GYLLENE REGLER FÖR PUBLIC SERVICENYHETSJOURNALISTIKINTERVJUER

GYLLENE REGLER FÖR CHEFER

ERIK FICHTELIUS

TACK!25 år på Sveriges Radio15 år på SVT6 år på URNu slutar jag på public service

Fantastiska år. När jag började hette radiochefen Olof Rydbeck. En annan tid, ett annat land. Barnprogrammen hade långhåriga, smala programledare som byggde Kartonghus och Lekte med bilder.I princip allt har blivit bättre.Public service har inte längre monopol.Programmen utgår mer från publikens behov och inte produ-centernas intressen.Rullbandspelarna och svartvit negativklippning är borta.Datorerna har gjort sitt intåg (det var jag med och bidrog till, fast många trodde att datorn var farlig). Nu kallar vi det digital transformation och just nu går det väldigt fort.Vårt oberoende har ökat, och kan fortfarande bli större.Public service i Sverige står starkare än någonsin. UR har gått från klarhet till klarhet och är det enda public service-bo-lag i världen som fått rejält stärkta resurser.Under resans gång har jag formulerat ”Nyhetsjournalis-tik - Tio gyllene regler”. Det började som en föreläsning på Journalisthögskolan, och blev sedan en bok och en radio- och tv-serie producerade av UR. Boken har kommit ut i omarbetade upplagor och används fortfarande i journa-listubildningen i Sverige och stora delar av världen, översatt till ryska, arabiska, vietnamesiska och ett okontrollerat antal piratöversättningar. Den kanadensiske journalistikforskaren John Sawatsky´s tio regler för intervjuare (tre gyllene regler och sju dödssynder)

har också blivit en del av mitt engagemang och min undervis-ning, och jag har kompletterat dessa med tre egna intervju-regler. Den uppmärksamme läsaren hittar också ”Journalis-tens 10 svarta regler” i denna skrift.

En gång fomulerade jag också fem gyllene regler för chefer. Så här i efterhand måste jag väl konstatera att jag inte alltid levt upp till dem. Sista regeln lyder dock:- Sluta i tid!Det är det jag gör nu. Fast det är svårt. Man ska sluta när det är bra, och det är då det är som svårast.Jag vill sluta med att peka framåt och har därför skrivit ”Tio gyllene regler för public service”. Jag hade tänkt hålla det som ett litet avslutningstal. Det blev nog lite långt.Därför kommer här mina gyllene råd för public service i tryckt form, tillsammans med nyhetsreglerna, de svarta reglerna, chefsreglerna och intervjureglerna. En samling personliga råd och synpunkter (inte nödvändigtvis UR:s) som förhoppnings-vis kan ge inspiration och eftertanke.

Tack för allt – förlåt allt!Lycka till!

Erik

JOURNALISTENS 10 SVARTA REGLER

TIO GYLLENE REGLER FÖR PUBLIC SERVICE

Just nu är debatten om vad som är public service kärnupp-drag och prioriteringar på väg att hårdna. Skyttegravarna mellan public service och den kommersiella medievärlden grävs allt djupare. Det är olyckligt, och egentligen alldeles i onödan. Public service måste vara både brett och smalt, men balansen där emellan kan alltid prövas. Public service är något annat än medier som finansieras med lösnum-merförsäljning, prenumerationer, streamingavgifter eller reklam. De olika medieslagen behövs och har sitt berätti-gande, var och en i egen kraft.

Public service är en del av ett europeiskt samhällskontrakt, ett värn för demokrati och medborgarmakt. BBC fyllde 90 år 2012 och även Sveriges Radio fyller 90 denna sommar. Över hela Europa kan vi fira att radio- och tv i allmänhe-tens tjänst utvecklats till en omistlig del av vår kultur.

Institutionen public service påverkar ”marknaden”. Det kanske till och med är en del av idén. Just denna ”mark-nadspåverkan” är nu det som gör att ställningskriget hård-nar. Men att folkbiblioteken gratis lånar ut böcker och där-med ”stör” förlagens bokförsäljning är inget argument för att stänga biblioteken. Det är inget argument mot kommu-nala skolor att deras verksamhet hotar vinsterna i de stora friskolekoncernerna. Gemensamt finansierad verksamhet finns till för det allmännas bästa, på en annan plats och med ett annat uppdrag än marknadens. Det finns forsk-ning som visar att existensen av public service inte bara gör befolkningen kunnigare, utan att det också gynnar försäljningen av tidningar och tidskrifter. I de länder där public service är starkt är också pressen stark. Public ser-vice väcker intresse, sätter ett kvalitetsgolv och har kraft att skapa innovationer som kommer alla till del.

