av akupunktur. Behandlingen ges ofta i grupp. Brukarna träffar andra i samma situation vilket ger en bekräftelse och en förståelse. Andra brukare i gruppen som hunnit längre i sin rehabilitering blir förebilder. Behandlingsformen är förstående, för-låtande och kärleksfull, menar Tove. Brukarna har återfallssjukdo-mar och de är välkomna tillbaka. Det är en generös och villkorslös behandling. Brukaren får i bästa fall en omedelbar behovstillfreds-ställelse och ju sämre de mår, desto större blir effekten, vilket bidrar till att de kommer tillbaka. Behandlingen är icke-verbal så brukarna behöver inte prata eller anpassa sig, utan kan bara ta emot. Det skapas en allians mellan brukare och utövare där utövaren blir den goda som ger det brukaren vill ha. Det medför att brukarna får tillit. Många brukare har gått i samtalsbehandlingar under 15 till 20 år och inte blivit bättre. I akupunkturbehandlingen slipper brukaren prata och de kan få behandling tills de är färdiga att gå in i en verbal relation igen. När de väl är det, står utövaren där och kan ta emot. Det är genialt, säger Tove.

100

Det värsta som kan hända är att akupunkturen inte ger någon effekt alls och då har kostnaden varit liten. Tove påpekar att akupunktu-ren inte ges som den enda behandlingsinsats utan tillsammans med andra. Hon är övertygad att om brukaren får NADA kan han eller hon tillgodogöra sig andra behandlingsinsatser på ett mer optimalt sätt.

Tove berättar att det också händer något med personalen som får lära sig en lättillgänglig metod som kan hjälpa människor. De känner arbetsglädje.

”Personalen blir engagerade och stolta och de mår bra för att de

har en metod som de är säkra på fungerar. De har något att er-

bjuda, något att ge, och något som är ’hands on’ och konkret. Pa-

tienterna har kommit och sökt och nu har de något att ge dem.”

(Tove)

Tove menar att akupunkturpatienterna får mer tid och uppmärk-samhet, att personalen är bra på att ge tid och att lyssna och att akupunktur är ett redskap som ger lugn och ro. Öronakupunktur är dessutom en billig behandlingsmetod, påpekar Tove.

”Du kan köpa en akupunkturnål för 26 öre. Om man använder

tio nålar, en tops och en spritsudd per behandling, är kostnaden

tre spänn. Dessutom kan varje sköterska lätt behandla tio patien-

ter i timmen.”

(Tove)

Tove menar att det skulle bli en besparing att behandla personer med öronakupunktur i öppenvården, så att de slipper bli så dåliga att de måste läggas in.

Irene som arbetar med ljusbehandlingar säger att efter tre eller fyra gånger, märker såväl personal som brukare effekter. Brukarna blir lättare till sinnet. Ljusterapirummet ska vara så vitt som möjligt och personalen och patienterna har vita rockar. Under behandlingen måste patienterna hålla ögonen öppna eftersom ljuset ska komma in via ögonen.

101

Irene menar att ljuset kan ersätta medicin. Det tycker hon är spän-nande och bra eftersom det blir mer naturligt och eftersom det nästan inte finns några biverkningar. Irene berättar att behandlingen är billig.

”Hela rummet, totalt med lampor, färg och allting, har jag för

mig kostade 25 000. Då målade och grejade vi själva, så visst är

det en billig behandling. De sitter dessutom här själva. Vi har en

enda gång haft personal med och då var det en patient som var

suicidal.”

(Irene)

Irenes ljusterapipatienter återkommer varje år. Hon tycker att det är bra att de kommer och får behandling i grupp, eftersom de då får träffa andra som är i samma situation. Enligt Irene är det både ljuset och den sociala samvaron som gör att patienterna mår bättre.

Irene tror att brukarna kan känna sig delaktiga eftersom de gör en aktiv handling när de kommer till ljusterapin. Hon menar att det kan ha stor betydelse att de faktiskt kan göra någonting på egen hand. Vidare så tror hon att det har stor betydelse att de varje dag får prata med personalen om hur de känner sig och att personalen verkligen bryr sig om hur de mår.

Maria ser att hennes ljusterapipatienter blir bättre efter tio dagars behandling. Hon ser stora samhällsekonomiska fördelar med ljuste-rapi. Flera av hennes patienter har slutat äta antidepressiv medicin sedan de började med ljusterapi. Andra som tidigare var sjukskrivna under långa perioder på vintern, behöver inte vara det längre.

Ljusterapipatienter får alltid göra egenbedömningar av sitt mående innan de inleder sin behandlingsserie och efter att de har avslutat den. För de som har rätt diagnos (SAD) är det alltid en klar förbätt-ring. Maria berättar om en patient som trots att hon behandlades med antidepressiv medicin kom till avdelningen efter ett allvarligt suicidförsök. Genom 14 dagars ljusbehandling på hösten har hon nu klarat sig från djupare depression i två år.

102

Ljusterapipatienter kan ofta bli lite mer trötta de två, tre första dagarna och nästan sämre än när de kom, innan det vänder och de blir piggare. Samma fenomen kan man se när behandling med anti-depressiva läkemedel påbörjas. Maria pratar också om att tron på behandlingsmetoden kan påverka.

”Många forskare säger att ´det här hjälper inte´, ´det är bara in-

billning´ och ´tror man på det så blir man bra´, men jag hörde

faktiskt från en läkare på en av avdelningarna här, att hon hade

läst i en forskningsrapport att även antidepressiva fungerar på

det sättet. Tabletterna fungerar bättre om man tror på dem än

om man inte tror, och jag menar att om det är så med tabletter så

är det väl inte så konstigt att det är så med ljus?”

(Maria)

Prat och musik stör inte ljusbehandlingen i sig, säger Maria, men patienterna mår dåligt den första veckan de får behandling och tål inte så mycket ljud och prat. Den andra behandlingsveckan mår de mycket bättre och vill gärna prata, men då kommer ofta nya patien-ter som är i dåligt skick. Därför har de skyltat i behandlingsrum-met om att visa hänsyn och de flesta patienter sitter och läser eller lyssnar på musik i freestyle.

Marias ljusterapipatienter återkommer år efter år och det innebär att hon lär känna dem. Hon tycker att det är viktigt att prata med dem och följa upp hur de mår.

Av de negativa effekter eller biverkningar som Irene har sett av ljus-terapi, hör biverkningar i form av att brukarna kan bli lite irriterade i ögonen eller få lite huvudvärk. Lite yrsel kan också förekomma efter första behandlingstillfället. Biverkningarna går snabbt över. Människor med manodepressiv sjukdom kan gå upp i mani efter ett antal behandlingar, varför de inte får ljusterapi, berättar Irene. Maria som också arbetar med ljusterapi menar att om någon blir manisk, korrigeras behandlingen till varannan dag eller två dagar i veckan. Om man har migrän i vanliga fall kan ljuset utlösa ett migränanfall, berättar såväl Maria som Irene. Johannesört (naturläkemedel för mild och måttlig depression) tror Maria kan öka ljuskänsligheten.

103

Ljuset är vanligt dagsljus men patienter med ögonsjukdomar skickar hon ofta tillbaka till sin ögonläkare som får bedöma om ljusterapin kan genomföras. När det gäller gravida ges inte ljusterapi under den första trimestern, eftersom det då är störst risk för missfall. Faror med bolltäcket, menar Hanna, är att brukaren kan göra en verklighetsflykt under täcket istället för att ta itu med sitt liv. Därför får det aldrig användas för mycket. Det går utmärkt att sova hela natten med bolltäcket, eftersom det är mycket bra mot sömnsvårig-heter, men det är inte bra att ligga under bolltäcket hela dagen för då tar brukaren inte tag i det som han/hon behöver ta tag i.

Bildterapi är en väldigt kraftfull metod, säger Britt, och menar att utövaren måste vara försiktig och veta vad hon gör. När det gäller sköra personer är det viktigt att inte öppna upp för mycket.

Magdalena har en patient som blev mer orolig av att vara i ett sno-ezelrum. Personen har schizofreni och Magdalena märkte att han inte klarade att vara i rummet.

Blodflödet ökar av akupunktur och det kan ge hjärtklappning, säger Cecilia. Första gången en patient får akupunktur sätter hon bara några nålar och stannar i rummet för att se vilken reaktionen blir. Biverkningar av akupunktur är lindriga jämfört med biverkningar som andra behandlingsformer inom psykiatrin kan ge, påpekar hon. Anna ser inga negativa biverkningar av akupunktur. Efter behand-lingen blir hennes patienter avslappnade och trötta. De känner sig nöjda med att de har kunnat sitta ner och ta det lugnt en stund och på så vis själva ha försökt göra någonting för att förbättra sin situa-tion.

Torkel som ger akupunktur berättar att han hade en patient som fick migrän varje gång efter behandlingstillfället. De avbröt behandlingen efter andra tillfället. Hanna har inte sett några bieffekter förutom i ett fall där en person tyckte att akupunktur var så bra att hon inte ville sluta med det. Hanna gjorde då en plan för nedtrappning och sa till patienten att hon inte skulle lägga för stor tilltro till akupunktu-ren eftersom det kunde stoppa upp henne i hennes utveckling.

104

Fördelarna med taktil massage, säger Moa, är att det är ofarligt och att det kan ges precis när som helst. Mia har inte sett några biverk-ningar av taktil massage, men hon säger att det inte är lämpligt att ge till patienter som har feber.

Sammanfattningsvis kan sägas att de komplementära metoderna inte används som enda behandlingsinsats, utan tillsammans med andra behandlingsåtgärder. Utövarna anser att effekterna av de komple-mentära metoderna underlättar och bidrar till att brukaren svarar bättre på konventionella behandlingar. Utövarna av komplementära metoder pratar mycket med sina brukare både före och efter åtgär-den. Brukarna gör något själv, ett aktivt val för att försöka förbättra sin situation. Före åtgärden förklarar och argumenterar utövarna för metoden eftersom de inte är självklara och oftast inte ingår i behandlingsrutinerna som självklart är legitima. Efter behandlingen följer man noga upp verkan för att utvärdera effekterna. Detta kan stärka brukarens självkänsla eftersom brukaren involveras och blir delaktig i behandlingen. Personalen visar ett ökat engagemang, läser kroppsspråk, är uppmärksamma, ger beröring på kroppen eller så kommuniceras metoderna via kroppen i de metoder som ingår i denna studie. De flesta av våra respondenter betonar den speciella relation eller den allians som uppstår mellan brukare och utövare som kan bero på den ökade uppmärksamheten, den ökade delaktig-heten och den ökade kommunikationen. Effekter som redovisas är minskad oro och ångest, minskad smärta, spänningar släpper, ökad självkännedom, bättre kroppskännedom, förbättrad sömn, förbätt-rad förmåga att kommunicera och förbättrad förmåga till koncen-tration och fokusering. Detta leder till att brukaren kan bli lugn, harmonisk, gladare och därmed få ett bättre mående som gör att brukaren också lättare kan ta emot samtalsbehandling och annan behandling.

Utövarna rapporterar inga eller få, mycket sällsynt förekommande, biverkningar. Det är mycket ovanligt men ljusterapi kan irritera ögonen lite, ge huvudvärk eller yrsel som dock går över snabbt. Om brukaren har en bipolär sjukdom ska ljusterapi inte användas eller så ska behandlingen korrigeras. Ljuset kan utlösa migrän om man lider av det sedan tidigare. Bolltäcke kan bli passiviserande om det

105

används för mycket, bildterapi kräver en skicklig utövare så att inte för mycket öppnas upp på sköra personer. Akupunktur kan ge hjärt-klappning och utlösa migrän. Snoezelrummet som ska lugna, kan också oroa.

Utövarna menar att de med sina komplementära metoder kan ge sina brukare ett förbättrat mående till låga kostnader och med inga eller få och lindriga biverkningar.

samarbete med kollegor och samarbete över professions-gränserKomplementära metoder definieras i studien som icke-medicinska metoder som inte traditionellt har erbjudits inom det psykiatriska vårdområdet. Metoderna har på olika sätt och omfattning kommit att bli en del av det offentliga utbudet. Vad möter utövarna när nya metoder introduceras? Flera har inledningsvis stött på misstänksam-het, motstånd och ifrågasättanden från kollegor, men det finns också de som menar att samarbetet fungerar väl.

Hannas arbetsplats har erbjudit öronakupunktur under ett par år. Det innebär att andra yrkesgrupper är välbekanta med metoden och informerar om den när de träffar en ny patient. Den andra metoden som Hanna erbjuder, taktil pro, har hon nyligen utbildat sig i. Hon har ännu inte hunnit arbeta in den i teamet varför de inte känner till den i så stor omfattning. Hanna känner ett stort gensvar från teamet och hon säger att samarbetet är gott. Teamet arbetar bland annat med att hjälpa människor med att trappa ner på läkemedel och i det arbetet används öronakupunktur som en punktinsats.

Ola har inte märkt någon negativ inställning till akupunktur från kollegor. Han berättar att när de började med akupunktur för tio år sedan, satte de ofta nålar på personal som hade huvudvärk och andra besvär. Det hjälpte och det är något alla kommer ihåg.

Samarbetet på Cecilias avdelning fungerar väl. Det finns fler som vill gå utbildningen i akupunktur. Om hon inte är kvar när nålarna ska tas bort, kan hon säga till vem som helst på avdelningen att ta nålarna och skriva upp effekterna i en pärm.

106

Mia ser inga motsättningar. Hennes arbetskamrater tycker att taktil stimulering är bra och de ser förändringar ibland, säger hon. De har själva fått lära sig en förenklad variant av taktil stimulering (handen). Mia har aldrig upplevt något motstånd från personalens sida. Hon menar att inte alla i personalgruppen tycker om beröring, men att taktil stimulering ändå är en accepterad behandling.

Marias kollegor på hennes avdelning är positiva till ljusterapi. Irene berättar att kollegorna var lite skeptiska till ljusterapi i början, men att det numera är en etablerad behandling. När kollegorna träffar en patient som de anser behöver ljusterapi, ber de Irene informera patienten om behandlingen. De har också under några år haft ”öppet hus” och informerat alla som är intresserade av depressionssjukdo-mar och ljusterapi.

Irene berättar att när de började med ljusterapi hade de en läkare som var en eldsjäl. Hon förespråkade behandlingen och föreslog att patienterna skulle pröva ljusterapi istället för tabletter. Till en början var de andra läkarna lite skeptiska, men ju mer tiden gick, desto mer positiva blev de, berättar Irene.

Irene ser ingen konflikt mellan traditionell psykiatrisk vård och ljus-terapi, men hon menar att det är viktigt att få läkarna med sig. När läkarna möter en deprimerad person tycker hon att de bör fråga om depressionen kommer vid någon speciell tid på året, och att de bör ordinera ljusterapi om det är så att besvären alltid uppkommer på hösten.

Moa menar att stöd från ledningen är helt avgörande. Utan chefer-nas stöd hade hon och hennes kollega inte kunnat genomföra pro-jektet.

”Har man inte stödet från cheferna kan man nästan lägga ner

projektet. Det ska också finnas en respekt från arbetskamraterna

och är jag inne hos en patient ska det inte komma in någon och

knacka. Man får komma överens att ’nu är jag här tills det är

klart.’”

(Moa, taktil massage)

107

Moa fortsätter med att berätta att när hon började med taktil stimu-lering undrade den övriga personalen vad det var hon höll på med. Då satte hon upp en lista på dörren där kollegorna kunde skriva upp sig för att få taktil stimulering. Efter det blev det helt annorlunda.

Moa säger att det är lika viktigt att ge taktil massage som att ge blod. Om båda parterna har inställningen att det ena arbetet är lika viktigt som det andra, fungerar samarbetet, menar hon. Att svetsa ihop ett team tar tid, säger hon.

Magdalena berättar att det i personalgruppen finns personer som är negativa till komplementära metoder. Hon menar att människor är olika och att det inte går att kräva att alla ska göra allting lika-dant. Det går att lösa genom att de som är intresserade av någonting arbetar med det och att de andra gör andra saker.

Anna som ger akupunktur säger att de som arbetar med det tycker att det är intressant, men att det också finns personal som inte alls tycker att det är någonting. Anna ser skillnader mellan olika läkare. En del läkare tycker att akupunktur är bra och intressant. Andra är mer skeptiska till om det fungerar. Hon kan läsa mellan raderna på remisserna att patienterna mer eller mindre har tvingat sig till akupunktur och att läkaren inte tror att det är något för patienten i fråga.

Britt menar att hon som utövare är väldigt beroende av att ha en chef som stöttar upp henne och som tycker att det är positivt att verksamheten kan erbjuda bildterapi.

“Vår nuvarande chef för fram att det finns bildterapi som en me-

rit, men har man en chef som tycker att det bara är pinsamt och

ingenting då blir det ju inte så lätt att hävda sig.”

(Britt, bildterapi, avslappning, visualisering)

Britt som arbetat många år med bildterapi har alltid känt ett starkt stöd från ledningen, men har till och från upplevt ett ifrågasättande från kollegor. Hon stötte på mycket motstånd från sina kuratorskol-legor när hon började arbeta med bildterapi. Hon tror inte att någon

108

ifrågasätter metoden, utan att de har varit avundsjuka på hennes fristående ställning.

Britt beskriver även en konfliktsituation där läkaren ordinerade hennes bildpatient en annan behandling, utan att först konferera med henne.

”Jag upplevde en konfliktsituation för ett tag sedan med en av

mina ätstörningspatienter som även har svår psykisk störning.

Läkaren hade fått för sig att patienten behövde ECT. Jag är inte

så glad för ECT, och jag upplevde att vår ECT-doktor köpte det

lite för lätt av honom utan att konferera med mig. Sedan blev det

fel alltsammans och det blev inte bra för patienten. Jag hade öns-

kat att läkaren, när han gjorde sin bedömning, kanske la större

vikt vid att hon gick på bildterapi hos mig och låta den proces-

sen ha sin gång. Det har egentligen inget att göra med att jag har

bild. Det hade varit samma för tio år sedan om hon hade gått i

samtalskontakt hos mig, för så är det, vissa läkare är på det sät-

tet /…/ det kommer alltid det här med mediciner, den medicinska

kompetensen kommer först och sedan kommer vi andra.”

(Britt)

Torkel menar att kollegorna är positiva till akupunktur, men att de kunde ha varit mer engagerade. Det händer exempelvis att läkare vid inskrivningssamtal glömmer att erbjuda patienter akupunktur, trots att Torkel har sagt att det skulle kunna vara lämpligt för per-sonen i fråga.

