s k olaHe m &Temanummer 2014 • Årgång 41 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

”Berätta varför ■

det är roligt”

Prinsar blir besvärliga ■

skolelever

Nu skall goda rutiner ■

skapas

Läs högt med ditt barn ■

Smarttelefonen ■

mer än Angry Birds

t e ma: Börja skolan

2 Hem & skola 3Hem & skola

I dagens samhälle diskuteras väl­ ■digt mycket om barns kunskaper i oli­ka skolämnen, alltså det som kan mätas och som vittnar om skolans effektivitet. Det som inte kan mätas, till exempel en bra skolstart får ofta mindre utrymme, trots att den är viktigt för den enskilda eleven och skolan.

För oss föräldrar betyder barnets skol­start en stor förändring. Det är en ba­lansgång mellan många saker, som att ge utrymme för barnets strävan att bli självständigt, men samtidigt ge barnet tillräckligt med tid. Forskningen har upprepade gånger visat att barn önskar sig mera tid med och av oss föräldrar. Den här ”vuxentiden” är betydelsefull speciellt under stora förändringar som skolstarten. Under diskussionerna med vuxna bearbetar barnet sina erfarenhe­ter och känslor. Då får också vi föräld­rar en möjlighet att påverka skolgång­en positivt.

Ofta går skolstarten bra, men för en ■del elever kan den kännas jobbig. Till ex­empel att sitta stilla, vänta, be om tal­tur och att kommunicera med en stor

mängd nya elever och lärare kan vara mycket att bita i. Att lära sig skolans ru­tiner och vara självständig kräver tid och träning. Under nio år får barnen mycket kunskap och färdigheter som de behöver för att klara sig i livet och vara delaktiga i samhället. Hur denna läro­plikt inleds är inte oviktigt. Om problem förekommer kan de ha långtgående följ­der. I internationella undersökningar har man konstaterat att speciellt över­gången från förskolan till skolan defi­nierar barnets sociala anpassning, upp­levda välbefinnande men också kom­mande inlärningsmässiga framgång.

Skolstarten kan också kännas spän­ ■nande ur lärarens synvinkel. Utöver det pedagogiska ansvaret har läraren ett so­cialt ansvar. Hur eleverna kommer över­ens med varandra och hur föräldrar­na förhåller sig till skolan är frågor man grubblar över. För att det här samarbetet skall få en god start är struktur och för­utsägbarhet viktiga. Lärarna kan alltså underlätta skolstarten för barn och för­äldrar genom att informera mycket.

Före barnet börjar skolan har det re­

dan funnits mycket samarbete mellan hemmet, dagvården, förskolan och sko­lan. De här är de centrala aktörerna, som gemensamt borde ansvara för bar­nets helhetsmässiga inlärning, utveck­ling och välbefinnande. Professor Kirs­ti Karila talar om något som kallas för fostringsgemenskap mellan oss vux­na. Hon anser att vår uppgift är att ska­pa öppna och stödjande relationer mel­lan vuxna för barnets bästa. I en lyckad skolstart och övergång finns en lyckad gemenskap mellan dagvården, hemmet och skolan i bakgrunden. Skolmiljön framstår alltså som ett viktigt rum som vi formar gemensamt.

I de första skoltiderna ligger alltså ■den hemliga skatten till framgångsrik skolgång. Därför är det skäl att påminna varandra om det viktiga inför skolstar­ten – att värna om relationerna mellan föräldrar och barnet, men också mellan hem och skola.

Heidi HArjU-LUUkkAiNeNFörbundsordförande

Skolstarten – en hemlig skatt

kolumnen ■leDARen ■

GNURF

viDAR linDqvist

Vem bestämmer hos er?

Vem bestämmer i er familj? ■I många familjer är det barnen som har

tagit över. I matbutiken hör man mam­mor fråga barnet vad det vill att vi skall äta i dag. Skall vi köpa korv eller kött, äpplen el­ler apelsiner. Vad tycker du om det och det och det …

Jag tror inte att det här är sunt. Ett litet barn skall inte behöva ta ställning till mid­dagsmaten eller över huvud taget välja mel­lan en massa alternativ. Barn skall bekym­merslöst få sleva i sig vad som råkar finnas på tallriken.

Det är illa om barnen tar makten i en fa­ ■milj. De börjar lätt bete sig som små tyran­ner, kräver konstant uppmärksamhet och anser att allt skall kretsa kring dem. Här är det de vuxna som inte tar sin föräldraroll på allvar och inte tar sitt vuxenansvar.

Barn skall självklart få uppmärksamhet och uppmuntras. Deras självkänsla skall få frodas på ett sunt sätt. Ja, sunt. Men det är inte friskt att vuxna bugar sig för dem och uppfyller alla deras önskemål. Så föds näm­ligen narcissister, som får en helt skev själv­bild och det ställer till med elände på sikt.

I själva verket gör föräldrarna sina barn en björntjänst om de inte säger nej ibland och sätter gränser. I livet möter man ofta besvikelser och om man inte har lärt sig att hantera dem är man handikappad och fal­ler kanske ner i ett stort svart hål som det är svårt att kravla sig upp ur. Hur kan världen bete sig så orättvist mot mig?

Föräldraskapet handlar om den svåra konsten att hålla linan lämpligt spänd så att barnet inte trillar ner. Det gäller att sätta gränser och hålla dem, trots att både barnet och man själv gråter ibland. Men minns att det går över. Barn går inte sönder särskilt lätt. Föräldraskapet är långsiktigt och små gropar och svackor uppstår då och då, men vet man vart man siktar så klarar det sig.

Att börja skolan är en spännande upple­ ■velse för hela familjen. Det ställs helt nya krav på barnen, som skall lära sig att sitta stilla, vara tillsammans i grupp och ta hän­syn till varandra. Om de hemifrån lär sig att det också finns andra man skall ta i betrak­tande, lär sig empati och att vänta på sin tur och att man inte få allt man pekar på, blir skolgången trevligare och lättare, både för barnet självt, kamraterna och läraren.

Skolan har många uppgifter och en del handlar om fostran, men det viktiga när det gäller hyfs och pli lär man sig hemma.

Lycka till med det nya kapitlet i familje­livet!

