1  

Media och kommunikationsvetenskap JMK, Stockholm universitet V11 M kand Handledare: Merja Ellefson

EU i nyheterna  

En diskursanalys om EU och EU:s anseende i det svenska medieutbudet

 

Mari Norberg

  2  

Abstract:

The purpose of this essay is to analyze the EU discourse in the Swedish media. The questions that the

analysis seeks to answer are; what image of EU is portrayed in the Swedish media? To which degree

does the EU discourse fulfill media’s “news values”? And what are the potential effects of the

discourse on EU’s reputation? After several demarcations, I chose 8 articles form Sweden’s four

largest newspapers to base the analysis on.

The theoretical and methodical structure behind this analysis is the theories and practices of

Fairclough’s critical discourse analysis. Added to the theoretical structure are also theories about

reputation and theories about news values. The method used in the analysis is a modified version of

Fairclough’s three-dimensional model of critical discourse analysis. The modifications are modified to

suit the questions at issues, at the text dimension of Fairclough’s model the modification are inspired

by Fowler’s critical linguistics.

The results from the analysis shows EU is portrayed in several ways, partly as “bully” using per-

pressure to get its way and partly as a hero that comes and cleans up the European financial mess. In

many of the articles EU only plays a supporting role, and rather then being portrayed as part of our

political system EU is portrayed as a guiding norm that we should measure up to.

The conclusion is that there is a lack of interest for EU in the Swedish media. News about EU struggle

to fulfill two important new values; simplification and human interest. EU is a complex faceless

bureaucratic institution with a lack of transparency. Also because of its complex nature it’s very

difficult to understand the ongoing work inside EU. The potential effects to EU´s reputation due to

medias lack of interest, is that EU becomes vague and unclear. The Swedish media legitimizes the

Swedish peoples lack of interest in EU and that leads to a continuing lack of knowledge.

Nyckelord (keywords): EU, diskurs, anseende, mediebild och nyhetsvärderingar (EU, discourse,

reputation, media image and news values).

  3  

Innehållsförtäckning:

1. Inledning sid 4

2. Syfte sid 4

3. Frågeställningar sid 5

4. Avgränsning och material sid 5

5. Tidigare forskning sid 7

5:1 SNS rapport sid 7

5:2 AIM rapporter sid 9

5:2:1 Understanding the logic of EU reporting from Brussels sid 9

5:2:2 Reporting and managing European news.. sid10

5:3 resultatet av B-uppsats; en inblick i medias förhållande till EU sid 11

6. Teoretisk ram sid 11

6:1 ideologi sid 12

6:2 diskursbegreppet sid 13

6:3 ”diskurs” och ”anseende” sid 15

6:3:1 anseende sid 15

6:3:2 ”brygga” från diskurs till anseende sid 16

6:4 nyhetsvärderingar sid 16

7. Metod beskrivning sid 18

7:1 Faircloughs tredimensionella modell sid 18

7:2 anpassning av den tredimensionella modellen sid 19

7:2:1 textnivå; Fowlers kritiska lingvistik sid 19

7:2:2 diskurspraktik nivå sid 20

7:2:3 sociokulturellnivå; diskurs relation till anseende sid 21

8. Analys sid 22

8:1 textnivå sid 22

8:1:1 Dagens Nyheter sid 22

8:1:2 Svenska Dagbladet sid 24

8:1:3 Aftonbladet sid 25

8:1:4 Expressen sid 27

8:2 diskurspraktiks nivå sid 28

8:2:1 Dagens Nyheter sid 29

8:2:2 Svenska Dagbladet sid 29

8:2:3 Aftonbladet sid 30

8:2:4 Expressen sid 30

  4  

8:3 sociokulturellnivå sid 31

8:3:1 sociokulturell kontext sid 32

8:3:2 institutionell kontext sid 32

8:3:3 media kontext sid 33

8:3:4 re-kontextualisering sid 34

9. Slutsatser och diskussion sid 35

10. Litteratur och referenser sid 38

1. Inledning:

Nyhetskonsumtion är en vardaglig rutin som oftast inte utmynnar i ett ifrågasättande av det

man läser eller hör. Medieforskaren Peter Berglez konstaterar att i brist på intresse och tid

”köper” vi ofta, medvetet eller omedvetet, det som rapporteras av medierna som objektiva

fakta (Berglez, 2010 s. 269). Därför har media stort inflyttande på hur och vad vi tänker om

händelserna i vårt samhälle. Det är nyhetsvärderingar som hjälper journalisten välja ut vad

som är nyheter av alla de händelser som passerar (se bland andra; Hall:1981, Allan: 2010).

EU är en institution som får en allt större roll i vårt samhälle. EU-samarbetet för Europas

gränser allt närmare varandra. Därför är jag intresserad av att titta närmare hur EU behandlas i

svensk media. Bilden vi får i media är en betydelsefull del när vi skapar vår uppfattning om

personen, institutionen eller företaget d v s bestämmer deras anseende. Så vilken bild av EU

får vi av media? hur väljer journalisten vad som blir nyheter av det som händer i EU? och hur

skulle detta kunna påverka hur vi tänker om EU?

Det är just dessa tankar och frågor som är grunden för denna uppsats och i uppsatsen kommer

EU-diskursen i det svenska medieutbudet att analyseras.

2. Syfte:

Syftet med denna uppsats är att få fördjupad kunskap om den svenska EU-diskursen i media.

Syftet är också att diskutera hur denna diskurs och mediebild kan komma att påverka EU:s

anseende i Sverige.

  5  

3. Frågeställning:

- Hur ser EU-diskursen ut i det svenska medieutbudet? Vilken mediebild av EU skapar

diskursen?

- Hur lever EU-diskursen upp till nyhetsvärderingarnas kriterier?

- Vilka potentiella effekter kan denna diskurs ha på EU:s anseende?

4. Avgränsningar och material:

För att få en uppfattning om medieutbudet inom det valda området började jag med att göra

en bred sökning på ordet ”EU” i flertalet mediekanaler. Om man till exempel söker på ordet

”EU” på YouTube får man 1 130 000 träffar, om man söker på ”European union” får man

1 180 000 träffar, varav många kommer från EU:s egen YouTube-kanal; Eutube. Denna kanal

innehåller mycket information men är inte legitim som granskande källa (kontrollerat 2011-

04-07). Söker man på ”EU och Sverige” får man endast 2 150 träffar. Om man söker på EU

på Facebook får man i huvudsak upp två sidor; ”European parlament” och ”European union”.

Man finner inga sidor på svenska. Även på Twitter är det svårt att hitta svenska

organisationer, företag eller medborgare som skriver om EU (kontrollerat 2011-03-23).

Mycket pekar på att dagspressen och annan traditionell media har det största utbudet av

informerande och granskande texter om EU och därför har jag bestämt mig för att hämta mitt

material ur dessa. Jag har valt att avgränsa mig till fyra av Sveriges största tidningar;

Aftonbladet (AB), Dagens Nyheter (DN), Expressen och Svenska Dagbladet (Svd). Jag valde

att använda tidningar eftersom artikelformat i form av text lämpar sig för min metod, kritisk

diskursanalys. När man fritextsöker på ordet ”EU” i mediearkivet för perioden mellan de

slumpvis valda datumen 2008-09-01 och 2010-12-13, får man omkring 18 000 träffar

(kontrollerat 2011-03-23).

Jag valde att analysera en specifik nyhetshändelse som går att koppla till en vardagskontext

vilken skildras i flera olika artiklar och härigenom når en bredare publik. Därför valde jag att

göra två ytterligare sökningar, dels på ”EU och krispaket” och dels på ”EU valet”. Båda dessa

är nyhetshändelser från EU som har anknytning till en svensk vardagskontext. Frågan om

krispaketen blir en del av den svenska vardagen eftersom vår ekonomi genom den

gemensamma marknaden är bunden till EU:s ekonomi och därför valde jag att fortsätta denna

  6  

sökning. Objektet för denna analys är EU och EU diskurs därför kommer jag inte att diskutera

”krispaketet” närmare.

Trots att den svenska ekonomin är starkt kopplad till EU:s ekonomi så verkar det mediala

intresset i frågan vara svagt. Sökningen på ”EU och krispaket” gav endast 142 träffar jämfört

till exempel med 326 träffar på ”Saab och nedläggning” och 1442 träffar på ”svininfluensan” i

samma tidningar (kontrollerat 2011-03-23). Trots att det totala underlagsmaterialet för att

göra urvalet var begränsat har jag lyckats välja ut ett antal artiklar för vidare granskning.

Utifrån de 142 träffarna valde jag först ut 16 artiklar från året 2010 med tanke på att dessa är

de mest aktuella. Jag var tvungen att sålla bort många av träffarna eftersom de visade sig vara

notiser och det skulle vara alltför svårt utföra en analys på dem. En notis, ibland även kallad

kortis, har ingen ingress utan allt skrivs i samma format (Häger, 2009:40). Utifrån dessa 16

artiklar avgränsade jag mig vidare till 8 artiklar, två ifrån varje tidning. Dessa 8 artiklar är alla

skrivna under 2010 och handlar om hur Sverige hanterar EU:s krispaket. Artiklarna kommer

från nyhets-, debatt- eller näringslivssektionen i tidningarna. Artiklarna från nyhets- och

näringslivssektionen är huvudsakligen referat och analyser. Referat är vad det heter, ett

återgivande av något, till exempel ett möte, en match eller en bok (Häger, 2009:45).

En analys beskrivs av nationalencyklopedin som en grundlig, uppdelande undersökning. En

debattartikel är ett inlägg i en offentlig diskussion och redogör för en viss åsikt i den specifika

frågan. En debatt är ett ordnat offentligt meningsutbyte (i viss fråga) under fastställda former

(www.ne.se).

DN:

1. (Johanna Petersson) ”Lugnt på börserna efter glädjeyran” (2010-05-12) sektion: ekonomi

2. (Johan Schück) ”Sverige betalar inte till EU:s krispaket ” (2010-05-11) sektion: ekonomi

SVD:

3. ”EU värnar spargrisen” (2010-12-08) sektion: näringsliv

4. ”Pressade flygbolag hoppas på EU stöd” (2010-04-24) sektion: näringsliv

Aftonbladet:

5. (Lillemor Smedenvall) ”Rör inte våra bonusar, Odell, bankfacket: finansmarknadsministern

skadar bankernas förtroende” (2010-01-14) sektion: debatt

6. (Olof Jönsson) ”Anders Borg redo hjälpa länder i kris - läsarna säger nej” (2010-05-11)

sektion: nyheter

  7  

Expressen:

7. (Mats Larsson) ”Krispaket godkänt av EU i natt, men räcker det för att lugna börserna?”

(2010-05-10) sektionen: nyheter

8. (Ingvar Hedlund) ”Så tjänar du på kaoset, Reinfeldt till expressen: Krisen ska inte kosta för

skattebetalarna” (2010-05-11) sektionen nyheter

5. Tidigare forskning:

I detta avsnitt kommer jag först gå igenom en rapport från SNS (Studieförbundet Näringsliv

och Samhälle) som ger en bild av missnöjet med EU i Sverige. Jag kommer senare att

redovisa resultaten från två AIM rapporter (Adequate information management in Europe)

som berättar om informationssamarbetet mellan EU och dess medlemstater. Avslutningsvis

presenterar jag de slutsatser jag drog i min B-uppsats (En inblick i medias förhållande till EU)

vilka har bidragit till problemformuleringen i denna uppsats.