Trots detta ser jag nu, som vd för ett av public service-bo-lagen, och som ordförande i den gemensamma branch-

sammanslutningen Utgivarna hur konflikten mellan kom-mersiella medier och public service håller på att trappas upp. Logiken ser ut ungefär så här:

Medierna konvergerar, ljud, bild och text smälter samman. Sveriges Radio, SVT och UR publicerar inte längre bara ljud och bild, utan stärker sitt utbud och sin närvaro på nätet. Tidningarna å sin sida blir mediehus med ljud och rörlig bild utöver text. Distribution är inte längre något som be-gränsas av sändarmaster, utan är en närmast oändlig re-surs på nätet. Samtidigt är tidningarnas ekonomi alltmer hotad.

I det läget kan man ifrågasätta meningen med att en del ljud och bild-produktion ska vara allmänt finansierad och reglerad. Argumentet från kommersiella medieföretagen blir då att se presstöd och public service-finansiering som en och samma sak. Public service finansieras med närma-re 7,5 miljarder av den radio- och tv-avgift publiken måste betala, och tidningarna får drygt en halv miljard i skatte- finansierat presstöd. Slå ihop detta till en enda stor pott på 8 miljarder och låt alla som producerar allmännyttig jour-nalistik dela på pengarna, blir resonemanget.

Vad kritikerna då bortser från är public service institutio-nella och historiska roll som en del av ett samhällskontrakt. Uppdraget för radio och tv i allmänhetens tjänst är förknip-pat med krav på opartiskhet och saklighet i nyhetsförmed-lingen, ett särskilt ansvar för utbildning och högkvalitativ underhållning, barnprogram och särskilda satsningar för nationella minoriteter och personer med funktionsnedsätt-ning. Dessa krav, som ofta står stick i stäv med kommersiella intressen och logik, ska och bör vara något helt annat än den frihet från reglering som måste råda för medier som finan-sieras av annonsörer och prenumeranter.

1. KOLLA ALDRIG EN BRA GREJ, DEN KAN SPRICKA

Expressen ska inte vara opartisk. Staten ska inte kräva att Sydsvenska Dagbladet har en viss mängd text på meän-kieli. De som vill blanda ihop skattefinansierat presstöd med public service bortser från olika medieslags skilda DNA. Resultatet skulle kunna bli en reglering som pressen varken vill eller bör ha. Men det är när denna samman-blandning sker som konflikten blossar upp. Det har vi re-dan sett i Tyskland och Danmark, och fronten är på väg hit.

Hittills har gemensamma organisationer som Utgivarna lyckats dämpa stridsviljan, och regeringen står emot kra-ven på att blanda ihop presstöd med public service. Kom-mersiella medier utreds just nu, public service har redan ett sändningstillstånd fram till 2020, som inte plötsligt bör rivas upp. Det är inte public service som hotar press-sens affärer, utan stora globala giganter som Google. Utan att knappt betala skatt dammsuger dessa globala företag världen på annonsintäkter, och rycker undan affärsmodel-len också för små svenska lokaltidningar. Den fria pressen behövs för demokratin, och måste kunna få ett stöd för sin överlevnad utan att man raserar den fungerande sam-hällsservice public service ger.

Nordisk och framförallt svensk public service är något unikt. De är de mest trovärdiga institutionerna, med en stadigt växande uppskattning från sin publik. Jag är över-tygad om att svensk public service starka ställning häng-er samman med att vi organiserat oss i tre från varandra självständiga bolag. Resultat blir att radion står sig stark mot tv, som i många länder knaprat resurser från radion. I Sverige har dessutom utbildningen en egen, fredad zon. Dyra sporträttigheter och underhållning som finalen i ESC kan inte finansieras med neddragningar av radions P1 el-ler UR:s utbud av kunskaps- och barnprogram.

Den hårdnande tonen mellan public service och kom-mersiella medier är dock ett faktum, och det finns reella motsättningar som måste hanteras. Pressens oro över framtiden måste tas på allvar, och där måste public ser-vice ställning och utbud tas i beaktande. Konvergensen

av medierna, den digitala transformationen, gör att det finns anledning att tänka igenom vad public service är och bör vara.

Efter snart ett halvt sekels yrkesverksamhet inom alla de tre public serviceföretagen har jag, nu när jag slutar, dragit några slutsatser om vart public service är och bör vara på väg. Jag har dristat mig till att formulera ”Tio gyllene regler för public service”.

1 HÅLL FAST VID KÄRNUPPDRAGET: INFORMERA, UNDERVISA OCH UNDERHÅLL!

BBC:s tre ledord – inform, educate and entertain – står sig bättre och bättre för varje år. Vi behöver inte krångla till det med nya och andra ord för vår värdegrund. SVT, Sve-riges Radio och UR arbetar i allmänhetens tjänst för att medborgarna ska kunna fungera just som medborgare. Nyhetsförmedling, drama, barnprogram, dokumentärer, utbildning och folkbildning blandat med bred underhåll-ning och sport är kärnuppdraget. Bredden i utbudet är viktig för folklig förankring, och för att nå ut också med det smalare utbudet.

