historia om en sjo (ver 11.6... · web viewmed undantag för någon familj på söndagsutflykt i...

Historien om en sjö

Sidan 1 (76)

Innehållsförteckning

Förord..........................................................................................................................................41. Historien om en sjö.................................................................................................................4

1.1 Bakgrund...........................................................................................................................52. På 70-talet...............................................................................................................................7

2.1 Första kontakten med sportfisket......................................................................................72.2 Fiskeminnen från tidig barndom.......................................................................................82.3 Gamla fiskargubbar.........................................................................................................102.4 Lilla julafton!..................................................................................................................112.5 Ett eldorado för abborrmetaren.......................................................................................11

3. På 80-talet.............................................................................................................................133.1 Livet leker, det är vår!.....................................................................................................133.2 Dags för Brax..................................................................................................................143.3 Sura kräftor.....................................................................................................................143.4 Drömmen som gick i kras...............................................................................................153.5 Vart tog vintern och sommaren vägen?..........................................................................173.6 Gösfrossa........................................................................................................................183.7 Syndafloden kommer......................................................................................................20

4. På 90-talet.............................................................................................................................204.1 Mörten och iden som försvann?.....................................................................................204.2 Gäddan som försvann?...................................................................................................224.3 Gösen minskar och ökar och minskar igen....................................................................234.4 Grova abborrar...............................................................................................................244.5 Löjan som nästan försvann............................................................................................254.6 Braxen minskar..............................................................................................................264.7 Det växer så det knakar...................................................................................................264.8 Pest och pina..................................................................................................................274.9 Vad har det tagit åt fisken?............................................................................................28

5. På 2000- talet.......................................................................................................................295.1 Alla har båtar..................................................................................................................295.2 Sportfisketurism..............................................................................................................315.3 Gäddans kollaps!?..........................................................................................................315.4 Helgalet exploateringsprojekt.........................................................................................325.5 Fisket var bättre förr!......................................................................................................345.5 Från ord till handling.....................................................................................................355.6 Ett möjligt litet genombrott.............................................................................................365.7 Pusselbitarna börjar falla på plats..................................................................................375.8 Hur utarmas en fiskbiotop..............................................................................................38

5.8.1 En fördämning som skapar problem.......................................................................395.8.2 Förgiftning..............................................................................................................455.8.3 Försurning...............................................................................................................465.8.4 Övergödning...........................................................................................................475.8.5 Överfiske.................................................................................................................535.8.6 Stranderosion.........................................................................................................55

2

5.8.7 Klimatförändring.....................................................................................................575.9 Utvärdering av provfiske...............................................................................................625.10 Hur olika miljöfaktorer kan påverka en fiskart.............................................................63

6. På 2010-talet.....................................................................................................................676.1 Syret är tillbaka?!............................................................................................................676.2 Ett begynnande intresse för ekologisk miljö- och fiskevård?.........................................686.3 Hur kan samverkande faktorer påverka en fiskbiotop?.................................................69

6.3.1 Storlekens betydelse för livskraften i en fiskbiotop.................................................706.3.2 Gädda och mört av "rätt storlek" i Hugn?................................................................716.3.3 Gös och löja av "rätt storlek" i Hugn?.....................................................................726.3.4 Abborre av "rätt storlek" i Hugn?............................................................................74

Epilog........................................................................................................................................75

Dokumentversion Version 2.6Skapad av Per Anders PerssonSenast reviderad datum 2017-01-01

3

FörordÅret var 2006 och jag hade tröttnat på det allt sämre fisket i min barndoms fiskesjö. Det kändes som om det nu var dags att lägga ner och istället börja fiska i andra bättre fiskevatten… eller skulle jag kunna göra något åt saken på något sätt? Om det fanns något att göra åt saken, så måste jag förstås förstå och veta vad? Och för att förstå och veta vad, så krävs förstås kunskap om orsaken/orsakerna till det allt sämre fisket. Vad visste jag egentligen om fisket och fiskbiotopen i sjön, rent vetenskapligt? Inte mycket alls egentligen, det var ett faktum trots att jag fiskat i sjön i över 35 år. Det enda jag faktiskt visste om fisken och fisket var det jag själv upplevt, sett med egna ögon och intuitivt dragit vissa slutsatser om. Att det allt sämre fisket inte kunde vara någon naturlig och tillfällig förändring i sjöns fiskbestånd kunde jag nog kunna konstatera utan större tvivel, men vad var det som faktiskt kunde ha hänt och varför? Varför hade bestånden av i princip alla fiskarter i sjön minskat och hur kunde det ske så snabbt? Varför fanns det bara mest småfisk kvar i sjön, något utbrett överfiske förekom inte, varken i form av sport- eller nätfiske (med ett kortvarigt undantag då fisketrycket på gös i början av 90-talet blev för högt) Vad tusan var problemet?! Det kändes oerhört frustrerande för mig att gå omkring i okunskap om orsakerna till den negativa utvecklingen av fisket i sjön. Jag kunde bara inte släppa tanken. Jag behövde verkligen fåt veta och förstå något om saken. Att bara glömma och dra vidare med fisket någon annanstans dög inte. Nej, det dög faktiskt inte, det dög inte för mig som sportfiskare! Miljö- och fiskevårdaren inom mig hade till slut vaknat efter 35 års dvala (man kan undra varför det behövde ta sådan tid) och där tog också denna historia om en sjö sin början.

Uppdaterad: 2012-03-31

1. Historien om en sjö”En sjö är en spegel av sin omgivning”

Detta är en berättelse om min egen barndoms sjö Hugn i Eda kommun i Västra Värmland. Berättelsen handlar om sjöns livsmiljö och om hur sportfisket i denna ganska vanliga lilla Svenska insjö har förändrats sedan 70-talet.

Berättelsen är kanske en av ganska många tidstypiska beskrivningar av hur sportfisket i många Svenska sjöar under de senaste årtiondena har förändrats (i detta fall till det sämre, i absoluta tal mätt) och hur olika typer av miljöpåverkan kan påverka fisket och fortlöpande pågå årtionde efter årtionde utan att det röner speciellt stor uppmärksamhet. Berättelsen tar sin början i mitten 1971 och fortlöper allt sedan dess fram till dagens datum.

Påverkan på och utarmningen av den Svenska naturmiljön är inte längre ett fenomen som mestadels uppkommer i de mest tätbefolkade och exploaterade områdena i vårt avlånga land, utan någonting som idag pågår överallt i större eller mindre skala och som inte minst drabbar sportfisket. Dagens miljöproblem har ofta sin orsak i många olika samverkande både naturliga och mänskligt påverkade miljöfaktorer, som var och en kan verka harmlösa och svåra att

4

upptäcka, men som i samverkan och på sikt riskerar att leda till stora, långvariga och omfattande negativa konsekvenser. När fiskebeståndet i en sjö utarmas är det sällan något som sker av en slump. Sjöars miljötillstånd speglas oftast av det närliggande områdets miljömässiga status. Tyvärr är det mycket vanligt idag att fiskbestånden i Svenska insjöar påverkas negativt av olika typer av miljöpåverkan, inte alltid på samma sätt som förr då direkta utsläpp av olika miljöfarliga ämnen ofta var det största problemet, utan kanske i ännu större grad av en allmänt tilltagande förorening av naturmiljön som ofta har sitt ursprung i många mindre och ibland diffusa källor (som ofta framdrivs av gemene mans många vardagliga aktiviteter). "Många lortiga bäckar små, blir med tiden en stor och riktigt skitig å" som i sin tur rinner ut i en sjön eller ett hav.


1.1 BakgrundDet var en ganska vanlig sommardag i början av juli år 2006 och äntligen semester. Jag hade till slut fått några dagar över för att sportfiska i lugn och ro mitt absoluta favoritvatten, sjön Hugn och dess tillflöde Kölaälven i västra Värmland. Allt var tyst och stilla när jag trollade fram över sjön. Elmotorn surrar nästan helt ljudlöst, det enda som hördes var ett lätt kluckande när båten sakta gled fram. Jag hade fiskat i mindre än 10 minuter när tystnaden bryts tvärt av två ganska stora motorbåtar som startar några hundra meter därifrån i en vik i närheten av golfbanan och som kort därefter drar på för fullt ut på sjön. Ett par personer står upp i ena båten och vevar med armarna på ett konstigt sätt några gånger innan båtarna snabbt försvinner runt en krök bakom ett moln av blåsvart rök. Tystnaden återvänder sakta igen och jag fortsätter att trolla längs en grundrygg på 5-6 meter i den riktning där båtarna nyss försvann. På ekolodet är det nästan tomt, enstaka små ströfiskar trycker längs botten, eller om det är någon form av bråte eller vattenväxter. Vädret är egentligen ganska perfekt för att både abborren och gösen skall kunna vara på hugget, men som med allt sportfiske så är det ibland rätt svårt att förutsäga om det blir en dag då det kommer att nappa eller inte. Allt regnande de senaste dagarna hade gjort vattnet ganska grumligt, men ett högtryck hade börjat infinna sig och förutsättningarna för ett lyckat fiske borde vara ganska bra trots allt. Det var allt för länge sedan jag fiskade i sjön senast och en hel del förväntningar har byggts upp under de senaste veckorna. Jag kände mig på gott mod, helt fokuserad på spötopparna i väntan på hugg, jag kände mig riktigt på gång. Plötsligt dunkar någonting till mot båten och skrapar lätt efter båten sida, vilket fick mig att rycka till. Efter en hastig blick på sidan och sedan bakom båten, fick jag se en tom burk av märket Starköl. Några sekunder senare passerar jag ännu ett par stycken. Aaaha…det var alltså ölburkar som man vevat ut från de passerande båtarna några minuter tidigare. Jag drog upp mina två spön och vände tillbaka båten för att plocka upp skräpet. Fortsatte sedan att trolla ca två och en halv timme innan jag avslutade trollingen utan resultat. Fisket gick oerhört trögt, det enda spännande som hände var att en liten abborre eller kanske en liten gäddsnipa, nafsade på ett av betena för att nästan direkt släppa taget. Det var dags att byta taktik, för trolling var uppenbarligen fel metod för dagen. Jag bestämde mig istället för att gå vidare med en betydligt säkrare metod, nämligen att spinna abborre med jigg. Jag drar igång min utombordare, rycker upp ankaret och styr kosan i riktning mot ett stengrund i närheten, en fiskeplats som säkert levererat hundratals fina abborrar genom åren Efter knappt 5 minuter är jag framme och slår av motorn. En lätt doft av förbränd alkylatbensin drar förbi näsan då vinden låg på från samma håll jag kommit farande med

5

båten. Trots att jag kört på sk ”miljöbensin” tidigare så var det svårt att vänja sig vid att avgaserna från alkylatbensinen inte riktigt luktade som avgaser borde göra. OK, en kort blick på ekolodet, djupet perfekt 2,5 meter över stenig botten, jämn och bra vind, ankaret åker i och jiggspöet tacklas upp. Valet av bete är givet, en väl beprövad gulbrun favoritjigg som visat sig vara en enastående bra bete för abborrarna i sjön. Nu jädrar skall här ryckas abborre!! Det visar sig betydligt svårare än förväntat, en liten abborre under hektot visar sig vara det enda huggvilliga livet runt stengrundet, satan vad segt, inte ens småfisk som följer efter jiggen av ren nyfikenhet. Men skam den sportfiskare som ger sig så lätt, dags för mitt specialställe, en gigantisk tall som ligger dold på 8 meters djup långt från land mitt ute på frivattnet. Tallen spolades ut i sjön i början av 80-talet i samband med en vårflod och som efter någon vecka på drift i sjön sjönk till botten och bildade som ett litet konstgjort grund. Tallen skapade ett oerhört bra tillhåll för mängder av småfisk vilket genast drog till sig riktigt grov abborre, fin gös och rejäla pelagiska gäddor. Fiskeplatsen var optimal för grov fisk, inte bara pga läget utan också av den enkla orsaken att platsen är omöjlig att hitta för den som inte exakt på metern när vet var den ligger och kan lokalisera den med ekolod. Denna dag gick det inte att se någon fisk direkt i anslutning till trädet. Efter att ha provat på olika djup med olika beten och enligt konstens alla regler, var det bara att konstatera att fisket även på denna plats blev resultatlöst. Luften gick därefter ur mig, besvikelsen borde egentligen inte ha kommit som någon överraskning, för abborrfisket hade blivit allt sämre och sämre under ett tiotal år i sjön. Abborrarna hade blivit allt mindre i storlek samtidigt som de blivit allt färre. Ett fiskafänge kunde på 70, 80 och 90-talet ofta bestå av 5-20 fina abborrar på en timme (dessutom tagen på en ganska primitiv fiskeutrustning), men på 2000-talet var en sådan fångst något som tillhörde undantagen. Tyvärr stoppade det inte med ett sämre abborrfiske, trenden såg ungefär likadan ut för fisket på i stort sett alla fiskarter i sjön. Jag blev sittande och funderade på vad jag skulle ta mig till och en känsla av hopplöshet spred sig. Skulle jag åka hem eller fortsätta fiska och i så fall var och med vad? För dagen var vädret för ovanlighetens skull ganska stabilt, till skillnad mot den ständiga snålblåsten och de återkommande regnskurarna som allt som oftast hade dominerat vädret i månadsskiftet juni-juli de senaste åren. Vädret är det ju inget fel på denna dag, dessutom hade jag varit ute på sjön alldeles för sällan senaste tiden, så kanske skulle jag ändå passa på och ta vägen över sundet till sjön Ränken och prova fiskelyckan där istället? Fisket i Ränken kunde av och till vara riktigt bra och förutsättningarna för fisk denna dag borde inte vara så dåliga, i alla fall inte om man såg till vädret. Jag drabbades av beslutsångest och kunde inte bestämma mig. När jag suttit några minuter och funderat utan att riktigt komma till skott, började tankarna istället att fly iväg till barn- och tonårstiden då fisket i Hugn var en helt annan historia. Hur kom det sig att fisket var så bra på den tiden jämfört med idag? Hur hade fiskens livsmiljö egentligen förändrats med tiden och vilka är egentligen orsakerna till att sportfisket under framförallt senare delen av 90-talet och de första 5-6 åren på 2000-talet hade försämrats så drastiskt i sjön. Att sitta helt fisklös i båten efter 6 timmars intensivt fiske som skett enligt konstens alla regler, skulle för bara 10 år sedan ha varit helt uteslutet. Jag packade ihop mina fiskegrejor för dagen, mycket besviken och piss-less på det allt sämre fisket, inte bara på fisket i sjön Hugn, utan rent generellt på fisket i många andra vattendrag i området som också blivit allt sämre. Vad var felet? Vad tusan var egentligen problemet, på riktigt? Hur skulle jag få veta? Jag behövde få veta något om varför fisket utvecklats som det gjort i sjön!

6

Första fisken, 1971, Abborre 30 gram

På vägen hem tog en liten plan sin form och rätt många år senare hade jag faktiskt fått en hel del tänkbara och hyfsat logiska svar på mina frågor om utvecklingen av fisket i sjön. Jag har dessutom på vägen skaffat mig massor av viktiga kunskaper som rör våra Svenska fiskevatten och andra naturmiljöer, och inte att förglömma, massor av kunskaper om själva fisket och dessa kunskaper är något som jag mer än gärna delar med mig av till andra. Kunskapsresan har varit lång, lärorik och mycket intressant, men också ibland rätt jobbig. Den är sannolikt inte heller slut, inte än, inte på långa vägar. Den har nog bara börjat och mycket återstår än att undersöka, fundera över, lära och kanske skriva om. Så för den som är intresserad av Historien om min sjö Hugn, låt oss ta historien från början då den startar, nämligen på 70-talet.


2. På 70-talet2.1 Första kontakten med sportfisketPlötsligt dök flötet. - Pappa, pappa, flötet försvann !!- Ja, men dra då! Ropade farsan från sin fiskeplats 15 meter bort.Jag drog allt vad jag orkade och ramlade baklänges i gräset vid sjökanten. En liten abborre kom flygande som en projektil ur vattnet och landade bakom mig högt uppe på land. 41 år senare kommer jag ihåg min första fisk som om det hade varit igår. Först var det spänningen, sedan ett glädjerus som gick över i tveksamhet när jag började fundera på vad jag skulle ta mig till med fisken som låg och sprattlade på marken. Min första fisk, en abborre på ungefär 30 gram fångades på en söndagsutflykt med familjen när jag var knappt 3 år gammal. Det skulle bli många fler genom åren som gick då fisket blev mitt allra största fritidsintresse. Så här i efterhand många år senare, inser man vilket fantastiskt privilegium det var att som barn och tonåring växa upp ett stenkast från en älv och en vacker sjö som var proppfull med fisk. ”Sportfiske” var inte svårare och mer besvärligt än att ta ett enkelt metspö av bambu, hacka lite mask i dyngstacken och på mindre än 5 minuter promenera ner till älven och börja svinga sitt spö (ibland efter en del tjatande på morsan om tillåtelse). Där kunde man inte bara fånga abborrar, mört, braxen och löja i mängd, utan med lite tur och tålamod också en och

7

annan gädda, ål, gös och ibland till och med id på enkelt maskmete. Även i de allra flesta sjöar, tjärnar, åar och bäckar i området, gick det att få rejält med fisk på enkel sportfiskeutrustning (utrustning som man idag mest skrattar åt). Lika enkelt som det var att få fisk i en omfattning som räckte till för alla, lika svårt var det att tänka sig att fisklivet snabbt skulle kunna utarmas och i vissa fall nästan försvinna. Fisk fanns ju i sådan mängd att den upplevdes som praktiskt omöjlig att fiska ut (knappast ens med nät) och att någon form av miljöpåverkan ”mitt i skogen” skulle kunna påverka vattendragen negativt i någon utsträckning, upplevdes som högst osannolikt och fanns knappt i tankevärlden. För varifrån skulle föroreningarna komma? Det fanns ju varken stora industrier eller som i större städer massor av folk som skitade ner? Väldigt få kunde väl då på 70-talet ana och förstå på vilket sätt förutsättningarna för sportfisket i sjön skulle komma att förändras och hur fort det skulle ske.


2.2 Fiskeminnen från tidig barndom Det är alltid svårt att komma ihåg saker från när man var barn/ung, men av någon anledning är det vissa händelser som etsat sig fast i minnet. Vissa minnen är lite vaga och andra tydliga och ibland helt oförglömliga. Första fisken som nämndes tidigare är en sådan oförglömlig händelse. Andra extremt tydliga minnen från barndomen är från de vårar, när jag som liten grabb sprang ner till sjön i början av maj för att se gäddorna leka i de grunda vikarna (och ibland även försökte fånga någon av dem i det grunda vattnet).

När vårsolen allt mer intensivt började steka på den blåsvarta isen som sakta men säkert började släppa sitt grepp om sjön i slutet av april/början av maj, häckade jag ofta i närheten av de grunda vikarna och spanande förväntansfullt efter var gäddorna först skulle dyka upp. När isen väl hade gått, kom gäddorna från dag ett simmande in i de grunda vikarna i stora mängder för att leka. I samband med snösmältningen brukade älven stiga 0,5-1 m meter över normalvattenståndet och det förekom alltid mindre översvämningar under tidig vår. Det var på dessa små översvämmade områden som man många gånger på långt håll kunde se små och stora ryggfenor klyva vattenytan, ett säkert vårtecken. Det var ganska vanligt att folk fiskade med gäddryssja, inte för att sälja fisken utan antagligen mest bara för att fånga fisk. Vissa fångade enstaka välsmakande gäddor till söndagsmiddagen, andra ”bara” fångade gädda och dumpade dem rakt ner i diket eller ut i skogen. Antagligen berodde detta rätt underliga beteende på vanföreställningen att man gynnade fisket efter abborre om gäddbeståndet decimerades, speciellt var det de stora gäddorna man ville få bort. Några använde också gäddor som åtel i sina rävfällor eller gav bort fisken till någon som av olika anledningar inte fiskade själv. Den största anledningen till att fånga stora mängder med gäddryssja, var antagligen ändå bara för att det var kul på ”något sätt” och för att bytet gav en känsla av tillfredsställelse, något som verkar återfinnas hos väldigt många fiskare (och jägare). Dessutom var ju detta fritidsintresse i princip gratis och fiskbeståndet i sjön upplevdes antagligen som nästan outtömligt.

Att som liten fisketokig grabb få gå ner till sjön eller älven för och se på när ryssjorna skulle vittjas var en riktig höjdare. Ibland fick man också med sig en rejäl gädda att bära hem över ryggen och stolt lägga på kökstrappan till morsans förtret. Mängden gädda som fångades på våren var enorm, i alla fall ur en liten grabbs perspektiv. En enda ryssja av mindre modell fångade ofta 5-10 gäddor om dagen i varierande storlek mellan 0,5- 10 kg. Ett mycket starkt

8

minne var när 27 gäddor fångades i en liten ryssja under ett enstaka tillfälle och de två fiskarna som hade lagt ut ryssjan, fick vada ut och ta i rejält för att få in den till land. Ett annat var när en 13-14 kilos gädda fick se dagens ljus (för sista gången tyvärr). Vanliga nät användes sällan på våren eftersom de snabbt förstördes av all gädda. Ryssjorna var betydligt mer effektiva och bekväma att använda. Nätfiske efter abborre och gös var mer vanligt förekommande under sommaren, även om omfattning av detta fiske nog får sägas ha varit rätt blygsamt och mest för husbehov. Nätfisket bedrevs sällan med fler än ett par 27 meters nät och bara under enstaka dagar och nätter. Fångsten räckte för det mesta gott och väl till för eget husbehov. Vid ett enda tillfälle kan jag dra mig till minnes att det fanns klagomål på nätfisket i sjön och det var när en ”utböling” (som dessutom var norrman), hade mage att lägga ut hela 8 kopplade nät i sjön samtidigt under flera dagar i sträck. Dessutom spekulerades det i att han sålde fisken han fick. Att fiska för pengar var något som för det mesta ansågs rätt suspekt och sågs knappast med speciellt blida ögon. Att nätfiske skulle vara förkastligt ur ett fiskeetiskt- eller ekologiskt perspektiv föll nog ingen in.

Mitt eget fiske bedrevs i barndomen i princip bara på två sätt. Mete skedde med ett enkelt teleskop- eller gammaldags bambuspö på vilket det satt en tunn nylonlina med ett hederligt gammalt rödvitt flöte och kroken var 9 av 10 gånger agnad med mask från en dyng- eller lövhög. När jag precis började grundskolan inköptes ett ABU spinnset som innehöll ett mycket enkelt fiberglasspö och en rulle av märket Abu Matic. Spöt var svampigt mjukt och nästan lika omöjligt att bryta av som det var att drilla en kilosfisk på. Rullen började skrapa och rassla efter bara några timmars användande och hälften av fisketiden slet man med ständiga linstopp och trassel. Mest känd var kanske ändå denna typ av rulle för att rullfästet av plast, vanligtvis sprack efter någon dags fiske och gjorde rullen i princip obrukbar. Draglådan innehöll vanligtvis endast ett par spinnare, något blankt eller kopparfärgad skeddrag och eventuellt någon liten ABU eller Rapalavobbler.

På 70-talet var det inte tal om att fiska i sjön, helt enkelt eftersom familjen inte hade någon båt och morsan ingen kontroll över situationen. Det blev av praktiska skäl fiske i älven för hela slanten. En typisk fångst vid en fiskeutflykt med min far, som sällan varade mer än en eller kanske två timmar beroende på hans dåliga tålamod (och yrke som jordbrukare, ständigt upptagen med viktigare sysslor), var ofta 10-30 abborrar, några feta mörtar och en och annan liten Brax eller Färna. Att leta efter de bästa fiskeställena längs älven eller att bedriva ett mer aktivt fiske var det sällan tal om. Man fiskade av ett område vid älven på kanske 20-30 meter där det var enkelt att stå och minst näckrosor, buskar och träd att fastna i. Det skulle dock inte dröja speciellt många år för en liten nyfiken sportfiskare att upptäcka att gräset visst var mycket grönare på andra sidan träden eller älven, för att inte tala om hur en roddbåt skulle komma att revolutionera fisket.

Begrepp som miljöförstöring, miljöhänsyn, ekosystemansats, biodiversitet, fiskbiotop eller långsiktig ekologisk hållbarhet var på 70-talet i det närmaste helt okända för alla och en var i min omgivning. Kan inte dra mig till minnes att någon, varken i familjen eller bekantskapskretsen, bland sportfiskare eller andra någonsin tex. pratade om påverkan på ”miljön” eller om miljöförstöring som något problem. Det fanns dock två undantag från den regeln. Sjön och älven var under några år på 70 talet ”svartlistade” pga att fisken innehöll för höga halter kvicksilver. Källan till kvicksilverutsläppen var enligt utsago någon industri, ett ”bruk” som låg uppströms i sjösystemet. Enligt dåtidens sätt att lösa industrins avfallsproblem var det ju inte helt ovanligt att man helt enkelt lät skiten rinna ut i vattendragen mer eller mindre orenad. Svartlistningen av älven och sjön var förstås en tråkig företeelse, men knappast något större praktiskt problem för någon. Varför skulle det vara det, bäcken, tjärnet

9

eller nästa sjö runt knuten var ju också full med fisk, så ville man ha en firre på tallriken så tog man bara en där istället. Vid ungefär samma tidpunkt påstods det att skogsbolagen behandlade sitt timmer med något giftigt ämne mot röta vid några av de skogstjärnar som de använde som timmerupplag. Hur vanligt detta faktiskt var har jag svårt att bedöma, men fisken i vissa av dessa tjärnar var antagligen rejält förgiftade och otjänliga som människoföda, då det hände av och till att man fick fisk med konstiga sår och bölder, liksom med olika defekter i skeletten.

Fiskerätt, fiskeförbud eller fiskekort var nästan lika okända begrepp som miljö och miljöhänsyn. Att någon inte skulle ha ”rätt” att fiska och behövde ha ett fiskekort i de vattendrag där jag fiskade, var det ytterst sällan tal om. Det är nog sant att påstå, att det fanns en oskriven lag att ”folk från bygden” hade fiskerätt i princip överallt, i alla fall så länge det inte förekom något uppenbart missbruk eller att någon försökte tjäna pengar på ”allmänningen”. Så här i efterhand förekom det säkert överträdelser av den goda seden och säkert förekom också en del sura miner och heta känslor bland vissa markägare och andra som på olika sätt ansåg sig felfördelade i sammanhanget. Men rent generellt så ryckte nog de flesta på axlarna åt att grannen, smågrabbarna nästgårds eller att någon enstaka turist fiskade från bryggan strax utanför huset och drog upp lite abborre och någon gädda. Fisken fanns ju nästan i överflöd överallt, så varför reta upp sig på småsaker. Det var ju heller inte fiske efter ”finfisk” som öring, lax, röding etc, som det normalt handlade om, utan helt vanlig insjöfisk som sällan ansågs ha något egentligt värde.


2.3 Gamla fiskargubbarJag upplevde sällan att det var speciellt mycket folk ute på sjön under 70-talet, inte ens på sommaren när det var riktigt fint väder. Antagligen berodde detta på att det inte var speciellt vanligt att äga en båt. Med undantag för någon familj på söndagsutflykt i någon eka med utombordare eller då någon drog vattenskidor efter en mindre sportbåt, så var det ofta helt tyst och nästan öde på sjön. Ljumma sommarkvällar när temperaturen sjunkit några grader, brukade en del gamla fiskargubbar komma glidande över sjön i någon liten eka. Utrustade med sitt metspö, en burk med metmask och/eller en hink med agnfisk, var de ofta på väg till en vase utanför någon vassrugge i sjön eller till en djuphåla uppe i älven för att meta. Tysta och nästan orörliga satt sedan gubbarna där timme efter timme och metade, med avbrott endast för att tända pipan eller veva hem någon fisk som nappat. Gubbarna var nästan alltid ute efter abborre och ibland någon gös att slänga i stekpannan. Det hände också med jämna mellanrum att de fick några riktigt fina gäddor på dragrodd på väg till eller från sina fiskeplatser, ofta på blanka drag på släp i ändan av något snöre upplindad på en trävinda. En av dessa fiskargubbar hette Agnar och denne enormt vänlige, omtänksamme och tålmodige gamle man, blev min bäste fiskekompis och främste läromästare när det gäller sportfiske. Ingen har haft större betydelse för sportfiskeintresset än han, varken förr eller senare. Att få följa med Agnar ut i hans lilla orangefärgade båt på fiskeäventyr var den absoluta lyckan för en liten fiskeintresserad grabb. Av Agnar fick man lära sig var fisken brukade stå, när den högg och på vad. Man fick också lära sig leta daggmask på rätt ställen, hur man fångar betesfisk, lägger långrev, rodde drag, rökte ål och allt annat mellan himmel och jord som hade med fisk och fiske att göra. Att följa med i båten på älven och sjön, eller upp till något avlägset skogstjärn eller öringbäck med hans gamla bil på skumpiga skogsbilvägar, var som en dröm. Det var annat än att bara meta med mask bland buskar, träd,

10

rötter och näckrosor längs älvkanten. Att dessutom få fiska med någon som hade samma oändliga tålamod, oavsett väder och vind vid alla tider på dygnet, vad kunde man mer önska.

Någon gång på 70-talet började det gå rykten om att fiskevårdsföreningen i området skulle införa någon typ av fiskekort för sjön. Någon ”vänligt” sinnad skäl lyckades lura i oss smågrabbar att det nog nu var slut med fisket för vår del, då det bara skulle vara markägarna runt sjön som i fortsättningen rätt att fiska. Om en 8-10 åring kan drabbas av djup depression, så var det riktigt nära för mig under några dagar. Min far gav mig dock lite av hoppet åter då han sa att det nog skulle ordna upp sig på något sätt. Efter någon dag åkte vi tillsammans till ordföranden för fiskevårdsområdet, Fredrik på Erlingsrud. Fredrik hade jag upplevt som en glad och mycket sympatisk gammal farbror (och mycket nära god vän till min far). Jag hade träffat honom vid många tillfällen, men just denna dag tyckte jag att han såg ovanligt allvarsam ut när frågan om fisket kom på tal. Han funderade en stund och hämtade därefter ett block i ett skåp (eller om det var en byrålåda), skrev ner någonting och räckte över en papperslapp till mig. Han förklarade därefter att jag hade fått ett fiskekort och just detta kort skulle jag vara riktigt rädd om, för det gällde bara exklusivt för mig och på livstid. Jag började nästan grina av ren lycka (eller så gjorde jag det på riktigt, jag minns inte riktigt allt). Tyvärr försvann fiskekortet ur mina gömmor några år senare. Mycket synd, för det hade varit oerhört trevligt att ha kvar som ett unikt minne. Vad jag inte förstod vid tillfället, var att det sannolikt inte fanns på världskartan att någon medvetet skulle hindra en ökänd liten storfiskare (eller någon annan ”hemmason” från byn för den delen heller) från att fiska, varken i sjön eller i älven. Jag tror mig även veta att en del av denna frikostiga inställning sannolikt lever kvar än idag, även om mycket vatten runnit under bron sedan dess. Med mitt alldeles eget fiskekort i handen kändes plötsligt tillvaron så oändligt mycket lättare. Stolt, trygg och lycklig kunde livet för en liten sportfiskare återgå till det normala (dvs att fiska som ofta det bara var praktiskt möjligt).


2.4 Lilla julafton!En av årets absoluta höjdpunkter på 70-talet (”lilla julafton” för mig), inföll alltid den andra onsdagen i augusti. Då var det dags för den traditionella dagen för kräftfisket i området. Strax en mil uppströms sjön Hugn i Kölaälven fanns det gott om flodkräftor på 70-talet. Inte som på 50- och 60-talet då det påstods att man kunde fånga tusen kräftor på en natt med bara händerna eller med enkla små håvar, men ändå ett par hundra kräftor på 5-10 burar under en kväll. För mig betydde kräftfisket en enorm spänning. När fick annars en 9-10 åring vara ute halva natten vid en älv i beckmörker… och dessutom fiska? Kräftfisket var fantastiskt vid denna tidpunkt i livet, men det skulle inte vara för evigt.