Ibland kan det gå flera veckor utan att någon patient får akupunktur. Det beror inte på att det inte föreligger behov, utan på att det inte blir initierat av läkare som inte är intresserade och på att personalen i övrigt inte aktivt meddelar att deras patienter behöver akupunktur. Torkel har en delegering som innebär att han själv kan fråga patien-ter om de vill pröva akupunktur, men han har svårigheter med att hinna med det, eftersom han inte har någon avsatt arbetstid för det.

”Jag har en delegering från chefsöverläkaren att kunna ta beslu-

tet, men jag hinner inte, jag har så mycket annat att göra /…/ fast

109

nu har jag fått mer avsatt tid, inte bara till det, utan till andra

uppgifter också. Innan samlades allt bara på hög, men nu har

jag lite mer tid och jag har börjat, med verksamhetens tillåtelse,

att ta med öppenvårdspatienter till öronakupunktur, men det är

precis i sin linda, de har precis fått igenom det.”

(Torkel, akupunktur)

Om medvetenhet fanns, skulle medicineringen kunna minskas och ändras, menar Torkel, men som det är nu ändrar inte läkarna medi-cineringen för att han ger akupunktur.

”Man kan nästan säga att doktorerna kör sitt race och jag kör

mitt. Vi känner till varandras handhavanden, men doktorn läm-

nar inte sin medicinering för att jag behandlar med akupunktur.

Men jag skulle tro att om man hade den här medvetenheten skul-

le man kunna ändra och minska och man skulle kunna jobba på

ett mer strukturerat sätt.”

(Torkel)

Torkel har inga siffror, men han känner sig säker på att en del patienter som får akupunktur minskar intaget av vidbehovsmedi-ciner. Läkarens ordination av fasta mediciner minskar dock inte. Torkel säger att läkaren är intresserad, men att en ökad samverkan gällande mediciner och akupunktur hade varit viktig. Torkel menar att akupunkturen ger sämre effekt ju mer fast ordinerade mediciner patienten har.

Livia berättar att hennes avslappningsövningar inte alltid har setts med blida ögon. Numera är kollegorna vana vid det och respekterar det, men till en början kände hon sig utpekad. Livia berättar att det under lång tid fanns en stark rädsla för avslappning. Hon jämför med taktil massage som hon menar är mer etablerat.

Livia får utbildning och kontinuerlig handledning av sin chef som är mycket intresserad och vill att den delen av verksamheten också ska utvecklas.

110

“Jag har jobbat här i tre år nu och vår chef är också väldigt inne

på de här tankarna, att vi ska jobba med mer än bara det som är,

att vi ska försöka utveckla oss. Hon har gett mig ett bra stöd i

detta för att komma vidare och så. Men det är hela tiden diskus-

sioner, vi är försiktiga och vi tar det med ro.”

(Livia, metodpaket)

Livia har en tjänst som vårdare på enheten och arbetar med sina metoder utöver de ordinarie arbetsuppgifterna. Hon vill gärna utveckla den verksamheten hon har byggt upp ännu mer och arbeta med sina metoder på heltid. Hon kommer att söka andra arbeten för att få möjlighet till det.

Johans kollegor accepterar att han arbetar med akupunktur och vill gärna prata om det. De vet om att han har en lång utbildning och lång erfarenhet. Däremot tycker han att det är trist att det fortfa-rande finns läkare som säger till patienter att de inte ska tro på aku-punktur. Han menar att det finns många studier och att motståndet inte är professionellt. Johan menar att det finns en ambivalens i Soci-alstyrelsens sätt att se på akupunktur.

“Jag tror att jag är en av de få i landet som arbetar med det, men

jag kan ju inte prata om det. På utbildningen tog vi in en repre-

sentant från Socialstyrelsen. Det var en kille som var läkare som

jobbade där, och vi frågade just ´vad gäller nu?´ och han sa att

`nej, ni inte får jobba med det här´, och vi menade på `jaha, men

vad ska vi göra då, vi har gått här i tre år och dessutom blivit

skickade av kliniken.´ ´Då får ni ha två journaler,´ sa han, ´ni får

ha dubbel bokföring.´ Det speglar läget från Socialstyrelsens sida

lite grann, tycker jag, man vet inte riktigt.”

(Johan, akupunktur)

Om Tove misstänker problem som ska kontrolleras av läkare, hän-visar hon patienterna till sin läkare.

”Är det något som verkar jättekonstigt med en patient frågar ju

jag om det är ok att jag ringer och kollar /…/ eller jag föreslår

att man går till sin läkare och frågar om han tycker att det är

111

relevant att kolla B12 eller sköldkörtelprover eller vad det nu

handlar om för de symtom som man har.”

(Tove, akupunktur)

Tove fortsätter att berätta att öronakupunktur började användas vid beroende och abstinenssymtom och att metoden sedan har spridit sig till allmänpsykiatriska patienter. Vanligtvis användes öronaku-punktur till patienter med oro, ångest och sömnsvårigheter.

”Det är så tydligt att de patienter som får öronakupunktur re-

gelbundet sover bättre, och det löser så många problem /…/ livet

blir så oändligt mycket enklare att hantera om du sover gott och

det är många symtom som försvinner. Man har prövat det här på

psykotiska patienter, de blir inte friskare och målet är inte heller

att bota deras schizofreni, men deras vardag blir enklare och det

blir bättre för personalen.”

(Tove, akupunktur)

Akupunktur passar inte in i den västerländska medicinska modellen för utvärderingar, menar Tove. I den österländska kulturen utvärde-ras inte akupunktur med den typen av studier, eftersom man där dels redan har tillämpat metoden i tusentals år och vet att den fungerar och dels menar att randomiserade studier är djupt oetiska, berättar Tove. Tove menar att det är problematiskt att det i rapporter från SBU och på Socialstyrelsens hemsida uppges att öronakupunkturens evidens är ifrågasatt.

”På socialstyrelsens hemsida ligger det redan ett utdrag där det

står att öronakupunktur inte är evidensbaserat när det gäller att

påverka alkoholkonsumtionen, vilket inte riktigt var tänkt heller.

Det här har man hanterat på olika sätt. Någon klinik säger att

’nej, men då kan vi inte använda det om det inte är evidensbase-

rat’, och så tar man bort det, och någon säger att ’det här kan vi

inte ta bort för att det förbättrar våra resultat.’”

(Tove, akupunktur)

112

Det finns olika sätt att hantera uppgifterna på. Någon klinik tar bort akupunktur som behandlingsmetod medan en annan klinik anser att de vill ha kvar NADA eftersom det förbättrar deras resultat.

Sammanfattningsvis menar respondenterna att det är viktigt att såväl ledningen som läkarna är positivt inställda till de komplemen-tära metoderna. Flera har upplevt motstånd från kollegor, särskilt inledningsvis innan metoden blev etablerad på arbetsplatsen. En del har med lyckat resultat låtit kollegorna få ta del av metoden. Någon hade lärt ut till övrig personal en förenklad variant (handen) av taktil stimulering. Några informanter kan möta viss skepsis eller ointresse från en del kollegor. Brist på kommunikation kan leda till konflikter. Ömsesidig respekt värderas högt och någon framhåller att den medicinska kompetensen alltid rankas högre. Det kan kon-stateras att de komplementära metoderna används parallellt med de traditionella. De integreras inte. Ofta används den komplementära metoden som ersättning för behovsmedicin. Mer samverkan efter-frågas med läkare vid medicinändringar och andra konventionella metoder som ECT. Dessa bör ges i samverkan med utövarna av den komplementära metoden. Man ser och märker effekter och man vet när det fungerar eller inte fungerar.

relationen mellan traditionella och komplementära metoder Respondenterna har en grundutbildning som bygger på ett traditio-nellt medicinskt synsätt och på västerländska tanketraditioner. Den har de sedan kompletterat med utbildning i en eller flera komple-mentära metoder som i en del fall kanske utgår från andra sätt att tänka. Detta att förhålla sig till olika förklaringsmodeller har en del tänkt mycket på och lärt sig att förhålla sig till, medan andra inte alls har tänkt på förklaringsmodeller och inte ser någon motsättning.

Johan menar att det kinesiska och det västerländska tankesättet inte alls går ihop, men att det går att leva med att ha båda. Johan menar att han blivit mer och mer pragmatisk och gör det som passar.

Johan anser att den traditionella psykiatrin fungerar väldigt dåligt. Han menar att den inte riktar sig till människor och att den inte ser

113

individen utan att en diagnos ska medicineras och sedan ska personen skrivas ut så fort som möjligt igen. Folk vill prata, de har bekymmer och behöver tas omhand, säger Johan. Johan har lite svårt att vara i den psykiatriska verksamheten, men han ser inga problem med att kombinera traditionell vård med akupunktur.

Torkel menar att det västerländska och det kinesiska tänkandet skiljer sig diametralt åt, men att han inte hamnar i någon konflikt dem emellan. Han känner till båda förklaringsmodellerna och kan välja mellan dem.

”Om jag som sjuksköterska delar ut en medicin bör jag ändå ha

ett visst hum om hur medicinen fungerar, hur beståndsdelarna är

och vad det är som gör att den fungerar /…/ jag bör också känna

till den kunskapen om jag sätter nålar, vad det är som händer. Då

har jag en västerländsk och en kinesisk förklaring och jag måste

känna till bägge på något sätt. Den enda konflikten som kan upp-

stå är ju egentligen om du ifrågasätter att det här är bluff och

båg och bara placebo, alltså en konflikt gentemot en medicinsk

uppfattning. Ok, om du ska köpa kinesernas Chi-tanke, det är

klart att du då kan komma i konflikt /…/ men om du frågar om

jag kommer i konflikt, så gör jag inte det.”

(Torkel, akupunktur)

Det basala i omvårdnad är att bli sedd och att någon bryr sig, vilket ofta glöms bort. Hanna är utbildad i omvårdnad och ser taktil sti-mulering som ren och skär omvårdnad. Brukarna får beröring och blir lugna.

”I och med att jag är utbildad inom omvårdnad kan jag tycka att

vi många gånger har glömt bort det basala, att bli sedd, att någon

bryr sig, att man gör något praktiskt. Jag tänker på den här tak-

tila massagen där man kanske får en värmeflaska på magen, får

filtar om sig. En sådan grej kan kanske räcka om man har varit

utsatt för negativ beröring i barndomen. Det upplevs ofta som

positivt att man blir omkramad /…/ det är ju inte att jag behöver

röra så mycket, men de får ändå beröringen och den här lugnande

effekten. Jag kan tycka att det är ren och skär omvårdnad.”

(Hanna, taktil massage)

114

Ida är arbetsterapeut och använder sig av taktil massage. Hon menar att hon arbetar precis i den andan som en arbetsterapeut ska arbeta i.

Otillgängligheten och resursbristen i den psykiatriska vården tycker Ida är skrämmande. Hon menar också att sjukvården tar makten över problemen som människorna upplever. Det har hon förstått på patienterna, anser hon. De har lämnat ifrån sig problemet och har väldigt lite att säga till om mellan varven. De har förlorat kontrol-len, makten över sitt liv och över sina bekymmer. Det blir en vana och sedan struntar patienterna i att protestera.

Magdalena menar att den traditionella vården både är positiv och negativ. Hon tycker att det är bra att den finns vid kriser när det inte fungerar på hemmaplan för patienten, men samtidigt tycker hon att det finns mycket annat som kan göras. Magdalena är glad för att det finns alternativ till den traditionella vården och att hon kan erbjuda dessa.

Anna ser ingen motsättning mellan traditionella och komplementära metoder. Brukarna får den vanliga vården med medicinering och samtal samtidigt som de får NADA (öronakupunktur). Anna menar att eftersom det inte finns några biverkningar av akupunktur så är det ypperligt att de som vill får pröva det. Vill patienterna pröva vill hon gärna se att de kan få sin vilja igenom. Många har medicinerat under flera år utan att det har hjälpt och då kanske akupunkturen kan hjälpa.

”Jag är ganska öppen mot att pröva andra alternativ. Viss perso-

nal är lite skeptiska och menar att det kanske är humbug, men

tack vare att det inte finns några biverkningar, tycker jag att det

är ypperligt att man får pröva. Jag hade nog varit skeptisk om det

hade funnits mer biverkningar, som vid vanlig medicinering. Pa-

tienterna får NADA utöver den vanliga vården med medicinering

och samtal, så vi tar inte bort något bara för att de får NADA.

Jag tycker inte att det finns någon motsättning, absolut inte.”

(Anna, akupunktur)

115

Anna tycker att det är synd att inte komplementära metoder ingår i vårdutbildningar. Hon ser ingen motsättning utan adderar akupunk-turen till den utbildning hon har.

Britt som är socionom använder sin långa erfarenhet av samtalste-rapi i sitt arbete som bildterapeut. Hon pendlar mellan samtal och bildskapande och förstår vikten av båda metoderna.

”Min grund är dynamisk /…/ som du ser har jag ju ett litet sam-

talsrum här, så jag pendlar mellan samtal och bildskapande. Har

man en sådan bakgrund som jag har, förstår man ju vikten av

samtalet också. Men om man t. ex. kommer in till bildterapin

med en annan bakgrund, kanske man lägger den största fokusen

på bildskapandet och inte så mycket mer. Det finns ju inom bild-

terapin också olika tankar om vad som är det viktiga.”

(Britt, bildterapi)

Mia, som använder taktil massage, tycker att det är normalt att använda sig av komplementära metoder och hon menar att det är något som borde ha funnits med tidigare.

Sammanfattningsvis visar materialet att utövarna av komplemen-tära metoder adderar sin komplementära utbildning till sin grund-utbildning och tycks ha integrerat dessa utbildningar i sitt yrkesutö-vande. De hamnar inte i konflikt mellan olika förklaringsmodeller, som t. ex. västerländsk respektive österländsk syn på akupunktur, utan växlar mellan de båda synsätten. De flesta respondenterna har aldrig upplevt eller tänkt på förklaringsmodeller och metodernas ursprung. De tycks alla ha en pragmatisk syn på hälsa och sjukdom och en praktisk attityd. De har lärt sig en eller flera metoder som de tror kan vara till nytta för att lösa aktuella problem. Om den kon-ventionella vården, som de väl känner till, inte hjälper eller är otill-räcklig prövar de sina metoder. De har sökt och funnit ett verktyg genom sin metod som de integrerat med sin grundutbildning. Någon menar också att komplementära metoder borde finnas i grundut-bildningarna.

116

tankar om det framtida omhändertagandet av personer med psykiskt funktionshinderRespondenterna hoppas och tror att de komplementära metoderna kommer att öka i omfattning.

Ola, som är sjuksköterska, är övertygad om att akupunktur har framtiden för sig. Om han var 20 år och skulle påbörja en utbild-ning hade han valt en lång akupunkturutbildning och bara arbetat med det.

Den psykiatriska vården blir sämre och sämre, anser Johan, och tycker att det är svårt att sia om den framtida vården. Han tror dock att komplementära metoder kommer mer och mer. Han tycker redan att han har sett det och han menar att i takt med att den offentliga psykiatriska vården rustas ner, tar andra aktörer mark eftersom folk måste gå någonstans.

Hanna hoppas att komplementära metoder kommer att användas i större utsträckning. Hon tycker att mer forskning behövs och hon ser att det finns en framtid för komplementära metoder inom den psykiatriska slutenvården. Hon påpekar att det är en stressitua-tion att vara inlagd på sjukhus och att det vore bra att hitta andra metoder istället för att ge tabletter när det är som värst.

Torkel märker att de unga läkarna är mer nyfikna och intresserade av akupunktur och han tror att det kommer att öka. Han menar även att folket kräver alternativa metoder.

”Unga AT-läkare är mer nyfikna och intresserade av att lyssna

på mig så jag tror att det är på gång. Delvis för att folket där

ute kräver alternativa metoder. De vill ha taktil massage, de vill

ha akupunktur och så vidare. Det kommer nya sjuksköterskor

och AT-läkare som inom citationstecken ännu inte har blivit för-

störda och de är nyfikna. Jag tror att det kommer att öka just på

grund av det.”

(Torkel, akupunktur)

117

Akupunktur skulle kunna växa sig större om medvetenheten ökade hos klinikledning, läkare och omvårdnadspersonal, anser Torkel. Han tycker att personalen hela tiden borde ha akupunktur i åtanke när de ska besluta om behandling, både i öppen- och slutenvården.

Det finns ett behov av att utbilda fler på avdelningen i akupunktur då det inte finns någon nattpersonal som kan ge det, säger Cecilia. Många av hennes patienter önskar att de kunde få akupunktur även efter det att de har skrivits ut från slutenvården. Akupunktur borde gå under högkostnadsskydd, hävdar hon. Det finns många patienter som under många år dagligen har intagit Sobril (benzodiazepinpre-parat). men som med hjälp av akupunktur klarar sig utan under den tid som de är inlagda på vårdavdelningen och kan få akupunktur.

”De är jättesjuka när de kommer in och i första skedet är de

ju oftast i behov av samtal, lugn och ro och medicin. Efter ett

tag kan man erbjuda akupunktur som ett komplement. Jag ser

det som en fördel att man har det att tillgå också. Jag vet två

patienter som kommer in cirka en gång om året, och jag vet att

dessa står på 10 mg gånger fyra, alltså Sobril, och har gjort det

i jättemånga år. Det första dessa patienter säger när de kommer

in genom dörren är ’åh, vad bra att du jobbar idag, får jag aku-

punktur behöver jag ingen Sobril’. Då skulle man vilja säga ’ok,

tisdagar och torsdagar har vi akupunktur här.’”

(Cecilia, akupunktur)

Även Anna som arbetar inom slutenvården ser ett behov av aku-punktur i öppenvården. Många patienter som har upplevt en bra effekt av metoden under tiden de varit inskrivna på avdelningen, tycker att det är synd att de sedan inte kan få det efter utskrivningen. Anna tycker att man måste gå framåt inom psykiatrin och inte bara förlita sig på mediciner och samtal.

Hanna vill se ett ökat brukarinflytande och en ökad lyhördhet från personalens sida när det gäller brukarnas behov. Vidare menar hon att psykiatrin måste samarbeta mer med andra aktörer, t. ex. omsorgsförvaltningen och socialförvaltningen, och att kompetensen vid vårdcentralerna för människor med psykisk ohälsa borde höjas.

