KANDID
ATUPPSA
TS
Psykologiprogrammet inriktning idrott 180hp
Motivation till fysisk aktivitet och samband medkön, ålder och aktivitetsnivå
Britta Lindman och Kajsa Dahl
Psykologi 61-90hp
Halmstad 2014-02-25
HÖGSKOLAN I HALMSTAD 2014-01-17
Sektionen för Hälsa & Samhälle
Psykologiprogrammet – inriktning idrott
Psykologi 61-90hp
Handledare: Torbjörn Josefsson
Motivation till fysisk aktivitet och samband med kön, ålder och aktivitetsnivå
Britta Lindman och Kajsa Dahl
Högskolan i Halmstad
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 2
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Sammanfattning
Fysisk aktivitet är en faktor som bidrar till ökad hälsa och välbefinnande. Trots det så
hänvisar nationell statistik till att andelen inaktiva svenskar verkar vara bestående. Syftet med
föreliggande studie var att undersöka eventuella skillnader och samband i motivation till
fysisk aktivitet utifrån kön, ålder och aktivitetsnivå samt upplevda barriärer och
handlingsstrategier. Data samlades in från träningsanläggningar och arbetsplatser i Halmstads
kommun via forskningsadministrerade frågeformulär. Frågeformuläret innefattade de
teoribaserade formulären IPAQ, MTUAM, BREQ-2 och GSE. Resultaten av studien visade
bl.a. att kvinnor hade högre grad av inre motivation till fysisk aktivitet än män. Den högaktiva
(HEPA-aktiva) gruppen var de som uppvisade högst grad av inre motivation. Ålder visade
negativa korrelationer med aktivitetsnivå och introjicerad reglering och positiva samband med
inre motivation och total aktivitetsnivå. Männen i studien hade högre generellt self-efficacy
än kvinnor. Ålder, kön och aktivitetsnivå var således faktorer som påverkade motivation hos
deltagarna i studien på olika sätt. Det viktigaste för att främja ett fysiskt aktivt beteende är
utifrån resultaten av denna studie att ta hänsyn till den enskilda individen och dess
förutsättningar.
Nyckelord: Barriärer, fysisk aktivitet, motivation, self-determination theory, self-efficacy
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 3
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Abstract
Physical activity is one of the factors contributing to increased health and wellness.
Nevertheless; reports from national surveys show that the amount of inactive Swedes is to be
permanent. The aim of the present study was to investigate possible differences and relations
in motivation to physical activity based on gender, age, activity level, barriers and strategies.
Data were collected from various gym facilities and workplaces in Halmstad Municipality,
through research -administered questionnaires. The questionnaire included the theory-based
forms IPAQ, MTUAM, BREQ -2 and GSE. The results of the study showed that women had
higher levels of intrinsic motivation than men. The highly active (HEPA-active) group
indicated the highest level of internal motivation. Age showed negative correlations with
activity level and introjected regulation while intrinsic motivation and activity level had
positive correlations. Men had higher general self-efficacy than women. Age, sex, and activity
level were factors affecting motivation of the participants in the study in various ways. To
promote physically active it is, according to the results of this study, important to account for
the specific individual and its prerequisites.
Key words: Barriers, motivation, physical activity, self-determination theory, self-efficacy
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 4
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Motivation till fysisk aktivitet och samband med kön, ålder och aktivitetsnivå
Ett fysiskt aktivt liv är en betydelsefull faktor för att främja hälsa, medför
minskad risk för sjukdomar och kan användas som medel för tillfrisknande vid hälsoproblem.
Fysisk aktivitet har visat sig minska bland annat depressionssymptom, stress och ångest och
kan användas både som förebyggande medel och som behandlingsform för symptom av
depression och ångest (Martinsen & Taube, 2008; Kjellman, Martinsen, Taube & Andersson,
2008; Josefsson, Lindwall & Archer, 2012). Vidare har fysisk aktivitet positiv inverkan på
självförtroende, självkontroll, tilltro till sin egen förmåga att klara av saker samt frambringar
generellt större psykiskt välbefinnande än för icke-motionärer (Jonsdottir & Ursin, 2008;
Kjellman et al., 2008).
Idag uppskattas 35 procent av Sveriges befolkning vara överviktiga och 13
procent har en fysisk inaktiv fritid, siffror som inte förändrats nämnvärt på många år (Statens
folkhälsoinstitut, 2013). Huruvida människor väljer att engagera sig i någon form av
regelbunden fysisk aktivitet har stor betydelse för samhället. Främst i fråga om resurser då
inaktivitet är en av de fyra största vanorna som kostar sjukvården mest pengar
(Socialstyrelsen, 2012). Avsaknad av fysisk aktivitet kan bland annat bero på avsaknad eller
låg grad av motivation (Teixeira, Carraca, Markland, Silva, Ryan, 2012) samt individens
upplevda barriärer för utövande (Anshel, 2007). Denna studie ämnar undersöka individers
motivation till samt möjliga barriärer för fysisk aktivitet utifrån teoretiska modeller såsom
Self-determination Theory (Deci & Ryan, 1985) samt Self-Efficacy Theory (Bandura, 1997).
Generellt sett är forskning kring köns- och åldersskillnader inom motivation och barriärer till
fysisk aktivitet relativt begränsad (Teixeira et al., 2012) och därför kommer möjliga samband
och skillnader mellan kön, ålder och aktivitetsnivå vara centralt i studien.
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 5
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Fysisk aktivitet
Övervikt och fetma har ökat över hela världen under de senaste åren, något som
i forskningssammanhang kopplas till bland annat till ökad fysisk inaktivitet (Yrkesföreningen
för fysisk aktivitet, YFA, 2008). Världshälsoorganisationen rapporterar att 2008 var cirka 31
procent av världens befolkning över 15 år otillräckligt aktiva och uppskattningsvis skördar
inaktivitet omkring 3,2 miljoner dödsfall varje år (World Health Organisation). Enligt Statens
folkhälsoinstituts årliga folkhälsorapport är 35 procent av Sveriges befolkning överviktiga och
13 procent har en fysisk inaktiv fritid (Statens folkhälsoinstitut, 2013). Statistik kring övervikt
och inaktivitet i Sverige har i princip stått still sedan flera år tillbaka, något som har negativ
inverkan på samhällets resurser. Bland de fyra största vanorna som kostar sjukvården mest
pengar återfinns fysisk inaktivitet (Socialstyrelsen, 2012).
Enligt Statens folkhälsoinstitut (2006) definieras fysisk aktivitet som: "all typ av
rörelse som ger ökad energiförbrukning." (s. 12). American Psychiatric Association har en
liknande definition, "all kroppsrörelse som är en följd av skelettmuskulaturens
sammandragning och som resulterar i ökad energiförbrukning" (1994, ref. i Henriksson &
Sundberg, 2008). Båda definitionerna förklarar fysisk aktivitet som all typ av kroppsrörelse
och vilken bidrar till en ökad energiförbrukning. Fysisk aktivitet kan därmed innefatta
aktiviteter som exempelvis lek, träning, elitidrottande, hushållssysslor och trädgårdsarbete
(Whaley, 2007). Hos en individ med genomsnittliga aktivitetsvanor utgör den fysiska
aktiviteten ungefär 30 procent av dess totala energiförbrukning. Basalmetabolism utgör 60
procent av totalförbrukningen och innefattar bland annat de funktioner som krävs för att
upprätthålla kroppens olika funktioner. Resterande 10 procent förbrukas vid
matsmältningsprocessen. En tredjedel av den svenska befolkningen uppfyller inte de
nationella rekommendationer som finns kring utövandet av fysisk aktivitet.
Rekommendationerna innefattar högintensiv träning minst tre gånger i veckan under 30 min
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 6
OCH AKTIVITETSNIVÅ
eller måttligt intensivt i minst 30 minuter under veckans alla dagar. Det är dock den
sammanlagda energiförbrukningen och inte graden av ansträngning vid den enskilda
aktiviteten som de totala hälsoeffekterna styrs av. Således kan korta promenader flera gånger
om dagen, trädgårdsarbete eller städning vara minst lika effektivt för att uppnå
rekommendationerna (Statens folkhälsoinstitut, 2006).
Frekvens, duration och intensitet är tre nyckelord som kan förklara effekten av
fysisk aktivitet. Frekvens avser regelbundenheten i utförandet och det poängteras att
lågintensiv aktivitet bör ske dagligen för att erhålla maximala positiva hälsoeffekter. Duration
åsyftar hur länge aktiviteten utförs, enligt rekommendationer bör aktivitet ske minst 30
minuter per dag men generellt ger träningen större effekt ju längre den utförs. Slutligen
hänvisar intensitet till ansträngningsnivån av utförandet. Hårdare träning ger vanligen större
effekt men överdriven intensitet och duration kan ge motsatt effekt och istället ha negativ
inverkan på hälsa (Henriksson & Sundberg, 2008). Utöver detta påverkas effekterna av fysisk
aktivitet även av typ av aktivitet, ålder samt genetiska förutsättningar (Statens
folkhälsoinstitut, 2006).
För att ytterligare förtydliga begreppet fysisk aktivitet bör det tilläggas att
betydelsen av fysisk aktivitet skiljer sig från begreppet ”träning” (exercise), vilken i sig är en
fysisk aktivitet men som är planerad, strukturerad, regelbunden och framförallt utförs med ett
mål i åtanke (Marcus & Forsyth, 2008). Vidare definieras träning även som en typ av aktivitet
där det eftersträvade resultatet av träningen är att öka kondition och/eller muskelstyrka.
Motion är en annan typ av fysisk aktivitet som också är planerad och strukturerad och syftar
till att förbättra eller upprätthålla förmågor så som t.ex. kondition, muskelstyrka, uthållighet,
balans och koordination etc. (Statens folkhälsoinstitut, 2006). Begreppet fysisk aktivitet
kommer vidare användas i denna studie användas för att inkludera alla typer av aktiviteter
som skapar kroppsrörelse och som ökar kroppens energiförbrukning.
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 7
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Fysisk aktivitet och motivation
En betydelsefull faktor som kan förklara huruvida individer väljer att engagera
sig i någon form av fysisk aktivitet eller inte är grad av motivation till utförandet. Vealey
(2005) definierar motivation som ”en komplex uppsättning av inre och yttre styrkor som
framkallar en strävan om att uppföra sig på ett visst sätt” (s. 24). Människans alla beteenden
är kontrollerade på så sätt att de grundas i någon typ av motivation. Riktning, ansträngning
och intensitet (choice, effort, percistence) är tre begrepp som ofta används för att förklara
motivation. Dessa avser förklara vilka val som görs, hur mycket kraft som används i
riktningsvalet samt hur ihållande beteendet är (Vealey, 2005). Motivation existerar även i
olika mängd och typer. De olika typerna av motivation handlar enligt Deci och Ryan (2000)
om bakomliggande attityder och mål, dvs. individers syfte med handlingen eller deltagandet.
Typ av motivation kan till stor del förutspå resultatet av engagemang till ett särskilt beteende
till större del än vad själva mängden motivation kan (Deci & Ryan, 1985).
Self determination theory (SDT, Deci & Ryan, 1985; 2000) är en väletablerad
teori för att beskriva motivation, både generellt men också specifikt inom forskning kring
fysisk aktivitet. Teorin bygger på att individer strävar mot självbestämmande genom
tillfredsställande av tre generella psykologiska behov; kompetens, självbestämmande och
tillhörighet, vilka ligger till grund för motivation. För att nå självbestämmande och därigenom
individuellt välmående bör basbehoven tillfredsställas, något som beror till stor del på den
sociala miljön individen vistas i samt huruvida miljön och dess signifikanta andra stödjer
uppfyllelse av basbehoven (Deci & Ryan, 2000).