Men balansen mellan brett och smalt är viktig. Under-hållningen får inte ta allt utrymme, information och ut-bildning är lika nödvändigt. Public service-ledningarna måste hålla i hela uppdraget och vara på sin vakt för att inte förlora någon del i jakten på tittare och lyssnare.

2 STÄRK SJÄLVSTÄNDIGHETEN!

Public service dubbla oberoende ger trovärdighet och särställning. Public service står fritt gentemot kommersi-ella intressenter och statsmakterna. Denna självständig-het försvaras och manifesteras på flera sätt.

Det kommersiella oberoendet innebär frihet från reklam och publikmaximering. Hänsyn till annonsörer behöver

2. RAPPORTERA ALLTID FÖR ATT GYNNA EGNA ÅSIKTER OCH INTRESSEN

inte oroa public service. Det politiska oberoendet har fle-ra grundpelare. Att avgiften inte är en skatt är en sådan. När public service blir en del av de årliga budgetmang-lingarna i parlamentet riskerar självständigheten att gå förlorad. Det är den bittra erfarenheten från länder som gjort om licensen till en skatt.

Det är bra att finansieringen nu ska utredas, utan panik och i god tid. Det nuvarande systemet behöver förändras, men fungerar fortfarande. Betalningsviljan är högre än någonsin, både i Sverige och i Storbritannien. Samtidigt är det inte rimligt att fattigpensionären med tjock-tv måste betala licens medan höginkomsttagaren med flatskärm och internet slipper undan. Avgiften måste bli teknikneu-tral. När ett nytt system utformas bör det göras så att så gott som alla betalar, samtidigt som finansieringen blir långsiktig och inte en del av riksdagens budgetprocess eller en skatt. Det ska finnas en direkt länk mellan public service och publiken, och finansieringen ska inte vara en del av ett allmänt mediestöd. Finansieringen är en av pelarna, ägandeformen är en an-nan. Programbolagen ägs av en stiftelse, med vd:ar och styrelser som arbetar enligt aktiebolagslagen.

Regeringen utser Förvaltningsstiftelsen, som utser sty-relserna, som i sin tur utser vd i programbolagen. Varje vd utser sen själv sina chefer och ett regeringsskifte inne-bär inte att tv-chefen eller nyhetschefen byts ut. Så är det inte i alla länder, men i Sverige fungerar systemet. Det är värt att värna och utveckla. Fram till för några år sen utsåg regeringen ordförandena i programbolagen. Dessutom enligt en politisk överens-kommelse som innebar att det största partiet skulle ha ordförandeposten i SVT, det näst största i Sveriges Radio och det tredje största i UR. Socialdemokraterna har där-med innehaft ordförandeposten i SVT, medan andra par-tier roterat i de andra bolagen. UR har till exempel haft ordföranden från Vänsterpartiet, Centern och Folkpar-

tiet. Stiftelsen övergav på eget initiativ denna princip så sent som våren 2014, när de partipolitiska ordförandena ersattes av oberoende.

Men ytterligare en förändring skulle stärka oberoendet.

Ägarstiftelsen består till dels av ännu aktiva politiker. Flera riksdagsledamöter, som också sitter i Kulturutskottet sitter även i stiftelsen styrelse. Det innebär ett olyckligt dubbel-kommando och en otydlig konstitutionell roll. Regering och riksdag skulle kunna börja arbeta enligt en ny princip som innebär att man avstår från att välja aktiva politiker till ägar-stiftelsen. Däremot kan ledamöterna förstås ha en politisk bakgrund eller åsikt. Det skulle frikoppla public service yt-terligare från partipolitiken och stärka oberoendet.

3 STÖR MARKNADEN – MEN FÖRSTÖR DEN INTE!

Public service-bolagen borde tydligare än idag kunna erkänna att mediekonvergensen gör det besvärligt med avgränsningen mellan public service och kommersiellt beroende medier, och försöka ta hänsyn till detta i sin dagliga verksamhet.

Bakgrunden till att vi fått public value-test i Sverige och många andra länder är utvecklingen på utbildningsom-rådet. För snart tio år sen inledde BBC en storsatsning på utbildningsprogram. Stolt förklarade BBC att företaget skulle producera allt som brittiska skolbarn behöver. Den brittiska läromedelsindustrin gick i taket och klagade hos EU-kommissionen. EU gav i princip läromedelsförlagen rätt. BBC borde inte ha ambitionen att lägga under sig allt, utan måste ta hänsyn till marknaden. När BBC lan-serar nya tjänster bör dessa därför prövas mot påverkan eller skadeverkningarna på marknaden. Det är det som är public value-test. Resultatet blev av att BBC la ner sin utbildningssatsning, som för övrigt inte ersattes av mot-svarande kommersiella satsningar. Alla blev förlorare, in-klusive de nordiska public service-bolagen som nu också ska göra Public value-tester.

