Johannis Uppenbarelse.

1 J{a[litlet. Den helige Johannes berättar, från hvem

denna uppenbarelse är och hvarom den handlar; huru han hafve1· fåll den, och till hvad nytta den är, v. 1. Sedan hälsar han sju församlingar i Asien med nåd och frid af Gud, hans Ande och hans Son Jesus Kristus, hvilkens majestät, välgärningar och tillkommelse till att dö­ma han här beskrifver, v. 4. För det tredje begynner han förtälja dessa up­penbarelser, nämligen den första: huru han hafver hört Kristus Guds Son, v. 4. Och sett honom stå emellan sju gyllene ljusstakar, på ett särskild! sätt klädd, v.

12. Och huru han hafver befallt honom skrifva upp det, v. 19. Och sagt, hvad det betydde, v. 20.

Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, s rn Gud hafver gifvit honom

till att visa för sina tjänare, h vad inom kort skall ske; och han haf­ver siindt det eno1n sin ängel och gifvit det t ill känna för sin tjänare Johannes,

2. hvi lken hafver vi ttnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt hvad han hafver sett.

Jolwnnis Uppenbarelse 445 Upp. 1: 16 ~~~~~~~--,--~~~~~~~~~~~--'--'-~~~

3. Salig iir den, som Hiser, och saliga de som höra denna pro­fet ias ord, och som hålla1 det som däruti iir skrifve t ; ly tiden är nära2 •

1 Upp. 22: 7. 2 Rom. 13: 11. 1 Petr. 4: 7. Jak. 5: 8. Upp. 2: 10.

4. Joha nnes till de sju församling­arna i Asien. Nåd vare med eder och frid af h onom, som är1, och som var, och som komma skall, och af d e sju andar2 , som äro inför hans t ron, 12 Mos. 3: 14. Upp. 11: 17, kap. 16: 5,

2 kap. 3: 1, kap. 5: 6. 5. och a f J esus Kristus, som är

det troviirdiga vi ttnet\ den förstföd­de ifrån de döda2

, och härsk a.ren3 öf · ver konungarna på jorden. Hon om, som hafver äl kat oss och hafver tvagit oss fr.ån våra synder med sitt )Jlod \ 1 Upp. 3: 14. 21 Kor. 15: 20. " pp. 17: 14. • Ap. G. 20: 28. Ebr. 9: 12,

14. 1 Joh. 1: 7, 9. Upp . 5: !-!.

G. och hafver gjort oss t ill ko­nungar och präs ter1 åt Gud och sin Fader, h onom tillhörer äran och väl­det ifrån evighet till evighet. Amen. 1 1 Pctr. 2: 5, 9. Upp. 5: 10, kap. 20: 6.

7. Si, h an k ommer1 m ed skyarn a, och alla ögon skola se h onorn , ock­så deras, som h afva stungit honom2

,

och alla släkter på jorden skola jiimra sig vid h ans åsyn. .Ta, Amen.

1 Es. 3: 13, 14. 1 Tess. 1: lO. Dan. 7: 13. Malt. 26: 64. 2 Sak. 12: 10. Joh. 19: 37.

8. Jag är A och 0, begynnelsen och iinden1, säger Herr en , h a n som ~ir, som var, och som komma skall, den All mii kt ige.

1 Es. 41: 4, kap. 48: 12. Upp. 21: 6.

9. Jag, J ohannes, om iir eder bro­der och med eder delaktig' i bedröf­velsen och i riket och i J esu Kr isti

tålamod, var på den ö, som heter Palmos, .for Guds ords skull och för .Jesu Kristi vi ttnesbörds skull. 1 Rom. 8: 17. Fil. 1: 7. 2 Tim. 1: 8, kap.

2: 12. 10. Jag kom i hänryckning1 på

Herrens dag och hörde bakom mig en stark röst, såsom af en basun,

1 Upp. 4: 2.

11. siigande: Jag är A och 0, den förste och den · iste1 . I-I vad du ser, skrif u pp det u ti en bok, och sänd den till de församlingar, som äro i Asien: i Efesus och i Smyrna och i Pergamus och i Tyatira och i ar­des och i F iladelfia och i Laodicea.

1 Upp. 2: 8, kap. 22: 13.

12. Och jag vän de mig om för att se, hvad det var för en röst som L:ilade med m ig; och då jag vände m ig om, såg jag sju gyllene ljus­·lakar, 13. och m idt ibland de sju gyllene

lj usstakarna1 en, som var lik en människoson 2

, klädd i en fotsid kläd­nad och omgjordad kring bröstet med ett gyllen e bälte.

1 Upp. 2: 1. 2 Hes. 1: 26. Dan. 7: 13. Upp. 14: 14.

14. Men hans hufvud och hår var hvitt som hvit ull, såsom snö; och hans ögon voro såsom eldslågor1 .

1 Dan. 7: 9. Upp. 19: 12. 15. Och hans fötter liknade mäs·

sing, glödande i ugnen ; och hans röst var såsom dånet af stora vatten.

16. I sin högra hand hade han sju stjiirnor1, och från hans mun ut­gick ett skarpt tveeggadt svär d 2 , och hans ansik te var såsom solen, när den skiner i all sin kraft .

t Upp. 3: 1. 2 Es. 49: 2. Ef. 6: 17. Ebr. 4: 12. Upp. 2: 12, 16, kap. 19: 15, 21.

Upp. 1: 17 446 Johannis Uppenbarelse -'-"'"---~~~~~~~~~~~~~~-,----~~~~~~~

17. Och då jag såg h onom, föll jag till hans fölter , åsom hade jag va­r it död. Men ha n lade sin högra hanci på mig, och ade till mig: Var icke förfä rad1, jag är den förste och den siste2

,

1 Dan. 8: 18, kap. 10: 10. 2 Es. 44: 6. 18. och den lefvande\ jag var död ,

men si, jag är lefvan de ifrån evig­het till evighet. Amen. Och jag haf­Yer nycklarna till dödsr iket och dö­den2.

1 Rom. 6: 9. 2 Job 12: 14. P s. 68: 21. pp. 3: 7, kap. 20: 1.

19. Så skrif nu , h vad du hafver sett, och hvad nu är, och hvad här­efter ske skall.

20. Hemligheten m ed de sju stjä r­norna, som du ha fver sett i min högra hand , och de sju gyllene ljus­stakarna, ii r denna: de sju stjär­norna iiro de sju fö rsamlingarnas iinglar1, och de sju ljusstakarna, som d u hafver sett, iiro de sju försam­linga rna. 1 Mal. 2: 7.

2 J{apitlet. När nu Kristus hade 1 tit Johannes veta,

att de sj u ljusstakarna betydde sju för­samlingar i Asien, och de sju stj ärnor na, som h an hade i sin hand, sju män, som voro deras änglar eller lärare, säger Jo­hannes vidare, a lt h an h afver befallt ho­nom alt skrifva till ängeln för församlingen i Efesus om, hvad det var h os honom som behagade eller misshagade h onom; hvad han vidare kräfde af h onom, hvad straff som förestod h onom, om h an försumma­de det; och hvad lön som väntade, om han efterkomm det, v. 1. Sammaledes till ängeln för församlingen uti Smyrna, v 8. Uti P ergamus, v. 12. Och u li Tya tira, v. 18.

S kr if till ängeln för församlingen i Efesus : Detta säger han, som

håller de sju sljärnorna1 i sin högra

hand, han som vandrar midt ibland de sju gyllene lj us lakarna :

1 Upp. 1: 13, 16, 20.

2. Jag känner dina gärningar och ditt ar bete och ditt tålamod och vet, att du icke kan lida de onda, och a tt du hafver prö fvat dem som säga, att de äro apostlar, och dock icke äro det, och hafver funnit dem vara lögnar e.

3. Och du hafver fördragit mycket och hafver tålamod , och hafver a r­beta t för milt n amns skull och är icke vord n trött.

4. Men jag hafver det emot d ig, att d u hafver ö fvergifvit din första kä r­lek .

5. Betänk där före, lwarifrån d u ä r fallen , och bä l!ra d ig, och gör de för sta gärn ingarn~1. Hvarom icke, skall jag snarligen komma öf­ver dig och skall b ortstöla d in ljus­stake fdn de s rum, så .fram! du ick e bättrar dig.

6. Men detta hafver d u till d itt be­röm a tt du hatar nikola iternas verk , hvilka jag ock h atar.

7. Den som h afver öra, han hörc lw ad Anden såger fö rsa mlingarna. Den som öfvervinner , honom skall jag gifva att iita af lifvets tr iid1, som stå r i Guds paradis.

1 1 Mos. 2: 9. pp. 22: 2. 8. Och sk rif t ill ängeln för försam­

lingen i Smyrna: Delta s~iger den förste och den siste, han som va r död och ä r lefv:mde vorden1

: 1 E . 41: 4, kap. 44: 6. Upp. 1: 4, 8, 11,

17, 18.

9. Jag känner dina gärningar och din bedröfvelse och din fa ttigdom -dock du ä r r ik - och jag vet, huru

Johannis Uppenbarelse 447 Upp. 2: 22

d u för smädas af dem som säga sig vnra j udar, och ick e iiro det, u tan iiro Sa tans synagoga1

. 1 Upp. 3: 9.

10. Frukta icke för något af det om du skall lida. i, djäfvulen kall

kasta några af eder i fängelse, på det a tt I skolen sättas på prof; och I sk olen hafva bedr öfvelse i tio da­gar. Var trofast intill döden, så skall jag gifva dig lifvets krona1 .

1 1 Kor. 9: 25. 2 Tim. 2: 5, kap. 4: 7, 8. Jak. 1: 12.

11. Den om hafver ör a, han h ör e1

h vad Anden säger församlingarna. D en som öfvervinner , han k all ic­ke lida någon skada af den an dra döden'.

1 Upp. 3: 6, 13, 22, kap. 13: 9, 2 kap. 20: 14, kap. 21: 8.

12. Och skrif till ~ingeln fö r för­sa mli ngen i P ergamus : Detta säger h a n, som hafver det skar pa tveeg­gade svär clet1

. 1 Upp. 1: 16. J 3. J ag Jdinner d ina gärningar och

\'e l hvar du Lor : d iir hvarest Satan hafver sin tron. Och d u håller fast vid m ilt namn, och hafver ick e för­neka t min tro, icke ens i de dagar, då Ant ipas var mitt trogn a vittn e, h an som vnrdt dödad h os eder -dii r hvarest Sa tan bor.

14. Men jag hafver något litet emot d ig: du h afver d iir sådan a, som h ålla fas t vid Balaam s Hira, h an som lär­de Balak a lt liigga en snara för Is­raels barn , s, a tt de skulle äta af d et som var offrad t åt a fgudarna och bedrifva boleri1 .

1 4 Mos. 22, 23, 24, 25 kap ., kap . 31: 16. 15. Så h afver du ock sådana, som

h å lla fast vid n ikolaiternas lära, h vilket jag hatar.

16. Bätt ra dig; annars skall jag snarligen k omma öfver dig och skall str ida mot dem med min muns sviir d 1•

1 Es. 11: 4, kap. 49: 2. E f. 6: 17. 2 Tess. 2: 8. Ehr. 4: 12. Upp. 1: 16, kap. 19: 15, 21.

17. Den som hafver öra, h an h öre1

hvad Anden säger församlingarna. Den som öfver vinner , honom vill jag gifva a tt ä ta af det fördolda man ­nat; och jag skall gifva hon om en hvit s ten och ett n ytt namn 2 skrif­vet på den stenen, h vilket in gen kän ­ner u tom den som får det.

1 Matt. 13: 9. 2 Upp. 3: 12. 18. Och skrif till ängeln för för­

samlingen i Tyatira: Detta säger Guds on , som hafver ögon såsom elds!. gor1, och h vilkens fötter likn a mäs ing. 1 Upp. 1: 14, 15.

19. J ag k änner cfi na gärningar och d in kärlek och din tjänst och d in tro och di tt tålamod och d ina gär­ningar, de sista flera iin de första.

20. Men jag hafver något litet emot dig: att d u tillstädjer kvinn an Jesa ­bel1, som siiger, a tt hon är en pr o­fetissa, a lt lära och förleda m ina tjkinare till a lt bcd rifva boler i och att ä ta a f det som iir offradt åt af­gudarna2.

1 1 Kon. 16: 31. 2 I on. 9: 7. 2 Ap. G. 15: · 20. 1 Kor. 10: 19, 20.

21. Och jag hafver gifvit h enne t id, för a tt hon kulle bätt ra sig ifrån sitt boleri, m en h on hafver ick e bätt­rat sig.

22. Si, jag skall lägga h enne n ed på sjuksängen; och de som med h en ­ne bedrifva h or kola komma uti stor bedröfvelse, om de icke bättra sig ifn n sina gärningar .

Upp. 2: 23 448 Johannis Uppenbarelse

23. Och hennes harn skall jag drii­pa. Och alla församlingar skola veta, att j ag är den som rann­sakar njurar och hjä rtan 1; och jag skall gifva hvar och en af eder efter hans gärningar 2•

1 1 Sam. 16: 7. Ps. 7: 10. Jer. 11 : 20, kap. 17: 10. J oh. 2: 24, 25. Ap. G. 1: 24. 0 Ps. 62: 13. Malt. 16: 27. Rom. 2: 6, kap. 14:

12. 2 Kor. 5: 10. Gal. 6: 5. 24. Men till eder siiger jag och till

de andra , som äro i Tyatira, hvilka icke hafva sådan lära och icke hafva lärt känna Satans djupheter, såsom <le siiga: Jag skall icke lägga på eder någon annan hörda.