TUA rANNiNeN

inteRvju ■

Det är skillnad på om ens första eller tredje barn börjar skolan. Om man varit med om ruljansen redan ett par omgångar är man kanske inte lika entusiastisk som första gången. Men föräldramöten och uppgifter kan varieras.

– Barnen mår bra om alla föräld­rar i något skede är engagerade i klassverksamheten. Man kan va­riera uppgifterna till exempel så att de föräldrar som har många barn och erfarenhet av vad skol­gången innebär blir mentorer åt förstagångsföräldrarna, som ofta har många frågor och undringar, säger Micaela Romatschuk, som är verksamhetsledare på Förbun­det Hem och Skola.

Hon säger att hon ännu aldrig stött på någon som har ångrat att den varit klassförälder.

– Folk brukar säga att det varit väldigt givande och trevligt. De har lärt känna nya barn och för­äldrar och också fått insikt i hur skolan fungerar.

De föräldrar som redan va­rit klassföräldrar tidigare borde marknadsföra det på ett bra sätt åt nya föräldrar.

– Jag förstår väl att man kanske inte vill dra det på nytt en andra el­ler tredje gång. Men berätta åt de nya hur trevligt det var!

Hitta på något nyttMan kan också hitta på något helt nytt. Det är fint om skolan är öp­pen för nya möjligheter och man inte låser sig vid att göra så som man alltid har gjort.

– Det finns skolor där man de­lar in klasserna i mindre grupper och inom gruppen kommer man överens om att tillsammans göra något för hela klassen under året. I gruppen kan man också bjuda hem alla barn i sin grupp. Då lär man känna nya barn, barn som det egna barnet inte nödvändigt­vis är bästis med – och det är bra.

Micaela Romantschuk påmin­ner om hur viktigt det är för bar­nets skolgång att föräldrarna stö­der sitt barn och är intresserade av vad som händer i skolan.

– Igen visar en ny undersökning att det ännu i klass fyra märks vil­kas föräldrar som läst för sina barn och övat upp den språkli­ga medvetenheten. De klarar sig mycket bättre och har ett bättre ordförråd.

marknadsför rättHon påminner ändå att man in­te skall skuldbelägga de föräld­

rar som inte kommer till föräld­ramötena.

– Det kan finnas många orsaker till det. Men om lärarna signalerar att de tycker att föräldrarnas en­gagemang är viktigt och att de har en uppgift i skolan, så får de för­äldrarna med. Det gäller att mark­nadsföra det på ett bra sätt.

Micaela Romatschuk säger att lärarna kommer och går men för­äldrarna består – och de följer sina och andras barn i sex år minst.

– Föräldrar kan skapa trygghet i en klass. Om de skapar ett bra nät så kan de förebygga många trå­

kigheter. De kan också vara ett stöd för lärarna.

Hon tycker att föräldrarna inte borde tveka att fråga läraren om de kan vara till nytta.

– Många unga nyexaminera­de lärare känner sig lite osäkra på hur de skall bemöta föräldrarna. För dem är det en stor lättnad att veta att föräldrarna är med dem. Alla behövs för att barnen skall lära sig att ta hänsyn till varandra och skapa en bra atmosfär i klas­sen.

TUA rANNiNeN

”Berätta varför det är roligt”

”Om lärarna sig-nalerar att de tycker att föräld-rarnas engage-mang är viktigt och att de har en uppgift i skolan, så får de föräld-rarna med.”

Barn behöver ramar och kramar

– Ord formar känslor. Vad är ■konsekvensen om barnen in­te har ett ordentligt ordförråd? undrar Katti Hofflin, kulturchef i Stockholm. Det viktigaste är att föräldrar håller kanalerna öppna till sina barn, anser hon.

– Om kommunikationen funge rar vågar de komma till en också när de gjort bort sig. Det är viktigt att man inte blir en all­män polis, men som vuxen mås­te man säga till. Man måste få sitt barn att förstå att det inte går att bara spela spel, så fungerar det inte i samhället. Barn behöver ramar och kramar. Tr

tidning utgiven av: Förbundet Hem och skola i Finland rf.

ansvarig utgivare: Heidi Harju-luukkainen, förbundsordförande.Redaktör: tua Ranninen, tfn 040-7260 264.Layout: kim malmberg. Pärmbild: Foto: vidar lindqvist.målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

HeiDi HARju-luukkAinenordförande

micAelA RomAntscHuk-pietiläverksamhetsledare

mAARitwesteRéninformatör

tuA RAnninenredaktör

tryckeri: ksF media, vanda 2014.

Upplaga: 36 000.

annonsförsäljning:

ky lisbeth lönn qvist kb,

sandbacka vägen 8 D, 02200 esbo.

tfn 09 803 9553.

e-post: lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi

annonspris:

1,50 e/spmm.

Kansliet: Förbundet Hem och skola i Finland rf, nylandsgatan 17 D, 00120 Hel singfors. tfn: 09 565 7770.

e-post: hemochskola@hemochskola.fi.

i koRtHet ■

4 Hem & skola 5Hem & skola

Heidi Knopman har lång erfa­renhet av att lotsa in nya ettor på lärandes slingriga stigar. Hon har varit lärare i 27 år och under åren haft många nybörjarelever.

Den etta hon hade i Österby låg­stadium i Ekenäs i fjol var speci­ellt jobbig. Trots att eleverna inte var fler än tretton till antalet, kän­des det som om de hade varit dub­belt upp.

– Visserligen var jag sjukskriven de två första månaderna så början var lite speciell, men vid det här la­get borde situationen redan vara balanserad, säger hon vid vårter­minens slut.

Problemet är, tycker hon, att många av eleverna är födda i slutet av året och att de helt enkelt inte var mogna att börja skolan. Det är ju faktiskt nästan ett års skillnad på dem som är födda i januari och dem som är födda i december.

– Det är inte fråga om intelli­gens, utan förmågan att agera i grupp och att ta hänsyn till var­andra. Många barn är helt enkelt socialt så omogna ännu att de skulle ha mått mycket bättre av att få leka ett år längre. Det kan ta många år för ett skolomoget barn att komma i kapp sina kamrater, säger Heidi Knopman.

Enligt henne är förskollärarna duktiga och ser väldigt bra hur lä­get är.

– Föräldrarna borde ta till sig det de säger. Alla ettor har inte än­nu den uthållighet som skolgång­en kräver.