118

Antalet ljusterapipatienter minskar, säger Irene, och tror att det beror på att många har köpt egna ljuslampor. Irene anser också att det är viktigt att komma ut och träffa andra i samma situation. Hon har märkt att patienterna mår bättre av att komma och prata och känna sig omhändertagna. Anna, däremot, som också arbetar med ljusbehandling tror inte att antalet människor som behöver ljuste-rapi kommer att minska.

Moa önskar sig mer individuell vård och individuellt anpassad träning. Hon menar att personalen regelbundet borde ägna sig åt olika aktiviteter efter de boendes behov. Hon ser att det finns mycket resurser hos individerna som skulle kunna förstärkas. Personalen hinner inte och enheten blir lätt bara en bra förvaringsplats.

Taktil stimulering är inte bara massage utan ett förhållningssätt, hävdar Moa. Det handlar om hur personalen bemöter och berör brukaren. Hon tycker att det borde ingå som en naturlig del på sjuk-sköterskeprogrammet. Hon ser också att även anhöriga berör den svårt sjuke på fel sätt och att beröringen då blir obehaglig istället. Moa tycker att all vårdpersonal borde lära sig taktil stimulering. Det är bara att ge när någon patient är orolig och se om det hjälper.

Ida som också arbetar med taktil massage tror att metoden kommer att tillämpas i ökad utsträckning. Hennes klienter kan bli förvånade över att det inte kostar något extra utan att hon är anställd för att erbjuda massagen.

Hanna tror att människor kommer att använda komplementära metoder i ökad utsträckning, men att det tar mycket lång tid att etablera nya behandlingsmetoder. Hon menar att Sverige ligger efter andra länder när det gäller komplementära metoder. I Sverige har vi svårt för att se helheten, menar hon. Det är viktigt, menar hon, att sätta upp mål, både för patienten och för sig själv.

Magdalena är oroad för hur det ser ut i psykiatrin nationellt och hon vill se en bättre öppenvård. Hon är nöjd med hur de arbetar i hennes kommun och ser fördelar med att vara i en liten kommun,

119

men hon önskar att det fanns en psykiatrisamordnare och ett per-sonligt ombud i kommunen.

Det är viktigt att undersöka patienternas förställningar om sjukdom och deras tankar på varför de är sjuka för att kunna möta dem på ett annat sätt istället för att bara berätta hur de ska göra för att bli friska, menar Tove. Det är viktigt att fråga och lyssna på patien-terna, försöka förstå och anpassa behandlingen efter den enskilde. Även familjen eller andra anhörigas föreställningar om sjukdomen är viktiga att känna till och diskutera, eftersom anhöriga också påverkar och har betydelse för patienternas tillstånd. Tove menar att om patienterna säger att det är akupunktur de behöver för att hålla sig friska, då är det det de ska få. Att lyssna på och rätta sig efter brukarnas önskemål är centralt för Tove.

Sammanfattningsvis menar respondenterna att de komplementära metoderna har framtiden för sig. Den psykiatriska vården behöver utvecklas och inte bara förlita sig på de traditionella behandling-arna. Nyutbildade läkare och sjuksköterskor visar större intresse för akupunktur. Det tar lång tid att etablera nya metoder. Ekonomiska faktorer talar emot eftersom de inte gynnar läkemedelsindustrin. De ser behov av fler utbildade i komplementära metoder och önskar att metoderna fanns mer lättillgängliga i öppenvården.

Respondenterna vill se mer samverkan, mer brukarinflytande och individuellt anpassad vård som ska präglas av ökad lyhördhet för brukarnas behov. Man ska kunna erbjuda individuellt anpassad träning och regelbundet ägna sig åt olika aktiviteter efter behov. För-hållningssätt, bemötande och hur man berör människor är viktigt. Med ett ökat brukarinflytande och lyhördhet för brukarnas behov, framkommer vikten av att undersöka patienternas föreställningar om sjukdom och tankar på varför de är sjuka, för att därefter kunna anpassa behandlingen efter den enskilde. Det framkommer också att det är viktigt att undersöka närståendes föreställningar om sjukdom, eftersom närstående också påverkar patienternas tillstånd. Vidare efterlyses mer forskning om komplementära metoder.

120

sammanfattande resultat De flesta respondenterna anser att psykisk ohälsa beror på en kom-bination av arv och miljö. Ohälsa kan innebära att människor förlo-rar kontrollen över sitt liv, tappar kroppsuppfattningen och upplever obalans i relationer. Psykisk hälsa kan handla om balans mellan inre och yttre krav i sitt liv och i vardagen. Det framkommer synpunkter på att psykisk hälsa och ohälsa utgör motpoler som inte är statiska tillstånd utan varierar på en glidande skala mellan ohälsa och hälsa. En del respondenter säger att de vill se det friska och fokusera på varje individs möjligheter och inte fundera så mycket på orsaker till att människor blir sjuka.

På frågan om hur de fick idén till att börja arbeta med komplemen-tära metoder berättar respondenterna om olika vägar. Någon har sökt sig till alternativ på grund av missnöje med den traditionella vården. Andra har sett att en komplementär metod fungerar och därför blivit intresserade. Någon har kommit i kontakt med en komplementär metod under sin ordinarie utbildning. Det finns de som har ett eget intresse av komplementära metoder eller som själva tycker om berö-ring. I flera verksamheter har den komplementära metoden introdu-cerats på läkarens eller chefens initiativ. En respondent utbildade sig i en komplementär metod för att förnya sig i sitt arbete.

Utbildningar är tidsmässigt mycket olika. Några av utövarna har långa utbildningar, tre år eller mer, i sin komplementära metod. De flesta har förutom sin grundutbildning en kort teoretisk utbildning omfattande 1–2 veckor i en komplementär metod. Det speciella med utbildningarna är att eleverna efter teoriinslagen arbetar och tränar på metoden och därefter har uppföljningar på utbildningen och/eller får fortlöpande handledning, ibland under många år av sin lärare. Någon framhåller att det är viktigt att ha förkunskaper. En del säger att de delvis är självlärda eller att de själva har gått i den behandling som de senare valt att utbilda sig i. Andra menar att det är viktigt med utbildning för att få förståelse och kunskap om den komple-mentära metoden.

Det är enligt respondenterna stor variation på vilka brukare som får ta del av de komplementära metoderna och i vilken omfattning

121

de erbjuds. Brukarna lider av olika sjukdomar och symtom som t. ex. depression, psykos, schizofreni, ätstörningar, självskadebete-ende, svår stress, spänningar i kroppen, svår oro och stark ångest. Bland brukarna finns allt från lågutbildade låginkomsttagare med svåra sociala situationer till högutbildade personer med fungerande arbetsliv och socialt nätverk. Hur ofta och under hur lång tid behandlingen/omsorgshandlingen pågår, anpassas efter varje individs behov och önskemål. Utbudet kan ibland begränsas av resursmässiga skäl, t. ex. beroende på tids-brist eller brist på utbildad personal. De flesta respondenterna har inte någon arbetstid avsatt åt de komplementära metoderna, utan får göra det utöver sina ordinarie arbetsuppgifter. Några har den integrerad i sina ordinarie arbetsuppgifter och en utövare är anställd enbart för att utöva sin komplementära metod.

Vem som tar initiativ till de komplementära metoderna varierar. En del kommer på remiss, andra söker själva. I en del verksamheter finns en informationsbroschyr som beskriver den eller de komple-mentära metoder som erbjuds. Utövarna kan få tips av personalen på brukare som de tror skulle ha nytta av metoden eller så kan de gå runt och fråga själva. Akupunktur ska ofta vara ordinerad av läkare och för att få tillträde till ljusterapi krävs en diagnos (SAD). När det gäller övriga metoder är det ofta utövaren själv som bedömer om metoden är lämplig.

Respondenterna har överlag mycket positiva erfarenheter av sina respektive metoder och menar att de komplementära metoderna på ett skonsamt sätt ger brukarna ett förbättrat mående till låga kost-nader och med inga eller få och lindriga biverkningar. Användandet av komplementära metoder kan innebära att terapiprocessen acce-lereras. Respondenterna menar att brukarna kommer fortare framåt i sin utveckling än vad de hade gjort med enbart konventionell vård och omsorg. Respondenterna påpekar att det krävs både en aktiv handling och motivation för att ta emot komplementära metoder och de märker ett engagemang hos brukarna.

Metoderna lindrar oro, ångest och smärta och medför lugn, trygghet och förbättrad sömn. Brukarna får självkännedom och kroppskän-

122

nedom, de lär känna och börjar acceptera sina kroppar. De får möj-lighet till att sluta tänka så mycket på hur de ska lösa sina problem och får träna på att komma ner i sina kroppar istället. En ordlös bearbetning kan vara gynnsam. En del får även lära sig tekniker för att hantera sin ångest.

Respondenterna vittnar om en frigörelseprocess. Spänningar släpper och brukarna mår bättre, blir lugnare, gladare och lättare till sinnet. Brukarna kan även upptäcka förmågor som de inte visste att de hade, vilket stärker självkänslan. Användandet av komplementära metoder minskar medicinförbrukningen och kan avvärja inlägg-ningar i sluten vård.

När respondenterna redogör för vad det är som hjälper, är det flera som betonar att de komplementära metoderna går via kroppen. Flera av metoderna stimulerar på olika sätt det centrala nervsystemet. Fri-sättning av oxytocin, tillförsel av ljus eller insättning av akupunk-turnålar, sätter igång kroppen samtidigt som sinnet lugnas. Brukarna blir mer närvarande, koncentrerade och fokuserade och därmed mer mottagliga för samtal och andra åtgärder. Uppmärksamheten, att bli omhändertagen, beröringen och utövarnas noggranna förklaringar och uppföljning av interventionen, framkommer också som betydel-sefulla delar i de komplementära metoderna.

Utövarna får en relation till sina brukare. De prövar sig fram och utrymmet för individuella anpassningar är mycket stort. De är noga med att förklara vad de gör och att följa upp hur brukarna upplever metoderna, vilket underlättar skapandet av en allians mellan brukare och utövare. När det gäller biverkningar menar respondenterna att de är få och milda. Eftersom alla metoder är frivilliga är det lätt att avbryta eller förändra en metod som inte är gynnsam för brukaren.

Respondenterna framhåller vikten av att ha stöd från ledningen och de menar också att det är viktigt att läkarna är positiva. Flera har upplevt motstånd från kollegor, särskilt inledningsvis innan metoden har etablerats på arbetsplatsen. En del har med lyckat resultat låtit kollegorna få ta del av metoden. Ömsesidig respekt värderas högt.

123

Någon framhåller att den medicinska kompetensen alltid rankas högre. Andra vittnar om att de traditionella och de komplementära metoderna inte integreras utan används sida vid sida.

Utövarna av komplementära metoder adderar sin komplementära utbildning till sin grundutbildning och tycks integrera dessa utbild-ningar i sitt yrkesutövande. De hamnar inte i konflikt mellan olika förklaringsmodeller, som t. ex. västerländsk respektive österländsk syn på akupunktur, utan växlar mellan de båda synsätten. De flesta respondenterna har aldrig upplevt eller tänkt på förklaringsmodel-ler och metodernas ursprung. De har en pragmatisk syn på hälsa och sjukdom och en praktisk attityd. De har lärt sig en eller flera metoder som de tror kan vara till nytta för att lösa aktuella problem. Om den konventionella vården, som de väl känner till, inte hjälper eller är otillräcklig, prövar de sina metoder. De har sökt och funnit ett verktyg genom sin metod som de integrerat med sin grundut-bildning. Någon menade också att komplementära metoder borde finnas i grundutbildningarna. Respondenterna menar att de komplementära metoderna har framti-den för sig. Den psykiatriska vården behöver utvecklas och inte bara förlita sig på de traditionella behandlingarna. Nyutbildade läkare och sjuksköterskor visar större intresse för akupunktur. Det tar lång tid att etablera nya metoder. Ekonomiska faktorer talar emot efter-som de inte gynnar läkemedelsindustrin. De ser behov av fler utbil-dade i komplementära metoder och önskar att metoderna fanns mer lättillgängliga i öppenvården. De vill se mer samverkan, mer bruka-rinflytande och individuellt anpassad vård som ska präglas av ökad lyhördhet för brukarnas behov. Man ska kunna erbjuda individuellt anpassad träning och regelbundet ägna sig åt olika aktiviteter efter behov. Förhållningssätt, bemötande och hur man berör människor är viktigt. Med brukarinflytande och lyhördhet för brukarnas behov, framkommer vikten av att undersöka patienternas föreställningar om sjukdom och deras tankar på varför de är sjuka, för att därefter kunna anpassa behandlingen efter den enskilde. Det framkommer också att det är viktigt att undersöka närståendes föreställningar om sjukdom, eftersom närstående också påverkar patienternas tillstånd. Vidare efterlyses mer forskning om komplementära metoder.

124

6 valfrihet och välBefinnande – BruKares upplevelser och er-farenheter av Komplementära metoder

Studien bygger på kvalitativa djupintervjuer som genomfördes våren 2007 med personer som har eller har haft allvarliga psykiska funk-tionshinder. De personer vi intervjuat till denna studie har som vi tidigare påpekat inte fått behandling med någon komplementär metod av utövarna i kapitel 5. Brukarna har erfarenhet av en del metoder som våra utövare inom de psykiatriska verksamheterna arbetar med, men också en del andra metoder som inte tillämpas i de undersökta psykiatriska verksamheterna inom kommun, region/landsting eller de av länsstyrelsen kontrollerade verksamheterna för personer med psykisk ohälsa.

Sammanlagt 14 personer, sex kvinnor och åtta män, intervjuades individuellt. Utifrån den första studien (kapitel 4) formulerades frågor inför intervjuerna med brukarna. I materialet ingår också en fokusgruppdiskussion som ägde rum vid Malmö högskola, Hälsa och samhälle, i oktober 2007.

Vilka metoder brukarna har prövat, framgår av tabell 20. Namnen är fingerade.

125

Tabell 20. Brukares erfarenheter av olika komplementära metoder

Fingerade namn

Metod

Martina Zonterapi, kinesiologi, akupunktur, reiki- healing

Anette Frigörande andning, QigongTobias Frigörande andning Oscar Zonterapi, Rosenmetoden, tankefältsterapi,

BiolightPer Akupunktur, homeopati, Qigong, hypnos,

massage Lars Falun GongOla Akupressur, ”friskvård på recept”, rörelsedansJens Reiki-healingMikael Qigong, mental träning, massage, örter,

meditationBjörn Taktil massage, NADA, traditionell massage,

avslappningsteknikPernilla Massage, akupunkturKatarina Yoga, akupunktur Anna Yoga, akupunktur, massageHanna Yoga, healing, massage

Brukarnas syn på psykisk hälsa Tengland (1998) som filosofiskt analyserat psykisk hälsa, menar att psykisk hälsa är individrelaterad. Psykisk hälsa är individens gene-rella psykiska förmåga att uppnå vitala mål. I och med att indivi-den har olika mål i tillvaron, krävs det delvis olika förmågor för att dessa mål ska uppnås. Att ha förmågan att realisera dessa mål är att vara vid psykisk hälsa (a.a.). Vad är viktiga mål för brukarna? Vad säger brukare om psykisk hälsa? Vilken syn på hälsa ger brukarna uttryck för?

Det framkommer ur datamaterialet att psykisk hälsa är att kunna känna sig tillfreds med livet, med sig själv och att utvecklas som människa. Psykisk hälsa beskrivs också som balans och frihet, vilket betyder att kunna göra det som man själv tycker är bra och inte vara hämmad, att kunna må bra, klara vardagen, vara ute bland män-

126

niskor utan att bli stressad och klara det sociala samspelet. Psykisk hälsa kan innebära harmoni i tillvaron, att kunna hantera de kriser som uppstår i livet, att man är delaktig och har någon roll i livet. Att själv uppfatta att man mår bra och att man har kontroll på sitt liv och sin situation är tecken på hälsa, både mental och somatisk.

För Per innebär psykisk hälsa att känna sig tillfreds med livet, sig själv, sina ansträngningar och att utvecklas som människa.

Psykisk hälsa beskriver Ola i termer av balans. Att känna sig fri, att kunna göra det han själv tycker är bra att göra och inte känna sig hämmad. Helt frisk tror han inte att han kommer att bli, men inte heller helt sjuk, utan han hoppas att han kan finna en balans mellan psykisk ohälsa och hälsa.

För Jens är psykisk hälsa att känna att han klarar av vardagen och klarar umgänget och det sociala samspelet med andra människor. Att klara av att kliva upp på morgonen och vara ute bland folk utan att bli stressad. Att inte bara ligga kvar i sängen utan att orka göra saker, att delta i samhällslivet och kunna arbeta. Jens tror på indivi-duell utveckling med egna individuella målsättningar och möjlighe-ter som en del i sin hälsoutveckling.

Katarina menar att psykisk hälsa innebär att man har någon slags harmoni i tillvaron, att man kan hantera de kriser som uppstår och att man är delaktig och har någon roll i livet.

Att själv uppfatta att man mår bra och att man har kontroll på sitt liv och sin situation är tecken på hälsa, både mental och somatisk. Jens påpekar att man kan vara mycket sjuk, men ändå vara välmå-ende, eftersom det handlar om hur man själv uppfattar sin situation. Man är specialist på sig själv, man äger sin kropp och sitt liv och tolkar själv sina upplevelser. Det finns människor som är dödsdömda i svåra sjukdomar, men som ändå uppfattar sig som livsglada. Rätten till sitt liv, till sin kropp och till sin hälsa är något som är självklart.

Jens framhåller att hans rätt att själv bestämma över sitt liv och sin existens är det absolut viktigaste för honom. Jens påpekar också att

127

för honom är det inte självklart att allting ska behandlas. Det kan finnas människor som har en helt annan filosofi och tycker att det kanske inte alls finns något att behandla. Han påpekar också att det för honom inte bara handlar om hälsa, utan att det är hela hans världsbild. Så länge man tar hänsyn till andra människor, inte förstör för andra, låter andra vandra sina vägar, inte talar om för andra vad de ska göra, har man rätt att bestämma själv över sitt liv.