25. Dock, hållen fast hvad I haf­ven, t ill de s jag kommer'.

1 Upp. 3: 11. 26. Och den om öfvervinner och

håller fast vid mina verk intill än­den, honom skall jag gi fva makt öf­ver hedn ingarna1;

1 Ps. 2: 8. Upp. 3: 21. 27. och han skall r egera dem med

järnspira, och såsom en krukoma­kares käri l skola de yarda krossade',

1 Ps. 2: 9. 28. likasom ock jag haf\'er få tt den

makten af m in Fader; och jag sl all gifva honom m orgonstjärnan.

29. Den som hafver öra, han höre hvad Anden siiger församl ingarna.

3 Kapitlet . Sammaledes hafver han befallt Johan­

nes alt skrifva till ängeln för försam­lingen uti Sardes, v. 1. Den uti Filadel­fia, v. 7. Och den uti Laodicea, v. 14.

S krif ock till ängeln för försam­lingen i Sardes: Detta säger han ,

som hafver Guds sju andar1 och de

sju sljärnorna2 : .Tag känner dina gär­ningar; du hafver drl namnet, alt du lefver , och iir död.

1 Upp. 4: 5, kap. 5: 6, 2 kap. 1: 16, 20, kap. 2: 1.

2. Blif vaken, och styrk det andra, som ~ir nära att dö. T y jag haf­ver icke funnit dina gärningar full­komliga inför Gud.

3. Så tänk nu på, hvad d u haf­ver fått och hört; och hå ll det, och bättra dig. Om du icke är vaken, så skall jag komma öf,·er dig såsom en tjuf', och d u skall icke veta, lw ilken stund jag kommer öfver dig.

1 Malt. 24: 42, 43. Luc. 12: 39, 40. 1 T ess. 5: 2. 2 Pelr . 3: 10. Upp. 16: 15.

4. Du ha fver ock några få i Sardes, om icke hafva besmittat sina klä­

der, och de skola vandra med mig i lwi ta k ltider1, ty <le iiro värd iga diirlil l.

1 Upp. 4: 4, kap. 6: 11 , kap. 7: 9, 13.

5. Den som öfveninner , han skall varda k!iidd i hvi ta kläder, och jag skall icke u tplåna h:rns n amn ur lif­vets hok1, och jag skall kännas vid2

hans na mn in för m in Fader och in­för hans iinglar.

1 Ps. 69: 29. Fil. 4: 3. Upp. 13: 8. 0 Malt. 10: 32. Luc. 12: 8.

6. Den som hafver öra, han höre hvad Anden siiger församlingarna1 •

1 Upp. 2: 7, 11. 7. krif ock till ängeln för försam­

lingen i Filadelfia: Detta säger den Helige, den Sannfördige, som hafver Davids nyckel', han som upplåter , och ingen människa igenl:'tler, han som igenlåter, och ingen människa upplåter.

1 Job 12: 14. Es. 22: 22. Upp. 1: 18.

Johannis Uppenbarelse 449 Upp. 3: 22

8 . .Jag kiinner dina gii rn ingar. i, jag ltafYer !!\ lit dig l'inna en öppen dörr, och ingen kan lå ta h enne igen . Ty Yiil ha fver d u liten kraft , men du hafver h :'Hlil mitt o rd och hafver ic-ke förnekat mitt namn.

9. i, jag vill gifrn d ig några af Satans synnguga1, af dem som siiga sig vara judar, oc h ick e i.iro det , utan ljugn ; si , jag Yill drifva dem diirtill , att de skola komma och fall a n ed inofiir d in a fö!le r , och de sk ola fiirstä, att jag hafver älskat d ig.

1 Upp. 2: 9.

10. Eftersom du hafver bevarat mitt tålamods or d, ska ll jag ock be­vara dig och friil sa dig ur frestel­ens stund , lwilken ti llstundar fö r

hela viirlden fii r att frestn dem som bo på jorden.

l l. Si, jag kommer snarligen1; håll fas t2 del du hafver , all ingen lager

och sann färdiga vi ttnet1 , begynnel­sen till ruds skaµcl~e2 : ' Ps. 89: 29. Es. 55: 4. Up]J. l: 5. 2 l\:ol. 1: 15. 15. Jag känner d ina gärningar : du

iir lwarken ka ll eller varm. Jag ville, a tt du vore :mlingen ka ll eller varm.

16. Men eftersom du iir l jum, och lwarken ka ll eller varm, sk all jag utspy dig utur min mun.

17. Ty du iiger: Jag iir rik1 och hafver öfver n og och behö fver in­tet ; och du vet icke, a lt du iir elän ­d ig och jiimmerl ig, fatti g och b lind och n aken. 1 1 Kor. 4: 8.

18. Jag r åder d ig, att du af mig köper guld , som ä r luttrad! i eld, på det att du m å blifva r ik, och hvita kliider , som d u må kliida d ig u t i1, på del atl din nakenhet blygd icke skall synas2 ; och smörj d ina ögon med ögonsalva, att du 111 ~1 kunna se.

1 Upp. 7: 13, kap. 19: 8, 2 kap. 16: 15. 19. Dem jng iil skar, dem agar jag

d in k rona . och niipser1. S;1 var' nu fl it ig, och

' pp. 22: 7, 12, 2 kap. ! : 3, kap. 2: 25. biittra d ig. 1 J ob 5: 17. Ords. 3: 11, 12. Ebr. 12: 5,6.

12. Den som öfvervinner, honom Jak. 1: 12. skall jag göra till en pelare u t i min 20. Si, jag stå r för dörren och klap­Guds tempel, och han skall icke mer pa r1 ; om n :'.\gon hörer m in röst och gå ut diirifrftn ; och jag skall skrifva upplå ter dö rren , skall jag ingå till på honom min Guds namn och nam- honom och hå lla måltid med ho­net på min Guds stad, det nya J eru- nom, och han m ed mig. sal em1, som kommer n ed ifrån hirn- 1 Höga V. 5: 2. J oh. 14: 21, 23. melen, från min Gud , och mitt eget 21. Den som öfvervinner, honom nya n a rnn2 • skall jag lå ta sitta m ed mig på min 'Gal. 4: 26. Ebr . 12: 22. Upp. 21: 2, 10, tron, såsom oc l jag hafver öfyer-

2 kap. 22: 4. yu nni t och iir sitlnnde med min Fa-13. Den som hafver öra, han höre der pc hans lron1 .

hvad Anden siiger församlingarna.

14. Skrif samlingen han, som

29

ock till äng In för för­i Laodicea: Detta säger ä r Amen, d et trovärdiga

1 Malt. 19: 28. Luc. 22: 30. 1 Kor. 6: 2. 2 Tim. 2: 12. pp. 2: 26, 27.

22. Den som hafver ör a, han höre h vad Anden siiger församlingam a1 .

1 Upp. 2: 17, 29.

Upp. 4: 1 450 Johannis Uppenbarelse

4: Kapitlet.

Den andra synen: huru han hafver sett himmelen öppen, v. 1. Och Gud sitta på sin härlighets tron, v. 2. Med 24 äldste omkring sig på deras troner, v. 4. Lika­ledes, huru han hafver sett ett glas­hafl och lyra olika djur, hvilka ut an återvändo sjöngo: Helig, Helig, Helig är Herren, v. 6. Och huru de äldste föllo ned för honom, som satt p tronen, till­bådo och lofvade honom, v. 9.

Sedan såg jag, och si , en dörr var upplå ten i himmelen ; och den

röst, som jag tillförene hade hört så­som. en basun tala med mig\ sade: Stig hit upp; jag vill visa dig hvad ske skall h iirefter. 1 pp. 1: 10.

2. Och strax kom jag i h änryck ­n ing1. Och si, en tron var framsalt i himmelen, och på tronen satt nå­gon2.

1 Upp. 1: 10. 2 lies. 1: 26, kap. 10: 1.

3. Och den som salt därupptt , han \'ar t ill u tseendet såsom en jaspis­och sardissten , och rundt om kring tronen var en r egnbåge, till utseen­det lik en smaragd.

4. Och omkring tron en voro fyra och tjugu andra troner ; och på de tronerna sutto fyra och tjugu äldste, klädda i h vita kläder , och på deras

do fyra d jur, fulla med ögon håde framtill och baktill. 1 Upp. 15: 2.

7. Och det fö rsta djuret var l ikt ett lejon, och det nndra dj uret likt en ung tjur, och det tredje djuret hade ett ansikte såsom en människ a, och fl et fjärde djuret var likt en fl y­gande örn.

8. Och de fy ra d juren h ade hvart och ett sex vingnr rund t om kring, och de voro innnntill fulla m ed ögon. Och de gå fvo sig ingen ro, utan sade dag och n a tt: Helig, Helig 1, Helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var, och som är, och som komma skall.

1 Es. 6: 2, 3. Upp. 16: 5. 9. Och då djuren gifva pris och

ära och tack åt honom, som sitter på tronen , och som lefver ifnln evig­het t.ill ev.igh ct,

10. då fa lla de fyra och tjugu äldste n ed inför h onom, som sitter på tron en, och tillbedja h onom, som lefver ifrån evighet till evighet, och knsta sina kronor ned inför tronen och siiga:

11. Herre, du är värdig a tt mottaga pris och ära och m akt, ty du h afver skapat allting, och för d in viljas skull är det t ill och blef skapadt.

hu fvud voro gyiien e kronor. 5 Kapitlet. 5. Och från tronen utgingo ljung- Johannes berätt ar, huru han hafver set t

eldar, tordön och dunder; och fram- en fö rseglad bok i hans hand, som satt för tronen br u nno sju eldfacklor, på tronen, och huru ingen kunde upp­h vilka }iro Guds sju andar1. låta den, v. 1. Utom lejonet af Juda, tel-

ningen af Davids rot, som iir Kristus, 1 Upp. 1: 4, kap. 3: 1, kap. 5: 6. Guds Lamm, v. 5. Och huru de 24

6. Och fram för t ron en var likasom äldste, v. ~· otaliga Guds änglar, v. 11, 1 . . . . . och alla Guds skapade varelser, v. 13,

ett glashaf , hkt knstall , och m1dt j samt de fyra djuren lofvade och pri-för tronen och omk ring t ronen sto- sade Lammet och Gud därföre, v. 14.

Johannis Uppenbarelse

Och jng sag i Jrnns högra h:_md, som satt på tronen , en hok,

fullskrifvcn innan och utan1, och

förseglad med sju insegel. 1 Hes. 2: 9, 10.

2. Och jag såg en stnrk iingel, som ropade med hög r öst : Ho iir vär ­dig att upplå ta b oken och bryta dess insegel?

3. Och ingen i himmelen eller på jorden eller under jorden kunde uppl åta boken ej h<'ller se däruti .

4. Och jag grät svårligen öfver, all ingen vardl funnen värdig t ill att upplåta boken och läsa den eller se diiruti.

5. Och en af de äldste sade till mig : Grå t icke. Si, lejonet1 af .lucia stam, telningen frå n Davids rot", hafver öfvervunnit, så alt han kan upplåt::i hoken och bryta d es sju insegel.

1 1 Mos. 49: 9, 10. 2 Es. 11: 1, 10. Rom. 15: 12. Upp. 22: 16.

G. Och jag s;lg, och si, m ellan tro­nen och de fyra djuren och tle äldste stod ett lamm\ som såg ut, som! hade del varit slaktad!. Det hade sju horn och sju ögon2 , hvilka iiro Guds sju andar, utsiinda i alla land.

1 J oh. 1: 29, 36. 2 Sak . 3: 9, kap .. 4: 10.

7. Och det k.om och tog boken ur hans högra hand, som satt på tro­nen.

8. Och di\ d et tog boken, folio de fyra djuren och de fyra och tjugu i.ildste n ed inför Lammet, och de hade hvar och en harpor och gyl­lene skålar, fulla med r ök verk \ hvilket ä r de heligas b öner.

1 Ps. 141: 2.

Upp. 5: 14

9 . Och de SJongo en ny ån g1 och sade: Du iir Yärdig a tt taga boken och upplata dess insegel ; ty du är slaktad och hafver med ditt blod igenlöst ~ oss åt Gud utur alla stammar och tungomål och folk och folkslag,

1 Upp. 14: 3. 2 Ap. G. 20: 28. 1 Kor. 6: 20, kap. 7: 23. Ef. 1: 7. Kol. 1: 14. Ebr. 9: 12, kap. 10: 10. 1 P elr . 1: 18, 19. 2 Pelr. 2: 1.

1 Joh. 1: 7. 10. och hafver gjort oss åt vår Gud

till konungar och präster 1, och vi skola regera på jorden.

1 2 Mos. 19: 6. 1 Petr. 2: 5, 9. Upp. 1: 6, kap. 20: 6.

11. Och jag såg och hörde r öster af många änglar omkring tronen och omkring d juren och omkring de äldste; och talet af dem var rnång tusende sinom tusende1

. 1 Dan. 7: 10.

12. Och de sade med h ög r öst: Lammet, som är slaktad!, det är vii rdigt att mottaga makt och rike­dom och visdom och starkhet och ära och pr is och lof.

13. Och alla skapade varelser ', som ära i himmelen och på jorden och under jorden och i hafvet, och allt, som uti dem ä r , hörde jag siiga: Ho­n om, som sitter på tr onen, och Lam­m et vare lof och ära och pris och välde ifrån evighet till evighet.

1 Fil. 2: 10. 14. Och de .fyra djuren sade Amen ;

och de fyra och tjugu åldste föllo n ed och tillbådo honom, som Je f­vcr ifrån evighet till evighet.