Svårt med hänsynDet är inte bara mognaden som är olika då barnen börjar skolan på hösten.

Mycket nytt. det är viktigt att föra en öppen dialog med föräldrarna, ■säger läraren Heidi knopman.

”Det är inte fråga om intelligens, utan förmågan att agera i grupp och att ta hänsyn till varandra.”

Hur var det att börja på et-tan? Mot slutet av vårter-minen känns frågan väldigt avlägsen, men många minns det ändå.

De tretton elever som i fjol gick på första klass i Österby skola sätter sig på sina platser i ring tillsam­mans med sin lärare Heidi Knop-man.

– Jag var nervös hela somma­ren. Det var så spännande, säger Fanny Degerlund och minns att det kändes i magen.

– Jag var inte rädd för de vuxna, men jag var lite blyg för de andra eleverna för jag kände inte alla. Men det gick om, säger Liv Sö-derberg.

– Jag bara väntade på att få bör­ja, säger Adrian Sjöblom.

Daniel Hassan minns hur han och en kompis tappade bort sig i korridorerna innan de hittade till sin egen klass.

– Vi visste inte var vi var. Och när vi skulle gå ut gick vi in i his­sen och visste inte hur vi skulle få upp dörren. Men sen kom någon och släppte ut oss, tur nog.

Oskar Wikström fnissar lite åt hur svårt han tyckte det var att sta­va sig igenom sin första mening.

– ”A ropar Allan. Allan är glad.” Det tog jättelång stund för mig att läsa det.

Nu är läsandet inget problem, varken för honom eller hans klasskamrater.

GummibandsnerverDet blir ett ivrigt sorl kring vilket ämne som är roligast. Många ver­kar gilla matte och att pyssla, sy och läsa.

– Och rasterna är bra för då får man gå ut och träffa kompisarna.

Att de gillar sin lärare råder det inget tvivel om.

– Heidi är nästan för snäll, säger Oskar Wikström.

– Men om hennes gummi­bandsnerver brister, då är det in­te roligt, säger Adrian.

Han medger att hans egna gum­mibandsnerver kan vara ganska korta ibland.

– Om jag inte får som jag vill kan de lätt brista. Men förstås skall man inte alltid få som man vill.

Hans råd till alla som nu börjar skolan är att man inte behöver va­ra ängslig. Det ordnar sig nog.

– Känn er som vanligt, var snäll mot kamrater och mot läraren.

Vid det här laget har det samlats så mycket spring i benen att det är dags att göra något annat.

Tillbaka i pulpeterna tar en del elever fram en bok, medan andra färglägger olika figurer.

Daniel Wasenius läser Alfons Åberg.

– Jag läser ganska mycket. Jag har läst hela Nalle Puh själv. De var en jättetjock bok, säger han.

TUA rANNiNeN

”Det ordnar sig nog”

daniel Wasienius gillar att ■läsa själv.

– En del kan redan läsa och skri­va, medan andra knappt kan alfa­betet. Men det behöver föräldrar­na inte bekymra sig om. Till sport­lovet kan alla läsa, ifall det inte lig­ger något annat problem bakom. Det här kräver en helt egen peda­gogik och som lärare måste man se till att ge rätt uppgifter till var­je enskilt barn. Det blir många ni­våer att hålla reda på.

Heidi Knopman säger att da­gens barn ofta sätts i högsäte och är små prinsar och prinsessor som är vana att få sin vilja igenom.

– I skolsituationen blir det be­svärligt, för här måste man lära sig att ta hänsyn till varandra. Det är jobbigt när barnen varken hy­ser respekt för varandra eller för vuxna. Vad gör du som lärare när ett barn säger att det inte vill – och vägrar att göra som läraren säger? Det går åt mycket gemensam lek­

tionstid att lirka med ett barn för att få det med på noterna.

Hon tycker att det är hemmens sak att lära barnen lite hyfs och pli, inte på något auktoritärt sätt, men så att de kan umgås med folk.

Själv är hon glad över att dia­logen med föräldrarna i hennes klass är öppen och rak på sak.

– Det är viktigt att det finns för­ståelse från alla sidor. Jag förskö­nar inte saker, utan berättar hur det är och har bett föräldrarna att jobba på saker hemma också. Alla har varit positivt inställda.

tålamod krävsFör en nybörjarlärare gäller det att ha ett oändligt tålamod och att va­ra konsekvent.

– Vi kör med samma rutiner hela tiden och gör lika alla da­gar. Men det är också bra att kun­na improvisera under dagen. Om

jag märker att vi inte har hunnit med allt vi skulle under en lektion fortsätter jag in på nästa.

För att lite minska på springet i benen på sina adepter har hon kommit på ett trick.

– Efter maten går vi ut på en femton minuters promenad. Det lugnar ner eleverna så att de orkar koncentrera sig.

Att lärarjobbet stundom är tungt medger Heidi Knopman. Det gäller att inte släppa koncen­trationen för en enda sekund.

– Men det är också roligt. Och att se framstegen är belönande. Redan på tvåan ser man att myck­et har hänt och på trean, som an­nars är en ganska ansträngande klass med mycket nytt, skördar man frukterna av vad man sått på ettan.

TUA rANNiNeN, TexTvidAr LiNdqviST, FoTo

Prinsar blir besvärliga skolelever– Det har hänt något under de senaste fem, sju åren. Som enskilda individer är barnen ljuvliga, men de har allt svårare att ta hän-syn till varandra och arbeta ihop som grupp.

Spring i benen. För nybörjar- ■läraren Heidi knopman har det gällt att hålla i många trådar samtidigt då barnen under det första året lotsats in i skolvärlden.

6 Hem & skola 7Hem & skola

inteRvju ■

Känner du en hjälte i varda-gen? Förbundet Hem och Skola efterlyser tips om vux-na som gör en god gärning i skolvardagen som är värda speciell uppmärksamhet och ett varmt tack. Det kan vara en vanlig förälder, eller en vuxen som på något sätt är anknuten till skolan.

Micaela Romantschuk, Hem och Skolas verksamhetsledare, ef­terlyser tips om vem som gör en god gärning utöver det förvänta­de.

– Tanken är att synliggöra de många viktiga vuxna personer­na i elevernas vardag som i sina handlingar bidrar till att eleverna har det bra. Privatpersoner eller föräldraföreningar kan fritt mo­tivera varför en viss person skul­le vara värd en eloge.