Jens framhåller att när man själv uppfattar att man mår bra och att man har kontroll på sitt liv och sin situation, kan man tala om både mental och somatisk hälsa. Sammanfattningsvis kan sägas att i brukarnas redogörelser över sina föreställningar om psykisk hälsa betonas att känna sig tillfreds med livet, att utvecklas som människa, att ha balans, att känna sig fri att kunna göra vad man vill, förmågan att hantera sin vardag, sitt liv och sina kriser, att klara umgänge och socialt samspel och att ha någon roll i livet. Att själv uppfatta att man mår bra och att man har kontroll på sitt liv och sin situation är tecken på hälsa, både mental och somatisk. Det framkommer också synpunkter på att det inte är självklart vad som ska räknas som hälsa och vad som ska betraktas som ohälsa.

vägarna till de komplementära metoderna Brukarna har kommit i kontakt med sina komplementära metoder på olikartade vis. Anette berättar att en kvinna som praktiserade vid hennes brukarförening var utbildad andningspedagog och att många brukare fick pröva frigörande andning. Föreningen sökte sedan pengar så att en person kunde komma och ge frigörande andning. Anette lärde sig tekniken och kan nu göra det själv. Någon gång kan hon gå till en andningspedagog och kontrollera tekniken.

Även Tobias kom i kontakt med frigörande andning via personen som brukarorganisationen anlitade.

Brukarföreningen fick också pengar för att anlita en person som var duktig på Qi-gong. Anette säger att hon är en ”sökare” som vill försöka förstå saker och ting. Hon menar att om man inte får hjälp i vården, måste man ju söka efter något annat.

128

Även Oscar menar att han är en ”sökare” och en forskare. Oscars far insjuknade i hjärtinfarkt i tidig ålder. Oscar och hans bröder kände att de var i riskzonen att själva utveckla sjukdomen och de började därför läsa om och engagera sig i motion, vitaminer och mineralernas betydelse för hälsan. Oscar gick till en zonterapeut för somatiska symtom. Han valde zonterapi eftersom han är intresse-rad av det och själv har gått kurser i det. Han menar att om man har problem med själen, har man det med kroppen också, eftersom kropp och själ hänger ihop. Speciellt levern där känslor kan finnas inkapslade, förklarar Oscar. Oscar har även fått tips om terapeuter via en bekant.

Per berättar att han sökte lite olika vägar redan innan han blev sjuk, eftersom han kände att någonting var på gång. Han gick bland annat i hypnos. Senare fick han tips om akupunktur av en nära släkting. Pers akupunktör har även kurser i Tai Chi och Per prövade det några gånger.

Det var problem med ryggen som fick Lars att vända sig till en sjuk-gymnast som erbjöd akupressur.

Martina, som har en rad hälsoproblem, sökte sig till komplementära metoder för att hon ville må bra. Hon frågade sin läkare om hon fick gå på akupunktur för att bli av med sin värk. Där fick hon också hjälp med att bli rökfri. Martina ville även bli fri från sin psykofar-maka, men det ville inte akupunktören hjälpa till med.

Hannas massör rekommenderade henne att gå till en kvinna och få healing. Hanna var först inte intresserad, eftersom hon hört mycket negativt om healing i media. Men efter att hon hade gått till mas-sören under ett års tid kände hon att healing var hennes sista utväg. Hon är mycket nöjd med behandlingen och tycker att hon kan få hjälp när hon mår dåligt.

Björn och Pernilla har blivit erbjudna komplementära metoder under den tid de har varit inskrivna i psykiatrisk slutenvård. För att kontrollera sin ångest har Björn av sin psykolog, som han har gått till sedan han var barn, lärt sig olika tanketekniker, som exempelvis

129

avslappning och förträngning. När Björn var inlagd på en avdelning fick han taktil massage på händerna eller klassisk massage när han hade svår ångest och det hjälpte honom mycket. Björn hade aldrig prövat någon alternativ metod innan han kom till avdelningen. Han var kritisk till en början och trodde att det var humbug, men han ändrade sig när han hade fått pröva på. Pernilla fick erbjudande om massage och akupunktur på den avdelningen där hon var inskri-ven.

Av de intervjuade brukarna är det ett fåtal som har fått tillgång till komplementära metoder via psykiatrin. Övriga har sökt sig till metoderna själva, kommit i kontakt med dem genom eget intresse, genom sin brukarrörelse eller fått tips av en bekant, nära släkting eller av annan behandlare.

erfarenheter av komplementära metoder – verkan, effekter, omfattning och finansiering

Verkan, effekter och omfattningBrukarna beskriver en rad positiva effekter av de komplementära metoderna. Flera vittnar om att de komplementära metoderna är välgörande och bra för deras välbefinnande. Effekter som nämns är avslappnande, lugnande, förbättrad sömn, hjälp vid ångest och motverkan av stress. Brukarna kan känna sig utvilade och samti-digt piggare. Brukarna betonar att de komplementära metoderna är frivilliga och att de är något annat än medicin. Några menar att de genom att använda sig av komplementära metoder kan klara sig ifrån mediciner. Flera menar att de komplementära metoder de använder, förhindrar återinsjuknande och upprätthåller livskvalitet. Komplementära metoder uppges ge starkare självförtroende och klarare självinsikter så att brukarna vågar mer. Det framkommer också att det finns brukare som tycker att komplementära metoder har mycket liten eller ingen effekt. Anette beskriver hur hon använder frigörande andning för att undvika att bli sjuk. Tidigare i livet har hon tryckt ner och inte pratat om problem, utan behållit det för sig själv. Till slut har det blivit som en explosion och hon har fått en psykos vid ett flertal tillfällen. När

130

hon utövar frigörande andning kan hon identifiera blockeringar i kroppen. Tankar och minnen kommer upp och löser sig själva i and-ningssessionen. Anette använder således frigörande andning som ett verktyg i sin egenvård. Hon får utlopp för sina känslor så att de inte lagras till en psykos, och det fungerar väldigt väl för henne. Anette önskar att fler skulle få pröva på det.

Anette berättar att hon med hjälp av Qigongträning blir mjuk i kroppen och mår bättre. Träningen innebär gymnastik för hela kroppen och fungerar samtidigt meditativt. Hon känner Qi-kraften (energi) och då vet hon att det gör väldigt bra nytta.

Anette utövade frigörande andning en gång i veckan inledningsvis, men numera blir det snarare en gång i månaden. Varje session varar cirka 45 minuter. Anette har även ett program med Qigongrörelser som hon genomför nästan varje dag. Det har hon gjort i tio års tid.

Tobias har också prövat frigörande andning. Han beskriver att det gav kraftiga kroppsliga reaktioner. Det kändes som om han vibre-rade och hade kolsyrebubblor i kroppen. Efteråt kände han sig totalt utvilad och avslappnad. Denna effekt varade hela nästa dag också. Andningsövningarna upplevde han som väldigt sköna, men det löste inga problem, menar han.

Tobias upplevde att den frigörande andningen förlöste en mängd tankar som han menar borde ha bearbetats i anslutning till sessio-nen.

Effekterna är så starka att Tobias inte vågar göra andningsövningar eller meditera på egen hand utan andningsterapeut. Han är rädd för att tappa kontrollen och gå in i en psykos. Tobias menar att han mådde bättre rent allmänt under hela den perioden när han höll på med komplementära metoder. Han upplevde något slags högre välbefinnande.

Tobias utövade frigörande andning i grupp en gång i veckan med andningspedagog under en period som var cirka 40 veckor lång.

131

Per har möjlighet att få massage en halvtimme var fjortonde dag av en massageterapeut som kommer till hans brukarförening. Han tycker om beröring eftersom det får honom att slappna av. Massage gör honom lugn och medför att han sover bättre. Samtidigt ökar genomblödningen i kroppen och han känner sig piggare.

Per har även använt akupunktur mot spänningar i kroppen som har lagrats efter alla år med oro och ångest. Han tyckte att det hjälpte för stunden, men säger att spänningarna ständigt finns i hans kropp. Thomas berättar att han har fått cirka åtta behandlingar med aku-punktur.

Lars upplever akupressur, som han benämner ”massagen”, som lugnande och avslappnande samtidigt som han känner att cirku-lationen blir bättre. Lars har också fått ”friskvård på recept” och prövat rörelsedans som hans psykiatriska öppenvårdsmottagning har erbjudit. Han tyckte att det var bra och att det hade varit bra om han hade passat på att fortsätta med det också. Katarina har de senaste tre åren gått på yoga tre gånger i veckan. Hon säger att hon definitivt är annorlunda när hon går ifrån yoga-träningen, än när hon kommer dit. Träningen kräver stark disciplin, menar hon. Om hon har ångest och stress i kroppen tvingar trä-ningen henne till att bemästra det. Hon kan inte avgöra om det är själva yogan eller omständigheterna kring den som är välgörande. Det kan vara yogan, miljön och gruppen. Att tillhöra en grupp och att yogan dessutom utövas i en trevlig miljö, uppfattar Katarina som positivt och rogivande. Meditation som ingår i yogan har en direkt inverkan och motverkar stress. Om Katarina inte kommer iväg till träningen kan hon göra vissa rörelser hemma och känna att hon blir mjukare i kroppen. Hon har också lärt sig att försätta sig i ett djupt avslappnat tillstånd och har därför god nytta av yogan. Den har hjälpt henne att våga mer. Självdisciplinen, självkänslan och styrkan har tränats upp. Katarina berättar att när hon faller i depression, faller hon väldigt djupt och att hon hela tiden måste balansera så att hon inte faller. Hon säger att hon inte går på yoga för att få någon slags extra bonus i livet eller för att sätta en extra krydda på tillva-ron, utan för att upprätthålla en normal livskvalitet.

132

Effekter som självdisciplin, känslan av styrka, meditation och avslappning, motverkar Katarinas ångest och stress. Hennes känsla av kontroll ökar, självkänslan ökar, rädslan minskar och hon vågar mer. Att tillhöra ”något”, att fungera i en grupp och att vara i en trevlig miljö är positivt och rogivande för henne. Katarina har även gått på kroppsakupunktur. Hon tror inte på akupunktur som enda behandling mot riktigt djup depression, men när hon gick regelbun-det upplevde hon en förbättring i hela kroppen. Muskelspänning-arna lindrades. Besvären kom dock tillbaka när hon slutade med akupunkturen.

Lars har prövat Falun Gong och berättar att meditationsövningarna fick honom att känna sig väldigt tillfreds och djupt harmonisk. Det kändes som om han hade renat sig själv. Lars tränade Falun Gong under cirka ett års tid.

Martina beskriver att hennes värk försvann när hon fick massage och att hon kunde röra sig igen, vilket hon tyckte var väldigt skönt. Martina har även anlitat en kinesiolog som hon upplevde kunde ställa kroppen till rätta på något vis.

Oscar menar att man ska pröva olika metoder. Rosenmetoden, zonterapi och annan massage tycker han är effektiva metoder för att få känslor, som efter olika trauman sitter låsta i en spänning i kroppen, att lossna. Oscar ser ett tydligt samband mellan kropp och själ. Ju bättre kondition, desto starkare psyke, menar han. Oscar har prövat många olika behandlingsformer och gått fyra till sex gånger på varje. Mikael upplever att Qigong har fått honom att komma mer i balans och att tekniken kopplar ihop hjärna och kropp. Några negativa effekter har han inte märkt.

Jens får healing och säger att det har hjälpt honom mycket. Han har fått starkare självförtroende och klarare insikter när det gäller att lära känna sig själv. Behandlaren har åstadkommit resultat där skolmedicinarna bara famlar i mörker, säger han. Jens poängterar även den egna delaktigheten.

133

Hanna går också på healing och berättar att hon först var mycket skeptisk till det. Hon tänkte att det inte var något som intresserade henne, eftersom hon hört mycket negativt om healing i media. Hon höll på att ge upp helt och prövade det som en sista utväg. Healingen hjälpte henne med en gång, inte så att hon blev helt frisk, men på så vis att hon kunde ta tag i det som kändes värst just då. Hanna upplever att hon blir av med en massa skräp som hon har samlat på sig och som hon inte kan bli av med själv och hon säger att heal-ingen löser upp blockeringar som ligger långt tillbaka. Behandlaren är socionom och har samtal samtidigt som hon ger behandling.

Det räcker inte för Hanna med att bara gå på healing. Hon går också på yoga, massage, och har kristallstenar som hon ligger under. Hanna går på healing varannan månad.

Björn medicinerar två gånger varje dag och tycker att det känns bra. Han har växelvis fått ta del av de komplementära metoderna och tillsammans med medicin har detta gett bra effekt, anser han. Björn, som varit inneliggande på en vårdavdelning, berättar att han fick taktil massage när han hade stark ångest och att det hjälpte i mycket hög grad. Han uppfattar taktil massage som något väldigt fint och som fick honom att må extra bra. Han lärde känna utövaren som gav honom taktil massage även vid akuta ångestanfall. Utövaren samarbetar också med en psykolog och under en period när Björn gick i samtal hos psykologen, fick han innan samtalen behandling av utövaren för att för att bli lugn och koncentrerad.

”Jag har fått NADA, taktil massage och vanlig massage. Jag har

haft mycket nytta av NADA mot abstinensen och suget efter dro-

ger. När jag kom hit hade jag väldigt svår fettlever. Hade jag inte

kommit hit, hade jag inte levt idag.”

(Björn)

Taktil massage och klassisk massage har under lång tid ingått, vid svår ångest, som en del av Björns behandlingar. Omfattningen har varit varierande och utifrån hans behov. Björn har också fått aku-punktur, som han menar har hjälpt honom att bekämpa sug efter alkohol och droger. Den speciella relationen med utövaren och att

134

utövaren snabbt vid försämring anpassar sig till Björns nya behov, är speciell.

Akupunktur, menar Pernilla, dämpar suget efter narkotika och gör henne lugnare. Massage tycker hon är jätteskönt. Pernilla får aku-punktur och massage två gånger i veckan och det har hon fått under ett halvårs tid.

Intervjupersonerna har använt en rad olika komplementära metoder som frigörande andning, Qigong, yoga, klassisk massage, aku-punktur, taktil massage, Falun Gong, Rosenmetoden, zonterapi och healing. Frivilligheten och det egna valet betonas av alla brukare.

Effekterna som respondenterna beskriver är att metoderna kan frigöra blockeringar och spänningar i kroppen. De kan dessutom dämpa oro, ångest och stress, förbättra sömnen, verka avslapp-nande och göra brukarna piggare, minska smärtan, förbättra blod-cirkulationen, öka balansen mellan kropp och själ, höja känslan av harmoni, öka självkänslan och ge ökade insikter samt ge ett allmänt förbättrat mående och högre välbefinnande.

Sammanfattningsvis vittnar respondenterna om att deras använ-dande av komplementära metoder stärker hälsan generellt, förebyg-ger återfall och inläggningar, minskar eller ersätter medicinförbruk-ningen och minskar frekvensen av besök hos psykiatrin. Hur ofta och hur länge brukarna utövar komplementära metoder varierar.

När det gäller negativa erfarenheter/biverkningar säger Anna att hon inte trivdes med yoga. Hon fick ont i ryggen och mådde inte bra av det. Anna har även gått i hypnos men hon tyckte inte att hon blev bättre av det.

Björn upplever ibland att han efter en helkroppsmassage blir illa-mående och får huvudvärk, men att det går över om han dricker vatten.

Per fick akupunktur när han insjuknat i en akut psykos. Behand-lingen hjälpte inte utan psykosen blev bara värre och värre. Han

135

säger att han var för sjuk för att det skulle hjälpa honom. Per har även prövat andra metoder som homeopati, hypnos och Qigong, men han tycker inte att det har hjälpt så mycket.

Lars uppskattade den fysiska träningen han fick genom Falun Gong, men han uppfattar att det finns drag av fanatism inom rörelsen och det värjer han sig mot.

Katarina menar att det är nödvändigt att förhålla sig kritiskt till de teorier som en del grenar inom yogan bygger på för att undvika att glida in i en sekt.

Sammanfattningsvis framkommer det i vårt material mycket lite biverkningar. Någon berättar om illamående och huvudvärk efter massage som går över med vatten. Någon berättar att hon fick ont i ryggen av yoga och att hon inte mådde bra av träningen. Vad som däremot framkommer tydligare, är att det finns brukare som söker komplementära metoder som visar sig ha mycket liten eller ingen effekt. Vad som också framkommer är behovet att förhålla sig kri-tiskt till en del filosofiska och teoretiska övertygelser. Detta för att inte falla in i blind övertygelse i rörelser som kan vara sektliknande eller där det kan finnas drag av fanatism.

FinansieringMajoriteten av de intervjuade brukarna bekostar själva sina behand-lingar hos privata aktörer. Tre av respondenterna i studien har fått sina behandlingar inom den regionala vården.

Katarina säger att hon gick på akupunktur i den mån hon hade pengar och att det inte blev så ofta som det fanns behov för. Om inte ekonomin hade begränsat henne, hade hon fortsatt med akupunktur.

Hanna säger att hon unnar sig att gå på healing trots att det är dyrt, eftersom det är någonting som hon måste göra. Hon tänker sig att hon efterhand kan glesa ut besöken så att det inte blir så dyrt.Både Katarina och Hanna menar att om de inte hade gått på sina behandlingar/aktiviteter, som de bekostar själva, hade de varit mer frekventa patienter inom psykiatrin. De anser att de sparar pengar

136

åt psykiatrin och att de borde få sina komplementära metoder sub-ventionerade.

Ola menar att det är problematiskt att mediciner går under hög-kostnadsskyddet medan de komplementära metoderna inte gör det. Han tycker att brukarna borde få en peng av försäkringskassan och själva välja behandlingsmetod.

Jens är god vän med sin utövare och får därför gratis behandlingar.

Finansieringen är ett problem för brukarna som vi intervjuat. Endast två av dessa hade blivit erbjudna behandling (taktil massage, klas-sisk massage och akupunktur) inom den offentliga sektorn och en hade blivit erbjuden ”friskvård på recept” och rörelsedans.

En brukarrörelse hade sökt och fått pengar från en stiftelse för att kunna finansiera en andningspedagog under två terminer. En annan brukarrörelse hade sökt och fått friskvårdspengar av landstinget för att finansiera en massageterapeut. I övrigt har brukarna själv finan-sierat sina behandlingar. De brukare vi har intervjuat i studien har mycket små inkomster och lever på sjukersättning eller sjukbidrag.

tankar om den framtida psykiatriska vården Brukarna har många förslag på hur den psykiatriska vården och omvårdnaden skulle kunna utvecklas. De efterfrågar mer valfrihet och större tillgång till komplementära metoder.

Anette vill se förändringar eftersom hon inte tycker att dagens vård fungerar så bra.

”Vi vill ju förändra den eftersom den inte är bra som den är. Man

kommer in, får mediciner och sedan skrivs man ut, och så blir

man lämnad ensam med alla tankar och allt.”

