Små sår och fattiga vänner ska maninte förakta, icke heller till synes oan-senliga byggnader. På Arnö i Mälarenligger Biskops-Arnö kungsgård, somde senaste fyrtio åren härbärgerat Före-ningen Nordens folkhögskola.

Man når denna lilla ö på en smal ochoansenlig vägbank och kommen tillmangården finner man till höger enenkel flygelbyggnad under sadeltak.Entrén på gaveln ser ut som en garage-port, men i stället för ett oljigt betong-golv möts besökaren av en ståtlig me-deltida pelarhall. Rummet kallas ocksåmycket riktigt för Gotiska salen och ärett av Sveriges förnämsta profana me-deltidsrum.

Kyrkofurstarnas palats Den förste kände ägaren av Arnö varriddaren Greger Birgersson, som san-nolikt var utomäktenskaplig son tillBirger jarl. Efter Birgerssons död ärv-des Arnö av hans son, riksrådet ochlagmannen i Västmanland, MagnusGregersson.

I Lund vigdes år 1285 Magnus Bos-son till ärkebiskop i Uppsala. Han dogredan 1289, men under sin korta herde-tid hann biskopen i alla fall med attförvärva Arnö av Magnus Gregersson.I bevarade handlingar nämns Arnöförsta gången den 3 juni 1288, då Mag-nus Bosson här utfärdade ett avlatsbrev

3

Biskops-Arnö – vars kända historia går mer än700 år tillbaka i tiden –har befolkats av biskopar,

kungar, adelsmän ochkrigare. I dag präglas ön av

det kultur- ochbildningsarbete som bedrivs

vid Föreningen Nordensfolkhögskola.

Domos lapideas in Arno fecit

för dem som besökte Dominikaner-klostret i Sigtuna.

Olof Björnsson, alias Olaus Beronis,var ärkebiskop åren 1318–32, och förut-om att sköta sitt andliga värv såg hanom sina hus, alldenstund han företogsig att « … hic domos lapideas in tu-nom et arno fecit excepta sacar-stya … », som det står i ärkebiskopskrö-nikan. Vilket betyder att han lät byggastenhus, förutom sakristia, vid Tuna iÖsteråker och på Arnö i Mälaren.

Beronii stenhus på Arnö var nu intevilken kåk som helst, utan ett gotisktpalats efter kontinentala förebilder,med bostadstorn, salsbyggnad och ka-pell. Anläggningen bör ha stått färdigomkring 1330. Den saknade sakristianuppfördes av Björnssons efterträdarePetrus Filipsson, som var ärkebiskopåren 1332–41.

I samband med att kungsgårdensmanbyggnader renoverades efter Före-ningen Nordens ankomst 1956, gjordesingående byggnadshistoriska under-sökningar, som ökade kunskapen omdet medeltida palatsets utseende.

Anläggningen bestod av en salsbygg-nad i två våningar för möten och re-presentation, till vilken i öster anslötsig ett kapell med sakristia. Mot kapel-lets nordmur var bostadsbyggnadenuppförd.

Gotiska salen utgör bottenvåningentill salsbyggnaden och den användesförmodligen som förråd eller rentavsom stall. Den stora festsalen fanns ivåningen ovanför, som fortfarande tillstor del består av medeltida murverk.Salen hade troligtvis ett tunnvälvt tak

av trä och via en korridor eller ett öp-pet galleri stod den i förbindelse medkapellet och bostadshuset.

Kapellet antas ha varit täckt av kryss-valv och till det inre likt Västeråkerslilla kyrka som uppfördes omkring1330 under inflytande av domkyrko-bygget i Uppsala.

Biskoparnas bostad var ett närmastkvadratiskt hus i två våningar med käl-lare. Bottenvåningen, som nu användssom gillestuga, var förrådsrum medansjälva bostaden, som förmodligen be-stod av ett större rum och två kamma-re, fanns en trappa upp.