Skicka in ett förslag med en god motivering och uppgifter om vem det är som förslagsställaren per e­post till hemochskola@hemoch­skola.fi. Vid det här skedet behö­ver den person som föreslås ännu inte vara vidtalad. Förbundet tar ställning till förslaget och kontak­tar de personer som kommer att uppmärksammas.

De som utses till vardagens hjäl­tar uppmärksammas i sin vardag med en blomsterbukett och en mjukisuggla, som är symbolen för kampanjen Vuxna skapar vän-skap.

Vem är vardagens hjälte?• En person i kökspersonalen som lyser upp skolans matsal med sitt småleende och vänliga sätt?

• Läraren som satsar speciellt mycket på god sammanhållning bland eleverna i sin klass?

• Ledaren på eftis eller Skolfar­far som väljer att se det osynliga barnet?

• Skolans rektor som satsar all­deles särskilt på ett gott samarbe­te med föräldrar och elever?

• Busschauffören i vars buss ingen mobbas?

•Klassföräldern som bidragit till att klassens elever och föräld­rar känner varandra och trivs?

• Skolassistenten som förutom att hjälpa sin elev bidrar till ökad tolerans och förståelse för att al­la är olika?

• Hälsovårdaren som också kan plåstra om hjärtat?

Syftet med kampanjen Vuxna skapar vänskap är att lyfta fram po­sitiva förebilder bland oss vuxna. Kampanjen pågår 2014–2015 och kommer att band annat att få en egen blogg.

– Hur beter vi oss mot barnen och varandra? Tanken är att lyf­ta upp trevliga exempel på att al­la vuxna med sitt eget beteen­de kan påverka elevernas vardag och omgivning, säger Micaela Ro­matschuk.

MAAriT WeSTeréN

Vardagshjälten – ett gott exempelvem får en uggla? det finns många vuxna som skapar trivsel och gemenskap i det tysta. ■ leiF pietilä

”Tanken är att synliggöra de många viktiga vuxna personerna i elevernas vardag som i sina hand-lingar bidrar till att eleverna har det bra.”

Tanken är att lyfta upp trevli- ■ga exempel på att alla vuxna med sitt eget beteende kan påverka elevernas vardag och omgivning, säger Micaela romatschuk.

– Jag hoppas kunna dela med mig av min kunskap i sakfrå-gor, samtidigt som jag kom-mer att lära mig mycket. Som en social person ser jag också fram emot att få lära känna nya människor.

Heidi Harju-Luukkainen val­des till ny ordförande för Förbun­det Hem och Skola i våras. Hon vet mycket om skolan och föräld­rasamarbete, samtidigt som hon är novis när det gäller den konkre­ta skolverkligheten som förälder. Hennes äldsta dotter Linnea bör­jar skolan i höst.

– Jag har arbetat 15 år som lära­re och har också en teoretisk bak­grund som forskare. Bland an­nat forskar jag i spåkfrågor och hur de finlandssvenska skolel­verna och invandrareleverna kla­rar sig i Pisa­undersökningarna. Som känt ligger de finlandssven­ska ele verna på en klart sämre ni­vå än sina finskspråkiga kamra­ter i läsning och naturvetenska­per, säger hon.

En förklaring till de sämre re­sultaten är bland annat att ele­verna i huvudstadsregionen är utsatta för en stark finskspråkig

verklighet, vilket gör att deras kunskaper i läsning hamnar på efterkälken.

– Jag har i samarbete med Van­da stad bland annat undersökt 600 svenskspråkiga elever om de­ras språkanvändning och relatio­ner till sina lärare. På högstadie­nivå var det närmare 40 procent som ofta inte förstod ord som lä­raren använde och var femte elev förstod ofta inte vad läraren me­nade. Det här är skrämmande siff­ror, säger Heidi Harju­Luukkai­nen och konstaterar att hälften av eleverna i Vanda angav att de­ras starkaste språk är finska. En­ligt Pisa­resultaten talar omkring 19 procent huvudsakligen finska hemma.

– Av de elever som för det mesta

talar finska hemma kommer inte ens 30 procent upp till en nöjaktig nivå i läsning. Samtidigt kommer de från familjer med hög socio­ekonomisk status. Så här borde det inte se ut.

Heidi Harju­Luukkainen anser att man måste ta de här resultaten på allvar och hoppas föräldrarna och de som jobbar med barn blir medvetna om att språkkunskaper inte kommer gratis.

Flera behöriga– För att höja nivån är behöriga lä­rare en medicin bland andra. Jag förstår inte att vi godkänner att det finns så många obehöriga lä­rare i skolorna i Svenskfinland. Skulle vi gå med på att det finns bara några behöriga läkare på sjukhusen? Det handlar ju om vå­ra barns kompetensnivå och där­med deras framtid.

Heidi Harju­Luukkainen är un­versitetslektor vid lärarutbild­ningen vid Helsingfors universi­tet vid sidan av att hon forskar i Pi­sa för Jyväskylä universitet, samt sköter yngsta dottern Saga som är ett år.

Hon anser att man genom att vara med i Hem och Skolas verk­

samhet har möjlighet att påver­ka.

– Dessutom har man bättre koll på vad som händer i skolan.

Stenhård kollMan kunde tycka att en tre barns mamma skulle ha gudinog med både familj och jobb, men Heidi Harju­Luukkainen verkar hinna med vad som helst.

– Jag blir lätt ivrig och tycker att det finns massor av saker som är intressanta. Det gäller att priori­tera och jag tycker att skolan är en jätteviktig fråga.

När vi träffas hemma i famil­jens hus i Baggböle, där allt är väl­städat och lilla Saga ligger på ve­randan och sover medan vi pratar, får jag intrycket av att vi här har en välorganiserad person, som har stenkoll på tidtabeller och därför hinner med så mycket.

– Jag har alltid haft två, tre jobb samtidigt. Lyckligtvis är mitt ar­bete ganska fritt och jag kan ofta jobba hemifrån. Dessutom hjäl­per min man till mycket i hushål­let och mina svärföräldrar bor ba­ra ett stenkast ifrån och rycker in när det behövs.

Heidi Harju­Luukkainen ser

fram emot sitt engagemang som ordförande.