2.5 Ett eldorado för abborrmetarenAtt meta abborre var för mig den typ av fiske som dominerade i början av sportfiskekarriären. Ett enkelt spö, mask, sänke och krok, sedan var det bara att börja fiska. Abborren fanns överallt, vid älvkanten, i forsen, under båtar, under bryggor, vid vassen, bland näckrosor, i var

11

enda liten bäck, i sumpiga tjärn och vattenfylla diken. Så här i efterhand undrar man om det fanns någon plats eller vattendrag där det inte fanns abborre på 70-talet i västra Värmland? Att meta upp 20-30 små abborrar på ett par timmar var inte speciellt ovanligt i älven, sjön eller i något närbeläget skogstjärn där det kunde bli hundratalet ”tusenbröder”. Det var bara att ställa sig på en plats någonstans längs älven och meta, med lite tur dök det dessutom upp någon kringstrykande halv- eller kilos ”borre” som var sugen på en liten mask. Så snart abborrstimmen dragit förbi var mörten och småbraxen redo att ta över kalasandet. Det var ofta ett tecken på att det var dags att gå hem eller byta fiskeplats (om man inte ville riskera att få slut på allt mask). Ofta räckte det med att bara flytta sig 20-30 meter uppströms eller nedströms och börja meta abborre på nytt. Höjden av glädje för en junior i abborrmetartagen, möjligen med undantag för mete med levande agn ute i sjön, var nog att få meta i forsen nedanför kraftstationen ett par kilometer uppströms i älven. I forsen nedanför fördämningen, eller rättare sagt i de fickor av lugnt vatten som skapades i baksuget av dammluckorna och själva turbinen, brukade mängder av fisk packa ihop sig på sommaren. Vattnet i forsen var ganska grunt, ofta bara 0,5–1 meter, men det strömmande vattnet drog till sig mängder av abborre, mört, någon gädda, ål och faktiskt också en och annan öring (även om de var sällsynta). En solig sommardag kunde man se hur hundratals abborrar stod packade i baksuget av strömmen bland stenar och klippskrevor. Det var bara att skicka ut en mask i strömmen och hugg…hugg…hugg…hugg!! Ibland när forsen snabbreglerades kunde mängder av fisk bli instängda i några av de många klippskrevor som fanns nedanför dammluckorna, det gick tom ibland att bara köra ner en håv i en bergsskreva och ösa upp fisk (ofta småabborre och mört, men ibland även någon större överraskning). I det lite djupare bakvattnet direkt i anslutning till turbintrumman (som tyvärr var oåtkomligt utan båt för oss småpojkar), stod ofta riktigt grov abborre på både 1 och 1,5 kg. En och annan stor gädda sökte sig också upp i forsen för att få ett riktigt skrovmål på all småfisk. Lite senare på sommarkvällarna när 10-åringar normalt sett var tvungna att ligga och sova hemma i sängen (suck!), gick ålen på jakt bland forsens alla sprängstenar och klippskrevor. Åtskilliga gånger önskade jag att jag varit några år äldre så jag fått lov att vara ute lite längre på kvällen på den tiden och meta ål vid kraftstationen. Skulle livet då ha kunnat bli så mycket bättre?

Varför det fanns så gott om fisk just vid forsen på den tiden är svårt att säga helt säkert. Antagligen berodde det på att stora mängder småfisk vandrade uppåt i älven från sjön under försommaren för att leka och de större rovfiskarna hängde på i hasorna. När det sedan blev stopp vid kraftverksdammen så blev mängder av fisk fast där i bakvattnet under en period, eller om den valde att stanna för att själva äta upp sig i det extra syre- och fiskrika vattnet på försommaren. Efter midsommar och framåt högsommaren brukade fiskbestånden vid forsen att tunna ut, även om det alltid var en bra plats att fiska på under hela sommarhalvåret.

Även om abborrmetet vid kraftstation i Adolfsfors var något alldeles speciellt, så fanns det gott om abborre i hela älven och stora delar av sjön på 70-talet. Det fanns riktigt stora abborrar i älven på vikter upp till 2 kg, även om de var betydligt vanligare ute i sjön.


12

3. På 80-talet3.1 Livet leker, det är vår!När isen äntligen släppte sitt grepp på våren, först i älven och kort därefter i sjön, började livet under ytan att röra på sig med besked. Först att leva ut på våren var löjan och gäddan.Någon vecka efter att isen släppt sitt grepp om älven och snösmältningen var över, vandrade enorma mängder löja upp i älven för att leka. Löjan är knappast någon eftertraktad sportfisk, men är man 10-12 år och sjukt fiskesugen efter ännu en lång och kall vinter, så gick det alldeles utmärkt att fiska löja i brist på annat. Att meta löja var faktiskt ganska intressant (i alla fall i en halvtimme), det var å ena sidan rätt svårt för man hade aldrig någon bra utrustning för löjmete (inga lätta spön med små flöten och krokar). Samtidigt var det ganska enkelt, eftersom löjan fanns i sådana enorma mängder. Att slänga ut en mask i ett löjstim på våren var som att slänga ut en blodig biff i ett stim med pirayor, masken hann inte landa i ytan förrän det kokade runt flötet. Allt som ofta klarade inte löjorna att gapa över kroken ordentligt, så man bommande säkert 4 av 5 napp med mothugget (med resultatet att rätt många istället blev felkrokade). Om masken tog slut rullade man bara ihop ett grässtrå eller något annat och fäste på kroken, löjorna högg på allt som damp ner på vattenytan. Det funkade ibland också att bara använda en mindre blank eller färgad krok, ungefär som vid pilkning efter strömming. En gubbe som bodde vid älven sa en gång ”Nu när löjan leker behöver man inte ta omvägen över bron om man skall till grannen på andra sidan. Det är ju bara att gå på vattnet som självaste Jesus”. Att påstå att man skulle kunna gå över älven på stimmen av löja var väl en lätt överdrift, men med den mängden av löja som ibland fanns i älven på våren under början av 80-talet, så var tanken nog ändå inte så galen som den låter.

”Mörtskådning” är sannolikt inte någon speciellt utbredd fritidssysselsättning, men att spana efter mört i några av de grunda vassvikarna runt sjön en vindstilla vårdag i början av 80-talet, var faktiskt rätt spännande och intressant. Ibland kunde man på flera hundra meters avstånd se hur vattnet krusade sig trots att vinden inte blåste, när enorma mörtstim sakta rörde sig runt i vikarna då ”mörtleken” kommit igång. På lite närmare avstånd kunde man ofta tydligt höra ljudet av tusentals små fenor som vibrerade i vattenytan. Med jämna mellanrum började plötsligt det vibrerande ljudet att tillta i styrka och övergå i ett bubblande ljud sekunderna innan vattenytan bröts av någon gädda som med vidöppet gap vräkte sig över de skräckslagna mörtarna med ett våldsamt plask.

Efter gäddornas lek i början och mitten av maj och när vassen i vikarna fortfarande var gles, gick det ofta bra att fiska gädda direkt från land med mycket gott resultat. Överallt i de grunda vikarna verkade det stå enormt glupska vårgäddor, t.ex. fångade jag en gång en fyrakilosgädda med över 40 mörtar i magen. Man behövde inte heller kasta speciellt lång ut, inte mer än 10-15 meter för att gäddor i vikter upp till 5-6 kilo skulle gå på i det meterdjupa vattnet. Med bara ett billigt haspelspö och ett 25 grams klassiskt blankt Abu Atom i änden på linan, så var fiskelyckan i princip garanterad under hela maj månad i vassvikarna. Hade man dessutom tillgång till båt, ja då verkade möjligheterna nästan obegränsade. Att ta 5, 10 och kanske 20 gäddor på en kväll i maj, var ingen större bedrift. Tanken svindlar när man så här i efterhand tänker på hur mycket fisk man skulle kunna ha fått om man haft de kunskaper och den utrustning för gäddfiske som man har idag. Gäddor på över 7-8 kilo var däremot inte lika vanliga i vikarna. Antagligen beroende detta på att vikarna nästan uteslutande saknar närliggande djupbranter eller grynnor. När leken var över för de riktigt stora (för de fanns rätt gott om dem i sjön, också ett antal gäddor mellan 10

13

och 15 kg fångades i ryssjor varje vår), så försvann de sannolikt rätt snabbt ut på djupare och svalare vatten. Något riktat sportfiske efter romstinna storgäddor på våren existerade inte, dels låg isen ofta kvar ända in i maj och dels fanns varken utrustning eller kunskap på den tiden för att fiska effektivt.


3.2 Dags för Brax Som liten fick man lära sig att desto djupare och närmare botten man fiskade, desto större chans var det att få stor fisk, speciellt om det gällde abborre, men vanligtvis blev resultatet braxen. Det hände visserligen någon enstaka gång att man fick upp någon stor abborre på runt kilot vid bottenmete, men det var inte speciellt vanligt. Under 70-talet var det inte heller speciellt vanligt att fånga riktigt stor braxen, men så ganska plötsligt under några år i början av 80-talet så exploderade antalet braxen och de blev dessutom riktigt stora i många fall. Stora stim av braxen samlades lite varstans i älven, ofta i anslutning till större näckrosbankar eller strandras. Vid flera tillfällen fångade jag och mina kompisar 20-30 stycken braxar på några timmar på enkelt maskmete, utan någon form av mäskning. Att meta eller pilka med mask i någon av älvens djupare hålor på ca 4-8 meter gav ofta mängder med Brax, vissa stora som dasslock. Vanligtvis låg vikterna för braxen från ca 0,5 upp till 2 kilo, men undantagsvis fångades även någon på mellan 2 och 3 kg. Var all denna Brax kom ifrån och varför den växte så snabbt i både mängd och storlek just då var inget jag förstod eller tänkte speciellt mycket på då (ingen annan heller vad jag vet). I mitten av 80-talet verkade dock tillväxten av braxen avta något för att sakta sjunka tillbaka mot mer normala nivåer.


3.3 Sura kräftor

I slutet av 70- och början av 80-talet hade kräftfisket för allt för många slutat vara en trevlig tradition där man fångade kräftor till husbehov och/eller till den stundande kräftskivan för släkt och vänner. Kräftfisket hade börjat bli ”business”. När allt fler restauranger fick upp ögonen för de extra intäkter som färska kräftor kunde ge på ganska kort tid, började de köpa in allt fler levande exemplar av de utsökta skaldjuren. Det blev startskottet för ett eskalerande rovfiske där mindre nogräknade personer inte bara fiskade under de dagar det var tillåtet att fiska kräftor i älven, utan även både innan och efter utsatt uttagsfönster på 3 dagar. Dessutom använda de ibland upp till tio gånger fler burar än vad som tidigare varit brukbart vid husbehovsfiske. Det fanns också de som inte heller höll sig till egen fiskerätt eller på allmänningar, utan började fiskade både här och där längs stora delar av älven. Vissa fiskerättsägare började dessutom också bli giriga och/eller ta tjuvfisket som intäkt för att själva trappa upp sitt kräftfiske. Bäst att passa på och fiska upp vad som fanns medan tid var och innan alla kräftorna ändå tagit slut. Samtidigt med det ökande tjuv- och överfisket, hade minken börjat etablera sig i de västra delarna av Värmland. Minken som egentligen är en främling i den Svenska naturen, importerades till Sverige för att födas upp och bli päls, men ett gäng minkar flydde förstås från pälsfarmerna och började föröka sig på naturlig väg. De blev också med tiden ena riktiga

14

rackare på att fånga kräftor, vilket man tydligt kunde se på de stora högarna med kräftskal som ibland låg längs älvstränderna. Resultatet av minkens härjningar och det ökade rovfisket blev att kräftbeståndet i älven kraftigt decimerades under några år i början på 80-talet (fast det var förstås nästan alltid bara minken som fick skulden). Efter några år började dock allt fler kräftfiskare bli rätt trötta på att stövla omkring i mörker och väta bland buskar och snår utan få ihop speciellt många kräftar. Både det legala och det illegala rovfisket avtog därmed efter några år. Även antalet minkar verkade minska ungefär samtidigt, antagligen berodde det på bristen på kräftor, kanske i kombination med avskjutning. Sakta men säkert började kräftbestånden att återhämta sig. Bestånden av kräftor i Kölaälven kom därefter aldrig upp till gamla nivåer igen, men det blev åter möjligt att få 50-100 kräftor för husbehov på en kväll med ett tiotal burar, vilket ändå inte var fy skam.

Kräftbeståndet i Kölaälven verkade alltså åter igen i slutet av 80-talet ha kommit i någon form av ekologisk balans igen, till skillnad mot flera andra mindre sjöar och vattendrag i området, där kräftorna istället helt hade försvunnit. Orsaken i de senare fallen var inte primärt minken eller ett ohämmat rovfiske, det var istället miljöförstöring i form av surt regn. Små bäckar och åar där hela botten tidigare verkat bestå av kräftor, var nu helt livlösa. Kräftorna bara försvann tillsammans med stora delar av de små bäcköringbestånd som i flera fall funnits i dessa vattendrag. Även tjärnar och mindre skogssjöar tog rejält med stryk pga. det sura regnet under 70- och 80-talen. Mörten försvann nästan helt och abborrarna fick ofta skelettskador. Missfärgade och defekta skelett gjorde abborrarna ibland så gula och krokiga i ryggen att de mest liknade ostbågar. Det gick inte att blunda för att något var fullständigt galet med de miljömässiga förutsättningarna i många vattendrag i västra Värmland, då det blev att mer tydligt att många skogstjärnar och mindre sjöar höll på att tömmas på fisk och annat vattenliv.

När medvetenheten och kunskapen om försurningsproblematiken ökade, startades olika kalkningsprojekt i landet, så skedde även i några av de värst utsatta vattendragen i de västra delarna av länet. Tack vare kalkningen kunde många sjöar och vattendrag räddas och flera av dem har idag åter en fullt godtagbar ekologisk status. Andra vattendrag hade tyvärr inte samma tur och är fortfarande mer eller mindre livlösa. Tusentals sjöar i Sverige är fortfarande i behov av kalkning och en bit in på 2010-talet beräknas ändå ca fyra procent av sjöarna lida av försurning. De luftburna försurande ämnena (primärt olika svavel- och kväveföreningar), har lyckligtvis minskat stadigt sedan 90-talet, liksom markförsurningen i flera av de värst försurningsdrabbade områdena. Försurningsproblematiken är dock fortfarande ett stort problem i vissa landsändar, framförallt i Kronobergs, Västra Götalands, Blekinge, Hallands och delar av Värmlands län. Problemet med försurning av skog, mark och sjöar verkar idag vara ett problem som utvecklas åt rätt håll, men för att stoppa försurningen krävs att utsläppen fortsätter att minska. Den kritiska belastningen av försurande ämnen överskrids fortfarande för många sjöar i Sverige.


3.4 Drömmen som gick i kras16 år gammal och på väg ut från grundskolan, så hade jag liksom många andra i min ålder knappast någon aning om vad jag skulle göra när jag blev ”stor”, förutom att jag hade en dröm om att kunna få jobba med sportfiske. Däremot hade jag inte tänkt speciellt mycket på vad ett sådant arbete skulle betyda i praktiken. Att fiska och ha kul mest hela dagarna var nog

15

vad jag föreställt mig (på något vis). Frågan var vad man skulle plugga i på gymnasiet för att bli yrkessportfiskare?

I mitten av 80-talet fanns knappt någon information alls att hämta om utbildningar som kunde relateras till sportfiske. Det närmaste jag kom var nog någon form av 2-årig fiskevårdsskola som i praktiken mest var inriktad på att ge jobb i den framväxande odlingsindustrin. Den som jag antog borde veta något om detta var den fiskeansvariga på Länsstyrelsen i Karlstad och min far lyckades ordna ett möte med honom. Jag minns inte var vi träffades, hur konsulenten såg ut eller vad han hette, men jag minns väldigt tydligt att jag var oerhört nöjd och förväntansfull när jag klev in på hans rum. Mannen tog emot mig, han var mycket trevlig och vi pratade fiske i allmänhet en ganska lång stund innan vi kom fram till mitt verkliga ärende. Om jag vill jobba med sportfiske, hur gör jag då och vad skall jag välja för lämplig gymnasieutbildning? Jag minns inte exakt vad han sa om eventuella fiskeutbildningar och en del annat, men det budskap som jag uppfattade att han ville förmedla var rätt solklart (åtminstone för mig som jag uppfattade saken). Budskapet verkade vara att eftersom ingen i grunden verkar vara intresserad av annat än att spendera miljoner på att sätta ut massor av odlat fisk som fisketurister förhoppningsvis sedan direkt skall dra upp igen, (i det fallet tror jag att han syftade på de stora utsättningar av fisk som planerades för att göra Vänern till ett paradis för trollingfisketurism enligt Nordamerikansk modell), så var hans framtidstro om ett arbete som fiskare på en framtida sportfiskemarknad inte speciellt stor. Hans budskap var att vill man långsiktigt satsa på sportfiske som näring så skulle man primärt investera i fiskens livsmiljö, men att så skulle ske inom en överskådlig framtid verkade han vara pessimistisk till. Antagligen skulle det behövas någon form av mindre katastrof för fisket innan folk insåg att detta var nödvändigt. ”Skaffa dig en riktig utbildning. Kanske kommer det att finnas bättre förutsättningar någon gång i framtiden, men idag är fiske inget jag kan rekommendera någon att satsa på”. Jag tackade hövligt för råden och gick därefter därifrån tom och mycket besviken. Min eventuella karriär som ”yrkessportfiskare” dog innan den ens kommit till planeringsstadiet.Med facit i hand hade den fiskeansvarige ganska många rätt men även några fel i sina utsagor om framtidens fiske och utvecklingen av chansen till arbete inom sportfisket. Rätt i den bemärkelsen att det skulle dröja länge (25 år) och ett flertal mindre katastrofer för fisken och fisket innan samhället och gemene man fick upp ögonen (eller i alla fall ett halvt öga på glänt) för hur extremt viktigt det är med en naturlig och frisk livsmiljö för fiskens fortlevnad och utvecklingen av ett långsiktigt hållbart fiske. Att odla och sätta ut fisk visade sig med tiden allt mer vara en återvändsgränd och ingen långsiktig lösning för det Svenska fisket. Han hade däremot lite fel i sin spådom om att det sannolikt inte skulle skapas speciellt många arbeten inom sportfisket under överskådlig tid, för redan på 90-talet började det växa fram en del sportfiskerelaterade arbetstillfällen och dessa har stadigt diversifierats och blivit fler under 2000-talet för att på 2010-talet ha blivit ganska många. Dessa framväxande arbetstillfällen var dock främst inte sådana som jag såg framför mig (och kanske konsulenten?) där en framväxande sportfiskebransch gick hand i hand med olika värdeskapande aktiviteter inom miljö- och fiskevårdsområdet. De flesta nya arbetstillfällen inom sportfiskebranschen som skapats de senaste 30 åren bygger i grunden på en traditionell exploatering av natur- och fiskresursen och det är först de senaste 5-10 åren som en liten arbetsmarknad för lokala, långsiktigt hållbara och ”ekologiska arbetstillfällen” växt fram.


16

Påsk 1989, Lake 4,5 kg

3.5 Vart tog vintern och sommaren vägen?Trots att det fanns vissa tecken på att vintrarna hade blivit mildare redan i mitten av 80-talet, så var det först när mildvinter inträdde 1988 och 1989 som jag fick upp ögonen för att klimatet inte riktigt var som förr. Visst hade det förekommit mildare vintrar tidigare och vintrar utan speciellt mycket snö eller riktigt sträng kyla (det minns man tydligt eftersom det ibland var dåligt skidföre före jul och på sportlovet). Klimatet varierade en del från år till år. Vissa år på 70-talet och i början på 80-talet var det så svinkallt på vintern att det knappt gick att vara ute på flera veckor, andra år förekom motsvarande korta perioder av blidväder vintertid. Dessa variationer under korta perioder på vintern var knappast något som rönte speciellt mycket uppmärksamhet. Året efter en mildare vinter med lite snö och tunnare is på sjön, så var isen på nytt över halvmetern tjock och snötäcket låg stabilt över flera månader. Vintern 1989 blev dock ett tydligt trendbrott. Sjön frös endast under kort tid och gick upp för gott redan i mars. Denna händelse råkade sammanfalla med att jag hade en veckas ledighet från skolan och eftersom det inte gick att åka skidor, så fick jag istället den galna iden att sätta båten i sjön och åka ut och fiska. Det var synd att säga att fisken var på hugget, men på ett par dagar i duggregn och snålblåst fick jag ändå ett par fina gäddor runt 3 kg, en gös på 2,5 kg och en lake på 4,5 kg. Året därefter kom ännu en mild vinter. Trenden att islossningen inträffade tidigare på året var också mycket tydlig från mitten av 80-talet och framöver. Under 70-talet var det ofta frågan om isen på sjön skulle släppa veckan innan valborg eller veckan efter, i slutet på 80-talet var isen på upphällning redan i slutet av mars eller början av april. Att något hänt med klimatet var uppenbart för mig i början av 90-talet, men varför det förändrades så dramatiskt var fortfarande en bevarad hemlighet bland klimatforskare. Det gick tydligt att se och uppleva förändringen, men ingen förstod varför och rätt få klagade på det mildare vädret. Det var ju ganska lätt och jämförelsevis behagligt att stå ut med lite slask och blåst under några veckor under vintern, när man tänker tillbaka på de vintrar då temperaturen under flera veckor kunde ligga på under -20. Det var däremot lättare att hålla sig för skratt när även vädret på sommarhalvåret började få spatt.

17

Vintrarna började alltså upplevas som allt mildare och mildare i västra Värmland under slutet av 80-talet, samtidigt som vårvädret blev allt mer lynnigt långt in i maj. Den vanligtvis ganska tydliga gränsen mellan vinter och vår, vår och sommar suddades ut allt mer och man kunde nästan förvänta sig vilket väder som helst från mars och hela maj ut. Men det som var mest knäppekonstigt med vädret ur ett sportfiskeperspektiv, var förändringen av vädret på sommaren, inte minst på försommaren i juni. Juni som historiskt varit den absolut bästa månaden för att sportfiska i sjön med klassfiske på framförallt gädda, abborre och gös, blev allt mindre en riktig sommar och fiskemånad under 90-talet. Alla har vi hört talas om ”aprilväder” och hur nyckfullt det vädret ibland kan vara, men när vädret i juni började uppvisa samma instabilitet både gällande temperatur och nederbörd, då började man verkligen fundera på vad det var som egentligen höll på att hända med klimatet i denna del av landet. Den första riktiga sommarvärmen som normalt infann sig i månadsskiftet maj/juni ungefär runt skolavslutningen och som normalt sett väckte växter och djur till liv på allvar både under och över vattenytan, blev allt mer fördröjd eller till och med uteblev vissa år nästan helt (något år var det så kallt att det var frostvarning på midsommarafton). Andra år kunde det plötsligt bli korta perioder av extrem högsommarvärme redan i juni med temperaturer kring 30 grader. Junivädret fick under 90-talet en tendens till att bli mer extremt. Det är i och för sig inget konstigt med extremt väder sommartid (en gång i slutet på 70-talet snöade det i början av juni), men när det allt mer udda vädret började återupprepa sig vart och vart annat år och tydligt påverkade fisket till det sämre, då kändes det som en förunderlig utveckling.

Även i juli månad förändrades vädret på 80- och 90-talet, men jag upplevde först inte detta som lika tydligt som på våren och försommaren. Även om regnen var rätt ihållande vissa år så var det lika vanligt med fint väder, ungefär som förr, kanske med den skillnaden att maxtemperaturerna var någon grad högre. Framåt hösten i augusti och september blev vädret åter igen mer lynnigt. Antingen var det brittsommar i en månad, ibland en bit in i oktober, eller så var det ett evigt pissande från himlen.


3.6 GösfrossaÅret var 1988 och det var en strålande midsommarafton, vindstilla 21-22 grader i luften och ca 20 i vattnet. Efter att ha tvekat in i det sista, så bestämde jag mig till slut på eftermiddagen för att hoppa över midsommarfesten med kompisarna och istället satsa på att fiska gös (att man blev mer eller mindre idiotförklarat fick man ta). Till min stora förvåning dök ett par andra kompisar upp framåt kvällen och hängde med ut i båten. Förutsättningarna var perfekta och ännu bättre skulle det bli.

Det hade funnits gös sedan lång tid tillbaka i sjön, men det var inte en speciellt vanlig fisk i slutet på 70-talet och i början av 80-talet. De som fångades hade oftast hamnat i något nät och var sällan större än 1-2 kg, ibland hände det att någon gös högg på mete med död eller levande betesfisk när man fiskade efter ål, men gösen var inte speciellt vanlig. I mitten av 80-talet skedde dock en rätt dramatisk förändring, gösen blev allt vanligare och framförallt började de växa till sig mycket snabbt. Fiskargubbarna trodde sig konstatera att det kanske var en ny ”gösperiod” på gång. Enligt deras erfarenheter så växte gösen till sig i antal och storlek i cykler om 6-8 år, för att sedan under motsvarande tid minska igen. Om det låg någon sanning i dessa påståenden har jag aldrig fått klart för mig, men sannolikt fanns någon sanning i detta eftersom lokala artbestånd av fisk ofta tillväxer och minskar i cykler. 2-3 på

18

Midsommar 1988. Gös: 6,1 kg, 7,4 &7,6 kg

varandra varma somrar med bra förutsättningar för en lyckad göslek (ibland i kombination med utsättningar), kan också ge en ordentligt snabb utveckling av ett gösbestånd, MEN framförallt berodde nog det snabbt ökande gösbeståndet på de återupprepade gösutsättningar som skedde i slutet på 70-talet (enligt uppgift 6 år i rad) i kombination med andra mer naturliga samverkande orsaker (som ökad gödning och grumligare vatten). Mitt personliga gösrekord låg på ca 2 kg i början av 80-talet, därefter höjdes det nästan varje år med ett halvt kilo, när solen började gå ner på midsommaraftonen 1988, låg rekordet på 5,9 kg. När solen steg upp på midsommardagen hade rekordet knäckts tre gånger. Fångstresultatet denna kväll blev 4 fina gösar på 2,5 kg, 6,1 kg, 7,4 kg och 7,6 kg (fångade i den ordningen) och dessutom ett par ålar, en abborre runt kilot och en hyfsad gädda på något kilo (rekordet på 7,6 kilo från denna fantastiska sommarkväll har stått sig än idag). De kommande 3-4 åren blev det ca 20 gösar mellan 5 och 6,9 kg. Av dessa riktigt stora gösar tog jag upp 5-6 stycken (dvs 5-6 för många, om man skall vara riktigt efterklok) och återutsatte resten. Det förekom ibland i slutet av 80-talet och början på 90-talet, att folk återutsatte den gös de fångat, men det var nog inte speciellt vanligt och inte när det gällde riktigt stor gös. En kväll när jag tagit min båt till Kölaälvens mynning för att meta gös, satt två för mig okända gubbar i 50-årsåldern med sin båt på den plats där jag för kvällen hade tänkt prova fiskelyckan. Jag valde då istället att ankra upp ca 80 meter nedströms och prova där istället. Gösen var inte speciellt på hugget, ett par misslyckade krokningar efter två små försiktiga hugg verkade bli allt som det bjöds på den kvällen. Vid halv tolvtiden hade jag fått nog och började ta upp mina spön för att åka hem. Gubbarna i den andra båten hade också tröttnat och packat ihop bara några minuter innan mig. Då högg det plötsligt på mitt sista spö i vattnet. Efter 5-6 minuter lyckades jag landa en gös på runt 6,5 kg. Den satt fint och ytligt krokad så det blev inga problem med att snabbt ta loss kroken och lyfta tillbaka den ner i vattnet bredvid båten. Gösen var pigg och alert och den simmade iväg med ett plask. När jag reste mig upp i båten igen fick jag plötsligt se att gubbarna satt några få meter från mig i sin båt och bara gapade. En av gubbarna säger med förvåning i rösten: ”Tappade du den stora gösen?” Jag svarade nästan lika förvånad ”Näääe, jag släppte tillbaka den”. Därefter följde en konversation där jag försökte förklara att jag hellre satte tillbaka en för fortplantningen värdefull gös och som jag dessutom kanske skulle få chansen att dra upp igen om ett eller två år då den vägde 8-9 kilo, än att äta upp den till dill och potatis (oavsett hur gott det kunde vara). Gubbarna å sin sida verkade inte alls förstå hur jag resonerade och varför. Fisk drog man upp och åt upp! Småfisk kunde man väl släppa tillbaka så den växte till sig, men att sätta tillbaka stor matfisk fanns det

19

väl ingen som helst mening med. ”…det du grabben kunde du ju försöka lura i någon annan” (fast det sista sa de aldrig. Deras ansiktsuttryck däremot avslöjade ganska säkert att det var något liknande de tänkte, men lät bli att säga).


3.7 Syndafloden kommer

Klockan var runt 19 lördagen den 3 september 1988 när regnet började ösa ner och regnandet fortsatte oavbrutet till långt fram på natten. Källare fylldes med vatten, vägar och järnvägar rasade samman, vägtrummor, massor av träd och en bil spolats bort av de väldiga vattenmassorna under natten. Jag hade dagen innan bestämt mig för att åka och fiska i Hugn tidigt på morgonen, men insåg direkt då jag vaknade att det nog inte var någon bra ide med tanke på nattens väder. Efter en hel del funderande valde jag ändå att åka iväg då jag var nyfiken på och rätt orolig för hur om min båt hade klarat översvämningarna. Efter att ha varit tvungen att vända om två gånger pga. att de vanliga tillfartsvägarna till sjön hade spolats bort, lyckades jag till slut ta mig fram till båten på tredje och sista försöket via en rejäl omväg. Med stor lättnad fick jag se att båten låg kvar förtöjd på sin plats. Jag hade som tur var lämnat båten med ett par meter löplina vid bryggan, vilket var precis vad som behövdes för att inte strömmen skulle ha dragit ner båten. Älven gick knappt att känna igen, visserligen hade vårfloden varit riktigt hög något enstaka år, men i detta fall måste den 30-40 meter breda älven ha stigit minst ett par meter. Jag lyckades med nöd och näppe vada ut till båten och efter att ha öst vatten i en evighet, så startade jag upp motorn och satte jag kurs nedåt älven ut mot sjön. Strömmen i älven var skrämmande stark. Jag tog mig knappt under en av broarna nedströms och när jag kom fram till kyrkan såg jag att om vattnet bara stigit någon enstaka decimeter till så hade älven tagit en ny och snabbare väg ut till sjön rakt över badplatsen. Halvannan kilometer ut på sjön skiftade vattnet tvärt färg. Ungefär halva sjön hade sin ursprungliga lite brunsvarta färg, medan den andra halvan av sjön bestod av en ljusbrun lervälling. Eftersom jag faktiskt hade tagit med ett par spön så provade jag att fiska på ett par ställen där vattnet inte var lika missfärgat, men sjön var fullständig livlös. Fisket blev sig inte alls likt mer på hela det året och kanske påverkades fisket negativt även under många år därefter. Detta enorma skyfall och medföljande stora översvämning var exceptionell (det pratas ibland om ”hundraårsregn” som rätt slumpmässigt kan inträffar någon gång per sekel), men kanske var det i det här fallet något mer än så. Det var också ett lite brutalt uppvaknande för ganska många om att vädermönstret i Västra Värmland faktiskt hade förändras på ett påtagligt sätt de senaste åren, med allt mer och häftigare nederbörd under fler delar av året.


4. På 90-talet4.1 Mörten och iden som försvann?På 70-talet var det nästan omöjligt att inte få någon mört när man metade. När abborren inte var på hugget eller när abborrstimmet inte längre var lika intresserade av fler maskar, dök

20

mörten upp i stora stim. Ofta fick man först några större mörtar på upp till 3 hg innan mängder av småmört och småbraxen började käka mask efter mask av kroken. Visst kunde det vara kul ett tag att meta mört för nappandets skull eller för att man behövde mört som agn, men oftast var mörten mest till förtret och ett tecken på att det var dags att byta till en ny fiskeplats. I vassvikar, kring vasar och små bäckar var små mört den dominerade arten, tillsammans med abborren. Speciellt på våren i mitten av maj vid tiden för ”mörtleken” så kokade det i vassen av mört där den simmade omkring i enorma stim. I mitten av 80-talet kom de första tydliga tecknen på att mörten var på tillbakagång. Det fanns fortfarande gott om mört i sjön, vilket man speciellt kunde se på våren och försommaren, men den hade börjat minska dramatiskt i storlek. Det blev allt ovanligare att få större mört på mete och de stora stimmen med mört som på försommaren brukade slicka vasskanterna bestod allt mer av bara mindre mört. På bara några få år så slutade mörten att växa och blev sällan större än 8-10 cm. I slutet av 80-talet blev sedan mörtstimmen allt glesare och hastigt men mindre lustigt, så var mörten rätt sällsynt i de grunda vassvikarna. I mitten på 90-talet var det rätt svårt att hitta mört även i älven eller vid någon av vasarna i sjön där de tidigare varit så vanliga. Håvade man agn vid någon vase eller vasskant innehöll håven mest småabborre, småbraxen och någon enstaka löja, men knappt någon mört alls. Kikade man i maginnehållet på gäddan, gösen och abborren, så hittade man sällan mört?! Utarmningen av mörtbeståndet i sjön var något av ett mysterium, vad hade egentligen hänt? Försurning kunde det knappast vara, kunde det vara en naturlig variation i artens bestånd eller någon sjukdom? I de senare fallen borde mörten efter bara några år ha ökat i antal igen, men detta skedde inte? Hade mörten blivit utkonkurrerad av någon annan art eller kunde orsaken vara något fel på vattenmiljön? Frågorna om mörtens försvinnande hopade sig bak i medvetandet under den första delen av 90-talet, men det blev inte så mycket mer än bara funderingar (omedvetet förträngde man detta faktum över tiden). Några egentliga farhågor om att mörtens försvinnande skulle bero på en omfattande förändring av miljöförhållandena i området fanns egentligen inte, inte hos mig eller någon annan sportfiskare vid sjön, i alla fall som jag vet om eller hört talas om. I slutet av 90-talet hajade man till om man enstaka gånger och av en slump fick se en normalstor mört. Man höjde på ögonbrynen, men mer än så var det inte och fisket fortsatte ungefär som vanligt. ”fishing as usual” alltså, det fanns ju annan fisk som kunde användas som bete. De senare åren av 90-talet är jag rätt osäker på om jag såg mer än en handfull mörtar större än 10 cm i sjön eller älven.