5:1 SNS rapport

SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, skriver på sin hemsida www.sns.se att man är

ett fristående nätverk av opinionsbildare och beslutsfattare i privat och offentlig sektor. SNS

vill genom forskning, bokutgivning och möten bidra till debatt och rationella beslut i

samhällsfrågor. Olof Petersson, Fil. dr i statskunskap, var forskningsledare vid SNS 1997–

2009. Olof Petterson skrev rapporten Har svensk demokrati påverkats av EU-medlemskapet? till

SNS konferensen 2004. I denna rapport menar Petersson att när det kommer till folkopinionen

är Sverige ett av unionens mest EU-kritiska länder. Han menar att trots att det finns en

majoritet som förespråkar fortsatt medlemskap så finns det en stor negativ opinion. Petterson

räknar upp de vanligaste argumenten hos den negativa opinionen; riskerna för demokratin,

folkstyret och den nationella självbestämmanderätten (Petterson 2004:10). Petterson konstaterar vidare att historien om det svenska EU-medlemskapet i mycket är en

historia om vilseledande förväntningar. Det finns många ansvariga för detta att välja på:

politiker, journalister, debattörer, forskare, kanske också företagsledare och ledare för

  8  

medborgarsamhällets olika rörelser och organisationer. Hans slutsats blir tillsist att det finns

tre huvudsakliga förväntningar som inte har förverkligas vilka därför kan anses utgöra

grunden för den svenska skeptiska attityden (Petterson, 2004:10).

Den första förväntningen: EU handlar främst om ekonomi, inte så mycket om politik: Men

vad som var uppenbart redan när Sverige blev medlem (den europeiska gemenskapen hade då

genom Maastrichtfördraget just tagit steget till en europeisk union), och som blivit allt

tydligare under de senaste tio åren är att EU är ett politiskt projekt. Därmed är det inte bara

snäva nyttokalkyler (med kronor, euro, investeringar, jobb och avkastning) som driver EU

utan också politiska idéer, idéer om kontakter, samlevnad, möten, gemenskap – och kanske

till och med humanitet och fred (Petterson, 2004:10).

Den andra förväntningen: EU är i grund och botten en mellanstatlig organisation: Givetvis

finns det starka mellanstatliga inslag i Europeiska unionen. Det är av fundamental betydelse

att EU inte är en stat: EU kan själv inte ändra sin grundlag. EU grundas på mellanstatliga

fördrag, och ägs därmed av medlemsstaterna, av deras regeringar och parlament. Men inom

denna ram finns en politisk makt som förenar mellanstatlighet och överstatlighet. Det är detta

som är det unika med EU och som gör att EU är annorlunda än alla tidigare kända politiska

skapelser. EU har en egen lagstiftningsmakt, och överstatligheten blir viktigare i flera

avseenden: symboliskt, rättsligt och politiskt. Majoritetsbeslut blir regel, eftersom

mellanstatlighetens krav på total enhällighet blir svårare att upprätthålla ju fler medlemsländer

som EU får. Valet står mellan överstatlighet eller handlingsförlamning (Petterson, 2004:10).

Den tredje förväntningen: Sverige är bäst, vi har inte så mycket att lära av andra: Bilden av

Sveriges överlägsenhet gäller i synnerhet välfärd och folkstyre. Det enda riktigt hållbara

skälet till varför Sverige överhuvudtaget skulle gå med i EU är egentligen att det är fråga om

något slags biståndsverksamhet. De andra i EU borde enbart vara tacksamma att vi går med.

Det är då med en blandning av förvåning och upprördhet som svenskarna konstaterar att de

andra inte mangrant och omedelbart övergår till den svenska modellen. Än mer förbluffande

framstår det att EU-medlemskapet skulle medföra krav på att vi skulle behöva ändra oss.

Varje förändring blir ju per definition en försämring (Petterson2004:10-11).

  9  

5:2 AIM rapporter

AIM(Adequate information management in Europe) är en forskningsrapport som gjorts på

uppdrag av EU-kommissionen och innehåller två undersökningar om hur kommunikationen

mellan EU och medlemstaterna ser ut; Dels Consortuium (ed.) ”Understanding the logic of

EU reporting from Brussels” analysis of interviews with EU correspondents and

spokespersons” (2007) och dels AIM; ”Reporting and managing European news, final report

of the project ” (2004-2007).

5:2:1 Understanding the logic of EU reporting from Brussels

Det man har kunnat konstatera är att talesmännen hos EU kommissionen ger begränsad

uppmärksamhet till det bredare medielandskapet och till medlemstater med få

korrespondenter på plats i Bryssel.

Kommunikationsstrategierna skiljer sig givetvis mellan olika talesmän. En del har

komplicerade och genomtänkta informationssystem för att nå till ämnesspecifika och nischade

journalister. Andra begränsar sitt kommunicerande till de ackrediterade journalisterna och

klipper och klistrar ihop den information som verkar intressant och lämplig och distribuerar

den genom e-post. Om en medlemsstat har få korrespondenter på plats i Bryssel skapar det

problem i informationsflödet tillbaka hem. Detta är ett problem speciellt för nya medlemstater

(AIM; ”Understanding the logic of EU reporting from Brussels”:156).

De flesta talesmän erkänner att man har problem med att bemöta alla journalister på samma

sätt. Oftast ligger det ett strategiskt beslut, baserat på ett ekonomiskt perspektiv, bakom hur

man tar emot en nyhet och hur man når ut med sitt budskap till en så bred publik som möjligt

(ibid: 157).

Undersökningen visar att vanliga medborgare saknar förståelse för de politiska sakfrågor som

hanteras på EU nivå. EU och Bryssel ses som en avlägsen, anonym byråkrati, som folket har

liten till ingen kunskap om. EU har en komplex politisk struktur som är svår att förklara och

förklara för medborgarna, speciellt eftersom det finns många som inte ens förstår den egna

statens politiska struktur (ibid:158) .

Respondenterna i undersökningen menade att det även finns brist på förståelse bland

journalisterna, det betyder att de är oförmögna att återge EU-kommissionens agerande och

budskap med den nivå av insyn och tydlighet som man skulle önska.

  10  

“Journalists often do not understand, and then they blame it on the bureaucratic language that

we use” (ibid: 158)

Slutligen visar undersökningen att byråkratin inom kommissionen också är ett problem när

det gäller att nå tydlighet och förståelse. EU är en enorm organisation som har många

anställda, och det leder oundvikligen till koordinationsproblem.

5:2:2 Reporting and managing European news, final report of the project

Det är de strukturella ramar som genomsyrar redaktioner och gör att journalister måste

anpassa sig till de generella trenderna inom medieindustrin. När denna rapport skrevs

intervjuades flertalet journalister och mellan raderna i deras svar kunde man känna av pressen

som kommer från medieindustrins trender. En trend som satte tydliga spår är att medierna

försöker sikta in sig på en smalare och mer nischad publik. Den bredare masspubliken är på

väg bort och delvis är medieindustrin en aktiv aktör i denna utveckling (AIM; ”Reporting and

managing European news, final report of the Project ”:52). Det är mer troligt att det är de

nationella medierna, de elitistiska medierna och de mer icke-kommersiella medierna som

investerar i att ha korrespondenter på plats i Bryssel, medan andra enbart förlitar sig på

nyhetsbyråer som i det svenska fallet kan det röra sig om Reuters eller TT (ibid:56 ).

EU frågor blir intressanta för en bredare mediepublik när frågorna på ett tydligt sätt har

konsekvenser på den lokala nivån. De elitistiska medierna har en tydlig strukturell position

och en inflytelserik roll bland den nationella publiken eftersom deras korrespondenter har en

viss nivå av expertis och kompetens på området. Bristen på kunskap och kompetens är ett

problem för de regionala och lokala medierna i Europa. Resultatet blir att man begränsar

rapporteringen och att rapporteringen riskerar att bli alienerande och elitistisk.

Rapporten konstaterar att de nationella redaktionerna skulle kunna göra ett bättre jobb med att

integrera EU-nyheter med en nationell och en lokal politisk debatt och på detta sätt ta in EU-

frågorna i den inhemska nyhetscykeln. Mediebranschens vanligaste tolkning av

mediepubliken är att människor bryr sig väldigt lite om vad som händer i EU. Man uppfattar

också att det generella intresset för politik är mindre bland dagens publik jämfört med tidigare

generationer vilka styrdes av en kollektiv identitet. Det intresse för EU frågor som finns är

format av det nationella och lokala språket och sättet att kommunicera EU-frågor. Det formar

inte en särkilt fruktsam eller positiv attityd gentemot EU (idid:60).

  11  

5:3 Resultatet av B-uppsats, En inblick i medias förhållande till EU:

I min B-uppsats ställde jag frågan: Hur skapar svensk dagspress en diskurs om EU? Utifrån

min analys kunde jag konkretisera ett mönster som följde den EU-diskurs som skapades i de

artiklar som fanns med i materialurvalet. Det mönster som gick att urskilja i den begränsade

kritiska diskursanalysen i min tidigare uppsats var följande;

Det som är viktigaste att belysa är att genomgående i artiklarna journalisten till en läsare som

redan har en utvecklad förståelse och ett betydelsesystem. Det är den politiska jargongen som

är lånad från en mer allmän politisk diskurs som skapar intertextualitet. Förmodligen har

denna läsare redan en utvecklad förståelse och intresse för politik. Sannolikt har läsaren därför

redan en inställning i frågan (Norberg, 2011:14,15).

Analysen ledde till några potentiella slutsatser. Den främsta är att EU-frågan är

marginaliserad på grund av att det är en politiskt kontroversiell och komplicerad fråga.

Maximeringen av tidningarnas cirkulation är en konstant fråga inom dagens dagspress, vilket

påverkar urvalet av artiklar. Intresset för rapportering om EU påverkar, i högsta grad den bild

svensk dagspress skapar av EU (Norberg, 2011:14,15).

6. Teoretisk ram: diskussion om kritisk diskursanalys och nyhetsvärdering

På det diskursanalytiska fältet arbetar man med forskning kring diskursbegreppet. Ordet

”diskurs” har flera olika definitioner men vanligtvis innehåller de en idé om att språket är

strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer när vi agerar inom olika domäner eller

områden (Whinter Jörgensen & Phillips 1999:8). En av de grundläggande tankarna bakom

diskursanalys är att vår kunskap om världen inte omedelbart kan betraktas som en objektiv

sanning. Vår syn på och kunskap om världen är alltid kulturellt och historiskt präglade. Våra

världsbilder och identiteter kunde ha varit annorlunda och de kunde förändras över tiden

(ibid:11). Michel Foucault är grundaren av diskursanalysen, han både utvecklade teorin och

begreppet ”diskurs” genom en rad empiriska undersökningar. Nästan alla diskursanalytiska

metoder är utvecklade från, modifierade av eller inspirerade av Foucault. Denna uppsats

kommer inte att gå in djupare på Foucaults teorier eller metoder eftersom fokus är på Norman

Faircloughs modell av kritisk diskursanalys i denna uppsats.

