lisa magnusson och oskar niklasson - diva portal133413/... · 2009-01-10 · demeure (kad) och...
TRANSCRIPT
Humanvetenskapliga Institutionen
Högskolan i Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: Omvårdnad – uppsats 15 hp
Att leva med kvarvarande urinkateter
Lisa Magnusson och Oskar Niklasson
Handledare: Eva Gustafson Examinator: Margareta Hagberg
Humanvetenskapliga Institutionen
Högskolan i Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: Omvårdnad – uppsats 15hp
Att leva med kvarvarande urinkateter
Lisa Magnusson och Oskar Niklasson
SAMMANFATTNING
Kvarvarande urinkateterisering i form av KAD eller suprapubiskateter är en vanlig behandlig vid olika problem med urinvägarna. Författarna har i en systematisk litteraturstudie med innehållsanalys som metod haft som syfte att belysa erfarenheter hos människor som levt med kvarvarande kateter under en längre tid. Vi har sett att bristen på kunskap om dessa människors erfarenheter och livsvärld är ett omvårdnadsproblem som kan innebära ett lidande för dessa människor. Huvudresultaten är att livet med kateter kan ge erfarenheter av både negativ och positiv art. Erfarenheter vi valt att lyfta fram har delats in i fyra kategorier och är främst av vardaglig karaktär. Detta innebär bland annat underlättande och hämmande erfarenheter i sociala sammanhang. Vi har även sett att kunskap och information påverkar det dagliga livet. Slutsatsen är att det går att lära sig leva med en kvarvarande kateter, men att det tar tid. Det är nödvändigt med mer omvårdnadsforskning på detta område.
Nyckelord: urinkateter, urinkateterisering, KAD, suprapubiskateter, erfarenheter
Innehåll
1. Inledning ............................................................................................................................... 4
2. Bakgrund............................................................................................................................... 4
2.1. Indikationer för kateterbehandling ................................................................................. 4 2.2. Presentation av de olika kateterformerna ....................................................................... 5 2.3. Förekomst av kateterbehandling .................................................................................... 5 2.4. KASAM ......................................................................................................................... 6 2.5 Livsvärld......................................................................................................................... 6
3. Problematisering .................................................................................................................. 7
4. Syfte ....................................................................................................................................... 7
5. Metod..................................................................................................................................... 8
5.1. Systematisk litteraturstudie ............................................................................................ 8 5.2. Urval................................................................................................................................ 8
5.2.1 Inklusionskriterier ..................................................................................................... 8 5.2.2. Exklusionskriterier ................................................................................................... 9
5.3. Genomförande................................................................................................................. 9 5.4. Kvalitetsgranskning....................................................................................................... 10 5.5. Dataanalys ..................................................................................................................... 11 5.6. Etiskt ställningstagande................................................................................................. 12
6. Resultat................................................................................................................................ 13
6.1. Vardaglighet .................................................................................................................. 13 6.1.1. ”Det är som att ta på sig strumporna” .................................................................... 13 6.1.2. ”Det gäller att klara av det dagliga livet” ............................................................... 14
6.2. Katetern är något främmande: ”Jag ville bara rycka ut den” ........................................ 15 6.3. Befrielse/hämning: ”Jag kan komma ut, men...”........................................................... 15 6.4. Kunskap: ”Det är så mycket som jag inte fick veta”..................................................... 17
7. Diskussion ........................................................................................................................... 18
7.1. Resultatdiskussion......................................................................................................... 18 7.2. Fortsatt forskning - Kliniska implikationer ................................................................... 21 7.3. Metoddiskussion............................................................................................................ 21
8. Slutsatser och avslutande kommentar.............................................................................. 23
Referenser ............................................................................................................................... 25
Bilaga 1: Artikelmatris Bilaga 2: Granskningsmallar
4
1. Inledning
Författarna till denna litteraturstudie har under både arbetsliv och klinisk praktik under
utbildningen till sjuksköterska träffat på åtskilliga människor som lever med en kvarvarande
urinkateter. Vi har också reflekterat över att många sjuksköterskor, vårdlärare och annan
vårdpersonal gjort anmärkningen att kvarvarande urinkateterbruk är något som knappast
förekommer utan är en del av det förgångna.
Vår tanke var att dessa människor ofta blev förbisedda och att deras erfarenheter inte kom
fram. Därför väcktes intresset att belysa erfarenheterna hos människor med kvarvarande
urinkateter.
2. Bakgrund
2.1. Indikationer för kateterbehandling
Den vanligaste anledningen till behandling med kvarvarande kateter är akut urinretention eller
operativa ingrepp. Vid dessa indikationer blir behandlingstiden ofta kortvarig och personen är
vanligen utan kateter när han eller hon lämnar sjukhuset. Det finns dock indikationer där det
är befogat att behandla människor med kvarvarande kateter under längre tid och dessa är
bland andra kronisk urinretention där intermittent kateterisering inte är möjlig (Almås &
Gjerland, 2001). Kronisk urinretention kan uppkomma till följd av flera olika orsaker. Det kan
vara mekaniska faktorer i form av förträngningar i urinröret till exempel vid
prostataförstoring. Neurologiska faktorer i form av skador i centrala nervsystemet kan också
orsaka kronisk urinretention (Almås & Gjerland, 2001).
Urininkontinens är egentligen ingen indikation för behandling med kvarvarande kateter
men kan övervägas om den kvarvarande katetern uppenbart förbättrar livskvaliteten för
bäraren (Hellström & Lindehall, 2006). Behandling med kvarvarande kateter ordineras alltid
av läkare.
5
2.2. Presentation av de olika kateterformerna
För kateterisering av urinblåsan kan flera olika metoder användas. Vanligast är kateter à
demeure (KAD) och suprapubisk kateter. KAD är en form av kvarvarande kateter som förs
upp genom urinröret till urinblåsan för dränage. En KAD kan ligga i urinblåsan upp till 12
veckor beroende av vilket ytskikt som används. Det innebär att katetern måste bytas minst var
12:e vecka men kan också bytas oftare eller vid behov. Suprapubisk kateter är en kateter som
dränerar blåsan genom att katetern läggs in genom bukväggen till blåsan (Almås & Gjerland,
2001). Suprapubisk kateter kan med fördel användas för att undvika skador på urinröret och
suprapubisk kateter underlättar också sexuallivet (Hellström & Lindehall, 2006).
Till slangen kopplas en urinuppsamlingspåse, denna påse måste alltid tas med över allt.
Urinuppsamlingspåsarna finns i olika storlekar och modeller
(sjukvårdsrådgivningen/handboken). Vanliga komplikationer till kateterbehandling är till
exempel urinvägsinfektion och upphävt flöde i katetern, urinstopp (Hellström & Lindehall,
2006).
2.3. Förekomst av kateterbehandling
Långtidsbehandling med kvarvarande urinkateter har minskat kraftigt de senaste decennierna
men siffror från 90-talet visar att cirka fem procent av de geriatriska patienterna lever med
kvarvarande kateter (Hellström & Lindehall, 2006). Denna procentsiffra torde stämma väl
överens med förhållandena på svenska äldreboenden även idag, bland annat har en
kartläggning inom Hägersten- Liljeholmens stadsdelsförvaltning från 2008 visat att av 2266
boende i äldreboenden och i hemsjukvården hade 5,2 % KAD (Hägerstens-Liljeholmens
stadsdelsförvaltning, 2008). Det är således en relativt stor grupp människor som lever med
kvarvarande kateter.
6
2.4. KASAM
Att skapa begriplighet och sammanhang i de personliga erfarenheterna är ett centralt begrepp i
Antonovskys teori om känslan av sammanhang (KASAM). Enligt denna teori uppstår vid
sjukdom eller dramatiska händelser en obalans som på något sätt måste hanteras. En stark
känsla av sammanhang är enligt Antonovskys teori en underlättande faktor till att skapa
strategier för att bemästra kriser eller dramatiska händelser (Tamm, 2002). Känslan av
sammanhang består av tre huvudkomponenter: hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet.
För att öka graden av dessa komponenter behövs resurser, från den egna personen och till
exempel i form av stöd från familj, närstående och andra (Antonovsky 2005).
