Kriminologiska institutionen

Terrorist eller psykiskt störd

En medieanalys av dådet i Norge 2011

Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2012 Shokh Ali

1

Innehåll Sammanfattning ...................................................................................................................................... 2

1 Inledning ............................................................................................................................................... 4

1.1 Syfte och frågeställningar .................................................................................................................. 5

1.2 Benämning ........................................................................................................................................ 5

1.3 Etiska ställningstaganden .................................................................................................................. 6

2. Tidigare forskning ................................................................................................................................ 6

2.1 Medias fokusering på brott ............................................................................................................... 6

2.2 Experternas roll ................................................................................................................................. 7

2.3 Begreppet terrorism .......................................................................................................................... 7

3 Teoretisk ansats .................................................................................................................................... 9

3.1 Medias roll i dagens samhälle ........................................................................................................... 9

3.3 Moralpanik och mediepanik ............................................................................................................ 10

3.4 Moralpanikens utvecklingsförlopp .................................................................................................. 11

3.5 Överdrifter och förvrängningar ....................................................................................................... 11

3.6 Förutsägelser och symboliseringar .................................................................................................. 12

4 Metod ................................................................................................................................................. 13

4.1 Material och urval ........................................................................................................................... 13

4.3 Kvalitativ innehållsanalys ................................................................................................................ 14

4.4 Vetenskapsteoretiskt perspektiv ..................................................................................................... 15

4.5 Validitet och reliabilitet ................................................................................................................... 15

5 Resultat och Analys ............................................................................................................................ 17

5. 1 Diskussioner om bakomliggande motiv till dådet .......................................................................... 17

5.2 Bilden av muslimer .......................................................................................................................... 19

5.3 Diagnostänkande ............................................................................................................................. 20

5.4 Högerextremismen vinner terräng .................................................................................................. 22

5.4.1 Jämförelser med andra högerextremister görs ............................................................................ 23

6 Slutsats och avslutande diskussion .................................................................................................... 25

7 Litteraturförteckning .......................................................................................................................... 29

7.1 Övriga källor .................................................................................................................................... 30

1

2

Sammanfattning

Den 22 juli 2011 drabbades Norge av en fruktansvärd tragedi, då en för allmänheten ännu

okänd man först detonerar en bomb i centrala Oslo och därefter skjuter ihjäl ett stort antal

människor på ön Utöya. Uppsatsen handlar om hur två av Sveriges största dagstidningar,

Aftonbladet och Dagens Nyheter, konstruerat sin rapportering om händelsen under den första

veckan. Syftet är att undersöka vilken bild av dådet och dess misstänkte gärningsperson som

konstrueras av tidningarna, samt på vilket sätt de använder aktörer med specialistkunskaper,

så kallade experter, i dessa konstruktioner, utifrån ett socialkonstruktivistisk synsätt. Sett ur

ett socialkonstruktivistiskt perspektiv går det inte att skilja språk och verklighet, eftersom att

språk fungerar som en konstruerande lins av det som sägs eller skrivs (Bergström & Boréus,

2011, s.22). Tidningar och media överlag har en särställning i detta avseende, eftersom de på

grund av sin möjlighet att föra ut budskap i stor omfattning, bidrar till människors

uppfattningar och inställningar till samhällsproblem och brott (Blomberg mfl, 2004, s.15).

Hur människor uppfattar dådet i Norge och dess misstänkte gärningsperson, är alltså till stor

del beroende av hur de framställs av till exempel tidningar. Som teoretiska utgångspunkter har

jag använt mig av den första fasen, inventeringsfasen i Cohens (2002) moralpaniksteori och

som metod har jag använt mig utav den konventionella kvalitativa innehållsanalysen, där de

olika temana har framkommit genom läsning av mitt empiriska material, istället för att ha

förutbestämda kategorier. Tidningsartiklarna som utgör underlaget för min analys är hämtade

från Stockholms universitets mediearkiv. I resultat- och analysavsnittet redogör jag för de

teman som framkommit under analysarbetet, dessa teman har jag valt att ha som rubriker. Av

analysen framkommer att tidningarna under den studerade tidsperioden hade förhållandevis

samstämmig rapportering om både dåd och misstänkt gärningsperson. Tidningarnas

rapporteringar baseras ofta på utlåtanden från aktörer med specialistkunskaper av olika slag.

Det fanns inslag i texterna som stämde överens med de begrepp som Cohen (2002) använder i

sina teorier om moralpanikens inventeringsfas. Genom min analys har jag fått exempel på hur

experter kan användas för att stärka innehållet i denna typ av rapportering. I detta fall var

framställningen av experternas utlåtanden ofta återkommande, men fragmentarisk, och läsaren

lämnad till antagandet att expertutlåtandena bottnade i faktakunskaper. Sådan upprepad och

ensidig information med inslag av överdrifter, förvrängningar, förutsägelser och

symboliseringar stämmer överens med den inledande fasen i moralpaniksteorin (Cohen, 2002,

s.18ff).

3

4

1 Inledning

Den 22 juli 2011 drabbades Norge av en fruktansvärd tragedi. En för allmänheten då ännu

okänd man, lät först detonera en bomb i centrala Oslo och sköt därefter ihjäl ett stort antal

människor på ön Utöya. Medierna rubricerade inledningsvis dessa handlingar som terrordåd

och gärningspersonen som terrorist. Emellertid förändrades dessa rubriceringar då de första

antagandena om gärningspersonens bakgrund inte rymdes inom ramen för vad som, enligt de

inledande artiklarna, kunde ha förväntats. Uppsatsen handlar om hur två av Sveriges största

dagstidningar, Aftonbladet och Dagens Nyheter, konstruerat sin rapportering om detta dåd

under den första veckan. Fokus ligger främst på om, och i så fall vilka, inslag av

moralpanikens inventeringsfas det går att finna i tidningarnas konstruktioner av dådet och den

därför misstänkta gärningspersonen, men också på vilka sätt tidningarna väljer att använda sig

av experter i sin konstruktion.

Eftersom media är en dominerande informationskälla för allmänheten när det gäller

upplysningar om brottslighet, lagstiftning och rättssystem (Pollack, 2008 s. 423), så finner

jag det både intressant och angeläget ur ett kriminologiskt perspektiv att undersöka dessa.

Jag ser rapporteringen om dåden i Norge som en möjlighet för mig att studera tidningarnas

konstruktion av exceptionella händelser och hur de kan gåt till.

Artiklarna som utgör mitt material är skrivna av olika journalister, men jag kommer att

behandla artiklarna som om det är Aftonbladet respektive Dagens Nyheters röster, det vill

säga jag kommer att framställa tidningarna själva som aktörer. Detta eftersom den enskilda

journalistens åsikter inte är relevant i denna studie, utan tidningarna har valt att publicera

dessa artiklar, och då är det denna konstruktions som är intressant att studera.

Min valda teori har använts som ett verktyg i min analys. Teorin jag använt mig av är

Stanley Cohens teori om moralpanik, i vilken han menar att medias information utformas

efter ett mönster för nyhetskapande som kännetecknas av överdrift, förvrängning,

förutsägelse och symbolisering, som kan leda till ett fenomen han benämner som

moralpanik. Han skriver vidare att en konsekvens av hans teori om moralpanikens första

fas, inventeringsfasen, kan vara att en grupp eller en individ pekas ut som ”folk devil” av

medier och samhället. Detta utpekande gör att personen eller individen riskerar att få en

5

negativ stämpel, något som stämmer överens med stämplingsteorin (Cohen, 2002, s.30-31

och s.57, ).

En forskare vid namn Ester Pollack har gjort sin tolkning av moralpaniks teori och citerar

Cohens definition av begreppet moralpanik som ”överdrivna reaktioner från olika

samhällsaktörer på verkliga eller inbillade problem”(

Pollack, 2001 s.75) Pollack menar

att dessa reaktioner konstrueras av media genom beskrivningar av skeenden samt genom

framställningar av vilka eventuella följder dessa skeenden kan få.

1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka hur Dagens Nyheter och Aftonbladet beskrev de

dåd som begicks i Norge den 22 juli 2011, samt hur de framställde den misstänkte

gärningspersonen. Mitt andra syfte med detta arbete var att undersöka hur dessa tidningar

använder sig utav experter i sin konstruktion. Eftersom medier generellt och internationellt

har stor makt att påverka människors attityder och handlingsberedskap, så är det viktigt att

undersöka hur de skildrar företeelser av ovanstående dignitet (Pollack, 2008).

De frågeställningar jag ska besvara med examensarbetet är:

Hur konstruerar Aftonbladet och Dagens Nyheter dåden i Norge och dess misstänkte

gärningsperson i sin rapportering under den första veckan?

Hur används experter i tidningarnas konstruktioner?

1.2 Benämning I detta examensarbete har jag, förutom i resultat- analysavsnittet, valt att genomgående

benämna händelsen i Norge som ett dåd. Som jag ser det, behöver jag en enhetlig benämning

av dådet, eftersom det i de tidningsartiklar jag analyserat förekommer allsköns olika termer

för detta - utan att det för den skull finns några tydliga definitioner av detsamma. Detta

lättvindliga användande av starka ord kan, åtminstone som jag ser det, komplicera förståelsen

av texten. Att skeenden och fenomen både kan kallas för och definieras på olika sätt har

Flyghed (2007) skrivit utförligt om. Detta kommer jag att återkomma till i avsnittet som

handlar om tidigare forskning.