  12  

Kritisk diskursanalys har en kritisk målsättning, målet är att neutralisera en diskurs

institutionella och ideologiska normer (Fairclough, 2010). Den har mycket gemensamt med

ett socialkonstruktionistiskt angreppssätt. Man hämtar även inspiration från strukturalistisk

och poststrukturalistisk språkteori samt från strukturmarxismens individuppfattning (Whinter

Jörgensen & Phillips 1999:9).

6:1 Ideologi

Den teoretiska ramen för uppsatsen bygger på Faircloughs kritiska diskursanalys och hans syn

på förhållandet mellan kommunikation och ideologi. Ideologi är enligt Fairclough; ”betydelse

i maktens tjänst”. Det betyder att ideologier skapar betydelsekonstruktioner som bidrar till

produktion, reproduktion och transformation av dominansrelationer som tillexempel

patriarkatet.

Ofta används i dag ideologi allmänt i betydelsen åskådning, i synnerhet samhällsåskådning.

En ideologi i denna mening utgör en någorlunda sammanhängande enhet, vilken innehåller

såväl antaganden om verklighetens beskaffenhet som värderingar och handlingsnormer

(www.ne.se, kontrollerad 2011-05-03). Faircloughs kritiska diskursanalys påverkas starkt av

hans syn på ideologi som han hämtar från John B. Thompson (Winther Jörgensen & Phillips,

2000). Enligt Thompson finns det symboliska former i samhällsdialogen. Dessa specifika

symboliska former är inte ideologiska i sig; de är bara ideologiska i den mån de under

särskilda omständigheter bidrar till att upprätta och bevara systematiskt asymmetriska

maktrelationer. Detta leder till konstaterandet att medierna har ökat möjligheterna att överföra

potentiellt ideologiska budskap över avstånd i rum och tid och inbädda dessa budskap på en

mängd platser (Thompson, 1995, 264).

Det finns vissa individer som i hög grad kan komma att förlita sig på medierat symboliskt

material. Material blir då inte en resurs som hjälper individerna bygga på sina

jagbildningsprojekt utan blir ett föremål för identifikation som individerna blir strakt och

känslomässigt bundna till (Thompson, 1995:270). Thompson diskuterar i det här fallet

”jagbildningen” som individers självdefinition. Hans slutsats att vissa individer blir bundna

till medierat budskap och har svårigheter att reflektera kritiskt kring budskapet, är relevant när

man diskuterar diskursanalys. Berglez (2010) drar en liknande slutsats applicerad på

  13  

nyhetskonsumtion, nämligen att nyhetskonsumtion är en vardaglig rutin som oftast inte

utmynnar i ett ifrågasättande av det man läser eller hör.

Denna tanke delar diskursanalytikern även Roger Fowler. Kvantiteten av nyhetskonsumtionen

och just det faktum att den utgör en vardaglig rutin är de bidragande faktorerna till att media

får en sådan ideologisk betydelse. Tidningar är en del av massmedia och deras ideologiska

betydelse grundar sig på deras förmåga att säga samma sak till miljontals människor samtidigt

(Fowler, 1991:121-122). Enligt Fowler är det viktigt att belysa att den lingvistiska

konstruktionen av en diskurs inte alltid är en medveten process som medierna kontrollerar.

Ideologi finns redan integrerad i alla de existerande samhällsdiskurserna. Det är obligatoriskt

att välja en diskurstyp som kommunikativt passar in i kontexten och med det följer

automatiskt idéer och ideologiska normer (Fowler, 1991:41).

6:2 Diskursbegreppet

Fowler definierar diskurs inom mediestudier som en social och institutionell bestämd

ideologisk orientering inbäddad i språket (Fowler, 1991:42). Det är inte helt olikt Berglez

(2010:272) definition; diskurs är expertkunskap som endast kan framträda och verka genom

den specifika språkanvändningen inom varje enskild institution.

Mediediskurs i alla dess former är en konstruktiv praktik, en skapande praktik. Händelser och

idéer är aldrig helt neutralt kommunicerade, inte ens i deras naturliga struktur eftersom att de

måste överföras genom en mediekanal. Medias strukturer är alltid formade av värderingar

som därför sätter sitt perspektiv och sin prägel på händelser och idéer. Media används

dessutom av människor som arbetar med specifika ekonomiska förutsättningar och som följer

visa förutsättningar för produktion och för hemmabruk. Alla dessa förutsättningar har stor

betydelse för hur en diskurs om ett ämne formas och utvecklas (Fowler, 1991:25).

För Teun A. van Dijk (1998: 194)är en diskurs är en komplex kommunikativ händelse som i

de flesta fall involverar flertalet aktörer, vanligtvis en talare/skribent och en lyssnare/läsare,

som deltar i händelsen. Van Dijk har skapat en modell av kritisk diskursanalys. Det är en

sociokognitiv modell som tittar närmare på schemat för produktionen och förståelsen av

diskurser. I denna uppsats är det språket och hur man talar om EU som är huvudinriktningen i

analysarbetet därför har jag valt att Fairclough lingvistiska modell istället van Dijks.

  14  

Fairclough använder diskursbegreppet huvudsakligen på två sätt; dels använder han det som

ett substantiv för språkbruket såsom social praktik, dels som ett sätt att tala som ger betydelse

åt upplevelser utifrån ett bestämt perspektiv. För Fairclough består diskurs uteslutande av

lingvistiska element. Han understryker att det är diskurser som formar den sociala världen

(Winther Jörgensen & Phillips, 1999:72).

Fairclough menar att diskurs är ett språkbruk som finns integrerat både i sociala relationer och

i samhällsprocesser. En diskurs är formad av strukturer, men med hjälp av diskurser kan vi

också reproducera, omformulera och förändra strukturer. Detta specifika språkbruk

bestämmer systematiskt vilken lingvistisk from som en text får. För att diskurser är

integrerade och präglade av våra sociala strukturer och samhällsprocesser menar Fairclough

att diskurser kan ses som produkter av ideologi eller åtminstone sammanflätade med ideologi

(Fairclough, 2010: 58-59).

Fairclough argumenterar för att ideologi finns investerat i språket på flera olika sätt och på

flera olika nivåer. Den huvudsakliga frågan som Fairclough ställer är om ideologi finns i

strukturen av språket eller i de kommunikativa händelserna. Hans svar är att den finns i både

och. Ideologi finns integrerat i både de ramar och den struktur som finns historiskt och i hur

verkligheten skildras just nu. Det huvudsakliga problemet är att hitta en tillfredställande

begreppsbestämning för dessa kommunikativa strukturer och händelser (Fairclough, 2010:58).

De vaga begreppsbestämningarna beror delvis på att språkets mening produceras genom

tolkningar av text och genom att texter är öppna för många olika tolkningar. Fairclough

refererar till Morley (1983) och konstaterar att ”text”-konsumenterna (läsare, tittare och

lyssnare) ibland kan vara ganska immuna mot ideologiska effekter i texter (ibid:57). Ideologi

skapas inte nödvändigtvis genom texter som produceras och distribueras men ideologin finns

med i tolkandet av dessa texter. Dessa medierade texter innehåller ekonomiska och politiska

strukturer, förhållningsätt och ställningstagande till marknaden, genusdebatten och till

samhällsinstitutioner som skola och utbildning. Det är ideologi som kommer in i bilden

genom de ideologiska elementen; normer och värderingar som finns inflätade i texten och

som man kan luta sin tolkning av texten emot (ibid:59).

En gemensam nämnare i många olika definitioner av diskurs är att de oftast betraktas som

sociala mönster av betydelsefixeringar som står i instabila förhållanden till varandra. En

diskurs är således ett bestämt sätt att tolka världen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:136).

Man behöver inte dra den genensamma nämnaren så långt som Winther Jörgensen och

  15  

Phillips. Istället för att påstå att en diskurs är ett bestämt sätt tolka världen skulle man kunna

se det som ett bestämt sätt tolka värderingar och normer i ett specifikt ämne. Likt Fairclough

och Fowler kommer denna uppsats att använda en definition av diskursbegreppet som ett

ämnesbestämt språkbruk eller ”jargong”. Ett språkbruk som präglas av institutionella, sociala

och ideologiska normer och värderingar.

6:3 ”Diskurs” och ”anseende”

Fairclough (2010:59) förklarar att en diskurs med dess strukturer och form inte bara är en

representation utan den skapar också en avbildning; Ideologi har materiella effekter, en

diskurs bidrar till skapandet och rekonstruktionen av relationer, subjekt och objekt som finns i

världen. Hur vi talar om någonting påverkar hur vi ser på och relaterar till det. Därför kan

man se en koppling mellan diskurs och anseende.

Man kan också stärka denna argumentation genom att Stuart Halls forskning inom cultural

studies. Han menar att språk är ett representationssystem. Vi använder tecken och symboler i

uttalade eller skrivna ord, bilder eller musiknoter, till och med i objekt för att representera

våra känslor, tankar och idéer. Därför är denna representation central i produktion av

meningar (Hall, 1997:1). I den moderna tid vi lever i har massmedia fått en alltid större roll i

produktionen av språklig mening. Med utökade och globala resurser samt med teknisk

utveckling så har cirkulationen av meningar inom denna typ av kommunikation nått

ojämförbar omfattning (Hall, 1997:2-3)

6:3:1 Anseende

Anseende eller ”reputation” ses ofta som en av grundstenarna i PR menar Jacquie L’etang

(2008:47). Hon styrker detta påstående genom att citera Dr Eisgenegger från Zurich

universitet och dennes argumentation för att anseendearbete eller ”reputation nurturing” är en

central funktion inom PR;

The primary function of public relations is the long-term assurance of the survival of the

agents involved. This presupposes that these agents can be positioned as positively as

possible in their field of action, and also distinguished from competitors. This is precisely the

function preformed by reputation: it is the product of the social process that assigns their

  16  

ranking in society. To this extent, PR can at its core be understood as reputation nurturing

(Eisenegger, 2005 cit. i ibid:48)

L’etang presenterar en populär definition av anseende eller ”reputation” som man kan finna i

uppslagsverk; Den generella/allmänna uppfattningen om en person eller organisation. Men

begreppet anseende eller ”reputation” är betydligt mer komplicerat än så konstaterar L’etang

genom att referera till Surma (2006a:1 cit. i idid:49). En organisations anseende är baserat på

om organisationen kan bedömas som trovärdig, ha integritet och vilken kapacitet den har att

agera etiskt, ansvarsfullt i sina interaktioner och praktiker. Därför är anseende bitvis hämtat

från sociala diskussioner där individer bemöter varandra och delar med sig av sina åsikter och

uppfattningar. Men den dominanta delen av anseendet hämtas från den offentligt vedertagna

uppfattningen. L’etang understryker att vi måste komma ihåg att man vanligtvis utrycker

socialt accepterade åsikter starkare, därför är det de dominanta åsikterna och uppfattningarna

som formar anseendet. L’etang vill dock belysa risken med att ha en övertro på att alla

individer accepterar den dominanta uppfattningen (ibid:50)6:3:2

“Bryggan” från diskurs till anseende

Anseende konstrueras av berättelser, händelser, historia och drama men framför allt av

medierade versioner som spelas upp i offentligheten. L’etang konstaterar att anseende är en

konstant dynamisk process som ständigt utvecklar och granskar ett subjekt (ibid:50). En

dynamisk process som ständig utvecklas och kan reproduceras eller transformeras precis som

de dynamiska processerna diskurs och kommunikation.

