Fredag 1 september 2017 - nr 66Lösnummer 30 kr

För dig som vill förändra världen #191tidningensyre.se

GLÖD Mattias Svensson på Under ytan: Moderaternas väg framåt • Maria Wetterstrand om dygnsrytm RADAR Rekordstor blockad mot kolgruva • Upprördhet mot polisinsats • Angola hoppas på nystart

ENERGI I blickfånget: Forskaren Gibran Vita om att göra mindre för miljön • Pyssel

”Ska demokratin kunna stå emot de auktoritära krafter som nu så starkt hotar själva grun-den för vårt sam-hälle måste alla andra börja prata ideologi.”Lennart FernströmGlöd – Ledare

Det gröna guldets baksidaMarknaden för yerba mate växer utanför Sydamerika • Zoom 12–17

2

Syre, Gotlandsgatan 46, 116 65 Stockholm  • www.tidningensyre.se • redaktionen@tidningensyre.se • Prenumerationsärenden: prenumeration@tidningensyre.se och 08-845 033 Utgivare: Lennart Fernström • Redaktionschef: Sofia Härén • E-post: fornamn.efternamn@tidningensyre.se • Syre ges ut av Mediehuset Grönt och är på ledarplats frihetligt grön • ISSN: 2002-0570

I dag kommer första numret av Syre Stockholm ut.

Nationalister som inte tål en krökt flaggstång men gärna ser muslimernas pro-fet som rondellhund.

Omslagsfoto: Klas Lundström

D agens regering anklagas ofta för att vara en av de svagaste i modern tid, och det ligger en hel del i det. Men samtidigt är frågan om det någonsin fun-

nits en sämre opposition. Och då menar jag inte främst politiskt, även om svängen mot de bruna och auktoritära såväl hos regering-en som stor del av oppositionen är det värsta som hänt under mina snart 40 år som poli-tisk intresserad.

Nej, jag menar sättet som alliansen, med moderaterna i spetsen, valt att bedriva oppo-sitionspolitik, hur de hanterat det som brukar kallas det politiska hantverket.

Under denna mandatperiod har oppositionsar-betet i stort sett bara handlat om krypskytte mot regeringen och att med alla medel försö-ka skada regeringens möjligheter att driva po-litik.

Istället för att väcka opinion för en annan politik och visa på de politiska skillnaderna har oppositionen bombarderat regeringen med KU-anmälningar och hot om misstroen-deförklaringar mot ministrar samtidigt som de inte velat ta ansvar för varken regeringsbil-dandet eller att det ska kunna skapas en majo-ritet i de politiska frågorna.

Delvis har det handlat om de odemokratis-ka former som gäller för budgetbehandlingen i riksdagen i kombination med den parlamen-tariska situation som SDs framgång lett till. Men det handlar också om ett aktivt val att i denna situation inte vara konstruktiv utan att istället sabotera regeringens möjligheter för att vinna politiska poänger.

I spetsen för detta har Moderaterna och Anna Kinberg Batra stått. Lägg på det Kinberg Batras vinglande och flörtande med SD och förmå-gan att aldrig svara på journalisters frågor om den egna politiken utan bara rabbla färdiga tal-punkter med klankande på regeringen, och vi har fått ett politiskt samtal som bara handlar om taktik och spelteori. Det är inte värdigt det

demokratiska samtalet som är själva grunden för den parlamentariska demokratin.

Därför är det befriande att det nu finns en kandidat till partiledarskapet i Moderaterna som vill prata politik och tar tydligt avstånd från såväl SD som från det maktspel som alli-ansen med Kinberg Batra i spetsen har ägnat sig åt. Det är befriande med en moderat som hellre samarbetar med Socialdemokraterna än med SD. Som varken ser politisk konflikt som ett självändamål eller ett sätt att ta billiga politiska poänger utan anser att en ska samar-beta när det finns förutsättningar.

Moderaternas val av partiledare är inte bara avgörande för moderaterna. Om det vore det skulle en kunna hoppas på Hanif Bali eller Jo-han Forsell – båda har bra förutsättningar att ta röster från SD och samtidigt hålla nere Mo-deraternas totala stöd.

Men valet av moderatledare kommer tro-ligen att påverka hur det politiska samta-let ser ut för lång tid framöver. Om SD, som överlägset flest väljare ser som det värsta par-tiet i riksdagen, ska få fortsätta att förstöra alla möjligheter att föra en vettig politik, el-ler om de andra partierna ska kunna fokusera på det som över 85 procent av väljarna röstat på. Om partipolitiken ska börja handla om så-väl dagspolitik som ideologi igen eller fortsät-ta ha fokus på leken ”vem tar vem”.

Mikael Odenbergs politik är inget som gör frihetligt gröna glada. Han står för den gamla sortens betongpolitik som vi sett alltför myck-et av. Han är en tydlig hök som avgick som försvarsminister när han ansåg att militären fick för lite pengar.

Men lika väl som det finns all anledning att tycka illa om hans rustningsromantik bör han respekteras för att han avgick på just den. Odenberg är något så ovanligt som en ärlig politiker som låter idéerna gå före karriären. Som säger vad han tycker oavsett om det är taktiskt rätt eller ej. Och han är den moderat som tydligast stänger dörren till SD och ärligt

erkänner att Moderaterna har betydligt mer gemensamt med S. Så mycket att M bör hålla öppet för att samregera med S om inte allian-sen vinner valet.

S och M har sedan lång tid tillbaka ut-gjort betongaxeln i svensk politik. Retoriskt har de alltid varit varandras främsta mot-ståndare, men i praktisk politik har partier-na under långa perioder varit de som röstat mest lika. I allt från miljöfrågor, flyktingfrå-gor, och infrastrukturfrågor till energifrågor, näringslivspolitik och militären har partier-na alltid legat nära varandra. En moderat po-litiker som erkänner det är därför lika ärlig som en minister som offrar sin post på poli-tiska grunder.

När socialdemokraterna valde Håkan Ju-holt var det en befrielse för att det äntligen fanns en partiledare som ville prata politik och ideologi. Det gillade inte statsmaktsför-valtarna inom partiet och han åkte ut näs-tan lika plötsligt som han blev vald. Men ska demokratin kunna stå emot de auktoritära krafter som nu så starkt hotar själva grunden för vårt samhälle måste alla andra börja pra-ta ideologi och idéer.

Vi måste våga visa på alternativen till det bruna oavsett om det är rött, rosa, lila, grönt eller blått. Och skillnaderna mellan alla dessa färger och ideologier måste bli tydliga och på riktigt, så att folk både känner och i realiteten har riktiga val att göra.

Vågar nu moderaterna välja någon som vill prata politik istället för att bara ägna sig åt krypskytte och ett evigt upprepande av fär-diga talpunkter så vore det en lika stor be-frielse som när Juholt valdes. Odenberg må vara både grå och mörkblå, men på den mo-derata scenen vore han ett stort steg framåt för oss som vill tro på demokratin och det demokratiska samtalet.

Miljömärkt trycksak 3041 0673

Lennart Fernströmlennart.fernstrom@tidningensyre.se

Det demokratiska samtalet behöver Odenberg

Redaktör: Lennart Fernström, lennart.fernstrom@tidningensyre.seGlöd Ledare

3

I tisdags beslöt SD, M och L i Vellinge att förbjuda tiggeri

Bildmontage. Bilder från TT och partiernas hemsidor.

Redaktör: Lennart Fernström, lennart.fernstrom@tidningensyre.seGlödSidan tre

4

Moderaterna måste välja vägHur hamnade Moderaterna där de nu befinner sig? Och vad behöver de göra för att

hitta en väg därifrån? På veckans Under ytan

analyserar Mattias Svensson ett splittrat parti som

tycks ha glömt vad det ville.

Mattias Svensson är en svensk författare och debattör. Han är kultur-

skribent i Aftonbladet och har tidigare bland annat har varit redaktör på

magasinet Neo, verksam vid tanke-smedjan Timbro och ordförande för

Frihetsfronten.

Foto: Lina Högberg

Redaktör: Lennart Fernström, lennart.fernstrom@tidningensyre.seGlöd Under ytan

V ad vill du göra? Hur vill du göra det? Med vem vill du göra det? Med dessa frågor plågade Fred-rik Reinfeldt socialdemokratis-ka partiledare i återkomman-

de valrörelser. Det är bara en del av hans arv som nu plågar Moderaterna.

Med vem vill du göra det? Så mycket av po-litiken handlar om koalitionsmatematik dessa dagar. Inte undra på. Vi har en rödgrön mino-ritetsregering stödd på Vänsterpartiet, med-an riksdagen har en icke-socialistisk majo-ritet. En annan regering är möjlig, men inte minst Moderaterna slits itu av frågan vilken det skulle vara.

Decemberöverenskommelsen blev ett fi-asko i och med att stora delar av väljarkåren uppfattade den som en kapitulation från alli-ansens sida. De märkliga budgetturerna som å ena sidan krävt Vänsterpartiets medverkan och å andra sidan uteslutit en gemensam alli-ansbudget är svåra att inte se som det sämsta från två världar. Man kan tycka mycket om Sverigedemokraterna som parti, men när al-liansen drar sig för att lägga fram egna förslag av rädsla för att de ska gå igenom i riksdagen är det inte konstigt om kritiken drabbar dem.