En förståelse för hur människor använder olika bemästrandestrategier för mer eller mindre
kroniska tillstånd som kan upplevas som stigmatiserande ses av Joachim & Acorn (2000) som
grundläggande för en individanpassad vård. Att uppmärksamma och möta människor i deras
sjukdom eller lidande är en central funktion för sjuksköterskan (Socialstyrelsen, 2005). Detta
kan ses som att vara en resurs i analogi med KASAM-resonemanget ovan.
2.5 Livsvärld
Livsvärldsperspektivet är ett vetenskapligt paradigm som utvecklades av teoretikerna Husserl
och Merleau-Ponty under 1960- och 70-talen. Ur ett livsvärldsperspektiv beskrivs världen
utifrån upplevelser; människans livsvärld definieras av upplevelser hon får och erfarenheter
hon gör i vardagen (Dahlberg & Drew 1997). Livsvärlden kan definieras som den verklighet
vi lever i och ser som självklar. Den kan anses vara mer än bara de fysiska omständigheterna
runt omkring oss, den är avsevärt mycket mer komplex (Bengtsson 1998). Ur ett holistiskt
vårdperspektiv är det viktigt att ta reda på och bejaka människans livsvärld och inte låta denna
få mindre betydelse än kliniska aspekter (Dahlberg & Drew 1997).
Livsvärldsansatsen i en praktisk verklighet kan innebära att sjuksköterskan lyssnar med
intresse och delar människans verklighet, berättelse och livshistoria utifrån dennes perspektiv
(Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg 2003).
7
3. Problematisering
Den kunskap om kvarvarande urinkateterformer som finns och som ingår i undervisningen på
sjuksköterskeprogrammet fokuserar på insättande av, avveckling av och skötsel av olika
former av urinvägskatetrar. I ämneslitteraturen saknas däremot information om hur
kvarvarande urinkateterbehandling upplevs och påverkar livsvärlden för de människor som
lever med kvarvarande urinkateter under en så lång tid att den kan betraktas som permanent.
Vi tror, grundat på vår förförståelse, att sjuksköterskans brist på medvetenhet om dessa
människors livsvärld och erfarenheter kan leda till onödigt lidande hos denna grupp av
människor och att detta är ett omvårdnadsproblem.
Det centrala i sjuksköterskans yrkesutövning är att ge god omvårdnad med ett
helhetsperspektiv på människan. Detta kan ses som ett perspektiv som fokuserar människans
livsvärld. Med tanke på detta holistiska synsätt framstår okunskapen om hur människor
upplever livet med kvarvarande urinkateter som en allvarlig kunskapslucka. Därför blir det ur
ett omvårdnadsperspektiv särskilt viktigt att söka kunskap om vilka erfarenheter dessa
människor har.
Vår uppfattning, grundad på erfarenheter från praktik och arbetsliv, är att urinkatetern för
många personer kan upplevas som en stor förändring i vardagen. Vi kan anta att kvarvarande
urinkateter påverkar människors livssituation och dagliga liv. Att genom en litteraturstudie
belysa dessa erfarenheter är både viktigt och intressant.
4. Syfte
Syftet med studien är att utifrån forskningsresultat belysa erfarenheter av att ha urinkateter
hos människor som levt med kvarvarande urinkateter under en sådan tidsrymd att den kan
betraktas som permanent.
8
5. Metod
5.1. Systematisk litteraturstudie
Den systematiska litteraturstudien är en metod som innebär en sammanställning, värdering
och analys av all litteratur inom ett visst forskningsområde. Den skiljer sig från en allmän
litteraturstudie eller litteraturgenomgång genom det genomtänkta och systematiska sökandet
efter artiklar, den kritiska värderingen av artiklarna och den systematiska analysen av
artiklarnas resultat (Forsberg & Wengström, 2008).
Målet för forskaren som gör en systematisk litteraturstudie är dels att sammanställa all
forskning som finns inom ett forskningsområde, dels att väga samman resultaten från denna
forskning och genom denna sammanvägning skapa en helhetsbild av forskningsläget.
Dessutom försöker forskaren åstadkomma en syntes av resultaten från de artiklar han eller
hon granskat för att skapa ny kunskap (Forsberg & Wengström, 2008).
En systematisk litteraturstudie skall ha ett klart formulerat syfte. Sökförfarandet skall
utformas så att alla för syftet relevanta artiklar hittas i sökningen. Artiklarna måste sedan
kvalitetsbedömas, och endast de artiklarna med tillräckligt hög kvalitet inkluderas.
Artiklarnas syfte, metod, frågeställning, mätinstrument, analys och tolkning granskas och
även andra aspekter som studiens ålder och kliniska relevans bör beaktas (Forsberg &
Wengström, 2008).
5.2. Urval
5.2.1 Inklusionskriterier
Artiklarna ska vara skrivna på svenska eller engelska och publicerade i vetenskapliga
tidskrifter. Artiklarna ska lägga fokus på personer som har eller har haft behandling med
kvarvarande urinkateter i form av KAD eller suprapubiskateter. Vidare ska artiklarna fokusera
vuxna personers erfarenheter av att ha levt med kvarvarande urinkateter under längre tid. Med
vuxna menas personer över 18 år.
9
5.2.2. Exklusionskriterier
Artiklar som berör personer med intermittent urinkateterisering har exkluderats. Vidare har
artiklar som haft ett klart medicintekniskt fokus exkluderats. Även artiklar där
urinkateterbehandlingen haft tillfällig karaktär har exkluderats.
5.3. Genomförande
Initialt gjordes provsökningar med en mängd sökord. Sökorden valdes ut efter ett antal
provsökningar. Tidigt i provsökningarna framkom att den omvårdnadsforskning som fanns
kring patienterfarenheter av att leva med kvarvarande urinkateter var mycket begränsad.
Databaserna Cinahl, PsychInfo och PubMed genomsöktes med sökorden urinary catheter,
experience och nursing. Samtliga sökord trunkerades för att få maximal bredd i sökningen. De
slutliga söktermerna blev således urinary catheter*, experience* och nurs*. Sökorden
kombinerades med varandra och när sökresultatet understeg hundra titlar lästes dessa. Vidare
läste vi abstracten på de artiklar som var relevanta med vårt syfte. Efter det första intryck som
abstract-läsningen gav läste vi översiktligt igenom artiklarna i sin helhet för att få ett första
intryck om artiklarna passade till vårt syfte. De artiklar som fortfarande bedömdes relevanta i
förhållande till vårt syfte och våra inklusionskriterier togs med i kvalitetsgranskningen.
I Cinahl lästes 84 titlar och13 abstract varav åtta artiklar lästes i sin helhet. En av dessa
bedömdes inte hålla vetenskaplig kvalitet okulärt och exkluderades därför. Sökningen i Cinahl
resulterade slutligen i sju artiklar som kvalitetsgranskades.
I PsychInfo lästes 18 titlar och fyra abstract. Ingen artikel lästes i sin helhet. Tre titlar
visade sig vara dubbletter från sökningen i Cinahl. Vi fann inga artiklar som
kvalitetsgranskades.
I PubMed lästes 95 titlar och fem abstract av vilka en artikel lästes i sin helhet . Fem titlar
var dubbletter från sökningarna i Cinahl och PsychInfo. Sökningen i PubMed resulterade
slutligen i en artikel som kvalitetsgranskades.
Vi har dessutom genomfört manuella sökningar genom att läsa referenser ur artiklar vi
funnit i databaserna. De titlar som verkade relevanta har vi sökt efter genom riktad
databassökning och genom internetsökmotorer (”googling”). Denna sökning resulterade i
10
ytterligare tre artiklar som kvalitetsgranskats. Totalt inkluderades elva artiklar i
litteraturstudien.
Tabell 1.
