. . 1895 Ny foljd +:+ , I &rg. 'Haft. -2 -- ----

3 d v

DAGNY TIDSKRIFT FOR

SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN

UTGIFVEN AF , .

O R - A N F ~ R

FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET,

F O R E N I N G E N F O R VALGORENHETENS ORDNANDE

O C H F ~ R E N I N Q E N H A N D A R B E T E T S VANNER

-.

REDA.KY1OR: LOTTEN DAHLGREN

LILLY ENGSTRI%~ : Soinmardngnr i Lappland. I. LYDIA \VAHLSTROM : Ett gamnlalt portratt. Poem. Litteratur : K. E. J. : N8r seklet v a r tpgt af ~ e c i l i a ~ E i t h - ~ o l m b & ~ . -

I<. E. J. :: Sliyttes pS Munkeboda af Mathildn Malling. - S-u : Jungfru- Jan af I<. E. Forssluncl. - S-D: Drommar.af Olive Schreiner,

Notiser f r h bokmarknnden. Foreningsmeddelauden. F r h sltildn htll. Genmale. - Svar pH geninalet.

Froken Kristine Dahls rationella Underklader

sLom Chenliletter, Brtistband, delade Kjolar m. m.

SY enska ~ r a k tr e fodf6ening ens Underklader V -

i K. M. Lundbergs Bosattningsmagasr'n och Almedahis . Fabriks FursaJningsmagasin

2 E 4 t o r ~ y r W o l l r i e n 2 S T O C K H O L M .

B i s l c w a n t e r f m m o y& begi imw

Hygieniska Skodon tillverkas for Herrar, Darner och Barn, OBS. I Prishel i i l l ta : ~ f Driikt-Ref01 ~nfi i reningen.

Skodon tillverkas afven efter modern fason. dllt nrl,ete lltf6res ~loggrr~olt ovh nf hiistr matarid.

R e p a r a t i o n e r v e r k s t a l l a s va l och p i b e s t a m d u t lo fvad tid. P. G U S T . P E T T E R S S O N ,

62 Drottningaatan 52.

Va fgasner af ylle och bomull, Linnegarn af Al~ne(lal~ls till fabrikspris, Kostpgnrn! Xattvarp; Cri?meftirgadt Fiskegam till (+artlines: Fiwksrdakaps~twn, Yiifske- dm m. m., a l l t till liigstn priser

AXEL HINDERSONS Garn.bod, Hotog*get 13. Fi7in7: Gijtgatnla 18.

Laderplastik. Alla slags verktyg f6r, lgderplastik s a l j a s billigast hos

PER FROM, Stockholm, 86 ~Elsters&muelsg&t&rr 26.

OBS! Saxar, k n i f v a ~ 04 skridskor slipas. % 31*ecZ~*ilin-Breme~~-Fiirbz11~~7ets i5placi 54 D ~ o t t -

n&aggntan mottagas aalcm Nbz i12gm* till ifitNMe 8 E'dr- blzmdets

Sjukkassa. &%en pel*sonel*, som it!Jie 4 1 ~ 0 medlunsmar af

Ft%%u9adet, JiWttn n 6Z.i f ua c7eZegnre f rZensn mma. Akta

COLLODIN. TiZZfii,-ZitligaJ.te O C ~ Tusen- tals personer bepriif uadt me- del mot liktornar, vartor, hudhirdnad och nageltring.

Obs. alltid denna lc registrerade etlkett som oranti fiir varans ikt-

tet.

1 X T YQ: 1-ndertecknude, som anviindt

Herr Axel 1,it.striims Colludin mot liktcrrrilr o ~ h krlkntilar, h a funnit medlet fullt motsvera dtt anda- mid, och kunnu det derfbre hos enhvar .till det hash rokommen- dera. ;lrnAI den 3 mJ 1%.

I . C. Geijer. -4. I;iungGero. Kgdman.

L-ndertecknud. eom varit be- sriirnd af ~n miingd uQrtor, har aenom nnvKndrmdet af 4olludins fr5n Awtekaren Herr Axel Lit- striim i Falun, blifvit frfin dom helt och hsl l j t bcfrind; hrarf i re jng omniimnda medel has enhvar till det basta rekomrnenderer. .

Motsla k Xskyrlre d. 27 nug. 1886. Augu*t A d n , Handlande.

Siiljes hos Pnrfym- och Bokhandlare i flaskor B 60 iire och 2 krona. Frnnlio mot 1 kr. ?O ore.

A X E L LITSTRbm, FaZan.

Stocliholms Ensliilda Banks Notariatafdelning (LiCZn iVggcutnm 2 l j ls expeditionstid 70-4),

soill nnder garanti af 8tocltl1olins E~~ski ldu Iki111c h g e r sig vLrd och fol~valtnillg af e~~slzilrla pwsoners och kasso~.s vlidepapper.

Exeinpel 1. 0111 CII PI-TSOII 110s B\l~tal~iat~fdelliii~gell deponerar ol~ligatiol~er, i~iknsserai. hToti\l~iwti~fdel~iii~gel~ \;id foi~falloticlernx kupon- ger och tilllla11dal18llei~ depo~~t-l i te~~ il~flutna 111c~tle1. Viclare efterser Nota~~iataftlelllillgell l ~ t l ~ t t i ~ i l l g i ~ ~ * af obligntioner ocli ~uirlerriittar depo ~ i e n t e ~ ~ i god tiil, ifi111 en tlelrne tillhiirig oobliqntion blifvit ntllbttnd, saint 1#111nnr fbrs1i1.g till lly pli~cerii~,g :\I det Ietligblifl~n Iiapitalet.

Fxe~upel 2. Om i ~ ~ t e c k ~ ~ i ~ ~ g x r cleponrlxs 110s Nota~.intafdelni~igen nnderriittar Notariatafdclningeli giildeiiiire~i tliii.om ntt riintorlia i in- t c c k ~ ~ i ~ ~ g a r t ~ n , skoli~ till af~leli~ingen iubetnlas, llvwefter tie medol, soul . illflyto till dcpolle~~teii redovisas. Vidare tillaer ~oti~riiltnfdelningell ntt int.eck~~il~giirne L l i f w i vederborlig tic1 t'~l.llyi~de. 0111 ell 110s afdel ningen depol~eind inteck~iil~g gellorn 11nc1erl:"iteli fornyelse sknlle fijrfalla, elasKtter Stock11ol111s E 1 1 ~ k i l h Bi~m k d#ril,re~io~~i 11ppko 1n111en slrada.

Fiirvt~rir~gswfgift: . 50 6l.e fiir %I. pr .L,000 klloliur nf cleposi- tionelis viil.de, clobk ej u~lder t i 4 lxonor.

/

N y a Hush%llsskolan (fiir. bildnde flickor). Grundad 1881.

Flirestbaclnrinna : Friike~r H. Cronius. Nya Hus~~llselrolans lhKats,alar

Vestra Trtidgbdsgatan 19.

OBS.! Sarskild inatsal fiir fruntiminer.

lamnar i t kvinnos r%d och- ~pplysn~ngar i juridiska och ekonimiska angelagenhe t er.

Traffas & forbundets by& .

'5a Drottninggatan, 1 tr.. Onsdcugcur 7~2. l/2 1.1-12 f. m.

Aug. Magnusson Forsaljningslol<aler: ne&a botten, em, evti och t.~*e tr. upp

STOCKHOLM.

Storsta lager i Norden

Kuliirta och Svarta Siden6yg&

Observ era! Genom direkta forbindelser med in- och utlandets forniiinsta fabrikanter kan jag erbj oda ofvannamda artiklar battre och billigare an nhgon an- nan ach torde en hvar genom besok i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor latt blifva ofver- tygad om fordelen att 110s mig fylla sina behof af dessa artiklar.

.. -

0 B1S.r AZZn zcvzde.r*k$oZccr ti?lvem*knde pci egem fccbr*ik efter a2 ynste fram8hn och tyekn mnodeZZe~~,

Sommardagar i Lule lappmark. I.

F1-An Gellivara till Storrz Sjafallet.

Under vinterns morlzaste dagar borjade vi, att dromma om lnidnattssolen och Lapplands ljusa natter, och nar luften i mars mhad $innu var gr% och tnng tanlzte vi pB glansande snofjall, som speglade sig i sjoarna daruppe i sagolandet ofvan polkretsen. Nar sii lnaj mBnad gick in med vBr och ~;ilrn~e och solsken, dB var det en afgjord sak, s t t vi skulle fara till Lappland, och vid midsom- inartid - ja, dB befanno vi oss en vaclzer dag i Gellivara. Driim- marna hnde blifvit verklighet.

Vj, som tillsalnmans foretogo denna resa, voro gamla ' beprof- vade vandringskamrater, soin visste, att vi knnde utstl hvarjehanda vedervardigheter och som framfor sllt visste, att vi trifdes val till- sammans. DB jag nu slrall nedskrifva vHr vandringssaga, ar det under lranslan af att vara spr81wor for hvad vi. alia tre geniensamt hostat in i mjnnets fatabur, ty sedan i somras ha vi gjort resan tillsn~nmans m h g a ginger oln.

Att det iir en l h g resa fr&n Stockholm till '~ellivnra, det vet hvar och en, soln studerat Sveriges Izarta, men forst sedan man i tze heln dagar, frin tidigt pb morgonen till sent pb Izvallen, pii jBrnviig tillryggalagt 1,312 kilometer, vet man det riktigt pii allvar. Norrlands sydligare lsndskap voro gamla bekanta for oss, och vi hade forr beundmt b.vad de hade att bjuda pB af Silfvar och fjdl. Endast Vasterbotten var nigot nytt; men tyvkr mBste jag saga, : ~ t t enformigare och odsligere trakter an dem, jarnviigen g i r igenom i detta lnndskap, f&r man soka eftei. Undnntag gjordes af de punlcter,. dar vi foro ofver de sedan geogra.filektionernas dagar v&l- bekantn Ume- Skellefte- Pite- och LuleiiJfvarna. PA vilgen mellan Boclen och Gellivara passerade vi polkretsen, naturligtvis var detta ett stolt ogonblick, och vi glomde ngstan, att det var Btskilliga mil kvar till nordpolen. Tiget m%ste oclrsi hiir stoppa en. stund, sB att vi icke slznlle lrore ofver niigra stackars vilseko~nna renar.

Detta r a r ju ocksH ett arktislct lnornent i den eljest myckct ranlig:i j5irnr.iigaresan. Jag niimner oeksii detta 0111 rcnarna, ckfiire att {let r a r enda glngen, som vi under r l r viatelse i Lappland sdgo renar. Dessn djur roro namligen under Iiiigsommaren nppc vicl de norskn gransfjiillen.

Mitt forsta intryclr d l ri koilluio frnin till (+ellivara, rur in- trycket af nlgot alldeles for civiliceradt. Stationslnzset Tar stort och stBtligt och &rand hotell:) desslikes. Innan jag 1311 siiger far- val till jgrnvggen och diirmed forIrnippac.le minnen, vill jag onit a h for alla dern, s o n tiiuka resa till Lapplaud, att kombinernd biljett Stockholm-Qellivara-Stockholm f ostnr pk tredje lilt~sa, diir lnnll iker lnycket bra, 41 kr. ($0 ijre.

'I'i hade med salrerhet hoppats, att r i vid r h r anlro~nst till C+~lli- rara skulle mottagas allra miust af Turistfiireningens nu?)~?d, hotellet-; vaktmastare och de lappar, som skzdle ldifra vkru fiirnre. Xen af detta storartade mottagrmde blef iutet - ingen miinnislru i Cblli- vara tog notis om oss, och vi ledo cliirfiire en stzznd af cle obeha- liga kanslor, son1 en missrakning i lifret alltic1 medfor. Emellcrtict blef det snsrt Irlart, att alltsammans 1)erorIcle 1x4 en af mi,a i Stock- holm begingen dumhet. Jag hade namligen skrifvit till T~zristfiirc~- ningens omhud och hedt honom anskaffa fijrare, rnm o. s. I-., illen i ett slutet bref och ej pb oppet brefkort. Ombuclet bcfann sig fiir tillfallet p i besijk i 'C'iistergotland, dit liade brefret returnerats, och bref resa icke l~asteligen Inellan Gellirara och Iviistergotlancl och tillbaka igen. Efter en stnud Tor0 elnellertid alla sviirigheter hiifda. PB hotellet fingo vi praktiga rnnl ined jiinlsangar med ressortmn- drasser och brysselinattor pi3 golfver -- alltsaminaaa mimen at' engelsin8nuens regernente i Gellivaru. Fiiljilnde dag slnctes bud efter lappar, och r i beslijto att U s viclure 816 oss till ro, helst vi hade inyclret att se, och vadret vnr ostitdigt.

Gellivara kyrkby ligger pb ett fnllkomligt sliittland, soiu skullr~ rerka enformigt, om ej (let stltliga, bortPt 3,000 f ot h i i p Dunclrct giifve karalrter At lsndskapet. Den nya, ganska \-itclrra kyrkan, omgifres a£ ltskilliga t r l r ln ings trahns, som liim rara bggclu efter sen stndsplan~, mer, denna rur iinnn litet svdr att i~pptiicka. Formodligen blir det hela mycket vackrare ocli regclbundnare, dH de felande liinkarna insattas. Ti fiirrissade oss snart om, ntt det f ams handelsbodar, dar r i ltunde gora r l r a inkiip, som fiirniilulignst be- stodo d. lappskor och ~nyggmedel ; vlr t hrodfiirrbd behiifde ock& fiirstiirkcls.

V ~ r t forsta ))stom intryck)) vru. det, vi erforo ai de under- bara ljusa. natterna. Det var hvarken dag eller nntt. Det .rar nlgot man alclrig forr varit ined om. Fastan det var fullkomligt Ijust, var deti ej .det skarpa dagsljuset - det var ntlgot heinlighetsfullt och danlpaclt of ver liela naturen. Diirtill ]<om att dessa l j~sfor- 11Hllanden kullkastade alla vanliga tidsforhAlldnden. K1. 12 p i natten sBgo vi barn leka clnnlr, annu sennre sdgo vi tjanstflickor borsta sitt herrslraps kliider, medan herrskapet sjalft var lnte och prome- nernde. I.]. 9 pii morgonen tycktes diiremot alla pB hotellet vara forsiinkta i. samn eller itminstone grvakns. sVi njota sii af de vackrn niittenla)), forlr2ara.de oss v&r iilsliv5irda vardinna. Vi sjalfva uppgiifvo ocksd snart vBra svaga forsak att fasthiilla en mer syd- liindslz nppfattning a£ tideas rgtta indelning. Vi, lilrsoin v i m viinner lagparnrz, hyste snart ett sbsolut forakt for slrillnaden mellan dag och natt; vi Bto, druclco, marscherade, hvilade, rodde och sofvo p i hvilken del af clygnek, det foll sjg 1Bgligast.

