1  

Tros och livsåskådningsvetenskap E Teologiska institutionen Uppsala Universitet Uppsats 30p VT 2017 Datum: 2017-05-20 Handledare: Elena Namli

I gränslandet mellan islamisk ideologi och

liberal demokrati - en studie av islamsprinciper i en nutida kontext

Författare:

Marija Asker

  2  

Abstract

The main purpose of the thesis is to investigate the possibility of bridging the dichotomy

between Islam and the criteria of modern society by means of reinterpreting the principles

(foundations) of Islam. The reformists Abdolkarim Soroush, Sedigheh Vasmaghi and Tariq

Ramadan seek to prove that the methods keeping strictly within the boundaries of tradition

interpreting the Quran along the lines of previous generations is not necessarily the sole

means of coming to an understanding of the Quran’s message. The thesis discusses these

reinterpreters’ critique of tradition and their arguments for the possibility of uniting the

principles of Islam with the prerequisites of modern society. In conjunction with this, the

question whether modern society presupposes a strict division between the private and the

public sphere is problematized from a point of departure in Jeffrey Stout’s Democracy and

Tradition. The thesis attempts to show potential conceptions of a modern society based on the

principles of Islam.

Key words: Islamic reinterpretation, Islamic traditionalists, Islamic feminism, the Quran,

Sharia, tradition of the Prophet, Islamic democracy, Liberal democracy, secularization,

democracy and tradition.

  3  

1. Innehållsförteckning

1.1 Inledning……………………………………………………………………………...…...3

1.2 Syfte och problemformulering……………………………………………………………..7

1.3 Metod………………………………………………………………………………………8

1.4 Avgränsning………………………………………………………………………………..9

1.5 Tidigare forskning………………………………………………………………………….9

1.6 Disposition………………………………………………………………………………..11

2.1 Jeffrey Stout – en demokratisk tradition……………………………………………..13

2.2 Summering av Jeffrey Stouts tankar……………………………………………………...22

3.1 Islamiska nytolkare……………………………………………………………………..23

3.2 Abdoulkarim Soroush – från revolution till islamisk reformation………………….23

3.3 Religionen i sig och människans kunskap om religionen………………………………...25

3.4 Inre och yttre frihet som underlag för religiös kunskap………………………………….27

3.5 Religiös demokrati……………………………………………………………………….27

3.6 Lag och etik………………………………………………………………………………29

3.7 Mänskliga rättigheter…………………………………………………………………….30

3.8 I gränslandet mellan islamisk ideologi och liberal demokrati…………………………...31

4.1 Sedigheh Vasmaghi – islamisk feminism……………………………………………33

4.2 Prehistoriska ideal………………………………………………………………………33

4.3 Kritik av jurisprudens källor och metoder………………………………………………34

4.4 Samhälle, familjestruktur, kvinnors och barns rättigheter………………………………37

4.5 Universella och kontextuella lagar………………………………………………………39

4.6 Islam och det sekulära samhällets ramar………………………………………………...40

4.7 Kampen för kvinnors rättigheter med hjälp av islam…………………………………....41

5.1 Tariq Ramadan – en radikal reform…………………………………………………...43

5.2 Islam och mötet med det moderna samhället…………………………………………….43

  4  

5.3 Principen om det goda – maqasid al-sharia……………………………………………...……44

5.4 Radikal reform……………………………………………………………………….......45

5.5 Religion och politik…………………………………………………………………...... .46

5.6 Sharia och demokrati…………………………………………………………………….48

5.7 En muslimsk demokrati………………………………………………………………….49

5.8 En bro mellan islam och det moderna samhället…………………………………...……49

6. Islams principer i en ny kontext…………………………………………………….......51

7. Avslutande reflektion……………………………………………………………………54

8. Litteraturförteckning……………………………………………………………………55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  5  

1.1 Inledning Frågan om islams förenlighet med det moderna samhället, demokrati och mänskliga

rättigheter är inte ny, men blir åter aktuell genom utvecklingen i Mellanöstern. Den arabiska

vårens misslyckande i MENA- regionen, kriget i Syrien och ISIS frammarsch kan ge upphov

till frågan om ett liv i enlighet med islams principer är förenligt med kriterierna för en modern

demokratisk stat. Är det önskvärt att införa demokrati och ett rättighetsbaserat samhällsideal i

en kontext där religionen har en central position och befolkningen i stor utsträckning bygger

sin identitet på religiösa föreställningar och den egna traditionen, vilket i sin tur präglar

uppfattningen om vad som utgör ett gott och rättvist samhälle? Innebär en modernisering att

nationerna måste anpassa sig till en västerländsk modell, eller finns det andra alternativ, som

möjliggör modernisering samtidigt som man utgår från sin egen värdegrund?1

Muslimska diktatorer hävdar att demokrati inte är anpassad efter de kulturella, sociala och

politiska förhållanden som råder i muslimska länder. Både sekulära grupper och muslimska

traditionalister framhäver en dikotomi mellan islam och det moderna samhällets kriterier.2

Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka hur man skulle kunna överbrygga denna uppdelning.

Från ett sekulärt perspektiv har islam å ena sidan lyfts fram som oförenlig med det moderna

samhället på grund av de traditionella tolkningar som medfört kränkningar av mänskliga

rättigheter: kvinnoförtryck, kränkningar av icke-muslimer och begränsad yttrande – och

religionsfrihet. Många muslimer ställer sig å andra sidan kritiska till väst utifrån tanken att ett

modernt samhälle innebär avståndstagande från religiösa värderingar. Uppdelningen mellan

en privat och en offentlig sfär begränsar religiöst inflytande i den offentliga sfären, vilket

strider mot idén om islam som ett helhetskoncept, där religionen förväntas genomsyra alla

livets områden.

Flera muslimska traditionalister såsom Seyyed Hossein Nasr, Ghulam Sarwar, René Guénon,

för att nämna några, förknippar det moderna samhället och de värderingar som har utvecklats

i dess kölvatten med västerländskt förtryck och ett hot mot den egna traditionen.3 De uppfattar

demokrati och mänskliga rättigheter som ett västerländskt fenomen, som medför att religionen

                                                                                                               1 Det bör i detta sammanhang nämnas att Tunisien lyckades genomföra demokratiska reformer. 2 Fazlhashemi, Mohammad: Religiös demokrati eller demokratisk religiositet. Förbundet kristen humanism, Uppsala 2012, s 69-78. Fazlhashemi, Mohammad: Den arabiska våren. Historiska media, Lund 2013, s 56. 3 Ramadan, Tariq: Radical Reform, Islam Ethics and Liberation. Oxford University Press 2009, s172, s182, Soroush, Abdolkarim Reason, Freedom and Democracy in Islam. Essential writings of Abdolkarim Soroush. Oxford 2000, s 56.

  6  

får en sekundär plats eller motarbetas.4 Enbart med Gud som högsta auktoritet och genom

hans vägledning, kan man skapa ett samhälle som är gott och rättvist för alla människor.

Konstitutionen och det politiska systemet kan därför aldrig separeras från islam. Samhället

skall utgå från en islamisk värdegrund som enligt traditionalisterna helt skiljer sig från de

värderingar som råder i det moderna samhället.5 Sharia – islams religiösa lagar och normer –

skall förstås som eviga och oföränderliga och bör inte anpassas till dagens samhälle.6 Denna

uppfattning möter kritik hos islamiska nytänkare. Samhällsstruktur, normer och behov och

inte minst synen på människan har kraftigt förändrats sedan den första muslimska

gemenskapen.7 Att kopiera ett tidigare samhälles normer och lagar utan att förhålla sig till

detta, skadar enligt nytänkarna samhället och religionen mister sin ursprungliga funktion.

Min intention i denna uppsats är att undersöka några av de islamtolkare som arbetar för att

överföra andemeningen av islams principer till dagens samhälle. Jag vill se närmare på hur de

iranska reformisterna Abdolkarim Soroush, Seddigheh Vasmaghi och den schweiziskfödda

reformisten Tariq Ramadan argumenterar för att det är möjligt att följa islams principer

samtidigt som man är en aktiv del av det moderna samhället. En av huvudfrågorna i min

uppsats är att undersöka vilket utrymme islam skulle kunna ges inom det sekulära samhällets

ramar. Som utgångspunkt för min diskussion har jag valt att använda mig av Jeffrey Stouts

bok, Democracy and Tradition, för att se hur man från ett västerländskt perspektiv kan

problematisera frågan om religionens position i den offentliga sfären.

 

 

                                                                                                               4 Det bör nämnas att det finns traditionalister som ser demokrati och mänskliga rättigheter som förenliga med islam, bl.a. Hussein Montatazeri, så man kan inte kategoriseras dem som en enhet. Se Fazlhashemi, Mohammad: Den arabiska våren, Historiska media, Lund 2013, s 141. 5 Sedgwick, Mark. Against the modern world : traditionalism and the secret intellectual history of the twentieth century Oxford University Press 2004, s 28. 6 Sharia är en del av det gudomliga budskapet och kan enligt Nasr inte separeras från resten av uppenbarelsen. Nasr ser islam som ett enhetligt system där lagen är en del av religionen till skillnad från kristendomen som enligt Nasr inte har en uppenbarelsebaserad lag. Se Ideals and Realities of Islam, s 18. Även Sarwar ser islam som ett enhetligt system som noga beskriver hur man skall driva en stat, forma en regering och hur man tar fram dess representanter. Det politiska systemet bör vara uppbyggt efter principen om Gud som högsta auktoritet, därför bör också religiösa lagar som bygger på vad man anser vara Guds vilja, vara de som tillämpas i ett muslimskt samhälle. Människor kan inte förändra Guds lagar. De sharialagar som kräver att en tjuvs händer huggs av kan inte ändras av någon regering eller mänsklig makt, eftersom de är absoluta och eviga och direkta bud från Gud. Det är en stats plikt att tillämpa Guds vilja och endast när man följer sharialagar kan man säkra ett samhälle som är gott för alla människor. Se Sarwar, Ghulam, s 169. 7 Detta fasthåller på många sätt kvinnor i en position underlägsna män. Sarwar menar att mannen har rätt att bestämma över kvinnan. Att upphäva skillnaderna mellan män och kvinnor är att gå emot naturen, vilket enligt Sarwar skulle rubba balansen i samhället. Nasr kritiserar de islamiska feministerna som gör uppror mot den patriarkala strukturen och 1400 år av islam. Dessa kvinnor är enligt Nasr influerade av väst. Han skriver att det är meningslöst att diskutera män och kvinnors lika värde och rättigheter. Män och kvinnor är olika av naturen och har därför olika funktioner och plikter i samhället och i familjen. Se: Nasr, Sayyed Hossein Ideals and Realities of Islam. The Islamic Texts Society Cambridge, 2001, s 104, och Sarwar, Ghulam Islam, Beliefs and Teachings,The Muslim Educational Trust, London 2006, s 160.

  7  

1.2 Syfte och problemformulering Medan en traditionell tolkning av islam kan framhäva tanken om islam som ett

helhetskoncept, där religion och stat inte kan skiljas åt, så strävar nytänkare av islam efter att

förena religionen med det moderna samhället. Dagens reformister vidareutvecklar de

reformisttankar som uppstod under 1800 - och 1900-talen i mötet med moderniteten och

västerländsk dominans. Under slutet av 1800 - talet ifrågasatte reformister som al- Afghani,

Muhannad Abduh och Sayyid Ahmad Khan islams statiska och medeltida världsbild, som

försvagade de muslimska länderna som inte kunde konkurrera med västs vetenskapliga och

militära makt. De kämpade för att förnya samhället och uppmanade till utbildning,

vetenskaplig utveckling och en ny teologi som kunde möta den nya tidens krav.8 Liksom sina

föregångare söker dagens reformister bekämpa den stagnerande effekt religionen har haft på

samhällets utveckling, vilket har gjort länderna sårbara och beroende av västerländska makter.

En av nytolkarnas utmaningar är att påvisa att de metoder som håller sig strikt inom

traditionens ramar och tolkar Koranen med hjälp av tidigare generationers metoder inte

behöver vara de enda rätta för att förstå Koranens budskap.9 De försöker återuppta

användningen av ijtihad samt hävda att tolkningen måste förhålla sig till samhällets konstanta

utveckling och ta utgångspunkt inte enbart i de heliga texterna utan också förhålla sig till nya

vetenskapliga rön och till den moderna människans behov. Huvudsyftet med denna uppsats

blir att granska hur några av dagens reformister argumenterar för att det är möjligt att

upprätthålla islams principer inom ett sekulärt samhälle och att den politiska makten och

lagstiftningen kan utgå från folket samtidigt som man bevarar en lojalitet mot Gud och följer

islams religiösa plikter. Jag kommer i samband med detta att diskutera det moderna

samhällets betingelser genom att problematisera frågan om en modern demokrati kräver en

strikt uppdelning mellan en privat och offentlig sfär utifrån Jeffrey Stouts argument i

Democracy and Tradition.10 Som underlag för min analys vill jag jämföra Stouts form av en

”kontextuell demokrati” med nytänkarnas idéer. Först ger jag en grundläggande bild av

nytolkarnas strategier och argument, sedan analyserar jag hur dessa stämmer överens med

                                                                                                               8 Kurzman, Charles. Liberal Islam: a sourcebook. Oxford University Press, 1998, s 9. 9 Koranen anses av många omöjlig att kritisera eftersom man inte önskar ifrågasätta vad man tror är Guds direkta ord och vilja. I sin helhet är texten svårtolkad och kan ge många motstridiga svar beroende på vilka verser man lyfter fram och vilken metod man använder när man uttolkar texten. Redan under islams tidiga skede skapades oenighet om hur man på bästa sätt skulle tolka och tillämpa traditionen. Lagskolorna i Medina höll sig strikt till tidigare generationers tolkningar och där man tillämpade taqlid – en imitation av Profetens handlingar och tidigare generationers handlingar, medan de rättslärda i Kufa i Irak utgick från hur islams principer bäst kunde tillämpas genom att man med hjälp av ijtihad – fritt resonerande och förnuft – kunde komma fram till andemeningen i budskapet snarare än att slaviskt följa tidigare generationers exeges. Oenigheten mellan dessa grupper lever kvar i dag och bidrar till konflikter. Bell, Richard: Introdiction to the Qurán Edinburgh University Press 1979, s 173. Se även Ramadan 2009, s 41, s 49. 10 Det moderna samhällets betingelser begränsas i denna uppsatts till mänskliga rättigheter och en modern demokrati.

  8  

Jeffrey Stouts kriterier för en modern demokrati. Därefter diskuterar jag rimligheten i

reformisternas nytolkning och hur deras principer stämmer överens med det moderna

samhällets betingelser utan att man frångår islams centrala budskap.

Frågeställningar: Vilka strategier och argument framför Abdolkarim Soroush, Sedigheh

Vasmaghi och Tariq Ramadan för att visa att det är möjligt att förena islams principer med

det moderna samhällets betingelser utan att man frångår islams centrala budskap. Kan dessa

strategier och argument anses rimliga och hur förhåller de sig till Jeffrey Stouts idéer om en

modern demokrati?

1.3 Metod

Jag använder mig av en jämförande idéanalys för att lyfta fram skillnaderna mellan å ena

sidan nytolkarnas uppfattning av religionens inflytande i ett modernt samhälle och å andra

sidan Jeffrey Stouts uppfattning i boken Democracy and Tradition, i vilken han

problematiserar den liberala idén, att demokrati förutsätter en strikt uppdelning mellan en

offentlig och en privat sfär. I förhållande till min frågeställning har jag valt ett antal kriterier

som jag anser skäliga för att diskutera om nytolkarnas argument och strategier kan anses

rimliga. För att en nytolkning av islam skall anses rimlig bör principerna svara upp mot

religionens centrala budskap, människosyn och verklighetsuppfattning. Principerna bör också

stämma överens med mänsklig erfarenhet och vad vi vet genom forskning och vetenskap. För

att anses skäliga bör de även ta utgångspunkt i dagens människosyn och i principen om

människors lika värde. För att fylla en funktion bör principerna även stämma överens med

samhällets normer och människors uppfattning om vad som är gott och rätt.

Nytolkarna menar att principerna är förenliga med det moderna samhällets kriterier och bör

utifrån detta vara förenliga med principerna om att det politiska beslutsfattandet sker genom

folket, och utifrån kriterierna att det existerar yttrandefrihet, tankefrihet, religionsfrihet och

rättvisa rättegångar.11

                                                                                                               11 Jag baserar kriterierna utifrån Carl-Henrics Grenholm förslag till en godtagbar etisk modell samt Jeffrey Stouts kriterier för en modern demokrati. Se Grenholm, Carl-Hanric: Bortom humanismen, en studie i kristen etik. Verbum förlag 2003, s 34. Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition Princeton University Press, 2004, s 5, s 93. Se även Badersten, Björn och Gustavsson, Jakob. Vad är statsvetenskap? Om undran inför politiken. Studentlitteratur AB, Lund 2010, s 69.