SDT har fått stöd både från empiriska studier och fallstudier inom åtskilliga
områden, bland annat idrott, arbetslöshet, utbildning och inlärning. Teorin har dock ännu inte
fått erkännande inom den kliniska psykologin och psykologisk rådgivning (Vansteenkiste &
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 8
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Sheldon, 2006). Inom andra icke-kliniska områden har SDT däremot blivit allt mer populär
och välanvänd, såsom inom forskning kring fysisk aktivitet (Teixeira et al., 2012).
SDT mäter motivation på ett kontinuum från amotivation till yttre samt vidare
till inre motivation. Inre motivation innebär engagemang i aktiviteter enbart för den känsla av
njutning eller tillfredsställelse som aktiviteten innebär. Beteendet grundar sig helt i strävan
efter uppfyllelse av de psykologiska basbehoven, sker utifrån eget intresse och utan yttre krav
på deltagande. Huruvida individen uppfattar att de psykologiska behoven tillfredsställs utifrån
engagemanget är betydelsefullt för fortsatt engagemang. Upplevd tillfredsställelse av
basbehoven påverkar således intresset för ihållande beteende. Däremot sker inre motiverat
handlande helt utan förväntningar på följder av engagemanget, beteendet utförs inte för att på
ett medvetet sätt öka kompetens och självbestämmande utan helt utifrån subjektivt intresse
och välbehag (Deci & Ryan, 2000; Vealey, 2005).
Beteende som styrs av yttre motivation avser sådant som utförs för att få
belöning, undvika bestraffning eller som möts av yttre krav på deltagande. Yttre motivation
delas enligt SDT in i fyra typer av reglering; integrerad, identifierad, introjicerad och extern.
Genom internaliseringsprocesser integreras yttre motivation till de olika typerna av reglering,
där typ av reglering påverkar huruvida individer väljer att engagera sig i aktiviteter samt hur
ihållande engagemanget är. Internalisering hänvisar till den process som sker när individer
aktivt strävar efter att göra sociala normer och värderingar till sina egna, för att därigenom
kunna vara självreglerande och autonomt. Enligt SDT anpassar sig individer till externa
regleringar (såsom sociala normer och värderingar) för att därigenom kunna agera
självbestämmande vid deltagande i aktiviteter. En optimal internalisering gör att individen
identifierar sig med omgivningens värderingar, integrerar dessa inom sig och betraktar
värderingarna som sina egna. En icke-optimal internalisering innebär att värderingarna inte
integreras fullt ut eller kvarstår som extern motivation, vilket gör att beteendet inte blir fullt ut
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 9
OCH AKTIVITETSNIVÅ
självbestämt. Utifrån de fyra typerna av reglering av yttre motivation räknas integrerad
reglering som optimal internalisering, medan extern, introjicerad och identifierad reglering
anses icke-optimal (Deci & Ryan, 2000; Teixeira et al., 2012).
Vidare delar SDT in de fyra typerna av reglering i två kategorier av motivation;
autonom och kontrollerad. Autonom motivation är åt det självbestämmande hållet medan den
kontrollerade styrs mer av yttre faktorer. Till den autonoma motivationskategorin tillhör
identifierad och integrerad reglering. Integrerad reglering är det som följer en optimal
internalisering och innebär att individen ser värderingarna som sina egna och anser att
beteendet är betydelsefullt. En individ med integrerad reglering för löpning ser sig själv som
löpare, anser att träning är viktigt och mår bra av att springa. Integrerad reglering är således
den mest autonoma formen av yttre motivation (Deci & Ryan, 2000). Vid identifierad
reglering uppfattar individen värdet av beteendet och ser värderingarna mer som sina egna än
vid tidigare beskrivna former av reglering. Exempel på identifierad reglering kan vara att
träna utifrån värderingar om att det ger positiva effekter på hälsa och välmående. Den näst
mest kontrollerade motivationsformen är introjicerad reglering, då värderingarna fortfarande
är relativt externa från individens själv. Beteende vid denna grad av motivation sker utifrån
upplevelse av stolthet, skam eller dåligt samvete, alltså något mer självreglerat än vid extern
reglering men utan känslan av att värderingarna är ens egna. Det kan handla om att välja att
träna för att arbetskamraterna gör det eller välja bort fikabröd då kompisarna tycker att det är
onyttigt. Extern reglering räknas som den mest kontrollerade formen av motivation, då sådant
motiverat beteende styrs helt utifrån yttre faktorer, för att nå belöning eller undvika
bestraffning (Deci & Ryan, 1985b, ref. i Deci & Ryan, 2000). Det kan exempelvis vara krav
på att träna för att få en medicinsk behandling eller jobba huvudsakligen för lönen och inte för
den glädje och tillfredställelse som arbetet kan innebära. Slutligen diskuterar SDT
amotivation vilket innebär total frånvaro av motivation. Här upplever individen bristande
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 10
OCH AKTIVITETSNIVÅ
engagemang och ser inga fördelar med beteendet. Teorin menar att upplevelse av bristande
kontroll eller kapacitet för att utföra beteendet, alltså då känslan av självbestämmande är
frånvarande, resulterar i amotivation (Deci & Ryan, 2000).
Motivation till fysisk aktivitet är ett populärt forskningsområde och
sammantaget pekar många studier på samband mellan självbestämmandereglering och fysiskt
aktivt beteende. Kontrollerad reglering har visat sig ha negativa effekter eller ingen effekt alls
för att utveckla ett fysiskt aktivt beteende, medan effekterna av autonom reglering för fysisk
aktivitet visade positiva samband. Frånsett den inre motivationen som visar absolut starkast
effekt på fysiskt aktivitet är det den identifierade och integrerade regleringen som verkar vara
viktigast för att inrätta och upprätthålla ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston, 2011;
Teixeira et al., 2012).
Gällande eventuella könsskillnader inom motivation till fysisk aktivitet påpekas
det brister i redovisning av kön i åtskilliga studier (Teixeira et al., 2012). Ett flertal studier
visar dock på positiva samband mellan introjicerad reglering och fysisk aktivitet bland
kvinnor, vilket möjligen kan kopplas till den mediala bilden av kvinnor som smala och
vältränade (Teixeira et al., 2012). Tidigare studier har visat tendenser till att män är mer
motiverade av inre faktorer och kvinnor av yttre (Egli, Bland, Melton & Czech, 2011). Bland
barn har pojkar generellt uppvisat mer positivt motivationsmönster till idrott än vad flickor
har (Meece, Glienke & Burg, 2006). På grund av den bristande redovisningen är det dock
svårt att dra några större slutsatser gällande könsskillnader (Teixeira et al., 2012).
Ålder har i tidigare studier visat sig inverka på motivation till fysisk aktivitet.
Bland annat har medelålders vuxna uppvisat lägre nivå av introjicerad reglering än yngre
individer, något som kopplas till syftet med träning. Yngre personer tränar oftare med
intention om att förändra utseende eller för social uppmärksamhet vilket enligt SDT kopplas
till kontrollerad reglering (Brunet & Sabiston, 2011). Inre motivation och autonom reglering
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 11
OCH AKTIVITETSNIVÅ
för fysisk aktivitet samt individers aktivitetsnivå har visat sig minska i takt med att åldern
stiger (Brunet & Sabiston, 2011; Frederick-Recascino, 2002).
Sammanfattningsvis pekar forskning starkt på att självbestämmandereglering
ger större chans för ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston, 2011; Teixeira et al.,
2012). Aktuell forskning kring köns- och åldersskillnader inom motivation till fysisk aktivitet
är förhållandevis begränsad men vissa skillnader har kunnat urskiljas. Män är möjligen mer
inre motiverade eller innehar självbestämmandereglering medan kvinnor lägger större vikt vid
yttre motivationsfaktorer (Egli et al., 2011; Teixeira et al., 2012). I takt med ökad ålder har
inre och autonom motivation samt aktivitetsnivå visat sig minska (Brunet & Sabiston, 2011;
Frederick-Recascino, 2002).
Barriärer för fysisk aktivitet
Enligt Anshel (2007) är upplevda barriärer den mest grundläggande källan till
frånvaro av motivation och frånvaro av fysisk aktivitet. Barriärer för fysisk aktivitet kan
beskrivas som "ursäkter att inte motionera" (Berger, Pargman & Weinberg, 2007, s. 227), har
olika dimensioner och är antingen objektiva och/eller självuppfattade (Brinthaupt, Kang &
Anshel, 2010). De objektiva uppstår på grund av exempelvis sjukdomar, skador eller
anläggningar som inte har hjälpmedel för individer med funktionshinder medan de
självuppfattade beror på exempelvis tidsbrist. Barriärer har en direkt eller indirekt påverkan
på beteende där effekten av upplevda hinder främst har negativ inverkan på motivation och
engagemang till det aktuella beteendet (Pender, Murdaugh, & Parsons, 2006). Barriärer kan
vidare kategoriseras i tre olika grupper; interna, interpersonella och miljömässiga. Interna
barriärer är exempelvis personliga åsikter, värderingar och engagemang. De interpersonella
innefattar faktorer så som relationer, konflikter, krav och familjetraditioner. Miljömässiga
barriärer är sådana som uppstår på grund av klimatet och tillgång till faciliteter (Brinthaupt et
al., 2010).
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 12
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Upplevda barriärer till fysisk aktivitet har visat sig variera beroende på ett flertal
olika faktorer såsom kön (Sorensen & Gill, 2008, Gómez-López, Gallegos & Extremera,
2010), ålder (Louw, Biljon & Mugandani, 2012, Gómez-López et al.,. 2010) och
aktivitetsnivå (Sorensen & Gill, 2008). Kvinnor upplever generellt fler barriärer till utövande
av fysik aktivitet än vad män gör. De största upplevda barriärerna för kvinnor kretsar kring
hälsorelaterade och praktiska prioriteringar, något som förslagsvis kan förklaras av att kvinnor
än idag tar det största ansvaret i hemmet vad gäller familjeaktiviteter och hushållsarbete
(Sorensen & Gill, 2008). De barriärer som i studier förefallit varit bland de vanligaste är
tidsbrist, lathet och brist på socialt stöd (Ebben & Brudzynski, 2008), där tidsbrist konstaterats
ha samband med vuxenlivet och dess ansvarsplikt gentemot hemmet och familjen samt arbetet
(Gómez-López et al.,. 2010). Andra barriärer som har varit centrala i olika studier är trötthet
och brist på motivation (Ebben & Brudzynski, 2008; Gómez-López et al., 2010; Louw et al.,
2012).
Gällande barriärer och handlingsstrategier för fysisk aktivitet verkar det inte
vara själva mängden barriärer som avgör huruvida de kommer övervinnas eller ej. Istället
handlar det om graden av den upplevda begränsningen. Vidare verkar tilltron till sin egen
förmåga att hantera barriärerna vara en avgörande faktor för bemästrandet av barriärer
(Brittain, Dinger, Classen, Camero Garcia, Sage & Han, 2002; Bui, Mullan & McCaffery,
2013). Bandura (1997) myntade begreppet self-efficacy, som används för att beskriva
individers tilltro till sin egen förmåga i specifika situationer.
Self-efficacy och fysisk aktivitet
Self -efficacy har på senare år varit bland de mest studerade begreppen inom
forskning för utbildning, psykologi och organisationer (Scherbaum, Cohen-Charash, & Kern,
2006). Self-efficacy handlar om individers tilltro till sin egen förmåga att klara av en specifik
uppgift vid ett specifikt tillfälle. Self-efficacy är ett tankemönster som utvecklats genom egen
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 13
OCH AKTIVITETSNIVÅ
erfarenhet eller observation av någon annan (Josefsson & Lindwall, 2010). Bandura (1997)
förklarar att det finns olika dimensioner inom begreppet. Individer kan bedöma self-efficacy
på olika sätt beroende på likheter mellan aktiviteter/situationer, hur förmågorna uttrycks
(beteendemässiga, kognitiva och/eller affektiva), kvalitetsaspekter i situationer samt
egenskaper hos de personer som ett beteende är riktat åt. Dessa aspekter påverkar
generaliserbarheten i individers upplevda self-efficacy. Vidare kan begreppet även variera i
styrka. Ett svagt self-efficacy kan bero på tidigare negativa erfarenheter medan ett starkt kan
bero på lyckade utkomster vid tidigare erfarenheter. Utifrån self-efficacy har det mer
generella self-efficacy skapats, vilket är en förlängning av det tidigare begreppet. Generellt
self-efficacy definieras som "individers perception av deras egen förmåga att klara av
utmaningar i olika kontexter " (fritt tolkat, Judge, Erez & Bono, 1998, p. 170) Generellt self-
efficacy är alltså en kontextoberoende tilltro till den egna förmågan att klara av utmaningar.