Vilka är värst?Frågan har i själva verket blivit: med vem vill du inte göra det? För en betydande del av al-liansväljarna är svaret: Sverigedemokraterna. För många moderater är svaret: Socialdemo-kraterna. Inte för att S nödvändigtvis skul-le vara ett värre parti än SD, utan för att SDs stöd (som man hoppas komma över billigt) ses som enda möjligheten att avsätta S och leda en regering. De senare är enormt frus-trerade över att en icke-socialistisk majoritet inte tar över regeringsansvaret. Anledningen är att det inte finns någon enighet inom alli-ansen för detta val, och således inte en majo-ritet för en regeringsbildning. I brist på försök att ta makten är det också fritt fram att speku-lera och drömma om koalitioner och vilken politik som skulle föras. I spekulationerna handlar mycket om relationen till Sverigede-mokraterna, men kärnfrågan rör egentligen

alliansens förmåga att förhandla enat med en tredje part. Med migrationsöverenskommel-ser med Miljöpartiet som noterbart undan-tag, har alliansen inte förmått ge och ta i för-handlingar med andra partier. Egentligen var det märkligt att alliansen inte efter 2010 för-sökte nå blocköverskridande uppgörelser i frågor som bostäder, arbetsmarknad, energi och en ny skattereform. Man hade då kunnat så split mellan S och MP som framtida koa-litionspartners och därmed konsoliderat alli-ansens makt. Också den här mandatperioden har alliansen uteslutit förhandlingar som alli-ans, trots att det rimligen hade givit ett bätt-re budgetutfall än en S-V-MP-budget, oavsett om man förhandlat med regeringen eller Sve-rigedemokraterna.

Även detta kan vara ett arv ifrån Reinfeldt, som med Moderaternas starka ställning i ryg-gen slet hårt på mindre och krympande koa-litionspartier. Skulle dessa sedan kompromis-sa bort ännu mer i förhandlingar med andra? Frågan är dock vilken roll allianspartierna kan spela var för sig. För de mindre partier-na finns en kompensation i form av frihet att inta egna positioner och jaga stigande opini-onssiffror. För Moderaterna som är mer av ett maktparti är oförmågan till enighet och för-handlingsvilja utåt en ständig påminnelse om att de inte kan erövra statsministerpos-ten. Hos moderata stödtrupper tar sig detta uttryck i stigande irritation mot de förvänta-de koalitionspartierna, vilket knappast gyn-nar enigheten.

Otydligt uppdragOm det inte räckte med plågorna kring hur och med vem, så är det också tilltagande otyd-ligt vilket uppdrag som alls håller Moderaterna samman dessa dagar. I ett rapportsläpp från i somras påpekade Fria moderata studentför-bundet att Carl Bildt 1991 kunde sammanfat-ta vad Moderaterna stod för på 17 sekunder: ”Rättsstat, demokrati, marknadsekonomi och frihet för den enskilde.” Få skulle i dag kunna sammanfatta kort och kärnfullt vad Modera-terna står för. Jag hörde Anna Kinberg Batra presentera partiets fyra tunga frågor vid en

5

konferens i Kalmar förra hösten, men notera-de redan då att jag inte för mitt liv kunde min-nas någon enda. Allt jag minns är den öststats-klingande sloganen: Plan för Sverige.

”Många har velat läsa in en ideologisk konflikt mellan konservativa och liberaler och en sådan spänning finns för-stås, men Moderaternas pro-blem är snarare att de tappat bort båda dessa arv i jakten på opinionsframgångar.”

Det är förvisso få partiledare förunnat att kunna formulera en partilinje utifrån sina egna ideologiska preferenser. Många mås-te tvärtom anstränga sig extra mycket för att gå andra falanger till mötes. Nya moderater-na tog det hela ett steg längre och anpassade stora delar av politiken efter vad man trodde att väljarna ville ha. I ett svep blev Modera-terna ”kollektivavtalsfantaster”, tyckte tidiga-re skattesänkningsförslag var fördelningspo-litiskt orättvisa och kovände från en tidigare kritik av public service och Systembolagsmo-nopol. Efter valet 2012 skrev Anna Kinberg Batra ihop med Peter Norman att Modera-terna bejakade ett betydligt offentligt ägande och att partiets ”ofta entydiga fokus på priva-tiseringar kommit till vägs ände”.

Därefter har Moderaterna kommit att om-pröva det reinfeldska arvet med samma ny-moderata metod. Hösten 2015 var Modera-terna plötsligt lika entusiastiska anhängare av gränskontroller mot Danmark som de tidiga-re blev till kollektivavtal. Så snabbt raderades det EU-vänliga partiets flera decennier långa engagemang för att riva gränsbommar och kontroller i Europa, för att förbytas i sin mot-sats. Andra delar av historien skrevs snabbt om, som att Moderaterna mött väljarna med

en generös flyktingpolitik på sin agenda både 2006 och 2010 och att borgerliga regeringar sedan dess liksom på 1990-talet präglats av en sådan politik.

Rättsstatens fundamentOm förnyelsen under Fredrik Reinfeldt ofta kom att stöta sig med utgångspunkterna marknadsekonomi och frihet för den enskil-de, skaver nutida förslag allt oftare också mot rättsstatens fundament i beredvilligheten till hårda tag. Under sommaren har Moderater-na både förespråkat fängelsestraff för att vis-tas i landet utan rätt resehandlingar och att rucka på medborgarskapet i jakten på terror-sympatisörer.

Partiet som gjort det till lite av en sport att springa till KU för varje felsteg från den röd-gröna regeringen struntade också i att lagens krav frångåtts då regeringen förra hösten be-slutade om att förlänga gränskontrollerna. Riksrevisionen konstaterade i en rapport ”att det inte har gjorts någon systematisk uppfölj-ning av huruvida det fortsatt föreligger ett sådant allvarligt hot som avses i kodex om Schengengränserna eller av gränskontroller-nas effekter på hotet.” Jämför gärna med re-aktionerna på Transportstyrelsens beslut att ”göra avsteg från lagen”, som när det avslöja-des i somras möttes med KU-anmälan och av-gångskrav på tre ministrar.

Hittills har detta skifte inte varit fram-gångsrikt för att stoppa väljarflykten. Kanske för att det andas desperation och opportu-nism mer än eftertanke.

Grundläggande värdenI viss utsträckning var Moderaternas problem en ledarskapsfråga, även om det smärtar för mig att medge detta. Jag var politisk sekrete-rare åt Anna Kinberg Batra 2001–2002 och vi känner varandra sedan tiden i MUF i bör-jan av 1990-talet, vilket läsaren bör känna till.

Hon är en av de mer ambitiösa politiker jag träffat, med en bred nyfikenhet och sakkun-skap, och hade mod nog att vara en av fem moderata riksdagsledamöter som gick emot gruppen i frågan om att tillåta homoadoptio-ner som röstades igenom 2002. Det går dock inte med bästa vilja att hävda att Moderaterna under senare år präglats av vare sig mod eller liberal principfasthet.

Att leda ett politiskt parti innebär ett obarmhärtigt ljus på i stort sett hela ens per-sonlighet och i detta ljus kommer inte minst en viktig skillnad att framträda. För några är partiledarposten ett trappsteg i mängden, som de obekymrat kliver upp på med blick-en riktad framåt och uppåt. För andra är ord-förandeskapet i partiet en upphöjd position – det finaste och viktigaste uppdrag de kun-nat tänka sig – från vilken de ofrånkomligen kommer att blicka nedåt för att inte sätta fo-ten fel. De senare kommer oftare att falla. Se-nast i den raden var Anna Kinberg Batra.

Den partiledning som nu tar över ärver ett parti härjat av räddhågsenhet, irritation och motstridiga viljor. Många har velat läsa in en ideologisk konflikt mellan konservativa och liberaler och en sådan spänning finns förstås, men Moderaternas problem är snarare att de tappat bort båda dessa arv i jakten på opini-onsframgångar. Alla partier har en ompröv-ning att göra i ljuset av flyktingkrisen 2015 och fortsatta problem i Europas närhet, men den behöver präglas av eftertanke och lojali-tet mot grundläggande värden.

De hemmaradikaliserade Täbybor som partiet försökt tilltala med tuffhetsposerande utspel mot asylsökande och tiggare är kanske inte så representativa för väljarkåren som de-ras ljudvolym kan ge intryck av. Moderater-nas vägval är viktigt både för partiet och för Sverige. De frågor om samarbetsstrategi och politiskt innehåll som plågar dem är i slutän-den frågor som alla måste besvara.

Mattias Svensson

Redaktör: Lennart Fernström, lennart.fernstrom@tidningensyre.seGlödUnder ytan

Ambition, nyfikenhet och sakkunskap räckte inte. Anna Kinberg Batra var för ängslig för att trampa fel i politiken, skriver Mattias Svensson.

Foto: Fredrik Sandberg/T

T

6

DEBATT I en debattartikel kritiserar Pon-tus Axén annonskampanjen Svenska Sko-gen som berättar att 70 procent av Sveriges landareal består av skog och att minst två träd planteras för varje träd som avverkas.

Pontus Axén ifrågasätter om all skog verk-ligen är att betrakta som skog och beskriver skogen som likartad produktionsskog. Men sanningen är att nästan all den skog där vi promenerar och plockar bär och svamp är skogar som brukats under hundratals år.

I det svenska landskapet finns skog i alla åld-rar, och när ett äldre skogsområde avver-kas blir nya skogsområden gamla. Data från riksskogstaxeringen visar att mängden gam-mal skog faktiskt fördubblats i Sverige de se-naste 20 åren.

Vi får mer ädellövskog och fler grova lövträd. Tack vare att skogarna brukas av 300 000 olika skogsägare, från norr till söder,

människor med olika planer och drömmar, har vi ett varierat skogslandskap i Sverige.