Under vAr vistelse i Gellivnra gjorcle vi nled jarnvagen en ntflylzt till &Ialmberget,' diir vi voro inne i de stora jarngrufvorna. 80111 bekant behofver man ej h3ir ~qedels hiss praktiserns ned i bergets innandome; inan spatserar rakt in i grufvan, dar malm- 'b~ytningen sker vid - elektriskt ljns. Jag har visserligen aldrig .varit i Amerikas vgster, men jag tanker mig, 8tt Malrnberget f. n.

mAste p&minna om denna del af v8r jord: baraclcer och skjul, men ocksB nybyggda arbetarebostadei., alltsammans bildande ett virrvarl; nr kvilket rnim dock hoppas, att ett ordnadt samhiille skall uppst i Kyrka och skola fiunas diir redan. En stationslrarl, som var v&r v&gvisa~e, sade oss, att bostsdsbristen & m u var mycket stor. ))De uya arbetarebostiidernas, sade hau, ))iiro mycliet bra, men de forslii

ej. Hvarje familj mBste ha en eller flere innelsoende)). Det vnr ej ovanligt, att lif tandes, och att lif sliiclxtes i samma rum. . Med ator gliidje h a jag just i dagarna af tidningarna 'sett, att 'myndig- lleterna d3ir uppe nu med allvar tagit ihop ~necl bostadsbristens af- l~jalpande. Rom bygges sannerligen ej ens i viir tid pii en dag.

V i r iirelystnad var naturligtvis att komma u p p . p i Dundret och se midnattssblen rakt i aasiktet. Kvdlarna bade emellertid varit mulna, oc11 solon siillan synlig. Den 30 juni var det likviil en klar wfton, och vi vAg:lde forsoket omkr. kl. 9. Y.&gen npp till Dnndret iir hvarken mycket l h g eller besviirlig, ej heller behofver man vagvisare. . PA niigot ofver tvii timmar gingo vi i ro och lugn clitupp. Lugnet afbrot% likviil af viir forsta allvarliga Irampanj rned

mgggorna. I stort lattsjnne hade ~i gifvit oss af utan rare sig myggflor eller myggmedel, men vi fingo d p t plikto darfiir. Striden var likvg-1 af ofvergbende natur, ty d l vi hnde strofmt igeuoilr smbskogen och kommit upp pB sjiilfva fjiillet, voro a.Ua myggor borta. Hvad vi sago diiruppe, ofrergick alla r l r a f~~viintningor! i t nordvast stigo vi p l afstslnd de stolta snofjiillen Sarjek och Kebnekaise, ja till och med v h barndolnsviin Sulitelma. Allt detta var nog vackert och storartadt, men de stora vidderna ht sydviist med alla de i olilm blltt skiftande Qsarna och alla de gliinsande rattnen - det vsr en tafls a£ ontsiiglig skonhet. De niirmaste, liigre her- gen ligo rosenroda. Solen var hela tiden ett godt stycke ofvnn horisonten, s l hrarken solnedgtng eller soluppgbng kom i frtgu. Fr ln Dnndret kan' midnattssolen ses f r in den 5 juni till den 11 jnli. I Turistforeningens hydda p l Dundrets topp tillhandaholls kaffe och brod tit turister; en mycket god anordning, d l det ingahmde ra r varmt daruppe.

PA Gellivara hotel1 hade vi den stora fiirmirinen att blifra be- kanta med en af Lapplands auppttickare~ i v l r tid, statsgeologet~ dr Svenonius. Han gaf oss mhnga goda r8d och upplysningar, ocl~ det var han, som hjiilpte oss med att f l bud efter lappar.,

Vi .tyckte, att det var ett niistan hbgtidligt bgoid~lick, dit vi sigo den utsiinde svensken kollarna tillbeka med tl-l lappar - nu skulle Zen efterlangtade vandringen borja. Xen gnnu lter- stod d g o t inycket viktigt. ~Acko~dera ~ned lappama, stod det i alla resehandbocker, och samma tillsagelse hade vi fdtt rrf alla d r a nyfiirviirfva.de viinner i Gellirara. Jag kan tinnu se oss, diir vi stodo i ena andan af hotellets korridor. Af dr Svenouins och hotellets vardinna hade vi fHtt lane tv% kontar (ett slags stora styfva korgar eller ranslar), som lapparna skulle btira p i ryggen. Dessa kontar skulle nn stoppas fulla lned Iconserver, kaffe, te, skinha ocli brod m. m. Vidare skulle diiri nedlaggas ZrokkHrl och kliidespersedlar o. s. v. Och allt dettn skulle riigas och fiirdelas ssl, att hrarje bordu ej blefve for tung. Sedan vi f l t t klart for oss, att tre karlar behbfdea som roddare och barare mder den tid, vi skulle lefra i fjiillen, Iterstocl blott penningfragan. Men det var just den omtiiliga punkten. Fijrat hade lapparna varit nojda med 3 kr. om dagen, men nu skdle dr hafva 3: 50, och s l sknlle vi tanks p3i rodd och pb bordor, pd miijlig- heten af regn och motvind, pb deras lterglngsdagar m. m. Underhand- lingarna afbrijtos mbnga ginger, men plborjades naturligtvis 3ia.o. J a g kiinde mig nastan olycklig och rnnn~iiktig - jag Far namligen

den egentliga ordforanden B vBr sida. Vi hade ju alltid under fot- vundringar i Norge lefvat i frid och endriikt, ja i iinlsesidig v$inskap, ined vdra forare, slrulle vi n.u hemma i Sverige kornma att lefva pB krigsfot med dem. ~ndt l igen lrunde vi enn oss om ett af Vannar - ordforanden B lapparnas sida - framstalldt forslag: for en- viss

. best8md suinma skulle vBra forare ledsaga oss Rnda till Kvikkjokk. Vi drogo nu ett liiknadens andedreg, och 1Bt mig genast siiga

det: battre forare Bn Vannar; hans svtlger Anders Mikael och sven- . sken Holmberg lrunde vi aldrig ha fBtt. Under resan hrusto de

aldrjg i uthAllighet, tjiinstaktighet och godt humor. Och huru om- tiinksamma voro de ej! Med hvilken omsorg stoppade ej Vanilar viira skor fnlla med torrt griis, dii han nskodde)) oss om moimarna! Och niir vi nu t h k a p& de tunga bordor, de buro, och de lA.nga v%gstr8cker, de rodde, sB voro de sannerligen viirda sin betingade inodas 1011..

Hade vtir nnlromst till Gellivnra ej blifvit sii statlig, som vi tiinkt oss den, sB blef viir affiird det dess mera. I egen forliyrd bgb&t (p i s 5. kr.) lanlnade vi Gellivara den 1 juli gB eftermiddagel! och foro sB ofver det l/2 mil Ilnga Vasaratrasket. Diirefter vidiog en angenain promenad 11% 1 mil, sB en bits rodd - och vi voro framme vid Aborrtriisk pb aftonen. Viigen hsde g&tt genom skog bestbend'e af gran, tall och bjork, som var vida grofre och storre an jag trott, att Lapplnnd Lade att bjnda pB. Det gjorde en ondt, att se alla de lzullfallna praktiga trgd, som ltigo och mttnade bort. AbosrtrBsk, en g k d lned svensk befollming, iir ett fint och trefligt stalle, dar inan pB alla satt hax det godt och bra. QBrdens viirdinna och hennes dotter voro i hog grad viinliga och tillmotesglende, rummen trefliga, samgama bra och illatordningen foljande: kaffe 115 silngen med mycket dopp, f r~kos t , middag, katre med dopp, kvirllsk~l och diisrjfi.mte forfrdgningar, om vi ej onskade nBgra ~mellanin%l)). Prisen voro mycket moderata. Att vi kommo att genomlefva ett helt dygn -- ja, 1 ' 1 2 - pB Aborrtrssk berodde ph ett ihgllande segn, hvillcet vi lilrval togo ined inycket hgn. . Naturen fick nu tsga ut sin rgtt; bade vi. sofvit for litet i Gellivara, sb togo vi hiir jgen slradan. Vi sysselsatte oss Bfven med hogliisning, men jag erlc%nner, att jag sof ofver bra mycket.

DA vi under da.geen lopp Irastade spejande blickar ut Bt .sjon - egentljgen for rctt se, om ej vinden ville vfinda sig - sBgo vi

en enslig stuga pd ancha sidnn rntt.net. Dottern i lluset beriittade oss dess inneviinares historia s8lunda: ::Diir bo t v i ensammu miinniskor, en sjster och en bror. Han stal en gtng renar frill lapparna, och scPl kom han 16 Lingholmen. S a r han konl till- baka igen, vai: han inte rilrtigt Irlok, och nu iir Iian emellrinilt all- deles Ovild, s& att systern, stackare, f t r springa ut och gijrnnla sig i ladugArden eller hrar hon kan. Miind 5ir han ilme i Gellivara for att handla, och dti kommer rilclheten ofta p& honom, sB ntt hail kan skrika A t kopmiinnen, a t t de gifrit hono~n sand i stiillet fiir mjol. Xen sB Iran det gH tider, dii ban iir alldeles lugn. Inga grannnr 11a de heller, stackare:). DB ndgon af oss frtgade, hracl den steclcars kvinnan sade. om ett sAdant lif, fingo vi till svar: %Ah, hon vet ju, att om inte hon toge para pA bonom, sH Tore det ingen annun, som gjorde d e b .

Framemot middagen pH vdr rantans andra dag fingo vi klar himmel, och sb antriidde r i ined gladt mod fiirden mot Stora Lule- vattnet. Det sknlle bli en marsch pi% bortdt tre mil. Terrangforlill- landena iiro i denns trakt d l t utom gynnstiiiims fiir fotrandrare. Hiir fiir man gora bekantskap med de illa beryktaile lappliilidska mg- rarna. Dessa voro nu efter regnet hlijtare iin vanligt, och n l r diir- till kom, ntt man liitt fastnade n ~ e d hatt och flor i triid och bnskar, sd var det verkligen en kamp fiir tillvaron, dB man skaile taga sig fram. $om verkligs hogtider betraktades darlor de stunder, d l vi gingo pa torr mark iifver skogsbackar eller ntmed nggon lit& skogs- sjo. PB en sbdan torr backe hnde vi viir fiirsta randringsmiddng vid en lagereld. Jag Iran forsakra att den smakade ml. ( h e r de kngsta triidlosa mgrarna .Tor0 emellertid l h g a fiirtriiffliga spanger utlagda, och pb dessn var det en friijti att gd: man gick som p i den finaste tratrottoar-. Och de stora rnyrarna kunna vara vackra! Det grggriina videt kliider dem med en tjock. matta, pb hvilken det morkgrona drargbjorksriset Lildar slingrande band och buketter. Ramen till en stdan tafia var endera l~lbnande fjall eller morl; furuskog.

Pb aftonen kommo vi till Jntsarova, ett litet rnycket tarfligt Iappnybygge. Ti lrunde omiijligt bo i stngan bland nlla husets folk, utnn besloto ntt gora bruk af tnristfiireniugens tiilt, som vi hade forhyrt i Gellivara. T'annar siikte nt At OEY en liirnylig tiilt- plats, och sB stod snart midt pii en blomstrstnde iing vHr lilla bo- stad. Nya h a renhndar tjihx.de oss till bide matta och siing- platser. Xar vi sH sutto i tiiltet kring v i r t spritkiik ocll kokacte

lras, ty vi ej vnr den ned Nen sPgo vi for de i fjarran sig an med

. te, fnnno vi det l~arligt att vara sii lBngt borta fr&n civilisationens riiiniirken. Att vi likviil l&go battre i. Gellivaras s8ngar kan ej ne-

inBste for .ntt ryinmas i taltet, intaga, en stiillning, som nllra bekvhaste. Vi forsofvo oss e.j' heller p& morgo- hvilken ntsikt hade vi ej frdn vBr taltplats! DiirifrBn forsta g&ngen pB afstgod Stora ~hlevattnets spegel och glBnsande snofjiiuen. Nu gallde det emellertid att gripa vandringen ofver nya myrar och genoin ayn skogar - .

och s% .stodo vi pB rniddagen den 4 juli vid stranden af det 9 mil Iinga Stora Lnlevattnet, uppfor Ilvilket vi skulle ro for att komma till Stora Siof allet.

HBr fingo. vi for forsta g8ngen se ett ordentligt. lapplager tillhorancle de fiskarlappczr, soin ha]: hade sin tillfalljga bostad. NBgra gainla pnbbsr och gmnmor lrom~no 11yfiket och betralxtade oss. Niistan alle de gamla vi sBgo .under vAr resa gjorde ett be- drofligt in.tryc1r. De sjii.l£va och derns lrllicler voro smutsiga, hBret hiingde i stripor kring llufvudet p% hAde miin och lrvinnor; de gingo krolziga och s&go ut att vnra v8rkbrutn~ - de ha nog ei heller farit sB v81 under de l h g a vintrarna. Det ar ej underligt, att de s&go mecltagna nt. De m g a in&~nen och lzvinnornn, hade diirernoii ett helt annat utseende. De voro i allrniinhet rena och pi-ydliga.