Cinahl 080905 Sökord Antal träffar Lästa titlar Lästa abstract Lästa artiklar Granskade artiklar Inkluderade artiklar 1. Urinary catheter* 1594 0 0 0 0 0 2. Experience* 90914 0 0 0 0 0 3. Nurs* 413510 0 0 0 0 0 4. 1+2 84 84 13 8 7 7 5. 3+4 45 45 0 0 0 0 Psychinfo 080905 Sökord Antal träffar Lästa titlar Lästa abstract Lästa artiklar Granskade artiklar Inkluderade artiklar 1. Urinary catheter* 45 0 0 0 0 0 2. Experience* 416620 0 0 0 0 0 3. Nurs* 114710 0 0 0 0 0 4. 1+2 22 22 2 0 0 0 5. 3+4 18 18 4 0 0 0 PubMed 080912 Sökord Antal träffar Lästa titlar Lästa abstract Lästa artiklar Granskade artiklar Inkluderade artiklar 1. Urinary catheter* 11708 0 0 0 0 0 2. Experience* 470354 0 0 0 0 0 3. Nurs* 499942 0 0 0 0 0 4. 1+2 732 0 0 0 0 0 5. 3+4 95 95 5 1 1 1
5.4. Kvalitetsgranskning
Efter en första genomläsning av artiklarna genomfördes en systematisk kvalitetsgranskning
med stöd av relevanta granskningsmallar. För artiklar med kvalitativ metod användes en mall
11
ur Forsberg & Wengström (2008). För artiklar med kvantitativ metod användes en mall ur
Willman, Stoltz och Bahtsevani (2002).
Kvalitativa artiklar granskades med stöd av modifierade granskningsfrågor från
granskningsmallen. Vi modifierade granskningsmallen så att frågorna kunde besvaras med ja
eller nej. Exempelvis ”Finns det beskrivet var undersökningen ägde rum”. Varje ”ja”-svar gav
ett poäng och varje ”nej” gav noll poäng. Varje kvalitativ artikel kunde maximalt få 19 poäng.
Kvantitativa artiklar granskades genom att granskningsmallen modifierades på så sätt att
endast de frågor som var relevanta för de studier vi valt besvarades. Till exempel har frågor
rörande randomisering och kontrollgrupper lyfts ut ur granskningsmallen då de granskade
studierna genomgående var icke-experimentella. Endast de frågor som gått att besvara med
”ja” eller ”nej” har inkluderats. Frågor om patientkarakteristika har omformulerats till
”ja/nej”-frågor, till exempel ”finns ålder hos respondenterna beskrivet?”. Frågorna
poängsattes sedan med ett poäng för varje ”ja” respektive noll poäng för varje ”nej”, maximalt
kunde de kvantitativa artiklarna få 13 poäng.
Sammanfattningsvis har den kvalitativa granskningsmallen 19 poäng som maxpoäng
medan den kvantitativa granskningsmallen har 13 poäng som maxpoäng. Willman et al (2002)
föreslår att kvalitetsgranskningen kan värderas efter procent, procentsatsen de föreslår är att
80-100% av maxpoäng innebär hög kvalitet, 70-80% av maxpoäng innebär medelhög kvalitet
medans procentsats under 70% av maxpoäng innebär lågkvalitet.
Nio av de granskade artiklarna hade hög kvalitet medan två av de granskade artiklarna
hade medelhög kvalitet och noll av de granskade artiklarna låg kvalitet. Vi har valt att
inkludera de artiklar som haft hög eller medelhög kvalitet. Slutligen har vi inkluderat samtliga
elva artiklar som granskats i studien.
De modifierade mallarna finns som bilaga (bilaga 2).
5.5. Dataanalys
Vi har använt oss av ett arbetssätt som bäst kan beskrivas som en innehållsanalys. Enligt
Forsberg & Wengström (2008) är innehållsanalys ett systematiskt sätt att klassificera data för
att kunna kartlägga mönster och teman. För att få en övergripande bild av artiklarna lästes de
12
översiktligt av oss var för sig. Därefter träffades vi och samtalade om artiklarna. Var och en
av oss hade då reflekterat och skrivit anteckningar om artiklarnas huvudfynd och resultat.
Anteckningarna och reflektionerna jämfördes och vi försökte urskilja gemensamma
nämnare i artiklarnas innehåll. De anteckningar vi förde fokuserade de olika erfarenheterna
hos deltagarna i studierna. Utifrån dessa anteckningar formulerades sedan analysfrågor. Vilka
erfarenheter hos deltagarna är framträdande? Finns det erfarenheter som återkommer i flera
artiklar?
Vi kom fram till att huvudfynden i artiklarna som var förknippade med deltagarnas
erfarenheter av att leva med urinkatetern kunde delas in i olika kategorier vilka vi valt att
kalla vardaglighet, kunskap, urinkatetern är något främmande och befrielse/hämning. Utifrån
dessa kategorier formulerades nya, specifika analysfrågor: vad i texterna berör deltagarnas
erfarenheter om vardaglighet? Vad berör deltagarnas erfarenheter om kunskap? Vad berör
deltagarnas erfarenheter om att urinkatetern är något främmande? Vad berör deltagarnas
erfarenheter om att urinkatetern ger bäraren ökad befrielse eller minskad rörelse? Dessa frågor
användes under en förnyad, noggrann läsning. Samtliga passager som berörde dessa
kategorier lyftes ut och sammanställdes i ett samlingsdokument.
Kategorierna som beskrivs ovan har använts som rubriker i resultatredovisningen.
5.6. Etiskt ställningstagande
Samtliga studier som ingår i denna systematiska litteraturstudie har publicerats i erkända
vetenskapliga tidsskrifter. De har också i och med accepterandet till nämnda tidsskrifter
genomgått en etisk granskning.
Vi har försökt att presentera resultat och slutsatser på ett balanserat sätt, som innebär att
ingenting förtigits eller förstorats. Artiklarna sparas av författarna och kan begäras vid behov.
13
6. Resultat
6.1. Vardaglighet
6.1.1. ”Det är som att ta på sig strumporna”
Människor som lever med kvarvarande urinkateter upplever en omställning i livet i samband
med att de får urinkatetern. Man kan likna omställningen att leva med urinkateter med att
ändra livsstil, på ett sätt som att det blir en del av den dagliga rutinen (Godfrey, 2008; Kralik,
Seymour, Eastwood & Koch, 2007; Roe & Brocklehurst, 1987; Roe, 1990; Sweeney,
Harrington & Button, 2007; Wilde, 2001; 2003:a; 2003:b).
I ljuset av att människor tidigare haft olika problem med urintömningen känner de sig nu
som normala igen, förutom att urinen nu går genom en slang i stället (Godfrey, 2008).
Urinrörets normala funktion har alltså ersatts av en ”slang”. Liknande språkliga uttryck för
vardaglighet förekommer också. Genom att kalla urinkatetern ”en del av mig” har individen
kommit till en punkt i medvetenheten där urinkatetern har blivit accepterad och blivit en del
av kroppen (Sweeney et al., 2007; Wilde, 2001; 2003:a; 2003:b).
Att livet med en kvarvarande urinkateter efter en tid blir en del av vardagen innebär också
att katetern är något man förhåller sig till på olika sätt. Exempelvis kan man välja att bära
urinkatetern runt halsen och kalla det sitt halsband eller låta sina barnbarn leka med
kateterpåsen (Sweeney, 2008, Wilde, 2003b). Genom att döpa urinkatetern till smeknamn
eller låta andra människor göra sig förtrogna med katetern väljer individen således att inte
tabubelägga den, utan tvärtom lyfta fram den som en naturlig del av vardagen.
Det finns individer som strävar efter en inställning som ger sken av att det inte finns
något val annat än att använda urinkatetern; det gäller att klä på sig och gå ut och njuta av
livet. Urinkatetern är en förändring, men man kan välja hur man ska förhålla sig till denna
förändring (Wilde 2003:a). Vissa bryr sig inte om ifall andra ser urinkatetern eller
kateterpåsen, utan de är övertygade om att livet måste gå vidare trots den omställning som
urinkatetern innebär (Kralik et al., 2007).
Urinkatetern kan påverka individens dagliga liv på ett negativt sätt. Exempel på detta är
oro för komplikationer och för att få minskad rörlighet. Flertalet av individerna understryker
dock andra aspekter på urinkateterbruket, positiva erfarenheter som till exempel lättnaden att
14
kunna tömma blåsan vid behov. Urinkatetern kan vara ett nödvändigt ont men inte något
direkt obehagligt. Dessutom verkar de som levt med urinkatetern längre ha mer positivt att
säga om erfarenheten. Med tiden har de accepterat den (Wilde, 2003:b).