  9  

Kriterierna kan sammanställas på följande sätt. Nytolkarnas principer bör stämma överens

med:

• Islams centrala budskap, människosyn och världsbild

• Mänsklig erfarenhet och vetenskap

• Dagens människosyn och principen om människors lika värde

• Det politiska beslutsfattandet sker genom folket, kriterierna om yttrandefrihet,

tankefrihet, religionsfrihet och rättvisa rättegångar

1.4 Avgränsning Jag kommer att begränsa mitt arbete till att analysera tre nytänkares intentioner om att förena

islam med ett modernt samhälle, nämligen Sedigheh Vasmaghi, Tariq Ramadan och

Absolkarim Soroush. Jag vill granska deras argument och metoder för att diskutera

rimligheter i deras argumentation och om deras ansatser att reformera kan anses förenliga

med islams centrala budskap och det moderna samhällets betingelser. Jag kommer att

begränsa mig till dessa författares teorier och utgångspunkt och inte gå närmare in på den

politiska utvecklingen i MENA området. Eftersom både Soroush och Vasmaghi utgår från

den politiska utvecklingen i Iran ger jag några exempel från Human Rights Watch och från

Amnestys rapporter från området. Soroush och Vasmaghis teorier skall inte uppfattas som

begränsade till situationen i Iran men flera av deras teorier kan vara relevanta i andra länder.

1.5 Tidigare forskning Det finns en mängd forskning som söker beskriva förhållandet mellan islam och det moderna

samhället. Charlez Kurzman ger en historisk överblick över islamisk nytolkning och

utvecklingen. I Liberal Islam: a sourcebook, presenterar han reformisterna från slutet av förra

seklet tills dagens reformister.12 I boken the Islamic Threat, myth or reality. diskuterar John L.

Esposito förhållandet mellan islam och Väst, där han belyser orsakerna bakom dagens

                                                                                                               12  Kurzman, Charles: Liberal Islam: a sourcebook. Oxford University Press, 1998.

  10  

konflikter.13 Abdulaziz Sachedina argumenterar i sin bok Islam and the challenge of human

rights. för att islam och mänskliga rättigheter är förenliga.14 Han vill öppna upp för en dialog

mellan Islam och en sekulär utgångspunkt för mänskliga rättigheter. Sachedina har också

skrivit The Islamic Roots of Democratic Pluralism, där han hävdar att föråldrade tolkningar

och lagar som har utspelat sin roll måste ersättas.15 Hans text Role of Islam in the Public

Square: Guidance or Governance? bör också nämnas.16 Sachedina kritiserar Irak och

Afghanistans politiska system där civillagstiftningen fortfarande utgår från religiösa lagar.

Mohammad Fazlhashemi har givit flera bidrag till diskussionen. I Occidentalism, idéer om

väst och modernitet bland muslimska tänkare ger Fazlhashemi ger en ingående beskrivning av

muslimska länders förhållande och bild av västerländsk kultur, civilisation och livsstil, och

hur denna har förändrats under förra seklet.17 Han presenterar också en rad nytänkare och

deras kamp för att upphäva dikotomin mellan islam och väst. I Vems islam, de kontrastrika

muslimerna ger Fazlhashemi en ingående beskrivning över hur uppfattningen av islam har

förändrats genom historien beroende på uttolkare.18 I Den arabiska våren beskriver

Fazlhashemi händelseförloppet under den arabiska, bakgrunden till upproren och väst

reaktion.19 I bokens diskuteras politisk islam och islams förenlighet med demokrati och

mänskliga rättigheter. Abdullahi Ahmed An-Naím beskriver förhållandena mellan sharia och

modern lagstiftning i Toward an Islamic Reformation, Civil liberties, Human right´s and

international law.20 I boken Islam and the Secular State: Negotiating the Future of Shari'a,

diskuterar han sharia i förhållande till det sekulära samhällets ramar och i förhållande till en

teokrati.21

                                                                                                               13 Esposito, John: Islamic Threat, myth or reality. Oxford University Press 1999. 14 Sachedina Abdulaziz: Islam and the challenge of human rights. Oxford University Press, 2009. 15 Sachedina, Abdulaziz: The Islamic Roots of Democratic Pluralism. Oxford University Press, 2001.

16 Sachedina, Abdulaziz: Role of Islam in the Public Square: Guidance or Governance? Amsterdam University Press, 2006. 17 Fazlashemi, Mohammad: Occidentalism, Idéer om väst och modernitet bland muslimska tänkare. Studentlitteratur, Lund 2005 18  Fazlhashemi, Mohammad: Vems Islam, de kontrastrika muslimerna. Studentlitteratur, Lund 2014. 19  Fazlhashemi Mohammad: Den arabiska våren. Historiska media, Lund 2013. 20 An-Na´im, Abdullahi Achmed: Toward an Islamic Reformation, Civil liberties, Human right´s and international law. Syracuse University Press 1996. 21  An-Na´im, Abdullahi Ahmed: Islam and the Secular State: Negotiating the Future of Shari'a. Harvard University Press, 2008.  

  11  

1.6 Disposition

I första delen av min uppsats lyfter jag fram hur Jeffrey Stout argumenterar för att en modern

demokrati inte behöver vara ett uttryck för sekularism. Stouts problematiserar religionens

inflytande i den offentliga sfären. En demokrati bör spegla de normer som råder i samhället

och kan därför inte utesluta religiösa yttringar. Vissa religiösa antaganden strider mot det

moderna samhällets kriterier men inte alla.22 Stout söker överbrygga dikotomin mellan

sekulära liberaler, som ser religiösa uttalanden som en ”konversationsstoppare”, och

nytraditionalister som fasthåller att en kristen etik är väsensskild från demokratiska värden.

Han ställer sig också kritisk till en liberal form av samhällskontrakt och en universalistisk

utgångspunkt för ett rättvist samhälle som begränsar den moderna demokratiformen i en strikt

uppdelning mellan en privat och en offentlig sfär. Med inflytande från en Hegeliansk tradition

visar Stout på andra alternativ, vilket öppnar upp för vad jag kommer att benämna som en

”kontextuell form för modern demokrati”.

Mot bakgrund av Stouts idéer analyser jag sedan tre islamiska nytänkare:

Absoulkarim Soroush, Sedigheh Vasmaghi och Tariq Ramadan. I kapitel 3 undersöks

Absoulkarim Soroush argumentation för en religiös demokrati och hur den politiska makten

kan utgå från folket samtidigt som man behåller en lojalitet mot Gud och utgår från islams

principer. I kapitel 4 gör jag en analys av Sedigheh Vasmeghi och hennes tankar om islamisk

feminism.23 Jag har valt att lyfta fram Vasmaghi på grund av hennes utbildning som jurist och

insyn i jurisprudens och tolkningstraditionen. Hon påpekar att män har haft

tolkningsföreträde, varför tolkningarna av islam genom historien har tjänat mäns syften. I dag

fasthåller traditionalister på många sätt kvinnor i en position som kränker deras rättigheter.

Flera av de lagar och normer som efterleves idag är enligt Vasmaghi en efterkonstruktion och

kan inte räknas till sharia, Guds påbud. I kapitlet undersöker jag Vasmaghis intention att

förbättra kvinnors situation och hennes kritik mot de metoder som används inom en

traditionell tolkning. I kapitel 5 belyser jag Tariq Ramadans förslag till en radikal reform av

islamisk etik. Liksom Vasmaghi kritiserar han metoderna, som används vid tolkning och

kommer med förslag till hur en islamisk etik skulle kunna anpassas till dagens behov.

Ramadan ger som Soroush förslag till hur islam kan förenas med demokrati och mänskliga                                                                                                                22 Med det moderna samhället kriterier avser jag en modern demokrati och mänskliga rättigheter. 23  Det är enligt min mening viktigt att lyfta fram ett kvinnligt perspektiv på frågan om islamiska principers förenlighet med det moderna samhället, eftersom religionen ofta beskylls för att kränka kvinnors rättigheter. Jag har vid fler tillfällen deltagit i seminarier med Vasmaghi och fick på så sätt inblick i hennes arbete.  

  12  

rättigheter. Efter varje kapitel göra jag en jämförande analys mellan reformisternas tankar om

det moderna samhället och Jeffrey Stout. I kapitel 6 diskuteras om nytolkarnas strategier och

argument kan anses rimliga.

     

  13  

2.1 Jeffrey Stout – en demokratisk tradition    Kan man skilja religion och politik helt, utan att begränsa människors medborgerliga

rättigheter till lika deltagande? Å ena sidan har vi det liberala idealet om varje individs lika

rättigheter att påverka sina liv genom att få sin röst hörd i den offentliga debatten, å andra

sidan uppfattas religiösa ståndpunkter av många som oförenliga med det moderna samhället.

Sekulära liberaler ger som skäl, att religionen bör separeras till en privat sfär, eftersom

absoluta sanningsanspråk och tanken om Gud som högsta auktoritet, uppfattas som ett hinder

för konsensus i ett pluralistiskt samhälle. Vill det säga att alla religiösa yttringar bör hållas

inom det privata? Förutsätter ett modernt samhälle en strikt uppdelning mellan en privat och

offentlig sfär, eller kan det tänkas att det inom ramen för en sekulär stat finns andra alternativ,

så att religiösa frågor kan få en mer synlig position inom den offentliga sfären utan att det

medför ett hot mot det moderna samhällets grundläggande kriterier? Dessa är några av de

frågor som Jeffrey Stout lyfter fram i sin bok, Democracy and Tradition.

Stout tillhör den amerikanska skolan av neopragmatister. Han har inspirerats av tänkare som

Dewey och Wittgenstein och placerar sig själv inom ramen för en modifierad form av

pragmatism. I Democracy and Tradition problematiserar han frågan om religiöst förnuft i den

politiska debatten och ger förslag på hur dikotomin mellan tradition och demokrati kan

överbryggas. Han kritiserar både sekulära liberaler, som vill begränsa religiösa uttalanden,

och de nytraditionalister som uppfattar demokrati och de normer som präglar ett demokratiskt

samhälle, som oförenliga med den egna traditionen. Det är främst John Rawls idé om en

”fristående filosofiskt modell” för rättvisa som Stout vänder sig mot. Rawls och hans liberala

följeslagare uppfattar den moderna nationalstaten som idémässigt neutral i förhållande till

grundläggande begrepp om det goda. Den politiska diskussionen förväntas utgå från en

gemensam grund av ett fritt allmänt förnuft, oberoende av traditionen, för att uppnå

konsensus.24 Denna fristående modell för ett rättvist samhälle tar inte hänsyn till kulturella

skillnader och förutsätter att individer med hjälp av sitt förnuft kan komma fram till

konsensus oberoende av vilken social och kulturell kontext de tillhör.25

                                                                                                               24  Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition. Princeton University Press 2004, s 2. 25 Rawls utgår från att det inom varje person finns ett naturligt sinne för rättvisa. Han tänker sig att man genom att abstrahera från det partikulära i sin egen situation, under en ”okunnighetens slöja” utan kunskap om sin position, ålder, klasstillhörighet, sociala eller ekonomiska förutsättningar eller vilken uppfattning man har av det goda, kan komma fram till rättvisa principer. Tanken är att man skall kunna sätta sig in i en annans situation men det kräver att individen kan separera sig från sina känslor och egna värderingar. Det innebär också att vi utgår från en gemensam värdegrund. Se Grenholm, Carl-Henric: Bortom humanismen, en studie i kristen etik. Verbum förlag 2003, s 45.

  14  

Rawls teori har sin förankring i humanistiska tankegångar, där man utgår ifrån att alla

människor har ett inneboende naturligt sinne för rättvisa och om vi abstraherar från det

partikulära i vår egen situation kan vi– med hjälp av vår intuition och vårt förnuft – komma

fram till vad som kan anses för en skälig utgångspunkt för ett rättvist samhälle. De rationella

skäl som ligger till grund för rättviseprinciperna förväntas kunna godtas av alla individer. På

så sätt utgår Rawls från att det finns en gemensam värdegrund för alla människor som inte

påverkas av kulturella eller sociala skillnader och en förnuftig person är en individ som utgår

ifrån allmänhetens bästa:

Political Liberalism, held that our reasoning in the public forum should appeal strictly

to ideals and principles that no reasonable person could reasonably reject.26

För att kunna kalla sig för förnuftiga medborgare måste man alltså acceptera principerna för

Rawls samhällskontrakt och fokusera samtalet på det som är gemensamt för alla parter. Det

bör nämnas att Rawls först och främst syftar på beslut inom konstitutionella frågor. I beslut

som berör lagstiftning bör individer åsidosätta det partikulära som förhindrar konsensus.27

Stout vänder sig mot denna universella utgångspunkt för rättvisa. De rationella skäl som

ligger till grund för våra värderingar skiljer sig åt från person till person och mellan olika

kontexter och vi utgår inte från en gemensam värdegrund. I stället för att begränsa individers

värderingar, så att de passar in i en bestämd form, bör deras individuella ståndpunkter

uttryckas till fullo och inte anpassas till en imaginär gemensam plattform. Liberalerna

uppfattar Rawls modell som neutral, men Stout framhäver att den får en totalitär prägel

eftersom medborgarna förväntas inrätta sig efter en liberal sekulär utgångspunkt.28 Dessutom

medför en neutral utgångspunkt att religiösa individers yttrande och religionsfrihet begränsas,

vilket Stout hävdar strider mot demokratins grunder. Alla individer bör ha rätt att yttra sig och

lika möjlighet att påverka de beslut som berör individen.

Stout ansluter sig till Hegels kritik av Kant och anser enligt ett hegelskt paradigm att en

förnuftig person utgörs av en individ som är beredd att ingå i ett diskursivt utbyte utifrån

vilken som helst utgångspunkt som han eller hon kan uppfatta att det är berättigat att försvara.                                                                                                                26 Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition. Princeton University Press 2004, s 65 27 Aa, s 67 28 Aa, s 68

  15  

En förnuftig person i den hegelianska meningen är också någon som alltid är inbegripen i

processen att omforma betydelsen av de normativa begrepp han eller hon har att tillgå genom

att tillämpa dem på nya situationer och problem.29 Därmed kan våra principer om rättvisa

aldrig vara fristående men bör alltid förhålla sig till den situation som råder i varje enskild

kontext. Kärnan i demokratin utgörs, som Stout uppfattar det, av idén om medborgare som

diskuterar med varandra över etiska frågor som skiljer dem åt. Speciellt när det gäller

politiska avgöranden och frågor om rättvisa. Tron att religiösa värderingar inte skulle påverka

individens politiska åsikter uppfattar Stout som naiv. Vidare påpekar han att det inte är

möjligt för religiösa individer att lägga religionen åt sidan, så som ett klädesplagg eller en

hobby. Man måste se personen i sin helhet, där religionen formar individens värderingar

annars går vi miste om viktig information.

Sekulära liberaler har enligt Stout en alltför idealiserad bild av det politiska samtalet. Vi

behöver inte utgå ifrån en gemensam plattform för att uppnå konsensus. Religiösa yttringar

försvårar visserligen debatten men det finns flera exempel där parterna varit oeniga, men som

ändå lett fram till viktiga beslut, bl.a. i frågan om slaveriets avskaffande, debatten om svartas

medborgerliga rättigheter och kvinnors rösträtt.30 Flera religiösa tänkare har haft ett stort

inflytande, bl.a. Martin Luther King, i kampen om svartas rättigheter. Om man skall begränsa

rätten att yttra sig för att uppnå konsensus, bör inte enbart religiösa yttranden utan alla

områden som hotar konsensus begränsas för att den politiska debatten kan kallas rättvis.

Resultatet skulle bli att vi miste om viktiga uttalanden i frågor som rör miljö, jämställdhet och

pacifister för att nämna några. De som yttrar sig har starka åsikter men tillför viktig

information i det politiska forumet.31 Att ha en stark åsikt kan heller inte alltid förklaras

utifrån vårt förnuft. Stout menar att vi kan ha en stark åsikt mot abort eller krigföring i andra

länder, utan att vi kan ge en förnuftig redogörelse för varför vi har dessa åsikter. Men vi är

fortfarande berättigade att uttrycka vår åsikt. Endast genom att fullt ut belysa vad som är av

värde för de olika individerna kan man enligt Stout få igång en likvärdig dialog och utifrån

detta uppnå en djupare förståelse för varandra, och därigenom komma fram till en

överlappande konsensus.  