Tack vare Tnristf6renii~gen finuas p& Lulevattnet stora, goda btitar, Eon1 st8 till turisternas forfogande. Nnturligtvis kmlde vi ej

i en straclrn tillryggalagga de 9 milen, atan vi slrulle tillbringa natten nPgonst8des pP viigen. Dr Svenonins hnde talat om den viilvillige lappen Korak, soin visst hade ,ett hybblen, dar man kunde fP tillbringa natten. ~ t t hybble hos en lapp var just e j niigot sii loclrancle; i nodfell lrnndo vi jtl tiilta p& en o, men detta var ej heller vidare inbjndande - d% det osregnade. Ja , det Iran ej fornelras - d B vi vid 4 tiden stego ned i bBten, borjnde det regna, och sB regnade det timme efter timine, regnade jamt och lugnt och oafbrntet frtin en jainngr8 himmel. Jag tror nog, att Stora Lulevattnet har vackra strir.nder redan i borjan, men for oss var allting grAtt i grBtt. Hurnoret s5kte vi dock hUla uppe - vi voro ju i alla fall i Lappla-nd, och iifven det varsta . r e p har en ofverg&ng. Den enda hiindelse soin afbrot enfonnig- heten var, d& vi plotsligen fingo bo& ett gallt rop fr&n ens stran- den. Bi horde Vnnner fivara med en lappsk rainsa, i hvilken vi tyclrte oss hora ordet )) mamsellan )). Vannar npplyste QSS ocks&

snart om, att han omtalat for den frtlgande lappen, att han Tar ute och >>skjutsade mamsellerw, Tannar hade i sin barndom g l t t i svensk skola och talade svenska ganska bra. Hans srdger Ailders Blikael daremot forstod endast nbgra fb svenska ord, ocli jag tror ej, att hans intelligens var stor. Han kom mig alltid att tiinkzl pH en indian. Men som den Anders Xikael kunde ro! D t han satt rid Grorna, var det som vi haft en propeller i biten. Ja, i utt ro och bara bordor ilro lapparna utvecklade specialister, och detta fastan de hufvudsalsligen lefva a£ kaffe, torr fisk ocli torrt renkott.

Klockan kunde val vara omkring S pb kvgllen, dg Tlannar forkunnade, att nu skulle vi sviinga in i en vik och tillbringa natten

: i ~lloluoike, dgr den storn lappsliikten nimpi bodde. Det mar f6r osa ett okiindt stme. Emellertid, sagdt och gjordt! Efter en stund landade vi vid &loluotke, diir vi till vHr fardining sggo flere smH snygga hus, och dar vi mottogos af gtskilliga lappar, alla unga hsrlar med till- talande utseenden. St% fordes vi in i ett af de smh husen i ett ganska stort fyrknntigt rum, i hvars oppna spis det mart flam- made en brasa. Det var jn ett rent paradis! Och sH fullkomligt ovantadt! Detta var nHgot annat an ett litet hybble! Endast dii 1ua.n forst suttit i flere t i m m a ~ osregn i oppen bbt, kan man se- dan- karma, sig sH lycklig, som vi nu gjorde det. Xu vill jag alirnna, att det ar slut med alla regnhistorier. Riidanefter lyste solen pH vbr fiird.

SA smlningom fingo vi ldarhet om, att det lilla liuset %,odes a£ Nils Olofsson Rimpi, som iordningstiillt det fijr resande, hvilka likasom vi ii-mnade sig upp till Sjofallet. Och rummet slsulle bli iind8 finare, forsakrade oss Rimpi; annu hade ha11 blott hunnit att beklada tvA af timmerviiggarna med tapeter. Lapparna tycktes i allinanhet svBrma for tapeter. Af mobler fanns det visserligen en- dast ett bord och nd.gra stolar, daremot godt om renhudar, bol- strar fyllda med rorvipp samt filtar. Ocli hvilka alskriirda mami- skor voro ej dessa Rimpis! E j blott d r viird utan likasd hulls bror och svagerska, hans manliga och kvidiga kusiuer och h a s foraldrar. Och sH fanns det godt om rnjiilk och griidde och fiirsk fisk. Jag m i bekanna;, att jag aldrig vetat, att det gafs s t tref- liga lappnybyggen.

Sedan vi s% sm%ningom lyckats ntt bli ensamma, stltte r i pti oss torra klader och njoto vHi tillvaro. Efter en stund oppnades dorren och in tradde tre unga lappk~innor i prydliga driikter. De gingo alla fram och sade goddag och nego och togo i hand -

men sB var det slut; fidlkomlig vi snart underfund lned att en af

tystnad intradde. Emellertid kommo de tre kunde tala svenslra, och attl

hon till p i kopet var larnrinna. Hon hette Elsa Katrina och var gift med vQr viirds Isror. Hvem som var den vidt olntalade ))vackra &istinan var ej svirt att se. Hon var verkligen mycket fager och ej blott efter lappska begrepp, stora, varma brnna ogon aro alltid vackra, hvar man ii.11 triiffar dem. Den tredje var oclrsB af Rimpi- sliikten och hette Bfagga men af en helt annan typ. ~ H o n iir vBr pigan hette det oclrsA litet aristokratiskt.

Den lilla Elsa Icatrina bertittade oss snart sin lefnadshistoria. Hon hade gQtt igenonl lfattisnddens senlinarium nara Jockmock, ocli dar hade hon varit mycket lgclclig. Visserligen hade hon .en g h g haft lunginflammation och mBst rida 3 fjardingsva.g for att f d Iiikarhj8lp, men sB blef hon snsrt bra. Nu pA sommclren hade hon ferier, inen eljest fortfor hon soln gift, dQ hon icke hade nQgra barn, att vara ambulatorisk 15irarinna. Om vintern flyttnde hon inom sitt distrilrt mellan de olika lappliigren. Sin skola. holl hon i ett af. tiilten, diir hon och barnen - hogst 8-10 stycken -- naturligt- vjs sutto pQ golfvet d. v. s. den renhudskliidda ma- ken. Hon liirde dem Iiisa, skrifva och rSikna samt nQgot biblisk historia - allt pA. lappska. Hennes kin iir 300 kr. - Under vQr vistelse p& h e - 1ii.otlre ~7a1- Elsa. Katrina oftn inne hos oss; hon bruknde d B sitts pS golfvet och till trBd sno rensenor, son1 hon holl mellan tanderna. Eon vnr myclret intresserad af att frfiga de tv8 af oss, som voro kirarinnor, om Qtskilliga forhBllanden. Af hvad hon last om Sverige tyclctes de bordiga lnndskapen Sk&ne och 0sterg6tland mest ha slagit nil p i henne, om den1 ville hon veta mer. Dessntom ville hon germ slnal-ta pB vQr mat. Och mil- lrollega, den lilla lappska lgrarinnan, var alltid valkomuoen; hon forde nied s i g en atmosfiir af viinli.ghet:.

. .Men 1Qt oss nu Bterviinda till den forsta aftonen pQ ~lloluotlre. Vi nikkte snart, att Elsa Katarina vn.r Isekynirad och fingo sB veta, ntt hennes man lbg sjuk i feber och hade Idi.11. Son1 gamma1 god husmoder, hade en af oss, ett litet husapotek med sig. Elsa

'fick senspspapper ocli antipyrin Qt sin sjul~e man, och dB vi fol- jaade dag besokte honom, var han mycket battre. PA nftonen lrom ocksB en af den ostra gQrdens lappar pB besolr. Han talade mycket delig sveaslca, oclz dB han till oss framforde sitt ogentliga arende, uppfnttades detta af oss mycket olilra. Jag var den gQngen den ,.artigaste, i det jag taclcade bonom mycket vackefi; jag hade namligen uppf attat .mannens tal. sK, att han ville foranstnlta om.

skaffe pH sangen:) foljande morgon, och detta fnnn jag, under dc tiiinligen lralla forhtillanden i bvillca vi lefde, vara en mycket ljns framtidsntsikt, som fortjiinnde allt erkiinna~ide. De andra diiremot menade, att manuen blott uttalade nlgra falrta angkende sig sjPlf, for hvillrn man ej giirna kunde tacka.

Elsa blef v8r riiddande Bngel. Hon fijrklarade, att Rimpi frfin iistra gHrdeu inbjudit oss a t t fiiljande fiirmiddag ~ d r i c k n kaffe i koppar>) hos honom. Sjiilf sknlle Elsa nog bjuda oss kaffe pK szngen d. r. s. pR golfvet. Saturligtvis holl hon sitt lofte. Fiil- jande dag gingo ~i salunda p i selfvakaffe~ -- hvem hade i Stock- holm dralut om nagot sbdant! bra gdrden hude en stor rymlig stuga, diir ordning och snygghet rAdde. De gaml:~ dgrinne afstucko

p& ett angenamt satt fr&n alla andra lappgubbar och gammor, soin vi sett: de sigo fiiska, glada och nijjda nt. Den gamla modern satt hedrad -- det Irunde man tydligen ee - bland sina msnn soner och dMtrar. De nnga lappskorna gora ett mycliret godt in- tryck; det ligger ndgot stilla och behagligt ofoer deras viiseu. Att den unga Ingrid -- en af husets dijttrsr - lilrviil ville imponeril pa oss genom ett iclre-lappskt upptriidande, det marktes iydligt. Hon svangde pii sig af alla krafter och tyclstes tro, d t motsat.sen 3f det lappslra vasendet var det allrn finaste. Vid kaffedrickningen bjods gradde nr en bagare, som en af sonerna vuiinit vid en skid- taflan. Dessa soner aro ocksb jiigare; om rintern Hro de nte p3 sina s l d o r och falla vargnr, men icke med eldvapen, ntan med spjnt. De visade oss sina vapen: llnga triiskaft med en jarnudd i enu iindan. Pi slsnftet sdgo r i marken efter vargarnas tiinder.

Rlsnd annat fingo vi veta, att ~grefven:, en gang legat Mver nat- ten h a pH ~bloluotke. Yi hade snart miirkt art fiir lapparna kring Lulevattnet f unn os tvh auktoriteter: r gref ven D och ~solfonliijrkelse~n ;

dessa bdda likvtil utan allt sammnnhang. .:Grefven> iir en grefve v. Rosen frdn Stocl-rbolm, som for ndgra Br sedan byggde sig en hydds uppe vid Sjofallet, dar han sedan tillbrogt nigra veclzor den ens som~naren efter den andra. Den byddan lir forsedd med jiirn- spis och s%n,aar och lar efter lapparna3 mening innehilla, ett nastazl outtomligt forr%d sf fodoamnen. Tidare har grefven lBtit bygga egna bAtar, son1 ligga vjd norra och sijdra lndan af det stora vatt- net, och nar han s& kommer till Ciellivara uppbiidar han ett belt folje med lappar, soin skola fora hans saker npp till Sj6fallet. Allt dettn berisar ju, att han Hr omatligt rik, och db han dessutom ar frikostig och riinlig inot lapparna - Br det db underligt, att hail

for deras fantasi s t i r hojd.vida ofver miingdea af vanliga dodlig:: och blifvit for den1 en anktoritet.

Med 2 solfBrmorkelsen meaades bland lappama den espedition , som Soenska Turistforeningen i aug. 1896 anordnade for att frBn Sjofallet h e den stora solforrno~~lrelsen. I espeditionen deltogo 12 personer, som till sitt forfogande hade G bitar och 34 bgrare, b&de svenskar, finnnr och 1appa.r. Ett sddent folje hade ju aldrig forr varit sedt vid Lnlevattnet, det var s&lodes iclce underligt, ath >) solf or~~~orkelsem viicl~t up pmiirlrsalnhet och f ~rdnnklnde n l l s mdrn staclrars vsnlign twister. Ocksi den aulrtoriteteu var myclret f ri- kostig b8de p& ~nnt och penl~ingar.

N B ~ nu emellertid Vsnnar rnncler vandringen sade oss, att . ~h i i r brukade grefvan koka keffe~\, sk d s t e vi ocksB llvila ocli lroke kaffe, och n&r han upglyste oss om, att ))hiir lagade solfor-. rnorlrelsen middag~, sB mtlste vi ocksB besluta oss for ntt 3ita inid- dag. Villigt och gBma erkiiuna vi dock, att h&de grefven och sol- for1nor1:elsen alltid ]lade valt l~inpliga och vhckra m8ltidsplatser, sB vi st8 verkligen till dessa b8da auktoriteter i stor taclrsamhetssk~~ld.

Men jag iiterviinder till kaffebjndniugen. Den slntade mecl, att vi l~opte nAgra sin;E, ~Lskor och hemviifda band af den vaclrra Kristina och den tiffigs Ingrid. Vid nlla tillfallen, gfven dB nlan iir @st, passa lappal-na p H att bjnda ut hvad de ha att sdje.

PA eftermiddagen. gjorde jag en liten tur med Nils Olofsson Rixnpi ut8t hans ))egoro. Han hade ett gnnska stort potatisland och en liten Bker, pB hvilken kornet i varina somrar mognade. Hans ladu- gBrd var ej heller oansenlig; for tillfhllet x70ro hans lror pb andra sidan .viken, dh: betet var godt. Det var i nlln fall ett litet Blcerbrnk, foronadt med boskapsskotsel. Rimpi sysslade ocks8 om vintern riled timmerkorsel. Hnn visade mig sin storlz timmerkiilke, p8 hvillren han on1 sommarn kunde siitta en hohiiclz. Han ]lade e j obetydliga gngar. HBst hade han oclrsB. Vid stranden fnnnos bithus och ett slags visthus. '

Hans liflign onslran var an att fb en svenslr flagga, xsom l~uncle synas for de resande ut8t Lnlevnttnet, det slcnlle vara s i vaclzert~. Han bad oss framstiilla denna begaran till Turistfore- ningen. - PB ett eller amst siitt sknll Rimpi ha en svensk flaggn sonlinnren 1898. Den mark, diiruppe vid Lulevattnet, ur l~vilken n&gm fattiga lappar med sitt arbete framtviaint skiirdar, 1Ht vara lmappw skordnr, den marken fortjiinar ntt hedrns rned vBra blB och gula f3irger. Den Wr O C ~ S & ett styclre af v&r svenskn jorcl.

Den (i juli gick npy med striilaude solsken ocli klar himmel. Xl. S lade vi ut friin ~lloluotlre. YBr yard och Elsa Katrina stodo pB stranden och viftade. Innun ni nu vanda ryggen At det lilla lapphemmet, dar vi funnit oss sH 1-61, mdste jag omtala, att deu summa, son1 Rimpi mycket forsynt begiirde som er~attning for de t17A dygn, vi tilbragt pii Aloluotke var for oss alla tre - 4 kronor. Sina egna varor rardera ej lapparna hogt.