År 1287 kom den franske arkitektenEstienne de Bonneuil, tillsammansmed franska stenhuggare, till Uppsalaför att leda domkyrkobygget, som komatt pågå under lång tid. Byggnadshyt-tan utvecklades till en betydande ar-betsplats, där svenska stenhuggare rättsnart avlöste fransmännen.

Det är ingen tvekan om att domkyr-kohyttan i Uppsala har levererat sten-arbeten till Arnöbygget, därom vittnarflera bevarade byggnadsdetaljer som ärutformade på samma sätt som i dom-kyrkan.

Det har funnits flera anläggningar iSverige som liknat Arnö, till exempelAlsnöhus på Adelsö i Mälaren, kungs-gården i Vadstena och biskopsgården iLinköping. Men de förnämsta förebil-derna står att finna på kontinenten, tillexempel kejsarpalatset i Goslar ellerBurg Dankwarderode i Braunschweig.Dessa magnifika anläggningar uppför-des ursprungligen under 1000- och1100-talen.

I kungliga händerVid reformationen drogs biskopsgår-den in till kronan genom Västerås re-cess 1527, och Jakob Ulfsson var densiste ärkebiskop som innehade godset.Gustav Vasa vistades ganska ofta påArnö, men omsider degraderades bis-kopshuset ändå till spannmålsmagasin,vilket dock innebar ett visst skydd motfortsatt förfall.

Kung Göstas son Johan iii, vars högs-ta lust som bekant var att bygga, ägna-de även Arnö sina omsorger. År 1572fick Anders Larsson Målare, som varverksam som byggmästare på Stock-holms och Svartsjö slott, i uppdrag attbesiktiga det gamla huset för att se omdet gick att sätta i stånd och inreda till

4

Försök till rekonstruktion av biskopshusetsett från nordväst. Till höger ligger sals-byggnaden vars bottenvåning är bevarad i Gotiska salen. Till vänster ses kapellet ochpå mitten skjuter bostadsdelen fram. EfterStig Sundbergs illustration i Biskops-Arnöunder 700 år (manuskript).

en anständig bostad där kungen kundeövernatta under sina resor i landet. Se-nare samma år gav Johan order till An-ders Målare att sätta igång upprust-ningen. Men arbetena drog ut på tidenoch när Johan iii tolv år senare, på vå-ren 1584, besökte Arnö var de ännuinte avslutade.

Av ett brev till ståthållaren på Upp-sala slott Filip Kern från 1590 framgåratt Johans byggnadsföretag innebar enfullständig omvandling av den medel-tida anläggningen. Brevet ger också enviss uppfattning om vad arbetena om-fattade.

Det medeltida kapellet med sina lågavalv tillfredställde inte Johans krav påljus och rymd och Kern får order att

«hvelffue Cappelen». Genom om-byggnaden fördubblades valvhöjden ikapellet till hela tolv meter. Salsbygg-naden höjdes med en våning och blevkungens bostad. I den översta våning-en fanns den stora fest- och audienssa-len, samt två kammare, där under enmindre sal samt kammare. Utmed ka-pellets södra sida uppfördes en smaltillbyggnad i två våningar, så att sals-byggnaden och kapellet bildade enjämnbred länga. Johan iii:s ombygg-nad bör ha varit avslutad strax efter1590 och huset hade nu fått den volymsom det kom att behålla till slutet. Ef-ter Johans död 1592 övergick Arnö tillhans halvsyster Sofia, som avled påEkolsund 1611.

Ett högadligt mellanspelÅr 1622 förvärvade riksrådet FilipScheiding Arnö. Han hade inlett sinkarriär som kammarjunkare hosKarl ix. Så småningom blev han ståt-hållare i Narva, riksråd, ståthållare iKopparbergslagen och Österdalarnasamt 1628 guvernör i Estland, en be-fattning han behöll till 1642. Det sägersig självt att Scheiding med alla dessauppdrag inte kunde ägna mycken tid åtArnö, men han byggde i alla fall en nymanbyggnad på Arnö – en lång ochsmal tvåvåningsbyggnad av tegel, vin-kelrätt mot det gamla huset. Mark-våningen i det nya huset innehöll eko-nomilokaler, medan bostadsrummenfanns i den övre våningen.