3. FÖRSÖK INTE HA TÄCKNING FÖR RUBRIKER I TEXT ELLER INSLAG

4. CITATTECKEN BETYDER INTE NÖDVÄNDIGTVIS ATT DEN INTERVJUADE SAGT JUST SÅ SOM DET STÅR

Idén med public service är att vi ska vara något annat än marknaden. Det är alltså okej att störa marknaden, men vi bör akta oss att förstöra den.

En av mina tidiga åtgärder som UR-chef blev att lägga ner den lilla förlagsverksamhet företaget hade. BBC:s erfarenheter spelade roll och det skulle kunna förstöra marknaden om UR med licensmedel konkurrerade med kommersiella läromedelsförlag. Istället har vi bjudit in hela branschen att på egna villkor producera och sälja förlagsprodukter i anknytning till UR:s program. Tillgång till UR:s omfattande ljud-och bildmaterial kan i själva verket stärka en utsatt läromedelsbransch. Flera förlag publicerar nu böcker och annat material som bygger på UR-program. Public service kan hjälpa istället för att stjälpa.

Sveriges Radio och SVT arbetar med att lyfta fram ljud och bild mer än text på sina sajter, och att möjliggöra inbäddning för andra medieföretag. Det som nu ändå väcker störst anstöt för pressen är SVT:s olika nättjäns-ter, som en del tycker ligger alltför nära tryckta mediers kommersiella utbud. Det är en balansgång, måste vi er-känna. Public service måste få utvecklas där publiken är, på nätet. Men samtidigt måste public service-bolagen akta sig för att lämna sin särart att i första hand göra pro-duktioner i ljud och bild.

Säger vi att det är okej att störa, ska vi anstränga oss att inte förstöra. Public service kan ålägga sig en viss åter-hållsamhet och eftertanke. Vi ska inte bli tidningar på nä-tet, dominera underhållningen eller trycka läroböcker. I sportsammanhang har public service och kommersiell tv lyckats samverka kring stora evenemang och rättigheter. Kanske är det möjligt att göra samma sak även när det gäller drama och stora underhållningsevenemang?

4 VAR NÄRVARANDE PÅ ALLA PLATTFORMAR!

Det vore absurt om inte public service skulle få använda nätet och sociala medier för att nå sin publik. Modern di-gital distribution är ett måste för public service. I Tyskland har pressen lyckats driva fram begränsningar till exempel om hur många rader text public service får ha på en hemsida. I Sverige höjs röster för regleringar av vad public service ska få göra på nätet. Plötsligt blir libe-raler regleringsivrare för egna intressen.

Den typen av begränsningar skulle bli en smärtsam till-bakagång i public service utveckling. Under decennier lyckades tidningarna hindra Sveriges Radio från att be-driva en rimlig nyhetsförmedling. Dagens Eko heter Eko just för att redaktionen skulle spegla det som redan va-rit, och sändningen reducerades till något kort sent på kvällen. Tidningsägda TT stod för nyhetsförmedlingen i radion, och för säkerhets skull var TT-chefen under ett decennium också radiochef (och kallades därför för Dub-belexcellensen). Förbudet mot direkt nyhetsförmedling i radion bröts på allvar första gången av dåvarande repor-tern Gunnar Helén när han rapporterade från fredsfiran-det på Kungsgatan den 7 maj 1945.

Fortfarande domineras konsumtionen av radio och tv av traditionella sändningar. Men vi ser vart det är på väg. Allt fler lyssnar och tittar när det passar via nätet, och inte minst den yngre publiken använder mobila plattfor-mar. Att stänga den distributionsformen för public ser-vice är att strypa uppdraget. Public service ska tvärtom anstränga sig för att utveckla sitt erbjudande på alla nya plattformar, utan att för den skulle förvandla sig till tid-ningar på nätet.

5 FORTSÄTT FÖRNYA NYHETERNA!

Det område där jag tror att behovet av innehållsmässig förnyelse i public service är som störst gäller nyhetsför-medlingen. Den tid är förbi när en majoritet av befolk-

5. STÄLL ALLTID JA OCH NEJ FRÅGOR, GÄRNA MED ARGUMENT OCH STARKA ORD I FRÅGAN

ningen bänkade sig framför tv:n klockan halv åtta eller nio för att se Rapport eller Aktuellt. Publiken minskar, blir allt äldre och stänger av nyheterna. Det speglar ett stort demokratiskt problem, med konsekventa ”nyhetsundvika-re” som väljer bort allt vad nyheter, samhällsprogram och dokumentärer heter. Detta är ett problem i hela västvärl-den, och inte minst public service måste hitta nya vägar och former för att nå befolkningen med viktig och relevant nyhetsförmedling och samhällsinformation. Min slutsats är att här borde public service sätta in nya och stora re-surser. En av nycklarna tror jag ligger i att våga vara bred genom att vara smal. Nyhetsförmedlingen kan på olika sätt nischas för skilda publikgrupper, inte minst med hänsyn till olika kunskapsnivåer. Det behövs en bättre anpassning till publikens utbildningsnivå, språkförmåga och behov.