() Kapitlet. Vidare förtäljer Johannes, huru han h af­

ver sett detta Lamm uppbryta inseglen på boken; då det bröt upp d et för ta,

Upp. 6: 1 452 Johannis Uppenbarelse

kom en ryttare fram på en hvil häst, v. 1. Då del bröl upp del andra, kom en ryttare på en röd häst, v. 3. Vid del tredje kom en på en svart häst, v. 5. Vid det fjärde en på en black, v. 7. Efter det femte fick Johannes under elt allnrc se de heliga martyrernas själar, hvilka begärde, alt Gud skulle hämnas deras blod, v. 9. Efter det sjätte kom en jor<l­bäfning tillika med andra förskräckliga ting och omstö rtningar, v. 12.

8. Och jag s:'\g, och si , en black häst, och den som salt d ii rpt1 , hans namn var Döden, och Dödsriket fö ljde honom efter. Och dem vardt gifven ma kt öfver fj iirdedelen a f jor­den, till alt döda med svä rd och med hunger och med pest och ge­nom vi lddjuren på jorden.

9. Och cl:'\. de t u pphröt det femte

Och jag s:'\.g, a tt Lammet uppbröt inseglet, såg jag under altaret deras ett af inseglen ; och jag h örde själar, som voro slaktade för Guds

ett af de fy ra dju ren säga såsom ords skull och för det vittnesbörds med tordönsröst : Kom, och se. skull\ som de hade.

2. Och jag s:'\.g, och si, en hvi t hiist, 1 Upp. 1: 9, kap. 20: 4. och den som satt därpå hade en 10. Och de r opade med hög röst båge; och h onom yard t gifven en och sade: Herre, d u som är helig krona ; och han for ut såsom segrare och sannfärd ig, huru långe dröjer och för a tt vinna seger1.1 Upp. 19: 11. du att hålla dom och Mimnas vårt

3. Och då det upp bröt det andra blod p:'\.. dem som bo p:l jorden ? inseglet, hörde jag det andra djuret 11. Och å t h var och en af dem säga: Kom, och se. vardt gifven en hvit, fotsid kli:idnad1;

4. Och där u tgick en annan hi:ist, och dem vardt lillsagdt, att de skulle som var röd, och honom, som sa tt I gifva sig ro ~innu en liten t id, ti ll därp:'t, vardt gifvet a tt borttaga fri- dess talet hle fve fullt jämväl a f de­den ifrån jorden, så a tt de skull e ras rn edtjäna re och bröder, som slakta h rnrandra. Och ett stort sviird skulle varda dödade likasom d(' vardt honom gifvet. sjålfva. 1 Upp. 3: 5, kap. 7: 9, 14.

5. Och då det uppbröt det tredje 12. Och jag såg, att det uppbröt inseglet, hörde jag det tredje djuret det sjiitte inseglet; och si, då va rdt säga: Kom, och se. Och jag såg, en stor jordbi:ifning, och solen vardt och si, en svar t häst, och den som svart som ett orgedok, och m:'\nen satt därpå hade en vågsk:'il i sin vardt hel och hållen såsom b lod1.

hand. 1 Joel 2: 10, 31, kap. 3: 15. Matt. 24: 29. 6. Och jag hörde en röst midt Ap. G. 2: 20.

ibland de fyra djuren säga: Ett 13. Och stjärnorna fo lio ifrån him­mått hvete för en pen ning och tre melen ned på jorden, såsom då ett mått bjugg för en penning; och oljan fik on tråd fä ller sina omogna fruk­och vinet må du icke skada1. ter, då det ristes af ett starkt viider.

1 Upp. 9: 4. 14. Och himmelen vek bort1, s, som 7. Och då det u ppbröt det fjärde en hopslagen bok, och alla berg och

inseglet, hörde jag d t fjårde dju- öar flyttades ifrån sitt rum. rets rös t såga: Kom, och se. 1 Ps. 102: 27. Es. 34: 4.

J ohannis Uppenbarelse 453 Upp. 7: 12

15. Och kon ungarna på jorden och stormännen och de rik a och krigs­höfdingarna och de väldiga, och alla lriilar och alla fr ia d olde sig u ti jordku lor och i bergskrefvor1,

1 Es. 2: 19. 16. och sade till bergen och k li p­

porna : Fallen ö fver oss, och skylen oss1 för hans ansikte, som sitter på tronen , och för Lammets vrede.

1 Os. 10: 8. Luc. 23: 30. Upp. 9: 6. 17. Ty hans vredes stora dag är

kommen , och ho kan beslå?

7 Kapitlet. Ytterligare beskrifver Johannes, huru

h an hafver sett fyr a änglar, som hade få tt makt alt göra jorden, h afvet och trä­den skada; men en annan ängel förhind­rade dem, till dess h an hade tecknat Guds tjänare, v. 1. Först a [ hvar israeli­tisk stam några tusende, v. 4. Sedan a f alla folk och folkslag en skar a, den ingen r äkna kunde, som stod inför Guds tron i stor h iirlighet och lo fvade honom, v. 9. Och omtalar, huru en a f de äldste un­dervisade honom om, hvillrn dessa voro, och om deras här lighet, v. 13.

Sedan s, g jag fyra än glar sl~ vid jor dens fy ra h örn och hå lla fast

jorden s fy r:l väder, för au in tet vä­der sk ull e hlåsa öfver jorden eller öfver ha fvet eller ö fve r n ågot träd.

2. Och jag såg en annan ängel upp­stiga frå n solens uppgån g; ha n h ade lefvande Guds insegel och ropade m erl hög röst till de f r a iinglar , åt lwi lka det va r gifve t att skada jor­den och h a fvct ,

3. och ade : Gören icke jorden ska­d a , ell er hafvet eller tr äd en, förrän vi ha fvn tecknat v:'tr Guds lj ii nare med insegel på deras pannor1 .

1 Hes, 9: 4. Upp. 9: 4.

4. Och jag hörd'e ta let a f dem som voro tecknade, hundrade fyra och fyratio tusende tecknade1 a f alla Is­raels barns sta mmar : 1 Upp. 14: 1.

5. af J ud a sta m tolf tusende teck ­nade, af H ubens tam tol f tusende tecknade, af Gads stam tol f tusende teckn ade,

6. af Asers stam tol f tu sende teck­nade, a f Ncfla li slam tolf tusende teckn ade, a f' Manas e tam tol f tu­sende tecknade,

7. af Simeons stam tol f tu sen de tecknade, a f Levi sta n1 lolf tusende tecknade, af Isa-kars stam tolf tu­sende tecknade,

8. a f Sabulons stmi1 tolf t usende teckn ade, a f J osefs tam tolf tusen ­de tecknade, a f Benjamins stam toH tusende te knade.

9. Sedan såg jag, och si , en stor skara, den in gen r~ikna kun de, ur a lla folks lag och slammar och folk och tungomål stå in för tronen och in för Lammet, klädda i sida, h vila kläder\ och m ed palm er i sina hä n­der. 1 Upp. 3: 5, 18, kap. 6: 11.

10. Och de ropade med hög röst och sade: Präl ningen t illhörer vår Gud, som siller p tronen , och Lam­met.

11. Och al la änglar stodo omk ring tronen och o mkrin g de ~i l dsle och om kring de fyra djuren ; och de föllo ned på ·ina ansikten inför tro­n en och tillbådo Gud

12. och sade: Am en . Lofvet och pr iset, och ,·isheten och tacksägel­sen, iiran och makten och s ta rkheten t illhöra v:'l r Gud i fr1i n evighet t ill evigh et. Am en .

Upp. 7: 13 454 .Jolzannis Uppenbarelse

13. Och en a f de äldste talade och sade till mig: H vilka ä ro dessa, som äro klädda uti de sida, hvita klä­derna? Och hvaclan äro de komna ?

14. Och jag sade till honom: Her­re, d u vet det. Och han sade till mig: Dessa äro d e, som komma utur elen stora bedröfvelsen, och som hafva tvagit sina kläder och gjort dem hvita i Lammets blod1

•

1 Ebr. 9: 14. 1 Joh. 1: 7. Upp. 1: 5. 15. Därföre äro de inför Guds tron

och tjäna honom dag och n a tt uti hans tempel; och h a n , som sitter på tronen, skall slå upp sitt tabernakel öfver dem1 • 1 Ps. 121: 6. Es. 4: 5, 6.

16. De skola icke mer hungra eller tör sta, icke heller skall solen eller någon hetta1 falla på dem.

1 Es. 49: 10. 17. Ty Lammet, som står miclt fö r

tronen, skall vårda dem och leda dem till lefvande vattukällor1, och Gud skall aftorka alla tårar ifrå n deras ögon 2

•

1 P . 23: 1, 2. 2 Es. 25: 8. Upp. 21: 4.

8 ]{apitlet. Då Lammet uppbröt det sjunde inseglet,

vardt en tystnad i himmelen, v. 1. Se­dan fö lj er den tredje synen: huru Jo­hannes hafver sett sju änglar, åt hvilka sju basuner vordo gifna, v. 2. Och dess­utom en annan ängel, hvilken frambar å t Gud de heligas böner uppå det gyllene altar et, som stod inför hans tron, v. 3. Samt hvad som skedde, när den förste ängeln basunade, v. 6. Sammaledes, när den andre, v. 8, den tredje, v. 10, och den fjärde basunade, v. 12.

Och då det uppbrö t det sjunde in ­seglet , vardt en tystnad i him­

melen, som varade vid pass en half timme.

2. Och jag såg de sju änglar, som stå inför Gud, och åt dem vordo gifna sju basuner .

3. Och en annan ä ngel kom och ställde sig inför altaret, och han ha­de ett gyllene rökelsekar; och honom vardt gifvet mycket rökverk, på det all han skulle lägga det till alla de h eligas böner1 på det gyllene altaret, som stod framför tronen. 1 Upp. 5: 8.

4. Och r öken af r ökverket med de heligas böner1 steg u r ~ingelns hand upp inför Gud. 1 Ps. 141: 2.

5. Och i-\ngeln tog rökelsekaret och fyllde det m ed eld ifrå n altaret och kastade elen ned på jorden. Och där skedde tordön , dunder och ljung­eldar och jordbäfning.

6 . Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo till all ba­suna.

7. Och elen förs te ängeln b asuna ­de; dä kom hage l och eld, bcmiingdt med blod, och det vardt kastad! ned på jorden; och tredjedelen af trä­den vardl nppbriincl. och allt grönt gräs brann upp.

8. Och den andre ängeln basunade; då vardt likasom ett stort brinnande berg kastaclt i hafvet ; och tredjede­len af hafvet varclt b lod.

9. Och tredjedelen af de lefvancle varelser, som voro i hafvet, dog; och tredjedelen af skeppen förgicks.

10. Och den tredje ängeln basu­nade; då föll ifrå n himmelen en stor stjärna, brinnande som ett bloss; och elen föll ned öfver tredjecl'elen af iilfvarna och va ltukällorna.

11. Och stjärnans namn är Mal­ört; och tredjedelen af vattnet för-

Johannis Uppenbarelse 455 Upp. 9: 13

vandlades till malört; och m ånga 5. Och dem vardt gifvet, icke att människor <logo a f vattnet, so1n ha- de sk ulle döda dem, u tan att de de blifvit bittert. k ulle plåga dem i fem mån ader ;

12. Och den fjärde ängeln bas una- och plågan , som de v llade, var så­de; då drabbades tredjedelen af o- som plågan a f en sk orpion , då han len och tred jedelen af må nen och h nfver stungit en m änniska. lrenjedelen al' stjiirno rna, så :i tt 6. Och i de dagarna skola män ­lredjedelen af dem vardt för mör- niskorna söka döden1 och icke fin ­kad, och tredjed'elen af dagen miste n a den ; och de skola ås tunda att sitt lj us, sammalunda ock nallen . dö , och döden skall fly ifrån dem.

13 . Och jag såg och h örde en ängel, • Es. 2: 19. Jer. 8: 3. Os. 10: 8. Luc. 23: 30. som .flög fram midt uppe i himme- Upp. 6: 16.

len , säga m ed hög r öst : Ve, ve, ve 7. Och gräshop porna1 voro till sin dem som h o på jorden , för ljuden skepnad lika h i"lstar, som ä ro r us­från de tre iinglars1 b asuner, som tacle t ill strid ; och på sina hufvud iinnu skola hasuna. 1 Upp. 9: 11. h ade de likasom kr onor af guld,

9 Ka1litlet. IIvad som skedde, när den femte ängeln

!Jasunade, v. 1. Och när den själle !Jnsu ­nad e, v. 13.

Och den femte ä ngeln hasunade; dä såg jag en stjärna vara fal­

len i från h imm elen ned på jorden ; och henne vardt gifven nyckeln till a fgrunden s brunn.

2. Och h on upplä t a fgrundens b runn, och dä r u p psteg en r ök så­som från en stor ugn ; och solen och luften vordb förmörkade a f brun­n en s rök.

3. Och ur röken k ommo gräshop­por ut ö fver jorden ; och dem vardt gifven sam ma makt, som skorpio­n erna på jorden h afva.

4. Och dem v:irdt sagdt, att de ic­ke skulle skada gräset p ä jorden, ic­ke heller n ågot d'et grönt var, icke h ell er n :°tgot triicJI, utan allenas t de miinniskor, som ick e hade Guds in ­scgel1 på sina pannor.

1 He . 9: 4. Upp. 7: 3.

och deras ansikten voro säsom m än-n iskors an sik ten .

1 2 fos. 10: 4. Vish. 16: 9.

8. Och de hade h ,1r såsom k vinno­hå r , och deras länder voro såsom lejon s.

9. Och de hade bröst, likn ande järnpansar ; och dånet af deras vingar var såsom dån et af vagnar , när många hiislar löpa till strid'.