– Det är en stor ära och jag tror det blir roligt. Personalen på kans­liet är jättetrevlig och proffsig, så jag kommer inte att vara ensam.

TUA rANNiNeN

”Jag blir lätt ivrig””På högstadienivå var det närmare 40 procent som ofta inte förstod ord som läraren använde.”

inteRvju ■

pRoFil ■

Namn: Heidi Harju-luukkainen.

Ålder: 36.

Bor: i Baggböle i Helsingfors, hem-ma från karleby i Österbotten.

Familj: Aki, linnea, Freja och saga, samt hunden viivi.

Bra med skolan: Gemenskapen, att bli engagerad och lära sig nytt.

Utmaningar: segregationen i samhället som också drabbat sko-lan, lärarbristen, språket.

Hem och Skola: möjlighet att på-verka, positiva upplevelser för elev-er, föräldrar och lärare.

Hobbyer: Hunden, gymnastik, fo-tografering.

Jag med fyra ord: många järn i el-den.

motto: inte för skolan, utan för li-vet …

Nu får Heidi Harju-Luukkainen bekanta sig med skolan ur ny synvinkel då hennes äldsta dotter börjar skolan. Här är hon hemma med Saga och hunden viivi. ■ tuA RAnninen

8 Hem & skola 9Hem & skola

inteRvju ■

Läs högt för din förstaklas-sare – även om han eller hon kan läsa själv. Högläsningen har så många fördelar och berättelserna kan öppna dör-rar till viktiga samtal om det som hänt i skolan.

Elspeth Randelin, flerfaldigt pris­belönad bibliotekarie i Ytternäs skola i Mariehamn, brinner för läsning i alla dess former och hon har lanserat en rad olika åtgärder i sin skola för att främja läslusten och intresset för läsning.

Hon har genom åren märkt ett fenomen. Många föräldrar slu­tar att läsa högt när barnen börjar skolan och det är alldeles för tidigt enligt henne.

– Jag nojsar om det här hela ti­den. Läs vidare! Läs även om bar­net självt säger att han eller hon kan och vill läsa själv. Om det be­hövs kan man kompromissa och till exempel säga till barnet att du läser i dag om jag får läsa i mor­gon. Det finns så många goda för­delar med högläsningen som man inte ska släppa i första taget, säger Elspeth Randelin.

Främjar språketAll läsning främjar barnets språk­utveckling på olika sätt och ett bra språk är A och O för att bar­net ska klara sig i skolan. Ordför­rådet ökar och känslan för me­ningsbildning och grammatik blir säkrare. I en artikel i tidning­en Forskning & Framsteg, som Randelin hänvisar till, lyfter den svenska läsforskaren Mats Myr-berg fram ännu en aspekt med just högläsningen:

– I dagligt tal underartikulerar de flesta av oss. När vi däremot lä­ser högt artikulerar vi bättre, vil­ket förbättrar barnets uppfattning om språkets ljudstruktur och ökar språkförståelsen hos barnet, sä­ger Myrberg i artikeln.

Den som läser högt kan också genom sin betoning få fram en be­tydelse som barnet kanske missar om han eller hon läser själv.

– Sammanhanget blir tydligare, säger Elspeth Randelin.

Välj lite svårareVälj gärna böcker som är snäp­pet över barnets egen läsförmå­ga. Svårare ord och samman­hang kan förklaras och föräldrar och barn får anledning att disku­tera mer om innehållet. Just tan­karna och samtalen, som böcker­na väcker, är en av de stora förde­larna med högläsningen och nå­got man inte uppnår om man låter högläsningen ersättas av en ljud­bok eller en film.

– Ibland kan något man läser bli en dörröppnare för ett samtal om något helt annat, kanske om något som hänt i skolan och som

barnet haft svårt att prata om. Ta vara på sådana tillfällen, säger Randelin.

Läsforskaren Mats Myrberg är inne på samma linje och talar hell­re om att läsa med barnen än för dem. Det gäller att vara lyhörd för barnens reaktioner och att disku­tera de frågor som läsningen väck­er hos dem.

Nära gemenskapHögläsningen blir också ett ut­märkt tillfälle för föräldrar och barn att få en stund av varm ge­menskap och närvaro.

– Gör det gärna ombonat och trevligt för er! Hitta en favorit­plats där ni alltid läser.

Berättelserna bidrar också till

att utveckla barnets empati och förmåga till logiskt tänkande.

– Uppmuntra gärna barnen att fundera på innehållet i berättel­serna. Varför gör huvudpersoner­na som de gör? Varför är de leds­na, besvikna eller glada?

Elspeth Randelin tror på före­bilder. För att få barnen att läsa måste föräldrarna också göra det och gärna tala om sina läsupple­velser så att barnen blir intresse­rade.

– Här har papporna en jättevik­tig roll som läsande förebilder. Undersökningar om läskunnig­het visar nämligen att skillnaden mellan pojkar och flickor är stör­re i Finland än i många andra EU­länder – till pojkarnas nackdel.

”Gör högläsning till en vana”

visa för barnen att ni tycker att läsningen är viktig, säger skolbibliotekarien elspeth randelin. ■ HelenA FoRsGåRD

”Ibland kan nå-got man läser bli en dörröppnare för ett samtal om något helt annat, kanske om något som hänt i skolan och som barnet haft svårt att prata om.”

kolumn ■

Vad då skolstart?

Att börja i skolan är en milstol­ ■pe i ett barns liv. Det skall det va­ra. Och visst är det också speci­ellt ur ett föräldraperspektiv när barnet tar steget från dagvård till skola. Därför skall inskrivning­en till årskurs ett vara någonting mer än att bara fylla i en blan­kett.

Jag tycker att inskrivningen skall ske i skolan. Den blivande förstaklassaren kan alldeles väl tillsammans med sin förälder be­söka sin blivande skola. Titta på sitt klassrum, provsitta en pul­pet, och kanske rita lite på tav­lan. Jag tycker gott att man kan prata lite med sin blivande lära­re, titta var man brukar hänga upp sina kläder och kanske vand­ra runt lite på skolan. Den blivan­de ettan kunde gärna hälsa på sin rektor och tillsammans med mamma eller pappa skriva in sig i skolan på rektorskansliet. Kan­ske kunde den nya eleven rent av få en läsordning och en blyerts­penna i näven för att nyter och nöjd återvända hem. Med ganska små medel kan man signalera att skolstarten är en angelägen sak.