6

1.3 Etiska ställningstaganden Av etiska skäl har jag valt att inte skriva ut experternas namn. Däremot har jag ibland använt

mig av deras yrkesroll och titel. Jag har även valt att inte skriva ut journalisternas namn, utan

endast vilken tidning som artikeln är skriven i. Etiska ställningstagande har även tagits när det

gäller att inte skriva ut den misstänkte gärningspersonens namn. Då denne förekommer

skriver jag istället XX. Utifrån mitt syfte och mina frågeställningar finner jag det heller inte

relevant att ange mer.

2. Tidigare forskning Under detta avsnitt går jag igenom litteratur som jag funnit relevant ur min studies hänseende.

Det första avsnittet handlar om medias förhållningssätt till brott, det andra handlar om vilken

roll experter har i media och det tredje och sista handlar om begreppet terrorist.

2.1 Medias fokusering på brott Ester Pollack skriver att medier och brott står i relation till varandra på många olika sätt. Hon

menar att media nuförtiden är en dominerande informationskälla när det handlar om

brottslighet, lagstiftning och rättssystem och att det i regel är från medierna som människor

får sin information kring begångna brott eller andra saker som kan relateras till brottslighet.

Enligt Pollack är det medierna som ger oss våra uppfattningar om brottsrisker och om hur

rättvisan fungerar (Pollack, 2008, s. 423). Då jag påbörjade detta arbete låg dådet i Norge

fortfarande väldig nära i tiden. Det skulle också visa sig att dess karaktär var så specifik att

det var svårt att hitta någon forskning som liknade den jag avsåg att göra. Jag fann fem brott

av liknande art, men inte någon studie som behandlade medias sätt att konstruera sin

rapportering om dessa händelser. Bland de dåd jag fann och som det relaterades till i de

tidningsartiklar jag studerat, så utspelade sig ett i Oklahoma City i USA 1995 och ett i Port

Arthur på Tasmanien 1996. De övriga var 11 september-attacken, terroristdådet i Madrid

2004 och självmordbombaren i Stockholm 2010.

Ester Pollack (2004) skriver om något hon kallar agenda-setting/dagordningsfunktion, vilket

handlar om mediernas stora utrymme att styra vad som ska stå i fokus för allmänhetens och

politikernas intresse och gör dem till betydelsefulla aktörer och deltagare i samhällsdebatten

om brott (Pollack, 2004, s.72-73). Hon menar att medias urval vilar på ett institutionellt

perspektiv, att företeelser som får uppmärksamhet får det utifrån allmänna värderingar och

7

normer. Det faktum att nutidens nyhetsförmedling är en stor industriell verksamhet med

enorma summor i omsättning påverkar också både nyhetsurval och rapporteringssätt. I sitt

beroende av att både tekniska och ekonomiska aspekter samverkar, så måste media producera

material som fångar människors uppmärksamhet, annars räcker kanske inte intäkterna till för

att få hjulen att snurra vidare (Pollack, 2004, s.82-83). Exempel på en nyhetsform med stort

nyhetsvärde är superprimär nyhet, vilken har ett nyhetsvärde av sensationell karaktär och som

därför hamnar på såväl första sidan som mittuppslag och på flera andra sidor i tidningen. En

sådan nyhet är sällan av enbart nationellt intresse, utan tilldrar sig även uppmärksamhet av

internationell natur (Heber, 2007, s.173-174).

2.2 Experternas roll Även Flyghed (2007) skriver om medias roll i samhället. I sitt resonerande kring

normalisering av det exceptionella, nämner han media och experter som viktiga aktörer.

Flyghed skriver att hotbildsnormalisering som har sin grund i ovanliga och spektakulära

händelser med ett stort sensationsvärde, som exempelvis dådet i Norge, får stor belysning i

massmedia. Då media i sitt intresse att sälja lösnummer för att öka intäkterna fokuserar på

dramatiska och exceptionella händelser, kan det leda till en skevhet när det gäller bilden av

brottslighet. Experterna å sin sida, har att delge av sin kunskap samtidigt som de är i behov av

uppmärksamhet, eftersom de därmed kan få hjälp till avancemang (Flyghed, 2007, s.64-66).

Flyghed har uppmärksammat att dessa situationer är intressanta för en mängd människor som

gärna vill kalla sig experter. Han skriver till exempel att det vid extrema händelser inte är

ovanligt att media tar till experter som får uttala sig om eventuella överhängande faror

(Flyghed & Hörnqvist, 2003, s.91). Även Burnett och Whyte vill ge insikter om den roll

experter har haft i media och de för fram kritik mot en del av det som dessa påstår, eftersom

de inte alltid har några empiriska belägg för dem. Som exempel tar författarna upp att det

skulle finnas tillgång till massförstörelsevapen i Irak, vilket gav USA anledning att starta krig

mot Irak. Burnett och Whyte menar att detta inte kunde styrkas på vetenskapliga grunder, utan

snarare grundades det på science fictionfilmer och böcker (Burnett & Whyte, 2005 s-1-7).

2.3 Begreppet terrorism I Våldsamma nyheter (Papadopoulos och Höijer 1996) står det att begreppet terrorism är ett

av de mest värdeladdade begreppen i dagens politiska diskurs. Att bli kallad för terrorist är

8

detsamma som att bli anklagad för att med hjälp av systematisk terror tvinga fram politiska

förändringar. Här ställs begreppet i relation till andra begrepp som exempelvis gerillasoldat,

frihetskämpe och motståndsrörelse för att tydliggöra att det i de senare begreppen finns

positiva förtecken, någon kämpar mot förtryck. Den som är terrorist för den ene kan alltså

vara frihetskämpe för den andre (Papadopoulos & Höijer, 1996, s.166). Den misstänkte

gärningspersonen i Norge ser sig själv som soldat i motståndsrörelsen och anser att hans dåd

är av politisk karaktär. Även Flyghed (2007) har skrivit om svårigheterna att definiera

begreppet terrorism. Han menar att det beror på vem som är betraktare; ”Vad som är förräderi

för en, är patriotism för en annan; vad den ena kallar ”politisk terrorism”, benämns

”befrielsekamp” av en annan” (Flyghed, 2007, s.276-277). Flyghed skriver vidare att

informationen om denna typ av brottslighet ofta är ofullständig och att källorna ofta är

tveksamma. Dessutom menar han, som jag tolkar honom, att det ännu inte finns tillräckligt

med kriminologisk teori och empirisk forskning kring terrorism (Flyghed, 2007, s.276-277).

I artikeln Embedded Expertise and the New Terrorism (2005) har forskarna Jonny Burnett och

Dave Whyte skrivit om den ”nya terrorismen” och att al-Qaida har skapats som det nya

globala ”folk devil” Författarna framhåller att det nu finns flera former av terrorism som har

skilda utgångspunkter, till exempel religiös fundamentalism såsom al-Qaida och personliga

vendettor såsom olika skolmassakrer. Artikelförfattarna skriver att kriget mot terror kan sägas

ha samma uppgift som politisk kamp för ordning i samhället. Om kriget mot terrorismen ska

lyckas måste terroristen bli igenkännbar, angripbar och styrbar. Författarna skriver vidare att

det är viktigt att staten visar att den klarar av att hålla stånd mot terrorismen genom att

expandera juridiska och militära återgärder (Burnett & Whyte, 2005,s.1-3).

I enlighet med den bild som media framställer till allmänheten kan man tro att det går att sätta

likhetstecken mellan terrorism och muslim, skriver Elisabeth Nordén (2011, s.2). Hon menar

att det i verkligheten är så att väldigt få av de terrorbrott som rapporterats till Europol av

medlemsstaterna som kan skyllas på islamister. Av de terrordåd som rapporterats in till

Europol av medlemsstaterna de senaste åren så har endast 3 promille utförts av islamister,

medan närmare 85 procent har utförts av främst baskiska och korsikanska separatister. Detta

till trots så var nästan 10 procent av dem som greps för terrorism misstänkta för islamistisk

terrorism. Till försvar menar Europol att detta beror på att EU:s medlemsländer prioriterar

utredningar mot muslimer. Hotbilden från islamister lyfts fram trots att det inte har något

9

empiriskt stöd, men ändå är det ofta muslimska fundamentalister som framställs som det

huvudsakliga terrorhotet. Vilka terrorister som statistiskt sett borde anses vara den största

hotbilden verkar alltså inte ha så mycket att göra med vilka grupper som i praktiken

uppmärksammas som terrorhot (Nordén, 2011:2, s.21ff). I samma rapport diskuterar Schoultz

att föreställningen om den ”islamistiska terrorn” blivit utbredd på grund av uppfattningen att

den utgör ett säkerhetshot mot västvärlden. Hotet mot västvärlden likställs med hot mot

demokratiska värderingar, ett hot som måste bekämpas med militära medel (Schoultz, 2011,

s.31)

3 Teoretisk ansats Jag har använt termer från inventeringsfasen i Stanley Cohens (2002) moralpaniksteori, då jag

analyserat resultatet i denna studie. Moralpaniksteorin består av flera faser och eftersom

inventeringsfasen är den första, så passade den min studie som bestod av artiklar under en

begränsad tidsperiod. Den första fasen behandlar även hur medier förmedlar händelser. Det

går inte heller utifrån en innehållsanalys av tidningsartiklar att uttala sig om nästkommande

faser, som exempelvis reaktionsfasen som behandlar hur allmänheten skapar åsikter och

attityder utifrån sin information i inventeringsfasen(Cohen, 2002, s.18 och 35ff).

I sammanhanget är Pollacks (2001) vidareutveckling av moralpaniksteorin, vilken hon valt att

benämna som mediepanik också angeläget att beröra, eftersom Cohen själv menade att

moralpaniksteorierna behövde kopplas ihop med nyare teorier för att kunna hållas aktuell i

dagens kontext. Båda teorierna handlar om medias inverkan på allmänhetens inställning till

olika företeelser och/eller grupper av människor och omfattar i sina helheter flera faser. Men

trots detta har jag valt att endast använda mig utav Cohens inledande fas, inventeringsfasen, i

detta arbete, eftersom att den passar studiens syfte.