10. Och de hade stjärtar såsom skor pioner , och i <lera stjärtar voro gaddar ; och de hade m akt att p låga miinniskorna i fem m ånader.

11. Och de h ade öfver sig en ko­nung, a fgrunden s än gel, hvilken s namn p ä ebr eiska är Abaddon, och som på gr ekiska har n am net Apol­lyon.

12. E tt ve ä r framfaret ; och si , hiir efte r komma ännu två an dra ve' .

1 Upp. 8: 13. 13. Och den sjätte iingeln basuna­

de; och jag hörde en r öst ifrån de fyra h ornen på det gyllen e altaret, som stod in för Gud ansikte,

Upp. 9: 14 456 Johan11is Uppenbarelse

14. säga till den sjätte ängeln, om hade ba unen : Lös de fyra iingla r , som äro b undna vid den stora ä lf­ven E ufrat.

15. Och de fyr a iinglarna vordo lösta, hvilka för den timmen, den da­gen , den m ånaden , det [iret hade hållits r edo till all driipa tredjede­len a f månniskorna.

lG. Och talet af den r idande hä­r ens skaror var mång tusend e sinom tusende\ jn" hörde deras tal.

i P s. 68: 18. Dan. 7: 10.

17. Och så s g jag i synen hä tar­na, och de som sulto på dem : de hade eld röda och mörkhruna och sva f­velgula pansa r ; och hiistarnas huf­vud voro såsom lejons; och ur deras mun utgick eld och rök och svafvel.

18. A f" dessa tre plågor vardt tredje­delen a f mä nniskornn dödad, a f el­den och röken och SYaflet, som gick u t ur deras m un.

19. Ty deras mak t låg i deras m un och i deras svansar, ty derns svan ­sar voro li ka ormar, och de hade hu fv ud, med h vilka d e gjorde skada.

20. Och de öfriga människorna, som icke h ade blifvit dödade af dessa plägor, bätt rade sig icke från sina händers verk, så att de upphörde att tillbedja onda andar och afgudar af guld och silfver och koppar och st en och t r ä, som hvarken kunna se eller höra eller gå.

21. De bätt rade sig icke från sina mordgärningar och trolldomskons­ter, från sin skörlefn ad och sit t tjufveri.

10 Ka11itlet. J oh annes fö rtäljer här hvad som vidare

skedde, n ä mligen all en sla rk f111gel kom ned ifrfi n himmelen, klädd uti en sky, och med en r cgnb, ge öfver hufvndet. Och han hade en öppen bok i handen etc., v. 1. Och Joh a nnes fick befallning a tt ta­ga den boken a f honom, iila upp den och ytterligare profetera fö r folk och folk­slag, v. 8.

Och jag såg en an na n stark iingel komma ned i från himmelen ; han

var kliidd uti en sky och hade en regnbåge öfvcr sitt hufvud, och hans ansikte var såsom solen, och hans fö tter såsom eldpelare1

.

1 Upp. 1: 14. 15.

2. Och han hade i sin hand en öp­pen bok ; och h an satte sin högra fo t på ha fvet, och den viinstra på jorden.

3. Och ha n ropade med hög röst, såsom niir ett lejon ry ter ; och cla han hade ropat, upph ofvo de sju tordönen s ina r öster .

4. Och då cl ju tordiincn hade talat, ville jag sk ri fvn ; men då hör­de jag en r öst ifrån himmelen siiga till mig: Försegla det de sju tordö­nen hafva talat , och sk ri l' det icke1 .

1 Dan. 8: 26. 5. Och ängeln , som jag s:'lg stå på

hafvet och på jorden , hof sin ha nd upp mot h immelen 1

1 Da n. 12: 7. fi. och sv r vid honom, som lefver

ifr.m evighet. till evighet, och som hafver skapat himmelen och hvad d ii ruti iir, och jorden o ·h hvad diir­på iir, och hafvet och hvacl d~i ruti

är, alt ingen lid skall vn ra m er , 7. utan i de daga r, då elen sjunde

ängelns röst h öre , då han skall

Johannis Uppenbarelse 457 Upp. 11: 9

basuna1, då ä r Guds h emlighet full- till pris å t h edningarna, och de skola bor dad, såsom h an hafver för kun - förtrampa den h eliga staden i två n at för sin a tjänare profeterna . och fy ratio månader1

. 1 Upp: 13: 5. 1

Upp. 11: 15· 3. Och jag ska ll gifva mina två 8. Och jag hörde å ter en r öst ifrån v ittn en befa ll ning alt pr fetera un ­

h imm elen ta la l.iH mig och säga: der ett tusende tv hundrade och sex­Gack , och t:i g den öppna bok en ui: den än gels h :in d , som står p å haf­Yel och på jord en.

9. Och jag gick till ä ngeln och sa­d e ti ll h onom: Gif mig b oken. Och han sade till mig: T ag, och ä t upp d en , och den ska ll ri fva dig i bu­ken ; men i din mun skall elen vara söt som honu ng1

. 1 Hes. 3: 1, 2, 3. lO. Och jag tog b oken ur ä ngelns

hand oc h :it upp den ; och den var i min mun sö t som honung, m en då jag h ade ä tit upp den , r ef elen mig i buken.

1 l. Och h an sade till mig : Du måste åte r profetera om må nga folk och folkslag och tungomål oc h k o-n ungar.

J 1 Kn1lit let.

Vidare berättas, huru Johannes hade fått en rö för all miita templet med, v. 1. Och all Gud gaf två sina vittnen makt till att profetera en 1 ng tid, v. 3. Dessa blefvu sedan dödade af ett stort vilddj ur, som steg upp ur afgrunden, v. 7. Men de sto­do åter upp igen och blefvo upptagna i himmelen elc., v. 11. Till sist berättas hvad som skedde, när den sjunde ängeln basunade, v. 15.

Och mi g va rdt gifven en r ö, lik en miitstång, och m ig vardt sagdt :

tall upp, och m ät Guds tempel och a ltare, t illika med dem som t illbedja d ii rinne1

. 1 lies. 40, 41, 42, 43 kap. 2. Men uteHimn a templets inre rum

och m ä t det icke; ty det ä r gifvet

tio dagar \ klädda i säcktyg. 1 Upp. 12: 6.

4. Dessa äro de två oljoträcl1 och de två ljusstaka r , som stå in för jor­dens Gud. 1 Sak. 4: 2, 3, 11, 14.

5. Och om någon vill göra dem s kada, så går eld u t ur d eras mun o h förtiirer de ras fi en der; ja, om någon vill göra dem ond l, s, skall han dödas på detta sätt.

6. Dessa ha fva makt att tillslu ta himmelen, så att intet regn faller1

uti de dagar, då de profetera; och de h a fva makt öfver vallnet, a tt för­vandla d el ti ll blod, och makt a lt s lå jorden m ed a llehanda plågor2

,

så ofta de vilja. 1 1 Kon. 17: 1. 2 2 Mos. 7, 8, 9, 10, 12 kap.

7. Och då de hafra lyk ta t sitt vitt· n esbörcl, sk all vilddju ret, som upp­stiger ur a fgrunden, gil'va sig i strid m ·d dem och skall ö fverv i1rna dem och döda dem1

. 1 Dan. 7: 21. Upp. 13: 1, 7, 11, kap. 17: 8.

8. Och deras kroppar sk ola bl ifva liggande på gatan i elen stora staden\ som andcl igen talad t h <>ter Soclom och Egyp ten , där också vår Herre rn rcl t kor fäst . ' Es. 1: 9 f.

9. Och rniinniskor af ski lda folk och sla mmar och tu ngomål och folks lag skola se dera · kroppar i l re dagar och en h ::i l f, och de skola icke till­s tädja, att deras kroppar lä"gas i graf.

Upp. 11: 10 458 Johannis Uppenbarelse

10. Och de som bo på jorden skola fröjda sig öfver dem och skola gläd­jas och sända hvarandra gåfvor ; ty dessa två profeter hade varit en plå ­ga för dem som b o på jorden.

11. Och efter tre dagar och en half kom lifvets ande från Gud in i dem, och de stodo upp på sin a fötter ; och en stor förskräckelse föll öfver dem som sågo dem.

12. Och de hörde en s tark röst ifrån himmelen säga till dem: Stigen hit upp. Och de stego u pp i h im melen u ti en sky, och deras ovänner sågo därpå.

13. Och i samm a stund vardt en stor jordbäfning, och tiondedelen a f staden störtade samman, och genom jordbäfningen dödades sjutu ende m änniskor ; och de andra vordo för ­fä rade och g- fvo Gud i h immelen ära.

14. Det nndr a ve ~ir framfaret; och si, d et tredje ve kommer snart1•

1 Upp. 8: 13, kap. 9: 12, kap. 15: 1. 15. Och den sjunde ängeln basu ­

nacle1; då hördes i himmelen höga r öster , de där sade: Denna världens riken äro vordna vå r H erres och h ans Sm or des ; och han sk all regera från evighet till evighet. 1 Upp. 10: 7.

16. Och de fyra och tjugu ä ldste, som su tto på sina troner in för Gud, föllo n ed på sina ansikten och till­bådo Gud1 1 Upp. 4: 4, 10, kap . 5: 8.

17. och sade: Vi tacka d ig, Herre Gud, d u Allsmäktige, d u som är, och som var, och som k omma skall1, för att du hafver tagit d in stora krn ft

besittning och regerar. 1 Upp. 1: 4, 8, kap. 4: 8, kap. 16: 5.

18. F olken vr edgades, men d in vre­des dag är kom m en , och tiden, då de döda sk ola diimas, och då d u sk all löna dina tjänare profeterna och de h eliga och dem som frukta ditt namn, både små och stora , och fördärfrn dem som fördärfva jor­den.

19. Och Guds tempel i h immelen1

vardt upplåtet , och h ans förlnrnds ark vardt synlig i hans tempel; och dä r kommo ljungeldar och dunder och tordön och jordbä fning och starkt hagel. 1 Upp. 15: 5.

12 Katlitlet. Den fjärde synen: huru han hafver sett

en h afvande kvinna, som plågades och skulle föda, v. 1. Och dessutom en tor röd d r ake, som ville uppät a h ennes ba r n etc., v. 3. Men barnet och kvinnan vordo r ä ddade undan h onom, v. 6. Och elen s tore Mikael stridcle med h onom och kastade honom ut ur h immelen , v. 7. F ör hvilket Gud var dt högeligen prisad , v. 10. Dock , nä r dr aken såg det, för följde h an än m er kvinna n och h ennes barn, v. 13. Men h on varclt åter räclclacl undan honom, v. 14.

Och i himmelen syntes ett stort tecken: en kvinna, som had e so­

len till sin klädnad och mån en un­der sin a fö tter och en kr ona af tolf stjärnor på sitt hufvud.

2. Och h on var ha fvande och r o­pade i barnsnöd och led svå r födslo­vånda.

3. Så syntes ett annat tecken i h im ­melen : si, en s tor r öd d rake, som hade sju hufvud och tio h orn, och på sina h ufvud sj u kronor.

4. Och hans stjär t drog m ed sig tredjedelen a f himmelens stjärnor och kastade dem n ed på jorden. Och

Johannis Uppenbarelse 459 Upp. 12: 18

draken stod framför kvinnan, som skulle föda, på det att han skulle uppsluka hennes barn, niir hon ha­de födt det.

5. Och hon födde ett gossebarn, som skall regera alla folk med järn­spira1. Men hennes harn vardt upp­ryckt till Gud och till hans tron;

1 Ps. 2: 9. Upp. 2: 27, kap. 19: 15.

6. och kvinnan fl ydde ut i öknen, där hon hafver ett rum sig hcrcdt af Gud, för att hon diir skulle få sitt uppehälle under ett tusende två­hundrade och sextio dagar1.

1 Upp. 11: 3.

7. Och det vardt en strid i himme-

nesbörds ords k ull, och de hafva icke älskat sitt li f allt intill döden.

1 Rom. 8: 33, 34, 37. 12. Därföre, gliidjens, I h imlar1,

och I som bon i dem. Ve2 dem som bo på jorden och på hafvet, ty djäf­vulen hafver stigit ned till eder i stor vrede, velande, alt han icke lång tid hafver.

1 Ps. 96: 11. E . 49: 13. 2 Upp. 8: 13. 13. Och då draken såg, a tt han var

nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan, som hade föclt gossebarnet.

14. Men å t kvinnan vordo gifna två v.ingar, såsom af en stor örn, för att hon skull e flyga ut i öknen till sitt rum, diir hon få r sitt uppehälle en

len: Mikael och hans änglar striclde tid och två tider och en half t id1, med draken; och draken stridde och fjiirran ifrån ormens åsyn . hans änglar1

. 1 Dan. 12: 7. 1 Dan. 10: 13, 21, kap. 12: 1. .Tnd. br. v. 9. 15. Och ormen sprutade ur sitt gap 8 . Men de vunno icke, och deras vatten såsom en ström efter kvinnan,

rum. vardl icke mer fu n net i him- på clet att han skulle med ström-melen. men bortföra henne.

9. Och elen store draken vardl ned- 16. Men jorden halp kvinnan; den kastad, den gamle ormen, elen där upplät sin m un och uppslukade heter djäfvul och Satan', hvilken be- strömmen, som draken hade sprutat drager hela världen2 ; han vardt n ed- ut ur sitt gap. kastad på jorden, och hans iinglar 17. Och dra ken vardt vred på kvin­vordo ock nedknslade m ed honom. nan och gick bort fö r att strida

1 Luc. 10: 18. Joh. 12: 31. Upp. 20: 3. mot de andra a f hennes säd, mot 2 1 Mos. 3: 1, 4. dem som h:llla Guds bud och hafva

J 0. Och jag hörde en stark röst, J esu Kristi vittnesbörd1. 1 Joh. 5: 10.

som sade i himmelen: Nu äro frä ls- 18. Och han ställde sig på sanden ningen och makten och riket vord- invid hafvet. n a vår Guds, och viildet. hans Smor-des1, ty våra bröders åklagare2 är nedkastad, han som. anklagade dem inför vår Gud dag och natt.