Upplevd mängd av barriärer för fysisk aktivitet kan som tidigare nämnt variera
beroende på bland annat kön och ålder, men även self-efficacy har visat sig ha betydelse för
upplevda hinder för aktivitetsutövande (Brittain et al., 2012; Bui et al., 2013). Gällande self-
efficacy verkar det främst handla om förmågan att överkomma upplevda hinder för utövande
av fysisk aktivitet, dvs. att använda lämpliga handlingsstrategier. Individer med hög tillit till
sin förmåga att bemästra upplevda barriärer förväntas ha ett mer bestående och bättre resultat
när det gäller att övervinna barriärer till fysisk aktivitet. Individer med lägre tillit till sin
handlingsförmåga har lättare att bli avskräckta när barriärerna uppkommer och i och med det
strunta i att delta i aktiviteten (Bandura, 2007;Brittain et al., 2002; Bui et al., 2013).
Self-efficacy har vidare visat sig ha samband med bland annat adaption till
motionsvanor, underhåll av beteende samt återfallseffekter (McAuley & Blissmer, 2000).
Idrottare med hög nivå av situationsspecifikt självförtroende har uppvisat högre grad av
ansträngning, strävar efter svårare utmaningar, känner mer positiva känslor och upplever
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 14
OCH AKTIVITETSNIVÅ
mindre ängslighet än de med låg nivå (Feltz, Short, Sullivan, 2008). Self-efficacy har visat sig
relatera positivt till fysisk aktivitet över både kön, ålder, utbildningsnivå och inkomst.
Individer med hög nivå av self-efficacy upplever dessutom färre barriärer och influeras
mindre av förekommande barriärer. Omvänt kan dessutom fysisk aktivitet i sin tur ha positiv
inverkan på self-efficacy och främja ett regelbundet utförande. (Pan, Cameron, DesMeules,
Morrison, Craig & Jiang, 2009). Generellt är self-efficacy högre bland män än kvinnor, något
som påvisats både bland barn och vuxna (Gecas, 1989).
Sammanfattning och syfte
Trots de generella kunskaperna om de positiva effekter, både fysiska och psykiska, som
erhålls av en fysiskt aktiv livsstil pekar statistik från Statens folkhälsoinstitut (2013) på att de
inaktiva stannar inaktiva. Människors inaktivitet innebär en stor samhällskostnad i fråga om
vårdresurser medan ett aktivt liv bidrar till främjad hälsa samt förebyggande av ohälsa
(Socialstyrelsen, 2012).
Motivation till samt barriärer för fysisk aktivitet är förhållandevis välutforskat
men innehåller vissa mindre kartlagda områden, såsom bland annat köns- och
åldersskillnader. En utökning av sådana studier kan möjligen göra det lättare att klargöra vad
som påverkar individer till aktivitet alternativt varför de fortsätter vara inaktiva. Syftet med
denna studie är således att undersöka möjliga skillnader i motivation till fysisk aktivitet
utifrån kön, ålder och aktivitetsnivå. Då tidigare forskning påpekar samband mellan fysisk
aktivitet och upplevda barriärer kommer studien vidare redovisa de vanligast upplevda
barriärerna samt handlingsstrategierna. Det är även intressant att undersöka möjliga samband
mellan kön, ålder, motivation, self-efficacy och aktivitetsnivå för att kunna diskutera hur
dessa variabler påverkar ett fysiskt aktivt beteende. För att undersöka detta har en kvantitativ
metoddesign valts. Följande frågeställningar kommer att undersökas:
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 15
OCH AKTIVITETSNIVÅ
1. Vilka skillnader finns i motivation till fysisk aktivitet utifrån kön, ålder och
aktivitetsnivå?
2. Finns det några samband mellan self-efficacy och fysisk aktivitet utifrån kön, ålder
och aktivitetsnivå?
3. Finns det några samband och skillnader mellan kön och ålder gällande barriärer samt
handlingsstrategier för fysisk aktivitet?
Vidare presenteras ställda hypoteser för föreliggande studie:
1. Gällande motivation till fysisk aktivitet är män mer inre motiverade och kvinnor drivs
mer av yttre motivation.
2. Aktivitetsnivå och inre motivation har positiv korrelation, individer med hög
aktivitetsnivå drivs mer av inre motivation än individer med låg aktivitetsnivå.
3. Ålder har negativ korrelation med aktivitetsnivå och motivation till fysisk aktivitet, i
synnerhet inre motivation samt autonom reglering.
4. Män har högre self-efficacy än kvinnor och self-efficacy har positiva samband med
aktivitetsnivå.
5. Kvinnor upplever fler barriärer för fysisk aktivitet än vad män gör.
Metod
Deltagare
Av de sammanlagt 121 enkäter som delades ut förekom ett bortfall på 3 enkäter
på grund av ofullständiga svar. Totalt deltog alltså 118 personer studien (se tabell 1).
Medelåldern var 38,12 (SD=14,46) och 49 män respektive 69 kvinnor deltog. 62 enkäter
samlades in från träningsanläggningar respektive 56 enkäter från arbetsplatser inom Halmstad
kommun. Deltagarna tillfrågades på plats vilket innebär att det blev ett tillgänglighetsurval
där nästintill alla tillfrågade valde att delta i studien.
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 16
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Tabell 1: Deltagare och aktivitetsnivå
Aktivitetsnivå Man Kvinna Totalt
Inaktiv 10 5 15
Lågaktiv 16 30 46
HEPA 25 34 57
Totalt 49 69 118
Material
För genomförandet av studien utformades en enkät (se bilaga 1) vilken innehöll
en sammanställning av ett flertal olika mätinstrument.
International Physical Activity Questionnarie – IPAQ. För mätning av
deltagarnas vardagliga fysiska aktivitet användes den korta varianten av IPAQ (International
Physical Activity Questionnaire, 2005), ett internationellt instrument som används för
mätning av hälsorelaterad fysisk aktivitet. Mätinstrumentet har tidigare betraktats som minst
lika tillförlitligt som andra instrument ämnade mäta fysisk aktivitet (Craig, Marshall,
Sjöström, Bauman, Booth, Ainsworth, Pratt, Ekelund, Yngve, Sallis & Oja, 2003), men har på
senare tid fått kritik för dess reliabilitet (Lee, Macfarlane, Lam & Stewart, 2011). Den korta
versionen av IPAQ innehåller fyra frågor som kartlägger intensiteten av fysisk aktivitet (för
promenader, medelintensiv aktivitet och högintensiv aktivitet) samt inaktivitet under de
senaste sju dagarna, där svaren beräknas i minuter och timmar. Detta räknas sedan om i så
kallade MET-minuter och utifrån det kan respondenterna kategoriseras in i grupper; inaktiva,
lågaktiva och HEPA-aktiva. En minuts promenad motsvarar 3,3 MET, medelintensiv aktivitet
4,0 MET och högintensiv aktivitet 8,0 MET. För att kategoriseras som HEPA- aktiv krävs
högintensiv aktivitet minst tre dagar i veckan som uppnår minst 1500 MET-minuter
alternativt sju dagars kombination av promenader, medelintensiv eller högintensiv aktivitet
som uppnår minst 3000 MET-minuter. Kriterierna för att skattas som lågaktiv är tre eller fler
dagar innehållande minst 20 minuter högintensiv aktivitet, fem eller fler dagar av minst 30
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 17
OCH AKTIVITETSNIVÅ
minuter medelintensiv aktivitet eller promenad alternativt fem eller fler dagars kombination
av promenader, medelintensiv eller högintensiv aktivitet som uppnår minst 600 MET minuter
per vecka. Om ingen aktivitet rapporteras alternativt att aktivitetsnivån är otillräckligt för att
uppnå kriterierna för lågaktiv eller HEPA-aktiv kategoriseras individen som inaktiv. Med
HEPA-aktiv menas hälsofrämjande aktivitetsnivå. För att uppnå denna nivå krävs minst 1,5- 2
timmar daglig fysisk aktivitet vilket överskrider de generella rekommendationerna på 30
minuter per dag (Patterson, 2005). Generellt beräknas cirka en timmes aktivitet gå åt i det
dagliga livet och utöver detta rekommenderas 30 minuters fysisk aktivitet för att få en
hälsofrämjande effekt. Därmed menar Patterson (2005) att IPAQ går i linje med de generella
rekommendationerna.
Motivation Till Upprätthållande Av Motivationsvanor – MTUAM.
MTUAM (Josefsson, 2004) är ett instrument som kartlägger olika påverkningsfaktorer för
upprätthållande av motionsvanor. En reviderad version av MTUAM användes där frågor som
inte ansågs relevanta utifrån valda frågeställningar och syfte av studien exkluderades.
Mätinstrumentet användes i syfte att kartlägga barriärer och handlingsstrategier. Sammanlagt
användes 57 frågor från mätinstrumentet, vilka bestod av två bakgrundsfrågor (Hur länge har
du tränat regelbundet samt Hur många timmar i veckan tränar du i genomsnitt) och följdes
av tre kategorier: För mig är träningen (18), Upplevda hinder till träning (24) samt Jag
övervinner dessa hinder genom (13). Svarsalternativen bestod av en femgradig likertskala
mellan instämmer inte alls till instämmer helt och hållet. Cronbachs alfa för MTUAM visade
0,87.
Behavioural Regulation in Exercise Questionnaire 2 – BREQ-2. BREQ-2 är
en modifierad form av mätverktyget BREQ vilken grundas i SDT och som mäter motivation
genom 19 frågor inriktade mot fysisk aktivitet. Instrumentet innehåller fem subskalor som
inkluderar SDTs nivåer av motivation (amotivation, extern reglering, introjicerad reglering,
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 18
OCH AKTIVITETSNIVÅ
identifierad reglering samt inre motivation). Som svarsalternativ används en fyrgradig
likertskala där 1 motsvarar stämmer inte alls och 4 motsvarar stämmer helt. Skillnaden mellan
BREQ och BREQ-2 är att den senare även mäter amotivation. Tillägget av amotivation från
BREQ till BREQ 2 har visat sig passa bra in i mätinstrumentet och anses ha god faktoriell
validitet (Markland & Tobin, 2004). En översättning av den ursprungliga engelska versionen
hämtades från en tidigare utförd studie (Josefsson & Ivarsson, 2010). Cronbachs alfa för
BREQ-2 visade 0,704.
General Self-Efficacy Scale – GSE. En svensköversatt version av GSE
användes (S-GSE, Löwe, Moore, Hensing, 2012) vilken anses tillförlitlig att använda i
förhållande till övriga översatta versioner för att mäta upplevd generellt self-efficacy. GSE
som mätverktyg anses ha god tillförlitlighet, främst för dess generella mätförmåga då
mätverktyget visat sig korrelera starkare med generella variabler såsom självreglering och
svagare med ämnesspecifika variabler som förväntningar på resultat (Luszczynska, Scholz &
Schwarzer, 2005). Mätverktyget består av 10 frågor riktade mot individens tilltro till sin
förmåga att hantera olika svårigheter i livet. Svarsalternativen består av en likertskala mellan
1 (stämmer inte alls) till 4 (stämmer helt och hållet). Alphavärdet för GSE ökade markant utan
fråga 3 vilket gjorde att frågan uteslöts i analyseringen. Cronbachs alfa för GSE utan fråga 3
visade 0,859.