Pontus Axén ser det som ett problem att mängden träd i skogarna ökat under 1900-ta-let. Men det är ju en bra sak att det har skett! Det är ju träden som bidrar till vårt välstånd och som gör att vi kan bedriva ett uthålligt skogsbruk där vi varje år avverkar mindre än tillväxten. Det betyder att vi kan vi ersät-ta ännu fler oljebaserade produkter, till ex-empel plaster och bränslen, med förnybara och nedbrytbara produkter. Inte minst inne-bär fler träd i skogen att skogen har bundit mer koldioxid, som är viktigt för klimatet.

Axén ser tillbaka i tiden och tror att det var bättre förr. Då bortser han helt från att skog-arna i början av förra seklet var hårt sönder-huggna av ett exploaterande skogsbruk, ett skogsbruk som vi sedan länge lämnat.

Han skriver även att det blivit färre fristå-ende ekar. Men det har inte med skogsbru-ket att göra utan med att vi har färre betande djur på markerna. Utan betande djur växer tyvärr de trädklädda hagmarkerna igen.

Pontus Axén talar lite emot sig själv när han kritiserar skogar med fler träd i samtidigt som han vill ha fler naturreservat. Skog som inte röjs och gallras riskerar att mörkna och växa igen.

Tyvärr väljer Pontus Axén att beskri-va skogsbruket som något negativt. I stället bör vi vara tacksamma och stolta över vårt skogsbruk som bidrar till vårt välstånd, ar-betstillfällen och ett bättre klimat. Skogsbru-ket har lösningarna på många av våra mil-jöproblem.

Bengt HalvarsonSkogsägare, LRF Dalarna

Ja, vi har fler träd i skogen

Glöd DebattFo

to: S

vens

ka S

koge

nRedaktör: Valdemar Möller, valdemar.moller@tidningensyre.se

Replik till Pontus Axén i Syre #185

Skogsägaren Bengt Halvarson menar att det moderna svenska skogsbruket är lösningen på många miljöproblem.

Debatt:Det svenska skogsbruket

7GlödDebattStällföreträdande redaktör: Lennart Fernström, lennart.fernstrom@tidningensyre.se

Syre Stockholm kommer att fungera lika bra själv som tillsammans med Syre. Är du mest intresserad av det lokala prenumererar du på Syre Stockholm. Vill du helst läsa om det globala väljer du Syre. Men vill du ha både lokalt och glo-balt så väljer du båda och får dem tillsammans på fredagar.

Hjälp oss syresättaStockholm

2015 startade vi Sveriges första frihetliga gröna nyhetsmagasin. Ett magasin för alla som vill se ett demokratiskt, fritt, solidariskt och hållbart samhälle bortom tillväxtdogmer och arbetslinjen. För ett år sedan gick vi vidare och startade vår första lokala Syre, Syre Göteborg.

Nu tar vi nästa steg och startar Syre Stockholm!

Syre Stockholm blir den andra i en serie lokala frihetligt gröna Syre som kommer att starta de närmaste åren.

Vill du hjälpa oss i den satsning-en tecknar du både en prenu-meration till dig själv (oavsett var du bor) och/eller ger bort en prova-på-prenumeration till några stockholmsvänner. Bor du inte i Stockholm men stödjer vår lokala satsning genom en prenu-meration kan du flytta över den till din lokala Syre när den startar.

Namn: Mejl: Telefon:

Gatuadress: Postnummer: Ort:

Reducerat 30 kr Ordinarie 55 kr Stöd 100 kr*Per månad (4 nr)/autogiro:

Ett år (50 nr): Reducerat 350 kr Ordinarie 650 kr Stöd 1  200 kr*

Vill du ge bort till fler, mejla till prenumeration@tidningensyre.se eller skicka med ett separat papper med uppgifter om namn, adress, telefon och mejl, samt vilken sorts prenumeration.

Skickas till (inget porto behövs): Syre c/o Mediehuset Grönt

Svarspost20664138

110 04 Stockholm

Teckna en prenumeration på Syre Stockholm. Som vanligt väljer du själv pris.

Namn: Mejl: Telefon:

Gatuadress: Postnummer: Ort:

Ge bort Syre Stockholm till en vän:

Ordinarie 55 kr Stöd 100 kr*Reducerat 30 kr

Ett år (50 nr): Reducerat 350 kr Ordinarie 650 kr Stöd 1  200 kr*

Prova på en månad:

* I stödprenumerationen ingår även Nyhetsmagasinet Syre på tisdagar och fredagar.

Syre Stockholm blir en tidning för alla stockholmare som vill förändra världen. En tidning med fokus på samma samhälls-frågor som Syre men utifrån ett lokalt perspektiv.

Syre Stockholm kommer att ta upp vad som händer såväl globalt som i Sverige, men det absolut största fokuset kommer att ligga på Stockholm. Det blir stockholmsk Ledare, Debatt, Radar, Zoom, Energi, kalendari-um och mycket mer.

Jag vill ha tidningen på papper

Jag vill ha tidningen digitalt

8Redaktör: Olof Klugman, olof.klugman@tidningensyre.se

Radar Nyheter

Klimatförändringarna kommer att tvinga många människor på flykt. En vanlig bedömning är att det kan handla om 200 miljoner människor år 2050. Det är lika många som det totala antalet migranter som finns i världen i dag.

En mer pessimistisk bedömning är att upp emot en miljard människor år 2050 kan befinna sig på flykt undan torkor, översvämningar och andra ex-trema väderfenomen.

Det finns inga exakta vetenskapliga bedömningar av hur många klimatmigranter världen kan för-vänta sig 2050. Uppskattningarna varierar mellan 25 miljoner och upp till 1 miljard. Men enligt en studie från Institute for environment and human security är den vanligaste uppskattningen att det rör sig om närmare 200 miljoner människor.

Även FNs migrationsorgan IOM bedömer att det kommer att finnas 200 miljoner miljö- och kli-matflyktingar år 2050. En stor andel av dessa be-räknas komma från kustnära områden.

I en tidigare intervju med IPS påpekade FN-orga-nets generaldirektör William Lacy Swing att po-litiska kriser och naturkatastrofer är de främsta orsakerna till den migration som förekommer i världen idag.

– Det har aldrig funnits lika många kom-plexa och fortsatt pågående humanitära nödlä-gen som det gör nu. I dag finns det 40 miljoner människor som har tvingats bort från sina hem och 20 miljoner flyktingar, det är det högsta anta-let människor som är på flykt sedan andra världs-kriget, sade han till IPS. Baher Kamal/IPS

200 miljoner klimatflyktingar 2050

Enorma intrång hotar AmazonasBrasiliens president Michel Te-mer har upplöst naturreser-vatet Renca i Amazonas, rap-porterar Reuters.

Området som är lika stort som Danmark kan därmed öpp-nas upp för brytning av av kop-par, guld och andra naturre-surser. Ett 20-tal inhemska och multinationella bolag har visat intresse för exploatering.

– Det är den största attacken på Amazonas på 50 år, säger se-natorn Randolfe Rodrigues i op-positionspartiet Nätverket för hållbarhet till The Guardian.

WWF med flera miljöorgani-sationer tar nu strid för att skyd-da området. Utöver stora miljö-mässiga konsekvenser varnar de för att en exploatering hotar ursprungsbefolkningens rättig-heter.

– En guldrush kommer inne-bära skador på lokala kulturer som inte kan repareras, säger Mauricio Voivodic, generalse-kreterare för WWF i Brasilien till The Guardian.

Olof Klugman

6 000 aktivister blockerade energijätten RWEs brunkolsgruva i tyska Rhenlandet. Polisen kritise-ras för övervåld, men aktivisterna ser blockaden som en framgång.

Under parollen Ende Gelände – hit men inte längre – deltog 6 000 aktivister i aktionen mot brunkols-gruvan utanför Köln. Genom att blockera järnvägs-spåren stoppades under tre dagar stundtals alla transporter till och från gruvan. Aktionen uppges vara den största gruvblockaden hittills i Europa.

Flera aktivister har vittnat om vad de uppfattar som övervåld från polisen. Emily Bronstorp som deltog i aktionen är starkt kritisk till den massiva polisinsatsen där runt 500 aktivister omhänder-togs när de var på väg till det järnvägsspår de skul-le blockera.

– Vi fick sitta mer än fyra timmar i solen utan vatten och utan möjlighet att gå på toaletten, sä-ger hon.

När deltagarna fördes bort var polisen hård-

hänt, menar Emily Bronstorp. Poliser knäade akti-vister och drog bort dem med ett grepp om käken.

Efter ett antal timmar i förvar släpptes samtli-ga aktivister.

Ende Gelände är en del av den klimaträttviserö-relse som riktar udden mot det ekonomiska sys-temet. Inte minst mot de 100 bolag som står för över 70 procent av koldioxidutsläppen, enligt miljöorganisationen CDPs rapport från. Energi-bolaget RWE är ett av de bolagen.

– Individer källsorterar och köper ekologiskt, medan vi har företag som släpper ut extremt mycket koldioxid utan att få skit för det, säger Emily Bronstorp.

Att bryta mot lagen är berättigat med tanke på det det allvarliga tillståndet för klimatet, an-ser hon.

– Vi försvarar det som tillhör oss alla med våra kroppar. Läget är akut, då räcker det inte att bara skriva insändare, säger hon.Olof Klugman

Rekordstor blockad mot tysk brunkolgruva

Foto: Jens Volle/Ende G

elände

Aktivister blockerade järnvägsspåren och stoppade på så sätt transporter till och från RWEs brunkolsgruva.

I början av året såg Somalia ut ut att gå mot en svältkatastrof. Nu har läget markant förbättrats, enligt biståndsorganet Sida.

Ett skäl är ett snabbt ageran-de från världssamfundet, men-ar Sida.

När FN i januari larmade om att sex miljoner människor i lan-det led av akut matbrist bidrog Sverige med 100 miljoner ex-tra i bistånd genom World food programme.