1 Upp. 11: 15. ".lob 1: 9, kap. 2: 5. Sak. 3: 1.

11. Och de ö fvervunno1 honom för Lammets blods skull och för sitt vitt-

13 Ifapitlet. Sedan såg Johannes ett vilddjur med sju

hufvud uppstiga utur hafvet, å l hvilket draken ga[ sin makt, v. 1. Det talade mycken hädelse emot Gud, v. 5. Förfölj­de hans heliga, v. 7. Och blef högt ärad! af dem som bo p jorden, v. 8. Och han

Upp. 13: 1 460 Johanrzis Uppenbarelse

såg ännu ett annat vilddjur med två horn, lika ett lamms, uppstiga utur jorden, v. 11. llvilket utöfvade det första vilddju­rets makt, v. 12. Och med stora tecken bedrog många, v. 13. Förmådde män­niskorna att åt det första vilddjuret göra ett beläte, v. 14. Gaf belätet ande, v. 15. Och lät ingen handla utan dess känne­tecken, v. 16.

Och jag s:'g ett vilddjur1 uppstiga ur ha fvet ; det hade sju hufvud

och tio horn , och på sina horn tio kronor och på si na h ufvud h ädiska namn. 1 Dan. 7: 7. Upp. 17: 3, 9, 12.

2. Och vilddj Ltret, som jag såg, var likt en panter, men dess fötter voro såsom björnfötter, och dess gap så­som ett lejons. Och draken1 gaf det sin mak t och sin tron och s tor myn­dighet. 1 Upp. 12: 9.

3. Och jag sf1g ett af dess hu fvud vara likas m sargadt till döds, men dess dödss:ir vardt läkt. Och hela jorden såg med fö rundran efter vild­djuret1. 1 Upp. 17: 8.

4. Och de tillbådo draken , som h a­de gifvit vilddjuret myndighet; bch de till bådo vilddjuret, sägande: I-Ivern är lik vilddjuret?1 E ller lwem fö r­m:'.\r str ida emot det? 1 Upp. 18: 18.

5. Och å t det vardt gifven en mun till a tt tala stora ord och hädelser \ och det fick rnakt a tt så göra under två och fyrat io månader2

•

1 Dan. 7: 8, 11, kap. 11: 36. 2 Upp. 11: 2.

6. Och det u p plät sin mun till att ta la hädelse emot Gud, till a lt häda hans namn och hans tahernakel och dem om ho i himmelen . Och å t d et vardt gifvet att strida mot de heliga och att öfvervinna dem,

7. Och åt de t vardt gifven m ak t1

ö fver alla stammar och tungomål och folkslag. 1 Dan. 7: 21.

8. Och alla de som ho på jorden skola tillbedja det, alla hvilkas namn icke från världens begynn else äro skrifna i lifvets b ok 1, det slaktade Lammets bok .

:t 2 Mos. 32: 33. Fil. 4: 3. Upp. 3: 5, kap. 17: 8, kap. 20: 12, kap. 21: 27.

9. Den som hafver öra, han höre1. 1 Upp. 2: 7, 11, 17, 29.

10. Den som förer i fi:i ngel e, ha n skall gå i fängelse ; den som d räper med svärd , han måste dödas med svä rcJ,1. Hiir pröfvas de heligas tå­lamod och t ro2 •

1 1 Mos. 9: 6. Es. 33: 1. Matt. 26: 52. 2 Upp. 14: 12.

11. Och jag såg ett a nna t vilddjur u ppstiga u r jorden, och det hade tYå horn lika om ett lamm, och det ta ­lade som en d rake.

12. Och det utöfvar det första vild ­dj ure ts hela mak t i dess åsyn, och det kommer jorden och d em som ho därpå att tillbedja det för sta vild ­dj ur et\ hvars dödssår va r läkt.

1 Upp. 19: 20.

13. Och det gör s tora tecken\ så alt det ock lå ter eld falla ned ifrån himmelen på jord en i människors åsyn .

1 Mall. 24: 24. 2 T css. 2: 9. Upp. 16: 14.

14. Och det bedrager dem, som ho på jorden , genom de tecken , som det hafver fi\!t makt a lt göra1 i vild­djurets åsyn , och u ppmanar dem som ho på jorden a tt göra ett be­Hite å t vildd1juret, som var sargadt af värd, m en åter kom t ill l if.

'~ Mos. 13: l.

Johannis Uppenbarelse 461 Upp. 14: 8

15. Och ftl del Yard t gil'vet a ll för­liina ande ät vilddjurets belä te, sft ritt Yildd j urels beläte till och med kunde tala och !:Ha döda alla, som icke t ill liådo vi lddjurets lieläte.

16. Och det förmår a lla, ·må och stora, rika och fattiga, fri a och t rä­lar, a tt lftta gifva sig ett tecken på s in högra hand eller p å sin panna,

17. så att ingen få r köpa eller sälja, utom den som ha fver tecknel1 eller vilddjurets n a mn eller dess namns ta l. 1 Upp. 14: 9, 11.

18. J Uir är visdom af nöden1. Den

om hafver fö rs tånd , h an· räkne ut vi lddj urets tal, ly det ä r en män­n iskas ta l2

; och dess tal är sexhuncl­r:ide sex tio och sex.

1 Upp. 17: 9, ' kap. 15: 2.

14: J{apitlet.

2. Och j :ig hörd e ett ljud ifrån him­melen s:'tsom bruset af e ll stort al­ten och såsom danet af Gll starkt to rdön1

; och ljudet, som jag hörde, var såsom harpolek a res, de där lek te på sina h a rpor 2 •

1 pp. 1: 15, kap. 19: 6, 2 kap. 5: 8.

3. Och de sjön go likasom en n y s{in g1 inför tronen och in fö r de fyra djuren och inför de äldste, och ingen kunde !åra ig den sången , utom de h undrade fyra och f'yratiotusende, som ä ro köpta ifrån jorden.

1 Upp. 5: 9. 4. Dessa iiro de som icke h a fva he ·

sm ittat s ig m ed kvinnor1; ty de äro

jungfrur2. Dessa 'äro de som följa Lammet, ehvart d et går. Dessa iiro köpta ifr:'ln människorna ti ll en först­ling å t Gud och Lammet3.

1 Upp. 3: 4. 2 2 Kor. 11: 2. 3 1 Kor. 6: 20.

5. Och i deras mu n ii r intet svek Vidare förtäljer han, huru han såg först fun net; ty de äro utan Yank1 inför

ett lamm slå uppå Sions berg med många Guds tron. tusende heliga, som sjöngo för det elc., 1 Ps. 32: 2. Sef. 3: 13. Ef. 5: 27. v. 1. Sedan en ängel, som flög fram uppe i himmelen och hade ett evigt evangeli­um etc., v. 6. Tillika med en annan, som ade: Babylon är fallet, ' " 8. Och en

tredje, som med evig plåga hotade dem 0 111 lillbådo vilddjuret och dess beläte,

v. 9. Sedan hörde han en röst, som ta­lade 0111 deras salighet, som hafva döll i Herren, v. 13. Vidare såg han någon, som liknade en människoson, komma med en lie i handen, och han fick befallning att albärga säden på jorden, v. 14. Och en annan, hvilken fick befallning att af­bärga ving, rdarna och kasta frukten i Guds vredes press, v. 17.

Och jag såg, oc h s i, ett lamm stod på Sions b erg och jämte det

h undrade fyra och fy ra tiotusende, om hade dess F aders namn skrif-

vet på sina p::um or1• 1 Upp. 7: 4.

6. Och jag såg en annan ängel fl y­ga rnidt uppe i himmelen; han ha­de ett evigt evangelium, som han sk ulle fö rkunna för dem som bo på jorden; för a lla folkslag och stam­mar och tungomål och folk.

7. Och han sade med hög röst: Frukten Gud och gifven hon om ä ra, ty stunden ä r k ommen för h ans dom; och t illbedjen h onom, som hafver gjort himmelen och jorden1 och haf­vet och vattukiillorna.

1 1 Mos. 1: 1. Ps. 33: 6. Ps. 124: 8. Ps. 146: 6. Ap. G. 14: 15, kap. 17: 24.

8. Och en annan ängel föl jde efter och sade: Fallen, fallen iir elen stora staden Baliylon\ ty h on hafver gif-

Upp. 14: 9 462 Johanrzis Uppenbarelse

vi t alla fol k all dricka a f sitt boleris m en för d ig a ll ski.ira, och siiden p:'\ vredesvin. jorden frr mogen till skörd.

1 Es. 21: 9. Jer. 51: 8. Upp. 18: 2, 3, 10, 21. 1 J oel 3: 13. Matt. 13: 39. 9. Och en tredje ängel följde dem 16. Och han som satt på skyn högg

och sade med hög röst : Om någon ti ll med sin lie på jorden , och jor­tillbeder vilddjuret och dess beläte den vardl afbiirgad. och tager dess tecken på sin panna 17. Och en annan ängel kom ut ur eller på sin hand , templet, som är i himmelen , och

10. så skall ock han få dricka af han h ade ock en h vass lie. Guds vredes vin1, som ohemängdt iir iskiink l i hans vredes kalk; och han skall varda p lågad med eld och svafveF i de hel iga änglarnas åsyn och i Lammets åsyn .

1 Ps. 75: 9. Es. 51: 17. J er. 25: 15. Upp. 16: 19, kap. 19: 20. 2 Es. 34: 10. Upp. 19: 3.

11. Och röken af deras plåga u pp­stiger ifn'\n evighet t ill evighet\ och de hafra ingen ro hvar ken dag eller na tt, de som tillbedja vilddjuret och dess beläte, eller låta teckna sig med dess namn. 1 Upp . 20: 10.

12. Hä r prö l'vas de hel igas tå lam od, här pröfvas de' som bevara Guds hud och J esu t ro.

rn. Och jag hörde en röst ifrån himmelen säga till mig : Skr if: Saliga äro de döda, som i Herren 1 dö här­efter. J a, säger Anden, de skola hvila sig ifrån sit t arbete; ty deras gärninga r fö lj a dem efter.

1 1 Kor. 15: 18. 1 Tess. 4: 14. 14. Och jag såg, och si , en hvit sky,

och på skyn salt en , som liknade en människoson 1 ; och han hade pli sitt hufvud en gyllene krona, och i sin hand en hvass lie.

1 Hes. 1: 26. Dan. 7: 13. Upp. 1: 13. 15. Och en annan ängel korn ut ur

tem plet och ropade med hög röst till den som satt på skyn : Hugg till med d1n lie, och skiir1, ty tiden är kom-

18. Och iinnu en än gel kom ut ur a ltaret , hvilken hade makt öfver el­den ; och han ropade med hög röst till honom , som hade den h vassa li en , och sade: H ugg till m ed din h vassa lie, och skär af drufklasama frå n vinträdet på jorden; ty d ess drufvor ä ro mogna .

19. Och ängeln högg t ill med sin lie på jorden och skar af fr ukten ifr rm vinträdet på jorden och kasta­de den uti Guds u edes stora vin· press'. ·1 Upp . 19: 15.

20. Och pressen vardt trampad 1

utanför staden, och blod gick ut ifrån pressen och steg ända upp t ill betslen på hästarna, på en striicka a f ett tusende sexhundrade stadier.

1 Es. 63: 3. Klagov. 1: 15.

15 l{apitlet.

Den femte synen: h uru han hafver sett sju ä nglar med de sju sista plågorna, v. 1. Sedan ett glashal, och huru de h eliga, som h ade öfvervunnit vilddjuret, stodo därupp å och sjöngo Gud en h ä rlig lofsfrng, v. 2. Och åter, huru åt de sju änglarna blefvo gifna skålar, fulla med Guds vrede, v. 5.

Och jag såg ett annat tecken i him­melen, stort och underbart : sju

änglar, som hade de sju sista plå -

Johannis Uppenbarelse 463 Upp. 16: 8

gurna 1, Ly med d em är Guds vr edes dom fullbordad. 1 Upp. 11: 14.

2. Och jag såg likasom ett glashafi, hlandadt med eld , och dem som hade vunnit seger öfver vilddjuret, med dess b eläte, d ess tecken och dess namns La!, stå pä glashafvel ; och de hade Guds harpor i sina hän­der. 1 Upp. 4: 6.

3. Och de sjöngo Mose, Guds tjii ­nares, sång och Lammets s{mg, sii­gande: Stora och underbara i.iro dina verk\ Herre Gud, du Allsvå ldige; riittfiirdiga och sanna iiro dina vii.­gar2, du de heligas konung.

1 Ps. 111: 2. Ps. 139: 14. 2 Ps. 145: 17. Upp. 16: 7.

4. Hvem skulle icke fruk ta dig, Herre,. och prisa ditt namn ?1 T y d u allena är helig; och alla folk skola komma och tillbedja inför dig2

• Ty dina domar äro vordna uppenbara.

1 Jer. 10: 7. 2 Es. 66: 23. 5. Sedan såg jag, och si, vittnes­

bördets tabernakels tempel vardt öppnadt i himmelen1 . 1 Upp. 11: 19.

6. Och ut ur templet kommo de sju iinglar, som hade de sju plågorna , kliidda uti rent, skinande linne och omgjordade kring bröstet m ed gyl­lene bälten1

• 1 Upp. 1: 13. 7. Och ett a f de fyra djuren gaf

de sju änglarna sju gyllene skålar, fulla af Guds vrede, hans som lefver ifrån evighet till evigh et.