(Anette)

Tobias ser milsvida skillnader mellan komplementära och tradi-tionella metoder. De komplementära är för det första frivilliga, till skillnad från den traditionella vården som han upplever som nästan

137

påtvingande. För det andra är de komplementära metoderna något annat än medicin, vilket Tobias tycker är viktigt. Komplementära metoder, menar han, kan ge mycket bättre resultat än mediciner som konserverar problemen och skjuter dem på framtiden.

Mikael menar att medicin och komplementära metoder inte ute-sluter varandra. Mediciner kan hjälpa i det akuta skedet men de kan ge otroliga biverkningar, säger han. Mikael anser att Sverige har mycket att lära av andra länder när det gäller inställningen till komplementära metoder.

Oscar tycker att det är bra att psykiatriker kan skriva ut ”motion på recept”. Han skulle gärna se att de samarbetade med alternativa behandlare. Oscar vill se mer förebyggande vård. Psykiatrin tar till mediciner i första hand, men det borde komma i sista hand, menar han.

Psykiatrin behöver reformeras, anser Lars. Han tycker att den borde var öppen för behandlingsmetoder från andra delar av världen och inte bara anamma det västerländska sättet att tänka. Lars ser inlägg-ningar på en psykiatrisk avdelning som en absolut återvändsgränd. Han menar att det enda som händer där, är att personalen laborerar med mediciner tills de tycker att de har åstadkommit ett önskvärt resultat och sedan skrivs patienten ut. Johan förespråkar en modell där patienterna erbjuds ett program av metoder som de själva får välja mellan. Lars vill se fler metoder som kan stimulera patienter som är inlagda i slutenvård, som t. ex. yoga.

Per tror att alternativa metoder har kommit för att stanna. Han menar att ju fler behandlingar man kan komma på som fungerar, desto bättre är det. Han ser inget självändamål med att bli medicine-rad eller sitta inlåst på en avdelning. Per menar att man måste fånga upp individen snabbare, så att vägen tillbaka blir kortare. Han tror på minsta möjliga dos medicin kombinerat med alternativa behand-lingar.

Lars tycker att det tar för lång tid innan någon reagerar på att en person behöver hjälp. Han vill se större mångfald och bättre indivi-danpassning i vårdutbudet. Allting passar inte alla och det är viktigt

138

att kunna välja själv. Han ser gärna en ordning där Försäkringskas-san bidrar med pengar till alternativa behandlingar.

Ola tror att det går att kombinera traditionell och komplementär behandling, men att det kommer att ta rätt lång tid att få dem att arbeta tillsammans.

Jens menar att läkarna följer den lagstiftning som finns och att de inte kan lastas för att systemet inte fungerar. Han vill se förändringar i lagstiftningen som öppnar upp för alternativ till skolmedicinen. Valfrihet och delaktighet är viktiga principer, anser Jens. Han skulle vilja ha en ordning där skolmedicinen utgör ett av flera valbara alter-nativ.

Jens tror att vissa grupper säkert kan samarbeta, men att det också finns grupper på vardera sidan som inte kan det. Om de kan samar-beta eller inte, beror på vilken inställning läkarna har och hur kon-servativa de är, menar han.

Björn tror att psykiatrin kommer att bli bättre och att de komple-mentära metoderna har kommit för att stanna. Han tycker att alla ska få möjlighet att pröva komplementära metoder.

Utövare av komplementära metoder behöver handledning och annan personal att prata med, tycker Anette.

Katarina anser att psykiatrin måste bli bättre på att se till indivi-den och utforma en lämplig behandling utifrån vad patienten själv känner leder framåt. Katarina tycker inte att unga människor ska få för mycket mediciner från början, eftersom det minskar deras möj-ligheter att komma över tröskeln och gå vidare i livet. Hon menar att problemen borde kunna lösas på andra sätt.

Katarina och Anna vill se mer friskvård på recept och Hanna tycker att det borde bli möjligt för alternativa behandlare att bli anslutna till Försäkringskassan.

Brukarna vill se förändring och utveckling av den psykiatriska

139

vården. Brukarna är positiva till komplementära metoder och vill i den framtida vården se mer av valfrihet, delaktighet, mångfald, icke-medicinska behandlingar, förebyggande vård, sekundärprevention, friskvård på recept och individuellt utformad vård/omsorg där bru-karens upplevelser och ord ska väga tungt gällande vad som hjälper. De menar att det är önskvärt att traditionella och komplementära behandlingar börjar ses som komplement till varandra.

sammanfattande resultatAtt ha psykisk hälsa kan enligt brukarna innebära att må bra, ha kontroll över sin situation, kunna utvecklas, känna trygghet och frihet, känna balans och harmoni och att klara av att hantera varda-gen, sociala samspel och kriser.

Av de intervjuade brukarna är det bara ett fåtal som har fått till-gång till komplementära metoder via psykiatrin. Övriga har sökt sig till det själva eller kommit i kontakt med komplementära metoder via eget intresse av att stärka hälsan generellt eller att förebygga sjukdom eller återfall i sjukdom. De kan också ha fått kontakt via sin brukarrörelse eller fått tips av en bekant, nära släkting eller av annan behandlare. Det framkommer att intervjupersonerna har använt en rad olika komplementära metoder som frigörande andning, Qigong, yoga, massage, akupunktur, taktil massage, Falun Gong, Rosenmetoden, zonterapi och healing.

Brukarna betonar att de komplementära metoderna är frivilliga. Man väljer själv. Brukarna beskriver en rad positiva effekter av de komplementära metoderna. Flera vittnar om att de komplementära metoderna är välgörande och bra för deras välbefinnande. Effek-ter som nämns är att de är avslappnande, lugnande, ger förbättrad sömn, hjälper till vid ångest och motverkar stress. Brukarna kan känna sig utvilade och samtidigt piggare. Komplementära metoder kan få igång kroppen, öka genomblödningen, förbättra cirkula-tionen, dämpa värk och minska suget efter droger och alkohol. Metoderna kan lösa upp blockeringar och ha en renande funktion. Brukarna upplever att de kommer i balans och att kropp och själ

140

kopplas ihop. Komplementära metoder uppges ge starkare självför-troende och klarare självinsikter, så att brukarna vågar mer.

En respondent använder frigörande andning som ett verktyg för att förebygga psykos och en annan respondent utövar yoga och menar att hon med hjälp av denna metod förebygger skov av djup depres-sion och kan upprätthålla en normal livskvalitet. Hur ofta och hur länge brukarna utövar komplementära metoder varierar.

Respondenterna påpekar att deras användande av komplementära metoder upprätthåller livskvalitet, förebygger återfall och inlägg-ningar, minskar eller ersätter medicinförbrukningen och minskar frekvensen av besök till psykiatrin.

När det gäller biverkningar eller negativa erfarenheter berättar någon om illamående och huvudvärk efter massage, men att detta går över om man dricker vatten. Någon berättar att hon fick ont i ryggen av yoga och inte mådde bra av träningen. Vad som framkommer tydligare är dock att det finns brukare som söker komplementära metoder trots att de får mycket liten eller ingen effekt av dem. Vad som också framkommer är behovet att förhålla sig kritiskt till en del filosofiska och teoretiska övertygelser i metoder som t. ex. yoga och Falun Gong, som kan ha grenar vilka kan upplevas fanatiska eller sektliknande.

I vilken omfattning brukarna ägnar sig åt komplementära metoder varierar stort. När det gäller finansiering betalar de flesta ur egen ficka. Brukarna vill se utökade möjligheter till finansiering från offentligt håll.

Brukarna är positiva till komplementära metoder och vill i den framtida vården se mer av valfrihet, delaktighet, mångfald, icke-medicinska behandlingar och individuellt utformad vård/omsorg. De menar att det är önskvärt att traditionella och komplementära behandlingar börjar ses som komplement till varandra.

141

7 disKussion, sammanfattande slutsatser och reKommenda-tioner

Avsikten med studien var att undersöka de komplementära meto-dernas utbred ning, tillämpning och effekter i psykiatriska verksam-heter inom region/landsting, kommun och på behandlingshem som kontrolleras av länsstyrelse. Vidare ville vi undersöka hur metoden/metoderna implementeras i verksamheterna, vad utövarna uppfattar för effekter hos patienter/brukare, det speciella med metoderna och vad i metoderna som anses hälsofrämjande. Vi ville också under-söka patienters/brukares syn på och erfarenheter av komplementära metoder. Vad uppfattar patienterna/brukarna som effekter? Vad är det speciella med metoderna? Vad hjälper och vad är hälsofräm-jande vid psykisk ohälsa?

metoddiskussion En styrka med studien är att både kvantitativa och kvalitativa metoder har använts och att resultatet från alla studierna gällande såväl betydelsen av patienternas/brukarnas egna val som av effek-terna av metoderna, bekräftar varandra. Resultaten ska dock tolkas med en viss försiktighet, då det finns en rad svagheter i de studier som presenteras.

En svaghet gäller definitionen av alternativa/komplementära metoder. Vi valde att i första hand definiera undersökningsämnet öppet i den kartläggande studien med att vi med studien icke avser traditionella metoder som används för att främja männi skors psykiska hälsa i

142

verksamheterna, som traditionellt inte har erbjudits inom den etable-rade hälso- och sjukvården eller som ingår i de skolmedicinska utbild-ningarna, som t. ex. läkemedelsbehandling, ECT, samtalsterapier i olika former och social träning. I andra hand gav vi några exempel som akupunktur och ljusterapi. Vi försökte att inte leda in informan-terna på de metoder som vi kände till och kanske missa metoder vi inte kände till. Vi fick exempel på metoder, som t. ex. ljusterapi inom kommunal verksamhet, ridterapi inom region/landsting, djur i vården samt bolltäcke, som för oss var överraskande.

Detta innebär dock en osäkerhetsfaktor i studien. Vad ska räknas som en komplementär metod? Det finns gränsfall. Finns det någon komplementär tanke bakom t. ex. vanlig sjukgymnastik med kropps-kännedom, hundar och katter i boenden eller jordbruk som daglig sysselsättning?

En liten del av telefonintervjuerna avslutades med frågan om vi kunde få namn på någon utövare som arbetar med någon komple-mentär metod och som den personen vi talade med trodde skulle vilja bli intervjuad om sin/sina metoder. En av de utövare vi fick namn på (Ola). ringdes upp för att bli tillfrågad om han ville delta i en intervju. Han blev väldigt förvånad och svarade: ”vi använder inga alternativa/komplementära metoder här”. Vi berättade att vi hade fått hans namn av hans chef och att hon hade rekommende-rat honom som lämplig person att intervjua om akupunktur. Han svarade då direkt: ”akupunktur är väl ingen komplementär metod? Det har vi använt i verksamheten i 10 år. Gäller det akupunktur kan jag gärna bli intervjuad”. När är en metod så integrerad i en verk-samhet att den upphör att vara en komplementär metod?

Den nationella karläggningsstudien är en inventering om och i så fall vilka komplementära metoder som tillämpas, i vilken omfattning de används och effekterna av metoderna. Vi sökte geografisk spridning i Sverige inom de olika verksamhetsområdena för människor med psykisk ohälsa. Det totala antalet telefonintervjuer uppgick till 321. Även om antalet uppringda var många, går det inte att lägga allt för stor vikt vid utbredningen i siffror, eftersom alla verksamheterna inte besvarade förfrågan eller ringdes upp i länen.

143

Den andra studien föregicks av den nationellt kartläggande studien. Efter telefonintervjun tillfrågades respondenterna om namn på utövare av någon komplementär metod som de trodde skulle vilja bli djupintervjuade. Dessa respondenter kan ha gett oss namn på de mest representativa, kunniga, intresserade och engagerade utövarna. Totalt intervjuades 16 personer. Samtliga valde att bli intervjuade på sina arbetsplatser. Samtliga utövare var positivt inställda till de kom-plementära metoderna, vilket naturligtvis var att förvänta men som också kan utgöra en form av partiskhet (Polit & Beck, 2006).

De personer vi intervjuade i brukar-/patientstudien har inte fått behandling med någon komplementär metod av utövarna i vår studie. Vi antog att det skulle kunna bli känsligt att svara på våra frågor om behandling pågick och att det kunde finnas ett beroende-förhållande mellan brukarna och utövarna. En annan viktig aspekt var att vi ville att brukaren skulle ha kommit längre i sin återhämt-ning och därför kunnat reflektera över den komplementära metoden och dess effekt. Det visade sig att det bara var tre brukare som fått behandling inom den psykiatriska vården, övriga hade varit hos privata aktörer och i de flesta fall mött metoder som utövarna i denna studie inte arbetar med.

Vi tog i denna studie kontakt med olika brukarrörelser och infor-merade om projektet vid olika möten och passade samtidigt på att tillfråga mötesdeltagarna om de hade använt någon komplementär metod och ville bli intervjuade om sina erfarenheter av metoderna. Vid handuppräckning visade det sig att cirka hälften av mötesdelta-garna hade erfarenheter av någon/några komplementära metoder. Vi fick ta del av metoder, främst akupunktur, som utövarna i denna studie arbetar med, men också en rad andra metoder som inte till-lämpas av utövarna i de undersökta verksamheterna. Det går därför inte att jämföra specifika effekter av metoderna i denna studie. Men oberoende av metod, framkom en rad generella effekter.

En fråga att ta ställning till först och främst, är om dessa informan-ter från brukarrörelserna utgör en särskild kategori. En annan fråga är huruvida de informanter som anmälde sig för att delta i studien, tillhör en särskild kategori inom brukarorganisationerna, en kate-

144

gori som t. ex. är mer talföra, mer positivt eller negativt inställda till komplementära metoder. Det kan här också föreligga någon form av partiskhet (Polit & Beck, 2006). Genom sin aktivitet i brukarorga-nisationen kan dessa kanske antas vara mer aktiva, mer kritiska till traditionell psykiatrisk vård och omsorg. Intervjuerna genomfördes i brukarnas möteslokaler i tio fall och i brukarnas hem i två fall, detta efter önskemål. En av dessa brukare hade fått komplementär behandling på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Ytterligare två intervjupersoner fick vi kontakt med via en utövare på en sluten-vårdsklinik. Utövaren ingår inte i utövarstudien. Utövaren tillfrå-gade några brukare som fått komplementär behandling och nyligen blivit utskrivna från kliniken. Utövaren kan i dessa fall ha valt per-soner som är särskilt positiva till de komplementära metoderna. Intervjuerna genomfördes i en lokal på vårdenheten där utövaren arbetade, vilket kan ha påverkat intervjusvaren.

Det är viktigt att brukarna, som en svag och utsatt grupp, väljer frivilligt och utan påtryckningar eller prestationskrav, att delta i en intervju eller att avstå.

Sammanlagt 14 personer, sex kvinnor och åtta män, intervjuades individuellt. Könsfördelningen är inte riktigt jämn. Kan det finnas skillnader mellan mäns och kvinnors upplevelser och erfarenheter av komplementära metoder? Ur vårt material kan vi inte dra några sådana slutsatser på grund av ett för litet icke slumpmässigt urval.

I materialet ingår också en fokusgruppdiskussion med brukare som ingår i studien. Avstampet var de preliminära resultaten från de indi-viduella intervjuerna. De preliminära resultaten diskuterads livfullt och validerades. Det kan vara de som är mest positivt inställda som anmälde sig, dock var det enda inklusionskravet att de skulle ha prövat någon komplementär metod.

Telefonintervjuerna gjordes i huvudsak av Ann-Mari Ek, vilket betyder att frågorna är ställda på samma sätt. Intervjuerna med utö-varna är i de flesta fall gjorda av Lisbeth Lindell. Dessa intervjuer avslutades med att intervjuaren fick pröva på utövarnas metod/er. Brukarintervjuerna gjordes av båda författarna. Efter intervjun fick

145

deltagaren telefonnummer till intervjuaren för att kunna höra av sig om det var något de funderade på efter intervjun. Ingen hörde av sig. Deltagarna fick själv välja plats för intervjun. Utövarna valde sina arbetsplatser och de flesta brukarna sina föreningslokaler. Några brukare valde sina hem och två på en enhet där utövaren arbetade. Att själva välja plats för intervjun bidrar till att intervjupersonerna kan känna sig bekväma och trygga under intervjun. Intervjuarna upplevde att intervjupersonerna i båda studierna kände sig trygga, var starkt engagerade och inte hade några som helst problem att tala om de olika ämnena i intervjun.

resultatdiskussionHär kommer resultaten av de tre studierna att diskuteras: den natio-nella kartläggande studien, utövarnas erfarenheter och uppfatt-ningar av sina komplementära metoder och brukarnas erfarenheter och uppfattningar om de komplementära metoder de mött. Avsnittet avslutas med slutsatser och rekommendationer.

Nationell kartläggning av komplementära metoderI den nationella kartläggande studien undersöktes tre olika verk-samhetsområden: regioner/landsting, kommuner och av länssty-relsen kontrollerade verksamheter. Även om siffrorna ska tolkas med viss försiktighet var den stora omfattningen, variationen och utbredningen av komplementära metoder som används, överras-kande. Vissa metoder var i vissa län vanligt förekommande eller mycket vanligt förekommande, medan de i andra län inte fanns alls. Ledningens intresse och inställning till komplementära metoder är naturligtvis viktigt för införandet av komplementära metoder i verk-samheten, men finns det fler aspekter? Har det med tillgänglighet på utbildning att göra, eller är det andra faktorer som styr? I Jämtland, som erbjöd ridterapi även inom region-/landstingsverksamheterna, fann vi t. ex. att det fanns möjlighet till utbildning för att bli hästte-rapeut. I Skåne, där akupunktur var mycket vanligt förekommande, fann vi en aktiv utbildare i akupunktur (NADA). Vid genomförandet av telefonintervjuerna med verksamheterna, blev det tydligt att utbudet av komplementära metoder är brett och kan se väldigt olika ut. En del verksamheter har erbjudit komple-

146

mentära metoder under många år, en del uppger att de är på väg att starta upp, medan andra aldrig har tänkt tanken och blev förvånade över att få frågan.

I de flesta kommuner erbjuds sedan länge komplementära metoder till andra klientgrupper som t. ex. äldre, fysiskt funktionshindrade individer och utvecklingsstörda barn. Många gånger finns det i kommunerna såväl lokaler och utrustning som utbildad personal med lång erfarenhet av komplementära metoder som taktil massage, klassisk massage, snoezelrum, djurskötsel och ridning. Eftersom lokaler och utbildad personal finns, kan man lättare erbjuda meto-derna till de psykiskt sjuka och funktionshindrade. Vi kan i de kom-munala verksamheterna notera en ”överspillningseffekt” gällande metoderna från andra målgrupper.