3.1 Medias roll i dagens samhälle Ester Pollack (2008) anser att en stor del av det som människor ser som verklighet endast

utspelar sig i medierna, att det till exempel är genom tidningar som de får ta del av de

politiska, ekonomiska och kulturella aktiviteter som sker i samhället. Eftersom media både

fungerar som arena och aktör i sitt kunskapsförmedlande, så har den stora möjligheter att

välja vad som ska synligöras, samt på vilket sätt och i vilken omfattning detta ska ske.

Därutöver har media privilegiet att välja vilka aktörer som ska tilldelas medialt utrymme.

10

Dessa aktörer kan i sin tur använda media för att påverka och forma den allmänna opinionen

genom att presentera sin syn på exempelvis sociala problem och på hur dessa bör åtgärdas.

Media medverkar på detta sätt till att vissa problemkonstruktioner blir mer allmänt

accepterade än andra(Pollack, 2008, s.423-424).

3.3 Moralpanik och mediepanik Medias möjligheter att välja vilka nyheter som skall rapporteras och på vilket sätt dessa skall

rubriceras, kan innebära att vissa frågor ges större utrymme och karakteriseras som ett större

hot mot den sociala ordningen än andra. Dessa mediekonstruerade hotbilder kan leda till

panikartade reaktioner hos allmänheten, ett fenomen som Cohen var den första att beskriva

och benämna som moralpanik (Cohen, 2002, s.18f). Medias information utformas efter ett

mönster för nyhetskapande, en slags inventering om händelsen, som enligt Cohen

kännetecknas av överdrift, förvrängning, förutsägelse och symbolisering, vilket kan medverka

till en definitions- och förstärkningsspiral av exempelvis social avvikelse (Cohen, 2002, s.30).

Det som bestämts som avvikande definieras som ett hot och personifieras ofta av en eller

några grupper som får bära ansvaret för det upplevda hotet. Cohen kallar dessa grupper ”folk

devils”(Cohen, 2002, s.30-31, s.57). Den moraliska paniken uppstår, utifrån Cohens tänkande,

främst under tidsperioder av social förändring då det redan finns en generell oro över otydliga

moraliska värderingar och normer(Cohen, 2002, s.30-31).

Yvonne Jewekes (2004) menar i sin tolkning av Cohens teori, att moralpanik uppstår i

samband med att media presenterat en händelse som extraordinär. Medias bevakning och

uppmärksamhet förstärker allmänhetens intresse för det inträffade, vilket hjälper till med att

dra upp moraliska gränser i samhället (Jewekes, 2004, s.67).

Cohen (2002) menade att moralpanikparadigmet borde kopplas ihop med nyare teorier för att

kunna hållas aktuell i dagens kontext, vilket Ester Pollack (2004) tog fasta på. Hon ansåg att

det fanns flera olika samhälleliga fenomen som kunde sorteras in under begreppet, eftersom

det uppstått nya former av panik i takt med att nya medier introducerats. Debatterna som

uppstår runt de nya medierna är ofta känsloladdade och moraliskt polariserande, vilket

innebär att de antingen blir bedömda som goda eller onda. Detta faktum menade hon, innebar

att det krävdes en ny term för fenomenet, mediepanik, en term som kunde brukas i en vidare

betydelse än moralpanik. I sin avhandling Medier och brott definierar Pollack sin syn på

11

begreppet ”som övergripande beteckning på alla de olika mediekonstruerade panik- och

hotfenomen som vi möter" (Pollack, 2001 s.319). Som jag uppfattar henne så är mediepanik

en form av moralpanik som följer samma mönster för nyhetsskapande som moralpaniken,

vilket innebär att man kan använda sig av samma teoretiska grundstommar vare sig det

handlar om moral- eller mediepanik.

I detta arbete begränsar jag mig dock till att referera till Cohens inledande teori,

inventeringsfasen i moralpaniksteorin. Jag använder de olika delarna i Cohens inventeringsfas

som analysverktyg i denna studie (Cohen, 2002).

3.4 Moralpanikens utvecklingsförlopp Cohen(2002) såg tre faser i sin teori. Den första fasen kallade han för inventeringsfasen, den

andra för eskaleringsfasen och den tredje och sista fasen kallade han avmattningsfasen. I

samtliga tre faser spelade media en stor roll. På grund av att jag behandlar en inledande fas i

tidningarnas rapportering begränsas min användning av teorin till inventeringsfasen, eftersom

underlaget ju inte kan säga något om de kommande fasernas förlopp.

Inventeringsfasen är, vilket jag tidigare berört, den inledande fasen i moralpaniksteorin där

olika fenomen och dess avvikelser bekräftas av de föreställningar som finns. Medierna intygar

de förväntningar som finns och som de själva skapat genom att använda överdrifter,

förvrängningar, förutsägelser och symboliseringar (Cohen, 2002).

3.5 Överdrifter och förvrängningar

Enligt Cohen så är det mycket vanligt att media i sin inledande rapportering om något, på

olika sätt ger en överdriven bild av det som hänt. Med hjälp av överdriven exponering i form

av till exempel tillspetsade rubriceringar, dramatiskt språk och effektfulla bilder, så skapas lätt

en förvriden bild av både själva händelseförloppet och dess följdverkningar. Enligt Cohen är

detta särskilt vanligt när media rapporterar om brott och våldshandlingar, men inte heller

ovanligt i medias rapportering om händelser utan sådana inslag. Därför kan det skapas mycket

negativt laddade nyheter, som egentligen inte har någon stark verklighetsförankring (Cohen

2002). Eftersom jag i denna studie använder en socialkonstruktivistisk ansats, som innebär att

det inte bara finns en sann verklighet, utan flera, så blir det svårt att använda sig av de här

teoretiska begreppen. Om det finns flera ”sanna verkligheter” att relatera till, så kanske det

12

som uppfattas som överdrivet och förvridet i den ena inte uppfattas så i den andra. Däremot

kan jag använda begreppen för att belysa hur tidningarna använder sig av språk, både ord- och

bildspråk, i sina rapporteringar om och kring dådet i Norge (Cohen, 2002, s.19-21).

3.6 Förutsägelser och symboliseringar Cohen (2002) skriver vidare att både polis, åskådare och nyhetsförmedlare har problem att

ringa in och förstå vad som egentligen händer och vilket utvecklingsförlopp det kommer ha,

då det inträffar händelser av exceptionell karaktär. Genom media kan därför allmänheten

förstora upp händelsens omfattning och tro att den innebär att framtiden påverkas negativt och

att den definitivt kommer att upprepas, vilket innebär att det skapats både hotbild och

förutsägelse (Cohen, 2002, s 31). Den upplevda hotbilden ger upphov och underlag för

ytterligare bevakning och rapportering av allt som den kan förknippas med, vilket gör att

inställningen till och förväntningarna runt hotbilden kan permanentas hos allmänheten. När

till en början neutrala ord används och förknippas med ett upplevt hot i väldigt stor

omfattning av media, så skapas ett symbolvärde av ordet. Ordet innefattar inte bara längre sin

inledande betydelse, utan frammanar också den sammantagna bilden av det som det

stadigvarande förknippats med. Cohen förklarar att det sker i tre steg: ett ord symboliserar

något, ett objekt kan symbolisera ordet och objektet blir själv symboliskt (Cohen, 2002, s.26-

27). Som exempel på platsnamn med dessa symbolvärden nämner Cohen Pearl Harbor och

Hiroshima som allmänt förknippas med så mycket annat än de geografiska platserna. Media

fortsätter i dessa sammanhang att använda sig av det symbolvärde som hotbilden fått och så

länge det har nyhetsvärde, det vill säga så länge allmänheten visar intresse för den (Cohen,

2002, s.26-27).

Jag menar att både begreppet förutsägelse och begreppet symbolisering passar som

analysverktyg i denna studie, trots min socialkonstruktivistiska ansats. Oavsett vilken

verklighet studien förhåller sig till, så kan det uppträda både förutsägelser om framtiden och

symbolisering av ord.

13

4 Metod I mitt examensarbete har jag genomfört en konventionell kvalitativ innehållsanalys (Hsieh &

Shannon, 2005). Det jag har analyserat består av nyhetsartiklar från Aftonbladet och Dagens

Nyheter under den första veckan efter dådet. I detta kapitel kommer jag att utförligt beskriva

hur jag har gått tillväga i min studie. Jag kommer även att diskutera trovärdigheten i denna

utifrån den valda metoden.

4.1 Material och urval Det material som jag analyserat är utvalda nyhetsartiklar från Aftonbladet och Dagens

Nyheter under tidsperioden 2011-07-23 fram till och med 2011-07-30. Jag valde dessa

tidningar för att jag ville fånga in både en dags- och en kvällstidnings rapportering kring dådet

och för att båda dessa tidningar är rikstäckande, vilket borde innebära att dessa tidningar har

en stor genomslagsverk eftersom de når ut till många läsare i Sverige. Valet att enbart

analysera nyhetsartiklar gjordes för att analysmaterialet inte skulle bli för stort. Tidperioden är

vald utifrån föreställningen att dådet under denna tidsperiod hade ett högt nyhetsvärde. I och

med sin exceptionalitet var den en så kallad superprimärnyhet, vilket innebar att tidningarna

vars artiklar ligger till grund för denna studie, publicerade dådet både på förstasidor och på

mittenuppslag(Heber, 2007, s.173-174).