8. Och templet vard t uppfylldt af rök ifrån Guds hiirlighet1 och från hans kraft; och ingen kunde gå in i templet, förrän de sju plågor , som de sju änglarna hade, voro fullbor­dade.

1 2 Mos. 40: 34. 1 Kon. 8: 10. Es. 6: 4.

16 Kapitlet. Huru de sju änglarna få befallning att

utgjuta sina skålar, och hvilka plågor som följ a därpå, v. 1. Samt huru tre or ena a ndar, lika p addor, utgå ur vilddjurets mun, v. 13.

Och jag hörde en stark r öst ifr:ln templet säga till de sju änglar­

na: Gån, och utgjuten Guds v redes skålar på jorden.

2. Och den förste ängeln gick åstad och göt ut sin skål på jorden; och det vardt onda och svåra sår 1 på de miinniskor, som hade vilddjurets tec­ken , och på dem som tillbådo dess beläte2

• 1 2 Mos. 9: 9, 10, 11. 2 Upp. 13: 14, 16, 17.

3. Och den andre ängeln göt ut sin skål i hafvet ; och det vardt blod , likt blodet af en död1

; och allt, det lif hade i h a fvet , dog. 12 Mo . 7: 17, 20.

4. Och den tredje ängeln göt ut sin skål i älfvarna och i vattukällorna ; och de vordo blod.

5. Och jag hörde ängeln säga: Hätt­färdig' är du, H erre, som är, och som var\ du H elige, som hafver dömt så.

1 Upp. 1: 4, 8, kap. 4: 8, k ap . 11: 17.

6. Ty de hafva utgjutit heliga mäns och profeters blod1

; och b lod haf­ver du ock gifvit dem att dricka; ty de äro det värda. 1 Matt. 23: 34.

7. Och jag hörde en annan ängel säga från altaret : J a, Herre Gud, du Allsvåldige, sanna och rfitta ~iro di­na domar1

. 1 Upp. 15: 3.

8. Och den fjiirde ängeln göt ut sin skål öfver solen ; och henne vardt gifve.t att briinna människorna med eld.

Upp. 16: 9 46! Johannis Uppenbarelse

9. Och människorna vord o hriinda sln rk röst u t. ifr:'ln templet i himrne­af stor hetta; m en de hiidade Gud s len , .fr:'\ n tronen , och sad e : Del ii r namn, hans som hade mak ten öfvcr gjord! '. 1 Upp . 21: 6.

dessn pl:'igor . oc h gjorde ingen syn - 18. Och det vardt cl under och tor­dabättring, så att de gåfvo honom dön och ljungeld ar oc h en stor jord ­ära. bäfning', sådan , att dess like icke

10. Och de n fem te iingeln göt ut hade varit, alltseda n miinniskorna sin skål öfver vil did j ure ts tron ; och ble fvo till p:°t jord'en, en sådan jord ­dess r ike vard t fö rm örka d!, oc h mä n- bäfning, så stor. 1 Upp. 8: 5.

n iskorna sön der beto sina tun gor fö r viirks sku 11 ;

11. och de hiidade Gud i himme­len för sin vä rks och si na sånrnders sk ull , och bättrade sig icke från sin a gä rn ingar.

12. Och den sjätte än geln göt u t sin skål öfver den stora älfven Eu­frat; och dess vntten uttor·k ad es, på de t att väg skulle be redas för k o­n ungarna österifrån.

13. Och ur drakens mun och ur v ilddj urets mu n och ur den fal sk e profetens mun såg jag tre o rena nn ­cl ar utgå, li knande paddor.

14. De iiro onda anda r, som gör::i tecken1, och som utgå ti ll konun g­arna på hela jorden, fö r att samla de m till ' s trid på Guds, den Alls ­våldiges, stora dag.

1 2 Tess. 2: 9. Upp. 13: 13. 15. Si, jag kommer som en tjuf1 ;

s::ilig ä r elen som vaknr och bevarar si na kläder , så att han ick e gå r naken , och man får se h ans skam 2 .

1 l\latt. 24: 44. Luc. 12: 39. 1 Tess. 5: 2.

19. Och den stora stad en räm nad e i tre delar, och .folkens stiider fö llo; och det stora Baby lon kom i åmi n­nelse infö r Gud\ så att han r äckte det kalk en m ed sin slriinga vredes vi n 2

•

1 Upp. 18: 5. " Es. 51 : 22, 23. J er. 25: 15, 16. Upp. 14: 8, 10.

20. Oc h alla öa r flydde, och ber g funnos icke mer'. 1 Upp. 6: 14.

21. Och sto ra h agcl1, tu nga som. en centner , föll o n ed' ifrån himmelen på m änn iskorna; och m änniskornn hiidade Gud för den plåga , som hag­let vå llade dem ; ty den plågan var mycket st or. ' pp. 11 : 19.

17 Ka pit lct.

Den sjätte synen: huru en ängel visade honom en stor sköka, med h vilken ko­nungarna p å jorden hafva bola t, v. 1. Hon satt p å ett scharlakansröd! vilddjur, v. 3. KosteHgt utstofferad, v. 4. Drucken af Kristi martyrers blod, v. 6. Och h uru ängeln sade h onom, hvad samma vilddjur och sköka betydde, v. 7. Samt visade ho­nom deras strid med Lammet och d er as ändalykt, v. 14. Hvad skökan, kor t sagdt, betyd er, v. 18.

2 Petr. 3: 10. 2 Upp. 3: 3, 4, 18. Q ch en a f de sju än glarna, som 16. Och lrnn fö rsamlade dem till hade de sju skå larna , kom och

det rum , som på ebreiska heter Ar- talade med mig och sade till mig : mageddon. Kom , jag vill v isa dig domen öfver

17. Och den sjunde ängeln göt u t den stora skökan\ som sitter vid sin skål i luften; och det gick en stora vatten, 1 Nah. 3: 4.

Johannis Uppenbarelse 465 Upp. 17: 16

2. m ed h vilken kon ungarna på jor­df' n lrn fva hula t, och ar hvilkcns bo­leris vin 1 jordens inbyggarc tiro vord ­na d ru ckna.

1 Jer. 51: 7. Upp. 14: 8, kap. 18: 3, 9. 3. Och han förde mig i andlen u t

i en öken; och där såg jag en kvin­na , som satt på ett scharlakansrödt vilddjur ; det var f ullt m ed hädiska namn1 och hade sju hufvud och tio h orn. 1 Upp. 13: 1.

4. Och k vinnan var klädd i pur­pur och scharlakan och rikl igen myckad med guld och ädla stenar

och piirlor1; och i sin hand had e hon en gyllene kalk, full a f styg­gelser och hennes boleris or enlighet.

1 Upp. 18: 16. 5. Och på h ennes panna var skrif­

YCt ett namn: Hemlighet\ det sto­r a Babylon, m odiei·n t ill skökorna och till styggelserna på jorden.

1 2 Tess. 2: 7. (\. Och jag såg k vinn an varn druc­

ken a f de heligas b lod1 och af J esu vittnens blod. Och jag förundrade mig storligen, då jag såg henne.

1 Upp. 18: 24.

7. Och ängeln sade t ill mig: H vi fiirundrar du dig? J ag skall säga di<> hemligheten om denna kvinna ;1ch om vilddjuret , som bär h enne och hafvcr de sju hufvuden och de t io hornen.

8 . Vilddjuret, som d u ha fver sett, det hafver vari t, och är icke m er ; m en det skall uppstiga ur afgrun­den, och skall sedan gå u ti fördärf­Yf't. Och de som bo på jorden skola förundra sig, de hvilkas namn icke frå n världens begynnelse äro skrifna i lifvets bok\ då de se vilddjur et,

30

som ha f\'cr varit, och icke ä r, iin ­dock det ii r 2 •

1 2 Mos. 32: 32. Fil. 4: 3. Upp. 3: 5, kap. 20: 12, kap. 21: 27, " kap. 13: 3.

9. l liir giiller det att äga ett förstånd med visdom1

. De sju hufvuden ä ro sju berg, som kvinnan tronar uppå. De äro ock sju konunga r ;

1 Upp. 13: 18. 10. fem iiro fallna, en är, och den

siste är ännu icke kommen ; och när han kommer, kall han icke länge blifva.

11. Och vilddjuret, som ha fver va­r.it, och icke mer är , det är den å t­tonde, och dock en af de sju, och det går uti fö rdärfvet.

12. Och de tio horn\ som du haf­ver sett, de äro tio konungar , som äi111u icke h afva få tt r ike, men som för en kort tid skola få m akt så­som konungar tillika med vilddju­ret. 1 Dan. 7: 20.

13. De sa hafva alla ett och sam­ma sinne och skola gifva vi lddjuret sin makt och m yndigh et.

14. De skola s trida1 med Lammet, men Lammet skall ö fvervinna dem, tillika med' de kallade och u tvalda och trogn::i , som .följa det, ty det är en h erre öfver a lla herrar och en k onung öfver a lla konungar2.

i Upp. 16: 14. 21 Tim. 6: 15. Upp. 19: 16. 15. Och han ade till mig: Vatt­

nen, som du hafver sett, där skökan tronar, ä ro folk och skaror och folk­slag och tungomål'. 1 Es. 8: 7.

16. Och de t io horn, som du h af­ver sett p:i vilddj ur et, de skola hala skökan och lägga h enne öde och na -ken, och de skola ä ta hennes kött och bränna upp h enne i eld1 •

1 Upp. 18: 8.

Upp . 17: 17 466 Jolzannis Uppenbarelse

17. Ty Gud haf\'er ingifvit dem i hjärtat\ att de skob •ö ra de t h an ha fvcr i sinnet och ha nd la uti cll och samma sinne och gif\'a vilddju­ret r iket, t ill clcs Guds ordl varda fu llbordade. 1 Upp. 16: 16.

18. Och k vinnan, som du h a fver sett, är d en s t ora staden, som hafver konungavälde öfver jordens kon ungar.

18 Kapitlet. Sedan säger Johannes, huru han såg

en annan ängel, om ropade med stark rösl: Fallet, fallet är del stora Babylon elc., v. 1. Och han hörde en röst ifrån hlmmelen, som uppmanade Guds folk alt gå ut ifrån Babylon, fö r alt de icke skulle blifva delaktiga af dess plågor, v. 4. Ilvil­ken ock förkunnade dess straff, v. 5. Samt huru jordens konungar, v. 9, köpmän, v. 11 , skeppare och sjömän skulle klaga och jämra sig öfver dess fall, v. 17. Men himmelen tillika med de heliga p rofeterna och apostlarna skulle fröjda sig däröfver, v. 20. !-!vilket en annan ängel åter med ett tec~en stadfäs te och gillade, v. 21.

Och sedan såg jag en annan ä ngel k omma n ed ifrrm h immelen ; han

hade s tor mak t, och jorden va rd t upplyst a f h ans härlighet.

2. Och han ropade m ed makt och s tark r öst, sägande : Fallet, fa llet är det s tora Babylon1, och iir vordet en boning för onda a ndar oc h et t tillhåll för a lla orena andar och ett tillhåll för alla oren a och ohyggliga fåglar2• t Es. 21: 9. Jer. 51: 8, 37. 2 Es.

13: 21, kap. 34: 11, 14 . .ler. 50: 39. 3. Ty a f hennes boleris vredesvin1

h afva al la folk d ruc kit, och ko­n ungarna på jor den h a fva bola t med h enne, och k öpmännen på jorden är o vordna rika genom h ennes omått­l iga vällust. 1 Upp. 14: 8, kap. 17: 2.

4. Och jag hti rde en a nnan röst ifn'tn h irnmelen , som sade: I, mitt folk, gån u t 1 ifrån h enne, a tt I icke varden dela k t iga i hennes syn­der , och a t t I icke fån del a f h ennes p lågor.

1 1 Mos. 19: 12. Es. 48: 20, kap. 52: 11. Jer. 50: 8, kap. 51: 6, 45. 2 Kor. 6: 17,

5. T y h ennes synder räcka ä nd a upp i himm elen; och Gud hafver dragi t sig till minnes1 h ennes orätt­färdigheter. 1 Upp. 16: 19.

6. Betalen henne, såsom hon h a f­ver betalat eder , och gifren h enne d ubbelt igen för hennes gärningart; i samma ka lk, hva ri h on hafver i k änkt :H eder , iskiinken d ubbelt å t hen n e.

1 Ps. 137: 8. Jer. 50: 15. Upp. 14: 10. 7. Så mycket h on hafver iirat sig

själf och lcfvat i vällus t, så m ycken p ina och sorg må n I bereda henne; ty h on siiger i si ll. hjä rta: .Tag tronar såsom en drottning , och jag är icke änka, oc h aldr ig sk a ll jag Yeta af någon sorg1 . t Es. 47: 8.

8. Därföre skola h ennes plågor komma på en dag : död, sorg och hunger ; och hon ska ll varda upp ­hriind i eld1 . Ty sta rk är Herren Gud, som sk all döma henne.

1 2 Tess. 2: 8. Upp. 17: 16. 9. Och jordens kon ungar skola grå­

ta och jämra s ig öfver henne1, de sorn med henne h a fva bolat och lefva t i vällust2 , då de få se r öken af h ennes brand. 1 Hes. 26: 16. 2 Upp. 17: 2.

10. De skola s lå h ngt i från, af förfär an öFver h ennes pina , och sä ­ga : Ve, ve dig, Babylon , du stor a stad , d u s tarka stad!1 Ty på en enda stund är din dom kommen. 1 Es. 21 : 9.