Under alla viira foljande biitfiirder hade ~i en tur, som ofver- traffade sjiilfva Erik Widerhatts: vi behijfde ej ens vifta med hat- tarna, vi behofde blott stiga ned i blitiirna, sb fingo I-i medvind. Och ~medvind)> ar niigok, som ej alltid Lldser p i de storn fjallsjoariia. Ti inrattade oss nu s l belzvamt son1 mojligt i bothen p i dell stora bbten, diir vi halfliggande pb vdra renhudar med kontarua till rygg- stod, af allt bjgrta njoto af den stornrtade natur, som nu uppenbn- rade sig for oss i ofordunklad glans. Xu fanns intet grdtt i varlden, allt var ljus och solsken.

Efter n&gra timmars rodd lsommo vi till Jaurikaskakuojka, den stora forsen, som delclr Lulevattnet i tvd delar. Vi mdste stign ur biiten och gB den 2 Izilomeier Iiinga morkan*) utmecl fallet. Biten drogs uppfor forsen. VHra karlar fingo hjiililp af en layy, som mot- svarade just de forestallningar jag gjort mig on1 en riktig ,)fattig- lapp D . NBgot f attigare och elbdigare kunde Inan lrnaypast fiire- atiilln sig. Hags tre sm8 barn hjiilpte oss att bara smhaker; biten mAste naturligtvis dragas tom. Vi Ito har middag, ~solfiir- morkelsen)) hade natdigtvis ocksd atit har, och vackrare lagerplats kunde man ej ggrna: viilja an r id forsen. Stora mossbevusnn stenar

. tjanstgjorde som bord. De sm% barnen trakterade vi n ~ e d apelsiner - jag erk&nner, att hvad som egentligen dref mig hiirtill, var det lustiga i samrnanstiillningen mellan spelsiner och lappbarn. De tycktes ernellertid ej uppskatta sydfinkterna; niigrn spottade ut dem, andra Ato dem till torr fisk.

DA vi lamnat forsen kommo vi bland vildare och allt mer storartade omgifningar. Fjallen blefvo Itogre, och sno kronte deras hjassor. Vattnet blef triingre, sa att vi ibland tyckte oss instangda nlellnn de hoga fjiillen. Oforgatlig var anblicken af de snofjiill, som hbjde sig kring KBrtejaur, den sjo ur hvilken Sjofallets ratten- massor storta sig. Efter en lycklig rodd landade vi H. 10 pil aftonen vid Sjofallets turisthydda; v i r resas forsta mH1 r a r nu

' uppnHdt. Lilly Engstriim. . . -

+) Land utmed en fors.

tur.

De historisha slrolbiiclrerna lzthreda den liirdomen, att SkRne blef svenslit fiir cirlra 2.30 Ar sedan. Men skijnlitteratu~~en, son1 talar ett anuat sspriik och till en nniian yi~blik, ldter en ma . att halft- tredje sekel iclre har riiclct till att fora igenom ciet nutionalitets- byte, soln det territoriella fotrarfret Tar iiiimadt att inledn. Ell tydljg demark,ztionslinie sondrar Sklne och de bcgge provinser, som det dominersr och som ofta riiknas nied iu under dess nmnn, frKn allt det ofriga Srerige, diir det, trots de en ling skala geno~nlopnncle skiftningmne i natltnr och sprdl~ och f ok l ynne, rojes en oiuisskiinnlig enhet, som. icke i hast later fluga sig nied eu clefinition.

Iiiirft och vemodigt har Ernst. Ahlgren med sin realistisku teknik format typer och tecknat bilder frRn sin hemnhygd, hvilka, . utan den professionella bggdeskildringens tendens nt.c murkera etno- logiska kuriositeter, meddela ett starkt iutryck uf ritt man stfir iu- fiir nfigot friimmande, nAgot sorn alldaga\-mans skumms blick ej miik- tat trangn fram till, men som oppimr ctt Xmerika for poeteas ocli novellistens slrBrpta bskidning. Biittre iin Ernst Ahlgren bar dock Ola Hansson med sinn rikare tillgdngar pA poetisk intuition och sprblclig aclcuratess trollat fram den iihtskdnska grunclstiimningen med dess sallsammn kontraster af primitir hondetsygghet och enro- peisk hyper-raffinering, af straf sjiilftill~~iiclilighet ocll :.bl(icI:- Iranslig- het. Han har md.lat af ilet typiska sklluska Iandskapet, icke blott tvades8krar, leriga, pilkantade riigar, riiderlrvarnar, halmtiickta sten- liingor, massiva herresiiten och trappgaf\-elslcj~rkor, utan oclcsi den litet tnnga, ddsiga atmosfaren, som hrilar iifver det hela.

. De b%da boclcer, hvilkas titlar liisas har ofran, hitndla ocksA om Slclne och aro skrifna af sklninpar. I olikhet med cle fijnlt nH~nndn forfattarna ha dessa t r i ~t indt sig till gdngiiu tider och bjuda p i hvar sitt st~rclre lokal lcnlturbistoriu. Bkda syms ha l-yckats att taga riitt pd tidstonen och lokalfiirgen, ocll de ha vetnt att i spriket inliigga nlgot Ilderdomligt, preciGst, son1 hjiilper till att karalcterisera de respektire skildrade elmkerna, samt att sticlca in ett och annat ord och zzttryclc, som eu nppliinzling torde behiifva glosholr t'll, inen som frojdar en sydsvenslc in i sjiilen att se trxckt midt ibland rjkssrenska. Sedan dema hrdinalpunkt iir d r i j r d , i t erst; inge paraleller ntt goPa rnellan de hida arbetena, eftersom deras planer i ofriga hiinseenden st arkt dhvergera.

Eru BiEdtli-Hohbei-g har tagit sig ett stort verk fore. Qore iate uttryclrot )) historielr roman D lsngesedau nrmodigt, S ~ L bode

' va.1 hennes bok ha fRtt det aamnet par prkfkrence. Den innehaller bidra.g till viirldshistorien, religionshistorien, 18rdomshistorien, litte- raturhistorien och nBgra flera historislra clisc.igliner, af hvilba jag blott vill niimns lrarlelrahistorien. En sB vidlyftig materialkombi- nation har inBjliggjorts genom det fyndiga valet af tid och stalle for skildringen eller ))berattelsen)), soin den inycket oegentligt kallas p& oi~~slaget.

Lund iir 1813 ' och 14 hade godt om personligheter .och for- hdlanden, som kunna fresta den o'forvagne till r~m~nt i se rade skil- dringar. Det var Tegnbrs och Schartans, Napoleons och Karl Johans, anti-Napoleon.ligans och unionens tid. Det lilla akadelniska samhallet pB gransen inellan Sverjge och Euroga lefde i ett tillstBnd af poetisk extas, religios revolt och politislr spiinning.

Den varldshistorislra fond-dekoration, som dessa t ~ e n n e Br fnrnera., har tydligen spelat hufvndrollen i forf:s plan, och efter den har hon ackonlmoderat en he1 miingcl kronologiska forha- landen. Handelser, som timade p& 20- och 30-talen, har hon slcju- tit tillbalra till de nanlnda hen, och miin, soln dB voro skolpiltar, hnr hon lktit frnmtriicla som fn l l~uma, hvilket forfaringssatt hon rattfardigat genoin att fingera nainn Bt en del af sin personal. Det besviir forf. ined detta jamkande sj&lfmaut bar pRlagt sig ar vardt allt erkannande; inen det pikanta i en nyckelroman fijrsvagas betyd- ligt, om ingen sf de upptrsdande finns i lifvet inera.

Skulle .digon f6ga hrad soln iir bok.ens kiirua eller roda triid, sii rniiste jag bekitma, a t t . jag icke vet om det Br Togner eller schartauanismen eller slaget vid Leipig eller de fyra B fem lziirlelrs- historier den berattar. Iiasleken imponesar inte genom massverkan, och det iii: niistan trottande att folja det ena paret efter det andra till skilsmassan eller altaret. Lilmal ar jag bojd att afliigga mitt '

sannolikhetsrottu~~ot for dettn dternativ, na.r jag reflelrterar ofver det '

satt hva.rpii clet ofriga stoffet blifvit anviiudt. Tegnkr var rednn pB den tiden L~zndagBrds stolthet, och ham

genius ofvade sin inalrt a£ Guds nbde ofver bela sarnhiillet, t. o. m. dar den andra stormalrten, Scharta~~, hade rest sin tron. Det 5ir forst i slutet af bokens forra del han visar sig :pB scenen; men han iir dA, foregkngen af strocIda antydningai., Bgnade att gifva en for- . Ir3nsla af att ))lnnngen kommer)). Och for knngen bugar ma.n sig ju alltid, ahen om han skdle komma i nattroclr och ridande pfi en kapphgst. Jag vill inte saga, att Tegnkr i boken a2Ztid foreter namnda kostym och attityd; men nog lrunde man onskat, att de pretentiosa slagorden och de utinaislade lilrnelserna forsat i inera diimpad strom f r i i ~ ~ hans lappar, och siikert skulle ham bild'hn vunnit afven i sanning, om den toddygnbbsaktiga frivolitet och den bojelse att idka pigkurtis med alla unga fliclcor, som. standigt med nzonoton ensidig- het frainhiifves, hade \farit mindre expositionsnrtadt- markerad. Ett ka.pitel, och det ett synnerligen rnissprydande, Bar lrommit till endast

soln pretext for citersndet ;if ett gansku rAtt och gauslcn litet kvickt poem, son1 him tilliignat biskopinnan Fase. FGrf. liter halls f n ~ yttrn pB ta1 0111 dessa verser, att xsnillet iiro m h g a syuder fijrlAt.tnaz. Nen ett har man svlrt att forlbta dct, den synd det beglr, .d& det snspendera.r sig sjiilft .

Schartau visar sig iclce i egen person; men halls dognler cliskuteras ga11~1a tiitt, och ndgra typer for hans anhiingare prescn- terss: en starkt l~arrikerad, gammaldags adjnnktt-yp med en rolig ortodox jargon, en smistadsskvallerfru, som lutar starkt &t pietisrner och ber Herren visa heme pb en billigare skomaka~~e, och s& en sympatisk person, professorskan Beck, alias fru Tegman, fbdd Gjorloff, som haft en olycklig ungdomska~~lek till en officer och sedan blifvit kristen och gift med den likaledes religiose sianadc matematikern Tegman. Hou iir intressantast tecknad af all3 perso- nerna, och hennes kiirlekshistoria, hvars epilog liigges fl-am for oss, sl&r ur bradet hennes lilla Xnl~ettes skolAicksfiji-lofning med Eiutlr Z'alclr, son D tegneriden och odygdsmakaren Assar Lindeblatl kallas, och for ofrigt d l t annat i den viigen, soill h8r fiirekommer.

Bland ofriga personer, som upptriida under diktnde naum, mi namnas den store latinaren Lundblad, ))herdegossen ifran Hallaads hedar~ , som Tegnbr sjong sb vackert om. Han heter hiir Liviw och skildras i en godmodigt karrikerad skepnad. TvH af hms barn, Knut, sorn blef ryttmastare och gifte sig med en dotter till professor Tegman, och Laura, som blef professor Bolmeers maku, npptriida nndtr namnen Kurt och Lgcka.

Bolmeer, i hvars enkla ungkarladublett .. hirrbergisterlm hollo sina celebm samkvam, kallas Levander. En miingd personer, soin beriittelsen tillfdligt snnddar vid, ha f l t t behala sina riitta nanm, s&sonl Cmsenstolpe, hrilken omtalas som den tongifrande snobben och don Juan bland studenterna, och det oforargliga originalet Hg- lander, Thorilds >a Ar'ist D, en massa andra Lunda-storheter att fortiga.

Allt det rika stoff, soln hiir blifvit flyktigt antydt, har forf. icke lyckats pressa in i beriittelsens form, ntan solnt har fallit pB sidah i skepnad a£ anekdoter och historiska upplysningar. De ridt- famnande intentionerna sticka en jiimt i ogonen, ~ ~ m d man wird verstimmt D.

>fathiIda Mallings bok framtradar rued betydligt ringare ansprdk och enlclare apparat iin den foreglende. Ron har pa forl~and motat bort den beskyllning for. att snvanda mera regissorens an diktarens konst, hvillren hon stundom rblzat Bdraga sig. Denna gbng fortiiljer hon en liten enkel historis friin sin hemtrakt ocli begagnar, trots . den ornstiindigheten, att handlingen syelar i mormori dagar, med taktfull miitta sin virtnosmassiga ttdang for accessoarernas ordnande.

Redan den ldnga hvita korsvirkesbygg~laden p i omslaget med clet branta taket, som infattas af l~astsnjegrenen, gor en sklnskt

hemtreflig till mods, och den enkla, vackra dedikationen till ifar nch mar,, son1 imn motes af, ngr man elfir upp boken, forstiirlcer ilet genlytlign intrycket.

Det forefaller lranske ovederhaftigt att vid grauslcandet af en roman i.ngenting ha att aniniirlra mot den s. 11. Inompositionen. Men jag nodgas underkaata mjg risken och forklarar, att jag i anord- uingen af denna . bok inte stott. p8 nigot, som inte ,air i 1Bs med (let hela, nHgot som skymmer det vasentliga. och p8fluget p e h r p8 det tillf&lljga. T.. o. m. det vtigsamma esperimentet med en gessi! inistisk epilog B 'la ))En gamma1 historia)) lstadlromn~er ingen for- argelsevackande efiek t.

Det iir hemlifvet i en enkel adelsfamilj p& bondlandet, som ' tecksas. En energisk, triilsam, nidsk husmoder med en stillsnm,

forskkiimd make, hvars stiillning . ganska effelrtivt symboliserns nf det nonchalanta siitt, hvarpH f orf. omsider i f orbighnde presenterar honom, sedan man vii1 hunnit rotfasts sig i den tron, cctt en hus- fader inte existerar i fnmiljen. Dennas ofriga medlemmar iiro tre giftasvaxna dottrar, den korrelzta, lady-lilna Karin Maria, som iir sK co~l~me-il-faut och s& oemotsthdligt vederhiiftig, att om hon kon1mi.t franl rned det dlra vildaste projelzt, skulle det alltid ha forefallit folk sou en sak att 8tminstone seflelrtern p8; vidare den rned af- gjorda gainmal-i~iamsell-aaltg. utrustade Beata, som fAtt det stiende epitetet. ))sympatiserande,, oclz sist och bast den styfsinta yrhiittan Agneta, som 81- hjiiltinnan. Hjiilten iir kusin till flickoraa, heter Joachim och 5ir lojtnant Inen for resten iatel1ige:nt och ideelt anlagd. Liigger man hBrtill bokens beskedlige buse, baron Stjerne, soln vill ha Agneta men r%ker f B Karin Maria i stidlet, och hans knriosa mor, en enklare pendant till majorskaa pH Ekeby, utan ))knvaljerer)) men nled en Altriager-historia bakom sig, sB ha.1- inan clramatis personz. for sig BB d g r a t rd iga bifigurer n8r.