Min yngsta dotter börjar på et­ ■tan i höst. Det är inte hennes in­skrivning jag nyss beskrev. I vårt fall låg jag i soffan med fötterna på bordet och slösurfade. I något skede kom jag ihåg att det borde vara dags för inskrivning. Myck­et riktigt, kunde Google berätta.

Några minuter senare var den elektroniska blanketten ifylld. Nu har jag anmält dig till skolan, upplyste jag den blivande första­klassaren utan att ta blicken från Facebook. Jaha, svarade hon ut­an att ta blicken från Barnkana­len.

Blev skolinskrivningen en dag att minnas? Knappast. Var det enkelt för mig som förälder? Ut­an tvekan. Var det enkelt för sko­lan? Utan tvekan. När man fyl­ler i den elektroniska blanket­ten är det nämligen inte möjligt att ställa alla de frågor man hade haft lust att ställa.

Vilken lärare får mitt barn? Är ■klassläraren behörig måntro? Oj då, 29 elever i klassen, hur skall det riktigt gå? Nähä, inga assis­tenter i klassen, trots att det finns barn med specialbehov?

Nu undrar kanske någon var­för man skall traggla samma frågor enskilt med alla föräld­rar? Varför inte trycka in dem i ett klassrum och informera al­la på en gång? Visst, det är ock­så en möjlighet. Men samtidigt sumpar man en gyllene chans att från dag ett skapa en personlig och god relation mellan hemmet och skolan. Och skolstarten kun­de bli något mer än en slentrian­mässig Facebookuppdatering.

MATTiAS FAgerHoLM

Det är viktigt att hitta böcker som både föräldrar och barn tyck­er om.

– Om du läser en bok som du inte gillar märker barnet det. Välj och vraka, utbudet är stort och al­la bibliotekarierar kan tipsa om bra böcker. Ibland är det bra att ut­gå från barnets intresse, det finns exempelvis många bra böcker om fotboll och hästar.

Många föräldrar hänvisar till att de inte har tid när högläsning kommer på tal.

– Det kan jag inte förstå. Det handlar om att prioritera och det handlar om en kvart om dagen. Det går att få till om man vill, sä­ger Elspeth Randelin.

HeLeNA ForSgÅrd

Sven Nordqvist

En nyskriven minimusikal

Dramatisering och regi Christian Lindroos Musik och sångtexter Sofia Finnilä

PREMIÄR 30 AUGUSTI 2014

FÖRESTÄLLNINGAR: Unga Teatern 30.8-13.12 (Esbo) Diana scenen 17-31.12 (Helsingfors) Föreställningar vardagar kl. 10 samt lördagar kl. 14

BILJETTER:Morgonföreställningar 8 / 7 (över 50 per.) ledare 2 Lördagar 14 SPELPLAN: www.ungateatern.fi

tel. 09-8620 8200

En nyskriven minimusikalFINDUS FLYTTAR UT

26.9.2014

Hej!

26.9.2014

Tillsammans kan vi göra

www.hemochskola.�/dagen

• Utbildningsstyrelsen• Finlands rektorer• Finlands föräldraförbund• Förbundet Hem och Skola i Finland• Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ• Specialister för Undervisnings- och bildningsväsendet OPSIA rf• Finlands Svenska Lärarförbund FSL

elspetH RAnDelins lästips ■

Läsa högt. en bok om högläsning-ens förtrollande verkan av mem Fox. en inspirationskälla för för-äldrar med praktiska tips om hög-läsning.

Sune och Bert-böckerna. An-ders jacobsson och sören ols-son har skrivit många böcker med hög igenkänningsfaktor om bland andra sune och Bert.

Sandvargen-böckerna. Av åsa lind.

Hur gick det sen? Av tove jansson.

Jag vill ha min hatt, Det är inte min hatt. Av jon klassen.

edward tukanes fantastiska re-sa. Av kate dicamillo.

Pettson och Findus-böckerna. Av sven nordvist.

mamma mu-böckerna. Av jujja och tomas wieslander.

Gamla klassiker. peter pan, Det susar i säven och Djungelboken. många av dem har kommit ut i vackra nya utgåvor med underbara illustrationer av Robert ingpen.

som förälder kan du skapa en posi-tiv förväntan inför kvällens högläs-ningsstund. Du kan prata om det som hände i det senast lästa kapit-let och säga att du ser fram emot att läsa vidare. Diskutera med andra föräldrar och byt boktips.

klippt ■

”Jesper Juul hävdar i boken Re­ ■lationskompetens i pedagoger­nas värld att ’föräldrar kan gö­ra mycket lite för att förändra sitt barns beteende på institutio­nen’. Det är struntprat. När fors­kare har jämfört elevers inställ­ning till lärares disciplinära åt­gärder i olika länder till exempel Kina, Australien och Israel har de kunna iaktta en variation både i behovet av ingripanden och ock­så i elevernas inställning till des­sa. Variationer i skolbeteendet är alltså kulturbundna. Skolkul­turen är beroende av vår gemen­samma inställning till våra barn.

När Pippi och Emil börjar sko­lan behöver både de och deras föräldrar få veta vad som förvän­tas. Vi behöver ställa sådana krav på eleverna att de vet att det är

deras skyldighet att bete sig som folk och som en del av detta att aktivt bidra till skoldemokratin.

Det går säkert bra i skolan för Emil. Hans föräldrar har ju vär­deringarna i skick. Men hur går det för Pippi? Hennes pappa är ju minst sagt något avlägsen och hon får uppfostra sig själv. En möjlighet att anpassa sig till gängse kommunikationsformer och ­normer bör vara en central rättighet för alla elever.”

ToM WikMAN, LärArUTBiLdAre i LärAreN Nr 13/2014

10Hem & skola 11Hem & skola

inteRvju ■

Vad gör en familj så fort den beställt sin mat på restau-rangen? Jo plockar fram sina smarttelefoner eller surfplat-tor. Inte bara barnen, utan också de vuxna.

Det säger Johan Palmén som är datapedagog på Folkhälsans da­tatek. Han föreläser också i Hem och Skolas regi under rubriken Det finns annat än Angry Birds.

I sina föreläsningar lyfter Pal­mén gärna fram de vuxna som rollmodeller när det gäller an­vändningen av smarttelefonen.