Johannis Uppenbarelse 467 Upp. 18: 24

11. Och köpmiinnen på jorden skola grt1t.a uch sörja ö fver henne\ diirför c att ingen mer köper deras varor :

' Hes. 27: 36.

12. guld och silfver , ädla stenar och pärlor, fin t li nne och pur pu r och scharlakan , och allehanda vi.i! tuk ­tande trä, och allehanda käril af el ­fenben, och allehanda käril af kost­ligaste trä, ar koppa r uch jii rn och marmor,

13. så ock kan el och timjan och salva, rökelse, vin och olja, semlo­mjöl och h vete, boskap och far, hä -tar och vagnar, t räla r och lifegna1 .

' Hes. 27: 13.

14. Och d e frukter , som din själ hadP begär till , ii ro försnurna ifrån dig; och ::tllt det kräsligt och hä.rligt var ii r försvunnet ifr:'in dig, och du skall icke mer finna det.

H>. De som handlade med dessa varor och genom h enne vordo rika, de skola stå långt ifrån, af förfäran öfver hennes pina, gr:'i ta och sörja

16. och säga: Ve, ve den stora sta­den , som var klädd i fint linne och purpur och charlakan, och som var ri kligen smyckad m ed guld och ädla stenar och pärlor1 . l Upp. 17: 4.

17. Ty på en enda stund iir denna stora rikedom .förödd. Och alla skep­pare och a lla de som vistas på skepp, och sjömiin1 och alla, som hafva sitt arbete på hafvet, stodo långt ifrån 1 Es. 23: 14. Hes. 27: 29.

18. och ropade, då de sågo röken af hennes brand\ och sade : Hvar är den stora stadens like?2

1 Es. 34: 10. 2 Upp. 13: 4.

19. Och <le strödde mull på sina hufvud1 och ropade, gråtande och sörjande, och sade : Ve, ve den sto­ra staden , i hvi lken alla de, som ha ­de skepp på hafvet, blefvo rika af dess kosth:irheter. Ty på en enda stund år den nu vorden öde.

1 Jos. 7: 6. Job 2: 12.

20. Fröjda dig ö fver henne, d u himmel1, och I heliga apostlar och profeter, ty Gud h:ifver utfört eder dom p. henne2

•

1 Es. 44: 23, kap. 49: 13. Jer. 51: 48. 2 Upp. 19: 2.

2 1. Och en stark ängel tog upp en sten , lik en stor kvarnsten, och kas­tade den i hafvet och sade: Med så­dan hast skall Babylon, den stora staden\ störtas ned och icke mer varda funnen. 1 Jer. 51: 64.

22. Och harpolekares och sångares och fl öjlares och basunares ljud skall icke m er n u da hörd t i dig1 ;

och ingen handtverksman, af h vad yrke del vara må, skall mer varda funnen i d ig; och ljudet af kvarn skall icke m er höras i dig.

1 Es. 24: 8. Jer. 25: 10. Hes. 26: 13.

23. Och ljus från ljusstake skall icke mer Jysa1 i dig; och rop för hrudgum och brud" skall icke mer vard a hörd t i dig, ty d ina köpmån voro storrniin 3 på jorden, och ge­nom din trolldom vordo alla folk vilsefördn.

l. Jer. 25: 10, 2 kap. 7: 34, kap. 16: 9. 3 E . 23: 8.

24. Och i h enne vardt funnet pro­feters och heliga måns blod\ och blodet af alla dem som iiro dräpta på jorden . 1 Upp. 17: 6.

Upp. 19: 1 468 Johannis Uppenbarelse

19 Kapitlet. Vidare berättas, huru Johannes

6. Och jag hörde likasom röster a f h örde en stor ska ra och likasom ett brus

af stora vatten och likasom ett dån en stor skar a i h imm elen, om fröjdade sig och prisade Gud därför e, att h an h a­de låti t den babyloni ka skökan få sitt straff, v. 1. Och en annan skar a, som sammaledes fröjdade sig öfver, att Lam­m ets bröllop var kommet, v. 6. Likaledes en ängel, som prisade dem saliga, som voro bjudna därtill, v. 9. Och när Jo­hannes ville tillbedja h onom, afvisade han det och bad honom tillbedja Gud, v. 10. Sedan berättar han, all h an såg Guds Son på en hvit häst tillika m ed himmelens här, r ustad till s trid, v. 11. Och huru vilddjuret korn emot honom, v. 19, blef gripet, och kastadt i den sjön, som brin­ner med eld och svafvel, v. 20.

Sedan hörde jag likasom starka r öster af en stor ska ra i himme­

len , som sade: Halleluja! F rälsnin ­gen och priset och äran och mak­ten tillhöra Herren, vår Gud1 .

1 Upp. 7: 10. 2. Ty hans domar i:iro sanna och

rätta1 ; ty han hafycr dömt den sto­ra skökan, som med sitt boleri haf­ver fördiirfva t jorden, och hafver ut­k räft sina tjänares blod2 ur hennes hand.

1 Upp. 16: 7. 2 5 i\fos. 32: 43. Upp. 18: 20.

3. Och åter sade de: Halleluja! Och r öken från henne stiger upp ifrån evighet till evighet1 .

1 Es. 34: 10. Up p. 14: 11, kap. 18: 9, 18.

4. Och de fyra och tjugu äldste1

och de fyra djuren fo lio ned och tillbådo Gud, som satt på t ronen, och sade: Amen! Hall lujal

1 Upp. 4: 4. 5. Och en röst gick ut ifrån tronen

och sade: Lofven vår Gud, I alla han s tjänare, och I , som fruk ten honom , både små och stora.

a f sta rka tordön, som sade : I-Ialle­luja l Ty Herren , vår Gud, den Alls­m i.iktige, är vorden konung1 .

1 Upp. 11: 15, 17, kap. 12: 10.

7. Låtom oss glädjas och fröjdas och gifva honom äran ; ty Lammets bröllop1 i:ir k ommet, och dess brud ha fver gjort sig r edo.

1 Matt. 22: 2, kap. 25: 10.

8. Och henne vardt gifvet att kläda sig u ti fin t linne, rent och skinande1; det fina linnet är de heligas rättfär­d ighet. 1 Ps. 45: 14, 15. Hes. 16: 10.

9. Och han sade till m ig: Skrif: Saliga iiro de som äro bjudna t ill Lammets hröllop1 . Och han sade till mig: Dessa ord äro sanna Guds ord.

1 Luc. 14: 16.

10. Och jag föll ned för hans föt ter för att tillbedja h onom ; m en han sade till mig : S e till, att du icke gör det 1 ; ty j ag är din och din a bröders medtjänare, deras som hafva Jesu vittnesbörd. Tillbed Gud. Ty Jesu vittn esbörd är profetians ande.

1 Ap. G. 10: 26, kap. 14: 15. Upp. 22: 8, 9.

11. Och jag såg himmelen öppen, och si, en hvit häst' ; och den som satt på den , han h eter Trofast och Sannfärclig2

, och h an dömer och strider med r ättfä rdighet.

i Upp. 6: 2, 2 kap. 3: 14.

12. Och hans ögon voro såsom eldslågor1, och på sitt hu fvud hade han många kron or och ett namn där skrifve t, som ingen känner, utom han själ f. 1 Upp. 1: 14, kap . 2: 18.

Johannis Uppenbarelse 469 Upp. 20: 4

13. Och han var klädd i en kläd­nad , som Yar bestänkt m ed blod1; och hans namn är Guds Ord2 •

1 Es. 63: 2. 2 Joh. 1: 1. 1 Joh. 1: 1.

14. Och honom följde på h vita hiislar de härskaror, som iiro i h im­melen, klädda uti fint linne, hvilt1 och r ent. 1 Matt. 28: 3. Upp. 4: 4.

15. Och från h an mun utgick ett skar pt tveeggad't svär d\ hva r med han sk ull e slå folken. Och lrnn skall regera dem med ji:irnspira2

; och h an trampar Guds, den Allsrnäktiges, s tr änga vr edes vinpre s3

. 1 Es. 11: 4. 2 Tess. 2: 8. Upp. 1: 16, kap.

2: 16. 2 Ps. 2: 9. Ps. 76: 13. Upp. 2: 27, kap. 12: 5. 3 Es. 63: 3. Upp. 14: 19, 20.

16. Och han hafver på sin k lädn ad och på sin länd ett namn så skrifvet: Konung öfver a lla k onungar och h erre öfver alla h errar1 .

11 Tim. 6: 15. Upp. 17: 14. 17. Och jag såg en iingcl stå i so­

len , och h a n rop::ide m ed hög röst och sade till alla fågl ar, som flögo midt uppe under himmelen: Kom­m en. och församlens t ill den store Gudens giistabud1,

1 Jer. 12: 9. Hes. 39: 17.

18. att I mån äta konungars kött och höfvitsmäns kött. och h jältar s kött och hästars kött och deras, som sitta på dem, ja, k ött af alla, både fria och trälar, b åde sm~ och stora.

19. Och jag såg vilddjuret och jor ­dens konungar och d eras h ärskaror församlade för a tt utkämpa en strid m ed honom, som satt på hästen, och med hans här.

20. Och vilddjuret vardt gripet, och med det den falske profeten\ som i dess åsyn hade gjort de under,

n:ed hvil ka han bedrog d em 2 som hade tagit vildd jurets teck en, och dem som hade t illbedit dess beläte3 ;

b da vordo d e lefvande kastade uti eldsjön, som b rann m ed sva fvel4

• 1 5 Mos. 13: 1. 0 Matt. 24: 24. a Upp. 13: 12.

• Dan. 7: 11. Upp. 14: 10, kap. 20: 10.

21. Och de andra vordo dräpta med hans svärd , som satt på hästen, det som utgick ifrån hans mun; och alla fåglar vordo mättade af deras kött.

20 Rapitlet. Ytterligare förmäles, alt Johannes såg en

ängel komma från himmelen, som band den gamle draken, djäfvulen, för tusende år, v. 1. Och att de heliga Kristi tjänare under tiden hade väldet och regerade med Kristus, v. 4. Sedan, att draken åter vardt lösgifven och uppväckte Gog och Magog emot de heligas läger, v. 7. Men Herren fö rgjorde dem och kastade draken i den brinnande sjön, v. 9. Sist, alt den yttersta domen kom; de döda stodo upp och vordo dömda efter böckerna, såsom de hade lefvat, v. 11.

Och jag såg en ängel komma ned i frå n himmelen; h an hade nyc­

keln till afgrunden1 och en stor ked · ja i sin hand. 1 Upp. 1: 18.

2. Och han grep drak en, den gamle ormen, som är djäfvulen och Satan, och ban d h onom för tusende år 1

1 2 Petr. 2: 4. Upp. 12: 9. 3. och kastade honom uti afgrun­

den och lät igen om h on om och satte ett in segel öfver h onom, på det att h an icke m er skulle b edraga folken , .förrän tusen de år h ade gått till iinda; därefter sk a 11 h an åter varda lös för en liten tid .

4. Och jag såg t roner\ och de at­te sig på dem , och dem vard t gifvet

Upp. 20: 5 470 Johannis Uppenbarelse

a tt hålla dom 2• Och jag såg deras

själar, som hade hlifvit halshuggna för J esu vittnesbörds och för Guds ords skull3, och som icke hade till­bedit vilddjuret eller dess belä te, och ick e hade tagit d ess tecken på sina pannor och sina händer ; de blefvo nu lefvande och regerade4 m ed Kris­tus i tusende å r.

1 Dan. 7: 9. 2 Malt. 19: 28. Luc. 22: 30. 1 Kor . 6: 2, 3. 3 Upp. 6: 9, 10, 11. 4 Rom.

8: 17. 2 Tim. 2: 12.

5. Men de andra döda fingo icke lif igen, förrän d e tusende åren hade gå tt till iinda. Detta är den förs ta uppståndelsen.

6. Sali g och h elig är den, som hafver del u ti den första uppstån ­delsen; öfver dem hafver den a ndra döden ingen makt; u tan de skola vara Guds och Kristi präster, och skola r egera med honom i tusende å r.

7. Och då de tusende åren h a fva gå tt t ill ända, skall Sa tan varda lös ur sitt fä ngelse;

8. och han skall gå ut till att be­d raga de folk, som bo vid jordens fyra hörn , Gog1 och Magog, för att församla den1 till s tri d2

; och deras tal är såsom sanden i hafvet.

1 Hes. 38: 2, kap. 39: 1. 2 Upp. 16: 14.

9. Och de drogo fram öfver jor­dens hela vidd och kringhvärfde de heligas läger och den ä lskade staden, men frå n himmelen fö ll eld n ed ifrån Gud och förtärde dem1 . 1 Dan. 7: 11.

10. Och djäfvulen, som hade be­dragit dem, vardt kastad uti den sjö a f e ld och svafvel, där både vild­dj uret och den falske p rofeten skola

plågas dag och n a tt, ifrån evighet till evighet1 .

1 Upp. 14: 10, 11, kap. 19: 20.

11. Och jag såg en stor h vit tron och honom som satt däruppå; och för h ans ansikte flydd e jord och himmel, och .för d em vardt intet rum funnet.

12. Och jag såg de döda, stora och små , stå i Guds å syn, och böcker vorclo upplå tna\ och en annan bok va rd t u pplåten, hvilken är lifvets bok2

• Och de döda vordo dömda, efter om skrifvet var i böck erna, e fter sina gärningar3

•

1 Dan. 7: 10. 2 2 Mos. 32: 32. P s. 69: 29. Fil. 4: 3. Upp. 3: 5, kap. 13: 8, kap. 21: 27. 3 P s. 62: 13. Jer. 17: 10, kap. 32: 19. Malt.. 16: 27. Rom. 2: 6, kap. 14: 12. 2 Kor. 5: 10.

