Gestaltning av nationell

identitet i Avengers

Karaktärsanalys av Iron Man, Captain America

och Thor

Författare: Utkan Can Büyükada

Handledare: Elisabet Björklund

Examinator: Mariah Larsson

Termin: VT20

Ämne: Filmvetenskap

Nivå: Avancerad

Kurskod: 4FV01E

Magisteruppsats

2

Abstrakt

Uppsatsens huvudsakliga syfte är att undersöka hur amerikansk nationell

identitet förmedlas i populära filmer. Undersökningen sker genom att

analysera tre av de populäraste karaktärerna i de fyra Avengers-filmerna.

Karaktärerna som ska analyseras är Iron Man, Captain America och Thor.

Benedict Andersons undersökning av hur nationell identitet och nationalism

sprids med hjälp av litteratur är förutsättningen för uppsatsen.

Utgångspunkten är att populärkultur påverkar tittaren och kan sprida idéer

som har verkliga effekter i samhället.

I analysen tar effekterna av terrorattacken mot World Trade Center en viktig

plats och hur den påverkar uppfattningen av amerikansk nationell identitet i

Marvel-filmer narrativt och visuellt. Innan 9/11 var amerikansk nationell

identitet stark kopplad till triumfalism och exceptionalism. Trots att

terrorattacken påverkar gestaltningen av amerikansk nationell identitet i

popkultur så förblir Amerikansk triumfalism och exceptionalism en

grundläggande del av amerikansk identitet.

Samtidigt undersöks den paradoxala relationen mellan individualism och

kollektivism. En gestaltning av gemenskap och individualism präglar

filmerna där även regissörers påverkan kan spela roll i det

hyperindustrialiserade Marvel-maskineriet.

3

Nyckelord

Nationell identitet, Avengers, Marvel, Benedict Anderson, Imagined communities,

Captain America, Iron Man, Thor, exceptionalism, amerikansk triumfalism,

individualitet, kollektivism.

Tack

Mariah Larsson och Elisabet Björklund för all hjälp.

4

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

2 Syfte och frågeställning 2

3 Metod och källmaterial 2

4 Forskningsöversikt 4

5 Teori 8

5.1 Nationell identitet 8

5.2 Karaktärsanalys 14

6 Analys 17

6.1 Iron Man 18

6.1.1 Iron Man 2008 18

6.1.2 Avengers och Avengers: Age of Ultron 20

6.1.3 Infinity War och Endgame 25

6.2 Captain America 28

6.2.1 Avengers och Avengers: Age of Ultron 29

6.2.2 Infinity War och Endgame 32

6.3 Thor 34

6.3.1 Thor i MCU 35

6.3.2 Avengers och Age of Ultron 38

6.3.3 Infinity War och Endgame 39

7 Slutdiskussion 42

8 Källanvisning 46

8.1 Filmer 46

8.2 Litteratur 47

8.3 Artiklar 48

1

1 Inledning

USA har länge varit det starkaste landet i världen båda militärt och

ekonomiskt. Sedan andra världskriget har USA haft en internationell identitet

av att vara ”ledaren av den fria världen” där ord som demokrati och frihet

använts som slagord. Idag har högerextrema idéer blivit mer normaliserade i

USA än de var förr. Med slagord som ”America first” har Donald Trump

som president haft en retorik som kan kopplas till högerextrema idéer.

Spridning av antidemokratiska och extremnationalistiska idéer är inte

förekommande endast i USA. Även i andra delar av Europa har nationalism

blivit starkare, till exempel i Ryssland, Turkiet, Ungern och Polen.

I denna uppsats undersöks nationell identitet genom karaktärsanalys i

populärfilm. Även om karaktärer inte är riktiga personer påminner de tittaren

om riktiga personer som gör det möjligt för en verklig påverkan på tittaren.

Karaktärer är inte heller statiska utan förändras genom tiden i olika medier.1

Det betyder att deras ursprungliga mening kan förändras genom att de sätts i

nya sammanhang i olika medier.

Filmerna som ingår i Marvel Cinematic Universe (MCU) har spelat in mer än

12 miljarder dollar sedan 2008. Spridningen av filmerna leder till att många,

främst barn, vill efterlikna superhjältarnas agerande.2

Det är dock inte bara unga män som tittar på superhjältefilmer, tittarna

kommer från olika samhällsskikt. Häften av tittarna är under 25 år medan

den andra halvan är över. 60% är män medan 40% är kvinnor.3 Dessa filmer

1 Jens Eder, Fotis Jannidis, Ralf Schneider,” Characters in Fictional Worlds: An

Introduction”, i Jens Eder, Fotis Jannidis, Ralf Schneider (ed.), “Chracters in Fictional

Worlds: Understanding Imaginary Beings in Literature, Film and Other Media”,

Berlin/New York, Walter de Gruyter GmbH&Co 2010, s. 3. 2 Terence Sweeney, Avengers Assemble!: Critical Perspectives on The Marvel Cinematic

Universe, s 1. 3 Terence McSweeney, s. 3.

2

verkar tilltala såväl barn som vuxna, män som kvinnor. Filmernas popularitet

gör det viktigt att undersöka vilka idéer dessa filmer förmedlar.

2 Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att analysera amerikansk nationell identitet i

populärfilm. Hollywoodfilmer med stor budget uppfattas oftast som

industriella fabriksproduktioner som endast skapas för att göra ekonomisk

vinst. Det är visserligen sant att filmer som har större budget har mer strikta

konstnärliga ramar och styrs mer av ekonomiska krafter. Men det måste ändå

finnas konstnärlig drivkraft hos filmskaparen även för filmer med större

budget där en individuell tolkning av nationell identitet har möjlighet att

påverka innehållet.

Eftersom filmerna som undersöks i uppsatsen är enormt populära kan man

anta att filmernas popularitet delvis beror på att de sprider idéer som är

accepterade av större delen av tittarna alternativt idéer som tack vare

filmernas popularitet blir accepterade av den stora massan. Oavsett om det är

en regissörs vision eller om det är till större delen ekonomiska krafter som

avgör vad som visas är det viktigt att undersöka vilka idéer som populära

filmer sprider.

Frågeställningarna som uppsatsen försöker besvara är följande:

Hur gestaltas nationell identitet genom karaktärerna i Avengers-filmerna?

Är gestaltningen av nationell identitet olika i de olika filmerna (hos de olika

regissörerna)?

3 Metod och källmaterial

Metoden som ska användas är analys av fyra Avengers-filmer där fokus i

analysen ligger på karaktärer. För att göra en rimlig analys av karaktärer

3

utifrån gestaltning av nationell identitet har karaktärantalet begränsats till tre,

Iron Man, Captain America och Thor. Anledningen till begränsningen är att

dessa tre karaktärer har varit med från början i Marvels filmprojekt och de är

de enda som har minst tre egenbetitlade filmer. Dessa tre karaktärer är

tveklöst de mest populära och mest förekommande i Marvels filmuniversum.

Det måste också påpekas att alla tre karaktärer är vita och män. Det har visat

sig vara svårt att hitta lika populära hjältar som tillhör andra etniciteter och

kön i Marvel-filmerna. Den enda hjälten med afrikansk bakgrund är Black

Panther men han förekommer endast i en film som bär hans namn och han

har en alltför liten roll i Avengers-seriens två sista filmer. Kvinnor

förekommer oftast bara i mindre biroller. Två kvinnliga hjältar har större

roller och en av dem hade fått en egen film när uppsatsen skrevs. Att de tre

största hjältarna är vita män visar att filmerna domineras av vita män. Men

karaktärerna är oavsett sin ytliga likriktning värda att undersöka ur ett

nationellt identitetsperspektiv eftersom alla tre karaktärer visar upp en

annorlunda aspekt av amerikansk nationell identitet.

Även om fler Marvel-filmer nämns i uppsatsen kommer källmaterialet

huvudsakligen bestå av de fyra huvudsakliga Avengers-filmerna, The

Avengers (Joss Whedon, 2012), Avengers: The Age of Ultron (Joss Whedon,

2015), Avengers: Infinity War (Anthony och Joe Russo, 2018) och Avengers:

Endgame (Anthony och Joe Russo, 2019). Det finns i dagsläget totalt 23

Marvel-filmer som ingår i det som kallas för Marvel Cinematic Universe

(MCU). Många av de 23 filmerna är självständiga filmer som handlar om

enskilda karaktärer, men alla karaktärer existerar i samma fiktiva universum.

Alla tre karaktärerna har som nämnts tre självständiga filmer var där de

själva är i huvudrollen. I Avengers-filmerna möts alla karaktärer från MCU

för att tillsammans kämpa mot en större fara än i de självständiga filmerna.

Det finns fyra olika utgångspunkter när det gäller karaktärsanalys.

Hermeneutisk, där utgångspunkten är att karaktärer är representationer av

4

riktiga människor. Psykoanalytisk, vilket innebär att man undersöker både

karaktärernas psyke och hur tittaren påverkas. Strukturalistisk och semiotisk

analys belyser skillnader mellan karaktärer och människor samt hur

karaktärer konstrueras. Här ges texten en framträdande roll. Denna

utgångspunkt anser att karaktärer är symboler och en del av den textuella

strukturen. Slutligen Kognitiv teori utgår från att karaktärer anses vara

textbaserade konstruktioner av det mänskliga sinnet vilket medför en

koppling mellan text och mänskligt psyke.4

Även om alla dessa fyra utgångspunkter kommer att användas kretsar den

huvudsakliga analysen kring semiotisk och strukturell analys av

karaktärerna. Uppsatsen utgår från att karaktärer är båda en reflektion av

människor samt att de är psykologiska konstruktioner av skaparna.

Uppsatsen är dock mer intresserad av hur dessa psykologiska konstruktioner

och reflektioner gestaltas och strävar inte efter att undersöka grunderna till

uppkomsten av dem.

4 Forskningsöversikt

Forskning kring Marvel-filmerna kretsar ofta kring filmernas narrativa

strukturer och deras koppling till serietidningarna. När det gäller nationell

identitet är det tydligt i forskningen att 9/11 påverkar gestaltningen av

amerikansk nationell identitet i filmerna. Men forskningen tar även upp

Marvel-filmernas relation mellan genre och popularitet.

I boken The Marvel Studios Phenomenon: Inside a Transmedia Universe

undersöker Martin Flanagan, Mike McKenny och Andy Livingstone

anledningen till Marvel-filmernas popularitet. Författarna påpekar att

filmernas öppna slut som leder till fiktiva universum och möjliggör en

4 Jens Eder m.fl., s. 5.

5

utökning och utforskning av universumet för kommande filmer, är en stor

anledning till deras popularitet.5 De menar att Marvel implementerar

serietidningsberättandet även i MCU-världen. I serietidningar byggs ett

koordinerat universum som kopplar ihop alla karaktärer i samma fiktiva

plats. Karaktärer från olika serietidningar började interagera med andra

karaktärer i andra serietidningar. Marvel var först med koordinerat

universum-modellen (shared universe). Om någonting hände i ett

serietidningsnummer påverkade det allt annat. På det sättet byggdes en fiktiv

värld som kunde vidareutvecklas.6

Även Terrence McSweeney i boken Avengers Assemble! Critical

Perspectives on The Marvel Cinematic Universe beskriver hur Marvel inför

sättet att bygga enhetliga fiktiva universum även i filmerna. Som tidigare

nämnts bygger MCU på den så kallade koordinerat universum-modellen. Det

innebär att viktiga karaktärer har egna, fristående filmer där de i senare

filmer möts och samarbetar. Koordinerat universum-modellen innebär att alla

karaktärer förekommer i samma fiktiva universum trots att de förekommer i

skilda filmer som till synes inte har narrativt koppling. I koordinerad

universum modellen kan filmerna inte ses som linjära filmserier utan i den så

skapas hierarkiska strukturer med hyperserier och serier i serier som är

kopplade till varandra.7

Terence McSweeney beskriver även superhjältenarrativet som moderna

mytologier och vad de mytologierna symboliserar i samhället. Han menar till

exempel att karaktärer som Captain America visar en idyllisk bild av

amerikansk heroism och försvar av rättvisa.8

5 Martin Flanagan, Mike McKenny, Andy Livingstone, The Marvel Studios Phenomenon:

Inside a Transmedia Universe, New York: Bloomsbury Publishing Inc. 2016, s. 79. 6 Flanagan mfl. s, 3. 7 McSweeney, s. 6. 8 McSweeney, s. 7.