                                                                                                               29 Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition. Princeton University Press 2004, s 80. 30  Aa,s 82.  31 Aa,s 87.

  16  

Stout utgår ifrån en etisk kontextualism, vilket innebär att det som är rättvist och gott

påverkas av våra yttre kulturella och sociala erfarenheter. Normerna i samhället förändras

också över tid. Varje samhälle och dess individer har en inbördes påverkan och vi bär själva

ansvaret för hur samhället utvecklas. Det vi beslutar i dag får en konsekvens fram över o.s.v.

Dagens politiska system har inte uppstått av sig självt, utan är en följd av de värden som

historiskt har präglat den amerikanska kulturen. Därför kan demokrati inte uppfattas som en

statisk modell, utan bör uppfattas som en tradition bland andra traditioner, som är i konstant

förändring. Stout skriver följande:

When I speak of democratic societies, I do not mean groups that fully live up to such

norms, for in that sense there are no democratic societies. But I do mean groups whose

members invoke such norms habitually when holding one another responsible for what

they say and do and are.32

Kriterier för ett demokratiskt samhälle baseras enligt Stout på att vi i våra dagliga liv

praktiserar demokratiska normer i vårt sätt att hålla varandra ansvariga för vad vi yttrar, hur vi

handlar och hur vi är. I det moderna samhället lever vi efter normerna om yttrandefrihet, vi

strävar efter ett system där individer har rätt till rättvisa rättegångar och inte blir utsatta för

omänskliga bestraffningsmetoder. På detta sätt skiljer sig hans demokratibegrepp från idén

om ett samhällskontrakt utifrån att hans form snarare är en social praktik än en filosofisk idé.

Han påpekar också att det inte finns några fullkomliga demokratier, men att vi bör sträva efter

att hela tiden förbättra samhället. Våra normer förändras över tid. Det som betraktades som

allmän norm för några decennier sedan skulle inte accepteras i dagens samhälle. För att

samhället skall fylla en rättvis funktion bör det därför spegla befolkningens värderingar och

inte ta utgångspunkt i filosofiska modeller. Först och främst handlar det om vikten av dialog i

etiska och politiska frågor, något som gör det möjligt att komma fram till en bredare förståelse

och kunskap, där hela folket kommer till tals.33

Utifrån dessa tankesätt öppnar Stout upp för religiösa ståndpunkter inom den offentliga

sfären, men han påpekar också att det inte är alla religiösa utsagor som möjliggör dialog.

                                                                                                               32  Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition. Princeton University Press 2004,  s  5.  33 Aa, s 293.

  17  

Absoluta sanningsanspråk fungerar som en ”konversationsstoppare”.34 För att dialogen skall

vara meningsfull bör den som uttalar sig vara öppen för immanent kritik. Han påpekar också

att vi i dagens samhälle inte kan basera våra beslut på heliga texter som Bibeln, Tora eller

Koranen, eftersom det inte finns en enhetlig tolkning, men flera. Tanken att Gud är

omnipotent och har högsta auktoritet uppfattas av många som ett hinder men Stout anser att

det är fullt möjligt att både ansluta sig till en styrelseform som accepteras av folket samtidigt

som man ser Gud som den högsta av auktoriteter:

There is a sense in which the ethical the discourse of most modern democracies is

secularized, for such discourse is not framed by a theological perspective, taken for

granted by all those who participate in it. But secularization in this sense is not a

reflection of commitment to secularism. It entails neither the denial of theological

assumptions nor the expulsion of theological expression from the public sphere. And it

leaves believers free to view both the state and democratic political cultural as remains

standing ultimately under divine judgement and authority.35

Det som utmärker ett sekulariserat samhälle är inte sekularism där religionen motarbetas, utan

ett förhållningssätt där man som individ accepterar att den egna tron och uppfattningen inte

behöver delas av alla. Den enskilda har rätt att både se staten och det politiska styret som

underordnade Guds auktoritet. Det finns utrymme för religiösa åsikter, men inte för en

totalitär, allmängiltig tolkning, som alla individer skall rätta sig efter vare sig det gäller

religiösa eller filosofiska modeller för rättvisa.

Samtidigt som Stout kritiserar Rawls form av liberalism, så uttrycket han också kritik mot

nyatraditionalisterna John Milbank, Alastar MacIntyre och Stanly Hauerwas. Gemensamt för

nytraditionalisterna är deras kritik av liberalismen som skapar ett samhälle där individens

rättigheter och självförverkligande premieras framför kollektivt ansvar och gemenskap. De

uppställer en dikotomi mellan det moderna samhället som präglas av sekularism och den egna

traditionen och skapar på så sätt enklaver utanför samhället.

                                                                                                               34 Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition. Princeton University Press 2004, s 86. 35 Aa, s 93.

  18  

Stanly Hauerwas är en av de mest inflytelserika företrädarna för nytraditionalister som verkar

i USA idag. Under sitt liv har han riktat skarp kritik mot liberalismen. Han går så långt som

att hävda ” att om evangeliet är sant, måste den politiska liberalismen vara falsk”. 36 En

kristens främsta plikt är att predika och leva efter evangeliet, inte att rätta sig efter ”en

filosofisk gemensam plattform” som utgångspunkt för både kristna och icke-kristna. Han är

oenig i tanken om en universell etik som kan accepteras av alla människor och vänder sig mot

tanken om den naturliga lagen, vilket skulle innebära att kristendomen inte har någon specifik

inverkan på etiken.37 Stout skriver följande:

According to Hauerwas, most of our actions, believes, and character traits are not what

they are as a result of the decision we make on the basis of reasoning. The result rather

formal having been raised in a certain way and form a daily participation in the practice

and is the tuitions of our society.38

Det är den sociala kontexten som präglar vår moral och det som anses gott och rätt är relativt

och skiljer sig mellan olika traditioner. En kristen gemenskap skapar en särpräglad kristen

etik som formar människors karaktär. Kyrkan och den kristna gemenskapen står i centrum och

formar våra värderingar med Jesus som förebild.39

Stout är överens med Hauerwas i hans argumentation mot universella rättviseprinciper och

hans utgångspunkt att alla människor är präglade av någon form för tradition.40 Han stödjer

Hauerwas försvar av en etisk kontextualism, men riktar samtidigt kritik mot hans

avståndstagande mot det moderna samhället och hans utelämnande av begreppet rättvisa i sin

argumentation.41 Stout jämför hur Hauerwas uppfattar den sociala process som skapar vår

identitet och våra värderingar med feministen Gloria Albrecht. Vår karaktär formas enligt

Hauerwas helt av den miljö vi växer upp i och som bestämmer vilken sorts människor det är

möjligt för oss att bli. Den viktigaste frågan vi kan ställa till samhället är vilken slags

                                                                                                               36 Aa,s 140.    37  Aa,s  146.  38  Aa,s  149.  39 Grenholm: s 102. 40 Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition. Princeton University Press 2004, s 147. 41  I sina tidiga texter har Hauerwas uttalat att kristna själva måste bestämma i vilken grad de deltar i samhället. Han uppmanar kristna att stödja och praktisera inom medicin och juridik och ger råd hur man som kristen bör förhålla sig i debatten om kärnvapen, om hur relationen mellan kristna och judar kan hanteras och i frågor om rättvisa. Se Stout: s. 147.  

  19  

individer det skapar. Gloria Albrecht är enig med Hauerwas i flera av hans påståenden: att

samhället formar individen genom narrativ, lek och andra ritualer, att vi bör ställa frågan

vilken slags individer samhället formar och att kritiskt förnuft är begränsat inom en kontext.

Däremot kritiserar hon Hauerwas för att utesluta rättvisa i sitt språk, när han talar om hur hans

kristna gemenskap har formats. Detta leder till att Hauerwas omedvetet försvarar en etik som

kan återinföra orättvisa strukturer.42

Albercht och Hauerwas är oeniga om vilka dygder som bör premieras. Albrecht, å ena sidan,

anser att demokrati och feminism har givit kristna viktiga erfarenheter av vad dygder är och

hon framställer rättvisa som en av de främsta av dygder. Alberchts utgångspunkt innebär att

varje individ bör respekteras och behandlas lika, vilket inte passar in i en hierarkisk patriarkal

struktur, vare sig det är inom kyrkan, familjen eller samhället. Om vi har en genuin omtanke

om alla individer, kommer vi enligt Albrecht att upptäcka att Hauerwas är okänslig för en rad

negativa egenskaper som hans traditionalism fostrar. Hauerwas, å andra sidan, lägger större

vikt vid att förädla den kristna karaktären genom att följa Jesus exempel i ett liv som discipel

och visar ringa intresse för feministernas samhällskritik och den demokratiska praktiken, där

vi som ett folk tar ett gemensamt ansvar inom familj, kyrka, arbetsplats, etc. Denna praktik

upplever Hauerwas inte som en dygd. Stout skriver följande:

Hauerwas seems not to imagine this democratic, critical activity as a practice that

involves the cultivation of virtues or the construction and telling of narratives. He

thinks of democratic questioning not as valuable social practices, like jazz or baseball,

but as one of the acids off individualism eating away at tradition. In his vision – and

here it is MacIntyre's influence that matters – liberal democracy and tradition appear as

opposites, necessarily opposed to each other. Because he thinks of them in this way he

slides into thinking that the only way to shape virtuous people is the favourite to

particular kind of premodern, authoritarian tradition he has in mind.43

Huerwas är enligt Stout förblindad i sitt motstånd mot liberalismen, som han talar om i

generaliserande termer, och reducerar till en enhet, utan att närmare precisera vad han

                                                                                                               42 I sina senare skrifter lämnar han helt begreppet rättvisa och kritiserar liberala teologer för att de går emot evangeliet. Se Stout: s 150. 43 Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition. Princeton University Press 2004, s 152.

  20  

menar.44 Han sätter även likhetstecken mellan demokrati och liberalism. Detta leder

Hauerwas in i en återvändsgränd, där den enda vägen ut är att fasthålla en premodern

tradition.

Stout sympatiserar med nytraditionalisternas kritik av liberalernas samhällskontrakt. Han

ansluter sig också till en etisk kontextualism, som innebär att samhället präglar våra

värderingar. Han tar till sig Hauerwas kritik av det moderna samhället och menar att det är

viktigt att vi ställer frågan om vi är nöjda med de individer det moderna samhället har format

oss till. Nytraditionalisterna ser enbart det moderna samhället som ont medan den egna

traditionen framställs som god och dygdig, en position Stout uppfattar som högfärdig och

verklighetsfrånvänd.45 Han ställer sig också kritisk till att nytraditionalisterna talar om

liberalismen och demokrati som enhetliga begrepp. Det finns flera former av liberalism och

andra demokratiformer än en liberal demokrati.

Nytraditionalisterna vänder sig mot demokrati, men frågan är vad som skulle vara ett bättre

alternativ?46 Enligt Stout är det just med hjälp av demokratin som olika grupper kan

överbrygga sina skilda värderingar och att man står till svars inför varandra. Genom

demokratin kan man på sikt få fram en gemensam värdegrund och moral. I stället för att dra

sig undan världen bör nytraditionalisterna engagera sig i debatten och lyfta fram hur kristna

värderingar kan bidra till ett bättre samhälle, ett samhälle som utan sina kulturella och

religiösa bidrag riskerar att bli urlakat på tradition. Han skriver följande:

Commitment to democracy does not entail the rejection of tradition. It requires jointed

taking responsibility for the criticism and renewal of tradition and for the justice of our

social and political arrangements.47

                                                                                                               44  Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition. Princeton University Press 2004,  s  156.  45 Aa, s 84. 46 Stout påpekar att nytraditionalisterna inte skulle vara villiga att återgå till en traditionell samhällsstruktur med begränsad yttrandefrihet, där kvinnor inte har samma rättigheter som män, med ett pre-historiskt rättsväsende och arrangerade äktenskap. De åtnjuter friheten som demokratin ger dem samtidigt som de kritiserar normerna i det moderna samhället och upphöjer prehistoriska dygder. 47 Aa, s 152.

  21  

Att vara anhängare av demokrati innebär inte ett avståndstagande till traditionen. Vi måsta ta

ett gemensamt ansvar. Det är av vikt att man möts i en öppen dialog. Även om vi talar om

moral på olika sätt så finns att det enligt Stout alltid gemensamma nämnare vad gäller

moraliska värderingar, oavsett vilken kulturell eller religiös grupp man tillhör.48 Stout syfte är

att få fram att både nytraditionalister och liberaler måste anpassa sig för att få fram en ”neutral

politik”. En ”neutral utgångspunkt” är således inte den liberala utgångspunkten utan snarare

en blandning, det vill säga det Stout kallar en ”demokratisk tradition”.49 Stout visar att det inte

är nödvändigt att förkasta hela den liberala demokratiska idén. Med hjälp av Gloria Albrecht

kritik av Hauerwas lyfter han fram att det finns flera värden i demokratin som vi bör värna

speciellt rättvisa. I dagens samhälle måste vi ta fasta på individens lika värde, kvinnors

rättigheter, yttrandefrihet- religionsfrihet, ett oberoende rättsystem som ger skäliga domar.

Det finns ingen önskan att återgå till ett pre-modernt samhälle. Samtidigt bör vi ställa oss

frågan om vilken slags individer det är det moderna samhället fostrar. Religionen är del av vår

tradition och vi kan lära mycket av den moral och etik som Hauerwas och andra religiösa

företrädare uppmärksammar. Därför är det viktigt att lyfta fram deras kritik av samhället och

införliva deras åsikter i en gemensam dialog. Religiösa normer är en del av samhället och bör

införlivas i dialogen, men inte absoluta sanningsanspråk. Stout visar således att religionen kan

få ett betydande inflytande i det offentliga rummet utan att ramarna för det moderna samhället

kränks.

                                                                                                               48 Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition. Princeton University Press 2004, s 228.  49 Aa, s 4.

  22  

2.2 Summering av Jeffrey Stouts tankar

Jeffrey Stout visar att den liberala formen av demokrati, som innebär en strikt uppdelning

mellan en privat och offentlig sfär, inte utgör det enda kriteriet för demokrati. Från en

Hegeliansk utgångspunkt, kritiserar Stout, Rawls samhällskontrakt och nödvändigheten av en

gemensam plattform som utgångspunkt för det politiska samtalet. Ett samhälle bör enligt

Stout ta utgångspunkt i de kontextuella skillnader som präglar våra värderingar i stället för att

rätta sig efter en neutral utgångspunkt som förutsätter en gemensam värdegrund. Skulle detta

kunna överbrygga klyftan mellan islam och det moderna samhället? Den liberala demokratins

universella prägel har på många sätt bundit demokratibegreppet med väst och även med

västerländsk kulturimperialism. Enligt min uppfattning är detta också orsaken till att många

förknippar demokrati som ett västerländskt fenomen. Stout kritik visar dock att demokrati inte

nödvändigtvis behöver ta utgångspunkt i en västerländsk idétradition. Eftersom demokrati

enligt Stout inte kan betraktas som ett statiskt form men snarare är ett koncept, som för att

fylla sin funktion, bör rätta sig efter varje enskilt samhälles normer, finns det möjlighet för

kontextuella skillnader. Demokratin x står alltså i relation till samhällets normer y för att

skapa ett rättvist och gott samhälle x. I ett religiöst samhälle bör demokratin därmed kunna

spegla individernas religiösa värderingar, vilket skulle kunna vara möjligt utifrån Stouts

argumentation så länge man är öppen för immanent kritik och inte gör absoluta

sanningsanspråk. Men det finns också vissa kriterier som bör uppfyllas. Stout visar att det inte

är nödvändigt att förkasta hela den liberala demokratiska idén. Med hjälp av Gloria Albrecht

kritik av Hauerwas lyfter han fram att det finns flera värden i demokratin som vi bör värna

speciellt rättvisa. I dagens samhälle måste vi ta fasta på individens lika värde, kvinnors

rättigheter, yttrandefrihet- religionsfrihet, ett oberoende rättsystem som ger skäliga domar.

Det finns ingen önskan att återgå till ett pre-modernt samhälle. Samtidigt bör vi ställa oss

frågan om vilken slags individer det är det moderna samhället fostrar. Religionen är del av vår

tradition och vi kan lära mycket av den moral och etik som Hauerwas och andra religiösa

företrädare uppmärksammar. Stout visar således att religionen kan få ett betydande inflytande

i det offentliga rummet utan att ramarna för det moderna samhället kränks.