Handlingen Br s8 foga intrikat, att den skulle klnnna refereras 11s ett par rader ; men jag foredra.~: att hiinvisa till hoken sjiilf, som pB prund af sin liittlhthet och den hvilsamnla st5imning af hemtrefnad, som. den ingel., ]can hgsn ansprAk 118 ofverseende hos .

den lrrasne lBsaren, iifven om han. belniinner sig till Jean Pauls I18rds tnl, att' den bok, som icke ar yard att l&sas tv8 ggnger, icke heller ar viird att lasas en gBug. K. E. ,J.

Jungfru- Jan. En, sagbok af Karl Erik Porsslu~zd:, . . Skogen, skogsstlimningen, skogssuset ar grundternat i. denna

bok, liksom i forfattarens berg,slagsslcisser. Den uage diktarens, Jungfru-Jans, historia iir egentligen historien om hur 11an fortrollades af skogssuset och fort&rcles af vanmaktig liingtan att lefva alltets lif, till dess. karleken till. barndomsvannen Vjf slutligen bragte honom g8- tans Iosning. Men innan han vunnit det egentliga foremillet for sin

Iriirlek, fijralskar han sig i lefvande ocli dBda, i ollu skogens hrildror och alla bygdeas vackrs flickor --- lefrer ett vilclt lif, so111 han, niir morgonsolen forgyller fiolstrdlren i h m s hand, pliitsligt gripes af leda rid.

En sf de basta sagorua i cykeln iir julsagan - en ny version uf den gaulla legenden om den heliga ]:attens fred. Selma Lagerliif har p& ett underbart gripnude satt beriittat deu i : Autikrists mi- raklur)). HBr framtriider den h e r i en helt nnnan drakt.. Alla markens 0ch lnftens djur, de bittraste fiender S e t rnndt, samlas i djupaste fred IAngt inne i den sniiiga stjiirulysta skogen. De viinta pH n&on - pf~ en ung n o r med et t nyfiiilt barn viti barinen. :;Xu nalkas hon, nu nalkas hon i ljus. Som en virrind s~iifvar lion fram och som en blomdoft om sommaren. Djuren p9 m:irken resu sig och smyga fram till ljusstrimman, i hvilken hon skall glida fiirhi. F%glaxna i traden s h k a sig till de lagsta grenarna; tatt under dem skall hon randra. Och det iir solu om sji i lf~a skogen triingdc sig samman for att kornma heme niira.

Som en ljum v;.Hr~-ind nalkas hoii och soin en gryning om sornmaren . . . Hiilgfrid heter hon, Henlfiid lietei- hon ocksi, ocll allt mildt och'fagert p i jordens.

Historien om Jans ldnga sjukdom efter juloatten i skogen ar ocksB mycket ra1 beriittad. Feberfantnsierna om dln de sorgsnn kvinnoogonen, som stirra mot bonom, skymningsdvalms djupa ro, medan brasskenet leker ofver badden, Jans ~aiisinniga liingtun nt till lifvet, dB den rimfrostgnistrande bjorken r id haus fonstor af- tecknar sig mot hogblti himmel - man ser allt detta niistan mecl

. den sjukes egna ogon. Men rid lifvets dgstra sidor driijer forfat- taren jcke libnge. Db Jan brannt sina morka rninnen pd Valborgs- massoeldens bbl och fnnnit sin iilslrade vid lnidsommarbriillol~et, slutar hela bokeu u i d u r ~ med soliga framtidsdriimmar och xlyckans visor D .

Ssgostilen - enkel och raslc, med ett stank af lmmor eller mystik - Br i allmiinhet vii-1 genomford i herattelserna 0111 Jungfnl- Jan pch ger ett skinimer af poesi At afren hans mest rdgade iifven- tyr. Boken iir dock s& uteslutande kiirlekssaga, att Jahs och 1% drorn om hur sde skola vandra ut i viirlden och stiilla sig 1x5 sin plats i de k%mpandes led)) kommer nigot omotiverad och bryter af motl stiimningen. Men iifren som sagocykel betraktad lider den af en viss enformighet i skildringen af Jans natwdrommerier. Sym- boliken skulle verkat mycket Icraftigare, om den ej mattats genom upprepande.

Trots dessa brister i frsmstiillningen, som gora att sagorna mindre lampa sig att liiaas i oafbruten ioljd, kan man ej undgb att ryckas rued af den hiinforda naturdyrkm, som andas i dem. Boken 1rv.arlamnar ett intryck af kackhet och originalitet, af friskliet och poesi.

S-a.

Drijmmar af Olive 5'chrei)rer. 0fvers. sf Ingeborg Iileen. Illustr. af Tyra Kleen.

Det iir en egendomlig, starlet ntpriiglad forfattareindividualitet, som triider en till motes i Olive Schreiners sagobok for stora barn - en sagobole, symboliskt omsluten af en stor, dunkel nattfjiirils viagar. Det finnes hos dennn forfattarinna en om mrs Barrett- Browning parninnande fond a£ pA salnnla g h g fantssilcraft, omfat- taade bildning och brinnande intresse for tidsrorelserna. De hafva skapat henne, detta barn af engelskt blod, nppvuxet i ett sydafri- Jranslct olrealandskap, en stil, soln i striing patos och skiilfvande intensitet nastan &r vision&ren~.:~:)

For denna tidslcrifts lBsare torde Olive Schreiners namn e;i vara alldeles obekmt. DB hennes ))Dreams)) nyss utkommit for Btta $1. sedan, nleddelade Dagny i ofversa~tning en sf de mest lrarakte- ristislra - en dromsyn under ett minlossltriid i olrnen. I nBgra kraftiga hilder slrildras bar kvinnaas uppvaknande nr tusen-iirig bnnclenhet. Slutet iir i synnerhet belysande for ..ri forf attarinaans v&rldsmppfattning: or5i.knelig.a skola omlzomma, innan nigon ofver den morka floden nidr tram till frihetens land, d8r man och lcvinnor vandra hand i hand och frimodigt se hvamndra in i ogonen. Men ingen bor tvelca att offra sitt lif, vTnnne hon ock diirmed blott, att en stig trampas upp till flodbradden for dem soln 11omina efter.

Offervilligheten utan tanke pB Ion, den osjalfvislza hiingifven- heten 5il. grnndtanlren i Olive Schreiners Dreams, och de genonl- strommas asf en djup kiinsla af hela miinsldigheteas solidaritet. *Ingen mBnnislra lefver f o r sig sjiilf, och ingen 1.n811nisk;z dBr for sig sj8lf~. Det finnes bland dessa drolnmar eu slsildring af helvetet, son1 pBminner om Viktor Rydbergs grottesgng; det framstiilles som en g&tabudss$, riled vinpressen tatt invid bakoln en forlilt; men vinet, som de jnblande skarorna berusa sig med, ar lefvande. Till motsats shildras himlen sfisom ett arbetsfalt, d&r alla hjiilpas tit och dBr erbetet blir d l t mera foldrande, ju hogre man nAr. Men helvetet iir ej annat Bn jorclen, hvars allt iEr&n grliaste forntid hvar- mdra aflosnnde l~nlturer och varldsviilden betecknas som i ruiner sjnnlma g&stabudssalar, undergriifda af nlusten f r An vinpressen ; och jorden rymner afven arbetets himmel. ))Vand tillbska till jorden~, heter det till den dromniande. )) Det d i soker J m s clar)).

Olive Schreiners dikter iiro fyllda af religios patos, men hennes religion kiinner inga dogmer. Det framgAr tydligast sf legenden om jagaren, son1 vill fAnga sanningens hvita Ggel och for att n~rma. ' sig mget mBste lamna ))ofvertroas dalar~ och lBta alla fAglar diiiifrAn fara, Bfven ))Ododlighet )). :)1\1Ah&nda i Sannin- gens sBng elz ton slcall likna din; men jag slcali aldrig hora den)), utbrister han. Hans enda lon, did hen efter 1Bnga iir doende dignar

+) Far niirinare uppgifter om Olive Schreiners lif och diktning han- visas till en nppsats xL'1 Ingeborg Kleen, Ord och Bild 1897, elfte hsftet.

ned pB sin kl ipp~ag, iir att en fjiider ur Sannings hvita vinge i det iigonblicket sakta dalar ned p i hans brost.

Sjalfviskheten iir helvetet, osjiilfriskheten ar hinden - sfi skulle, - f r h en sida * sedd, Olive ~chreiners religi6sa of rertygelse kunna fonnuleras. DB Bngeln i en af drommarne iippnar den hat- fulle mannens ogon, d& han ser in i dens sjiil, som fororiittat honoin, och ~naste utrops: ))hnr sfion min broder iirb - db blir ljnset i hans blick sB starkt, a t t iingeln sjiilf mdste skyla sitt anlete diirfijr. Den, som hnr bitterhet i hjartat, s t i r daremot mork bland himrnc- lens ljusa gestalter, och dess blornmor vissnu fiir den drijmmandes andedrgkt, d& han vill anklaga sina medmiinniskor. Vaclrrast iir Izanske denncl tanke uttryckt i den lika enkla som griyande dikteri %Jag tyckte jag stod - w .

Det kan elnellertid ei nekas, att 0li1.e Schreiner med all sill rika konstnarsfantasi ej har -niigon ssiiker konstnhdig smak. Bunyons landsmaninna gor sig ibland slrrldip till triittsamt: genomforda alle- gorier. I Jiigaren~ talas t. es. om att han ,)frin Inbillningens skyttel drog sina onskuingars trbd,. och sedan hijgg tralqlsteg i klippan med denna skyttel, eller om att rframfor honom restc sig de miilrtiga bergen af SakfijrhLllanden och Yerldighetx. Hon Im- ocksii bilder s5i pinsamma, nttryck sH vigade, att deras sublimitet rner an en gkng ar nBra att slEi ijfrer i sin motsats. Jxen allt dett:! uppviiges af det storslagnu och originellu, det sibylleartudt inspire- rsde 1 hennes basta dikter, s t d a m dikter som .,I en kyrkoruin: . den svonna lyckannr eller .9En driim 0111 riida bin.. ~ f t u mycket egendomliga i uppslag, men fulla af djnp mystik och stamning, mdste de anslB vibrerande straugar i alla fiir poesi kansliga siuuen.

Det systergar, som valt den ingal~inda liittu uppgiiten ntt gora en svensk allmiinhet bekant med Olire Schreiner, har last rlennu uppgift pb ett synnerligen lyckligt siitt. Sprtiket i drormnarne 81. rytmiskt och klangfullt; man f%r ett intryclr af att ohersiittarinnan lyckats kiinsligt Bterge ej blott meningeu utan iifven den id ovar- Sam beroring latt forflyktigade stamningen. Och froken Tyra Eleens teckningar till dessa drommar aro foruiidransriirclt riil i std med dem. Hon hnr i djgrfva drag traffat det karalrtaristiska, utan att liritn sig forledas vare sig till torr allegori eller till smakliishete~~. Den modernt symbolistiska, stiliserande behandlingen af figur och landskap stiimmer ra.1 ofverens ined stilen i dessa visioner, dar drom och verklighet ntan g r h s flyta ofver i hrarandra. J)ett:i froken Kleens forstlingsarbete ger oss riitt ntt i henne halsa en ny h a f t pB vfir illinstrationskonsts omride.

s-d .

Notiser fr5n bokmarknaden. Pastorskan och Terwola torp af Muria &r titeln 11% ett litet

Ilafte, det fijrsta i den serie folkskrifter, tillhorande l?in.,zsl; le~i~t~zofo~.eni t t~ . i ' all!ndnngttigu bibliotdi, som pB foranstaltande af namnda foreriing komina :att spridas bland Finlands landtbefolkning. MAlet med dessa skrifter iir .att p& ett spr2ll; och i ett framst&llningss&tt, som lattast finner gehor hos det enk1.a landtfolket: sii val praktiskt uppfostra soin mora1.iskt hijja den Jiisekrets, for hvilka de slro afsedda. Och foreliggande lilla skrift synes oss pB ett sardeles lyckligt satt ha lost uppgiften att b%de roa och undervisa. I en treflig och gemytl.ig dialog mellanpastorskan och torparhustrun ~ n n a erhkller den senare pralitiska och forsthdiga lardomqr anggende siittet a t t skiitn hus ocli gBrd, barn och djur. Den beslreclliga Anna Hr visserligen ,en slamsndarau, hvars ordningssinne ej ar sardeles starkt utveckladt. Niir det sBal1 goras fint, sparkas allt gammnlt Skrap under siingen, och dsrmed wor hon nllt Br .v&l bestalldt. Me11 pastorskan snokar obarmhartigt under s&ng och sk%p, i skrnbbar och vr8ar. kommenderar fram sopkvast och sknrborste, och clet drojer ej lhnge, forr an Terwola torp iir en liten monsterg8rc1, dar sn ygghe t och ordning 1orgylla upp fnttigdomen. Hur garna skrslle man inte onska att det i verkligheten funnes i n h g a shdana dBr VBnliga och prBlrtiga l~gstorskor, soin ruinsterade om i 'vira smii stugor, e1.h ttminstone att skrifter, 1il;nande denns, spriddes och liistes ruudt om i v b a landsbygder. - A;Op*cb rbcl for htt.sl~,tilleC bifogns berattelsen. De ianehA1la beslrrifning p% grot-, potstip-, och strijmmingkokning och annan

jr

enkel matlagning samt lamna for ofrigt anvisning . ang%ende en del hus- I ~ b I l s ~ ~ o i ~ sksom tv&tt: slakt, bnkning o. s. v., li~mpadt f6r folket, allt trefligt fralnstalldt, praktislrt och lattt'attligt.

...