Svensk-somaliern Abdi Ad-dow, kommunikationsansva-rig och initiativtagare till in-samlingsverktyget Abaaraha, betonar i en intervju med tid-ningen Omvärlden att det inte enbart är omvärldens insatser som avvärjt katastrofen.

– Många somalier, i och utan-för landet, har gjort en enorm insats som inte får hamna i skymundan, säger Abdi Addow.

Han lyfter bland annat fram betydelsen av insamlingar från utlandssomalier och en allt mer fungerande statsapparat i lan-det.Olof Klugman

Svältkatastrof kunde avvärjas

9Redaktör: Olof Klugman, olof.klugman@tidningensyre.se

RadarNyheter

Att polisen tar flyktingar mitt i en kyrklig aktivitet har inte hänt sedan i Alsike kloster 1993, såvitt Per Kristiansson känner till.

Kritiken har varit massiv mot gränspolisen efter massingripandet mot papperslösa på Svenska kyrkans läger i lördags. Nu vill prästen som var på plats att regeringen ska stå till svars för jakten på papperslösa.

Gensvaret har varit stort på Svenska kyrkans pro-tester mot att gränspolisen omhändertog fem fa-miljer utan uppehållstillstånd på ett sommarläger i skånska Kågeröd. Många har hört av sig till kyr-kan i veckan och delat upprördheten.

– Människor har blivit väldigt berörda. Nu gäl-ler det att försöka använda det fruktansvärda som har hänt och kräva förändring. Det är regeringen som pressat polisen att öka antalet utvisningar, sä-ger prästen Per Kristiansson.

Några åt middag, andra lekte på gården när ett 30-tal poliser omringade gården där sex familjer del-tog i Svenska kyrkans läger. Under ett par timmar kontrollerades identiteten på deltagarna, varpå fem av familjerna omhändertogs.

Flera av deltagarna var yngre än 10 år.– De undrade vad som hände och var naturligt-

vis skärrade. Det var poliser överallt. En del av de här barnen har under lång tid levt med en rädsla för polisen, säger Per Kristiansson.

En av familjerna fördes till förvaret i Åstorp, medan tre familjer splittrades så att föräldrarna sattes i förvar och övriga familjemedlemmar åla-des att visa upp sig på rättscentrum i Malmö ett antal gånger i veckan.

Att polisen ingriper mot flyktingar mitt i en kyrklig aktivitet har såvitt Per Kristiansson känner till inte hänt i Sverige sedan polisen stormade Al-

sike kloster 1993. Konsekvenserna kan bli stora, befarar han.

– Det är helt nödvändigt att det finns platser där människor kan känna sig trygga, inte bara för de människor som är direkt drabbade. Vad får vi för samhälle annars? Jag tror inte någon vill ha det samhället, säger han.

Ewa-Gun Westford, presstalesperson i polisregion Syd, försvarar insatsen.

– Det finns inga fredade zoner utöver utländska beskickningar, säger hon.

Samtidigt har hon förståelse för kyrkans kritik, men menar att polisen har lagen i ryggen.

– Ibland kolliderar olika samhällsaktörers upp-drag, men vi är inte fria att tolka svensk lag. Vår uppgift är att utföra inre gränskontroller. Det handlar om att säkerställa att de människor som vistas i landet har laglig rätt att vara här.

Per Kristiansson har noterat hur jakten på pap-perslösa intensifierats de senaste åren. I Malmö där han är verksam begär polisen exempelvis ut adress-listor på papperslösa från socialförvaltningen.

Att polisen är beredda att ingripa mitt under kyrk-lig verksamhet och betonar att fredade zoner inte finns, tvingar kyrkan att se över hur man genom-för sin verksamhet, menar Per Kristianssson.

– Som kyrka kan vi aldrig sluta med vårt upp-drag att stå på de utsattas sida, vi får inte bli räd-da. Men vi måste självklart tänka ännu mer på sä-kerheten, säger han.

Syre har utan framgång sökt inrikesminister Morgan Johansson.Olof Klugman

”Det är regeringen som pressat polisen” Myndigheter

släcker tysk sajt

För tre år sedan hotades natt-tågen mellan Malmö och Stock-holm av nedläggning. Nu görs i stället en nysatsning.

SJ har investerat 150 miljoner kronor i nya vagnar, enligt bola-gets pressmeddelande.

Samtidigt förändras tidtabel-len så att restiden förkortas.

Däremot hotar SJ att dra in snabbtågstrafiken mellan Stock-holm och Oslo.

Orsaken är att ett banarbete i Norge beräknas dra ut på tiden. Under 48 måndader kan resti-den fördubblas till 10 timmar, vilket SJ inte ser som hållbart.

– Vi vill att Banenor håller sitt tidigare löfte om att planera ban-arbetet över två år. Det brådskar med ett besked. Redan i septem-ber fastställs den svenska delen av nästa års tågtidtabell och då måste det finnas ett besked, skri-ver SJs presstalesman Niclas Hä-renstam till P4 Värmland.Olof Klugman

Foto: Fredrik S

andberg / TT

Webbsidan linksbunten.indy-media har förbjudits av tyska myndigheter, rapporterar BBC. Skälet är att den användes som plattform av grupper på vänster-kanten under protesterna mot G20-mötet i Hamburg i somras.

– Det är nu ett brott att fort-sätta använda sajten linksunten.indymedia, säger Tysklands in-rikesminister Thomas de Mai-zière i ett uttalande.

Enligt en tweet från det tys-ka inrikesministeriet har saj-ten varit en plattform där akti-vister utbytt tips på våldsamma protestmetoder och spridit ”anti-konstitutionellt och vän-sterextremistiskt innehåll”.

Den som nu besöker sajten möts av ett meddelande från dem som ligger bakom sajt om att ”Vi är snart tillbaka”.

Linksunten.indymedia jäm-för förbudet mot sajten med be-gränsningar av internet i bland annat Kina, Ryssland och USA.

”De kan hålla frihetens smit-ta borta för en kort tid, men det kommer inte fungera i en värld som snart helt kommer domine-ras av digitala medier”, skriver linksunten.indymedia.Olof Klugman

Satsning på svenska nattåg

10

Angola hoppas på nystartmedlemmar till viktiga chefsposter inom stat-liga oljebolag och investmentbolag som ska stå på armlängds avstånd från staten.

– Angolas problem är inte primärt korruptio-nen, utan dålig ledning, säger Karina Carval-ho, chef för Transparência Internacional, till den portugisiska dagstidningen Público.

Hon vill därför utmana bilden av Angola som ”ett rikt land”:

– Hur kan ett land där 30 procent av be-folkningen lever på mindre än två dollar om dagen kallas rikt?

Näste president blir nuvarande försvarsmi-nistern João Lourenço. Ricardo Soares de Oli-veira, professor i jämförande politik vid uni-versitetet i Oxford, menar i en intervju med franska Le Monde att den kommande presiden-ten har att stångas med en maktelit vars gener och lojalitet leder till partikamraten dos Santos:

– João Lourenço måste förmodligen om-organisera ekonomiska nyckelsektorer, sä-ger han. Oljan, diamanter, telekom, ban-ker, byggbranschen, jordbruket kontrolleras samtliga av dos Santos familj och närstående. Många inom denna post-koloniala elit lär se sina intressen reducerade, till gagn för andra falanger inom partieliten.

De senaste årens fallande oljepriser har slagit hårt mot Angolas oljeberoende ekonomi och lett till utbredd socialt missnöje.

På nollnoll-talet när oljepriset steg, kall-lades Angola ”Afrikas Kuwait”. Nu har den in-bromsande ekonomin slagit hårt mot utbild-

Angolas maktdominerande parti MPLA (Folk-rörelsen för Angolas frihet) fick som vän-tat flest röster i förra veckans parlamentsval. Valet gick lugnt till, motsatsen till de senaste årens haltande ekonomi och utbredda socia-la missnöje. Kan valet innebära en nystart för södra Afrikas fjärde största ekonomi?

Det slutliga valresultatet presenteras först den 6 september, men preliminära undersök-ningar tyder på en säker valseger för MPLA (62 procent).

Afrikanska unionen och EU var förhållan-devis nöjda med valprocessen men har ännu inte publicerat sina slutrapporter. Största op-positionspartiet Unita (Nationella unionen för Angolas totala självständighet), som fick 25 procent av rösterna och säkrade 19 fler parlamentsstolar än förra valet, bestrider dock resultatet:

– Följer du [den politiska] trenden får inte MPLA egen majoritet, säger Adalberto Costa Jú-nior, parlamentsledamot för Unita, till Reuters.

Klart är ändå att valet innebär ett vägskäl för Angola: José Eduardo dos Santos avgår nästa år efter 38 år som president (bara Ekvatorial-guineas dito Teodoro Obiang Nguema Mbaso-go har suttit längre som statschef i dagens Afri-ka). Och dos Santos tid kan summeras med tre ord: inbördeskrig, olja och korruption.

Enligt Global Integrity har Angola numera ett ”farligt svagt antikorruptionsnätverk” och skandaler om dos Santos har inte saknats ge-nom åren. Bland annat har han utsett familje-

ningssektorn och sjukvården, enligt Human Rights Watch.

Konstnären João Sousa förstår mångas tveksamma inställning till regeringspartiet MPLA: trots 15 års fred efter ett 30-årigt in-bördeskrig förblir fattigdomen utbredd och medellivslängden bland världens lägsta.

– Det borde inte vara så, säger han till Syre. Angola är visst är ett rikt land, med allt ifrån olja till diamanter och allsköns naturresurser. Men vi har inte nått fram till ett debattklimat där vi kan samtala med varandra utan att bör-ja bråka. Och där måste alla bli bättre, såväl MPLA som oppositionen.