Procedur
När enkäten utformats kontaktades ett flertal företag och träningsanläggningar,
främst via mail men ett par stycken via telefonsamtal, i syfte om att få ett så brett och varierat
urval som möjligt. Två träningsanläggningar, ett flertal småföretag samt tre avdelningar inom
kommunförvaltningen var villiga att delta i studien och sammanlagt delades 121 enkäter ut.
Forskaradministrerade enkäter användes främst men i vissa fall gick inte detta att genomföra
rent praktiskt och då lämnades enkäterna på plats och hämtades upp vid ett senare tillfälle. På
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 19
OCH AKTIVITETSNIVÅ
de två träningsanläggningar som valts ut tillfrågades deltagare efter genomfört träningspass
medan det på arbetsplatser skedde direkt i arbetsmiljön. På ett par arbetsplatser lämnades
enkäter på plats men fylldes i av deltagarna när inte forskarna var närvarande. Innan enkäten
fylldes i kunde deltagarna via enkätens försättsblad ta del av syftet med undersökningen,
kontaktuppgifter samt information om frivilligt deltagande och konfidentiell hantering av all
insamlad data. Anledningen till detta var att skapa en så etiskt korrekt undersökning som
möjligt samt främja ärliga och spontana svar (Mitchell & Jolley, 2010).
Analysmetod
Ett flertal analyser utfördes för att undersöka eventuella skillnader i motivation
och generellt self-efficacy mellan aktivitetsnivå (se tabell 2) och kön (se tabell 3) samt
möjliga samband mellan ålder, aktivitetsnivå och grad av motivation (se tabell 4). Envägs
oberoende variansanalys användes för att undersöka aktivitetsnivå och motivation. Oberoende
t-test genomfördes för att studera eventuella könsskillnader i grad av motivation.
Korrelationstest (Pearsons r) utfördes för att undersöka huruvida ålder, aktivitetsnivå,
generellt self-efficacy och grad av motivation korrelerar till varandra. Slutligen genomfördes
t-test respektive korrelationstest för att undersöka barriärer och handlingsstrategier i
förhållande till kön samt ålder. Gällande aktivitetsnivå användes tre indelade grupper i
variansanalysen vilka delades in enligt IPAQs riktlinjer (inaktiv, lågaktiv samt HEPA-aktiv). I
korrelationsstudien användes däremot totalsumman av MET-minuter utförd aktivitet under en
vecka (Patterson, 2005).
Resultat
Aktivitetsnivå och motivation
Genomförd variansanalys visade en signifikant skillnad i inre motivation mellan
grupperna av aktivitetsnivå (se tabell 2). Bonferronitest visade att skillnaden var signifikant
mellan den inaktiva och den HEPA-aktiva gruppen (p = 0.019), där den HEPA-gruppen hade
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 20
OCH AKTIVITETSNIVÅ
högre nivå av inre motivation. Mellan den lågaktiva och den HEPA-gruppen fanns också en
signifikant skillnad (p = 0.05), även där hade den HEPA-gruppen högre medelvärde för inre
motivation. Inga signifikanta skillnader i inre motivation hittades mellan den lågaktiva och
inaktiva gruppen.
Gällande identifierad reglering uppvisades en signifikant skillnad mellan den
lågaktiva och HEPA-gruppen (p = 0.003), där HEPA-gruppen visade sig ha högre nivå av
identifierad reglering. I övrigt redovisades inga signifikanta skillnader. Bonferronitest visade
vidare en signifikant skillnad i introjicerad reglering (p = 0.003), där den HEPA-aktiva
gruppen hade högre medelvärde än den lågaktiva. Slutligen uppvisades inga signifikanta
skillnader mellan grupperna varken för extern reglering eller amotivation. Inga signifikanta
skillnader mellan aktivitetsnivå och generellt self-efficacy påvisades i testet.
Tabell 2: Envägs oberoende ANOVA för aktivitetsnivå, motivation och GSE. Medelvärde
(M), Standarsavvikelse (Sd), f-värde (f) med frihetsgrader (df), p-värde (signifikansnivå) och
η2
(partial eta kvadrat).
Motivation och kön
Gällande könsskillnader i motivation till fysisk aktivitet visade t-test en
signifikant skillnad i inre motivation mellan grupperna (p = 0.029). I denna studie uppvisade
kvinnor högre grad av inre motivation än män. I övrigt visade t-test inga signifikanta
Motivation och GSE HEPA Lågaktiv Inaktiv
M Sd M Sd M Sd f(df) p η2
Inre 3,49 0,63 3,02 0,76 2,9 0,99 7,05(115) 0,001* 0,109
Identifierad 3,46 0,59 2,99 0,75 3,05 0,85 6,23(115) 0,003* 0,098
Introjicerad 2,55 0,82 2,05 0,66 2,56 0,72 6,24(115) 0,003* 0,095
Extern 1,32 0,65 1,27 0,46 1,2 0,43 0,33(114) 0,717 0,006
Amotivation 1,25 0,61 1,19 0,35 1,32 0,47 0,34(114) 0,672 0,007
GSE 3,01 0,49 2,89 0,46 3,15 0,58 1,81(116) 0,168 0,031
*ANOVA är signifikant på 0,05 nivån.
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 21
OCH AKTIVITETSNIVÅ
könsskillnader beträffande grad av motivation. Däremot visade resultatet att män har
signifikant högre generellt self-efficacy i jämförelse med kvinnor (p = 0.002).
Tabell 3: Independent sample t-test för motivationsgrad hos män och kvinnor. Medelvärde
(M), Standardavvikelse (Sd), t-värde (t) med frihetsgrader (df), p-värde (signifikansnivå) och
generellt self-efficacy (GSE).
Motivation och
GSE Män
Kvinnor
M Sd M Sd t(df) p
Inre 3,05 0,76 3,36 0,75 2,21(116) 0,029*
Identifierad 3,1 0,73 3,31 0,71 1,57(116) 0,12
Introjicerad 2,29 0,72 2,41 0,83 0,82(116) 0,414
Extern 1,32 0,51 1,27 0,58 0,46(115) 0,645
Amotivation 1,27 0,47 1,21 0,53 0,67(115) 0,505
GSE 3,15 0,52 2,86 0,43 3,18(91,34) 0,002*
*T-testet är signifikant på 0,05nivån
Samband mellan variabler
Korrelationstest (Pearsons r) visade tre signifikanta samband (se tabell 4). Ålder
var negativt korrelerat med både introjicerad reglering (p = 0.045) och total aktivitetsnivå (p =
0.027). I takt med ökad ålder minskar alltså den totala aktivitetsnivån och grad av
introjicerade reglering. Inre motivation och total aktivitetsnivå korrelerade däremot positivt (p
= 0.019).
Tabell 4: Korrelationsmatris för ålder, motivation och aktivitetsnivå.
Variabler 1 2 3 4 5 6 7
1,Ålder 1 ,72 -,078 -,186* ,004 -,098 -,205*
2,Amotivation 1 ,62** ,166 -,282** -,255** ,111
3,Extern 1 ,192* -,336** -,342** ,081
4,Introjicerad 1 ,324** ,108 ,149
5,Identifierad 1 ,719** ,175
6,Inre 1 ,218*
7,IPAQ total 1
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 22
OCH AKTIVITETSNIVÅ
*. Korrelationen är signifikant, p <0,05.
**. Korrelationen är signifikant, p <0,001.
Barriärer och handlingsstrategier
Resultatet visade att de tre starkast upplevda barriärerna för fysisk aktivitet var
stress/tidsbrist, trötthet samt brist på energi. De tre mest använda handlingsstrategierna var
tanken på känslan efteråt, tanken på att träning är stresslösande samt tanken på kicken jag
får av att träna (se tabell 5). Inga signifikanta skillnader hittades mellan könen för vare sig
barriärer eller handlingsstrategier.
Tabell 5: Independent sample t-test för barriärer och handlingsstrategier hos män och kvinnor.
Medelvärde (M), standardavvikelse (Sd), t-värde (t) med frihetsgrader (df), p-värde
(signifikansnivå).
Barriärer och handlingsstrategier Totalt Män Kvinnor
Barriärer: M M Sd M Sd t(df) p
Stress/tidsbrist 2,95 3,16 1,25 2,8 1,34 1,46(115) 0,15
Trötthet 2,75 2,76 1,27 2,7 1,27 0,27(107) 0,79
Brist på energi 2,64 2,69 1,14 2,61 1,18 0,34(116) 0,73
Stagnation/märker inga resultat 2,09 2,18 1,12 2,03 1,14 0,71(115) 0,48
Tråkigt/enformigt 2,19 2,43 1,24 2 1,04 2,00(97) 0,06
Mycket att göra i hemmet 1,21 2,9 1,17 2,9 1,25 0,77(114) 0,44
Brist på motivation 1,21 2,6 1,26 2,45 1,17 0,67(115) 0,5
Vill tillbringa mer tid med familjen 1,15 2,1 1,14 2,01 1,16 0,40(114) 0,69
Lättja 1,14 2,61 1,11 2,08 1,11 2,55(113) 0,07
Vill utveckla andra färdigheter/intressen 1,1 2,25 1,14 1,9 1,06 1,71(113) 0,09
Sjukdom 1,03 1,5 0,85 1,84 1,13 1,75(114) 0,08
Skada 0,99 1,54 0,86 1,77 1,08 1,25(114) 0,21
Anläggningens schema passar inte mina tider 0,98 1,55 1,02 1,57 0,96 0,09(114) 0,93
Vill träffa mina vänner utanför träningen 0,97 1,9 0,94 1,94 1,01 0,23(113) 0,82
Rädsla för skador 0,95 1,45 0,79 1,57 1,05 0,66(114) 0,51
Väder 0,95 1,55 0,85 1,7 1,02 0,79(111) 0,43
Saknar träningspartner 0,94 1,59 0,98 1,49 0,92 0,60(115) 0,55
Svårt att ta sig till anläggningen 0,93 1,45 0,82 1,46 1 0,08(114) 0,94
Otillräcklig förmåga 0,92 1,66 0,94 1,66 0,91 0,02(115) 0,99
Saknar barnpassning 0,9 1,24 0,78 1,42 0,97 1,03(114) 0,31
Saknar stöd hemifrån 0,83 1,49 1 1,27 0,66 1,34(78) 0,18
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 23
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Dåliga instruktörer/redskap 0,81 1,39 0,81 1,37 0,81 0,10(114) 0,92
Begränsat utbud vid anläggningen 0,76 1,35 0,64 1,45 0,84 0,65(113) 0,51
Handlingsstrategier:
Tanken på känslan efteråt 3,91 3,96 1,05 3,96 1,31 0,45(114) 0,66
Tanken på att träning är stresslösande 3,66 3,48 1,17 3,79 1,2 1,40(114) 0,16
Tanken på kicken jag får av att träna 3,62 3,52 1,3 3,69 1,29 0,68(113) 0,5
Bra instruktörer 1,43 1,87 1,13 2,8 1,5 3,76(109) 0,06
Stöd av en träningspartner 1,33 2,45 1,35 2,4 1,33 0,17(112) 0,86
Dåligt samvete 1,31 2,42 1,33 2,26 1,29 0,64(112) 0,52
Tanken på förväntade resultatet 1,25 3,63 1,18 3,6 1,3 0,12(113) 0,91
Tanken på min målsättning 1,25 3,58 1,13 3,54 1,34 0,17(114) 0,87
Rutinen 1,24 2,83 1,24 3,23 1,21 1,70(112) 0,1
Att byta aktivitet 1,23 2,29 1,2 2,53 1,26 1,02(112) 0,31
Ångest 1,19 2 1,3 1,75 1,11 1,13(113) 0,26
Social press 1,14 1,94 1,19 1,91 1,11 0,13(113) 0,9
*T-testet är signifikant på 0,05 nivån
Beträffande ålder och upplevda barriärer samt handlingsstrategier visade
studieresultatet (se tabell 6) att brist på motivation korrelerade negativt med ålder (p = 0.036)
och vill tillbringa mer tid med familjen korrelerade positivt (p = 0.008). Vidare korrelerade
ålder signifikant negativt med fyra handlingsstrategier: tanken på kicken jag får av att träna
(p = 0.008), tanken på min målsättning (p = 0.042), rutinen (p = 0.003) samt att byta aktivitet
(p = 0.008).