Akupunktur och ljusterapi är de vanligaste metoderna i verksam-heter inom region/landsting. Akupunktur har länge använts som smärtlindringsmetod i förlossningsvård, på smärtkliniker och som stöd för att dämpa abstinens vid avgiftning. Metoden som redan finns i verksamheterna, även om den är tilltänkt till en annan mål-grupp, kan vara lättare att erbjuda till andra målgrupper och andra typer av problem som t. ex. personer med psykisk ohälsa. Detta kan också ses som en ”överspillningseffekt”.

När det gäller ljusterapi ska det finnas en diagnos (SAD) och läkarna ordinerar oftast akupunktur enligt respondenterna som är anställda i region/landsting. Ljusterapi för årstidsbunden depression (SAD) är sedan många år en utbredd metod även om evidensen är ifrågasatt. Efter SBU:s (2004, 2007) utvärderingar valde en del verksamheter att montera ner sin ljusutrustning, medan andra hävdade att de trots utvärderingarna fortsatte med verksamheten eftersom patienter efterfrågade ljusterapi och eftersom utövarna i de flesta fall kunde se en avsevärd förbättring hos patienten/brukaren. Behandlingarna dokumenterades och utvärderades. Dessa metoder kan därför sägas ligga närmare den regions-/landstingsdrivna psykiatriska vården.

Mer överraskande är att hästar och andra djur, speciellt avsedda för personer med anorexi och depression, kan erbjudas inom region/

147

landsting. Djur i vården skapar möjligheter till närhet, relationer och beröring. Berget m.fl. (2008) visar att psykiskt sjuka kände sig bättre och blev lugnare om de fick tillbringa några eftermiddagar i veckan tillsammans med djur på en bondgård. I Forsbergs studie (2003) i psykiatrisk vård beskrev patienterna effekter av ridterapin som stärkt självförtroende och ökat psykiskt och fysiskt välbefinnande.

De vanligaste metoderna på av länsstyrelsen kontrollerade verksam-heter är taktil stimulering, klassisk massage, djur och djurskötsel. Intressant nog noterar vi att det inte finns några behandlingshem speciellt för personer med psykiska funktionshinder i Jämtlands län, vilket finns i de övriga fem länen.

I alla verksamhetsområdena omnämns bolltäcke som en metod för att dämpa oro, ångest och sömnproblem.

Resultaten gällande indikationer och effekter är påfallande lika inom de olika verksamhetsområdena. Återkommande indikationer för metoderna är ett flertal olika psykiatriska diagnoser som psykos, depression, schizofreni och anorexi och symtom som svår stress, oro, ångest, sömnsvårighet och nedstämdhet. Brukaren efterfrågar eller erbjuds den/de metoder man arbetar med och väljer själv om de vill pröva, framhåller respondenterna. Effekterna beskrivs i termer av ökat välbefinnande, underlättad kommunikation, dämpad oro och ångest, bättre sömn och ökad kroppskännedom.

Användandet av komplementära metoder kan förebygga sjukhusin-läggningar, minska användningen av läkemedel och underlätta för andra konventionella åtgärder, så att effekterna av dessa blir snab-bare och effektivare. En komplementär metod används aldrig ensam, utan kombineras med andra, konventionella metoder. Biverkning-arna är få och milda.

Den sammanfattande beskrivningen av effekterna är att det är individuellt hur stor nyttan är och att alla metoder inte passar alla brukare. Relationen med brukarna beskrivs som speciell, en allians mellan utövare och brukare uppstår. När det gäller omfattning, avgörs det individuellt efter brukarens önskemål och behov.

148

En konsekvens av att utbudet av komplementära metoder varierar mellan olika verksamheter, är att brukarna inte erbjuds en enhetlig vård, dvs. en vård på lika villkor (HSL 1982:763, SOU 2000:91). Tystnaden och osäkerheten som omgärdar användandet av komple-mentära metoder leder till osäkerhet kring vad brukarna kan för-vänta sig. De får inte information om vilka metoder som används på andra enheter och på vilka indikationer. Det fria vårdsökandet även-tyras av bristande information. Det ska tilläggas att en del individer med psykiska funktionshinder har en lokal bundenhet eftersom de av ekonomiska skäl inte har tillgång till egna fordon och att det är vanligt av symtommässiga skäl att de inte förflyttar sig med kol-lektiva färdmedel. De får hålla till godo med det som erbjuds i det närområde de tillhör.

Om de erbjuds en komplementär metod eller inte, kan avgöras av hur ledningen tolkar evidensbegreppet och om det vid deras verk-samhet finns någon personal/chef som intresserar sig och vill utbilda sig i någon komplementär metod. Antingen kommer initiativet till införandet av en metod från ledning/chef eller så införs metoden med ett starkt stöd från ledning/chef. Utövarnas erfarenheter och uppfattningar Av den andra studien framkommer att utövarna har brukarnas väl-befinnande i fokus. Deras mål är inte att behandla eller bota sjuk-domar, utan att inrikta sig på att lindra symtom och omhänderta. Metoderna verkar hälsobringande för brukarna; välbefinnandet ökar, de tar till sig annan behandling bättre, de lär sig att hantera sin sjukdom och det blir lättare att klara vardagen.

För en del utövare är den eller de metoder de arbetar med väl för-ankrade och utgör ett självklart välintegrerat inslag i deras verksam-heter. Men det finns också utövare som rör sig i ett gränsland. Det finns en osäkerhet kring vad som egentligen är tillåtet och en oro för vilka rekommendationer Socialstyrelsen kommer att ge och vad fokuseringen på evidensbegreppet kommer att medföra. Användan-det av komplementära metoder sker ibland lite i lönndom och perso-nalen prövar sig fram och tänjer på gränser. Det händer att utövare som arbetar i närliggande lokaler inte känner till varandras verk-

149

samheter och det förekommer att akupunktur ges i hisshallen för att undvika en ny sjukhusinläggning eftersom öppenvårdsenheten inte erbjuder en tidigare inskriven patient akupunktur. Det talas tyst om de komplementära metoderna, vilket är intressant med tanke på att studien visar på en utbredd förekomst.

Utövarna placerar de enskilda brukarna i centrum. Det är brukarnas välbefinnande som räknas och målet är att de ska kunna gå vidare och få en fungerande vardag. Även minsta lilla framsteg räknas, som t. ex. att någon brukare förefaller ha fått lite mer skinn på näsan eller att en brukare som krampaktigt kramar ihop sina händer lossar lite på sitt grepp. Utövarna värderar sina metoder utifrån iakttagna förändringar och förbättringar som individerna rapporterar. Kun-skapen är erfarenhetsbaserad. Stöd finner man inom studier gjorda på de olika metoderna på andra brukargrupper. Det finns forskning om akupunktur och abstinens, men i övrigt finns det sparsamt med effektstudier av metoderna inom det psykiatriska vårdområdet.

De komplementära metoderna har inte samma legitimitet inom vården som de traditionella metoderna har. Det medför att utövarna förklarar och pratar mer med brukarna om de komplementära meto-derna, än om exempelvis medicinering som har en mer självklar roll i vården. Den utökade tiden och uppmärksamheten kommer bru-karen till godo och kan underlätta skapandet av en allians mellan utövare och brukare. Alliansen skapar och stärker brukarens delak-tighet och främjar brukarens kontroll över sin situation. Utövarna poängterar att brukaren väljer själv och behöver vara motiverad och engagerad. Motivation och engagemang är inget statiskt, utan kan höjas eller sänkas i interaktionen med ”andra” (Mead, 1934, Blumer, 1969, Charon, 2004). Utövarna i studien är motiverade och berättar med starkt engagemang om de metoder de arbetar med. Deras motivation och engagemang kan i interaktion med brukarna förmedla ett hopp som påverkar brukarens delaktighet, motivation och engagemang för sin situation. Att bli bemött av en motiverad och engagerad utövare som kan förmedla hopp till brukaren eller att bli bemött av en omotiverad oengagerad utövare som förmedlar hopplöshet, påverkar naturligtvis också brukaren (Blumer, 1969).

150

Det speciella med flera av de komplementära metoderna är att utö-varna talar till kroppen först. ”Kroppen brukar svara”, som en respondent uttrycker det. Att gå via kroppen blir en slags genväg. När utövare och brukare möts, är metoden i centrum. De bestäm-mer en tid för massage, akupunktur eller vilken metod det nu gäller. Brukaren får, oftast i ett avskilt rum med trivsam möblering och vackra färger, en lugn och rofylld stund med en person som är helt fokuserad på brukarens välmående. Detta upprepas kanske en eller två gånger i veckan. Denna situation och behandlingsmiljö ger bru-karen signaler till självbild och identitet (Blumer, 1969). Metoderna dämpar oro och ångest och uppfattas som behagliga av brukarna. Förutsättningarna för att bygga upp en förtroendefull och trygg relation är således mycket goda och utövarna vittnar om att det går fortare att etablera en relation och att den blir av en annan kvalitet.

En del av metoderna ges i grupp. Det kan förutom av ekonomiska skäl för vårdgivaren också bli en stark bekräftelse för deltagarna på att det finns fler ”som sitter i samma båt”. Att inte vara ensam om sina problem och sin situation, kan ge en känsla av gemenskap. Det finns andra som vet och har erfarenheter av liknande problem. När metoder ges i grupp ska deltagarna helst vara tysta, sjunka in i sig själva och slappna av. Gruppbehandlingen blir en mötesplats med sociala relationer, ett informellt stödsystem och en bekräftelse inte bara på att man har problem utan också att man är en vanlig män-niska (Lindell, 2004).

Användandet av komplementära metoder ger en dubbel effekt: kroppen väcks/ sätts igång samtidigt som sinnet dämpas/kopplar av. Hur kan detta förklaras? Brukarna blir lugnare och piggare. Utövarna vittnar om att brukarna efter behandling blir mer fokuse-rade, koncentrerade och närvarande och att det då är lättare att få kontakt och genomföra givande samtal. Det blir också lättare att ta till sig andra behandlingsåtgärder, vilket leder till snabbare resultat av dessa.

Resultatet visar att metoderna lindrar stress, oro, ångest och smärta och medför lugn, trygghet samt påverkar sömnen. Brukarna får själv-kännedom, kroppskännedom och lär känna och börjar acceptera

151

sina kroppar. Spänningar släpper och brukarna mår bättre och blir gladare och lättare till sinnet. Stämningsläget höjs. I en del metoder får brukarna lära sig tekniker för självkontroll och egenvård för att lättare kunna hantera sina symtom eller försöka förebygga återfall i ohälsa/sjukdom.

Metoderna uppges ge lindrande effekter på sömnsvårigheter. Sömnen är av oerhört stor betydelse eftersom den har en självläkande funk-tion. Efter en god natts sömn torde det vara lättare att hantera sym-tomen på psykisk ohälsa och aktivt ta itu med sin situation. Detta är i linje med WHO:s (1986) definition av hälsofrämjande arbets-insatser och de nationella målen för folkhälsan (Nationella folkhäl-soinstitutet 2000:91, 1999). Metoder som minskar sömnproblem är därför värdefulla.

När respondenterna redogör för vad det är i metoderna som hjälper, är det flera som betonar att de komplementära metoderna går via kroppen. Kroppen berörs. Flera av metoderna stimulerar på olika sätt det centrala nervsystemet. Frisättning av oxytocin genom berö-ring, tillförsel av ljus eller insättning av akupunkturnålar, sätter igång kroppen samtidigt som sinnet lugnas.

Utövare vittnar om att de själva får mycket tillbaka när de ger behandlingar. Genom att beröra människor kan beröringseffekter också utlösas hos utövaren.

Denna studie visar att det inte spelar så stor roll vilken metod som används, så länge den passar den enskilde brukaren. Metoderna hjälper ofta antingen i hög grad eller inte alls. Utövarna har genom sina metoder fått verktyg med inga eller få och milda biverkningar för att kunna hjälpa, lindra lidande och öka välbefinnandet hos sina brukare/patienter. Detta är i linje med Richs (2004) pragmatiska syn. Utövarna söker verktyg, eller metoder, med inga eller milda biverk-ningar, som de tror kan vara till nytta i arbetet med att lindra och hjälpa brukarna/patienterna.

Respondenterna menar att de komplementära metoderna har framtiden för sig. De ser behov av fler utbildade i komplementära

152

metoder och önskar att metoderna fanns mer lättillgängliga i öppen-vården. De vill se mer brukarinflytande och individuellt anpassad vård. Vidare efterlyses mer forskning om komplementära metoder.

Brukares/patienters erfarenheter och uppfattningarSamtliga brukare har eller har haft allvarlig psykisk ohälsa. Gemen-samt för de psykiska sjukdomarna är psykiskt illabefinnande och psykisk smärta med vanliga symtom som svår stress, svår oro, ångest och sömnproblem.

Brukarna betonar att de komplementära metoderna är frivilliga och att de själva har möjlighet att välja eller välja bort. Detta visar sig också vara en viktig faktor i Lindells (2003) studie Mellan frisk och sjuk och Topors (2001) studie Vad hjälper? Att själv fatta beslut kring sin hälsa och livssituation, kan vara av stor hälsofrämjande betydelse. Det första och kanske viktigaste steget är att välja att själv vilja göra något som kanske kan förbättra situationen och välbefin-nandet. Egna val och delaktighet är viktiga förutsättningar för enga-gemang och ansvarstagande som behövs för att kunna bekämpa maktlöshet, för att underlätta och stärka förmågan till makt och för att kunna återta kontrollen över den egna situationen (Lecomte m.fl., 1999, Hansson, 2005 och Svedberg, 2006).

Brukarna beskriver en rad positiva effekter av de komplementära metoderna. Flera vittnar om att de komplementära metoderna är välgörande och bra för deras välbefinnande. Effekter som nämns är att de är avslappnande, lugnande, ger förbättrad sömn, hjälper till vid ångest och motverkar stress. Även Singh & Ernst (2009) påtalar den avslappnande och välgörande effekten vid massage. Denna effekt visar de flesta av metoderna i denna studie. Brukarna kan känna sig utvilade och samtidigt piggare. Komplementära metoder kan få igång kroppen, öka genomblödningen, förbättra cirkulatio-nen, dämpa värk och minska suget efter droger och alkohol. Meto-derna kan lösa upp blockeringar och spänningar och ha en renande funktion. Brukarna upplever att de kommer i balans och att kropp och själ kopplas ihop. Komplementära metoder uppges ge starkare självförtroende och klarare självinsikter så att brukarna vågar mer. En del metoder lärs ut och brukarna använder dessa i sin egenvård.

153

Effekterna som brukarna redogör för, är naturligtvis mycket viktiga för återhämtning och kan möjliggöra en känsla av välbefinnande som ökar möjligheterna till att kunna hantera sin situation (Anto-novsky, 1991) och ökar känslan av ”empowerment”. Detta kan underlätta hantering av symtom, sjukdom, vardagen och till att uppnå personliga mål.

Brukarna betonar att de komplementära metoderna är frivilliga och att de är något annat än medicin. Några menar att de genom att använda sig av komplementära metoder, kan klara sig ifrån medi-ciner. En respondent använder frigörande andning som ett verktyg för att förebygga psykos och en respondent utövar yoga och menar att hon med hjälp av denna metod kan upprätthålla en normal livs-kvalitet.

Respondenterna vittnar om att deras användande av komplemen-tära metoder förebygger återfall och inläggningar, minskar eller ersätter medicinförbrukningen och minskar frekvensen av besök till psykiatrin.

Några av intervjupersonerna har negativa erfarenheter av komple-mentära metoder. De märkte ingen effekt eller kände de sig sämre. Vissa metoder bygger på teorier som har grenar som kan upplevas som fanatiska eller sektliknande.

I vilken omfattning brukarna ägnar sig åt komplementära metoder varierar stort. Brukarna är positiva till komplementära metoder och vill i den framtida vården se mer av valfrihet, delaktighet, mång-fald, icke-medicinska behandlingar och individuellt utformad vård/omsorg. De menar att det är önskvärt att traditionella och komple-mentära behandlingar börjar ses som komplement till varandra.

När det gäller finansiering betalar de flesta ur egen ficka. Detta utgör ett problem, eftersom brukarna i studien lever under mycket knappa ekonomiska förhållanden, på sjukbidrag eller på förtidspension. Brukarna vill se utökade möjligheter till finansiering från offentligt håll.

154

När det gäller att gå kurser i exempelvis yoga, som Katarina anser hjälper henne att lindra återkommande depressioner, påtalas en rätt-viseproblematik. Människor som har en anställning får ofta frisk-vårdspengar via sina arbetsgivare, medan förtidspensionerade indi-vider med skral kassa får betala själva.

Trots branschorganisationens registrering av godkända utövare, kan det finnas oseriösa aktörer på marknaden som tar mycket betalt och/eller som håller på alltför länge med något som inte fungerar. Det leder både till frågor om hur komplementära metoder och utövare ska kvalitetssäkras och till politiska frågor om hur dessa ska finan-sieras.

Utövare såväl som brukare lyfter fram vikten av brukarnas egna val. Människor ger mening åt situationen, vilket har stor betydelse för att den ska bli begriplig och hanterbar (Antonovsky, 1991). Att kunna påverka sin situation genom att göra ett aktivt val för att försöka förbättra sin hälsa, kan utgöra det första viktiga steget för att stärka förmågan till att kunna ta ansvar, makt och kontroll över den egna situationen. Detta framhåller också Svedberg m.fl. (2003) i sin studie om patienters föreställningar och uppfattningar om hur hälsoprocesser inom psykiatrisk vård främjas.

slutsatser och rekommendationerBåde utövare och brukare önskar se förnyelse av vården för perso-ner med psykisk ohälsa. Utövarna vill se mer brukarinflytande och individuell vård, de ser ett behov av fler utbildade i komplemen-tär vård och att tillgängligheten ökar. De efterlyser mer forskning om komplementära metoder för denna brukargrupp med psykisk ohälsa. Brukarna är positiva till komplementära metoder och vill i den framtida vården se mer av valfrihet, delaktighet, mångfald, icke-medicinska behandlingar och individuellt utformad vård/omsorg. De menar att det är önskvärt att traditionella och komplementära behandlingar börjar ses som komplement till varandra.

Det första viktiga steget är att brukarna/patienterna själva väljer eller prövar sig fram till en komplementär metod som de tror kan minska illabefinnandet och öka välbefinnandet.

155

Komplementära metoder ökar påtagligt brukarnas/patienternas möjligheter till egna val och delaktighet då det finns en metodik för samverkan och kommunikation med utövarna.