Urinkatetern ses som något givet, något självklart i vardagen. Många individer upprättar
rutiner och vanor i samband med urinkateterbruket. Att betrakta sysslorna med urinkatetern
som något alldagligt, till exempel som att ta på sig strumporna, kan vara underlättande när
man lär sig leva med den (Kralik et al., 2007).
6.1.2. ”Det gäller att klara av det dagliga livet”
Att leva med urinkateter innebär praktiska problem och även rädsla för att komplikationer
och bekymmer skall uppstå (Godfrey 2008; Jakobsson, Hallberg & Lovén, 2000; Jakobsson,
2002; Kralik et al., 2007; Roe & Brocklehurst, 1987; Sweeney, 2007; Wilde, 2001).
Mekaniska problem, som till exempel läckage eller flödesstopp men även rädsla för lukt, kan
bidra till pinsamma erfarenheter i sociala sammanhang (Jakobsson ,2002, Kralik et al., 2007,
Wilde, 2001).
Sociala aktiviteter kan hämmas av risken för pinsam lukt eller läckage; man vågar inte gå
ut bland folk av rädsla för att andra ska märka att det luktar urin. Det kan också vara svårt att
anpassa klädseln så att det blir bekvämt att bära runt urinkateterutrustningen och det kan
också vara svårt att hitta möjligheter att tömma påsen i offentliga sammanhang (Wilde, 2001).
Man känner sig mycket mer bekväm om urinkateterpåsen görs osynlig. Flera individer
vill av denna anledning dölja urinkateterutrustningen i sociala sammanhang (Frazcyk,
Godfrey & Feneley, 2003; Godfrey, 2008; Jakobsson et al., 2000; Kralik et al., 2007; Roe &
Brocklehurst, 1987; Sweeney, 2007; Wilde, 2003:a) medan andra inte bryr sig om att den
syns. För att dölja urinkateterutrustningen har många valt att anpassa klädseln (Godfrey,
2008; Jakobsson et al., 2000; Roe & Brocklehurst, 1987; Wilde, 2001). Exempelvis kan
nämnas att bära långa kjolar för att skyla påse och slang (Godfrey, 2008), att ha kateterpåsen i
en väska vid sidan om eller att placera kateterpåsen under en handduk i knät när man sitter
ned (Wilde, 2003: b).
Vidare kan vissa människor som lever med kvarvarande urinkateter inte sova i vilken
ställning som helst på grund av att vissa sovställningar ger upphov till smärta och obehag
15
(Kralik et al., 2007). Detta har lett till störd sömn och minskat välbefinnande hos en del
människor.
6.2. Katetern är något främmande: ”Jag ville bara rycka ut den”
Även om många individer upplever urinkatetern som en del av dem själva finns det också de
som skräms av den och uppfattar den som något främmande. Många är rädda och känner sig
oroliga vid insättande och byte av urinkatetern (Roe & Brocklehurst, 1987; Wilde, 2003:a;
2003:b). Många har också en uppfattning av att urinkatetern är något som inte hör till den
egna kroppen (Godfrey, 2008). Även om urinkatetern inte är obehaglig är den en ständig
påminnelse om att något i kroppen inte har full funktion (Wilde, 2002). Det finns också de
som är rädda att urinkatetern ska skada kroppen då den är ett främmande föremål (Kralik et
al., 2007, Sweeney et al., 2007).
Flera människor reagerade kraftigt i samband med att urinkatetern sattes in. Vissa
individer blev chockade av att få urinkatetern insatt. Det blev en stor förändring som gav
upphov till nya känslor om dem själva och deras identitet (Sweeney et al., 2007). Många är
också oroliga för att urinkatetern ska gå sönder eller oroar sig över vad som kan hända vid
kateterbyte eller när urinkatetern slutar fungera som den ska (Wilde, 2003:b).
6.3. Befrielse/hämning: ”Jag kan komma ut, men...”
De flesta människor upplever att urinkatetern innebär en känsla av frihet men det finns också
de som tycker att den är något som hämmar deras frihet (Godfrey, 2007; Kralik et al., 2007;
Roe & Brocklehurst, 1987; Wilde, 2003:b). Urinkatetern ger många människor frihet genom
att den är smidig och har gjort livet lättare än förut. Ett exempel på hur urinkatetern har gett
ökad frihet är den ökade möjligheten att resa (Roe & Brocklehurst, 1987). Vidare upplever
många också en ökad säkerhet och en kontroll över livssituationen. Detta märks till exempel
genom att individen kan ta sig ut från hemmet utan att hela tiden tvingas tänka på var det kan
16
finnas en toalett, likaså genom att kunna tömma påsen när denne vill och genom att individen
kan dricka obegränsat med vätska utan att behöva bekymra sig för urinläckage (Kralik et al.,
2007).
Trots att urinkatetern är ett föremål som inte är oproblematiskt att handskas med, utan
tvärtom är något som måste passas på hela tiden och begränsar rörelsefriheten, blir livet ändå
lättare än innan (Wilde, 2003:b).
Även om många individer upplever att de fått ökad frihet genom urinkatetern finns det
också de som känner sig mer hämmade. Flera individer erfar att urinkatetern hindrar dem från
att exempelvis simma, dansa eller sitta i bilen under längre tider, något de gjort obehindrat
förut (Kralik et al., 2007). Vidare beskrev flera individer känslor av obehag eller äckel vilket i
sig är hämmande (Wilde, 2003:a).
Känner man obehag och äckel så kan det innebära att man tycker att urinkatetern är något
skamligt. Det kan vara pinsamt när urinkatetern syns, läcker, eller när den måste tömmas på
urin (Roe & Brocklehurst, 1987). Flera har också erfarenheter av att rädslan för läckage
innebär att de också undviker sociala kontakter (Jakobsson et al 2000, Roe & Brocklehurst,
1987; Sweeney et al., 2007). För att undvika negativa reaktioner från andra människor
undviker man således sociala situationer. Särskild tydligt var detta hos människor som inte
levt med urinkatetern under en längre tid (Sweeney et al., 2007).
Att leva med urinkateter är för många människor en pendling mellan att vara tillfreds med
livet med denna och att känna sig märkt av urinkateterbärandet (Jakobsson et al., 2000;
Sweeney et al., 200; Wilde, 2003:a). Ju längre man levt med urinkatetern, desto lättare är det
att vara tillfreds med urinkatetern och livet (Roe & Brocklehurst, 1987; Sweeney et al., 2007;
Wilde, 2003:a; 2003:b). Det tar ungefär ett år att vänja sig vid ett liv med urinkateter (Roe &
Brocklehurst, 1987). När urinkatetern fungerar bra är den som en del av kroppen. När
urinkatetern däremot krånglar eller när individen känner sig märkt av att urinkatetern är synlig
försvinner intrycket att urinkatetern är en del av kroppen. Erfarenheten blir istället den
motsatta: alltså att urinkatetern är som ett objekt, avskilt från kroppen (Wilde, 2003:a).
17
6.4. Kunskap: ”Det är så mycket som jag inte fick veta”
Flera individer har erfarenheter av att informationen från sjukvårdspersonalen om livet med
urinkateter varit bristfällig eller mindre än önskvärd (Godfrey 2008; Jakobsson et al., 2000;
Jakobsson, 2002; Roe & Brocklehurst, 1987; Roe, 1990; Sweeney, 2007; Wilde, 2003:b). Att
inte förstå eller vara osäker på behovet av kateter, att bli besviken på urinkateterns funktion,
att inte känna sig involverad eller få det stöd man behöver och att få bristfällig information
kan leda till praktiska och psykosociala bekymmer, och känslor av obehag (Godfrey, 2008;
Jakobsson, 2002).
Om man förstår varför man har en kateter och tar till sig behovet av en sådan samt om
man engagerar sig i urinkateterbruket finns det goda förutsättningar för att vara tillfreds med
livet (Godfrey, 2008). Har man dessutom ett bra förhållande med vårdpersonalen ökar också
tillfredsställelsen. Många människor var ivriga med att få bli informerade och ville skapa
mening med urinkatetern och dess funktioner. Att känna att man inte har tillräcklig kunskap
eller att inte känna sig tillräckligt informerad kan leda till en ständig oro över hur man ska
klara sig i hemmet, när sjukhusvistelsen är över (Godfrey, 2008).