Tabell 6: Korrelationsmatris för variabler gällande ålder, barriärer och handlingsstrategier.
Barriärer och handlingsstrategier 1,Ålder
Barriärer:
2,Stagnation/märker inga resultat -,142
3,Tråkigt/enformigt -,024
4,Stress/tidsbrist ,065
5,Brist på energi -,098
6,Trötthet -,021
7,Brist på motivation -,195*
8,Lättja -,17
9,Rädsla för skador -,049
10,Otillräcklig förmåga -,058
11,Skada -,055
12,Sjukdom -,093
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 24
OCH AKTIVITETSNIVÅ
13,Vill tillbringa mer tid med familjen ,245**
14,Saknar barnpassning ,42
15,Saknar stöd hemifrån ,15
16,Mycket att göra i hemmet ,126
17,Vill träffa mina vänner utanför träningen -,114
18,Vill utveckla mina färdigheter/intressen -,078
19,Svårt att ta sig till anläggningen -,007
20,Begränsat utbud vid anläggnningen -,175
21,Anläggningens schema passar inte mina tider -,139
22,Dåliga instruktörer/redskap ,022
23,Saknar träningspartner -,035
24,Väder -,092
Handlingsstrategier:
2, Tanken på känslan efteråt -,079
3,Tanken på att träning är stresslösande -,128
4,Tanken på kicken jag får av att träna -,248**
5,Bra instruktörer -,045
6,Stöd av en träningspartner ,109
7,Dåligt samvete -,127
8,Tanken på förväntade resultatet -,127
9,Tanken på min målsättning -,191*
10,Rutinen -,278**
11,Att byta aktivitet -,246**
12,Ångest -,156
13,Social press -,096
*. Korrelationen är signifikant, p <0,05. **. Korrelationen är signifikant, p <0,001.
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka huruvida kvinnor och män skiljer sig
gällande motivation till fysisk aktivitet samt upplevda barriärer och handlingsstrategier.
Dessutom ämnade studien redogöra för motivation till fysisk aktivitet utifrån aktivitetsnivå.
Slutligen låg fokus på att studera samband mellan ålder, motivation, generellt self-efficacy
och aktivitetsnivå. Resultatet visade att kvinnor hade högre grad av inre motivation än män,
samt att den HEPA-aktiva gruppen hade högst grad av inre motivation, identifierad samt
introjicerad reglering bland de tre grupperna av aktivitetsnivå. Ålder visade negativa samband
med aktivitetsnivå och introjicerad reglering medan inre motivation och total aktivitetsnivå
hade positivt samband. De mest frekventa barriärerna till fysisk aktivitet var stress/tidsbrist,
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 25
OCH AKTIVITETSNIVÅ
trötthet och brist på motivation medan de mest använda handlingsstrategierna visade sig vara
tanken på känslan efteråt, att träning är stresslösande samt kicken jag får av att träna. Inga
könsskillnader gällande barriärer och handlingsstrategier uppvisades, men ålder hade negativ
korrelation med fyra handlingsstrategier (tanken på kicken efteråt, tanken på målsättning,
rutin samt att byta aktivitet). Gällande self-efficacy visade resultatet att män hade högre
generellt self-efficacy än kvinnor.
Föreliggande studie visade att de deltagare som uppfyllde kraven för HEPA-
aktiv nivå påvisade högre grad av inre motivation än både den inaktiva och lågaktiva gruppen.
Resultatet stämmer överens med tidigare utfärdad hypotes om att aktivitetsnivå och inre
motivation har positiv korrelation. De individer med högre aktivitetsnivå känner alltså en
större njutning och tillfredsställelse i själva aktiviteterna som utförs än vad de mindre aktiva
gör. Vad gäller identifierad reglering visade resultaten i studien på att HEPA-aktiva även här
hade en högre grad av motivationsformen vad den lågaktiva gruppen hade. I enlighet med
detta visade korrelationsanalys (se tabell 4) positiva samband mellan aktivitetsnivå och inre
motivation. I enhet med tidigare studier (Brunet & Sabiston, 2011; Teixeira et al., 2012)
stödjer föreliggande studie starkt konstaterandet om att individer med högre aktivitetsnivå till
större grad drivs av inre motivation och självbestämmande reglering än vad individer med
lägre aktivitetsnivå gör. Tidigare forskning har vidare påvisat samband mellan en högre grad
av inre motivation, därigenom självbestämmande, och större engagemang i fysisk aktivitet.
Utöver inre motivation är det i synnerhet identifierad reglering som har positiv inverkan på
införandet samt upprätthållandet av ett fysiskt aktivt beteende (Deci & Ryan, 1985; Brunet &
Sabiston, 2011; Teixeira et al., 2012). Studiens resultat går därmed i enhet med tidigare
forskning som påpekar betydelsen av självbestämmande motivation för engagemang i fysisk
aktivitet.
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 26
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Tidigare påståenden om att individer med en lägre aktivitetsnivå skulle ha en
högre grad av yttre motivation och därigenom mer kontrollerad reglering (McAuley, 1992)
fick inte stöd av den aktuella studien. En möjlig faktor som kan ha påverkat detta resultat är
deltagarnas aktivitetsnivå. I studiens totalt 118 deltagare räknades 15 stycken in i gruppen
inaktiv (se tabell 1), 46 stycken i gruppen lågaktiv och 57 i högaktiv. Den högaktiva gruppen
kan således räknas som något överrepresenterad, medan den inaktiva tvärtom kan anses
underrepresenterad. Möjligen hade resultatet sett annorlunda ut med fler deltagare, både
generellt med ett större urval och specifikt med fler individer i den inaktiva samt lågaktiva
gruppen.
Studiens resultat visade att kvinnor hade högre av inre motivation än vad män
hade. I kontrast till vad tidigare forskning påvisat drivs alltså kvinnor till större grad av den
njutning och tillfredsställelse som fysisk aktivitet upplevs medföra än vad män gör. Trots den
knapphändiga forskningen om könsskillnader kring motivation till fysisk aktivitet har tidigare
forskning påvisat att män tenderat till att vara mer inre motiverade än kvinnor (Egli, 2011)
och kvinnor har i sin tur visat sig vara mer drivna av introjicerad reglering (Teixeira et al.,
2012). Resultatet stämmer därmed inte överens med tidigare utfärdad hypotes kring
könsskillnader och motivation, där det antogs att män skulle inneha högre grad av inre
motivation och kvinnor drivas mer av kontrollerad reglering. Urvalet i den aktuella studien
kan möjligen ha påverkat resultatet. Fler kvinnor än män var representerade (se tabell 1),
dubbelt så många män som kvinnor räknades in i gruppen inaktiv medan det var betydligt fler
kvinnor än män i grupperna lågaktiv samt högaktiv. Det kan således vara så att resultatet är
något missvisande i fråga om urvalet då kvinnorna i den aktuella studien föreföll mer aktiva
än männen. Ett mer jämnfördelat urval kan möjligen ha visat andra resultat. Däremot bör
studieresultatet tas i hänsyn och påvisar ytterligare behovet av att utöka forskningen kring
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 27
OCH AKTIVITETSNIVÅ
möjliga könsskillnader inom motivation till fysisk aktivitet, för att vidare kunna arbeta för att
främja ett fysiskt aktivt liv.
Gällande self-efficacy visade resultatet att män hade högre grad av generellt
self-efficacy, vilket stöder tidigare forskningspåståenden (Gecas, 1989). Resultatet visade
vidare inga signifikanta skillnader mellan grad av generellt self-efficacy och aktivitetsnivå.
Self-efficacy har visat sig ha positiva samband med ett fysiskt aktivt beteende och kan verka
främjande för regelbundet utförande (Pan et al., 2009). I studien visade det sig att fler kvinnor
än män var aktiva, både lågaktiva och högaktiva (se tabell 1). Det i kombination med
uteblivna signifikanta skillnader i aktivitetsnivå går emot tidigare forskning om self-efficacy
och fysisk aktivitet. Därmed är det svårt att dra några vidare slutsatser om huruvida den
aktuella studien stödjer tidigare forskningsresultat, som hänvisar till att self-efficacy har
positiva samband med ett fysiskt aktivt beteende (Bui et al., 2013; Pan et al., 2009). Möjligen
kan resultatet i den aktuella studien påverkats av valet att undersöka generellt self-efficacy
och inte self-efficacy som tidigare studier fokuserat på (Bui et al., 2013; Pan et al., 2009).
Generellt self-efficacy är en kontextoberoende tilltro till den egna förmågan att klara av
utmaningar medan self-efficacy är en kontextberoende form (Judge, Erez & Bono, 1998).
McAuley (1992) hänvisar till att generellt self-efficacy i kombination med ett idrottsligt self-
efficacy visat sig kunna förutse både frekvens och intensitet i deltagande av fysisk aktivitet.
Genom att undersöka ett mer områdesspecifikt self-efficacy såsom det idrottsliga hade
möjligen vidare slutsatser kunnat dras. Detta skulle eventuellt kunna förklara sambandet
mellan fysisk aktivitet och self-efficacy i större utsträckning (McAuley, 1992).
Resultatet av föreliggande studie visade negativ korrelation mellan ålder och
introjicerad reglering, vilket innebär att ju äldre en individ blir desto mindre motiveras denne
utifrån introjicerad reglering. Tidigare forskning som påpekat att medelålders (45-64 år) visar
lägre nivå av introjicerad reglering än vad yngre individer gör (Brunet & Sabiston, 2011) får
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 28
OCH AKTIVITETSNIVÅ
därmed stöd i föreliggande studie. Introjicerad reglering är enligt SDT en kontrollerad form
av motivation där beteende sker utifrån exempelvis skamkänslor eller känslan av dåligt
samvete (Deci & Ryan, 2000). Resultatet påvisar alltså att ju äldre individer blir desto mindre
vikt läggs vid sådana känslor. Brunet och Sabiston (2011) argumenterar för att medelålders
individer (45-64 år) inte till lika stor grad strävar efter att upprätthålla utseende eller få beröm.
Deltagande i fysisk aktivitet sker istället för njutning eller personliga värderingar. Tänkbart är
att yngre individer motiveras till större grad av upplevelsen hur den sociala omgivningen ser
ut och vilka värderingar som anses viktiga gällande fysisk aktivitet.
Det påvisades ett positivt samband mellan aktivitetsnivå och ålder vilket skulle
betyda att individers aktivitetsnivå ökar med åldern, något som går emot tidigare
forskningspåståenden. Ålder har tidigare visat sig korrelera negativt med aktivitetsnivå och
har dessutom påvisats ha negativt samband med inre motivation vilket är en starkt bidragande
faktor till ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston, 2011; Frederick-Recascino, 2002).
Studiens resultat går därmed emot ställd hypotes om att ökad ålder ger minskad fysisk
aktivitet och stödjer heller inte tidigare forskning om ålder och aktivitetsnivå. Troligen kan ett
större och bredare urval i den aktuella studien visat ett annat resultat i fråga om motivation till
fysisk aktivitet. Ungefär hälften av deltagarna hämtades från träningsanläggningar (62 av
118). De som tränar på gym kan antas ha någon form av motivation, från yttre till inre, och
lyckas till mindre eller större grad ta sig till anläggningen trots upplevda barriärer. I
kategoriseringen av deltagarna var den största gruppen högaktiv medan gruppen inaktiv hade
minst antal individer (se tabell 1). Därmed är motivationstyperna hos de inaktiva förmodligen
underrepresenterade och de högaktivas motivationsreglering mer korrekt redovisad.