På 70-talet hände det några gånger varje sommar att man fångade en och annan id som bonus. Den typiska iden var på 4-5 hekto och den nappade vanligtvis ganska sent på kvällen i älven när abborren och mörten gått och lagt sig Det fanns inga mängder id i sjön eller älven och beståndet av Id verkade redan vid denna tid vara ganska liten och sällsynt. På 80-talet kan jag bara dra mig till minnes att jag fick id vid två tillfällen. På hela 90 och 2000-talet lyckades jag varken fånga eller se någon id i varken sjön eller älven och jag har inte hört någon annan heller som gjort det. Antagligen är Iden numera utrotad i sjösystemet, eller åtminstone extremt sällsynt. Det finns av förklarliga skäl rätt få minnen om mitt fiske efter Id i sjön, men något som jag minns tydligt från barndomen var (kanske) en Id som jag inte lyckades fånga. En varm sommardag då jag satt vid ett fönster i vårt vardagsrum och spanande ut över älven i väntan på att få se något intressant, så gick plötslig en mycket stor fisk gå upp och ”slog” till rejält i vattenytan på ett ställe i älven. Någon timme senare såg jag stora ringar i vattnet på samma ställe och så fortsatte det i flera dagar. Fisken brukade några gånger varje dag simma upp till ytan och bränna på med ett jätteplask som syntes och hördes lång väg, sen försvann den bara utan spår. Jag förstod aldrig och förstår fortfarande inte än idag, varför fisken gång på gång gick upp till ytan på exakt samma ställe i älven och gjorde ett storplask. På håll kunde jag inte

21

heller se vilken art det var. Att det inte var en gädda eller abborre var uppenbart, det kunde jag tro mig förstå på det sätt den gick upp i ytan. Det var något helt annat och det var en bamsefirre på åtskilliga kilon. Trots upprepade försök att få den mystiska fisken på kroken så lyckades jag aldrig, trots att jag visste exakt var den brukade stå. Inte heller fick jag på nära håll se vad det var för art (det var som om den visste att jag fanns i närheten och höll sig väl dold). Jag frågade några gamla fiskargubbar vid flera tillfällen om de visste vad det kunde vara för fisk. Deras bästa gissning var en jätte till id.


4.2 Gäddan som försvann?När gäddan efter leken i mitten av maj under 70- och 80-talen började parkera sig i och strax utanför de grunda vassvikarna för att äta upp sig på mört, infann sig en av årets höjdpunkter för oss sportfiskare vid sjön. När man gled in i en vassvik en vindsstilla vårkväll, kunde man på långt håll se hur vattenytan krusade av mört och hur flera gäddor samtidigt gick upp i ytan och frossade på överflödet av betesfisk. Gäddan är ju ingen fisk som går i stim, men ibland verkade det som om deras attacker in i mörtstimmen var koordinerade. Ett kast med ett blankt drag eller en rödvit vobbler rakt in i mörtstimmen och hugget från en gädda kom nästan som på beställning (och ibland av flera samtidigt). När gäddorna sedan lämnade vikarna var det bara att följa efter dem ut på lite djupare vatten eller upp i älven dit många gäddor sökte sig när vattnet blivit lite varmare. Varför så många gäddor gick upp i älven på försommaren är inte helt säkert, vissa gick uppenbart upp i älven för att hitta en lekplats, men troligen följde även många gäddor efter de stora stim av abborre, mört och löja som också gick upp i älven för att leka eller söka föda efter leken. Älven är dessutom ganska bred och på sina håll mycket djup, vilket skapar mycket bra förutsättningar för även riktigt stora gäddor att hitta bra ståndplatser under sommarhalvåret.

Under senare delen av 70 talet och fram till i slutet av 80-talet var gäddfisket i och omkring de grunda vassvikarna fantastiskt, speciellt på våren och försommaren. Men plötsligt på bara några år i slutet av 80-talet och i början av 90-talet, så minskade gäddbeståndet påtagligt. Gäddorna som kom in på grunt vatten för lek blev inte bara betydligt färre år för år, utan de blev också mindre och mindre. Något år in på 90-talet var det plötsligt svårt att över huvud taget få en gädda över ett par kilo i vassvikarna. Jag fångade allt färre gäddor under våren och försommaren, som normalt sett var den bästa tiden för gäddfiske, detsamma gällde även för det annars så gynnsamma höstfisket på lite grundare vatten. Vart hade alla gäddor tagit vägen? Hur kunde det vara möjligt att så stora mängder gädda bara hade försvunnit från vikarna under en tidsperiod på lite drygt 5 år? Det visade sig snart att många av gäddorna som förr befann sig i de grunda vikarna för att jaga inte helt gått upp i rök, de verkade istället ha flyttat på sig (i alla fall en stor del av dem). Denna upptäckt var mycket överraskande. Istället för att gäddorna parkerat sig i och omkring de grunda vassvikarna efter leken, så återfann jag allt fler gäddor ute på frivattnet. Gäddorna som ofta var rätt små men ibland också lite större, verkade ha flyttat ut på djupare vatten och spridit ut sig över en betydligt större yta än tidigare. De var i allt mindre utsträckning koncentrerade till vissa uppenbara gamla ”hot spots” på grundare områden (1-3 meters djup) där förutsättningarna för dem att hitta föda stora delar av året, normalt sett borde ha varit som bäst. Att gäddan jagar pelagisk är inget konstigt, det konstiga var att det plötsligt fanns så ”mycket” gädda som jagade pelagiskt och så få gäddor som jagade på grundare vatten. Det gick att fånga gäddor överallt ute i sjön på lite djupare vatten. Nära ytan, i mellanvattnet eller direkt i

22

anslutning till botten (MEN det fanns dock ett undantag från denna regel, det gick nästan aldrig gick att få några gäddor på djupare vatten än ca 10 meter vid denna tidpunkt). Konstigt nog verkade inte väder och vind ha någon direkt avgörande betydelse för gäddfisket, vilket det normalt sett brukade ha. Det märktes inte någon större skillnad om vädret var blåsigt och mulet eller om det var vindstilla och soligt, skillnaden i fiskelycka mellan årstiderna var också ganska liten. Det visade sig också att det mest effektiva sättet att fiska efter pelagisk gädda på, var att trolla med ganska små fluoricerande ”gösvobblers” på varierande spridda djup. Några timmars trolling i början och början av 90-talet kunde ge 8-12 gäddor i storleken 1 och 5 kg, inte sällan klev det också på någon fin gös eller grov abborre (faktiskt även en och annan lake tidig vår och höst), samt enstaka större gäddor. Det upplevdes som om ”någonting” hade gjort att spelreglerna och gammal beprövad kunskap om hur man fångar gädda, till stor del hade satts ur bruk i början och mitten av 90-talet?!

Trollingfisket efter gädda fungerade ganska bra under första halvan av 90-talet, men fram mot 2000-talet blev även detta fiske allt sämre. Det gick fortfarande att få några gäddor på trolling ute i sjön och en och annan spinngädda på lite djupare vatten runt några vasar och de sällsynta stengrunden, men de blev allt färre och generellt sett allt mindre med tiden. I de grunda vassvikarna fanns i princip inte en enda gädda kvar i slutet av 90-talet (förutom någon liten stackare var vikt kunde räknas i hekton). Det stod allt mer klart att en mindre katastrof hade drabbat gäddbeståndet i sjön. Gäddans fortplantning hade uppenbarligen gått i stå, antalet gäddor blev färre och färre och de hade också slutat att växa. Jag fick för första gången upp ögon för att det fanns ett verkligt och allvarligt problem någonstans. Frågan var om gäddbeståndets problem var av övergående karaktär eller om det skulle bli bestående. Jag började också fundera på vad som kunde ligga bakom gäddans försvinnande, kunde det finnas en koppling till den sämre beståndsutvecklingen för andra arter i sjön som t.ex. mörten, löjan och kanske braxen? 90-talet var verkligen ett dystert årtionde för gäddbeståndet i Hugn.


4.3 Gösen minskar och ökar och minskar igenRedan i början av 90-talet fanns det vissa tecken på att gösen inte växte till sig och blev lika grov som tidigare. Under några fantasiska gösår under slutet av 80- och början av 90-talet, så började beståndet av gös att minskat. Detta var inte så konstigt, dels varierar artbestånd i naturliga tillväxtcykler (som tidigare påtalades ovan i avsnitt 3.7 Gösfrossa ) och dels förekom under ett par år ett ganska omfattande överfiske. I mitten av 90-talet ökade så gösbeståndet igen. Små gösar på 1-2 kilo blev mycket vanliga och en och annan gös i klassen 5-6 kilo fångades åter igen, men antalet gösar var betydligt färre än under de gyllene åren 1988-1991. Det fanns ganska gott om gös ännu några år in på 2000-talet, men därefter kunde man börja skönja en ny svacka i gösbeståndet. Mängden smågös var fortfarande god, men stor gös (+ 5 kg) var nu sällsynt. I mitten av 2000-talet var det rätt uppenbart att gösen i sjön hade fått problem med att växa sig stor. På 2010-talet verkar gösbeståndet i sjön domineras av gös på 0,5-1,5 enligt de fångstresultat jag fått av bekanta och gösar >3 kilo verkar sällsynta. Gösen som på 90-talet allt mer verkade ta över som toppredatorn i sjön när antalet gäddor minskade kraftigt en bit in på 2000-talet själv ha fått tillväxtproblem.


23

Maj1994. En dagsfångst av ett 20-tal abborrar mellan 0,5 och 1,6 kg.

OBS! Efter denna fantastiska dagsfångst återutsattes nästan samtliga större abborrar över 7-8 hg detta och efterföljande år.

4.4 Grova abborrarUnder ett par år i mitten av 90-talet ökade storleken och antalet abborrar mycket snabbt i sjön. Runt risvasar, på grunden och andra klassiska fiskeplatser fanns massvis av ”vattnets randiga rovriddare”. Det makalösa abborrfisket dessa år tog sin början en dag i mitten av maj, vattnet var ovanligt kallt för årstiden och spinnfisket efter både gädda och abborre hade varit mycket trögt under dagen. Jag brukade ha ett enkelt pimpelspö liggande i båten för att pimpla upp lite betesfisk med ibland, just denna dag fick jag för mig att prova att pimpla lite efter abborre innan jag begav mig hemåt. Jag ankrade upp på en liten grundrygg och det första som hände när den blanka pirken nuddade botten var att en mycket stor fisk gick på, några dova och kraftiga ryck och linan gick av. Jag utgick från att det måste ha varit en gädda som bitit av linan och satte därför på en kort tunn tafs innan jag knöt på en ny pirk (min sista). Direkt den nya pirken nådde botten högg det igen och ännu en gång var det något större som gått på. Efter en hel del tumult lyckades jag få upp fisken till ytan och till min stora förvåning var det en abborre, en riktigt rejäl fet och abborre på 1,6 kilo. Vilken bonusfisk, faktiskt en av de större abborrarna jag fångat i sjön. Efter att ha hämtat mig lite från överraskningen så sänkte jag ner pirken igen och det högg direkt och kraftigt. Efter lite palaver kom ännu en fin abborre upp, denna gång strax under kilot. Även på tredje försöket högg det, men denna gång slet fisken av linan efter en våldsam rusning. Där stod jag nu utan fler pirkar. Provade istället att jigga lite, men utan resultat. De tre stora abborrarna kunde inte bara ha varit en slump, något låg i luften. Jag återvände hem igen, väl hemma gjorde jag direkt i ordning ett lite kraftigare pimpelspö med en liten haspelrulle, laddade rullen med ny och fräsch lina och plockade ihop några nya blanka pirkar. Dagen efter var jag på plats igen på samma ställe och efter bara en timme hade jag fått ett 20-tal abborrar i storleken mellan ett halvt och 1,4 kilo. I flera dagar fortsatte fisket att vara mycket bra på platsen, dessutom och till min stora förvåning, abborrfisket var nästan lika bra på andra liknande platser i sjön. Framåt försommaren fortsatte det suveräna fisket efter grova abborrar, men nu högg de på jigg, spinnare, vobblers, levande agn och det mesta man hivade ut. Abborren gick i enorma stim och vid ett tillfälle fick jag 19 fina abborrar på en och samma plats på ca 20 minuter. Inte så märkvärdigt kanske, men jag tog 17 stycken av dem på samma spinnare, på 17 kast i rad och samtliga på vikter mellan 0,5-0,9 kg. Kan det vara någon form av rekord kanske? Det var det i alla fall för mig. Hur som helst så har jag aldrig fått uppleva ett liknande abborrfiske igen och kommer sannolikt inte heller att få göra det. Samma sommar slog jag mitt personliga sportfiskerekord för abborre, 1,95 kg (i alla fall

24

den största som jag dokumenterat). Abborrfisket var alltså sjukt bra, hela sommaren och långt ut på hösten detta år, även året efter var abborrfisket suveränt. En liknande anstormning av grov abborre hade inträffat en sommar i mitten av 80-talet ungefär 10 år tidigare. På liknande sätt dök det helt plötsligt upp rejäla stim av glupska och riktigt stora abborrar i både sjön och älven. En fiskargubbe fick bland annat ett 10-tal abborrar mellan 1-2 kg i ett 30-metersnät ett par dagar efter att jag och en kompis fått 4 rejäla abborrar på metmask på samma ställe (den största på 1,4 kg). Anledningen till att abborren så snabbt växte till sig vid just dessa två tillfällen och under en så kort tidsperiod (innan beståndet åter minskade), är inte lätt att säga. Antagligen var det en rad faktorer som samverkade, ett par år med en mycket lyckad lek, generellt sett god tillgång på föda i kombination med optimala vattentemperaturer, kanske bidrog också det minskande beståndet av gädda (det kanske fanns fler anledningar). Fenomenet med de stora stimmen av riktigt grov abborre som dök upp i mitten av 80 och 90-talen, har inte visat sig under 2000-talet. Istället har abborrbeståndet stadigt decimerats, trots till synes ganska goda yttre förutsättningar med bland annat flera varma somrar. I slutet av 90-talet kom de första tecknen på att de riktigt stora abborrarna minskade i antal. På 2000-talet blev det uppenbart att abborren rent generellt minskade i både storlek och antal. Med undantag för ett enda tillfälle under 2000-talet, har jag inte fått en abborre över 1 kg och få abborrar på halvkilot. Den riktigt stora abborren blev mycket sällsynt under 2000-talets första årtionde.


4.5 Löjan som nästan försvannI mitten av maj på 70- och 80-talet brukade löjan gå upp i Kölaälven för att leka och framåt försommaren återvände flertalet löjor till sjön för att bilda stora stim ute i frivattnet. En hel del löja brukade också stanna kvar i älven under hela sommaren. Speciellt stor attraktionskraft på löjan hade de många träd och större buskar som hängde ut över älven under vilka löjorna samlades i stora stim. Anledningen till detta var antagligen att olika smådjur, larver och andra godsaker brukade trilla ner i vattnet från löv och grenar och att det gav skugga och visst skydd. Löjan verkade trivas speciellt bra på sådana platser i älven, men de fanns i princip överallt där vattnet inte var för grunt. På 70-talet vandrade enorma stim med löja upp i älven (något som beskrivs närmare i avsnittet 3.1 Livet leker, det är vår!) och ute i sjön på sommaren drog de stora stimmen av löja ofta till sig både fiskmåsar, abborrar, gäddor och ibland undertecknad eller någon annan sportfiskare. Där det fanns gott om löja fanns det gott om mat (och annan sportfisk). Speciellt under vindstilla dagar kunde man på långt håll se hur stimmen sakta rörde sig i ytan över sjön.Under den senare halvan av 80-talet brukade jag ofta använda löja som betesfisk för både abborre, gös och gädda. Med undantag för riktigt regniga dagar, så var det sällan några som helst problem att meta upp 15-20 löjor på en halv timme på sommaren. Var det besvärligt någon enstaka gång eller om man hade riktigt bråttom ut på sjön, tog man båten till något av de bombsäkra ställena i älven där man visste att det alltid gick stim av löja. Framåt hösten, när löjan inte alltid var på bettet, var det inte värre än att man tog upp någon mört och abborre nära strandkanterna istället. I början av 90-talet visade sig de första tecknen på att löjan började minska i antal. För varje år som sedan gick så blev antalet löjor i älven helt synbart färre och färre. I mitten av 90-talet kunde det vissa kvällar vara riktigt tufft att få ihop de 5-10 löjor som krävdes för att meta gös under en sommarkväll. I slutet av 90-talet gick det ibland inte längre att få upp den löja man

25

behövde som betesfisk och det blev allt mer påtagligt att de löjor man fick var små och svältfödda. Den negativa utvecklingen har fortsatt på 2000-talet, löjorna i älven har minskat drastiskt i antal och är ofta mycket små. Samma trend uppvisas även ute i sjön. De enorma stim av småfisk (primärt stim av löja), som man kunde se på ekolodet för 15-20 år sedan, är idag betydligt mindre och glesare.


4.6 Braxen minskarNågot år in på 90-talet verkade braxen ha haft ett par år med en riktigt lyckad lek igen. Detta eftersom det dök upp stora stim med småbraxen i storleken 3-8 cm på de mest konstiga ställen i sjön, där man tidigare bara sett småmört och abborre. Man skulle kunna ha förväntat sig ett rätt stort bestånd av större braxen några år senare, men någon sådan utveckling gick inte att upptäcka. Istället började det uppstå vissa tecknen på att antalet braxen istället hade börjat minska. Framåt slutet av 90-talet blev det ganska tydligt att beståndet av braxen minskat och på 2000-talets början upplevde jag fiskarten plötsligt var ganska sällsynt. Man såg nästan aldrig några stim eller enstaka större Braxnar som simmade omkring i vassen längre, det blev också allt ovanligare att småbraxen högg på den maskade pilken som jag ibland brukade använda för att fånga betesfisk, något som under 70, 80 och början av 90-talet nästan var omöjligt att undvika om man pilkade nära botten. Det måste dock påpekas att en viss osäkerhet råder om mina slutsatser när det gäller braxen, helt enkelt pga. att mitt riktade fiske efter braxen upphört de senaste 10-15 åren, slutsatserna har till stor del dragits utifrån att bifångster av braxen hela tiden minskat. Hur det ser ut i dagsläget är lite oklart.


4.7 Det växer så det knakarNågot som fick mig att reagera redan i mitten av 80-talet var med vilken enorm hastighet vass och vattenväxter hade börjat växa. Förändringen var mycket påtaglig. Eftersom jag fiskade i samma vikar år efter år såg jag tydligt utvecklingen med egna ögon. I vikar där det förr gick att kasta efter gädda och abborre från land, var det tio år senare helt omöjligt att få ut ett drag bland massorna av vass, näckrosor och sjögräs. Under 80- och 90-talet växte vassen snabbt och inte bara i vikarna där den alltid växt längs strandkanterna, den hade också fått fäste på helt nya ställen där den aldrig växt förut (i sandbotten, bland stenar och på friliggande grundområden på flera ställen i sjön). Vassen blev på vissa ställen så tät att det inte längre gick att ta sig i land med båt. På flera platser där vassen på 70-talet hade växt ca 5-10 meter ut från land och sällan djupare än en meter, kunde den 20 år senare växa 20-30 meter ut, vara mångdubbelt tät och dubbelt så hög. Dessutom förekom det allt oftare att näckrosor och andra vattenväxter börjat växa utanför vassen på ännu djupare vatten. Den tjocka vassen blev ett allt större problem, inte bara för folk med båt och bryggor, utan också för mig som sportfiskare på olika sätt.

Frågan om orsaken till vassens enorma tillväxt, satte en hel del myror i huvudet på mig. Det var först när jag fick se ett nyhetsinslag på TV om Östersjön och de ökande problemen med övergödningen där, som jag för första gången kom att koppla ihop den stora tillväxten av vass med möjligheten att det faktiskt kunde vara miljöbetingelserna som var förändrade. Kunde det verkligen vara så att en sjö långt ut på landsbygden i ett glest befolkat skogslän, kunde ha drabbats av samma eller snarlika miljöproblem som drabbat Östersjön? Var det kanske

26

övergödning som var problemet, det lät ganska logiskt men samtidigt rätt långsökt. Kunde övergödningen i kommunen verkligen vara så omfattande att den skulle kunna leda till en så stark tillväxt av vattenväxter, och kunde detta också ha något med utarmning av fisklivet i sjön att göra?

Första gången jag funderade på övergödningen av miljön som ett reellt problem, var i mitten av 90-talet och det var faktiskt första gången jag egentligen funderade närmare på miljöförstöringen som ett verkligt problem. Att ”min” sjö och mina hemtrakter skulle kunna drabbas av verkliga miljöproblem hade inte funnits ens i fantasin tidigare, förskonad som området hade varit från stora industrier, utbredd vägtrafik och olika typer av markexploatering. Miljöförstöring var ju något som bara drabbade naturen och människorna i och runt våra större städer eller i områden där det fanns stora industrier med bolmande skorstenar… eller?


4.8 Pest och pinaI en hel del tillflöden till sjön fanns på 60-70-talet stora mängder kräftor. Många av dessa bestånd försvann eller decimerades i varierande grad när surt regn påverkade vattendragen under 70- och början av 80-talet (PH-halten blev så låg att kräftorna inte längre klarade av att bilda sitt kalkrika livsnödvändiga skal och dog). Dessutom gick minken och rovfiskare hårt åt kräftstammen under denna period (se vidare avsnitt 3.3 Sura kräftor). I några vattendrag lyckades dock kräftorna inte bara att överleva, utan faktiskt att sakta börja återetablera sig och skapa livskraftiga bestånd igen. Det såg faktiskt rätt positivt ut för många bestånd i området i slutet och början av 90-talet…då slog kräftpesten till. Många av de gamla lokala stammarna av flodkräfta dog därmed ut i stora delar av västra Värmland, däribland kräftbeståndet uppströms Kölaälven och i flera av dess biflöden. Kräftpest är en sjukdom som kommit till Sverige via inplanterade signalkräftor som ursprungligen hämtades från Amerika. Denna typ av kräftor kan bära pesten helt naturligt, men är samtidigt resistenta mot den. Pesten sprids till flodkräftorna när okunniga och/eller vårdslösa människor för smittan vidare på olika sätt. I ett smittat vattnen finns mängder med pestsporter. Om dessa följer med till ett osmittat vattendrag, t.ex. genom inplantering av signalkräftor eller följer med blöta båtar, fiskeredskap eller andra föremål som flyttas mellan olika vattendrag, så är det ”game over” för det lokala beståndet av flodkräftor. När väl pesten fått fäste i en bäck, älv eller sjö, färdas smittan snabbt från kräfta till kräfta, med 99,99 % dödlighet som följd.

Kräftpest är egentligen ingen ny företeelse i Sverige och vattendragen i västra Värmland hade klarat sig ganska bra från pest ända fram till 90-talets mitt. Ungefär vid denna tidpunkt så började pesten dock att sprida sig allt snabbt från sjösystem till sjösystem i trakten och även flodkräftan i Kölaälven med tillflöden av pesten. I några enstaka små vattendrag och i några sjöar håller dock bestånden av flodkräftor fortfarande stånd (ibland med viss hjälp av utsättningar). Risken är dock stor att även dessa bestånd kommer att duka under med tiden. Anledningen till att flodkräftan i området ser ut att gå en dyster framtid till mötes är flera (och det samma gäller i princip för de flesta flodkräftbestånd över hela landet). Olika typer av miljöförstöring är ett stort och grundläggande problem för kräftbestånden, men den allra största orsaken till att flodkräftan riskerar total utrotning är vanliga människors otillräckliga

27

miljö- och fiskevårdskunskaper, i kombination med dålig information om pestens spridning och olika lokala miljöbetingelser. Okunskap i kombination med en utbredd nonchalant och likgiltig inställning till miljön (kryddad med en stor portion ren och skär dumhet), är en katastrof för flodkräftorna och många andra vatten- och/eller landlevande växter och djur (och i förlängningen antagligen också för sportfisket, inte bara när det gäller kräftor).


4.9 Vad har det tagit åt fisken?När man med ett brinnande intresse fiskat i flera årtionden är det naturligt att man med tiden lär sig en hel del om fiskars olika beteenden, vid lek, jakt och vid olika årstider och väderförhållanden. De första tydliga tecknen på att fisken i sjön rent generellt började ändra beteende och bete sig annorlunda eller rent ut sagt underligt, såg jag tecken på redan någon gång redan i slutet av 80-talet. Det är svårt att säga något mer konkret om detta vid denna tidpunkt, eftersom mina iakttagelser inte var något som jag funderade speciellt mycket på då (mer en intuitiv känsla baserad på gamla erfarenheter än på några handfasta bevis). Lika svårt är det så här i efterhand att säga mer exakt om när en viss fiskart började ändra sitt beteende, vissa observationer om avvikande beteenden kan ha varit rena tillfälligheter beroende på någon extra ordinär och unik händelse (t.ex. en extra varm sommar eller blöt höst osv.). Det svåra med att bedöma om fisken ändrar sitt beteende är att förändringarna sker sakta och smygande, vilket gör det svårt att ta på eller dra några säkra slutsatser om, i alla fall till en början. I slutet av 90-talet var det dock ingen som helst tvekan längre, flera fiskarter i sjön hade tydligt frångått sina naturliga beteendemönster. Vad hade det tagit åt fisken under 90-talet?

På vilket sätt hade fisken förändrat beteende och som inte kunde anses vara någon normal företeelse eller förändring? För det första var det inte en eller enstaka arter som ändrat beteende, det verkade vara flertalet. Förändringarna kom inte samtidigt utan i etapper under en period på minst 15-25 år. Iden försvann i princip helt från sjön och älven redan i början av 80-talet, men den första stora och påtagliga förändringen var när gäddan i mitten av 80-talet började försvinna från de så annars produktiva och grunda vassvikarna i sjön (se även avsnitt 4.2 Gäddan som försvann?). Gäddans försvinnande sammanföll väl i tiden med att mörten nästan helt försvann från samma vikar (se vidare avsnittet 4.1 Mörten och iden som försvann ? ). Gäddorna slutade på bara några år att nästan helt leka och jaga i de grunda vikarna och valde istället att söka sig ut på djupare vatten. Detta blev uppenbart då antalet gäddor som jagade pelagiskt över större vattenytor i gengäld att ökade under ett antal år i början av 90-talet. Denna utveckling höll i sig i 4-5 år, därefter började även den pelagiska gäddan att minska i antal och framförallt i storlek.

Nästa stora och påtagliga förändring var när de djupare delarna av sjön sakta men säkert började tömmas på fisk i mitten av 90-talet. Gränsen för hur djupt fisken valde stationera sig eller jaga flyttades sakta men säkert upp några decimeter för varje år. Speciellt tydligt blev detta under sommarmånaderna. När jag köpte mitt första ekolod 1988, så såg och fångade jag ofta fin gädda, abborre och gös på 10-12 meters djup. Vid denna tidpunkt var det bara i de allra djupaste delarna av sjön, på runt 13 meter som fisken inte uppehöll sig i någon större mängd. 15 år senare var sjön nästan tom på fisk på djup under 8-9 meter, även om det förekom att man hittade enstaka eller mindre stim av fisk på detta djup under höst och vår.

28

Ett nytt fenomen dök upp under slutet av 90-talet och det var att stora koncentrationer av fisk samlades på vissa platser i sjön, där det enligt mina erfarenheter tidigare inte brukade uppehålla sig speciellt mycket fisk (och dessutom på en ganska begränsad yta om uppskattningsvis 20-30 hektar). Framförallt samlades fisk av varierande storlek i stora stim på mellan 2-9 meters djup under hög- och sensommaren, för att framåt hösten sakta upplösas igen. Jag har aldrig fått riktig kläm på varför fisken samlades på detta sätt, inte heller varför den verkade dras till vissa specifika platser i sjön sensommar och tidig höst, samtidigt som de verkade rata andra liknande uppehållsplatser. Jag har inte funnit någon direkt gemensam nämnare som kan förklara detta beteende, trots att jag funderat mycket på det. Jag vet fortfarande inte heller vilken eller vilka arter av fisk som samlades i så stora stim, eftersom fisken vägrade att nappa i samband med dessa händelser och fisken uppehöll sig allt för högt upp i vattnet för att kunna fångas i bottenliggande nät. Min bästa gissning är att stora mängder fisk under denna tid på året, helt enkelt sökt sig dit för att vattnet var mest syrerikt och bäst tempererat på just dessa platser.

I början av 80-talet svämmade nästan vikarna över av lekande gädda, något år senare såg man knappt en enda gädda på samma platser. Mörtleken fullkomligt exploderade i mitten av 80-talet, ett par år senare verkade den i princip ha upphört i samma vikar. Nästan samma sak hände med löjan och delvis med braxen något år senare. Abborrbeståndet exploderade något år på 90-talet för att sedan degenerera. Gösen har inte riktigt haft samma utveckling som övriga arter, även om det finns stora likheter med andra arters minskning, men det är svårt att dra någon säker slutsats i det fallet, detta eftersom flera stödutsättningar av gös har gjorts i sjön (vilket gjort den naturliga reproduktionen svårbedömd).

Ur en ren sportfiskemässig synvinkel så blev fiskens förändrade beteende med åren mycket tydlig. På gamla beprövade ”hot sports” i sjön, blev fisket allt sämre med tiden, samtidigt som det på helt andra platser och djup var bättre fiske än någonsin tidigare (om än bara tillfälligt). En ”fiskekalender” som baserade sig på gamla sanningar om när i tiden olika fiskarter gick till, kunde man heller inte längre lita på. Gamla lagar, regler och tips för en god fångst som fungerat under årtionde efter årtionde, sattes ur spel och det vara bara att försöka lära om. Fisket i sjön blev allt mer tokigt och nyckfullt för varje år som gick under 90-talet.De enda arter som inte lika tydligt ändrade sitt beteende var ålen och löjan, även om båda arterna såg ut att minska i mängd och storlek ungefär som alla andra fiskarter i sjön. Iden är svårare att bedöma ur aspekten förändrat beteende, eftersom den alltid varit sällsynt så länge någon kan minnas (och är numera antagligen utdöd). Braxens beteende är också svårbedömt av den enkla anledningen att jag inte aktivt fiskat efter braxen sedan slutet av 80-talet.


5. På 2000- talet5.1 Alla har båtarNär jag började fiska fanns inte många båtar i älven eller på sjön, några ekor (en del med en mindre motor) och någon enstaka motorbåt för vattenskidåkning på kanske 50-75 hk som enstaka dagar cirkulerade på sjön i någon timme. När några grannpojkar skaffade en snygg snabbplanande motorbåt med 175 hk, väckte detta en del uppmärksamhet (så stor uppmärksamhet att den inom några veckor blev stulen). Detta var dock ett undantagsfall, större motorbåtar var mycket sällsynta långt in på 80-talet och ännu ovanligare var det att de blev stulna.