Med hjälp av språket och diskurs skapar vi relationer till subjekt och objekt. När dessa

diskurser är medierade når de bredare publik och blir därigenom skapas en mer vedertagen

uppfattning. En organisations anseende bygger mycket på den allmänna eller dominanta

uppfattningen om organisationen. Därför kan man påstå att en diskurs om EU:s agerande och

handlande kan komma att påverka EU:s anseende.

6:4 Nyhetsvärderingar

Galtung och Ruge utförde en undersökning, 1968, där syftet var att kartlägga värderingarna

som ligger bakom en nyhet. Deras undersökning resulterade i ett ramverk av regler (oftast

  17  

outtalade sådana) för hur man bedömde en nyhets värde i den skandinaviska

utrikesrapporteringen (Allan, 2010:72). Ramverket innehåller följande 12 punkter:

1) conflict: konflikter, en nyhet där de finns två rivaliserade sidor

2) relevance: en nyhet måste åtminstone indirekt göra ett intryck i människors vardag

3) timeliness: nyheter ska vara aktuella händelser, helst inom 24 timmar

4) simplification: en nyhet får inte vara för komplicerad och ska vara enkel att följa

5) personalzation: man föredrar alltid en nyhet med ett ”mänskligt ansikte”

6) unexpectedness: en nyhet får gärna vara överraskande, ”en ögonbryns höjare”

7) Continuity: en nyhet som fortsätter att utvecklas och ger fler nyheter

8) Composition: en nyhet måste ha en balans i nyhetsflödet mellan ”hard” och ”soft

news”. ”Hard news” innefattar politiska händelser medan ”soft news” är kultur

nyheter eller features.

9) Relevence to elite nations: en hierarkisk ordning emellan stater. Stater med större

inflyttande typ; USA får en större plats i media.

10) References to elite persons: referera till offentliga personer och ”kändisar”

11) cultural specificity: en nyhet som passar in i den sociokulturella kontexten

12) Negativity (Vad?)eftersom de flesta av de övriga reglerna oftast stämmer in på

”dåliga” nyheter.

Sara Arvidsson (1995:14) kritiserar Galtung & Ruge för att de inte ger en komplett förklaring

av nyhetssystemet. Hon hänvisar till Rosengren (1974) och menar att dennes undersökning

ger ett mer strukturellt ramverk där det blir enklare att belysa de psykologiska effekterna av

nyhetskriterierna. Galtung & Ruge antyder att det finns en psykologisk effekt men ger inte

tillräckligt med utrymme för detta i genomförandet av sin undersökning enligt Arvidsson

(ibid:14). Man kan givetvis också kritisera dess relevans eftersom undersökningen är utförd

1968.

Arvidsson presenterar sin egen undersökning, utförd 1995, som är baserad på BBC

Televisions nyheter (Arvidsson:1995:15). Respondenterna besvarade frågor om vilka kriterier

som måste mötas för att en nyhet ska få plats i nyhetscykeln:

1) Significant British: vad eller vart än något händer så ökar nyhetsvärdet om det

involverar (i det här fallet) det brittiska folket.

2) Long-term importance: ett långvarigt problem eller en nyhet med historisk aspekt

  18  

3) ”just jolly interesting”: den subjektiva avvägningen ”är detta en intressant nyhet”,

detta är givetvis påverkat av journalistens sociokulturella bakgrund

4) human interest: nyheter som är tilltalar och berör

5) original and new: en nyhet ska helst vara unik och aktuell

6) access to good pictures: det ska finnas en möjlighet till bra bilder

7) balance: målet för en redaktör är att ha en bred rapportering, det är alltid viktigt att

uppnå en balans mellan ”hard news” och ”soft news”.

Gunnar Nygren (2008:163) konstaterar att de journalistiska undersökningar som gjorts sedan

1989 har visat att ideal och värderingar är ganska stabila. Redaktionsstudier och enkäter visar

dock på tendenser som påverkar dessa ideal. Nygren förklarar att det har skett förskjutningar i

värderingarna (Nygren, 2008:162,163); Genomströmningen i yrket ökar, att vara journalist är

bland många av de yngre journalisterna inte längre en livsuppgift och ett kall, utan en del av

karriären. De företagsekonomiska drivkrafterna har blivit allt större. Man söker nya köpstarka

målgrupper som är intressanta för annonsörerna (ibid). Publiken blir viktigare både i

nyhetsvärderingen och i produktionen genom olika typer av läsargenererat innehåll (ibid).

7. Metod beskrivning: kritisk diskurs analys i tre steg

För att utföra analysen i uppsats kommer jag att använda en variant av Faircloughs

tredimensionella lingvistiska modell av kritisk diskursanalys. Denna variant är en anpassning

utvecklad för att besvara frågeställningarna som ligger till grund denna analys. I detta avsnitt

kommer jag först att diskutera Faircloughs modell och sedan presentera anpassningen av

modellen för denna analys. Hur resultatet av analysen kommer att redovisas förklaras i

inledningen av analysen.

7:1 Faicloughs tredimensionella modell

Fairclough studerar hur texter är konstruerade som grund för att undersöka ett materials dolda

meningar, opinioner och värderingar. Med Faircloughs tredimensionella modell studerar man

materialet i tre dimensioner eller nivåer; text (textproduktion, -konsumtion), diskurspraktik

samt social praktik för att analysera den kommunikativa händelsen i ett utvalt material

  19  

(Philips & Winther Jörgensen, 1999: 72-75). Den sociala praktiken kallar Fairclough själv för

sociokulturell praktik (Fairclough, 1995).

På textnivån undersöker man dels transitivitet det vill säga hur händelser och processer

förbinds (eller inte förbinds) med subjekt och objekt (Philips & Winther Jörgensen, 1999: 87),

dels undersöker man modaliteten och hur betydelsesystemet konstrueras. När Fairclough

definierar modalitet hänvisar han till Fowler (et al.1979) och definierar konceptet modalitet

som ett begrepp som används generellt för att belysa de delar i en text där skribetens röst blir

hörd. Det är även i dessa delar av texten man kan uttyda skribetens attityd till ämnet

(Fairclough, 1995:27). På diskurspraktik nivån undersöker man produktionsprocessen och den

intertextuella kedjan i artiklarna. Till sist undersöks den sociokulturella nivån och

diskursordningen i texterna; Hur relaterar diskursen till kulturella relationer och

maktförhållanden, man sätter in diskursen i sin kontext.

7:2 Anpassning av den tredimensionella modellen

En av de största svårigheterna med att använda Faircloughs tredimensionella modell är att

den är vagt beskriven av Fairclough själv, exempelvis i media discourse från1995. Det finns

ingen handfast beskrivning hur man ska gå till väga när man använder den, vilket kan vara

både en fördel och en nackdel. Fördelen är att det ger en viss frihet men det är samtidigt

viktigt att tydligt definiera hur man använder modellen och förklara hur man anpassat

modellen till sin egen frågeställning samt vilka kompletteringar man har gjort. Därför

kommer jag i detta metodavsnitt att beskriva hur jag kommer att anpassa Faircloughs modell.

7:2:1 Text nivå; Fowlers kritiska lingvistik

Fairclough hämtar mycket av de lingvistiska inslagen i sin tredimensionella modell från

Fowler. Därför kommer jag på textnivå också att komplettera Faircloughs modell med

Fowlers kritisk lingvistikiska metodologi. Med kritisk lingvistik försöker Fowler studera de

minutiösa detaljer i den lingvistiska strukturen i en text som formas av de sociala och

historiska situationerna. Detta gör han för att belysa det medvetna mönstret av ideal och

värderingar som finns inbäddat i språket. Detta är svårt att upptäcka för ett otränat eller

ointresserat öga som istället accepterar diskursen som ”naturlig” (Fowler, 1991:67).

  20  

Fowler ger detaljerade beskrivningar av begreppen transvitet och modalitet när han diskuterar

dessa tre funktioner. Transivitet där talarens/skribentens egna upplevelser och värderingar

formar språket han använder för att beskriva en händelse (Fowler; 1991:69). Transvitet är det

begrepp man använder när man analyserar kommunikativa händelser genom att visa hur man

kan använda ord på olika sätt för att beskriva en händelse eller en process och därmed hävda

en bestämd uppfattning i en text. . När man som talare/skribent formar en text gör man alltid

ett val, detta val påverkas av diskursen men det påverkas även av våra egna uppfattningar och

värderingar (Fowler, 1991:71). Det betyder att man med ett kritiskt öga tittar närmare på

språkanvändningen och meningsbyggnaden. Man är intresserad av att klarlägga de

ideologiska konsekvenser som olika framställningsformer kan ha (Winther Jörgensen &

Phillips, 2000:87). Winther Jörgensen & Phillips (ibid:89) visar ett exempel på hur man tar ut

transivitet i en mening; ”..ordvalet är formellt och lite gammaldags, vilket också bidrar till den

opersonliga och distansskapande institutionella identitet som ofta återfinns i gamla

universitets diskurser..”. Winther Jörgensen och Phillips (1999:87) använder begreppen

”subjekt” och ”objekt” när de beskriver transvitet. Jag har valt att använda dessa begrepp

istället för Fowlers (1991) ”agent” och ”patient” pågrund av att dessa begrepp stämmer bättre

in på textformuleringarna i de utvalda artiklarna.

Modalitet är talarens eller skribentens funktion för att introducera sig själv i den

kommunikativa händelsen. Fowler ger en enkel beskrivning av modalitet som

”kommentarer” eller ”attityder”, där textens källa eller textens talare/skribent anger medvetna

eller omedvetna ställningstaganden. Fowler delar in dessa kommentarer i fyra olika typer:

”thruth”, ”obligation”, ”permission” eller ”desirability”. Kommentarer av typen ”truth” eller

sanningar hänvisar till en vedertagen sanning eller fakta. Med en ”obligation”-kommentar

konstaterar eller menar talaren/skribenten att ett visst agerande är nödvändigt. En

”permission”-kommentar är vad som ”kan” hända, när talaren/skribenten siar om kommande

händelser. Till sist ”desirability” är en kommentar då talaren/skribenten indikerar sin åsikt

(Fowler, 1991:85). Genom dessa mer tydliga och detaljerade definitioner av transiviteten och

modalitet kan man tydligare förstå analysen på textnivån.

7:2:2 Diskurspraktisk nivå

På diskurspraktisk nivån i analysen undersöker man dels produktionsprocessen. Det infattar

både själva produktionsresurserna och processen bakom produktionen av nyheter. Fairclough

  21  

menar att medieringen av diskurser påverkas av flera framstående röster i samhället som

politiker, poliser, advokater och andra ämnesexperter (Fairclough, 1995:79). Han förklarar

också att på grund av att maximeringen av tidningscirkulationen är en konstant fråga inom

dagens dagspress så betyder det att tidningarna även måste lägga fokus på konsumtion,

konsumenter och deras fritidsintressen (Fairclough, 1995:73). Därför måste man undersöka

produktionsprocessen och hur den finansiella situationen ser ut för mediet i fråga. Dels

undersöker man också den intertextuella kedjan i en text bildas av de liknande utryck och ord

som används i de olika texterna. Intertextualitet är hur en text bygger på elementen och

diskurser från andra texter (Whinter Jörgensen & Phillips, 1999: 13). Fairclough har tydligt

beskrivit diskurspraktiska nivån i sin modell och därför anser jag att det inte krävs några

kompletteringar på denna nivå.