6

McSweeney kopplar även genrekonventioner ihop med nationell identitet.

Vid sidan av gangster- och västernfilmen anses superhjältefilmen vara en

amerikansk filmgenre och både genrens förmåga att anpassa sig till andra

subgenrer och skapa stämningar gör det lättare för den att ta upp sociala och

kulturella frågor.9 I båda genrerna dominerar den ”starka, manliga”

karaktären. Han är fysisk stark, självständig, modig, beslutsam. Förutom

huvudkaraktärerna finns endimensionella, onda karaktärer som ska besegras,

kvinnor som ska räddas eller älskas, de civiliserade lagarna gestaltas som inte

tillförlitliga och lösningen till alla problem är utövandet våld.10

McSweeney menar att effekterna av 9/11 har haft en stor påverkan på

Marvel-filmerna. Han kopplar samman amerikansk utrikespolitik efter 9/11

och USA:s fortsatta ”War on Terror” och menar att de tar en stor plats i

MCU. Men War on Terror som utrikespolitiska händelser förekommer inte

uttryckligen utan oftast som subtila tematiska motiv och visuella

återberättelser i mise-en-scene.11

Även populärfilmens reaktion på 9/11 behandlas. Enligt McSweeney

handskas populärfilmen med effekterna av 9/11 genom att betona

amerikansk exceptionalism. USA visas inte bara som det rikaste och

starkaste landet i världen utan också som det mest politiskt och moraliskt

exceptionella. 9/11 och det efterföljande ”war on terror” förändrade de

grundläggande värderingar som amerikansk identitet byggde på. Den

förändringen och återinramningen av den nya identiteten formades av den

dåvarande administrationen. Den nya amerikanska myten som visades i

media var ett USA som en motvillig supermakt, en paradoxal bild av att vara

båda en underdog och världens starkaste nation, legitimering av användandet

9 McSweeney s. 9 10 McSweeney, s 9. 11 McSweeney, s. 8.

7

av amerikanska armén som en global kraft, utmålandet av andra världskriget

som ett nödvändig och ett rätt krig och amerikansk moralisk överlägsenhet.12

En direkt koppling mellan nationell identitet och superhjältefilmer görs av

Michael Goodrum. I antologin Histories on Screen: The Past and Present in

Anglo-American Cinema and Television gör han en direkt koppling mellan

amerikansk utrikespolitik och superhjältenarrativ. Mer generellt visar

karaktärer en specifik typ av nationell identitet. När Stålmannen står för

”truth, justice and the american way” beskriver han en amerikansk nationell

identitet som står för dessa principer. Samtidigt som det beskrivs som en

amerikansk identitet så sätts Sovjetunionen, som var fienden förr, på den

andra sidan dvs. de kan inte stå för de ideal som amerikaner står för. Genom

det här subtila sättet kan superhjältenarrativ sprida bilden av en specifik

nationell identitet.13

Tidiga superhjältefilmer mellan 2002–4, som många är ursprungshistorier,

förvarade USA:s utrikespolitik som den var. Goodrum menar att när den

allmänna attityden till USA:s ”war on terror” förändrades med tiden följde

även förändringar i superhjältefilmerna där konsensus kring USA:s krigiska

aktioner byttes ut mot kritik. Superhjältar blev mer kritiska mot regeringen

samtidigt som de kämpade på den goda sidan. Även den historiska

betydelsen av 9/11 skiljs från amerikansk policy. Goodrum pekar specifikt på

filmen Iron Man (Jon Favreau, 2008) där protagonisten Tony Stark (Iron

Man) överger vapenförsäljning för mer fredliga åtaganden och Incredible

Hulk (Louis Leterrier, 2008) som visar att den amerikanska armén riskerar

civila liv för sina egna syften.14

12 McSweeney, s. 23. 13 Michael Goodrum, “Superhero films and American national identity”, i Sam Edwards,

Michael Dolski & Faye Sayer (ed.), Histories on the Screen: The Past and Present in Anglo-

American Cinema and Television, London: Bloomsbury Publishing Plc 2018, s. 235 14 Goodrum, s. 239.

8

Goodrum menar att samtidigt som superhjältenarrativ har en potential att

skapa debatt så kan den samtidigt förvrängas, förbises eller bortses totalt

eftersom debattfrågan i narrativet är dolt. Men även utan att uttryckligen

kommentera amerikanska utrikesfrågor kan superhjältenarrativ fortfarande

fungera som ett sätt att ifrågasätta och göra om narrativet kring den

amerikanska nationen.15

5 Teori

5.1 Nationell identitet

Utgångspunkten för mitt perspektiv på nationell identitet är Benedict

Andersons bok Imagined Communities som publicerades 1983. Boken är

grundläggande i forskning kring nationell identitet och spridning av

nationsidén med hjälp av populärkultur. Trots att Anderson huvudsakligen

undersöker hur idén om nationen spreds med hjälp av litteratur under 1700 –

talet så är hans slutsatser lika giltiga idag. Antagningsvis kan litteraturens roll

under 1700-talet, som Anderson undersöker, föras över till dagens media.

Idag är det film, radio, podcastar och internet tillsammans med litteratur och

andra äldre medier som axlar rollen som idéspridare.

Anderson menar att nationalismen som idé har varit så framgångsrik att alla i

hela världen tillhör en nation idag.16 Anderson definierar nationalism som ett

föreställt politiskt samfund som är både begränsat och självständigt. Den är

föreställd eftersom samtliga medlemmar av en nation inte kommer att träffa

eller höra av varandra. Alla samfund som är för stora där personlig kontakt

med alla medlemmarna omöjliggörs av storleken av samfundet menar

15 Goodrum, s. 249. 16 Benedict Anderson, Imagined Communities: Reflections on the Origin and Spread of

Nationalism, London: Verso 2006, s. 5.

9

Andersson är föreställda.17 Anderson påpekar att en individ inte ser hela

nationen utan måste tro på dess gränser. Tron på nationen skapas genom att

sprida information om den via media där popkultur idag är en viktig del.

Modern popkultur möjliggör lättare spridning av nationell identitet utanför

nationsgränserna än litteraturen gjorde tidigare. Anderson menar att

nationalism är en universell och legitim värdering i det politiska livet och

menar att den är fortfarande stark förankrad i samhällen globalt och

nationalism kommer att bibehålla sin makt i världen.18

Nationalismens uppgång har även en koppling med religionens fall.

Anderson sammanknyter människans strävan efter kontinuitet med

människans strävan efter mening.19 Anderson menar att nationalism inte bör

jämföras med politiska idéer utan bör ifrågasättas utifrån de kulturella system

som har föregått den.20

Trots att Anderson har en kritisk syn på nationalism menar han att

nationalism inte har en direkt anknytning med rasism eller har en anknytning

till att måla upp ”den andre” som en figur som inte passar in i nationen. Han

menar att även i tider där nationalism representerar rädsla för den andra och

isolering, förmedlas idén om nationalism, i populärkultur, litteratur och andra

kulturprodukter som kärlek, speciellt som en självuppoffrande kärlek för

nationen som en positiv idé.21

När Anderson lyfter nationalism som en positiv egenskap glömmer han bort

att det är just den idén som kan skapa utanförskap för individer som inte

passar in i nationella bilden. Den ”uppoffrande kärleken”, som kan förefalla

17 Anderson, s. 6. 18 Anderson, s. 3. 19 Anderson, s. 11. 20 Anderson, s. 12. 21 Anderson, s. 141, 142.

10

vara en positiv egenskap kan användas till att manipulera medborgare i en

nation till att kriga och döda för kärleken till nationen.

Det är på den punkten som uppsatsen är som mest kritisk till Anderson.

Nationalism har lett till kategorisering av människor. Denna kategorisering

eller uppdelning av människor har lett till våld och avhumanisering av ”den

andra”. Även om idén om nationalism i vissa fall kan ha lett till positiv

påverkan i samhället så har den i det stora hela ersatt föregående

samhällsnormer som har lett till kategorisering av ”den andra” som en farlig

entitet i samhället. Det är därför konstigt att Anderson inte drar den

slutsatsen efter att ha visat alla kopplingar han gör mellan religion och kultur

som nationen är en vidareutveckling av. Det är en utgångspunkt för den här

uppsatsen att nation, i förlängningen nationalism, kan vara farliga idéer. Men

en nationell självbild behöver inte vara en homogen syn. Det kan finnas olika

nationella identiteter i en och samma nation. Frågan för uppsatsen blir vilken

amerikansk nationell identitet som visas och sprids i Avengers-filmerna?

Medan Benedict Anderson undersöker nationalism i breda termer betonar

Michael Billing nationalismens vardagliga banalitet. Billing påpekar att

nationalism omger vardagen med ritualer och pragmatiska beteenden.

Flaggor som vajar, försköning av nationella byggnader, nyhetsprogram som

kategoriserar nyheter som inrikes och utrikes, väderleksrapporten som

förstärker den politiska geografin, sporthjältar som förkroppsligar nationella

värderingar, kriser (speciellt krig) som producerar nationalistiska tal från

politiska ledare, nationellt språk och historia som utgör en känsla av

gemenskap och tillhörighet.22 Eftersom nationalismen har funnits i samhällen

i flera generationer blir den till slut osynlig, vedertagen och vardaglig så att i

22 John Schlesinger,” The Sociological Scope of National Cinema”, i Mette Hjort, Scott

MacKenzie (ed.), Cinema and Nation, New York: Routledge 2000, s. 23.

11

princip ingen i samhället reflekterar över symboler och ritualer kopplade till

den.

Ernst Gellner ser nationen som en produkt av nationalismen som i sin tur är

ett uttryck av modernismens krav på ”high cultures” – lingvistiska kulturer

som baseras på läskunnighet och utbildning. Dessa strukturer i ett samhälle

är förutsättningen för skapandet av nationen. Läskunnig allmänhet krävs för

att knyta anonyma och skilda befolkningar till en nation. Nationalismen och

nationen blir nödvändig för att skapa lojalitet och sammanhållning, enligt

Gellner.23 En liknande förkunskap av ”läskunnighet” kan föras över till

filmisk förkunskap. Vissa tagningar, visst bildspråk, vissa karaktärstyper och

beteenden samt vissa narrativa grepp har återanvänts i filmhistorien för att

signalera budskap till tittaren. En cowboy med vit hatt är god, en cowboy

med svart hatt är ond. Det kan argumenteras att genom upprepning av

tekniker och gestaltningar har tittaren tränats genom åren som har lett till att

dessa grepp har blivit vardagliga, liksom nationalismen i vardagen.

Eric Hobsbawn ser nationen som en skapelse av franska revolutionen och

Napoleonska krigen. Enligt Hobsbawn var nationalism mer inkluderande till

en början men efter år 1870 blev en mer splittrande, småskalig, höger-

nationalism alltmer populär. Under den perioden uppstod något som

Hobsbawn kallar ”inverted traditions”, då den nationella mytologin skapades

och förändrades.

Eliten i olika länder skapade nationella narrativ, symboler, ritualer och

historier som var ämnade att kontrollera och manipulera den nyligen frigivna

massan.24 Detta skedde med hjälp av konstnärer som deltog i att skapa en

23 Anthony Smith,” Images of the Nation: Cinema, art and national identity”, i Mette Hjort,

Scott MacKenzie (ed.), Cinema and Nation, New York: Routledge 2000, s. 46. 24 Smith, s. 46.

12

koppling mellan det förhistoriska samhället och det nya genom poesi,

litteratur, målningar, skulpturer osv.25

Trots att nation och nationalism undersöks genomgående av Anderson,

Gellner och Hobsbawn behövs även en teori som behandlar nationell

identitet. David Martin-Jones tar upp amerikansk nationell identitet i sin bok

Deleuze, Cinema and National Identity: Narrative Time in National

Contexts. Den dominanta idén om nationalism som har haft övertaget i

amerikansk narrativ är det Martin-Jones kallar för ”amerikansk triumfalism”.

Han menar att amerikansk triumfalism har dominerat amerikanskt

medvetande sedan filmen Birth of a Nation (D.W. Griffith, 1915) och fortsatt

mytologisera kolonialistiska realiteter i den narrativa konstruktionen där

amerikansk säregenhet framhävs.26

Martin-Jones betonar en viktig återkommande aspekt i amerikansk

triumfalism som ett sätt att framhäva amerikansk militär som rättfärdig.