29

När jag vid 18-års ålder för alla mina surt förvärvade slantar köpte en 4,15 meter lång Lohi, styrpulpetbåt med 20 hk, väckte konstigt nog även denna modesta lilla båt en del uppmärksamhet. Inte för att båten var mycket att hänga i julgranen som sådan, det fanns många finare och större båtar vid sjön, utan för att en artonåring köpte en båt och anpassade denne för sportfiske (istället för att köpa en begagnad Volvo 240 eller annan större bil, med tillräckligt utrymme för att härbärgera ett gäng polare och ett ansenligt antal backar öl). I början på 90-talet började båtlivet i området att förändras på ett allt mer synbart sätt. Allt fler började köpa och använda båt, i alla fall vid enstaka tillfällen. Många köpte små båtar, en del köpte också snipor och olika typer av träbåtar, med de allra flesta satsade sina pengar på större sportiga båtar med nya utombordare. Det var dock först i mitten och slutet på 90-talet som utvecklingen av båtlivet på sjön på allvar började ta fart, i samband med att en ny kategori av båtägare hittade ut på sjön. Båten blev då inte bara ett flytetyg för fiske eller ett transportmedel för att ta familjen på badutflykt, den blev allt mer en vuxenleksak för att fördriva tiden med och något av en statussymbol att visa upp för grannarna. De som tidigare haft båt köpte en ny och större (helst större än sin granne). De som köpte sin första båt köpte helst en större båt än de som tidigare fanns vid bryggan. De allt större båtarna i sjön var ur ett praktiskt perspektiv ganska komiska, eftersom man med en båt på 40-50 hk kunde köra tvärs över sjön på 3-4 min. På 20-25 minuter körde man dessutom igen hela sjösystemet från norr till söder. Men trots att båtarna blev allt fler och allt större var det sällan trångt på sjön och båttrafiken var sällan till förtret för fiskare eller andra, möjligen med undantag för enstaka dagar då ”alla” skulle trolla mitt i älven efter gös på exakt samma korta 300-metersträcka. De enda gångerna jag egentligen kan komma ihåg att motorbåtstrafiken upplevdes som ett problem var de fina och varma sommardagar då ett lokalt företags stora vattenskidbåt oavbrutet från morgon till kväll mullrade omkring i cirklar på sjön och skapade vågor. Med dagens kunskap om hur miljöförstörande båtmotorer är för vattenmiljön, så hade jag säkert upplevt att vattenskidåkningen hade varit ett betydligt större problem än jag då gjorde. Bara tanken på att kubikmeter efter kubikmeter orenat bränsle från båtens V8-motor (har för mig att det var en V8, möjligen en V6:a), pumpades ut i sjön varje sommar helt orenad, kan göra någon med en minsta gnutta miljökunskap både illamående och i dålig sinnesstämning. Båttrafiken var och är fortfarande än idag inte så utbredd att den borde skapa några direkta miljöproblem i form av luft och vattenföroreningar, dessutom är det ytterst ovanligt att båtägarna använder giftiga bottenfärger. Det på ytan synliga miljöpåverkan efter motorbåtstrafiken på sjön är också nästan obefintlig. Däremot blev båttrafikens konsekvenser med tiden allt tydligare i älven, då stränderna eroderades ner av vågorna och strandlinjen förändrades allt mer för varje år som gick på 2000-talet. Så här i efterhand är det lätt att vara efterklok och känna dåligt samvete för vilket miljösvin på sjön man själv genom åren har varit. Visst, en säsongs bränsleförbrukning för min lilla båt och 30-40 fiskepass kanske inte låg på mer än 200 liter bensin, men vetskapen om att man under många år varit så okunnig, naiv och obetänksam över miljöproblematiken med utombordsmotorer svider rätt hårt i efterhand. För visst är man faktiskt rätt blind, döv och dum, om man inte inser att man faktiskt förstör sitt fiskevatten och vatten miljön med en motorbåt som bullrar, släpper ut massor av avgaser och oförbränd olja (som efter en bara någon minuts tomgångskörning skapar färgglada ringar på vattnet). Det finns goda skäl till viss självrannsakan, allt annat vore löjligt, även om det finns en viss ursäkt detta beteende. Jag och gemene man på 70, 80 och 90-talen var ju inte på långa vägar lika allmänt informerade om miljöproblematiken eller hade samma kunskap som vi har idag, men ett visst dåligt samvete bör man nog ha även för sina historiska misstag. Det allra viktigaste är dock att försöka att inte fortsätta göra om samma misstag, för ett sådant beteende finns inte några ursäkter, det skulle bara vara extremt nonchalant och korkat.

30


5.2 SportfisketurismSportfisketurismen har historiskt aldrig varit någon vanligt förekommande företeelse vid sjön Hugn, om man undantar de gånger när enstaka sportfiskare från andra delar av Värmland och andra sidan av gränsen (Norge) provat fiskelyckan när det gällde gös i slutet av 80-talet och början av 90-talet då gösfisket var som allra bäst. Någon direkt kommersialiserad sportfisketurism förekom inte förrän i början av 2000-talet då Hälle fiske camp öppnade upp för ”riktiga” sportfisketurister nedströms sjön Hugn vid sjön Ränken, med fokus på kunder från kontinenten. I och med att Hugn ligger endast några kilometer uppströms campen, fick också sjön snart besök av sina allra första sportfisketurister i klassisk mening. Sett ur ett sportfiskeetiskt, ett miljö- och fiskevårdsmässigt perspektiv drevs fiskecampen under de första åren mindre professionellt. Campen saknade riktlinjer för hur fisket skulle bedrivas, vad som var tillåtet och inte tillåtet gällande fisket, varken för fisket i Ränken eller i Hugn. Det fanns inte heller några andra officiella hänsynsregler och ingen egen miljö- och fiskvårdspolicy med rekommendationer om tex baglimits, min- eller maxmått eller vikter för olika fiskar (inte ens en rekommendation om Catch & Release). Efter bara något år gick det gott om rykten om sportfisketurister från campen som fiskade dygnet runt och öste upp hinkar och kar av fisk (framförallt gös), rykten som faktiskt förföljer campens besökare än idag. Om ryktena var/är sanna är det förstås riktigt bedrövligt, kanske fanns det fog för vissa av dem då det begav sig men mycket var antagligen bara mest illvilligt förtal och rent skvaller (frambringad av rädsla, konkurren eller ren avundsjuka). Idag får man nog säga att det ändå sannolikt inte är speciellt vanligt med rent rovfiske av tillresande sportfisketurister. De flesta fisketurister som betalar dyrt för att resa till Sverige för att fiska är nuförtiden (förhoppningsvis) ofta ganska upplysta och mer måna om och hänsynsfulla mot både fisken och andra sportfiskare, än många lokala fiskare som av ren hävd fiskar som de alltid gjort. Hälle fiskecamp har idag (maj 2013) ett första embryo till en officiell miljö- och fiskevårdspolicy på sin hemsida. Där propagerar man för återutsättning av all stor fisk (Catch & Release) och rekommendationer besökarna att respektera deras eget uppsatta uttagsfönster för både gädda och gös. Mycket information saknas ännu i policyn, men initiativet är både lovvärt och mycket önskvärt ur ett miljö- och fiskvårdsperspektiv. Flera sådana initiativ är förstås alltid välkomna inom de kommersialiserade delarna av sportfisket, både på initiativ av enskilda sportfiskare, av näringsidkarna inom branschen och av kommunernas olika fiskevårdsområden. En ansvarstagande sportfisketurism kan starkt bidra till ekologisk hållbara fiskbestånd (bra affärer och lokala arbetstillfällen), men självklart behöver sportfiskeverksamheten då innefattas i en seriöst framtagen och långsiktig miljö- och fiskevårdsplan för de sjösystem där verksamheten bedrivs, samt att de lokalt närboende görs delaktiga i fisket och det lokala miljö- och fiskevårdsarbetet (detta kommer alltid att behövas, både innan och efter en sportfisketurismnäring etablerar sig i ett område).


5.3 Gäddans kollaps!?Om inte förr, så var katastrofen för gäddbeståndet i sjön ett konstaterat faktum i början av 2000-talet. Att problemen för gäddorna inte var av övergående karaktär stod nu helt klart utom allt tvivel. Var kanske gäddan på väg att helt försvinna ur sjön som art, var det faktiskt möjligt? Gäddorna verkade ha drabbats av någon form av ihållande svält eftersom de nästan helt hade slutat växa, de få man fångade var SÅ små. Det fångades visserligen någon enstaka

31

http://www.hallefishingcamp.com/

fin gädda på över 10-kilo vid denna tidpunkt, men gäddorna med vikt på mellan 2 och 8 kg verkade i princip vara utrotade. Det mesta tyder på att gäddan sedan mitten av 2000-talet och fram till idag (2013) inte återhämtat sig nämnvärt. Det finns fortfarande gädda i sjön, men det är vanligtvis fortfarande små krakar, även om någon enstaka riktigt stor gädda på 12-13 kilo fångats i sjön är gäddan i sjön (kanske någon av de sista riktigt gamla överlevarna som föddes på 90-talet).


5.4 Helgalet exploateringsprojekt Jag trodde inte mina ögon när jag i den lokala pressen för första gången läste om det mest storvulna, högt flygande, socialt-, kulturellt- och miljömässigt mest idiotiska ”utvecklingsprojekt” som sannolikt någonsin sett dagens ljus i Västra Värmland (kanske inte i hela länet över huvud taget). Det gick kalla kårar längs min rygg ju mer jag fick veta om det sk "Noresundsprojektet". Varningsklockorna ringde i högan sky, för jag hade sett det förr på platser i Sydeuropa och i flera Afrika länder och i Asien, nämligen hur mark och naturresurser köpts upp av starka utomstående finansiella intressen, hur de styckas upp, sedan direkt säljs vidare och/eller exploateras maximalt för största möjliga kortsiktiga vinst. Lika snabbt som kapitalet tillförts, lika snabbt försvinner det iväg tillsammans med vinsten och kvar till lokalbefolkningen blir ett i stort sett utraderat eller totalt förändrat lokalsamhälle och en utarmad miljö. Resultatet av storskaliga storexploaterande turismsatsningar skapar allt för ofta en miljömässig ödeläggelse tillsammans med en ekonomisk, social och kulturell segregering där lokalbefolkningen vanligtvis drar det kortaste strået och i spåren av detta följer massor av konflikter (ja till och med våld och terrorism). Ofta blir det bara småsmulor kvar av alla de fina arbetstillfällen som utlovats till diverse byhövdingar/småkommunpolitiker efter att exploateringsboomen avtagit. Kvar blir vanligtvis, i bästa fall, olika enklare servicetjänster som det i dagens globaliserade värld ofta råder en stenhård lönekonkurrens om. Nåja, riktigt så illa skulle det förstås inte behöva bli för Eda kommun och de små samhällena Köla och Flogned med omgivning, om Noresundsprojektet hade blivit verklighet. Men när starka finansiella intressen i kostym (eller med kostymen dold av en mer lantlig lusekofta), hittar fram till en liten landsortskommun och där lovar guld och gröna skogar åt i sammanhanget oerfarna fritidspolitiker, småföretagare och kommunmedborgare, JA då är det tyvärr ofta en riktigt stor fara på färde. Noresundsprojektet var ett projekt där ett ca 2 kilometer långt strandområde längs sjön skulle exploateras (totalförändras) i direkt anslutning till kommunens enda golfbana. Golfbanans närområde skall enligt ursprungsplanen förvandlas till ett fritidsvillaområde med plats för upp mot 500-600 strandnära fritidsvillor (275-350 planerades i en första fas). Dessutom fanns en ”countryclub”, två badplatser och 4 båthamnar i byggplanen. Det är inte speciellt svårt att räkna ut vilken enorm påverkans ett sådant projekt skulle få för ett samhälle med hundratalet året runtboende beläget vid ett litet sjösystem.Ett sådant projekt skulle säkert som amen i kyrkan på lite sikt ha fått stora negativa konsekvenser för sjön, miljön och människorna i närområdet. Förutom att den strandnära miljön rent estetiskt kommer att förändras, så kommer sjöns naturmiljö givetvis att direkt påverkas på en mängd olika sätt, t.ex. av oljespill, spridning av bekämpningsmedel, giftiga färger, lösningsmedel och impregneringsmedel mm. Alla som besökt en småbåtshamn kan väldigt ofta med blotta ögat se hur förorenat vattnet är där. Listan av kemikalier som kommer att spridas kan alltså göras lång, men det kanske största miljöproblemet sett ur ett sportfiskesammanhang förutom den överhängande risken för ett direkt okontrollerbart överfiske, är kanske det ytterligare tillskott av gödningsämnen och den grumling som kommer

32

att tillföras den redan näringsrika sjön. Framförallt handlar det då om ett tillskott av gödningsämnen från trädgårdar och avgaser från båtar, vattenskotrar, bilar och andra transportfordon, som kan läggas till den gödning som redan tillförs av bla golfbanan och jord- & skogbruket.Hur stora miljöproblem som projektet på sikt skulle kunna föra med sig är förstås svårt att säga. För ur en miljösynpunkt välskötta enstaka isolerade mindre turistprojekt, skulle det sannolikt finnas en möjlighet att både förebygga och hantera de miljöproblem som skulle kunna uppstå i dess spår, men risken är uppenbar att ett så stort enskilt projekt som Noresundsprojektet skulle kunna ”röja en öppen väg” för nya och liknande projekt och att exploateringen av naturmiljön även skulle sprida sig till andra delar av sjön och andra närliggande sjöar och tillrinnande vattendrag i kommunen. Turistsatsningar har en lika fantastisk som skrämmande förmåga att smitta av sig. Om ett större turistprojekt blir ekonomiskt framgångsrikt, så brukar det vanligtvis betyda proppen ur för en fortsatt exploatering i samma område på samma sätt och i samma anda (en kommun/länsstyrelse som har sagt ja en gång till en viss typ av verksamhet har ofta mycket svårt att motivera ett nej den nästa). När väl "naturexploateringsanden" släpps ur flaskan så löper allt för ofta exploateringen av naturresurserna amok utom kontroll för de lokala politikerna och kommunmedborgarna, om det nu ens finns en tillräckligt stor skara lokalt boende som är så pass pålästa och aktiva att de över huvud taget kan eller försöker interagera (innan de är överkörda och det är för sent att påverka utvecklingen). Ofta hamnar små och/eller resurssvaga kommuner då i en kontinuerligt nedgående spiral, där lokalpolitiker med några års mellanrum tvingas bjuda in och på sina bara knän be olika sorters "stormoguler" och/eller andra starka utomstående finansiella intressen, "Snälla, exploatera oss ännu en gång! Vi behöver nya arbetstillfällen, igen!”. Fort skall det också oftast gå, inte sällan med väldigt lite tid för eftertanke och några fördjupade konsekvensutredningar (redan om ett par år kan det vara val igen och då kan det egna arbetet i värsta fall stå på spel).

En annan delikat och mycket konkret fråga, kanske den allra viktigaste att hantera i det stora sammanhanget, är hur lokalbefolkningen och kommunen har tänkt att de skall kunna hantera den sociala och kulturella omvälvning som på kort tid kommer att inträffa när området och den lokala kulturen i grunden kommer att förändras av ett sådant stort turistprojekt som Noresundsprojektet? Hur skall den lilla skara infödda om något hundratal personer i sjöns närområde kunna integreras socialt, kulturellt och ekonomiskt med något tusental turister och fritidsboende (företrädesvis finansiellt ganska starka människor från större städers bostadsrätts- och villaområden), för det kommer garanterat inte att ske någon nämnvärd integrering av turisterna på de inföddas villkor? För vad och vem sker egentligen exploateringen av landsortens resurser?

Rätt utformad är en turistsatsning vid Hugn eller på andra platser i kommunen något som absolut skulle kunna bidra till en långsiktigt hållbar utveckling i kommunen och regionen, inte bara ekonomiskt, socialt och kulturellt, utan även till viss del miljömässigt. Storskaliga och grovt natur- och kulturdegenererande projekt tillhör dock det förgångna (och låt dessa projekt stanna där de hör hemma, i en dammig skrivbordslåda för ett gammalt misslyckat tänkande). I skrivande stund (2012) är Noresundsprojektet tack och lov lagt i malpåse efter den globala finanskrisen 2008 (förhoppningsvis även nedlagt). Ryktet säger att det bolag som bildades för att driva Noresundsprojektet nu försöker driva en skadståndsprocess mot kommunen. Vad processen egentligen går ut på är oklart för mig, men inte speciellt överraskande att så sker. På ekonomi- eller investmentspråk brukar en sådan åtgärd ofta benämnas ”skadehantering” eller ”skademinimering” och är inte ett speciellt ovanligt förfarande i olika affärssammanhang där stora pengar står på spel. Företag ser ofta över det juridiska läget efter en misslyckad affär

33

och söker efter de luckor/brister i det avtal som man tidigare överrenskommit om och som man eventuellt kan hänvisa till. De försöker helt enkelt på juridisk väg se om det där finns några pengar att hämta och på så sätt minimera den egna förlusten om det kniper. På vanlig svenska brukar det kallas att försöka skjuta över så mycket som möjligt av sina kostnader för ett misslyckande på andra, t.ex. genom att försöka sätta juridisk och/eller ekonomisk press på en potentiellt svagare eller mindre erfaren och påläst motpart. Kanske faller denne till föga och går med på någon form av ekonomisk förlikning, kompensation/eller förlustfördelning. Allt för ofta är det ett framgångsrikt drag, då mindre företag, organisationer och inte minst det ”allmänna” som små kommuner, sällan är speciellt villiga att riskera att bli inblandade i en osäker och dyr och utdragen juridisk process där de totala kostnaderna står skrivet i stjärnorna. ”Ta inte personligt illa upp lilla glesbygdsbo om du och din hembygd måste dö, det handlar ju bara om affärer".

Om Noresundsprojektet åter igen skulle väckas till liv (gud förbjude!) så kommer här ett bra tips till alla lokala politiker med ovanligt dåligt minne och/eller omdöme: ”gör om och gör rätt”. Med andra ord: se till att liknande tänkbara projekt utformas på ett långsiktigt hållbart sätt, mer småskaligt, med större mångfald och dynamik, samt inte minst med en större lokal förankring OCH ett skapa någon form av delägarskap som gör att delar av avkastningen/vinsten kan gå direkt till lokalsamhället, ELLER begrav alla tankar på ett sådana Hedenhösprojekt för evigt. Kanske är ett personligt engagemang i ett sådant storvulet projekt kortsiktigt gynnsamt för den egna politiska karriären (och då sannolikt på sikt enbart utanför kommunen) och/eller de egna affärerna, men för en liten glesbygdkommun och för naturmiljön är detta bara ännu ett projekt i raden som snabbar på åderlåtningen av landsbygden. Denna typ av projekt handlar inte om utveckling, det handlar om avveckling och en klassisk kortsiktig exploatering av kommunens viktigaste resurser, naturmiljön och lokalbefolkningen. I det sammanhanget är det ingen skillnad på om ett ”Noresundsprojekt” drivs i Afrika eller i en svensk glesbygdskommun, även om de praktiska konsekvenserna inte blir lika dramatiska lika snabbt i ett mer utvecklat och mer rättsäkert och rikt land som Sverige.


5.5 Fisket var bättre förr!Mycket var faktiskt inte bättre förr, även om man ibland inbillar sig det (minnet är kort och på något sätt är det lättare att komma ihåg det som var bra, än det som var dåligt). Men säkert som amen i kyrkan: fisket i sjön Hugn var mycket bättre förr (och inte minst i vikarna vid just kyrkan). I början och mitten av 2000-talet var det bara att konstatera faktum, sportfisket i sjön var bara en spillra av vad det varit ett årtionde eller två tidigare. Att fiskelyckan inte alltid står sportfiskaren bi är inget konstigt och att fiskelyckan år från år kan variera rätt mycket, vet alla sportfiskare som varit med ett tag. Mängden fisk i en sjö varierar också från år till år och detta beror vanligtvis på helt naturliga orsaker som är relaterade till väder och vind, variationen på föda, hur leken lyckas och inte minst beroende på att samspelet och konkurrensen mellan olika arter växlar och förändras. Men när mängden fisk av i princip alla sjöns arter, så tydligt och mätbart försämras år för år under ett par årtionden i en liten sjö som Hugn, då är något riktigt ”fishy” och fel. Först försvann Iden från kartan på 80-talet, sedan försvann stora mängder mört, därefter minskade gäddan dramatiskt i antal och storlek. Även ålen verkade bli färre till antalet, men framförallt mindre i storlek. Abborren och löjan minskade dramatiskt under senare delen av 90-talet och i början av 2000-talet fanns även tecken på att gösen

34

började minska, framförallt i storlek (trots att flera utsättningar av gös genomförts). Det var uppenbart att något var riktigt fel med fiskbiotopen i sjön och i andra delar av sjösystemet. Kring 2006-2007 fanns inte mycket som tydde på någon förändring till det bättre för sportfisket och fiskbiotopen i sjön. Hösten 2006 tog jag därför upp båten ur sjön Hugn och har knappt fiskat där själv sedan dess. Fy fan, vad fisket var bättre förr! Frågan var bara varför fisket hade blivit som det blivit i sjön?


5.5 Från ord till handling

År 2006 hade jag alltså tröttnat rejält på det allt sämre fisket i sjön. Jag slutade i princip att fiska i sjön, men bestämde mig också samtidigt att försöka hitta och förstå den/de orsaker som låg bakom det allt sämre fisket och fiskbiotopens sinande livskraft. Att det inte kunde vara någon naturlig och tillfällig förändring, såg jag mig kunna konstatera direkt. `Varför verkade i princip alla bestånden av alla fiskarter i sjön minska och varför skedde det så snabbt? Varför fanns det bara mest småfisk kvar i sjön, vem som helst kunde ju se att sjön inte var näringsfattig och/eller försurad? Något utbrett överfiske förekom inte heller, varken i form av sport- eller nätfiske (med ett kortvarigt undantag då fisketrycket på gös i slutet på 80- och början av 90-talet blev för högt), man kunde med egna ögon se att antalet nät och sportfiskare inte var speciellt stort. Det var oerhört frustrerande. Det kanske mest normala sättet att förhålla sig till och den enklaste lösningen på problemet, hade väl varit att bara släppa saken och låta livet och fisket rulla på någon annanstans, men på något sätt (förutom att vara intresserad och nyfiken), kände jag någon form av ansvar att göra ”någonting” vettigt och viktigt av tragedin. Jag antar att det kanske var samma känsla som många miljö- och fiskevårdare runt om i landet känner, att trots de ganska dåliga oddsen för att lyckas så fortsätter de envetet år efter år att jobba aktivt med och/eller skriva om olika miljö- och fiskevårdsfrågor (exempelvis för att rädda de sista spillrorna av någon unik öringstam i ett hårt överexploaterat vattendrag). Att ”vara sportfiskare” kan inte bara vara att ”ta” från naturen, det måste också vara att kunna ”ge” något tillbaka för alla de underbara stunder man får uppleva.

Min lilla utredning började alltså 2006, men jag hade då inte räknat med att det skulle ta flera år för mig att kunna skapa en hyfsat övergripande bild av den utveckling som skett för fiskbiotopen i sjön och jag håller faktiskt fortfarande på och jobbar med den (i jan 2013). 2006 kunde jag bara misstänka att det pågått och kanske fortfarande då pågick en rätt omfattande förändring av sjöns vattenmiljö och att det var detta som låg bakom det allt sämre fisket. Övergödning kunde kanske vara en av orsakerna (det hade jag misstänkt sedan slutet av 90-talet), men det kändes samtidigt som att detta nog inte var hela förklaringen, det verkade alldeles för enkelt som förklaring. Om andra orsaker var inblandade, vad kunde det i så fall vara? Jag insåg snart att jag antagligen skulle behöva en hel del hjälp för att få några vettiga svar och dessutom skulle jag bli tvungen att läsa rätt mycket om alla möjliga tänkbara orsaker till förändringen av fiskbiotopen. Jag behövde få en betydligt bättre förståelse för de komplexa samband och speciella förutsättningar som i en sjö och naturmiljön i stort. Jag skulle helt enkelt bli tvungen att plugga på i ämnena biologi, ekologi, fiske- och miljövård (till att börja med skulle det visa sig). Med djupare och mer relevanta kunskaper skulle jag kanske ha en chans att förstå vilka orsaker som låg bakom sjöns och fiskbiotopens problem (och förstöring av vattenmiljön i allmänhet). Exakt vilka miljö- och naturkunskaper som skulle

35

vara nödvändiga och i vilken omfattning visste jag inte mycket om då, men jag var helt säker på att det aldrig skulle räcka med några ”kvällstidningskunskaper”. Först flera år senare insåg jag hur mycket kunskap och arbete som skulle komma att krävas för att få ihop en rimlig och skapligt trovärdig helhetsbild över sjön och fiskbiotopens utveckling som sträckte sig över flera årtionden.


5.6 Ett möjligt litet genombrott

Jag hade under flera år så snart tillfälle gavs, tagit upp frågan om det allt sämre fisket i sjön med andra sportfiskare. Det gav ytterst sällan några intressanta uppslag om sjöns problem, så den tråden släppte jag helt efter ett tag. Nog höll andra fiskare med om att fisket var bättre förr, men det verkade inte bekomma de flesta speciellt mycket, svaren på frågan om orsaken till det såg ut som det gjorde, var ofta av typen ”ja säg det du? ” eller ”inget jag direkt tänkt närmare på”. Parallellt med att jag började skaffa mig bättre kunskap, försökte jag också ta kontakt och prata med folk på olika myndigheter. Ett samtal till kommunens miljökontor gav noll och ingenting, förutom en hänvisning till Länsstyrelsen. Kontakten med Länsstyrelsen verkade först bli ett genombrott, detta eftersom det faktiskt tagits flera vattenprover från sjön, men provsvaren blev en besvikelse. Dels var resultaten av proverna mycket knapphändiga och dels fanns inga prover tagna senare än 1996, men det stod i alla fall rätt klart att det inte borde vara något väldigt stort fel på vattenkvalitén. Något provfiske eller liknande hade inte gjorts i sjön. Frågetecknen blev de första månaderna av min undersökning bara fler, inte färre och jag kom egentligen ingen vart under det första året jag sökte efter relevant information. Ett positivt resultat av mina undersökningar var ändå att jag med tiden började bli rätt hyfsat allmänbildad inom områdena ekologi och miljövård. En sommarkväll när jag var på väg ut på sjön och höll på att lasta i mina fiskegrejor i båten, kom en gammal barndomskompis som bodde i närheten förbi. Vi snackade lite fiske och jag beklagade mig (som vanligt antar jag) över det allt sämre fisket i sjön. Det visade sig att han några dagar tidigare hade stött på några gubbar från Länsstyrelsen, som hade varit på sjön och tagit några prover. De hade sagt att sjön led av stor syrebrist. Jag slängde mig på luren och ringde till Länsstyrelsen för att få bekräftat att ryktet jag hört var sant och fick också detta bekräftat. Länsstyrelsen hade faktiskt vid ytterligare ett tillfälle varit på plats vid sjön och tagit vattenprover (sommaren 2004 och 2005), men när jag varit i kontakt med Länsstyrelsen hade jag bara fått äldre mätdata från innan 2000) och som dessutom var tagna på ett rätt missvisande sätt. De data som nu fanns från 2004 visade skrämmande dåliga siffror på syrehalten i sjöns bottenvatten. Nu fanns äntligen något konkret att gå vidare med och undersöka. De misstankar som jag hade haft om att något kanske var fel på vattenmiljön var därmed äntligen bekräftade (tyvärr), i alla fall till viss del. Provtagningen 2005 visade på samma katastrofala siffror, liksom proverna tagna 2006. Syrehalten var så låg att det vid provtagningstillfällena knappt fanns någon chans att överleva för någon av sjöns fiskarter om de sökte sig till sjöns djupare regioner. Så låga syrehalter som mellan 0,1-0,3 mg/liter uppmättes på djup överstigande 8 meter under dessa år. För att tydliggöra vad dessa siffror betyder i praktiken för fisklivet, så kan det påpekas att våra vanligaste insjöfiskar har en trivselgräns på ca 5 mg syre/liter och överlevnadsgränsen går vid ungefär 2 mg syre/liter.

36

När syrehalten sjunker under trivselgränsen blir fiskbestånden allt mer pressade och stressade, vilket gör att möjligheten att växa och fortplanta sig minskar. Mätningarna visade tydligt att det dåligt syremättade vattnet sannolikt inte var någon tillfällighet. Syrebristen hade sannolikt var ganska permanent under ett antal, något som jag också tyckte mig kunna konstatera genom mina egna observationer med ekolodning från början/mitten av 90-talet och som tydligt visade att fisken allt mer sällan uppehöll sig nära botten på lite djupare vatten. Syret i vattnet var förstås inte helt slut (med bildande av giftigt svavelväte som följd) och inte heller överallt i hela sjön hela året. Men faktum var att på djup över ca 7-8 meter så hade en mer eller mindre allvarlig syrebrist uppstått under minst en tioårsperiod. Ett sådan permanent till stånd av syrebrist skulle förstås få ännu större konsekvenser för livet i sjön i framtiden än det redan hade haft. I princip alla fiskarter skulle med tiden (mer eller mindre), få mycket stora problem att överleva i någon större omfattning, speciellt då i bottenregionerna där de flesta av dem någon gång i sin livscykel skulle komma att behöva uppehålla sig (liksom många andra organismer som fisken normalt livnär sig på). Läs mer om syrebristen i sjön och dess orsaker under avsnitt 5.8.4 Övergödning.

En viktig pusselbit gällande syrebristen i sjön är att det saknas mätvärden från de grunda vassvikar där förändringarna i fiskbestånden först hade visat sig. Tyvärr fanns inga prover från vikarna (så vitt jag fått veta), så jag har därför inte hittat någon säker förklaring till varför fisken flyr de annars så inbjudande lek- och uppväxtområdena. Om det beror på syrebrist, att lekplatserna växt igen, att vattnet är för varmt, att siktdjupet är för dåligt för vissa arter eller kanske en kombination av dessa är svårt att säga något om. Syrebrist borde inte uppstå på så grunt vatten, men om vattnet värms upp tillräckligt snabbt på våren och därefter blir stillastående i en vik på läsidan i kombination med att stora mängder tät växtlighet som förhindrar vattencirkulationen, så är det kanske inte helt omöjligt. Den direkta orsaken bör vara brist på föda, dvs. på olika djurplankton, insekter och i sin tur småfisk för rovfisken. Sjön led alltså av stor syrebrist, vilket normalt sett är ett tecken på att en sjö är kraftigt övergödd. De prover som tagits i sjön har inte analyserats i fråga om halten gödningsämnen i vattnet, men likheterna mellan den negativa utveckling i sjön och den som på 90- och 2000-talet drabbat grunda kustområden i Östersjön, upplevs som mycket bekant (en överproduktion av alger, vattenväxter, brist på djurplankton och diverse små kräftdjur, med svältande fisk som följd).


5.7 Pusselbitarna börjar falla på plats

Genombrottet i min egenhändiga lilla utredning var ett faktum i och med att den utbredda syrebristen var konstaterad… men hur hade syrebristen uppstått och var denna verkligen enda orsaken till fiskbiotopens problem eller fanns det kanske fler? Med nyvunnen energi och med ett allt större och växande intresse för de ekologiska sambanden i natur- och vattenmiljön, kändes det helt logiskt att försöka gå vidare och göra en djupare analys av orsakerna och att försöka förstå helhetsproblematiken kring fiskbiotopens degenerering. Men för att göra detta möjligt krävdes betydligt mer information och inte minst mer kunskap i olika former. Första steget i denna process var att bättre försöka kartlägga hur fisket och fisken i sjön hade utvecklats över tiden, närmare bestämt över ett längre tidsperspektiv än bara några år. Det tidsperspektiv jag valde föll sig ganska naturligt, det blev min egen livstid. Dels var perioden inte för kort och inte heller för lång, men framförallt så

37

satt jag själv inne med rätt mycket detaljerad information och tydliga minnen om fisket under den absolut största delen av denna tidsperiod. Nu kom alla min mina gamla foton, anteckningar och gamla fiskedagböcker väl till hands. Med hjälp av en del fotografier med anteckningar om platser, datum och årtal och mina gamla fiskedagböcker sedan 80- och 90-talet med uppgifter om temperaturer, väder, vind, mängden fångad fisk, fångstplatser för både mitt eget och andras fiske, gick det att få en bättre och mer tydlig bild av hur fisket faktiskt hade utvecklats sig över tiden. Denna information skulle visa sig bli till mycket stor hjälp i strävan efter att skapa större förståelse för hur sjön och fisket utvecklats. Utdrag ur denna information som till stor del ligger till grund för de slutsatser jag kommit fram till gällande utvecklingen av sportfiskets-, sjöns- och fiskbiotopens utveckling över tiden, är det som tidigare redovisats i detta dokument under de avsnitt ovan som rör fisket på 70-talet , 80-talet och 90-talet.

