igor stravinskij

Adam HedenströmEs09

(-y är den engelska stavningen)

Igor Stravinskij (17 juni 1882 – 6 april 1971) var en Rysk (och fransk, och

amerikansk) kompositör som skulle visa sig spela en stor roll i

utvecklingen av klassisk musik (eller skapandet av en ny genre, beror på

hur man ser det). Igor föddes i Oranienbaum (numera känt som

Lomonosov), Ryssland, men växte upp i Sankt Petersburg. Lille Igor hade,

som de flesta genier känns det som, en tämligen olycklig uppväxt

eftersom hans föräldrar inte tillät lille Igor att studera musik trots hans

självklara talang, nej då han skulle bli advokat. Igor sade också senare att

han aldrig kände sig älskad av någon under sin barndom,

*host*emo*host*. När hans farsa trillade av pinnen 1902 så skapades det

en möjlighet för Igor att studera musik på riktigt och Igor tog chansen utan

att tveka.

Stravinskij började skriva vacker musik som blev populär i Europa och han

turnerade runt i kontinenten med stor framgång, men Igor hade börjat

lessna på bra musik (Franz Liszt) och kände att det var dags för något

nytt. Han började experimentera med sin musik och folk uppskattade verk

såsom till exempel Eldfågeln. Igor kände sig övermäktig och fick hybris

med sin musik och skrev då Våroffer. När Stravinskij hade skrivit våroffer

så visade han stolt upp den helt utan förvarning för de stackars rika.

mäktiga, friska adelsmännen i Paris. Direkt när fagotten inledde låten

genom att spela så ljust som möjligt så anade folk en katastrof, och

ganska snabbt så började folk att bua, springa, gråta, svettas(?) och

skrika. Folk utrymde lokalen på rekordtid (innan jag blev gammal nog att

känna igen glassbilshymen alltså) och många anser att Våroffer är den

största kalkonen någonsin (efter Gudfadern III förstås). Våroffer bytte


taktart inte mindre än 150 gånger på slutet så det kanske var bäst att

publiken utrymde lokalen i sådan hast.

Trots den katastrofen så fortsatte Igor på sin inslagna väg med knas musik

och medans hans gamla fans övergav honom så började allt fler bli

intresserade av Igges musik. Iggy fortsatte dock inte länge utan gick till en

sorts neoklassicistig stil som liknade den musik Mozart och Bach skrev och

han utforskade även lite musik från antiken. Med denna helomvändning

från sina experiment så tappade Igor återigen sina fans och snappade upp

nya. Men han var inte nöjd än, på 1950 – talet så började Iggy med

Schönbergs tolvtons metod och tappade de fans han fått med sin

neoklassicistiska musik samtid som han fick förnyat intresse från de

mentala i samhället.

Coola grejsimojser:

Walt Disney var ett stort fan av Stravinskij och använde därför Igors

musik i flera av sina filmer, mest känd är nog Eldfågeln, en av de

många kortfilmerna som utgjorde Fantasia 2000, ett av Disneys

mest klassiska verk.


Arnold Schönberg (13 september 1874 – 13 juli 1951) var en österrikisk

(senare amerikansk) kompositör som föddes i Wien. Arne (hans kompisar

kallade honom för det enligt mina källor) visade tidigt talang för

komposition och skrev vacker och musik som skapade känslostormar även

hos de suraste (Leslie). Runt år 1908 så övergav han de traditionella

tonarterna och inledde sin period som atonal musiker. Redan då var det på

väg utför och sen så kom första världskriget och militärtjänster störde

Arnes musikaliska sida något oerhört. När kriget var över så fortsatte

Arnold att skamlöst experimentera med sin musik.

En sorgens dag år 1920 träffades så upptäckte Arnold att han tröttnat

totalt på klassisk och vacker musik och började skriva tolvtons

kompositioner. Tolvtons kompositioner var Arnes egna idéer, man var

tvungen att använda alla toner innan man fick använda tonerna igen, man

får ta tonerna i vilken höjd man vill samt använda ackord.