I följande avsnitt vill jag undersöka vilka möjligheter Stouts Hegelianska utgångspunkt för en

demokrati som öppnar upp för kontextuella skillnader, skulle kunna innebära, i frågan om

Islams förenlighet med det moderna samhället och hur hans ståndpunkt svarar överens mot

nytolkarna.

  23  

3.1 Islamiska nytolkare

Jag har i föregående kapitel förklarar hur Jeffrey Stout ser en möjlighet till att religionen kan

få ett större inflytande inom den offentliga sfären för att skapa ett rättvist samhälle. I

kommande kapitel vill jag i ljuset av Stouts argumentation för en ”kontextuell form av

demokrati ” som inte förutsätter en strikt uppdelning mellan en offentlig och en privat sfär,

undersöka vilket inflytande reformisterna, Soroush, Vasmaghi och Ramadan argumenterar för

att religionen bör ha i dagens samhälle, hur de problematiserar islam som ett helhetskoncept

där man inte gör någon skillnad mellan privat och offentlig sfär och hur de argumenterar för

att ett sekulärt rättighetsbaserat samhällsideal går att förena med en lojalitet med Gud och

islams principer.

3.2 Abdolkarim Soroush – från revolution till islamisk reformation

En av de reformister som riktat skarp kritik mot det religiösa styret i Iran och de rättslärdas

maktbefogenheter är Abdolukarim Soroush. Han har i väst blivit kallad för islams Martin

Luther och räknas till en av dagens mest inflytelserika reformister. Genom sin utbildning

inom den islamiska teologin och genom sina universitetsstudier i Iran och i England, har

Soroush goda kunskaper både inom islamisk teologi och modern vetenskap och västerländsk

filosofi. Soroush, som själv fick en högt uppsatt position av Khomienin efter revolutionen

1979, riktar idag djup kritik mot Irans religiösa statsskick, som inte har någon grund i det

moderna samhällets förutsättningar, där staten får sin legitimitet genom folkliga val och i

utbyte har en plikt att skydda sina medborgares rättigheter.

Irans statsskick, som baseras på jurisprudens och ett religiöst väktarråd, utgår inte från

individens rättigheter utan från individens plikt gentemot Gud och därmed också individens

plikt gentemot staten.50 Soroush skriver följande:

                                                                                                               50  Soroush, Abdolkarim: Reason, Freedom and Democracy in Islam. Essential writings of Abdolkarim Soroush. Oxford

2000, s 63

  24  

The government founded on the guardianship of the jurisconsult as based on duties as it

is, conflicts with the mentality of modern humanity as well as with most of the modern

political philosophy is that based on the idea of the state on the principles of the rights

of human beings. In the system the people, who are endowed with rights, exert then by

electing their leaders to a government that guarantees to protect the public good. In this

sense the government serves and manages more than it rules. By contrast the

government based on the guardianship of the jurisconsult is based on duties.51

Ett pliktbaserat samhälle med ett religiöst väktarråd är enligt Soroush inte förenligt med den

moderna människans uppfattning av sig själv och sin omvärld, som i en global kontext mer

och mer strävar efter rättigheter som underlag för samhällets lagar och normer. Ett rättvist

samhälle kan inte enbart baseras på vad som anses rätt och gott utifrån religiösa antaganden

utan måste utgå ifrån vad som är gott för dagens moderna människor, som enligt Soroush är

mer rättighetsorienterade än tidigare generationer. En grundpelare för ett rättvist samhälle är

därför ett oberoende rättssystem som säkrar medborgarnas rättssäkerhet och lika behandling

inför lagen, vilket enligt Soroush endast finns inom ett demokratiskt system.52 Soroush

kritiserar det totalitära religiösa styret i Iran, där väktare av Guds vilja säkrar att den politiska

makten och lagstiftningen följs i enlighet med sharia. Högsta ayatollan och de religiösa

väktarna uppfattas som lagens främsta uttolkare och har maktbefogenheter som står över

vanliga medborgare.53 De har kontroll över vem som har rätt att kandidera till parlamentet och

över konstitutionens lagar och utser också vem som skall vara chef för rättsväsendet, vilket

medför risk för korruption och statligt förtryck. Att medborgarna inte har insyn i makten eller

rätt att kritisera sina ledare, vilket anses som ett brott gentemot Gud, bidrar till de religiösa

ledarnas oinskränkta makt. De legitimerar den politiska makten utifrån religionen, vilket

kräver en absolut kunskap, en kunskap som enligt Soroush ingen människa besitter.54

Samtidigt är det viktigt att påpeka den centrala position religionen har, både inom en privat                                                                                                                51 Soroush, Abdolkarim: Reason, Freedom and Democracy in Islam. Essential writings of Abdolkarim Soroush. Oxford, 2000, s 63 52 : http://drsoroush.com/en/the-crust-and-the-core-of-rule-by-the-people 53 Fazlashemi, Mohammad: Judicial and Rational Challenges of the Doctrine of Jurist’s Rule.s 50 54 Soroush, Abdolkarim: Reason, Freedom and Democracy in Islam. Essential writings of Abdolkarim Soroush. Oxford 2000, s 63

  25  

och offentlig sfär, och att det i nuläget enligt Soroush inte finns någon önskan om att begränsa

religionen till en privat sfär, den är en del av människors identitet:

We can’t take religion away from our society; nor do we wish to do so. It is our

identity. It is our culture. It is our belief, our aspiration. Of course, when the majority

of people in a society come to the conclusion that they want to set religion aside, that’s

another matter. But we’re not talking in that kind of environment now. We’re talking

in an environment in which a revolution has occurred in the name of religion. And

people have shown that, despite their differences, they are deeply attached to this

creed.55

Religionen utgör enligt Soroush samhällets värdegrund som präglar kulturen och människors

identitet, varför det varken är önskvärt eller möjligt att separera religionen från samhället. Å

ena sidan framhäver Soroush att det finns en önskan om ett rättighetsbaserat samhällsidéal,

vilket enligt honom kräver en demokratisk styrelseform, å andra sidan, har religionens en så

central position att det inte finns någon önskan att avgränsa religionen från samhället. Går

dessa två positioner att förena? I det följande textavsnitt vill jag presentera flera av Soroush

argument för att en religiös demokrati är det styrelseskick som är bäst lämpat för dagens

religiösa samhälle i Iran.

3.3 Religionen i sig och människans kunskap om religionen

Enligt Soroush finns det ingen tolkning av religionen som kan anses fullständig och absolut,

vilket medför att man inte kan legitimera den politiska makten utifrån religiösa antaganden.

Han kritiserar det religiösa styret för att göra anspråk på sanningen genom att forma islam till

en ideologi, vilket begränsar religionen inom en snäv ram. Genom studier av Koranen och

rättstraditioner påpekar Soroush att det inte finns någon enhetlig tolkning som kan anses för

legitim och som har företräde framför andra. Soroush har ingen intention att rekonstruera

religionen så att den passar ett modernt samhälle utan han hävdar, att religionen är

                                                                                                               55 http://drsoroush.com/en/some-of-our-clerics-are-no-better-than-the-taliban/

  26  

oföränderlig och evig och som sådan kan den inte ändras, men vi bör ”förfina” människors

tolkningar. Han skriver följande:

It becomes clear that it is religious knowledge, not the scripture itself, that takes the

pigments and aroma of cultures, undergoes change, and needs purification. Revivalists,

who are empathetic philosophers of religion, do not replace religion with their

understanding of it. They simply replace one understanding of religion with another.

While accepting the eternal nature of the Qur'an and the Tradition, the revivalists

refresh and complement our knowledge of them. That which remains constant is the

religion; that would change is religious understanding.56

För att anpassa religionen till ett modernt samhälle är det inte ”religionen i sig” som skall

förändras utan människors uppfattning om religionen.57 Soroush gör därmed en uppdelning

mellan religionen som anses evig och oföränderlig och människans kunskap om religionen

som aldrig kan vara fullständig men alltid präglas av hur hon förstår sig själv och sin samtid.

Nya vetenskapliga rön förändrar människans förståelse av sin omvärld, vilket också präglar

den religiösa förståelsen som liksom vetenskapen är i konstant förändring. Det är därför inte

möjligt att göra en exakt tolkning av Koranens innebörd. För även om texten är den samma så

påverkas förståelsen av yttre faktorer. En teolog under medeltiden tolkar enligt Soroush

Koranen och profetens tradition utifrån de premisser som var rådande i hans samtid, medan en

exeget i dagens samhälle präglas av rådande influenser och vetenskapliga rön. Även om

texten är densamma så skiljer sig tolkningarna åt. Det är också viktigt att man förhåller sig till

Koranen som en historisk text och kritiskt granskar innehållet utifrån sitt historiska

sammanhang. På så sätt kan man komma fram till andemeningen i budskapet och överföra det

till dagens samhälle. Att tolka Koranen bokstavstroget och tillämpa lagar och normer

ordagrant som på profetens tid är enligt Soroush varken önskvärt eller möjligt, eftersom vi

inte kan läsa och förstå texten på samma villkor som människor som levde på 600-talet.

                                                                                                               56 Soroush, Abdolkarim: Reason, Freedom and Democracy in Islam. Essential writings of Abdolkarim Soroush. Oxford 2000, s 33. 57 Aa,s 31.

  27  

3.4 Inre och yttre frihet som underlag för religiös kunskap

Soroush är av den åsikten att vår förståelse av religionen alltid måste stämma överens med

samhällets utveckling och vad som anses gott. Den medeltida människan förstod och

hanterade religionen utifrån sin världsbild och så måste även dagens människor förhålla sig.

Man närmar sig inte religionen genom att kopiera en samhällsstruktur från Profetens tid. Yttre

lagar och normer kan aldrig skapa eller kontrollera människors tro, som enligt Soroush är

ytterst privat och individuell. Han ser tron som en blomsteräng där varje blomma är unik, och

lika så anser han att varje individ har ett personligt förhållande till Gud.58 Ett samhälle som

inför absoluta regler för hur man bör uppföra sig och som inte tillåter yttrande och tankefrihet

skapar stagnation av religionens andlighet. För att religionen skall finna sin sanna natur i

dagens samhälle måste individen få lov att utforska sin religiösa identitet och detta är endast

möjligt om individen har både yttre och inre frihet. För att kunskapen om religionen skall

kunna blomstra är det också viktigt att man har rätt till att diskutera och kritisera olika

antaganden. Därför anser Soroush att det enda statsskick som är förenligt med hans syn på

religion är en demokrati, som baseras på mänskliga rättigheter och säkrar individens yttre

rättigheter och som möjliggör en ”inre tankefrihet”.59 Utifrån att alla människor är olika och

har olika förståelse av en religiös sanning, liksom en mosaik, bör vi söka kunskap om andras

tro för att få insikt i andra vägar till sanningen. Denna tanke öppnar upp för tolerans över

religionsgränser och acceptans för religiösa minoriteter.

3.5 Religiös demokrati

Demokrati och mänskliga rättigheter har av många traditionalister uppfattats som en

västerländsk idétradition som inte är förenlig med islams grunder, men enligt Soroush skall

man se mänskliga rättigheter och demokrati som allmänmänskliga värden som är

eftersträvansvärda för alla människor oavsett etnisk eller religiös tillhörighet. Han går så långt

som att hävda att det enbart är i en demokrati som kunskapen om religionen kommer till sin                                                                                                                58 Soroush, Abdolkarim: Reason, Freedom and Democracy in Islam. Essential writings of Abdolkarim Soroush. Oxford 2000, s 143. 59  Aa,s  145.  

  28  

rätt och där individen kan utveckla en religiös identitet. Även om Soroush vänder sig mot att

den politiska makten legitimeras utifrån religionen och Gud, vill han inte begränsa religionen

till en privat sfär. I ett samhälle är det av yttersta vikt att den politiska makten speglar de

värderingar som råder bland befolkningen och i ett religiöst samhälle bör politiken därför ta

hänsyn till den position religionen har i människors liv. En separation mellan stat och religion

innebär inte att religionen skall separeras från den politiska sfären, där religionen har en viktig

funktion. Utifrån att man inte kan separera människors värderingar från människors tro,

kommer den politiska sfären alltid att ha en religiös prägel i ett religiöst samhälle. Soroush

framhäver också att det finns många typer av demokratier och att det religiösa samhället inte

är förenligt med den extrema sekulära form som tillämpas i Frankrike. En sekulär demokrati

uppfattats ofta som ett hot mot den egna traditionen, vilket gör det viktigt att förklara att

religionen fortfarande kan ha en central position:

The reassurance is needed because religious people in Iran may flee democracy and

secularism on the assumption that they contravene and negate religiosity. So, it has to

be explained to them that the establishment of political secularism and a religious

democracy will not harm anyone's religion or beliefs; it will not detract from anyone's

fate. I think this is very important and necessary message.60

Soroush påpekar att det sekulära samhället inte kommer att skada eller begränsa någons tro.

Soroush eftersträvar det han kallar för en religiös demokrati – en demokratiform som tillåter

människors religiösa värderingar att ta plats i samhället. Denna form av statsskick skiljer sig

därmed både från en extrem sekulär form som Frankrike, där individen inte tillåts ge uttryck

för sin religiositet och från en teokrati där människor inte har rätt att utrycka sig fritt.

Skillnaden mellan en teokrati och en religiös demokrati är att den senare legitimeras utifrån

folkliga val. Det är människorna som avgör vilken position religionen bör ha, och politiken

kan avspegla religiösa normer och principer utan att de begränsas till en bestämd tolkning av

fiqh.61 Enligt en traditionell tolkning är sekularisering otänkbart, utifrån tanken att religionen

skall vara underlag för samhällets institutioner, men Soroush anser en demokrati säkrar

                                                                                                               60 http://drsoroush.com/en/the-current-iranian-system-rests-on-obedience-not-human-rights/ 61 Eftersom Koranen endast innehåller ett begränsat antal verser som berör direkta regler och genom att verserna kan ha ett tvetydigt innehåll behöver de tolkas av jurisprudens – fuqaha – till konkreta regler som benämns fiqh. Fiqh, är den mänskliga tolkningen av Sharia. Se Hjärpe, Jan: Sharia. Nordstedts förlag, Stockholm 2005, s 9

  29  

individens lika rättigheter och ser till de behov som finns i dagens samhälle utan att religionen

behöver marginaliseras.62 En uppdelning mellan stat och religion skapar större möjligheter för

religiös blomstring genom att individen säkras yttre och inre frihet och att en demokrati

tillåter olika tolkningar av islam vilket ligger närmare den religiösa traditionen än en

monolitisk modell som upphöjer en tolkning över andra. 63

3.6 Lag och etik

Varken samhället eller politiken kan uppfattas som statiska enheter utan är enligt Soroush i

konstant utveckling. Lagen kan därför inte heller vara statisk utan måste stå i relation till hur

vi lever och till våra behov. Om våra behov och samhällsstrukturen förändras måste lagen

anpassa sig, vilket är ett av kriterierna för den juridiska vetenskapen. Det är också viktigt att

lagen speglar ett samhälles normer och kan endast anses vara legitim så länge den speglar

moralen. Om man utgår ifrån att lagarna är föränderliga och kan anpassa sig till samhällets

förhållanden så spelar det enligt Soroush ingen roll om lagarna är sekulära eller baseras på

religiösa principer.

Han uttrycker följande:

Fiqh has always safeguarded the identity of Muslims. For example, we have particular

laws in fiqh for buying and selling, for renting, for hunting and slaughtering animals,

for food and clothing, etc. There are different laws in France in these respects. There

are different laws in Britain. But there is no reason why we should change our fiqh-

based laws as long as they do not contravene human rights. There’s no reason why we

should, for example, model ourselves on France. There’s no need for it.

                                                                                                               62 Liknande resonemang förs av Abdullahi Ahmed An-Naím i Islam and the Secular State: Negotiating the Future of Shari'a. Harvard University Press, 2008 63 Redan under islams tidiga skede skapades oenighet om hur man på bästa sätt skulle tolka och tillämpa traditionen. Lagskolorna i Medina höll sig strikt till tidigare generationers tolkningar och där man tillämpade taqlid – en imitation av Profetens handlingar och tidigare generationers handlingar, medan de rättslärda i Kufa i Irak utgick från hur islams principer bäst kunde tillämpas genom att man med hjälp av ijtihad – fritt resonerande och förnuft kunde komma fram till andemeningen i budskapet snarare än att slaviskt följa tidigare generationers exeges. Oenigheten mellan dessa grupper lever kvar i dag och bidrar till konflikter. Ramadan, Tariq. A radical reform s. 41f, s. 49f. Se även Göran Larsson: Att läsa Koranan s.30. Se även Fazlashemi, Mohammad. Occidentalism, Idéer om väst och modernitet bland muslimska tänkare. Studentlitteratur Lund, 2005, s 9.