Militären visas oftast attackera i självförsvar eller som en respons efter en

aggressiv aktion mot nationen. Militären attackerar som försvar, som en sista

utväg. Nationen står alltså för fred och demokrati.27 Genom att visa

amerikansk militär i rättfärdigad position återskapas en mytologiserad bild av

USA:s historia, även i krig där landet av många inte ansetts vara i

försvarsposition som Gulfkriget eller Vietnamkriget.28

Martin-Jones menar att amerikansk film använts för att återinföra känslan av

segrare och för en åter-mytologisering av amerikansk överlägsenhet efter

förlusten i Vietnam. Det har skett genom att återberätta amerikanska

historiska narrativ i nya former. Martin-Jones använder Star Wars (George

Lucas, 1977) som ett popkulturellt exempel där filmen kan ses som ett

25 Smith, s. 47. 26 David Martin-Jones, Deleuze, Cinema and National Identity: Narrative Time in National

Contexts, Edinburgh: Edinburgh University Press 2006, s. 121. 27 Martin-Jones, s. 123. 28 Martin-Jones, s. 122.

13

återberättande av det amerikanska befrielsekriget mot Storbritannien. En

liten rebellgrupp som kämpar mot en överväldigande fiende påminner om det

mytologiserade självständighetskriget mot Storbritannien.29 Dessa populära

filmer försäkrar tittaren att nationens förflutna är gällande än idag, ingenting

har förändrats, ingen förlust har skett och USA:s roll i den geopolitiska

sfären är oförändrad. Detta sker genom att upprepa och gång på gång

repetera den mytologiserade bilden av den givna nationella identiteten.30

Filmen reflekterar tittarens önskade nationella identitet som en fredlig

supermakt som endast för krig i självförsvar eller som svar på en

provokation. Det kan argumenteras att tittaren vill se sig själv och sin nation

som något fredligt men det medför också en normalisering av ett USA som

en nation som invaderar andra nationer.

En annan framträdande egenskap som definierar kopplingen mellan

amerikansk nationell identitet till triumfalism är individens överlägsenhet

över den sociala plikten samhället. Det föds ur amerikansk

nybyggarmentalitet, protestantism och kapitalistiskt entreprenörskap.

Individualistiskt tänkande leder till tanken att en individ kan påverka

samhället och kan förändra både sin egen sociala status och i fortsättningen

samhället i stort. Vikten som läggs på individualism leder till en rädsla för

förstörelse av den individuella friheten som leder till fantasier om att

undkomma sociala plikter och sammankomster. Fantasierna gestaltas i

amerikanska klyschor som cowboyen som rider i väg över vidderna,

berättelser om snabbt införskaffade rikedomar.31 Individualism som nationell

identitet verkar motsägelsefullt. För att bilda en nation krävs en tro på

gemenskap med andra. Denna paradox gör sig gällande i karaktärsanalysen

29 Martin-Jones, s. 123, 124. 30 Martin-Jones, s. 124. 31 Charles Lindholm, John A. Hall, “Frank Capra Meets John Doe: Anti-politics in American

national identity”, i Mette Hjort, Scott MacKenzie (ed.), Cinema and Nation, New York:

Routledge 2000, s. 36.

14

av Avengers-filmerna. Avengers syftar på gruppen av individer. De

samarbetar för att besegra fiender men de är samtidigt starka individer.

Varför är det viktigt att undersöka amerikansk nationell identitet i Sverige?

Andrew Higson, när han undersöker brittisk nationell film, menar att

Hollywood utgör ett stort problem när det gäller att kategorisera vad brittisk

film är. Han menar att amerikansk film har en tendens att penetrera den

nationella gränsen och inte ses som ”den andre” i den brittiska nationella

sfären.32

Amerikansk film kan antas ha en liknande effekt i Sverige eftersom svenskt

samhälle är nära kopplat till amerikansk kultur på många sätt. Det kan tänkas

vara främst tillgängligheten av språket som möjliggör amerikansk films

påverkan på det svenska samhället. Amerikansk kultur ses som en del av den

egna nationella filmen och uppfattas inte som ”den andre” likt andra

nationers filmkultur. Det kan delvis bero på att det produceras mycket färre

filmer i Sverige jämfört med i USA, delvis för att den amerikanska kulturen

har haft ett starkt genomslag i den svenska kulturen genom en stark spridning

av amerikansk film på den svenska marknaden. Amerikansk nationell

identitet är nationsöverskridande.

5.2 Karaktärsanalys

Den teoretiska utgångspunkten för karaktärsanalys som används i denna

uppsats är boken Characters in Fictional Worlds: Understanding Imaginary

Beings in Literature, Film, and Other Media redigerad av Jens Eder, Fotis

Jannidis och Ralf Schneider. Boken är en samlingsbok där olika

forskare/författare skriver om fiktiva karaktärer i olika medier. Den

undersöker grunden för en fiktiv karaktär och dess plats i narrativet.

32 Schlesinger, s. 26.

15

Maria E. Reicher är en av de som undersöker karaktärens essens i sin text

”Ontology of Fictional Characters”. Reicher menar att karaktärer inte är

verkliga människor utan existerar i en fiktiv värld. De är oftast kopplade till

ett narrativ men karaktärer är också skapelser med egen existens. I teorin kan

karaktärer existera utan ett narrativ eftersom de kan förekomma i andra

sammanhang än den specifika berättelsen som de har skapats i.33

Reicher menar även att trots att karaktärer är fiktiva entiteter som inte

existerar ger de ett sken av att existera på riktigt. Karaktärer är inte riktiga

personer utan abstrakta objekt. Men hur kan en abstrakt karaktär äga en bil,

bli kär och slåss mot skurkar? Förhållandet mellan karaktärens egenskaper

som till kärlek och känslor samt koppling till objekt som den äger är

grundläggande för karaktärens identitet.34 Reicher särskiljer mellan de

interna och externa grunderna i undersökningen av karaktärer och menar att

det är viktigt för att undersöka karaktärers identitet. Interna grunder är det

som finns i berättelsens fiktiva rum.35 Reichers tankar kan sättas i Marvel

sammanhang. Iron Mans interna grunder är att han blir kär, att han äger ett

hus och att han slåss. Det sker i det fiktiva rummet medan faktumet att Iron

Man spelas av Robert Downey Jr, regisseras av Jon Favreau är fakta utanför

filmens fiktiva rum och är externa grunder.

Jens Eder mfl. visar, i introduktionen till Characters in Fictional Worlds, att

karaktärer kan användas för att sprida information, utveckla och sprida

åsikter och utmana status quo i samhället. De kan bilda grundmaterial för

33 Maria E. Reicher,” The Ontology of Fictional Characters”, i Jens Eder, Fotis Jannidis,

Ralf Schneider (ed.), “Chracters in Fictional Worlds: Understanding Imaginary Beings in

Literature, Film and Other Media”, Berlin/New York, Walter de Gruyter GmbH&Co 2010,

s. 116, 117. 34 Reicher, s. 117 35 Reicher, s.118.

16

identitetsbildning. Karaktärer fungerar även effektivt för att konstruera och

sprida stereotyper.36

Även Jens Schweinitz undersöker stereotypa karaktärer i sin text ”Sterotypes

and the Narratological Analysis of Film Chracters” i samma bok. Hur

karaktärer gestaltas i stereotypa drag är en viktig del av analysen eftersom

det är fasta, enkla karaktärsdrag som förmedlar en specifik idé om en

nationell identitet. Social psykologi och antropologi länkar stereotyper till

schematiserade och konventionella uppfattningar av ”den andre” och ”jaget”

(hetero och auto-stereotyper). Stereotyper beskrivs som osofistikerade och

fixerade mentala bilder av individer som tillhör en specifik grupp.

Konventionella idéer för stereotypa karaktärer är grundade i den kulturella

medvetenheten där verkliga referenser antas för skapande av karaktärer. För

att tittare ska vara receptiva för karaktärer krävs det att karaktärerna, som är

en nyckelfaktor i tittarnas delaktighet i narrativet, är interrelaterade med

vardagliga föreställningar och värderingar.37 Populär audiovisuell narrativ

aktivitet påverkar tittarnas fantasi och kan förändra kognitiva scheman hos

tittarna. Till exempel har tyskarnas uppfattning av hur amerikaner är

påverkats av tv och film.38

Schweinitz pekar också på att vissa karaktärer kan vara mer komplexa än

andra. Han sammanfattar karaktärer i två olika typer, platta karaktärer och

runda karaktärer. Skillnader mellan de två karaktärstyperna är att den platta

karaktären kan beskrivas med en enda mening medan runda karaktärer

behöver mer komplexa beskrivningar. Platta karaktärer är förutsägbara

36 Eder, Jannidis, Schneider, s. 57. 37 Jörg Schweinitz,” Stereotypes and the Narratological Analysis of Film Characters”, i Jens

Eder, Fotis Jannidis, Ralf Schneider (ed.), “Characters in Fictional Worlds: Understanding

Imaginary Beings in Literature, Film and Other Media”, Berlin/New York, Walter de

Gruyter GmbH&Co 2010, s. 276. 38 Schweinitz, s. 277.

17

medan runda karaktärer har förmåga att överraska och ge en komplex och

realistisk bild av en människa.39

Språkvetaren Vladimir Propp analyserade ryska folksagor och kom fram till

att 31 olika narrativa funktioner existerar där 7 olika typer av

karaktärsfunktioner kopplas till dessa 31 olika narrativa funktioner. Dessa 7

typer är motståndare, donator, hjälpreda, prinsessa och hennes pappa,

förmedlare, hjälte, falsk hjälte. Dessa roller och syften gestaltas av olika

karaktärer i olika stunder i narrativet.40 Oavsett om specifik indelning av

typer är nyttig eller inte så är det en funktion av mänsklig fantasi.

Återkommande karaktärstyper skapar ett mönster av en idé i flera olika

narrativ.41 Indelning av karaktären utifrån dess funktion kan vara ett annat

verktyg för att analysera karaktärer utifrån nationell identitet. För att sprida

en viss idé måste den upprepas. Det är utifrån funktion och upprepningar

som vi kan se vilken nationell identitet som förmedlas. Mitt antagande är att

karaktärer på många sätt förmedlar filmskaparens budskap. Genom en

undersökning av karaktärsfunktioner och upprepningar i karaktärers beteende

finns det en möjlighet att hitta vilken typ av nationell identitet som försöker

förmedlas till tittaren.

6 Analys

Analysen fokuserar på tre karaktärer, Iron Man (Tony Stark), Captain

America (Steve Rogers) och Thor. Genom att undersöka tre olika karaktärer

kommer analysen visa olika aspekter av amerikansk nationell identitet som

förmedlas i MCU. I analysen kommer skillnader i regissörernas sätt att

berätta superhjältenarrativ ta plats. Förutom vilken amerikansk nationell

39 Schweinitz, s. 280. 40 Eder, Jannidis, Schneider, s. 21. 41 Schweinitz, s. 281.

18

identitet som visas är det värt att undersöka om filmskapare i sig gör skillnad

när det gäller så stora produktioner som Marvel-filmer.

Förutom de fyra Avengers-filmerna kan delvis också karaktärernas fristående

filmer tas upp. Eftersom alla filmer i MCU är sammankopplade så kan dessa

enskilda filmer användas för händelserna kring Avengers-filmerna. De

fristående filmerna är också relaterade till karaktärerna och kan kopplas till

nationell identitet.

6.1 Iron Man

Medan serietidningskaraktärer som Captain America och Stålmannen

skapades under andra världskriget och hade en viss grundläggande

amerikansk identitet tillhörande den tiden är Iron Man en produkt av kalla

kriget. Karaktären förekommer första gången i serietidningen Tales of

Suspence #39 år 1963. Det är en tid då John F. Kennedy är president i landet,

Kubakrisen är färsk i minnet och hot om kärnvapenkrig är ständigt

närvarande. Tony Stark (Iron Man) är en vapentillverkare som säljer vapen

till amerikanska regeringen. Hans position visas som en positiv egenskap i

kampen mot kommunismen. I serietidningen blir han kidnappad av en

krigsherre i Vietnam som tvingar honom att bygga ett vapen åt honom.42

Men, som senare tas upp i uppsatsen, sätts ursprungsnarrativet i en nutida

kontext som förändrar betydelsen av karaktärens handlingar.