5

Gårdskomplexet från sydväst. Den närmaste flygelbyggnaden liksom den bakomliggande högre flygeln innehåller båda murverk frånden medeltida biskopsgården. Den nuvarande huvudbyggnaden och de båda andra flyglarna uppfördes vid mitten av 1700-talet.

Scheiding överlät 1642 Arnö till riks-marsken Jakob De la Gardie i utbytemot dennes gods Jaggoval i Estland.

Jakob De la Gardie var en av den be-gynnande stormaktstidens förgrunds-gestalter. Han föddes 1583 i Reval, nu-varande Tallinn. Hans föräldrar varden franske legosoldaten Pontus De laGardie och Johan iii:s utomäktenskap-liga dotter Sofia Gyllenhielm.

Jakob De la Gardie fick sin uppfost-ran vid Johans hov i Finland och komtidigt i krigstjänst. Vid blott 18 års åldervar han överste vid ett regemente avnorrlandsknektar. Denna brådmognakarriär slutade dock med sju års krigs-fångenskap i Polen. År 1608 blev hanbefälhavare i Karl ix:s ryska krig och1610 lyckades han med den ovanligabravaden att inta Moskva. Aktiviteter-na i Ryssland slutade med freden i Stol-bova 1617.

De la Gardie ledde senare flera fält-tåg i Ryssland, Polen och Baltikum.Han anförtroddes också flera höga ci-vila ämbeten, bland annat var han riks-råd och lagman i Uppland.

Jakob De la Gardie var också en ihögsta grad ekonomiskt sinnad herre.Han var en av Sveriges största jordäga-re, men han hade också betydandeegendomar i Baltikum, vilket gjordehonom till en av rikets största spann-målshandlare. Han hade dessutom sto-ra intressen i bergsbruket.

I likhet med sin morfar stod JakobDe la Gardies håg till byggandet och1630 anställde han på furstars vis enegen arkitekt – elsassaren Hans JakobKristler. Dennes mest kända verk ärDe la Gardies stockholmspalats vidNorrström, Makalös kallat och hans

lantslott Jakobsdal, nuvarande Ulriks-dal, samt den genomgripande ombygg-naden och utvidgningen av Tyska kyr-kan i Stockholm.

Jakob De la Gardie var gift medGustav ii Adolfs ungdomskärlek EbbaBrahe. I äktenskapet föddes sju barnoch ett av dessa var drottning Kristinasgunstling, den magnifike Magnus Ga-briel De la Gardie som i likhet med sinfar var en stor byggherre.

Arnö blev en av de viktigare gårdar-na i det De la Gardieska godskomplex-et, och Jakob lät ingalunda morfadernshus komma på undantag, utan i slutetav 1640-talet satte han igång med attrusta upp och försköna palatset. När Ja-kob De la Gardie dog i augusti 1652 varombyggnaden inte helt avslutad, menden fullbordades av hustrun Ebba Bra-he och sonen Casimir.

På en teckning för Erik DahlbergsSuecia Antiqua et Hodierna ser vi pa-latset så som det tedde sig på 1660-talet.Högt ovan Mälaren reser sig det till re-nässanspalats förvandlade biskopshu-set. Det är den tysk-holländska renäs-sansen som kommer till tals, med detbranta taket med sina höga gavlarprydda med sandstensvoluter. Fasader-na var sannolikt rödfärgade, mönstrademed målade tegelfogar och pryddamed ankarslutar. Indelningen av fasa-derna med horisontella listverk är ock-så karaktäristisk för detta formspråk.