Urvalet av artiklar gjorde jag genom att söka i Stockholms universitets mediearkiv. Jag

begränsade mig till kvällstidningen Aftonbladet och dagstidningen Dagens Nyheter under den

valda tidsperioden. Mina sökord var inledningsvis den misstänkte gärningspersonens namn i

kombination med Utöya, Oslo och bombning. De krav jag då ställde var då att artiklarna på

något sätt skulle ha anknytning till dådet i Norge, vilket jag grundade på de rubriceringar och

beskrivningar som fanns i mediearkivet. Då jag inledningsvis hade sökordet ”Oslo” gav det

310 artiklar. Dessa artiklars innehåll var alldeles för spritt och jag var därför tvungen att

bättre specificera sökorden. Jag sökte först på den misstänkte gärningspersonens namn vilket

gav ett för lågt antal artiklar, Jag fortsatte med att kombinera den misstänkte

gärningspersonens namn, först med Utöya, sedan med Oslo, men även detta gav ett för lågt

antal artiklar. Vid genomläsning av de artiklar jag hitintills fått fram med hjälp av dessa

sökord, framkom artiklar som lyfte fram experter, terrordåd och terrorist. Jag valde då att

utöka min sökning genom att använda sökordet terrordåd, terrorist och experter i

14

kombination med Utöya och Oslo. Den sistnämnda sökordskombinationen kan inte ses som

avgörande för min analys, eftersom jag innan användandet av den redan sparat många artiklar.

Totalt hade jag efter denna sista sökning 130 artiklar. Bland dessa sorterade jag bort artiklar

som, trots att de var framtagna med hjälp av sökorden, ändå inte handlade om dådet i Norge.

Slutligen återstod 52 artiklar som underlag för textanalysen. I detta läge sökte jag efter

meningsbärande enheter som jag kortade ned för att få innehållet mer lätthanterligt, varpå jag

kodade och grupperade dessa i kategorier. Slutligen sorterade jag in kategorierna under de

teman som jag fått fram under min genomläsning av artiklarna, vilka fått utgöra rubriker i mitt

analys- och resultatavsnitt (Bergström & Boréus, 2011).

4.3 Kvalitativ innehållsanalys Jag har valt att använda mig av konventionell kvalitativ innehållsanalys som metod i denna

studie. Detta innebär bland annat att jag i olika steg sökt efter bakomliggande teman i det

materiel som utgjort utgångspunkt för studien. Jag har utifrån min egen förståelse av texterna

metodiskt kodat och identifierat de grundtankar, teman, som finns i dem (Hsieh & Shannon,

2005, s.1277-1279). I jämförelse med den kvantitativa innehållsanalysen, där man kvantifierar

en större textmassa genom att räkna hur många gånger exempelvis ett ord förkommer, så ger

den kvalitativa innehållsanalysen mer utrymme att både se kontentan och eventuella dolda

budskap i texterna. Den tillåter också att man ägnar större intresse åt vissa delar i texten än

man gör åt andra (Esaiasson, 2004, s.233), vilket innebär att förutbestämda teman undviks.

Inledningsvis läses texten grundligt, så att det bildas en helhetsförståelse av materialet. När

detta är gjort läser man åter materialet väldigt ingående för att upptäcka eventuella

dominerande tankar i textmassan. Dessa tankar ringar man in och kategoriserar och därmed

har man fått ett första kodningsschema med grund i materialet (Hsieh och Shannon, 2005

s.1279). Fördelen med en konventionell analysmetod är att man tar fram information grundat i

den för studien aktuella texten, utan att tvinga in det i förutbestämda kategorier som kan

påverka och avgränsa resultatet, vilket gör att förståelsen av texten blir större (Hsieh &

Shannon, 2005, s.1279-1280, 1286). Genom den konventionella analysmetoden blir den valda

teorin, i detta fall inventeringsfasen i Cohens (2002) moralpaniksteori, ett verktyg för analys

av resultatet. Nackdelen med konventionell analysmetod är att den har en begränsande

inverkan på möjligheten till teoriutveckling, eftersom det krävs en djup och total förståelse för

15

materialet och sammanhanget för att finna samtliga centrala teman (Hsieh & Shannon, 2005,

s. 1280-1281).

4.4 Vetenskapsteoretiskt perspektiv I detta examensarbete studeras tidningarnas konstruktioner av dådet och den misstänkte

gärningspersonen och på vilket sätt de använder sig av personer som de benämner som

experter i sin konstruktion. I det socialkonstruktivistiska synsättet går det inte att särskilja

språk och verklighet, eftersom språket fungerar som en konstruerande lins av det som sägs

eller skrivs (Bergström & Boréus 2011,s.22). Man ser samhällsproblemen som socialt

konstruerade, som exempelvis har journalister makten att föra fram sin definition i konkurrens

med andra möjliga definitioner. Som jag skrivit tidigare har medier stor inflytande på

människors uppfattning om exempelvis brott. Då medier ger sin definition om vad som ska

ses som ett problem, så kan följden bli att andra problem inte uppmärksammas. Medierna får

genom sin möjlighet att välja vad och på vilket sätt de ska rapportera om något, makt att

påverka sina läsares förståelse av det som framförs. Alltså kan dådet i Norge förstås på just

det sätt som de studerade tidningarna väljer att beskriva det på. Den bild som de konstruerar

av dådet, dess misstänkte gärningsperson och experters utlåtanden kring detta, är enligt det

socialkonstruktivistiska synsättet inte pålitligt över en längre tid och kontext utan endast giltig

just nu och kan förändras över tid (Blomberg mfl., 2004, s.15).

4.5 Validitet och reliabilitet Validitet i kvalitativ forskning handlar om den undersökning som genomförs verkligen kan ge

svar på studiens frågeställningar (Bergström & Boréus, 2000, s.36). Kvalitativ innehållsanalys

av artiklar måste anses vara en valid metod för att undersöka vilken bild media konstruerar av

dådet i Norge, eftersom artiklarna representerar den bilden. Det finns en möjlighet att de

sökord som använts har påverkat resultatet genom att till exempel sökordet experter används i

kontexter som ger en särskild bild av dessa personer. I denna studie är dock detta inte särskilt

troligt, eftersom urvalet av artiklar inte enbart baserades på detta sökord, utan endast på

artiklar funna med hjälp av sökordet experter i kombination med andra sökord.

Det är svårt att tala om objektivitet i kvalitativ forskning eftersom forskaren alltid själv bidrar

till kunskapsproduktionen genom sina tolkningar grundade i subjektiv förförståelse. (Kvale &

16

Brinkmann, 2009, s.260). I denna studie har jag strävat efter att vara reflexivt objektiv, det vill

säga objektiv i förhållande till min egen subjektivitet. Om man som forskare själv har insikt i

sin egen förförståelse och hur den kan påverka tolkningen av texten man ska analysera, så bör

det bli enklare för läsaren att bedöma tolkningens sannolikhet (Kvale & Brinkmann, 2009,

s.260). Eftersom jag sedan tidigare intresserat mig för hur media behandlar och konstruerar

nyhetsstoff hade jag inga större svårigheter att förhålla mig objektiv i detta avseende. Min

erfarenhet av att ha skrivit en B-uppsats i vilken jag också hade tidningsartiklar som underlag

för analys, hjälpte mig att inta ett objektivt perspektiv till min egen förförståelse. Därför

bedömer jag att sannolikheten av att jag på grund av min egen förförståelse skulle ha valt ut

teman som bekräftar densamma, inte är stor. Med den konventionella analysen som verktyg

har temana framkommit naturligt, utan påverkan av någon teori eller frågeställning.

När man talar om god reliabilitet i kvalitativ forskning, så menar man att studien genomförts

noggrant i alla led, något jag anser att jag gjort. Bergström och Boréus skriver att

tolkningsaspekten i reliabilitetsfrågan, innebär att forskaren måste läsa textunderlaget

synnerligen noggrant (Bergström & Boréus, 2000, s.37). Eftersom jag gått igenom studiens

artiklar vid ett flertal tillfällen, både under urvals- och analysförloppet, anser jag att studien

uppnått god reliabilitet. Jag har använt mig av ett socialkonstruktivistiska synsätt, som innebär

att det kan finnas flera möjliga tolkningar av ett material. Kravet att olika forskare ska få

samma resultat om de använder samma metod och är inte tillämplig i den här studien. I stället

så ska forskaren fokusera på genomskinlighet och väl grundad argumentation, till exempel

genom användande av citat, så att läsaren har chans att bedöma tolkningens trovärdighet

(Bergström & Boréus, 2000, s.37).

17

5 Resultat och Analys I det kommande avsnittet presenterar jag det resultat av innehållsanalyserna med hjälp av de

teoretiska begrepp som Cohen använder i moralpaniksteorins inventeringsfas. I den teorin är

begrepp som överdrifter, förvrängning, förutsägelse och symbolisering centrala begrepp

(Cohen, 2002). I uppsatsen sista avsnitt som heter ”slutsats och avslutande diskussion” jämför

och diskuterar jag mitt resultat i förhållande till tidigare angiven forskning. Analysresultaten

presenteras under fem teman enligt följande; Diskussioner om bakomliggande motiv till

dådet, bilden av muslimer, diagnostänkande, högerextremismen vinner terräng och slutligen

jämförelser med andra högerextremister.

5. 1 Diskussioner om bakomliggande motiv till dådet

Under det här temat har jag samlat artiklar som diskuterar bakomliggande orsaker till dådet.

Tidningarnas rapportering pekar i inledningsskedet huvudsakligen ut islamistiska extremister

alternativt galen enstöring som eventuella gärningspersoner.