6.1.1 Iron Man 2008

2008 kommer första Iron Man och blir en enorm succé som sätter i gång

Marvels dominans. Som Goodrum påpekar kan dess succé kopplas till att

Iron Man är en ursprungshistoria återberättad i en ny kontext och den

kommer i en tid då superhjältefilmer hade en ifrågasättande position av

USA:s roll i kriget mot terrorn. 43 Det kan man se när Tony Stark visas som

42 McSweeney, s. 42. 43 Goodrum, s. 239.

19

vapenförsäljare. Han säljer vapen till amerikanska militären men bilden av

honom som filmen förmedlar är att han är en girig man.

McSweeney visar hur ”War on Terror” gestaltas visuellt i den första filmen.

Iron Mans ursprungshistoria flyttas till 2008 där han färdas tillsammans med

amerikanska militärförband i Afghanistan när han blir kidnappad. I stället för

serietidningens vietnamesiska djungel är det afghansk öken som visas.44 Men

ursprungsnarrativet bibehålls ändå. Både den vietnamesiska krigsherren och

den afghanska terroristen ber Tony Stark att bygga ett vapen åt dem men i

filmen visas Tony Starks egen skuld i terrorismen som en ofrivillig

vapenförsäljare som förser terrorister med vapen.

Många andra aspekter av ursprungshistorien bibehålls. Tony Stark är en rik

playboy. Men i filmerna är han mer jovialisk och ansvarslös till en början

och omvandlas till en mer konservativ karaktär i slutändan. Han ger upp

playboylivet redan i första filmen då han inleder ett förhållande med sin

sekreterare Pepper Potts. Förhållandet består under alla filmerna. Även om

karaktärens ursprungshistoria bibehålls rent strukturellt förändras meningen

genom att sätta strukturen i en modern kontext.

Det kan ses som en kritik mot USA:s och västvärldens

vapenförsäljningstaktiker om tolkningen är att Iron Man representerar USA i

filmen. Men även om karaktären står för USA och dess ideal är Tony Stark

en säregen, utpräglad individ. Han speglar paradoxen mellan individualism

och kollektivism som MCU växlar mellan.

Konsekvenserna av hans vapenförsäljning kommer fram i ett till tillfälle. I

Avengers: Age of Ultron berättar några karaktärer att anledningen till deras

hat mot Tony Stark är att deras by bombades av vapen som tillverkades av

honom. Det är lätt att dra en parallell mellan Tony Stark och amerikansk

44 McSweeney, s. 43.

20

vapenförsäljning men det är svårt att säga om det är en kritik mot amerikansk

utrikespolitik. Det är snarare en bortförklaring av amerikansk

vapenförsäljning. Det är en naivitet hos Tony Stark som verkar reflektera den

naivitet som finns hos den amerikanska befolkningen när det gäller

amerikansk utrikespolitik och konsekvenserna av den politiken. Som USA,

säljer Tony inte vapen till terrorister och han blir överraskad över att se sina

vapen hos terrorister. Vapenförsäljning till terrorister sker alltså av misstag.

En amerikansk offerpositionering av utövaren skapas. En charmig, rik

vapenförsäljare har ingen aning om att hans vapen har hamnat hos terrorister.

Realiteten förenklas och mytologin av att sälja vapen ”på rätt sätt” skapas.

Filmen kritiserar inte vapenförsäljning i sig utan sättet det görs på. I slutet

bekräftas Tonys oskuld. Det var inte han, eller hans företag utan det var en

högt uppsatt anställd som sålde vapen till terrorister. Det är en individ som

har gjort fel, inte systemet.

McSweeney menar att Iron Man är den enda filmen i MCU som faktiskt

visar Afghanistan som miljö. Han sammankopplar ökenlandskapet och en

mans kamp mot många med amerikansk nybyggarmytologi. Även om

landskapet är unikt för Iron Man så är ideologier och kopplingar till

nybyggarmytologi ständigt återkommande motiv i alla MCU-filmer.45

6.1.2 Avengers och Avengers: Age of Ultron

Mellan 2004 och 2008 hade rättigheterna till vissa karaktärer, som Marvel

hade sålt filmrättigheterna till tidigare, återgått till Marvel. Efter det ville

Marvel kopiera samma modell av berättande som de hade med

serietidningarna. Filmerna som producerades grupperades i så kallade

”faser”.46 Varje fas har en grupp fristående filmer som avslutas med en

45 McSweeney, s. 53. 46 Flanagan m.fl., s. 28.

21

Avengers-film. I varje ny fas utökas och utvecklas karaktärerna och

narrativet. Den fiktiva världen blir större och narrativet mer komplex.

The Avengers och Avengers: Age of Ultron regisseras av Joss Whedon.

Första och andra filmen avslutar den så kallade fas 1- och fas 2-delen av

MCU genom att samla ihop karaktärer från andra filmer till en gemensam

kamp mot starkare fiender.

I The Avengers samlas fem karaktärer från andra filmer för att kämpa mot

guden Loki från Asgård och hans invasionsarmé bestående av den

monstruösa, utomjordiska rasen som kallas Chitauri. Kontrasten mellan

invaderande, ansiktslösa utomjordingar och de individuella Avengers blir

tydlig. Alla utomjordiska fotsoldater ser likadana ut och de är monstruösa

medan alla medlemmar i Avengers är vackra, starka och medvetna

amerikaner. De är en grupp bestående av säregna individer. Individualismen

hos hjältarna och kollektivismen hos utomjordingarna kontrasteras ytterligare

när Iron Man förgör utomjordingarnas moderskepp vilket leder till att

samtliga utomjordiska individer kollapsar livlöst. Utomjordingar är en

hivemind utan individuella tankar som lätt kan förintas av en modig och

beslutsam individ.

Det paradoxala i filmen är samexistensen av två teman. Ett huvudtema i

filmen är starka individers betydelse för samhället. Tony Stark är en

karaktärssvag och ansvarslös karaktär. Han är dock intelligent, fysiskt stark

och självständig. Redan under första filmen lägger han till andra egenskaper

som modig och beslutsam för att bli den fullständiga amerikanska

karaktären. Han riskerar sitt liv, dör till och med för en stund, när han ändrar

riktningen på en kärnvapenbomb ut till rymden för att använda den mot

utomjordingarnas huvudskepp.

Det andra temat som är paradoxalt mot individualismen är kollektivismen i

filmen. De starka individerna i filmen blir en grupp, Avengers. På grund av

22

betydelsen av gruppen kan man tänka sig att filmen till viss del gestaltar

kollektivismen som en positiv egenskap. Men en extrem version av

kollektivism visas som ondska eftersom de invaderande styrkorna visas som

den ansiktslösa, likriktade, kollektivt attackerande styrkan som måste

förgöras medan extrem individualism hyllas.

Likt många andra science fictionfilmer från 2000-talet har The Avengers

subtila och medvetna visuella och narrativa anspelningar på 9/11 och ”War

on Terror”. Dessa bilder har blivit så vanliga i moderna filmer att de har

blivit ett motiv i amerikansk populär film.47

En superhjältes kostym är en stor del av hjältens identitet. Hans dräkt är en

nödvändighet för att vara Iron Man eftersom han inte har övernaturliga

superkrafter. Hans dräkt visar den moderna teknologiska och innovativa

människan och är representativ för den amerikanska överlägsna tekniska

framgången som landet har haft. Han målar till och med dräkten till ”hot rod

red”, en anspelning på lackering av amerikanska muskelbilar för att dra

paralleller med en nostalgisk tid i amerikansk historia.

Tony Stark är ett tekniskt geni. Han löser alla teknologiska frågor utan att ge

upp innan han har löst problemet. Men han tar också allt med en klackspark.

Lösningen på problemen är inte genom hårt arbete utan det är intuitivt. Det

hårda arbetet som krävs för att lösa problemen i verkligheten visas inte i

någon av filmerna utan det exceptionella, amerikanska geniet löser allt lätt

med hjälp av amerikansk teknologi.

Temat med individualism är tydligt i Tony Starks motvillighet att ingå i

Avengers. Han vill inte styras av staten. I kontrast till Tony Starks och

Avengers frihet, visas politikerna som ansiktslösa, ointelligenta regelryttare

som endast bryr sig om sina egna politiska karriärer. I slutet på The Avengers

47 McSweeney, s. 18, 19.

23

sitter Nick Fury, ledaren för S.H.I.E.L.D, organisationen som har fört ihop

Avengers, i ett videosamtal med olika politiker från hela världen som

beordrar Nick Fury att avfyra kärnvapen mot de utomjordiska inkräktarna.

När han vägrar lyda order skickar politikerna bomben ändå och Tony Stark

utnyttjar den för att eliminera den utomjordiska armén i stället.

I den andra Avengers-filmen Avengers: Age of Ultron har individerna i

Avengers redan blivit ett gäng. Inledningsvis visas gruppens dynamik mer

som en familj. De är en samkoordinerad grupp som kämpar tillsammans.

Filmen betonar gruppdynamiken och individualismen i en specifik

slowmotiontagning i den inledande actionsekvensen. När alla karaktärer

koordinerar en attack övergår filmen i slowmotion, nästan till en freeze frame

där vi ser alla karaktärer i profil i en enda bild. De är en grupp men samtidigt

kan alla individer urskiljas. Den här bilden är en annan version av en tagning

från slutet av första filmen. I The Avengers går kameran runt gänget när de är

i hjälteposeringar och visar att de är redo att kriga tillsammans.

Amerikansk exceptionalism fortsätter som tema bland annat genom att visa

Tony Starks teknologiska genialitet i Age of Ultron. Men nu visas det i viss

mån i negativt ljus. Tony Stark bygger en A.I. och en tidsmaskin och

tillsammans med utvalda, talangfulla individer räddar han världen. Det som

är slående är att det exceptionella, amerikanska geniet behandlas som en

banal och vardaglig självklarhet. Det blir aldrig en diskussion om Tony

Starks rätt att göra som han vill. Det räcker med att han är rik och smart.

Även om han skulle ta fel beslut sker det inte medvetet utan är ett misstag

som är omöjligt att förutse.

Drivkraften som Tony Stark har blir ett narrativt problem för Age of Ultron.

Joss Whedon själv reflekterar över Tony Starks roll i filmen som

problematisk eftersom Tony Stark egentligen är skurken i filmen. Men

filmen kan inte följa den tanken till fullo för att MCU visar Tony Starks

24

regelbrytande, individualistiska heroism som höjden av modern

maskulinitet.48

Anledningen till att Tony Stark kan uppfattas som antagonisten är att det är

Tony Stark som skapar den självmedvetna A.I:n Ultron. När Ultron blir

självmedveten blir han en unik varelse, en individ. Det paradoxala är att

individualismen som har visats som en positiv egenskap orsakar nu stora

problem för hela världen. Förutom Ultrons individualitet blir även Tony

Starks individualitet problematisk. Det är hans drivkraft till att skapa fred

som leder honom till att skapa Ultron. I slutändan visas inte Tony Stark som

en skurk utan ett geni som har gjort ett misstag. Det blir också han som till

slut gör en uppoffring för att rädda den fiktiva öststaten Sokovia. När Ultron

försöker förstöra staden är det Avengers som kommer till räddning. När

Avengers visas som räddare förstärks den mytologiska bilden av USA:s roll

som räddare av oskyldiga och försvarare av rättvisa. Återigen är det våld som

är lösningen trots att uppdraget i Sokovia är ett räddningsuppdrag.

I slutkonflikten i Sokovia visas den paradoxala bilen av amerikansk nationell

identitet som en styrka, kopplad till USA som världens starkaste nation där

den gestaltas av överlägsna superhjältar. Samtidigt visas superhjältarna i

underläge eftersom de är i numerärt underläge mot Ultrons robotskapelser.

Återigen upprepas den mytologiska bilden av amerikaner som överlägsna,

exceptionella men samtidigt också som underdogs.