– Måste vi vara tillgängliga hela

tiden? Om föräldrarna sitter med mobilen i handen under midda­gen så är det svårt att förklara var­för barnen inte får göra det.

Men Johan Palmén talar ock­så gärna om de möjligheter som smarttelefonerna för med sig.

– Smarttelefonen stimulerar till nyfikenhet. När barnen funderar på något kan de slå upp det genast. De kan bums stilla sin nyfikenhet, det fostrar dem till att bli medvet­na om sin omgivning. Ju snabbare du får respons på din fråga desto större är nyttan. Om du frågar i dag men får svar om två veckor har tusen nya frågor uppstått.

Det som man som förälder kan göra är att lära barnen var de kan hitta svaren.

– Man kan till exempel googla tillsammans.

Vilka andra tips har du på hur man använder telefonen på ett smart sätt?

– Om man har lite svårt med att komma ihåg sina läxor är ett en­kelt tips att ta ett foto på sina hem­uppgifter. En annan fördel med smarttelefonen är att barnen all­tid bär en karta med sig. En kalen­der finns också alltid tillgänglig. Varför inte lägga in en påminnel­se om att biologiboken skall tas med till skolan?

mer än spelPalmén ser gärna att man gör te­lefonen till ett arbetsredskap, inte bara en grej man spelar på. Till det ändamålet finns en mängd appar som man kan utnyttja. Man kan till exempel fota sin text och lyss­na på den eller använda dig av au­tokorrigering.

– Låt smarttelefonen bli en del av barnets övriga arsenal vid si­dan av de traditionella redskapen som penna, linjal och gummi.

Han kastar också fram möjlig­heten att skapa en Whats App­grupp som inkluderar hela klas­sen.

– Där kan man få ett snabbt svar på vad man skall ha för gymnas­tikkläder med sig.

Barnen behöver enligt Johan Palmén hjälp med att lära sig att använda sin telefon mer som ett arbetsredskap. Om man inte ger modeller så blir telefonen bara en spelapparat.

Vad skall man då göra om man tycker att ens barn spelar för myck-et?

– Låt det pipa några veckor. Of­ta tröttnar de av sig själva. Det ny­hetens behag som gör att man fastnar. Många vuxna har också hängivet spelat Angry Birds till en början.

Om spelandet ändå tar över­hand tycker Johan att man skall diskutera saken med sitt barn. Att försöka med reglering är det sista han rekommenderar.

– Du skall i så fall vara fruktans­värt insatt i tekniken. Dessutom hittar barnen alltid genvägar och du hamnar alltid på efterkälken. För en dialog i stället. Man kan till exempel komma överens om in­ternetfri tid. Men då måste man komma med ett förslag till en al­ternativ sysselsättning.

Johan Palmén rekommenderar att avsluta skärmanvändningen i god tid före läggdags. Det kan va­ra svårt att varva ner efter alla in­tryck. Det är ett råd som för öv­rigt också föräldrarna väl kunde ta till sig.

– Varför skall man kolla sin e­post strax innan man skall sova? undrar Palmén.

MATTiAS FAgerHoLM

Smarttelefonen mer än Angry BirdsSmarttelefonen stimulerar barnet till nyfikenhet, säger johan Palmén datapedagog på Folkhälsans datatek. ■ mAttiAs FAGeRHolm

”Låt smarttelefo-nen bli en del av barnets övriga arsenal vid sidan av de traditionella redskapen som penna, linjal och gummi.”

Skolan har startat och tusen-tals nya ettor har förväntans-fullt intagit sina klassrum, men ändå återstår mycket att göra för de nyblivna ettornas föräldrar.

– Föräldraansvaret vid skolstarten är stort. Man kan nog egentligen säga att det är hela familjen som börjar skolan, säger Gerd Adolfs-son, skolhälsovårdare i Kvarn­backens skola i Borgå.

Den nyblivna skolelevens var­dag genomgår en stor förändring i och med skolstarten. Den föränd­ring som kanske syns mest är att skoldagen är betydligt kortare än dagarna var i förskolan.

– Förväntningarna på barnet är också annorlunda än i försko­lan. Barnet skall kunna sitta stil­la och lyssna i stället för att leka med kompisarna och ofta blir det ett byte av grupp om det är dags att fortsätta dagen i eftis, säger hon.

mycket att tänka påDet finns mycket föräldrar mås­te tänka på för att vardagen skall löpa på ett att tillfredsställande sätt.

Adolfsson lyfter fram betydel­

sen av goda rutiner och regel­bundenhet så att allt är tryggt för skoleleven.

Även de motoriska färdighe­terna sätts på prov vid skolstar­ten. Nu skall en blyertspenna kun­na greppas och barnet förväntas kunna använda besticken i skol­matsalen.

Det är inte heller så lätt att kom­ponera en riktig matportion.

– I matsalarna finns det bilder på hur en portion skall se ut men jag har nog ibland påträffat ny­blivna elever med bara köttbul­lar och inget annat på tallriken, säger hon.

Lika viktigt som det är för ett växande barn att få lagom med

näring i sig är att det får tillräck­ligt med sömn.

Inte för mycket skärmtid– Föräldrarna skall dessutom se till att barnet rör på sig tillräckligt och inte får för mycket skärmtid. Rekommenderad datoranvänd­ning för en sjuåring är maximalt två timmar per dag. Det är lika länge som barnet skall vara i rö­relse per dag.

– Barn är inte skapta för att sitta stilla. Om man rör på sig tillräck­ligt per dygn då både mår man bättre och sover bättre.

En sjuåring behöver tio tim­mars sömn per natt och det är vik­tigt att barnet går och lägger sig i tid för att orka.

– Man måste också kunna ge ar­betsro åt sina klasskamrater och kunna sitta på sin plats utan att störa de övriga i klassen.

Det är skäl för föräldrarna att hålla ett vakande öga över läxläs­ningen och se till att barnet klarar av att ta hem de rätta böckerna.

– Jag rekommenderar föräld­rarna att visa intresse och varje dag fråga skoleleven om hur da­gen har varit.

Det stöder utvecklingen av

självförtroendet och barnet blir duktigt på olika områden.

Lika viktigt som stödet hem­ma är att föräldrarna deltar i sko­

lans fester och i samarbetet mel­lan skolan och hemmet.