  30  

But you may find other rulings, such as the rulings relating to apostasy, that contravene

human rights. Here, we must exercise ijtihad [reasoned formulation of new rulings

based on the circumstances of time and place] and bring them into line with Islamic

morality. 64

Det finns ingen orsak till att ändra fiqh-baserade lagar så länge de inte strider mot mänskliga

rättigheter. De speglar samhällets normer som bör vara vägledande både för den politiska och

rättsliga sfären. Lagarna i samhället skall således fortfarande baseras på religiösa principer,

och religiösa normer utgör därmed fortfarande underlag för lagen, men lagarna skall kunna

kritiseras och bytas ut på samma sätt som lagar i ett sekulärt lagsystem. Det är först de lagar

som anses oföränderliga som skapar problem i förhållande till mänskliga rättigheter och dessa

måste man förhålla sig till så att de är enhetliga med samhällets normer.

3.7 Mänskliga rättigheter

Tolkningar av en religion, som inte förhåller sig till mänskliga rättigheter, kan enligt Soroush

inte försvaras i dagens värld. Mänskliga rättigheter säkrar inte enbart demokratins grunder

med lika rättigheter, utan även religionens karaktär.65 Soroush ser vikten av att förhålla sig

till det rådande samhället och inte enbart söka svar i på problem de religiösa urkunderna som

på många sätt enligt honom inte kan ge ett tillfredsställande svar på de frågor som berör den

moderna människan. Tolkningen av religionen måste vara human och rättvis och utgå från

människan bästa. Förnuft och mänsklig erfarenhet måste gå före religiösa antaganden. Vad

som är gott för människan är också gott för religionen och utifrån denna tanke anser Soroush

att mänskliga rättigheter inte kan anses som ett hot mot religionen. Religionen skall ses som

vägledande för att uppnå det goda, men om religionen strider mot det som genom förnuft och

erfarenhet anses gott, skall förnuftet gå före.

                                                                                                               64 http://drsoroush.com/en/the-current-iranian-system-rests-on-obedience-not-human-rights/ 65 Soroush, Abdolkarim: Reason, Freedom and Democracy in Islam. Essential writings of Abdolkarim Soroush. Oxford 2000, s 129  

  31  

3.8 I gränslandet mellan islamisk ideologi och liberal demokrati

Är det önskvärt att införa demokrati och ett rättighetsbaserat samhällsideal i en kontext där

religionen har en central position och befolkningen i stor utsträckning bygger sin identitet på

religiösa föreställningar och den egna traditionen? Som tidigare nämnts finns det å ena sidan

en önskan om ett rättighetsbaserat samhällsidéal, vilket enligt Soroush kräver en demokratisk

styrelseform å andra sidan har religionen en så central position att det inte finns någon önskan

att avgränsa religionen från samhället. Analysen visar att det på ett teoretiskt plan är fullt

möjligt att förena demokrati och ett rättighetsbaserat samhällsideal med en islamisk

värdegrund, men det förutsätter att religionen får mer inflytande i samhället än vad Rawls

samhällskontrakt möjliggör. Det är alltså inte önskvärt att införa en universell modell, som

kräver en strikt uppdelning mellan en privat och offentlig sfär, vilket har förknippas med

tvångssekularisering och implementering av ett liberalt värdesystem. Däremot skulle

demokrati vara möjlig om vi utgår utgår ifrån Jeffrey Stouts kontexteulla utgångspunkt som

förutsätter följande: att demokratin för att fylla sin funktion bör spegla de normer och

värderingar som råder inom ett samhälle; att begreppet demokrati inte skall uppfattas som en

statisk enhet utan snarare som en praktik som införlivar alla medborgares värderingar,

religiösa som sekulära.

På så sätt finns det möjlighet för religionen att ta en större plats i den politiska sfären, men

Soroush anser också att lagstiftningen skall utgå från religiösa principer. I politiska

diskussioner som berör konstitutionella frågor bör religionen fortfarande vara normgivande.

Detta ser Rawls som en omöjlighet och han begränsar alla religiösa frågor till en enhet medan

Stout ger en mer nyanserad bild, vilket öppnar upp möjlighet för religiöst inflytande utifrån

kriterierna att individer inte kan göra absoluta sanningsanspråk utan skall vara öppna för

immanent kritik. Så länge det är möjligt att föra en dialog är det alltså möjligt att basera

lagstiftningen på religiösa principer. För att förtydliga skillnaden kan vi lyfta fram Stouts

exempel, att individer har rätt att vara delaktiga i frågor och har rätt att yttra starka åsikter i

frågor som t.ex. abort och krigföring. Att åsikterna har en grund i religiösa antaganden eller

inte gör ingen skillnad för samtalet. Även Soroush framhäver att en lagstiftning utifrån islams

principer inte skiljer sig från lagstiftningen i Frankrike eller Storbritannien. På samma sätt

som dessa länder baserar sin lagstiftning utifrån sina värdegrunder bör man i en muslimsk

  32  

kontext kunna lagstifta utifrån den värdegrund som råder i respektive samhälle.66 Den främsta

skillnaden mellan ett teokratiskt statsskick och en religiös demokrati är således enligt

Soroush, som jag tolkar honom, att det politiska beslutsfattandet och lagstiftningen utgår från

folket. Det är folket som avgör vilken position religionen skall ha och man är delaktig i

beslutfattandet till skillnad från det politiska statsskick som råder i Iran idag, där högsta

ayatollan och de religiösa väktarna uppfattas som Guds representanter. De baserar

lagstiftningen utifrån sin tolkning av Koranen och Profetens tradition, men enligt Soroush kan

de inte ta patent på sanningen eftersom vår mänskliga förståelse av de heliga texterna

påverkas av vår kontext så finns det ingen absolut tolkning som kan anses giltig. Det är

fortfarande möjligt att uppfatta Gud som omnipotent och som högsta auktoritet även om

beslutfattandet utgår från folket. Demokrati begränsar inte religionen i den offentliga sfären

men öppnar upp för flera tolkningar, vilket stämmer överens med islams grundläggande

karaktär.67 Både Soroush och Stout uppfattar att kriterierna för vad som utgör ett rättvist och

gott samhälle förändras över tid. De normer och lagar som var giltiga i tidigare epoker skall

inte uppfattas som absoluta och eviga. Om våra behov och samhällsstrukturen förändras

måste lagen anpassa sig för att fylla sin funktion. Därför är det inte möjligt att skapa ett

rättvist samhälle utifrån filosofiska eller religiösa modeller. Det är viktigt att den politiska

sfären och rättssystemet svarar upp till dagens samhälle. Soroush hävdar att tolkningen av

religionen måste utgå från människans bästa. Om religionen strider mot det som anses gott

skall förnuftet gå före. Både Soroush och Stout framhäver yttrande och tankefrihet,

religionsfrihet och ett säkert rättssystem utan omänskliga bestraffningsmetoder som värden vi

bör värna. I dagens globala värld är demokrati och mänskliga rättigheter enligt Soroush

eftersträvansvärda för alla samhällen.

I muslimska länder har islam ett specifikt budskap som ger en särskild prägel och är med till

att forma samhällets värdegrund. Samtidigt är länderna idag delar av en global värld och det

finns flera gemensamma nämnare för hur människor uppfattar sig själva och sin omvärld.

Genom att överföra andemening av islam så att de svarar till dagens samhälle och genom en

demokrati som tar utgångspunkt i islams principer öppnar Soroush upp möjlighet för

förändring. På så sätt överbryggar han dikotomin mellan islam och det moderna samhället.

                                                                                                               66  Det är problematiskt att tala om en gemensam muslimsk värdegrund. Se Fazlhashemi Mohammad. Den arabiska våren, Historiska media Lund, 2013, s 106. 67 De har varit oeniga från islams formativa period, Se Fazlashemi: Religiös demokrati eller demokratisk religiositet.

  33  

4.1 Sedigheh Vasmaghi – islamisk feminism

Sedigheh Vasmaghi har sedan 2012 varit fristadsförfattare i Uppsala. Före flykten till Sverige

har Vasmaghi, utifrån sin position som advokat och som professor vid Teherans universitet,

kämpat för att stärka kvinnors säkerhet. Hon har riktat skarp kritik mot regeringen och

rättsväsendet i Iran, bl.a. vad gäller dess tolkning av traditionen, som enligt Vasmaghi kraftigt

begränsar kvinnors rättigheter: kvinnors vittnesmål är inte giltiga på samma villkor som mäns,

restriktioner begränsar kvinnors möjlighet att röra sig fritt, barns straffålder sätts för flickor

vid nio års ålder och man tillåter i praktiken polygami. Liksom andra islamiska feminister

kritiserar Vasmaghi den patriarkala struktur som har format samhället och begränsat kvinnans

möjligheter. Liksom Soroush påpekar, kan man inte bortse från religionens centrala position i

människors liv. I förhållande till kvinnors rättigheter är det viktigt att förstå att kvinnorna är

del av en tradition och inte önskar att bli befriade från religionen, samtidigt blir många

kvinnor begränsade av mäns tolkningar av religionen. Här uppstår en normkonflikt. Finns det

en möjlighet att förbättra kvinnornas situation från den egna traditionen? I följande avsnitt

analyseras Vasmaghis argumentation för att Islams principer bör anpassas till det moderna

samhället och varför en nytolkning är nödvändig för att förbättra kvinnors situation.

4.2 Prehistoriska ideal

Efter revolutionen 1979 har det iranska samhället genomgått en islamisering. Grundlagen har

reviderats och baseras idag till stor del på religiösa urkunder. Även om lagarna stiftas i

parlamentet måste de godkännas av ett religiöst väktarråd, så att de stämmer överens med

sharia. Konstitutionens lagar är således enbart giltiga så länge de inte strider mot väktarådets

tolkning av guds lag.68 Man utgår ifrån att en islamisering av samhällets institutioner och

lagar medför rättvisa och harmoni. Problemet med denna islamisering är enligt Vasmaghi, att

man upphöjer de normer och lagar som praktiserades i Profetens samtid som eviga och

allmängiltiga utan att ta hänsyn till att dessa lagar är utformade i en historisk kontext som

radikalt skiljer sig från dagens samhällsstruktur:

                                                                                                               68 https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2014/Nr-2-2014-Argang-80/Sedigheh-Vasmaghi-utmanar-Irans-system-inifran/

  34  

The picture that is portrayed of government in the Shia religious sources, is the picture

of a government governing a small town or a large village, with two or three thousand

inhabitants. This picture is modeled after the prophet of Islam's rule over the very small

town of Medina. Can that very simple and primitive model be the model of governance

in Iran's society of today? The answer to this question is undoubtedly negative. If the

answer is negative, then which is the model? Was there a comprehensive plan to

actualize Islamic rule or Islamic republic in accordance with today's needs? The

structure of today's societies and countries is radically different from the structure of

Medina of those days. Therefore, the necessities of governance of these societies are

different from the necessities of those days.69

Vasmaghi ifrågasätter att det har varit Profetens syfte att islamiska samhällen idag skall styras

utifrån samma regler och struktur som under Medinaperioden. Om man följer en prehistorisk

modell för att skapa ett rättvist samhälle utan att ta hänsyn till att förhållanden förändras

uppstår en rad problem. Det är därför viktigt att se över jurisprudens källor och metoder, för

att komma fram till en tolkning som är anpassad till dagens samhälle.70

4.3 Kritik av jurisprudens källor och metoder

Genom sina studier och under åren som professor kom Vasmaghi att bli mer och mer kritisk

till jurisprudens och rättstraditionens metoder och de källor man använde sig av för att uttolka

sharia och hon började ifrågasätta lagarnas legitimitet. Den främsta orsaken till Vasmaghis

kritik är att de lagar som har förts vidare genom generationer och som i dag uppfattas som del

av islams kärna i själva verket har sitt ursprung i andra traditioner. Ett exempel är straffet

stening, som än i dag praktiseras i Iran vid äktenskapsbrott:

                                                                                                               69   http://www.roozonline.com/english/opinion/opinion-article/article/dilemma-for-clerics.html 70  Att följa Profetens sunna ( tradition ) innebär att man följer de seder och bruk som Profeten följde och målet är att bli så lik Profeten som möjligt. Profetens Sunna kom att bli källa till den muslimska rättstraditionen. Rättstraditionens tidiga uttolkare såsom Muhammad ibn Idris ash-Shafi ( 767-820) och Ahmad ibn Hanbal (d.855) ansåg att koranversen 33:21 beskrev att profetens sunna skulle räknas som rättskälla och den praktik har man följt sedan dess. Se Hjärpe, Jan: s 126. Enligt en traditionell tolkning av islam försöker man på bästa sätt återgå till källorna av islam när man gör en tolkning. Genom att följa så kallade berättarkedjor, isnad, söker uttolkare komma tillbaka till uttalanden som har gjorts av Profeten, hans följeslagare och följeslagarnas följeslagare. Denna tradition kallas tafsirvetenskap och anses tillförlitlig för att komma så nära Profetens eget budskap som möjligt. Se Larsson,Göran: Att läsa Koranen en introduktion Verbum förlag 2006, s 26.

  35  

When studying the Bible, one notes that stoning existed prior to Islam. Even though

stoning exist in sources of jurisprudence, there is no definite or valid document to show

that the Prophet of Islam prescribed and implemented such a punishment. Besides, this

punishment is not endorsed by the Quran. The Quran prescribes another form of

punishment for adultery in verse 4:15 and 25:2. It may therefore be concluded that

stoning is incompatible with the Quran. It seems like humans have invented this

punishment, like other methods that prevailed in that era, such beheading by sword,

throwing people from heights, hanging from the gallows, amputation of hands and feet,

etc., that are found in jurisprudential rulings and the laws of the Prophet's time. This

does not mean that these methods of punishment were invented by Islam, or that they

are intended to be used for ever. The methods may change depending on circumstances

and time.71

Straffet stening för äktenskapsbrott användes i Profetens samtid men kan enligt Vasmaghi

inte legitimeras som en gudomlig lag som bör gälla i alla tider, eftersom att lagen varken är ett

direkt påbud i Koranen eller har praktiserats av Profeten själv. Lagen uppfattas i dag som

sharia men är i själva verket en judisk sed som praktiserades under Profetens samtid.72

Vasmaghi ifrågasätter även om polygami kan anses som islamisk i sin grund eftersom att man

praktiserade seden både inom den judiska traditionen och i stamsamhället. Praktiken

omnämns visserligen i Koranen, där männen har lov till att äkta fyra fruar, men endast om

mannen kan vara lika rättvis mot dem alla. Koranen förbjuder inte polygami men uppmuntrar

inte heller män att ta flera fruar eftersom att detta kan leda till orättvisa, vilket är förbjudet.

Vasmaghi menar därför att polygami endast bör tillåtas vid specifika tillfällen, där kvinnan är

sjuk eller inte kan få barn.

Enligt traditionell jurisprudens tolkar man sharia med hjälp av profetens tradition. 73 Eftersom

Koranen ofta ger motstridiga svar och innehåller mycket få lagar, har profetens tradition fått

en avgörande roll inom rättsvetenskapen. I dagens Iran utgör traditionen underlag för

konstitutionen utifrån att juristerna upphöjer profetens tradition som likvärdig med sharia.                                                                                                                71 Vasmaghi, Sedigheh: Women, Jurisprudence, Islam. Harrossowitz Verlag 2014, s 30 72 Aa, s 30 73  Det finns en uppfattning om att sharia är en rad konkreta lagar, motsvarande en positiv lag i ett västerländskt lagsystem, vilket är missvisande. När man talar om Sharia bör man se att det inte utgör en bestämd enhet, men snarare är en överordnad idé om en Gudomlig vägledning för hur man bör handla och leva som en god muslim. Sharia betyder – vägen till källan – och kan liknas vid en gudomlig kompass, som hjälper den troende att leva i enlighet med Guds vilja och ta de beslut som man tror leder till ett gott liv och ett harmoniskt och rättvist samhälle. Se Hjärpe, Jan: s 13, s, 16.  

  36  

Detta är enligt Vasmaghi ytterst problematiskt eftersom lagarna enligt henne inte har sitt

ursprung i islam.