Dådet fick under de tre åtföljande dygnen mycket uppmärksamhet både på ett nationellt

och internationellt plan. Det hamnade på grund av sin sensationella karaktär, både på

förstasida, mittuppslag och på flera andra sidor i både Dagens Nyheter (DN) och

Aftonbladet och detta är var vad Heber definierar som en superprimärnyhet (Heber, 2007,

s.173-174). Tidningarna använder i stor utsträckning expertutlåtanden att bottna sina

resonemang i, så också vad det gäller artiklarna i detta avsnitt.

Pollacks (2001) påstående om att det i mediesammanhang uppstått ”ett experternas

herravälde” framgår tydligt och det är inte ovanligt att tidningarna använder begreppet

expert i både artikelrubriceringar och på löpsedlar. Ordet expert anger för läsaren att det

som framkommer i artikeln står utanför generell kunskap, det presenterar något speciellt.

Dessa experter erhåller, genom sina olika kunskapsmässiga specialiseringar, legitimitet att

kommentera och ge synpunkter och med hjälp av deras uttalanden så får tidningarna själva

en utgångspunkt för argumentation.

Ett upprepat mönster i artiklarna är att tidningarna framhåller islamistiska extremister som

eventuella gärningspersoner, vilket enligt Elisabeth Nordén blivit vanligt i medias

rapportering så fort det handlar om terrorbrott(Nordén, 2011 s.21ff). Aftonbladet

rubricerar till exempel en artikel med frågeställningen om huruvida ”terrorattacker är

18

något som vi nordbor kommer att vänja oss vid ” (Aftonbladet, 23/7-11, Terrorexperten:

`Finns ingen motsvarighet`). Att med hjälp av expertkunskaper framhålla en för

allmänheten redan känd hotbild, kan ha en lugnande inverkan på allmänheten (Pollack,

2001, s. 84). I nedanstående citat ser vi exempel på hur Dagens Nyheter använt sig av

ovanstående ingredienser;

Det enda alternativa till ett islamistiskt terrordåd /…/ är att det skulle kunna

vara någon form av attack mot Norge som oljenation. /…/ Men den typen av

miljöterrorism är ändå mycket ovanlig…(Dagens Nyheter, 23/7-11, Islamistiska

extremister kan ligga bakom. 23juli).

I och med att experterna får tillfälle att uttala sig så tidigt i rapporteringen, så konstaterar

tidningarna att deras resonemang och åsikter är av betydelse och värde för artiklarnas

innehåll. Genom språkbruk, val av exponering av texterna och genom att citera experterna

lyfter tidningarna fram ensidiga bilder och motiv till dådet.

Ytligt sett bär det prägeln av ett islamistiskt dåd./…/ Att klä ut sig i polisuniform och

döda fienden är högsta mode bland talibanerna i Afghanistan.(Aftonbladet, 23/7-11,

Norge har fått sitt eget 11 september).

Med det här citatet väljer tidningen att lyfta fram en tidigare känd hotbild för läsaren.

Begreppet ”taliban” har tillsammans med al-Qaida och islamistisk terrorism sedan länge

varit vad Cohen kallar ”folk devils”, det vill säga symboler för ett upplevt hot och genom

att använda dem så hjälper tidningen läsaren att förstå att det som nu hänt kan hända igen

(Cohen, 2002). Formuleringen i nedanstående citat pekar på att antagandet om skulden till

dådet är så väl förankrat hos allmänheten att det är nödvändigt att understyrka att det

faktiskt kan handla om något annat. Om tidningen inte antagit att allmänhetens

förförståelse var att det huvudsakligen är islamistiska terrorister som utför sådan här

handlingar, så hade den inte behövt dementera deras inblandning på detta sätt;

Det verkar inte vara någon islamistisk terroristgrupp som ligger bakom dåden i

Norge /…/ Men ju mer jag hör om skjutningen på lägret, desto mer vittnar det om en

inrikespolitisk galning som har gått helt ur styr. (Dagens Nyheter, 23/7-11, Experten:

Extremt mystiskt terrordåd).

Citatet kan också ses som en dementi av vad tidningen själv skrivit beträffande

skuldfrågan. Det faktum att gärningspersonen inte överensstämde med det inledande

antagandet att det var islamistiska fundamentalister som utfört dådet, krävde nya

utgångspunkter av tidningarna. Detta till trots använder de sig av samma källor.

19

Formuleringen i ovanstående citat styr läsaren bort från det gamla tankespåret och öppnar

möjligheter för nya idéer om bakgrunden till dådet. I det följande temat finns artiklar där

tidningarna diskuterar runt detta.

5.2 Bilden av muslimer Sedan det blivit klart att den misstänkte gärningspersonen inte sympatiserade med någon

islamistisk terrororganisation, utan att dådet istället var menat som ett skarpt angrepp mot

dessa, så förändras innehållet i artiklarna så att de bli mer samstämmiga i förhållande till

dessa nya fakta. Artiklarna handlar bland annat om att det vuxit fram en orättvis bild av

muslimer och deras kopplingar till terrorhandlingar. Således lyfter tidningarna själva fram och

debatterar runt de överdrifter, förvrängningar, förutsägelser och symboliseringar som de

själva kan vara med om att skapa. Aftonbladet skriver exempelvis en artikel med rubriken

”Om galningen hetat Ali hade våra politiker inte varit så sansade” (Aftonbladet, 24/7-11,

Om galningen hetat Ali hade våra politiker inte varit så sansade), i vilken kontentan är att

muslimer allt sedan 11 september-attacken setts som hotfenomen och därför många gånger

oförtjänt fått skulden för brott de inte alls haft att göra med. Redan i rubriceringen

förekommer genom namnet ”Ali”, som ska förstås som ”muslim”. Att tidningen använder

namnet på detta sätt, påvisar ett starkt symbolvärde vilket det fått genom att media sedan

länge sänt ut budskap om att politiska brott hänger samman med detta(Cohen 2002, s.26-27).

Nedan följer ett citat från en artikel där Aftonbladet ringar in och lyfter fram allmänhetens

farhågor om islamistisk inblandning;

att det varje demokrat i Skandinavien fruktar mest verkligen hade inträffat.

Några satans förbannade islamistiska idioter, vettvillingar eller rena

knäppgökar, hade genomfört det som fremskrittspartister och

Sverigedemokraterna önskar mest (Aftonbladet, 24/7-11, Om galningen hetat

Ali hade vår politiker inte varit så sansade).

I samma artikel framgår att allmänhetens ensidiga föreställning om muslimer och invandrare

som hotfenomen bidrar till en lika ensidig syn på hur på samhälle och rättsystem borde ha och

fortsättningsvis bör agera. Det här citatet ringar in och lyfter fram det tidningen menar är

vanliga samhälleliga reaktioner;

Vi har varit för slappa. Terroristlagstiftningen måste skärpas. Avlyssningen

intensifieras, utlänningskontrollen skärpas, invandringspolitiken bli mer

sverigedemokratisk, det norska samhället har nu förlorat sin oskuld, Skandinavien

20

kommer aldrig mer att bli detsamma. (Aftonbladet, 24/7-11, Om galningen hetat Ali

hade vår politiker inte varit så sansade).

De reaktioner Aftonbladet här avser som vanliga stämmer överens med reaktioner som Cohen

menar uppstår i samband med den inledande fasen, inventeringsfasen i hans moralpaniksteori,

nämligen att någon eller några definieras som ett hot. I det här fallet är det invandrare som

utgör ett hot mot vårt samhällssystem, det är invandrarna som bär skulden för alla terrordåd

och det är alltså mot dem vi måste skydda oss. Men de tidningarna försöker slå hål på denna

inställning och presenterar istället en annan verklighet;

Terroristattacken kan inte förklaras med för släpphänt terroristlagstiftning

eller för litet telefonavlyssning och för få inskränkningar i muslimska

medborgares mänskliga rättigheter. (Aftonbladet, 24/7-11, Om galningen

hetat Ali hade vår politiker inte varit så sansade).

Artiklar som handlar om, som tidningarna nu hävdar, allmänhetens felaktiga inställning att det

huvudsakligen är islamistiska extremisters som begår terrorhandlingar, är vanliga under det

här temat. I en artikel skrivs att det finns en fara i att se begreppet terrorism som reserverat för

islamistiska extremister, eftersom detta felaktigt kan ge allmänheten upplevelsen att

högerextremister är mindre våldsbenägna än islamistiska extremister (Dagens Nyheter 26/7-

11, Experter: Terrorist är rätt ord). Med detta är tidningarna inne på Flygheds (2007)

tankegångar om att det är svårt att definiera politisk brottslighet och terrorism, eftersom det

handlar om vem som är betraktare av det som sker. Den som är motståndsman för den ene kan

vara terrorist för den andre (Flyghed, 2007, s.276-277). Genom att lyfta ämnet visar

tidningarna på både detta dilemma samt att det föreligger en stark symbolik kring islam rent

generellt.

5.3 Diagnostänkande Under detta tema diskuteras istället den nu identifierade misstänkte gärningspersonens

eventuella psykiska störning. Rapporteringen handlar om att hitta förklaringar till dådet hos

själva individen och inte så mycket om hans eventuella politiska motiv. Någon psykologisk

bedömning av gärningspersonens hälsa finns ännu inte tillgänglig som grund för

artikelinnehållen, då dådet ännu ligger så nära i tiden. Vad man rent faktiskt har att utgå ifrån

är ett dokument som den misstänkte gärningspersonen skrivit och skickat till olika politiker

och myndigheter samt ett flertal journalister. Tidningarna ger en bild av den misstänkte

21

gärningspersonen med hjälp av utlåtande från aktörer med specialistkunskaper i medicin och

de använder många medicinska diagnoser för att ge en bild av den misstänkte

gärningspersonen;

De är borderline. De har paranoia. De är övertygade om att de handlar i försvar och att

de flesta i omgivningen är blinda för hur det förhåller sig. …. hade uppenbarligen

föreställningen om sig själv som Europas frälsare. Psykologer talar om Messiaskomplex

(Aftonbladet, 25/7-11, Det är ingen slump att han begär öppna dörrar).