Allt eftersom min lilla utredning sakta fortskred och kunskapen växte, blev det allt tydligare för mig hur olika typer av händelser, ekologiskt naturliga eller mänskligt framdrivna i slutändan alltid hänger samman (”resultatet är alltid summan av alla dess ingående delar”). Olika händelser eller aktiviteter som påverkar den ekologiska utvecklingen i ett vattendrag (eller för miljön som helhet), går aldrig att behandla som om de vore isolerade företeelser. Olika typer av miljöpåverkande mänskliga aktiviteter, liksom naturliga händelser, kan påverka miljön på många olika sätt och i varierande omfattning. Det är därför vanligtvis ett mycket stort misstag att behandla olika typer av miljöpåverkan som isolerade händelser om man försöker utreda vilka tänkbara konsekvenser olika aktiviteter kan ha på miljön, liksom det är mycket vanskligt att peka ut en eller enstaka isolerade orsaker till varför miljöns utveckling sett ut som den gjort historiskt. Allt hänger faktiskt ihop där ute i naturen och helheten av olika typer av samtidigt miljöpåverkande faktorer, kan faktiskt vara väsentligt större än summan av dess enskilda delar (och ibland mindre). Att ur miljösynpunkt bedöma olika miljöpåverkande faktorer utan att sätta in dem i ett större långsiktigt helhetsperspektiv kan ofta vara ett jättemisstag. Detta oavsett om det gäller att försöka hitta orsaker och svar på olika miljöproblem som redan uppstått, eller om det gäller att försöka utreda vilka konsekvenser olika miljöpåverkande aktiviteter kan få i framtiden.


5.8 Hur utarmas en fiskbiotop Hur kan fiskbiotopen utarmas i en sjö som Hugn? En sjö kan förstås utarmas på många olika sätt, men det är nog rätt sällsynt att en enskild faktor bidrar till en långsiktig utarmning av ett vattendrag eller vattensystem. I de fall det är enskilda faktorer eller händelser som ligger bakom utarmningen, är orsaken ofta ganska uppenbar och relativt lätt att identifiera, vilket också ofta gör problemet ganska lätt att åtgärda, förutsatt att man reagerar och agerar inom rimlig tid, t.ex. genom att stänga en kemisk industri, bygga ett reningsverk, bygga omlöp förbi dammar, kvotera eller förbjuda yrkes- och fritidsfiske etc. Problemet är bara att en miljöpåverkande faktor som till synes verkar vara under kontroll, inte så sällan utlöser olika mindre synbara oförutsedda problem och som ofta kan vara svåra att identifiera och förstå sig på (åtminstone för den oinvigde). Naturen har en enastående anpassningsförmåga och motståndskraft mot olika typer av miljöpåverkan, men om de yttre störningarna sker under lång tid, kommer från olika håll och förstärker varandra, så klarar inte alltid miljön av att läka sig självt i en tillräckligt snabb takt,

38

för att inte djur och natur (liksom människor) skall drabbas mycket negativt. I värsta fall är miljöpåverkan så stor och ihållande att den resulterar i att ekosystemen inte bara förändras och utarmas, utan helt havererar med ödesdigra långsiktiga konsekvenser.

Nedan följer en beskrivning – steg för steg- för hur det ”kan” ha gått till när fisklivet i min barndoms sjö sakta utarmades under tre årtionden. Att säkert säga att beskrivningen nedan är den helt korrekta går naturligtvis inte (lika lite som det går att säga att den inte skulle stämma så när till fullo eller bara till vissa delar). Att få fram en exakt och i detalj korrekt beskrivning av varför sjön och fisklivet utvecklats som det faktiskt har gjort, skulle antagligen kräva enorma resurser om det ens skulle finnas tillräckligt med data för proffs att göra en säker analys av problembilden. Att få fram den exakt korrekta bilden är i detta sammanhang inte det mest relevanta (även om det vore oerhört intressant). Det som har hänt med sjön har redan hänt och går inte att göra ogjort, vad som däremot är intressant är att försöka beskriva och förtydliga hur olika händelser eller företeelser i naturen kan hänga samman och eftersträva lära något viktigt av detta. Att inte sätta in olika händelser i ett större sammanhang, leder ofelbart till att fler misstag begås på sikt och att miljöförstöring och andra komplexa problem i samhället ökar (liksom att olika miljöfrämjande åtgärder som ibland faktiskt genomförs, inte får avsedd verkan). Kanske kan följande försök till beskrivning av vilka sammanhängande orsaker som kan ha vållat så stora problem för fisklivet i Hugn, sätta fingret på hur oerhört viktigt det är att ha en långsiktig helhetssyn i alla sammanhang som rör omsorgen om miljön och fiskevattnen.


5.8.1 En fördämning som skapar problem

Med en eller som i fallet med Hugn, ett antal fördämningar som reglerar sjöns vattennivå, följer ett flertal stora problem med den biologiska mångfalden, både uppströms och nedströms dämmet. En fördämning medför att syre- och ämnestillförseln till sjön påverkas på ett onaturligt sätt, men framförallt gör dämmet att fisken och andra djurs naturliga vandringsvägar stängs av. Avstängda vandringsvägar är förstås mest påtagligt som problem för olika långvandrande laxfiskar och ål, men lokalt påverkas de allra flesta fiskarter negativt av en damm (eftersom i princip all fisk någon gång i sin livscykel vandrar kortare eller längre sträckor). Dämmen betyder att de naturliga ekologiska sambanden inom en fiskbiotop rubbas och medför alltid mer eller mindre stora negativa konsekvenser.

I samband med att en fördämning byggs och nytt land dränks riskerar vattendraget ibland en näringschock när näringsämnen snabbt läcker ut från den nydränkta marken och sprids i vattnet. I en näringsfattig miljö kan detta resultera i en snabb tillväxt av vattenväxter och fisk, i en redan näringsrik miljö kan detta vara startskottet för en kommande övergödningsproblematik som kan förändra en fiskbiotop i grunden.

Ett av de största problemen med en fördämning är den långsiktiga stress det betyder för fisken att anpassa sig till de förändrade vattennivåerna och den nya undervattensmiljö som blir en följd av en fördämning (t.ex. som att inte kunna vandra fritt uppströms och nedströms eller att riskera att bli fast i något bakvatten när vattennivån sjunker). Speciellt problematiskt blir detta om nederbörden är mycket oregelbunden och den/de ansvariga för dammen tvingas reglera för både häftiga skyfall och längre perioder av torka på ett sätt som inte alls följer några

39

naturliga regler om vattenflöden och som fisken sedan generationer har lärt sig att hantera. Stora tappningar av dammen förstör stora grundområden där fiskar föds, växer upp och söker föda i skydd av den naturliga vattenväxtligheten. Om vattnet sänks 1-2 meter försvinner plötsligt många fiskars naturliga ”hemvist” och de tvingas då aktivt söka upp nya ståndplatser, ofta med sämre förutsättningar i fråga om skydd, vattentemperatur och tillgången till föda. Mängder av fisk tvingas fly ut i oskyddat okänd terräng, vilket förstås i förlängningen påverkar hela fisksamhället. I samband med att vattennivåerna stiger upprepas detta mönster (om än ibland med något mildare konsekvenser). I ett läge med ökande nederbördsmängder (som i västra Värmland de senaste 20-30 åren) och där nederbörden till synes kommer allt mer oregelbundet och tilltar i mängd och styrka, kan en gammal fördämning bli mycket svår att reglera på ett för fisken gynnsamt sätt. Varierande nederbördsmängder tvingar som sagt ofta dammens ägare att påverka vattenflöden på ett onaturligt sätt. Detta är speciellt tydligt när dammen används för elkraftproduktion och när vissa kraftbolag samtidigt tar minsta möjliga ekologiska och biologiska hänsyn vid sina tappningar och korttidsreglerar vattnet utifrån tillgången och efterfrågan på el i vinstmaximeringssyfte. De negativa konsekvenserna för fisk- och djurliv både uppström och nedströms dammen kan då givetvis bli mycket stora, vid snabba tappningar i samband med många fiskars lekperioder även rena rama katastrofen. Händer detta vart och vartannat år, då är det inte svårt att räkna ut att skadorna på en fiskbiotop dessutom riskerar att bli permanenta och oreparabla. En grundorsak till de obalanser i fiskbiotopen som uppstod i Hugn på 80 och 90-talen, kan vara att flera ekologiskt felaktiga vattenregleringar under vår och försommaren skedde i allt för tät följd och därmed skadat beståndsutvecklingen av framförallt gäddan och/eller deras vanliga bytesfisk mörten (läs vidare om detta under avsnitten 4.1 Mörten och Iden som försvann och 4.2 Gäddan som försvann). Dammar har som sagt ofta en stor inverkan på fiskbiotopen, det handlar inte bara om torrlaga sjöbottnar, dränkta markområden och sönderhackad fisk, det handlar också om att drastiskt och långsiktigt ändra ekologiska förhållanden på andra sätt. När vattenflödet minskar och vattnets hastighet sjunker till följd av en fördämning av en fors (eller nästan avtar helt under vissa perioder på året), öppnas en helt ny möjlighet upp för fiskarter som t.ex. mörten, abborren, braxen och gäddan, att erövra nytt territorium och flytta fram sina positioner i näringskedjan. Till skillnad mot arter som är anpassade för att leva i strömmande vatten, som t.ex. öring och harr, så har dessa fiskarter ganska svårt att leva, växa till och fortplanta sig i strömmande och kallare vatten, men i fördämningar där vattnet blir mer stillastående vattentemperaturen normalt sett något högre, så gynnas våra vanligaste sötvattensarter ofta på ”ädelfiskarnas” bekostnad. Fördämningarna gör också att olika vattenväxter, till följd av det varmare och mer näringsrika vattnet, snabbt kan breda ut sig. Dessa växter ger i sin tur t.ex. mört och braxen bra skydd och mer mat som gör att de får lättare att växa till och föröka sig, liksom de ger ett rovfiskar som gädda bättre möjlighet att lägga sig i bakhåll för olika betesfiskar. Risken för att t.ex. harr eller öring blir utkonkurrerad och/eller uppäten ökar därmed mångfalt. Resultatet av en fördämning blir därmed vanligtvis att framförallt mört, braxen och gäddan gynnas (i alla fall på kort sikt, men inte alltid på lång sikt), eftersom är bättre anpassade för att leva i ett mer stillastående och varmare vatten.

Vissa (fisk) arter kan vinna kortsiktigt vinna fördelar när strömmande vattendrag byggs ut för kraftproduktion, samtidigt som andra arter riskerar att förloras i stor omfattning eller helt och kanske för alltid. Att byta en eller flera fiskarter mot några nya kanske inte är hela världen kan tyckas, inte kortsiktigt och speciellt inte om det finns mer fisk efter fördämningen än före, men i ett mer långsiktigt perspektiv brukar tyvärr kraftverksdammar inte gynna den biologiska mångfalden.

40

Det mest grundläggande och största problemet för fisken uppströms och nedströms ett kraftverk, är att kraftverken ofta har som enda syfte är att producera så mycket el som möjligt till minsta möjliga kostnad. Det gäller att få ut så mycket som möjligt av det vatten som passerar dammen och dessutom vid de tillfällen då elen behövs som mest, dvs. när priset för el är som högst. En damm kan till stor del möjliggöra detta genom att den är reglerbar. Kraftbolagen eftersträvar därför oftast att tappningen skall ske på ett så "effektivt" sätt som möjligt, dvs reglera så att det går att få ut så mycket energi som möjligt av det vatten som måste passera kraftverket och dessutom få ut energin vid mest önskvärda tidpunkt (vilket är när energin behövs som mest i elnätet och kraftbolagen därmed kan generera så stor ekonomisk vinst som möjligt). Hänsynen till olika förutsättningar som gynnar fisksamhällenas fortlevnad eller överlevnad är vanligtvis inte ens en sekundär fråga för de flesta av dagens affärsdrivande kraftbolag, snarare en ickefråga eller ett nödvändigt ont att försöka hålla på avstånd. Det är en av anledningarna till att varje legal damm lyder under en vattendom. Vattendomen syftar till att skydda natur, människor och miljön i området mot de skador eller potentiella skador som en kraftverksdamm kan generera. Tyvärr syftar sällan gamla vattendomar till att säkerställa att den biologiska mångfalden bevaras vid ett dammbygge, utan att begränsa skadorna av dämmet. Det är ytterst sällan som en vattendom skapas utifrån förutsättningen att hålla den naturliga fiskbiotopen intakt eller att säkerställa några långsiktigt ekologiskt hållbara förutsättningar för växter och djur. Vattendomar handlar historiskt och fortfarande idag om att begränsa dammbyggens skadeverkningar. Det är ganska vanligt att kraftbolagen enligt olika vattendomar åläggs att plantera in fisk som ersättning för de skador som ovillkorligen kommer att drabba fisksamhället när dammen väl har byggts, så kallade kompensationsutsättningar (vanligtvis av olika vandrande fiskarter som ål, lax och öring). Detta är dock en kortsiktig lösning som av tradition oftast bara syftar till att värna ”fiskerinäringen” eller annan näringsverksamhet där mark- och/eller fiskerättsägare annars riskerar att ta stor ekonomisk skada av en fördämning. Fokus ligger ytterst sällan på att värna olika rekreationsmöjligheter som sportfiske eller att skydda olika naturliga ekologiska betingelserna vid vattendragen. Detta leder vanligtvis till att de grundläggande miljömässiga förutsättningarna för fisksamhällena ovan och nedanför fördämningarna i princip alltid förändras till fiskens och sportfiskets nackdel, något som inga utsättningar av odlad fisk långsiktigt någonsin kan kompensera för. Många av de vattendomar som finns idag är också hopplöst omoderna och speglar de förutsättningar och den kunskap som fanns när de kom till, inte sällan så tidigt som i början av 1900-talet. Förutsättningarna idag är radikalt förändrade och kunskapen om dammars skadeverkningar på djur och natur är oändligt mycket större, ÄNDÅ har de allra flesta av Sveriges vattendomar inte reviderats sedan de skapades för mellan 50-100 år sedan.En mer långsiktig förändring av regleringar av sjöar och vattendrag är att mängden näring i vattnet påverkas på ett onormalt sätt. Kraftverksdammar har t.ex. en tendens till att på 40-50 års sikt slamma igen och att förvandlas från att vara mycket näringsrika till att bli näringsfattiga och direkt ogynnsamma för fisken. Omfattningen av detta fenomen är förstås beroende på de speciella förutsättningar som råder i dammens tillrinningsområde.

Det ovan nämnda kraftverket i Kölaälven liksom kraftstationen vid Noreborg varifrån vattennivån i sjön Hugn regleras, är ganska små fördämningar med en fallhöjd på bara någon meter. Kölaälven är den största av de två tillflödena till Hugn och är reglerad på inte mindre än 5 olika ställen på en sträcka av ca 3 mil upp till den norska gränsen (samtliga forsar är utbyggda och reglerade). Det andra tillflödet Vrångsälven som är den mindre av de två tillflödena, är även den reglerade med 3 fördämningar.

41

Foto taget på en vik i Hugn efter en höst-tappning i början av 2000-talet. Tappningen, i detta fall drygt 1 meter torrlägger mycket stora delar av sjöns bevuxna sjöbotten där mängder av fiskarter normalt har sin skyddade hemvist.

När sjön dämdes upp första gången har inte gått att hitta någon uppgift om, men första vattendomen är daterad till 1920. Därefter har nya vattendomar tillkommit och reviderat vid ett antal tillfällen. Dagens vattendom har sitt ursprung i en dom från 1956 och därmed knappt

60 år på nacken. Denna dom förskriver att skillnaden mellan lägsta tillåtna och högsta tillåtna vattenståndet vid fördämningen i Noreborg, är lite knappt 2 meter. Hur regleringen av vattennivån i sjön har sett ut och om de regler som finns i vattendomen har efterlevts genom åren skall enligt vattendomen kunna följas i de journaler som "verksamhetsägaren" är skyldig att hålla. Generellt sett vad jag själv minns, så har regleringen av sjön funkat någorlunda stabilt och bra enligt vattendomens regler under vår, försommar och höst på 70-, 80- och 90-talet. Vattennivån hölls ganska stabil år från år från april fram till midsommar. Vid enstaka tillfällen med flera års mellanrum så tappades någon damm för reparation av luckorna och/eller turbinen, för övrigt förekom i princip inga stora tappningar av sjön och sjösystemet annat än på hösten inför höstregnen då vattenmagasinen fylldes på inför vintern. Så var det åtminstone fram till i slutet av 90-talet eller början av 2000-talet då enligt uppgift kraftbolaget Fortum tog över driften av de flesta/alla kraftverken i sjösystemet. De årliga långtidsregleringarna under hösten och inför den förväntade vårflöden hade i stort sett alltid sett likadana ut, men någon gång vid denna tidpunkt började det bli allt vanligare med korttidsregleringar. Dammarna började tappas upp och ned allt oftare och som det verkade också med allt större amplitud över tiden, ibland från ett eller ett par dygn till ett annat.

42

En orsak till fler ”korttidsregleringar” kan ha varit den allt mer varierande och ökande nederbörden i området eller att dammarna och elkraftverken i sjösystemet vid tidpunkten började bli gamla och slitna och därför krävt ett mer utökat underhåll än tidigare (åtminstone i teorin), men mer sannolikt är att orsaken till jo-jo-regleringen är att kraftbolag och reglerföretag med hjälp av ny teknik och därmed bättre kontroll över regleringen av dammarna (i delar eller hela sjösystem), blivit bättre på att reglera produktionen och tillförseln av el från vattenkraftverken till den aktuella dagsefterfrågan på el på ”marknaden”. Fler korttidsregleringar påverkar helt uppenbart fiskbiotopen och fisket på ett negativt sätt. Som nämndes ovan så har ”verksamhetsägaren” direkt eller via ombud som hanterar regleringen av deras dammarna en skyldighet att föra journal över de regleringar som sker i syfta att möjliggöra en kontroll hur rådande vattendomar efterlevs. Denna journalföring sker dock endast en gång i veckan (för Noreborgs kraftverksdam) vilket leder till att större eller mindre ”korttidsregleringar” nödvändigtvis inte syns i journalerna. Detta kontrollsystem skapar därmed inte bara ett utrymme för olika feltolkningar av hur regleringarna i ett vattendrag faktiskt ser ut i praktiken, det ger också en ”självkontrollerande” verksamhetsägare möjligheten att åtminstone till viss del manipulera med regleringen av dammar utan att detta ”syns” i den journal som lämnas till kontrollerande myndigheter.

Förutom att själva landskapsbilden ser eländig ut när sjön tappas ur, så slår alltså regleringar mot fiskens levnadsförhållanden. För det första försvinner förstås en stor del av deras naturliga uppväxtområden och ståndplatser när vattnet i sjön tappas ur och stora delar av sjöbotten kommer i dagen, för det andra så påverkas fisken rent fysiskt av det förändrade trycket som sjunkande vattenmassor utgör. Gäddan som har en simblåsa som kan regleras ganska snabbt för att klara förflyttningar upp och ner i vattenmassorna påverkas mindre, men abborren som tar flera dagar på sig för att reglera simblåsan får förstås avsevärt större problem. Som alla sportfiskare vet så påverkas abborrfisket mycket av stora tryckförändringar, t.ex. vid en hastig övergång mellan låg- och högtryck och vice versa, samma effekt uppstår när vattennivåerna förändras snabbt. Erfarenheten är att när sjön tappas kraftigt på vatten, försämras fisket enormt mycket de efterföljande veckorna och återfår inte sin normala status förrän vattennivån åter igen är i närheten av normaltillståndet för årstiden. När stora mängder vatten tappas uppströms sjön leder detta också ofrånkomligen till en påtaglig grumling av vattnet älven och sjön, vilket även detta påverkar fisken negativt.

Slutligen måste förstås också nämnas det faktum att mängder av fisk mister livet när de passerar turbinerna eller tar sig genom luckorna i dammarna. Alla som tillbringat en del tid på älven nedströms ett kraftverk har säkert sett sönderslagna och döda fiskar komma flytande i älven. Den fiskart som verkar drabbas värst av detta öde i Hugn, Kölaäven och kringliggande vattendrag är förstås ålen. Åtskilliga gånger har man sett stympade Abborrar, gäddor och halva eller delar av ålar (ibland grova som en mans arm) komma flytande nedför älven som om de vore upphackade och färdiga för fatet på ett julbord. Detta var dock betydligt vanligare på 70- och 80-talet än det är idag, men det beror sannolikt inte på att det idag finns nybyggda fiskvandringsleder förbi vattenkraftverken eller för att turbintekniken har utvecklats speciellt mycket till att bli mer skonsam för fisken, utan för att mängden fisk idag ovanför dämmena och som kan passera genom turbinerna är avsevärt mycket mindre.

Kort sammanfattning av gällande vattendom för Noreborgs kraftverksdamm för regleringen av sjöarna Hugn och Ränken

43

Regleringsnivå: Fri reglering mellan + 19,90 meter och + 18,00 meter. Förbehåll om att reglering inte får ske lägre än + 18,36 m under perioden 1/6-31/8. I det fall vattenståndet i sjöarna Hugn och Ränken överstiger +19,90 skall samtliga utskov i dammen hållas öppna (med vissa föreskrifter om att allmän eller enskild rätt ej sätts i fara). Om vattenståndet överstiger +20,00 m trots att alla utskov är öppna, skall om vattenföringen överstiger 196 m2/sekund även verksintaget användas för flodavbördning till dess vattenståndet sjunkit under nämnda höjd.

Vattennivå mätning:

Fasta vattenståndskalor skall finnas vid Noreborgsdammen, Gravsundsbron, Norebron, Brevik och Köla kyrka. Regleringsrättsägarna är skyldiga att föra journal över vattenavtappningen vid Noreborg och vattenstånden i sjöarna. Journalerna skall hållas tillgängliga för dem vilkas rätt beröres av regleringen. Obervationerna i sjöarna skall vara dagliga. Årligen skall upprättas vattenståndsdiagram som bifogas till journalen.

Ålyngeluppgång: Verksägaren skall framdeles inrätta ålyngelledare, intill dess denne inrättats och tagits i bruk skall denne svara för kostnaderna för årliga inplanteringar av 25 kilo ålyngel i vardera av sjöarna Hugn och Ränken.

Fiskgaller: (Dom 1960) Framför turbinintaget må tillsvidare användas galler med avstånd av högst 70 mm mellan gallerstavarna. Verksägaren skall svara för kostnaderna för de undersökningar som Fiskeristyrelsen snarast skall låta utföra för att undersöka om fisk oskadd kan passera kraftstationen installerade turbin. Om denna undersökning eller andra omständigheter skulle visa att galler med ett avstånd av högst 20 mm mellan stavarna är nödvändiga, är det verksamhetsägarens skyldighet att genast efter föreläggande av Fiskeristyrelsen, ersätta de förra med de senare. Om ett föreläggande från Fiskeristyrelsen meddelats verksamhetsägaren och om denna har bytt till ett nytt tätare galler eller om det gamla sitter kvar, finns ingen anteckning om i senare vattendom.

Ersättningar för skador på fisk:

Övrigt:

Ersättningar har historiskt betalats ut till ett antal drabbade fastighetsägare mfl, tex enligt Dom 1984-03-15 för negativ påverkan på fisket. Inga uppgifter finns i någon dom om att verksamhetsägaren har löpande skyldighet att vidta speciella fiskevårdande åtgärder förutom att inrätta en ålledare.

Det har enligt flera domar framlagts att stigande vatten i sjön på våren gynnar framförallt gädda, brax, abborre och i viss mån även gös och andra fiskarter i sjön. De bästa gäddlekplatserna vid både sjön Hugn och Ränken ligger mellan höjderna + 18,80 och + 19,50. Ur fiskets synpunkt vore det därför fördelaktigt om vattenståndet under våren hölls uppemot +19,50 och att vattnet inte sänktes under denna höjd förrän i mitten av juni månad (enligt dom AM 7/1921). Höjs vattenståndet under våren upp mot +19,90 och vattnet därefter sjunker undan ökar risken markant för skador på gäddbeståndet genom att kläckta fiskungar inte hittar ut från under våren skapade "ävjor" på områden med ringa marklutning

44

(avskiljda diken och småsjöar). Förslag finns i dom om att verksamhetsägaren bör se till att upptagande av gäddiken och några mindre områden för invallningar "för beredande av en tryggad tillväxtplats för fiskynglet" genomförs. En höjning av dammen kan vara till fördel för gäddansfortplantning, "denna nytta uppkommer dock endast under förutsättning att lekplatserna ej torrläggs före mitten av juni månad. Sker torrläggningen tidigare har gäddynglet ännu ej nått sådan simduglighet att det kan medfölja det tillbakavikande vattnet" (enligt Dom 39/1943). Den ökande regleringsamplituden antas av domsstolen i Dom 1984-03-15 ha medfört fisknäringsbortfall i strandzonen med åtföljande minskade produktion bland fiskarter som är beroende av den typen av föda (vilket kan vara grund för ett ersättningsberättigande). Domstolen anser dock inte att förekommande fiskarters reproduktion nämnvärt skadats av den utvidgade regleringen till + 19,90 då vattenstånden enligt journal i allmänhet under många år legat mellan + 19,20 m och + 19,40 m.


5.8.2 Förgiftning

Ett perfekt sätt att skapa mycket långvariga problem för ett fiskbestånd är att på olika sätt förgifta vattendragen, t.ex. genom att anlägga industrier i närheten av en sjö eller vid något vattendrag i ett närbeläget tillrinningsområde. Hugn liksom många andra sjöar och vattendrag i landet, var på 70-talet svartlistad under många år. Detta pga. att industrier som låg uppströms älvarna med utlopp i sjön, släppte ut mängder av skit och kemikalier rakt ut i vattendragen. I takt med att problemen med kvicksilverförgiftning blev kända och allt mer påtagliga, förbättrades reningsprocesserna vid industrierna. Med tiden försvann även industrierna från området och med dem också den akuta risken för förgiftning av vattendragen. Men kvicksilver och andra kemiska ämnen som bildas i olika kemiska tillverkningsprocesser inom industrin och som läcker ut i miljön försvinner inte bara av sig själv, inte på en gång. De ackumuleras i näringskedjan hos växter och djur, liksom hos oss människor och de lagras i sedimenten på sjöbotten. Våra sjöar och hav är en helt naturlig slutstation för många kemiska ämnen, liksom döda växter och djur och allt annat som med tiden dör och hamnar på sjöbotten. Så länge dessa får ligga där orörda är de sällan något större problem, men om materialet i sedimenten börjar förflyttas, t.ex. vid ett kraftigt ökat vattenflöde eller när muddring eller andra grävarbeten genomförs i gammal sjöbotten, då kan de giftiga ämnen åter kommer ut i naturens kretslopp. Resultatet blir att smådjur och vattenväxter åter igen kan börja ackumulera gift och föra dem vidare uppåt i näringskedjorna, för att slutligen hamna i fisk, fåglar och människor med flera. Reglerna för att undvika att detta sker är mycket enkla: släpp inte ut gift i naturen och om det ändå sker, gräv aldrig i marken eller i sjöbotten där skiten ligger sedimenterad och i relativt skyddad vila.

Sjön Hugn och dess växt- och djurliv är fortfarande påverkad av kvicksilver, men idag finns knappast något som kan liknas vid en kemisk industri i tillrinningsområdet till sjön Hugn och som därmed riskerar att läcka ut kvicksilver eller andra direkt förgiftande ämnen (i alla fall inte som man allmänt vet om). Dels har industrin i kommunen flyttats ut till lågprisländer

45

eller andra delar av Sverige och dels finns numera åtminstone en hyfsad kontroll och medvetenhet om denna typ av problem inom kommunen. Verksamheter som hanterar olika kemiska ämnen, får därför idag knappast anses som någon större fara för varken grundvattnet i området eller för sjöns vattenkvalitet och är sannolikt inte inom den närmaste framtiden heller något stort problem (förhoppningsvis). Olika typer av tänkbar kemisk miljöförgiftning av sjöar och vattendrag i kommunen kommer idag istället från mer diffusa källor. Det mest påtagliga exemplet är kanske den ständigt ökande fordonstrafiken i området (giftiga ämnen som bildas vid förbränning i bilmotorer mm). Ett annat exempel kan vara olika typer av ”spill” som framförallt enskilda personer bidrar med i sin vardag eller företagsverksamhet, omedvetet eller medvetet pga. okunskap, slarv eller ”vem bryr sig” mentalitet. Hugn och dess tillflöden lider idag knappast av någon akut förgiftningsproblematik, tack och lov, men i det moderna samhället finns den ändå alltid närvarande som ett potentiellt hot. Olika giftiga kemikalier och andra ämnen som cirkulerar i naturen idag är något av ett gissel för miljöforskare och miljömyndigheter, eftersom det finns så oerhört lite kunskap om dem. Endast en bråkdel av de miljögifter som idag finns i naturen är väl kända och man vet ofta väldigt lite om dess långsiktiga skador på växter, djur och människor. Sällan har ”försiktighetsprincipen” kunnat vara mer gällande än för de mängder av kemiska ämnen som vi alla idag hanterar och utsätts för dagligen (mer eller mindre omedvetet).


5.8.3 Försurning

På 70 och 80-talet växte försurningen fram som det enskilt största miljöproblemet för Sveriges skogar och sjöar, speciellt i de västra delarna av Sverige, men inte för Hugn. Sjön klarade sig förhållandevis bra från att drabbas av några större skador på växt och fiskliv på grund av försurning/låga PH-värden i mark och vatten. Detta mycket beroende på att sjön var och är ett näringsrikt vatten, vilket gör att den har en betydligt större motståndskraft mot försurning än andra typer av mer näringsfattiga vattendrag. Nedfallet av sura ämnen under 70 och 80-talet från luften var mycket stort i området och många av fiskbestånden i väldigt många små sjöar, tjärnar och bäckar fick svåra problem eller helt slogs ut. I dag är de luftburna försurande ämnen inte längre ett lika akut problem och mängden nedfall har stadigt minskat från 90-talet, men i många områden i västra Sverige är fortfarande det ackumulerade nedfallet större än vad naturen själv klarar av. Ett resultat av detta är att ca 3000 Svenska sjöar fortfarande är beroende av kalkning för att fisk och andra vattenlevande växter och djur skall klara av att överleva. Idag kommer den största mängden försurande ämnen inte från fabriker på kontinenten utan från vägtransporter, men även utsläppen från olika motorfordon har sakta men säkert minskat i takt med att gamla motorer byts ut mot motorer med nyare och renare teknik. Även om försurningen av vattendragen inte helt kan avskrivas som ett återkommande problem för sjön (den är fortfarande och har under många år varit påverkad av försurning) så är sannolikt inte försurande ämnen idag något enskilt och stort hot mot Hugn och/eller något av de större vattendragen i kommunen (däremot finns åtskilliga mindre vattendrag som ligger i djupare in i olika skogsområden fortfarande utsatta och i behov av kontroll och eventuellt kalkning).


46

5.8.4 ÖvergödningSjön Hugn uppvisade redan tidigt på 80-talet ett antal tecken på att vara övergödd. Siktdjupet som 1978-06-20 uppmättes till 2,8-3,1 meter i klart väder och upprörd yta, har med åren blivit allt sämre. Mängden vass och andra vattenväxter har också ökat mycket de senaste 30 åren. I slutet av juni år 2010 mätte jag själv upp ett siktdjup på 1,9 meter i klart väder och kav lugn vattenyta med en sk Secchiskiva, alltså ett betydligt sämre siktdjup än på 70-talet. Detta är givetvis något som påverkar fiskbiotopen.Sjön har ett medeldjup på ca 8-9 meter och ett maximalt djup runt 13 meter, där stora delar av sjön består av grunda vassvikar med en sjöbotten som till största delen är en blandning av sand, silt och lera. Till det yttre har sjön alltså egenskaper som normalt sett brukar göra sjöar extra känsliga för övergödning. Den primära källan till övergödningen av sjön har utan tvekan varit de lant-/jordbruk som ligger inom sjöns tillrinningsområde. Omfattningen av lantbruket är inte speciellt stort sett till den totala arealen och marken har antagligen inte heller varit särskilt hårt eller onormalt intensivt utnyttjat, men många av dem är belägna direkt i anslutning till eller mycket nära de två största vattendragen (Kölaälven och Vrångsälven), som båda mynnar ut i Hugn.