Det är angeläget att erbjuda en mångfald möjligheter för patienter/brukare med psykisk ohälsa. Det går inte att standardisera meto-derna till ett fåtal som passar alla. Genom att utöka utbudet ökar möjligheterna till den goda miljön och det goda mötet som har stor betydelse för rehabilitering och ökat välbefinnande och som kan ge psykiatriska patienter/brukare utrymme att växa.

Alla metoder hjälper inte alla. Effekterna kan också bli de mot-satta om man känner obehag och rädsla för beröring, som vid t. ex. massage, om man inte tycker om nålstick, är rädd för hästar eller inte tycker om andra djur osv.

De metoder som vi har tagit del av i denna studie, berör via sinnena och aktiverar eller stimulerar på olika sätt det centrala nervsystemet som har med minne och koncentration att göra. De aktiverar och stimulerar även det autonoma nervsystemet som med sina sympa-tiska och parasympatiska delar utlöser effekter som både utövarna och brukarna redogör för.

Det behövs mer kunskaper om komplementära metoder i utbild-ningar och i verksamheter. Patienter/brukare bör få mer och bättre information om komplementära metoder.

Målet med de komplementära metoderna är hälsa och ett ökat väl-befinnande. Metoderna kan användas för att förebygga, som hälso-promotion under sjukdomsfasen och för att underlätta, understödja och öka effekterna vid konventionell behandling och rehabilitering. Att patienter mår så väl som möjligt, är i bästa möjliga ”skick”, är värdefullt både inför medicinska behandlingar och i återhämtningen efter sjukdom/ohälsa. Större vikt ska läggas vid brukarnas/patienter-nas valfrihet och säkerhet.

Det handlar inte alltid om att bli frisk, utan om att kunna leva med sin situation och sin vardag, att kunna hantera och kontrollera sin

156

ohälsa och sina symtom. Målet är att individen rör sig mot hälsa och välbefinnande trots psykisk ohälsa/sjukdom.

På de indikationer som utövare inom verksamheterna använder de komplementära metoderna, kan dessa ses som omvårdnadsåtgär-der.

Av studiens huvudteman hälsa, humanism, valfrihet och välbefin-nande, är det tydligt att komplementära metoder ska lyftas fram med mer information, kunskap och forskning om de effekter och mål som såväl utövare som brukare vittnat om.

Alla behandlingar som kan meritera sig bör beaktas. Meriterings-grunderna och vad som ska tillhandahållas av den offentliga hälso- och sjukvården, bör bli ett politiskt ställningstagande som också inbegriper de finansiella möjligheterna.

rekommendationerUtövare behöver vara välutbildade och ha kunskaper om såväl somatiska och psykiatriska sjukdomar som hälsofrämjande åtgär-der. De behöver formell utbildning på de komplementära metoderna de arbetar med och det behövs ett ökat samarbete mellan utövare av komplementära metoder och utövare av traditionella metoder.

Det är angeläget att fortsätta forskning om de komplementära meto-derna och psykisk ohälsa. Finns det andra effekter av de komple-mentära metoderna som inte framkommit i denna studie?

Effekter av komplementära metoder för olika diagnosgrupper och/eller för olika symtom som också inbegriper hälsa och välbefin-nande, bör undersökas.

Studier som undersöker effekter av komplementära metoder i reha-biliterings- och återhämtningsfasen och som sekundärprevention, bör utföras.

Jämförande studier där den komplementära metoden kombineras med t. ex. samtal eller annat behandlingsprogram, bör också göras.

157

Stor vikt ska då läggas på val att datainsamlingsmetod, instrument och behandlingstidens längd. Det är kroppsliga, kognitiva och emo-tionella reaktioner och effekter som ska mätas och beskrivas.

Fysiologiska effekter kan utvärderas med hjälp av mätningar av puls, blodtryck, vikt, andningsfrekvens och muskelspänning. Mät-ningar kan göras av halten kortisol och andra stresshormon, endor-finer och/eller halten av serotonin, dopamin och oxytocin i blod eller saliv.

Studier, där ångest och oro kan utvärderas, graderas med särskilda bedömningsskalor, som t. ex. ECRS-skalan (Emotional Condi-tion Rating Scale) eller STAI-skalan (State-Trait Anxiery Inven-tory, (Spielberger, 1983). Smärtupplevelse med VAS-skalor (Visuell Analog Skala).

Studier där man mäter graden av KASAM med stöd av Antonovskys (1991) instrument, bör också utföras.

Mätningar av livskvalitet och variabler där upplevd stress, energi och välbefinnande är centrala, bör göras. Hälsoekonomiska aspek-ter bör ingå i utvärderingarna.

158

referenser

Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium, Stockholm: Natur & Kultur

Arvidsson, B. & Skärsäter, J. (red) (2006). Psykiatrisk omvårdnad – att stödja hälsofrämjande processer, Lund: Studentlitteratur

Beck, I. & Tastensen, M. (2005). Beröringsmassage i den dagliga omvård-naden, Hässleholm: Primärvården Skåne nordost

Berget, B., Ekeberg, Ø. & Braastad, B. (2008). Animal-assisted therapy with farm animals for persons with psychiatric disorders: effects on self-efficacy, coping ability and quality of life, a randomized controlled trial. Clinical Practice and Epidemiology in Mental Health 11, 4–9

Blumer, H. (1969). Symbolic interactionism, New Yersey: Printice Hall Inc.

Carlson, P. & Falkenberg, T. (2007). Integrativ vård, Stockholm: Gothia förlag

Charon, J. (2004). Symbolic Interactionism: an introduction, an interpreta-tion, an intergration, (8th ed.), Upple Saddle River, NJ: Printice Hall

Delta Society (2004). Animals in Institutions, URL: http://deltasociety.org/

Delta Society (2004). Animal-Assisted Therapy. Therapeutic interventions, URL: http://deltasociety.org/

Eklöf, M. (1999). Alternativ medicin. Forskning igår, idag, imorgon, Spri rapport nr 485 Stockholm: Spri

Eklöf, M. & Tegern, G. (2001). Stockholm och den komplementära medicinen. HSN rapport 12. Stockholm: Stockholms läns landsting

Eklöf, M. & Kullberg, A. (2004). Komplementär medicin. Forskning, utveck-ling, utbildning. En rapport på uppdrag av Landstingsförbundet. Utgiven av Tema Hälsa och samhälle. Linköping: Linköpings universitet och Lands-tingsförbundet

Eklöf, M. (2004). Perspektiv på komplementär medicin, Lund: Studentlitte-ratur

Forsberg, K-A. (2002). Patienters erfarenheter av ”rehabilitering till häst” i psykiatrisk vård. Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad

159

Hansson, A. (2004). Hälsofrämjande i arbetslivet, Lund: Studentlitteratur

Hansson, L. (2005). Empowerment och brukarinflytande (red: Brunt, D. & Hansson, L.) Att leva med psykiska funktionshinder – livssituation och effektiva vård- och stödinsatser, Lund: Studentlitteratur

Hedelin, B. (2006). Att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa (red: Arvidsson, B. & Skärsäter) Psykiatrisk omvårdnad – att stödja hälso-främjande processer, Lund: Studentlitteratur

HSL 1982:763, Hälso- och sjukvårdslagen

Jensen, I., Lekander, M., Nord, C-E., Rane, A. & Ekenryd, C. (2007). Complementary and Alternative Medicin (CAM) A systematic review of Intervention. Research in Sweden. Report to Swedish Counsil for Working-life and Social research FAS and the Swedish government. www.fas.se/bokhandel

Jernström, H., Ingvar, C., Rose, C. & Malekzadeh, F. (2005). Naturläkemedel och homeopati, Läkartidningen, 2005 nr 44 s 3326)

Jormfeldt, H. (2006). Hälsa i psykiatrisk omvårdnad (red: Arvidsson, B. & Skärsäter, I.) Psykiatrisk omvårdnad – att stödja hälsofrämjande processer, Lund: Studentlitteratur

Johansson, I. (2006). En hälsofrämjande miljö inom psykiatrisk slutenvård (red: Arvidsson, B. & Skärsäter, I.) Psykiatrisk omvårdnad – att stödja hälsofrämjande processer, Lund: Studentlitteratur.

Jormfeldt, H. & Svedberg, P. (2006). Hopp – en förutsättning för återhämt-ning (red: Arvidsson, B. & Skärsäter, I.) Psykiatrisk omvårdnad – att stödja hälsofrämjande processer, Lund: Studentlitteratur

Klang Söderqvist, B. red (2008). Patientundervisning, Lund: Studentlitteratur

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund: Studentlitteratur

Landstingsförbundet och Örebro universitet (2001). Den komplementära medicinens utbredning och tillämpning inom landets landsting – En kartläggning på uppdrag av Landstingsförbundet. Landstingsförbundet, Institutionen för idrott och hälsa. Tryckning, Repro, Örebro universitet. ISBN 91-7668-203, ISSN 1404-7993

Lecomte, T., Cyr, M., Lesage, A., Wilde, J., Leclerc, C. & Ricard, N. (1999). Efficacy of a self-esteem module in the empowerment of individuals with schizophrenia. The Journal of Nervous and Mental Disease 187 s. 406–413

Leppänen, V. (2006). Deltagarnas sjukfrånvaro under fyra år. Om projektet Plus alla – friskvård och kvalitetstid för vårdbiträde och undersköterskor inom öppen hemtjänst i Limhamn–Bunkeflo. Arbetsrapport Arbetslivsinsti-tutet: Malmö

Lindell, L. (2003). Mellan frisk och sjuk – en studie av psykiatrisk öppenvård, Lunds universitet: Sociologiska institutionen

160

Lindell, L. (2004). Mellan patientskap och vänskap (red: Kolfjord, I. & Widding Hedin, L.) Hälsans sociala villkor, Lund: Boxbox förlag

LYS 1998.531, Lagen om yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvårdsområdet

Mead, G.H. (1934). Mind, Self and Society, Chicago: The University of Chicago

Nationella folkhälsokommiten (1999). Psykisk hälsa, rapport från Nationella folkhälsokommittén

Norling, I. (2001). Rekreation och psykisk hälsa, Sahlgrenska Universitets-sjukhuset: Sektionen för vårdforskning

Obert, C. & Forsell, M. (2000). Fokusgrupp – ett enkelt sätt att mäta kvalité, Höganas: Kommunlitteratur

Polit, D F., Beck, C. & Hungler, B. (2001). Essentials of Nursing Research: Methods, Appraisal and Utilization (5th edition). Philiadelphia: Lippincott, Wiliams & Wilkins

Polit, D F. & Beck, C. (2006) Essentials of Neursing research Methods Appraisal, and Utiliszation (6th edition). Philiadelphia: Lippincott Wiliams & Wilkins

Richt (2004). Komplementärmedicin – varför nu? (red. Eklöf, M.) Perspektiv på komplementär medicin. Studentlitteratur: Lund

Sand, O., Sjaastad, Ö., Haug, E. & Bjälie, J. (2006). Människokroppens fysiologi och anatomi, Stockholm: Liber

Singh. S, & Ernst, E. (2009). Salvekvick och kvacksalveri – Alternativmede-cinen under luppen, Stockholm: Leopard förlag

SBU 1999: 4 Evidensbaserad omvårdnad – vid behandling av personer med schizofreni, Stockholm: SBU

SBU (2004 nr 166/2) Behandling av depressionssjukdomar, Stockholm: SBU

SBU (2007). Ljusterapi vid depression, Stockholm: SBU

SOU (2004:23) Betänkandet: Från verksförordning till myndighetsförordning

SOSFS 1993:18 Akupunktur, Socialstyrelsen

SOU 1999:137 Hälsa på lika villkor – andra steget mot nationella folk-hälsomål. Delbetänkande av nationella Folkhälsokommittén, Stockholm: Socialdepartementet

SOU 2000:91 Hälsa på lika villkor: Nationella mål för folkhälsan, Stockholm: Fritzes offentliga publikationer

Speilberg, C. D. (1983). Manual for State – Trait Anxiety Inventory (Form Y). Palo Alto, CA: Consulting Psychologists Press, s. 1-36

Svedberg, P. (2006). Hälsofrämjande i psykiatrisk omvårdnad (red: Arvidsson, B. & Skärsäter, I.) Psykiatrisk omvårdnad – att stödja hälsofrämjande processer, Lund: Studentlitteratur

161

Svedberg, P., Jormfeldt, H. & Arvidsson, B. (2003). Patients´ conceptions of how health processes are promoted in mental health nursing, Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 10, 448–456

Svedberg, P. (2006). Hälsofrämjande psykiatrisk omvårdnad (red: Arvidsson, B. & Skärsäter, I.) Psykiatrisk omvårdnad – att stödja hälsofrämjande processer, Lund: Studentlitteratur

Tengland, P-A. (1998). Mental Health: A Philosophical Analysis, Linköping in Art and Science 177

Uvnäs–Moberg, K. (2000). Lugn och beröring: oxytocinets läkande verkan i kroppen, Stockholm: Natur & Kultur

Uvnäs–Moberg, K. (2009). Närhetens hormon – oxytocinets roll i relationer, Stockholm: Natur & Kultur

Wintroth, J. (2008). Hälsa och hälsopromotion med fokus på individ, grupp och organisationsnivå, Stockholm: SISU Idrottsböcker

World Health Organisation (1984). Health Promotion: A Discussion Document on the Concept of and Principles, Geneva: WHO

World Health Organisation (1986). Ottawa charter for health promotion, First International Conference on Health Promotion, Ottawa, 21 November, Ottawa: WHO

www.codex.vr.se

www.deltasocietyaustralia.com.au/delta_update_aug_2004.pdf

www.kam.se, Komplementär och alternativ medicin, 2010-03-05

www.ki.se/csc/reaearch/mall-se-1rads-meny.html 2007-02-23

www.miljomagasinet.se/artiklar/torkel39.html

162

Bilagor

Bilaga 1Exempel på komplementära metoder:

Bolltäcke (texten hämtad från www.kikre.com, 2008-01-15) Bollarnas tyngd påverkar centrala nervsystemet via det behagliga tryck man känner på kroppen. När man rör sig under täcket skapas nya tryckpunkter och därmed nya taktila signaler till centrala nerv-systemet. Bolltäckena hjälper till att tydliggöra kroppens gränser.

Att vila med Bolltäcket motverkar stress och underlättar koncentra-tion. Många användare berättar om den trygghet de erfar och den lindring Bolltäcket ger vid akuta ångestattacker. För andra är det ett ovärderligt hjälpmedel för att kunna komma till ro och för lugnare och djupare sömn – utan sömnmedel.

Att inte förnimma kroppens gränser skapar känslor av oro och otrygghet. Bolltäcket ger en mängd känselintryck som stimulerar beröringssinnet, muskel- och ledsinnena. Den starka och behagliga känselupplevelsen förstärker kroppsuppfattningen och ger djup avslappning. Bolltäcket har blivit en stor succé för utvecklingshäm-made, hyperaktiva, autistiska, psykiskt sjuka och dementa personer. Erfarenheterna sprids och det används också med stor framgång vid ätstörningar som anorexi, missbruksproblematik, hjärnskador, vid smärta, fibromyalgi och neurologiska sjukdomstillstånd. Bristande

163

förmåga att tolka och redigera sinnesintryck påverkar såväl kropps- som rumsuppfattning.

frigörande andning (texten är hämtad från www.andning.info, 2008-01-15)

Med en enkel andningsteknik löser du upp spänningar. Du skapar dig ett inre rum av frid. Du blir också medveten om känslor och tankar som styr och hindrar dig från att leva helt och fullt. Med den insikten kan du ändra dina begränsande tankar om dig själv och få full tillgång till dina egna resurser. När din kropp inte längre behöver hålla tillbaka gamla känslor blir du mer avklappad och öppen för nya möjligheter. Psykosomatiska besvär medvetandegörs och lindras eller försvinner.

Frigörande andning bygger på urgamla kunskaper och modern veten-skap om andningens stora betydelse för att förbättra hälsan och höja medvetandet. En moderniserad version skapades i USA på 1970-talet och kom att kallas för Rebirthing (återfödelse) eftersom tidigare händelser i livet och även födelsen kan återupplevas. Breathwork är en internationell benämning för olika varianter av andningstekniker.Det bästa sättet att lära sig frigörande andning är tillsammans med en utbildad andningspedagog. Du får då det professionella stöd som behövs för att du ska känna dig trygg och avslappnad under and-ningen. Pedagogen vägleder din andning och hjälper dig att genom-skåda negativa tankar och vända dem till positiva.

ljusterapi (texten är hämtad från www.wikipedia 2010 05 22)

Ljusterapi är en terapiform mot höst- och vinterdepressioner. Den anses fungera mot depressioner som har samband med bristen på ljus under den mörka årstiden. Man kan också ha nytta av behand-ling med ljus, till exempel 10 000 lux, om man lider av så kallat försenat sömnfassyndrom, en dygnsrytmsjukdom. Ljusterapi går ut på att man utsätts för kraftigt ljussken under en längre tid, antingen via en ljusbox eller i ett ljusrum (ljusterapirum).

164

Ljusrum finns på flera sjukhus i Sverige. Ljuset i ett ljusrum är indi-rekt och vanligen används lysrör med hög färgtemperatur och god spektralfördelning som ljuskälla (så kallade dagsljuslysrör eller full-spektrumlysrör). Ljusstyrkan i ett ljusrum ligger normalt mellan 2000-4000 lux, vilket är ca 10 gånger mer än ljuset i ett kontorsrum. Vanligen vistas man i ett ljusrum 1-2 timmar per tillfälle. Det finns även ljuskaféer, där människor kan självmedicinera med ljusterapi.

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har utvärderat ett antal vetenskapliga studier av ljusterapi och kommit till slutsat-sen att det fortfarande saknas tillfredsställande forskningsstudier för att kunna påstå att behandling med ljusterapi hjälper jämfört med placebo. SBU drar slutsatsen att större studier av behandling med ljusterapi behöver göras för att tillförlitliga slutsatser ska kunna dras.