Det som avses med ”De” i ovanstående citat är personer som enligt tidningarnas utvalda

expertis skulle kunna begå dåd av det slag som skett i Norge. Exemplet ovan är representativt

för artiklarna under det här temat och Aftonbladet använder till och med begreppet störd med

versaler i en rubrik; ”´HAN ÄR STÖRD´” (Aftonbladet, 24/7-11, ´HAN ÄR STÖRD´).

Diagnosernas innebörder berörs väldigt kortfattat och är framställda så att läsaren kan

uppfatta dem som generella, det vill säga tro att beskrivningarna är applicerbara på alla som

fått en sådan diagnos.

Enligt Burnett & Whyte (2005) är det vanligt i mediesammanhang att använda experters

utlåtanden, även om det inte finns några empiriska belägg för dessa(Burnett & Whyte, 2005,

s.3-10). Flyghed menar att en anledning till att experter ofta förekommer i media i samband

med exceptionella händelser, kan vara att de själva ser en möjlighet till avancemang och

därför letar efter chanser att uttala sig (Flyghed 2007, s.64-66). Då medias behov av

inkomster och experters avancemangslystnad sammanfaller kan det uppstå en skevhet i

rapporteringen, på så sätt att även mindre empiriskt grundat material kommer i tryck (Flyghed

& Hörnqvist, 2003, s.91).

Nu gör fler experter bedömningen att XX[den misstänkte gärningspersonens

namn] lider av en personlighetsstörning. – Mycket tyder på att han är grovt

personlighetsstörd. Han kan ha både narcissistiska och psykopatiska drag.

Men även borderline störning och tvångsmässiga drag säger

XY[expertens namn]. (Aftonbladet, 27/7-11, ´HAN ÄR STÖRD´).

Sammanfattningsvis publicerar tidningarna många artiklar som behandlar den misstänkte

gärningspersonens eventuella diagnos. I enlighet med Cohens (2002) inventeringsfas kan

tidningarnas sätt att använda psykiska diagnoser på, ofta och i ett negativt sammanhang, leda

till att psykiskt sjuka personer får utgöra symbol för något som är hotfullt. Om läsarna får

uppfattningen att psykiskt sjuka personer i större omfattning än andra, kan begå den typ av

brott som den misstänkte gärningspersonen nu har begått i Norge, skapas en negativ

22

symbolisering av dem. De uppfattas som en homogen grupp, vilken med stor sannolikhet kan

begå liknande dåd igen. Risken är att de ses som personer man måste akta sig för, nya ”folk

devils”. I enlighet med det socialkonstruktivistiska perspektivet fungerar språket som en

skapande lins, där det inte går att särskilja språket och verkligheten. Hotbilden har kunnat

uppstå på grund av tidningarnas sätt att använda språket (Bergström & Boréus 2011s.22).

5.4 Högerextremismen vinner terräng Detta tema handlar om att förstå politiska orsaker till dådet, varav det främsta enligt

tidningarna tycks vara problem mellan olika etniska grupper och att det finns stora tendenser

att lägga skulden för problem på vissa grupper i samhället. Artiklarna under detta tema

handlar om att det har utvecklats nya konservativa idéer som gjort att rashat i dag har ersatts

av kulturhat. Man skriver att de högerextrema grupperna blivit alltmer professionella och

aggressiva i sättet att locka till sig nya personer på:

Högerextremisterna är eller är på väg att bli etablerade partier med makt och

pengar. De har tvingat fram omröstningar om burkaförbud i Frankrike och i

Belgien och minaretförbud i Schweiz (Aftonbladet, 30/7-11, Hatet enar de

extrema grupperna).

Tidningarna framställer bilden av högerextremism som ett hot mot vår framtid, symbolen av

det onda växer återigen fram. Under det här temat framgår inte längre islamistisk extremism

som det främsta framtidshotet, här konstrueras istället en annan bild, ett ytterligare

hotfenomen och läsaren får med hjälp av tidningarna bilden av att de som måste bekämpas är

just högerextremister, ett exempel:

Högerpopulistiska partier som när hat och förakt finns i princip överallt. Deras

inflytande växer. I Ungern ordnas paramilitära demonstrationer mot

zigenarbrottsligheten. I Danmark ska alla invandrare utvisas så fort de dömts för

ett brott. I Finland fick Sannfinnländarna, ett parti där flera ledande medlemmar

kämpar för att hålla olika folkgrupper separerade från varandra, nästan 20

procent av rösterna i senaste riksdagsvalet. (Aftonbladet, 26/7-11, XX[den

misstänkte gärningspersonens namn] hat delas av fler än vi vill tro).

Tidningarna ger ingen faktapresentation eller några jämförelser avseende hotbilden, i form av

till exempel antal terrorattacker eller procentuella angivelser om anhängare. Avseende

bristfällig information har Flyghed skrivit att information om denna typ av brottslighet, det

vill säga politisk brottslighet ofta är ofullständig och att källorna ofta är tveksamma (Flyghed,

2007, s.64-66). När nyheter skapas utan tillräckligt mycket verklighetsförankring finns

23

utrymme för spekulationer av innehållet (Cohen, 2002), vilket kan stämma när det gäller

innehållet under detta tema.

5.4.1 Jämförelser med andra högerextremister görs Tidningarna stärker sin rapportering om den misstänkte gärningspersonens motiv till dådet

med hjälp av bland annat jämförelser med Lasermannen. Eftersom Lasermannen motiverade

sina dåd på liknande sätt som den nu misstänkte gärningspersonen, så passar han som

utgångspunkt vad det gäller diskussioner om vad som ligger bakom det nu skedda. Tidningen

väljer särskilt att lyfta fram aspekter som påvisar Lasermannens högerextrema sympatier och

skriver att han, likväl som den nu misstänkte gärningspersonen, kände både ”ett moraliskt

stöd från folket och ett politiskt stöd från främlingsfientliga partier” (Aftonbladet, 25/7-11,

Hatretorikens konsekvenser). Tidningarna gör inte bara jämförelser mellan

gärningspersonerna utan även mellan tillvägagångsättet ”Inte första gången en bomb gjord på

konstgödsel används i terrordåd” (Dagens Nyheter, 25/7-11, Inte första gången en bomb

gjord på konstgödsel används i terrordåd) där tidningarna gör kopplingen till dådet i

Oklahoma City 1995, men ser även likheter mellan den aktuella massakern på Utöya och

massmorden som skedde i Port Arthur på Tasmanien söder om Australien i april 1996 där en

man gick in och sköt 35 personer på ett café. Och till sist nämner de även terroristdådet i

Madrid 2004 då 191 personer dödades på grund av bombattacker utförda av al-Qiada

Samtidigt menar tidningarna att dådet i Norge är ”bland det värsta i sitt slag”(Aftonbladet,

25/7-11, Inte första gången en bomb gjorde på konstgödsel används i terrordåd).

Media visar i ovanstående artiklar prov på en vilja att konstruera uppfattningen om den

misstänkte gärningspersonen i Norge på olika sätt. Under det här temat försöker tidningarna

kategorisera honom som en terrorist, men är inte helt eniga om vilket sorts terrorist han är,

även om kopplingen till högerextremismen verkar tydlig i deras rapportering. En förklaring

till varför det kan vara svårt för tidningarna att bena ut vilken sorts terrorist den misstänkte

gärningspersonen är kan vara i enlighet med det som Burnett och Whyte (2005) skriver. De

skriver om svårigheten att agera mot sådant man inte känner igen och om att om kriget mot

terrorismen ska lyckas så måste terroristen bli igenkännbar, angripbar och styrbar (Burnett &

Whyte, 2005, s.5-10).

24

Det kan vara av detta skäl som tidningarna gör jämförelser med andra dåd, så som jag skrivit

om i stycket ovanför. Min tolkning av tidningarnas sätt att konstruera artiklar under detta

tema är att de är på väg att skapa ett nytt hotfenomen, ett nytt ”folk devil”, i och med den

information de ger om högerextremister. Tidningarna framställer artiklarna så att läsaren ska

flytta sitt intressefokus från den misstänkte gärningspersonens individuella egenskaper och

motiv, vilket går emot det tidigare temat om diagnostänkande. Nu vill man istället att läsaren

ska uppmärksammas på ett mångfacetterat scenario av åsikter och händelser i Europa och

världen. Upplysningarna är fragmentariska men förmedlar ändå en negativ bild av framtiden

som hotfull. En otillräcklig nyansering av en händelse kan enligt Cohen leda till en

förutsägelse hos läsarna. Om läsaren får denna bild presenterad för sig i stor omfattning sker

en symbolisering och ett nytt hotfenomen presenteras (Cohen 2002, s.31).

Förutom att presentera dåd som till det yttre har vissa likheter såsom till exempel

tillvägagångssätt, ett stort antal offer, tidigare ostraffade gärningspersoner och förmodad eller

konstaterad psykisk sjukdom, så drar tidningarna även paralleller till högerextremistiska

ideologier på olika sätt. Den misstänkte gärningspersonens Manifest 2083 utgör underlag för

flertal artiklar och i dessa sammanhang använder tidningarna olika experter för att framhålla

likheter mellan Manifest 2083 och Adolf Hitlers Mein Kampf ;

” Jag är rätt övertygad/…/att dokumentet för många kommer att bli en sorts

´Mein Kampf`”. Linjen från Adolf Hitler till den XX[den misstänkte

gärningspersonens ålder och namn], som skrev manifestet under namnet

QQ[den misstänkte gärningspersonens alias], är uppenbar” (Aftonbladet, 25/7-

11, Det är ingen slump att han begär öppna dörrar).