Fram till 80-talet var lant- och skogsbruket en rätt dominerande näring i kommunen där sjön Hugn ligger. Tillsammans med ett antal industrier sysselsatte lantbruket många av kommunens invånare direkt eller indirekt. I takt med den ökande konkurrensen på djur- och jordbruksprodukter slogs de små lantbruken ut eller samman till större (ofta via arrenden). Andelen jordbruksmark i kommunen har därför sjunkit något sedan 70-80 talet, men inte speciellt mycket. Liksom inom nästan allt modernt intensivjordbruk så användes stora mängder av natur och konstgödsel för att marken inte skulle bli helt utarmad på kort tid. Detta i kombination med bättre maskiner för markberedning har sedan flera årtionden varit en förutsättning för att de Svenska lantbruken skall vara tillräckligt produktiva och lönsamma. Någon större förändring i denna utveckling går inte att se i dagsläget. Kanske kan något ske i framtiden om betydligt fler Svenskar och andra kan tänka sig att betala ett högre pris för mer ekologiskt producerade lantbruksprodukter och att på detta sätt direkt värna det Svenska jordbruket och en högra Svensk mat- och miljöstandard. Det har funnits vissa sådana tendenser på 2000-talet, men de är förhållandevis små och har än så länge inte påverkat dagens lantbruksproduktionssystem speciellt mycket. Bäckar, åar och diken runt åkrar, ängar och stallar samlar effektivt upp överskottsnäring från lantbruket och transporterar sedan denna snabbt vidare till älvarna och sedan ut i sjön (och därifrån även nedströms vattensystemen vidare mot Vänern). Direkt på sluttningarna ovanför Hugn ligger dessutom ett antal åkrar varifrån regn och smältvatten snabbt och oförhindrat kan transportera gödningsämnen ut i sjön. På 60-, 70-, 80-talen och kanske även en bra bit in på 90-talet, bedrevs gödslingen liksom dikningen av jordbruks- och skogsmark i trakten sannolikt väldigt okunnigt och direkt felaktigt, något som givetvis bidrar till att förvärra ett övergödningsproblem. Exempelvis var det rätt vanligt att ”överskottsgödsel” spreds på tjälfrusen mark eller direkt på snön, vilket gjorde att gödslet vid första bästa snösmältning eller regn spolades direkt ut i vattendragen utan att någon nämnvärd andel av näringen kom växtligheten grödan. Gödsling förekom ofta även utan större hänsyn till hur vädret såg ut. Det var viktigare att få ut gödslet på åkern (från en ibland överfull gödselstad) än att man hade någon större kontroll på om näringen i gödslet faktiskt fångades upp av jorden/grödorna och gjorde den nytta den av avsedd för. Idag är lantbrukarna vanligtvis betydligt bättre på att gödsla sina åkrar och hagar, inte minst pga. av att LRF (Lantbrukarnas riksförbund) tagit frågan på större allvar och de senaste åren börjat informera sina medlemmar om hur ekologiskt och ekonomiskt dåligt det är att gödsla på fel sätt. Säker förekommer felaktig gödsling även idag (på något sätt verkar det alltid finnas folk som av okunnighet, ren ovana

47

eller bara för att de fått för sig någonting, vägrar att göra rätt) men det är antagligen inte så vanligt att många fortfarande gör som de ”alltid gjort”. Lantbruket är och har alltså med största sannolikhet varit en betydande orsak till att sjön Hugn hamnat i ett miljömässigt ogynnsamt läge, men det är samtidigt inte något som bara kan läggas bönderna i kommunen till last. Jordbrukspolitiken och större delen av den Svenska lantbruksnäringen är inte anpassat till att vara ekologiskt och långsiktigt hållbart. Det är därför både orättvist och direkt felaktigt att ställa enskilda lantbrukare till svars för ett av samhällets många stora systemfel på miljöområdet. Med stor sannolikhet har dessutom även ett felaktigt skogsbruk bidragit till både en ökad försurning och övergödning av Hugn och andra vattendrag i kommunen, genom kalhyggesbruk eller olika former av totalhyggesbruk i avrinningsområdet och inte minst i form av ett systematiskt ekologiskt ovetenskapligt genomförd utdikning av stora arealer skogsvåtmark. Dessutom sker kontinuerligt en deponering av luftburen gödning, som förs in med syd- och västvindar. Det finns inga stora tydliga punktkällor av någon egentlig betydelse för övergödningen i direkt anslutning till sjön. Området kring sjön och kommunen som helhet, alltid har varit relativt glest befolkat, med relativt gles vägtrafik och ganska oexploaterade markområden med få orenade avlopp eller beredda markytor som kan läcka näringsämnen direkt till sjön. Men det finns ett potentiellt undantag, det finns en golfbana som byggdes i början av 90-talet på några av sluttningarna direkt i anslutning till sjön och som sträcker ut sig ca 1,5 km längs sjöns stränder. Hur mycket näring och/eller bekämpningsmedel som kan läcka ut från golfbanan (t.ex. i jämförelse med vanlig åkermark), är oklart eftersom det inte har gått att få fram några relevanta uppgifter från någon myndighet om hur stor markgödslingen och kemikaliespridningen kan vara från golfanläggningar. Enligt en uppgift från Naturvårdsverket kan näringsläckaget från golfbanor ibland vara ”avsevärda”, men vad detta kan betyda i praktiken när det gäller miljöpåverkan på Hugn, går inte att säga så mycket om. Så länge det inte finns siffror på hur mycket närings- och kemiska ämnen som det krävs för att hålla stora gräsytor och ”greener” fina och speldugliga på en 18-hålsbana, så blir det mest bara spekulationer. Att anlägga golfbanor är i alla fall inte speciellt bra för miljön i närområdet, även om Svenska golfbanor inte är i närheten av den miljöpåverkan som genereras av golfanläggningar i varmare länder (golfen klassas t.ex. som en av de allra mest miljöförstörande formerna av turism, framförallt pga. bruket av kemikalier och sin enormt stora vattenförbrukning). Icke att förglömma, så bidrar förstås även de gödningsämnen som sprids via bilars och båtars avgaser, gödslingen av trädgårdar och alla andra små utsläppskällor som vi alla som växt upp eller befunnit oss i området bidrar och har varit med och bidragit till genom åren.

Den tilltagande övergödningen av sjön ökade med åren tillväxten av växtplankton snabbt, dessa blev sedan mat för djurplankton, som i sin tur blev mat för fisken. När näringstillförseln ökade, ökade till en början också mängden fisk (något som inte minst var tydligt under 70-talet). Men med allt mer växtplankton i sjön, liksom vass och andra typer av växter, vände utvecklingen under 80-talet till det sämre. Den snabba tillväxten av framförallt vass förstörde flera arters naturliga lek- och tillväxtområden. När sedan all vass, tillsammans med andra vattenväxter och mängder av växtplankton, under hösten och vintern sjönk ner till den dyiga bottnen och började brytas ner, förbrukades med tiden allt större mängder av sjöns syre. Igenväxta vikar och en tilltagande syrebrist i bottenregionerna ledde fram till allt sämre förutsättningar för fisken. Framförallt verkade det vara gäddan och mörtens avkommor som initialt fick allra svårast att växa upp och överleva. Det var alltså inte nog med att övergödningen förstörde fiskarnas lekområden och försvårade deras fortplantningsprocess, fiskynglen klarade uppenbarligen inte heller att leva och växa i en naturlig uppväxtmiljö under normala förhållanden.

48

Många fiskarters yngel söker sig automatisk till bottenregionerna i ett vattendrag den första tiden i livet eftersom botten ger både skydd och tillgång till föda. Den tilltagande syrebristen kan ha bidragit till att det blev allt svårare för småfisken i Hugn att överleva i de djupare bottenregionerna på 80-talet. När syrebrist uppstår så kan fisken antingen försöka vänta ut syrebristen eller lämna sin naturliga uppväxtmiljö och söka sig till mer syresatt vatten för att klara livhanken. Följden blir förstås i det senare fallet att fisken får både ett sämre skydd mot rovfisk, samtidigt som möjligheterna att hitta föda minskar. Övergödning och en ökande tillväxt av alger leder oftast också till att vattnet blir allt grumligare och att siktdjupet minskar, något som kan förändra hela fisksamhället i grunden. Dålig sikt missgynnar de fiskar som är beroende av att jaga med sin syn, t.ex. gäddan och delvis abborren. Samtidigt gynnas olika sorters vitfiskar (eller karpfiskar), som vanligtvis trivs bäst i lite grumliga vatten. Mörten och braxen löper mindre risk att bli uppätna när deras värste fiende gäddan får allt svårare att hitta bra ståndplatser med tillräckligt god visibilitet för ett effektivt bakhåll. När gäddorna och abborren får svårare att fånga sin bytesfisk ökar vanligtvis bestånden av vitfisk, något som i sin tur ofta leder till att en sjö blir ännu grumligare. Detta eftersom vitfiskar gärna gräver och muddrar i botten för att komma åt olika bottenlevande smådjur och därmed rör upp massor av finfördelat slam. Ett sämre siktdjup gynnar även gösen som i brist på konkurrens från gäddan och abborren får betydligt lättare att hitta föda. Dessa samband gäller förstås bara så länge inte det grumligare vattnet och en ökande mängd plankton och vattenväxter, leder till att syrehalten i vattnet minskar för mycket (vilket tyvärr ibland kan bli fallet i grunda leriga sjöar). Den tilltagande syrebristen i Hugn verkar med tiden ha drabbat alla fiskarter mer eller mindre, beroende på var och hur arterna genomför sin lek, växer upp och förändrar sina beteenden med stigande ålder. Den tilltagande syrebristen är kanske den enskilt största orsaken till att fisket försämrats så mycket under de senaste 20 åren. Nedan några diagram på hur syrehalten på olika djup (4, 8, 10 respektive 12 meter) i sjön Hugn har sett ut och varierat/förändrats under åren 2004-2010. Tyvärr finns inga mätvärden från innan 2004 annat än för vatten på max 4 meter djup, något som lätt bli missvisande eftersom syrebristen normalt sett ökar med djupet. Den röda linjen i diagrammet markerar överlevnadsgränsen för de vanligaste svenska insjöfiskarna som gädda, gös och abborre vilket motsvarar mellan 1-2 mg/l (milligram syre per liter vatten). Nivån för överlevnaden varierar något beroende på vattnets temperatur och under hur lång tid syrebristen ligger på dessa nivåer (halten syre i vattnet varierar också på ett naturligt sätt med årstiderna).

49

1974 1978 1981 1983 1986 1993 1997 2001 2004 2005 2006 2009 20100

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Syrgas : 4 m djup

Syrgas mg/l

Syrg

as m

g/lit

er

2004 2005 2006 2009 20100

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Syrgas : djup 8 m

Syrgas mg/l

Syrg

as m

g/lit

er

50

2004 2005 2006 2009 20100

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Syrgas : 10 m djup

Syrgas mg/l

Syrg

as m

g/lit

er

2004 2005 2006 2009 20100

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Syrehalt: 12 m djup

Syrg

as m

g/lit

er

Källa: SLU http://info1.ma.slu.se/max/www_max.acgi$Project?ID=Intro&pID=50Stationsidentitet: Vr6Projekt: SRK, Byälven och Borgviksälven sjöarRAK X/Y: 663633 130204, karta: 11C-NV (22,7 ; 4,1)WGS 84 latitud/longitud: 59°47'56,68" 12°16'39,89", SWEREF 99 TM X/Y: 6632172 347268Haro: 108, län/kommun: 17 30SMHI X/Y: 663431 130341, karta: 11C-NV (18,6 ; 6,8)X_SMHI Y_SMHI RAK-X RAK-Y

663431 130341 657007 131756

51

http://info1.ma.slu.se/max/www_max.acgi$Project?ID=Intro&pID=50

När syrebristen väl har etablerat sig i en sjö tar det ofta mycket lång tid att åter få den syresatt. Även om gödningen minskar eller upphör helt, så är det ofta för sent för att snabbt kunna vända den negativa utvecklingen för livet i vattenmiljön. Att återställa den ekologiska balansen i en övergödd sjö kan ta flera årtionden, om det ens är möjligt. För när utvecklingen passerat en viss gräns kan ett vattendrag hamna i en mer eller mindre oåterkallelig negativ spiral av ökad tillväxt av alger och växter och där nedbrytningsprocessen av döda växter (och djur) skapar en konstant syrebrist. Näringsämnen kan då börja läcka upp från bottensedimenten och sjön ”göda sig själv” och börja dö. Visserligen omvandlas alla sjöar förr eller senare till träsk eller myrmark (en helt naturlig process), men det är en process som kraftigt kan påskyndas i det fall vattendragen tillförs en onaturligt stor mängd gödningsämnen. Att åter syresätta en död botten kan ibland vara möjligt, mekaniskt eller biologiskt, men de försök som gjorts visar på väldigt varierande resultat och därför är det sällan något som genomförs i praktiken (dessutom kan den ekonomiska kostnaden bli väldigt hög). Att en sjö på naturlig väg återhämtar sig från dålig syresättning är möjligt om förutsättningarna över en längre tid är gynnsamma, men det är inget som är säkert. Ett tillfrisknande kräver förstås att påspädningen av gödningsämnen stoppas eller i alla fall minskar kraftigt och att naturen själv får den tid och de förutsättningar den behöver för att självläka. Det skadar inte heller med en god portion tur med gynnsamt väder och ett stabilt vattenflöde under några år (speciellt vintertid), med tillförsel av kallare syresatt vatten från avrinningsområdet, något som kan betyda mycket för utvecklingen av syrehalten i en sjö.

Till sist några ord om en väldigt speciell iakttagelse kring syrebristen i sjön. När jag 2003 eller om det var 2004 tog båten ut en stilla sommarkväll och ankrade upp några hundratal meter ut på sjön i området utanför Kölaälvens mynning, så gjorde jag en speciell upptäckt. På avstånd såg det ut som om det var småfisk som av någon anledning rörde sig i ytvattnet eftersom det hela tiden skapades massor av ringar på vattnet. Förr om åren hade jag inte tänkt så mycket på detta då det alltid funnits mycket småfisk i de flesta delar av sjön, men just vid detta tillfälle väckte det mitt intresse. I takt med att småfiskbestånden under slutet av 90-talet och 2000-talets början börjat glesna, så hade jag blivit allt mer uppmärksam och vaken för olika tecken på var småfisken brukade uppehålla sig för dagen (gott om småfisk, brukar ju betyda att större fisk finns i närheten). Området just utanför älvmynningen verkade tydligen dra till sig ovanligt mycket vakande fisk, i alla fall såg det ut så på håll under vindstilla dagar. Det konstiga var att när man passerade området med båten så såg man inte mycket mer än småplotter och lite brus på ekolodet, ytterst sällan några större stim av fisk och nästan aldrig större fisk. I min ungdoms dagar brukade jag ibland driva med strömmen från älvmynningen ut i sjön och pimpla med mask eller ha ett mete på släp efter båten, något som ofta gav ett rätt lyckat resultat. Allt eftersom åren gått lämnade jag denna typ av fiske när fiskelyckan försämrades och jag gick över till bättre fiskemetoder. Jag hade inte fiskat aktivt på detta sätt på säkert 10-12 år när jag denna vindstilla sommarkväll bestämde mig för att prova igen. Efter att ha provat fiskelyckan i kanske 45 min utan resultat, så ställde jag mig upp i båten och kollade ut över sjön för att se om det gick att se några stim med småfisk i närheten. Ett tiotal meter från båten fick jag se massor av små ringar på vattenytan. Småfisk var min första tanke, men vid en närmare titt så såg jag att det var bubblor av gas, massvis av gasbubblor. Små kaskader av bubblor steg hela tiden upp från botten tills de nådde vattenytan och skapade mängder av ringar på vattnet. Att se små bubblor stiga upp till ytan från sjöbotten var inget nytt och konstigt, det hade jag sett förr i Hugn och på massor av andra sjöar och tjärn där jag fiskat. Det är naturligt att det finns och sipprar upp gas från bottensedimenten i

52

sjöar (något man lätt kan se om man kör ner och drar upp en stör eller en åra några decimeter i lerig sjöbotten), det som var anmärkningsvärt i detta fall var mängden gas. Gasen bubblade upp i en aldrig sinande ström i små kaskader med bara några meters mellanrum. Detta var något jag aldrig sett tidigare under alla mina år som jag fiskat i sjön, varken på platsen utanför älvmynningen eller på någon annan plats i sjön. Jag startade motorn och körde sakta runt i området, mera bubblor, mer gas och ännu mera bubblor precis överallt. Jag kunde konstatera att det såg nästan likadant ut på ett ca 15-20 hektar stor område utanför Kölaälvens mynning. Plötsligt insåg jag att det jag i många år trott varit småfisk som på håll vakat i ytan just i detta område under vindstilla dagar, istället ofta måste ha varit gasbubblor (jag kände mig faktiskt lite dum över att inte ha tänkt på detta tidigare). Jag insåg också att mängden läckande gas måste ha ökat allt eftersom åren gått, annars borde jag rimligen ha upptäckt detta redan på 80-talet när jag fiskade som mest intensivt i området. Men vad var det för gas som läckte från sjöns botten och varför var läckaget speciellt stort i just området utanför älvmynningen? Gasen var förstås Metan, en gas som bildas när organiskt material bryts ner på sjöbotten. Att så stora mängder Metan bildades i just detta område av sjön, beror på att nedbrytningen var ovanligt intensiv och som i sin tur antagligen berodde på att en ovanligt stor mängd organiskt material hamnat på botten i just i denna del av sjön (möjligen spelar även bottnens beskaffenhet viss roll). Anledningen till att stora mängder organiskt material bryts ner på just denna plats är förstås dess närhet till den rätt stora och djupa älvens utlopp. En bit utanför Kölaälvens mynning där strömmens hastighet börjar avta börjar också växt- och djurdelar som flutit med strömmen sakta sjunka nedåt mot botten där det så småningom börjar brytas ner. Under denna nedbrytningsprocess bildas Metangas samtidigt som syrgas förbrukas. Den stora mängden gas är ett tecken på en snabb nedbrytningsprocess av en ovanligt stor mängd organiskt material, något som ofta är ett tecken på risk för (tilltagande) syrebrist i bottenregionerna. Metangasen tar nämligen med sig fosfor från botten när det stiger mot ytan, fosfor som späds ut i vattnet och riskerar ger ny näring åt sjöns växter och växtplankton, som i sin tur kan skapa en ännu häftigare nedbrytningsprocess och ytterligare förvärra risken för akut syrebrist ännu mer. Gasen metan är också kanske mest känd som en mycket kraftig växthusgas som driver på växthuseffekten och klimatförändringarna.


5.8.5 ÖverfiskeEtt bombsäkert sätt att utarma ett fiskbestånd är förstås att överfiska bestånden, något som tyvärr fortfarande är relativt vanligt än idag. Så snart ett rykte om att ett vattendrag hyser gott om fisk (speciellt om fisken anses som stor), så drar det allt som oftast till sig folk som gärna fyller frysen med fisk, antingen som mat för egen del eller för försäljning. Om det då saknas strikta regler för fisket som kvotering av antalet fiskare/fiskedagar, utpekade fredningstider och/eller andra regler om mini- och maximimått för fisken (kombinerad med en någorlunda god fisketillsyn), så brukar snart ”allmänningens förbannelse” vila över fiskevattnet, dvs. att var och varannan fiskare försöker sno med sig så mycket fisk som möjligt, så snabbt som möjligt, innan någon annan ansvarslös jävel har fräckheten att ta all fisk före dem själva.

Sjön Hugn klarade sig rätt länge från ett direkt överfiske, men 1989 och de första 4-5 åren på 90-talet blev fisketrycket på framförallt gösen synbart för stort. De stora gösarna som jag och andra fångat under åren 1987-88 hade väckt en hel del uppmärksamhet även en bra bit utanför kommungränsen (vi gjorde nämligen misstaget att anmäla några av fiskarna till olika tävlingar). Med sjön väl representerad på 10 i topplistan över länets största gösar, så

53

förändrades antalet fiskare från en säsong till nästa på ett dramatiskt sätt. Plötsligt var det rejält trångt på vissa delar av sjön och inte minst i älven där mängder av gös metare och små armador av trollare började trängas i älven under sommarkvällarna från mitten av maj till mitten av juli. Stora mängder stor görs fångades under 1989 och 1990, men sedan vek beståndet av grov gös snabbt. Den mest sannolika förklaringen till att gösen minskade så snabbt var att fisket riktades direkt mot den gös som varje går gick upp i älven för att först leka (och därefter äta upp sig innan den åter vandrade ut i sjön framåt sommaren). Gösen äter inte mycket i samband med leken, men den är däremot ofta oerhört aggressiv då den vaktar sin rom och hugger därför gärna mot all annan fisk (stor som liten) för att hålla konkurrenter om de bästa lekplatserna och romsnyltare på avstånd. Ett omfattande riktat fiske mot lekande och romvaktande gös kan få mycket ödesdigra konsekvenser för gösbeståndet, eftersom gösen urskiljningslöst hugger efter det mesta som presenteras i närheten av lekboet och därmed blir mycket lätta att få på kroken. Desto större gös desto aggressivare och det är därför inte speciellt ovanligt att riktigt stora gösar är överrepresenterad i fångststatistiken under just den period då leken infallet (från mitten av maj till början av juni). Stor lekmogen gös och den gös som stannat kvar i älven för att vakta sin rom blev ofta lätta byten för den allt större skara av sportfiskare som hittade till sjön och älven i slutet av 80- och början av 90-talet. Catch & Release på gös var i princip ett okänt begrepp vid sjön. På bara ett par år minskade därför gösen dramatiskt i både antal och storlek. Jag upplevde framåt mitten av 90-talet att gösfisket i sjön sannolikt var på väg att totalt balla ur, när den lokala fiskevårdsföreningen så småningom införde ett fiskeförbud i älven under lekperioden från mitten av maj fram till midsommar. Ryktet säger att måttet blev rågat för de lokala fiskarna när bland annat en norsk ”sommarturist” stolt skröt för alla och en var (även mig själv), att han minsann fångat över 100 gösar på en månad och sålt gösen till restauranger i Osloområdet för ”mye penger”. Fiskeförbudet fick under några år sannolikt önskat resultat och antalet gösar blev åter igen fler och något större. Fisketrycket var visserligen fortsatt ganska hårt under några år under 90-talet, men fisket på lekgös i älven försvann eller minskade i alla fall drastiskt (det var i alla fall min personliga erfarenhet). Det såg åter riktigt ljust ut för beståndet av gös och gösfisket under mitten och slutet av nittiotalet, men den uppåtgående trenden blev kortvarig, för runt millennieskiftet verkade beståndet av den stora gösen åter försvinna allt mer. Några år in på 2000-talet fångades bara enstaka större gösar på 5-6 kilo men fortfarande rätt mycket gös mellan 1 och 2 kg. Fram till idag (2013) finns fortfarande hyfsat gott om gös i sjön, men den växer inte till sig och blir lika stora på samma sätt som förr. Något överfiske av gös att tala om, har knappast förekommit i sjön och älven under 2000-talet.

Överfiske bidrar förstås till att mängden fisk av en eller flera arter kraftigt kan minska. Ett överuttag av fisk över en längre tid kan också leda till att hela den lokala fiskbiotopen och fisket drabbas av långsiktiga negativa effekter, då den ekologiska balansen både under och över vattenytan riskerar att rubbas allt för mycket. Överfiske på "stor" fisk får ofta ännu större negativa konsekvenser och på ännu längre sikt än ett generellt överfiske. Till skillnad mot fiske med nät där fisket ofta sker rätt urskiljningslöst (nät för insjöfiske fångar ofta de flesta fiskar över något hekto oavsett fiskart), så brukar många sportfiskare rikta sitt fiske mot de allra största fiskarna och inte sällan mot en viss art i ett visst fiskevatten. Risken för att sportfiskare skulle "fiska ut" en eller flera fiskarter i en sjö är antagligen inte speciellt stor (kanske tom omöjlig i många fall), däremot finns risken att fisket efter "de riktigt stora" på sikt kan bidra till en genetisk utarmning av det lokala artbeståndet, något som kan få långsiktiga konsekvenser för artens tillväxt, konkurrensvillkor och långsiktiga utveckling i fiskbiotopen (och som i värsta fall kan påverka den ekologisk balansen så pass mycket att hela fiskbiotopen drabbas). Stor fisk är stor av en anledning, den har de bästa generna för att överleva och kunna växa sig just stor. Ett för stort

54

uttag av "stor" fisk betyder att massor av starka livskraftiga gener inte kan föras vidare till nya generationer fiskar, med följden att fiskarten riskerar att degenerera. Även ett ganska måttligt uttag av riktigt stor fisk kan antagligen ha stor betydelse för den genetiska utvecklingen och en fiskarts lokala tillväxthastighet och utveckling. Det är bevisat att fiskar precis som andra djur (och människor) har olika "personligheter". Vissa fiskar är mer än andra inom samma art, utrustade med gener som gör dem aggressiva och "modiga" (i fiskens värld helt enkelt hungrigare) med följden att dessa fiskindivider jagar mer och växer snabbare än många av sina likar, men dessa egenskaper gör dem också mer lättlurade och utsatta för att själva förolyckas, tex att bli ett byte för den ännu större och betydligt smartare jägare som en sportfiskare utgör. Fiskar som är mindre aggressiva och försiktigare löper en mindre risk att fångas, men växer också långsammare. Sannolikheten är därför större att fånga en aggressiv och snabbt växande stor fisk än en försiktigare "långsamväxare", vilket på sikt kan medföra att antalet fiskar med "snabbväxargener" blir allt färre i artbeståndet som helhet och därmed gör att hela beståndet sakta men säkert avstannar i tillväxt pga förändrade genetiska förutsättningar. Detta medför inte nödvändigtvis att det inte kommer att finnas riktigt stor fisk kvar i fiskevattnet, men sannolikt är dessa färre och äldre till antalet och inte heller lika nappvilliga (om man skall se det ur ett sportfiskeperspektiv). Detta är ytterligare ett argument för att ett uttag av fisk inte bör ske med tyngdpunkten på "stor" fisk, utan spritt över hela skalan av fiskstorlekar, kanske med en tyngdpunkt närmare "mitten".

Överfisket i Hugn var en starkt bidragande orsak till att sjön sedan mitten 90-talet och 20 år framåt inte producerat lika mycket stor gös (och kanske andra fiskarter) som tidigare. Men sannolikt går det också att hitta andra viktiga orsaker till detta än bara överfiske (om detta går att läsa mer om i andra avsnitt av detta dokument).


5.8.6 Stranderosion Hugn har i all ära varit en sjö som producerat rätt mycket och stor fisk genom åren, men sjön hade inte varit den sportfiske sjön varit utan dess tillflöde Köla älven. Köla älven är rätt unik i området på det sätt att den i vissa delar är så bred som 30-50 meter och har ett djup på upp till 15,5 meter, vilket faktiskt är djupare än vad själva sjön är på sitt djupaste ställe. Bredden i kombination med djupet gör att älven är en minst lika bra plats för sportfiske efter riktigt stor fisk som vad sjön är, oavsett om det gäller gädda, abborre, ål, gös eller annan fisk. Dess alldeles speciella karaktär (stora djupa kurvor, strandvegetation och bottenförhållanden) och att strömmen oftast är ganska svag, gör den också till en perfekt plats för gösen att leka på (gösen föredrar ofta att leka på ganska djupt och sakta strömmande syresatt vatten). Det är därför ingen tillfällighet att de flesta och allra grövsta gösarna nästan alltid har fångats i älven och inte sjön, både före och efter leken. Längs den allra största delen mellan kraftstationen uppströms och de två kilometerna ner till sjön, växer ofta stora träd som med sina kraftiga rötter binder ihop strandbrinkarna och skyddar dem mot erosion. Strandbrinkarna var på många ställen rätt branta och var perfekta ställen att meta abborre från där de gömde sig bland rötter och under träd överhäng, men det är med betoning på ”var”. För när allt fler fick motorbåtar och älven blev allt mer trafikerad, blev också erosionen från vågskvalpet större. Detta resulterade i att för varje år som gick på 90-talet så underminerades strandbankarna allt mer. Strömmen av vatten fick med tiden allt lättare att få fäste i strandbrinkarna och gräva sig därför allt djupare och djupare in bland trädens rötter som till stora delar höll ihop stränderna och skyddade mot ras. Det alldeles speciella med vågor från motorbåtar, till skillnad mot t.ex. en strid men jämn vårflod (eller då vattenströmmen ökade i intensitet efter långvariga eller

55

häftiga regnoväder), är att vågorna slår rakt in i strandkanten och sedan rakt ut igen i älven, med följden att varje våg slår loss och tar med sig lite jord, lera och sand ut i älven där det antingen sjunker eller följer med strömmen ut mot sjön. Det såg man varje gång man som 9-10 åring metade från älvkanten och en båt med lite större utombordare passerade. Vågorna skapade ofta ett grumligt moln längs strandkanten, vilket resulterade i att abborren oftast inte nappade igen förrän grumlet lagt sig. På den tiden kring början av 80-talet var det på många ställen 0,5-1,5 meter djupt direkt vid älvkanten vid normalvattenstånd på sommaren. Idag är det ofta på samma platser bara ett en eller par decimeter djupt en meter eller mer ut från älvkanten, innan botten börjar slutta kraftigare ut mot djupare vatten. På vissa håll där erosionen varit extra påtaglig under åren, måste man idag slänga ut sitt flöte både två och tre meter ut i älven innan man når lite djupare vatten och får tillgång till fisk. Flera av de boende längs älven blev med åren också påtagligt varse om problemet med vågskvalp från motorbåtar när det blev allt vanligare med mindre strandras längs stränderna i närheten av deras villatomter. Av detta skäl begränsades hastigheten till max 5 knop kring början av 90-talet, men just den åtgärden har sannolikt haft mindre betydelse för att minska den tilltagande erosionen, i vissa fall fick fartbegränsningen närmast en motsatt effekt. Större tyngre motorbåtar, vilka det blivit allt fler av i älven från början av 90-talet, har ofta en tendens till att skapa ännu större vågar vid 5-6 knop än vid t.ex. 10-15. Ur båttrafiksynpunkt var det förstås ingen tvekan om att fartbegränsningen gjorde nytta (även om det sällan förekom någon direkt vansinnestrafik med båt i älven). Vad nog ingen förutsåg (inte jag själv heller) när allt fler fick allt större motorbåtar, var vilka konsekvenser stranderosionen skulle kunna få för fisklivet i älven. Intakta naturliga strand och kantzoner är oerhört viktiga för allt liv längs ett vattendrag, givetvis inte minst för fisken (och det gäller alla fiskarter, mer eller mindre, direkt eller indirekt). När älvens stränder allt mer eroderades, förstördes många fiskarters naturliga skafferi, stånd- och även lekplatser. Småabborrar och mörten brukade trivas alldeles utmärkt bland gräs, kvistar och rötter där de sökte efter något ätbart eller bara tog skydd. Även och kanske lite mer överraskande gällde detta också gäddor och riktigt stora abborrar, Som ofta använde strandbankens överhängande buskar och träd både som skydd för solljuset och som ståndplatser i väntan på att något ätbart skulle dyka upp. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att den ökande motorbåtstrafiken med tilltagande grumling och en förändrad strandbrink har påverkat fisken och fisket i älven negativt, desto fler och desto större båtar, desto mer miljöpåverkan på mer än ett sätt. Bara jag själv med min egen båt, har gjort hundratals vändor upp och ner längs älven genom åren. Det enda man kan göra åt saken så här i efterhand är (förutom att skämmas en del över sin okunnighet och naivitet), förstås att aldrig återupprepa misstagen igen, utan istället alltid anpassa hastigheten så minsta möjliga vågskvalp uppstår.

När erosionen ökade, ökade också risken för strand- och trädras. Därför började med tiden allt fler närboende och markägare längs älven under 90-talet avverka större överhängande träd, innan de riskerade att rasa ner i älven. Det hade aldrig varit speciell ovanligt med strandras längs älven där ett och annat träd (och i sällsynta fall större strandstycken), rasade ner i älven under någon kraftig vårflod. En naturlig tillförsel av ”död ved” till ett vattendrag är faktiskt mycket viktig för den naturliga ekologiska balansen, eftersom veden genererar både föda och skydd för mängder av insekter, fiskar och andra djur. Små och stora träd längs åstränder och älvkanter fyller nästan samma viktiga funktion, dels så genererar träd mängder av insekter och larver som ofta faller ner i vattnet och fiskföda och dels skapar de skugga och skydd för fiskar under varma sommardagar. I Kölaälven var det speciellt tydligt under våren och högsommaren hur viktiga stora skuggande björkar är för fisklivet, inte minst för beståndet av löja. Där det fanns större överhängande björkar fanns det också mycket löja och där löjan uppehöll sig fanns dock också mycket rovfiskar av olika storlek. När ett större överhängande

56

träd togs bort, minskade också antalet löjor dramatiskt kring platsen. En av orsakerna till det minskade beståndet av löja i sjön och därmed också annan fisk i just Köla älven under 90- och 2000-talet, kan vara att allt fler stora lövträd avverkades i förtid och därmed också inte slutade sina dagar som naturlig död ved i vattendraget.