Vad gäller barriärer till utövandet av fysisk aktivitet visade den aktuella studien
att deltagarna upplevde stress/tidsbrist, trötthet och brist på energi, i ordningsföljd, som
främsta hinder för fysisk aktivitet. Detta resultat stämmer väl överrens med tidigare studier
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 29
OCH AKTIVITETSNIVÅ
som kartlagt barriärer hos individer där framförallt tidsbrist genomgående visat sig vara den
största barriären för utövande av fysisk aktivitet (Ebben & Brudzynski, 2008; Gómez-López
et al.,2010; Louw et al., 2012). Vidare uppgav deltagarna i studien "tanken på känslan
efteråt", "tanken på att träning är stresslösande" och "tanken på kicken jag får av att träna"
som de största handlingsstrategierna för att övervinna barriärerna. I föreliggande studie har
mentala strategier således visat sig mest använda medan tidigare studier påvisat mer praktiska
handlingsstrategier, såsom schemalägga träningen, förlägga träningen tidigt eller sent på
dagen och skaffa en träningskompis (Brittain med kollegor, 2012). Den aktuella studien
hittade inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor vad gäller barriärer och
handlingsstrategier. Hypotes som ställdes utifrån tidigare forskning som menar att kvinnor
generellt upplever fler barriärer än män, och särskilt sådana som kretsar kring det praktiska i
vardagslivet (Soerensen & Gill, 2008) får således inte stöd av föreliggande studie. Detta
resultat i kombination med tidigare diskuterat resultat kring kvinnors grad av inre motivation
som visade sig, i motsats till vad tidigare forskning hänvisat till, vara högre än männens kan
möjligen peka på att kvinnors syn på vikten av fysisk aktivitet har förändrats. Möjligen kan
det vara så att kvinnor generellt värdesätter och prioriterar träningen högre idag än tidigare,
alternativt att kvinnans roll som ansvarig över familj och hemmet inte är lika stor idag som
tidigare vilket skulle kunna innebära färre upplevda hinder för utövande av fysisk aktivitet.
Dock bör det påpekas att i det aktuella urvalet var fler kvinnor än män representerade, i
synnerhet i den högaktiva samt lågaktiva gruppen (se tabell 1), vilket kan ha påverkat
resultatet. Mer data från inaktiva kvinnor hade möjligen gett ett annat resultat. Det begränsade
urvalet gör det svårt att dra några vidare slutsatser kring resultatet.
Brist på motivation visade sig ha negativ korrelation med ålder, i takt med att
åldern ökar minskar alltså motivationen till fysisk aktivitet. Detta stödjer både tidigare ställd
hypotes samt forskning som påvisar negativ korrelation mellan ålder och motivation till fysisk
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 30
OCH AKTIVITETSNIVÅ
aktivitet (Brunet & Sabiston, 2011; Frederick-Recascino, 2002). Vill tillbringa tid med
familjen korrelerade positivt med ålder. Det betyder alltså att ju äldre individer blir desto mer
tid vill de lägga på familjelivet, vilket inte är svårt att tänka sig. Tidsbrist, i föreliggande
studie den näst mest upplevda barriären för fysisk aktivitet (se tabell 5), och därigenom viljan
att prioritera familjelivet verkar således vara en betydelsefull faktor gällande hinder för
utövande av fysisk aktivitet. Just tidsbrist har tidigare visats ha samband med vuxenlivet och
alla dess ansvarsområden, såsom för hem och familj (Gómez-López et al., 2010). Tidigare
redovisat resultat gällande de negativa samband som hittades mellan ålder och motivation till
fysisk aktivitet är intressant att diskutera utifrån nämnda barriärer. I takt med att åldern stiger
ökar troligen också prioriteringsbehov för familj och arbetsliv, vilket kan skapa tidsbrist och
också minska grad av motivation för träning.
För val av handlingsstrategier hade ålder negativa samband med fyra olika
strategier: tanken på kicken jag får av att träna, tanken på min målsättning, rutinen samt att
byta aktivitet (se tabell 6). I synnerhet de två förstnämnda, tanken på kicken och målsättning,
skulle kunna kopplas till brist på motivation, den barriär som visade starkt negativt samband
med ålder (se tabell 5). Tanken på kicken som träningen ger kan tolkas som den njutning eller
tillfredsställelse som individen upplever, dvs. inre motivation alternativt integrerad reglering
enligt SDT (Deci & Ryan, 2000). Brist på motivation visade sig som tidigare redovisat vara
en signifikant barriär för utövande av fysisk aktivitet i föreliggande studie. Tidigare forskning
har påpekat att motivation till fysisk aktivitet, särskilt inre och autonom reglering, minskar i
takt med ökad ålder (Brunet & Sabiston, 2011) vilket möjligen kan förklara varför kicken som
träningen ger minskar som handlingsstrategi när individer åldras. Tanken på målsättning
borde även det kunna tolkas in i SDT som en form av reglering. Huruvida individen i fråga
själv satt upp en målsättning eller varit tvungen att göra det utifrån andras krav avgör hur pass
självbestämmande motivationsregleringen är. Utifrån tidigare forskning som påvisar
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 31
OCH AKTIVITETSNIVÅ
fördelarna med självbestämmande reglering för ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston,
2011; Deci & Ryan, 2000; Teixeira et al., 2012) bör målsättningsarbete för att skapa
regelbunden fysisk aktivitet således vara så pass självbestämt som möjligt. En möjlig
förklaring till varför tanken på målsättning har negativt samband med ålder skulle kunna vara
att målsättningsarbetet inte förändrats i takt med stigande ålder alternativt att målsättningarna
minskar med åldern och därmed kan de inte användas som strategi för att överkomma
upplevda hinder för utövande.
För att kunna arbeta mer effektivt med främjandet av fysisk aktivitet krävs
utökade kunskaper kring individuella skillnader inom området motivation till fysisk aktivitet.
För att främja regelbunden aktivitet skulle det utifrån resultaten av denna studie och i enlighet
med SDT (Deci & Ryan, 2000) vara fördelaktigt att försöka engagera individer till att hitta
aktiviteter som skapar glädje och tillfredsställelse. Det kan möjligen utveckla inre motivation
alternativ bidra till internalisering av yttre motivation som i sin tur kan bidra till ett
regelbundet utförande (Deci & Ryan, 2000; Teixeira et al., 2012). Denna studie har bekräftat
betydelsen av självbestämmande för främjandet av fysisk aktivitet hos individen, vilket även
skulle kunna användas för att förstå faktorer hos den allmänna befolkningen.
Statistik från Statens folkhälsoinstitut (2013) visar att majoriteten av Sveriges
befolkning är aktiva, men många uppfyller inte kraven för ett fysisk aktivt beteende. Därför
skulle det vara intressant att ta reda på hur den inaktiva gruppen ser ut och därigenom inrikta
studier specifikt på den aktuella målgruppen. Därigenom bör man kunna hitta sätt att främja
ett fysiskt aktivt beteende även för denna grupp. Kanske finns det särskilda gemensamma
nämnare för gruppen som skulle kunna underlätta detta arbete. Sammantaget verkar det dock
svårt av dra generella slutsatser för främjandet av fysisk aktivitet för en hel population, men
utökning av kunskapen om individuella skillnader bör vara till hjälp för att lyckas engagera de
inaktiva i någon form av fysisk aktivitet. Med fortsatt utökning av forskning kring
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 32
OCH AKTIVITETSNIVÅ
åldersskillnader kan det dessutom dras lärdomar för att på ett preventivt sätt kunna påverka
och främja fysisk aktivitet hos olika åldersgrupper.
Metodkritik
Som kritik bör det påpekas att deltagarna inte valts ut helt slumpmässigt då
författarna till den aktuella studien själva tog kontakt med deltagarna vid de utvalda
arbetsplatserna och träningsanläggningarna. Alla personer på plats tillfrågades inte vilket kan
ha påverkat det slumpmässiga urvalet. När deltagare på eget initiativ väljer att delta i
undersökningar kan det dessutom antas att urvalet därigenom inte heller är slumpmässigt eller
fullt representabelt utifrån populationen (Mitchell & Jolley, 2010).
Mätning av fysisk aktivitet är generellt svårt att göra via självskattning. Stödet
för självskattat aktivitetsutövande är från forskningshåll generellt svagt (Lee et al., 2011).
IPAQ som i föreliggande studie användes för mätning av fysisk aktivitet anses tillförlitligt
som mätverktyg, men deltagarnas faktiska aktivitetsnivå kan vara annan än den som
redovisats. Kritik har uppkommit mot IPAQ för att den överskattar individers aktivitetsnivå,
något som kan ha påverkat resultatet i den aktuella studien (Lee et al., 2011). Mätning av
fysisk aktivitet bör således kompletteras med ett objektivt mätverktyg, något som dessvärre
inte ansågs genomförbart i föreliggande studie på grund av den utsatta tidsbegränsningen.
Något som vidare skulle kunna påverkat resultatet i denna studie var det faktum
att deltagarna från arbetsplatser besvarade enkäten tidigare på dagen än deltagare från
gymanläggningar. En annan omständighet som kan ha påverkat deltagarna kan vara att
enkäterna delades ut i olika miljöer. Hypotetiskt sett skulle deltagarna som besvarade enkäten
i direkt anslutning till ett träningspass kunna känna större engagemang och motivation till
fysisk aktivitet än de deltagare som besvarade enkäten under arbetstid. Det är dock svårt att
dra vidare slutsatser på vilket sätt tidpunkt och miljö kan ha inverkat på deltagarnas svar, men
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 33
OCH AKTIVITETSNIVÅ
detta bör tas i åtanke med hänsyn till att resultatet skulle kunna se annorlunda ut om enkäterna
delats ut vid samma tillfälle i samma typ av miljö.
Slutsats
I denna studie utforskades ett flertal faktorer rörande fysisk aktivitet i syfte om
att diskutera individuella skillnader i motivation till fysisk aktivitet. Centralt i studien stod
SDT (Deci & Ryan, 2000) samt self-efficacy theory (Bandura, 1997) och individuella faktorer
som kön, ålder samt aktivitetsnivå. Även barriärer och handlingsstrategier stod i fokus för att
vidare kunna redogöra för vad som påverkar fysisk aktivitet. Sammantaget stödjer den
aktuella studien tidigare forskning gällande motivation till fysisk aktivitet, där aktivitetsnivå
visat sig ha positiva samband med inre motivation. För att skapa engagemang i fysisk aktivitet
bör därför självbestämmande motivationsreglering aktivt främjas, förslagsvis genom att hitta
aktiviteter som skapar nöje och känsla av tillfredställelse hos individen. Förväntade positiva
samband mellan fysisk aktivitet och generellt self-efficacy återfanns inte i föreliggande studie.
Män uppvisade högre grad av generellt self-efficacy medan kvinnor uppvisade högre grad av
aktivitetsnivå samt inre motivation. Resultaten påvisar möjligen behovet av utökad forskning
kring könsskillnader och påverkningsfaktorer för utövandet av fysisk aktivitet. Slutligen
hänvisar studiens resultat till betydelsen av att ta hänsyn till ålder vid interventionsarbete för
att främja fysisk aktivitet. Faktorer så som motivationsreglering, upplevda barriärer samt
handlingsstrategier visade sig ha samband med ålder. Forskningen kring detta område är
hittills relativt begränsad och bör utökas för att kunna främja fysisk aktivitet inom olika
åldersgrupper på bästa sätt.
Framtida studier
Beträffande framtida forskning gällande motivation till fysisk aktivitet påpekas
behovet av både fler longitudinella studier och interventionsstudier där individuella skillnader
och samband kan undersökas tydligare (Teixeira et al., 2012; George et al., 2013). Utifrån
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 34
OCH AKTIVITETSNIVÅ
sådan forskning kan interventioner riktade mer specifikt på individen beroende på bl.a.
aktivitetsnivå, kön, tilltro till sin egen förmåga, motivation och upplevda barriärer utformas
(Louw et al., 2012). Samhällets normer och värderingar kring kvinnliga respektive manliga
ideal kan tänkas spela in på vilken typ av reglering som styr individers motivationsbeteende.