I detta sammanhang finns även expertutlåtanden som underlag för konstruktionen av texter

som hjälper till att synliggöra högerextremismen framfart för allmänheten. En professor i

religionshistoria får uttala sig om den misstänkte gärningspersonens Manifest 2083 och ur

detta uttalande så lyfter tidningen fram det som en slarvig sammanställning av diverse texter

med ” nutida islamofobiska tankegods, kulturkonservativa traditioner, element ur

vitmaktideologi och antifeminism” (Aftonbladet, 29/7-11, Terrormanifestet). Genom att

tidningarna drar paralleller till Mein Kampf, som redan symboliserar högerextremismen och

något negativt, så tar de en genväg till läsarens förståelse och Manifest 2083 blir på så sätt

också en symbol för något negativt, där Manifest 2083 bli symbolen för högerextremismen,

25

vilket är i enlighet med Cohens (2002) beskrivning av negativ symbolisering (Cohen, 2002,

s.26-27).

6 Slutsats och avslutande diskussion Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka hur Dagens Nyheter och Aftonbladet

beskriver dådet i Norge den 22 juli 2011, samt hur deras framställning av den misstänkte

gärningspersonen har varit. Det andra syftet med detta arbete har varit att undersöka hur dessa

tidningar använder sig av experter i sin konstruktion.

I mitt examensarbete har jag haft ett socialkonstruktivistisk synsätt och som metod har jag

haft en konventionell kvalitativ innehållsanalys. Innehållsanalysen har visat att tidningarna

inledningsvis kopplade dådet till någon form av terrorism, företrädesvis islamistisk sådan. I

enlighet med vad Elisabeth Nordén (2011) skriver om allmänhetens föreställningar om

terrorbrott och islamistisk extremism, så är detta inte särskilt överraskande. Elisabeth Nordén

menar att det idag finns ett likhetstecken mellan terrorism och muslim, trots att det endast är

tre promille av de dåd som anmäls av medlemsländerna som faktiskt utförs av islamister.

Trots detta var nästan 10 procent av dem som greps för terrorism misstänka för islamistisk

terrorism. Hon skriver också att Europol prioriterar utredningar mot muslimer så hotbilden av

muslimer lyfts fram, trots att det inte har något empiriskt stöd (Nordén, 2011, s.21ff).

Ester Pollack (2004), menar att media urval vilar på ett institutionellt perspektiv och att

företeelser som får uppmärksamhet får det utifrån allmänna värderingar och normer. Min

tolkning av tidningarnas val att skriva om just islamistiska terrorister i det här sammanhanget

är att det ligger i linje med allmänhetens förväntningar, eftersom den här bilden av muslimer

är så etablerad redan. Det faktum att nutidens nyhetsförmedling är en stor industriell

verksamhet med enorma summor och omsättning påverkar också både nyhetsurval och

rapporteringssätt. Det finns alltså flera vinster för tidningarna att konstruera artiklarna på detta

sätt (Pollack, 2004, s.82-83)

Vad det gäller de olika teman som utgör rubriker i analys- och resultatavsnittet, så har de

med hjälp av det socialkonstruktivistiska perspektivet och konventionell textanalys

framträtt ur texten utan påverkan av min egen förförståelse eller min teoretiska ansats. De

26

inledande identifierade temana följer i viss mån en gemensam linje som pendlar mellan två

poler där den ena handlar om att islamistiska terrorister står bakom dådet och där det andra

handlar om att det är en psykiskt sjuk person som utfört handlingen. Detta uttrycker att det

är svårt för tidningarna att rapportera om händelsen, mycket beroende på att händelsen är

sällsynt till sin karaktär. I Cohens beskrivning av den inledande fasen i hanns

moralpaniksteorin kan man läsa att det är just detta som sker, då det inträffar händelser av

exceptionell karaktär. Omgivningen, det vill säga både nyhetsförmedlare, polis och

åskådare får problem att ringa in och förstå vad som egentligen händer och vilket

utvecklingsförlopp det kommer ha, vilket öppnar upp för i många fall mycket vilda

spekulationer med inslag av överdrifter, förvanskningar och negativ symbolisering.

Språkbruket är laddat och tillspetsat, vilket också ligger i linje med vad Cohen menar är

kännetecknande för inventeringsfasen i hans moralpaniksteori (Cohen, 2002, s.19-20).

Ett tydligt exempel på ett tillspetsat och samtidigt förtätat sätt att rubricera en artikel på är

Aftonbladets rubrik ”Norge har fått sitt 11 september” (Aftonbladet, 23/7-11, Norge har

fått sitt eget 11 september). Hos de allra flesta läsare tror jag, sker en omedelbar

associering till al-Qaida, som ju allt sedan attacken den 11 september fått rollen som

västvärldens ”folk devils”, det vill säga symboler för ett upplevt hot (Cohen 2002, s.1-2).

Jag skulle tro att när artikelrubriker innefattar en redan etablerad hotbild på detta sätt, så

ökar tidningen sina chanser att sälja lösnummer. Det var för övrigt inte svårt för mig att

hitta formuleringar som bekräftar föreställningen om muslimer som ett hot mot

västvärlden. Som exempel menade Dagens Nyheter i en artikel, att det enda alternativ som

fanns till att det inte skulle vara islamistiska terrorister som låg bakom dådet, var att det

skulle vara:

Det enda alternativa till ett islamistiskt terrordåd /…/ är att det skulle kunna

vara någon form av attack mot Norge som oljenation. /…/ Men den typen av

miljöterrorism är ändå mycket ovanlig…(Dagens Nyheter, 23/7-11, Islamistiska

extremister kan ligga bakom).

I denna artikel ställer man två möjliga källor till dådet mot varandra och gör indirekt

gällande att den ena är väsentligt vanligare än den andra. Följaktligen målar man återigen

upp en bild av islamistiska terrorister som det största hoten utan att ha något empiriskt

stöd. Utifrån vad Flyghed (2007) skriver skulle detta kunna bero på att det inte finns

tillräckligt med empirisk forskning kring terrorism och att information om terrorism ofta är

27

ofullständig och att källorna ofta är tveksamma (Flyghed 2007 s. 276-277). Man skulle

kunna se det som om avsaknaden av empiriskt stöd ytterligare öppnar för ett starkt

språkbruk.

Enligt Cohen är det vanligt att media använder negativ symbolisering i sin rapportering,

vilket jag bland annat sett prov på i och med användandet av namnet ”Ali” som

representant för muslimsk terror (Aftonbladet, 24/7-11, Om galningen hetat Ali hade våra

politiker inte varit så sansade). Andra prov på sådan typ av negativ symbolisering är

användandet av begreppet ”taliban” (Aftonbladet, 23/7-11, Norge har fått sitt eget 11

september). Orden har i båda dessa artiklar fått symbolisera någonting negativ. Denna typ

av medierapportering kan öka rädslan för muslimer i allmänhet, leda till en negativ syn på

individnivå och få en indirekt följdverkan i form av med hårdare tag gentemot muslimer i

olika länder. Tidningarnas konstruktioner av muslimer som ett hot kan få konsekvensen att

de blir stereotypiserade och stämplade, något som Cohen skriver om i sin teori (Cohen,

2002, s.30).

Medias användning av experter har varit intressant att undersöka. De så kallade experterna

av olika slag kom in i bilden redan första dagen efter dådet och de användes flitigt under

hela den undersökta tidsperioden. Till en början gavs olika terrorexperter möjlighet att

uttala sig om islamistisk extremism, men när det visade sig vara en norrman som var

misstänkt för att ha utfört dådet, gavs olika medicinskt kunniga experter möjligheten att

komma till tals. Dessa kommenterade den misstänkte gärningspersonens mentala hälsa och

tilläts ge sina åsikter om vilken eventuell psykisk diagnos som skulle kunna tillämpas i

fallet. Det intressanta med detta sätt att konstruera en bild av den misstänkte

gärningspersonen, är att tidningarna gjorde det utan att det vid aktuell tidpunkt fanns någon

psykologisk utredning att luta skriverierna mot. I artiklarna gavs experterna fritt utrymme

att göra anspelningar om att den misstänkte gärningspersonen psykiska tillstånd och dra

paralleller till diverse psykologiska diagnoser utan några egentliga konkreta belägg. Detta

stämmer överens med vad Flyghed och Hörnqvist (2003) har skrivit om experters roll i

media, att det vid extrema händelser inte är ovanligt att medier tar till experter som får

uttala sig om eventuella överhängande faror (Flyghed & Hörnqvist, 2003, s.91). Burnett

och Whyte skriver också om experters roll i media och menar att de inte alltid finns några

empiriska belägg för vad dessa uttalar sig om (Burnett & Whyte, 2005, s.1-7). Det sätt

28

som tidningarna i den här studien använt experter på, kan enligt mig leda till att

allmänheten ser psykiskt sjuka som ett hot, vilket kan medföra att en generaliserad hotbild

uppstår.

Detta sätt att ensidigt beskriva en grupp människor på stämmer överens med Cohens

(2002) beskrivning av negativ symbolisering i inventeringsfasen i moralpaniksteorin.

(Cohen, 2002, s.30). I slutskedet av rapporteringen under min analysperiod övergick

tidningarna till att visa en bild av den misstänkte gärningspersonen som högerextremist.

Återigen använde sig tidningarna av olika experter som uttalade sig om likheter mellan

dådet och andra högerextremistiska dåd och ideologier.

