Historien om ett kvarter Av Anders Lif

Rapphönsjakt och koppar

Här är historien om ett kvarter nära Västra hamnen i Västerås. Gatan utanför heter

Slakterigatan och många i Västerås kallar området för "gamla slakteriet".

De minns att det låg ett slakteri här i över femtio år.

Men hur många vet att en rapphönsjakt och en dröm om koppar är en del av kvarterets

historia? Låt oss gå tillbaka till hösten 1916.

Aseachefen Sigfrid Edström planerar för framtiden. Bolaget behöver mark. Edström har

i hemlighet låtit folk borra i Hammarby Sjöhage för att se om jordlagren håller.

Marken ägs av greven Fredrik Cronstedt på Fullerö. Aseachefen vet hur grevar ska tas.

Den här hösten ser han till att han får jaga rapphöns med Cronstedt. De går med sin

bössor och gröna hattar på de fält som då kallades Hammarby egendom. Edström

övertalar Cronstedt att sälja hela egendomen till Asea till ett "rimligt pris".

Året efter säljer Edström en del av marken till det nybildade Elektrolytverken AB, med

Asea och några andra storföretag, banker och staten som delägare.

Västerås skulle bli en kopparstad!

Elektrolytverken på Hammarby sjöhage, senare slakteri, 1930-talet. Foto: Ernst Blom,

Länsmuseet.

Det var här, på Slakterigatan, som Sigfrid Edström skulle rena den koppar som behövdes

för den elektriska industrin. Utan koppar kunde man inte dra ledningar. Utan koppar

skulle ingen köpa de generatorer och turbiner som Asea tillverkade. Utan koppar kunde

Asea inte linda sina elektriska motorer.

Elektrolyt var bästa metoden för att få fram den rena koppar som industrin behövde.

Malmen grovrenades i smältverk innan metallen sänktes ned i sura bad och renades

ännu mer i den kemiska process som sattes igång med likström.

Elektrolytkoppar hade importerats, främst från USA. Men det var krig i världen och

importen ströps.

Allt gick med rasande fart. Smältverk, elektrolytbad, kontor, laboratorium, värmecentral,

marketenteri och bostadsbaracker byggdes i närheten av den planerade djuphamnen.

En del av byggnaderna, bland annat det stora trähuset för elektrolytbad, står kvar än i

dag. Ett stickspår drogs från järnvägen ner till Hammarby sjöhage. Hamnsjåare lossade

koppar från järnvägen på nätterna.

Huset med elektrolytbadet för koppar står kvar än i dag. I det mindre tegelhuset transformerades

strömmen till de renande baden. På 2010-talet används huset av småindustrier. Foto: Anders Lif.

Första spadtaget togs sommaren 1918. Produktionen började redan under hösten, men

redan efter ett knappt år var allt över.

Första världskriget slutade. Freden slöts i Versailles i juni 1919. USA exporterade

elektrolytkoppar igen. Priserna sjönk. Och i augusti började Elektrolytverken 160

arbetare strejka.

Verket tvingades stänga hösten 1919 och öppnades aldrig igen.

Slaggen användes när Skultunavägen och Lugna gatan byggdes som nödhjälpsarbeten

under 1920-talet. Byggnaderna förföll sakta i väntan på nya ägare.

Kopparfabrikens sydsida, mot Mälaren. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Elektrolytens anläggningar förföll under 1920-talet. Foto: Ernst Blom,

Länsmuseet.

Andelsslakt och drömmen om en saluhall

Kvarteret levde upp igen i början av 1930-talet, när fyratusen västmanländska bönder

gick samman och bildade en Andelsslakteriförening. Slakteriet övertog elektrolyten vid

Kapellbäcken. Ombyggnaden startade 1934. Några byggnader revs eller fogades in i nya

hus. En charkuterifabrik och ett kök för färdiglagad mat tillkom efter några år. Slakteriet

drev egna butiker och butiksbussar.

Elektrolytens två bostadsbaracker togs över av kommunen, och användes länge som

tillfälliga bostäder.

Elektrolytens 60 meter höga smältverksskorsten sprängs i början

av 1930-talet. Foto: Herman Sahlströms samling, Mälarhamnar AB.

Här är några andra bilder från Andelsslakteriet på 1930- och 1940-talen.

Andelsslakteriet i Elektrolytens byggnader, 1937.

Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Slaktare på 1930-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

*

En ny slakterifabrik, ett kök för lagad mat och ett kontor togs i bruk 1952. Fortsatta om-

och tillbyggnader gjordes några år senare. Över 60 000 djur slaktades per år. Här är

några bilder från slakteriet på 1950-talet, som Västmanlands läns hushållningssällskap

deponerat hos Arkiv Västmanland.

Fotot tillhör Västmanlands läns hushållningssällskap.

Fotot tillhör Västmanlands läns hushållningssällskap.

Andelsslakteriföreningen upphörde när regionala Farmek bildades 1971. Sju

slakteriföreningar i Mellansverige blev en. Alla butiker avvecklades. Men slakteriet i

Västerås drevs vidare och utökades med tillverkning av grillkorv och hamburgare. Som

mest kunde korvfabriken klara 50 000 korvar i timmen!

Farmek i Västerås hade ett hundratal anställda när slakteriet lades ner 1990. Sista djuret

slaktades strax före jul 1989.

Transportör Torsten Andersson leder den sista kon

till slakt den 21 december 1989.

Fotot tillhör Västmanlands läns hushållningssällskap.

RG Bygg tog över mark och lokaler, som några år senare övergick till Västerås stad.

Diverse småföretag hyrde in sig.

År 2009 sålde staden slakterikvarteret. Ny ägare blev JSG Fastigheter. Flera av de

kaklade slakterilokalerna står ännu tomma och väntar på hyresgäster. Känslan av slakteri

finns kvar.

*

Kanske kan Västerås få en ny saluhall härute. En riktig saluhall. Som den som en gång

fanns i kvarteret vid Vasagatan, mellan Smedjegatan och Hantverkargatan. Där kunde

västeråsarna köpa charkuterier, ost och fisk från olika försäljare. Saluhallen höll öppet

från början av 1930-talet och fyrtio år framåt.

Många minns ännu dofterna därinne.

Kanske kan liknande dofter spridas på nytt över slakterikvarteret på Hammarby

Sjöhage, där Sigfrid Edström en gång jagade rapphöns med greven på Fullerö.

Saluhallen på 1930-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Reklam för Andelsslakteriet.

/AL 2011-12-05