Die Notwendigkeit der Einfiihrung von Gesetzeskunde -als obligatorischer Lehrgegenstand in Schulen von AIcwie 1Zc~schl;c. ~ R a t t s l ~ r a soin skoliimneu ar iimnet fijr foreliggande broscl~yr, hidken vi fhtt oss tillsand och hvars fiirf. iir en nf Tyslrlands inest framstlende Iwinliga juristel:, Fraulein Raschke i Berlin. Forf. motiverar sin f ram- stiillning om noclvii,ndigheten a€; att Bfven nngclomen bibringas kunskap i rattslara: dkrmed, att en stor del af brott och lagijfvertr5ldelser hiirriira frill ohnnighet i den borgerliga lagens enkl aste bud. Siirskilclt fram- 11%lles huru iidescligert Jenna okunnighet kan inverka p i Bvinnans sociala sttillning, allra helst under v8r n~zvnrunde samhii,llsordning, dB kvinnans hiiifdande af sina medborgerliga rattigheter s% ofta piifordras. Broschyxen slutar med forslag till en petition, stalld till de olilca tyska staternas'under- visningsministrrtr och afsedd att utgO fr&n alla Tysklands lararesallskap och kvinnoforeningar, om inforande af rattuliira som obligatoriskt under- visningsamne s% v&l i folkskolan som i de hiigre laroverken, knrsesna nat~~rl igtvis lanipade efter de olika %ldersld.assernas utvecklingsstadium. Den lilla skriften %r* i hog grad tiinl;vk-d och tilliimplig for alla land, ej minst for vhrt eget. ...

Aforisnler af IZn lel:man. Genoni sin pseudonym har forfattaren till denna bolr tydligen velat ge lasaren en varnande underrattelse om, att han icke iir adept i nBgon s f de vetenskaper, kring hvilka hans ut- talanden rora sig, att han h a r k e n ar teolog, filosof, politiker eller asteti- ker. Men han ar en man, sorn icke rinser nBgot miinskligt frilnmande for sig utan laser litet af hvarje och giir randanteckningar i sina bocker.

Dessa s. k. aforismw, hvilkas innehill ofnllstiindigt taclres af de fyra ofvan antydda rnbrikerna: salrna i de flesta fall den knappa, para- doxalt tillspetsade form: som Sir den encla la~npliga vid ett dy1iI.i~ upp- radande af reflektioner. De aro i stidlet sB utredande och deducerancle, att cle stnndom l iki~a o fullgBngna afhaadlingar.

BAde stilen och de uttalade Rskiidningarna varka sA gammaldags, att om man icke f u m e resonilemanger om Bismarcks politili och symbolismen ,i&mte ett par andra relativt inoderna forh8llanden: kuncle man tro, ntt boken hBrsfammar fr8n bbrjan af seklet.

- Poetisclie und a d e r e Streifiige durch Sclnveden von Ottilie

Sche1~c.l;. Stroft&gen: icke de poetislia utan de nndra. borja i 3Ialmo och sluta i Helsingborg och rnellan dessa jinclstationer tangera de Sm&lnnd, ~ lanc l , Stockholm, Trollhiittan och fislrlslget Xijlle, .die. Perle -\.on Skhneo. Forf. har under dessa resor Seth p% natnr och folk och historislia inonu- menter med viinligt iakttagalide blicliar och i ,zllmanhet fijrstAtt att skaffa sig lrorrekta uppgif ter. JBmte cle oundg8nglign betralitelserna of ver sven- skarnas giistfrihet och hejdlosa pelmniiira lattsiiine rlknr man pB ganska fina observationer. Xen ibland bli* gBstens artighet mot varclfolket n&ot for krnserlig, sBsonl dB hon vid beskldan.cl.et af de under t ret t iot iga kriget rofvsde koastsalrer, som forvmas pi% Kalmar slott, lhter framskynlta en forzodan, ntt 1600-talets svenska krigare ~ m i t iiberraschendem Scharfsinn uncl ICennerblicku togo mecl sig hem frkn Tysklnnd en del lysartiklar, fiir att 1800-tdets tyska twister skulle lianna sig nlera hemmastaclda: niir cle gjorde en sommartrip]:, ofver hafvet.

De af boliens n18nga poem, som #I:O ofvel*siittningar frbn svenskan, karakteriseras af trohet mot originaleas anda och ord. Stj8rskildt lycklig Zil. tolkningen nf >>'Hvi suokar clet sii tnagt uti skogen?o

'li

Den lilla HBnsbokeii af EL e~;fcwerz hun~s/;iitcwe, iir &nnu en af cie ayttiga siii5skrifterj som utgifvits af ~ F i n s k kvianoforening~. I denim Har t och enlrelt affattade rAclgifvnre at'sedd for allmogeii betonas s&r- skildt att ~hiiiisskotsel Bgnar sig bast for kvinnor och barn^, och anvis- ningarna om Inn d e m a skotsel bor ordnas &TO sQ pralrtkka och for, stAncliga, att -man mBste forstB hvilken viktig inkornstkBlia en rationellt skijtt honsafvel skall vara for ett land. Till spridaiide af kunskap i denna nyttiga niiringsgren samt till viickande aE en slumrandc fiiretag- samhetsanda hos lancltbefolkningen bora bocker sBdana som clenna i hog grad bidraga. Bi q p r e p n hvad i fraga om den forstniimnda af dessa folkskrifter blifvit sagdt: H L I ~ garna eknlle man ej onska att Bfven for v&r svenska landsbygcl tillghig f~lnnes till dylik god och Iiirorik Iasning!

Foreningsmeddelanden. . Det stipendi~~m 120 kr., liufvnclsakligen afsedt for vidare nt-

. bildning till liirarinnekallet, som Brligen af Fredrika-Breiner-Forbundet utdelas, har for innevarande Br lamnats At froken Valborg B ~ c k l u n d , s6m genomgBr sodra seminariet hBrstBdes.

...

. I?. V. 4). och bostadsbristen i lmfvudstaden. F. V. 0:s styrelse hade pQ senhbsten 1897 foranstaltat en utredning rorande de sannol ih bostadsforhBllandena for arbetare vid borjan af 1898. Man hade namligen anledning befara, att den r~~clancie bostadsbristen sknlle iin ytterlignre for- v&rras F B nyke t , emedan &tskilliga hus dB skulle rifvas: utan att ett mot- svarande antal legenheter till dess blefve fBrdiga. Af ui lders~knin~en framgick, att ensam t pB ijstermalm under Arets forsta inhnader 61 hus- hill, omfattande 284 personer, inBste blifva husvilla genoin nedrifning af 4 hus, Inen de liigenheter, sonl beralinades blifva f;&rdiga till inflyttning under summa tid, utgjordes blott af 38, sa.n~tliga tydligen betingande rBtt dryga hyror. Styrelsen aflat d% i borjan at dec. till Dratseln&mndens forsta afdelning en slr.rifvelse, hvari detta forhlllpnde phpekades, och hvari sty- rels ?n hemstiiillde, om ej tillfaliga bostader af trM rna'jligen lrunde af staden pB nilgon densamma tillhorig marl; i utlianterna nppforas - enligt upp- gift sliulle clet linnna slre pB nBgi-a veckor - s& att man ej nP omstBndig- heterna skulle tvingas att tillgripa den fortviflade utvegen att inhysa flera husvilla familjer i nhgon mojligen tillg8nglig sttirre sal och trotsa allt det eknde: s o n ett dylikt sam.manforande onnclvikligen alstrar.

Stadens byggnedskon tor, till hviLket skrifvelsen af Drii,tselnbmnden remitterades, bekrat'tade F. V. 0:s oppgift rorande den sannolika tillgBngen pB nya bost5ider samt Bfven de garnla hnsens ukryrnning, men lyckades fB rifniiigen af ett par BUS ~~ppskju.lteil, SA att intet f ijrviirrande af bostads- noden sknlle vara att befara forran 1 febr., dB ovillkorligen 22 familjer, besthende af 104 personer, sliulle behijfva ny bostad. I sin svarsskrit'velse till F. V. 0. meddelar Dr&tselniimnden dettsL och erbjuder foreningen att fB ph ett & I - disponera liolera-baraclien vid Bellevue - sorgligt rylitbar seclan ett par &r tillbalra genom den bedrbfliga bild, som diir inhysta hus- villa foretedde,. sanlmanforda i massor, SOIN de voro - ett i sanning ovantadt w a r p i en hen~st&ll an, hvars grundton var : f orekommande af baraclrviisendets ohygglighe ter och svBra folj der. Skrif vel sen &tfolj des visserligen af en plan till. ordentlig inredning af byggnaden till afsondrade liigenheter, men det uppgjorda liostnadsforslaget uppgb till c:a - 8,000 la.!

Lyckligtvis inneholl skrifvelsen tillika ett meddelande, ntt tomt kunde blifva upplbten; om enskilda sliulle vilj a bygga s8dana bostBcler som I?. V. 0. Bsyftade. En forening for detta anda~n&l Br nu under bil- dande, ritning och kostnadsforslag Bro uppgjorda, tomt utsedd och at' sta- dens byggnadschef gillad och uppforandet af ett hus, innehiillande 20 enkelrurn rned kalielugnsspis, skall phborjas sB snart tomten b1iE.d utsedd, livilket man hoppas ~ l ia l l slre i clessa dagar. Under den forntsattniizgen beriilrnas huset liunna vara fiirdigt till inflyttning omlrr. den 15 febr..

Hyran slid1 sattas sB lib$ som nliijligt och upptagas i srnu poster for att nnderliitta dess erljiggande. Yeuingen ar att miijligen fraindeles uppfiirn flera s%dana hns, hvillra alltid, Bfven om bostadstillgdngen blir jiimfiirelsevis riklig, itro behofliga for dem, hvilkas formiga att betala iir ringa.

For att underlatta ett bastigt fijrverkligancie af niirnnda fijretag har F. V. 0. fiirklarat sig villig att af tillqiingliga inedel lamna detsamina nnders tiid. - 0.-

Behorighet for kvinua att vara rrHttegkngsombtd. I 15 kap. .2 Fi Ratteghgsbalken af 173% irirs lag stadgarles, att ade, som fiir a ~ d r n m% tala och svara, skola vara oberyktade. lirlige. redlige och fiirstbndige r n u r a ~ . fiiaga Iran nu uppsth hururida med denna foreshift afsetts att utesluta kvinnan f r b ratten att vara oml~ud. I namnda lag begagnas namligen aldrig ordet .persona: utan ordet amam stiir pb, lntinga stilllt!n .sAsom otvetydigt afseende bAde man och krinnor. 1% andra stallen tlter i%r det tydligt a t t amiina stiillts i motsats mot akvinnora. I fiirevmande Pall Br lagens mening ej fullt klar, hvilket gjort att domstolarue tilliimpat. lagbudet. olilia, ehuruvM under senaste tiden praxis allt rner utvecklat sig till formbn fijr kvinnans riitt att vara riitte$mgaombnd. Sbskildt iir det ganska vanligt att lcvinnor upptriida sHsom ombud i ~ $ 1 . diid &frc!n ( l i b

&ga dell eller db saken ror nhgon anforrmdt, som iir forhinclracl infinna sig vid ratten.

. Hanvisande till hvad Dagny i fjoliirets riksdagsredogiirelse i iimnet meddelat, Iamnas hiir en kort ofrersikt af friigans gang i v i r t repre- sentanthus.

Fijr viunande af enhet i rkttsskipniugrn riickte r id 1897 iirs r&sda,n Olof Persson i Killebiiclrstorp en motion i andra kammaren att orclet ~iniin* slsulle uteslutas ur omfiirmlilda Ei, hvarigenom sAlunda blefre tydligt att biade . man och kvinnor Qde npptrada som ombud r id domstol. Denna motion bifolls i bida kamarne utan rotering. I fiirsta kammawn fore- giclis beslntet af en kortme dishasion, cilirunder herrar Hasselrot ocl1 Lemon talade for bifall till motionen, under skrel~ildt betonande af vikten att, vinns enhet i riittsskipniugen, hvaremot herrar 0lander och R i l l i ~ ~ g yrkade afslag, hufvudsakligen af det skalet att. enligt deras tiaikt. det ej vore n%got efterstrlifvansvardt att soka tillfiirsakra kvinnan den ifrkgasatta rsttigheten.

Genonl en lag a£ den 19 november 1895 har Kongl. Maj:t med god- kiinnande af riksdagens beslnt forordnat om iindraci lydelse af 15 kap. 2 $ Riltteghgsbalken i enligliet med motionlrens hemstiillan.

...

Upsala privat,~mnasiuln. Till beriktigande och fullstandigande af den notis, som Eiirekom i fBrsta hliftet, meddelas fiiljande. Gymnasiet. som oppnas instundande vhrtermin. om tillriickligt m b g a elever anmala sig, lamnar, i likhet rned Upsala enskilda liirorerlq tilltrade Bt sl riil gossar

som flickor och uppstaller sorn intrlidesfordran afgBngsbetyg f r h klass VI: 1 vid ett hogre allmiint laroverk eller frbn Idass VII vid hogre flick- skola eller examen, som ntvisar motsvarande liunskaper. K ~ ~ r s e r n a &so beraknade p& tre Br. For dem, som sii onska, beredes t.illf&lle till under- visning i slojd och hnslig ekonorni.

Utom forestiindaren och foresthndarinnan aro 6 larare och lararinnor anstiLllda, och det utlohas, att liirarekrafteina, om sB erfordras, genast skola ytterligare forst.&rkas.

X

Inskralikning af sjukskoterskors arbetstid. Med anlediiing at' fru Norries artikel i Dagnys 7:de h. 1897 a ~ ~ g e , p l e j e som arbejdsfelt, for kvinden* har ett af de stiirre lasaretten i landsorten, pii framst5illning at' lasarettets ofverskoterska, h im 1898 Brs borjan anstiillt ytterligare en. s k ~ t e r s k a och en stsderska, hvarigenom skoterskepersonalen beredts om- firing 3 timinars leclighet livarje dag.