Tolvtonstekniken (även känd som Seriell musik) kom vid rätt tillfälle i

historien, den damp ner rakt när Stravinskij var som knäppast och folk

hade ett intresse för modern musik, men däremot så gillade inte

nazisterna Arnes musik och eftersom han var en kompositionslärare vid

Akademie der Künste i Berlin (han gjorde förövrigt ett bra jobb och flera

kända musiker som till exempel Roberto Gerhard, Nikos Skalkottas och

Josef Rufer slog igenom på grund av hans utbildning) så blev han snabbt

utkörd när nassarna kom till makten. Arnold emigrerade då till USA och

han blev lärare vid universitet i LA, och han bodde där i resten av hans liv.


Grejer:

Arne led länge av triskaidekafobi (rädsla för talet 13) och bland

annat så bytte han namn på stycket Moses und Aaron till Moses und

Aron efter att han upptäckt att det förnäma namnet innehöll 13

bokstäver. Moses und Aron var förövrigt tänkt att bli ett av de första

styckena som bara bestod av tolvtoner. Arnold levde i rädsla för att

dö på ett årtal delbart på 13 så 1939 så rådfrågade han astrologer

för att få veta om han skulle dö. Han fick höra att det skulle bli ett

farligt år, men inte ett dödligt. Men när han fyllde 76 (7+6=13) så

fick han höra av en astrolog att nu är det kört. Detta deprimerade

Arne och han dog på sin födelsedag kvart i 12 på kvällen, en kvart

ifrån 77 år gammal och hans fru trodde att om han levat en kvart till

så hade han blivit bättre eftersom han inte säckat ihop så

fullständigt

Efter att Schönberg flyttat till LA så träffade han tonsättaren George

Gershwin och de spelade tennis tillsammans (jag vet att det är

tämligen ointressant, men det känns som om

jag borde ha med Schönberg fakta när de andra får så mycket kärlek

på den delen).


Karlheinz Stockhausen (22 augusti 1928 – 5 december 2007) var en tysk

kompositör främst känd för sina enorma insatser inom elektronisk musik.

Kalle föddes i en liten by med ett episkt namn, Mödrath. Kalles pappa var

en lärare och eftersom det är allmänt känt att lärare aldrig har någon

talang överhuvudtaget (jag kommer få IG eller hur?), så kan det inte ha

varit därifrån han fått sin musikaliska gåva. Hans mamma däremot, hon

kunde både sjunga och spela piano så det är nog hennes förtjänst/fel

(beror helt och hållet på om man gillar techno eller inte) att Stockhausen

blev så begåvad. Precis som med alla andra musiker så blev barndomen

olycklig, mamma Stockhausen hamnar på psykhem när Karl är ung och

pappan gifter om sig med en tjej som Kalle inte alls gillar. Kalle börjar då

att plugga musik på internatskola, Hans mamma dog av leukemi 1942,

men man tror att det egentligen var nazisterna som dödade henne.

Stockhausen och Stockhausen jr var med och krigade i andra världskriget

och pappa Stockhausen sägs ha dött i Ungern. Stockhausen gifte sig två

gånger och fick 6 barn, varav 4 av dem blev musiker.

Kalles musik var extremt experimentell och genererade därför mycket

interesse och starka åsikter. Karlheinz’ konserter bestod bara av några

högtalare, ingen spelade alltså musik på hans ”konserter”, även detta var

unikt för Stockhausen. Mr S tyckte även att ljudets riktning var bland det

viktigaste i musik, hans ville också att man skulle befinna sig på en viss

plats på scen när man framför hans stycken. Stockhausen har kanske inte

så många imitatörer, hans musik var/är ganska unik, men däremot så har

han och hans experiment inom elektronisk musik på sätt och vis påverkat


nästan alla genrer på ett eller annat sätt. Om man verkligen vinklar

Stockhausens bedrifter så kan man till och med påstå att han på sätt och

vis nästan liksom kan vara diskomusikens fader (förmodligen bara jag som

tycker det, men eftersom jag är anonym så vågar jag säga det).

Trivia:

Han gjorde en låt om en biblisk text angående en grym babylonisk

konung (jag skulle gissa på Ashurbanipal men du sa aldrig vad

kungen hette) där han lät en ung pojke sjunga den bibliska texten

som Stockhausen sen klippte itu och satte ihop lite här och där

Stockhausen skrev ett stycke för fyra stråkar, men som vanligt med

Stockhausen så var han tvungen att knasa till det hela så han

bestämde att musikerna och dirigenten skulle ha förbundna ögon

och kommunicera genom telepati/tankeöverförning.

Karl gjorde flera stycken där man fick börja och sluta när man vill i

styckena.

igor stravinskij

Documents