Profeten var del av en tradition och levde efter de lagar och normer som praktiserades i hans

samtid. Dessa lagar hade sina rötter i arabisk stamtradition men var även influerade av judiska

seder. Det som beskrivs som Profetens tradition – sunnah– och som är underlag för den

islamiska lagen, är således enligt Vasmaghi inte enbart något rent islamiskt, men en blandning

av andra traditioners seder och Guds uppenbarade lag. När uttolkare av sharia använder sig av

en metod, där man baserar sina beslut på hur Profeten och den tidiga gemenskapen levde och

handlade och upphöjer de lagar och normer som var rådande under profetens samtid till

gudomlig status som bör vara gällande i alla tider, går man därför enligt Vasmaghi emot det

som var Profetens intention. Hon menar att Profeten inte hade för avsikt att förändra

människors sätt att leva eller att omstrukturera samhället och kulturen. Han var främst ute

efter att förändra människors tro och ena stammarna i en första umma. Vasmaghi skriver

följande:

The overwhelming majority of the issues presented in hadith ( Tradition ), are issues

with which the people were confronted and with which they lived. The Prophet of Islam

did not change those laws and relations; he did not transform their routine daily live of

the people, but rather, gradually corrected some of their mistakes.”74 vidare skriver hon,

” Initially the Prophet did not create legislation. The laws already existed. People got

married, and a living, engaged in transactions, trade and farming. Relationships through

kinship and marriage, relations between married couples, parents and children already

existed. As noted, the Prophet did not touch those issues. The approach of Islam to the

peoples existing lifestyle was a corrective one.75

Profeten ändrade på de seder som direkt stred mot islam men införde endast ett fåtal nya

lagar. Att lagarna under Profetens tid inte stred mot islam innebär inte att lagarna i dag skall

uppfattas som sharia och därmed vara normgivande för dagens muslimska samhällen såsom

praktiken är i dagens Iran.76. Detta skapar stora problem i samhället både för ekonomi,

bankväsende och egendomsinnehav, och för att strafflagarna inte säkrar ordning i samhället.

                                                                                                               74  Vasmaghi, Sedigheh: Women, Jurisprudence, Islam. Harrossowitz Verlag 2014, s  24.  75  Aa,s  23.  76 Aa,s 23.

  37  

Civila lagar och familjelagstiftningen från Profetens tid kan inte appliceras på dagens

samhälle. Om man inte tar hänsyn till detta skadar man enligt Vasmaghi både samhället och

dess individer.77

4.4 Samhälle, familjestruktur, kvinnors och barns rättigheter

Kvinnorna – som genom historien har haft en hög status i det iranska samhället i förhållande

till kvinnor på den arabiska halvön – har sedan islamiska republiken instiftades fått sämre

villkor. Lagarna som under profetens tid var till för att skydda kvinnor i stamsamhället kan i

dag få motsatt effekt, eftersom de inte utgår ifrån de faktiska behov och den position

kvinnorna har inom familjen och samhället i dagens Iran. Vasmaghi ger exempel på att

polygami praktiserades bland de arabiska stammarna som en del av ett socialt skyddsnät.

Detta medför inte att det skall tillåtas i dagens samhälle som har en annan struktur.78

Detsamma gäller lagen som förbjuder kvinnor att lämna hemmet utan en manlig följeslagare.

Lagen kan ha haft en beskyddande funktion i en historisk kontext, men när den appliceras i

dagens samhälle medför det snarare förtryck. Den svarar inte mot de faktiska förhållanden

som råder i Iran där flertalet kvinnor studerar, är ute på arbetsmarknaden och bidrar till

familjens försörjning tillsammans med männen och har ett ansvar för barnen som måste följas

till skolan utanför hemmet. Att lagen betraktas som gudomlig och normgivande skadar

kvinnors möjlighet att fullfölja det ansvar och de plikter de har inom familjen och samhället

Många av de lagar som var till för att skydda människor i Medina kränker i dag människors

rättigheter och bör modifieras för att fylla sin funktion i vår tid.79

Män har under historiens gång haft tolkningsföreträde, vilket har bidragit till kvinnornas

underordnade position. De jurister som strävar efter att bevara traditionen intakt fasthåller

också en föråldrad kvinnosyn, vilket är oacceptabelt, speciellt om tolkningarna uppfattas som

Guds vilja. Vid det islamiska seminariet i Teheran hävdar man fortfarande i undervisningen

att kvinnor är underlägsna män av naturen.80 Vissa juristers tolkningar gör kvinnor till objekt

för mäns njutning och rättfärdigar lagar som förbjuder kvinnor att lämna hemmet om det går

                                                                                                               77 Aa,s 28. 78 Aa, s 38. 79 Aa, s 37. s 71, s 85. 80  Både  Soroush  och  Vasmaghi  framhäver  vikten  av  att  ändra  den  undervisning  som  medför  att  kvinnors  rättigheter  blir  kränkta.  Soroush  skriver  att  man  vid  seminariet  undervisar  att  kvinnor  av  naturen  tillhör  djurens  rike,  men  att  de  fått  en  mänsklig  beklädning  för  att  tillfredsställa  mäns  sexuella  behov.  Se  Soroush  2000:  s  181.    

  38  

ut över mäns sexuella tillfredsställelse.81 Dessa tolkningar är enligt Vasmaghi ytterst

olämpliga. Även om majoriteten av befolkningen inte följer prehistoriska normer och lever ett

liv där män och kvinnor behandlas lika, så kvarstår de prehistoriska reglerna som ett hot för

de kvinnor som utsätts för våld. Om de söker hjälp i rättssystemet mot en våldsam man får de

svårt att få rätten på sin sida om juristerna legitimerar sina beslut enligt traditionen.

Lagstiftningen gör också skillnad mellan kvinnors och mäns rättigheter. I Iran har männen

fortfarande rätt att skilja sig när de får lust medan kvinnorna inte kan skilja sig utan männens

accept.82 Det finns vissa undantag då kvinnor enligt islamisk jurisprundens kan söka

skilsmässa, om mannen inte betalar hennes levnadskostnader, inte har sex med sin fru under

fyra månader utan hennes medgivande och om mannen är frånvarande. I dag bidrar lagarna

till att fasthålla kvinnor i en underlägsen position. Vasmaghi skriver följande:

The rules and laws prevalent among the first Muslims concerning divorce have been

enshrined in jurisprudence as if they were the inalterable rulings of the Sharia. These

laws give the impression that after marriage woman are their husbands' captives; their

entire lives are dictated by men and they had to put up with any conditions imposed

upon them; without her husband consent, a woman cannot free herself from that life

and even a judge could free her only under certain specific circumstances.83

Det vill säga att kvinnor är beroende av sina mäns godkännande för att kunna handla som en

fri individ. Äktenskapet gör kvinnor automatiskt till fångar och det finns lite stöd att hämta

från rättssystemet.

En del av juristernas praktik strider mot barnkonventionen om mänskliga rättigheter. Under

Profetens tid på 600 – talet hade man liksom i väst under denna tid en annan uppfattning om

när barn ansågs uppnå vuxen ålder. Enligt en traditionell tolkning av sharia beräknas flickor

vara vuxna vid nio års ålder och pojkar vid femton. Det innebär att barn vid denna ålder

förväntas förstå innebörden av religionens plikter och att flickor vid nio års ålder anses redo

att ingå äktenskap. Rapporter från FN visar att det inte anses som kriminellt att ha samlag

                                                                                                               81 Vasmaghi, Sedigheh: Women, Jurisprudence, Islam. Harrossowitz Verlag, 2014, s 75. 82  Aa,s  104.  83  Aa,  s  105.  

  39  

med en nioårig flicka och att flickor gifter sig vid tretton eller yngre om det auktoriseras av en

jurist. Även om detta inte är normen i samhället förekommer barnäktenskap fortfarande.84 När

man anses vuxen har man också ansvar för sina handlingar. Detta medför att flickor från nio

års ålder och pojkar från femton kan dömas till lagens strängaste straff på samma villkor som

en vuxen. I Irans konstitution står det visserligen skrivet att barn anses vuxna vid 18 års ålder,

men om en domstol tillämpar sharia, står den gudomliga lagen över konstitutionens lagar. 85

Varje år döms flera barn bl.a. för narkotikabrott men många blir också straffade för otukt –

båda brotten kan medföra dödsstraff, vilket förekommer, även om det vanligaste straffet är

flera års fängelse. 2015 avrättades fyra barn, under 2016 avrättades två och ett dussin väntar

fortfarande på verkställande av domar.86

Civillagstiftningen och strafflagarna är beroende av de omständigheter som råder inom ett

samhälle och bör utgå från erfarenhet och förnuft och vara grundade i de lokala seder och i de

sociala förutsättningar som finns inom ett samhälle. När samhällets förutsättningar förändras

bör lagarna kunna ändras för att fylla sin funktion. Ett lagsystem kan därmed aldrig utformas

separat utan att ta hänsyn till verkligheten och till de behov som finns i samhället om lagarna

skall vara meningsfulla. Lagsystemet bör också genomgå en kontinuerlig kontroll så att de

passar in på de förhållanden som råder i olika samhällen.

4.5 Universella och kontextuella lagar

Vasmaghi menar att man bör skilja mellan universella lagar och Profetens tradition. Den

senare omfattar lagar och seder som beskriver de förhållanden som var rådande i profetens

samtid. Dessa lagar skall inte ses som universella och normgivande för muslimer i alla tider,

utan begränsade till en historisk kontext. De lagar som har universell status och som anses

vara sharia är de direkta påbud i Koranen som förklarar vad som är förbjudet, såsom intag av

alkoholhaltiga drycker och de lagar som rör religiöst utövande såsom bön, fasta, vallfärd och

allmosan. Dessa tillhör islams kärna och bör vara gällande i alla samhällen. Här kan profetens

                                                                                                               84 Human Rights Watch: http://www.hrw.org/world-report/2014/country-chapters/iran https://www.hrw.org/world-report/2016/country-chapters/iran https://www.hrw.org/world-report/2017/country-chapters/iran Se även Amnesty international: https://www.amnesty.org/en/countries/middle-east-and-north-africa/iran/report-iran/ 85 Vasmaghi, Sedigheh: Women, Jurisprudence, Islam. Harrossowitz Verlag, 2014, s 111. 86 Human Rights Watch, world- report: 2014, 2016 och 2017.

  40  

tradition användas för att troende skall få en större kunskap om hur de religiösa riterna skall

utföras.87 För kvinnans rättigheter gör uppdelningen mellan universellt giltiga och

kontextuellt betingade lagar en stor skillnad. Profeten försökte visserligen förbättra kvinnans

ställning i samhället, bl.a. genom att säkra kvinnor arvsrätt, men många av de seder som har

först vidare och som speglar kvinnans position i arabsamhället begränsar kvinnors rättigheter.

Vasmaghi hävdar att det i Koranen står att kvinnor och män har lika rättigheter, men att detta

har misstolkats av manliga jurister. Det är tolkningarna av profetens tradition som har givit

islam ett dåligt rykte. Om man enbart följer Koranen, skulle det enligt Vasmaghi inte uppstå

några motsättningar mellan islam och mänskliga rättigheter men som nu är fallet finns det

ingen skillnad mellan arabisk stamkultur och islam.

4.6 Islam och det sekulära samhällets ramar

Vasmaghi hävdar att islam är förenlig med det moderna samhällets grundläggande betingelser

utifrån sina argument att sharia aldrig har varit tänkt att styra civilrätten och straffrätten, utan

sharia har i första hand handlat om religiösa regler som berör fasta och bön. Vidare

ogiltigförklarar hon delar av rättstraditionen, utifrån att de metoder och källor man använder

sig av inte kan legitimeras som islamiska. Hon hävdar att både lagstiftning och det politiska

styret måste anpassas efter dagens strukturer för att tillgodose samhällets behov. Hon

argumenterar också för att islam är förenlig med demokrati och menar att en uppdelning

mellan en privat och offentlig sfär inte är ett hot mot islams centrala budskap eftersom sharia

främst berör frågor om religionsutövning och inte samhällsfrågor. Det var aldrig Profetens

intention att religionen skulle kontrollera samhällets lagar och det politiska styret.

Vasmaghis uppdelning mellan eviga lagar ( som berör religiös praktik ) och kontextuellt

betingade lagar (som berör samhällsfrågor), möjliggör att den politiska makten och

lagstiftningen kan legitimeras utifrån folket, så länge lagarna och styret inte går emot det som

anses förbjudet. Ett sätt att lösa problemet med lagar som går emot sharia är att anpassa

straffen till vad som anses skäligt i dagens samhälle.88 På så sätt kan de bli mer humana och

förenliga med det moderna samhället.

                                                                                                               87 Vasmaghi, Sedigheh: Women, Jurisprudence, Islam. Harrossowitz Verlag, 2014, s 32, s 28 88 Aa, s 153.

  41  

4.7 Kampen för kvinnors rättigheter med hjälp av islam

Vasmaghis kritik av jurisprudens metoder ger en intressant infallsvinkel utifrån att hon

avfärdar stora delar av traditionen som ickeislamisk, bl.a. praktiserandet av stening och

polygami. Dagens iranska kvinnor är delaktiga i ett modernt samhälle som enligt Vasmaghi,

inte svarar upp till idén om en islamisk rättvis stat. Lagarna måste ta utgångspunkt i dagens

förhållande och vara flexibla om de skall kallas rättvisa. Denna tanke svarar mot Stouts

utgångspunkt, att en förnuftig person i den hegelianska meningen är någon som alltid är

inbegripen i processen att omforma betydelsen av de normativa begrepp han eller hon har att

tillgå genom att tillämpa dem på nya situationer och problem. Normer och lagar bör stå i

relation till dagens omständigheter för att få ett rättvist utfall. Liksom Soroush värnar

Vasmaghi om religionens principer och anser att civillagstiftningen bör utgå från lokala seder.

Men lagarna måste kunna förändras om de inte längre fyller sin funktion. Detta svarar mot

Stouts och Soroushs tankar att den politiska sfären och lagstiftningen bör spegla samhällets

normer. Stout lyfter fram att västerländska feminister har givit kristna viktiga erfarenheter. På

samma sätt kan islamiska feminister komma att spela en avgörande roll för uppfattningen av

islam och samhällets utveckling på sikt. De bör kunna ge sitt bidrag i frågor om religionens

beskaffenhet, rättvisa och samhällets utformning men utan yttrande- och religionsfrihet

begränsas deras möjlighet att skapa förändring inom många länder.

När man talar om muslimska kvinnors rättigheter är det viktigt att påpeka att kvinnorna är en

del av traditionen och vill inte bli befriade från religionen i sin helhet, vilket har varit agendan

hos västerländska feminister. Ett exempel som ofta lyfts fram är plikten att bära slöja som av

många anses som uttryck för manligt förtryck. Det Vasmaghi och andra islamiska feminister

först och främst kämpar för är att ge muslimska kvinnor bättre förutsättningar, genom att

tolka koranen från ett kvinnligt perspektiv. Som hon framhåller förbättrade Profeten

förutsättningar för kvinnorna i hans samtid. Om principen för hans handlingar skulle

överföras till dagens samhälle i stället för att fasthållas ordagrant till en historisk kontext,

skulle kvinnorna i dag ha fler rättigheter.

Vasmaghi söker förändra förhållandena i hemlandet, men hennes och andra kvinnors

förutsättningar är begränsade. Flera kvinnor sitter fängslade för sin kritik av konstitutionen.89

                                                                                                               89  https://www.hrw.org/world-­‐report/2016/country-­‐chapters/iran  

  42  

Det är dock viktigt att påpeka att kvinnors rättigheter skiljer sig markant mellan olika

muslimska länder. I Tunisien har man t.ex. skrivit in i konstitutionen att kvinnor bör ha

samma rättigheter som män, i Marocko har kvinnors rättigheter kraftigt förbättrats under

senare år, medan kvinnornas situation i Afghanistan fortfarande är mycket svår. Man bör

också notera att det är skillnad mellan stad och lansbyggd.90

Islamiska feminister kämpar också för kvinnors lika rättigheter i västerländska samhällen. I

USA gjorde Amina Wadud uppror när hon 2005 ledde fredagsbönen i New York City. Hon

arbetar för att inkludera kvinnor i traditionella samhällen och har givit ett viktigt bidrag till

debatten om kvinnors förhållanden inom islam.91 I Köpenhamn öppnade Sherin Khankan

förra året en moské för kvinnor, där hon med hjälp av kvinnliga jurister och i samarbete med

shariarådet i London har möjlighet att hjälpa kvinnor som utsatts för våld i religiösa miljöer.

Kvinnorna som själva är troende förlitar sig inte på dansk lagstiftning men behöver få veta att

det är lagligt enligt en islamisk tolkning att lämna sina män.92 Detta exempel visar att

kvinnorna vill bli fria från mäns förtryck men inte från sin religion.