Den amerikanska nationella identiteten kopplas även till amerikansk

mytologiserad historia. Ultron lyfter en hel stad för att använda den som en

meteor för att förgöra hela mänskligheten. Ju högre upp landmassan kommer

desto mer skada kommer den att orsaka. Hjältarna måste bevaka knappen

som kommer att få landmassan att falla samtidigt som alla Ultrons robotar

anfaller. Återigen är hjältarna i underläge och uppdraget visas som omöjligt.

48 McSweeney, s. 193.

25

Kampen påminner om den mytologiserade striden i Alamo på 1800-talet då

ett fåtal amerikaner höll emot en överlägsen mexikansk armé. Genom att

koppla narrativet till en historisk mytologisk händelse i amerikansk historia

försöker filmen förstärka en viss typ av amerikansk nationell identitet.

Amerikansk exceptionalism och nationell identitet blir representativ för en

nation som består av modiga och demokratiska individer som står emot ett

kollektiv av likasinnad, ointelligent massa. Genom att koppla berättelsen till

en historisk händelse försöker filmskaparna ge en typ av pondus och realism

till fantasifulla scener där superhjältar slåss mot robotar.

I både The Avengers och Age of Ultron är fienden ett kollektiv av likasinnade

drönare som attackerar världen. Det är individualismen som ställs mot

kollektivismen. I båda filmerna förekommer även visuella anspelningar på

9/11. Vi ser byggnader kollapsa, damm som täcker gatorna. Många gånger

visas kollapsen ur den vanliga människans perspektiv. Dessa bilder kan

tänkas skapa ett känsloläge hos tittaren som återigen ger en realism i ett

fiktivt rum.

6.1.3 Infinity War och Endgame

Avengers och Avengers: Age of Ultron utspelar sig på jorden. I båda filmerna

är det jorden som räddas av hjältarna. Men i Infinity War och Endgame blir

hotet kosmiskt. I Infinity War introduceras den stora skurken Thanos. I alla

Avengers-filmerna har det redan förekommit små glimtar av Thanos men

aldrig längre än någon minut. Tillsammans med andra hjältar får Tony Stark

veta att de står inför en kosmisk fiende. Thanos är en miljöterrorist som vill

förgöra hälften av allt liv i hela universum eftersom resurserna inte räcker till

alla.

I Infinity War har Avengers splittrats eftersom Steve Rogers inte vill

registrera superhjältar då han vägrar att lyda under en specifik stat. Men nu

när hotet är kosmiskt samlas Avengers återigen för att slåss mot Thanos.

Splittringen mellan Tony Stark och Steve Rogers kan ses som en strid mellan

26

olika aspekter av amerikansk nationell identitet. Efter en olycka dör

oskyldiga på grund av ett misstag orsakat av en av medlemmarna i Avengers.

Staten vill registrera superhjältar för att kontrollera dem. Tony Stark är för

men Steve Rogers är emot. Det är här paradoxen i amerikansk nationell

identitet manifesteras. På ena sidan har vi staten och nationen som

maktfaktor och på andra sidan har vi individens rätt att styra sitt eget liv.

Filmerna tar dock inte ställning i frågan utan båda Tony Stark och Steve

Roger visas ha rätt och fel. I Endgame kan man säga att filmen tar ställning

när Steve Rogers välkomnas in i Avengers trots protester från politiker.

Infinity War och Endgame är regisserade av Russo bröderna. De har tidigare

regisserat de två Captain America-filmerna, Captain America: Winter

Soldier och Captain America: Civil War i MCU. Russo bröderna har en mer

realistisk ton i sina filmer än Joss Whedon har. I många scener skapar en

skakig axelkamera en dokumentär känsla. Ett annat sätt att skapa realism är

att sätta kameran i gatunivå som Joss Whedon delvis gjorde i The Avengers

och Age of Ultron. Men bröderna Russo utvecklar detta visuella motiv ännu

mer. Det blir tydligt i en tidig scen i Infinity War. Två av Thanos hantlangare

besöker jorden. Tony Stark och andra superhjältar märker deras närvaro

genom vanliga människors reaktioner. Innan hjältarna kan se rymdskeppet

som har landat mitt på en gata i New York ser de hur människor springer

iväg från ett okänt hot inifrån en byggnad. Axelkameran följer Tony Stark på

gatunivå fram till besökarna. Han och andra superhjältar hjälper människor

på vägen som behöver hjälp. Filmen ger mer plats till den vanliga

människans blick genom att sätta superhjältarna på gatunivå tillsammans

med vanliga människor. Det förstärker även den visuella kopplingen till 9/11

genom att rymdskeppets motorer blåser upp damm mot hjältarna och mot

andra medborgare. När hjältarna hjälper andra påminns tittaren visuellt om

räddningspersonalen i 9/11 attacken. I Infinity War blir mytologiserandet av

27

amerikansk identitet mer detaljerat än i tidigare filmer. Det gör det också mer

subtilt och lättare att relatera till.

I Infinity War och Endgame fullbordas Iron Mans resa från playboy till

familjefar. I Infinity War är han mentor åt Peter Parker (Spiderman). Deras

relation påminner om en far- och son relation. Det är som ett slags test för

Tony Stark inför Endgame då han blir pappa på riktigt. Trots att Tony Stark

visas som en modern, liberal och progressiv karaktär på ytan är han

egentligen en konservativ amerikansk man. Han är villig att ge upp sin

individuella frihet och registrera sig som superhjälte och accepterar därmed

statlig kontroll, han går från playboy till familjeman och han, som alla andra

hjältar, är i slutändan beredd att offra sitt liv för den stora massan. Han blir

på ett sätt representant för en framtid som kan knyta ihop det progressiva

USA med det konservativa USA. Han är fast mellan individualism och

kollektivism, mellan federalt styre och statliga rättigheter.

Fjärde filmen, Avengers: Endgame, är en nostalgisk resa för Tony Stark.

Tony Stark uppfinner en tidsmaskin som gör det möjligt för Avengers att åka

tillbaka i tiden för att hindra Thanos som lyckats med sitt uppdrag i Infinity

War. Det amerikanska geniets slutgiltiga uppfinning, tidsmaskinen, uppfinns

av Tony Stark på en kväll. Återigen visas det ensamma och individuella

geniet som enkelt kommer på en uppfinning som i realiteten förmodligen

skulle ta århundraden och tusentals vetenskapsmän. Filmen kommenterar

detta till och med när Tony Starks skämtsamt säger: ”Yes, I have invented a

time machine”. Det finns även en hyllning till amerikansk popkultur när

tidsmaskinens regler diskuteras. Där drar karaktärer upp andra framgångsrika

amerikanska filmer som Back to the Future (Robert Zemeckis, 1985) med

flera som behandlar samma tema. Det förstärker och uppvisar USA:s

kulturella globala dominans eftersom filmen antar att alla, d.v.s. den globala

publiken som filmen främst riktas till, förstår och relaterar till dessa exempel

som ges i filmen. Den amerikanska mytologin är med andra ord global. Den

28

amerikanska nationella identiteten gestaltas som en representation av

mänskligheten i mötet med utomjordingar. Det finns dock en känsla av

”godhet” och ”kärlek” kring denna bild av nationen. Man kan inte kalla det

för nationalism eller dra en slutsats av politiken i filmerna. Filmerna kopplar

ihop den västerländska, demokratiska identiteten med den amerikanska

genom att visa karaktärerna i en amerikansk miljö. Exempelvis är det ofta

New York som ska räddas. New York står på ett sätt för jorden i helhet.

Genom att rädda New York räddas även världen.

Benedict Anderson hävdar att nationalism kan vara något positivt.49 Det är en

illusion som blundar för nationalismens överväldigande negativa aspekter.

Men i Avengers-filmerna visas en viss specifik idé om nation upp. Ett

förstående och enat folk trots att den nationella gemenskapen i själva verket

är polariserad. Filmerna visar en mytologiserad bild av en nation som

egentligen inte finns, samexistensen mellan polariserade grupper. Den

fantasibild av nationen som återges visar hur folket vill se sig själv och inte

hur de egentligen är.

6.2 Captain America

MCU-filmerna visar nationella fantasier där USA framstår både som global

ledare och som offer för våldsamheter. Captain America fungerar som en

symbol för amerikansk ideologi och är förkroppsligandet av amerikanska

ideal. Medan Iron Man är USA efter 9/11 måste Captain America vara USA

innan 9/11.50 Den paradoxala gestaltningen av USA som en stark,

världsledande nation, samtidigt som en attackerad och svag nation är ett sätt

att tydliggöra ett USA före 9/11 och ett efter. Innan 9/11 är USA starkt och

oåtkomligt, efter 9/11 är det en attackerad nation i offerställning.

49 Anderson, s. 141, 142. 50 McSweeney, s. 24.

29

Flanagan m.fl. tar upp en analys gjord av Jason Dittmer där Captain

Americas funktion som moralisk kompass i MCU diskuteras. Dittmer menar

att Captain America speglar den amerikanska identiteten och den

amerikanska drömmen sedan han introducerades som karaktär 1941. Han är

en motvillig hjälte, atletisk, oskyldig, ansvarstagande, motsträvig som krigare

men samtidigt en hårt arbetande, hängiven patriot och beskyddare av

demokratin. Alla karaktärsdrag finns än i dag hos karaktären men han har

utvecklats sen 1941. Det går att argumentera för att karaktären även har

förändrats efter 9/11, men trots det så representerar han samma amerikanska

ideal som han ursprungligen stod för.51

Även McSweeney betonar Captain America-karaktären som i grunden

oföränderlig. Medan karaktärer som Iron Man och Hulken har förändrats

genom åren för att passa in i samtiden förblir Steve Rogers ursprungshistoria

starkt kopplad till andra världskriget. Captain Americas symboliska värde

och starka koppling till nationen har gjort honom till en perfekt ikon för en

kultur som har dominerats av cynism efter 9/11.52

Captain America förblir en symbol för grundläggande amerikanska

värderingar. Representationen av dessa värderingar kan till och med ses i

skölden som hans val av vapen. Det defensiva vapnet symboliserar Captain

Americas, och i förlängningen USA:s, tro på sin egen roll som en global

beskyddare av frihet och av oskyldiga. Captain America kan ses som en

nationalistisk hjälte genom hans starka koppling till nationella värderingar.53

6.2.1 Avengers och Avengers: Age of Ultron

Det finns en tydlig koppling mellan karaktären Steve Rogers, Captain

America, och nationell identitet som inte är lika tydlig hos någon annan

karaktär. Karaktären skapades under andra världskriget och fungerade som

51 Flanagan m.fl., s. 98 52 McSweeney, s. 98. 53 McSweeney, s. 99.

30

ett propagandaverktyg. I serietidningarna kämpade han mot nazister och

slogs bokstavligen mot Hitler. Trots att Captain America är en karaktär från

1941 visar han den nya amerikanska myten som McSweeney skriver om.

USA visas som en stark och moraliskt överlägsen världsledare i andra

världskriget som i sin tur målas upp som ett nödvändigt och moraliskt krig.54

Genom att subtilt inkludera specifika värderingar i narrativet kan en nationell

mytologi skapas och, genom upprepningar, förstärkas.

Karaktärer fungerar även som en fantasibild för tittaren. Superhjältar är

starkare, snabbare och mer attraktiva än tittaren. Superhjältefilmer skapar en

idealiserad version av tillvaron. De återberättar en krisfylld historia genom

en tröstgivande och nostalgisk lins.55 Superhjältefilmer har en kulturell

funktion för tittaren, vare sig det är medvetet av skaparna eller inte, där

historiska händelser ommodelleras och anpassas till USA:s självbild, dess

globala roll och dess egen historiska plats i modern tid.56

Samtidigt som Captain America visar en samtida självbild av USA som

nation innebär karaktären även en förskönande bild av landets historia. Steve

Rogers tillhör själv den gyllene generationen som vann andra världskriget

och besegrade Hitlers armé. Men inget av 40-talets rasism, segregation och

sexism som en vit man förmodligen skulle vara högst delaktig i framkommer

i filmerna. Det som i stället visas är en önskebild av nationell självbilden och

förskönande bild av landets historia.

Captain Americas koppling till andra världskriget finns alltid närvarande i

The Avengers. Den tydligaste platsen som den uppenbaras på är när Loki

attackerar Stuttgart och tvingar en stor folkmassa att knäböja för honom.