Huset visar i denna skepnad rätt sto-ra likheter med Kristlers Jakobsdal,som byggdes under första hälften av1640-talet. Även om Kristler – enligtHenrik Cornell – lämnade Sverige se-nast 1643, så talar ändå en del för atthan var arkitekt också för Arnöom-

byggnaden. Det är ju inget som hind-rar att Kristler gjorde ett ombyggnads-förslag redan i samband med att De laGardie övertog gården 1642 även omverkställandet dröjde. För övrigt harhuset också stora likheter med detsamtidigt uppförda amiralitetshuset påSkeppsholmen.

Till vänster på teckningen syns denflygel som Scheiding lät uppföra, ochden numer igenvuxna sluttningen motsjön upptas av en regelbunden renäs-sansträdgård. Hitom själva slottsan-läggningen ser vi allehanda smärrebyggnader.

Det finns en beskrivning av palatsetpå Arnö från 1673, som berättar om ettrikt inrett herremanshem. Det prakt-fullaste rummet var sannolikt den sto-ra festsalen högst upp i huset, som juhade tillkommit redan på Johan iii:stid. På väggarna hängde nu åtta vävdatapeter och fem stora konterfej, i takethängde en stor mässingsljuskrona ochmitt på golvet stod ett ekbord täcktmed en turkisk matta. Fjorton guld-broderade stolar och ett skänkbordmed duk av dräll kompletterade möb-lemanget. Kapellet var också stånds-mässigt utrustat med bland annat tolvmålade tavlor, ett förgyllt vapen medtvå lejon, mässingsljuskrona samt altar-tavla med förgylld ram och överstyckemed fem änglar.

Till gården hörde också trädgårdarmed flera hundra fruktträd, trädskolor,kryddgård och humlegård.

ÖversteboställeVid Karl XI:s reduktion drogs Bis-kops-Arnö 1684 ånyo in till kronan ochtvå år senare blev gården boställe åt

6

På en teckning för Suecia Antiqua et Hodierna visar Erik DahlbergBiskops-Arnö som det såg ut under den De la Gardieska tiden. Detmedeltida biskopshuset har förvandlats till ett praktfullt renässanspalats.

När Biskops-Arnö 1686 blev boställe åt översten vid Livregementettill häst var slottet redan så förfallet att det var obeboeligt. I ställetuppfördes det timmerhus som än i dag står strax väster om gården.

översten för Livregementet till häst.Regementet delades 1792 i tre kårer,

nämligen Lifregementsbrigadens lättainfanteribataljon, sedermera Livrege-mentets grenadjärer, Lifregementsbri-gadens lätta dragonkorps, som blevLivregementets husarer och slutligenLifregementsbrigadens kuirassierkorpssom 1815 bytte namn till Lifregemen-tets dragonkorps, för att 1891 slutligendöpas till Lifregementets dragoner.

Regementet kan sägas ha dubbel an-knytning till Biskops-Arnö så till vidaatt Jan Fridegård, som har ägnats ettminnesrum på skolan och växte upp påKatrinedals gård några kilometer söder

om Biskops-Arnö, var stamanställd vidLivdragonerna 1915–18. Erfarenheternafrån militärtiden använde han i densjälvbiografiska romanen Äran ochhjältarna från 1938, som ger en dysterbild av de värvade dragonernas villkor.

Den förste innehavaren av Arnö bo-ställe var överste Hans Ramsvärd, somhade utmärkt sig redan under Karl xGustavs krig. Han använde inte detgamla stenhuset som bostad, utan lät istället uppföra en träbyggning västerom gamla huset. Det är uppenbart attdet gamla stenhuset hade förfallitsnabbt efter Ebba Brahes död 1674.

Trähusets planlösning, med en för-

stuga och kammare omgiven av en saloch två kammare på vardera sida, ärsprungen ur den traditionella parstuge-planen och nära besläktad med ErikDahlbergs mönsterritning för kaptens-och ryttmästarboställen från 1687. Hu-set är sannolikt detsamma som denrödfärgade träbyggnad, som ligger väs-ter om Gotiska salen.