Utökad redovisning om kön samt jämförelse mellan dessa kan således vara en bra framtida
forskningsfråga. I enlighet med Anshel (2007) så skulle en fortsatt kartläggning av vanliga
barriärer vara viktigt för att utgöra hur kognitiva och beteendemässiga strategier hos inaktiva
individer påverkar dess strävan att påbörja och underhålla motionsvanor.
Slutligen finns det behov av ytterligare implementering av forskningsresultat till
verkligheten för att utveckla hälso- och sjukvårdens interventionsarbete för främjandet av
fysisk aktivitet (SBU, 2007). En fortsatt användning av SDT i forskning om motivation,
specifikt till fysisk aktivitet, kan möjligen bidra till ett större erkännande inom den kliniska
psykologin och därigenom användas i interventioner för beteendeförändring.
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 35
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Referenser
Anshel, M.H. (2007). Conceptualizing Applied Exercise Psychology. The Journal of the
American Board of Sport Psychology, 1(2), 1-44.
Bandura, A. (1997). Self-efficacy: The exercise of control. New York: Freeman & Co.
Berger, B. G., Pargman, D., & Weinberg, R. S. (2007). Foundations of Exercise Psychology.
Fitness Information Technology: Morgantown, WV.
Brinthaupt, T.M., Kang, M., & Anshel, M.H. (2010). A delivery model for overcoming
psycho-behavioral barriers to exercise. Psychology of Sport and Exercise, 11(4),
259-266
Brittain, D. R., Dinger, M.K., Classen, J.J., Camero Garcia, M. A., Sage, L.D., & Han, J.
(2011). Perceived Barriers, Coping Strategies, and Self-Regulatory Efficacy to
Cope: An Examination of Sufficiently and Insufficiently Physically Active
Middle-Aged and Older Woman. Activities, Adaption & Aging, 36, 11-28.
Brunet, J., & Sabiston, C. M. (2011). Exploring motivation for physical activity across the
adult lifespan. Psychology of Sport and Exercise, 2011, 12:4, s. 99-105.
Bui, L., Mullan, B., & McCaffery, K. (2013) Protection motivation theory and physical
activity in the general population: A systematic literature review. Psychology,
Health and Medicine, 18, 522-542.
Craig, C. L., Marshall, A. L., Sjöström, M., Bauman, A. E., Booth, M. L., Ainsworth, B. E.,
Pratt, M., Ekelund, U., Yngve, A., Sallis, J. F., & Oja, P. (2003). International
Physical Activity Questionnaire: 12-Country Reliability and Validity. Medicine
& Science in Sport & Exercise. 2003. doi: 10.1249/01.MSS.0000078924.
61453.FB
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 36
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Deci, E. L., & Ryan, R. M. (2000). The "What" and "Why" of Goal Pursuits: Human Needs
and the Self-Determination of Behavior. Psychological Inquiry, 2000, 11:4, s.
227-268.
Deci, E.L. & Ryan, R.M. (1985). Intrinsic motivation and self determination in human
behavior. New York: Plenum Press.
Ebben, W. & Brudzynski, L. (2008). Motivations and barriers to exercise among college
students. Journal of Exercise Psychology, 11, 1-11.
Egli, T., Bland, H. W., Melton, B. F., & Czech, D. R. (2011). Influence of Age, Sex and Race
on College Student’s Exercise Motivation of Physical Activity. Journal of
American College Health. Vol. 59, 5.
Feltz, D., Short, S., & Sullivan, P. (2008). Self Efficacy in Sport: Research and Strategies for
Working with Athletes, Teams and Coaches. International Journal Of Sports
Science & Coaching, 3(2), 293-295.
Frederick-Recascino, C. M. (2002). Self-determination theory and participant motivation
research in the sport and exercise domain. I Deci, E. L., & Ryan, R. M. (Red.).
Handbook of Self-Determination Research. New York: University of Rochester
Press.
Gecas, V. (1989). The Social Psychology of Self-Efficacy. Annual Review of Sociology. Vol.
15, pp. 291-316.
George, M., Eys, M. A., Oddson, B., Roy-Charland, A., Schinke, R. J. & Bruner, M. W.
(2013). The role of self-determination in the relationship between social support
and physical activity intentions. Journal of Applied Social Psychology, 2013,
43, s. 1333-1341. doi:10.1111/jasp.12142
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 37
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Gómez-López, M., Gallegos, A.G., & Extremera, A. B. (2010). Perceived barriers by
university students in the practice of physical activities. Journal of Sports
Science and Medicine, 9, 374-381.
Henriksson, J., & Sundberg, C. J., (2008) Allmänna effekter av fysisk aktivitet. I
Yrkesföreningar för fysisk aktivitet YFA. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention
och sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-11-18 från http://fyss.se/wp-
content/uploads/2011/02/FYSS-2008-hela-boken.pdf
International Physical Activity Questionnaire. (2005). IPAQ scoring protocol. Hämtad 2013-
12-16 från https://sites.google.com/site/theipaq/
Jonsdottir, I. H., & Ursin, H. (2008) Stress. I Yrkesföreningar för fysisk aktivitet YFA. Fysisk
aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-11-18
från http://fyss.se/wp-content/uploads/2011/02/FYSS-2008-hela-boken.pdf
Josefsson, K. (2004). Individers vilja att motionera och hinder på vägen - män och kvinnors
motionsvanor. Högskolan i Halmstad: Sektionen för Hälsa och Samhälle.
Josefsson, K. & Lindwall, M. (2010). Motivation till motion och fysisk aktivitet. Hallberg, I
(Red.), Livsstil och hälsa (sid.207-225). Lund, Studentlitteratur.
Josefsson, T., Lindwall, M., & Archer, T. (2012). Physical exercise intervention in depressive
disorders: Meta-analysis and systematic review. Scandinavian Journal of
Medicine & Science in Sports, 2013. doi: 10.1111/sms.12050
Judge, T. A., Erez, A., & Bono, J. E. (1998) The Power of Being Positive: The Relationship
Between Positive Self-Concept and Job Performance. Human performance,
11(2/3), 167-187.
Kjellman, B., Martinsen, E. W., Taube, J., & Anderson, E., (2008) Depression. I
Yrkesföreningar för fysisk aktivitet YFA. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 38
OCH AKTIVITETSNIVÅ
och sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-11-18, från http://fyss.se/wp-
content/uploads/2011/02/FYSS-2008-hela-boken.pdf
Lee, P. H., Macfarlane, D. J., Lam, T. H., & Stewart, S. M. (2011). Validity of the
international physical activity questionnaire short form (IPAQ-SF): A
systematic review. The International Journal of Behavioral Nutrition and
Physical Activity. 2011, 8, 115. doi: 10.1186/1479-5868-8-115
Luszczynska, A., Sholz, U., & Schwarzer, R. (2005). The General Self-Efficacy Scale:
Multicultural Validation Studies. The Journal of Psychology: Interdisciplinary
and Applied. 2005, 139:5, 439-457, doi: 10.3200/JRLP.139.5.439-457
Louw, A. J., Biljon, A.V., & Mugandani, S.C. (2012). Exercise motivation and barriers
among men and woman of different age groups. African Journal for Physical,
Health Education, Recreation and Dance, 18, 4(1), 759-768.
Löve, J., Moore, C. D., & Hensing G. (2012). Validation of the Swedish translation of the
general self-efficacy scale. Quality of Life Research. 2012, 21: 1249-1253. doi:
10.1007/s11136-011-0030-5
Marcus, B. H. & Forsyth, L-A. H. (2008) Motivating people to be physically active. (2:nd
ed.). Champaign IL: Human Kinetics.
Markland, D., & Tobin, V. (2004). A Modification to the Behavioural Regulation in Exercise
Questionnaire to Include an Assessment of Amotivation. Journal of Sport &
Exercise Psychology. 2004, 26, 191-196.
McAuley, E. E., & Blissmer, B. B. (2000). Self-efficacy determinants and consequences of
physical activity. /Determinants de la confiance en soi et consequences de l '
activite physique. Exercise & Sport Sciences Reviews, 28(2), 85-88
Meece, J. L., Glienke, B. B., & Burg, S. (2006). Gender and motivation. Journal of School
Psychology. 44, p. 351-373.
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 39
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Mitchell, M. L., & Jolley, J. M. (2010). Research Design Explained. Wadsworth: Cengage
Learning.
Martinsen, E. W., & Taube, J., (2008) Ångest. I Yrkesföreningar för fysisk aktivitet YFA.
Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-
11-18, från http://fyss.se/wp-content/uploads/2011/02/FYSS-2008-hela-
boken.pdf
Pan, S. Y., Cameron, C., Desmeules, M., Morrison, H., Craig, C. L., & Jiang, X. (2009).
Individual, social, environmental, and physical environmental correlates with
physical activity among Canadians: a cross-sectional study. BMC Public Health.
9, 21. doi: 10.1186/1471-2458-9-21.
Patterson, A. (2005). Guidelines for Data Processing and Analysis of the International
Physical Activity Questionnaire (IPAQ) -Short and Long Forms. Hämtad 2013-
12-16 från https://sites.google.com/site/theipaq/scoring-protocol
Pender, N. J., Murdaugh, C. L. & Parsons, M. A. (2006). Health promotion in nursing
practice. Pearson Prentice-Hall, Upper Saddle River, NJ.
Prochaska, J.O., DiClemente, C.C., & Norcross, J.C. (1992). In search of how people change:
applications to addictive behaviors. American Psychologist, 47, 1102-1114.
Scherbaum, C. A., Cohen-Charash, Y., & Kern, M. J. (2006). Measuring General Self-
Efficacy. A comparison of Three Measures Using Item Response Theory.
Educational and Psychological Measurements, 66(6), 1047-1063.
Sorensen, M. & Gill, D.L. (2008). Perceived barriers to physical activity across Norwegian
adult age groups, gender and stages of change. Scandinavian journal of
medicine & science in sports, 18, 651-663.
Statens folkhälsoinstitut (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa. Hämtad 2013-12-10 från
http://www.fhi.se/PageFiles/3358/R200613_Fysisk_aktivitet_0701.pdf
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 40
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Statens folkhälsoinstitut (2010). Levnadsvanor, lägesrapport 2010. Hämtad 2013-12-16 från
http://www.fhi.se/PageFiles/10796/A2010-13-Levnadsvanor-lagesrapport-
2010.pdf
Statens folkhälsoinstitut (2013). Folkhälsan i Sverige – Årsrapport. Hämtad 2013-11-25, från
http://www.fhi.se/PageFiles/17183/Folkhalsan-i-Sverige-Arsrapport-2013.pdf
Socialstyrelsen. (2012). Kortverision av Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande
metoder. Hämtad 2013-11-25, från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18680/2012-4-
13.pdf
Teixeira, P. J., Carraca, E. V., Markland, D., Silva, M. N. & Ryan, R. M. (2012). Exercise,
physical activity, and self determination theory: A systematic review.
International Journal of Behavioural Nutrition and Physical Activity, 2012,
9:78.
Vansteenkiste, M., & Sheldon, K. M., (2006). There’s nothing more practical than a good
theory: Integrating motivational interviewing and self-determination theory.
British Journal of Clinical Psychology, 2006, 45, 63-82. Hämtad från 2013-11-
06, från
http://www.selfdeterminationtheory.org/SDT/documents/2006_VansteenkisteSh
eldon_BJCP.pdf
Vealey, R. S. (2005). Coaching for the Inner Edge. USA: Fitness Information Technology.
Whaley, D. E. (2007) A lifespan developmental approach to studying sport and exercise
behavior. I Tenenbaum, G. & Eklund, R. C. (Red), Handbook of sport
psychology. 645-661. John Wiley & Sons inc: Hoboken, NJ.
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 41
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, YFA. (2008). Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och
sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-11-18 från http://fyss.se/wp-
content/uploads/2011/02/FYSS-2008-hela-boken.pdf
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 42
OCH AKTIVITETSNIVÅ
HÖGSKOLAN I HALMSTAD
Sektionen för Hälsa och Samhälle Bilaga 1
Motivation och upplevda barriärer till att motionera
Hej!