5.8.7 Klimatförändring

Överallt pratas det om den globala uppvärmningen och de problem som kan bli en följd av att jordens temperatur stiger och klimatet förändras, men det är ofta väldigt svårt att få en riktig känsla av vad detta kan betyda i praktiken (väder och vind växlar ju alltid och ibland rätt kraftigt från år till år). Har klimatet förändrats i området där sjön Hugn ligger och kan i så fall förändringen i klimatet ha påverkat fiskbiotopens utveckling under den tidsperiod som avhandlas i detta dokument?Mitt svar på denna fråga är givetvis: Ja, klimatet har förändrats och Ja, med rätt stor sannolikhet har klimatförändringen påverkat fiskbiotopen. Hur mycket i förhållande till andra påverkande faktorer är förstås omöjligt att säga, men antagligen en hel del.

Klimatet i området kring sjön och i västra Sverige har absolut förändrats, detta har varit min fasta övertygelse från i slutet av 90-talet. Speciellt tydligt har detta varit under vissa perioder av sommarn och vintern (vintrarna har blivit varmare och blötare, sommaren blötare med mer extremt väder), men det är också rätt uppenbart hur klimatet även för andra delar av året med kallare torra vårar och varmare blötare höstar). Att grundorsaken till denna klimatförändring med största sannolikhet är allas vår globala miljöförstöring med utsläpp av koldioxid genom förbränning av fossila bränslen som kol, gas, bensin och olja mm, utsläpp av metan och andra växthusgaser, utsläpp av olika typer av luftföroreningar och avskogning mm, hade jag inte en aning om förrän i början av 2000-talet. När det gäller historiskt klimat är det inte alltid så lätt att minnas och jämföra hur det var förr jämfört med nu (man minns mest bara om det var extremt bra eller dåligt väder, och väder och klimat är dessutom inte samma sak). Om man däremot kikar närmare på meteorologiska mätdata och jämför nederbördsmängder och medeltemperaturer från olika årtionden, så får man dock en rätt tydligt bild åt vart det barkar. Jämför man hur mycket nederbörd som i genomsnitt föll i området kring Hugn under 70-talet (snitt 1971-1980) med snittnederbörden under 2000-talet (snitt 2001-2010), så visar det sig att ökningen är mellan 25-30 %. Under samma tidsperiod har medeltemperaturen stigit nästan en grad (de senaste 2-3 åren har dock både temperaturen och nederbörden i västra varit något lite lägre vilket drar ner snittsiffran med 2-4%). För de som har anknytning till eller har bott i västra Värmland sedan 70-talet, så kan detta faktum knappast komma som någon större överraskning. Klimatzonen i Västra Värmland har förskjutit uppåt på ett väldigt tydligt sätt sedan 70-talet. Från att ha haft något av ett ganska typiskt inlandsklimat med kalla och torra vintrar (liksom relativt varma och torra somrar), så har klimatet i området under delar av året förändrats till något som ibland mer liknar ett västkustklimat. Förutom att nederbörden och temperaturen rent generellt har förändrats, så har det också blivit mycket tydligt hur pendlingarna mellan lågtryck och högtryck har ändrats med åren, inte minst märkbart under sommartid då man normalt sett försöker vistas betydligt mer utomhus. När olika lågtryck etablerat sig i området så biter de sig numera ofta fast en länge tid med mycket kyla, blåst och regn, ett elände med rotblötor som ibland aldrig verkar ta slut. När väl högtrycken orkar bryta sig förbi lågtrycken och får

57

fäste i sin tur, så hänger ofta även dessa kvar under en längre tid och då med betydligt högre snittemperaturer än förr och ibland nästan med riktigt torka som följd. På sommaren (från midsommar till i slutet av augusti), är det allt som oftast antingen riktigt skitväder med regn och 12-15 grader kallt i veckor i sträck, eller så är det en eller två veckor av värmebölja med rena Medelhavstemperaturerna.

Klimatförändringarna med stigande temperaturer och en ökande nederbördsmängd verkar ha påverkat sportfisket i Hugn på ett negativt sätt, frågan är bara varför? Det är allmänt känt bland sportfiskare att ett ostabilt och väldigt skiftande väder oftast är till nackdel för fisket. De segdragna lågtrycken med kalla vindar och utdraget regnande som allt som ofta har drabbat västra Värmland under sommaren och ibland på senhösten de senaste 20-25 åren, skapar förstås därför sämre förutsättningar för ett lyckosamt fiskafänge. Trist för sportfiskaren kan tyckas, men är de förändrade väderförhållandena ett problem för fisken själv? Svaret är sannolikt både ja och nej. Vissa fiskarter gynnas av stigande medel vattentemperaturer och har lättare att anpassa sig till växlingar i vattenflödet än vad andra arter har. Avgörande är förstås också hur stora temperaturskillnaderna i vattnet blir på kort och lång sikt av ett förändrat klimat, även där påverkas olika arter väldigt olika. Vissa fiskarters lek är till stor del beroende av att temperaturen i vattnet håller sig inom ett ganska snävt temperaturspann under en viss tid för att romen och ynglen skall överleva. Om vattentemperaturen på våren och försommaren inte stiger tillräckligt snabbt så kan leken för olika fiskarter försenas eller utebli, vilket får stora konsekvenser för fiskbestånden om detta inte bara är en företeelse som sker enstaka år. Återupprepas en kall vår och/eller försommar, eller om det sker kraftiga temperatursvängningar i vattnet under lekperioden, kan t.ex. gösens lek drabbas mycket hårt. Motsvarande gäller för andra arter under andra perioder av året. Kortsiktigt kan snabba väderväxlingar också leda till att fisk som är känslig för tryckförändringar, t.ex. abborren, får svårare att växa till sig (den tappar helt enkelt matlusten då den inte kan hålla ett konstant tryck i simblåsan). Kallt vatten kombinerat med långvariga djupa lågtryck eller snabba skiftningar i luftryck kan alltså missgynna vissa fiskarters tillväxt, i alla fall på kort sikt och under vissa år.Även på lång sikt kan förändrade väderförhållanden och stigande medel temperaturer påverka fiskbestånden på ett negativt sätt. Hur mycket beror på hur mycket och hur snabbt temperaturerna förändras. Någon enstaka grader hit eller dit spelar normalt sett inte speciellt stor roll för våra vanligaste insjöfiskar (speciellt inte om temperaturförändringen sker långsamt så fisken har tid att anpassa sig sakta men säkert), men sker en temperaturhöjning med flera grader ganska snabbt och sedan blir bestående under flera veckor eller månader kan detta få stora negativa konsekvenser. Om vattentemperaturen t.ex. stiger över 20 grader under en längre tid på sommaren, tvingas fiskarter som inte är så värmetåliga att söka sig till svalare vatten, t.ex. gäddan som har en trivseltemperatur på 10-14 grader (att jämföras med abborrens 18-20 grader och gösens 19-20 grader). Om fisken inte hittar svalare vatten vilket ibland kan bli fallet i grunda sjöar, kan situationen för fisken bli ansträngd eller direkt livshotande. Om detta dessutom sker i en sjö med låg vattenomsättning och med syrebrist i bottenregionerna (där vattnet normalt sett brukar vara betydligt svalare än ytvattnet), så begränsas fiskens livs- och manöverutrymme väsentligt. Det är mycket ovanligt att fisk i Sveriges insjöar dör av ”värmeslag” och/eller syrebrist sommartid, men det är utan tvekan en faktor som lokalt kan påverka förutsättningarna för olika fiskbestånd på ett mycket negativt sätt. Det största och mest påtagliga problemet med stigande vattentemperaturer pga. klimatförändringar gäller kanske den Svenska fjällrödingen. Studier visar att en medeltemperaturhöjning på drygt 2 grader faktiskt riskerar att utrota rödingen i stora delar av fjällområdet.

58

Det förändrade klimatet i västra Värmland har alltså medfört större mängder regn och fler kraftiga skyfall (inte minst i området nära Hugn och i stora delar av de västra delarna av Värmland). Redan i mitten av 80-talet började jag märka att det var något med nederbördsmönstret som förändrades. Jag upplevde inte direkt att det regnade oftare än förr till en början, men att det regnade mer ihållande och under fler dagar i sträck. Det som väckte min uppmärksamhet var framförallt att vattnet i älven allt oftare blev brunfärgat av sand, lera och jord, inte bara vid enstaka tillfällen efter något häftigt åskregn eller någon riktigt blöt period av regn under hösten, utan vid upprepade tillfällen under sommarmånaderna. När vattnet blev grumligt slutade fisken oftast att nappa och det var bara att lägga ner fisket till dess det grumliga vattnet klarnat upp igen, vilket ibland kunde ta både en och två veckor (och som ofta kändes som en evig väntan). Under hela 90-talet upplevde jag att tendensen hela tiden var den samma, dagarna då älven och stora delar av sjön var alldeles för grumlig för att det skulle vara värt att prova fiskelyckan blev fler och fler. Grumlingen av sjön och älven var inte heller bara ett problem under sommaren och tidigt på hösten. I takt med att klimatet förändrades föll allt mer regn istället för snö även under senhösten och stora delar av vintern. Med färre riktigt kalla dagar blev tjälen i marken allt grundare och under vissa år på 90-talet bildades knappt någon tjäle över huvud taget, vilket medförde att det nu även på vintern plötsligt förekom ihållande regn som gjorde vattnet grumligt i älven och sjön. Ett grumligare vatten kan skapa stora problem för vissa fiskarter. Som tidigare påpekats så försvåras förutsättningarna då för fiskar som är anpassade till att jaga med sin syn, t.ex. för gäddan och till viss del abborren, medan t.ex. gösen istället kan gynnas kortsiktigt av ett grumligare vatten.

Den ökade grumligheten är inte bara ett problem när det gäller ett försämrat siktdjup, den påverkar också ofta syrehalten i vattendragen till det sämre. Desto mer jord, lera, växt- och djurdelar som spolas ut i vattendragen, desto mer material blir det som sjunker ner till botten och behöver brytas ner. En ökad grumling i bäckar, åar och älvar kan leda till en större risk för en skadligt låg syrehalt i sjöar. Ökad grumling kan också leda till att viktiga lekplatser förstörs. Kombination av sämre siktdjup, sämre lekplatser och en lägre syrehalt, kan drastiskt försämra vissa fiskarters fortplantningsförmåga och dess yngels chanser att överleva till vuxen ålder.

Diagrammet nedan visar hur medelnederbörden på årsbasis vid sjön Hugn förändrats och stigit under författarens egen livstid, 26 % ökad nederbörd på 41 år (från 1969-2010).

59

0,0

200,0

400,0

600,0

800,0

1000,0

1200,0

1400,0

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

Källa: Länk till Klimatdata från SMHI

Diagrammet nedan visar hur medeltemperaturen i luften vid sjön Hugn förändrats och stigit under författarens egen livstid, nästan en hel 1 grad Celsius på 41 år (från 1969-2010).

Årtal

MillimeterRegn

60

http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/dataserier-2.1102

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

7,0

8,0

1969

1971

1973

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

Källa: Länk till Klimatdata från SMHI

När nederbörden ökar (och vattentemperaturen stiger), så kan alltså fiskbiotopen eller i alla fall delar av den drabbas negativt, inte bara på kort sikt utan även på lång sikt i det fall klimatförändringen går så pass fort att fisken inte på naturlig väg klarar av att anpassa sig till de nya förhållandena. Syndafloden i september hösten 1988 (se vidare avsnitt 3.6 Syndafloden kommer), är ett tydligt exempel på hur fisken på kort sikt påverkas mycket negativt av ett onormalt högt vattenstånd med grumligt vatten till följd av stora nederbördsmängder. Fisken måste ha blivit fullständigt förvirrad av den stora tryckförändring som blev följden av en höjning av vattenståndet med över 2 meter på mindre än ett dygn, samtidigt som siktdjupet blev nära noll under större delen av hela hösten det året. Fisket blev sig inte likt mer det året, inte ens långt fram på hösten när vattnet klarnat upp något och vattenståndet sjunkit undan. De enorma mängder organiskt material som då hamnade på sjöns botten i samband med denna händelse, förbrukade också sannolikt stora mängder syre under många år därefter (kanske var denna händelse en av grundorsakerna till den utbredda syrebrist som senare uppkom i sjön). Hur stora totala negativa konsekvenser denna enskilda händelse fick på längre sikt, är inte enkelt att dra några slutsatser om, men att den fick negativa konsekvenser för fisken och fisket i sjön, råder det knappast något tvivel om. Om syndfloden denna höst hade varit en enstaka och isolerade händelse så hade antagligen livet i sjön återhämtat relativt snabbt, men det var tyvärr ingen engångsföreteelse. Även om inte några översvämningar av samma stora omfattning har drabbat området i sjön vid senare tillfällen, så har det förekommit ett antal mindre vid olika perioder av året i takt med att mängden nederbörd i tillrinningsområdet har fortsatt att öka under större delen av den efterföljande 20-årsperioden. Detta har gjort att vattnet i sjön blivit allt grumligare under allt fler tillfällen och under fler perioder under året, och som med rätt stor säkerhet har varit en stor bidragande orsak till att fiskebeståndet i sjön degenererat över tiden.

Årtal

GraderCelciuss

61

http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/dataserier-2.1102

Ett annat tydligt exempel på att klimatet i området har förändrats de senaste 30 åren, var när befolkningen i Arvika 3 mil österut i november år 2000 fick se hur halva stadskärnan blev översvämmad. Vattnet steg då nästan 3,5 meter i den stora sjön Glafsfjorden och det onormalt höga vattenståndet i Arvika fick inte bara stor uppmärksamhet i Värmland, utan även nationellt. För många människor och politiker i västra delarna av Värmland, var nog detta första gången som de faktiskt fick upp ögonen för vilka konsekvenser som klimatförändringarna kan få i framtiden, inte i något land långt borta utan på mycket nära håll.


5.9 Utvärdering av provfiske

I augusti 2009 genomfördes ett provfiske i sjön med 32 nät av olika maskstorlek. 10 stycken nät placerades på djup om 6-12 meter, 12 nät på djup om 3-6 meter och 10 nät på grundare vatten än 3 meter. Länsstyrelsen bedömer efter provfisket sjöns ekologiska status som måttlig, samma bedömning som man gjorde innan provfisket genomförts. Provfiskeresultatet indikerar på ett miljöproblem och det är övergödning då antalet inhemska arter är fler än förväntat och diversitetsindexet baserat på biomassa är oväntat högt (något som indikerar på övergödning). Tidigare bedömningar av potentiella miljöproblem som länsstyrelsen gjort är försurning, övergödning och sjöns reglering. Styrkan i Länsstyrelsens egen bedömning klassificerar de själva som osäker. Troligtvis beror detta på att de inte har speciellt mycket historiska mätvärden att jämföra provfiskeresultatet med (t.ex. äldre provfiskeresultat eller andra mer säkra mätningar eller observationer).Att dra några säkra slutsatser om utvecklingen av sjöns ekologiska status utifrån detta provfiske är svårt att göra. I den bästa av världar hade det genomförts fler provfisken i sjön (och helst redan på 80- och 90-talen), för att det skulle ha varit möjligt att kunna dra några bra och mer säkra jämförelser och slutsatser. Tyvärr var detta första gången ett provfiske genomförts i sjön, vilket gör att det inte finns några äldre data att jämföra med. Därmed blir det mycket svårt att från just provfiskeresultat säga något om fiskbiotopens historiska ekologiska utveckling. Ett par generella och rätt säkra slutsatser kan man dock dra utifrån resultatet från provfisket om man (som jag) har historiska kunskaper med sig från annat håll:

Beståndet av gädda i sjön är mycket svagt Provfisket stödjer uppfattningen att gäddbeståndet minskat kraftigt i sjön. Det fångades en enda liten gädda (1,9 kg) på 32 utlagda nät, vilket ganska säkert påvisar att det inte finns speciellt mycket gädda i sjön längre. Visserligen kan gäddan vara ganska stationär och röra sig rätt lite under den varma delen av året och därmed undvika att bli nätfångad (detta var också den förklaring en tjänsteman på Länsstyrelsen gav mig som en förklaring till den dåliga gäddfångsten), MEN bara en enda gädda måste ändå anses som en ovanligt lite på så många nät av olika storlek. Utifrån egen historisk erfarenhet av nätfiske i sjön på 80- och 90-talet, så uppskattar jag att en normal fångst av gädda vid denna tidsperiod, med stor säkerhet skulle ligga på minst 15 gäddor på motsvarande antal nät. Att man inte fick en enda gädda i ett nät vid denna tid tillhörde definitivt undantagsfallen (nästan oberoende av var man lade näten i sjön). Att få 2-3 gäddor i samma nät sommartid under 80- och 90-talet var nog vanligare än att nätet skulle vara tomt på gädda, speciellt om nätet låg på grunt vatten och/eller i anslutning till ett grund, en vass eller ett område med lite vattenväxtlighet.

Beståndet av fisk i sjöns djupare områden är svagt

62

Provfisket stödjer det faktum att det vid tidpunkten verkar råda dåliga livsförhållanden för fisken i sjöns djupare delar, sannolikt pga. av brist på syre. Endast ca 7 % av den fisk som fångades vid provfisket togs på nät lagda på djupet 6-12 meter, vilket motsvarar 0,6 fiskar per nätansträngning. När det gäller abborre och gös var antalet 0,4 fiskar i snitt per nät, med snittvikten 13 gram för abborre och 111 gram för gös. Mängden och storleken på den nätfångade fisken på just detta vattendjup är häpnadsväckande dåligt, rent historiskt. På 80- och 90-talen skulle fångsten med nät på djup mellan 6-10 meter ha dominerats av abborre mellan 0,5-1kg, gäddor mellan 1-4 kg och gös mellan 0,5 och 2 kilo (tillsammans med några färnor och/eller någon Brax på runt halvkilot). Det usla resultatet kan bara förklaras med att nätfisket på detta djup kanske enbart genomfördes med mycket liten maskstorlek, eller på det faktum att det helt enkelt finns väldigt lite fisk kvar i sjöns djupare regioner (något som i så fall stämmer helt överens med mina egna observationer vid ekolodning av sjön).

Som slutsats kan man säga att provfisket från 2009 ger fog för att flera av de observationer och slutsatser som tidigare redogjorts för i detta dokument (t.ex. under avsnitt 5.3 och avsnitt 5.5 med flera), inte minst när det gäller beståndet av gädda i sjön som uppenbarligen minskat drastiskt. Det verkar vara rätt tydligt att det faktiskt råder en rätt stor fiskbrist i de djupare delarna av sjön och att fiskens snittvikt för de flesta fiskarter måste ha sjunkit med åren (fisken svälter av någon anledning och/eller påverkas uppenbarligen av någon/några andra tillväxthämmande faktorer i vattenmiljön). Det finns också några slutsatser man nog kan dra från provfisket och som är en positiv överraskning för mig, t.ex. att provfiskeresultatet visar att det fortfarande finns en hel del mört i sjön (i alla fall relativt mängden fisk av andra arter) och dessutom av varierande storlek. Detta skulle i så fall inte stämma med mina egna observationer om att mörtbeståndet i relation till andra artbestånd verkade vara onormalt litet. Mina observationer gällande mörten i sjön är dock främst från 90-talet och några år in på 2000-talet, så det är därför fullt möjligt att provfiskeresultatet är ett tecken på att mörtbeståndet faktisk har eller är på väg att återhämta sig. Förhoppningsvis kommer ett nytt provfiske att genomföras om något år, kanske kan i så fall detta räta ut en del gamla och nya frågetecken (förhoppningsvis på ett positivt sätt).

Källa: SLU, Institutionen för akvatiska resurser


5.10 Hur olika miljöfaktorer kan påverka en fiskart Som redan omnämnts tidigare i detta dokument, så går det aldrig att behandla olika miljöpåverkande händelser och aktiviteter som påverkar den ekologiska utvecklingen för ett fiskebestånd eller enskild fiskarter i ett vattendrag (eller för miljön som helhet) som isolerade företeelser. Olika typer av miljöpåverkande aktiviteter liksom naturliga händelser, kan påverka fiskens miljö på många olika sätt och i varierande omfattning. Ibland kan det vara på ett positivt sätt, ibland ett negativt, ibland på kort sikt och ibland på lång sikt. Sammanhangen är allt som oftast rätt komplexa till sin natur och väldigt många faktorer påverkar naturmiljön och de växter och djur som lever i den. ”En sjö är en spegel av sin omgivning” och sättet naturmiljön påverkas av olika faktorer.

Ofta räcker det inte med att kartlägga enskilda faktorer för att ge en bra förklaring till varför ett stabilt fiskbestånd eller ett visst artbestånd plötsligt övergår i en trend av degenerering, men ibland kan en kartläggning av en enskild eller ett fåtal miljöpåverkande faktor faktiskt ge

63

http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl-fakulteten/om-fakulteten/institutioner/akvatiska-resurser/databaser/databas-for-sjoprovfiske-nors/

en rätt bra grundläggande förklaring. Det kan därför vara av intresse att försöka överblicka och ge sig på en tänkbar förklaring till hur olika miljöfaktorer enskilt eller samverkande kan eller skulle kunna ha för påverkan på utvecklingen för en lokal fiskbiotop eller gäddan fiskart i en sjö som Hugn.

En enkel och vanlig grundläggande förklaring till att en fiskart eller ett fiskbestånd i en sjö minskar, är helt enkelt brist på föda (för lite näring/växtplankton som leder till en låg nivå av djurplankton, som gör att det växer upp för lite småfisk och i sin tur är leder till matbrist bland större rovfiskar), men varför är det brist på föda? Beror bristen på föda och fisk på naturliga variationer i fiskbestånden (vilket inte är ovanligt) och/eller på någon/några miljömässiga faktorer?

Nedan följer ett försök/ett exempel på en tänkbar förklaring till varför fiskbiotopen och framförallt gäddbeståndet i sjön Hugn utvecklats på negativt sätt från 80-talets mitt fram till 2010-talet. Slutsatserna baserar sig dels på olika faktiska mätbara miljöindikationer/mätvärden och dels utifrån mina egna observationer vid fiske på plats vid sjön under nästan 40 års tid.

Övergödning (stor sannolik för påverkan) – Tillförsel av för mycket näringsämnen, framförallt från jordbruket och från olika anlagda ytor som ligger inom tillrinningsområdet (t.ex. från golfbanor och villaträdgårdar), har med stor sannolikhet gjort att vattnet i sjön blivit allt mer övergödd med åren. Övergödning skapar kortsiktigt ofta en större tillväxt av biomassan i sjön (dvs mer mat för i princip alla fiskarter och därmed också mer fisk totalt sett), men på lite längre sikt också ibland syrebrist, igenväxta förstörda lekområden och grumling av vattnet med sämre siktdjup, något som missgynnar gäddan mer än andra insjöfiskar då den till stor del är beroende av sin syn för att jaga. Hugn lider oftast av dåligt siktdjup, igenväxta lekvikar och under lång tid också stor syrebrist.

Förändrat klimat (stor sannolik för påverkan) – Ett förändrat klimat med en stor ökning av den totala nederbördsmängden (framförallt sommar och senhöst), bidrar till en större och mer omfattande grumling av vattnet och till en snabbare urlakning av olika näringsämnen (och/eller humusmaterial) från tillrinningsområdet till sjön. Ett ökat näringsinnehåll i vattnet bidrar till mer grumling och att gäddornas lekvikar växer igen. Grumligt vatten missgynnar gäddan mer än andra fiskar eftersom de till större del är beroende av att jaga med sin syn. Dessutom kan återkommande intensiva värmeböljor pga klimatförändringarna också påverka gäddan negativt, då gäddans trivseltemperatur ligger så lågt som 10-14 grader.

Vattenreglering (stor sannolikhet för påverkan) – Vattenreglering är ett välkänt och mycket stort problem för i princip alla fiskarter. Speciellt stora problem skapar en vattenreglering med snabbt sjunkande vattenstånd och där strandområden med olika viktiga vattenväxter torrläggs. Upprepade snabbt varierande vattenstånd är ofta en katastrof för de allra flesta fiskarter, inte minst om regleringen sker i direkt anslutning till vissa arters lek och ynglens första viktiga tillväxtperiod. Gäddan är speciellt känslig för vattenreglering/torrläggning under våren/försommaren när denne lägger sin

64

rom och därefter när gäddynglen är beroende av en stabil uppväxtmiljö för att klara livhanken den första tiden.

Utsättning av fisk (ganska stor sannolikhet för påverkan) – Upprepade utsättningar av fisk kan störa den ekologiska balansen i en fiskbiotop, speciellt om utsättningarna sker samtidigt som en sjö eller ett vattendrag påverkas av andra miljöpåverkande faktorer. Utsättning av ”fel” fisk kan tvärt emot den vanliga intentionen med utsättningar leda till en utveckling med sämre tillväxt och i vissa fall en direkt utarmning av den lokala fiskbiotopen, då oförväntade obalanser kan uppstå i den naturliga näringskedjan. Utsättningar av fisk i för stor omfattning i förhållande till den övriga fiskbiotopens massa och sammansättning (allt som oftast är det någon typ av rovfisk som sätts ut, t.ex. gös, regnbåge eller öring), i kombination med andra lokala förutsättningar kan leda till att naturligt konkurrerande fiskarter kraftigt trängs undan. Något som i sin tur kan skapa en allt större internkonkurrens inom den utsatta arten (ett tusenbrödrabestånd av fisk kan uppstå med väldigt dålig tillväxt). Risken för denna utveckling är större om det redan från början finns ont om riktigt stor konkurrerande rovfisk i fiskevattnet, speciellt om tillströmningen av invandrande fisk från andra sjöar och vattendraget saknas eller är mycket låg. En direkt påverkande faktor som tydligt kan driva på en sådan utveckling är förstås ett riktat fiske efter den stora konkurrerande rovfisken. Ett exempel på detta är ett intensivt fiske sker efter stor gädda, i syfte att försöka förbättra möjligheten för tillväxt av andra arter (t.ex. gös eller abborre, något som för bara något årtionde var ganska vanligt förekommande). Om man genom isättning ökar antalet konkurrerande rovfiskar av en annan art i ett fiskevatten med ett svagt och/eller sinande bestånd av gädda, så missgynnas ofta gäddan, åtminstone på kort sikt, men nödvändigtvis inte alltid på lång sikt (beroende på en rad olika faktorer). Under 90- och 2000-talet har det vid flera tillfällen satts ut gös i Hugn, något som kan ha bidragit till gäddans tillbakagång under denna tidsperiod.

Skogsbruk (viss sannolikhet för påverkan) – Ett mer intensivt skogsbruk i tillrinningsområdet har med viss sannolikhet gjort att vattenmiljön i sjön och tillrinnande vattendrag kan ha påverkats negativt, eftersom detta ökar risken för urlakning av miljöskadliga metaller och humusämnen till vattnet. Med ett mer intensivt och industriellt skogsbruk följer också ofta en tilltagande utdikning av naturliga våtmarker, något som även kan göra att tillförseln av olik näringsämnen och miljögifter ökar. Detta är något som förstås oftast påverkar de flesta fiskar negativt, även gäddan.

Förändring av strandområden (viss sannolikhet för påverkan) – Strandnära markexploatering, t.ex. byggnation av golfbanor, bostadsområden, vägar, vägtrummor och småbåtshamnar, skogavverkningar och etablerande av ny odlingsmark mm, påverkar alltid vattenmiljön och fiskbiotopen i en sjö och inte sällan på ett negativt sätt (speciellt om exploateringen sker direkt i anslutning till vattnet utan väl tilltagna skyddande strandzoner). Exempel på påverkan vid förändringar av olika

65

strandområden är ökad grumlighet och/eller en ökad tillförsel av gödningsämnen (med ökat växtlighet och förstörda lek och uppväxtområden som följd), försurande ämnen, giftiga metaller och utsläpp av olika markbundna och/eller sedimenterade kemikalier. Detta påverkar nästan all fisk negativt, så även gäddan.

Överfiske (mindre sannolikhet för påverkan) – Att bedriva ett fiske som överstiger tillväxten i ett fiskbestånd förstår alla att det inte fungerar i längden (därför behövs ingen närmare förklaring om detta). Sannolikheten för att det förekommit överfiske på gädda i Hugn är liten (i absoluta mått mätt, men kanske inte relativt beståndet av gös och abborre). Gäddan påverkas förstås av allt fiske om beståndet är svagt, men överfiske i dess egentliga mening har nog haft liten påverkan på gäddbeståndet i Hugn.

Samverkande faktorer (mycket stor sannolik för påverkan) – När vissa faktorer av dem ovan samverkar är sannolikheten ännu större för att fiskbiotopen och vissa arter kan påverkas negativt. Om nederbörden ökar i både styrka och omfattning och denna faller i ett allt mer utdikat skogs- och jordbrukslandskap med tunnare och glesare bevuxna strandzoner, så ökar risken för en ännu mer tilltagande grumling av vattendragen och för en ännu större oönskad tillförsel av gödningsämnen, metaller och gifter. Om vattendragen dessutom regleras ofta så kan detta i sammanhanget ytterligare bidra till en negativ påverkan på fiskbiotopen. Många faktorer hänger samman och kan lätt förstärka varandra om de påverkas och förändras samtidigt.

Olika faktorer kan definitivt påverka utvecklingen för en enskild fiskart mer eller mindre, men givetvis kan samma faktorer också samtidigt påverka andra fiskarter i samma biotop/sjö (dock inte nödvändigtvis på samma sätt). Vad som är säkert är samverkan mellan olika faktorer kan generera både en ökning eller minskning av en fiskbiotop eller enskild fiskart, tex gäddan i sjön Hugn och som i sin tur påverkar utveckling av andra fiskarter och biotopen i sjön.

Den intresserade kan ta del av olika miljöparametrar som delvis ligger till grund för ovanstående slutsatser från Länsstyrelsernas VISS-databas (se vidare länk: http://www.viss.lansstyrelsen.se/ och http://www.viss.lansstyrelsen.se/Waters.aspx? waterEUID=SE663431-130341). VISS är ett informationssystem för vatteninformation i Sverige och där sjön Hugn finns med. Där kan man läsa om bedömningen av sjöns miljömässiga status baserat på ett flertal (men inte alla tänkbara) miljömässiga parametrar. Där presenteras även några miljömässiga mål för sjön och en grov bedömning/prognos för sjöns tänkbara miljöutveckling.