Att inte få relevant och saklig information får även effekter på sexuallivet. Det är svårt att
bibehålla sexuell aktivitet med inneliggande urinkateter och man har erfarenheter av att det
finns stora kunskapsbrister om detta hos vårdpersonalen. Kunskap om hur man bibehåller
sexualiteten, utan att man har samlag, verkar saknas hos sjukvårdspersonalen. (Jakobsson et
al., 2000; Roe & Brocklehurst, 1987; Wilde, 2003:b).
Att få information om hur man ska gå till väga för att ha sex eller samlag med
inneliggande urinkateter, borde vara lika självklart som information om till exempel trycksår
förknippade med urinkateterbärande ansåg många (Wilde, 2003:b). Det finns många som
överhuvudtaget inte får någon information om hur man har sex när man har urinkateter (Roe
& Brocklehurst, 1987).
18
7. Diskussion
7.1. Resultatdiskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån forskningsresultat belysa erfarenheter av att ha
urinkateter hos personer som levt med kvarvarande urinkateter.
Det centrala intrycket efter att ha arbetat med denna litteraturstudie är att dessa
människors erfarenheter är att livet med urinkateter innebär en stor omställning men att det
går att lära sig leva med denna. Hur går det då till att lära sig leva med urinkatetern? För det
första föreföll tiden vara en faktor. Ju längre tid deltagarna levt med urinkateter, desto lättare
verkade det vara att leva med denna . För det andra var kunskapsfaktorn avgörande för att
skapa begriplighet och sammanhang. För det tredje uppfattar vi att de som i och med
urinkatetern fått en förändring i positiv riktning tycks ha lättare att lära sig leva med den än de
som upplever att urinkatetern inneburit en negativ förändring.
Vi har vid granskningen av artiklarna funnit huvudresultat som delats in i fem kategorier
vilka redovisats under resultatdelen. Den första kategorin är vardaglighet i form av att livet
med urinkatetern blir en del av det normala livet. Detta har vi sett som centralt. Vägen fram
till denna vardaglighet förefaller lång, det tar tid att lära sig leva med urinkatetern, ungefär ett
år i medeltal (Roe & Brocklehurst 1987).
Ett talande exempel på upplevelsen av livet med en kvarvarande urinkateter uttrycks av en
deltagare i Godfreys studie (2008): Det är som att vara normal igen, även om urinen går
genom en slang nu. Detta uttalande belyser väl ett sätt att se på livet med kvarvarande
urinkateter . Det finns ingen som vill ha en urinkateter, lika lite som det finns någon som vill
vara handikappad.
Att leva med en kvarvarande urinkateter är på gott och ont att leva med en mer eller
mindre permanent ny del av kroppen. Denna nya kroppsdel kan vara en möjlighet och ett hot.
Den kan bidra till ökad självständighet eller minskad rörelsefrihet och kan till med leda till
komplikationer, infektioner och andra besvär, men kan ändå betraktas som en del av livet
(Sweeney et al., 2007; Wilde 2001; 2003a; 2003b). Detta liv blir, eller kan bli, med tiden en
del av vardagen (Kralik et al. 2007). Det som ingår i vardagen måste man på något sätt
förhålla sig till. Den israeliska forskaren Aaron Antonovsky menar att begreppet KASAM
vilar på begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (Antonovsky, 2005).
19
Genom språkliga uttryck som förknippas med förtrogenhet eller vardaglighet kan katetern
bemästras. Den blir begriplig.
Hanterbarheten – den andra komponenten i KASAM-begreppet – hamnar under den andra
aspekten av vardaglighet som vi urskiljt i vårt resultat. Vardaglighet ur denna aspekt är ett ord
som väl speglar de praktiska problem som livet med urinkatetern bär med sig. Människor som
lever med kvarvarande urinkateter råkar ofta ut för komplikationer – läckage, infektioner och
trycksår - men även rädslan för komplikationerna blir ofta ett praktiskt problem. Särskilt
betydande blir dessa praktiska hinder när det gäller sexuallivet (Jakobsson 2002; Wilde 2003).
En av de människor som kommer till tals i Wildes (2003) studie om betydelse och
praktisk kunskap om kvarvarande urinkatetrar uttrycker att fördomar och antaganden om
sexualitet från vårdpersonalens sida kan vara hindrande för god information om sexualitet
med inneliggande urinkateter. Information om hur man kan anpassa situationen så att samlag
kan genomföras borde vara lika självklar som att informera om risken för trycksår (ibid.)
Sådan information, som en sjuksköterska kan ge, torde bidra till ökad hanterbarhet.
Hanterbarhet beror enligt Antonovsky (2005) på de resurser som en person har till förfogande
– oavsett om det kommer från personen själv eller från hans omgivning, till exempel familjen
eller vårdpersonal.
Erfarenheter av att leva med urinkateter, och särskilt ur ett sexuellt perspektiv, är dåligt
utforskade. Att leva med stomi, det vill säga ett slags konstgjord tarmöppning, har likheter
med att leva med kvarvarande urinkateter. Här förefaller det finnas bättre beskrivet, hur
människor reagerar och fungerar i sexuellt hänseende. I boken ”Omvårdnad vid långvariga
sjukdomstillstånd” beskrivs till exempel att den sexuella aktiviteten efter ett stomi-ingrepp
minskade både hos män och kvinnor (Råskog, 2002).
Länkat till rädslan för komplikationer hör en rädsla för urinkatetern som något främmande
i kroppen. Har man accepterat urinkatetern kan denna känsla av något främmande vändas till
en känsla av att det är något integrerat, något naturligt – eller för att återknyta till teorin om
KASAM, något meningsfullt. För att skapa denna känsla av naturlighet eller meningsfullhet
har vi sett att kunskap om urinkatetern och information om denna är väsentligt. Godfrey
(2008) beskriver att när en människa med kvarvarande urinkateter har insikt i varför han eller
hon har urinkatetern ökar chansen för att acceptera behovet för den. Således framstår kunskap
och information som väsentligt för att skapa en känsla av sammanhang. Vi har också sett att
urinkatetern både kan vara underlättande och hämmande i människors liv, underlättande då
den kan ge ökad frihet för bäraren men den kan också leda till social isolering.
20
Vi har uppfattat att en och samma förändring, att få en kvarvarande urinkateter, kan
uppfattas på olika sätt av olika människor. Vi antar att denna upplevelse är beroende av hur
personen tolkar förändringen. Vi kan knyta även detta resonemang till Antonovskys begrepp
meningsfullhet. Antonovsky menar att människor som upplever meningsfullhet möter
bekymmer och svårigheter på ett annat sätt än människor som inte upplever meningsfullhet.
Människor med hög grad av meningsfullhet tolkar motgångar som utmaningar och inte som
problem medan människor med låg grad av meningsfullhet tolkar motgångar tvärtom
(Antonovsky 2005).
Vi har också sett en stor variation i människors uttryck för deras erfarenheter.
Förändringen i livet att få en urinkateter tolkas av vissa människor som hämmande (Kralik et
al. 2007, Wilde 2003:a), medan andra har erfarenheten att samma förändring ger dem en
känsla av ökad frihet (Roe & Brocklehurst 1987, Kralik et al. 2007 & Wilde 2003:b). Sett
utifrån ett livsvärldsperspektiv blir detta förståeligt i och med begreppets komplexa och
mångsidiga natur. En individs livsvärld är djupt subjektiv och personlig (Bengtsson 1998).
Att lära sig leva med en kvarvarande urinkateter innebär en process mot att acceptera sitt
nya jag och sin nya kropp. Råskog (2002) beskriver skapandet av en ny självbild som ett
sorgearbete som det är viktigt att ta itu med så fort som möjligt. Ett sorgearbete kan gå med
olika hastighet. Det sjuksköterskan bör erbjuda utifrån ett omvårdnadsperspektiv är dels god
information om själva förändringen i sig, det vill säga att få en kateter, dels information om
hur andra människor har upplevt förändringen eller den nya självbilden.