6 SAMVERKA MED DET OMGIVANDE SAMHÄLLET!

En av nycklarna till denna förändring, som kan påver-ka inte bara nyheterna utan hela utbudet, är hur public service förmår samverka med samhället runt omkring. Ibland tenderar journalistiken att bli alltför självgod och isolerad. Det finns en slags beröringsskräck. En del reportrar tror att självständighet och oberoende hotas bara vi pratar med andra. Jag tror tvärtom att en tydli-gare, mer strukturerad och än mer intensiv dialog med publiken, också genom olika delar av det organiserade civilsamhället kan stärka public service ställning, utbud och uppdrag.

UR har till exempel utökat sina organiserade kontakter med folkbildning, utbildningsväsende och nationella mi-noriteter, något som gett oss kunskaper och program-uppslag, utan att vårt oberoende störts. Detta inbegriper också att släppa in mediekonsumenterna i produktionen. Numera kan många tittare och lyssnare själva producera ljud och bild av lika god kvalitet som vi själva. Att öppna public service kanaler och program i större utsträckning för denna folkliga medverkan är en framgångsfaktor och önskvärd utveckling.

Både SVT och UR sänder många timmar varje dag från debatter, föreläsningar, politiska evenemang och semina-rier som anordnas av högskolor och folkbildning, organi-sationer och intressegrupper i samhället. Därmed vidgas det offentliga samtalet och möjligheten till delaktighet för alla i hela landet. Detta utbud kan växa, också i radion.

7 ÖPPNA PROGRAMBANKEN!

När allt programmaterial i public service finns tillgängligt inte bara i direktsändning, utan också i efterhand med god kategorisering och sökbarhet ökar värdet av utbudet. En av de största och mest dramatiska förändringarna i medie-landskapet är ju framväxten av Netflix och andra video on demand-tjänster på nätet. De företag som nu vinner an-vändare har utvecklat tjänster som tillgodoser nya medie-vanor. De tillgängliggör stora programbanker och lägger enorma resurser på att lösa rättigheter. De arbetar också aktivt med metadata och algoritmer som ger tittaren för-slag på liknande utbud. På detta område har public service fortfarande mycket att lära och utveckla. Jag hävdar stolt att UR ligger i framkant.

Det public service gjort och sänt genom decennierna utgör en nationell skatt. Men det mesta är inlåst på public ser-vice dataservrar. SVT har gjort insatser med Öppet arkiv, men det är fortfarande bara en bråkdel av det som finns i skattkistan som är tillgängligt. Sända program ligger kvar på nätet i några veckor efter sändning, och är sedan för det mesta borta från allmänhetens ögon. Sveriges Radio har varit mer generös, med till exempel alla poddbara doku-mentärer.

De senaste åren har UR drivit projektet ”befria program-men”. Med hjälp av extra medel från regering och riksdag har UR löst rättigheterna för de senaste fem årens pro-duktion så att programmen finns öppet på nätet för alla. Därmed finns en aktuell programbank med över 12 000 pro-gram omedelbart tillgängliga, sökbara enligt biblioteksda-tastandard och andra moderna metoder.

lets brister och svek. Kraven ska bli besvärliga också för beställarna i riksdagen. Minoriteterna ska synas och hö-ras i radio och tv. Om public service skärper sig på detta område kommer vi att bidra till ett mänskligare samhälle och public service blir i högre grad en angelägenhet för alla. Detta gäller alldeles särskilt med ett växande antal nyanlända i Sverige.

9 FÖRSVARA OCH UTVECKLA PLURALISMEN!

Jag fick mitt första jobb inom public service på regional-radion i Uppsala, som startade hösten 1969 i ett försök att bryta UNT:s förlamande nyhetsmonopol över Upp-landsslätten. Tillkomsten av lokalradion var ett ambiti-öst försök att komma närmare medborgarna och att öka mångfalden i det journalistiska utbudet, där många plat-ser dominerats av lokala mediemonopol. Mångfald och pluralism har alltid varit en profilfråga för public service. Det är därför det nästan blir skrämmande när Mittmedia nu erbjuder sig att ta över den lokala nyhetsförmedling-en från public service. Ska vi ha nya mediemonopol? Och varför just Mittmedia? Nej tack, konkurrens är av godo och public service kan erbjuda mångfald även på lokala marknader. Vi ska aldrig eftersträva monopol och enfald. Public service ska vara öppet för delning och vara ex-tremt noga med att ge credit till andra.

Pluralismen var orsaken till att TT gjorde egna nyhets-sändningar i radion så länge Sveriges Radio hade mono-pol i etern. När sen närradio och kommersiell radio kom löstes mångfalden på andra sätt. Uppdelningen av public service i tre fristående programbolag är en del av detta pluralistiska tänkande. Vinsten för mångfald i etern, och för radions och utbildningsprogrammens ställning, är mycket större än eventuella administrativa merkostna-der. I de flesta andra länder har radion inte mer än 20 % av budgeten. Här har Sveriges Radio 35 %, och UR 5 %. Det gör svensk radio unikt starkt och det gör att Sverige över huvud taget har ett utbildningsutbud i radio och tv. UR är litet i Sverige, men stort i världen.