År 1693 blev överste Jakob Spenschef för Livregementet och tillträddeArnö boställe. Ett par år efter Spens ut-nämning anslog kronan medel till attinreda överstens bostad i gamla stenhu-set. I samband med detta revs Schei-dings egendomliga byggnad, som an-

7

Salen på huvudbyggnadens övre våningsplan används som sammanträ-desrum. Väggarna pryds av en målad papperstapet från tidigt 1800-tal.

Under de massiva valven till källaren i det medeltida biskops-husets bostadsdel har folkhögskolan inrett en gillestuga.

Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes av murmästaren Johan Kristoffer Kiörner och stod klar 1731. Över entrén sitteröverstycket till en öppen spis av kalksten från 1600-talet som tagits från det raserade slottet. I dag ersatt av en kopia.

sågs vara ohjälpligt förfallen. Rester avhusets grundmurar och källare finnsdock kvar under den nuvarande gårds-planen.

Spens blev såväl generalmajor somgenerallöjtnant innan regementet drogut i kriget det ödesdigra sekelskiftet1700. Vid Kliszow den 9 juli 1702 an-förde Spens den högra flygeln och bi-drog, tillsammans med sitt regemente,verksamt till segern över August denstarke. Spens återvände till Sverige1704, som general och mönsterherre. Isamband med det lämnade han chefs-skapet för Livregementet och därmedockså Arnö.

Spens efterträdare blev Carl GustafCreutz, som ledde regementet i slagetvid Holowczin den 4 juli 1708, där detsvenska kavalleriet firade en av sinastörsta triumfer. Vid Poltava följande årvar svenskarna som bekant mindrelyckosamma och Creutz tillfångatogstillsammans med hela sitt regementevid Perevolotjna. Först 1722 komCreutz tillbaka till Sverige och kundeta sitt boställe i besittning. Under hanslånga bortovaro hade Arnö brukats avhans hustru Sofia Kristina Natt ochDag.

År 1727 drog en slags orkan över denlilla mälarön och rev upp taket på gam-la stenhuset. I vanlig ordning, är manberedd att säga, reparerades inte ska-dorna ordentligt och snart ruttnadebjälklag och trossbottnar. Creutz kasta-de in handduken och lämnade Arnömed hela sitt hushåll och bosatte sig iStockholm. Men han efterträddes re-dan samma år av översten Göran Silf-

verhielm som var en handlingens man.Den nye översten vände sig omedel-bart till Krigskollegium och påpekadeatt han omöjligen kunde bo på Arnöinnan stenhuset blivit reparerat. Eftersyn på hösten 1728 fann man emellertidatt det var meningslöst att lappa ihopdet gamla huset. Det borde i stället ri-vas och ersättas med en ny manbygg-nad. Följande år satte man igång medrivningen. Det var meningen att husetskulle raseras till grunden, men Silfver-hielm gjorde den ovärderliga insatsenatt hindra detta. Icke av pietet men välav praktiska skäl, ansåg han att «degamle gode hwälfde kiällarne» kundebehållas i den nya anläggningen. På såvis kom Gotiska salen och bostadstor-nets källare och bottenvåning att beva-ras åt eftervärlden. Det senare fick nubli kök medan Gotiska salen delades avtill brygghus och till två bostadskam-mare för lagårdsfolket.

I maj 1729 lades grunden till den nyahuvudbyggnaden, som stod färdig 1731.

Det var murmästaren Johan Kristof-fer Kiörner som uppförde det nya bo-stället och kanske var han även dess ar-kitekt. Manbyggnaden har trots mångarestaureringar och moderniseringarbevarat den ursprungliga planlösning-en. Själva bostaden var inrymd på bot-tenvåningen med sal, trapphus och fle-ra kammare. Den övre våningen, varsplanlösningen är identisk med botten-våningen, var i första hand avsedd förrepresentation. Salen på denna våninghar bevarat en målad papperstapet,som förmodligen sattes upp i början av1800-talet.