Men en man vägrar. Mannen är en överlevare från förintelsen förstår vi

eftersom filmen visar en tatuering med ett nummer på hans arm. I sista

54 McSweeney, s. 23. 55 McSweeney, s. 19. 56 McSweeney, s. 20.

31

sekund räddas mannen av Captain America.57 Det är återigen en hyllning av

individen som i sista sekund räddar livet på en annan medan den stora

massan knäböjer passivt.

Detta är en självklar referens till förintelsen. Den gamla mannen med

nummertatuering på armen är förmodligen judisk. Men kopplingen till

förintelsen är ytlig och urvattnad. Den fungerar endast som en kommentar till

en historisk händelse. Även andra MCU filmer som Captain America: The

First Avenger (Joe Johnson, 2011), som försiggår under andra världskriget,

visas inga mörka delar av kriget i Europa. Steve Rogers hittar inga

koncentrationsläger. Det är självklart inte förväntat i en lättsam

actionäventyrsfilm men det måste ändå påpekas att i serietidningarna hittar

Steve Rogers koncentrationsläger.58 Det är ett väldigt bra exempel på hur

populära filmer kan visa en urvattnad bild av människans brutala historia för

att tilltala den stora massan.

Olika nationella motsättningar kommer fram i konfliktfyllda diskussioner

mellan Tony Stark och Steve Rogers i The Avengers. Redan i namnen kan vi

se en skillnad dem emellan. Iron Man avspeglar en kostym av järn, som visar

ett modernistiskt, mekaniskt, industriellt och teknologiskt USA. Han

sammankopplas med vetenskap medan Captain America symboliserar en

annan tid och en annan del av den amerikanska identiteten. Han är en soldat,

en som är disciplinerad och lyder order utan att ifrågasätta. Han står till

nationens förfogande. Båda karaktärerna visar en idyllisk bild av två olika

typer av amerikanska män och deras värderingar:

Steve Rogers: “We have orders. We should follow them.”

Tony Stark: “Following is really not my style.”

57 Flanagan m.fl., s. 99. 58 Flanagan m.fl., s. 104.

32

Men Steve Rogers representerar inte nationen geografiskt. Han representerar

idealen för den amerikanska nationen. I Captain America: Civil War vägrar

Steve Rogers att registrera sig som en superhjälte. Han vill inte att staten ska

bevaka och kontrollera individen. Det är motsägelsefullt att Steve Rogers är

den som inte lyder order och bryter med Avengers när han i första filmen

betonar vikten av att lyda order. Det blir i stället återigen paradoxalt nog

hyperindividualisten Tony Stark som förespråkar statlig inblandning.

6.2.2 Infinity War och Endgame

I de första två Avengers-filmerna har Captain Americas kostym mycket mer

patriotisk och färgrik design. Detta förändras dock i de två sista filmerna.

Infinity War och Endgame förankrar MCU mer i vardagen och verkligheten

än de två första filmerna. Patriotismen i Captain Americas kostym tonas ner.

Han har mörkare detaljer och inga färger som påminner om amerikanska

flaggan. Hans sköld med flaggans färger ersätts av mörka, mindre sköldar.

Den nedtoningen passar också med karaktärens nedtoning av sin egen

patriotism samtidigt som Avengers inte längre slåss för jorden som i de två

första filmerna utan för hela universumet.

I MCU gestaltas USA mer som en försvarande än aggressiv makt.

Amerikansk moralisk dygd visas som en universell modell där USA visas

som en fredlig samtidigt en särskild och speciell nation.59 Det är också här

det visas att Avengers alltid attackerar en fiende först efter att de har blivit

attackerade. Det är en traditionell självbild som USA har som supermakt och

det kan återigen kopplas till andra världskriget som representeras av Captain

America. Det är Pearl Harbor som tvingar USA i krig, det är Thanos, Ultron

eller Loki som tvingar Avengers att attackera.

59 Constance Duncombe och Roland Bleiker, “Popular Culture and Political Identity”, maj

2015, https://www.e-ir.info/2015/05/02/popular-culture-and-political-identity/, (2020/06/08)

33

I Infinity War är detta uppskruvat till max. Thanos hotar inte bara jordens

existens utan hela universum. Här representerar hjältar från jorden ett helt

universum. Amerikansk identitet blir likvärdig med ett universums. Trots det

oövervinnliga hotet är alla hjältarna amerikanska hjältar. De är starka,

självständiga, modiga och beslutsamma. Men hjältarna misslyckas med att

hindra Thanos. Han lyckas förgöra hälften av allt liv i universum genom en

magisk handske.

Det är också i Infinity War som Steve Rogers kommer tillbaka in i Avengers.

Efter händelserna i Civil War tvingas Tony Stark ringa Steve Rogers

eftersom hotet är så övermäktigt. Det är också här vikten av gemenskap trots

polarisering betonas. När egna värderingar hotas samlas gänget för att

besegra hotet oavsett ståndpunkter och privata skillnader på värderingar.

I senaste filmen Avengers: Endgame hoppar narrativet fem år fram i tiden i

inledningen av filmen. Till en början predikar Captain America om att alla

måste utvecklas och komma vidare för att handskas med det nationella

traumat. Han berättar detta i gruppterapi tillsammans med andra vanliga

människor. Men han erkänner i nästa scen att han inte kan komma vidare och

glömma bort trauman som Thanos har skapat genom att eliminera hälften av

allt liv. Captain America är inte längre den perfekta, okomplicerade, hårt

arbetande, hårt jobbande amerikanske mannen som kämpar tills han dör utan

han är en modern och vanlig man som går i terapi för att bearbeta sina

känslor.

I Endgame kämpar hjältarna mot oövervinnliga odds, vi har sett dem gå

igenom smärta, vi har sett korrupta politiker och S.H.I.E.L.D. som en

fascistisk organisation. Nu får karaktärerna ta en nostalgisk tidsresa genom

tidigare filmer i MCU för att förhindra Thanos att få tillgång till den magiska

handsken. Det finns ingen miljöförstöring, som Thanos representerar, det

finns ingen komplexitet. Det blir ännu mer tydligt när Captain America

stannar kvar i det förflutna och lever det liv som han har velat leva med sitt

34

livs kärlek. Sista bilden i filmen är i en villaförort där Steve Rogers och

Penny, kärleken från första filmen, dansar den dans de aldrig fick dansa i

Captain America: The First Avenger. Det är en påminnelse om den klassiska

manliga hjälten som endast visar intresse för en enda kvinna.

Det visuella temat i Endgame och Infinity War påminner mindre om 9/11 och

mer om filmer som gjordes innan 9/11. Förödelsen är mer underhållande. Det

är förmodligen för att historien innehåller så många karaktärer och så många

planeter att den kosmiska förstörelsen dövar tittarens sinnen. Även om

förstörelsen rent tekniskt påminner om 9/11 eftersom detaljer av kollapsande

byggnader och kameraplacering kan påminna om verkliga bilder så går det

inte att undvika att se en förändring mellan de första två filmerna och de sista

två.

6.3 Thor

Thor är en karaktär som har inspirerats av nordisk mytologi. I

serietidningarna är han utomjording och hans hem, Asgård, är en annan

planet. Allt som är magiskt från Thors värld förklaras som vetenskap

människan inte riktigt kan förstå. Som i andra superhjälteberättelser speglar

superhjältenarrativet samtida sociala värderingar och beteenden. Uppsatsen

har mest tagit upp beteenden kring 9/11. Superhjältar förstärker inte bara de

vedertagna värderingarna och beteenden i ett samhälle fungerar också som

gudalika figurer för det samhället som producerar de. Även om

superhjältarna i MCU betraktas som gudar av andra karaktärer så är Thor den

enda som faktiskt har gudalika krafter.60

Alla tre karaktärerna som analyseras har väldigt olika egenskaper. Medan

Captain America och Iron Man visar nyanser av amerikanska män från olika

60 McSweeney, s. 72.

35

tider och kontrasterar dem mot varandra så har Thor egenskaper från

amerikanernas anglosaxiska historia.

6.3.1 Thor i MCU

Det är inte ovanligt för actiongenren att ta in andra genredrag tills dessa blir

en del av actiongenren. Hybriditet mellan action och andra genrer har i viss

mån varit en genomgående inställning i Hollywood.61 I en intervju har Walt

Disneys dåvarande VD beskrivit Thor som ett shakespeareskt drama i viss

mån och Captain America som en spionfilm.62

Thors anknytning till shakespeareskt drama blir väldigt tydligt när de

fristående Thor-filmerna analyseras. De fristående Thor-filmerna påminner

om Shakespeare på tematisk nivå. Teman som avundsjuka mellan bröder,

maktkamper och andra familjeintriger driver historien. Engelska

skådespelare som Anthony Hopkins som spelar Odin samt Tom Hiddleston

som spelar Loki förstärker den engelska tonen och kopplingen till

Shakespeare. Själva karaktären Thor som spelas av australiensiske

skådespelaren Chris Hemsworth använder själv engelsk accent för att lyfta

fram den shakespearianska kopplingen. Att första filmen regisserades av

Kenneth Branagh är också ett tecken på den medvetna strategin från Marvel

att ingjuta en shakespearesk ton i Thor.

Historien i första filmen är en stereotypisk historia i sig och är värd att nämna

eftersom den blir Thors drivkraft genom alla Avengers-filmerna. Första

filmen handlar om att Thor, Odins son, ska bevisa sin värdighet att leda

Asgård. Kan han bli en värdig kung? Den dagen han blir värdig kan han

också lyfta hammaren Mjölner. Det är ett återkommande tema hos karaktären

Thor.

61 Flanagan m.fl., s. 87. 62 Flanagan m.fl., 93.

36

Kopplingen till nationell identitet och hans karakärsmotivation är lik Captain

Americas och Iron Mans karaktärsdrag som relaterar till en amerikansk

identitet. McSweeney påpekar att Thor trots att han är från en annan planet

gestaltas som amerikan. Det visas både i amerikaniseringen av hans

värderingar och Asgårds projicering som ett proto-amerikanskt imperium.

För att beskriva Asgård används liknande uttryck som de som användes av

Bush för att beskriva USA:s globala roll efter 9/11. USA, som Asgård,

beskrivs som en ”beacon of hope” i världen. I fallet med Asgård tilläggs att

det även är ett hoppets tecken bland stjärnorna, inte bara på jorden.63

Trots att alla karaktärer påverkats lika mycket av 9/11 så visar alla tre

karaktärer som analyseras på olika aspekter av amerikansk nationell identitet.

Om Captain America visar en gyllene amerikansk manlig identitet från 40-

talet och Iron Man visar en modern manlig nationell identitet så visar Thor

en anknytning till Storbritannien, från en tid innan USA bildades. Det är inte

heller endast en amerikansk identitet utan den representerar även en

västerländsk identitet. Thor visar européen, den sofistikerade, teknologiskt

överlägsna guden som bevakar mänskligheten. Han är en sann mytologisk

karaktär.

Medborgarna i Asgård är inte heller längre homogena blonda och blåögda

individer av nordisk mytologi utan är ett multietniskt och harmoniskt

samhälle som visar universalism som en god värdering.64 Den mångfalden

kan ses som en spegelbild av den etniska demografin i USA som består av

många olika etniciteter. Samtidigt förstärks den fantasibild som finns av en

sammansluten, enad nation där denna mångfald i själva verket leder till mer

polarisering. Filmen visar på en önskebild av USA som ett enat samhälle där

ingen polarisering existerar.

63 McSweeney, s. 24. 64 McSweeney, s. 75.

37

Samtidigt som det är en fantasivärld är Thor-filmerna fyllda med metaforer

som speglar verkliga händelser. I Thor: The Dark World (Alan Taylor,

2013), andra filmen i serien, attackeras Asgård av en gammal fiende. Det är

en annan ras som Odin för länge sedan eliminerat som nu återkommer för att

utkräva hämnd. Man kan se att filmen gör ett försök att förmedla en känsla

av att ett land som krigar kommer att få betala för det. Det kan vara en

metafor för ett resultat av en aggressiv amerikansk utrikespolitik som har lett

till attacken 9/11. Tron om att kriga för sitt land utan att ifrågasätta

problematiseras och Thor gör just detta samtidigt som han försvarar Asgård

från invasion. Thor ifrågasätter och motsätter sig Odins erövring av andra

folkraser. Men det resulterar i att Thor tvingas göra samma sak då de

förtryckta går för långt när de attackerar Asgård. Återigen blir Thor tvungen

att attackera för att försvara sitt land. Han visas som rättfärdig eftersom det

inte är Thor som är skyldig till Odins aggressiva krigsföring.