Han stödjer MPLA, men tillägger att den avgående presidenten under alltför lång tid har tillåtits hålla ”ett parti som ska stå på allas sida” kidnappad medan han skott sig på fol-kets bekostnad. João växte upp i Angola men flyttade till Portugal 2012.

– Jag tycker faktiskt att vi alla borde ge João Lourenço en chans att uträtta något på egen hand, säger han. Han har erkänt de problem som Angola har och öppnar för mer samarbe-te med andra partier. Det vore bra.

För barägaren Rosa Mendes passerade dock valet den 23 augusti obemärkt förbi. Det var många år sedan hon gav upp hoppet om sitt hemland och flyttade till Portugals landsbygd.

– Alla är banditer, tjuvar hela bunten, sä-ger hon till Syre. João Lourenço kommer inte göra någon skillnad som president. Rofferiet kommer fortsätta, precis som förut.Klas Lundström

João Lourenço är redo att ta över presidentposten som José Eduardo dos Santos suttit på i 38 år. Många svåra utmaningar väntar honom.

Foto

: Bru

no F

onse

ca /A

P/T

TRedaktör: Olof Klugman, olof.klugman@tidningensyre.se

Radar Nyheter

11Redaktör: Olof Klugman, olof.klugman@tidningensyre.se

RadarNyheter

Måndag 28 augusti. Medlemmar av muslimska minoritetsgruppen rohin-gya flyr till Bangladesh från Burma sedan nya våldsamheter mellan geril-larörelsen Arakan Rohingyas rädd-ningsarmé och regimen blossat upp. I Burma ses folkgruppen rohingya som illegala invandrare och FN har kallat förföljelserna för etnisk rensning.

Foto: ANSA/AP/TT

Små mateproducenter i Uruguay och underbetalda plockare i nordöstra Argentina når samma slutsats kring yerba matens framtid: hållbarhet kan bara nås med politisk vilja.

Redaktör: Benita Eklund, benita.eklund@tidningensyre.seZoom12

Redaktör: Benita Eklund, benita.eklund@tidningensyre.seZoom 13

R oque Pereira minns den kalla morgonen då hans far för första gången tog honom med till mate-plantagerna. Fadern var ”tarefero”, plockare, och från och med den dagen även sonen Roque.

– Jag var 11 år.Nu, många år senare, är han ordförande för Asociación de

tareferos (ADT) med säte i Oberá, näst största stad i Misiones i nordöstra Argentina, och vill inte att fler minderåriga ska gå i sina fäders fotspår på mateplantagerna. Men det är en svår sak att kräva av en industri med många aktörer. Han skjuter upp

fönstret på glänt och tömmer ut kalebassens använda yerba mate i trädgården utanför kontoret. De strimlade löven från växten med det latinska namnet Ilex Paraguariensis seglar ner i jorden. En cirkel som sluts.

Från jord tillbaka till jord.– Ingen mate utan mina händer eller min svett, säger han

medan regnet faller.På många sätt har han rätt: utan tareferos, som fyller säck-

arna till 80–100 kilo, fylls inga lastbilar med yerba mate, som åker till närmaste kvarn där kvistarna och löven behandlas

Dagligen konsumerar miljontals människor, de flesta i Sydamerika, yerba mate genom att väta strimlade blad med hett vatten och därefter dricka det genom en ”bombilla”, ett silversugrör. Den koffeinhaltiga drycken stimulerar bland annat hjärnan och var länge bannlyst av kolonisatörerna men sedan 1900-talet en mångmiljardindustri med politiskt inflytande. Men hur ser yerba matens framtid ut?

Text och foto: Klas Lundström

Från förbud till miljardindustri

Ett populärt hälsoalternativYerba mate har de senas-te åren fått sig en medial skjuts i form av kända an-sikten som konsumerar drycken, t.ex påven Fran-ciskus, artisten Madonna, politikern Hillary Clinton och fotbollsspelaren Lio-nel Messi.

Mate innehåller en mängd vitaminer (t.ex A, C, E, B1, B2) och mine-raler (t.ex kalcium och järn).

Källor: Guayaki, The Independent

Mateträd växer vilt i Brasilien, Paraguay, Argentina och Uruguay.

Redaktör: Benita Eklund, benita.eklund@tidningensyre.seZoom14

– Slavmentaliteten finns kvar inom industrin, anser Roque Pereira.

2017 har varit ett händelserikt år för Argentinas mateindustri. Tarefe-ros och producenter har strejkat mot låga priser och dåliga arbetsvillkor trots de senaste årens höjda konsu-mentpriser.

– Det är de stora aktörerna som tjä-nar de stora pengarna. Tareferos har aldrig fått skäligt betalt för sitt arbe-te och i dag tjänar vi 30–40 procent mindre än vi borde. I grunden hand-lar det om strukturell fattigdom och politisk ovilja.

En familjehistoriaHöstlöv seglar från nakna trädkronor och landar i den röda jorden. Vatt-net i bassängen på estancian Santa Inés skvalpar fridfullt mot havsmoti-ven i ljusblått kakel. Kolibrier sippar av blommornas sista nektar medan olika kollektiv av apor förkunnar sina territoriella anspråk högt uppe i träd-

uppmanade myndigheter på natio-nell och provinsiell nivå att en gång för alla ta itu med det utbredda barn-arbetet och svartjobben inom mate- industrin.

– Många fagra ord, dess värre, sä-ger Roque Pereira. Lagar finns på plats, det gäller bara att följa dem. I slutändan handlar det om hur övriga samhället ser på oss längst ner i sam-hällsmaskineriet.

Från förbud till industriPå 1600-talet lärde sig jesuiter från Spanien att plantera och skörda mate- träd i de tropiska skogarna där Pa-raguay möter södra Brasilien och nordöstra Argentina. Kunskapen kom från guaranístammar som länge lev-de som seminomader längs Paraná- floden. När industrin sprang i blom i slutet av 1800-talet tvångsarbetade många guaraníer som tareferos på mateplantager vid sidan om slavar från Afrika.

med hög värme, tap-pas på vätska och torkas.

I minst nio månader förva-ras sedan yerba maten i sval

temperatur innan den når butiks-hyllorna.

– För mig började det som det ofta gör, säger han. Efter några decennier märker du att rygg och knä börjar ge vika, och för att säkra en inkomst in-troduceras barnen till yrket i stäl-let för att gå i skolan. Många har ing-et val. Fattigdomen i Argentina håller många barn borta från utbildning. Tyvärr så känner de flesta som drick-er mate inte till bakgrunden.

Exempelvis att tareferos förblir ett farligt yrke. Förutom knäckta kropp-ar innebär de långa arbetsperioder-na ute i Misiones djupa skogar en risk för farliga djur och insektsburna sjuk-domar. Transporter är ett annat pro-blem: 2013 förolyckades tre barn när en lastbil välte på väg till kvarnen från en plantage utanför Oberá. Det var startskottet till en kampanj som

Uruguay

Paraguay

Bolivia

Chile

Brasilien

Argentina

Sydamerika

Misiones

MontevideoBuenos Aires

I Uruguay och grannländerna dricks yerba mate istället för kaffe eller te.

Redaktör: Benita Eklund, benita.eklund@tidningensyre.seZoom 15

kronorna. På mateplantagerna några kilometer bort innebär hösten skör-dearbete. Och för familjen Núñez har tillvaron kretsat kring yerba mate i över ett sekel.

– Så blev det, säger Ana Núñez. Det är en familjehistoria byggd kring djup kärlek till en besk dryck och dess se-der och hemligheter.

På 1880-talet immigrerade Anas farfar till Argentina från norra Spa-nien och hamnade utanför Misiones provinshuvudstad Posadas. Och när Pedro Núñez köpte ett stycke regn-skogsmark två mil från Paranáfloden i början av 1900-talet var det för att lyckas med det som tidigare försök hade gått bet på: att odla mateträd. Att sända in tareferos i djungeln för att plocka bladen från vilt växande träd var dyrt och tidskrävande. Expe-ditionerna kostade även många tare-feros livet, varför stor möda och kapi-tal lades på experiment kring nya sätt att odla mateträd.

– Till slut förstod de att fröna måste

passera fåglars matsmältningssystem och nå marken ”den naturliga vägen”, säger Ana Núñez. Det är inte så kon-stigt med tanke på Misiones rika växt- och djurliv.

Maximering vs hållbarhetAna Núñez visar vägen genom en be-varad djungelficka. De täta buska-gens säregna tystnad klyvs då och då av trafiken från motorvägen på andra sidan om den kilometertjocka gröna väggen.

– Jag är glad att varken min farfar el-ler mina föräldrar röjde träd här. Allt har fått leva vidare, så på många sätt är det som att vandra bakåt i tiden.

Hon viker av från stigen och lägger handen på en trind stam som växer tätt intill ett väldigt träd.

– Här har du vilt växande yerba mate. Mateträd kan bli uppemot tio meter höga och väcker fler än vårt in-tresse. Allt ifrån kor till fåglar konsu-merar trädens nyttiga blad och kvistar.

Inte långt ifrån den bevarade djung-elfickan breder familjen Núñez ma-teplantager ut sig. Med sina 30 pro-ducerade ton om året tillhör familjen kategorin mellanstora producenter i jämförelse med industrins tungvikta-re Las Marias och Cooperativa Colonia Liebig – som varje månad producerar 2 000 ton yerba mate vardera.

– Men vi har inget större intresse av att växa ytterligare, säger Ricardo Núñez, Anas bror och den som ansva-rar för ruljangsen. Just nu råder över-produktion och den stora frågan är hur mycket mer industrin kan svälla.