                                                                                                               90 Banchoff, Thomas and Wuthnow, Robert: Religion and the Global Politics of Human rights. Oxford University Press, 2011, s 71. Se även: Human Rights Watch: https://www.hrw.org/world-report/2017/country-chapters/afghanistan#d91ede 91  Wadud,Amina: Qurán and Woman,Rereading the Sacred Text from a Womand´s Perspective Oxford University Press, 1999, s 87 92 Asker, Marija. Feministisk imam banar väg för jämlikhet. Reportage 2016: Kph Tryckaksbolaget AB, Uppsala 2016, s 39. Se även: Khankan, Sherin: Islam og forsoning, en offentlig sag.  Lindhardt og Ringhof, 2006.

  43  

5.1 Tariq Ramadan – en radikal reform

Som barnbarn till det muslimska brödraskapets grundare, Hassan al-Banna, är Tariq Ramadan

i väst den kanske mest välkände av de reformister jag lyfter fram. Han växte upp i Genéve

och har lagt ner ett stort arbete på frågan hur det är möjligt att leva som muslim i väst. Stora

delar av hans arbete behandlar frågan hur relationen mellan islam och det moderna samhället

ska utformas, både som muslim i väst men också hur det är möjligt att förändra muslimska

samhällen. Han har både en utbildning inom islamisk teologi vid Al-Azhar universitetet i

Egypten och en västerländsk universitetsutbildning i filosofi, fransk litteratur och islamologi

vid universitetet i Genéve. Under åren har Ramadan arbetat aktivt för att skapa förändring

både som lärare och författare och har varit verksam inom internationella organisationer

(NGO). År 2005 inbjöd han till ett muslimskt konvent vars syfte var att söka modifiera islams

strafflagar – hadd. Liksom Soroush har Ramadan blivit omnämnd som en av världens mest

inflytelserika personer i TIMES. För närvarande innehar Ramadan en professur inom islamisk

teologi vid universitetet i Oxford.

5.2 Islam och mötet med det moderna samhället

Ramadan diskuterar hur man som muslim kan förhålla sig till det moderna samhället utan att

förlora sin religiösa identitet. Många av de svårigheter som uppstår i mötet med det moderna

samhället beror enligt Ramadan på att man är osäker på hur man skall leva som rättrogen

muslim i vår tid.93 De muslimer som inte tar hänsyn till samhällets yttre förändringar och tror

att en islamisk stat leder till ett rättvist och fungerande samhälle lever enligt Ramadan i en

utopi. Om man blint följer islams lagar och normer utan att förhålla sig dagens utmaningar

skapar man endast en ihålig religiositet. Han anser att islamiska jurister bör ta hänsyn till de

ekonomiska, sociala och politiska förhållande som råder i den kultur de lever i när de fattar

sina beslut. Redan under islams formativa period anpassade man Islams budskap till de behov

som rådde i olika städer. Som exempel på detta lyfter Ramadan fram historien hur imamen al-

Shafi, företrädare för en av de ledande muslimska rättsskolorna, modifierade innehållet i

jurisprudens mellan sin praktik i Bagdad i förhållande till praktiken i Kairo:

                                                                                                               93 Ramadan, Tariq. Islam, the West and the Challenges of Modernity. The Islamic Foundation 2009, s 17

  44  

When he ( al-Shafi ) was asked about the reason for such modification when Islam is

but one, his reply was such that the realities of Baghdad were different to those of

Cairo, and that laws which were valid in one place why not necessarily so in the other.

In other words, he conveyed the fact that if the letter of the Qur'an and the Sunna are

are one, their concrete application is plural and supposes an adoption.94

Det ligger alltså islams natur att religionen bör anpassas till de behov och förhållande som

råder inom varje enskild kontext, för att budskapet skall komma till sin rätt. För att få fram

religionens sanna funktion bör man därför se till essensen av islams budskap och anpassa det

till dagens samhälle i stället för att blint följa yttre regler som inte längre har någon funktion. I

detta avseende är Ramadan enig med Vasmaghi, men han använder en annan metod för att

skapa förändring. Medan Vasmaghi ifrågasätter Profetens sunnah som legitim källa för lagen,

vill Ramadan skapa förändring med hjälp av traditionen.

5.3 Principen om det goda – maqasid al-sharia

Koranen och Profetens sunnah är grundläggande för den islamiska traditionen. Liksom

Soroush och Vasmaghi delar Ramadan upp budskapet i en kontextuell och universell del. Den

kontextuella delen består av direkta uppmaningar till den första gemenskapen, men verserna

innehåller även ett universellt budskap. Det universella får man inte fram genom en

bokstavstrogen tolkning utan genom att överföra andemeningen i de uppmaningar som gavs.

Det är endast genom att överföra principerna bakom budskapet till dagens samhälle som

religionen får sin sanna funktion. Koranen skall ses som vägledande och när man tolkar

verserna som lag måste man alltid se till helheten, det vill säga att man måste se både till

texten men också till de specifika omständigheter som råder inom en kontext. Ramadan

påpekar att man redan under islams tidiga historia modifierade tolkning av sharia i

förhållande till olika samhällen för att lagarna skulle ge mening. Därmed är ett pragmatiskt

förhållningssätt till religionen och en anpassning av religionen till varje enskild kontext intet

nytt utan snarare en del av islams grund. En av de principer som nämns i Koranen är maqasid

al-sharia. Denna princip skall användas vid lagtolkning och innebär att innan man tillämpar

en lag måste man se till så att den får det bästa möjliga utfallet, annars förlorar lagen sin

                                                                                                               94 Aa, s 17

  45  

innebörd.95 Ramadan lyfter fram ett exempel på hur kalif Umar tillämpade principen när han

under ett år av svält valde att inte straffa stöld så hårt som annars var sed, eftersom att

omständigheterna medförde att folk svalt.96 Denna princip visar således att lagarna aldrig kan

tolkas bokstavstroget utan att ta hänsyn till de förhållanden som råder inom en kontext. Att

tillämpa lagar i dagens samhälle som inte längre tjänar sitt syfte skulle därmed gå emot denna

princip. En lag kan alltså inte anses legitim om den gör livet svårt för muslimer, eftersom att

Gud vill människan gott. Ramadan framhäver också att allt som inte är direkt förbjudet är

tillåtet.

För att motverka att religionen blir ihålig och ytlig är det av yttersta vikt att religionen

anpassas till dagens samhälle så att människor helhjärtat kan förstå dess innebörd. Att anpassa

sig till ett modernt samhälle betyder däremot inte det samma som att överta en annans

traditions normer. För att möta det moderna samhället måste man komma fram till ett sätt där

man med hjälp av religionen kan skapa ett samhälle som svarar till dagens behov genom att

inrätta den religiösa praktiken och tolka lagarna så att det skapar bäst möjliga resultat. Man

skall därmed inte överta en västerländsk form för demokrati och överföra västerländska

normer för att uppnå modernitet, utan skapa ett modernt samhälle utifrån en muslimsk

värdegrund.97

5.4 Radikal reform

De skriftlärda som i den muslimska traditionen har haft en ledande position med uppgift att

”visa vägen” ställs inför nya utmaningar i dagens moderna samhälle. De har å ena sidan en

auktoritär roll som etiska och juridiska vägledare medan de å andra sidan inte längre har den

kunskap och expertis som skall till för att kunna göra en rättvis bedömning. För att skapa en

hållbar tillämpad islamisk etik är det enligt Ramadan inte nog att uteslutande söka svar i

textkällorna utan man är tvungen att skaffa sig kunskap om världen. Ramadan menar att vi har

två källor till kunskap genom uppenbarelser, den ena är Koranen och den andra ”universum”.

Utifrån att det finns två uppenbarelser finns det två områden där man kan söka kunskap och

dessa bör förenas i en ny plattform. Han föreslår en ny utgångspunkt och ett auktoritetsskifte.

                                                                                                               95 Ramadan, Tariq. Islam, the West and the Challenges of Modernity. The Islamic Foundation 2009, s 12 96 Aa, s 13 97 Ramadan, Tariq: Radical Reform, Islam Ethics and Liberation. Oxford University Press, 2009, s 272.

  46  

Skriftlärda har fortfarande enligt Ramadan en viktig roll men han anser att en hållbar etik

kräver ett samarbete mellan skriftlärda och vetenskapliga experter. Genom utförliga

diskussioner kan man således komma fram till vad som bäst lämpar sig i respektive område.98

Man måste rådgöra med ekonomiska experter för att kunna fatta beslut i frågor som berör

ekonomi. Kvinnor bör delta i diskussioner för att kunna ge sin specifika syn på olika frågor

och för att kunna ge medicinska råd bör man föra en dialog med läkare. Utifrån denna nya

metod av usul- fihq förenar han de två uppenbarelserna – ”texten” och ”universum” – och

skapar på så sätt en ny enhet. Ramadans ”radikala reform” utgår således från den egna

traditionen samtidigt som han möjliggör en förening med det krav som finns i dagens

moderna samhälle. På så sätt kan traditionen inte isoleras utan att man tar hänsyn till att

samhället är i konstant förändring. Tariq Ramadan uppmanar muslimer till att ta aktiv del av

denna reform. Det är inte nog att anpassa sig till det moderna samhället, man bör delta och

vara med och förändra det. Man bör därmed inte säkra sin religiösa identitet genom att isolera

sig från det yttre samhället. En sann muslim handlar aktivt. Det ligger i begreppet Islah, vilket

syftar till varje muslim har en plikt att sträva efter att förbättra sig själv och samhället mot det

bättre. Samhället och förståelsen av religionen är därmed en process som är i konstant

förändring.99

5.5 Religion och politik

Som nämnts inledningsvis har frågan om islams förenlighet med demokrati ofta debatterats.

Ramadan menar att många muslimer förknippar begreppet med västerländskt förtryck efter

USA:s ingripande i Irak. Man förknippar demokrati med en västerländsk värdegrund som

upplevs som ett hot mot den egna kulturen och religionens position i samhället. Därmed finns

det en utbred uppfattning om att man måste välja mellan islam och demokrati, att de är

oförenliga enheter.100 Tanken om islams oförenlighet med demokrati stammar också från idén

om islam som ett helhetskoncept, där religionen skall genomsyra livet alla områden. En

sekulär demokrati där religionen måste separeras till en privat sfär uppfattas på så sätt som

oförenlig med islams grundläggande principer. Ramadan menar att denna uppdelning, där

man endast ser två möjligheter att förhålla sig i frågan om religion och politik, är felaktig.

                                                                                                               98 Ramadan, Tariq: Radical Reform, Islam Ethics and Liberation. Oxford University Press, 2009, s 127. 99 Aa, s 14. 100 Ramadan, Tariq: Islam, the West and the Challenges of Modernity. The Islamic Foundation 2009,s 75. Ramadan, Tariq. Radical Reform, Islam Ethics and Liberation. Oxford University Press, 2009, s 272,s 282.

  47  

Antingen ser man islam som ett helhetskoncept där religionen skall styra den politiska och

rättsliga sfären, vilket innebär ett teokratiskt styre. Eller så ser man att den politiska sfären är

skild från religionen, vilket möjliggör ett demokratiskt styre, som tar utgångspunkt i rationellt

förnuft.101 Finns det därmed inga andra alternativ för en troende, än att välja mellan en

teokratisk modell, som begränsar människors frihet, eller en västerländsk sekulär demokrati,

som begränsar individens liv i enlighet med sin tro? Den uppdelning som har gjorts i väst, där

man separerar tro och förnuft och som utgör underlaget för dagens västerländska demokrati,

stammar enligt Ramadan från den judo-kristna värdegrunden. Uppdelningen är en produkt av

den västerländska traditionen och det är därför svårt för västerländska intellektuella att

föreställa sig den politiska sfären i en annan form.102 Ramadan ifrågasätter också den neutrala

plattform som liberala företrädare som Rawls anser vara en förutsättning för att demokratin

skall fungera i ett pluralistiskt samhälle:

The heated debates that are arising about the neutrality of public space in terms of

religion and culture are oversimplified and misleading, because such mythical

neutrality simply does not exist, and in fact obfuscates another real issue what is that

avoided, which is equal rights ( and in a way, shared power ).103

Enligt Ramadan är tanken om en neutral plattform missledande och ger en förenklad bild av

hur förhållandet till religiösa frågor i den offentliga sfären i verkligheten fungerar. Idén får

dessutom konsekvenser eftersom neutralitetstanken förhindrar individers lika rättigheter och

möjlighet för inflytande. Ett politiskt styre kan aldrig vara helt neutralt eftersom

samhällsstrukturen och de värderingar som råder inom varje samhälle är formade av varje

lands specifika historia, kultur och tradition. Ramadan påpekar att kristna som bor i

muslimska samhällen är influerade av den muslimska traditionen liksom att amerikanska

muslimer blir påverkade i sina värderingar av en protestantisk värdegrund och att muslimer i

Indien påverkas av hinduism. Därmed är en neutral plattform som utgångspunkt missledande

och ger en förenklad uppfattning av verkligheten.104

                                                                                                               101 Ramadan, Tariq: Islam, the West and the Challenges of Modernity. The Islamic Foundation 2009,s 75. Ramadan, Tariq. Radical Reform, Islam Ethics and Liberation. Oxford University Press, 2009, s 75. 102 Aa. s 79. 103 Ramadan, Tariq: Radical Reform, Islam Ethics and Liberation. Oxford University Press 2009, s 168. 104 Aa, s 266.

  48  

5.6 Sharia och demokrati

Ett område som diskuteras är om sharia kan förenas med demokrati. Här gör de islamiska

juristerna enligt Ramadan ett misstag genom att man begränsar förståelsen av sharia till att

betyda det samma som islamisk lag. Dagens samhälle och uppfattningen av sharia – som

vägledning till ett gott liv – kräver en mer nutida utgångspunkt. Lagar måste förhålla sig till

verkliga förhållanden och dagens samhälle och man måste ta utgångspunkt i principen

maqasid al-sharia, att välja det goda, som också innebär det enkla, för att lagarna skall ge

mening. Ramadan lyfter fram flera principer som han anser stammar från en islamisk etik och

som kan vara ett gott underlag för ett modernt samhälle t.ex.: respekten för liv, fred,

värdighet, välstånd, kunskap, jämlikhet, frihet, rättvisa och solidaritet. Mer specifikt bör

samhället garantera utbildning för både män och kvinnor, värna om människors hälsa, värna

om rätten till arbete och rätten till delaktighet. Dessa principer skulle enligt Ramadan kunna

representera en modern tolkning av sharia.105 Det finns därmed två möjligheter att uppfatta

den gudomliga lagen. De som tolkar lagen bokstavstroget och enbart utgår från texten och de

som tolkar sharia i förhållande till rådande omständigheter. Om man utgår ifrån principen

maqasid al-sharia är det möjligt att skapa en modell som svarar till dagens behov och

samhällsstruktur. Ramadan lyfter fram fyra principer som han anser utgår från islams etik och

som samtidigt svarar till grunderna för demokrati: den politiska makten utgår från lagar;

medborgarskap är på lika villkor; makten är separerad; man står till svars för sina handlingar.

Utifrån dessa grunder är det möjligt att basera en muslimsk demokrati, som tar utgångspunkt i

islamisk etik. Eftersom att religionen praktiseras i en gemenskap är det en förutsättning att

religiösa individer får ge utryck och handla utifrån sina etiska övertygelser såväl privat som i

den offentliga sfären. Detta kallar Ramadan för dagens implementering av Sharia i samhället.

Alltså en aktiv praktik där individen handlar utifrån sina religiösa övertygelser.106

                                                                                                               105  Ramadan, Tariq: Radical Reform, Islam Ethics and Liberation. Oxford University Press2009,  s  272.  106  Aa,  s  269.  