7:2:3 Sociokulturellnivå; diskursens relation till anseendet

Avslutningsvis undersöks den sociokulturella nivån och diskursordningen i texterna. Här

undersöks hur diskursen relaterar till kulturella relationer och maktförhållanden. Det är på

denna nivå jag kommer att diskutera under den struktur och kontext som EU diskursen

präglas av. Jag kommer även att diskutera medias inflyttande över diskursen. Jag kommer att

diskutera den sociokulturella kontexten, den institutionella kontexten och även de

nyhetsvärderingar som präglar det journalistiska och redaktionella arbetet.

Organisationers identiteter skapas genom deras historia och kultur men de skapas även av

människor, av deras ideologi samt av vilka ställningstagande organisationerna gör gentemot

andra organisationer och institutioner. På så sätt är deras rykte och anseende något som

ständigt kan förhandlas och omförhandlas i det offentliga och därmed påverkas av flera olika

betydelsefulla aktörer (L’etang, 2009:53). En av dessa aktörer är media som påverkar genom

att förmedla diskurser. Egna erfarenheter, bilder man ser och det man läser i media bidrar till

uppbyggnaden av en organisations anseende (L’etang, 2009:54). Därför kan man genom en

kritisk diskursanalys se vilken bild av organisationen diskursen målar upp och på så sätt

diskutera vilka konsekvenser detta får för en organisations eller som i denna uppsats, EU:s

anseende.

Fairclough diskuterar vad som händer när globaliseringen påverkar en specifik

samhällsinstitution som till exempel nationalstaten. EU har med sin expansion kommit att

  22  

bidra till en globalisering som påverkar nationalstaterna i Europa. Staten Sveriges relation till

diskursordning och diskurser påverkas när dessa kommer i kontakt med EU och EU:s relation

till dessa begrepp. EU är en extern enhet eller institution som re-kontextualiseras eller

omplaceras i en ny kontext för varje stat. Förekomsten av EU i samhällsdebatten påverkas av

både mer och mindre aktiva situationer. En extern enhet eller institution som EU ”seglar”

dock inte bara in i samhällsdebatten; utan den måste bli införd dit (Fairclough, 2006:34).

Fairclough själv använder exemplet när Rumänien trädde in i EU. Han förklarar att det

skapades problematiska utvecklingsstrategier som var för komplexa för att re-kontextualisera

i diskurser eller institutionaliserings-, operationaliserings- och implementeringsprocesser. Det

beror på den specifika strukturella, institutionella, sociala och kulturella kontexten. Fairclough

menar att man inte med säkerhet kan uttala sig om hur en re-kontextualisering går till och den

går inte att kontrollera (Fairclough, 2006:35). I en re-kontextualisering skapas en ny diskurs

den formar en bild av EU.

Med anledning av detta kommer den sociokulturella nivån av denna analys att diskutera

maktförhållanden mellan de aktörer som finns med i diskursen, medias roll och hur den bild

av EU som har målats upp passar in i en social och kulturell kontext. Utifrån detta kommer

jag att kunna diskutera vilka potentiella effekter diskursen får på EU:s anseende.

8. Analys/resultat:

Resultaten av analysen kommer att redovisas i de tre nivåer som presenterats i metodavsnittet.

På textnivå redovisas varje artikel var för sig. På diskurspraktik nivån redovisas resultaten

tidning för tidning och på den sociokulturella nivån kommer resultaten från hela materialet att

redovisas.

8:1 Textnivå

8:1:1 Dagens Nyheter

Artikel 1: Lugnt på börserna efter glädjeyran

Artikeln inleds med meningen ”glädjeyran för EU:s gigantiska krispaket förvandlades till

eftertänksamhet”. Krispaketet är centralt i meningen och i artikeln. Ordvalen för att beskriva

  23  

krispaketet är värt att uppmärksamma. Ordet ”gigantiska” pekar till krispaketets storlek men

också dess betydelse medan glädjeyran som förvandlas till eftertänksamhet ger en känsla av

allvar. ”Yran” i glädjeyran kan kopplas till förvirring och att man tappat greppet om

verkligheten. Att man nu har blivit eftertänksam betyder att man landat i verkligheten igen

och ser det fortsatta allvaret i situationen.

Subjekt i denna artikel är börserna och artikeln beskriver hur börserna har påverkats och kan

komma att påverkas av objekt krispaketet.

Genom att använda utryck som ”Europa… för dess farliga skuldberg” och ”skakig börs” sätter

man en allvarlig ton i texten och man försöker nästan dramatisera situationen. Fler exempel

på detta är uttrycken ”investerarnas skepsis” och en ”lyckosam räddning”. Denna ton finns

inte bara i journalistens eget språk utan också i urvalet av citat från en utomstående källa:

”Vi vet fortfarande inte hur det kommer sig att länder tilläts att bygga upp så stora skulder och

vi har inget system för att undvika att detta händer igen” (HQ bankens Mattias Sundling)

Modaliteten i artikel 1 består av kommentarer av typen ”permission”, ”turth” och

”obligation”. Ett exempel på ”permission”-kommentar är ”Börsen kan gå upp på grund av

andra positiva faktorer men det här problemet får vi leva med resten av året”. Här använder

skribenten en kommentar av Mattias Sundling som siar om hur börsen kommer att utvecklas

under året. Ett exempel på en ”truth”-kommentar är skribentens eget konstaterande ”Bland

förlorarna fanns gårdagens största vinnare: bankerna”

”IMF hjälpte till med EU:s gigantiska stödpaket och kräver nu att länderna omedelbart får

ordning på sina ekonomier och minskar budgetunderskotten” är ett exempel på en

”obligation”-kommentar. Det är dock Internationell valutafonden som ”kräver” och på så sett

står inte skribenten för kommentaren.

Artikel 2: Sverige betalar inte

Artikel 2 är en förklarande text som berättar om Sveriges roll i konstruktionen av EU:s

krispaket. Subjekt blir därför Sverige och svenska skattebetalare medan objektet som

diskuteras och bitvis analyseras är krispaketet. Skribenten använder ett upplysande och rakt

språk. I ingressen av artikel hittas ett tydligt exempel på detta, ”svenska skattebetalare har inte

behövt avstå en enda krona”. Det finns dock broderier och inslängda adjektiv avsedda att liva

  24  

upp språket som ”ett gigantiskt belopp på 720 miljarder” och ”Europeiska rådet, ska

visserligen försöka blåsa liv i stabilitetspakten”.

Syftet med artikeln är att öka förståelsen, men i vissa formuleringar kan man känna av en

lugnande ton, ”utformningen av krispaketet borde därför inte ses som något bekymmer” eller

”det handlar inte om någon gåva till länder som har misskött sin ekonomi”.

Artikeln avslutats med meningen ”ett bra svar måste snart ges, om inte krisen ska komma

tillbaka – med ännu större ännu större kraft än hittills” vilket dramatiserar situationen.

Modaliteten som lyfts fram i kommentarer i artikel 2 tillhör huvudsakligen typen ”truth” med

några inslag av ”permission”. Ett exempel på en ren ”truth”-kommentar är denna; ”Normalt

sett brukar lån dessutom betalas tillbaka, vilket gör att garantin inte medför någon egentlig

kostnad”, skribenten konstaterar att lån betalas tillbaka. Ett exempel på en kommentar som

har ett tydligare inslag av ”permission” är ”men frågan kvarstår hur överträdelser ska kunna

bestraffas, särkilt när mäktiga stater som Frankrike och Tyskland hamnar på fel sida. Ett bra

svar måste snart ges, om inte krisen ska komma tillbaka med ännu större kraft än hittills”

8:1:2 Svenska Dagbladet

Artikel 3: EU värnar om spargrisen

Även i artikel 3 är tonen i artikeln allvarlig, meningen ”Nu försöker varje enskilt land

desperat att sälja sina egna stadsobligationer för att få in pengar till att betala av skulder, något

som blir svårare ju längre krisen lider” är ett typiskt exempel på andan i texten. Desperation,

kris, lidelse är alla ord som utrycker tvivel och skepsis att EU verkligen har kontroll på den

ekonomiska situationen. Artikeln handlar om utvecklingen av räddningsfonden/

räddningskassan vilken är objektet i denna artikel. Subjektet som har en central roll och bidrar

med flera av rösterna i artikeln är EU:s finansminister och medlemstaternas stathuvuden.

Artikeln har en informerande text som upplyser läsaren om diskussionerna inom EU kring hur

man bäst hanterar krisen. Att Sverige inte bidrar till räddningsmekanismen lyfts fram som

något positivt men Sverige att kommer låna ut 10 miljarder kronor till Irland vilket skribenten

ser tveksamt på med kommentaren ”ska på eget bevåg”.

  25  

Kommentarerna och modaliteten i artikel 2 kan delas in i typerna ”truth” och ”desirability”.

Ett exempel på en ”truth”-kommentar är när skribenten konstaterar ”två förslag – att skjuta till

ännu mer pengar till räddningsfonden för euroländerna och att utfärda gemensamma EU

obligationer – avfärdas”.

”Att slänga in mer pengar i räddningsfonden nu skulle kunna tolkas som att det redan är kört

för även Spanien, EU fjärde största ekonomi, och det hjälper inte regeringen i Madrid att hålla

marknaderna lugna, var en av kommentarerna på brysselmötet” konstaterar skribenten och på

så sätt tillhör denna kommentar både typen ”desirability” och ”truth”

Artikel 4: Pressade flygbolag hoppas på EU stöd

Centralt i artikel 4 är ett rop på hjälp från artikelns subjekt flygbolagen. Man ber om

ekonomiskt stöd från EU. Skribenten trycker på hjärtefrågan ”bevara jobben” och belyser

riskerna med att flygbolagen kan gå i konkurs. Tonen är i även denna text allvarlig

Med ord och utryck som: bolagen är hårt pressade, läget måste stabiliseras, bolagen bävar

inför slutnotan, enormt tryck, som redan är hårt pressad av lågkonjunkturen så får skribenten

sina läsare att förstå allvaret i situationen

Modaliteten i artikel 4 utmärks av ”turth”, ”desirability” och ”permission”-kommentarer.

Exempel på de båda typerna ”turth” och ”desirebility” finner vi kommentaren ”Enligt en EU-

förordning måste flygbolagen hjälpa passagerare som drabbats av förseningar och inställda

flyg… Det innebär ett enormt tryck på flygbolagens finanser, som redan är hårt pressade av

lågkonjunkturen”. Kommentaren hämtar skribenten från Jan Bergling (vem är det?). Det är

även Jan Bergling som är källan bakom ”permission”-kommentaren ”Flygstoppet har kostat

svenska flygbolagen runt 100 miljoner kronor per dag och bolagen bävar inför slutnotan”.

8:1:3 Aftonbladet

Artikel 5: Rör inte våra bonusar; Odell

Artikel avviker från resten av artiklarna genom att varken subjektet eller objektet i denna text

involverar EU. Subjektet är finansmarknadsminister Mats Odell och objektet är de nya

reglerna och retroaktiva åtgärder för att minska bankdirektörernas bonusar.