Att få kvarvarande urinkateter kan liknas vid att få ett kroniskt sjukdomstillstånd. Att till
exempel drabbas av diabetes typ 2, ett allvarligt och kroniskt tillstånd, innebär stora krav på
individen när det gäller att bemästra sjukdomen. Cooper, Booth & Gill har i en studie (2003)
visat, att sjuksköterskan tillsammans med andra yrkeskategorier har ett stort ansvar för att
individen med diabetes ska nå långsiktiga mål. Det förefaller som om undervisning i sig är
viktigt för att dessa personer ska ta ett större ansvar för sin sjukdom och sitt liv, och att
långsiktighet är viktigt när det gäller information, undervisning och stöd (Cooper et al., 2003).
Vi har all anledning att tro att detta resultat om diabetiker kan vara relevant även för
människor som lever med en kvarvarande urinkateter.
21
7.2. Fortsatt forskning - Kliniska implikationer
Det vi funnit är att människor som lever med kvarvarande urinkateter framför allt är oroliga
över hur den påverkar det dagliga livet. I det dagliga livet kan medicinska komplikationer
ingå. Det vi funnit är dock att medicinska komplikationer som till exempel sår och infektioner
inte är det som ligger i fokus hos människor som lever med kvarvarande urinkateter. Vi ser
naturligtvis ingen anledning att sluta arbeta med att förebygga och informera om infektioner
och komplikationer. Dock anser vi att resultatet i denna studie visar på att det finns andra
viktiga aspekter att belysa vid samtal med urinkateterbärare. Vi har funnit att materialet som
rör erfarenheter vid urinkateterbehandling är mycket bristfälligt. Fortsatt forskning i ämnet ser
vi därför som nödvändigt.
7.3. Metoddiskussion
Genom att göra en systematisk litteraturstudie kan ett forskningsområde kartläggas. Genom
denna kartläggning kan författaren påverka det praktiska arbete i empirin men också belysa de
områden som ännu inte är beforskade alls eller de områden som inte är tillräckligt beforskade
(Segesten, 2006). Genom att göra en systematisk litteraturstudie har vi kunnat kartlägga
forskningsområdet som rör erfarenheter hos människor som lever med kvarvarande
urinkateter. Resultat kan användas i empirin för att minska lidande hos människor som lever
med kvarvarande urinkateter permanent, detta kan också leda till en bättre omvårdnad om
dessa människor.
Genom att välja de inklusionskriterier som vi valt har vi täckt in den vuxna befolkningen
som har levt med kvarvarande urinkateter. Dock kan vi ha missat yngre människors
erfarenheter. Vi bedömer dock att de allra flesta som lever med kvarvarande urinkateter är
äldre än 18 år.
Vi har valt att exkludera de artiklar som fokuserat människor med intermittent
urinkateterisering då vi är av uppfattningen att de inte har samma erfarenheter som de som
lever med kvarvarande urinkateter. Genom att exkludera dessa artiklar har vi också exkluderat
artiklar som har haft fokus både på människor som lever med kvarvarande urinkateter och de
22
som lever med intermittent kateterisering. I och med att vi exkluderat dessa artiklar kan
erfarenheter hos människor med kvarvarande urinkateter ha undgått oss, detta kan vara en
brist i studien då vårt resultat hade kunnat se annorlunda ut om vi inte exkluderat den typen av
artiklar. Vi har också valt att exkludera artiklar där urinkateterbehandlingen varat under en
mycket begränsad tid, detta har vi valt att göra då vi antar att de människor som lever med
kvarvarande urinkateter permanent har andra erfarenheter än de som levt med kvarvarande
urinkateter endast under något eller ett par dygn. Detta antagande kan naturligtvis vara
felaktigt.
I studien har det ingått tre sökord som samtliga har trunkerats. Innan vi gjorde den
slutgiltiga sökningen har vi gjort inledande provsökningar. Dessa provsökningar var
ostrukturerade och experimentella. Vi sökte med flera olika sökord och vi sökte i flera olika
databaser som bedömdes kunna passa vårt syfte. Östlundh (2006) menar att en inledande
sökning bör vara experimentell och inte systematisk. Den inledande sökningen ger förslag på
sökord samt databaser som kan vara aktuella. Den inledande sökningen ledde fram till
sökorden urinary catheter, experience och nurse, och till databaserna Cinahl, Psychinfo samt
PubMed. Anledningen till att vi valt att inte använda databasen SweMed är att vi i våra
inledande sökningar inte funnit några artiklar som passat vårt syfte i den databasen.
Dessa sökord var sökord som gav ett lagom antal träffar. Färre sökord gav mycket
omfattande sökning med ohanterligt många träffar medan fler sökord gav en mycket snäv
sökning med endast ett fåtal träffar. För att bredda vår sökning har vi trunkerat samtliga
sökord. Östlundh (2006) beskriver hur trunkering ökar antalet träffar då en trunkering används
för att få med samtliga böjelser av en ordstam. Till exempel experience som vi trunkerade
experience* och genom detta täckte in både experience och experiences.
Genom att modifiera granskningsmallarna har vi ändrat frågorna så att de passar den
typen av artiklar som vi har använt oss av, genom att göra detta har vi fått en granskningsmall
som är mer tillförlitlig. När granskningsmallar används måste dessa modifieras för varje
forskningsprojekt, detta för att de ska anpassas till den pågående forskningen (Willman et al.,
2002). För att öka trovärdigheten i vår granskning har vi använt oss av de frågor som vid
kvantitativ forskning rör syfte, frågeställningar, design, urval, mätinstrument, analys och
tolkning. Forsberg & Wengström (2008) anser att det är just dessa delar som är viktigast vid
granskning av kvantitativa artiklar. Vi har gjort på liknande sätt när det gäller modifieringen
av den granskningsmall som använts för granskning av kvalitativa artiklar, dock har vi lagt
fokus på de frågor som rör redovisning av etiskt ställningstagande, att metoden passar för
syftet, att forskaren har redovisat förförståelse eller risk för bias, att resultatet är innehållsrikt,
23
tillför ny kunskap och är väl strukturerat och att diskussionen är trovärdig. Dessa frågor anses
av Forsberg & Wengström (2008) vara de mest relevanta vid granskning av kvalitativa
artiklar.
I litteraturstudien har vi använt oss av artiklar som kommer från Sverige, Australien,
England samt USA. Dessa länder speglar stora delar av västvärlden och att det därför går att
överföra resultaten till svenska förhållanden. Att kunna överföra resultatet i vår studie till de
förhållanden som råder i Sverige anser vi vara en styrka i vår studie.
Studien innehåller både kvalitativa och kvantitativa artiklar detta är en styrka och ökar
trovärdigheten i resultatet. Att använda metodtriangulering innebär att använda artiklar av
både kvantitativ och kvalitativ metod, detta ökar trovärdigheten i studien då frågeställningarna
blir belysta från två olika håll, att belysa resultaten från olika håll styrker resultatet (Forsberg
& Wengström, 2008).
Att vi har granskat artiklarna oberoende av varandra ökar trovärdigheten i vår studie,
vilket styrks av Willman et al (2002) som menar att granskningen får större tyngd om man är
två eller flera oberoende granskare. Vår analys innebar att vi var för sig läste och analyserade
texterna för att sedan gemensamt urskilja centrala teman i texterna genom analysfrågor. I och
med den begränsade tid som vi har haft till vårt förfogande skulle vår analys av resultatet hade
kunnat vara betydligt mer strukturerat och metodiskt, detta kan ses som en brist i vår studie.
Studien innehåller vissa intiutiva tolkningar vilket innebär att andra forskare med andra
förförståelser skulle kunna komma fram till andra kategorier och resultat. Detta kan ses som
en brist i studien som påverkar trovärdigheten negativt. Samtidigt menar Forsberg &
Wengström (2008) att just variationen av uttryck i studierna kan ses som en styrka när det
handlar om kvalitativa ansatser.
8. Slutsatser och avslutande kommentar
Att få kvarvarande urinkateter i form av KAD eller suprapubiskateter kan vara en påfrestande
upplevelse i många avseenden. För många är urinkatetern en chock som är svår att förlika sig
med. Det är uppenbart att den urinkateter som används permanent blir en påverkande faktor
på ett socialt, emotionellt och sexuellt plan och kan ge upphov till många problem, men också
möjligheter. Att sammanfatta de erfarenheter som människor som levt med kvarvarande
urinkateter har är inte lätt i och med den variation som finns i erfarenheterna.