... Den kvinliga j ~ ~ ? ~ ~ ~ ~ ~ g s p e r s o ~ i a l e ~ i s stiillning. Namnet af att.

vasa det af statens Bmbetsverk, h.varest de anstlillda kvinnornas intressen p% det rned rattvisa ocli humanitet b&st ijfverensstiimmande satt tillgodoses. has kongl. jarnv8gsstgrelsen bngo htifdat genom det nya tj&iistgoringsreg1.e- mente, hvilliet blifvit giillande frSn och med 1 jm. 1898. Euligt eu. punkt i detsamma kan ingen vid statens jarnvigar ansti~lld person ufrBn sin plats skiljas mot egen vilja och utan att Bafva begEttt tjanstefe1.u Enligt det genlla reglementet d t e m o t Bgde j5 i rn~8~ss t~re l sen rktt att - ined

'iakttagailde af 3 m.8naders uppsiigningstid - frBn sin plats skilja hvarje tjiinsteman, utan att denna genom tj 5nstefel eller osliicldighet forverkaf; sitt Eorordnandea - en rattigliet hval-af styrelsen allkid begagnade sig r id cle livinliga kontorsskrifvarnes ingbende a£ giftesm81. Dessa forlorade i och mecl detsammn, a11 rlitt till pension tillilra m,ed de i pensi'onskassan insatta medlen.

Ehuru clet antages ej vara saanolilit, att rnbngr~ gifta kvinnor skola begagna sig af den nyvunna shttigheten att stanna livar i tjlinsten, Br makten dlirtill numera dem obestridd, ett forh%llande, som i viisentlig mPn forlindrat den kvinliga jamv~~gspersonalens stiilillning.

Kvinliga GynmastiksKllskapet, s o n allt sedan sin stiftelse 1888 nitiskt arbetat for viickandet aC hiig for kroppsofningar bland arbetande kvinnor, anordnade den 3 jan. kl. 8 e. m. % Kungl. Gymn. Centralinstitu- tets horsal ett foreclrag~ som hollu 'af frijken Snlly Hijgstrijm.

~ r n n e t 17ar : Gy~nna.~til;ens ngtta och betydelse samt o m den soerr ska. ggrn nastil~:ens st$tare P. C. Ling.

Foreclraget inleddes ined en forklaring ofver hvad som forstls med gyninastik, namligen ordnade planlugda kroppsrorel~e~, valda och bilda.de efter den sunda kropgens lager ocli behof. Gymaastilrens inBl iir att h.ar- ~nonislit ntveckla liroppen for befordrandet af halsa, kraft, uthlllighet och skonhet.

Vidare frarnholls genom exempel den vBsentliga sliilncden mellan gymnastislia rorelser och i dagliga liIvet utforda rorelser.

Till sist nppdrogs de yttrc. konturerna af P. V. Lings lit, denne man? som blef s v ~ h s k a gyn~nastikens skapare ocli h a r s skapelse iir ptt nationalverk. som bor blifva hela folkets egendom.

Tal. slutade med att framh&lla, att etftersom kvinnan icke blott Br kvinna utan lifven rn&nnisba, bijr nlgot s l alliniint miinskligt som gymna- stik och kroppsrorelso afven haf r a betrdelsr fiir fyllande af hennes uppgif t i hemmet och ute i lifvet; och diirfor fortlras art hon Bger friska sunda kroppskrafter. En del af de nlirvarande krinnorna hade ju redan geiiom deltagande i de gymnastikkurser Kvinlign ~+~mnastiksallskapet anordnat, 1lil.t sig uppskatta kroppsrorelsernas ralsignelsebringande inflytande. Men Snnu ryinlna Kongl. Gymn. Centralinstitutets ljusa luftiga salar nya skaror, lirarfiir det vore att hoppas, (let nyttan o c l ~ b~tydelseii af iinc1amAlsenlig kroppsrorelse d l t mera insiigs af vLr hufwdstadu kl-inliga befrrlbqing.

...

BvEnPHga gymnasQEksiiBlskapc=Bs kuu-ser fijr v&rterminen iiro fiirlagda till foljande dagar :

JIBndagar och torsdagar kl. H.1;-!I e. 111.

Tisdagar och fredagar Bl. S.1:)- 9 e. ill.

Terlninsafgift 1: 25. Till n~indre bemc4larle utliiinnar siillskapet gym- ~iastikdriikter.

Kurserna biirja omkr. den 15 jail. och fortgl till omkr. den 15 maj. -

~ K i i b e n h a v n s kvindeltge g2(-nmas%ZBfore~~ing0 har under ar- betslret 1896-97 anordnat billiga gymnastikkurser for arhetande kvin- nor, och hafva deltagarinnoma rarit 1% fijrdelade p l 3 afdelniugar i olika delar af staden. Kommuneskolor ocll frijken Zahles gymnastiksal ha gratis uppltitits: likash ha gylnnastil;l5rarinno~na gratis skBtt uncler- visningea. I mars holls ett gemensanlt sarnkriim af sGva1 ofvan namnda forenings nrsprungliga medlemmw som de nybildade afdelningarne a£ ar- betsklassens kvinnor. Vid detta samkviim iiolls ett fiiredrag om mKvinde- nes bygningu: senare pB aftonen sjiings och musicerades smut fijrerisades ljusbilder. Dylika sarnkvam for de olika klassernas arbetande krinnor bidraga i vasentlig grad att borttaga klassgriinsen.

*Formando for d e m a fijrening iir friiken Charlotte Boanevie. soln 1886-S'i genomgick I<. Gymn. Centralinstitutet.

Enligt den norska ticlningen oSyliende~b ha iifren ~znder sistlidnr Ilijst i Kris tiania dylika billiga gymnastikkwser fur arbet:mcle kvinnor anordnats: i det att man, liksoin fiirst i Stockholm ocli sedan i Bopel:- hamn: dar insett, att synnerligast i stora stikler gyn~nastiken iir nnijvan- dig som motvikt mot stillaaittande och ensidigt arbete.

- Till Norges kvinliga sQudenaQer, i ~ u r ~ a n d e och f. d., har en

skolebestyrer P. Ross i Xiistianin riktat ett upprop med ailhillan att fit besvarade ses frQgor riirande hvars och ens specialstuclier, praktiska ut- byte af dessa etc. De inflytande svaren iiro iimnade till grundval fijr en statistik, son1 skall ingB i en framstiillning af Sorges hiigre sl;olvlisende for uzeitschrift fiir ausllindisches Tnterrichtsweseno.

Genmale. Med anledning af en artikel sV51ra barn och lotteriviisendet>>,

nnderteclrnad 1,. E., so111 forekow i Dagays S:de hafte for 1897, hafva vi mottagit nedanstBende genmiile:

Allt sedan Onlie1 Adams dagar har det varit vanligt att bnrn- tidningarne nllt som oftas t tillst&llt apristkflingarn. Detta for att gladjn, och roa de sin% prennmeranterna ssmt ,vBcfa och underh5lla lusten for den tankeofvnnde sysselsBttning, son1 losandet af s. lc. ,>hnf\rudbryuppgiftern obestridligen utgoi.. D% nu oin6jligt cdla taflnnde :liunn a erhAlla pris, mlste ju snken afgoras genom lottning. nFordom, db prisen enbart ut- gjordes af boclier och tidningclru blef e j detta lialladt nlotteriviisendea; dB Inan nu ined denna beniimning solies mi~~tii111iliggBra v8r en gAng om Aret foreko~nmande julpristafling, synss detta slie dgrfor, att vbra pris Bro j8mforelsevis bbde mlnga och stora. Onkel Adam hade kanslce 1,000 p~;enumeranter och utfaste kanslie 10 p i s , vi ha nsra 19,000, och . dil inBste jn antalet pris tagas i proportion hiirefter; att vi tagit till en del af dem sb pass storn, att de blifva af verliligt vBrrle for inottagaren - hur skulle vi lcunna tiinka: att liarom vore annat Bn godt ntt saga? nXenn, frggar aartikelforf. nBr det rBtt att satta, barn - kailske fnttign f~ l l i s l i~ le - bcwn - 'i til.lfklle att ntan motsvarande arbete erhBlla sQ dyrbara saker soin t. es. en velociped, en klocl;a, en spnrkstotting o. s. v.a. T T i svara u t m evelian : ja, harvidlag a w e vi detta vara 1.att. VBra prenurneranter. nt- gbras till millst nio tiondelar af ~ f a t t i g a folk~lioleba~n u , .och j~zst for clessn iir v t jnlpristlfling afsedd. De fijrmognare bal-nen beredas s% mbnga tillfiillen till gladje och fijrstldelse ctf alla slag, de ha st% ininga bocker, 9% inhnga och dyrbara lelrsaker, att de vlil kunna undvara s%val sjrilfva &el; af prist~flingen som de ntfiista prisen. Fiir de afattiga folli~kole- bnrnen a Bter ger Blo tta deltagande t i en pris tafling anledning till froj 11 och g1PCZ;je. Bara det att losa uppgifterna, att fint och sirligt uppslittn dem, att siQ in de~n i kuvert, skriEva adressen och sR nlldeles negenhandigtn clfsanda bref Bnda till Stockl~olm, d8r brefvet noga granslcas och lxitiserau, cletta 5ir for den1 icke hvardagssaker ~ztan ger anledning till gladje, in- tresse! tankeverksamheh och sysseluattning for lBng lid. Till.fa1ler s& ett pris, i all synnerhet ett af de storre, blir detta en tilldragelse, soin lyser up11 hela deras tillvaro. Piir ett nfattigt folkskolebnrnu utgor t. e x en sparkstotthg, en klocka, ett par slridor, en verIitygslPda, ett par skridslior o. d. all v&-rldens li&rliglzet, inedan det Qter igen for formognare barn iir en ganska vnnlig sak.

Den nungdomsvelocipedu, som utgor forsta priset, har ett viirde at' hundra kronor. I julpristiiflingen for tv& Ar sedan erholls den nf en myc- ket fattig folliskolegosse i Malmo. S.ossens larare satte sig i forbindelse nled forUdrarne. Deras liksoln .gossens gladje var obesliriflig. Efter deras bnskan erhi-ills i stallet for velocipeden hundra lironor Irontant, hvilkn under lilrarens tillsyn for gossei~s riiknir~g insattes i bhnken for att en gBng anvandas till h a m konfirn~ationsutstyrsel. Till samma alldalnPl an- vandes iifveil fjorhrets fijrata p i s , soln tillfoll en flicka, iifven 11011 nf attigt

folkskolebarii*. Att nu dessa barn genom lottning erhiillo n-nda bc- kladnad af oss kan v d ilj vara mera orstt. 811 di r id ltskillign valgiirandr sal1d;ap lottning sker vid bekladnaders utdehiing.

Flera hundra llirare och 1Uarinuor Iln till clcssa pristiiflingar gifvit prenumeretionsintyg (det ar ju en sjiilfklar sak att cwdust Iwenumcranter fB deltaga), men ri ha aldrig af dessa hiirt nagra farhiigor vare pig sidann som artikelforfattarens eller andra uttalas. Barnen liisa sina uppgifter, som ingalunda utgoras a€ ~gBtor att gissa* utan hnfvudsakligast aro af geografiskt slag, och fiir hvil kas ~ut tagande * det fiir folkskolebarn fordras ett efter oliba illdrar Iattare eller svgrare arbete med bok och kartn. Dylika uppgifter iiro enligt samstiimmig utsago myc-ket befordrancle fijr barnens kunskap i detta $inme. T i ha med vkr julpristiifling ett dubbelt syftemfl. Det . fiirsta iir att, sisom af det fiirnt sagda frarnggr, bereda vBra sm8 prenurnerauter gladje och tankeviickaicle sysselsiittning. Der andra tir - vi..ha alls ingr.11 anledning att diilja det - just att loclra q a prenumerante;' B Fol1;skolans Barntidning. Pi vets af erfarenhet, att det. i synnerhet % landsbygden, finnaa tnsentals hem. lirilka v%l lmnde 1113 r ld men icke vilja offra ens en femtioiiring fiir tillgodoseendrt af barnells andliga behof. I dessa hem bedja bwnen fiirgafves om att fa tidningen. hvilken de kanslie sett en eller annan skolkamrat hafva. Men infiir ut- sikten att barnet s8som prenumemnt kanske kunde erhAlla ett af de ut- lofvade prisen ge foriildrarna med sig. och barnet fk sin tirining. SB tranger den in i hem, som kanske annars aldrig oppnats for den, och f i r ctiil. blifva hvad den vjll vara: ert narande brod for slnl h~mgrande sjalar. Endast i det fall att ticlningen vore ett skrap, som genorn yrenumerations- priset oherbetaltes, kunna ri se nhgot oriitt diiri: att utsikten till pris lockat till preiiumeration. Men Folskolaus Barntidning ger det blista och mesta mojliga for det lagsta mojliga pris. I)e flesta folkskolebarn hetala for dem endast en krona jitmte 1.5 ore i postarfrode. Fijr en krona erhilla de %rl. 40 etttasidiga, rikt illustrerade n:r. nled niistati nteslutnnds original- bidrag af vPra basta forf., d8rjamte den drrbara, praktfullt utstyrda Jltl-

l;lctppen (boklPdspris 25 ore) sanlt dessutom pedagogiaka tidskriften l'iil l~'ii~.iildi.ar. (bokl8clspris 30 iire). Tror nigon. att man / ~ U I Z ge rnera fijr en krona?

Men hvad Br val vunnet genom ctllenu (let, att tidningen ger det basta ~nojliga innehhll? Forat genom tidningens spridning ut bland byg- dernas barn blir innehillet fruktbuande, och man k m ju vanta att frukterna skola mingfaldigas i samma min. som prenumerationsantalet mingfaldigas. bllt, som framjar Folkskolans Barntidnhgs spridning anse \li darfijr Ilara nQot godt, viil vardt att fiir iindamllet anvihdas.

Larare oc11 liirarinnor, son1 kiinna Folkskolans BarntiiLuing. re ta val, att de genom att verka fiir dennas spridning frlimja. gudsfruktan. fosterlandskiirlek, arbetsa~nhet, sanniugsbiirlek och arlighet ; de kiinna ocks8 v81 till de. sfattiga folkskolebarnensu gliidjetomma tillvaro och unna dem darfor garna pristaflingens noje.

Stockholnl clen 27 dec. 1897.

Red. af Folkskolcrws B n r ~ i i d l l i q och .lidklcrppew.

Svar pii genmZlet.

DA Red. aE Follskolnns barntidning godhetsljnllt tillsiindt mig en afskrift af det genm&le, ' dari min i Dagnys S:de hiifte lS97 infbrda arti-- kel, r v k a barn och lotterivasendetu bemotes, har jag ansett inig befogad,. att redan nu besvara detsainma.