  26  

Skribeten använder en rad intressanta och färgstarka ord och utryck som: rör inte våra

bonusar, korståg, upprörd, sanera den vidlyftiga floran av bonusersättningar, populistisk

hets, risknivån, svenska modellen, bonusexcesser och ersättningskultur. Allt detta broderi

bidrar till att man uppfattar skribenten som vitsig, bestämd och kunnig. Skribetens bestämda

åsikt är att finansmarknadsministern Odell agerar fel och gått för hårt emot de svenska

bankerna. I denna text framhålls EU som den internationella standarden, d v s en enhet man

rättar sig efter. Denna text ger en respektingivande bild av EU

Modaliteten och kommentarerna i artikeln tillhör huvudsakligen ”desirability” och några

kommentarer är formulerade som ”truth”-kommentarer men är mer påståenden. Ett exempel

på detta är kommentaren ”Denna gång är han upprörd över att bankerna under 2009 kan

betala ut bonusar för att resultatet 2008 som inte överensstämmer med finansinspektionens

nya regler från den första januari 2010”. ”Han” som omtalas i citat är finansmarknadsminister

Odell och här påstår skribenten att hon vet att ”Odell är upprörd”.

Ett exempel på en stark ”desirability”-kommentar från skribenten är

”Finansmarknadsministerns förhållningsätt bidrar inte till att sanera den vidlyftiga floran av

bonusersättningar. Det driver snarare på en populistisk hets mot alla banker”, här blir

skribetens åsikter om finansmarknadsministern Odell tydliga.

Artikel 6: - Anders Borg redo hjälpa länder i kris - läsarna säger nej

Denna artikel handlar om det svenska bidraget till EU:s stödpaket och subjektet i artikeln blir

Sverige och den svenska ekonomin. Med utryck och ord som: börspaniken, slagit mot våra

sparpengar och krisländer ger skribenten texten dess allvarliga ton. Med konstaterandet att

Sverige ”betalar redan ett högt pris”, har skribenten uttryckt sin åsikt i frågan med fem korta

ord.

Trots detta tar inte skribenten helt avstånd från Sveriges medlemskap i EU eftersom han

beskriver oss svenskar som både ”EU-medborgare och skattebetalare”. Men få fram

argumentet att ”säkra skattebetalarnas pengar” skribentens högsta prioritet.

I artikel 6 finner vi modalitet och kommentarer som tillhör typerna ”desirability” och

”obligation”. Åter igen är de flesta kommentarerna formulerade som påståenden som skulle

kunna tillhöra ”truth”-typen. Ett exempel på ”desirability”-kommentaren är; ”Sverige betalar

  27  

redan ett högt pris för den ekonomiska krisen. Inte nog med att pensioner, fonder och

sparpengar riskerar att krympa. Som EU-medborgare och skattebetalare kan vi också få betala

direkt för krisen i Grekland”.

En kommentar av typen ”obligation” är ”Vi är beredda att ställa upp om det är påkallat. Vi har

inga krav på oss eftersom vi inte är ett euroland, men vi kan inte heller ställa oss utanför, sa

Anders Borg vid en Pressträff igår” källan är finansminister Anders Borg.

8:1:4 Expressen

Artikel 7: Krispaket godkänt av EU i natt - ..men räcker det för att lunga börserna?

Även artkel 7 handlar om subjektet: EU finansministrar och objektet: EU:s räddningspaket.

Språket präglas av allvar, förklarande termer och i viss mån av dramatisering. Med ord som

”krisen”, ”attacker” och ”nödfond” känner man av allvaret i texten. Likaså med formuleringar

som ”desperat kamp mot klockan” och ”skakiga finanser”.

Även den dramatiska metaforen som citeras från Anders Borg ”vi ser ett vargflockbeteende

hos marknaden och om vi inte stoppar de här vargflockarna kommer de riva svagare länder

sönder och samman” bidrar till att skärpa allvaret. Denna kommentar är av typen ”obligation”

men modaliteten i artikel 7 präglas även av ”truth”-kommentaren som ”Trots att euroländerna

och internationella valutafonden utlovat lånepaket så har inte marknaderna lugnat sig”.

Artikel 8: Så tjänar du på kaoset – Reinfeldt till Expressen: Krisen ska inte kosta för

skattebetalarna

Denna artikel är ett referat av ett uttalande av statsminister Fredrik Reinfeldt och objektet är

EU:s krispaket. Subjektet är Sverige och de svenska skattebetalarna de är också de tänkta

läsarna och artikel är skriven så att skribenten talar till dessa läsare.

Ordet kris är väldigt framträdande i denna artikel det finns i flera olika formuleringar som

djup ekonomisk kris, den kris som har blossat upp i Europa, gigantiskt krispaket och krisen

blir värre. Skribenten återspeglar Reinfeldts försiktigt positiva attityd till krispaketet

exempelvis i meningen ”förbättrade utsikter för en försiktig återhämtning”.

  28  

Modaliteten i artikel 8 lyfts fram genom kommentarer som ”Sverige står utanför den nya

krisen i Europa. Och om den inte växer sig större ska det heller inte kosta svenska

skattebetalare en enda krona”. Detta är en kommentar av typen ”permission”. Majoriteten av

kommentarerna i artikel 8 är just ”permission”, men det finns även kommentarer av typen

”truth”. Ett exempel på den senare typen av kommentar är ”Vi är ett exportberoende land och

några av de här europeiska länderna är våra viktigaste marknader, säger Fredrik Reinfeldt”.

8:2 Diskurspraktik nivå

En publicerad text har troligtvis genomgått många förändringar och funnits i flera versioner

(Fairclough, 1995:68). Nyheterna är de medierade källorna för händelser i det offentliga som

sedan läsarna tar till sig i en privat hemmamiljö. Detta är en vardaglig process som får allt

intensivare konkurrens och tuffare ekonomiska krav. Att maximeringen av

nyhetscirkulationen är en konstant fråga för nyhetsredaktionerna, det betyder att ekonomiska

fokuset ligger på konsumtion och konsumenter (Fairclough, 1995:73). Ledningen för dessa

tidningar består vanligtvis av en redaktion och en ledningsgrupp bestående av chefer. Sen

finns det även ägare eller aktieägare. Det har tidigare funnits en osynlig mur mellan

redaktioner och andra avdelningar inom medieföretagen såsom annonsavdelning,

marknadsavdelning och VD. De senaste 5-10 åren har de ekonomiska drivkrafterna blivit

betydligt starkare i medieföretagen, åtminstone enligt journalisterna i Östergötland påstår

Nygren (2009:161). Även om de journalistiska idealen finns kvar, riskerar utrymmet för dem

att bli mindre med en marknadsdriven journalistik där de ekonomiska målen prioriteras

(Nygren, 2008:163).

De ekonomiska kraven och pressen på den ständiga publiceringen påverkar troligtvis även hur

EU-frågan hanteras. Om går tillbaka till avsnittet om tidigare forskning konstaterades att

talesmännen i EU har en mer regelbunden kommunikation med de medlemsstater som är på

plats i Bryssel och att ha få korrespondenter på plats skapar problem i informationsflödet

tillbaka hem (AIM; ”Understanding the logic of EU reporting from Brussels”:156). Om inte

EU lyfts fram som en prioritet hemma på redaktionerna så blir möjligheten att ha en rik och

informativ EU-diskurs svårt.

Diskurspraktiken är komplex eftersom den artikulerar inte bara en diskurs utan även källan

bakom diskursen (Fairclough, 1995:68). Vilken är källa eller vad är objektet som ligger

  29  

bakom den kommunikativa händelsen. På grund av avgränsningen och urvalsprocessen så är

det genomgående att EU:s krispaket ligger bakom den kommunikativa händelsen i samtliga

artiklar och är källan till diskursen. Intertextuell analys av en text är en analys som tittar

djupar på texten och försöker finna vilka gener, antydningar och vilka diskurser som finns

under ytan. Man tittar också på om det finns en intertextuell kedja mellan en text och tidigare

publicerade texter (Fairclough, 1995:70, 72).

8:2:1 Dagens Nyheter

Texterna i DN är skrivna dagarna efter varandra den, 11/5 publicerar man en analys av en

samhällsekonomisk krönikör om Sveriges aktiva deltagande i EU:s krispaket till de

medlemstater som drabbats hårdats av den ekonomiska krisen. Dagen därpå den 12/5

publicerar man en artikel om krispaketets effekter på börsen. Artikel 2 försöker lugna läsaren

om att det svenska engagemanget i krispaketet är det rätta. Artikel 1 fortsätter att lugna

läsaren trots att de flesta börser sjönk direkt efter initieringen av krispaket är det fortfarande

det rätta. Man har också med kommentarer från en chefsekonom på HQ bank för att förklara

effekterna. Den intertextuella kedjan mellan artiklarna är att man talar till en orolig läsare som

tvivlar på det svenska engagemanget i krispaket. Man använder i båda artiklarna ett

pedagogiskt språk. Gemensamt är också att man försöker lyfta fram hur farligt de stora

skulderna i Europas ekonomi är. Artiklarnas syfte blir att lugna läsaren utan att bagatellisera

deras oro. I artikel 1 är det en ämnesexpert som utfört en analys på situationen med

krispaketet medan artikel 2 är en mer traditionell referat, nyhetsartikel.

8:2:2 Svenska Dagbladet

Artiklarna från Svenska Dagbladet är hämtade från två helt olika tidpunkter på året. Den ena

är hämtad i april, 24/04 och den andra så sent som i december, 08/12. I artikel 3 belyser man

ett kommande problem och trycker på för hur mycket pengarna i detta krispaket behövs, i en

bransch som flygbranschen som många svenskar jobbar inom. I december ger man en bredare

bild med både för och mot argument för varför krispaketen och räddningsfonden behöver

initieras med mer pengar. Artikel 4 talar med ett enkelt språk och appellerar till sympati. I

artikel 3 beskrivs situationen med avancerat språk och många namn och institutioner nänns.

Denna artikel kräver mer av en läsare, både intresse och förståelse. Språket hämtas både från

  30  

en ekonomisk jargong och en politisk jargong men intertextualiteten är svag mellan de två

artiklarna. Både artikel 3 och 4 är nyhetsartiklar som liknar texttypen referat och beskriver en

händelse.

8:2:3 Aftonbladet

Den första artikeln är skriven 14/01, artikel 5, och har endast en svag koppling till EU:s

krispaket. Skribenten menar att finansinspektionen borde väntat in EU:s

kapitaltäckningsräckningsregler innan man lade fast nya regler. Artikeln har ett färgstarkt

språk och argumenterar starkt för en specifik åsikt. I artikeln framställs EU som en auktoritär

institution som man rättar sig efter. Den andra artikeln, artikel 6, är skriven den 11/5 och är

starkt kritiskt emot att Anders Borg har valt att stödja EU:s krispaket trots att Sverige inte har

euron. Denna artikel uttalar sig starkt emot Sveriges deltagande i EU:s ekonomiska stöd till de

länder som drabbats hårdast av ekonomiska krisen. Språket är rakt på sak och sparsamt. EU

framställs som om man utnyttjar de svenska skattebetalarna. Genom att referera till

webbfrågan ”Är du beredd att betala för andra länders ekonomiska kris?” där 88,8 % av de

36 694 tillfrågade svarade nej, får man också känslan att artikeln talar för läsaren. Det finns

nästan ingen intertextualitet mellan dessa två artiklar. Detta beror kanske på att dessa artiklar

båda tillhör genren debattartiklar.