Asgård påminner på ett sätt om Storbritannien genom att vara en

kolonialistisk och imperialistisk makt. Det är det klassiska temat hybris som

behandlas i filmerna. Thor krigar mot andra planeter och erövrar dem. Även

jorden är kontrollerad och ”skyddad” av Asgård. De nordiska mytologierna

har skapats för att hålla jordborna i schack. På det sättet påminner Asgård

mer om en kolonialistisk makt som Storbritannien än om USA.

Förutom hjältarna är också skurkarna viktiga att undersöka. Huvudfienden är

Loki som är Thors adopterade bror. Han är en äregirig och hämndlysten man

som gör allt för att besegra sin egen bror. Han är också ett resultat av Odins

och Asgårds kolonialism. Han är ett adoptivbarn från en erövrad planet. Han

blir antagonist när han får vetskap om sitt förflutna. Han är den påtvingade

invandraren. Han ifrågasätter sin egen identitet i Thor och det leder till att

han väljer sin biologiska identitet och blir en fiende till Asgård. Det leder

senare till att Loki blir huvudantagonisten i The Avengers.

38

6.3.2 Avengers och Age of Ultron

Thor i The Avengers och Avengers: Age of Ultron har en liknande ton i hans

egenbetitlade filmer. Han är mer teatralisk än andra karaktärer och hans

motivation är mer att bevisa sin värdighet som kung än någonting annat.

Karaktärens motivation är att rädda världen tillsammans med Avengers och

på det sättet kontrollera Loki som hela tiden försöker ta makten i Asgård.

Thor har en nationalistisk agenda med sitt samröre med Avengers.

I Age of Ultron blir alla medlemmar i Avengers mer vänner än kollegor.

Detta visas i flera lätta scener där alla karaktärer umgås. I en festscen har

Thor tagit med sig en dryck från Asgård. Han varnar alla att det är en stark

dryck men veteraner från andra världskriget blir inte avskräckta. En karaktär,

som spelas av Stan Lee, nämner att ingenting är lika tufft som att landa i

Omaha Beach i första vågen. Det är en humoristisk scen som tar upp en

koppling till USA:s naiva, lyckliga tid som världens moraliska försvarare av

demokratin men som också drar en parallell mellan Thors främmande värld

och vår. Återigen sammankopplas andra världskriget med nuet.

Denna värld är för det mesta statisk. Asgård är en fast plats som Thor alltid

återvänder till. Asgård tar egentligen mest plats i Thors egenbetitlade filmer

och förekommer sällan i Avengers-filmerna. Men i Thor: Ragnarok (Taika

Waititi, 2017), tredje filmen i Thors fristående serie, förgörs Asgård av

Ragnarök, som i filmerna gestaltas av ett stort och mäktigt monster. Thor och

hans medhjälpare hjälper de invånare som är kvar i olika rymdskepp och

rymmer. En gång en mäktig nation/planet av folk har nu blivit flyktingar,

återigen ett sätt för Marvel att spegla verkliga händelser i fiktion.

Thor får samma drivkrafter som vilken karaktär som helst. Han får ångest

och fylls av en ansvarskänsla gentemot sitt folk efter att Asgård utplånats.

Han är nu kung efter Odins död. Han får lära sig att vara ledare genom att ta

ansvar, likt den utveckling som Tony Stark genomgått. Trots att Asgård är ett

kungadöme så behandlas landet som ett demokratiskt land. Så länge en

39

ledare är god och omtänksam så kommer det finnas rättvisa. Här visas idén

om en god ledare som oftast visas i alla filmerna i MCU. Det är individens

ansvar och omtänksamhet som möjliggör framgång men samma framgång

kan också orsaka förfall.

6.3.3 Infinity War och Endgame

I tredje och fjärde filmen förändras Thors motivation och karaktär. Thor är

den som förändras mest av alla de tre karaktärerna. Han genomgår både en

psykologisk förändring och en fysisk. I inledningen av tredje filmen,

Avengers: Infinity War, förstör Thanos rymdskeppet som transporterar det

som är kvar av invånarna från Asgård efter att Asgård förstörts. Thor slåss

personligen mot Thanos och förlorar. Här kan man argumentera att det är ett

försök att skapa sympati för vad flyktingar genomgår i verkligheten genom

att koppla samman dem med en populär fiktiv karaktär. Men det går också att

argumentera att Marvel utnyttjar en verklig händelse för att väcka känslor

hos tittaren genom att använda 9/11 som visuella tema. Genom att påminna

tittaren om verkliga traumatiserande händelser skapas en verklig känsla hos

tittaren gällande de fiktiva karaktärerna som de betraktar.

I Endgame genomgår Thor en enorm fysisk förändring förutom den

psykiska. Efter att Thanos lyckas förgöra hälften av allt liv i slutet av Infinity

War hittas Thanos av de överlevande av Avengers och de får reda på att han

har förstört stenarna som skulle kunna ha hjälpt Avengers att återställa

ordningen. När Thor får reda på det hugger han av huvudet på Thanos och

utkräver sin hämnd redan i början av filmen. Thor har en personlig vendetta

mot Thanos eftersom han dödar Loki och hälften av medborgarna i Asgård.

Sen är Thor en karaktär som även har förlorat sin mamma och pappa i andra

filmer. Alla förluster kopplar han till Thanos. Det är ett slags hämndfantasi

som han drivs av i början av sista filmen.

Efter Thanos förgörelse sker ett femårigt hopp i historien. Det är här Captain

America går i terapi och de överlevande Avengers försöker hålla ordningen.

40

Medan de andra är aktiva för att göra det de kan har Thor stängt in sig själv i

sitt hus, där han spenderar sitt liv med att spela tv-spel och dricka öl vilket i

sin tur har lett till problem med övervikt. Hans folk, de resterande

medborgare av Asgård, har fått en plats på jorden, mer specifikt i Irland som

har tilldelats dem och som kallas för ”New Asguard”. Jorden blir Thors

hemplanet men ser ut som ett idylliskt sagoland täckt med grönska. Trots att

Thor nu inte vistas i ett fiktivt fantasiland så visas det nya Asgård som ett

fantasiland.

Sorgen som har orsakats av förlusten av nära och kära kopplas till det globala

trauma som alla människor genomgår. Den globala bearbetningen av sorgen

manifesteras i de kvarstående medlemmarna av Avengers. Trauma som orsak

till hämnd gestaltas inte endast av Thor utan mer eller mindre av alla

karaktärer i Endgame. Ett tydligt exempel är Hawkeye som har förlorat hela

sin familj och som reser runt för att döda så många brottslingar han kan. Hela

Endgame påminner mer om en redemption-storyberättelse där karaktärer som

är moraliskt ambivalenta får en chans till botgörelse.

Hämndnarrativ är ett klassiskt amerikanskt narrativ men samtidigt påminner

filmen om traumat efter 9/11. Gatorna är tomma, alla medborgare har

förlorat mening i livet. Folk är som zombies som försöker leva vidare.

Filmen försöker skapa ett igenkännande av traumat efter 9/11 och ger en

global känsla av det genom att överdriva det. Hämnd som bearbetning av

traumat känns också igen från USA:s reaktion efter 9/11. Thors och

Hawkeyes våldsamma reaktion mot traumat återges som tragiska, men

förståeliga reaktioner. Anledningen till att Thor dödar Thanos är att Thanos

har dödat hälften av hans folk samt hans bror. Men filmen gestaltar inte

verklig traumahantering och hur man handskas med en förlust. Istället för att

hantera en förlust och försöka gå vidare med livet blir det möjligt att få

tillbaka det liv som man har förlorat. Det enda en individ behöver göra är att

jobba hårt för att möjliggöra att återställa allt som gått förlorat. Den fantasin

41

om individualismens seger över verkligheten förstärks genom att Avengers,

dessa starka individer som kan utfärda mirakler och som är ”the best of us”,

kan göra allt. Individualismen förstärks även genom att inte gestalta staten

överhuvudtaget i Endgame. I alla andra filmer förekommer politiker som

irriterande byråkratiska hinder för individiden, Avengers, men i Endgame är

det Avengers som verkar styra allt. Black Widow leder Avengers genom att

skicka de kvarvarande medlemmarna för att skydda andra och lösa brott.

Avengers, starka individer, är där för att förhindra samhällets förfall, inte

statens.

Thor är en utomjording och på det sättet en intressant karaktär att undersöka

ur ett nationellt perspektiv. Narrativen och karaktärsdragen är ofta kopplade

till, inte bara amerikansk, utan även till västerländsk identitet. Han spelas av

en blond och blåögd man vilket kopplar honom till en viss typ av

västerländsk identitet. Men alla dessa aspekter, hans accent, hans mantel,

hans värld, skapar också ett utanförskap för karaktären. Han missförstår ofta

vardagliga uttryck och är missanpassad till vår moderna värld. När hans värld

förstörs blir han bokstavligen en flykting och tvingas bo på en annan planet

där han anpassar sig genom att spela dataspel, dricka öl och bli överviktig.

Han blir en viss typ av amerikan som äter dåligt och inte bryr sig om sin

hälsa.

Thor som karaktär visar den vita mannen som en flykting. Det är han som

rymmer på grund av krig i hemlandet men han rymmer till ett annat vitt land,

nämligen Irland. I Thors fall finns det ingen tvekan hos västvärlden om att ge

honom en plats. I Endgame blir de inte bara välkomnade utan får ett eget

land på jorden. Filmen problematiserar dock inte om det finns en diskussion i

filmens fiktiva värld kring Asgårds intrång. Det är också oklart om filmen tar

medveten ställning i flyktingfrågan, men genom att visa den blonda och

blåögda mannen som flykting försöker den skapa en identifikation med

flyktingen och den västerländska tittaren.

42

På ett sätt särskiljer sig superhjältegenren från konventionella genrer och det

gäller kostymer. Filmer i MCU försöker förändra förväntningarna på den

klassiska bilden av superhjältekostymer. Man kan se detta som ett sätt att

sätta superhjältarna i en ”realism” för en modern tittare. Den klassiska

manteln som förekommer i serietidningar byts ut mot mer pragmatiska

modeller. Captain Americas kostym blir mer pragmatisk och användarvänlig

i filmerna jämfört med serietidningarna.65 Men Thor har en klassisk kostym,

nästan parodisk, som påminner om 60-tals-serietidningar. Han har långt blont

hår, en hammare och en röd, opraktisk mantel. Thor är mer kopplad till en

mytologisk plats som inte existerar för amerikaner, England för 300 år sedan.

Han är alltså en karaktär från ett land som verkligen inte längre finns.

7 Slutdiskussion

Trots olikheter mellan karaktärerna agerar Captain America, Iron Man och

Thor i slutändan på samma sätt. De offrar sig frivilligt för andra för att det är

vad amerikaner gör.66 Karaktärerna visar amerikansk nationell identitet som

en global sådan. Filmerna kopplar amerikansk mytologi med actionsekvenser

genom att sätta mytologiska händelser i en modern narrativ kontext.

Det finns en självklar koppling mellan 9/11 och Avengers-filmerna. Visuella

grepp och karaktärsegenskaper kan kopplas till terrorattacken. I många

tagningar visas förstörelsen ur den vanliga människans perspektiv. Detaljer

som dammoln som täcker individer och mer realistiskt bildspråk som speglar

nyhetsbilder från när tornen föll påminner tittaren om sympatin för USA

9/11. Men det är samtidigt en fråga om estetik och behöver inte ha en direkt

koppling till amerikansk nationell identitet.