Vi är två studenter som studerar på Högskolan i Halmstad. Vi ska skriva en kandidatuppsats
som handlar om motivation och fysisk aktivitet. Du har valts ut som deltagare via ett
tillgänglighetsurval då du är medlem på en träningsanläggning i Halmstad.
Dina resultat kommer att hanteras konfidentiellt och på gruppnivå. De kommer att redovisas i
tabeller och diagram och användas för att jämföra grupper, således kommer inte dina svar
redovisas individuellt.
I och med detta ber vi dig att svara så ärligt och spontant som möjligt!
Studien är frivillig och du kan när som helst, utan att ange orsak avbryta din
medverkan!
Vänligen återlämna dina svar till oss när ni är färdiga.
Är det något du inte förstår eller vill fråga om får du gärna kontakta oss via våra
kontaktuppgifter nedan.
Britta Lindman, [email protected], 076-8154513
Kajsa Dahl, [email protected], 076-7997373
Högskolan Halmstad
Sektionen för Hälsa & Samhälle:
Psykologi inriktning idrott, 61-90 hp, HT-2013
Handledare: Torbjörn Josefsson, [email protected], 035- 167146
Examinator: Eva Twetman
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 43
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Enkät
1. Kön: □ Man □ Kvinna 4. Barn: □ Ja □ Nej
2. Ålder:_______________________ 5. Utbildningsnivå: □Grundskola □Eftergymnasial
3. Civilstånd: □Gift □ Sambo □Singel □Högskola/Universitetsexamen
□ Annat:____________ □ Annat:__________________
Aktivitetsvanor
Följande frågor handlar om fysisk aktivitet. Vi är intresserade av att ta reda på all typ av
fysisk aktivitet som utförs. Frågorna innefattar tid som du varit fysiskt aktiv de senaste 7
dagarna. Svara på frågorna även om du inte anser dig vara en aktiv person. Inkludera alla
aktiviteter under såväl arbete, transporter, hushållsarbete, trädgårdsarbete, fritidsaktiviteter
som planerad träning.
1. Tänk nu på alla de mycket ansträngande aktiviteter du utförde under de senaste 7
dagarna. Mycket ansträngande fysisk aktivitet innefattar aktiviteter som upplevs som
mycket arbetsamma och får dig att andas mycket kraftigare än normalt. Tänk enbart på
de aktiviteter som du utfört under minst 10 minuter i sträck.
1a. Under de senaste 7 dagarna, hur många av dessa dagar har du utfört arbete som är
mycket ansträngande såsom tunga lyft, tyngre bygg- och trädgårdsarbete, aerobics,
löpning eller cykling i högre tempo?
______ dagar
Ingen sådan aktivitet Hoppa över fråga 1b
1b. Hur mycket tid tillbringade du, i genomsnitt under en sådan dag, på mycket
ansträngande fysisk aktivitet?
______ minuter
Vet ej
2. Tänk nu på alla de måttligt ansträngande aktiviteter du utförde under de senaste 7
dagarna. Måttligt ansträngande fysisk aktivitet innefattar aktiviteter som upplevs som
arbetsamma och får dig att andas något kraftigare än normalt. Tänk enbart på de
aktiviteter som du utfört under minst 10 minuter i sträck.
2a. Under de senaste 7 dagarna, hur många av dessa dagar har du utfört arbete som är
måttligt ansträngande såsom cykling, simning, måttligt bygg- och trädgårdsarbete eller
annat i måttligt tempo? Inkludera ej promenader.
______ dagar
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 44
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Ingen sådan aktivitet Hoppa över fråga 2b
2b. Hur mycket tid tillbringade du, i genomsnitt under en sådan dag, på måttligt
ansträngande aktivitet?
______ timmar
______ minuter
Vet ej
3. Tänk nu på all tid du promenerat under de senaste 7 dagarna. Detta inkluderar
promenader på arbetet, under transporter och under fritiden.
3a. Under de senaste 7 dagarna, hur många dagar har du promenerat i minst 10
minuter i sträck?
______ dagar
Inga promenader Hoppa över fråga 3b
3b. Hur mycket tid per dag tillbringade du, i genomsnitt en sådan dag, på promenader?
______ timmar
______ minuter
Vet ej
4. Tänk nu på den tid som du tillbringat sittande under en typisk dag, de
senaste 7 dagarna, i samband med arbete, studier, transporter, i hemmet och på din fritid.
Exempelvis tid vid skrivbordet, hemma hos vänner eller i TV-soffan.
Under de senaste 7 dagarna, hur mycket tid har du tillbringat sittande under en sådan
dag?
______ timmar per dag
______ minuter per dag
Vet ej
Motivation till upprätthållande av motionsvanor.
1. Hur länge har Du tränat regelbundet? (Minst 2 ggr/v i genomsnitt ) _________________
2. Hur många timmar i veckan tränar Du i genomsnitt? ________________________timmar
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 45
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Instämmer Instämmer
inte alls helt och
hållet
(Ringa in det alternativ som stämmer bäst in på Dig)
För mig är träningen:
3. En livsstil/identitet 1 2 3 4 5
4. En rutin 1 2 3 4 5
5. En rehabilitering från skada/sjukdom 1 2 3 4 5
6. Ett verktyg till bättre hälsa 1 2 3 4 5
7. Ett verktyg för att gå ner i vikt 1 2 3 4 5
8. Ett verktyg för att hålla mig i form 1 2 3 4 5
9. Ett tvång 1 2 3 4 5
10. En press 1 2 3 4 5
11. Prestationsinriktad 1 2 3 4 5
12. En utmaning 1 2 3 4 5
13. En gemenskap 1 2 3 4 5
14. Stresslösande 1 2 3 4 5
15. En fristad 1 2 3 4 5
16. En time-out från dagliga livet 1 2 3 4 5
17. En mental kick 1 2 3 4 5
18. Energiskapande 1 2 3 4 5
19. En källa till glädje och tillfredsställelse 1 2 3 4 5
20. Annat, nämligen _____________________________
Instämmer Instämmer
inte alls helt och
hållet
(Ringa in det alternativ som stämmer bäst in på Dig)
Upplevda hinder till träning:
21. Stagnation/märker inga resultat av träningen 1 2 3 4 5
22. Tråkigt/enformigt 1 2 3 4 5
23. Stress/tidsbrist 1 2 3 4 5
24. Brist på energi 1 2 3 4 5
25. Trötthet 1 2 3 4 5
26. Brist på motivation 1 2 3 4 5
27. Lättja 1 2 3 4 5
28. Rädsla för skador 1 2 3 4 5
29. Otillräcklig förmåga 1 2 3 4 5
30. Skada 1 2 3 4 5
31. Sjukdom 1 2 3 4 5
32. Vill tillbringa mer tid med familjen 1 2 3 4 5
33. Saknar barnpassning 1 2 3 4 5
34. Saknar stöd hemifrån 1 2 3 4 5
35. Mycket att göra i hemmet 1 2 3 4 5
36. Vill träffa mina vänner utanför träningen 1 2 3 4 5
37. Vill utveckla andra färdigheter/intressen 1 2 3 4 5
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 46
OCH AKTIVITETSNIVÅ
38. Svårt att ta sig till anläggningen 1 2 3 4 5
39. Begränsat utbud vid anläggningen 1 2 3 4 5
40. Anläggningens schema passar inte mina tider 1 2 3 4 5
41. Dåliga instruktörer/redskap 1 2 3 4 5
42. Saknar träningspartner 1 2 3 4 5
43. Väder 1 2 3 4 5
44. Annat, nämligen _____________________________
Instämmer Instämmer
inte alls helt och
hållet
(Ringa in det alternativ som stämmer bäst in på Dig)
Jag övervinner dessa hinder genom:
45. Tanken på känslan efteråt 1 2 3 4 5
46. Tanken på kicken jag får av att träna 1 2 3 4 5
47. Tanken på förväntade resultat 1 2 3 4 5
48. Tanken på min målsättning 1 2 3 4 5
49. Tanken på att träningen är stresslösande 1 2 3 4 5
50. Bra instruktörer 1 2 3 4 5
51. Rutinen 1 2 3 4 5
52. Att byta aktivitet 1 2 3 4 5
53. Stöd av en träningspartner 1 2 3 4 5
54. Social press 1 2 3 4 5
55. Ångest 1 2 3 4 5
56. Dåligt samvete 1 2 3 4 5
57. Annat, nämligen _____________________________
___________________________________________________________________________
I vilken utsträckning instämmer du med följande påståenden angående din träning?
Instämmer Instämmer
inte alls helt och
hållet
(Ringa in det alternativ som stämmer bäst in på Dig)
1. Jag tränar /motionerar för att andra säger att jag borde 1 2 3 4
2. Jag får dåligt samvete när jag inte tränar/motionerar 1 2 3 4
3. Jag värdesätter fördelar med motionen/träningen 1 2 3 4
4. Jag tränar/motionerar för att det är kul 1 2 3 4
5. Jag ser ingen anledning till varför jag måste
träna/motionera 1 2 3 4
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 47
OCH AKTIVITETSNIVÅ
6. Jag tränar/motionerar för att vänner/familj/partner
säger att jag måste 1 2 3 4
7. Jag skäms när jag missar ett tränings/motionspass 1 2 3 4
8. Det är viktigt för mig att träna/motionera regelbundet. 1 2 3 4
9. Jag ser inga skäl till varför jag skulle bry mig om att
träna/motionera 1 2 3 4
10. Jag njuter av mina träningspass 1 2 3 4
11. Jag tränar/motionerar för att andra skulle bli missnöjda
om jag inte gör det 1 2 3 4
12. Jag ser ingen poäng med att träna/motionera 1 2 3 4
13. Jag känner mig misslyckad när jag inte
tränat/motionerat på länge 1 2 3 4
14. Jag tycker att det är viktigt att anstränga sig för att
träna/motionera regelbundet 1 2 3 4
15. Jag tycker att träning/motion är en skön aktivitet 1 2 3 4
16. Jag känner press från vänner/familj att
träna/motionera 1 2 3 4
17. Jag blir rastlös om jag inte
tränar/motionerar regelbundet 1 2 3 4
18. Jag känner glädje och tillfredställelse av att
träna/motionera 1 2 3 4
19. Jag tycker motion/träning är bortkastad tid 1 2 3 4
MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 48
OCH AKTIVITETSNIVÅ
Läs påståendet och ringa in ett av de fyra alternativ som Du anser passar bäst in på dig
själv.
1= Stämmer inte alls
2 = Stämmer inte särskilt bra
3 = Stämmer ganska bra
4 = Stämmer helt och hållet
1. Jag lyckas alltid lösa svåra problem om jag bara anstränger 1 2 3 4
mig tillräckligt.
2. Även om någon motarbetar mig hittar jag ändå utvägar att nå 1 2 3 4
mina mål.
3. Jag har inga svårigheter att hålla fast
vid mina målsättningar och förverkliga mina mål. 1 2 3 4
4. I oväntade situationer vet jag alltid hur jag skall agera. 1 2 3 4
5. Till och med överraskande situationer tror jag mig klara av bra. 1 2 3 4
6. Tack vare min egen förmåga känner jag mig lugn även när jag 1 2 3 4
ställs inför svårigheter.
7. Vad som än händer klarar jag mig alltid. 1 2 3 4
8. Vilket problem jag än ställs för kan jag hitta en lösning. 1 2 3 4
9. Om jag ställs inför nya utmaningar vet jag hur jag skall ta mig 1 2 3 4
an dem.
10. När problem uppstår kan jag vanligtvis klara av
dem av egen kraft. 1 2 3 4
Vänligen kontrollera att alla frågor är ifyllda.
Tack för din medverkan!
Besöksadress: Kristian IV:s väg 3Postadress: Box 823, 301 18 HalmstadTelefon: 035-16 71 00E-mail: [email protected]
Kajsa Dahl
Britta Lindman