Innan jag påbörjade analysarbetet, så hade jag föreställningen att tidningarna skulle skilja

sig åt mer i sina respektive rapporteringar, än de i själva verket gjorde. De har varit relativt

samstämmiga i sin konstruktion både vad det gäller dådet, den misstänkte

gärningspersonen och vad det gäller användandet av experter. Till en början var de eniga

om att det kunde vara islamistiska extremister som låg bakom dådet, sedan menade de att

det var en ensam psykiskt sjuk galning och slutligen att den skyldige var högerextremist.

Alltså hann tidningarna under en veckas tid utpeka, som jag ser det, tre olika ”folk devils”

som Cohen (2002) beskriver i sin teori.

Det har varit intressant för mig att fördjupa mig i detta ämne på flera sätt. Dådet i sig gavs

stor uppmärksamhet i media, vilket bidrog till ett gediget analysunderlag. Jag har alltid

haft intresse för att granska vad jag läst i dagstidningar, samtidigt som jag varit fundersam

kring på vilket sätt jag ska förhålla mig till sådan rapportering. Med hjälp av den litteratur

jag använt mig av i denna studie, så har jag fått en fördjupad och vetenskapligt förankrad

förståelse för hur detta kan gå till.

Detta examensarbete har varit en mindre studie som enligt mig skulle kunna utökas och

forskas vidare på. Vid dags dato har det har nu passerat litet mer än ett år sedan dådet

inträffade och den misstänkte gärningspersonen är ställd inför rätta. Även rättegången,

precis som den valda tidsperioden för denna studie, var hårt mediebevakad av både

nationella och internationella medier och sågs som en superprimär nyhet (Heber, 2007,

s.173-174). Jag anser därför att det vore intressant att undersöka om samtliga tre faser,

inventeringsfasen, eskaleringsfasen och avmattningsfasen i Cohens(2002) moralpaniksteori

29

är tillämpliga som analysverktyg i en fortsatt studie av hur tidningarna rapporterat vidare

kring dådet, eftersom det finns ett större tidsintervall att undersöka närmare. Det skulle

även vara intressant att i kommande forskning även studera hur andra etermedier har

rapporterat kring dådet.

7 Litteraturförteckning

Bergström, G. & Boréus, K. (2000) Textens mening och makt. Metodbok i

samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur.

Bergström, G. & Boréus, K. (2011) Textens mening och makt. Metodbok i

samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur

Blomberg, H., Kroll, C., Lundström, T. & Swärd, H. (2004) ”Medier och samhällsvetenskap”.

I Blomberg, H., Kroll, C., Lundström, T. & Swärd, H. (red.) Sociala problem och

socialpolitik i massmedier, s. 11-24. Lund: Studentlitteratur.

Burnett, J & Whyte, D (2005) Embedded Expertise and the New Terrorism. Journal for crime,

Conflict and media, ISSN 1741 1580 pp: 1-18

Cohen, S 1972 (2002) Folk devils and Moral Panic. London: Sage

Esaiasson, P & Gilljam, M & Oscarsson, H & Wängnerud, L (2004) Metodpraktikan.

Stockholm: Norstedts juridik AB.

Flyghed, J & Hörnqvist, M red. (2003) laglöst land. ScandBook. Policing and Society, vol.

13, no.1 March 2003, pp.23-41.

Schoultz I, i rapporten Flyghed J, Hörnqvist M, Bäckling E, Norden E,. Varifrån kommer

hotet?-perspektiv på terrorism och radikalisering. Rapport 2011:2. Kriminologiska

intuitionen. Stockholms Universitet

Norden E i rapporten Flyghed J, Hörnqvist M, Bäckling E, Schoultz I,. Varifrån kommer

hotet?-perspektiv på terrorism och radikalisering. Rapport 2011:2. Kriminologiska

intuitionen. Stockholms Universitet

30

Flyghed J (2007) Kriminalitetskontroll – baserad på tro eller vetande? Svensk Juristtidning

årg.92, nr.1. (Även publicerad i Migou och Wigenmark (red) (2007): Övervakning – snart i ett

hem nära dig, Stockholm: Ordfront).

Heber, A. (2007). Var rädd om dig! Rädsla för brott enligt forskning, intervjupersoner och

dagspress. Akademisk doktorsavhandling. Stockholm: Kriminologiska institutionen,

Stockholms universitet

Jewkes, Y. (2004). Media and Crime. A Critical Introduction London: Sage

Hsieh, H-F. & Shannon, S.E. (2005) ”Three approaches to qualitative content analysis”.

Qualitative health research, vol. 15, no. 9, s. 1277-1288.

Kvale, S & Brinkman, S (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Papadopoulos, K-A & Höijer, B (1996) Våldsamma nyheter. Brutus Östlings Bokförlag

Symposion.

Pollack, E (2001) en studie i... Medier och brott. Institutionen för journalistik, medier och

kommunikation (JMK), Stockholms Universitet

Pollack, E (2004). Sociala problem och socialpolitik i massmedier. Lund: Studentlitteratur

Pollack, E (2008) I Boken: Granhagen & Christianson, red Handbok i Rättspsykologi. Liber:

Stockholm

7.1 Övriga källor

Jag har medvetet valt att skriva artiklarna i datumordning.

Dagens Nyheter, 23/7-11. Experten: Extremt mystiskt terrordåd

Aftonbladet, 23/7-11 Terrorexperten: 'Finns ingen motsvarighet'

Dagens Nyheter, 23/7-11 Islamistiska extremister kan ligga bakom

Aftonbladet, 23/7-11 Norge har fått sitt eget 11 september

Aftonbladet, 23/7-11 Så lurade mördaren sina offer

Dagens Nyheter, 23/7-11 Terrordåd skakade regeringskvarteret

Aftonbladet, 24/7-11 `En person som hatar´

Aftonbladet, 24/7-11 Likheten med Oklahomabombaren slående

31

Aftonbladet, 24/7-11 SMIDDE PLANEN I NIO ÅR

Aftonbladet, 25/7-11 EXPERTERNA OM MANIFESTET

Aftonbladet, 25/7-11 Råare politiskt klimat - inspirerar till våld

Aftonbladet, 25/7-11 Hatretorikens konsekvenser

Dagens Nyheter, 25/7-11 Polisen försvarar dröjsmål: Vi kom så fort vi kunde

Dagens Nyheter, 25/7-11 Inte första gången en bomb gjord på konstgödsel används i

terrordåd

Aftonbladet, 25/7-11 Hans ideal: 1950-talet

Aftonbladet, 25/7-11 Terrordådet dag för dag

Dagens Nyheter, 25/7-11 Ord göder hat

Aftonbladet, 25/7-11 Det är ingen slump att han begär öppna dörrar

Aftonbladet, 25/7-11 UTDRAG UR TERRORMANIFESTET

Dagens Nyheter, 25/7-11 Åkesson besvärad över beröm från XX [den misstänkte

gärningspersonens namn]

Dagens Nyheter, 25/7-11 XX [den misstänkte gärningspersonens namn]

såg sig som en frontsoldat

Dagens Nyheter, 26/7-11 Experter: Terrorist är rätt ord

Dagens Nyheter, 26/7-11 Stora textpartier i manifestet är kopierade

Aftonbladet, 26/7-11 XX [den misstänkte gärningspersonens namn] hat delas av fler än vi vill

tro

Dagens Nyheter, 26/7-11 Vi kan inte tiga ihjäl hans berättelse

Aftonbladet, 26/7-11 EN FASCISM FÖR VÅR TID

Dagens Nyheter, 26/7-11 Vi är alla en del av XX[den misstänkte gärningspersonens namn]

plan

Dagens Nyheter, 26/7-11 En ensam extremist kan hota en hel nation

Dagens Nyheter, 26/7-11 Brittisk polis utreder koppling till massmördaren

Dagens Nyheter, 26/7-11 Bedöms vara störd - inte sjuk

Aftonbladet, 26/7-11 Systercell kan finnas i Sverige

Dagens Nyheter, 27/7-11 Islamfientligt parti i Danmark vapen tränar

Dagens Nyheter, 27/7-11 Oanständig koppling

Dagens Nyheter, 27/7-11 Vapenlag kan synas

Dagens Nyheter, 27/7-11 Massmördaren kan få straff utan tidsbegränsning

32

Dagens Nyheter, 27/7-11 En gång var han en annan

Dagens Nyheter, 27/7-11 Hade kontakt med extremister

Aftonbladet, 27/7-11 'HAN ÄR STÖRD'

Dagens Nyheter, 27/7-11 Expert tveksam till om XX[den misstänkte gärningspersonens

namn] kan dömas för folkmord: Måste vara försiktig

Aftonbladet, 27/7-11 PLANEN: RYMMA

Aftonbladet, 28/7-11 2011. Ensam terrorist är också politisk

Dagens Nyheter, 28/7-11 Så kan språket bana väg för massmord

Aftonbladet, 28/7-11 Logiskt att ställa Åkesson till svars

Aftonbladet, 28/7-11 Låt honom prata - för demokratin

Aftonbladet, 28/7-11 Orden som inte vill ta del av våld

Dagens Nyheter, 28/7-11 Psykiskt bakslag väntar

Aftonbladet, 28/7-11 FÅNGARNA: VI SKA TA HONOM

Aftonbladet, 28/7-11 Han är fixerad - vid Sverige

Aftonbladet, 29/7-11 Åkesson i gråzonen mellan ansvar och avståndstagande

Aftonbladet, 29/7-11 Terrormanifestet

Dagens Nyheter, 30/7-11 Coop i Norge slutar sälja Wow

Aftonbladet, 30/7-11 Fel fokus

Aftonbladet, 30/7-11 Hatet enar de extrema grupperna