Enligt SBU bör behandling i ljusterapirum ses som experimentell, eftersom det ännu inte har visats att behandlingen hjälper bättre än placebo vid årstidsbunden depression. Befintliga studier visar ingen skillnad gentemot placebo i andel patienter som uppnår en minst 50-procentig förbättring, och resultaten är motstridiga vad gäller andelen som blir helt bra igen. Värdet av ljusterapi kan vare sig för-kastas eller bekräftas på grundval av befintliga studier.

nada och öronakupunktur (texten är hämtad från www.Rehabcenter-steget.se, 2010 05 22) Öronakupunktur är ett komplement vid vår behandling av beroende men bedrivs även vid sidan om som en fristående behandlingsform. Kan vara till hjälp för individer med värk och i stress, oro, sömn-problem, har utmattningssymptom och hög ångestnivå samt ätstör-ningar. NADA står för National Acupuncture Detoxification AssociationPå 70-talet upptäcktes det att akupunktur lindrar vid abstinens. Sedan dess har framför allt öronakupunktur blivit en vanlig del av behandlingen vid alkohol- narkotika- och/eller läkemedelsberoende i ett trettiotal länder. NADA är en speciell form av akupunktur som

165

i flera vetenskapliga studier visat sig vara särskilt verksam. Med början på 90-talet använder också alltfler svenska sjukhus, social-tjänstkontor, behandlingshem och fängelser NADA som ett komple-ment till den vanliga behandlingen. Individen kan tillgodogöra sig annan behandling bättre. Hur fungerar det?Akupunktur är en flera tusen år gammal behandlingsmetod som utvecklats i Kina. När man sticker en nål i en akupunkturpunkt vida-rebefordras signaler till hjärnan bl.a. frisätts endorfiner (det kropp-segna morfinet) samt en rad andra neurotransmittorer påverkas gynnsamt. Patienten brukar uppleva ett lugn, bättre sömn, minskad smärta, mindre drogsug, lindring av abstinensbesvär m.m. BehandlingFör bästa resultat uppmanas patienten att de första två veckorna komma ofta, gärna dagligen, därefter 2-3 ggr/v. Behandlingen tar 60 min. och under tiden ljuder stillsam musik eller tystnad efter önske-mål.

Gör det ont?Nålarna är mycket tunna och insticket snabbt, nålen förs in ca 2 mm.Hur känns det?En känsla av lugn och välbehag sprider sig i kroppen, vissa får en värmekänsla i öronen.Risk för biverkningar?NADA är en säker metod med ytterst få biverkningar. Efteråt kan vissa känna sig mycket avslappnade eller trötta och ha nedsatt reak-tionsförmåga. NADA öronakupunktur PÅVERKAR ... Fysiska symptom som kan lindras:skakningar, svettningar, tarmproblem, muskelkramper, värk, huvud-värk/migrän, salivutsöndring, illamående, kräkningar, hjärtklapp-ning, trötthet och köldkänsla.

166

Detta ger:minskat medicinbehov, smärtlindring och mindre stress. Psykiska symptom som kan lindras: stress, aggression, irritabilitet, panikattacker, oro, sömnlöshet, över-känslighet, mardrömmar, sorg, otålighet, rädsla och depression.

Detta ger:fokuserat tänkande, avslappning, lugn och ro, klarhet, medvetenhet om känslor, motivation, empati och positivt utagerande. Dessutom minskar:alkoholsug, drogsug, matsug, nikotinsug, hormonrubbningar och PMS.

ridterapi och djurverksamhet (texten är hämtad från www.stiftelsenhippocampus.se, 2008-01-15)

Ridterapi används som behandlingsform inom rehabiliteringen och habiliteringen vid en rad olika funktionsnedsättningar som t. ex. stroke, ryggmärgsskador, autism, utvecklingsstörning och rygg/nackproblem. Med grunden i traditionell ridutlärning och ett urval av ridövningar anpassas behandlingen till patientens förutsättningar och rehabiliteringsmål.

Hästens rörelser och ridningens terapeutiska egenskaper är kom-plexa och berör många aspekter av en persons förmågor. Då hästen rör sig i gångarten skritt överförs tredimensionella rörelser till rytta-ren så att dennes bäcken och bål rör sig som vid normal gång. Detta sker cirka 3 000 gånger under ett ridpass på 30 minuter. Ryggradens muskler påverkas av hästens rörelser att repetitivt och rytmiskt akti-veras. Nödvändigheten att förhålla sig till hästens rörelser ger en frekvent men lågbelastande träning. Att sitta på en häst som rör sig är att ständigt försättas ur balans. Balansmomenten utformas och stegras med hjälp av skilda ridövningar och i de olika gångarterna.

167

De olika övningar som häst och ryttare gör under ett ridpass ställer även krav på koordination och kroppskännedom hos ryttaren. Hästens rörelser och de många skilda ridmomenten erbjuder en out-sinlig källa till variation och ökad svårighetsgrad i träningen. Hästen ger direkt feedback på ryttarens agerande, det ryttaren gör avspeg-las i hästens reaktioner. I ridterapi kombineras träning av stabili-tet, styrka, koordination, balans och kroppskännedom. Hästen ger genom sina reaktioner en återkommande feedback på hur ryttaren använder sin kropp. Nödvändigheten att kommunicera med hästen i ridterapisituationen och relationen med hästen har en positiv påver-kan på behandlingsmotivationen hos ryttaren/patienten. Vakenhets-graden ökar och det krävs ett aktivt deltagande. Detta stimulerar förmågan till koncentration och inlärning. Att rida är inte bara en fysisk aktivitet utan även en kognitiv utmaning. När man rider finns det inte plats för andra tankar utan man befinner sig helt i nuet.

Intervjustudier av personer som deltagit i ridterapi och deras anhöriga visar samstämmigt att ridterapi upplevs som självförtro-endestärkande, att den bidrar till en positiv upplevelse av den egna förmågan trots funktionshindret samt att rida, att vara en ryttare, innebär att deltaga i en ”frisk” aktivitet.

snoezelen/sinnesrum (texten är hämtad från http://hem.passagen.se/svenskasnoezelen/litteratur.htm, 2008-01-15) Ordet Snoezelen är sammansatt av två holländska ord; snuffelen (”lukta”) och doezelen (”dåsa”). Innebörden av dessa två ord be-skriver vad aktiviteten innehåller:

• Att använda ett eller flera sinnen aktivt, för att få informa-tion från omvärlden.

• Att vila/gå ner i varv.

Personerna som drev utvecklingen av Snoezelen i Holland är Jan Hulsegge och Ad Verheul som båda arbetade på De Hartenberg-institutet, en institution för personer med psykiska och fysiska funk-tionshinder. År 1978 skulle man åka på ett sommarläger och ville

168

där pröva att jobba med stimulering av sinnena. De funktionshin-drade hade tidigare visats sig ha svårt att ta till sig sinnesintryck och verkade inte alltid uppskatta eller reagera nämnvärt när det t. ex. erbjöds vistelse ute i naturen. På sommarlägret byggde man stationer med olika aktiviteter. Dessa innehöll användning av ljus, ljud, färger, dofter, massage/taktil stimulering och rörelse. Vid hemkomsten fort-satte man att utveckla idéerna och byggde upp några liknande rum på institutionen. Verheul och Hulsegge hade som utgångspunkt för detta en tanke om att man kan se människan ur fyra aspekter: per-ceptuell förmåga, tänkande, känsla och handlingsförmåga. Vi skapar själva en omgivning där vi kan utveckla, samordna och integrera dessa egenskaper. Har man ett funktionshinder som gör att man själv inte kan skapa denna omgivning, kan inte heller dessa egenska-per utvecklas på ett tillfredsställande sätt. Rummen man byggde upp var ett sätt att skapa en sådan omgivning. Utifrån detta och en brist på medveten stimulering för utvecklingsstörda, utvecklade Verheul och Hulsegge Snoezelenmodellen.

Grundidén innebär att man erbjuder en person sinnesstimulering i en anpassad miljö kopplat till ett speciellt förhållningssätt. Förhåll-ningssättet företräds av en ”enabler” (=möjliggörare) vilket utgörs av medföljaren. Medföljaren är en person från den funktionshindrades vardag som ska hjälpa till att skapa en trygg atmosfär. Medföljaren ska också uppmuntra den funktionshindrade att ta initiativ, välja, utveckla lek, stimulera glädje och njutning samt vara uppmärksam på de signaler som personen skickar ut och därmed vara lyhörd för det samspel som uppstår.

Taktil stimulering (texten är hämtad från www.beroring.se, 2008-01-15).

Taktil betyder beröring. Men när man säjer det taktila sinnet menar man inte enbart beröringen utan hela känselsinnet eller hudsinnet som en del föredrar att kalla det. I det taktila sinnet finns recepto-rer för beröring, tryck, vibrationer, smärta, kyla och värme. Genom att medvetet och strukturerat beröra huden, aktiveras flera av dessa receptorer som via sina nervbanor till hjärnan, leder fram till det samordnande systemet – oxytocinsystemet.

169

Taktil stimulering är en medveten och strukturerad beröring som aktiverar huden, vårt första och största organ och sinnesorgan. Taktil stimulering definieras som en sinnesträning och en metod i daglig omsorg och träning för friskvård och hälsa. Den kan också vara en neuropsykologisk och neurofysiologisk behandlingsform.

Behovet av beröring ökar vid sjukdom, skador och funktionshinder. Taktil stimulering har därför anpassats för barn och vuxna med t. ex. rörelsehinder, begåvningshandikapp och/eller autism samt för-värvade hjärnskador efter olyckor m.m. Den är ett viktigt stöd i den palliativa vården.

Taktil stimulering används för att

• understödja den neurala organisationens utveckling• öka kroppsuppfattningen • stärka bindning mellan föräldrar/barn/partners• öka kommunikationen• förbättra mag- och tarmfunktionerna• öka immunförsvaret• lindra smärta• skapa lugn och ro

Taktil stimulering används bl.a. inom förskola, särskola/tränings-skola, fritidsverksamhet, dagcenter, rehabilitering, mödravård, sjukhem, servicehus, smärtbehandling, hospice.

Taktil stimulering utgår från en helhetssyn på människan grundad på erfarenhet och forskning. Den används alltid utifrån den enskilde individens behov och villkor.

Både svensk och utländsk forskning av Prof. Kerstin Uvnäs-Moberg, Karolinska institutet och Dr. Maria Hernandes-Reif, Touch Research Institute, Florida, USA, samt erfarenheter i Sverige av beröring i vård och omsorg har visat att beröring bl.a. leder fram till:

170

• lugn och ro • smärtlindring • ökad nyfikenhet • minskad aggressivitet • ökad viktuppgång för lågviktiga barn och vuxna • ökad möjlighet till kommunikation • ökat immunförsvar • en förbättrad mag- och tarmfunktion • ökad livskvalité

171

Bilaga 2. enKät

Vilket län är enheten belägen i?Använder ni eller har ni använt er av någon komplementär metod i er verksamhet som traditionellt inte har erbjudits i vården eller har ingått i de skolmedicinska utbildningarna, som t. ex. läkemedelsbe-handling, ECT, samtalsterapier i olika former och social träning? Använder ni eller har ni använt er av någon komplementär metod (t. ex. akupunktur, ljusterapi, taktil massage, massage, bolltäcke, djur-hållning eller annat)?Hur många behandlare använder sig av komplementära metoder? AkupunkturAnvänder ni eller har ni använt akupunktur? Om ni har slutat, vad var anledningen?Vid vilket eller vilka sjukdomstillstånd eller symtom använder ni akupunktur? Vilka brukargrupper får akupunktur? Upplever ni att metoden medför nytta för brukaren? På vilket eller vilka sätt medför metoden nytta för brukaren? Hur många gånger sker behandlingen och under hur lång tid?

Taktil massageAnvänder ni er av eller har ni använt er av taktil massage? Om ni har slutat, vad var anledningen? Vid vilket eller vilka sjukdomstillstånd eller symtom använder ni metoden? Vilka brukargrupper får behandlingen? Upplever ni att metoden medför nytta för brukaren? På vilket eller vilka sätt medför metoden nytta för brukaren? Hur många gånger sker behandlingen och under hur lång tid?

BolltäckeAnvänder ni er av eller har ni använt er av bolltäcke? Om ni har slutat, vad var anledningen? Vid vilket eller vilka sjukdomstillstånd eller symtom använder ni metoden? Vilka brukargrupper får behandlingen?

172

Upplever ni att metoden medför nytta för brukaren? På vilket eller vilka sätt medför metoden nytta för brukaren? Hur många gånger sker behandlingen och under hur lång tid?

LjusterapiAnvänder ni er av eller har ni använt er av ljusterapi? Om ni har slutat, vad var anledningen? Vid vilket eller vilka sjukdomstillstånd eller symtom använder ni metoden? Vilka brukargrupper får behandlingen? Upplever ni att metoden medför nytta för brukaren? På vilket eller vilka sätt medför metoden nytta för brukaren? Hur många gånger sker behandlingen och under hur lång tid? Djur/djurskötselAnvänder ni er av eller har ni använt er av djur/djurskötsel? Om ni har slutat, vad var anledningen? Vid vilket eller vilka sjukdomstillstånd eller symtom använder ni metoden? Vilka brukargrupper får behandlingen? Upplever ni att metoden medför nytta för brukaren? På vilket eller vilka sätt medför metoden nytta för brukaren? Hur många gånger sker behandlingen och under hur lång tid? Andra metoderAnvänder ni eller har ni använt er av någon annan komplementär metod (ange vilken)? Om ni har slutat, vad var anledningen? Vid vilket eller vilka tillstånd eller symtom använder ni metoden? Vilka brukargrupper får behandlingen? Upplever ni att metoden medför nytta för brukaren? På vilket eller vilka sätt medför metoden nytta för brukaren? Hur många gånger sker behandlingen och under hur lång tid?

173

Bilaga 3. intervjumall personal

• Personlig bakgrund – ålder, utbildning, erfarenheter

• Egen verksamhet. Vilka metoder erbjuder du?I vilken omfattning erbjuder du komplementära metoder?Vilka är brukarna (ålder, sjukdom, symtom, kön, utbildning, yrke)?

• Syn på psykisk hälsa/ohälsa.Vad innebär psykisk ohälsa för dig?Vad innebär psykisk hälsa för dig?

• Syn på psykiatrisk vård.Vad innebär traditionell vård för dig?Vad innebär komplementär vård för dig?

• Upplevd nytta av alternativ vård.Vilka effekter kan ses? Hälsa, medicinering, annat.Vad hjälper och varför?Negativa effekter/biverkningar?

• Syn på brukarnas medverkan i vården.Vem tar initiativ till alternativa vårdformer – brukare eller per-sonal?Ger alternativa metoder några fördelar när det gäller inflytan-de, delaktighet etc.?

• Syn på olika vårdgivares samarbete.Hur fungerar det att kombinera traditionell och alternativ vård?Skillnader, motsättningar, samarbeten? Ser du någon motsättning i att som medicinskt skolad utföra den här typen av behandling?

174

• Framtid.Vilken utveckling ser du inom komplementärmedicinen?Hur önskar du att den framtida psykvården ska utformas?

• Vem mer bör vi tala med?

175

Bilaga 4. intervjumall brukare

• Personlig bakgrund – ålder, erfarenheter

• Syn på/föreställning om psykisk hälsa? Vad innebär psykisk hälsa för dig?

• Hur och av vem fick du tips/veta om den metoden/metoderna du använt?

• Har du tidigare använt/(din barndom) använt alternativa meto-der?

• Känner du förtroende för samhällets psykiatriska vård såsom den fungerar?- I stor utsträckning? Kommentera:

- I viss utsträckning? Kommentera: - Inte alls? Kommentera:

• I vilken utsträckning tycker du att du kan lita på hälsoråden från läkare och forskning? - I stor utsträckning? Kommentera!- I viss utsträckning? Kommentera!- Inte alls? Kommentera!

• Vad innebär komplementär vård för dig?

• Egna erfarenheter av alternativ vård.Vilka metoder?I vilken omfattning?

• Upplevd nytta av alternativ vård.Vad ger kontakten med alternativvården dig? Vilka effekter kan du se? Hälsa, medicinering, annat.Vad hjälper och varför?Har du pratat med din läkare inom psykiatrin om din alterna-tiva behandling?Hur ställer han sig?

176

• Hur har du finansierat din alternativa behandling?

• Syn på brukarnas medverkan i vården.Vem tar initiativ till alternativa vårdformer – brukare eller per-sonal?Ger alternativa metoder några fördelar när det gäller inflytande, delaktighet etc.?

• Syn på olika vårdgivares samarbete.Går det att kombinera traditionell och alternativ vård?Skillnader, motsättningar, samarbete?

• Framtid.Hur önskar du att den framtida psykvården ska utformas? Hur ser du på komplementära metoders framtid?Hur ser du på din egen framtid?

FO

U R

AP

PO

RT

20

10

:5

Lisb

eTh Lin

deLL &

An

n-M

AR

i ek

MA

LMö

hö

gs

kO

LA 2

010

MALMö högskOLA

205 06 MALMö, sweden

www.MAh.se

LisbeTh LindeLL Ann-MARi ekkOMPLeMenTäRA MeTOdeR i PsykiATRiskA veRksAMheTeR – och brukares upplevelser och erfarenheter

Lisbeth Lindell, fil dr., leg. sjuksköterska inom psykiatri och verksam

som universitetslektor vid Malmö högskola, Hälsa och samhälle

Ann-Mari Ek, doktorand och verksam som projektledare i SIKTA –

Skånes implementering av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för

missbruks- och beroendevård inom Region Skåne

Intresset för komplementära metoder har ökat påtagligt i Sverige det

senaste decenniet, både hos allmänheten och inom människobehand-

lande yrken. Det har blivit vanligare att läkare och annan behörig

personal använder sig av icke konventionella metoder som komple-

ment i sin verksamhet. Patienter/brukare kompletterar också själv

den konventionella vården med någon komplementär metod utanför

verksamheterna. Sjukvårdsplanerare och lagstiftning betonar indivi-

dens egenansvar för hälsan och en hälso- och friskvårdstrend har vuxit

sig stark under det senaste decenniet. Komplementära metoder kan ses

som ett uttryck för en bland många delar i denna trend.

Rapporten innehåller en nationell kartläggningsstudie om taktil berö-

ring, akupunktur, djurskötsel och andra komplementära metoders

utbredning, tillämpning och effekter inom olika psykiatriska verk-

samheter. Rapporten innehåller också två studier om utövare och bru-

kares upplevelser och erfarenheter av komplementära metoder.

I studien lyfts metodernas generella effekter fram och författarna kon-

staterar att de komplementära metodernas mål är att må bra och att

öka hälsan och välbefinnandet – inte att bota sjukdom.

isbn/issn 978-91-7104-239-2/1650-2337

kO

MP

LeMen

TäR

A M

eTOd

eR i P

syk

iATR

isk

A v

eRk

sAM

heTeR

– Oc

h b

RU

kA

Res

UP

PLev

eLseR

Oc

h eR

FAR

enh

eTeR