24
Samtidigt är variation i resultatet utifrån ett livsvärldsperspektiv något eftersträvansvärt,
eftersom detta innebär att fler aspekter av människors erfarenheter då kommer fram (Forsberg
& Wengström 2008).
Det är uppenbart att erfarenheterna av urinkateterbehandlingen fokuserar sociala
konsekvenser och problem, sexuella funktionshinder och känslor förknippade med självbilden
men att rent medicintekniska aspekter, till exempel förebyggandet av infektioner och trycksår
inte är något väsentligt i kateterbärarnas erfarenheter. Trots detta är sjuksköterskans
kunskaper, tror vi, centrerade kring till exempel korrekt inläggningsteknik och förebyggande
av infektioner.
Erfarenheterna av att leva med kvarvarande urinkateter innebär många problem på
emotionella, psykosociala och praktiska plan men det går att acceptera katetern, det går att
lära sig leva med den.
Eftersom vi fokuserat långvariga kateterbärare är katetern hos dessa inte någon kortvarig,
akut eller semiakut åtgärd utan en mer eller mindre permanent lösning på ett visst kroniskt
problem. Katetern i dessa fall kan alltså nästan liknas vid en protes eller ett implantat. I likhet
med dessa kan katetern bytas men kan ändå ses som ett permanent tillägg i kroppen – hos den
amerikanska forskaren M.H. Wilde uttryckt som ”embodied changes” (Wilde 2003:a sid
1196).
Förändringen gäller således inte bara det att man får en urinkateter i tillägg, utan att det
blir en del av hela urinvägssystemet och att det också verkligen upplevs så, i varje fall när
urinkatetern fungerar utan problem. Att acceptera urinkatetern som en del av kroppen är
möjligt att uppnå. Viktiga faktorer ur ett omvårdnadsperspektiv som kan förbättra och
accelerera denna acceptans är stöd, råd och information från sjuksköterskan (Roe 1990,
Sweeney et al 2007).
En vanlig kommentar från kolleger, studenter och lärare när vi nämnt ämnet till denna
uppsats har varit att det väl inte finns några personer som blir långtidsbehandlade med
urinkateter längre, att långvarig urinkateterbehandling är något som upphört.
Förhoppningsvis har vi med denna uppsats bidragit till att något belysa det faktum att
långtidsbehandling med urinkateter fortfarande förekommer och till och med är ganska
vanligt. Det finns och kommer antagligen alltid att finnas människor för vilka behandling med
till exempel KAD är det enda alternativet. Dessa människors erfarenheter är försummade i
omvårdnadslitteraturen och forskningen, och förhoppningsvis kan vår uppsats bidra något till
att öka förståelsen och förbättra omvårdnaden för dessa människor.
25
Referenser
Almås, H. & Gjerland, A. (2001). Omvårdnad vid sjukdomar och rubbningar i urinvägarna
och de manliga könsorganen. I H. Almås (Red.). Klinisk omvårdnad 2. (pp. 576-606).
Stockholm: Liber.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur.
Bengtsson, J. (1998). Fenomenologiska utflykter. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Cooper, H. C., Booth, K., & Gill, G. (2003). Patients’ perspectives on diabetes health care education. Health education research, 18(2), 191-206.
Dahlberg, K. & Drew, N. (1997). A lifeworld paradigm for nursing research. Journal of
Holistic Nursing 15, 303.
Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B-O. & Fagerberg, I. (2003). Att förstå
vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier. Värdering,
analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & Kultur.
Fraczyk, L., Godfrey, H. & Feneley, R. (2003). A pilot study of users experience of urinary
catheter drainage bags. British Journal of Community Nursing, 3, 104-111.
Godfrey, H. (2008). Living with a long-term urinary catheter: older people’s experiences.
Journal of Advanced Nursing, 62, 180-190.
Hellström & Lindehall. (2006). Uroterapi. Lund: Studentlitteratur.
Hägersten-Liljeholmens stadsdelsförvaltning (2008). Uppföljning av hälso- och
sjukvårdsinsatser/kvalitetsindikatorer i särskilda boendeformer för äldre. [URL]
http://insyn.stockholm.se/Hagerstenliljeholmen/document/2008-10-
26
15/Dagordning/4/4%20Tjut%20Uppf%C3%B6ljning%20HsL%20Kartl%C3%A4ggning.pdf.
Tillgänglig 2008-11-13.
Jakobsson, L., Hallberg, I. & Lovén L. (2000). Experiences of micturation problems,
indwelling catheter treatment and sexual life consequences in men with prostate cancer.
Journal of Advanced Nursing, 31, 59-67.
Jakobsson, L. (2002). Indwelling urinary catheter treatment and health-related quality of life
in men with prostate cancer in comparison with men with benign prostatic hyperplasia.
Scandinavian Journal of Caring Sciences, 16, 264-271.
Joachim, G. & Acorn, S. (2000). Stigma of visible and invisible chronic conditions. Journal
of Advanced Nursing, 32, 243-248.
Kralik, D., Seymour, L., Eastwood, S. & Koch, T. (2007). Managing the self: Living with an
indwelling urinary catheter. Journal of Nursing and Healthcare of Chronic Illness in
association with Journal of Clinical Nursing, 16, 177-185.
Roe, B.H. & Brocklehurst, J.C. (1987). Study of patients with indwelling catheters. Journal of
Advanced Nursing, 12, 713-718.
Roe, B.H. (1990). Study of the effects of education on patient’s knowledge and acceptance of
their indwelling urethral catheters. Journal of Advanced Nursing, 15, 223-231.
Råskog, B-A. (2002) Omvårdnad av patienter med stomi. I U. Kylberg & E. Lidell (Red.),
Omvårdnad vid långvariga sjukdomstillstånd. Lund: Studentlitteratur.
Segesten, K. (2006). Att välja modell för sitt examensarbete. I F. Friberg (Red.). Dags för
uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (pp. 85-88). Lund:
Studentlitteratur.
27
Sjukvårdsrådgivningen/Handboken (2006).
http://www.sjukvardsradgivningen.se/handboken/06_article.asp?CategoryID=2619&ParentId
=2619. Tillgänglig 2008-11-24
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. [URL]
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/33C8D178-0CDC-420A-B8B4-
2AAF01FCDFD9/3113/20051052.pdf
Tillgänglig: 2008-11-14
Sweeney, A., Harrington, A. & Button, D. (2007). Suprapubic Catheters - A Shared
Understanding, From the Other Side Looking In. Journal of Wound, Ostomy & Continence
Nursing, 34, 418-424.
Tamm, M. (2002). Psykosociala teorier vid hälsa och sjukdom. Lund: Studentlitteratur
Wilde, M.H. (2001). Urine Flowing: A Phenomenological Study of Living with a Urinary
Catheter. Research in Nursing & Health, 25, 14-24.
Wilde, M.H. (2003a). Life With an Indwelling Urinary Catheter: The Dialectic of Stigma and
Acceptance. QUALITATIVE HEALTH RESEARCH, 11, 1189-1204.
Wilde, M.H. (2003b). Meanings and Practical Knowledge of People With Long-term Urinary
Catheters. Journal of Wound, Ostomy & Continence Nursing 30; pp 33-39.
Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2002). Evidensbaserad omvårdnad. Lund:
Studentlitteratur.
Östlundh, L. (2006). Informationssökning. I F. Friberg (Red.). Dags för uppsats (pp. 45-70).
Lund: Studentlitteratur
Bilaga 1: Artikelmatris
Författare, titel, tidskrift (år) Syfte Urval Metod/analys Resultat Kvalitet
Fraczyk, L., Godfrey, H., Feneley, R. A pilot
study of users experience of urinary catheter
drainage bags. British Journal of Community
Nursing (2003).
Undersöka vilken
påverkan valet av
urinpåsar har på det
dagliga livet.
Strategiskt
urval
(n=59).
Medianåld
er 69 år.
Kvantitativ metod,
icke-experimentell,
survey.
En fjärdedel av
deltagarna upplevde
att urinpåsen hade en
stor påverkan på det
dagliga livet.
Hög
Godfrey, H. Living with a long-term urinary
catheter: older people’s experiences. Journal
of advanced Nursing (2008).