6. ANVÄND PRESSKORTET FÖR ATT GÅ GRATIS PÅ BIO, TEATER OCH MUSEER

Här finns en viktig framtidsuppgift för public service. UR har med engagerade och konstruktiva rättighetsinneha-vare kunnat lösa rättigheterna för ett begränsat utbild-ningsutbud. Att göra detta i större skala kommer att kosta avsevärt i pengar och arbete. Samtidigt är programbanken en del av public service och vårt kollektiva minne. Men vi kan inte sluta göra nya program för att tillgängliggöra de gamla. Här krävs resurser och kreativitet från programma-kare, rättighetsorganisationer, regering och riksdag. Detta kan också vara en uppgift för ett moderniserat biblioteks-väsende.

8 SE MÅNGFALDSUPPDRAGET SOM EN MÖJLIGHET!

Regering och riksdag har succesivt skärpt kraven på public service när det gäller utbudet för nationella mi-noriteter och tillgänglighet för personer med funktions-nedsättning. Alla program ska numera textas, andelen program på teckenspråk och med syntolkning ska öka. Program på de nationella minoritetsspråken ska öka årli-gen. Kraven är precisa, och följs upp noggrant av Gransk-ningsnämnden. I en värld när vi också ska behålla en stor och bred publik, klara nyhetsförmedling, bred underhåll-ning och internationella sporträttigheter blir dessa krav internt lätt betraktade som en börda. Det är lätt att för-stå att det blir så, men det är inte så våra uppdragsgivare tänkt det.

Jag anser att public service med ett annat allvar och glädje borde omfatta dessa särskilda krav. Vi måste sätta på oss rättighetsglasögonen och inse att det inte är för att vara ”snäll” som riksdagen formulerar dessa krav. Kraven ställs därför att minoriteter och personer med funktionsned-sättning har mänskliga rättigheter som alla andra, rättig-heter som alltför många i samhället behandlar som just ett besvärligt tvång. Det leder till exkludering och att vissa medborgare i praktiken berövas elementära rättigheter.

I själva verket kan och borde dessa krav leda till kreativa program och hårda granskningar av majoritetssamhäl-

Det har inte alltid varit självklart som publicistiskt upp-drag, men SVT direktsänder numera partiledartalen i Almedalen, de politiska partiernas kongresser och andra evenemang, som en del av en demokratisk infrastruktur. UR sänder tusentals föreläsningar och seminarier från universitet och andra utbildningsinstitutioner. Innebörd-en av public service skulle kunna vara ett mer generöst delande av sådant, allmängiltigt, icke exklusivt materi-al. Det behöver kanske inte stå tio direktsändande team bredvid varandra i Almedalen.

Man ska heller inte glömma den samhälleliga nyttan av stora institutioner som bidrar till utbildning och rekry-tering. Många journalister har tagit sina första stapplan-de steg i lokalradion. Fotografer, scenografer, sminkörer, regissörer, redigerare, projektledare och många andra yrkeskategorier får sin yrkesingång inom public service, innan de vågar starta eget eller rekryteras till kommer-siellt finansierad verksamhet. Eller går ut i världen som berömda filmskapare. Public service generella nytta för samhället i vidare mening är därmed också en del av me-ningen med föreningen.

UR har länge argumenterat för att kunskapsutbudet bor-de vara minst 10 % av public service. Det finns hela tiden en oro hos oss i de mindre public service-bolagen att SVT strävar efter att ta över alltihop. Regering och riksdag har i stor enighet över blockgränsen tagit upprepade och tyd-liga beslut om värdet med flera programbolag. Bolagen samarbetar redan administrativt, tekniskt och lokalmäs-sigt, men skulle kunna förbättra samverkan när det gäller gemensamma tekniska plattformar för nätdistribution och ömsesidig länkning till varandras programutbud.

10 SE PUBLIC SERVICE SOM EN GEMENSAM OCH GENERÖS NATIONELL RESURS!

När Norge drabbades av terrorattentatet på Utöya 2011 var det kring norsk public service NRK folket samlades för att få information, och så småningom en plattform för gemensamt sörjande. När det händer något stort och viktigt är det centralt att det finns en institution med tro-värdighet och folklig förankring att vända sig till. Det är på så sätt det breda uppdraget hänger samman med det smala. Det är inte oväsentligt i en tid när lägereldarna i varje land blir färre och mindre. Public service blir ett ut-tryck för nationen. Vi tillhör också ett litet språkområde. Program på svenska, andra nordiska språk eller de natio-nella minoritetsspråken är oerhört viktiga, och borde få en större plats i utbudet.