Gal. 6: 5. Upp. 2: 23, kap. 22: 12.

13. Och hafvet gaf igen de döda, som voro däruti, och döden och dödsriket gåfvo igen de döda, som voro u ti dem ; och de blefvo dömda, hvar och en efter sina gärningar.

14. Och döden och dödsriket vor­do kastade uti den brinnande sjön ; detta är elen andra död en 1 .

1 1 Kor. 15: 26, 54, 55. Upp. 2: 11.

15. Och om någon icke vardt fun ­nen skrifven i lifvets bok, så vard t han kastad i den brinnande sjön.

21 J(apitlct.

Här beskrifves den sj unde och sista sy­nen; h uru Johannes hafver sett allting blifva nytt, v. 1. Särskildt det nya Jeru­salem, redo såsom en bru d för sin man, v. 2. Och hafver hört af Gud , hvilken härlighet och fröjd som skulle vara där­inne, v. 3. Och h vilka som skulle blifva dclakliga däraf och hvilka som icke skulle få del cläraf, v. 6 och 27. Sedan,

Johannis Uppenbarelse 471 Upp. 21: 14

huru en ängel ha[ver fört honom upp på ett högt berg, visat honom hela sta­dens läge, dess murar, por lar, bredd och längd samt dess grundvalar, galor, tem­pel och stora rikedomar, v. 9 etc.

Och jag såg en ny himmel och en n y jord 1 ; ty den förra h imme­

len och den förra jorden voro för­gångna, och hafvet var icke m er.

1 Es. 65: 17, kap. 66: 22. 2 Pelr. 3: 13.

7. Den som öfvervinner, han skall få allt detta till a r fvedel ; och jag skall vara han. Gud, och han skall vara min on1 . 1 Sak. 8: 8. Ebr. 8: 10.

8. Men de fega och otrogna och d~ om hafva gjort hvad styggeligt ä r

och m andr par e och b olare och troll -ka rla r och afgudadyrkare och alla lögnare1, de skola få sin del u ti den sjö, som brinner m ed eld och svaf· vel, h vilket ä r d en andra döden 2

•

1 1 Kor. 6: 9. Gal. 5: 21. Ef. 5: 5. 1 Tim. 1: 9. Upp. 22: 1?, 2 kap. 20: 14, 15.

2. Och jag, Joh annes, såg den h e­liga staden, det n ya J erusalem, k om­ma ned ifrå n himm elen1, från Gud 2

,

redo såsom. en br ud 3, som är p r ydd

för sin m an. 9. Och t ill m.ig kom en a f de sju 1 Ebr. 12: 22, kap. 13: 14, 2 kap. 11: 10. ä nglar, som hade de sju skålarna

3 2 Kor. 11: 2. Gal. 4: 26. fulla m d de sju sista plågorna1; och

3. Och jag hörde en sta rk r öst ifrån h an talade till m ig och sade: Kom, himmelen säga: Si, Guds tabernak el1 jag vill visa dig bruden , Lammets ibland människorn a, och han kall hustru2

• 1 pp. 15: 1, 2 kap. 19: 7.

b o ibland d em, och de skola vara l 0. ch han förd e mig i an den upp hans folk, och Gud själf skall vara på ett s tor t o ·h h ögt berg och vi­hos d em, deras Gud. 1 Hes. 43: 7. sade mig den stora staden, det h e-

4. Och Gud skall a ftorka alla tårar liga Jerusalem\ som kom n ed ifrån ifrån deras ögon, och döden skall h immelen , från Gud , icke vara mer , icke heller sorg, icke I 1 Ebr. 12: 22, kap. 13: 14.

heller rop, ic~_e hel~er ~ärk varder _ 11. o:h ha.~e Guds h ärlighet. ~ch m er1 ; ty det forsla ar forgån get. des ljus 0 la n sle som den allra :id -

1 Es. 25: 8, kap. 35: 10. 1 Kor. 15: 26, 54. Jaste ten, såsom klar jaspis. Upp. 7: 17.

5. Och han, som sa tt på tronen , sa­de : Si, jag gör allting n yll1 . Och ha n sade t ill mig: Skrif, ty dessa ord äro vissa och sanna2 •

1 Es. 43: 19. 2 Kor. 5: 17. 2 Upp. 19: 9.

6 . Och han sade till mig : Det ä r gjordt. .Jag ä r A och 0, begynnel­sen och änden1 • Åt den som törstar skall jag gifva af lifvets vattukälla2

för intet3.

1 Es. 41 : 4, kap. 44: 6. Upp. 1: 8, 11, kap. 22: 13. 2 Es. 12: 3 . .Toh. 4: 10, 14, kap. 7: 37.

a Es. 55: 1. Upp. 22: 17.

12. Den hade en stor och hög mur m ed tolf p ortar, och vid portarna tolf änglar och öfver portarna n amn skrifn a, hvilka ä ro n amnen på Is­raels barn tolf tammar1 :

1 lles. 48: 31.

13. i öster voro t re portar, i norr 'tre por tar, i söder t re portar, i väs­ter tre portar.

14. Och stadsmuren hade tolf grund · valar\ och p å dem stodo Lamm ets tolf apostla rs namn.

1 Matt. 16: 18. Ef. 2: 19, 20.

472 Joharinis Uppenba relse

15. Öch han, som talade med mig, hade en gyllene rö, m ed h vilken h:m skulle mii la1 staden och dess portar och dess mur.

1 Hes. 40: 3. Sak. 2: 1.

16. Och staden är lagd i fyrkan t, och dess längd är lika stor som bredden. Och han miilte staden med rön : den var tolf tusende stadier, dess längd och bredd och höjd äro lika.

17. Och han mätte dess mur: den Yar hundrade fyra och fyratio alnar efter människors rn:'\ l.t , som ock ä r en ängels.

18. Och dess mur var byggd af jas­pis, men själfYa staden a f klart guld, lik t rent glas.

19. Och stadsmurens grundvalar voro prydda m ed allehanda ädla ste­nar; den första grund valen var en jaspis, den andra en sa fir , den t redje en kalcedon, den f järde en smaragd,

20. den femte en sardonyx, den sjä tte en sa rdis, den sjunde en kry­solit, den åttonde en beryll , den n i­onde en topas, den tionde en kryso­pras, den elfte en hyac int, den tolfte en ametist.

21. Och de tolf portarna voro tolf pärlor; hvar sär ki ld port var en enda pärla. Och stadens gala var af kla rt guld, lik t genomskinligt glas.

22. Och jag såg där intet tempel ; ty H erren Gud, den Allsv, ldige, iir dess tempel, och Lam met.

23. Och staden behöfver icke sol eller måne till att lysa diir, ty Guds härlighet upplyser den1, och dess ljus är Lammet.

1 Es. 60: 19. Sak. 14: 7. pp. 22: 5.

24. Och de frä lsta folk kola Y::mdra i dess lj us, och konungarna på jorden skola föra sin hifrlighet och prakt dilin1

. 1 Es. 60: 3, 5.

26. Och dess portar I< tas icke till om dagen, ty där varder ingen natt1 . .

1 Es. 60: 11, 20. 26. Och de kola föra .folkens här ­

lighet och prakt dilin1 . 1 Es. 66: 12.

27. Men där skall intet inkomma som besmitteligt iir eller det styg­gelse gör och lögn 1 , u tan allenast de som äro skri fna i Jifvels bok , Lam­mets bok 2 .

' Es. 35: 8. Joel 3: 17. Upp. 22: 15. 2 2 Mos. 32: 32. Ps. 69: 29. Fil. 4: 3. Upp. 3: 5,

kap. 13: 8, kap. 20: 12.

22 Jfo1litlet.

Yll r ligare förtäljer Johannes, huru sam­me ängel visade honom en älf med lef­vande va ll.en i staden, och där bredvid lifvets träd, v. 1. Och till slut betygade h an för honom sanningen i dessa syner, v 6. Johannes ville s åter tillbedja äng­eln, men han förbj öd h onom det, v. 7. Han förbjöd honom ock att försegla des­sa profetior, ty de skulle snart fullbordas, v. 10. Utlofvar seda n å Kristi vägnar , att han skulle snar t komma, v. 12. Och hans församling beder honom att komma snart, v. 17 och 20. Hvar på J ohannes fö rbjud r att lägga något Ull eller taga något ifr n denna bok, v. 18. Och slutar så med en h älsning, v. 21.

Och han visade mig en klar älfi med lefvande vatten, klar såsom

krista ll ; den gick ut ifrån Guds och Lammets tron . 1 Hes. 47: 1. Sak. 14: 8.

2. Midt uppå stadens gata och på båda sidor om älfven stodo lifvets träd1, bärande tolffaldig frukt, ty d e

Johannis Uppenbarelse 473 Upp. 22: 17. ~~~~~--'-~~~~~~~~~--,-~~~~~~~~~~-·~--~~

huro frukt hvar månad; och träden s löf tjän ade till folkens läkedom2

.

1 1 Mos. 2: 9. Upp. 2: 7. 2 Hes. 47: 12.

3. Och intet förhannadt1 sk a ll va-ra mer. Och Guds och Lammets t ron ska ll stil där, och hans tjänare skola tjäna honom , 1 Sak. 14: 11.

4. och de skola se hans a nsikte1, och hans namn skall slå lecknadt p deras pannor2

•

·1 Mall. 5: 8. 1 Kor. 13: 12. 1 Joh. 3: 2. 2 Upp. 3: 12.

5. Och där skall ingen natt vara mer, och de behöfva icke någon lampa, icke h eller o len s ljus, ty Herren Gud u pplyser dem1, och de skola regera i från evigh et till evigh et.

1 P s. 36: 10. Es. 60: 19, 20. Sak. 14: 6, 7. Upp. 21: 23.

6. Och han sade t ill mig: Dessa ord iiro v issa och sann a1 ; och Herren , de h eliga profeters Gud, hafver sändt sin ängel fö r alt visa sina tjänare, hvad inom k or t skall ske2

•

1 Upp. 19: 9, kap. 21: 5, 2 kap. 1: 1.

7. Och si, jag kom mer snarligen1.

l 0. Och h an sade till mig: För­segla1 ick e profetians ord i denna. bok; ty tiden är nära2 •

1 Dan. 8: 26, kap. 12: 4. 2 Upp. 1: 3 ..

11. Den or iittfårdige vare alltjämt o rä ttfiirdig, och den orene alltjämt oren1, och den rättfärdige vare allt­jämt rättfiirdig, och den helige allt-. jii mt helig. 1 2 Tim. 3: 13.

12. Och si, jag kommer nart och hafve1· m in lön med mig1, till all vedergälla hvar och en, efter som hans gä rning är2•

1 Es. 40: 10, kap. 62: 11. 2 Upp. 20: 12.

13 . . Jag ä r A och 0, begynnelsen och ä nden, den förste och den siste1.

1 Es. 41: 4, kap. 44: 6, kap. 48: 12. Upp. 1: 4, 8, 11, kap. 21: 6.

14. Saliga äro de som hålla hans bud1, på det att de må få rätt att iita af lif vcl tr äd och genom por­ta rna ingå i s taden. 11 J oh. 3: 23.

15. Dii rutan fö re äro h undar och troll karlar och b olare och mand r:'l.­pa re och afgudadyrkare, och alla de som älska och göra lögn1 .

1 1 Kor. 6: 10. Ef. 5: 5. Fil. 3: 2. Kol. 3: 5, 6. Upp. 21: 8, 27. Salig är den som bevarar profetia ns

ord i denna bok2 •

1 Upp. 3: 11, 2 kap. 1: 3. lG . . Jag, Jesus, hafver sändt m in

iin gel1, p å det alt han skulle vittna 8. Och j:ig, J ohannes, ä r den som om detta för ed er i församlingarna.

hörde och s:'i g detta. Och sedan jag J ag ä r teln ingen från Davids rot2 och hade hört och sett det, föll jag ned släkt, den klara m orgonstjiirnana. för alt t.illbedja inför iingelns fötter, 1 u 1 1 ° E 1 R pp. : . - s. 1 : 10. om. 15: 12. hvilken visade mig d etta . Upp. 5: 5. 3 4 Mos. 24: 17. 2 Pelr. 1: 19.

9. Men h:m sade till mig: Se till, a tt 17. Och Anden och bruden säga: du ick e gör det1; ty jag är din m ed- Kom. Och den det h örer, han säge: tjänare och d ina bröders, profeter- Kom. Och den som törs tar, han n as, och deras, som bevara denna komme; och den som vill, h an tage boks ord. Tillbed Gud. li fve ls vatten fö r intet1

.

1 Ap. G. 10: 26, kap. 14: 14, 15. Upp. 19: 10. , 1 Es. 55: 1. Joh. 7: 37. Upp. 21: 6.

'Upp. 22: 18 474 Johannis Uppenbarelse

18. Men jag betygar för hvar och i lifvels bok1 och i den heliga sta­en som hörer profetians ord i denna den och i hnld som skrifvet står i bok: Om någon lägger något hiir denna bok. till1, så skall Gud på honom lägga 1 2 Mos. 32: 33. Ps. 69: 29. Upp. 3: 5, kap. de p lågor , om hvilka sk rifvet är i 13: 8, kap. 17: 8, kap. 20: 12, kap. 21: 27. denna bok. 20. H an, som betygar detta, säger :

i 5 Mos. 4: 2. Ords. 30: 6 .. Ja, jag k ommer snar t. Amen. J a ,

19. Och om någon tager bort något kom , Her re J esu. ifrån orden i den na profetias bok, så 21. Vår Herres, .Jesu l{risti, nåd skall Gud taga ifrån honom hans del vare m ed eder alla. Amen .