Förstå erfarenheter hos
äldre som lever med en
kvarvarande kateter och att
utveckla en självständig
teori grundad i deras
realitet.
Strategiskt
urval
(n=13).
Ålder:
≥60år.
Kvalitativ metod,
grundad teori.
Hermeneutisk
analys grundad på
analysfrågor.
Kärnkategorin ”all
about acceptance”
beskriver bäst äldres
erfarenheter.
Hög
Jakobsson, L., Hallberg, I. & Lovén L.
Experiences of micturation problems,
indwelling catheter treatment and sexual life
consequences in men with prostate cancer.
Journal of Advanced Nursing (2000).
Undersöka erfarenheter av
urinvägsproblem,
kvarliggande kateter och
konsekvenser för sexlivet
hos män med
prostatacancer
Strategiskt
urval
(n=25).
Medianåld
ern var 67
år.
Kvalitativ.
Fenomenologisk-
hermeneutisk
textanalys
Upplevelsen är djupt
personlig; och
problemen
associerade med
prostatacancer
inverkade radikalt på
autonomi och
livskvalitet.
Hög
Bilaga 1: Artikelmatris
Jakobsson, L. Indwelling urinary catheter
treatment and health-related quality of life in
men with prostate cancer in comparison with
men with benign prostatic hyperplasia.
Scandinavian Journal of Caring Sciences
(2002).
Undersöka känsla av
obehag vid installation och
användande av kateter.
Jämföra problem hos män
med BPH och
prostatacancer. Undersöka
kopplingen mellan
HRQOL och SOC.
Strategiskt
urval.
(n=108)
Medianåld
ern var:
BPH 76år
Prostata
cancer
71år
Kvantitativ, icke-
experimentell,
survey. Icke-
parametrisk analys
på surveyreslutatet.
Liknande problem
hos båda grupperna.
Brist på kunskap om
praktiskt bruk.
Hög
Kralik, D., Seymour, L., Eastwood, S., Koch,
T. Managing the self: Living with an
indwelling urinary catheter. Journal of
Nursing and Healthcare of Chronic Illness in
association with Journal of Clinical Nursing
(2007).
Belysa deltagarnas
perspektiv på att leva i
samhället med
kvarvarande urinkateter
samt öka medvetenheten
om dessa erfarenheter hos
kommunsjuksköterskor.
Strategiskt
urval
(n=21)
Ålder: 24-
84 år
Kvalitativ metod.
Hermeneutisk
analys.
Övergripande resultat
är att deltagarna vill
lära sig egenvård i
kateterhandhavande,
detta ger ökad
kontroll och relevans
i dagliga livet.
Hög
Roe, B.H., Brocklehurst, J.C. Study of
patients with indwelling catheters. Journal of
Advanced Nursing (1987).
Att undersöka den
kateterbärande patientens
förståelse, acceptans och
skötsel av katetern.
Strategiskt
urval
(n=36)
Ålder:
≥ 50 år
Kvantitativ och
kvalitativ, survey
och intervjuer.
Kvantitativ
dataanalys.
Förståelse, acceptans
och bra skötsel av
katetern är beroende
av information och
undervisning.
Medel-
hög
Bilaga 1: Artikelmatris
Roe, B.H. Study of the effects of education
on patient’s knowledge and acceptance of
their indwelling urethral catheters. Journal of
advanced nursing (1990).
Att undersöka effekten av
utbildning på patienters
kunskap och acceptans av
katetern.
Konsekuti
vt urval
(n=45)
Ålder:
≥ 18 år
Strukturerade
intervjuer,
semikodade
intervjuformulär,
omvårdnads- och
medicinska
journaler.
Kunskapen om
katetern ökade med
mer information,
majoriteten av
respondenterna
accepterade katetern.
Medel-
hög
Sweeney, A., Harrington, A., Button, D.
Suprapubic Catheters- A Shared
Understanding, From the Other Side Loking
In. Journal of Wound, Ostomy & Continence
Nursing (2007).
Att utforska erfarenheterna
hos människor som lever
med en suprapubis kateter.
Strategiskt
urval
(n=6)
Hermeneutisk
metod, djup-
intervjuer.
Acceptansen för
katetern förändrades
över tid, från positiv
till negativ.
Informanterna
upplevde att de var
dåligt förberedda för
ett liv med
suprapubiskateter.
Hög
Wilde, M.H. Urine Flowing: A
Phenomenological Study of Living with a
Urinary Catheter. Research in Nursing &
Health (2002).
Belysa erfarenheter av att
leva med kvarvarande
kateter.
Strategiskt
urval
(n=14)
Ålder: 35-
95 år
Kvalitativ metod,
fenomenologisk .
Hermeneutisk
textanalys.
Huvudfyndet är att
leva med urinkateter
är som att leva med
kraften hos rinnande
vatten.
Hög
Bilaga 1: Artikelmatris
Wilde, M.H. Life With an Indwelling Urinary
Catheter: The Dialectic of Stigma and
Acceptance. Qualitative health research
(2003).
Beskriva och tolka
upplevelser hos
kateterbehandlade
personer.
Strategiskt
urval
(n=14)
Ålder: 35-
95 år
Kvalitativ metod,
fenomenologisk.
Hermeneutisk
dataanalys av
intervjuer och
transkriptioner
Erfarenheterna av att
leva med kateter
liknade en pendling
mellan acceptans och
stigmatisering.
Hög
Wilde, M.H. Meanings and Practical
Knowledge of People With Long-term
Urinary Catheters. Journal of Wound, Ostomy
& Continence Nursing (2003).
Beskriva upplevda
erfarenheter hos personer
med kvarvarande kateter.
Strategiskt
urval
(n=14)
Ålder: 35-
95 år
Kvalitativ metod,
fenomenologisk.
Interpretiv, iterativ
hermeneutisk
textanalys.
Trots många negativa
aspekter
framkommer en
balanserad syn på
livet med en kateter.
Hög
Bilaga 2: Granskningmallar
Granskningmall kvantitativa artiklar
1. Finns antalet respondenter angivet?
2. Finns åldersdata på respondenterna angivet?
3. Finns det angivet kön på respondenterna?
4. Är exklusionskriterierna adekvata?
5. Är urvalsförfarandet beskrivet?
6. Är urvalet representativt?
7. Är bortfallsanalysen beskriven?
8. Är bortfallsstorleken beskriven?
9. Har adekvat statistisk metod använts?
10. Finns det något etiskt resonemang?
11. Är instrumenten valida?
12. Är instrumenten reliabla?
13. Är resultatet generaliserbart?
Ja = 1 poäng
Nej = 0 poäng
Maxpoäng = 13
Granskningsmall kvalitativa artiklar
1. Är designen av studien relevant för att besvara frågeställningen?
2. Är urvalskriterierna för undersökningsgruppen tydligt beskrivna?
3. Finns det beskrivet var undersökningen ägde rum?
4. Finns det beskrivet hur urvalet skedde och var, när och hur undersökningsgruppen
kontaktades?
5. Finns det beskrivet vilken urvalsmetod som användes?
6. Är undersökningsgruppen lämplig?
7. Är fältarbetet tydligt beskrivet (var, av vem och i vilket sammanhang skedde
datainsamlingen?)
8. Beskrivs metoderna för datainsamling tydligt?
Bilaga 2: Granskningmallar
9. Finns datainsamlingsmetoden beskriven?
10. Är analys och tolkning av resultaten diskuterade?
11. Är resultaten trovärdiga (källor bör anges)?
12. Är resultaten pålitliga (undersökningens och forskarens trovärdighet)?
13. Finns stabilitet och överensstämmelse (är fenomenet konsekvent beskrivet)?
14. Är resultaten återförda och diskuterade med undersökningsgruppen?
15. Är de teorier och tolkningar som presenteras baserade på insamlade data (finns citat av
originaldata, summering av data medtagna som bevis för gjorda tolkningar)?
16. Kan resultaten återkopplas till den ursprungliga forskningsfrågan?
17. Stöder insamlade data forskarens resultat?
18. Har resultaten klinisk relevans?
19. Diskuteras metodologiska brister och risk för bias?
Ja =1 poäng
Nej = 0 poäng.
Maxpoäng 19 poäng.