Public service är den samhällsinstitution som med själv-klarhet och trovärdighet samlar stora tittar- och lyss-narskaror vid nationella val eller stora nyhetshändelser, och som har kunskapen och resurserna att sända stora evenemang som prinsessbröllop, kungabegravningar och nobelfester. Långsiktigt skulle dock public service kunna dela med sig mer frikostigt av dessa bilder och evene-mang för distribution också av andra, ungefär som den svenska riksdagen idag självt spelar in allt som händer i kammaren, men låter medierna fritt ta del av det.

7. DELA ALDRIG NYHETSTIPS OCH IDÉER MED KOLLEGOR

3 VAR CHEF!

När man bestämt sig för att först vilja och sedan bli chef, då gäller det ju också att vara det. Chefen måste våga komma fram till en uppfatt-ning. Kom fram till något! Chefen kommer hela tiden att bli tolkad. Ett vänligt lyssnande kan lätt tolkas som ett bejakande av vad något sagt och omvandlas till ett beslut hos medarbetarna. Var tydlig. Övertyd-lig. Var entydig, upprepa, sammanfatta och dokumentera. Fatta inga snabba beslut i soffan eller korridoren. 4 SKAFFA CHEFEN ETT INFLÖDE!

Det gäller att hålla inflödet igång. Hur kombinerar chefen sin egen input och output? Hur utvecklas chefen? Chefsrollen är mycket att ge till andra hela tiden. Chefen sprutar ur sig idéer, skickar ut andra på roliga jobb, belönar och utnämner. Chefen ska ge till andra, men vad får hen själv? Den som ska ge hela tiden måste också fylla på förråden.

En medveten chef måste därför se till att skaffa sig ett inflöde av kun-skaper och idéer. Ladda batterierna.

5 SLUTA I TID!

Chefen ska sluta när det egentligen är omöjligt, nämligen när det är som bäst och roligast. Genom att jag bytt jobb och arbetsuppgifter och gått mellan reporterjobb och chefskap har jag ständigt fått lära mig nya saker. Därmed är inget givet för framtiden. Det är kanske det allra viktigaste: jag har frihet kvar när jag slutar i tid!

FEM GYLLENE REGLER FÖR CHEFER

1 VILL BLI CHEF!

Den som ska bli chef måste vilja bli chef – och veta varför hen vill bli det. Man måste vilja det själv, inte för att någon annan vill det. Mo-tiven får gärna handla om innehållet i jobbet, att man har en idé om vad ett chefskap ska användas till, vad det är som är kul och viktigt med själva jobbet. Själv ville jag en gång i tiden bli chef därför att jag personligen var frustrerad över att ha fler idéer om vad som borde göras än jag klarade av själv. Men om jag kunde få mer gjort genom att leda andra….? 2 BLI CHEF!

Om man väl bestämt sig för att bli chef så gäller det ju också att bli det. Det är att börja ett annat jobb, att inta en helt annan roll. Försök inte låtsas som om inget hänt. Den som väl blivit chef märker snabbt att hen uppfattas på ett annat sätt, kraven och förväntningarna för-ändras. Nu får man plötsligt en annan auktoritet. Den här omställ-ningen blir enklare och roligare för den som bejakar att det är en ny roll att spela. Gå in för det nya jobbet!

Det jag tyckte var allra tråkigast med att bli chef var att jag tvinga-des lägga band på min spontanitet. Som reporter går man från idé till handling omedelbart. Det är en god egenskap som uppmuntras och belönas. Att bli chef är att tänka efter innan man agerar. En chef kan inte vara hur spontan som helst. Tyvärr.

8. STRÄVA EFTER ATT SYNAS OCH HÖRAS SJÄLV SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT

i rätt ordning. Frågornas formulering och grammatiska form styr sva-ren. Följ Sawatskys grundregler! Intervjun ska vara strukturerad så att frågorna följer på varandra i logisk ordning. En bra intervju är följsam, med stor lyhördhet för de överraskande svaren, som ska följas upp med spontana och nyfikna följdfrågor.

6 LÅT DET HÄNDA!

Reportern ska inte stå i vägen för det som ska skildras. Låt saker och ting utspelas direkt framför kameror och mikrofoner. Tittaren vill se vad som händer, inte en reporter som struttar omkring och pekar. Lyss-narna vill höra själva och läsarna vill ha autenticitet, inte sönderpratat av narcissistiska journalister.

7 VÅRDA SPRÅKET!

Ordet är vårt verktyg, och det ska vi använda väl. Varje språk har sina egenheter, och de ska vi lära oss hantera med kärlek, respekt och förnyelse. Rubriker ska ha täckning i texterna, citat ska vara auten-tiska och påannonser och ingresser formuleras efter väl beprövade språkliga regler och erfarenheter.

8 GÖR NYA VERSIONER!

Inget tröttar ut publiken så mycket som upprepningar. Nu när varje redaktion publicerar sig på flera plattformar blir det än viktigare att vi varierar oss språkligt och formmässigt när nyheterna ständigt upp-dateras. Börja aldrig på samma sätt, variera citat och ordvändningar, tillför ny information så fort den finns tillgänglig!