  49  

5.7 En muslimsk demokrati

Ofta förknippas demokrati med liberala värden, men Ramadan hävdar att demokrati i sig inte

är ett värdesystem som är uteslutande västerländsk utan är en modell som kan anpassas till

alla samhällen. I muslimska länder skulle demokratimodellen därför inte utgå från den

västerländska uppdelningen mellan religion och politik, som bygger på att tro och förnuft bör

separeras. Det som är betydande i förhållande till demokrati är att man utgår från

fundamentala principer såsom att individer behandlas lika inför lagen, separation av makten

och en begränsad mandatperiod m.m för att uppnå bestämda resultat som mänsklig värdighet,

frihet, jämlikhet och välfärd.107 Civilsamhället bör också ha en viss grundläggande

utbildningsnivå för att medborgarna skall kunna vara delaktiga och ta det politiska ansvar som

krävs i en demokratisk stat. Utifrån dessa principer är det sedan upp till varje samhälle och

nation att avgöra sin egen modell, så att demokratin svarar till varje kontexts värdegrund.108

5.8 En bro mellan islam och det moderna samhället

Ramadan visar liksom Soroush och Vasmaghi att tolkningarna av islam måste anpassas till

dagens samhälle för att religionen skall ge mening. Han kritiserar de som strävar efter en

islamisk stat för att leva i en utopi. Liksom Stout ser Ramadan betydelsen av att troende inte

avskärmar sig i grupper utanför samhället, utan han framhäver delaktighet och vikten av att

aktivt vara med i att utforma samhället. I avsnittet om Soroush diskuterades hur en muslimsk

demokrati skulle kunna utformas med utgångspunkt i en muslimsk kontext. Ramadan ansluter

sig till denne tanke. I ett muslimskt samhälle kan man inte göra en strikt uppdelning mellan en

privat och en offentlig sfär. Denna uppdelning anser Ramadan har sin grund i en judo-kristen

värdegrund. Det är inte möjligt att skilja religiösa åsikter från den offentliga sfären eftersom

islam praktiseras i en gemenskap, vilket är en del av sharia. Som tidigare nämnt öppnar Stout

upp för ett större deltagande inom den offentliga sfären, vilket möjliggör en form av

muslimsk demokrati som tar utgångspunkt i religiösa normer. Ramadan påpekar också att

demokratin måste ta utgångspunkt i varje enskilt samhälle, som svarar upp mot Stouts

”kontextuella utgångspunkt” för en demokrati medan Rawls samhällskontrakt begränsar

demokratiformen till en västerländsk liberalism. Medan Vasmaghi ogiltigförklarar stora delar

                                                                                                               107  Ramadan, Tariq: Radical Reform, Islam Ethics and Liberation. Oxford University Press2009,  s  273.    108 Aa, s 280.

  50  

av traditionen som islamisk, söker Ramadan överbrygga klyftan mellan traditionen och det

moderna samhället genom samarbete. Religiösa rådgivare kan i dagens moderna samhälle inte

greppa de stora kunskapsfält som t.ex. finns inom ekonomi, medicin, ej heller vara insatta i

frågor som berör kvinnors förhållanden. För att fylla sin funktion som rådgivare bör de därför

ta hjälp av experter. På detta sätt blir religionen inte ett fristående koncept utan får relevans i

dagens samhälle. Även Stout och Gloria Albrecht ser vikten av att troende förhåller sig till

”hela samhället”, tar hänsyn till alla medborgare och ser hela skapelsen som en del av Guds

vilja. Ramadans idé kan också anses viktig i förhörhållande till situationen i Norden. Både i

Sverige och Danmark har man riktat kritik mot de importerade imamer som ger råd som

strider mot samhällets demokratiska normer. För att kunna ge relevanta råd, som ger

religionen mening, är det en fördel om de religiösa rådgivarna har kunskap om det samhälle

de befinner i sig i. Även om Ramadan söker utgå från traditionen, möter hans reform kritik i

flera muslimska länder. På sikt kanske hans tankar kan skapa förändring.

  51  

6. Islams principer i en ny kontext

I följande avsnitt diskuteras rimligheten av Soroush, Vasmaghi och Ramadans argumentation

och strategier i förhållande till de kriterier som uppställdes i kapitel 1.4 Metod.109

Utifrån analysen kan man konkludera att religionen har en central position som är djupt

förankrad i människors identitet och att traditionen präglar många människors världsbild.

Samtidigt visar Soroush, Vasmaghi och Ramadan att det finns en önskan om förändring. Hur

bör islams centrala budskap förhållas till dagens samhällsstruktur, människosyn och behov?

Som tidigare nämnts uppfattar många traditionalister Koranen som fulländad, evig och

oföränderlig till sitt innehåll. På så sätt anses Koranen av många omöjlig att kritisera eftersom

man inte önskar ifrågasätta vad man tror är Guds direkta ord och vilja. Vill det säga att islam

är oförenlig med det moderna samhällets kriterier? Är det möjligt att få kunskap om Guds

direkta vilja och vems tolkning bör i sådana fall anses giltig? Redan under islams formativa

period utvecklades olika tolkningsmetoder. Den konflikt som råder mellan dagens nytolkare

och traditionalister har sitt ursprung i islams formativa period. Medan traditionalisterna värnar

om texten och vill rätta samhället efter en så textnära tolkning som möjligt, följer

reformisterna den tradition som tar utgångspunkt i kontexten och överför andemeningen i

islams principer så att de svarar till dagens samhälle. Det vill säga att nytolkning är del av

islams tradition och inte inte ett nytt fenomen.110 Hur bör man förhålla islams centrala

budskap till ett samhälle i förändring?

Soroush rättfärdigar en nytolkning utifrån tanken att det inte finns någon tolkning av

religionen som kan anses fullständig och absolut. Han hävdar att religionen skall anses som

evig och oföränderlig men människans kunskap om religionen kan aldrig vara fullständig utan

präglas alltid av hur hon förstår sig själv och sin samtid. Utifrån detta ogiltigförklarar han ett

samhälle som bygger på religiösa ideologier. Han visar att demokrati som utgår från religiösa

normer skulle kunna öppna upp för religiös blomstring genom dialog mellan olika tolkningar,                                                                                                                109 Islams centrala budskap, människosyn och världsbild. Mänsklig erfarenhet och vetenskap. Dagens människosyn och

principen om människors lika värde. Det politiska beslutsfattandet sker genom folket, kriterierna om yttrandefrihet,

tankefrihet, religionsfrihet och rättvisa rättegångar.

110  Fazlashemi, Mohammad: Occidentalism, Idéer om väst och modernitet bland muslimska tänkare. Studentlitteratur Lund, 2005, s 88.  

  52  

som varken en totalitär religiös stat eller en sekulär demokrati tillåter och som enligt honom

ligger närmare islams grunder. Som beskrevs i analysen skall den politiska och rättsliga sfären

spegla samhällets religiösa normer och vara underlag för beslutsfattandet. På så sätt svarar

hans principer mot islams centrala budskap utifrån att nytolkning kan anses som en del av

traditionen. Han tar utgångspunkt i rådande värdegrund som bör vara underlag för samhällets

institutioner, men tolkningarna får inte gå emot principen om mänsklig värdighet och bör

förhålla sig till mänsklig erfarenhet och vetenskap. Både Vasmaghi och Soroush kritiserar

seminariet i Teheran som hävdar att kvinnor är underlägsna män av naturen. Detta strider

enligt Soroush mot den moderna människans uppfattning av sig själv och sin omvärld. De

tolkningar av religionen som går emot mänskliga rättigheter och vetenskapliga rön, bör ge

vika för förnuft och vad som kan anses gott och anpassa sig efter varje samhälles normer.

För att kunna bedöma rimligheten i nytolkarnas argument och strategier är det relevant att

diskutera vad som utgör religionens centrala budskap. Är det främst Koranen och de regler

som rör religiös praktik som fasta och bön som bör räknas till islams centrala budskap eller

skall islams centrala budskap även inkludera Profetens tradition, som utgjort underlag för

troendes världsbild under generationer?

Vasmaghi ogiltigförklarar stora delar av traditionen som hon anser har ett ursprung i andra

traditioner, bl.a. i judendomen, och därför inte kan klassificeras som islamiska. Hon

rättfärdigar att islam är förenligt med det moderna samhället utifrån tanken att islam aldrig har

varit tänkt att styra civilrätten och straffrätten. Islam är först och främst regler för

religionsutövande. Hon hävdar detta utifrån att Profeten inte införde nya lagar men levde efter

de normer och lagar som praktiserades i hans samtid. Detta kan anses gå emot en traditionell

uppfattning av islam där man lägger stor vikt vid att komma så nära Profetens yttrande och

handlingar som möjligt. Hur Profeten handlar har tjänat som rättesnöre och givit ett viktigt

bidrag till rättstraditionen eftersom Koranen innehåller mycket få lagar. En majoritet av

världens troende muslimer följer traditionen och baserar sin världsbild på dess utsagor. Därför

kan Vasmaghis metod uppfattas som orimlig utifrån en troendes perspektiv, även om hon har

flera goda argument och skäl för sin ståndpunkt.

  53  

Ramadan tar utgångspunkt i traditionen men vill bredda kunskapen genom ett samarbete

mellan religiösa representanter och experter från olika värdsliga områden. Som analysen visar

hävdar även Ramadan att det ligger i islams grunder att ”text skall förhålla sig till kontext”.

Hans argument svarar på så sätt till islams tradition. Det universella budskapet förs vidare

genom att andemeningen bakom islams principer överförs så att de ger mening i nya

samhällsstrukturer. Det är enligt honom fullt möjligt att förhålla islams principer till

demokrati och mänskliga rättigheter, som inte skall uppfattas som uteslutande västerländska,

men bör utformas med religionen som grund. Till skillnad från Soroush och Vamsaghi ser

Ramadan islam som ett helhetskoncept. Han uppfattar sharia som en aktiv praktik där

individen handlar utifrån sin religiösa övertygelse. Detta möjliggörs i en demokrati som

tillåter religiösa yttringar i den offentliga sfären. Han lyfter även fram respekten för liv,

jämlikhet, rättvisa och rätten till delaktighet och medborgarskap på lika villkor som delar av

islamisk etik. På så sätt svarar hans tolkning av islams principer mot det moderna samhället.

  54  

7. Avslutande reflektion

Är det önskvärt att införa demokrati och ett rättighetsbaserat samhällsideal i en kontext där

religionen har en central position och där befolkningen i stor utsträckning bygger sin identitet

på religiösa föreställningar och den egna traditionen? Min intention har varit att ge ett

perspektiv på ämnet utifrån valda författare. Analysen har visat att det enligt författarna är

möjligt att förena islams principer med det moderna samhällets kriterier utan att man frångår

islams centrala budskap. Soroush möjliggör detta genom en religiös demokrati som tar

utgångspunkt i samhällets religiösa normer. Hans argument stämmer väl överens med Jeffrey

Stouts utgångspunkter som visar att demokrati inte behöver ta sin utgångspunkt i en

västerländsk idétradition. Vasmaghi visar vikten av nytolkning från ett kvinnligt perspektiv.

Hennes argument visar att stora delar av traditionen kan ifrågasättas som delar av islam. Hon

gör en viktig insats för kvinnors rättigheter i samhället även om hennes metoder kan uppfattas

som radikala utifrån att hon tar avstånd från stora delar av traditionen. Ramadan försöker

överbrygga traditionen och det moderna samhället genom ett samarbete mellan religiösa

företrädare och specialister inom värdsliga områden och legitimerar denna tanke utifrån att

Gud har två former av uppenbarelser, Koranen och universum, och överbryggar på så sätt text

och kontext. Frågan om islams förenlighet med det moderna samhället är mycket komplex

och ländernas möjlighet att införa demokrati och mänskliga rättigheter påverkas även av

ekonomiska, sociala och kulturella faktorer. Som jag har nämnt finns det enligt nytolkarna

varken en gemensam muslimsk värdegrund eller en enhetlig historia. Förhållandena i

Afghanistan skiljer sig markant från förhållandena i Tunisien, vilket också inverkar på

tolkningarna och den religiösa praktiken. En stegvis förändring är kanske möjlig inifrån den

egna kulturen, då det när allt kommer omkring, är folken själva som bestämmer vilka normer

och regler som är gällande i ett samhälle. Som Soroush påpekar är det upp till muslimerna

själva om de önskar demokrati eller inte.

  55  

Litteraturförteckning

An-Na´im, Abdullahi Achmed: Toward an Islamic Reformation, Civil liberties, Human

right´s and international law. Syracuse University Press, New York 1996.

An-Na´im, Abdullahi Ahmed: Islam and the Secular State: Negotiating the Future of Shari'a.

Harvard University Press, Cambridge 2008.

Asker, Marija: Feministisk imam banar väg för jämlikhet. Reportage 2016. Kph

Tryckaksbolaget AB, Uppsala 2016.

Badersten, Björn och Gustavsson, Jakob: Vad är statsvetenskap? Om undran inför politiken.

Studentlitteratur AB, Lund 2010.

Banchoff, Thomas and Wuthnow, Robert: Religion and the Global Politics of Human rights.

Oxford University Press, New York 2011.

Bell, Richard: Introdiction to the Qurán. Edinburgh University Press, Edinburgh 1979.

Esposito, John: Islamic Threat, myth or reality. Oxford University Press, New York 1999.

Fazlhashemi, Mohammad: Vems Islam, de kontrastrika muslimerna. Studentlitteratur, Lund

2014.

Fazlhashemi Mohammad: Den arabiska våren. Historiska media, Lund 2013.

Fazlhashemi Mohammad: Comtemporary Thought in the Islamic World: Alternative Islamic

Discourses and Religious Authority, Ashgate Publishing Ltd, Ashgate 2013.

Fazlashemi Mohammad: Judical and Rational Challenges of the Doctrine of Jurist´s Rule. Alternative Islamic Discourses and Religious Authority. Routlege, NEW YORK 2016.

  56  

Fazlashemi, Mohammad: Occidentalism, Idéer om väst och modernitet bland muslimska tänkare. Studentlitteratur, Lund 2005

Fazlhashemi Mohammad: Religiös demokrati eller demokratisk religiositet. Förbundet kristen

humanism, Uppsala 2012.

Grenholm, Carl-Henric: Bortom humanismen, en studie i kristen etik.

Verbum förlag, Stockholm 2003.

Hjärpe, Jan, Sharia. Nordstedts förlag, Stockholm 2005.

Khankan, Sherin: Islam og forsoning, en offentlig sag.  Lindhardt og Ringhof,

København 2006.

Kurzman, Charles: Liberal Islam: a sourcebook. Oxford University Press, New York 1998.

Larsson,Göran : Att läsa Koranen en introduktion. Verbum förlag, Stockholm 2006.

Nasr, Sayyed Hossein: Ideals and Realities of Islam. The Islamic Texts Society, Cambridge

2001.

Ramadan, Tariq: Islam, the West and the Challenges of Modernity. The Islamic Foundation,

Leicester 2009.

Ramadan, Tariq: Radical Reform, Islam Ethics and Liberation. Oxford University Press, New

York 2009.

Rawls, John: En teori om rättvisa. Daidalos, Göteborg 1996.

Sachedina, Abdulaziz: Islam and the challenge of human rights. Oxford University Press,

New York 2009.

  57  

Sachedina, Abdulaziz: The Islamic Roots of Democratic Pluralism. Oxford University Press,

New York 2001.

Sachedina,  Abdulaziz:  Role  of  Islam  in  the  Public  Square:  Guidance  or  Governance?  

Amsterdam  University  Press,  Amsterdam  2006.  

Sarwar, Ghulam: Islam, Beliefs and Teachings.

The Muslim Educational Trust, London 2006.

Sedgwick, Mark: Against the modern world : traditionalism and the secret intellectual history

of the twentieth century. Oxford University Press, New York 2004.

Siddiqi,Muhammad Zubayr: Hadith literature, it´s Origin, Development and Special

Features. The islamic text society, Cambridge 2012.

Soroush, Abdolkarim: Reason, Freedom and Democracy in Islam. Essential writings of

Abdolkarim Soroush. Oxford University Press, New York 2000.

 

Stout, Jeffrey: Democracy and Tradition Princeton University Press, Princeton 2004.

Vasmaghi, Sedigheh: Women, Jurisprudence, Islam. Harrossowitz Verlag, Wiesbaden 2014.

Wadud,Amina: Qurán and Woman,Rereading the Sacred Text from a Womand´s Perspective

Oxford University Press, New York 1999.

  58  

Internetkällor:

Abdolukarim Soroush: 2017-05-20

http://drsoroush.com/en/the-current-iranian-system-rests-on-obedience-not-human-rights/

http://drsoroush.com/en/the-crust-and-the-core-of-rule-by-the-people

Intervju med Abdoulkarim Soroush för Roozonline.com: 2017-05-20

http://drsoroush.com/en/the-current-iranian-system-rests-on-obedience-not-human-rights/

Amnesty International: 2017-05-20

https://www.amnesty.org/en/countries/middle-east-and-north-africa/iran/report-iran/

Human Rights Watch: 2017-05-20

http://www.hrw.org/news/2013/06/03/iran-proposed-penal-code-retains-stoning

http://www.hrw.org/world-report/2014/country-chapters/iran

https://www.hrw.org/world-report/2016/country-chapters/iran

https://www.hrw.org/world-report/2017/country-chapters/iran

https://www.hrw.org/world-report/2017/country-chapters/afghanistan#d91ede  

Intervju med Sedigheh Vasmagi: Advokaten 2017-05-20

https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2014/Nr-2-2014-Argang-80/Sedigheh-Vasmaghi-

utmanar-Irans-system-inifran/

Dilemma for Clerics: 2017-05-20

http://www.roozonline.com/english/opinion/opinion-article/article/dilemma-for-clerics.html