66

http://www.viss.lansstyrelsen.se/Waters.aspx?waterEUID=SE663431-130341

http://www.viss.lansstyrelsen.se/Waters.aspx?waterEUID=SE663431-130341

http://www.viss.lansstyrelsen.se/


6. På 2010-talet 6.1 Syret är tillbaka?!

Med något års mellanrum brukar jag följa upp utvecklingen av de miljödata som finns och uppdateras för sjön Hugn. Det har varit rätt dyster läsning under många år, men med stor överraskning och glädje fick jag 2010 se att värdena för syrehalten i sjön för första gången på många år åter igen var mer normala. Inte nog med det, de var till och med riktigt bra på alla mätpunkter och djup i sjön?! Sedan början av 90-talet hade jag tydligt sett hur fisken börjat fly de djupare delarna av sjön, in på grundare vatten och/eller allt högre upp i vattenlagren. När jag för första gången fick officiella och riktiga mätvärden av syrehalten från 2004 och 2006, så bekräftade de vad jag redan börjat misstänka, nämligen att sjön led av en ganska omfattande och sannolikt tilltagande syrebrist. Plötsligt så bröts denna trend plötsligt och väldigt överraskande någon gång runt 2008. Först var jag mycket tveksam till de nya positiva mätvärdena gällande syrehalten. En gång är ingen gång och kanske resultatet bara var ett mätfel (fel på utrustningen, felaktigt handhavande eller bruk av en ny felaktig mätmetod), men när jag fick se mätvärdena för nästa mätperiod för 2010 och även dessa påvisade samma sak, då kändes det hela mer pålitligt. Äntligen en positiv nyhet för sportfisket och fiskbiotopen i sjön! Orsaken till de plötsliga och dramatiskt förändrade syreförhållandena i sjön är högst oklar (så sant det nu ändå inte förekommit kraftiga mätfel), något av ett litet mysterium faktiskt. Syrehalten i en sjö kan variera en hel del beroende på årstid, väder och vind eller någon typ

67

större förändring av miljöförutsättningarna i tillrinningsområdet, men så snabbt och så dramatiskt till det bättre (från uselt till mycket bra på ett par år)?! En tänkbar orsak/delorsak kan vara att omsättningen av vattnet i sjön varit betydligt större från 2007-2012 än det varit tidigare år, sannolikt i så fall pga. helt naturliga väderrelaterade orsaker. Något som kan tala för detta är att vädret under denna tidsperiod faktiskt har varit lite mer stabilt och historiskt normalt, än det varit på många år tidigare. De riktigt kraftiga värmeböljorna och kraftiga skyfallen har nästan uteblivit under denna period (åtminstone så har de varit kortare och mer normala), något som kan ha gjort att urlakningen av gödningsämnen från skog och mark har minskat, något som i sin tur gjort att mängden organiskt material på sjöbotten och som behöver brytas ner under intensiv syrebrukning också bör har minskad. Ett svalare klimalt gör också att vattnet i genomsnitt blir något kallare och kallare vatten binder mer syre än vad varmt gör. Kanske (?) har också regleringen av sjösystemet varit mer gynnsamt under denna tidsperiod, sett ur ett syremättnadsperspektiv. Orsaken/orsakerna till förbättringen av syrehalten i sjön de senaste 5 åren är det alltså mycket svårt att säga något bestämt om, men sannolikt måste det ha varit flera olika orsaker som samverkat på ett (slumpmässigt) optimalt sätt. Förhoppningsvis har syret kommit för att stanna, något som i så fall ger radikalt förändrade och förbättrade förutsättningar för att fiskbiotopen i sjön skall kunna utvecklas positivt i framtiden.


6.2 Ett begynnande intresse för ekologisk miljö- och fiskevård?En vårdag i april 2013 ringer en barndomsvän upp mig. Han har börjat engagera sig i sjöns fiskevårdsförening och undrade om jag inte var intresserad av att komma på ett av föreningens möte framåt sommaren. Frågan om varför det numera fanns så lite gädda i sjön hade kommit upp på dagordningen och någon hade hört att jag försökt sätta mig i frågan och hade en del teorier om gäddans tynande tillvaro. Mötet gick av stapeln i början av juli och blev mycket intressant och givande. Frågan gällde inte bara gäddbeståndet skulle det visa sig, utan också om varför det även fanns så lite abborre i sjön och varför det på senare år fångats så få större gösar i sjön, trots att det fortfarande fanns rätt gott om smågös. Jag och andra på mötet berättade om våra erfarenheter av fisket från sjön då och nu och la fram olika teorier om tänkbara orsaker till förändringarna av fisket, samt diskuterade några exempel på miljö- och fiskevårdsåtgärder som skulle kunna vara tänkbara och lämpliga att vidta ur lite olika perspektiv. Vi diskuterade också kort olika tänkbara problem som skulle kunna dyka upp om man började driva olika fiskevårdsprojekt vid sjön och hur dessa skulle kunna gynna eller missgynna vissa arter och typer av sportfiske, samt kort om hur de eventuellt skulle kunna hanteras. Den bild av fiskbiotopen i sjön som efter diskussionerna framkom på mötet var att:

Gäddan levde en tynande tillvara, visserligen fångades numera enstaka gäddor på kring 5-6 kilo, men de var få och upplevdes ofta som magra.

Det är ont om abborre rent generellt och framförallt stor abborre. Det finns ganska gott om smågös fortfarande, men få större gösar. Det finns ovanligt gott om ål, antagligen pga av att kompensationsutsättningar sker

löpande av kraftbolaget enligt gällande vattendom.

68

De tänkbara problemorsakerna till gäddans kräftgång som diskuterades på mötet var:

En vattenreglering som blivit allt mer varierande och oförutsägbar. Många lekområden har vuxit igen eller på annat sätt påverkats/förstörts. Gösens stora dominans som rovfiske i fiskbiotopen kan ha påverkat gäddan (och

abborren) negativt då dessa fiskarter verkar inom ungefär samma nisch (till viss skillnad från ålen och andra fiskarter i sjön).

Sjön uppvisar tendenser till övergödning med över åren allt sämre siktdjup som följd. Detta är något som kan påverka gäddan negativt, men kan till en viss gräns gynna gösen i deras olika roller som toppredatorer. Även den generellt ökande nederbörden och skogs- och jordbrukets utdikning av våtmarker kan ha påverkat sjöns siktdjup till det sämre genom en ökad tillförsel av grumlande material.

De tänkbara åtgärder som framkom på mötet för att underlätta för att underlätta för gäddans återkomst var:

Återskapande av gammal igenväxt eller på annat sätt förstörd våtmark som historiskt fungerat som lekområden för gäddan.

Införa min- och maxmått för vilka gäddor som får tas upp under sportfiske (liksom kanske även för andra arter i sjön).

(Tillfälligt) stopp för fler nyutsättningar av gös, detta i syfte att minska gösens dominerande ställning som toppredator och på så sätt dels ge större utrymme för gäddan att återetablera sig i sjön och dels ge gösen en större chans att åter igen växa sig riktigt stor (genom att minska risken för en stark internkonkurrens inom gösbeståndet, med dålig individuell tillväxt som följd).

Ta någon form av kontakt och föra en dialog med vattenkraftbolaget eller vattenkraftbolagets reglerföretag om att hålla en mer stabil vattennivå i sjön, speciellt under vår och försommar (något som skötts allt sämre och sämre under 2000-talet).

Inga konkreta beslut om att några specifika miljö- och fiskevårdsåtgärder skulle genomföras vidtogs på mötet, men mötet avslutades med att vissa av deltagarna fick som hemuppgift att söka mer information och ta fram fler uppgifter om möjligheterna att kunna genomföra någon eller några av de åtgärder som kom upp som förslag. Ett mycket givande möte och kanske en start för ett begynnande och större intresse för en ekologisk miljö- och fiskevård och som förhoppningsvis kan båda riktigt gott för sportfiskets framtid i sjön. Dessutom väldigt trevligt att få återse flera gamla bekanta och barndomskompisar från hembygden.


6.3 Hur kan samverkande faktorer påverka en fiskbiotop? Mycket talar för att någon eller några samverkande avgörande onaturliga och/eller naturliga miljörelaterade händelser inträffade i början av 80-talet och att detta har kommit att negativt påverka sammansättningen och storleken av hela sjön Hugns fiskbiotop. Det har över tiden

69

inte varit svårt att konstatera att fiskbiotopen i sjön rent generellt (men vissa fiskarter mer än andra), i de flesta fall både minskat i mängd och storlek. Den mest logiska slutsatsen är att miljön förändrats och det av den anledningen inte finns tillräckligt med föda för att livnära lika många och stora fiskar som förr i tiden (utan mat ingen tillväxt). Ett antal tänkbara grundorsaker till den dåliga tillväxten för fisken i sjön från 80-talet och framåt omnämns i avsnitt 5.8 Hur utarmas en fiskbiotop bla en rad olika typer av dokumenterade miljöförändringar och överfiske. Men kanske finns det också andra direkta eller indirekta orsaker som kan ha väldigt stor påverkan på fiskens tillväxt och utveckling i sjön och som inte omnämns i detta avsnitt. En av dessa kan den med åren tilltagande avsaknaden av fisk i "rätt storlek" i sjön och framförallt avsaknaden av "stor" fisk. Var kanske bristen på fisk av ”rätt storlek” och framförallt stor rovfisk en viktig och avgörande orsak till fiskbiotopens utveckling i sjön från början av 80-talet fram till idag?


6.3.1 Storlekens betydelse för livskraften i en fiskbiotop

I vatten som varit förskonade från både miljöpåverkan och överfiske så domineras fiskbestånden ofta av stor rovfisk. Detta fenomen går lätt att upptäcka vid oförstörda korallrev i söderhavet, i skyddade fjällfiskevatten och i vissa opåverkade vanliga sötvattensjöar. Att stor fisk har en viktig roll att spela i ett ekosystem är inte något okänt faktum. Det finns många exempel på att när den stora fisken väl har fiskats upp så stannar tillväxten i det övriga fiskbeståndet ofta av på ett markant sätt eller att hela ekosystem tom kollapsar. Och det motsatta, när stor rovfisk återintroduceras i ett vatten så börjar fiskbeståndet som helhet ofta att växa till sig som helhet. Detta är känd kunskap sedan länge bland vissa biologer, ekologer och erfarna fiskare, men den eller de tänkbara grundläggande orsakerna till just detta är inte lika allmänt kända och alltid så vetenskapligt testade. Att både mängden rovfisk och bytesfisk kan öka samtidigt är rätt paradoxalt med tanke på den gamla ekologiska grundregeln om att bestånd av rovfisk och bestånd av bytesfisk hänger samman och påverkar fiskens totala beståndsutveckling. Enligt denna ökar mängden bytesfisk, ökar till en början också mängden rovfisk. När rovfiskbeståndet uppnått en viss storlek uppnås ett jämviktstillstånd mellan bytesfisk och rovfisk. Ökar mängden rovfiskar ytterligare räcker inte bytesfisken längre till för all rovfisk och beståndet av bytesfisk börjar minska. När bytesfisken väl börjat minska så kommer också mängden rovfisk till dess ett nytt jämviktstillstånd uppkommit och bytesfisken därefter åter igen kan börja öka. Förklaringen till samtidig tillväxt (eller utarmning) av rov- och bytesfisk, kan dock enligt ny forskning vara att just ”storleken” på fisken kan ha en avgörande betydelse (om detta går bla att läsa mer om i tidskriften Forskning och Framtid, nr 4, 2013). Det verkar vara så att stora rovfiskar inte jagar och äter vad som helt om de själva har möjligheten att välja. Rovfiskar verkar helst föredra bytesfiskar i en viss lämplig storlek för att maximera sin tillväxt (genom maximalt energiutbyte), därmed kan tillgången till föda för kvarvarande bytesfiskar öka så deras tillväxthastighet i sin tur ökar. Resultatet blir att antalet stora bytesfiskar i bytesfiskbeståndet ökar. Större (bytes) fiskar är inte bara svårare för rovfiskar att fånga, framföralt lägger de mer rom med bra genetiska egenskaper än vad mindre fiskar gör, vilket leder till att ännu mer bytesfisk kan överleva och växa upp och därefter bli ny föda för rovfiskar. En överkompensering kan då ske av antalet bytesfiskar i den storleksklass som utgör rovfiskens bästa födokälla. Rovfiskarna kan därmed bli fler och större (till en viss gräns, det finns alltid en viss ekologisk bortre gräns som beror av en mängd olika förutsättningar). Det motsatta kan

70

inträffa om fisketrycket blir för stort på (stor) rovfisk eller om den av annan anledning minskar onaturligt snabbt. Rovfisken riskerar då att inte kunna reglera bytesfiskbeståndets storleksutveckling och ekosystemet intar istället ett nytt jämviktsläge där bytesfiskarnas antal istället regleras av födotillgången. Bytesfiskbeståndet blir då istället dvärgvuxet med sämre reproduktionsförmåga, vilket ger färre yngel, vilket ger färre och mindre rovfiskar vars bestånd minskar eller till och med riskerar att kollapsa. Det krävs då fler småfiskar för att rovfisken skall kunna växa till sig, men först krävs fler rovfiskar så bytesfiskarna kan bli fler, en återvändsgränd kan ha uppstått med följden att fiskbiotopen får en väldigt dålig tillväxt, eller hamnar i en nedåtgående spiral av långsam utarmning.

Beståndet på 70-talet och de första åren på 80-talet av Gädda på vikter runt 3-6 kg och större var stort i sjön Hugn. Ål och Abborre över kilot var vanliga, liksom Braxar på fiskar på 1-2 kg. Mörtar på 3-4 hg gick ofta att få på vanligt maskmete liksom rejält stora feta 20-25 cm långa löjor. Den enda fiskarten under denna period för vilket det inte verkade finnas ett större bestånd av riktigt storvuxen fisk var gösen som sällan nådde upp i större vikter än 2-3 kg. Det fanns också väldigt gott om små gäddor på 0,5-1 kg på grunt vatten liksom massvis med småabborre och mört i stort sett överallt i sjön och dess till- och frånflöden. Dessutom fanns enorma stim med löja i frivattnet ute i sjön och uppe i älvarna på våren och försommaren. Att dra ett 50-60 tal abborrar och mörtar på 50-100 gram i älven på vanligt mete under någon timme var inget ovanligt alls på senvåren och försommaren. Under 70- och början av 80-talet fanns det bevisligen mycket relativt "stor" fisk av de flesta fiskarter i sjön och dessutom enormt mycket med "småfisk" i båda de tillrinnande älvarna och i hela sjön, sedan hände något som gjorde att både mängden och storleken på fisken började minska. De fiskarter i sjön för vilka det för en sportfiskare först blev mycket märkbart att både mängden och storleken började minska var Mörten och Gäddan.


6.3.2 Gädda och mört av "rätt storlek" i Hugn?

I början av 80-talet fanns det vanligtvis under våren och försommaren mycket gott om Mört på ca 0,5-2 hg i vassvikarna runt om i sjön liksom Gädda på ca 0,5-5 kg som frossade på dessa lekande mörtar, men så något år in på 80-talet så skedde en påtaglig förändring. Under 4-5 års tid så minskade både storleken och mängden mört på ett väldigt synbart sätt och i slutet av 80-talet var det plötsligt ganska ont om mört i vassvikarna. De små stim som fanns kvar bestod ofta bara av mört på 5-6 cm. Samma utveckling gick också att se för gäddan, även dessa blev färre och färre i vikarna under samma tidsperiod och endast undantagsvis gick det att få någon gädda över ett par kilo (detta går att läsa närmare om i avsnitten 4.1 Mörten och Iden som försvann och 4.2 Gäddan som försvann). Vad jag och andra fiskare vid sjön Hugn med säkerhet vet är att gäddan av någon anledning synbart började minska i antal och framförallt storlek någon gång i mitten av 80-talet. Om den tidigare ovan beskrivna teorin om att "rätt storlek" på fisken (framförallt rovfisk) kan ha en avgörande betydelse för en fiskbiotops tillväxt eller utarmning appliceras utifrån detta faktum vid denna tidsperiod, vad skulle man då kunna förvänta sig för utvecklingen av gädd- och mörtbestånden i sjön?

Gäddan som var den klart dominerande stora rovfisken i sjön minskade vid denna tidpunkt uppenbart i antal, men framförallt i storlek. Enligt teorin skulle en minskning av antalet stora bytesfiskar och/eller rovfiskar kunna påverka bytesfiskens mängd- och storleksutveckling på ett negativt sätt och därmed påverka också rovfiskenas och hela fiskbiotopens tillväxt. Ett

71

färre antal stora gäddor skulle i så fall kunna göra att mörtbeståndet i sjön inte längre kunde regleras av gäddans rov, utan istället av födotillgången för mörten med en ökande intern konkurrens inom mörtbeståndet som följd och en sämre tillväxt som slutresultat. Ökad internkonkurrent och sämre tillväxt inom mörtbeståndet var precis det verkade ske under ett antal år i mitten av 80-talet i Hugn. Den riktigt stor mörten blev allt mer sällsynt, samtidigt som mängden små mört verkade öka under några år. Det blev därmed gott om bytesfisk som lämpade sig väl för mindre gäddor och större abborrar, men kanske framförallt för gösen som normalt sett brukar föredra lite mindre bytesfiskar än gäddan. Mängden små gäddor verkade samtidigt under några år vara relativt konstant (eller tom öka något), men de större gäddorna blev allt färre i de stora vassvikarna runt sjön under samma tidsperiod. Det som verkade vara ett överskott av småvuxen mört kan i sin tur ha gjort att reproduktionsförmågan för mörten som art försämrades över tiden i sjön (eftersom småvuxen fisk lägger mindre rom av genetiskt sämre kvalitet), vilket i sin tur kan ha varit anledningen till att mängden mört sakta men säkert började minska från mitten av 80-talet. Färre mörtyngel gör i sin tur att det blir mindre mat åt små gäddor och med allt för få gäddor riskerar även återväxten av större gäddor att bli dålig. En negativ tillväxtspiral kan ha skapats för båda gädd- och mörtbestånden i sjön med hög internkonkurrens inom arterna och med brist på föda som resultat. Brist på stora gäddor skulle enligt teorin om att fisk av "rätt storlek” är viktigt för fiskens tillväxt, därmed kunna vara en tänkbar orsak till att både gäddan och mörten minskade i Hugn på 80-talet. En uppkommen brist på stora gäddor skapade en brist på stor mört, som i sin tur skapade en brist på små mört och mört i lämplig storlek för att gäddor skulle kunna växa sig riktigt stora och lägga massor med mycket rom av hög genetisk kvalitet. Kvar blev ett minskande bestånd av småvuxna gäddor med sämre gener och tillväxt och som i allt högre grad fick försöka försörja sig på småvuxen mört av allt sämre genetiskt ursprung (alternativet för gäddan blev att helt eller delvis försöka byta födonisch/bytesfisk, vilket också många gäddor antagligen gjorde när de lämnade vassvikarna för jakt ute på djupare frivatten, något som går att läsa mer om i avsnitt 4.2 Gäddan som försvann). Orsaken till att ekosystemet i sjön förändrades till ett tillstånd med ont om mört och framförallt gädda skulle därför kanske kunnat ha påverkats av en brist på fisk av "rätt" storlek och i det här fallet i så fall sannolikt en tilltagande brist på stor gädda.


6.3.3 Gös och löja av "rätt storlek" i Hugn?

Det är också ett lika känt faktum som att mörten och gäddan minskade i mängd och storlek i sjön i slutet av 80-talet, att mängden stor gös under i princip samma tidsperiod ökade påtagligt (se avsnitt 4.3 Gösen minskar och ökar igen och 4.5 Löjan som nästan försvann). Orsaken till detta kan ha varit olika naturliga orsaker som har med väder och/eller en minskad konkurrens om bytesfisken att göra (andelen gädda i sjön hade ju minskat), men kan den snabba tillväxten också ha att göra med att det för gösen fanns gott om fisk av "rätt storlek" i sjön?

Gösen har lite andra preferenser när det gäller vad som är en bytesfisk av "rätt storlek" då den föredrar något mindre bytesfiskar än gäddan. När andelen små mört ökade i mörtbeståndet i mitten i mitten och den senare delen av 80-talet så bör detta ha gynnat gösen på de större gäddornas bekostnad. Andelen mört i "rätt storlek" för att gösen snabbt skall växa till sig ökade sannolikt under denna tidsperiod, dessutom fanns det väldigt gott om löja i varierande storlek i både sjön och älven (se avsnitt 3.1 Livet leker det är vår). Löjan är en numerärt mycket vanlig fisk som vanligtvis lever pelagiskt på lite djupare frivatten och därför passas

72

bra som byte för gös som ofta jagar i stim (liksom abborren), däremot lämpar den sig inte lika bra som bytesfisk för den ensamjagande gäddan (även om en hel del och ibland riktigt stora gäddor gärna jagar pelagiskt i stora fiskstim under delar av året). Det fanns under den senare delen av 80-talet gott om riktigt stor gös (4-8 kg) och stora mängder bytesfisk för gösen, inte minst i form av löja i "rätt storlek". Stor gös lägger stora mängder rom med bra gener och äter löja i för gösen lämplig "rätt storlek. Detta maximerar gösens tillväxt samtidigt som det ökar andelen riktigt stor löja i det totala löjbeståndet, stor löja som i sin tur lägger mycket rom med bra gener, något som därmed rimligtvis också borde gynna tillväxten i löjbeståndet i sjön (inte minst fanns det massor av riktigt stor fet romstinn löja i Köla älven under vår och försommaren). En positiv tillväxtspiral kan ha skapats för båda gös- och löjbeståndet i sjön under denna tidsperiod pga en god tillgång gös och löja av "rätt storlek". I slutet av 80-talet och i början av 90-talet började dock ett allt mer intensivt sportfiske efter gös bedrivas i sjön och i tillrinnande vattendrag. På bara 2-3 få år kring början av 90-talet så minskade mängden stor gös avsevärt. Få fångade gösar återutsattes och i de fall detta skedde var de i stort sett alltid små (”De små kan man släppa tillbaka så de växer till sig.”). Några år in på 90-talet återkom den stora gösen till en mindre del och då ökade också det riktade sportfisket efter den stora gösen snabbt igen efter att minskat något under ett par år dess för innan. Uppgången av stor gös kom dock snabbt av sig. Under den senare delen av 90-talet fanns det rätt gott om gös i sjön, men den var med få undantag sällan större än ett par kilo. Rätt ofta kunde man på ekolodet se stim på 5-10 fiskar på 5-10 meters djup i sjön direkt innan man fick ett göshugg, men riktigt stora ekon var sällsynta. I början av 2000-talet verkade det nästan bara finnas gös mellan några hekto och 1,5 kilo kvar i sjön och den stora gösen har sedan dess aldrig riktigt lyckats att återetablera sig i sjön. Enligt teorin om att fisk i "rätt storlek" är viktig för en fiskbiotops tillväxt så skulle ett sådant intensivt (över) fiske efter stor gös som förekom i slutet på 80-talet och början av 90-talet i Hugn, kunna leda till att framförallt beståndet av löja (mört och kanske även småabborre) i sjön inte längre kunde regleras av gösens rov (den stora gäddan var dessutom som konstaterats ovan redan kraftigt decimerad i sin roll som det viktigaste rovdjuret i toppen av sjöns näringskedja). Istället riskerar då löjbeståndet att regleras av födotillgången, som i sint tur skulle kunna leda till en ökande intern födokonkurrens och med ett allt mer dvärgväxt löjbestånd som resultat. En allt sämre tillväxt inom löjbeståndet var precis det som verkade ske under 90-talet i Hugn. Mängden små löjor i sjön verkade i början av 90-talet vara ganska konstant då det fanns rätt gott om stora stim av löja i sjön (det kunde man lätt konstatera med ett ekolod), men de större löjorna verkade bli allt mer sällsynta vilket inte minst märktes i Kölaälven under vår och försommar. En tilltagande brist på stor löja kan ha gjort att reproduktionsförmågan för löjan som art försämrades över tiden i sjön (eftersom småvuxen fisk lägger mindre rom och av genetiskt sämre kvalitet), vilket kan ha varit anledningen till att också mängden löja sakta men säkert och på ett tydligt sätt minskade från år till år under 90-talet. Färre löjyngel gör i sin tur att det blir mindre mat åt mindre gösar (små gäddor och stora abborrar), vilket gör att återväxten av större gös också riskerar bli sämre. En negativ tillväxtspiral kan ha skapats på 90-talet för båda gösen och löjan i sjön. Mängden gös minskade ändå inte speciellt drastiskt i sjön varken under 90-talet och i början av 2000-talet, den verkade ”bara” få allt svårare att växa sig stor. En logisk förklaring till detta kan vara de upprepade stödutsättningar av mindre gös som skedde under perioden. Utsättningar av smågös kan visserligen till viss del ha tryggat en del av reproduktion av gös i sjön, men risken finns också att den samtidigt också bidrog till en allt större intern konkurrens i gösbeståndet och därmed ironiskt nog försämrade gösens tillväxtmöjligheter på lite längre sikt (det var knappast någon brist på gös i sjön under 90-talet, bara en brist på ”stor” gös för att trygga reproduktionen av det inhemska naturliga beståndet av gös som funnits där i många årtionden). Allt färre stora löjor och en (för) stor

73

mängd mindre gösar kan kanske vara en förklaring till varför mängden löjor i sjön minskade dramatiskt under den senare delen av 90-talet och i början av 2000-talet.


6.3.4 Abborre av "rätt storlek" i Hugn?

I mitten av 90-talet växte plötsligt abborren till sig rejält i Hugn när det gällde både mängd och storlek, för att sedan under slutet av 90-talet och under 2000-talet minska till dess de stora abborrar blev rätt ovanliga. Att abborren växer till sig i olika perioder var förstås inget nytt, men denna gång var tillväxten något alldeles exceptionellt (se avsnitt 4.4 Grova abborrar). Orsaken till abborrens mycket snabba tillväxt under denna tidsperiod kan sannolikt ha flera olika orsaker, men kan en av orsakerna ha varit att det vid tillfället för abborren fanns ovanligt gott om fisk av "rätt storlek" i sjön?

Under 80-talet uppstod som beskrivits ovan i avsnitt 6.3.2 Gädda och Mört av ”rätt storlek” iHugn och avsnitt 4.2 Gäddan som försvann, en brist på större gäddor och stor mört. I början av 90-talet uppstod samma sak för gösen och löjan i sjön, se vidare avsnitt 6.3.3 Gös och Löja av "rätt storlek" i Hugn). Detta är någon som kan ha gynnat abborren i mitten och slutet av 90-talet. En av orsakerna till abborrens frammarsch kan ha varit att risken för att mindre abborrar skulle bli rov åt stora gösar och gäddor minskade i takt med att dessa sjöns största rovfiskar blev allt färre och färre under ett flertal år. En annan orsak kan vara att mängden stora löjor och mörtar i ”rätt storlek” för gäddan och gösen blev allt färre, medan de små mörtarna och löjorna i ”rätt storlek” för abborren blev fler under samma tidsperiod (kanske pga en allt hårdare internkonkurrens med dvärgväxt som följd). Bristen på fiender i form av stora gäddor och gösar liksom gott om byten i ”rätt storlek” (framförallt i form av små mört och löjor), kan kanske ha varit en viktig orsak till att beståndet av stor abborre i sjön ökade snabbt under några år i mitten av 90-talet. Enligt teorin om att fisk i ”rätt storlek” kan vara styrande för en fiskbiotops tillväxt, så borde resultatet av en stor mängd stora abborrar gjort att stora mängder rom med bra gener också producerades under perioden, något som förutom att gynna abborrens egen tillväxt också samtidigt skulle ha kunnat öka andelen stora mörtar och löjor, som i sin tur skulle ha kunnat lägga mycket rom av bra kvalitet som skulle ha kunnat leda till en mer gynnsam tillväxt för abborren bytesfisk. En positiv tillväxtspiral för båda beståndet av abborre och för dess vanliga bytesfiskar i sjön skulle eller borde därmed vid tillfället ha varit fullt möjlig (och inte bara under en kort tidsperiod utan under ett flertal år), MEN fram mot slutet av 90-talet började istället antalet stora abborrar och mängden abborre rent generellt att snabbt minska. Anledningen till minskningen var knappast något utbrett överfiske på stor abborre, en mer tänkbar orsak var en allt hårdare intern- och extern konkurrens med de allt fler småväxta gösarna och det resterande beståndet av gäddor mellan 0,5-2 kg i sjön som det vid tidpunkten fortfarande fanns ganska gott om i sjön (i kombination med en avsaknad av större artbröder och artsystrar som var starkt reducerade). De små mörtarna, löjorna och småabborrarna verkade dessutom i väldigt stor grad vara koncentrerade till mer öppet och djupare vatten i sjön, anledningen till detta var sannolikt en brist på småfisk/föda i älvarna och i de grunda vassvikarna kring sjön där småfisken tidigare år funnits i mycket riklig mängd. En hård konkurrens från flera rovfiskarter om bytesfiskar i snarlik storlek kan därför vara en förklaring till varför mängden (pelagisk) småfisk i sjön minskade på ett så anmärkningsvärt snabbt sätt under den senare delen av 90-talet och de första åren på 2000-talet, samma tidsperiod då den stora abborren också snabbt och väldigt påtagligt minskade i antal. 4-5 år in på 2000-talet fångade man bara i enstaka undantagsfall någon

74

enstaka abborre kring halvkilot på samma ställen där man i mitten av 90-talet nästan på beställning kunde fånga 5-10 abborrar i vikter mellan 4-5 hg och dryga kilot på bara en halvtimme.

Några år in på 2000-talet fanns knappt några riktigt stora abborrar kvar i sjön, knappt heller några stora gäddor och väldigt få välvuxna gösar. På samma sätt var det med dessa rovfiskars bytesfiskar, det stora välväxta löjorna som 20 år tidigare som dominerade löjbeståndet (framförallt i älven) var i praktiken helt försvunna, liksom den några hekto stora mörten som man på 70- och början på 80-talet alltid fick ett flertal av på mete eller pimpel med mask vid varje fisketillfälle. I stort sett alla vanliga arter som kontinuerligt sportfiskades i sjön hade minskat i mängd och storlek under en 25 års period, art efter art, rovfisken först och dess vanligaste bytesfisk därefter, till dess i princip varje artbestånd utvecklat någon som kan liknas vid ett tusenbrödrabestånd eller åtminstone ett väldigt långsamt växande fiskbestånd. Kanske kan bristen på fisk av ”rätt storlek” och framförallt stor rovfisk en viktig orsak till denna utveckling, det verkar inte helt osannolikt.


Epilog Det händer att jag några gånger varje år passerar förbi sjön Hugn där den ligger oerhört vackert beläget och inbjudande till fiske. Oftast vilar ett stilla lugn över sjön och dess omgivning. Vad jag upplevde som en idyll när jag växte upp, ser idag på ytan fortfarande mest ut som jag minns det från den tiden. Stannar man däremot upp några ögonblick så ser man ändå att vissa saker har förändrats. På fritidshusens, villornas och gårdarnas gårdsplaner står numera allt oftare utländskt registrerade bilar som tillhör den ständigt ökande skaran av sommar- och/eller helgboende gäster och turister, framförallt norrmän. Mängden (allt större) båtar i vikarna verkar stadigt att öka samtidigt, men med undantag för några enstaka dagar kring midsommar så verkar betydligt färre människor vistas på sjön jämfört med den gamla goda tiden (?), för övrigt verkar det mesta sig likt vid sjön. Trots den bekymmersamma utvecklingen av fisket de senaste 20-25 åren så infaller sig ändå alltid en behaglig känsla i kroppen när jag passerar och blickar ut över sjön och påminner mig om de fantastiska fiskeögonblick som jag fått uppleva där genom åren.

Sedan 2007 har jag själv alltså inte fiskat speciellt aktivt i sjön Hugn. Därmed har jag inte heller lika bra praktisk kontroll på hur sjöns miljömässiga status ser ut och kan ha förändrats de senaste åren. Bättre eller sämre möjligheter för ett framtida fiske i sjön är därför ganska svårt för mig att avgöra ur ett helhetsperspektiv, det verkar dock stå klart att syretillgången i sjön har förbättrats. Utifrån fångstresultaten och annat jag hört om fisket från andra sportfiskare, så tyder dock rätt mycket på att sjön ännu inte genomgått någon nämnvärt stor positiv förändring sedan 2007, i alla fall inte än, även om det finns hyfsat med fisk och att gäddan verkar ha återhämtat sig en smula från en mycket låg nivå. Rapporterna i folkmun säger att ¨återväxten av stor gös och abborren fortfarande är mycket svag, men det faktum att det under 2016-2017 fångades åtminstone två riktigt stora gäddor på över 10 kilo i sjön ger ett visst hopp. Naturen brukar återhämta sig sakta men säkert bara den får vara i fred från allt för

75

stor yttre miljöpåverkan, men det tar ofta lång tid, ibland lika lång tid som det tagit att utarma den. Med en syrehalt tillbaka på hälsosamma nivåer och kanske ett litet uppvaknande lokalt intresse för att miljö- och fiskevården sjön och intilliggande vattendrag, så finns det i alla fall bättre förutsättningar nu än på väldigt länge för sjön Hugn och fiskbiotopen där att återhämta sig. Det som krävs för att få bättre fart på fiskbiotopen och fisket i sjön och sjösystemet är förhoppningsvis bara ett visst mått av hoppfullhet och lite gammalt hederligt hårt miljö- och fiskvårdsarbete.

…..en fortsättning på ”Historien om en sjö” följer förhoppningsvis.


Den som eventuellt har egna erfarenheter och fakta om sportfisket och fiskbiotopen i sjön Hugn de senaste 5-15 åren, eller liknande erfarenheter och/eller i sammanhanget relevanta miljö- och sportfiskekunskaper hämtade från andra liknande fiskevatten, får mer än gärna dela med sig av dessa genom att skicka e-post till: [email protected]

76

historia om en sjo (ver 11.6... · web viewmed undantag för någon familj på söndagsutflykt i...

Documents