I framtiden kan yerba mate bli en klassfråga. Orsakerna är många: yer-ba mate växer naturligt i Argenti-na, Brasilien, Paraguay och Urugu-ay, men trots försök att introducera växten i Asien förblir industrin rotad i fyrstatshörnet norr om Rio de la Pla-ta. Men det är långt ifrån någon iso-lerad industri, tvärtom är den omgi-ven av sojaplantager, timmerstationer och miljonstäder. Grannar som ger

En blomstrande industriYerba mate blev ett viktigt verktyg för missionärernas kon-verteringsarbete av guaraníer från ”hed-ningar” till katoliker. Snart insåg den span-ska och portugisiska kolonialmakten att det fanns pengar att tjäna på ”det paraguayanska teet”, som det länge hette, och plantager sprang upp i vad som i dag är nordöstra Ar-gentina, södra Brasilien och östra Paraguay, regioner där förutsätt-ningar för storskalig produktion finns.

Flest konsumenter finns i Argentina, flest konsumenter per ca-pita i Uruguay och en viktig importör utan-för Sydamerika var Sy-rien, tills inbördeskri-get bröt ut 2011.

Källor: Asociación Ruta de la Yerba Mate, ICYM, Yerba Mate Argentina

”Det är en familje-historia byggd kring djup kärlek till en besk dryck och dess seder och hemligheter.”

Ana Núñez och hennes familj driver en mellanstor mateplantage i Misiones i nordöstra Argentina.

Barnarbete Barn till tareferos fort-sätter ofta i dennes fot-spår i brist på andra alternativ och utbild-ningsmöjligheter. Och fastän barnarbete är förbjudet i de matepro-ducerande länderna är mörkertalet stort, sär-skilt i Misiones, Argen-tina, som producerar mest yerba mate i hela världen.

Sedan 2013 pågår en kampanj i Misiones för att få bukt med pro-blemet, främst genom folkbildning. Projektet leds av NGOn Un Su-eño para Misiones (”En dröm för Misiones”).

Källor: Asociación de Tare-feros, Indigenist Missionary Council, BBC, Agencia EFE

Från löv till dryckKilopriset på plockade löv för tareferos lig-ger i Misiones, världens ledande hörn för mateproduktion, på 80 argentinska centa-vos (cirka 45 öre), vilket renderar i en dags-lön på cirka 70 kronor ifall tareferon hinner fylla två säckar á 100 kilo.

Markägaren eller arrendaten (mateprodu-centen) säljer i sin tur säckarna efter väg-ning vid en kvarn (en ”molino”) som ofta ägs av de större marknadsaktörerna.

Störst i världen är Las Marias, med säte i Virasoro, i provinsen Corrientes. Priser på färdiga matepaket varierar från land till land.

Källor: Asociación de Tareferos, intervjuer gjorda av reportern, Asociación Ruta de la Yerba Mate

Så länge svartarbetet och barnarbe-tet förblir en del av mateindustrin går

det inte att tala om ”hållbar utveck-ling”, menar Roque Pereira.

Redaktör: Benita Eklund, benita.eklund@tidningensyre.seZoom16

litiker från att starta någon eventuell handelskonflikt. En debatt var ändå väckt och kärnfrågan var hur stor kontroll Uruguay har över en industri som 9 av 10 invånare göder.

– Det var med andra ord ett ut-märkt tillfälle att kavla upp ärmarna och bygga en egen mateindustri, sä-ger Raúl Nin, småskalig mateprodu-cent och botaniker, stående utanför sin plantskola i La Paloma utmed At-lantkusten.

Mateträd växer naturligt i 5 av Ur-uguays 18 regioner, enligt färska rap-porter, något som går stick i stäv med ex-president Mujicas uttalande om att Uruguay varken har klimatet eller för-utsättningarna som krävs för en egen industri.

– Det handlar mer om storpolitiska prioriteringar än faktiska omständig-heter, menar Raúl Nin. Men sorgli-gast av allt också om dåliga sakkun-skaper. Det handlar om att bryta med en hundraårig lögn som satt sig i Ur-uguays ryggrad: att yerba mate mås-te importeras. Och att ändra menta-litet tar tid.

går långa perioder och väntar på att kunna skörda, men du kan blicka in i framtiden och skönja en hållbar mate-produktion. Och de flesta mateprodu-center vill det senare.

Att nå konsensus om färdriktning-en är dock en svår sak inom en in-komstbringande industri som yerba mate, summerar Ricardo Núñez:

– Alla har sina egna intressen att se efter.

Mategryning i Uruguay?I det land som konsumerar mest yer-ba mate per capita – Uruguay – nås allmänheten allt oftare om uppgifter om att allt inte står rätt till vid mate-plantagerna i södra Brasilien, vari-från landet importerar 95 procent av sin mate. Höga halter av metaller som tenn har uppmätts i yerba mate såld i Uruguay, vilket 2014 fick landets re-gering ledd av José ”Pepe” Mujica att uppmana producenter i Brasilien att följa Sydamerikas tullunions tillåtna nivåer. Men Uruguays beroende av den stora grannen i norr hindrar po-

upphov till föränderliga ekonomiska och klimatmässiga beteenden, enligt Ricardo Núñez.

– Klimatförändringar tecknar frå-getecken i horisonten. Hur vi kommer att konsumera och producera yerba mate i framtiden, och vilka som gör det, är omöjligt att sia om.

På 1990-talet drabbades Argenti-nas mateindustri av en kris. Skadein-sekter gick hårt åt stammarna och be-kämpningsmedel introducerades för att få bukt med problemet. När insek-terna försvann naturligt förblev ändå bekämpningsmedlen kvar och hade fått sällskap av GMO-steroider som vaggade de stora producenterna till sömns med försäkringar om bibehål-len massproduktion.

– I dag står vi producenter inför ett val, säger Ricardo Núñez. Antingen tillsätter du bekämpningsmedel och kramar ut maximalt av varje skörd på bekostnad av jordens välmående, el-ler så vågar du vara tålmodig och låter träden leva sina egna liv utan att ma-nipulera produktionen med tillsatser. Du producerar mindre, absolut, och

Roque Pereira visar upp en teckning som hans dotter Patricia ritat: en krökt tare-fero släpar en fylld säck med matelöv.

”Teknologin finns för att bygga en manuell, närpro-ducerad och eko-logisk mate- industri.”

Raúl Nin tycker att det är konstigt att Uru-guay, trots den stora konsumtionen, inte producerar egen yerba mate.

Redaktör: Benita Eklund, benita.eklund@tidningensyre.seZoom 17

Mycket av Raúl Nins tid kretsar kring yerba mate; i departementet Treinta y Tres odlar han mateträd, i La Paloma säljer han matefrön till in-vånarna och i Montevideo leder han varje onsdag ett radioprogram där han svarar på frågor om trädgårds-skötsel.

– Många frågor rör yerba mate. Det är inte så konstigt, mate är en del av vårt kulturarv och vår vardag. Något att hålla sig fast vid. Ett slags identitet.

Att Uruguay inte har kontroll över sin egen mateproduktion är en gåta för Raúl Nin.

– Teknologin finns för att bygga en manuell, närproducerad och ekolo-gisk mateindustri. Men de ekonomis-ka intressena är helt enkelt för stora för att det skulle vara en möjlighet – i dagsläget.

Hållbar framtid?Småskaliga mateproducenter i Ur-uguay och underbetalda tareferos i nordöstra Argentina når samma slut-sats kring yerba matens framtid: håll-

barhet kan bara nås med politisk vil-ja. Roque Pereira häller upp varmt vatten i kalebassen. Färsk mate spri-der en besk doft i hans trånga kontor. Han dricker och försvinner iväg i tan-kar. Så länge svartarbetet och barnar-betet förblir en del av mateindustrin går det inte att tala om någon ”hållbar utveckling”, menar han.

– Lagar mot exploatering har fun-nits i decennier. Det är inte där pro-blemet ligger, utan i bristande politisk vilja. Allt handlar om vilken tillvaro vi lämnar över till våra barn, till nästa generation.

Roque Pereira visar upp en teck-ning som hans dotter Patricia ritat: en krökt tarefero släpar en fylld säck med matelöv. Det kunde vara hennes far på teckningen, eller farfar. Utanför teckningen, allt som oftast i skymun-dan av tareferons hårda tillvaro, finns de tusentals familjerna: mödrar och barn som är beroende av de knappa inkomsterna för att klara sig. Att tän-ka på sina två barn skänker Roque Pereira styrka att orka fortsätta slåss mot de väderkvarnar till motståndare

som han menar att mateindustrin är i form av inflytelserika mateprodu-center som ser mellan fingrarna när det gäller barn- och svartarbete med-an politiker låter industrin förbli fast-länkad vid sin historia av exploatering och orättvisor.

– Mina barn studerar och kommer inte att arbeta som tareferos. De bry-ter familjeförbannelsen.

Och desto fler som får chansen till utbildning och skäliga löner, ju förr inser den politiska makten vikten av verklig förändring. För kom ihåg, på-minner Roque Pereira:

– Utan tareferos, ingen yerba mate.Text och foto: Klas Lundström

Raúl Nin, småskalig mate-producent och botaniker, stående utanför sin plant-skola i La Paloma utmed Atlantkusten.

Redaktör: Malin Bergendal, malin.bergendal@tidningensyre.seEnergi18

Redaktör: Sofia Härén, sofia.haren@tidningensyre.seI blickfånget

L ivsstilar som präg-las av intensiv ma-teriell konsumtion är skadliga för våra ekosystem på en glo-

bal nivå och har dessutom miss-lyckats med att leverera löftet om lycka. Så skriver forskarna bak-om Glamurs som står för Green lifestyles, alternative models and upscaling regional sustainabili-ty och är resultaten från regiona-la fallstudier i sju europeiska län-der.