Till huvudbyggnaden ansluter fyraflyglar, av vilka en är den gamla sals-byggnaden och en innehåller Silfver-hielms kök med resterna av biskopar-nas bostadstorn. En pendang till densistnämnda uppfördes vid mitten av1700-talet på den norra sidan av gårds-planen.

De indelta officerarnas boställsför-måner ersattes 1878 med kontant er-sättning, och därmed upphörde Bis-kops-Arnö att vara Kongl. Lifregemen-tets dragonkorps chefsboställe. Densiste innehavaren av bostället var se-kundchefen Carl Wilhelm Sandels,som var son till fältmarskalken JohanAugust Sandels – han som enligt Ru-neberg först åt frukost i Pardala by ochdärefter från hästryggen, oberörd i kul-regnet, ledde striden vid Virta bro den27 oktober 1808.

Sedan bostället dragits in blev Bis-kops-Arnö arrendegård, först underKammarkollegii förvaltning, sedan un-der Domänstyrelsen.

Nordens folkhögskolaI slutet av första världskriget utveckla-des en livlig samverkan mellan Sverige,Norge och Danmark, vilket ledde tillatt en organisation för nordiskt samar-bete skapades med delföreningar i detre länderna. Den svenska FöreningenNorden bildades 1919. Några år senarebildades också föreningar i Finlandoch Island. Numer finns föreningarockså på Färöarna, Grönland ochÅland samt i de baltiska länderna.

Den svenska föreningen bildade1956 Stiftelsen Nordens Biskops-Arnö

8

Salen i nedre våningen. Trots flera moderniseringarunder årens lopp har huvudbyggnaden kvar sin ursprungligarumsindelning från 1730-talet.

Sängkammaren. Den nedre våningen var överstens bostad medan denövre användes för representation. I dag används rummen somsällskapsrum av folkhögskolan.

i samband med att staten upplät kungs-gården till föreningen. År 1958 starta-des en folkhögskola och ett kulturin-stitut på platsen. Verksamheterna är idag förenade i Nordens folkhögskolaBiskops-Arnö.

Folkhögskolans kurser är inriktadepå skönlitterärt författande, foto, film,nordisk kultur och historia, ekologioch friskvård. Nordens institut arran-gerar seminarier med författare, fors-kare och andra som är verksammainom kulturområdet. Vid skolan finnsockså ett bibliotek med en omfattandesamling av nordisk skönlitteratur.

I två etapper – 1958 och 1964–67 –byggdes en modern kurs- och konfe-rensanläggning efter ritningar av arki-tekterna Curt Laudon, Birger Englundoch Göran Kocken, samtidigt som deäldre byggnaderna renoverades och an-passades för nya ändamål. Den gotiskasalen hade dock restaurerats redan 1929under ledning av arkitekt Sven Bran-del, som var antikvarie vid Riksantik-varieämbetet.

Nyligen har Fastighetsverket färdig-ställt en ny undervisningslokal för me-diautbildning i kungsgårdens gamla la-dugård – projektet presenterades i för-

ra numret av Kulturvärden.I manbyggnaden inreddes adminis-

trations- och representationslokaler;här finns också matsalen från Gurlioch Nils Herlitz hem på Djursholm.Nils Herlitz var professor i bland annatstatskunskap vid Stockholms högskolaoch ordförande i Föreningen Nordensfullmäktige.

Biskops-Arnö är statligt byggnads-minne sedan 1935 och egendomen ären av de 35 kungsgårdar som förvaltasav Statens fastighetsverk. ■

Staffan Nilsson;Fil.dr, Byggnadsantikvarie

9

Bakom den oansenliga dörren till vänster, i vad som ser ut som enuthuslänga, döljer sig ett av Sveriges förnämsta profana medeltidsrum.

Artikelförfattaren i professor Nils Herlitz matsal vars inredningflyttats till folkhögskolan från Djursholm.

Biskops-Arnös urgamla odlingslandskap med örtrika lundar och hagmarker ger rika naturupplevelser. Här och längs de grunda vassrika vikarna, särskilt på öns södra sida, finns även ett rikt fågelliv.