65 Flanagan m.fl. s. 86. 66 McSweeney, s. 107.

43

Kopplingar till 9/11 kan också vara en effekt av att filmskapare påverkas av

aktuella ämnen. Som tidigare har nämnts är filmer kulturella artefakter som

har en dynamisk koppling mellan skapare, tittare och samtida sociopolitiska

förhållanden och de sätter skapare som kommentatorer till dessa händelser

samtidigt som de har formats av dem.67 De flesta människor i väst har

bombarderats av de visuella bilderna från 9/11. Antagligen gäller det även

för filmskaparna, producenterna och andra som jobbat med Avengers-

filmerna. Istället för att se det som en medveten strategi för att sprida

amerikansk nationell identitet kan man se paralleller med 9/11 som ett

konstnärligt tvång. Medborgare såg okontrollerad förstörelse av skyskrapor

och såg förstörelsen i detalj den 11 september i direktsändning. Tittarna får

en detaljerad vetskap om hur skyskrapor faller och vad de fysiska effekterna

blir. Flera år efter bombarderas tittarna med bilder från händelsen. Dessa tv-

bilder antas skapa en ny förväntning hos medborgarna när de ser fiktiva

byggnader som kollapsar. Det går alltså inte att estetiskt visa dessa händelser

realistiskt på ett annat sätt än att efterlikna förstörelsen av World Trade

Center.

Det finns även skillnader mellan de två regissörernas visioner av nationell

identitet. Den banala nationaliteten förekommer aningen mer i Joss Whedons

två filmer som generellt har mer av en serietidningskänsla.

Actionsekvenserna är mer humoristiska och underhållande och

konsekvenserna av karaktärernas handlingar är nedtonade. Joss Whedon

koncentrerar sig även mer på Avengers som en familj. Det kan också vara

representativt för den amerikanska nationen. Alla superhjältar, oavsett kön

eller etnicitet, är välkomna.

Russo brödernas filmer däremot testar den familjens sammanhållning och

berättar relativt komplexa historier. Iron Man och Captain America

67 Goodrum, s. 236.

44

diskuterar om superhjältar ska stå under regeringens ansvar eller vara

autonoma? Vem ska kontrollera makten? Den ökade komplexiteten beror

delvis på regissörens vilja att tackla verkliga problem samtidigt som det är en

oundviklig komplexitet eftersom antalet karaktärer har ökat ju fler filmer

som har producerats. Men bröderna Russo försöker förankra filmerna i

verkligheten i mycket högre grad än Joss Whedon. Russos två filmer

använder sig mer av axelkamera som skapar mer av en dokumentär estetik.

Samtidigt får karaktärernas agerande mörkare konsekvenser. Karaktärer dör

och de återstående måste handskas med förlust och sorg. I Russos båda

filmer genomgår hjältarna traumatiska upplevelser som påverkar dem vilket

inte händer i Joss Whedons första två filmer.

Även om filmerna på ytan har en känsla av acceptans och mångfald så kan

man se en traditionell hyllning av amerikansk triumfalism och

exceptionalism. Genom Iron Man hyllas det exceptionella individuella geniet

medan Captain America står för laganda och nation. Trots det är Captain

America en exceptionell individ med en otrolig kampvilja. Filmerna

oscillerar mellan motsägelsefulla identiteter. Å ena sidan är alla karaktärer i

Avengers säregna individer, å andra sidan ska de bilda en kollektiv grupp. De

ser olika ut, de kommer från en specifik tid, plats eller har en specifik

etnicitet. Men samtidigt betonas familj och lojalitet gentemot kollektivet. Det

åstadkoms oftast genom att visa en skönmålad historia av amerikansk

identitet, mest genom Captain America. Den huvudsakliga identiteten som

sprids genom filmerna är kollektivism mot individualism där individualismen

vinner kampen. Men individualismens övertag sker subtilt och vedertaget i

filmerna. Det visas genom situationer, karaktärer och deras agerande. Det

kommer aldrig till förgrunden utan ligger i bakgrunden.

Det skulle vara att gå för långt att säga att Captain America endast skönmålar

USA:s mörka historia och därmed lägger grunden för ideologier som

framförs av högern idag. Men det är oundvikligen så att slagord som ”Make

45

America Great Again” tilltalar ett stort antal amerikaner. Det kan finnas ett

samband mellan normalisering av dessa slagord och den nationella identitet

som visas i filmerna. Det skulle vara absurt att påstå att fyra enskilda filmer

har så stark påverkan på ett stort samhälle. Men det handlar om minst 23

filmer under 10 års tid tillsammans med nästan lika många tv-serier,

tecknade serier, serietidningar och böcker som har upprepat samma idéer till

allmänheten. Om man antar att olika filmskapare kan påverka innehållet i

filmerna i MCU betyder det att de principer de står för kan förmedlas i

filmerna. Men dessa sker förstås subtilt eftersom MCU i första hand måste

uppfylla vissa genrekriterier samtidigt som kravet på finansiell framgång

kommer i första hand. Även om filmskaparnas egen påverkan är subtil kan

upprepning av samma idé leda till normalisering av den idén.

Karaktärerna som undersökts i uppsatsen är tre vita män. Det betyder inte att

kvinnor och icke-vita etniska minoriteter inte förekommer i Marvel-filmer.

Det finns många kvinnliga karaktärer som tar större och större plats i MCU.

Captain Marvel är den första kvinnliga superhjälten som har fått en egen film

och i år kommer en film om Black Widow. De flesta av de karaktärer som

tillhör en etnisk minoritet förekommer i mindre roller än huvudroller. Ett

undantag är som tidigare nämnt Black Panther. Anledningen till avsaknaden

av dessa karaktärer i uppsatsen är för att inte visa en falsk balans i MCU.

Även om minoriteter och kvinnor tar större plats i MCU är det fortfarande

den vite mannens domän. Thor, Iron Man och Captain America är de mest

populära karaktärerna, alla med tre fristående filmer var. Dessa tre karaktärer

har också mest speltid i Avengers-filmerna. Det är oftast dessa tre karaktärer

som händelserna kretsar kring.

46

8 Källanvisning

8.1 Filmer

The Avengers, Marvel Studios (presents), Paramount Pictures (in association with),

USA 2012. producent Kevin Feige, regi Joss Whedon, manus Joss Whedon, Zak

Penn (story by), foto Seamus McGarvey, klipp Jeffrey Ford, Lisa Lassek, musik

Alan Silvestri, skådespelare Robert Downey Jr. (Tony Stark/Iron Man), Chris Evans

(Steve Rogers/Captain America), Mark Ruffalo (Bruce Banner/The Hulk), Chris

Hemsworth (Thor), Scarlett Johansson (Natasha Romanoff/Black Widow), Jeremy

Renner (Clint Barton/Hawkeye), Tom Hiddleston (Loki), Samuel L. Jackson (Nick

Fury), Clark Gregg (Agent Phil Coulson) m.fl. Färg.

Avengers: Age of Ultron, Marvel Studios, Walt Disney Pictures, USA 2015.

producent Kevin Feige, Mitchell Bell (co-producer), regi Joss Whedon, manus Joss

Whedon; Stan Lee, Jack Kirby (based on the Marvel Comics by) m.fl. foto Ben

Davis klipp Jeffrey Ford, Lisa Lassek, musik Danny Elfman, Brian Tyler

skådespelare Robert Downey Jr. (Tony Stark/Iron Man), Chris Hemsworth (Thor),

Mark Ruffalo (Bruce Banner/The Hulk), Chris Evans (Steve Rogers/Captain

America), Scarlett Johansson (Natasha Romanoff/Black Widow), Jeremy Renner

(Clint Barton/Hawkeye), James Spader (Ultron), Samuel L. Jackson (Nick Fury),

Don Cheadle (James Rhodes/War Machine) m.fl. Färg.

Avengers: Endgame, Marvel Studios, Walt Disney Pictures, USA 2019. producent

Kevin Feige, Mitchell Bell (co-producer), Christopher Markus (co-producer),

Stephen McFeely (co-producer) m.fl. regi Anthony Russo, Joe Russo, manus

Christopher Markus, Stephen McFeely, Stan Lee, Jack Kirby (based on the Marvel

Comics by) m.fl. foto Trent Opaloch klipp Jeffrey Ford, Matthew Schmidt musik

Alan Silvestri skådespelare Robert Downey Jr. (Tony Stark/Iron Man), Chris Evans

(Steve Rogers/Captain America), Mark Ruffalo (Bruce Banner/The Hulk), Chris

Hemsworth (Thor), Scarlett Johansson (Natasha Romanoff/Black Widow), Jeremy

Renner (Clint Barton/Hawkeye), Josh Brolin (Thanos), Paul Rudd (Scott Lang/ Ant-

man), Benedict Cumberbatch (Doctor Strange) m.fl. Färg.

47

Avengers: Infinity War Marvel Studios, Walt Disney Pictures, USA 2018 producent

Kevin Feige, Mitchell Bell (co-producer), regi Anthony Russo, Joe Russo, manus

Christopher Markus, Stephen McFeely, Stan Lee, Jack Kirby (based on the Marvel

Comics by) m.fl. foto Trent Opaloch klipp Jeffrey Ford, Matthew Schmidt musik

Alan Silvestri skådespelare Robert Downey Jr. (Tony Stark/Iron Man), Chris

Hemsworth (Thor), Mark Ruffalo (Bruce Banner/The Hulk), Chris Evans (Steve

Rogers/Captain America), Scarlett Johansson (Natasha Romanoff/Black Widow),

Josh Brolin (Thanos), Chadwick Boseman (T`Challa/Black Panther), Tom Holland

(Peter Parker/Spider-man), Benedict Cumberbatch (Doctor Strange) m.fl. Färg.

Black Panther (Ryan Coogler. 2018)

Captain America: The First Avenger (Joe Johnson, 2011)

Iron Man (Jon Favreau, 2008)

Thor (Kenneth Branagh, 2011)

Thor: The Dark World (Alan Taylor, 2013)

Thor: Ragnarok (Taika Waititi, 2017)

8.2 Litteratur

Anderson, Benedict, Imagined Communities: Reflections on the origin and

Spread of Nationalism, London, New York: Verso, 2006.

Eder, Jens; Jannidis, Fotis; Schneider, Ralf,” Characters in Fictional Worlds:

An Introduction”, i Jens Eder, Fotis Jannidis, Ralf Schneider (ed.),

“Characters in Fictional Worlds: Understanding Imaginary Beings in

Literature, Film and Other Media”, Berlin/New York, Walter de Gruyter

GmbH&Co 2010, s. 3-64.

Flanagan, Martin; McKenny Mike; Livinstone Andy, The Marvel Studios

Phenomenon: Inside a Transmedia Universe, New York: Bloomsbury

Academic 2016.

Goodrum, Michael, “Superhero films and American National Identity”, i

Sam Edwards, Michael Dolski & Faye Sayer (ed.), Histories on Screen: The

48

Past Present in Anglo-American Cinema and Television, London:

Bloomsbury Academic 2018, s. 235-251.

Lindholm, Charles; Hall, John A., “Frank Capra Meets John Doe: Anti-

politics in American national identity”, i Mette Hjort, Scott MacKenzie (ed.),

Cinema and Nation, New York: Routledge 2000, s. 32-44.

Martin-Jones, David, Deleuze, Cinema and National Identity: Narrative

Time in National Contexts, Edinburgh: Edinburgh University Press 2006.

McSweeney, Terence, Avengers Assemble! Critical Perspectives on the

Marvel Cinematic Universe, New York: Colombia University Press 2012.

Reicher, Maria E,” The Ontology of Fictional Characters”, i Jens Eder, Fotis

Jannidis, Ralf Schneider (ed.), “Chracters in Fictional Worlds:

Understanding Imaginary Beings in Literature, Film and Other Media”,

Berlin/New York, Walter de Gruyter GmbH&Co, 2010, s. 111-133.

Schlesinger, John, “The Sociological Scope of National Cinema”, i Mette

Hjort, Scott MacKenzie (ed.), Cinema and Nation, New York: Routledge

2000, s. 19-31.

Schweinitz, Jörg,” Stereotypes and the Narratological Analysis of Film

Characters”, i Jens Eder, Fotis Jannidis, Ralf Schneider (ed.), “Chracters in

Fictional Worlds: Understanding Imaginary Beings in Literature, Film and

Other Media”, Berlin/New York, Walter de Gruyter GmbH&Co, 2010, s.

276-289.

Smith, Anthony,” Images of the Nation: Cinema, art and national identity”, i

Mette Hjort, Scott MacKenzie (ed.), Cinema and Nation, New York:

Routledge 2000, s. 45-59.

8.3 Artiklar

Duncombe, Constance och Bleiker, Roland, “Popular Culture and Political

Identity”, 2015/05/02, (https://www.e-ir.info/2015/05/02/popular-culture-

and-political-identity/, 2020/06/08)