8:2:4 Expressen

Artiklarna är skrivna dagarna efter varandra. Den 10/05 publiceras den första artikeln, artikel

7. Det är en informativ artikel som presenterar EU:s räddningspaket för länderna inom

eurozonen. Den andra artikeln, artikel 8, som publicerades 11/05 presenterar Anders Borgs

och Fredrik Reinfeldts förklaringar kring varför Sverige ska hjälpa till och stödja

räddningsfonden till medlemstaterna inom eurozonen och man kommer kunna göra detta utan

att görs på bekostnad på den svenska skattebetalaren. I artikel 7 så använder man ett seriöst

språk med bildliga liknelser för att läsaren ska förstå allvaret i situationen som beskrivs. Man

framställer EU som en seriös internationell aktör. Man talar till läsare i ett upplyst perspektiv

och man vill väcka en insikt hos läsaren. Att upplysa är också målet för artikel y men i denna

artikel vill skribenten snarare först dela med sig av en information men också genom mer

granskning få sin läsare att tänka efter. Artikeln förhåller sig skeptisk till EU och lyfter fram

  31  

riskerna med Europas instabila ekonomi. Intertextualitet i dessa artiklar ligger i att man ser

allvarligt på Europas ekonomiska situation och försöker genomgående i båda artiklarna väcka

en insikt om detta hos läsaren. Både artikel 7 och 8 är nyhetsartiklar som beskriver beslut och

konsekvenserna kris EU:s krispaket

De finns flera sammanflätade diskurser i dessa artiklar. Utöver att samtliga artiklar berör EU-

diskursen berör den även en krisdiskurs, ekonomisk-diskurs, sysselsättnings-diskurs samt

utrikespolitisk- diskurs. Samtliga av dessa diskurser kräver ett intresse och en viss

förförståelse, och alla diskurser tillhör kategorin ”hard-news”. Diskursen om krisen får mest

plats och finns med i samtliga artiklar, oftast tillsammans med en ekonomisk diskurs och en

EU-diskurs. I enstaka artiklar finns diskurser om utrikespolitik och sysselsättning. Man har

försökt skriva texterna med ett relativ lättläst språk men ibland dyker det upp utryck och ord

som kräver en större förförståelse.

8:3 Sociokulturellnivå

De centrala i diskursordning är ”kris”-diskursen och handlar mycket om hanteringen av den

ekonomiska krisen som drabbade Sverige 2008. Kriser kan definieras som ett avbrott i eller

hot mot den sociala ordningen (Falkheimer & Heide, 2009:221). Följden blir vanligtvis någon

form av förändring av den sociala ordningen som ställer krav på att människor, organisationer

eller samhällen förändras. Ett relevant påpekande av Bruck (1992, cit. i Falkheimer & Heide,

2009:222) för denna analys om EU-diskursen är att krisen inte existerar i verkligheten; den

existerar i diskurser. Det handlar inte om verkliga händelser utan utgörs av människors

uppfattningar och bedömningar av det som händer kring dem.

Diskurs praktiken medlar mellan den otydliga sociokulturella praktiken och den heterogena

texten. Det betyder att diskurspraktiken och de nät av diskurser som lyfts fram på denna nivå

ger en inblick i den sociokulturella kontexten denna text hör hemma. Det politiska inslaget i

dessa typer av artiklar, huvudsakligen referat och nyhetsartiklarna, kan ge en sådan effekt att

källans position överförs till den allmänna diskursen och på så sätt legitimeras den positionen

till publiken (Fairclough, 1995:73). Resultaten från den sociokulturella nivån kommer att

redovisas uppdelat i tre kontexter; sociokulturell kontext, institutionell kontext och media

kontext

  32  

8:3:1 Den sociokulturella kontexten

Den sociokulturella kontexten präglas av två konkurrerande begrepp nationell suveränitet

eller självständighet och ”Interdependence”, mellanstatligt beroende. När man som stat blir

medlem i EU innebär detta att medlemstaten ”poolar” sin suveränitet och offrar visst

nationella oberoende. Idagens globala marknad och världsekonomi är våra ekonomier

sammanflätade. Effekten av denna ”interdependence” och framför allt ekonomisk

interdependence är att mellanstatliga konflikter löses genom förhandlingar antingen

Ekonomiska förhandlingar eller informationsutbyte, detta har också bidragit till en reducering

av militära konflikter konstaterar William Reed (2003).

8:3:2 Den institutionella kontexten

Den institutionella kontexten skapas av de institutioner som omnämns i de utvalda artiklarna.

Dem finns som aktörer, röster och subjekt eller objekt, de utgör de institutionella ramarna för

den analyserade EU-diskursen.

De institutionella ramarna som samtliga diskurser och framför allt EU-diskursen har att rätta

sig efter är; staten, regeringen, IMF och EU samt de nyhetsvärderingar och de redaktioner

som hanterar EU nyheterna. Staten och regeringen är framträdande aktörer och röster i alla

artiklar och de är även framträdande aktörerna när det kommer till svensk ekonomi, svensk

krishantering, lagar och regleringar. Denna roll har man i och med att staten är den högsta

lagstiftande makten och regeringen högsta verkställande makten i Sverige. International

Moneytary Fond IMF har 187 medlemsländer och arbetar för ett globalt ekonomiskt

samarbete och världsomspännande finansiell stabilitet. IMF styrs av en representant från varje

land, representanten utses vanligtvis av finansministern eller av riksbankens ordförande

(www.imf.org).

För att effektivt kunna ta sig an sådana ekonomiska, ekologiska och sociala problem delegerar

medlemsstaterna beslutsbefogenheter till de gemensamma EU-institutionerna. Det innebär

samtidigt att ingen regering, som delegerar befogenheter till EU-nivån, kan vara säker på att

just dess politiska perspektiv kommer att få genomslag i de gemensamma besluten (Tallberg,

2007:17). Transnationell snarare en internationell eftersom samtliga medlemstaterna ligger i

Europa och man är snarare en institution än en organisation eftersom EU har lagstiftande

makt, tillskillnad från FN (förenta nationerna).

  33  

Det råder förvirrning kring EU:s institutionella kontext, ingenstans i dessa artiklar kartläggs

hur ett beslut läggs fram eller fattas eller vilken institutionell roll de olika aktörerna har. Det

finns dock en viss känsla av hierarki. Det märks bland annat i artikel 2 att valutafondens

ordförande Dominique Strauss-Kahn är en respekterad röst. Medan man pekar på hur lite

inflytande den svenska finansministern har i frågan eftersom man placerar hans uttalande

långt ner i texten och inleder meningen med ”även finansminister Anders Borg”.

8:3:3 Media kontext

Om man gemför de utvalda artiklarna med de nyhetsvärderingar som presenteras i

teoriavsnittet, lever de upp till ungefär hälften. De innehåller två sidor av argument och

konflikt, det finns en historisk aspekt och en kontinuitet och flera av västvärldens elit nationer

som tillexempel Tyskland. I alldra högst grad har dessa nyheter betydelser för Sverige och

därför relevans läsarna. EU:s ekonomi och hanteringen av krispaketet kommer att kunna

påverka både svensk ekonomi och svenska företag och på så sätt påverkar den svenska jobb

och svenska plånböcker. Artiklarna lyfter fram faktumet att EU och Sveriges ekonomier är

sammanflätade men förklarar inte tydligt hur. Relevansen är knuten till svenskarna

plånböcker vilket det blir tydligt i artikel 8. Hadenius, Weibull och Wadbring (2009:286)

konstaterar att affärsnyheter och ekonominyheter är ryggraden för dagens nyhetsbyråer.

Kunderna är de stora företagen, den allmänna nyhetsverksamheten speglas den ekonomiska

tjänsten struktur (ibid). Det kräver ett intresse och förförståelse för att som läsare förstå

relevansen, speciellt i ett exempel som artikel 2.

Med detta har man menat att de ekonomiska bedömningarna ersatt de publicistiska och att

kvaliteten i massmedieutbudet kraftigt försämrats. Men bilden rymmer samtidigt en grov

förenkling, eftersom även innehåll av hög kvalitet numera finns mera tillgängligt än tidigare.

Det är tveksamt om dessa nyheter lever upp till Arvidsson värdering ”just jolly interesting”

EU är knappast intresseväckande även om skribenterna använder ett dramatiserande språk för

att försöka väcka intresse. Det är svårt att beröra torts att EU-frågor ofta innehåller konflikter

mellan två sidor i varje aktuell fråga. Det krävs fortfarande ett politisk eller ekonomisk

intresse för att artiklarna ska väcka intresse.

Detta kan bero på att EU-nyheterna är svåra att förenkla. Ett skäl kan vara att EU:s

arbetsprocesser är komplicerade vilket har lyfts fram som ett problem i en av AIM

  34  

rapporterna som diskuterades tidigare i forskningsavsnittet. Ett annat problem som lyfts fram i

AIM rapporterna är att många gånger saknar journalisterna själva den förkunskap som krävs

för att förenkla nyheterna.

Att klara värderingen ”personalzation” är väldigt svårt för en nyhet om EU. Just EU är

praktexempel på en ansiktslös institution och det är förmodligen en av anledningarna till att

det är svårt att få en EU nyhet att beröra. Europa framträdande politiker både omtalas och

uttalar sig i artiklarna men det är inte säkert att dessa elitpersoner är välkända till gemene

man. Eftersom är en mellanstatlig institution finns det ingen specifik kulturell kontext att

knyta an till.

De journalister som arbetar med EU ställs inför vissa problem, som även diskuterats i

avsnittet tidigare forskning baserat på AIM rapporterna. De får uppleva en daglig slentrian av

presskonferenser och briefingar men där finns också en slutenhet som upplevs som en ovan

arbetsmiljö för svenska journalister. Nyhetsverksamheten i Bryssel fokuseras kring

maktcentra, de mäktiga aktörerna, organisationerna och institutionerna, eftersom de har högst

nyhetsvärde. Det betyder att det lätt blir matens perspektiv och maktens definitioner som når

oss via nyheterna (Hadenius, Weibull & Wadbring, 2009).

8:3:4 Re-kontextualisering

IMF är en organisation med ekonomisk makt och inflyttande och det är också IMF som

framställs i EU-diskursen i de utvalda artiklarna. Staten och regeringen lyfts fram som de

främsta politiska aktörer men samtidigt ger man en bild av en maktlöst svensk regering som

har begränsat inflyttande i EU. Man ger bilden av att Sverige blir lurade och utnyttjade av EU

men i exemplet i artikel 4 ber de svenska flygbolagen om EU:s hjälp. Man talar om EU:s

finansministrar och EU:s ekonomi och skiljer tydligt på EU och dess medlemsstater. Detta

märks genom att man väger statschefernas citat tyngre. Det är en bild av EU som enat men

ändå inte, det är fortfarande viktigt att skilja Tysklands åsikt från Nederländernas.