”Istället upplever sig européer allt mer tidspressade och känner mindre välmående, alltmedan vårt materiella välstånd och eko-logiska fotavtryck växer.”

Större medvetenhetDet är enkelt att, i tider då förut-sättningarna för liv på jorden för-sämras i en alarmerande takt, dra slutsatsen att vi måste göra mer. Handlingskraftens höga sta-tus uppmuntrar tanken om att vi, genom att köpa ekologisk bomull och skaffa elbil, drar vårt strå till stacken för en bättre värld.

Men att ställa om till gröna-re konsumtion är bara en liten del i minskandet av vår påver-kan på klimatet (och vår egen kli-matångest) enligt Gibran Vita, ci-vilingenjör och doktorskandidat i industriell ekologi vid Norges Tekniska-naturvetenskapliga uni-versitet. Han är en av forskarna i Glamurs-projektet och enligt ho-nom är det en större medveten-

Överarbetade och olyckliga människor är inte miljömässigt håll-bara. Och europeiska hushåll är varken särskilt hållbara eller särskilt välmående, enligt EU-initierade projektet Glamurs, be-stående av forskning från elva europeiska universitet. De har ta-git sig an att identifiera hinder och utsikter för en övergång till mer hållbara livsstilar och en grön ekonomi.

het som i längden kommer leda till hållbar utveckling.

– Tänk dig att du är en plane-tär doktor och en planet kommer till dig, sjuk med avskogade mar-ker, sura hav och smältande po-ler. Skulle du då ordinera ett pil-ler för varje symptom eller skulle du misstänka att det snarare rör sig om ett systematiskt och un-derliggande problem? Det finns en tendens att ignorera den möj-ligheten, säger han.

Vad är våra behov?Vita visar mig en vida känd defi-nition av hållbarhet som etable-rades av Världskommissionen för miljö och utveckling år 1987. Den säger att hållbarhet är utveckling som möter dagens behov utan att äventyra kommande genera-tioners möjligheter att tillgodose sina. Vita menar dock att många underskattar just behovens bety-delse i sammanhanget och fram-förallt våra sätt att möta dem.

– Våra behov är det som driver på miljöförstöringen, men det är sällan vi frågar oss om vi fak-tiskt behöver det vi anser oss be-höva. Det första en tänker på är kanske kläder och tak över huvu-det, men detta är snarare objekt än behov. Du behöver till exem-pel inte nödvändigtvis ett hus för att känna dig trygg.

Däremot kan vi, enligt Vita, se att människans behov av trygg-het, fritid, identitet, frihet, för-ståelse och kreativitet sträcker

sig över tid och nationer. Beho-vet av närhet var lika starkt för en grottmänniska som det är för en brasiliansk bonde eller en svensk stadsbo.

– Behoven är alltså inte för-handlingsbara, försätter Vita, men strategierna för att till-fredsställa dem är vitt skilda och mycket flexibla. Vi använder vårt kulturella, naturliga och sociala kapital för att möta dem, ibland i kombination med våra ekono-miska resurser.

Men det är långt ifrån alltid som det ekonomiska kapitalet är det bästa verktyget för att till-fredsställa behoven. Längtan ef-ter mer fritid släcks kanske inte bäst med en två veckors semester på andra sidan jorden, utan med en något förkortad arbetstid. Det finns många dimensioner i frå-gan om hur vi möter behoven. En

cykel är ett transportmedel men kan också vara en strategi för att möta ett behov av motion – eller frihet.

Känsla av kontrollEn av nyckelinsikterna inom Glamurs har varit att deltagarnas lycka och välmående har avgö-rande konsekvenser för hur håll-bara deras livsstilar är. Välmåen-de är i sin tur starkt kopplat till en känsla av kontroll över arbets-situation och fritid.

Tid kan därför ses både som en potentiell barriär mot och nå-got som kan underlätta hållbara livsstilar, enligt forskarnas empi-riska undersökningar. Deltagare i studierna uttrycker åsikten att arbetet tar upp för mycket tid på bekostnad av mer hållbara val. I vissa fall upplevs lönearbetet även som alltför tröttande, vilket resulterar i uttömmande av kog-nitiva och psykologiska resurser.

I ett sammandrag för forskar-na fram idén att mer flexibla ar-betsmönster skulle kunna under-lätta organisering av pendling så att färre åker ensamma i var-sin bil. Det skulle eventuellt ock-så kunna leda till bättre använd-ning av existerande infrastruktur. På så vis minskar privatbilismens utsläpp men ger också individen mer känsla av kontroll över ar-betssituationen och bättre förut-sättningar för välmående.

– Och det finns andra fördelar med förkortad arbetstid, men-

I blickfånget: Gibran Vita

Dämpa din klimatångest genom att göra mindre

Gibran Vita, civilingenjör och doktors- kandidat i industriell ekologi vid Norges Tekniska-naturvetenskapliga universitet.

Foto: Privat

19Redaktör: Malin Bergendal, malin.bergendal@tidningensyre.se

EnergiRedaktör: Sofia Härén, sofia.haren@tidningensyre.se

I blickfånget

ar Vita. Mindre pengar gör att vi fokuserar mer på grundläggande behov, ett materiellt minimum, och att vi tillfredsställer de an-dra behoven med icke-materiella saker. Fritiden blir då en resurs i sig för att tillfredsställa behoven. Tillgång på tid är något som reg-lerar hur vi faktiskt agerar och justerar våra handlingar efter våra värderingar.

"Inte göra, inte köpa"Så hur kan vi dämpa vår kli-matångest och samtidigt göra verklig skillnad?

– Vi lever i så förvirrande ti-der att det säkraste kortet för den som vill leva hållbart alltid är att inte göra, inte köpa. Fråga sig själv om man verkligen behö-ver den där saken, den där t-shir-ten, även om det är ekologisk och hållbar bomull. Telefonen jag har är till exempel från en vän som köpte en Fairphone och skulle slänga den här. Så det är ju absur-diteten i det hela. Sedan vill jag inte avråda folk från att göra bra saker, och det har ju även att göra med vid vilket stadium i livet man befinner sig. En del är villiga att köpa ekologisk bomull men inte

att göra någon mer radikal livs-förändring. De behöver mer tid helt enkelt.

Men sedan krävs också att lag-stiftningen utformas på ett sätt som gör att de hållbara alternati-ven är de första medborgarna ser och kommer att tänka på, säger Ricardo García Mira i en intervju i tidningen Horizon. Han är pro-fessor i miljö- och socialpsyko-logi och projektkoordinator för Glamurs.

Ekonomiska systemetFör även om hållbara livsstilar tycks vara något som sprider sig från botten och uppåt, bland an-nat genom gräsrotsinitiativ, måste också teknologin styras i en håll-bar riktning, fastslår Glamurs-fors-karna. Annars kommer höjda lö-ner och sänkta energipriser ändå fortsätta uppmuntra intensiv kon-sumtion eftersom det är så det ekonomiska systemet fungerar i dag. Och det rådande ekonomis-ka systemet är ett av de största hindren för hållbara livsstilar och hållbar utveckling.

Lagstiftning lyfts alltså fram som det kraftigaste verktyget för att möta detta.

Ett förslag för att mer rättvist mäta CO2-utsläpp är att göra det baserat på konsumtion. Det inne-bär att det är slutkonsumenten, importören, som blir ansvarig för utsläppen och inte den som ex-porterar. Vi kan ta Kina som ex-empel, ett land som förorenar mycket. Deras miljömässiga av-tryck är enormt om vi bara mä-ter produktionsbaserade utsläpp. Ser vi däremot till landets  kon-sumtionsbaserade utsläpp är det i själva verket ganska litet med tanke på att det mesta de tillver-kar säljs till andra länder.

Andra exempel på verktyg är att införa regionala mål för mil-jöpolitiken utifrån miljöpåverkan och behov, liksom att mäta fram-gångarna utifrån ett konsument-perspektiv.

– Dessa saker är viktiga, för det går inte att säga att allt är upp till fri vilja hos individer-na, menar Gibran Vita. Enskilda människor kan inte oroa sig för hur mycket som helst. Lagstift-ningen måste göra det svårt att förstöra världen.Sonya Oldenvik Cunningham

Om Gibran Vita• Är född och uppvuxen i Monterrey, Mexiko. Stude-rade till bioingenjör tack vare ett stipendium.

• Studerade vidare i in-dustriell ekologi i Europa genom ett till stipendium. Hans forskning fokuserar på att förstå globala för-hållanden mellan konsum-tion, naturresurser och välbefinnande.

• Han utvecklar också de-centraliserad teknik som integrerar vattenrening, livsmedelsproduktion och energibesparing.

• Har varit aktivist i hem-landet i rörelser för ur-sprungsbefolkningen, ekoturism och i omställ-ningsrörelsen.

Under Glamurs se-naste konferens var

en graffitimålare som heter Leandro Barea

närvarande och gjorde grafiska anteckningar utifrån det som disku-

terades.

”Våra behov är det som driver på miljöförstöring-en, men det är sällan vi frågar oss om vi faktiskt behöver det vi anser oss behöva.”

”Alla kan inte vara flexibla.”

”Kapitalism kan orsaka oro och depression.”

Illustrationer: Leandro Barea

Redaktör: Malin Bergendal, malin.bergendal@tidningensyre.seEnergi20

ANNONS

21Redaktör: Malin Bergendal, malin.bergendal@tidningensyre.se

Energi

Ordtrianglar

1 2

Gör så här: Använd bok-stäverna från

raden över för att bilda ett nytt ord på nästa rad. Där finns

också en ny bokstav som ska vara med i det

nya ordet.