MAriT BjörkBAckA

Nu skall goda rutiner skapasSkolhälsovårdaren gerd Adolfsson påminner om att skolstarten kräver hela familjens engagemang. ■ mARit BjÖRkBAckA

”Föräldraansvaret vid skolstarten är stort. Man kan nog egentligen säga att det är hela familjen som börjar skolan.” Ta med mig på skolvägen!

Läs barntidningen Eos!www.eoswebben.fi

inteRvju ■

12 Hem & skola

inteRvju ■

Med jämna mellanrum går debatten om skolämnen het. Vad behöver vi veta och be-härska i framtiden?

– I dag finns all världens kunskap bakom några tangentklick. Vår utmaning ligger inte längre i att förvärva eller att minnas fakta, ut­an att sålla, att urskilja sakuppgif­ter från nonsens. För det behöver vi närmast ett kritiskt tänkande.

Esko Valtaoja är professor i astronomi vid Åbo universitet. Han är en populär föredragshål­lare och skicklig i att översät­ta komplexa vetenskapliga san­ningar till vettig och nyttig var­mans kunskap.

Ännu för drygt 200 år sedan un­dervisades i Finland ett fåtal in­divider i ett fåtal skolor närmast ämnen som skulle gagna ett möj­ligt framtida prästämbete. Kyrkan och prästerna övervakade utbild­ningen, språket var svenska och skolämnena räkning, skrivning, latin och teologi, ibland sång.

Men nya vindar blåste från Eu­ropa. Humanism, folkbildning och didaktik kom på tapeten. En­

cyklopedisk inlärningsteknik er­sattes småningom av observatio­ner och insikt. Och skolämnena blev småningom allt fler; histo­ria, naturvetenskaper och moder­

na språk. Gymnastik, handarbe­te, teckning. Samhällslära, hälso­kunskap och livsåskådning.

– Förr gick största delen av un­dervisningen åt till att överföra kunskap från magisterns skalle till elevens, eftersom det var det enda alternativet för nedladd­ning och datalagring. Allmän­bildningen förvarades mellan öronen. Men världen ser helt an­norlunda ut i dag. Om vi tolkar all­mänbildning som innehav av en rimlig mängd baskunskap om det mesta som är värt att veta, är all­mänbildning inte längre ett rea­listiskt mål.

Blir efterAtt mangla nytänkande genom utbildningssystemets maskine­ri kan ta flera år. Den tekniska ut­vecklingen är snabbare än så.

Kommer vi obönhörligen alltid på efterkälken inom pedagogiken?

– Visst kommer vi på sladden här. Vi vill inte avstå från såda­na färdigheter som tidigare tjä­nat oss, så som huvudräkning, skönskrivning, latin och så vida­re. Men nog vore det bra att då och

då fråga sig vilka förmågor, fär­digheter och kunskaper vi möjli­gen behöver år 2100, och på basis av svaren grunna över vilka åtgär­der som borde vidtas. Framtiden är längre fram än bara år 2020!

Uno Cygnaeus (1810–1888), kal­lad finska folkskolans fader, för­ordade allmänbildande och prak­tiska ämnen som skulle stimule­ra elevernas psykiska och fysis­ka utveckling. Skolan skulle nå både flickor och pojkar oberoen­de av samhällsklass. Det var ett stort steg från tidigare folkunder­visning där kyrkans män spred läskunnighet så att varje hushåll skulle kunna tyda kyrkans tex­ter.

Vad vill vi ha?Handlar utbildningen och dess ut-maningar egentligen om vart vi ide-ologiskt och samhälleligt vill styra medborgarna?

– Framtiden beror inte på mäng­den lektionstid eller obligatorisk svenska eller religionsundervis­ning, utan på helt andra saker. En hurdan värld vill vi ha? Dresserar vi våra barn till tigrinnans stri­

dande karriärungar eller till god­hjärtade samhällsorienterade da­lailamor?

Valtaoja vill inte tala om skol­ämnen, eftersom man lätt fokuse­rar på formaliteter och gnabb mel­lan olika lärargrupper. Han vill fo­kusera på de stora sammanhang­en, synteserna, att förstå och älska världen – det som förr kallades för vishet.

– För att skapa en bättre värld åt sig och sina medmänniskor mås­te man känna världen. Och för det krävs inte nödvändigtvis tre främmande språk, oändlig krigs­historia, stjärnornas livsbanor, notation eller matematiska ked­jebråk.

Ingen av oss kan minnas mer än en obetydlig del av allt vi en gång läst i skolan.

– Är det möjligt att tänka sig att vi inom undervisningen från första början kunde nöja oss med mindre gemensamt pluggande? Skolans uppgift är enligt min me­ning inte att lära basfärdigheter, något ansvar bör också föräldrar­na ha.

BeTTy MArScHAN

Vad skall vi kunna om hundra år?

Nytänk på tapeten. vad behö- ■ver vi kunna om hundra år? und-rar esko valtaoja. Foto: uRsA

skolan

Har du tänkt på att:• ditt förhållningssätt till skolan har en stor betydelse för barnets

trivsel, motivation och inlärning.• dina förväntningar på ditt barn påverkar skolgången.• det är viktigt för barnen att få visa vad de lärt sig och håller på

med i skolan.• då du hjälper barnet med läxorna är det viktigare att ställa frågor

än att själv ha svar på allt.• utvecklingssamtalen är värdefulla möten med tanke på ditt barns

skolgång. Skolan arrangerar utvecklingssamtal varje läsår • en god sammanhållning föräldrar emellan gynnar barnen. Delta i

aktiviteter då föräldrar möts och lär känna varandra.

Bli klassförälder

Ett sätt att bidra till barnens skolgång är att bli klass-förälder. Klassföräldrarna väljs i samband med höstens första föräldramöte. Som klassföräldrar tar du initiativ till aktiviteter som elever och föräldrar gemensamt kan ta del av. Ett bra sätt att verka för en positiv anda i klassen.

I din skola verkar en föräldraförening som är medlem i Förbundet Hem och

Skola. Gå gärna med i föreningens verksamhet och bidra konkret till

samarbetet mellan skolan och föräldrarna.

Engagera dig!

Välkommen till

Föräldrar behövs!

Du kan bidra till ditt barns inlärning!