Allra forst ber jag att nttryckligen f& forklara, i t t jag i intttt afse-. . enct'e angripit innehBllet a.f Folkskol ans ,barntidning. . Ehuru jag ej sjalf . varit i tillfhlle att pS1 ett grundligare satt taga reda p& tidningens inne- hB11, itr jag dock villig att tro, att tidningen motmarar alla de goda vits- ord den erh%llit af sBvBl pressen soin af folkskolans larare och lararinnor. Red. &r dBrPGr viird all hedei fijr lived den lyckats bstadkomina. ocll i likhet med Red. Br jag mycket glad ijfver att tidningen blifvit spridcl i vida kretsaz: bland v k e fattiga folkskolebarn. Att l~renun~erationspriseh iir mycket 1Ogt. 01311 att barnen f& god och full valuta for sins pengar - det torde heller icke af nAgon fornekas.

Mitt mgrepp giiller endast pristiiflingen i julnumret och cletta d r tvii *

synpunkter, om hvilka jag nu ber att nhgot tydligare f i uttala mig. Denna pristaflan ken hos barnen vticka lust 'for- ~ottel' i~u.~endet. och den kan komma-dem cdt j% f id z t ctf eget cwlete utgiJ'm det, .?om Lit- fi~iktetz c4f' etz ct~trzans cwbcte.

I genmiilet heter det, ratt allt sedan Onkel Adams dogar'har det varit brukligt att i barntidningar bjuda p% s. k. hufvudbryuppgifter och at t i forening med clem anordna pristlflingar.~ Mycket sant. . b e tta slags upp- gifter ha alltid varit och skola alltid forblifva bide nyttiga och roande for barn. lMen Onkel Adanis pris voro at' s% obetydligf; penningvlrde, att

. tsiflaizdet om dein iclie forde ~ n e d sig nBgon farlig eggelse for barnen; den vinnande tog saken med lngn: m a n hade fBtt en liten beloning. Vi tro ocksi, att de vnxna - barnens foraldrar, vlnner och bekanta - bra Iitet blandade sig i dessa pristiiflingar. Helt ailnorlunda staller sig snken, cl%. vinsten utgores at' t. ex. en velociped eller en klocka, d i vaclies vinnings- lystn'ad och lotterifeber hos barnen: ja, kanske hos en he1 fainilj. Det ar just om dessa stora pris, hvilkn ej stO i nhgot riinligt forllBllande till bar-. nens varbeteu jag uttalet mitt ogillande - ett ogillande, onz hvilket jag ingalunda stbr ensam bland de 1Lrare och lararinnor, soin tan1r.t pet sakens verkliga innebord. Red. tyckes vidare tro, att jag stott mig p i de /ndti!jcc prisen - p i intet vis. Om t. .o. in. halfva antalet prenumererande barn,. sOlunda ornlwing 8,500, vunne en liten bok eller en barntidning, skulle detta, f r%n min synpunkt, ingenting betyda.

Hvad Red. for ofrigt sagt som forsvar for pristtiflingen kan rned samma fog ssgas son1 .forsvar for allt slags lotteri. Den sorn vinner blir alltid glad; ar vinsten till pB kiipet stor, sB anses nog vinnandet alltid som en tillhagelse, ssom sprider ljns ofver hela til1varon.r

LAt oss ocksh se saken frBn en annan side! Skulle det ej kuilna _ Ilancla, att den fattige gosse, som i barndomens dagar vann 100 kr. genonl ntt prenurn&era p% en tidning, som vuxen man, i forlitanae p% sin gainla tur, kolnme att profva lyckan pA de. vtlandska peaningelotterier~le? Och

vi onska viil icke att ingjnta 118g for IotterivBser~ hos v&ra svenska barn? Den svenskn, lagstiftningens mening om lotteri torde vLi1 for alla vara bekant - lotterivlisendet Br demoraliserande, det behiiinjar icke arbetssamhet och sparsamhet.

Red. har vidare icke sagt ett ord om en pristaflingens frknsidor. Om tillvaron for cle vinnande - och deras antal Br jju lnyclcet litet - blifvit .

idel ljns, hur har det dB gdtt med a h de tasentals barn, som iclre vunnit dgont ing alls eller vunnit nlgot mycket obetydligt? Hurndan har deras tillvaro blifvit? Missriiliningar Siro alltid svhra att bara.

Hvad Red sagt om nde valgorande siillskapensn utlottning af klDder till fattiga barn, lrunna vi iclre finna hlir ager ininsta tillrimping. Rarnen ha dar iclie gjort n%gon penningeinsats; alltsanzrnans Br en g%fva och de vdgorande siilillskapens afsikt Br icke ntt vinna n&got inedelst lotteriets nnordnande.

Red. tyckes vidsre tro. att jag anser clet nov&rdigt att loclia grenit- meranter*. PB intet vis; det liommer blott an pb med hvilka inedel man lockar. Jag kan daremot ej inutBmma ined Red. i att uallts), som fritinjar Folkskolans barntidnings spridning anse vi diirfor vara nBgot godt, v&l viirdt att for iiudain l le t anviindas*. - Anclam &let ];elgar klie inedlen.

P& flere stslllen har Red. i sitt gennldle stallt de formBgna barnen och follcskolans fattiga barn sorn motsatser. Jag vet nog ocks8, att dessa motsatser aro inyclret stora. Men flertalet a£ vBrn svenska barn Lro va1 diirfor ej millioniirers barn? For de allra fiesta barn - och det Br hiir hufvitdselcen - torde en velociped eller en klocka vara en mycket efter- str&f va~isviird viiqt.

I hvad hiil.' oEvan yttrats, har j,ag nestan uteslutande fiist- mig vid det olnoralislia i sjtilfve 10tte~ivBsendet. LBt mig ocksb ined ett par ord f a p&illiiiila oin det farliga i att siitta barn i tillfBlle att taga 1Bn for en annails arbete. O m nn oclrsB barnens orngifning - fijrltldrar ooh vBnner - taga detta slags fuak inycket IiLtt, ja, rent af befordra detsamma, sk iir det dock fnsk. TTi, so111 haEva gjort barnens nppfostran och andervisning till v l r lefnadsnpggit't, bora v&l ej pA nAgot, siitt vam med om ntt befordra nhgot slags fusk. LBt oss ocksS, 11Br skiIda in i framtiden. Kan det ej hiinda, att barnets fusk slittar rned den vusnes BedrBgeri. Gifver ej vBr njutningslystna tids lynue vid hanclen, att det just ar till redbarhet vi friilnst &PO skyldiga att uppfostra v&m barn.

Till sist en liten verklighetsbild fr%n en aE v&ra landsortsstii,der. En barntiduing .- ej folkskolans - ntlofvczde form Bret genonl lottning en mycket hog vinst 5t etl; af de barn, som lost en del uppgifter. En flicka har beriittat mig, huru hon och heunes kamrater sutto .uppe om niitterna till l<l. 12 fijr att losa uppgiften: js, huru de t. o. in. under lektionerna sysslade hiirmed; vidare huru de i bokl&dan 1tina.de lesilion, ordbocber och andra hjBlprnede1. Dessutoin fick jag veta, att Den kamrat hade en mtingd af fars och mors belianta som hjalpte hennes. Har rHdde s%luada fullkomlig lot- terifeber bland sarnhellets sin 5 i:znev&nare. L. !I.

*) Rnrsiveradt af fijrf attaren.

18 Humleglirdsgatan 18 1 8 Gdbtgatan 1 8

29 Drottninggatan 29

Spis- och Knackebrod .i mchga oZi7ca sorter, oofuertraffliya i vaZsrna7c.

HEDERSPRIS och GIULDMEDALJ Dresden ?04. Brnnascl~rnoig 1895.

Biscuits och Cakes

A Fredrika-Bremer-F8rbundets byrb, Stockholm, 54 Drottninggatan,

finnas anmltlcls kviuliga nrbetssoksncle sbsoni: lektionsgifvme i olikn, iininen, svenskn och utliindskn, lnrorinnor for hen1 och skolor, kontors- och skrif- bitrkden, bonner, linsfo~~estA~~clarinnor, siillskop och hitriidea i hem, fore- liiserskor, ggmnwster, sjukskoterskor m. 8.

BARNANGENS antiseptiska Vademecum for munnens, tlndernas och hudens vird m. in.

0 B S . I Intyg f r i n nedanst&ende me- dicinska anktoriteter Btf olj a hvarj e flaska: Profcssorn i hygien vicl K. I<mol. Institotet Hr E. Alinquist, Profcssorn vid Upsah 'Gniversitet Hr OloB Ham- mwaten, Docenten i ftl.r~nt~.koclyntxr~~i Ii: vicl Upsaln Universitet I l r 3LElfstrancl.

Vademeoum ijfvertraffar i bak- teriedijdande oeh bakteriehsiinmande formiga, hvarje annet i handeln fore- kominande oskadligt mun- o. tand- medel.

E n f l a s k a V a d e m s e u m inneh8ller minst lilca stor bakteriedodande och bakteriehtiminande formlga som 30 vnnliga '/,-literflaskor basta Aseptin.

Se vidwe den Atfoljande beskrifningen.

.. - . .

h 2 . 3 - o g 8 Dnyny, wont l S 9 S borjar elr w:t/ ,fi[jcl, k o m ~ t w med detta

-5 =: < i r att framtrada i en betydligt utvidgad form. TidsIirvten s k d C ' - 4 2

2 4' - so,,$ tilZforene cctg<fvas nf ocR rnrn organ for Fredrika-Bremer- k 4 g z .te; 7 F6rbundet och siledes hofva tilt sin hufvuduppgift att rerka for en A :: = A sund och lugn utveckling o f arbetet for kvinnans hiijonde i sedligt

- f och intellektuelt, s&al som i socialt och ekonomiskt hanseende. 2 4 2

z m-2' Duvjumte Itorr?zmer D c I ~ ~ ? ! sdsont organ afven fur Foreningen 4 5 for Vit'gorenhetens Ordnande och Foreningen Handarbetets Vanner fit,!

& $ = - 4 ~ bZIjch i til7fiilZe a f t 9ned atiil.rc snkl;ii1?nct7o11t iin fiJ!fLiw?e ,f;i(jn, de

2 a3en.s - * 2 0 ~ 1 2 r ~ d m q f 7irijz7ig ~'erks~111171 ef, 1l vilkt~ .~~e~~~-c!.c(~)~tel.au uf' clessa fir- g sfi= g enigzp~; - .- - 2 s$ At sjukskoterskornas intressen o d rr)whn riktigrc spkwr&Z, 4 .= = sont beriil.cc h i m c ~ n , ~ 7 ~ ~ 7 2 syt?wr7i!j ~r~)l)?1tii)%:~~n11172(1f i i p w s : huar- =;=10 , , a *-

f! t: . 2 fors to)~, litteraturens fiireteelser i hem- och u t h d e t , jinwfi;l nllt % % r = .d

g sddana Zittwi-irc~ nlster, sour i~71rr ncllc( krimorGre7se1~ orl, ( 7 i h 1 ~ d snw- g Esz m a n k 8 w p ~ d e frdgor, ofversikter o d notiser, kortare beriittelser, :d 4 mm

4 E n 1- 3 minnesteckningar, resebre f, biogra fiska och historis ka utkast, kdse- p z =< 5 5.2 4 - 4 r ie r at. m. al70iinlt rik7iqf ~7i07(t. i titlsl;r(fl~n i~fiytcr.

& $ 2 Dagny ~-ccli,qe~-as c!f sfrokclr. Lotten Dahlgren, ti77 iwilkm. E4 5 tmder F6rbzmMs nd.ress, all([* b id tq - ti17 or71 11wdr/eln12rle,a i-iirrtmk ' ' t i ~ x i ~ t e n biira s t i i~as .

4 % ! ! Z S I .. .. .. .. .. - - mc==-ccsl Dccgny frtko~wnzer frhz oc71 wet7 1 U R med 20 huften, ~rf,qiil.n~tdt E = = = a a w i m t 28 tryckark. - U

Z 1sa111 a :s ;;C;;;;;G.%

Priset ,for 7 d drycity Llir ~ ~ i h s f hijjdf 1 1 1 t d 1 2)'. sdledw: a i

. & a a = a - Fur ~nec7lenz11lar cf f I;i.etlrikcr-B1.~?11 ~r-E'i irL11~7d . . . fir. .v,do.

0)

a EldO!Lm a n For ic7te l i~zed le~~~n~ur c! f F/.t~7rilia- I,',*~IIZI:I.-E'~~~.~IIII~(~~~ B :~,ocr.

:o m s &

.$ 2 Forb?c~~~ls1)~ec77enl11zar p~wtunwrera ti Ei.eR~*iX.rr-B~.e~~te~.-Forbun~ dE 5 . - a a c7ets byrli, 54 l?rotl,zitzggata~~, perso~tli!je~z dler stetlelirt postrtncisni~2g $ ,= $5 .. . - . . - . . . . IcIie fo1.bzrri~ds1we(lIe1119)tcc1~ k?/)i?m 211W1111116'1~~1 de7.s' rid cd7a pos fmz

~ ~ S S I B& 6il i s ! s ta l te~ i riket, clels pci f 5 f m 1 ( 7 s i y ~ d 11, t7els iifm?. 710s it / - I* bokl~nncllare ~ ~ : t a S l a n Losnummer kunna e r h i l h s i Fredrika-Bremer-Fo'r6undets byr/ !& 1 swss: t i l l ett p i s a f 30 iire for enkelhifte. p-cG&jGA$

-2- a l) a - Adresser: Sezn s a a Fredrika-Bremer-F6rbundet: Dro ttninggatan 54. g; k . g . r a e r r

Rikstelefon 27 6'2. FBrbundtlts b p i iippen 11-4. Allm. tel. 4H I€

aC 2 Y,

F. V. 0. Central6yrB: Stora Nygatan 36 fl %, Rilistelefon 1.34ti - Xllm. telefoir P i 1.5 E] e a iir under vintern Bppen alla helgfrin dagm, utoru liirdagar, kl. 1"--1. a g;?.*& E'or IZjiVpsiikct~r de k1. ', '?10-11. "252 22 . . & 2 "a-

# ~ $ $ g 23 a g 3~~ gz Feningen Handar6etets Vanner : Brun kebergs torg 18. TR V,SXSX= fippet 10-4.