9 VAR KONSEKVENSNEUTRAL!

Nyhetsrapportören måste stå neutral i förhållande till vem som gyn-nas eller drabbas av en nyhet, bara nyheten är sann och relevant. Om en viss nyhet är bra eller dålig för en viss part ska inte avgöra om den publiceras eller ej. Det avgörande är om det är en nyhet som är intressant och viktig för publiken! Motsatsen är propaganda eller censur.

10 HÄNG MED!

De journalistiska arbetsformerna förändras snabbt och dramatiskt. Det är länge sen tidningar sattes i bly och reportrarna klippte i band och filmrullar. Journalistiken har allt att vinna på nya produktions- och distributionsformer. Nyhetsjournalisten måste vara öppen för att ta till sig, lära och hänga med i den tekniska utvecklingen!

TIO GYLLENE REGLER FÖR NYHETSJOURNALISTIK – EN SAMMANFATTNING

Uppdraget att engagerat och konkret rapportera det viktiga på ett systematiskt sätt, väl förberett och genomlyssnat, där saker och ting får hända och presenteras med ett vårdat språk i ständigt nya versioner under iakttagande av strikt konse-kvensneutralitet kräver att journalisten verkligen hänger med!

1 ENGAGERA DIG!

Grunden för den goda nyhetsjournalistiken är reporterns engage-mang. Den engagerade journalisten är intresserad av sin omvärld, är nyfiken och anstränger sig att ta reda på vad som hänt för att kunna berätta det vidare. Vårt yrkes utgångspunkt är att vi vill förmedla nå-got som är viktigt, spännande, roligt och väsentligt för allmänheten att få veta.

2 RAPPORTERA DET VIKTIGA!

De nyheter en redaktion väljer att publicera ska vara viktiga i me-ningen att de har betydelse för medborgarnas möjlighet att förstå och orientera sig i sin omvärld. Nyhetsreportern ska försöka välja ut de stora nyheterna. Det handlar om att ge sammanhang och insikt, att välja att rapportera om skeenden och förändringar som i grunden påverkar människors levnadsvillkor.

3 ARBETA SYSTEMATISKT!

Kreativitet kräver ordning. Nyhetsarbete är kollektivt och måste orga-niseras väl. Källor och bevakningsområden ska definieras, vars och ens roll i den redaktionella organisationen måste vara klar, och god nyhetsjournalistik bygger på samordning, samarbete och överlämning.

4 VAR KONKRET!

Allt journalistiskt berättande bygger på konkretion och på exempel. För att bli begripliga måste de stora nyheterna brytas ner till mindre storheter, gripbara och möjliga att visualisera för envar. Individuella fall får visa stora sammanhang. Belys det stora genom det lilla!

5 FÖRBERED, STRUKTURERA OCH LYSSNA!

Den goda intervjun måste vara väl förberedd. Frågorna ska vara ge-nomtänkta och formulerade i förväg, samtidigt som de måste ställas

9. SKRYT VITT OCH BRETT OM HEMLIGA KÄLLOR

BRA FRÅGOR SKA ENLIGT JOHN SAWATSKY VARA:

ÖPPNANEUTRALAAVSKALADETILL DETTA KOMMER ETT TILLÄGG FRÅN ERIK FICHTELIUS:

FÖRBEREDSTRUKTURERALYSSNA

INTERVJUARENS SJU DÖDSSYNDER:

INGEN FRÅGADUBBELPIPIGÖVERLASTADLADDADE ORDPÅSTÅENDEÖVERDRIFTERJA – NEJ

10. DRIV EGNA TESER HÅRT GENOM ATT OMEDELBART SLÅ FAST VAD SOM ÄR SANT OCH VÄLJ BORT ALLT SOM TALAR EMOT

ERIK FICHTELIUS

1949 Född i Uppsala

1967 UNT

1969 Regionalradion, ungdomsradion

1972 TV 2

1974 Värnpliksnytt

1975 Ekot

1986 Stora Journalistpriset

1987 Ekochef

1993 Aktuellt

1996 Gästprofessor

2003 SVT 24 Direkt

2007 Stora Journalistpriset

2009 UR

2010 Hedersdoktor

2015 Rabatterade resor på tunnelbanan

FRÅN KARTONGHUS TILL KUNSKAPSHUS

TIO GYLLENE REGLER FÖR PUBLIC SERVICE

1. Håll fast vid kärnuppdraget: Informera, undervisa och underhåll!2. Stärk självständigheten!3. Stör marknaden – men förstör den inte!4. Var närvarande på alla plattformar!5. Fortsätt förnya nyheterna!6. Samverka med det omgivande samhället!7. Öppna programbanken!8. Se mångfaldsuppdraget som en möjlighet!9. Försvara och utveckla pluralismen!10. Se public service som en gemensam och generös nationell resurs!