1 2

G

T

E

K

T

A

N UG

R

M

A

A

N

I R

158

794

236

675

982

413

321

547

869

932

516

847

491

365

728

659

183

274

467

238

519

382

741

695

874

926

153

967

123

485

314

256

879

741

538

692

521

849

763

685

397

214

952

176

438

792

841

536

368

924

157

819

453

726

681

294

537

968

172

3 45

367

2 18

549

9 74

135

826

751

483

692

254

967

318

523

786

149

432

695

871

LättMedelSvår

Facit sudoku

G

T

T

G

UTTAGEN

KATTUNGE

NUTTA

UNGA

UNG

NU G

R

G

R

ARMRING

MARGARIN

ARING

RINA

ING

IR

12

Facit ordtrianglar

Lätt

Medel

9 7

2

8

3

6

7

4

5

6

2 1

8

7

3 7

2

6

4 3

3

5

1

9

8

6

6

2

1

Svår

9

4 5

6

6

3

6 8

1 7

4

5

7 4

3

8 2

1

5

6 7

3 1

2

9

4

9 5

8

Sudoku

483

675

219

1 8

9

3

5

9 8

3

2

5 7

9

9

5

8 7

9 1

7 2

6 9

3

4

4

2 8

1

3

4 1

6

7

2

1 3

Redaktör: Malin Bergendal, malin.bergendal@tidningensyre.seEnergi22

Foto

: Lar

s P

ehrs

on/S

vD/T

T

Du missade väl inte tisdagstidningen?

Malin BergendalGlöd – Ledare

Hälsohot i vatten från översvämning De katastrofala översvämningarna i USA kan utöver drunkningsrisken även leda till att människor blir sjuka, varnar myndig-heterna. Stormen väntas nu få nya krafter och leda till fler kraftiga skyfall de närmas-te dagarna.

Polisen: Finns inga fredade zonerEn aktivitet för papperslösa barnfamiljer i svenska kyrkans regi avbröts av en stor grupp polisen som tog fem av sex familjer i förvar. Aktionen har mött kritik. Nu försva-rar polisen sitt agerande.

Mikroplaster läcker ut från skolgårdar Mikroplaster som kan skada djurlivet i sjö-ar, vattendrag och hav läcker ut från lek-platser och skolgårdar, enligt en ny under-sökning från Lunds universitet, skriver Ny Teknik.

”Tanken att de inte skulle behövas bygger på att myndigheter alltid har rätt och aldrig fattar dåliga beslut som någon behöver skydd från.”

Papperslösa behöver fredade zoner

Anmälda kemikaliebrott läggs nerNio av tio av Kemikalieinspektionens an-mälningar om misstänkta miljöbrott läggs ner och leder inte till någon påföljd för fö-retagen. Det visar en ny rapport från myn-digheten.

Radar – Nyheter

Skadliga mikroplaster läcker ut från skolgårdar och lekplatser.

Foto

: Dav

id J

. Phi

llip/

AP/

TT

Båtar på en översvämmad väg i Houston, Texas.

tidningensyre.se/nummer

Foto

: Mar

tin L

inde

borg

Foto: TT

Johan Tyrberg, biskop i Lunds stift.

Nästan ett av tre oäkta smycken som testades innehöll halter av bland annat bly som låg över gränsvärdena.

Regeringen satsar på att städa haven

Facebook blockerar spridare av falska nyheter

Regeringen satsar nu för att komma åt övergödning, miljögifter och nedskräpning i sjöar och hav.

Facebook ska blockera sidor som återkom-mande delar annonser och reklam som innehåller falska nyheter, meddelar bolaget.

23Redaktör: Malin Bergendal, malin.bergendal@tidningensyre.se

EnergiFo

to: L

uis

Sot

o/A

P/T

T

Guatemala i kris efter presidentens beslut Guatemalas president Jimmy Morales får hård kritik för beslutet att utvisa en hyllad FN-jurist, som utrett en korruptionshärva som krupit allt närmare landets högsta led-are. Flera ministrar har avgått i protest.

Släckt internet stryper pressfriheten i Afrika Myndigheterna i flera afrikanska länder stryper återkommande tillgången till inter-net. Det slår hårt mot de journalister som är beroende av nätet för att sköta sitt upp-drag.

Du läser alla artiklar som puffas för på detta uppslag på tidningensyre.se/nummer.

Du skapar som prenumerant ett konto genom att gå in på tidningensyre.se/lost-password. Får du problem mejla prenumeration@tidningensyre.se.

Foto: Eyerus S

olomon/A

ddis

Standard

Tsedale Lemma, chefredaktör på Addis Standard.

Människor strömmade ut på gatorna i Guatemala City efter att Jimmy Morales offentliggjorde sitt beslut att utvisa CICIG-chefen Iván Velásquez Gómez tidigt på söndagsmorgonen.

ZoomEntreprenörer på Ringön utmanar modeindustrin Västsverige har länge varit ett nav för den svenska modeindustrin. Även om produk-tionen av kläder gradvis har flyttats utom-lands har flera ledande företag fortfarande sina huvudkontor här. På Ringön i Göte-borg finns dessutom entreprenörerna som går emot strömmen och vars mål är att för-ändra och omkullkasta hela branschen.

Arbetet pågår för fullt i Ringöns nya textilfabrik.

Foto: Caroline P

etersson

Sexroboten Harmony gör relationer till varor

Glöd – Unni Drougge

”Och varför inte, frågar sig många. Kan man ha damm-sugarrobotar, kan man väl lika gärna ha kuksugar- robotar?”

Unni Drougge Författare och samhällsdebattör,

fristående krönikör för Syre

”Istället borde vi sätta en dödskalle på allt som inte är hållbart.”

Labour vill ha övergångsperiod för brexitI en tvär politisk gir vill oppositionspar-tiet Labour att Storbritannien ska stanna kvar i EUs gemensamma marknad med allt vad det innebär under en övergångsperiod före utträdet (brexit) ur unionen.

D et kanske är känsligt att starta en diskussion om vem som är mest missgynnad, men jag tar risken.

Just nu tycker jag nämligen väl-digt synd om mig själv. Precis som

alltid i augusti. Saken är den att jag aldrig är trött på kvällen.

Enda gången jag går och lägger mig för att jag är trött är om jag är sjuk. Annars kan jag jobba, läsa, spela mobilspel, titta på tv-serier eller lyssna på Storytel tills nästan hur sent som helst. Med åren har jag någorlunda lärt mig att räkna ut när jag måste gå och lägga mig beroende på när jag mås-te vakna. Lite som Pippi Långstrump som måste säga åt sig själv på skarpen för att hon ska gå och lägga sig.

Följden av detta är att det är väldigt lätt att för-skjuta dygnsrytmen när det är semester. Att stäl-la om från semesterdygnsrytm till skol- och jobb-dygnsrytm blir som jet-lag. Istället för att vara vaken till tretiden ska jag istället gå upp strax före sju.

Är då morgonmänniskor eller kvällsmänniskor mest missgynnade i dagens samhälle? Vissa men-ar att det är svårt att vara morgonmänniska när alla trivselaktiviteter förväntas ske sent på kvällen. Det må vara sant, men i augusti är det tveklöst vi kvällsmänniskor som är hårdast drabbade.

Min son är precis som jag. Han var uppe till ef-ter tolvslaget på nyårsafton utan problem när han var drygt ett år. När han var fem fick han för för-sta gången vara uppe hur länge han ville på nyår. Då somnade han klockan fyra på morgonen. På se-mestern har han, nu snart 13 år gammal, inga pro-blem att ställa om dygnsrytmen till nyårsaftonstid, med eller utan föräldrars medgivande.

Jag har alltid varit imponerad av folk som går upp tidigt. Likaså av föräldrar som får sina barn att sova tidigt. Jag har i princip aldrig fått min son att somna före mig. Jag har läst böcker som The no cry sleep solution och försökt följa strikta scheman för att få honom att somna tidigare på kvällen, men det har aldrig funkat. Kanske är det mitt fel, att jag inte varit tillräckligt ihärdig och konsekvent, men

jag misstänker att vi människor också av naturen är olika. Så klart kan vi lära oss så småningom att gå upp tidigt på morgonen, men för vissa av oss tar det mer emot än andra, och vi återfaller lätt i ”fel” dygnsrytm. Typ varje helg.

Det här hade ju inte behövt vara ett stort problem om det inte varit för att arbetstid och skoltid är an-passad efter morgonpigga. Skolan börjar klockan åtta på morgonen och vi måste således gå upp halv sju. Jag läser om den där skolan som fått upp skol-resultaten genom att senarelägga skolstarten till klockan nio och tänker att det kanske inte är en slump att sonens sämsta skolämne är det som all-tid haft sina lektioner klockan åtta på morgonen.

Jag vill inte att regeringen ska lägga sig i skolti-derna, ve och fasa. Jag förstår också att det här inte är den viktigaste frågan i världshistorien. Men sko-lan har alltid gynnat morgonpigga. Om vi ska pra-ta om hur vi får upp skolresultaten så är det inte oväsentligt att också diskutera vilken tid på dagen barnen lär sig bäst.

Är det verkligen vår dygnsrytm det är fel på?

www.tidningensyre.se

Returadress: Syre, C/O Telont, Kvarnstensgatan 6, 252 27 Helsingborg

Maria WetterstrandGrön samhällsdebattör,

före detta språkrör för MP ochfristående krönikör för Syre

MP höll fast vid flygskatten trots hotet om misstro-endeförklaring från alliansen.

Att ett parti som Centerpartiet ens övervägt ett miss-troende mot re-geringen för att den vill låta flyget betala lite av sina miljökostnader.

Glöd - Maria Wetterstrand