Bilden av EU är delad, dels framstår man som en ”mobbare” som tvingar Sverige med i

nödfonden med hjälp av grupptryck och dels framstår man som en hjälpande instans som står

enad för att reda upp de europeiska ekonomierna och företagen. Resultatet blir en luddig och

förvirrad bild. Nyheter passerar genom olika filter innan de publiceras i våra medier. Den

världsbild som presenteras i svenska massmedier är ett resultat av vad som finns tillgängligt

  35  

internationellt, nationellt och lokalt och vad de enskilda medierna bedömt vara av intresse

(Hadenius, Weibull och Wadberg, 2009:286). Det betyder att när media ger en bild av EU

som komplicerad och förvirrande så påverkar de läsarnas världsbild och deras bild av EU.

Arvidsson (1995:33) presenterar en av hennes respondenters uttalande om journalistikens

målsättning: ”It is always difficult to balance the public interest and the role of journalists as

arbiters of the fourth estate. We are meant to be the flagstones and pillars of democracy. To

hold that and do that in tandem with your effort to attract the audience is a difficult and

ongoing dilemma and it will get worse”.

Frågan är om inte journalistiken har ett ansvar att rapportera om EU vare sig det är

intresseväckande eller inte. Detta förvirrande informationsflödets status-quo är endast bra för

EU:s byråkrater som föredrar att arbeta bakom stängda dörrar.

9. Slutsatser och diskussion:

Hur ser EU-diskursen ut i det svenska medieutbudet? Vilken mediebild av EU skapar

diskursen?

Det fanns svårigheter att bestämma vad som är det svenska ”medieutbudet”, det utbud som

skapar mediebilden av EU. Dagens medieutbud kan infatta alla klassiska nyhetskanaler; radio,

tv och tidningar samt de nya digitala och sociala medierna, som bland annat twitter och

YouTube. Dessa moderna medier är globala och begränsas inte av Sveriges gränser. Det gör

definitionen ”det svenska medieutbudet” problematiskt. Efter de avgränsningar som jag gjort

kan man konstatera att den mediebild som man får fram ur min analys är främst skapad av de

dagstidningar som artiklarna är hämtade från.

Utifrån artiklarna kan vi se att språket i EU-diskursen präglas av allvar, dramatisering och att

det har en seriös ton. Diskursen ger ingen förklarning till hur besluten fattas men förklarar

börseffekterna som följer av den ekonomiska krisen. Många gånger har EU endast en biroll i

dessa artiklar. Bara i artikel 3 och 7 har EU huvudrollen. I artikel 4 framställs till och med EU

med hjältegloria. EU ses snarare som något man måste rätta sig efter än som en del av vårt

demokratiska system.

Det finns en mångfacetterad bild av EU som institution. Å ena sidan framställs EU som en

påtryckare som tvingar fram agerande från medlemstaterna genom grupptryck. Å andra sidan

  36  

framställs EU som räddaren i nöden som reder upp de europeiska ekonomierna och företagen.

Vad som framför allt framgår tydligt i denna analys, är att EU snarare porträtteras som ett

institutionellt rättesnöre än som en del av vårt demokratiska system.

De förväntningar på EU-medlemskapet som Olof Pettersson beskriver inte någon större

betydelse för EU-diskursen i det utvalda materialet i uppsatsen. Det finns dock en svag

förankring till Peterssons tredje förväntning ”Sverige är bäst..”. Sverige lyfts fram i artiklarna

som ett framgångsexempel i den ekonomiska krisen. Sverige har klarat sig bättre en många

andra medlemstater och är därför inte särskilt villigt hjälpa de andra medlemstaterna och

samtidigt riskera sin egen stabila ekonomiska situation. Det är oklart om de ”vilseledande

förväntningar”, som Petersson(2004) menar att folkopinionen har är baserade på en

opinionsmättning eller på ett resultat som Petersson själv sammanställt från sina källor. Det är

svårt att fastslå i vilken grad detta är de förväntningar svenska folket hade inför medlemskapet

i EU.

Hur lever EU-diskursen upp till nyhetsvärderingens kriterier?

Relevansen i nyheten om EU:s krispaket är knuten till svenskarnas plånböcker. Det finns en

relevans för gemene man men det kräver att läsaren har en viss förståelse. Artiklarna har svårt

att leva upp till det normala intresseväckande kriteriet även om skribenterna använder ett

dramatiserande språk.

Två bakomliggande anledningar till detta kan vara; för det första att EU är en komplex

institution och att det som händer i Bryssel är svårt att förenkla eller att journalisterna har

bristande kunskaper och att arbetsprocesserna är komplicerade. Den andra anledningen kan

vara att EU är en ansiktslös institution utan nationell eller kulturell tillhörighet och därför

lever inte dessa artiklar upp till nyhetsvärderingens kriterium att beröra läsaren.

Som belysts i både i analysen och i avsnittet om tidigare forskinkning så finns det många

hinder för EU-nyheter att ta sig igenom innan de når ut till sin publik. Vilka av händelserna

inom EU som väljs ut som nyheter är dels ett strategiskt beslut baserat på ekonomiska frågor

och dels en bedömning av vilka nyheter som kommer väcka intresset hos den bredaste

publiken. Dessutom finns svårigheter att återge EU-kommissionens agerande på rätt nivå när

det gäller insyn och tydlighet.

  37  

I avsnittet om tidigare forskning går det givetvis att kritisera huruvida nyhetsvärderingarna

från 1995 är aktuella i dagens medieutbud. Men som Gunnar Nygren påpekar så har

moderniseringen inom medievärlden snarare skapat förskjutningar av värderingar än totalt

reviderat dem.

Vilka potentiella effekter kan denna diskurs ha på EU:s anseende?

När studerar de utvalda artiklarna blir resultatet en luddig och förvirrad bild av EU. Bakom

dessa artiklar finns det en ovilja och ett icke-intresse från journalisternas sida att förklara hur

EU:s beslutprocess ser ut och vad EU:s egentliga funktion är. Detta kan bero på en bristande

förförståelse och en bristande förmåga att förenkla vilket har redovisats här ovan. Genom att

inte ge en mer nyanserad och djupgående bild skapar man en svag förståelse eller intresse för

de händelser som sker i EU. Därför legitimerar svensk media de svenska medborgarnas

ointresse för EU. Denna slutsats stärks av bristen på granskande EU-nyheter i andra medie-

kanaler, vilket redovisas i avsnittet om ”avgränsningar och material”.

I teoriavsnittet härleder jag att den bild media ger av en institution, utgör en betydande del av

deras anseende. Media är med och skapar den vedertagna uppfattningen om EU, eftersom den

medierade diskursen når ut till en bred publik.

Media skapar alltså en förvirrad bild av EU vilken snarast bidrar till att EU:s anseende

försvagas. Avslutningsvis kan man slå fast att det kan finnas de journalister som inte har

några åsikter eller tankar om EU överhuvudtaget. Detta konstaterande leder fram till att en av

PR-världens klyschor kanske stämmer i EU:s fall; worse than a bad reputation, is no

reputation.

Förslag till fortsatt forskning:

Den bild som media skapar av en person/företag eller organisation är endast en del av den

personens/företagets eller organisations anseende. För att få en fullständig bild av vilka

effekter EU-diskursen har på EU:s anseende skulle det behövas en receptionsanalys, där man

undersöker vad det är för bild läsarna har av EU.

  38  

Eftersom analysen i denna uppsats är utförd på ett avgränsat urval av 8 tidningsartikel så är

det svårt att argumentera för att analysen ger mycket mer än en inblick i EU-diskursen.

Uppsatsen har en grad av generalisering men om man tittar tillbaka till avsnittet om tidigare

forskning och resultatet som jag redovisade i B-uppsatsen (En inblick i medias förhållande till

EU) så kan man se likheter mellan de två analyserna. Detta pekar på att de redovisade

resultaten kan återfinnas vid olika tidpunkter av nyhetsrapporteringen om EU vilket bör stärka

validiteten av analysen och slutsatserna om EU- diskursen. Man kan ändå konstatera att för att

ge en mer fullständig bild av den svenska EU-diskursen skulle det vara intressant att göra fler

nedslag i den svenska EU-rapporteringen. Detta behövs för att genomföra och belysa en

eventuell progression.

Litteratur och referenser:

- Allan (2010) News Culture, (3. ed) New York: Open University Press

- AIM (Adequate information management in Europe), (2007) Reporting and managing

European news, final report of the project (2004-2007)

- AIM (2007) consortuium (ed.) Understanding the logic of EU reporting from

Brussels” analysis of interviews with EU correspondents and spokespersons, Bryssel:

ett projekt av Europa kommissionen inom ”the six framework programme”

- Arvidsson (1995) what makes the news? A study of the news values and process

behind BBC Television News, Lund: research papers in media and communication

studies (report No. 15)

- Berglez (2010) ”Kritisk diskursanalys”, I Ekström & Larsson red. (2010) Metoder i

kommunikationsvetenskap, Lund: Studentlitteratur

- van Dijk (1998) Ideology; a multidisciplinary approach, London: Sage

- Falkheimer & Heide (2009) ”kris”, i Berglez & Olausson, red. (2009) mediesamhället

centala begrepp, Lund: Studentlitteratur

- Fowler (1991) Language in the news; discourse and ideology in the press, New York:

Routledge

  39  

- Fairclough (2010) Critical discourse analysis; the critical study of language,

Edinburgh: Pearson

- Fairclough (2006) language and globalization New York: Routledge

- Fairclough (1995) Media discourse London, New York: Bloomsbury academic

- Hall (1997) ”introduktion” i Hall red.(1997) repesentation; cultural representation

signifing practice London: Sage publications

- Häger (2009) Reporter, en grundbok i journalistik Stockholm: Nordstedts

- Hadenius, Weibull och Wadbring (2009) 9ed. Massmedier, press, radio och tv i den

digitala tidsåldern Helsingborg: Eskerlids förlag

- L’etang (2008) Public relations; concepts, practies and critique London: Sage

publications

- Nygren (2009) ”Bland multireportrar och innehållsleverantörer”, i Hvitfeldt och

Nygren red.(2009) På väg emot medievärlden 2020, journalistik, teknik, marknad

Lund: Studentlitteratur

- Reed (2003) Information and economic interdependence ”the Journal of conflict

resolutions” Vol. 47. No. 1 Buliding a Sicence of World. London: Sage publications

Inc.

- Winther Jörgensen och Phillips (1999) Diskursanalys som teori och metod Lund:

Studentlitteratur

- SNS:2004, Petersson, Har svensk demokrati påverkats av EU-medlemskapet? Tio år i

EU, SNS-konferens

- Tallberg (2007) 3ed. EU:s politiska system Lund: Studentlitteratur

- Thompson (1995) översättning Thorell (2001) Medier och modernitet Göteborg:

Diadalos

Digitala referenser:

- www.ne.se (http://www.ne.se/lang/analys/372673)(kontrollerat 2011-05-03)

  40  

- www.sns.se (http://www.sns.se/zino.aspx?articleID=1661) (kontrollerat 2011-05-03)

- www.mediearkivet.se (kontrollerat 2011-03-23 och 2011-05-12)

- www.imf.org (http://www.imf.org/external/about.htm,

http://www.imf.org/external/about/govstruct.htm) (kontrollerat 2011-05-05)